Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2115(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0014/2018

Ingivna texter :

A8-0014/2018

Debatter :

PV 28/02/2018 - 26
CRE 28/02/2018 - 26

Omröstningar :

PV 01/03/2018 - 8.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0057

Antagna texter
PDF 231kWORD 59k
Torsdagen den 1 mars 2018 - Bryssel Slutlig utgåva
Framtidsutsikter och utmaningar för biodlingssektorn i EU
P8_TA(2018)0057A8-0014/2018

Europaparlamentets resolution av den 1 mars 2018 om möjligheter och utmaningar för biodlingssektorn i EU (2017/2115(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 november 2011 om honungsbins hälsa och utmaningarna för biodlingssektorn(1),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (jordbruk och fiske) (8606/11 ADD 1 REV 1) om kommissionens meddelande om honungsbins hälsa (COM(2010)0714),

–  med beaktande av den europeiska veckan för bin och pollinering – EU Bee Week – som har anordnats i Europaparlamentet sedan 2012,

–  med beaktande av Europeiska myndighetens för livsmedelssäkerhet (Efsa) rapport Collecting and Sharing Data on Bee Health: Towards a European Bee Partnership från september 2017, som omsätter det europeiska partnerskapet för bin i handling,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8‑0014/2018), och av följande skäl:

A.  Biodlingssektorn är en integrerad del av det europeiska jordbruket med över 620 000 biodlare i EU(2). Biodling utövas i stor omfattning som hobby eller för egen konsumtion, men även som yrkesverksamhet.

B.  Bins ekonomiska värde omfattar pollinering och produktion av honung, vax och andra biodlingsprodukter, medan träramar, bikupor och biturism också är av stor vikt.

C.  Biodlingssektorn är oerhört viktig för EU och bidrar på ett omfattande sätt till samhället, både ekonomiskt med ca 14,2 miljarder EUR per år, och miljömässigt genom att upprätthålla den ekologiska balansen och den biologiska mångfalden, eftersom 84 procent av växtarterna och 76 procent av livsmedelsproduktionen i Europa är beroende av pollinering från vildbin och tambin.

D.  Bin och andra pollinatörer tillhandahåller pollinering och säkerställer därmed reproduktion av många odlade och vilda växter, vilket säkerställer livsmedelsproduktionen och livsmedelstryggheten, och bevarar den biologiska mångfalden i Europa och i världen utan kostnad. Pollinering värdesätts inte tillräckligt i EU och tas ofta för given, medan man till exempel i Förenta staterna spenderar totalt två miljarder EUR per år på artificiell pollinering. Europa är hemvist för ca tio procent av den globala bimångfalden. Enligt Frankrikes jordbruksforskningsinstitut skulle dödligheten bland bin kosta 150 miljarder EUR på global nivå, dvs. tio procent av marknadsvärdet för livsmedel, vilket visar hur viktigt det är att skydda pollinerande insekter.

E.  Den senaste forskningen från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) visar att en ökad täthet och större variation av pollinerande insekter har direkta effekter på skördeavkastningen och därmed kan hjälpa småskaliga jordbrukare att öka produktiviteten med i genomsnitt 24 procent totalt.

F.  Inte alla länder har ett system för registrering av biodlare och bikupor som möjliggör en övervakning av utvecklingen i sektorn och på marknaden och av bihälsan.

G.  År 2004 garanterade kommissionen 32 miljoner EUR per år till nationella biodlingsprogram enbart för biodling, och 2016 hade detta ökats till 36 miljoner, men det är fortfarande långtifrån tillräckligt (det motsvarar enbart 0,0003 procent av den gemensamma jordbrukspolitikens budget).

H.  Mellan 2004 och 2016 ökade antalet honungsbisamhällen med 47,8 procent i och med att nya medlemsstater anslöt sig, men finansieringen från EU ökade med enbart tolv procent, vilket innebär att de tillgängliga EU-medlen inte är tillräckliga för att upprätthålla bipopulationen och på lämpligt sätt hjälpa biodlarna att förnya sina bisamhällen efter populationsförluster i medlemsstater med hög dödlighet.

I.  Trots denna statistiska ökning har många yrkesverksamma biodlare upphört med sin verksamhet, och i vissa medlemsstater har antalet bisamhällen minskat med så mycket som 50 procent eller mer(3) på grund av konsekvenserna av klimatförändringarna (t.ex. vårfrost, torka, bränder), vissa kemiska verksamma ämnen och störningar på EU:s inre marknad för honung. Många fall av vinterförluster och störningar fortsätter att registreras.

J.  De nationella program för biodlingssektorn som medfinansieras av EU har en generellt positiv inverkan. Det är mer sannolikt att det är det nationella genomförandet som ibland skapar bristande förtroende från sektorn och därför minskar utnyttjandet.

K.  Biodlingssektorn lider av ett särskilt allvarligt demografiskt och åldersrelaterat problem i och med att endast en liten procentandel av biodlarna är yngre än 50 år, vilket innebär en risk för sektorns framtid. Biodling utgör en möjlig källa till arbetstillfällen och integration för unga människor på landsbygden, eftersom tillgången på mark är begränsad i många av Europas regioner.

L.  God teoretisk kunskap i kombination med praktisk utbildning kan bidra till en bättre förståelse av de utmaningar som bisamhällena står inför och åtgärder för att ta itu med dem, och har därför stor betydelse. Biodlare bör bedriva verksamhet på ett ansvarstagande och professionellt sätt och i nära samarbete med jordbrukare för att hantera sådana framtida utmaningar som klimatförändringar, naturkatastrofer, minskade möjligheter för bina att samla in pollen och nektar, attacker av vilda djur och flyttfågelarter i vissa regioner (bikupor är väldigt utsatta för rovdjursangrepp eftersom biodling ofta sker utomhus), samt tunga administrativa bördor i vissa medlemsstater.

M.  I de nationella biodlingsprogram som medfinansieras av EU får deltagarna tillfälle att bedriva forsknings- och utvecklingsprojekt. Framgångsrika projekt kan bidra kraftigt till att stärka sektorn och dess kapacitet att bättre klara av naturkriser och marknadskriser. Kunskapsöverföring och utbyte av god och innovativ praxis ger mervärde till den europeiska biodlingssektorn, särskilt om det kompletteras av ett särskilt program som t.ex. det aktuella Erasmus för biodlare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

N.  Det ”nomadiserande” jordbruket har flera positiva aspekter men även några problematiska, framför allt när det gäller regelefterlevnaden för att förhindra att risksituationer uppstår. Därför krävs noggrannare övervakning.

O.  Den ökande dödligheten bland honungsbin och vilda pollinatörer som för närvarande observeras i Europa är oroande på grund av dess negativa effekter på jordbruket, den biologiska mångfalden och ekosystemen. Det finns många stressfaktorer som orsakar ökad dödlighet bland bin, och dessa varierar beroende på det geografiska området, lokala särdrag och klimatförhållanden. Dessa faktorer omfattar de allvarliga konsekvenserna av sådana invasiva främmande arter som Varroa destructor, den lilla kupskalbaggen (Aethina tumida), sammetsgetingen (Vespa velutina) och amerikansk yngelröta, samt av sådana djurpatogener som nosematos hos bin, effekterna av vissa verksamma ämnen i växtskyddsprodukter och andra biocider, klimatförändringar, miljöförstöring, förstörelse av livsmiljöer och det gradvisa försvinnandet av blomväxter. Bin är beroende av jordbruksmark där ytorna och mångfalden av grödor är deras främsta källa till föda, och det vore därför användbart för både biodlare och jordbrukare att inrätta en viss typ av arealer med ekologiskt fokus som kallas ”biodlingsområden”, som därefter skulle kunna användas i stor utsträckning i alla medlemsstater, i synnerhet under den period då få växter blommar.

P.  Biodlare står ofta handfallna inför sjukdomar och parasiter som påverkar bin, eftersom de saknar information, utbildning och effektiva medel för att motverka dem, t.ex. tillgång till läkemedel för behandling av bin. Biodlare erhåller stöd för skyddsåtgärder mot Varroa destructor, även om dessa åtgärder ännu inte är helt framgångsrika eftersom satsningar på forskning och utveckling fortsätter att vara otillräckliga vad gäller behandlingar mot parasiter, effekter av bins föda och kontakt med kemiska produkter.

Q.  Biodlares skyldighet att rapportera sjukdomar och parasiter leder till att bikupor systematiskt förstörs, vilket skulle kunna leda till att de väljer att inte rapporterar dem. De läkemedel som finns tillgängliga på marknaden för att behandla bisjukdomar är begränsade och motsvarar inte det ökade behovet av effektiva veterinärmedicinska produkter. Åtskilliga naturliga ämnen har testats för att bekämpa varroasjuka, och tre av dessa utgör numera grunden för organiska behandlingar, nämligen myrsyra, oxalsyra och tymol.

R.  Jordbruk som baseras på monokultur och använder grödor och hybridsorter med lägre nektar- och pollenmängd och kortare blomningstid minskar avsevärt både den biologiska mångfalden och omfattningen av de områden där bina kan samla in pollen och nektar. Brittiska forskare har nyligen dragit slutsatsen att lokala och regionala biraser överlever bättre i ett visst område än raser av honungsbin från andra områden som placerats där(4). Den europeiska biodlingssektorns långsiktiga hälsa och hållbarhet bygger på att man säkerställer långsiktig hälsa och uthållighet hos lokala honungsbiekotyper, med tanke på deras mångfald och förmåga att anpassa sig till lokala miljöer.

S.  Varningar för att antalet pollinatörer minskar kommer från både den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, i rapporten som antogs den 26 februari 2016, och Internationella naturvårdsunionen (IUCN), i den världsomspännande samlade bedömningen avseende systemiska insektsmedel. Bin är en viktig indikator på miljökvaliteten.

T.  Biodlare, jordbrukare, miljöaktivister och medborgare förväntar sig åtgärder som grundar sig på tydlig vetenskaplig enighet kring alla orsaker till dödlighet bland bin, inbegripet effekterna av verksamma ämnen i bekämpningsmedel (t.ex. vissa neonikotinoider och vissa andra systemiska insektsmedel), som Efsa har konstaterat.

U.  De olika forskningsresultaten kan till viss del förklaras med att olika analysmetoder och forskningsprotokoll använts. Bristen på samordning inom forskningen om pollinatörer på EU-nivå och på tillgängliga och harmoniserade uppgifter mellan intressenter leder till en spridning av avvikande eller motstridiga studier.

V.  Dialogen och samarbetet mellan samtliga berörda parter (biodlare, jordbrukare, forskare, icke-statliga organisationer, lokala myndigheter, växtskyddsindustrin, den privata sektorn, veterinärer och allmänheten) behöver bibehållas och fördjupas så att forskningen kan samordnas och alla relevanta insamlade uppgifter utbytas i rätt tid.

W.  Det finns en allmän efterfrågan på dels en gemensam och harmoniserad databas över bland annat typer av grödor och jordbruksmetoder, förekomst av skadliga arter och sjukdomar, klimat- och väderförhållanden, landskap och infrastruktur, bisamhällestäthet och binas dödlighet per region, dels relevanta digitala verktyg och teknik som inte skadar bin, och medier enligt initiativet för det europeiska partnerskapet för bin som antogs i juni 2017. Resultatet av Efsas omfattande vetenskapliga undersökning, som redan försenats med över ett år, krävs för att beslut ska kunna fattas på grundval av den senaste forskningen. Tydliga resultat avseende alla indikatorer på bihälsa krävs så snart som möjligt för att dödligheten bland bin ska kunna stoppas och minskas, i synnerhet från fälttester. Biodlare, jordbrukare och medborgare förväntar sig att kommissionen, tillsammans med behöriga EU-byråer och experter från medlemsstaterna, noga övervakar Efsas riktlinjer för att bedöma hur växtskyddsprodukter påverkar bin, och förväntar sig att medlemsstaterna vederbörligen genomför dem.

X.  Honungsproduktionen påverkas även av väderförhållandena, eftersom varmt och fuktigt väder gynnar honungsproduktionen medan kallt och vått väder hämmar den. Höst- och vinterförluster bidrar till att bisamhället tunnas ut och till en minskad honungsproduktion, med 50 procent i vissa medlemsstater och till och med 100 procent i vissa regioner.

Y.  Honungsbipopulationens varierande storlek i olika jordbruksområden bör uppmärksammas, med tanke på att den växer i vissa honungsproducerande länder och minskar i andra.

Z.  Den ökade dödligheten bland bin har tvingat biodlarna att mer regelbundet köpa nya bisamhällen, vilket leder till ökade produktionskostnader. Kostnaden för ett bisamhälle har minst fyrdubblats sedan 2002. Ersättning av ett bisamhälle kan ofta leda till en produktionsminskning på kort och medellång sikt, eftersom nya samhällen är mindre produktiva när de just har etablerats. Biodlare använder aldrig så många bisamhällen i sin honungsproduktion som statistiken visar, eftersom de återuppbygger det ursprungliga antalet samhällen under årets lopp, på bekostnad av produktionskvantiteterna eftersom återinsättning av förlorade samhällen också kräver honung.

AA.  Den mängd honung som produceras och exporteras i vissa tredjeländer har fördubblats under de senaste 15 åren. EU är till knappt 60 procent självförsörjande på honung – en siffra som inte ökar – samtidigt som antalet bikupor i EU nästan har fördubblats mellan 2003 och 2016 och antalet biodlare har ökat från omkring 470 000 till 620 000 under samma period. De tre största honungsproducenterna i Europa 2016 var Rumänien, Spanien och Ungern, följda av Tyskland, Italien och Grekland.

AB.  EU importerar varje år omkring 40 procent av sin honung. År 2015 var den importerade honungen omkring 2,3 gånger billigare än den honung som producerades i EU. EU importerar ca 200 000 ton honung varje år, främst från Kina, Ukraina, Argentina och Mexiko, vilket skapar en stor konkurrensnackdel för Europas biodlare jämfört med producenter från tredjeländer, och förhindrar en högre grad av självförsörjning. Importerad honung uppfyller ofta inte de krav som tillämpas för biodlare i EU.

AC.  Konsumenterna tror ofta att de äter honung från EU, men en del av denna honung är i själva verket en blandning av honung från EU och tredjeländer samtidigt som en stor del av den importerade honungen är förfalskad.

AD.  Sedan 2002 har mängden honung från världens viktigaste honungsproducerande regioner stagnerat eller minskat på grund av binas dåliga hälsa, medan mängden honung som produceras i Kina har fördubblats (till omkring 450 000 ton per år från 2012), vilket är mer än den sammanlagda honungsproduktionen i EU, Argentina, Mexiko, Förenta staterna och Kanada.

AE.  Mer än hälften av den honung som importerades till EU 2015 kom från Kina – ungefär 100 000 ton, dubbelt så mycket som 2002 – trots att antalet bisamhällen har minskat i andra delar av världen. Enligt sammanslutningar av biodlare och yrkesverksamma biodlare kan en stor andel av den honung som importeras från Kina vara förfalskad med främmande sockerarter från sockerrör eller majs. Inte alla medlemsstater har möjlighet att utföra analyser för att upptäcka oriktigheter med importerad honung vid EU:s yttre gränskontrollstationer.

AF.  Honung är den tredje mest förfalskade produkten i världen. Förfalskningar är till stort förfång för Europas biodlare och utsätter konsumenterna för allvarliga hälsorisker.

AG.  Enligt experter löstes kloramfenikolproblemet 2002 genom att företag som exporterade honung från Kina använde hartsfilter, inte genom att de följde bestämmelserna.

AH.  Vid sitt sammanträde i december 2015 diskuterade rådet (jordbruk och fiske) kvalitetsfrågor rörande honungsimport och den europeiska biodlingssektorns konkurrenskraft. Som uppföljning av detta begärde kommissionen en centraliserad kontroll av honung.

AI.  Honungsproverna i medlemsstaterna kontrollerades av det gemensamma forskningscentrumet, som bland annat konstaterade att 20 procent av de prover som togs vid EU:s yttre gränser och i importörernas lokaler inte uppfyllde kraven för sammansättning och/eller produktionsförfaranden för honung, såsom dessa fastställs i honungsdirektivet (2001/110/EG), samt att 14 procent av proverna innehöll tillsatt socker. Trots detta fortsätter utblandad och förfalskad honung att föras in i Europa.

AJ.  Enligt Codex Alimentarius, som används i EU, är honung en naturprodukt som inget ämne får tillsättas till eller extraheras från och som inte får torkas utanför bikupan.

AK.  Obalansen på den europeiska honungsmarknaden på grund av den mycket omfattande importen av förfalskad, billig honung har minskat uppköpspriset för honung i EU:s huvudsakliga produktionsländer (Rumänien, Spanien, Ungern, Bulgarien, Portugal, Frankrike, Italien, Grekland och Kroatien) med hälften mellan 2014 och 2016, och detta fortsätter att försätta Europas biodlare i ett svårt och skadligt läge.

AL.  I artikel 2.4 a andra stycket i honungsdirektivet ändrat genom direktiv 2014/63/EU föreskrivs att när honung har sitt ursprung i mer än en medlemsstat eller mer än ett tredjeland så får den obligatoriska uppgiften om ursprungsland ersättas med ett av följande: ”blandning av EU-honung”, ”blandning av icke-EU-honung” eller ”blandning av EU- och icke-EU-honung”. Beteckningen ”blandning av EU- och icke-EU-honung” är inte tillräckligt informativ för konsumenten.

AM.  Många honungsförpackare och honungshandlare utnyttjar nu detta sätt att ange ursprunget för att dölja det verkliga ursprungslandet och även andelen honung från de olika berörda länderna, eftersom köparna blir mer kunniga och är misstänksamma mot livsmedel från vissa länder. Många stora honungsproducerande länder som t.ex. Förenta staterna, Kanada, Argentina och Mexiko har mycket strängare krav på honungsmärkning än EU:s förenklade regler, och erbjuder därför mycket bättre garantier än EU vad gäller tillhandahållande av nödvändig konsumentinformation.

AN.  De aktuella reglerna beaktar inte bedrägliga metoder som påverkar bearbetade produkter såsom kex, frukostflingor, konfekt etc. Märkningen ”honung” kan vilseleda konsumenterna med avseende på produktens verkliga innehåll, eftersom den ofta används när mycket mindre än 50 procent av sockerinnehållet i produkten härrör från honung.

AO.  Initiativet för en europeisk honungsfrukost från 2014 var en stor framgång, och detta utmärkta initiativ är öppet för alla medlemsstater i syfte att bidra till att barn lär sig att äta nyttig mat som honung och främja biodlingssektorn. Vid rådets (jordbruk och fiske) möte den 11 maj 2015 tog Slovenien initiativ till ett förslag om att FN officiellt ska erkänna den 20 maj som Världsbidagen, en idé som fick brett stöd av alla medlemsstater och stöddes av FAO vid dess Romkonferens i juli 2017. Där enades man om att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt biodlingssektorn när det gäller jordbruk, växtskydd och hållbart jordbruk, eftersom bin har stor inverkan på den ekologiska balansen i världen.

AP.  EU:s program för frukt och grönsaker i skolan och skolmjölksprogram utgör ett viktigt verktyg för att återanknyta barn till jordbruket och mångfalden i EU:s jordbruksprodukter, i synnerhet de produkter som produceras i deras egen region. Utöver att främja färsk frukt och färska grönsaker och mjölkdrickande finns i dessa program möjlighet för medlemsstaterna att inkludera andra lokala, regionala eller nationella specialiteter såsom honung.

AQ.  Även om det innebär en extra administrativ och ekonomisk börda att involvera lokala producenter i EU:s ”program för frukt och grönsaker i skolan och skolmjölksprogram” skulle de potentiella fördelarna med att höja medvetenheten om honungens näringsmässiga fördelar, biodlingens betydelse, uppmuntran till ökad konsumtion och ett smidigt deltagande av i huvudsak lokala biodlare kunna gynna sektorn och honungskedjan överlag. De lokala producenterna har svårt att delta i EU:s skolprogram på grund av en restriktiv tillämpning av lagstiftningen på den direkta leveransen av små mängder honung i vissa medlemsstater. Lokal produktion och konsumtion av närproducerat måste främjas.

AR.  Den årliga honungskonsumtionen varierar kraftigt mellan medlemsstaterna: Medan medlemsstaterna i Västeuropa har en genomsnittlig konsumtion på 2,5–2,7 kg per person är siffran för de länder som anslöt sig till EU 2004 och framåt så låg som 0,7 kg i vissa fall. De europeiska kvalitetssystemen och i synnerhet systemen med geografisk beteckning har stor betydelse för bevarandet och skapandet av arbetstillfällen. Över 30 geografiska beteckningar för honung har registrerats hittills. Beteckningarna ”europeisk” och ”tillverkad i EU” förknippas ofta med produkter med högt värde.

AS.  Honung har positiva fysiologiska effekter, särskilt när det gäller hälsan, som kommer sig av dess antiseptiska, antiinflammatoriska och läkande egenskaper, vilka skulle kunna lyftas fram ytterligare i den framtida jordbrukspolitiken.

AT.  Åtskilliga exempel på självorganisation och direktförsäljning från biodlaren visar att försäljning av honung, i synnerhet ekologiskt producerad honung, och andra biodlingsprodukter med korta leveranskedjor och på marknader med närproducerade varor är mycket framgångsrik.

AU.  Biodling i städerna har blivit mer populärt på senare år och kan öka medvetenheten hos en bredare allmänhet, däribland barn, om naturen och fördelarna med biodling. Allmänhetens och/eller lokala och regionala myndigheters plantering av blommande växter i trädgårdar och stadsområden bidrar också till att skapa fler födokällor för pollinatörer.

AV.  Andra biodlingsprodukter, som t.ex. pollen, propolis, bivax, bigift och drottninggelé, bidrar också betydligt till medborgarnas välmående, används som högkvalitativa livsmedel och efterfrågas som en del av en naturlig livsstil. De spelar även en viktig roll i hälsovårdsindustrin och kosmetikaindustrin och kan därigenom ytterligare förbättra biodlarnas ekonomiska situation. Dessa produkter definieras emellertid inte i honungsdirektivet, och detta utelämnande gör det svårare att genomföra en effektiv sektorspolitik och hindrar kvalitetsfrämjande strategier och bekämpning av bedrägeri och förfalskning. Alla medlemsstater kan besluta att förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer på sitt territorium i syfte att skydda europeiska konsumenter från honung som är kontaminerad med genmodifierat pollen.

AW.  Stora mängder honung importeras till EU och i många fall orsakar detta svåra störningar och rentav kriser på EU:s marknad för honung, vilket bidrar till att försvaga den europeiska biodlingssektorn. Biodlingssektorn förtjänar att prioriteras i EU vid förhandlingarna om frihandelsavtal, och honung och andra biprodukter bör klassificeras som ”känsliga produkter”.

Biodlingens betydelse

1.  Europaparlamentet understryker att honungsbin, tillsammans med vildbin och andra pollinatörer, utför grundläggande ekosystem- och jordbrukstjänster genom att pollinera blommor, däribland grödor, utan vilka det europeiska jordbruket och i synnerhet odlingen av entomofila växter (växter som pollineras av insekter) inte skulle existera. Parlamentet understryker i detta avseende att den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara inriktad på hållbar utveckling och förstärkning av den biologiska mångfalden, vilket är bättre, inte enbart för bins fortsatta existens och återinsättning, utan även för skördeavkastningen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att biodlingen ges en framträdande plats i kommande jordbrukspolitiska förslag när det gäller stöd och förenkling, forskning och innovation samt utbildningsprogram för biodling.

3.  Europaparlamentet understryker att EU visserligen kan vidta ytterligare åtgärder för biodlare och bin, men att det är viktigt att lyfta fram den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens bidrag i form av stödet till biodlingen och även en potentiell förbättring av miljön och den biologiska mångfalden med hjälp av olika verktyg, såsom åtgärder för diversifiering av grödor, områden med ekologiskt fokus, Natura 2000, ekologiskt jordbruk, andra jordbruksrelaterade miljöåtgärder som bidrar till att upprätta bisamhällen, klimatskyddsåtgärder och det europeiska innovationspartnerskapet.

EU:s stöd till biodlare

4.  Europaparlamentet understryker att beviljandet av medel för biodling för livsmedelsproduktion och terapeutiska ändamål måste struktureras på ett mer riktat och ändamålsenligt sätt, och ökas på lämpligt sätt i en framtida jordbrukspolitik (förväntas från och med 2021).

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja EU:s biodlingssektor genom starka politiska verktyg och lämpliga finansieringsåtgärder som står i proportion till det aktuella bibeståndet. Parlamentet föreslår därför en ökning med 50 procent i EU:s budgetpost som öronmärkts för nationella biodlingsprogram, vilket återspeglar det aktuella bibeståndet i EU och sektorns övergripande betydelse. Parlamentet uppmanar bestämt alla medlemsstater att i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning utarbeta ett nationellt program för sin biodlingssektor.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt överväga inkluderingen av ett nytt stödsystem för biodlare i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 i syfte att ge tillräcklig vikt åt bins miljöfunktion som pollinerande insekter. Parlamentet understryker i detta avseende att mikroföretags samt små och medelstora företags särskilda behov, inbegripet de som bedriver sin verksamhet i de yttersta randområdena och i bergsområden och på öar, måste beaktas. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att utreda ytterligare åtgärder, såsom stöd till inköp av mellanväggar.

7.  Europaparlamentet uppmanar biodlarna att inleda en aktiv dialog med de behöriga myndigheterna för att mer ändamålsenligt tillämpa de nationella biodlingsprogrammen i syfte att förbättra dem och korrigera eventuella problem.

Riskhantering

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om ett program för riskhantering inom biodlingssektorn skulle vara genomförbart, inom ramen för de nationella biodlingsprogrammen, för att kompensera professionella biodlares produktionsförluster. Parlamentet föreslår därför ett bidrag som beräknas i enlighet med de berörda verksamheternas genomsnittliga omsättning. Parlamentet understryker att försäkringsbolag i flera medlemsstater vägrar att försäkra bisamhällen, och att biodlare har svårt att få tillgång till riskhanteringsverktygen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att underlätta biodlarnas tillgång till riskhanteringsverktyg.

Nationella biodlingsprogram som medfinansieras av EU

9.  Europaparlamentet betonar behovet av lämplig utbildning i biodling, och uppmanar medlemsstaterna att inkludera detta som en förutsättning i de nationella programmen. Parlamentet anser att utgifter för inköp av biodlingsutrustning, där dessa är stödberättigande och medfinansierade inom ramen för de enskilda nationella biodlingsprogrammen, bör godtas under hela den treåriga programperioden och inte bara under det år då utgifterna betalades.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga införandet av ersättningssystem i sina nationella biodlingsprogram för dödlighet inom bisamhällen till följd av naturkatastrofer, sjukdomar och rovdjursangrepp.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ändring av programåret för de nationella biodlingsprogrammen, så att programårets slut skjuts upp till den 30 oktober. Enligt den gällande förordningen avslutas programåret nämligen den 31 juli, och detta datum infaller i vissa medlemsstater mitt under biodlarnas högsäsong, vilket gör det till en olämplig tidpunkt.

12.  Europaparlamentet påpekar att brunbjörnens och andra rovdjurs utbredning i vissa regioner i Europa medför nya utmaningar för biodlarna avseende deras personliga säkerhet och ekonomiska verksamhet, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder, i synnerhet genom ersättning för de skador som uppstår.

Forskning och utbildning

13.  Europaparlamentet föreslår att forskningsområden och forskningsresultat som avser biodling i likhet med projektkonsortiet Apitherapy – i synnerhet när de finansieras av EU – ska breddas och delas mellan medlemsstaterna för att undvika dubbelarbete. Parlamentet efterlyser i detta avseende en gemensam digital databas som är harmoniserad på EU-nivå för utbyte av information mellan biodlare, forskare och alla berörda parter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja och stärka europeiska forskningsprojekt på biodlingsområdet, såsom Efsas forskningsprogram inom ramen för projektet Collecting and Sharing Data on Bee Health: towards a European Bee Partnership. Parlamentet anser att ökade privata och offentliga investeringar i tekniska och vetenskapliga sakkunskaper är avgörande och bör uppmuntras på nationell nivå och på EU-nivå, i synnerhet rörande genetiska och veterinärmedicinska aspekter och utveckling av innovativa biläkemedel. Parlamentet stöder verksamheten vid EU:s referensinstitut och referenslaboratorier, som resulterar i förbättrad samordning av forskningen, bland annat i syfte att ytterligare utreda orsakerna till dödlighet bland bin.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lämpliga program för grundläggande utbildning och yrkesutbildning för biodlare. Parlamentet betonar att läromedlen, utöver de jordbruksrelaterade och andra ekonomiska aspekterna av biodling, bör innehålla kunskaper med anknytning till pollinering och andra miljövänliga metoder, som t.ex. upprätthållande av den ekologiska balansen och bevarande av den biologiska mångfalden, och förbättring av överlevnadsvillkoren för pollinatörer i uppodlade landskap. Parlamentet anser att särskilda utbildningsmoduler om dessa frågor också bör tas fram i samarbete med biodlare för jordbruksproducenter som arbetar med att odla marken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ökat samarbete och utbyte av kunskap och information, inbegripet avancerade och ömsesidiga system för tidig varning mellan jordbrukare och biodlare, skogsvaktare, forskare och veterinärer avseende besprutningsperioder och annan användning av insektsbekämpningsmedel, förebyggande och bekämpning av sjukdomar, teknik som är ofarlig för bin, och växtskyddsmetoder som minimerar dödligheten bland pollinatörer.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta rekommendationer för att stödja olika nationella högkvalitativa program för grundläggande utbildning och yrkesutbildning inom biodling i EU. Parlamentet efterlyser program som får ungdomar att välja biodlaryrket, med tanke på det trängande behovet av ett generationsskifte i sektorn. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ytterligare utveckla potentialen inom biodlingssektorn på sätt som är anpassade till alla biodlares behov. Parlamentet uppmanar även kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och sektorn ta fram regler för god biodlingspraxis som understöds av tillgång till högkvalitativ utbildning på medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar, med avseende på yrkesutbildning, universitetens fakulteter för veterinärmedicin att förstärka områdena veterinärmedicinsk tillsyn och veterinärmedicinskt deltagande. Parlamentet anser att program som Horisont 2020 och Erasmus+ bör främja forskning och utbildning i apiterapi.

Bihälsa och miljöaspekter

16.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att den ökade dödligheten bland och minskningen av honungsbin och vilda pollinatörer, inbegripet vildbin, i Europa kommer att få långtgående negativa effekter på jordbruket, livsmedelsproduktionen och livsmedelstryggheten, den biologiska mångfalden, miljöhållbarheten och ekosystemen.

17.  Europaparlamentet understryker att EU och dess medlemsstater omedelbart måste vidta de åtgärder som krävs för att genomföra en storskalig och långsiktig strategi för bihälsa och återinsättning i syfte att bevara det just nu nedåtgående beståndet av vildbin i EU, även via jordbruksrelaterade miljöåtgärder till stöd för upprättandet av bisamhällen.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av biologisk mångfald för bins hälsa och välbefinnande, då den ger dem möjlighet att samla in pollen och nektar och tillhandahåller naturliga och kulturformade livsmiljöer såväl som omfattande permanenta betesmarker. Parlamentet uppmärksammar det pågående gradvisa försvinnandet av värdefulla bifoderväxter – såsom blåklint, vicker, tistel och vitklöver – till följd av olämplig användning av växtskyddsprodukter och minskat bete på ängsmarker till förmån för slåtter. Parlamentet framhåller att detta resulterar i pollenbrist, och därmed undernäring för bin, vilket bidrar till ett försämrat hälsotillstånd hos bin och ökad mottaglighet för patogener och parasiter. Parlamentet betonar behovet av att skydda vilda blommor och insektsvänliga arter i hela Europa. Parlamentet påminner om att ”biodlingsområden” med en viktningsfaktor på 1,5 är en viss typ av areal med ekologiskt fokus inom ramen för miljöanpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen, förädlare av utsäde och jordbrukare att främja kvalitetssystem för växtförädling med hög och bevisad honungs- eller pollenbärande förmåga i urvalskriterierna, och att prioritera en maximal biologisk mångfald hos lokalt anpassade och lokalt hämtade arter och sorter.

19.  Europaparlamentet framhåller behovet av lämpliga ekonomiska incitament för ekologiska biodlare, med tanke på de ytterligare krav som de måste uppfylla och miljöns växande inverkan.

20.  Europaparlamentet understryker behovet av att bevara det ovanliga genetiska arv, den mångfald och den anpassningsförmåga som finns hos lokala, endemiska honungsbipopulationer, som alla under många generationer har anpassats efter särdragen i deras lokala miljö, och påminner om att denna mångfald är viktig i kampen mot invasiva arter, inbegripet parasiter och sjukdomar.

21.  Europaparlamentet noterar att jordbruk som baseras på monokulturer minskar den biologiska mångfalden och utgör en risk för otillräcklig pollinering och för att biodlingsflora försvinner, och uppmanar medlemsstaterna att utveckla strategier för sådd av nektarrika växter på obrukad mark. Parlamentet betonar i detta avseende att bevarandet av abiotiska resurser, i synnerhet jord och vatten, samt en betydande mångfald av pollen och en stor variation av näring, är avgörande för skydd av bin.

22.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla de incitament som krävs för att främja lokalt utvecklade metoder i syfte att bevara honungsbiekotyper och odling i hela EU.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta in åtgärder för att höja det rättsliga skyddet och det ekonomiska stödet för lokala ekotyper och populationer av honungsbin i hela EU, inklusive införande av juridiskt skyddade bevarandeområden för lokalt endemiska honungsbin.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en inventering för att utvärdera befintliga och framväxande hälsorisker på europeisk och internationell nivå, i syfte att upprätta en handlingsplan för att bekämpa dödligheten hos bin.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta genomföra pilotprojekten om bin och andra pollinatörer som indikatorer på hälsa i miljö och habitat, då dessa kan visa sig användbara i utformningen av framtida politik.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att stödet till jordbruket från den gemensamma jordbrukspolitikens olika budgetposter beaktar metoder som gynnar bin, exempelvis inrättande av områden med ekologiskt fokus och odling av vilda blommor som är viktiga för bin på mark i träda.

27.  Europaparlamentet betonar att man måste tillämpa försiktighetsprincipen för att skydda pollinerande insekter i allmänhet, såväl tama som vilda.

28.  Europaparlamentet noterar att ett friskt bi bättre klarar parasitangrepp, sjukdomar och rovdjursangrepp. Parlamentet inser att några invasiva främmande arter som t.ex. Varroa destructor, den lilla kupskalbaggen (Aethina tumida), sammetsgetingen (en art som är extremt aggressiv mot andra insekter) och amerikansk yngelröta samt vissa patogener som t.ex. nosematos hos bin är stora orsaker till dödlighet hos bin och orsakar allvarlig ekonomisk skada för biodlare. Parlamentet uttrycker på nytt sitt stöd för det pilotprojekt om uppfödnings- och urvalsprogrammet för forskning om motståndskraft mot varroasjuka som parlamentet tagit initiativet till. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja EU-omfattande tillämpad forskning genom effektiva uppfödningsprogram som tar fram biarter som är motståndskraftiga mot invasiva arter och sjukdomar och som har beteendeegenskapen varroakänslig hygien (VSH). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utföra årliga tester av kvalstrets motstånd mot de olika verksamma ämnen som används i vissa veterinärmedicinska läkemedel, mot bakgrund av risken för att vissa invasiva främmande arter, som Varroa destructor, kan utveckla motståndskraft mot dessa veterinärmedicinska läkemedel. Parlamentet anser att den obligatoriska bekämpningen av varroasjuka på EU-nivå bör fortsätta.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera alla relevanta läkemedelsproducenter i forskning kring läkemedel för bin, bland annat för att bekämpa Varroa destructor och undvika negativa bieffekter av dessa läkemedel på binas immunsystem, och att skapa en gemensam it-plattform för att utbyta de bästa lösningarna och läkemedlen med berörda parter, att förbättra tillgången till veterinärmedicinska produkter som är viktiga för biodling, att stärka veterinärernas roll i skötseln av bins hälsa och att göra alla biodlare medvetna om alla tillgängliga lösningar. Parlamentet efterlyser offentlig och privat forskning om biologiska och fysiska alternativa metoder som är ofarliga för människors och djurs hälsa, samt om användningen av naturliga ämnen och föreningar för kontroll av varroasjuka, med beaktande av de specifika fördelarna med organiska behandlingar.

30.  Europaparlamentet tillstår att resultaten av vissa medlemsstaters kontroll av binas hälsosituation är viktiga och bör delas med de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att på alla möjliga sätt skydda lokala och regionala honungsbiarter (stammar av biarten Apis mellifera) mot den oönskade spridningen av naturaliserade eller invasiva främmande arter som direkt eller indirekt påverkar pollinatörer. Parlamentet stöder återinsättningen av kupor som gått förlorade på grund av invasiva främmande arter, med bin av lokala inhemska arter. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att upprätta centrum för avel och skydd av inhemska biarter. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att utarbeta avelsstrategier för att öka frekvensen av värdefulla egenskaper i lokala honungsbipopulationer. Parlamentet noterar de möjligheter som ges i förordning (EU) nr 1143/2014 om invasiva främmande arter, och även potentiellt i de nyligen antagna djur- och växthälsoförordningarna (förordningarna (EU) 2016/429 respektive (EU) 2016/2031). Parlamentet uttrycker oro för att förorenat bivax som importeras från Kina ofta kan orsaka problem för binas hälsa.

32.  Europaparlamentet efterlyser ett genomtänkt förfarande för att utvidga förteckningen över invasiva arter som kan leda till en minskad mångfald av betesmarker för bin i EU.

Kemikalier som är skadliga för bin

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra in tillståndet för de verksamma ämnen i bekämpningsmedel som äventyrar bins hälsa på grundval av Efsas vetenskapliga rön som baseras på fälttester, fram till dess att Efsas slutliga detaljerade konsekvensbedömning offentliggörs. Parlamentet upprepar att alla beslutsprocesser måste bygga på vetenskapliga bedömningar och rön.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att agera i enlighet med rådande vetenskaplig samsyn och förbjuda de verksamma ämnen i bekämpningsmedel, däribland de neonikotinoider och de systemiska gifter som vetenskapligt bevisats vara farliga för bins hälsa (enligt resultaten av laboratorieanalyser och, i synnerhet, fälttester). Parlamentet efterlyser samtidigt säkra alternativa produkter och jordbruksmetoder (t.ex. olika ändamålsenliga former av användning av små mängder bekämpningsmedel vid bekämpning av skadedjur, biologisk bekämpning och integrerat växtskydd) som ersättning för de verksamma ämnen som utgör en risk för bin.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med behöriga EU-byråer och experter från medlemsstaterna noga övervaka Efsas riktlinjer för att bedöma hur växtskyddsprodukter påverkar bin, och uppmanar medlemsstaterna att genomföra dem.

36.  Europaparlamentet betonar att alla produkter som innehåller ämnen som bekräftats vara skadliga för bin vid användning inom jordbruk bör märkas ”skadliga för bin”.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart bedriva mer forskning, enligt en tydligt fastställd plan, om alla ämnen som sannolikt äventyrar bins hälsa.

38.  Europaparlamentet betonar att de långsiktiga effekterna av systemiska växtskyddsmedel är underskattade. Parlamentet välkomnar att ett pilotprojekt för miljöövervakning av bekämpningsmedelsanvändning med hjälp av honungsbin nyligen antagits.

39.  Europaparlamentet inser att bins motståndskraft försvagas avsevärt av samlad kemikalieexponering, vilket gör att de inte klarar stressfaktorer som våtår, brist på nektar, sjukdomar och parasiter, enligt oberoende kollegialt granskade vetenskapliga rön.

40.  Europaparlamentet påminner om Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, särskilt artikel 14, enligt vilken alla jordbrukare är skyldiga att tillämpa de allmänna principerna om integrerat växtskydd på sina jordbruk från och med 2014, och artikel 9, om ett allmänt förbud mot flygbesprutning.

41.  Europaparlamentet påpekar att EU har infört tillfälliga begränsningar av användningen av fyra bekämpningsmedel som innehåller neonikotinoider (klotianidin, tiametoxam, imidakloprid och fipronil) i syfte att minska effekten på bin.

Bekämpning av honungsförfalskning

42.  Europaparlamentet förväntar sig att medlemsstaterna och kommissionen säkerställer att importerade honungsprodukter och andra biodlingsprodukter till fullo uppfyller höga EU-standarder och därigenom bekämpar både honungsproducenter i länder utanför EU som använder ohederliga metoder och förpackare och handlare i EU som medvetet blandar förfalskad, importerad honung med honung från EU.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ändamålsenliga förfaranden för laboratorieanalys, t.ex. testning med kärnmagnetisk resonans och spårning av bispecifika peptider och andra bispecifika markörer, i syfte att upptäcka fall av honungsförfalskning, och uppmanar medlemsstaterna att bestraffa förfalskarna hårdare. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta privata internationellt erkända laboratorier, till exempel franska Eurofins eller tyska QSI, utföra de mest avancerade testerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en officiell databas över honung som kategoriserar honung av olika ursprung genom en gemensam analysmetod.

44.  Europaparlamentet noterar att honungsförpackningsanläggningar som blandar och behandlar honung från flera producenter ska inkluderas i EU:s övervakning av livsmedelssäkerheten enligt förordning (EG) nr 853/2004. Parlamentet anser att detta bör utvidgas till att omfatta alla anläggningar som behandlar importerad honung. Parlamentet pekar på behovet av att undvika att skapa någon finansiell eller administrativ börda för biodlare i EU som förpackar sin egen honung.

45.  Europaparlamentet betonar att de föreslagna åtgärderna skulle stärka EU:s övervakning av honungsförpackare i länder utanför EU och därmed göra det möjligt för de officiella revisorerna att ta reda på om förfalskad honung har använts och säkerställa att sådan honung avlägsnas från livsmedelskedjan.

46.  Europaparlamentet anser att honung alltid bör kunna identifieras längs livsmedelskedjan och klassificeras enligt sitt vegetabiliska ursprung, oavsett om det rör sig om en inhemsk eller importerad produkt, förutom vid direkta transaktioner mellan producent och konsument. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang skärpta spårbarhetskrav för honung. Parlamentet anser att företag som importerar utländsk honung och återförsäljare ska respektera EU:s bestämmelser och endast sälja biodlingsprodukter som överensstämmer med den definition av honung som fastställts i Codex Alimentarius.

47.  Europaparlamentet begär att kommissionen ändrar honungsdirektivet i syfte att tillhandahålla tydliga definitioner och fastställa de viktigaste särdragen hos alla biodlingsprodukter som t.ex. sorthonung och blandhonung, propolis, bidrottninggelé, bivax, bipollenklumpar, bibröd och bigift, i enlighet med vad som redan efterlyses i texter som parlamentet har antagit.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt granska hur EU:s marknad för foder, fodertillskott och läkemedel för bin fungerar, och att vidta nödvändiga åtgärder för att effektivisera marknaden och förhindra förfalskningar av och illegal handel med dessa produkter.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa NAL-protokoll (No Action Level), referensvärden för åtgärder eller gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (MRL-värden) i honung och andra biodlingsprodukter, för att omfatta ämnen som inte får godkännas för EU:s biodlingssektor, och att harmonisera veterinära gränskontroller och kontroller av den inre marknaden, eftersom import av honung av låg kvalitet, honungsförfalskningar och ersättningsprodukter snedvrider marknaden och utövar ett ständigt tryck på priserna och i slutändan på produktkvaliteten på den inre marknaden, och eftersom lika villkor måste garanteras för produkter och producenter från såväl EU som tredjeländer.

50.  Europaparlamentet är medvetet om den praktiska betydelsen av att ha ett system för tidig varning för livsmedel och foder och uppmanar därför kommissionen att alltid placera fall av honung som uppenbarligen är förfalskad på RASFF-förteckningen (system för snabb varning för livsmedel och foder).

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda distribution av hartsfiltrerad honung snarast möjligt eftersom sådan honung inte innehåller något som helst av biologiskt värde.

52.  Europaparlamentet efterlyser kontinuerliga kontroller av kvaliteten på honung som importeras från sådana tredjeländer vars lagstiftning tillåter behandling av bisamhällen med antibiotika.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta tillverkningsstandarder för vaxmellanväggar, som bör ange tillåtna halter av paraffin, yngelrötesporer respektive akaricidrester och innehålla en bestämmelse om att akaricidresthalten i vax som ska användas för vaxmellanväggar inte får vara sådan att akaricidrester skulle kunna överföras till honungen.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera den storskaliga importen av honung från Kina i enlighet med förordning (EU) 2016/1036 och i synnerhet undersöka verksamheten hos företag som exporterar honung från Kina och bedöma honungens kvalitet, andel och prisnivå på honungsmarknaden i EU.

55.  Europaparlamentet anser att inköpspris på honung som ligger under de verkliga produktionskostnaderna i EU och den dåliga kvaliteten på ”tillverkad” (snarare än producerad) importerad honung bör klargöra för kommissionen att det är dags att undersöka vissa kinesiska exportörers metoder för att eventuellt inleda antidumpningsförfaranden, mot bakgrund av den stora mängd honung som importeras från Kina, en trend som har ökat under de senaste 15 åren.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva officiell provtagning och testning av honungspartier från länder utanför EU vid EU:s yttre gränser, i enlighet med förordning (EU) 2017/625 (tidigare förordning (EG) nr 882/2004).

57.  Europaparlamentet noterar att det i honungsdirektivet ändrat genom direktiv 2014/63/EU föreskrivs att landet där honungen har skördats ska anges på etiketten om honungen härrör från en enda medlemsstat eller ett tredjeland. Parlamentet medger dock att ytterligare åtgärder krävs för att bekämpa bedrägerier när det gäller biodlingsprodukter och för att ta itu med illojal konkurrens från förfalskad honung.

58.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att konsumenterna har rätt att veta ursprungsplatsen för alla livsmedel. Parlamentet anser dock att sådan märkning som ”blandning av EU-honung”, ”blandning av icke-EU-honung” och särskilt ”blandning av EU-honung och icke-EU-honung” helt döljer honungens ursprung för konsumenten och därmed inte följer principerna i EU:s konsumentskyddslagstiftning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa korrekt och obligatorisk märkning av honung och biodlingsprodukter, samt ökad harmonisering för honungsproduktion i enlighet med lagstiftningen om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, i syfte att förhindra att konsumenterna vilseleds och för att underlätta upptäckt av bedrägeri. Parlamentet är medvetet om hur framgångsrik direktförsäljning av honung är, vilket undanröjer en del av problemet rörande ursprungsmärkning.

59.  Europaparlamentet begär att beskrivningen ”blandning av EU-honung och icke-EU-honung” på etiketterna ersätts med en uppgift om exakt vilket eller vilka länder honungen i slutprodukterna kommer från och att länderna anges i den ordning som motsvarar de procentuella proportionerna i slutprodukten (och procentandelen per land för en viss produkt).

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra honungsdirektivet med avseende på ordet ”honung” eller begreppen ”innehåller honung” eller ”framställd av honung” i beteckningen av bearbetade produkter, eller i en grafisk eller icke grafisk framställning där det anges att produkten innehåller honung, så att dessa begrepp endast får användas om minst 50 procent av produktens sockerinnehåll härrör från honung.

61.  Europaparlamentet stöder idén att medlemsstaterna gör det obligatoriskt att ange honungens ursprung på honung och andra biprodukter, så som är fallet med vissa kött- och mejeriprodukter.

Främjande av biodlingsprodukter och terapeutisk användning av honung

62.  Europaparlamentet välkomnar initiativet för en europeisk honungsfrukost och uppmanar medlemsstaterna att informera barn om lokalt tillverkade produkter och om att återupptäcka gamla produktionstraditioner. Parlamentet noterar att honung har högt kaloriinnehåll och kan användas med måtta för att ersätta raffinerat socker och andra sötningsmedel, och på så vis bidra till folkhälsan.

63.  Europaparlamentet betonar att honung är en av de jordbruksprodukter som skulle kunna inkluderas i ”programmet för frukt och grönsaker i skolan och skolmjölksprogrammet”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja lokala honungsproducenters deltagande i de berörda skolprogrammen, och betonar vikten av utbildningsåtgärder som syftar till att öka medvetenheten bland ungdomar om lokala produkter, samtidigt som man presenterar jordbruksvärlden för barn.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att EU:s årliga stöd för dessa program ökas med 50 procent så att de kan fungera effektivt, med organiserandet av biodlingstävlingar på förskolenivå och inkluderandet av lokala produkter såsom honung, oliver och olivolja.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om den mängd honung som konsumeras och konsumtionsmönstren i alla medlemsstater, samt en rapport om olika typer av terapeutisk användning av honung, pollen, bidrottninggelé och bigift i EU. Parlamentet betonar den ökande betydelsen av apiterapi som ett naturligt alternativ till behandling med traditionella läkemedel, och uppmanar därför alla medlemsstater att främja dessa produkter inom hälso- och sjukvården samt bland allmänheten i EU.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett frivilligt införande av märket ”Honung från EU” som betecknar honung som till 100 procent och exklusivt härrör från EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar även kommissionen att göra sitt yttersta för att se till att FN utser den 20 maj till Världsbidagen.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå ett visst belopp från EU:s marknadsföringsbudget för att marknadsföra honungsprodukter från EU för konsumtion och medicinska ändamål, inbegripet sådana åtgärder som att främja direktförsäljning av honung på lokala marknader, offentliga honungsprovningar, workshoppar och andra evenemang. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med alla tillgängliga medel främja den lokala och regionala försäljningen av honung, och i synnerhet ekologisk honung, särskilt genom att intensivt stödja korta försörjningskedjor via sina program för landsbygdsutveckling och främja högkvalitativa produkter på grundval av system för geografiska beteckningar. Parlamentet erkänner betydelsen av konsumtion av lokalt producerad honung för att stärka motståndskraften mot lokala allergener. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera bivax som en produkt som omfattas av förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, med tanke på konsumenters och producenters växande intresse och dess mångåriga traditionella produktion i vissa medlemsstater.

68.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna med alla till buds stående medel uppmuntrar användningen av biodlingsprodukter såsom pollen, propolis och bidrottninggelé i sin läkemedelsindustri.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning för ekologisk honungsproduktion för att få bukt med eventuella olikheter som eventuellt hindrar ekologiska biodlare i EU från att få tillträde till marknaden på samma villkor.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att honung och andra biodlingsprodukter betraktas som ”känsliga produkter” vid pågående och kommande förhandlingar om frihandelsavtal, eftersom direkt konkurrens kan utsätta EU:s biodlingssektor för överdrivna eller ohållbara påfrestningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att eventuellt utelämna dem från förhandlingarna om frihandel.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med jordbruks- och biodlingssektorerna utarbeta ett märkningssystem som främjar inrättandet av ett ansvarsfullt produktionssystem för bin.

72.  Europaparlamentet välkomnar den nuvarande trenden med biodling i städer och kräver samtidigt en nära och obligatorisk integration mellan regionala sammanslutningar av biodlare och myndigheter, och införande av miniminormer för att stoppa otillbörliga djurhållningsmetoder och för att hindra avsiktlig spridning av sjukdomar och ohälsa bland bipopulationer.

o
o   o

73.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 43.
(2) https://ec.europa.eu/agriculture/honey_sv
(3) Detta leder till minskad produktivitet eftersom biodlare måste öka bibeståndet för att kunna producera samma mängd honung.
(4) Honey bee genotypes and the environment i Journal of Agricultural Research 53(2), s. 183 (2014).

Senaste uppdatering: 1 oktober 2018Rättsligt meddelande