Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2006(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0045/2018

Ingivna texter :

A8-0045/2018

Debatter :

PV 12/03/2018 - 21
CRE 12/03/2018 - 21

Omröstningar :

PV 13/03/2018 - 7.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0068

Antagna texter
PDF 292kWORD 58k
Tisdagen den 13 mars 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar
P8_TA(2018)0068A8-0045/2018

Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar (2017/2006(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC, och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av artiklarna 7.2 och 11.2 i Parisavtalet, vilka erkänner de lokala, subnationella och regionala dimensionerna av klimatförändringarna och klimatåtgärder,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 oktober 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland(3),

–  med beaktande av FN:s globala mål för hållbar utveckling, särskilt mål 11: inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara städer,

–  med beaktande av bestämmelserna i Amsterdampakten om EU-agendan för städer,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik(4),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapporter nr 12/2016 Urban adaptation to climate change in Europe 2016 och nr 1/2017 Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2016 Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser (COM(2016)0110),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013 En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 8 februari 2017 Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–  med beaktande av artikel 8 i förordningen om gemensamma bestämmelser (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013(6)), i vilken det föreskrivs att ”målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling”,

–  med beaktande av partnerskapsöverenskommelserna och programmen inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, vilka enligt artikel 8 i den förordningen ska främja ”resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar”,

–  med beaktande av de särskilda tematiska mål som erhåller stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, däribland teknisk utveckling och innovation, övergång till en koldioxidsnål ekonomi, anpassning till klimatförändringar samt främjande av resurseffektivitet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0045/2018), och av följande skäl:

A.  Den ökade förekomsten av extrema väderförhållanden är en direkt konsekvens av de av människan orsakade klimatförändringarna som kommer att fortsätta att allt oftare få negativa följder för många delar av Europa, vilket kommer att göra de bebodda ekosystemen mer sårbara. Enligt scenarierna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar skulle jordens medeltemperatur kunna öka med mellan 0,9 och 5,8ºC till år 2100.

B.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet, som kommer att vägleda den europeiska miljöpolitiken fram till 2020, fastställs förbättrad hållbarhet i unionens städer som ett prioriterat mål tillsammans med de tre övergripande centrala målen att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital, att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och utsläppssnål ekonomi samt att skydda unionens medborgare mot miljörelaterade belastningar och risker för deras hälsa och välbefinnande.

C.  Klimatförändringarna skulle kunna driva på samhällsförändringar om inga ytterligare åtgärder vidtas, och man måste ta hänsyn till att dessa globala klimatförändringar förutses leda till omfattande migrationsflöden som tar sig konkret uttryck i konsekvenserna av folkförflyttningar som kommer att ställa nya krav på städernas infrastruktur.

D.  Enligt de viktigaste slutsatserna i Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2016 är klimatförändringarna redan en del av verkligheten i EU i form av extrema väderfenomen och stegvisa långsiktiga effekter såsom orkaner, stormar, ökenspridning, torka, mark- och kusterosion, kraftiga regn, värmeböljor, översvämningar, havsnivåhöjning, vattenbrist, skogsbränder och spridning av tropiska sjukdomar.

E.  På grund av klimatförändringarna finns det en ökad risk för att vissa växt- och djurarter kommer att försvinna och för att infektionssjukdomar som orsakas av klimatfaktorer breder ut sig. Vissa områden, såsom de yttersta randområdena och andra områden i EU som är sårbara på grund av sin topografi, är särskilt drabbade av klimatförändringarnas effekter.

F.  Dessutom visar färska studier att olika konstaterade förändringar i miljön och samhället, t.ex. förändringar i fråga om skogsarter, invasiva främmande arters etablering och sjukdomsutbrott, har orsakats eller förstärkts av de globala klimatförändringarna, vilket gör människan och naturen och de ekosystem som omger dem mer sårbara såvida inte konkreta åtgärder vidtas. Integrerat EU-stöd för att öka solidariteten och utbytet av bästa praxis bland medlemsstaterna skulle bidra till att säkerställa att de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna kan vidta de åtgärder som krävs för att de ska kunna anpassa sig.

G.  Klimatförändringarna påverkar de sociala skillnaderna, som även utan klimatförändringar har ökat i EU under den senaste tioårsperioden, och ökar utsattheten bland de svagaste grupperna i samhället som har sämre kapacitet och mindre resurser att hantera klimatförändringarnas effekter. Människors sårbarhet för klimatförändringarnas effekter avgörs i stor utsträckning av vilken tillgång de har till grundläggande resurser, och offentliga myndigheter bör säkerställa tillgång till sådana grundläggande resurser.

H.  Nästan 72,5 procent av EU:s medborgare, ca 359 miljoner människor, lever i städer. EU står för 9 procent av de globala utsläppen, och stadsområden står för 60–80 procent av den sammantagna energiförbrukningen och för ungefär samma del av koldioxidutsläppen.

I.  Vilken infrastruktur städerna väljer kommer att påverka deras förmåga att stå emot klimatförändringarna. Städer, företag och andra icke-statliga aktörer har en minskningspotential på 2,5–4 miljarder ton koldioxid fram till 2020. Städer och regioner kan minska de globala utsläppen med 5 procent för att uppfylla målen i Parisavtalet, och de har potential att avsevärt minska de globala utsläppen.

J.  Parlamentet konstaterar att mål 11 för hållbar utveckling, nämligen att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara, syftar till att före 2020 väsentligt öka det antal städer och bosättningar som antar och genomför integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och motståndskraft mot katastrofer samt utveckla och genomföra, i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, en heltäckande katastrofriskhantering på alla nivåer.

K.  Kommunala myndigheter är bland de största mottagarna av EU-finansiering.

L.  I artikel 7.2 i Parisavtalet fastställs det att ”anpassning utgör en global utmaning som alla står inför och som har lokala, subnationella, nationella, regionala och internationella dimensioner”. Åtgärder som vidtas av lokala myndigheter och icke-statliga aktörer är avgörande för att regeringarna ska kunna fullgöra sina åtaganden inom ramen för den globala klimatpolitiken.

M.  EU-strategin för klimatanpassning (COM(2013)0216) liksom de respektive EU-förordningarna om de europeiska struktur- och investeringsfonderna identifierar huvudmål och därtill hörande åtgärder, särskilt genom införandet av mekanismer såsom förhandsvillkor och klimatrelevanta tematiska mål i den sammanhållningspolitiska ramen 2014–2020 – t.ex. tematiskt mål 4: att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer; tematiskt mål 5: att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar, och tematiskt mål 6: att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande, vilka har lett till mer och bättre inriktad klimatåtgärdsfinansiering via åtminstone några av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

N.  Regioner och städer har visat sitt engagemang för UNFCCC-processen genom att delta i initiativen Lima–Paris-agendan och plattformen för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca).

Allmän ram

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s roll inom ramen för Parisavtalet/COP 21 och dess roll som global ledare i kampen mot klimatförändringarna. EU har ett av världens mest ambitiösa mål vad gäller klimatförändringarna. Parlamentet begär att begränsningen av klimatförändringarna ska betraktas som en viktig prioritering i EU:s sammanhållningspolitik, i syfte att fullgöra och upprätthålla åtagandena från Parisavtalet/COP 21, genom att främja innovation inom ren energi, den cirkulära ekonomin, förnybar energi och energieffektivitet, utan att detta påverkar de nödvändiga anpassningsåtgärderna. Samtidigt bör sammanhållningspolitikens grundläggande roll och mål i linje med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) upprätthållas.

2.  Europaparlamentet välkomnar det fokus på att bekämpa klimatförändringarna som läggs i FN:s mål för hållbar utveckling och i Amsterdampakten (EU-agendan för städer). Parlamentet betonar att EU måste bli en verklig världsledare i fråga om förnybar energi, i enlighet med kommissionens förslag, och påminner om att EU:s agenda för städer bidrar till genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling genom målet om inkluderande, säkra och hållbara städer. I detta sammanhang beaktar parlamentet de många olikheter som de lokala myndigheterna i EU uppvisar och deras varierande potential. Parlamentet efterlyser ett flexibelt och skräddarsytt tillvägagångssätt för genomförandet av agendan för städer, som ger incitament och vägledning för ett fullt utnyttjande av städernas potential.

3.  Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(7) uppmanar medlemsstaterna att överväga kompletterande åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet betonar behovet av största möjliga öppenhet och kontroll inom ramen för COP 21-processen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra ambitiösa mål för begränsning och anpassning i linje med EU:s befintliga lagstiftning om klimatåtgärder, och som en följd av uppmaningen i Regionkommitténs yttrande av den 9 februari 2017 Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt oansvariga strategier som sätter miljön på spel, såsom viss ekonomisk verksamhet och vissa industrisektorer som förorsakar omfattande föroreningar, och betonar att alla delar av samhället har ett ansvar för att bidra till åtgärder som är avgörande för att vända en trend som hotar livet på jorden. Parlamentet betonar att det saknas information om de åtgärder som vidtagits av vissa industrisektorer för att bekämpa effekterna av föroreningar och för att finna mindre förorenande lösningar. Parlamentet beklagar dock att vissa opinionsbildare inom vetenskap, medier och politik fortsätter att förneka de uppenbara klimatförändringarna.

6.  Europaparlamentet beklagar Förenta staternas uttalade avsikt att dra sig ur Parisavtalet, och välkomnar det stora antalet icke-federala aktörer, i synnerhet amerikanska stater och städer, som på nytt har bekräftat sitt åtagande att uppfylla målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmuntrar de lokala och regionala myndigheter i Förenta staterna som vill bidra till att bekämpa klimatförändringarna att samarbeta och ingå partnerskap med andra offentliga och privata partner inom ramen för deras projekt och att utbyta god praxis i detta avseende. Nya styrelseformer efterlyses som kan säkra medel för klimatåtgärder och för bättre integrering av regioner och städer och de organ som företräder dem.

7.  Europaparlamentet betonar att städerna måste spela en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, i nära samarbete med nationella myndigheter och de omgivande regionerna. Parlamentet uppmuntrar ytterligare överenskommelser mellan subnationella ledare och nationella regeringar på internationell nivå genom plattformar såsom Friends of Cities. När det gäller just integrerad hållbar stadsutveckling bör lokala myndigheter ges befogenhet inte bara att välja ut projekt, utan även att förbereda, utforma och genomföra lokala utvecklingsåtgärder. Parlamentet framhåller de möjliga positiva aspekterna för tillväxt och gröna jobb.

8.  Europaparlamentet konstaterar att de lokala myndigheterna är ansvariga för genomförandet av de flesta åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt av merparten av EU:s lagstiftning på området. Åtgärder i fråga om stadsplanering, rörlighet, kollektivtrafik och infrastruktur, byggnaders energiprestanda, utbildningskampanjer, smarta städer, smarta nät och regionala bidrag måste vidtas för att Parisavtalet ska kunna genomföras.

9.  Europaparlamentet konstaterar att städernas borgmästare är direkt ansvariga inför sina väljare för sina beslut och kan agera snabbare och effektivare, ofta med omedelbara resultat som får stor verkan.

10.  Europaparlamentet begär att de nationella regeringarna ska hjälpa städer och regioner att fullgöra internationella åtaganden som avser stöd till klimat- och energiinitiativ på lokal och regional nivå.

11.  Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna samspelar med sociala och ekonomiska faktorer och att det därför krävs en samlad vision som fungerar på lokal och regional nivå.

12.  Europaparlamentet uppmärksammar de samhällsekonomiska kostnader och den ekonomiska börda som utsläppen av växthusgaser medför för stadsinfrastrukturen, de offentliga sjuk- och hälsovårdssystemen samt de sociala trygghetssystemen som – under vissa perioder och i vissa städer och regioner – är överbelastade och brottas med ekonomiska svårigheter. Dessa system kommer således att belastas ännu mer och kommer att tvingas hantera ökande och mer komplexa behov. Parlamentet välkomnar de potentiella ekonomiska fördelarna för de städer som investerar i och går i bräschen för en koldioxidsnål infrastruktur, bland annat minskade energi- och underhållskostnader samt minskade utgifter för folkhälsan, som ju bli bättre om föroreningarna minskar.

13.  Europaparlamentet konstaterar att begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna är långsiktiga processer, som sträcker sig längre än såväl enskilda valperioder som beslut som fattas på lokal och regional nivå, och förespråkar att begränsningen och anpassningen ska betraktas som ett tillfälle att komma tillrätta med andra utmaningar, t.ex. i fråga om sysselsättning och åtgärder för att förbättra hälsan, livskvaliteten och offentliga tjänster. Parlamentet noterar att Parisavtalet förutsätter ett aktivt deltagande från aktörer som inte är parter till avtalet genom de tekniska bedömningsförfarandena för begränsning och anpassning.

14.  Europaparlamentet konstaterar att regioner och städer har en vital roll för att främja ett egenansvar för energiomställningen och driva på klimat- och energirelaterade mål underifrån. Parlamentet noterar att regioner och stadsområden är bäst lämpade för att testa och genomföra integrerade energilösningar i direkt samarbete med medborgarna. Parlamentet betonar att energiomställning och lokala investeringar i åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna måste stimuleras. Innovation inom ren energi och småskaliga projekt för förnybar energi skulle kunna spela en viktig roll för uppnåendet av målen i Parisavtalet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att undersöka möjligheten att ge tillgång till finansieringsåtgärder som tar hänsyn till lokala energisamhällens specifika särdrag och deras långsiktiga värde för energimarknaden, miljön och samhället, och att främja enskilda prosumenters roll när det gäller förnybar energi, med siktet inställt på mer omfattande självförsörjning och egenproduktion. Parlamentet uppmanar städer och regioner att gå i bräschen för främjande av energieffektivitet och produktion av förnybar energi i syfte att minska utsläppen av växthusgaser samt luftföroreningarna.

15.  Europaparlamentet framhäver att regionerna måste genomföra direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, och efterlyser en fokusering eller utökning av EU:s strukturfonder för att främja energieffektivitet i offentliga byggnader och självförsörjning i kommuner genom förnybara energikällor. Parlamentet vill att samarbetsbaserade medborgarenergiprojekt ska stödjas via strukturfonderna och genom att de administrativa bördorna på nationell och regional nivå minskas.

16.  Europaparlamentet noterar att EU:s andel av de globala växthusgasutsläppen enligt den senaste statistiken uppgår till ungefär 10 procent, vilket innebär att de negativa klimattrenderna inte kan vändas utan globala åtgärder. Parlamentet framhåller dock att EU skulle kunna inta en ledande roll i detta avseende, framför allt genom att främja lösningar och teknik för ren energi.

17.  Europaparlamentet erinrar om att EU-agendan för städer främjar en ny arbetsmetod genom vilken städernas potential används till fullo för att möta globala klimatförändringsutmaningar, och som bl.a. innebär att särskild tonvikt läggs vid bättre lagstiftning, tillgång till finansiering och kunskapsutbyte.

EU och sammanhållningspolitiken

18.  Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram vid behov bör höja sin ambitionsnivå vad gäller uppnåendet av klimatmålen och att den andel av utgifterna som avsätts för detta ändamål bör höjas.

19.  Europaparlamentet påminner om åtagandet att minst 20 procent av EU:s budget för 2014–2020 (cirka 212 miljarder euro) ska avsättas för klimatrelaterade åtgärder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vederbörligen notera revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016, i vilken det uppmärksammas att det finns en allvarlig risk för att 20-procentmålet inte kommer att uppnås om inga ytterligare åtgärder vidtas, och kommissionen uppmanas att hålla parlamentet informerat om händelseutvecklingen på detta viktiga område. Parlamentet betonar att det i Europeiska socialfonden liksom inom jordbruks-, landsbygdsutvecklings- och fiskeripolitiken inte har skett någon betydande omställning till klimatåtgärder och att alla potentiella möjligheter till finansiering av klimatrelaterade åtgärder inte har utforskats fullt ut.

20.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som sammanhållningspolitiken måste ta på sig för att bemöta klimatförändringens utmaningar på regional och lokal nivå. Parlamentet upprepar att budgeten för sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020 måste höjas. Sammanhållningspolitiken bör särskilt uppmärksamma städers investeringar i luftkvalitet, den cirkulära ekonomin, klimatanpassning, lösningar för utveckling av grön infrastruktur samt energiomställning och digital omställning.

21.  Europaparlamentet stöder utarbetandet av ett kostnads-nyttoverktyg för att göra det möjligt för lokala myndigheter att förstå projekts inverkan när det gäller koldioxidminskning och för att göra det möjligt för dem att till fullo utnyttja tillgängliga finansieringsmöjligheter på EU-nivå.

22.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör vara inriktad på både begränsning och anpassning, med en åtskillnad mellan de två aspekterna men med beaktande av att de måste samordnas, och tydliga finansieringsmekanismer måste införas för att stimulera och skapa incitament för strategier och åtgärder på respektive område. Parlamentet anser att dessa mekanismer skulle kunna genomföras med hjälp av tydliga och mätbara investeringsplaner med deltagande av städer och regioner (inbegripet offentliga myndigheter, berörda parter och det civila samhället), och att detta deltagande även ska omfatta genomförande- och utvärderingsfaserna.

23.  Europaparlamentet noterar att endast femton medlemsstater har antagit en handlingsplan och en anpassningsstrategi, och att få konkreta åtgärder har vidtagits i praktiken. Parlamentet anser att den framtida planeringen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör integreras bättre i de nationella energi- och klimatplanerna för 2030. Parlamentet betonar att integreringen av klimatmål bör förbättras ytterligare i nästa fleråriga budgetram, t.ex. genom att sammanhållningspolitiska investeringar i större utsträckning knyts till medlemsstaternas övergripande planer för att uppnå 2030-målet. Följaktligen måste partnerskapsavtalen utvärderas med beaktande av EU:s klimatmål och de operativa programmen ha en nära koppling till varje medlemsstats strategier och planer för anpassning, i syfte att uppnå samordning och enhetlighet på alla planerings- och förvaltningsnivåer, i synnerhet när en stor del av de tillgängliga offentliga finanserna finansieras med EU-medel. Som en följd av detta måste bedömningen av operativa program beakta hur effektivt programmen bidragit till en minskning av utsläppen av växthusgaser, samtidigt som målet måste vara att ha en gemensam spårningsmetod och övervakningsprocess för att undvika ”grönmålning”.

24.  Europaparlamentet anser att de sammanhållningspolitiska investeringarna måste vara förenliga med en effektiv klimatpolitik för att garantera miljömässigt hållbara förhållanden.

25.  Europaparlamentet betonar att innovationspolitiken och den urbana dimensionen utgör lämpliga områden för synergieffekter mellan klimatmålen och sammanhållningspolitikens vidare ekonomiska mål. Parlamentet förespråkar därför att det ska utarbetas särskilda bestämmelser inriktade på hållbar stadsutveckling och innovation i städer, så att dessa områden erhåller avsevärt mer finansiering inom sammanhållningspolitiken efter 2020.

26.  Europaparlamentet uppmanar de olika partnerskap som arbetar med frågor som rör begränsning av klimatförändringarna inom ramen för EU-agendan för städer att omgående anta och lägga fram sina handlingsplaner. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att beakta förslagen i dessa, särskilt när det gäller bättre lagstiftning, finansiering och kunskap i framtida lagstiftningsförslag.

27.  Europaparlamentet betonar att det för att uppnå de mer långsiktiga målen i Parisavtalet krävs större enhetlighet vad gäller investeringar som har en långsiktig inriktning på minskade koldioxidutsläpp på marknaden som helhet på regional nivå, medlemsstatsnivå och EU-nivå. Parlamentet betonar även att finansiering bör prioriteras för kolberoende regioner för att möjliggöra en smidig övergång mot en utsläppssnål ekonomi och att man bör prioritera en omställning till alternativ sysselsättning för arbetstagare i koldioxidintensiva industrier. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att minskade utsläpp (tillsammans med andra åtgärder, t.ex. återvinningsarbete eller återvinningsåtgärder som syftar till att återställa och sanera tidigare exploaterad mark) ska utgöra en central del av bedömningen av de operativa programmens resultat i den sammanhållningspolitiska ramen efter 2020.

28.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att använda ytterligare finansieringsinstrument och finansieringsstrategier, t.ex. Europeiska fonden för strategiska investeringar, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020, för att finansiera projekt som bidrar till en begränsning av klimatförändringarna eller till en anpassning till dessa.

29.  Europaparlamentet understryker att subventioner till regioner och städer bör fortsätta att utgöra den huvudsakliga typen av EU-finansiering inom sammanhållningspolitiken och, inte minst, inom de klimatrelaterade åtgärderna. Parlamentet betonar dock att trots att de klimatrelevanta effekt- och resultatindikatorerna har förbättrats vad gäller samstämdhet och precision så räcker de inte för att fastställa omfattningen av sammanhållningspolitikens bidrag till uppnåendet av EU:s övergripande klimatmål, och anser att systemet för övervakning och spårning av klimatrelaterade utgifter måste förbättras i syfte att säkerställa att EU-finansieringen ger ett konkret och mätbart bidrag till uppnåendet av EU:s mål. Parlamentet efterlyser en anpassningsfärdplan för övervakning av regionala och lokala klimatåtgärder, och uppmanar kommissionen att bedöma hur stor del av EU-medlen som används lokalt för att minska utsläppen av växthusgaser och säkerställa att det sker en fysisk anpassning till klimatförändringarna.

30.  Europaparlamentet erkänner den roll som spelas av instrument för integrerad territoriell utveckling, t.ex. integrerad territoriell investering och lokalt ledd utveckling (LLU), som kan användas av städer som kompletterande verktyg för finansieringen av strategier för hållbar stadsutveckling eller funktionella stadszoner. Parlamentet efterlyser integrerade lokala nedifrån och upp-tillvägagångssätt och dito strategier för att säkerställa en effektivare resursanvändning samt bygga upp motståndskraft och främja en anpassning till klimatförändringarnas effekter i de områden som drabbats värst av dem.

31.  Europaparlamentet konstaterar att den största delen av Europas forsknings- och utvecklingsindustri med fokus på klimatförändringsfrågor är belägen i EU:s städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda städerna och regionerna mer stöd i fråga om utbildning och medvetandehöjande åtgärder, ekonomisk vägledning, know-how, kommunikation, forskning och utveckling, klimatskyddsutbildning samt rådgivning i både begränsnings- och anpassningsfrågor, i synnerhet genom att stärka befintliga instrument som t.ex. rådgivningsplattformen för investeringar i städer Urbis, Urbact och initiativet innovativa åtgärder i städerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa industrier drar full nytta av det globala forskningssamarbetet och att stärka dessa instrument för att hjälpa lokala myndigheter att förverkliga ändamålsenliga projekt och få tillgång till finansieringsalternativ för att testa innovativa lösningar inom stadsutvecklingsstrategier. Parlamentet anser att subnationella myndigheter i tredjeländer bör ha möjlighet att frivilligt delta i EU:s vetenskaps-, forsknings- och teknikinitiativ, t.ex. Horisont 2020, både formellt och informellt, för att uppnå gemensamma mål. Parlamentet anser att lokala myndigheter bör ha direkt tillgång till finansiella medel såsom de globala klimatfonderna. Synergieffekterna mellan sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationspolitiken bör stärkas för att garantera ett snabbt införande av teknik med låga koldioxidutsläpp.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet Horisont 2020 lägger större fokus och mer finansiering på innovations- och forskningsprojekt som rör den cirkulära ekonomin och hållbara städer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och EIB stärka regioners och städers administrativa kapacitet så att de kan dra full nytta av de offentliga och privata finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter att ta itu med avfallsproblemet för att förverkliga den cirkulära ekonomin och främja alternativ till förbränning när det gäller bortskaffande av avfall som inte kan återanvändas eller återvinnas.

34.  Under den kommande programperioden anser Europaparlamentet att det kommer att bli nödvändigt att integrera klimatförändringarna i programplaneringen avseende territoriellt samarbete. Parlamentet betonar den viktiga roll som det territoriella samarbetet, det gränsöverskridande samarbetet och de makroregionala strategierna har i de åtgärder som genomförs av regioner och städer inom såväl som utanför EU:s gränser, och upprepar att detta instrument måste stärkas såväl politiskt som ekonomiskt, både vad gäller begränsning och anpassning. Parlamentet betonar att ett ramverk för genomförandet av gemensamma åtgärder och utbyte av strategier mellan nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater, såsom Interreg, är särskilt lämpligt för att hantera klimatförändringarna och genomföra ändamålsenliga åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av dem. Parlamentet välkomnar i detta avseende att sju av de 15 gränsöverskridande Interreg-programmen i Europa finansierar strategier, pilotåtgärder, utbildning och verktyg för att hjälpa städer att bygga upp kapacitet för att minska koldioxidutsläppen och begränsa klimatförändringarna, i syfte att uppnå EU:s mål.

Städer och regioner

35.  Europaparlamentet välkomnar sådana initiativ som det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och den roll som flera städer och regioner spelar för kampen mot klimatförändringarna och skyddet av miljön. Parlamentet uppmanar eftertryckligen städerna och regionerna att samarbeta och att utan dröjsmål och i än större omfattning föra upp bekämpning av klimatförändringarna på sin institutionella agenda. Parlamentet förespråkar att städernas myndigheter ska genomföra och regelbundet uppdatera smarta långsiktiga stadsplaneringsstrategier och innovativa ansatser såsom initiativet för smarta städer. Parlamentet betonar att det krävs hållbara och energieffektiva bostadsprojekt och smarta byggnader som sparar energi, investeringar i förnybar energi, miljövänliga kollektivtrafiksystem, ytterligare stöd till projekt för koldioxidsnåla städer och regioner samt allianser av städer och lokala och regionala myndigheter som samarbetar mot den globala uppvärmningen.

36.  Europaparlamentet konstaterar vikten av att införa en rapporteringsram som bygger på objektiva parametrar och beprövade metoder och av att övervaka klimatåtgärder som vidtas av städer och regioner i syfte att möjliggöra gemensamt utnyttjande av uppgifter om klimatåtaganden och öka öppenheten bland aktörerna för att uppnå klimatmål.

37.  Europaparlamentet påminner om att transportsektorn är ansvarig för utsläpp av såväl växthusgaser som hälsofarliga luftförorenare, vars koncentration i luften i städerna regleras i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar. Parlamentet anser att regioner och städer har en enorm potential att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, och betonar behovet av finansiering för initiativ som underlättar för koldioxidsnål mobilitet på lokal och regional nivå. Parlamentet anser det vara viktigt att städerna går i bräschen för att främja användningen av kollektivtrafik och elektrifieringen av de offentliga och privata transporterna, och anser att ett antal modellregioner bör utses i forskningssyfte för att få fram ett intelligent och sammankopplat transportsystem mellan städer och landsbygd.

38.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom smarta städer och smarta nät som tas av städer och som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och öka resurseffektiviteten. Parlamentet understryker att regionerna måste förbättra arrangemangen för gröna städer genom att främja energiomställning och digital omvandling, och att sådana lösningar som smarta nät erbjuder möjligheten att leverera energi till bostäder och byggnader på ett effektivare sätt. Samarbete mellan företag och städer bidrar till att skapa innovativa och inkluderande lösningar, som bör främjas. Det är nödvändigt att öka investeringarna i andra miljöriktiga lösningar såsom grön infrastruktur och, särskilt, i åtgärder för att öka träd- och buskbestånden i städerna. Parlamentet påminner om att det inte bara är nödvändigt att minska utsläppen, utan markens förmåga att absorbera koldioxid måste också öka, och efterlyser ett ökat skydd för befintliga och nyanlagda stadsträdbestånd i EU:s regioner.

39.  Europaparlamentet understryker att lokalt producerade säsongsbetingade livsmedel minskar transporternas utsläpp av växthusgaser varvid det totala koldioxidavtrycket för livsmedel minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med livsmedelssektorn för att öka förekomsten av lokal och regional hållbar livsmedelsproduktion, och välkomnar frivilliga åtgärder (exempelvis ”trafikljusmärkning”) som går ut på att synliggöra livsmedels och andra produkters klimatpåverkan och koldioxidavtryck. Parlamentet efterlyser EU-omfattande gemensamma indikatorer som möjliggör en frivillig men jämförbar märkning, och uppmanar de lokala myndigheterna att genomföra informationskampanjer i syfte att öka medvetenheten om livsmedels koldioxidavtryck.

40.  Europaparlamentet påpekar att begränsningsåtgärderna måste planeras med utgångspunkt i en rättvis fördelning av insatser och fördelar mellan de olika aktörerna och att anpassningsåtgärderna måste koncentreras på att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

41.  Europaparlamentet konstaterar att varje region uppvisar olika och specifika svagheter och möjligheter, och betonar att utmaningarna, medlen och de effektivaste åtgärderna inte alltid nödvändigtvis är desamma för alla regioner. Parlamentet upprepar följaktligen sitt stöd för subsidiaritetsprincipen och betonar att städerna och regionerna måste ha nödvändig kompetens och åtnjuta tillräckligt politiskt, administrativt och ekonomiskt självbestämmande för att planera och genomföra enskilda åtgärder. Parlamentet framhåller att städerna måste utforma sin egen stadsplanering genom att investera i grön infrastruktur, rörlighet, kollektivtrafik och smarta nät för att uppnå målen i Parisavtalet. Parlamentet upprepar att lokala och regionala myndigheter, som ju är de delar av förvaltningen som befinner sig närmast den enskilde medborgaren och också närmast följderna av de klimatrelaterade utmaningarna, har den största insynen i många av problemen, och understryker därför vikten av att dessa myndigheter förfogar över den administrativa kapacitet och de finansiella verktyg de behöver för att ta fram skräddarsydda lösningar för att begränsa klimatförändringarna.

42.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivare flernivåstyre med full insyn som bättre skulle kunna involvera lokala myndigheter, regioner och städer samt de organ som företräder dem i EU:s beslutsprocess och inom ramen för UNFCCC-processen. Parlamentet vill se att samordning mellan alla offentliga myndigheter främjas och garanteras och att allmänhetens samt de sociala och ekonomiska aktörernas involvering understöds, och uppmanar kommissionen att främja samordningen och utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstater, regioner, lokalsamhällen och städer. Parlamentet påpekar att deltagarbaserade modeller för lokalt styre bör uppmuntras.

43.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar att utarbeta en särskild rapport om städer och klimat 2023 – ett åtagande som kommer att medföra att forskningen om städernas betydelse i kampen mot klimatförändringar ökar. Parlamentet anser att städer bör bidra till rapporten om världsklimatet 2018. Parlamentet anser vidare att städer och regioner kan påverka det politiska beslutsfattandet efter Parisavtalet genom att tillämpa ett strategiskt tillvägagångssätt för att hantera den globala uppvärmningen och stödja begränsnings- och anpassningsåtgärder i stadsområden, där mer än hälften av världens befolkning bor. Kommissionen uppmanas att förespråka en vision på flera nivåer för klimatåtgärder i denna process, i syfte att främja en inkluderande klimatstrategi som erkänner åtgärder som vidtas av lokala och subnationella myndigheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter att decentralisera och bättre tillämpa subsidiaritetsprincipen, för att därigenom möjliggöra för lokala och regionala myndigheter att spela en mer framträdande roll i hanteringen av klimatförändringarna.

45.  Europaparlamentet noterar att många delar av industrin investerar i grön omvandling och har förbundit sig att föra en politik för en minskning av koldioxidutsläppen. Parlamentet konstaterar att samarbete mellan företag och städer skapar innovativa och inkluderande lösningar för klimatåtgärder och hjälper EU att nå sina mål. Parlamentet erinrar om att industrin spelar en central roll när det gäller finansiering och överbryggande av investeringsgapet i stadsområden. Partnerskap mellan städer och företag bör främjas.

46.  Europaparlamentet framhåller att smart planering och investeringar i koldioxidsnål och klimattålig stadsinfrastruktur kan förbättra miljön och medborgarnas livskvalitet, skapa arbetstillfällen och stimulera den lokala och regionala ekonomin.

47.  Europaparlamentet uppmanar städerna och regionerna att dra nytta av EU-initiativ, t.ex. innovativa åtgärder i städerna, för att utveckla pilotprojekt om hållbar stadsutveckling.

48.  Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Women4Climate” och den privata sektorns deltagande i detta initiativ, vilket bör bidra till att kvinnor i ledande ställning i större utsträckning deltar i kampen mot klimatförändringarna i syfte att stärka deras ledarskapsfärdigheter och uppmuntra nästa generation ledande kvinnor att delta i kampen mot klimatförändringarna.

49.  Europaparlamentet konstaterar att städerna har ett särskilt ansvar för att motverka klimatförändringarna med tanke på att de står för 70 procent av de sammantagna koldioxidutsläppen, och bekräftar sitt engagemang för ett lyckat övergripande genomförande av borgmästaravtalet för klimat och energi, inbegripet initiativet om anpassning till klimatförändringarna (Mayors Adapt-initiativet), samförståndsavtalet Under 2 Degrees, Amsterdampakten och Regions Adapt-initiativet. Parlamentet anser att de åtaganden som gjordes i förklaringen från stadshuset i Paris 2015 endast kan uppfyllas genom samverkan med det globala borgmästaravtalet för klimat och energi, och uppmanar alla städer i och utanför EU att ansluta sig till borgmästaravtalet, utan att detta påverkar deras deltagande i andra branschvisa eller institutionella nätverk som har samma mål att verka för ambitiösa klimatåtgärder och anordna utbyten av erfarenheter och bästa praxis. Parlamentet konstaterar att ett antal handlingsplaner som inlämnats av städer innehåller åtaganden fram till 2020, och uppmanar därför eftertryckligen dessa städer att göra ytterligare insatser fram till 2030. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att ge städerna rätt att själva planera sina strategier för begränsning av klimatförändringarna, eftersom detta ofta leder till mer ambitiösa mål.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig hänvisning till de lokala och regionala myndigheternas roll i Parisavtalet i syfte att säkra en långsiktig lösning på klimatförändringarna. Parlamentet betonar att EU måste arbeta på plats med städer och regioner för att förbättra förbindelserna mellan EU:s regioner och städer och göra dem mer hållbara, skapa energieffektiva kommuner och utveckla smartare kollektivtrafiknät i städerna.

51.  Europaparlamentet anser att överföring av kunskap och erfarenheter bör uppmuntras på lokal och regional nivå, mot bakgrund av de rikliga erfarenheter som enskilda städer och regioner liksom vissa regionala miljöskydds- eller energimyndigheter skaffat sig.

52.  Europaparlamentet anser att europeiska och internationella eller globala organisationer och sammanslutningar eller nätverk av städer, kommuner och regioner bör utnyttjas för att säkerställa bättre samarbete när det gäller hanteringen av klimatförändringsproblem på lokal och regional nivå.

53.  Europaparlamentet konstaterar att lokala och regionala myndigheter vid COP 22 i Marrakech utarbetade Marrakech-färdplanen, som lyfter fram behovet av en mer direkt medverkan från lokala myndigheter som formellt bör erkännas som en del av den officiella diskussionen om klimatförändringarna i stället för att anses ha samma ställning som andra icke-statliga aktörer, såsom icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaterna samt till medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0363.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0383.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0380.
(4) EUT C 316, 22.9.2017, s. 124.
(5) EUT C 207, 30.6.2017, s. 51.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(7) EUT C 349, 17.10.2017, s. 67.

Senaste uppdatering: 6 november 2018Rättsligt meddelande