Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2260(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0052/2018

Ingivna texter :

A8-0052/2018

Debatter :

PV 13/03/2018 - 20
CRE 13/03/2018 - 20

Omröstningar :

PV 14/03/2018 - 8.12
CRE 14/03/2018 - 8.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0078

Antagna texter
PDF 335kWORD 60k
Onsdagen den 14 mars 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018
P8_TA(2018)0078A8-0052/2018

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2260(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3 och 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 9, 145, 148, 152, 153, 174 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV (Solidaritet),

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN: s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN: s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 3, 4, 5, 8 och 10,

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen den 17 november 2017 i Göteborg av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Årlig tillväxtöversikt 2018 (COM(2017)0690),

–  med beaktande av utkastet till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet av den 22 november 2017 som åtföljde kommissionens meddelande Årlig tillväxtöversikt för 2018 (COM(2017)0674),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 22 november 2017 till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2017)0677),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 22 november 2017 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet (COM(2017)0770),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 22 november 2017 Rapport om förvarningsmekanismen 2018 (COM(2017)0771),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Utkast till budgetplaner 2018: Samlad bedömning (COM(2017)0800),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 april 2017 Taking stock of the 2013 Recommendation on ”Investing in children: breaking the cycle of disadvantage” (SWD(2017)0258),

–  med beaktande av kommissionens offentliggörande av den sjunde upplagan av årsrapporten Employment and Social Developments in Europe (2017), som är inriktad på rättvisa mellan generationerna och solidaritet i EU,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar efter tre år (COM(2016)0646),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2016)0604),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning – Andra etappen av Europeiska fonden för strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan (COM(2016)0581),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (COM(2016)0381),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016 Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Europa investerar igen – Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2016 om samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127), och dess bilagor,

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut av den 15 februari 2016 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2016)0071) och parlamentets ståndpunkt av den 15 september 2016 om samma ämne(2),

–  med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013, inklusive rekommendation 2013/112/EU om att bryta det sociala arvet och investera i barnens framtid(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), samt parlamentets resolution av den 16 juni 2010 om Europa 2020(4),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om den ekonomiska politiken i euroområdet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om minimiinkomstpolitik som ett sätt att bekämpa fattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2017(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(13),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 februari 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att förebygga och motverka odeklarerat arbete(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om initiativet för grön sysselsättning och att ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(18),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med Europeiska unionens inledande rapport (september 2015),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2015 från mars 2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 25 september 2017 Developments in working life in Europe: EurWORK annual review 2016, särskilt kapitlet Pay inequalities: Evidence, debate and policies,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 18 juli 2017 Pay inequalities experienced by posted workers: Challenges to the ”equal treatment” principle, med dess ingående översikt över hur regeringarna och arbetsmarknadens parter runt om i Europa ställer sig till principen om lika lön för lika arbete,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 26 juni 2017 Occupational change and wage inequality: European Jobs Monitor 2017,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 19 april 2017 Social mobility in the EU,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 13 mars 2017 Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession,

–  med beaktande av Eurofounds rapporter av den 24 februari 2017 om arbetsmarknadsparternas delaktighet i den europeiska planeringsterminen: uppdatering 2016 och av den 16 februari 2016 om arbetsmarknadsparternas roll i den europeiska planeringsterminen 2011–2014,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport av den 17 november 2016 Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 12 mars 2015 New forms of employment,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 29 oktober 2013 Women, men and working conditions in Europe,

–  med beaktande av diskussionen med företrädare för nationella parlament om europeiska planeringsterminens prioriteringar för 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0052/2018),

A.  Sysselsättningsgraden i EU ökar och uppgick till 72,3 % under andra kvartalet 2017, vilket motsvarar 235,4 miljoner människor i sysselsättning, vilket är ett framsteg på vägen mot att nå sysselsättningsmålet på 75 % som fastställs i Europa 2020-strategin. Sysselsättningsgraden varierar dock mycket mellan medlemsstaterna, från 65 % i Grekland, Kroatien, Italien och Spanien, vilket är långt under EU: s genomsnitt, till över 75 % i Nederländerna, Danmark, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Fortfarande är det en bit kvar till återhämtning från krisen och tills de nationella Europa 2020-målen har uppnåtts. Sysselsättningstillväxten har varit starkare bland äldre arbetstagare, högkvalificerade och män, och svagare bland unga, lågutbildade och kvinnor. Sysselsättningen mätt i arbetstimmar per anställd är fortfarande 3 % lägre än före krisen i EU och 4 % lägre än före krisen i euroområdet på grund av mer deltidsarbete och färre antal arbetstimmar för heltidsanställda. Ännu i dag är 18,9 miljoner människor i EU arbetslösa, investeringarna är fortfarande för låga, löneutvecklingen är svag och fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar. I artikel 3 i EU-fördraget föreskrivs att unionen ska eftersträva full sysselsättning.

B.  Fortfarande är 18,9 miljoner människor i EU arbetslösa trots att arbetslösheten i EU och euroområdet är den lägsta på nio år, 7,5 % respektive 8,9 %. Återhämtningen varierar dessutom mycket mellan medlemsstaterna, från en arbetslöshet på omkring 4 % i Tyskland till nästan 20 % i Spanien och 23,6 % i Grekland. Den dolda arbetslösheten (arbetslösa som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb) låg på 20 % 2016, medan andelen långtidsarbetslösa i EU fortfarande är alarmerande hög, 46,4 % (motsvarande siffra för euroområdet är 49,7 %). I vissa medlemsstater är arbetslösheten fortfarande hög på grund av bristande tillväxt och strukturella svagheter. Otillräckliga arbetsmarknadsreformer är en av orsakerna till hög arbetslöshet. Det är mycket viktigt med stöd till långtidsarbetslösa, eftersom situationen annars kommer att börja påverka deras självförtroende, välbefinnande och framtida utveckling, så att de riskerar fattigdom och social utestängning, vilket äventyrar både socialförsäkringssystemens hållbarhet och den europeiska sociala dimensionen.

C.  Deltidsarbete har ökat med 11 % sedan 2008 och heltidssysselsättningen har sjunkit med 2 % under samma period, medan ofrivilligt deltidsarbete sjönk från 29,3 % 2013 till 27,7 % 2016, men fortfarande utgör en fjärdedel av deltidsarbetet.

D.  Segmenteringen på arbetsmarknaden mellan fasta och atypiska jobb är oroväckande. Visstidsanställningar står för mellan 10 % och 20 % av sysselsättningen i vissa medlemsstater, med få övergångar till tillsvidareanställningar och där tillfälliga jobb utgör en återvändsgränd snarare än en språngbräda till ett fast jobb. Detta hindrar många arbetstagare från att dra fördel av säkra och relativt välbetalda jobb och goda framtidsutsikter och skapar en löneklyfta mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda.

E.  Även om en liten förbättring av ungdomsarbetslösheten kan konstateras, är den fortfarande oroväckande hög och uppgår till 16,6 % (18,7 % i euroområdet). Enligt utkastet till gemensam sysselsättningsrapport har unga oftare icke-standardiserade eller atypiska anställningsformer, bl.a. tidsbegränsad anställning, ofrivilligt deltidsarbete och låglönejobb. 2016 fanns det fortfarande 6,3 miljoner ungdomar i åldersgruppen 15–24 år som varken arbetade eller studerade. Medlemsstaterna kan bekämpa ungdomsarbetslösheten genom att utveckla och genomföra regelverk för arbetsmarknaden och genom utbildningssystemen och aktiv arbetsmarknadspolitik, på grundval av förbudet mot diskriminering på grund av ålder enligt artikel 19 i EUF‑fördraget och direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet.

F.  Trots att skillnaderna i arbetslöshetstal mellan de olika medlemsstaterna har minskat, ligger de fortfarande över den nivå som rådde före krisen. Långtidsarbetslösheten utgör fortfarande över 50 % av den totala arbetslösheten i vissa medlemsstater och 46,6 % i EU och 49,7 % i euroområdet i genomsnitt. Arbetslöshetstalen omfattar endast personer som inte har något jobb och som aktivt har sökt arbete de senaste fyra veckorna. Långtidsarbetslösheten omfattar endast andelen förvärvsarbetande i åldern 15–74 år som har varit arbetslös 12 månader eller längre.

G.  Sysselsättningsklyftan mellan könen består och uppgår till 11,6 % i EU med 76,9 % män och 65,3 % kvinnor i sysselsättning, och skillnaderna är ännu större när det gäller födda utanför EU och romska kvinnor. Klyftan mellan könen är ännu större när det gäller deltidsarbete och uppgick till 23 procentenheter 2016 och till över 30 procentenheter i fyra medlemsstater, och 23,5 % av kvinnors deltidsarbete var ofrivilligt. Sysselsättningsgraden för kvinnor med minst ett barn under sex år är nio procentenheter lägre än för kvinnor utan barn, medan 19 % av den potentiella kvinnliga arbetskraften i EU inte förvärvsarbetade på grund av att de tog hand om barn eller andra anhöriga. Förutom att kvinnor jobbar mindre omräknat i heltid har de också betydligt lägre lön med en löneskillnad på i genomsnitt 16,3 % 2015 i EU, varierande från 26,9 % i Estland till 5,5 % i Italien och Luxemburg.

H.  Några medlemsstater står inför strukturella utmaningar på arbetsmarknaden, såsom lågt deltagande och bristande färdigheter och kvalifikationer. Det finns ett växande behov av konkreta åtgärder för att integrera eller återintegrera icke förvärvsarbetande för att möta efterfrågan på arbetsmarknaden.

I.  Europeiska unionens befolkning blir allt äldre (nästan 20 % av befolkningen i EU är äldre än 65 år och denna andel beräknas uppgå till 25 % 2050), och andelen äldre som behöver hjälp ökar, vilket skapar ytterligare utmaningar för medlemsstaterna och kan innebära att de måste göra anpassningar för att kunna fortsätta garantera välfinansierade och stabila socialförsäkrings-, hälso- och sjukvårds- och långtidsvårdssystem och för att tillgodose behovet av formell och informell vård. Informell vård utgör en enorm tillgång för samhället. Den förväntade livslängden i EU-28 sjönk något 2015 och uppskattades totalt till 80,6 år (0,3 år lägre än 2014), 83,3 år för kvinnor (0,3 år lägre än 2014) och 77,9 år för män (0,2 år lägre än 2014). Detta var första gången som den förväntade livslängden i EU-28 sjönk sedan 2002, då data om livslängd för alla medlemsstater blev tillgängliga, och detta kan konstateras i de flesta medlemsstater. Enligt Eurostat är det ännu inte möjligt att säga om den kortare livslängden mellan 2014 och 2015 endast är tillfällig eller kommer att fortsätta under kommande år.

J.  De demografiska utmaningarna utgörs bland annat av avfolkning och gles befolkningstäthet, vilket hämmar tillväxten i de berörda regionerna och hotar den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU.

K.  Andelen unga med högst grundskoleutbildning är fortfarande runt 20 % i flera medlemsstater som Malta, Spanien, Rumänien och ligger över EU-genomsnittet på 10 % i Portugal, Bulgarien, Italien, Ungern, Storbritannien och Grekland. Skolavhopp utgör en komplex utmaning på individuell, nationell och europeisk nivå. Missgynnad socioekonomisk bakgrund, invandrarbakgrund och särskilda behov är de viktigaste faktorerna i samband med dåliga skolresultat och skolavhopp, med tanke på att bland de elever i EU som deltog i Pisaundersökningen 2015 hade i genomsnitt cirka 34 % av den lägsta socioekonomiska kvartilen bristande kunskaper i naturvetenskap, vilket är 26 procentenheter mer än hos eleverna i den högsta socioekonomiska kvartilen.

L.  Den sociala ekonomin omfattar 2 miljoner företag (ca 10 % av samtliga företag i EU) och sysselsätter över 14 miljoner personer (ca 6,5 % av arbetstagarna i EU). Denna sektor har en viktig roll att spela för att möta de många utmaningarna i dagens samhällen, inte minst en åldrande befolkning.

M.  I EU finns det 80 miljoner personer med funktionsnedsättning. Genomförandet av tillgänglighetsåtgärder för dem fortsätter att släpa efter.

N.  Trots vissa framsteg när det gäller att minska fattigdom och socialt utanförskap, finns det fortfarande missgynnade grupper i samhället, med oacceptabla 119 miljoner i riskzonen för fattigdom och socialt utanförskap i EU, varav mer än 25 miljoner är barn (mer än vart fjärde barn i EU). Regionala skillnader kvarstår också i medlemsstaterna och i EU som helhet, vilket gör att EU är långt ifrån att uppfylla Europa 2020-målet. Inkomstskillnaderna fortsätter att öka i två tredjedelar av alla EU-länder. För EU som helhet hade under 2016 den rikaste femtedelen av hushållen en inkomst som var 5,1 gånger högre än den fattigaste femtedelen, med en kvot på 6,5 eller mer i vissa länder i Östeuropa och Sydeuropa, vilket är nästan dubbelt så mycket som för vissa centraleuropeiska och nordiska länder med de bästa resultaten. Stor ojämlikhet är ett hinder för lika möjligheter när det gäller tillgång till utbildning och socialt skydd och inverkar därför menligt på social rättvisa, den sociala sammanhållningen och en hållbar ekonomisk utveckling.

O.  Enligt kommissionens rapport Employment and Social Developments in Europe 2017 riskerade 118,8 miljoner människor fattigdom och social utestängning, vilket är 1,7 miljoner fler än 2008 och långt ifrån Europa 2020-strategins mål att minska antalet personer som riskerar fattigdom och social utestängning med 20 miljoner. Det råder stora skillnader mellan medlemsstaterna, från 5 % eller lägre i Tjeckien och Tyskland till ca 20 % i Grekland och Spanien. Bland personer som riskerar fattigdom och social utestängning är andelen barn (0–17 år) 26,4 %, vilket är högre än andelen vuxna (16–64 år, 24,2 %) och nästan 10 procentenheter högre än andelen äldre (65+, 18,3 %). Antalet barn som lever i fattigdom är fortfarande alarmerande högt i EU, för närvarande fler än 25 miljoner. Följderna av fattigdomen för barn kan vara livslånga och nackdelarna kan gå i arv från generation till generation. Socialpolitiken är viktig för sammanhållningen och för att föra EU närmare medborgarna.

P.  Den ökande fattigdomen bland förvärvsarbetande består i EU som helhet, med de högsta nivåerna i Spanien (13,1 %), Grekland (14 %) och Rumänien (18,6 %), vilket visar att det inte alltid räcker att ha ett jobb för att lyfta människor ur fattigdom och avspeglar olika arbetsmarknadsmönster, inklusive deltidsarbete och/eller visstidsanställningar, lönenivåer och arbetsintensiteten i hushåll och dåliga arbetsvillkor. Löneutvecklingen är fortsatt svag i EU och lönerna har ökat med mindre än 1 % de senaste två åren. Lönespridningen är relativt stor i EU, från 4,6 euro per arbetstimme i Bulgarien till 43,3 euro per arbetstimme i Luxemburg. Reallöneökningarna släpade efter den genomsnittliga produktivitetsökningen i 18 av 28 medlemsstater och släpar även efter den sjunkande arbetslösheten. Lönesättning är en fråga som faller inom den nationella behörigheten.

Q.  Utbildning är en avgörande faktor för ungas integration på arbetsmarknaden, och är främst medlemsstaternas behörighet, men med stöd från kommissionen. Alla måste få tillgång till en god utbildning, med beaktande av att sysselsättningsgraden för unga med högskoleutbildning (åldersgruppen 20–34 år) är 82,8 % i EU, vilket är 10 procentenheter högre än för unga med gymnasieutbildning. Yrkesutbildningen börjar vinna förtroende både bland ungdomar i EU och bland företag som erkänner utbildningens kapacitet. Utbildning som förvärvas i informella sammanhang ger också viktiga verktyg för arbetsmarknaden.

R.  Även om den digitala omvandlingen kräver att arbetstagare åtminstone har grundläggande digitala färdigheter, beräknas 44 % av EU:s befolkning sakna sådana färdigheter(19).

S.  I enlighet med artikel 168 i EUF-fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder, vilket ska bidra till social inkludering, social rättvisa och jämlikhet. Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, som välkomnas i den årliga tillväxtöversikten för 2018, har bidragit till bättre, effektivare och ekonomiskt mer överkomliga behandlingar och läkemedel. Utvecklingen har lett till att personer som lider av vissa kroniska tillstånd kan komma ut på eller stanna kvar mycket längre på arbetsmarknaden. Detta hotas nu av höga kostnader för vissa läkemedel.

T.  Finanspolitiken i medlemsstaterna bidrar till att stabilisera det makroekonomiska läget samtidigt som den har andra mål, t.ex. hållbara offentliga finanser, och används för fördelningspolitiska syften.

U.  Det är medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla och förvalta socialförsäkringssystem, och unionen samordnar men harmoniserar inte.

V.  Hushållens disponibla bruttoinkomst per capita har fortfarande inte återhämtat sig i olika medlemsstater i förhållande till nivåerna före krisen, och i många av dem är nivåerna 20–30 procentenheter lägre än 2008.

W.  EU-ekonomin har lägre kapacitet än de största konkurrenterna att stimulera långsiktig tillväxt. Kommissionen har uppskattat att den potentiella tillväxten är ca 1,4 % i EU, jämfört med 2 % i USA.

X.  Odeklarerat arbete berövar arbetstagarna deras rättigheter, underblåser social dumpning, får allvarliga budgeteffekter, inverkar negativt på sysselsättningen, produktiviteten, arbetskvaliteten och kompetensutvecklingen liksom på pensionssystemens effektivitet och ändamålsenlighet. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att odeklarerat arbete ska omvandlas till deklarerat arbete.

Y.  De yttersta randområdena står inför oerhörda svårigheter på grund av särdragen som begränsar deras tillväxtpotential. I dessa områden varierar arbetslösheten mellan 11,2 % och 27,1 % och långtidsarbetslösheten mellan 54,5 % och 80,9 %. Ungdomsarbetslösheten i dessa områden är över 40 %.

Z.  Eurofounds forskning visar att arbetsmarknadsparterna gradvis ökat sitt deltagande i utarbetandet av nationella reformprogram i de flesta medlemsstater, även om det fortfarande råder stora skillnader när det gäller hur mycket de nationella arbetsmarknadsparterna deltagit och vilka resultat de uppnått inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

AA.  En kommande studie från Eurofound om arbetsmarknadsparternas deltagande i den europeiska planeringsterminen förväntas visa på en konsolidering och ökande medvetenhet, i enlighet med sysselsättningsriktlinje nr 7 om förbättring av arbetsmarknadens funktion. Arbetsmarknadsparterna framhåller dock behovet av att verklig delaktighet säkerställs genom meningsfullt samråd i god tid, diskussion och återkoppling, och genom att deras synpunkter lyfts fram.

1.  Europaparlamentet välkomnar den årliga tillväxtöversikten för 2018 tillsammans med den integrerade europeiska pelaren för sociala rättigheter som en viktig del av den övergripande politiken för att främja sysselsättning av hög kvalitet, hållbar tillväxt och investeringar, i syfte att öka produktiviteten och lönerna, skapa arbetstillfällen, minska ojämlikheten och fattigdomen och förbättra det sociala skyddet och öka tillgången till och kvaliteten på offentliga tjänster. Den årliga tillväxtöversikten bygger på en strategi för investeringar, strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik, som bör kombineras med politiska strategier och åtgärder för att uppfylla principerna och målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet betonar att kommissionen inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör förbättra den politiska samordningen för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan öka ojämlikheten och försvaga de sociala framstegen, som ett sätt att koppla samman ekonomisk samordning med sysselsättning och sociala resultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de prioriteringar som fastställts i översikten och den åtföljande gemensamma sysselsättningsrapporten vid utformningen av sina nationella strategier för att främja tillväxt, hållbar ekonomisk utveckling, sysselsättning av hög kvalitet, social sammanhållning, socialt skydd och social inkludering. Parlamentet noterar vikten av att skydda arbetstagarnas rättigheter och främja deras förhandlingsmöjligheter.

2.  Europaparlamentet understryker behovet av socialt och ekonomiskt balanserade strukturreformer med inriktning på ett socialt AAA-kreditbetyg genom bättre inkluderande arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som tillgodoser arbetstagarnas och utsatta gruppers behov, för att främja investeringar, skapa arbetstillfällen av god kvalitet, hjälpa arbetstagarna att skaffa sig de färdigheter som krävs, främja lika möjligheter på arbetsmarknaden och rättvisa arbetsvillkor, öka arbetsproduktiviteten, stödja löneökningar samt hållbara och fullgoda system för socialt skydd och höja levnadsstandarden för alla medborgare. Parlamentet understryker behovet av att främja en gynnsam miljö för både företag och arbetstagare i syfte att skapa fler varaktiga arbetstillfällen, samtidigt som en balans mellan de sociala och ekonomiska dimensionerna uppnås och beslut fattas gemensamt på ett komplementärt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att gradvis lägga om beskattningen från arbete till andra källor utan att äventyra den sociala tryggheten, samt att vidta åtgärder för att förbättra sociala standarder och minska ojämlikheten.

3.  Europaparlamentet betonar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektivförhandlingar är viktiga instrument för arbetsgivare och fackföreningar för att fastställa rättvisa löner och arbetsvillkor, och att kraftfulla kollektivförhandlingssystem ökar medlemsstaternas motståndskraft i ekonomiska kristider. Rätten till kollektivförhandlingar är en fråga som rör alla arbetstagare i EU, med avgörande betydelse för demokratin och rättsstatsprincipen, som innefattar respekt för grundläggande sociala rättigheter. Kollektivförhandlingar är en europeisk grundläggande rättighet som institutionerna i EU är skyldiga att iaktta enligt artikel 28 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet kräver i detta sammanhang en politik som respekterar, främjar och stärker kollektivförhandlingar och arbetstagarnas ställning i lönesättningssystemen, vilket är avgörande för att skapa goda arbetsvillkor. Parlamentet anser att allt detta bör göras för att stödja den sammanlagda efterfrågan och den ekonomiska återhämtningen, minska löneklyftorna och bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande.

4.  Europaparlamentet efterlyser kraftfullare insatser för att bekämpa fattigdom och ökad ojämlikhet och fler sociala investeringar, med tanke på deras ekonomiska och sociala fördelar. Ekonomier med en högre grad av sociala investeringar är mer motståndskraftiga mot chocker. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler, skapa utrymme för offentliga sociala investeringar och vid behov för större investeringar i social infrastruktur och stöd till dem som drabbas hårdast, för att på rätt sätt komma till rätta med ojämlikheter, särskilt genom sociala trygghetssystem som ger tillräckligt och riktat inkomststöd. Kommissionen uppmanas att i förekommande fall göra en mer ingående bedömning av vilka utgifter som definitivt kan anses vara sociala investeringar.

5.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja interkulturell dialog för att göra det lättare för migranter, flyktingar och asylsökande att ta sig in på arbetsmarknaden och integreras i samhället. Parlamentet uttrycker sin oro över det fortsatt låga arbetsmarknadsdeltagandet bland etniska minoriteter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att korrekt tillämpa direktiven 2000/78/EG och 2000/43/EG. Parlamentet påminner om att nyanlända kommer med nya kunskaper och färdigheter, och efterlyser vidareutveckling och främjande av verktyg som tillhandahåller flerspråkig information om de möjligheter som finns till formell och informell utbildning, yrkesutbildning, praktik och frivilligarbete.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att hjälpa personer som lider av vissa tillstånd, t.ex. kronisk värk, att komma ut och stanna kvar på arbetsmarknaden. Det är viktigt att arbetsmarknaden anpassas till sådana situationer och blir flexiblare och icke-diskriminerande, så att dessa personer också kan bidra till EU:s ekonomiska utveckling och så att trycket på socialförsäkringssystemen kan minskas.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till investeringar för att öka den miljömässiga hållbarheten och erkännandet av potentialen för hela ekonomin. Stödet för övergången till en cirkulär och grön ekonomi har en stor nettojobbskapandepotential.

8.  Europaparlamentet välkomnar den interinstitutionella proklamationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och anser att den europeiska planeringsterminen bör stödja utvecklingen av dess 20 grundläggande principer om lika möjligheter, tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet, vilka bör tjäna som referens och rekommendation vid genomförandet av den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken i syfte att åstadkomma ett verkligt socialt AAA-kreditbetyg och skapa ekonomisk tillväxt och en förutsägbar och hållbar finansiell situation underställd den ekonomiska politikens och sysselsättningspolitikens mål och därigenom tjäna Europa 2020-strategins huvudsakliga och prioriterade mål. Parlamentet framhåller att den europeiska planeringsterminens samordning är ett mycket viktigt verktyg för att konsolidera den europeiska sociala dimensionen, som ligger till grund för den sociala pelaren. Parlamentet betonar att den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett första steg i uppbyggnaden av en gemensam strategi för skydd och utveckling av sociala rättigheter i hela EU, vilket bör återspeglas i de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta förslag till hur de sociala rättigheterna kan stärkas genom konkreta och specifika verktyg (lagstiftning, mekanismer för beslutsfattande och finansiella instrument) och hur konkreta resultat kan uppnås. Parlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde.

9.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som gjorts för att stärka planeringsterminens sociala dimension. Ytterligare insatser behövs för att balansera sociala och ekonomiska prioriteringar och förbättra övervakningen och rekommendationerna på det sociala området.

10.  Europaparlamentet välkomnar den nya resultattavlan, som innehåller 14 huvudindikatorer för ländernas sysselsättnings- och socialpolitiska resultat i medlemsstaterna när det gäller tre huvudaspekter, som fastställts i samband med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

11.  Europaparlamentet betonar att det i EU i genomsnitt registrerades en förbättring av 11 av 14 huvudindikatorer under det senast tillgängliga året, vilket bekräftar en stadig förbättring av arbetsmarknadssituationen och den sociala situationen i anslutning till den ekonomiska återhämtningen. Som kommissionen påpekar krävs det dock åtgärder för att nå social uppåtgående konvergens inom de områden som identifieras i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och analysen av huvudindikatorer visar på minst en ”kritisk situation” i 17 av 28 medlemsstater.

12.  Europaparlamentet konstaterar att trots att den ekonomiska situationen och sysselsättningssituationen har förbättrats i EU som helhet de senaste åren, har vinsterna inte alltid fördelats jämnt, med tanke på att alltför många människor fortfarande lever i fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet är oroat över de växande ojämlikheterna i EU och dess medlemsstater och över den ökande andel arbetstagare som riskerar fattigdom, inte bara deltidsanställda, utan även heltidsanställda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra villkoren för dessa människor och öka erkännandet av det arbete som utförs av icke-statliga organisationer, organisationer för fattigdomsbekämpning och de personer som själva lever i fattigdom och de kunskaper som dessa aktörer besitter genom att öka deras delaktighet i utbytet av bästa praxis. Parlamentet framhåller att en utbredd ojämlikhet minskar ekonomins resultat och möjligheterna till hållbar tillväxt. Parlamentet understryker att integrationen av långtidsarbetslösa med hjälp av individuellt anpassade metoder är oerhört viktig för att bekämpa fattigdom och social utestängning och för att bidra till hållbara nationella sociala trygghetssystem. Partnerskap som omfattar alla berörda parter bör inrättas och utvecklas i syfte att tillhandahålla de verktyg som behövs för att på ett mer effektivt sätt kunna möta arbetsmarknadens behov, komma med ändamålsenliga lösningar och förebygga långtidsarbetslöshet. Parlamentet betonar behovet av en effektiv arbetsmarknadspolitik för att minska långtidsarbetslösheten. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör hjälpa arbetslösa mer genom att erbjuda ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och kvalitativa stödtjänster för arbetssökning, utbildning och omskolning, och samtidigt skydda dem som inte kan delta.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de sociala utvecklingsmålen när de lägger fram politiska rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

14.  Europaparlamentet upprepar sin oro över skillnaderna i sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåer i olika medlemsstater och varnar särskilt för den oroväckande graden av undersysselsättning och dold arbetslöshet. Parlamentet är framför allt oroat över ungdomsarbetslösheten, som i EU ligger över 11 procent, med undantag för ett fåtal medlemsstater – Österrike, Tjeckien, Nederländerna, Ungern, Malta och Tyskland. Parlamentet finner den i många länder ihållande höga nivå av unga som varken arbetar eller studerar och som lämnar skolan i förtid särskilt oroande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang en ökning av anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga med 2,4 miljarder euro för perioden 2017–2020. Man bör överväga att vid behov bevilja ytterligare medel på EU-nivå för initiativet, och medlemsstaterna bör säkerställa att ungdomsgarantin är helt öppen för alla grupper, inbegripet utsatta personer. Parlamentet påminner om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5 ”Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad?”.

15.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att de sociala trygghetssystemen bör garantera rätten till minimiinkomst. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa en adekvat minimiinkomst över fattigdomsgränsen, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis och med deltagande av arbetsmarknadens parter, och se till att den är tillgänglig för alla och inriktad på de mest behövande. För att effektivt kunna bekämpa fattigdom bör system för minimiinkomst åtföljas av tillgång till kvalitativa och ekonomiskt överkomliga offentliga varor och tjänster samt åtgärder som främjar lika möjligheter och underlättar inträde eller återinträde på arbetsmarknaden för personer i utsatta situationer, om de kan arbeta.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett europeiskt socialförsäkringsnummer för att underlätta informationsutbyte och förse människor med ett register över deras aktuella och tidigare rättigheter och förhindra missbruk.

17.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att tillgången till socialt skydd är grundläggande för att skapa rättvisa arbetsvillkor och att det efter samråden med arbetsmarknadens parter behöver tas fram konkreta förslag för att se till att alla människor i alla anställningsformer ackumulerar socialförsäkringsrättigheter, inbegripet tillräckliga pensioner.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och den europeiska planeringsterminen stärka sina insatser för att stödja övergripande offentliga åtgärder i medlemsstaterna, genom att inrikta sig på att skapa smidigare övergångar från utbildning och (långtids-) arbetslöshet till arbete, och uppmanar mer specifikt till ett fullständigt genomförande av de nationella åtgärder som anges i rådets rekommendation om integration av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden(20). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra till livslångt lärande, särskilt bland äldre arbetstagare, för att stödja dem i deras kompetensutveckling och deras arbete med att öka sin anställbarhet.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över de fortsatt höga fattigdomsnivåerna i Europa, nästan tio år efter det att krisen bröt ut, och över de åtföljande skillnaderna mellan generationerna, även i de medlemsstater som har en lägre andel människor som riskerar fattigdom eller social utestängning. Parlamentet är särskilt oroat över den ökande barnfattigdomen och fattigdomen bland förvärvsarbetande i flera medlemsstater, trots den makroekonomiska återhämtningen under de senaste åren. Parlamentet konstaterar att situationen sett till andelen barn i förskoleverksamhet och utbildning är allvarlig i mer än en tredjedel av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i utformningen och genomförandet av strukturreformer, och att bedöma deras sociala och fördelningsmässiga effekter.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att radikalt minska fattigdomen i Europa, särskilt barnfattigdomen, och att mer specifikt lägga fram konkreta förslag där barnen placeras i centrum för den nuvarande politiken för fattigdomsbekämpning, i enlighet med kommissionens rekommendation om att investera i barnens framtid och med beaktande av de förberedande åtgärder som fastställs i EU:s budgetar för 2017 och 2018, och av Europaparlamentets relevanta resolutioner, genom att säkerställa att åtgärder införs för att barn som riskerar fattigdom ska ha tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning, barnomsorg, anständiga bostadsförhållanden och näringsriktig mat. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste anta nationella planer för minskning av barnfattigdomen, vilka framför allt åtgärdar den begränsade effekt som sociala transfereringar har för att minska fattigdomsrisken.

21.  Europaparlamentet välkomnar att den årliga tillväxtöversikten för 2018 fokuserar på lämpligt subventionerat boende och annat stöd till boende som grundläggande tjänster, däribland att skydda människor i utsatta situationer från omotiverad tvångsavhysning och utmätning samt bekämpa hemlöshet. Parlamentet efterlyser förstärkt övervakning av hemlöshet och av utestängning från bostadsmarknaden i planeringsterminen och, vid behov, rekommendationer.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen som ska ersätta det nuvarande direktivet om skriftligt meddelande.

23.  Europaparlamentet understryker att arbetslösheten bland ungdomar och lågutbildade arbetstagare har ökat jämfört med den bland högutbildade vuxna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda genomförandet av den nya kompetensagendan för Europa som är utformad för att höja kompetensen för människor som det är särskilt svårt att hjälpa tillbaka till arbetsmarknaden.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att investera i ekonomiskt överkomlig, tillgänglig och högkvalitativ utbildning, innovation till stöd för tillväxt i arbetsproduktiviteten, aktiv arbetsmarknadspolitik, social integration och integration på arbetsmarknaden och mer ändamålsenliga och skräddarsydda offentliga och privata arbetsförmedlingar – med hänsyn tagen till de geografiskt och demografiskt kopplade inkomstavvikelserna inom enskilda regioner och länder – för att säkerställa att de färdigheter som förvärvas motsvarar arbetsmarknadens behov, ge människor ökad egenmakt och integrera dem på arbetsmarknaden samt minska antalet elever som slutar skolan i förtid. I detta sammanhang betonar parlamentet den växande efterfrågan på digitala och andra överförbara färdigheter och understryker att utvecklingen av dessa färdigheter är brådskande och särskilt nödvändig och bör omfatta alla samhällsgrupper, med särskild uppmärksamhet riktad mot lågutbildade och ungdomar. Parlamentet påminner även om vikten av initiativ till stöd för den långsiktiga rörligheten för studerande och nyutexaminerade inom utbildnings- och yrkesutbildningsområdet, vilket skulle ge kompetenta och rörliga arbetstagare inom sektorer med potential.

25.  Europaparlamentet anser att ömsesidigt erkännande av kvalifikationer kommer att bidra till att klyftan mellan kompetensunderskottet på den europeiska arbetsmarknaden och de arbetssökande, framför allt de unga, kan överbryggas. Färdigheter och kompetens som förvärvats i icke-formella och informella lärandemiljöer är viktiga för att förbättra anställbarheten för ungdomar och för personer som stått utanför arbetsmarknaden på grund av omsorgsansvar. Parlamentet betonar därför vikten av att skapa ett valideringssystem för icke-formella och informella former av kunskaper och erfarenheter, särskilt sådana som förvärvats genom frivilligarbete. Det är glädjande att kommissionen i den årliga tillväxtöversikten tar upp vikten av att erkänna dessa färdigheter i den nya kompetensagendan för Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att modernisera yrkesutbildningen och förbättra den arbetsplatsbaserade utbildningen, däribland lärlingsplatser av hög kvalitet.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja program för lärlingsutbildning och till fullo använda de medel i Erasmus+ som står till förfogande för lärlingar, för att garantera lärlingsutbildningens kvalitet och göra den attraktiv. Kommissionen uppmärksammas på nödvändigheten av att unga i de yttersta randområdena i större utsträckning utnyttjar programmet, något som kommissionen framhåller i meddelandet om ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU: s yttersta randområden.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att genomföra de landspecifika rekommendationerna om utbildning och ungdomsfrågor och främja utbyte av bästa praxis.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med initiativ som syftar till att öka tillgången till bättre utbildning, färdigheter och sysselsättning och att garantera ett större fokus på den gröna och cirkulära ekonomin i allt sitt arbete som gäller färdigheter.

29.  Europaparlamentet anser att en framtidssäkrad kompetensagenda bör omfatta lärande för hållbarhet och ingå i en bredare diskussion om arbetslivskompetens mot bakgrund av den ökande digitaliseringen och robotiseringen av de europeiska samhällena, med inriktning på såväl ekonomisk tillväxt som de studerandes personliga utveckling och en förbättring av deras hälsa och välbefinnande.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 14 november 2017 om att stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673), som innehåller ambitiösa mål på utbildningsområdet, särskilt om att skapa ett europeiskt område för utbildning och för utbildning och förbättra språkinlärningen i Europa.

31.  Europaparlamentet påminner om att de kreativa sektorerna är bland de mest entreprenörsinriktade sektorerna och att kreativ utbildning leder till att överförbara färdigheter utvecklas, såsom kreativt tänkande, problemlösning, lagarbete och uppfinningsrikedom. Parlamentet uppmanar till att konst och kreativt lärande införs i utbildning i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, med tanke på den nära kopplingen mellan kreativitet och innovation. Parlamentet framhåller den kulturella och den kreativa sektorns potential för bevarande och främjande av Europas kulturella och språkliga mångfald och för ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning, i synnerhet ungdomssysselsättning. Parlamentet betonar att ytterligare främjande av och investeringar i den kulturella och den kreativa sektorn kan bidra väsentligt till investering, tillväxt, innovation och utbildning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta de möjligheter som hela den kulturella och den kreativa sektorn, däribland icke-statliga organisationer och mindre sammanslutningar, erbjuder inom ramen för exempelvis ungdomssysselsättningsinitiativet.

32.  Europaparlamentet påminner om behovet av att uppmuntra flickor och unga kvinnor att satsa på IKT-studier och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra flickor och unga kvinnor att studera naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och samtidigt ha täckning inom konst och humaniora, samt att öka kvinnors representation inom områden med anknytning till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, för att förbättra den samhällsservice och lagstiftning som är viktig för en god balans mellan arbetsliv och privatliv samt för jämställdheten. Parlamentet uppmanar till att utveckla tillgänglig och högkvalitativ barnomsorg, förskoleverksamhet och omsorg av andra behövande till överkomliga priser och att skapa gynnsamma förutsättningar för föräldrar och omsorgsgivare genom att möjliggöra fördelaktiga former för familjeledighet och flexibelt arbete som utnyttjar den nya teknikens potential, garanterar socialt skydd och vid behov tillhandahåller adekvat utbildning. Parlamentet betonar dock behovet av att lätta på den börda som den obligatoriska vård innebär som utförs av familjemedlemmar, och uppmanar till inrättandet av ett reglerat område för hushållsanställda och anhörigvårdare som underlättar en balans mellan arbetsliv och privatliv och samtidigt bidrar till jobbskapande. Parlamentet framhåller i detta sammanhang potentialen hos offentlig-privata partnerskap och den viktiga roll som tillhandahållare av samhällstjänster och företag inom den sociala ekonomin spelar. Parlamentet betonar starkt behovet av att övervaka de sociala och jämställdhetsrelaterade framstegen, för att integrera ett jämställdhetsperspektiv och beakta reformernas effekter på längre sikt.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa mål för äldreomsorg och för vård av personer med funktionsnedsättning och andra omsorgsbehövande, i likhet med Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att se till att målen uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta sikte på att införa kvalitetsnormer för alla vårdtjänster, även vad gäller deras tillgänglighet, åtkomst samt ekonomiska överkomlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta upp rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser om förbättring av samhällsbaserat stöd och samhällsbaserad vård för ett självständigt liv, och att utarbeta en tydlig strategi och betydande investeringar för att utveckla moderna och högkvalitativa tjänster i närsamhället och att öka stödet för omsorgsgivare, särskilt anhörigvårdare.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra arbetets kvalitet, både sett till arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet samt vad gäller löner som ger en värdig levnadsnivå och familjeplanering. Parlamentet betonar vikten av att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med odeklarerat arbete i samarbete med arbetsmarknadens parter, och att införa lämpliga böter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar för att omvandla odeklarerat arbete till deklarerat arbete genom att förstärka mekanismerna för yrkesinspektion och utarbeta åtgärder som gör det möjligt för arbetstagarna i den svarta ekonomin att gå över till den formella ekonomin. Parlamentet påminner medlemsstaterna om forumet mot odeklarerat arbete, som de bör delta aktivt i och använda för utbyte av bästa praxis för att bekämpa odeklarerat arbete, luftbolag och falskt egenföretagande, eftersom dessa äventyrar både arbetets kvalitet och arbetstagarnas tillgång till system för socialt skydd, liksom också de nationella offentliga finanserna, samt skapar illojal konkurrens mellan europeiska företag. Parlamentet välkomnar de nya initiativ som kommissionen föreslagit, såsom att inleda ett offentligt samråd om ett europeiskt arbetsmarknadsverk och ett europeiskt socialförsäkringsnummer. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge yrkesinspektioner eller andra relevanta offentliga organ tillräckliga resurser för att ta itu med frågan om odeklarerat arbete, att utforma åtgärder som gör det möjligt för arbetstagare att gå över från den gråa till den formella ekonomin och att förbättra det gränsöverskridande samarbetet mellan inspektionstjänster och elektroniskt utbyte av information och data, för att effektivisera de kontroller som är utformade för att bekämpa och förhindra sociala bedrägerier och odeklarerat arbete samt minska administrativa bördor.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna är effektiva och ändamålsenliga och utformade på ett sådant sätt att de främjar rörlighet mellan sektorer och omskolning av arbetstagare – frågor som kommer att bli allt viktigare när våra arbetsmarknader anpassar sig till den digitala omvandlingen av våra ekonomier.

37.  Europaparlamentet betonar potentialen hos små och medelstora företag för jobbskapande och för ekonomin i stort. Det är mycket viktigt att göra en bedömning av det stora antal nystartade företag som misslyckas, för att dra lärdomar inför framtiden, samt att stödja entreprenörskap, bl.a. genom att utveckla och stödja sociala och cirkulära ekonomiska modeller. Dessutom är det mycket viktigt att förbättra företagsklimatet genom att undanröja administrativa bördor och anpassa kraven, förbättra tillgången till finansiering och stödja utvecklingen av beskattningsmodeller och förenklade skatteförfaranden, som gynnar små och medelstora företag, entreprenörer, egenföretagare, mikroföretag, nystartade företag och företag inom den sociala ekonomin, samt att förhindra skatteflykt och bristande dokumentation om de uppgifter som behövs för att identifiera skatteunderlag och de faktiska ägarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma strategier som främjar en ansvarstagande och ändamålsenlig entreprenörskultur bland unga, redan från tidig ålder, genom att erbjuda möjligheter till praktikplatser och företagsbesök och de rätta kunskaperna för att undvika misslyckanden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta med Erasmusprogrammet för unga entreprenörer. Medlemsstaterna uppmanas att stödja föreningar och initiativ som hjälper unga entreprenörer med utvecklingen av innovativa projekt.

38.  Europaparlamentet understryker att socialt företagande är ett växande område som kan få fart på ekonomin samtidigt som fattigdom, socialt utanförskap och andra sociala problem kan minskas. Parlamentet anser därför att entreprenörsutbildningen bör omfatta en social dimension och ta upp ämnen såsom rättvis handel, sociala företag och alternativa affärsmodeller, däribland kooperativ, i syfte att åstadkomma en mer social och hållbar ekonomi för alla.

39.  Europaparlamentet påminner om att företagen inom den sociala ekonomin var avgörande för att minimera krisens effekter. Företagen måste dock ges mer stöd, särskilt i fråga om tillgång till olika former av finansiering, bl.a. EU-medel, och få minskad administrativ börda. Det är nödvändigt med en rättslig ram för ett erkännande av deras verksamhet i EU och för att förhindra illojal konkurrens. Det är beklagligt att den årliga tillväxtöversikten inte innehåller någon bedömning av företagens verksamhet, vilket parlamentet begärt.

40.  Europaparlamentet är medvetet om att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Parlamentet anser i detta avseende att flexibla anställningsavtal, inklusive frivilliga tillfälliga anställningar och deltidsanställningar, kan spela en viktig roll för att öka deltagandet av grupper som annars kanske skulle ha varit utestängda från arbetsmarknaden, däribland kvinnor.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i forskning och främja utvecklingen av ny produktionsteknik och nya produktionstjänster inom ramen för en rättvis övergång. Sådan teknik och sådana tjänster har stark potential att öka produktiviteten och hållbarheten, skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet och stimulera långsiktig utveckling.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i FoU-sektorn i enlighet med 2020-strategin. Parlamentet anser att investeringar i denna sektor bidrar till att öka ekonomins konkurrenskraft och produktivitet och därför främjar tillsvidareanställningar och löneökning.

43.  Europaparlamentet understryker vikten av att garantera bredbandstillgång i alla regioner, inbegripet landsbygden och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska problem, för att främja en harmonisk utveckling i hela EU.

44.  Europaparlamentet anser att befolkningsminskningen, vilken drabbar EU:s regioner i olika utsträckning, utgör ett allvarligt hinder för utveckling i EU och kräver olika strategier och åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa åtgärder som syftar till att bemöta denna utmaning. Parlamentet understryker att befolkningsminskningen kräver en helhetsstrategi som bör inbegripa en anpassning av nödvändig infrastruktur, anställningar av hög kvalitet med anständiga löner och en förbättring av samhällstjänster och frivilliga flexibla arbetsformer som bör gå hand i hand med adekvat anställningstrygghet och tillgängligt socialt skydd.

45.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen har beaktat behovet av statistik om demografiska utmaningar såsom avfolkning eller gles befolkningstäthet i sitt program för europeisk statistik. Dessa uppgifter kommer att ge en korrekt bild av de problem som dessa regioner står inför och göra det möjligt att hitta bättre lösningar. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till denna statistik vid utformningen av nästa fleråriga budgetram.

46.  Europaparlamentet påminner om att den ökade förväntade livslängden innebär att pensionssystemen behöver anpassas för att bli hållbara och säkerställa god livskvalitet för äldre personer. Parlamentet understryker att detta kan uppnås genom att minska försörjningskvoten, genom att bland annat erbjuda lämpliga arbetsvillkor för att skapa möjligheter för dem som vill arbeta längre och genom att, på medlemsstatsnivå och tillsammans med arbetsmarknadens parter, utvärdera behovet av att fastställa både den lagstadgade och faktiska pensionsåldern på en hållbar nivå med hänsyn tagen till den ökade förväntade livslängden och det antal år då pensionsinbetalningar sker, och genom att förebygga tidigt utträde från arbetsmarknaden samt hjälpa ungdomar och flyktingar och migranter in på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna med att stärka systemen för offentliga pensioner och tjänstepensioner och med att skapa omsorgspoäng som ersätter de inbetalningar som kvinnor och män med omsorgsansvar för barn och med långvarigt omsorgsansvar inte gör, som ett verktyg för att ta itu med pensionsklyftan mellan kvinnor och män, och för att ge en tillräcklig pension som ligger över fattigdomströskeln och gör det möjligt att leva ett människovärdigt och självständigt liv.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en politik för aktivt åldrande, social inkludering av äldre och solidaritet mellan generationer. Parlamentet påminner om att en mer kostnadseffektiv hälso- och sjukvård och långtidsvård som säkerställer snabb tillgång till ekonomiskt överkomlig förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet också är avgörande för produktiviteten.

48.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken, som är EU:s primära investeringspolitik, har visat sig vara ändamålsenlig när det gäller att minska ojämlikheter, förbättra delaktigheten och minska fattigdomen, och därför bör ges utökad finansiering i den kommande fleråriga budgetramen. Parlamentet anser att ESF ska behållas som EU:s viktigaste instrument för integrering och återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden samt för stöd till åtgärder för social inkludering liksom för kampen mot fattigdom och ojämlikhet, och som ett stöd för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka ESF i syfte att stödja genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i nästa fleråriga budgetram.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av Efsi för att stödja tillväxt och sysselsättning i investeringsprojekt med hög risk, och ta itu med ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Parlamentet är dock oroat över den enorma obalansen i hur Efsi används av EU-15 jämfört med EU-13. Parlamentet betonar dessutom den roll som EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) spelar för att främja en hållbar sysselsättning av hög kvalitet, garantera adekvat och anständigt socialt skydd och bekämpa fattigdom och social utestängning.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma möjligheterna att sänka skatten på basförnödenheter, framför allt livsmedel, som en av de mest grundläggande åtgärderna för social rättvisa.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att ytterligare integrera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, genom att undanröja rättsliga hinder, motverka diskriminering, anpassa arbetsplatserna och skapa incitament för att personer med funktionsnedsättning ska vara i sysselsättning. En anpassad arbetsmiljö för personer med funktionsnedsättning, integrering av dem på alla utbildningsnivåer och riktat ekonomiskt stöd är viktiga åtgärder som kommer att hjälpa dem att delta fullt ut på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den sociala resultattavlan införa indikatorer om socialt deltagande och integration på arbetsmarknaden av personer med funktionsnedsättning.

52.  Europaparlamentet välkomnar att funktionsnedsattas rättigheter integreras i de föreslagna nya riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som bifogas den årliga tillväxtöversikten för 2018. Parlamentet kräver dock att dessa bestämmelser inbegriper konkreta åtgärder för att uppnå de fastställda målen, i linje med EU:s och medlemsstaternas skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra de nödvändiga åtgärderna för social integrering av flyktingar och personer från etniska minoriteter eller med invandrarbakgrund.

54.  Europaparlamentet understryker att dålig samordning av efterfrågan på arbetskraft med arbetskraftsutbudet är ett problem som omfattar alla EU:s regioner, även de mest utvecklade, och som inte kan lösas genom otrygga eller instabila anställningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för att underlätta rörligheten för arbetstagare inom alla yrken och sektorer samt på alla orter, i syfte att tillgodose efterfrågan på arbetskraft i både mindre och mer utvecklade regioner och samtidigt säkerställa stabilitet och anständiga arbetsvillkor och möjliggöra yrkesmässig utvecklig och befordran. Parlamentet erkänner att arbetskraftens rörlighet mellan medlemsstaterna bidrar till att få utbud och efterfrågan att mötas. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt de speciella förutsättningarna för gränsarbetare samt arbetstagarna i randområdena och de yttersta randområdena.

55.  Europaparlamentet beklagar att de yttersta randområdena trots otaliga uppmaningar från parlamentet fortfarande inte beaktas i tillväxtöversikten. Kommissionen uppmanas att för en större integration av de yttersta randområdena i EU intensifiera tillämpningen av artikel 349 i EUF-fördraget, för likabehandling av regionerna och för att främja den mycket omtalade uppåtgående konvergensen. Parlamentet understryker att man måste fortsätta ägna de yttersta randområdena särskild uppmärksamhet, inte bara i fråga om tilldelning av medel utan även mot bakgrund av vilken inverkan den europeiska politiken kan ha på den sociala situationen och sysselsättningsnivån i dessa områden.

56.  Europaparlamentet betonar att de reala löneökningarna släpade efter produktivitetstillväxten över perioden 2014–2016, trots att förbättringar konstaterats på arbetsmarknaden. Parlamentet påminner om att ökade reallöner, till följd av ökad produktivitet, är avgörande för att komma till rätta med ojämlikheter.

57.  Europaparlamentet understryker den roll som arbetsmarknadens parter som väsentliga aktörer, dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå och civilsamhället spelar i reformprocessen, och mervärdet av att de aktivt medverkar i utarbetandet och etappindelningen av reformer samt vid genomförandet av dem. Parlamentet betonar att om arbetsmarknadens parter faktiskt medverkade till utformningen av politiken skulle de känna sig mer delaktiga i de nationella reformer som antas som en följd av de landspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen, vilket i slutändan skulle stärka deras ansvar för resultaten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå riktlinjer för att alla relevanta aktörer ska kunna medverka på ett sådant lämpligt sätt. Parlamentet stöder uppfattningen att nya former av sysselsättning på den globaliserade marknaden kräver nya former av dialog mellan arbetsmarknadens parter och med civilsamhället, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja inrättandet av dessa nya former av dialog mellan arbetsmarknadens parter och skydd för dessa nya anställningsformer. Parlamentet betonar att arbetstagare måste informeras om sina rättigheter och skyddas om visselblåsning används för att rapportera missbruk. För framsteg på vägen mot uppåtgående konvergens bör dialogen mellan arbetsmarknadens parter genomgående ingå i den europeiska planeringsterminens samtliga faser. Parlamentet anser bestämt att medlemsstaterna måste hjälpa människor att bygga upp den kompetens som krävs på arbetsmarknaden.

58.  Parlamentet betonar att fördelningen av arbetskraftens kompetens, enligt Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och resultattavlan i EU-2020, i stort sett matchade kvalifikationskraven på arbetsmarknaden under 2016, och att arbetskraftsutbudet översteg efterfrågan när det gäller alla typer av kvalifikationer, med särskilt stor marginal när det gällde låga och medelhöga kvalifikationer. Parlamentet betonar att Cedefops prognoser visar en parallell kompetenshöjning både på efterfråge- och utbudssidan fram till 2025 och att kompetensnivån förväntas förändras snabbare för arbetskraften än vad arbetsmarknaden kräver. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra en ny och noggrann analys av svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet oroas av den ökande andelen överkvalificerade (som 2014 var 25 procent).

59.  Europaparlamentet betonar att könsdiskriminering, såsom löneklyftan mellan kvinnor och män och skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män, fortfarande är stor, med en genomsnittlig timlön för manliga anställda som är cirka 16 procent högre än för kvinnliga anställda. Parlamentet betonar att dessa skillnader beror på att kvinnor är underrepresenterade inom välbetalda sektorer, diskrimineras på arbetsmarknaden och att många kvinnor arbetar deltid. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare framsteg för att minska dessa skillnader. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att införa en jämställdhetspelare och ett övergripande jämställdhetsmål i EU 2020-strategin.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva jämställdhetsperspektivet och jämställdhetsprincipen i sina nationella reformprogram och i stabilitets- och konvergensprogrammen och att fastställa kvalitativa mål och utforma åtgärder som tar itu med bestående könsklyftor.

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0355.
(3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.
(4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0451.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0418.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0403.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0360.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0260.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(11) Antagna texter, P8_TA(2017)0039.
(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.
(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0338.
(14) EUT C 35, 31.1.2018, s. 157.
(15) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19.
(16) EUT C 265, 11.8.2017, s. 48.
(17) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.
(18) EUT C 65, 19.2.2016, s. 40.
(19) Indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle, Europeiska kommissionen.
(20) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

Senaste uppdatering: 6 november 2018Rättsligt meddelande