Index 
Antagna texter
Torsdagen den 18 januari 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut att inte invända mot en genomförandeåtgärd: upprättande av ett unionsregister
 Nigeria
 Fallen med människorättsaktivisterna Wu Gan, Xie Yang, Lee Ming-che, Tashi Wangchuk och den tibetanska munken Choekyi
 Demokratiska republiken Kongo
 Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp ***
 Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar samt internationella bortföranden av barn *
 Genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga i medlemsstaterna
 Genomförandet av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och behovet av reformer inom yrkesmässiga tjänster

Beslut att inte invända mot en genomförandeåtgärd: upprättande av ett unionsregister
PDF 240kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot utkastet till kommissionens förordning om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om upprättande av ett unionsregister (D054274/02 – 2017/3013(RPS))
P8_TA(2018)0012B8-0041/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av utkastet till kommissionens förordning om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om upprättande av ett unionsregister (D054274/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(1), särskilt artiklarna 12 och 19,

–  med beaktande av yttrandet av den 30 november 2017 från den kommitté som avses i artikel 23.1 i ovannämnda direktiv,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 5 december 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot utkastet till förordning,

–  med beaktande av skrivelsen av den 11 januari 2018 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 106.4 d och 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 17 januari 2018, och av följande skäl:

A.  För att skydda miljöintegriteten i EU:s utsläppshandelssystem är det förbjudet för luftfartygsoperatörer och andra aktörer i utsläppshandelssystemet att använda utsläppsrätter som utfärdas av en medlemsstat i vilken det finns skyldigheter som förfaller för luftfartygsoperatörer och andra aktörer, och för detta ändamål bör nödvändiga skyddsåtgärder införas.

B.  Genom artikel 19 i direktiv 2003/87/EG ges kommissionen befogenhet att anta åtgärder för ett standardiserat och säkert system av register, i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll.

C.  Den 8 december 2017 förelade kommissionen formellt parlamentet utkastet till kommissionens förordning om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om upprättande av ett unionsregister (”utkastet till åtgärd som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll”), vilket inledde den tre månader långa granskningsperiod som parlamentet har till sitt förfogande för att invända mot det utkastet till akt.

D.  Skyddsåtgärderna i utkastet till åtgärd som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör träda i kraft så snart som möjligt för att åtgärderna ska få verkan så att utsläppsrätter kan tilldelas kostnadsfritt, erhållas i utbyte mot internationella krediter eller auktioneras ut 2018, och utnyttjande av hela den tre månader långa granskningsperiod som parlamentet har till förfogande skulle inte ge tillräcklig tid för att utkastet till åtgärd som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll ska kunna träda i kraft innan utsläppsrätterna för 2018 utfärdas.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot utkastet till kommissionens förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till kommissionen och, för kännedom, till rådet.

(1) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.


Nigeria
PDF 173kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2018 om Nigeria (2018/2513(RSP))
P8_TA(2018)0013RC-B8-0045/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Nigeria den 22 juni 1983,

–  med beaktande av Förbundsrepubliken Nigerias statsförfattning, i synnerhet bestämmelserna om skydd för religionsfriheten i kapitel IV – Rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om bortföranden i Nigeria och den 9 februari 2015 om valen i Nigeria,

–  med beaktande av president Muhammadu Buharis tal inför Europaparlamentet den 3 februari 2016,

–  med beaktande av beslutet att föra upp Boko Haram på EU:s förteckning över terroristorganisationer genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 583/2014 av den 28 maj 2014 om ändring för tvåhundrafjortonde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter, som trädde i kraft den 29 maj 2014,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 7 maj 2017 om frigivningen av flickor som kidnappats av Boko Haram i Nigeria,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som ratificerades av Nigeria den 29 oktober 1993,

–  med beaktande av FN-konventionen om barnets rättigheter från 1989, som ratificerades av Nigeria i april 1991,

–  med beaktande av den andra översynen av Cotonouavtalet, som Nigeria ratificerade den 27 september 2010,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av att Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet år 2005 gick till människorättsförsvararen Hauwa Ibrahim,

–  med beaktande av resultatet av presidentvalet i Nigeria i mars 2015,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt uppskattningar från FN kommer Nigeria, som är Afrikas folkrikaste och kulturellt mest mångskiftande nation (med en befolkning som ökat från 33 miljoner 1950 till omkring 190 miljoner i dag) att bli världens tredje folkrikaste land senast 2050, strax efter Kina och Indien.

B.  Nigeria har Afrikas största kristna befolkning.

C.  Nigerias befolkning är nästan lika fördelad mellan muslimer och kristna.

D.  I norra Nigeria bor uppskattningsvis 30 miljoner kristna, som är den största religiösa minoriteten i den huvudsakligen muslimska regionen.

E.  FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) rapporterade i november 2017 att 8,5 miljoner människor i norra Nigeria behövde livräddande bistånd och att 6,9 miljoner människor valts ut som målgrupp för humanitärt bistånd under 2017.

F.  Regionen Middle Belt har i åratal lidit av ekonomisk och politisk spänning mellan etniska och religiösa folkgrupper. Den senaste tidens våld har underblåsts av att nomadiserande boskapsskötare och jordbrukare tävlar om makten och tillträdet till mark.

G.  Freden och stabiliteten i norra Nigeria har hotats av de fortsatta angreppen, morden och kidnappningarna som sedan 2009 förövats av den islamistiska gruppen Boko Haram.

H.  Alltsedan Boko Haram inledde sina angrepp har över 20 000 människor dödats och fler än två miljoner fördrivits från sina hem, bland annat till grannländerna.

I.  I april 2014 kidnappade Boko Haram 276 flickor från deras skola i Chibok i norra Nigeria. Vissa av dem har sedermera kunnat återförenas med sina familjer, men ett stort antal kvarhålls fortfarande på okänd ort.

J.  Kvinnor och flickor har gjorts till slavar, våldtagits, radikaliserats och tvingats in i ”äktenskap” av Boko Haram. Många som överlevt dessa ohyggliga upplevelser väntar nu barn med dem som de blivit våldtagna av.

K.  Säkerhetsstyrkorna har också anklagats för att ha skingrat fredliga protester och möten, ibland med hjälp av våld och överdriven insats av maktmedel.

L.  Under de senaste åren har flera präster och nunnor kidnappats, bland annat sex medlemmar av orden Sisters of the Eucharistic Heart of Jesus Convent, vilka bortfördes i Iguoriakhi den 13 november 2017 och nyligen släpptes fria.

M.  I Omoku dödades mer än 14 personer och många andra skadades när de återvände från en gudstjänst tidigt på nyårsaftonen. Antalet dödsoffer bland kristna och muslimer har ökat på sistone, något som understryker det oroväckande i situationen för bägge religionerna i landet.

N.  Konflikterna mellan nomadiserande boskapsskötare och jordbrukare i Nigeria har under det gångna årtiondet blivit allt fler, fått ökad spridning och intensifierats, och utgör i dag ett hot mot nationens fortbestånd. Tusentals människor har dödats, samhällen förstörts och oerhört många jordbrukare och nomadiserande boskapsskötare har förlorat liv och egendom i samband med den upptrappning av dödanden och förstörelse som nu inte bara ödelägger människors försörjning utan också drabbar den nationella sammanhållningen.

O.  Den nomadiserande boskapsskötseln hotas på lång sikt av den stora befolkningstillväxten, liksom av jordbrukets utbredning samt förlusten av betesmarker och boskapsvägar. Samtidigt kan den nomadiserande boskapsskötseln inte upphöra eller förbjudas, eftersom det finns vägande kulturella, politiska och ekonomiska skäl för att den ska finnas.

P.  Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har sagt att det finns skälig orsak att, utgående från artikel 7 i Romstadgan, anta att Boko Haram i Nigeria begått brott mot mänskligheten, också i form av mord och förföljelse.

Q.  Nigeria har en invecklad rättsordning, där common law, sedvanerätt och religiös rätt förenas, tillsammans med flera olika styresnivåer, och detta skapar en utmanande miljö för tillsynen över att mänskliga rättigheter faktiskt efterlevs.

R.  Ansvarsutkrävande, rättvisa och rättsstatsprincipen samt kampen mot straffrihet är grundläggande faktorer för insatser för fred och konfliktlösning, försoning och återuppbyggnad.

S.  Dödsstraffet är lagligt i Nigeria. Under 2016 dömdes 527 till döden i Nigeria, vilket var tre gånger fler än under 2015. Sedan 2006 har det funnits ett de facto-moratorium för dödsstraffet, fastän detta moratorium bröts under 2013 och 2016.

T.  Nigerias oberoende nationella valkommission har tillkännagett att presidentval och val till nationalförsamlingen kommer att hållas den 16 februari 2019.

U.  I organisationen Transparency Internationals årliga korruptionsuppfattningsindex kom Nigeria på 136:e plats bland 175 länder under 2016.

V.  Enligt artikel 8 i Cotonouavtalet för EU en regelbunden politisk dialog med Nigeria om mänskliga rättigheter och demokratiska principer, däribland frågan om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religiös övertygelse eller ras.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över de tilltagande konflikterna mellan folkgrupper som består av nomadiserande boskapsskötare respektive jordbrukare i regionen Middle Belt, vilka spätt på de utmaningar mot säkerheten som Nigeria redan är ställt inför, och beklagar att det inte gjorts några verkliga framsteg med att åtgärda dessa frågor.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt det ökade våldet mot kristna och muslimer i Nigeria, bland annat i form av att religiösa institutioner och religionsutövare väljs ut som måltavla, liksom nyligen när minst 48 kristna dödades i olika byar i Platåstaten, eller vid bombdådet mot en moské i Mubi i nordöstra Nigeria, då minst 50 människor dödades. Parlamentet uppmanar president Buhari och Nigerias regering att göra mer för att stoppa våldet och att försvara nigerianernas rätt till fri religionsutövning, liksom också att mer rigoröst skydda landets alla invånare, såsom det föreskrivs i landets lagar och statsförfattning. Parlamentet uttalar sitt deltagande till de anhöriga till alla dem som fallit offer för det pågående våldet. Parlamentet påminner dessutom om att nomadiserande boskapsskötare och jordbrukare levde fredligt sida vid sida fram till 1970-talet, och beklagar att det aktuella våldet, som handlar om tillträdet till mark och som förvärrats av att det inte längre finns några effektiva system för medling, med en överdriven förenkling utmålas som en religiös konflikt.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att fokusera på upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet inom all politik för att säkerställa fredlig samexistens mellan invånarna oavsett deras religion, övertygelse eller politiska åskådning.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias regering att förhandla fram en ram för den nationella politiken som skulle slå vakt om både jordbrukares och nomadiserande boskapsskötares intressen, och uppmanar internationella partner att investera mera i att förebygga och lösa konflikter mellan de samhällsgrupper som består av nomadiserande boskapsskötare respektive jordbrukare, genom att stödja samarbete med hjälp av delade initiativ om skötseln av ekonomin och naturtillgångarna.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt de våldshandlingar och angrepp som fortgår i norra Nigeria och har inriktat sig på kristna befolkningsgrupper. Parlamentet konstaterar att Boko Haram urskillningslöst angripit muslimer, kristna och anhängare av andra trosuppfattningar.

6.  Europaparlamentet konstaterar att den nigerianska militären återtagit territorium från Boko Haram och gripit vissa av dess medlemmar, men att regeringens insatser för att stoppa Boko Haram med icke-militära medel fortfarande befinner sig på ett mycket tidigt stadium.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen Buhari att försvara sina medborgare mot terrorism, men håller fast vid att sådana insatser måste utföras i full överensstämmelse med respekten för mänskliga rättigheter och rättsstaten. Parlamentet berömmer regeringen Buhari för dess framsteg med att åtgärda dels de utmaningar mot säkerheten som Nigeria redan är ställt inför, dels korruptionen, och erbjuder sitt stöd till uppnåendet av detta mål, liksom också till strävandena efter att bryta kopplingen mellan korruption och terrorism.

8.  Europaparlamentet påminner dock om att regeringens åtgärder mot Boko Haram och andra terroristorganisationer inte bör ytterligare underblåsa våldet, och uppmanar här till en reform av Nigerias statliga säkerhetsstyrkor, bland dem också polisen, samt till undersökningar av alla dem som på något sätt bär ansvaret för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, även i form av utomrättsliga dödanden, tortyr, godtyckliga gripanden och övergrepp med anknytning till utpressning.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias regering att ta itu med de bakomliggande orsakerna till våldet genom att tillförsäkra alla medborgare lika rättigheter och en icke-diskriminerande lagstiftning.

10.  Europaparlamentet fördömer sexuellt och könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor, liksom också att kvinnor och barn väljs ut av Boko Haram och andra terroristgrupper för att bortföras, tvingas in i äktenskap, våldtas och användas som självmordsbombare. Parlamentet uttrycker dessutom oro över att det otillräckliga humanitära biståndet i flyktinglägren också lett till att det blivit vanligt med utnyttjande och sexuella övergrepp.

11.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias myndigheter att ge nödvändigt psykosocialt stöd till offren för det gissel som heter radikalisering, framför allt till kvinnor, barn och ungdomar, innan de återintegreras i samhället. Parlamentet efterlyser en gemensam insats genom försorg av alla internationella aktörer, dels för att förebygga radikalisering som leder till våldsbejakande extremism, dels för att utveckla program för rehabilitering och avradikalisering.

12.  Europaparlamentet uppmanar till större framsteg mot korruptionen som varit en skamfläck för samhället i Nigeria under flera årtionden, och anser att regeringen Buharis politiska, ekonomiska och sociala agenda i bredare bemärkelse inte kan förverkligas om man inte tar krafttag för att utrota sådana brott. Parlamentet uppmanar med kraft Nigerias myndigheter till skärpta åtgärder mot korruptionen och betonar att om så inte sker kommer följden att bli flera år av fattigdom, ojämlikhet, vanrykte och färre investeringar utifrån, liksom också att medborgarna får sämre möjligheter i livet. Parlamentet påminner om att korruptionen leder till missnöje med de offentliga institutionerna och till minskad legitimitet för regeringar i medborgarnas ögon.

13.  Europaparlamentet yrkar på ett effektivare och mera oberoende rättsväsen för Nigeria, för att straffrätten verkningsfullt ska kunna sättas in mot våld, terrorism och korruption.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias myndigheter att införa ett moratorium för dödsstraffet, för att sedermera avskaffa det.

15.  Europaparlamentet erinrar Nigerias regering om dess skyldighet att tillse att valen hålls i överensstämmelse med Nigerias internationella förpliktelser på de mänskliga rättigheternas område, samt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att valen ska bli fria. öppna och trovärdiga.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att övervaka återintegreringen av nigerianer som återvänder från Libyen och säkerställa att de EU-medel som ställs till förfogande används effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet underrättat om dessa återintegreringsåtgärder.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förbundsrepubliken Nigerias president, Afrikanska unionens ordförande, den gemensamma parlamentariska AVS–EU‑församlingen, Panafrikanska parlamentet och företrädare för Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas).


Fallen med människorättsaktivisterna Wu Gan, Xie Yang, Lee Ming-che, Tashi Wangchuk och den tibetanska munken Choekyi
PDF 178kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2018 om fallen med människorättsaktivisterna Wu Gan, Xie Yang, Lee Ming-che och Tashi Wangchuk samt den tibetanska munken Chökyi (2018/2514(RSP))
P8_TA(2018)0014RC-B8-0043/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kina, särskilt resolutionen av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(1), av den 16 december 2015 om förbindelserna mellan EU och Kina(2), av den 24 november 2016 om fallet Gui Minhai, den fängslade förläggaren i Kina(3), av den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti(4) och av den 6 juli 2017 om fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che(5),

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003, och det gemensamma meddelandet av den 22 juni 2016 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina,

–  med beaktande av toppmötet mellan EU och Kina i Bryssel den 1–2 juni 2017,

–  med beaktande av den kinesiska nationella folkkongressens ständiga kommittés antagande den 1 juli 2015 av den nya lagen om nationell säkerhet och offentliggörandet den 5 maj 2015 av det andra förslaget om en ny lag för förvaltning av utländska icke‑statliga organisationer,

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till religionsfrihet, och artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och dess trettiofemte runda, som hölls i Bryssel den 22–23 juni 2017,

–  med beaktande av sitt Sacharovpris för tankefrihet till Wei Jingsheng och Hu Jia 1996 respektive 2008,

–  med beaktande av uttalandet av den 27 december 2017 från Europeiska utrikestjänstens talesperson för utrikes frågor och säkerhetspolitik/den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar om domarna mot Wu Gan och Xie Yang i Kina,

–  med beaktande av det lokala uttalandet av den 8 december 2017 från Europeiska unionens delegation på Internationella dagen för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för de universella mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten bör fortsätta att stå i centrum för de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sina yttre åtgärder och det intresse som Kina visat för att ansluta sig till dem i sin egen utveckling och i sitt internationella samarbete.

B.  Sedan president Xi Jinping kom till makten har situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina försämrats ytterligare, och regeringen har trappat upp sina fientligheter mot fredliga protester, yttrande- och religionsfriheten samt rättsstaten. De kinesiska myndigheterna har gripit och åtalat hundratals människorättsförsvarare, advokater och journalister.

C.  Den 26 december 2017 dömde en domstol i Tianjin aktivisten Wu Gan till åtta års fängelse för samhällsomstörtande verksamhet. Wu Gan bedrev en ihärdig kampanj i känsliga frågor som rörde regeringens maktmissbruk, både på och utanför nätet. Enligt hans advokat avvisade Wu Gan en överenskommelse med myndigheterna som skulle ha gett honom villkorlig dom mot att han erkände sin skuld.

D.  På samma dag dömdes även människorättsadvokaten Xie Yang i Hunan, men han undslapp straffrättsliga påföljder efter det att han tidigare erkänt sig skyldig till samhällsomstörtande verksamhet. Wu Gan greps månader före ett rekordstort tillslag mot människorättsadvokater och människorättsförsvarare 2015, då hundratals människor, inklusive Xie Yang, förhördes eller fängslades i hela landet under några veckor. Det förekommer anklagelser om att Xie Yang har torterats, misshandlats och hotats av förhörspersonal.

E.  Den 28 november 2017 dömdes demokratiaktivisten Lee Ming-che av en domstol i Yueyang till fem års fängelse efter att ha befunnits skyldig till ”samhällsomstörtande verksamhet”. Han fråntogs också alla politiska rättigheter i Kina i två år. Det är sannolikt att Lee Ming-ches offentliga bekännelse var resultatet av påtryckningar från de kinesiska myndigheterna. Lee Ming-che hade försvunnit den 19 mars 2017 efter att han passerat gränsen från Macao till Zhuhai i Guangdongprovinsen i Kina.

F.  Tashi Wangchuk, en tibetansk affärsinnehavare och förespråkare för språkliga rättigheter, fängslades den 27 januari 2016 efter att ha förekommit i en video av New York Times där han förespråkade tibetanernas rätt att studera på sitt modersmål. I mars 2016 åtalades Tashi Wangchuk för ”anstiftan till separatism” och riskerar nu upp till 15 års fängelse, trots att han uttryckligen berättade för tidningen att han inte krävde självständighet för Tibet.

G.  Den tibetanske munken Chökyi från Phurbuklostret i distriktet Sêrtar i Sichuanprovinsen fängslades 2015 för att ha firat den landsförvisade andlige ledaren Dalai lamas födelsedag. Efter att ha blivit åtalad hölls Chökyi kortvarigt i förvar i ett fängelse i distriktet Kangding i prefekturen Garzê och förflyttades slutligen till Mianyangfängelset i Sichuan för att avtjäna ett fyraårigt straff. Enligt källor i medier hade Chökyi njurproblem, gulsot och andra hälsoproblem som förvärrades till följd av frihetsberövandet.

H.  Människorättsadvokater har fortsatt att utsättas för hotelser och fängslanden, som i fallen med de framstående advokaterna Li Yuhan, som har hållits isolerad sedan november 2017, och Wang Quanzhang, som greps i juli 2015, har hållits isolerad i över 800 dagar och uppges ha utsatts för tortyr. Människorättsförsvarare som reser till större städer för att ta upp lokala frågor blir fängslade, såsom i fallet Li Xiaoling, som har suttit fängslad sedan juni 2017 samtidigt som hon lider av ett allvarligt fall av grön starr. Människorättsförsvarare som tillhandahåller en plattform för framställare och andra människorättsförsvarare, såsom Ding Lingjie, Liu Feiyue och Zhen Jianghua, har också fängslats.

I.  Den kinesiska regeringen har antagit nya lagar, i synnerhet lagen om statens säkerhet, terrorismbekämpningslagen, it-säkerhetslagen och lagen om förvaltning av utländska icke-statliga organisationer, vilka framställer medborgaraktivism och fredlig kritik av regeringen som hot mot statens säkerhet, skärper censuren, övervakningen och kontrollen av enskilda personer och grupper i samhället samt avskräcker människor från att kämpa för mänskliga rättigheter.

J.  I EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati gör rådet utfästelser om att ”EU kommer att främja [demokratin, rättsstaten och] mänskliga rättigheter på alla områden för sina yttre åtgärder utan undantag” och att ”EU kommer att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med tredjeländer, inbegripet dess strategiska partner”.

1.  Europaparlamentet är fortfarande mycket oroat över den kinesiska regeringens handlande mot människorättsförsvarare, aktivister och advokater. Parlamentet påminner Kina om landets ansvar som världsmakt och uppmanar myndigheterna i Peking att under alla omständigheter säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella människorättsinstrument som undertecknats eller ratificerats av Kina. Myndigheterna i Peking uppmanas vidare kraftfullt att upphöra med alla trakasserier mot alla människorättsförsvarare i landet, så att dessa kan utföra sitt arbete obehindrat.

2.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt de kinesiska myndigheterna att omedelbart och förbehållslöst frige alla människorättsförsvarare, aktivister, advokater, journalister och framställare som fängslats för sitt arbete för mänskliga rättigheter och att upphöra med det fortgående förtrycket mot dem, vilket tar sig uttryck i frihetsberövande, juridiska trakasserier och hotelser.

3.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart och förbehållslöst frige Wu Gan, eftersom han fängslats enbart för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrande- och mötesfrihet, och att fram till frigivandet se till att han regelbundet och utan begränsningar får träffa sin familj och de advokater han själv väljer och inte utsätts för tortyr eller annan misshandel. Parlamentet efterlyser en snabb, verkningsfull och opartisk utredning av tortyren i Kina och begär att de ansvariga ställs inför rätta.

4.  Europaparlamentet betonar att anklagelserna om tortyr av Xie Yang måste utredas.

5.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart och förbehållslöst frige Lee Ming-che och att fram till frigivandet se till att han skyddas från tortyr och annan misshandel och att han får träffa sin familj och de advokater han själv väljer och ges lämplig medicinsk vård.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över gripandet och det fortsatta kvarhållandet av Tashi Wangchuk, liksom hans begränsade rätt till försvarare, avsaknaden av bevis mot honom och oegentligheterna i brottsutredningen. Parlamentet kräver att Tashi Wangchuk omedelbart och förbehållslöst friges.

7.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart och förbehållslöst frige den tibetanske munken Chökyi. Den kinesiska regeringen uppmanas kraftfullt att tillåta hans anhöriga och de advokater han själv väljer att besöka honom, och i synnerhet att ge honom lämplig medicinsk vård.

8.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att respektera sin egen konstitution, särskilt artikel 4, som skyddar nationella minoriteter; artikel 35, som skyddar yttrande-, press-, mötes-, förenings- och demonstrationsfriheten; artikel 36, som erkänner rätten till religionsfrihet samt artikel 41, som garanterar rätten att kritisera och lägga fram förslag beträffande alla statliga organ och tjänstemän.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till den kinesiska regeringen att samarbeta med Hans helighet Dalai lama och hans företrädare, och uttrycker sitt stöd för en fredlig lösning på Tibetfrågan genom dialog och förhandlingar i syfte att ge verklig autonomi för Tibet inom ramen för den kinesiska konstitutionen.

10.  Europaparlamentet fördömer vidare de antibuddistiska kampanjer som genomförs genom strategin för ”patriotisk utbildning”, som omfattar åtgärder för statlig förvaltning av tibetanska buddistkloster. Parlamentet oroas av att Kinas strafflag missbrukas för att förfölja tibetaner och buddister, vars religiösa verksamhet likställs med ”separatism”. Det är djupt beklagligt att förutsättningarna för att utöva buddism i Tibet har försämrats betydligt efter de tibetanska protesterna i mars 2008, då den kinesiska regeringen antog en mer genomgripande strategi för ”patriotisk utbildning”.

11.  Europaparlamentet är oroat över antagandet av paketet om lagar om säkerhet och dess konsekvenser för minoriteter i Kina, särskilt terrorismbekämpningslagen, som kan leda till straffbeläggning av fredliga uttryck för tibetansk kultur och religion, och lagen om förvaltning av internationella icke-statliga organisationer, som ställer människorättsgrupper under regeringens strikta kontroll, eftersom detta utgör en klar uppifrån-och-ner-strategi i stället för att man uppmuntrar partnerskap mellan lokal- och centralförvaltningar och det civila samhället.

12.  Europaparlamentet betonar att de kinesiska myndigheterna måste se till att alla som hålls isolerade omedelbart får ta kontakt med sina familjemedlemmar och advokater, och att förhållandena för alla som hålls i fängsligt förvar måste uppfylla de normer som anges i FN:s samtliga principer om skydd av alla personer som på något sätt är frihetsberövade eller fängslade, som antogs genom generalförsamlingens resolution 43/173 av den 9 december 1988, inbegripet tillgång till medicinsk vård.

13.  Europaparlamentet är mycket oroat över påståendena om tortyr av människorättsaktivister. Parlamentet uppmanar därför den kinesiska regeringen att helhjärtat respektera det absoluta och undantagslösa förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i enlighet med artiklarna 2 och 16 i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (UNCAT), som ratificerades av Kina den 4 oktober 1988.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar den kinesiska regeringen att, nu när tjugoårsdagen av undertecknandet närmar sig, också ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och genomföra den fullständigt, bland annat genom att upphöra med alla otillbörliga metoder och att anpassa sin lagstiftning när så krävs.

15.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att EU tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, i synnerhet i fråga om minoriteterna i Tibet och Xinjiang, vid varje politisk dialog och människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna, inbegripet de årliga människorättsdialogerna, i linje med EU:s åtagande om att agera på ett kraftfullt, tydligt och enat sätt gentemot landet. Parlamentet beklagar dock bristen på konkreta resultat från de årliga människorättsdialogerna mellan EU och Kina. Parlamentet påminner vidare om att Kina i sin pågående reformprocess och sitt ökade globala engagemang har valt att ansluta sig till de internationella människorättsramarna genom att underteckna ett stort antal människorättsfördrag. Parlamentet begär därför att dialogen med Kina ska fortsätta för att landet ska infria dessa åtaganden.

16.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att inta en fast, värdegrundad hållning gentemot Kina, och förväntar sig att de avhåller sig från ensidiga initiativ eller åtgärder som skulle kunna undergräva samstämdheten, slagkraften och konsekvensen i EU:s åtgärder. Parlamentet påminner med djupt beklagande om EU:s misslyckande med att göra ett uttalande om de mänskliga rättigheterna i Kina inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève i juni 2017. Parlamentet välkomnar antagandet av ett uttalande vid det följande mötet, och förväntar sig att EU kommer att fortsätta att ta upp Kina som ett land som kräver människorättsrådets uppmärksamhet så länge det vägrar att inleda meningsfulla rättighetsreformer. Vidare uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att ta upp välgrundade problem under hela den förestående allmänna återkommande utvärdering av Kina och att i synnerhet se till att det kinesiska civila samhället fritt kan delta i processen.

17.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att anta rådets (utrikes frågor) slutsatser om Kina, som betonar de mänskliga rättigheternas avgörande betydelse i förbindelserna mellan EU och Kina och förmedlar en tydlig känsla av oro över den negativa utvecklingen i Kina i detta avseende, tillsammans med förhoppningen om att de kinesiska myndigheterna ska vidta specifika åtgärder som svar på detta. Parlamentet betonar att dessa slutsatser skulle tjäna till att binda de 28 medlemsstaterna och EU-institutionerna till ett gemensamt budskap och synsätt när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 378, 9.11.2017, s. 239.
(2) EUT C 399, 24.11.2017, s. 92.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0444.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0505.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0308.


Demokratiska republiken Kongo
PDF 177kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2018 om Demokratiska republiken Kongo (2018/2515(RSP))
P8_TA(2018)0015RC-B8-0054/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt av den 14 juni 2017(1), 2 februari 2017(2) och 1 december 2016(3),

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och hennes talesperson gjort om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av uttalandet från utrikestjänstens talesperson av den 9 november 2017 om offentliggörandet av valkalendern för Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 29 september 2017 om tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad på människorättsområdet i Demokratiska republiken Kongo, samt av generalsekreterarens rapport från oktober 2017 om Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 9 november 2017 vid den fjärde återkommande utvärderingen av Demokratiska republiken Kongos tillämpning av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2348 (2017) om förnyelse av Monuscos mandat,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/2282 av den 11 december 2017 om förlängning till den 12 december 2018 av sanktionerna mot enskilda personer som bär ansvar för våld och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 mars och 11 december 2017 om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 15 juni 2016 om situationen före valet och säkerhetsläget i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av att Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2014 gick till läkaren Denis Mukwege,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981,

–  med beaktande av riktlinjerna för förenings- och mötesfrihet från maj 2017 från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution, som antogs den 18 februari 2006,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett år efter undertecknandet av det så kallade nyårsavtalet (Accord de la Saint Sylvestre) den 31 december 2016 fortsätter den allmänna situationen i Demokratiska republiken Kongo att försämras i hela landet med våldsamt förtryck, mord och utbredda människorättskränkningar. 2017 var ett av de våldsammaste åren på senare tid i Demokratiska republiken Kongo.

B.  FN har betecknat situationen i Demokratiska republiken Kongo som en humanitär nödsituation på nivå 3, den högsta nivån. Den 8 mars 2017 krävde FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein, att en undersökningskommission skulle inrättas för att utreda våldet i Kasaïprovinsen.

C.  Den politiska krisen har förvärrats sedan president Kabila vägrade att avgå 2016 vid utgången av sitt författningsenliga mandat. Enligt nyårsavtalet, som ingicks under överinseende av den nationella biskopskonferensen i Kongo (Cenco), skulle det hållas val före utgången av december 2017. Denna tidsfrist höll inte, och den oberoende nationella valkommissionen (Ceni) har meddelat att valet ska hållas den 23 december 2018.

D.  Valkommissionen genomför logistiska förberedelser inför valet, bland annat med budgetarrangemang och röstlängder.

E.  Protesterna mot den politiska situationen har bemötts med ytterst våldsamt motstånd av regeringsunderstödda styrkor.

F.  Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) har noterat säkerhetsstyrkornas ”avsiktliga försök att undertrycka medborgerliga och politiska rättigheter”, bland annat genom att använda skarp ammunition, tårgas och gummikulor mot civila, bland annat korgossar, neka FN tillträde till sjukhus, bårhus och interneringsanläggningar och hindra FN från att övervaka protesterna.

G.  Demokratiska republiken Kongo har inte ratificerat Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

H.  De väpnade sammandrabbningarna fortsätter mellan den kongolesiska armén och lokala milisgrupper, särskilt i Kasaï. Detta har föranlett en svår humanitär kris med mord, tortyr, våldtäkter, förstörelse av bostäder, vårdinrättningar och skolor och upptäckten av 40 massgravar i Kasaï. Det har inte skett några framsteg med att ställa förövarna inför rätta.

I.  Demokratiska republiken Kongo uppvisar det största antalet nya konfliktrelaterade internflyktingar i världen. Sedan januari 2017 har över 1,9 miljoner människor drivits på flykt inuti Demokratiska republiken Kongo, och det totala antalet internflyktingar i landet är därmed 4,25 miljoner, de flesta i provinserna Kasaï, Tanganyika och Kivu. I Demokratiska republiken Kongo finns även flyktingar från Burundi, Centralafrikanska republiken och Sydsudan. EU har frigjort 5 miljoner euro i nödhjälp till våldsoffren i Kasaï.

J.  I mars 2017 minskades antalet soldater i Monusco-uppdraget, och i juni 2017 skars dess budget ned med 8 %.

K.  Myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo har bedrivit systematiska trakasserier mot civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare, bland andra Lutte pour le Changement (Lucha), Filimbi, den katolska kyrkan och Comité Laïc de Coordination (CLC). Enligt människorättsgrupper finns det minst 358 politiska fångar i Demokratiska republiken Kongo.

L.  Sju människorättsförsvarare, Carbone Beni, Mino Bompomi, Roger Katanga Mwenyemali, Bony Dickson Mputu, Grâce Tshiunza, Cedrick Kalonji och Arciel Beni, som alla är knutna till medborgarrörelsen Filimbi, greps och internerades utan arresteringsorder den 29 och 30 december 2017, och en annan människorättsförsvarare, Palmer Kabeya, är försvunnen.

M.  Bortföranden och angrepp mot biståndsarbetare och fredsbevarande styrkor blir allt vanligare och tvingar humanitära organisationer att skjuta upp biståndet och ställa in sin verksamhet.

N.  Tre lagförslag som lagts fram i Demokratiska republiken Kongos nationalförsamling – om reglering av icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare och terrorismbekämpning – strider i sin nuvarande form mot regionala och internationella människorättsnormer och utgör ett exempellöst hot mot civilsamhällets oberoende verksamhet i landet.

O.  De restriktiva åtgärder mot enskilda personer som vidtagits på grund av förhindrande av valprocessen och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har av EU förlängts till december 2018.

1.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin djupa oro över den allt sämre humanitära, politiska och säkerhetsmässiga situationen i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet fördömer starkt alla människorättskränkningar och våldshandlingar, särskilt mot fredliga demonstranter, bland annat förbudet mot fredliga offentliga demonstrationer och bruket av hot, gripanden och kvarhållande av oliktänkande. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att omedelbart och villkorslöst frige alla samvetsfångar och att göra en oberoende utredning av de våldsamma tillslagen mot demonstrationerna i december 2017 och av de upptäckta massgravarna.

2.  Europaparlamentet erinrar om att Demokratiska republiken Kongos regering har det primära ansvaret för att skydda civila som finns på dess territorium och som omfattas av landets jurisdiktion, vilket inkluderar skydd mot brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

3.  Europaparlamentet uttrycker utomordentligt stor oro över bevisen från människorättsorganisationer, särskilt utredningsrapporten från december 2017 från Federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) om massakrerna i Kasaï, enligt vilken ”en medveten terror- och förstörelsestrategi, som lett till brott mot mänskligheten” bedrivs av kongolesiska säkerhetsstyrkor och regeringsunderstödda milisgrupper i Kasaïprovinsen. Parlamentet uppmanar med kraft Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och FN att utreda dessa anklagelser.

4.  Europaparlamentet uttrycker oro över situationen för kvinnor och barn i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet fördömer å det skarpaste bruket av våldtäkt, sexuellt våld och tortyr. Parlamentet är bestört över påståendena om olaglig rekrytering och anställning av barnsoldater i milisgrupper som understöds av Demokratiska republiken Kongo, och anser att det måste vara en prioritering för de kongolesiska myndigheterna och världssamfundet att sätta stopp för användningen av barnsoldater.

5.  Europaparlamentet beklagar starkt att det inte hölls något val före utgången av 2017. Parlamentet erinrar om de kongolesiska myndigheternas och institutionernas ansvar att verkligen tillämpa den nya valkalendern i enlighet med landets konstitution och nyårsavtalet. Parlamentet yrkar på att öppna, fria och rättvisa president- och parlamentsval ska hållas den 23 december 2018. Parlamentet erinrar om att valkommissionen måste vara en oberoende, opartisk och inkluderande institution, och uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att se till att tillräckliga resurser tillhandahålls. Parlamentet uppmanar vidare valkommissionen och regeringen att införa tidsfrister kvartalsvis i valkalendern för att övervaka framstegen och skicka en tydlig signal om regeringens åtagande att anordna val. Parlamentet erinrar om att endast trovärdiga val erbjuder en väg ut ur krisen.

6.  Europaparlamentet framhåller att politiska motståndare i exil måste kunna återvända i säkerhet och villkorslöst och att varje medborgare måste ha rätt att kandidera i valen. Parlamentet välkomnar inrättandet – under deltagande av Afrikanska unionen (AU), Internationella organisationen för fransktalande länder (OIF), Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och FN – av en samordnad expertgrupp med ansvar för att stödja valprocessen och underlätta ekonomiskt, logistiskt och tekniskt stöd till Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet stöder EU:s bidrag till valprocessen i Demokratiska republiken Kongo och uppmanar EU att låta all valfinansiering villkoras av att den kongolesiska regeringen vidtar konkreta åtgärder som visar på en tydlig politisk vilja att anordna val den 23 december 2018, särskilt genom att offentliggöra en realistisk valbudget, och att det finns garantier i fråga om alla grundläggande rättigheter och friheter för alla politiska partier och civilsamhällesorganisationer.

7.  Europaparlamentet fördömer skarpt alla former av trakasserier och hot mot civilsamhället och icke-statliga organisationer. Parlamentet är särskilt oroat över de senaste dödshoten mot företrädare för FIDH och associerade organisationer. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna och säkerhetsstyrkorna i Demokratiska republiken Kongo att fullt ut respektera kraven i Cotonouavtalet och nyårsavtalet, särskilt enskildas rätt att utöva sin yttrande-, mötes- och demonstrationsfrihet. Parlamentet uppmanar de kongolesiska myndigheterna att snarast möjligt ratificera Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

8.  Europaparlamentet dömer ut de lagförslag som lagts fram i Demokratiska republiken Kongos nationalförsamling om reglering av icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare och terrorismbekämpning. Parlamentet uppmanar med kraft de kongolesiska myndigheterna att till fullo respektera en korrekt valprocess och att göra lagförslagen förenliga med internationella och regionala normer för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater och världssamfundet att öka stödet till och stärka skyddet av människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att utreda och lagföra dem som angriper människorättsförsvarare och undertrycker den demokratiska processen.

10.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av FN:s generalsekreterare att det ska göras en utredning av den attack mot Monuscos trupper som milisgrupper från Allierade demokratiska styrkorna utförde den 7 december 2017 och i vilken 15 fredsbevarare i provinsen Nordkivu dödades.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över FN:s senaste trupp- och budgetnedskärningar. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd och FN:s medlemsstater att se till att Monusco får tillräcklig finansiering för att utföra de uppgifter det anförtrotts enligt sitt mandat. Parlamentet erinrar om att Monuscos mandat inbegriper skydd av civila och stöd till genomförandet av den politiska uppgörelsen.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att prioritera människorättsrelaterade värden. Parlamentet upprepar betydelsen av att ställa enskilda personer till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och andra handlingar som undergräver en fredlig lösning i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang användningen av riktade EU-sanktioner och uppmanar EU att överväga att ta till ytterligare medel i enlighet med Cotonouavtalet om situationen fortsätter att förvärras och inga betydande framsteg görs med att nå en fredlig lösning.

13.  Europaparlamentet erinrar om att Ibrahim Thiaw, vice verkställande direktör för FN:s miljöprogram, i april 2015 tillkännagav att naturtillgångar för över en miljard US‑dollar exploateras årligen och att merparten av vinsten – upp till 98 % – hamnar hos internationella koncerner, medan återstående 2 % finansierar inhemska väpnade grupper. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder mot europeiska företag som inte rättar sig efter internationella normer eller som inte på ett tillfredsställande sätt gottgör offer för människorättskränkningar som direkt eller indirekt hör till deras ansvar. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av den överenskommelse som nåddes av medlemsstaterna den 15 juni 2016 om en EU-reglering av ”konfliktmineraler” (förordning (EU) 2017/821(4)) samt ett fortsatt arbete på EU-nivå och FN-nivå för att utveckla internationell lagstiftning på detta område.

14.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till AU, OIF och SADC samt framför allt Angola som aktörer som kan underlätta den politiska dialogen i Demokratiska republiken Kongo och hela regionen.

15.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över den tilltagande koleraepidemin och efterlyser utökat humanitärt bistånd för att bekämpa utbrottet. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att öka det ekonomiska och humanitära biståndet genom tillförlitliga organisationer för att tillgodose befolkningens mest akuta behov.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, AVS–EU:s ministerråd och gemensamma parlamentariska församling, Afrikanska unionen, Panafrikanska parlamentet samt Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0264.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0017.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0479.
(4) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.


Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp ***
PDF 236kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 januari 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (12629/2017 – C8-0375/2017 – 2014/0297(NLE))
P8_TA(2018)0016A8-0400/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12629/2017),

–  med beaktande av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (5905/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 114 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0375/2017),

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 14 februari 2017(1),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0400/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att Marrakechfördraget ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo).

(1) Domstolens yttrande av den 14 februari 2017 i mål C-3/15, ECLI:EU:C:2017:114.


Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar samt internationella bortföranden av barn *
PDF 479kWORD 64k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 januari 2018 om förslaget till rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning) (COM(2016)0411 – C8-0322/2016 – 2016/0190(CNS))
P8_TA(2018)0017A8-0388/2017

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0411),

–  med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0322/2016),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–  med beaktande av artiklarna 104 och 78 c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0388/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och såsom ändrat av parlamentet nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Rådets förordning (EG) nr 2201/200334 har ändrats på väsentliga punkter35. Med anledning av nya ändringar bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.
(1)  Rådets förordning (EG) nr 2201/200334 har ändrats på väsentliga punkter35. Med anledning av ofrånkomliga nya ändringar bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas. Sådana ändringar av förordningen kommer att bidra till att stärka rättssäkerheten och öka flexibiliteten, till att säkerställa förbättrad tillgång till rättsliga förfaranden och till att dessa förfaranden effektiviseras. Samtidigt kommer ändringarna av denna förordning att bidra till att säkerställa att medlemsstaterna behåller fullständig suveränitet när det gäller materiell rätt om föräldraansvar.
__________________
__________________
34 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).
34 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).
35 Se bilaga V.
35 Se bilaga V.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Att unionens rättsliga område fungerar på ett smidigt och korrekt sätt samtidigt som medlemsstaternas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras är av största vikt för unionen. I det avseendet bör man ytterligare förbättra det ömsesidiga förtroendet för varandras rättssystem. Europeiska unionen har satt som mål för sig själv att upprätta, upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer och tillgången till rättslig prövning garanteras. För att uppfylla dessa mål bör människors och särskilt barns rättigheter i rättsliga förfaranden stärkas för att underlätta samarbetet mellan de rättsliga och administrativa myndigheterna och verkställigheten av avgöranden i familjerättsliga ärenden som har gränsöverskridande följder. Det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i civilrättsliga ärenden bör förbättras, tillgången till rättslig prövning bör förenklas och informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter bör förbättras.
(3)  Att unionens rättsliga område fungerar på ett smidigt och korrekt sätt samtidigt som medlemsstaternas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras är av största vikt för unionen. I det avseendet bör man ytterligare förbättra det ömsesidiga förtroendet för varandras rättssystem. Europeiska unionen har satt som mål för sig själv att upprätta, upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer och tillgången till rättslig prövning garanteras. För att uppfylla dessa mål är det viktigt att människors och särskilt barns rättigheter i rättsliga förfaranden stärks för att underlätta samarbetet mellan de rättsliga och administrativa myndigheterna och verkställigheten av avgöranden i familjerättsliga ärenden som har gränsöverskridande följder. Det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i civilrättsliga ärenden bör förbättras, tillgången till rättslig prövning bör förenklas och informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter bör förbättras genom att säkerställa en korrekt kontroll av den icke-diskriminerande karaktären av de förfaranden och den praxis som medlemsstaternas behöriga myndigheter använder för att skydda barnets bästa och tillhörande grundläggande rättigheter.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  I detta syfte bör unionen bland annat besluta om sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete som har gränsöverskridande följder och särskilt sådana som behövs för att den inre marknaden ska fungera väl.
(4)  I detta syfte bör unionen bland annat besluta om sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete som har gränsöverskridande följder och särskilt sådana som behövs för den fria rörligheten för personer och för att den inre marknaden ska fungera väl.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  För att förbättra det rättsliga samarbetet i civilrättsliga frågor med gränsöverskridande följder behövs juridisk utbildning, särskilt i gränsöverskridande familjerätt. Utbildningsinsatser, såsom seminarier och utbyten, behövs både på unionsnivå och på nationell nivå, för att öka kännedomen om denna förordning och dess innehåll och konsekvenser, liksom för att skapa ömsesidigt förtroende bland medlemsstaterna för varandras rättssystem.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  För att säkerställa att alla barn behandlas lika bör denna förordning omfatta alla avgöranden om föräldraansvar, inklusive åtgärder för att skydda barn, oberoende av eventuella anknytningar till ett äktenskapsförfarande eller andra förfaranden.
(6)  För att säkerställa att alla barn behandlas lika bör denna förordning omfatta alla avgöranden om föräldraansvar, inklusive åtgärder för att skydda barn, oberoende av eventuella anknytningar till ett äktenskapsförfarande.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Enligt denna förordning bör bestämmelser om domstols behörighet även vara tillämpliga på alla barn som befinner sig inom unionens territorium och vilkas hemvist inte kan fastställas med bestämdhet. Tillämpningsområdet för sådana bestämmelser bör särskilt omfatta flyktingbarn och barn som har fördrivits internationellt, antingen av socioekonomiska skäl eller på grund av oroligheter i deras ursprungsland.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 12a (nytt)
(12a)  Denna förordning bör fullt ut respektera alla rättigheter i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47 i stadgan), rätten till respekt för privatliv och familjeliv (artikel 7 i stadgan) och barnets rättigheter (artikel 24 i stadgan).
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Behörighetsreglerna i fråga om föräldraansvar har utformats med hänsyn till barnets bästa och bör tillämpas i enlighet med detta. Varje hänvisning till barnets bästa bör tolkas mot bakgrund av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989.
(13)  Behörighetsreglerna i fråga om föräldraansvar bör alltid utformas med hänsyn till barnets bästa och bör tillämpas med barnets bästa i åtanke. Varje hänvisning till barnets bästa bör tolkas mot bakgrund av artiklarna 7, 14, 22 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989. Det är av avgörande betydelse att den medlemsstat vars myndigheter enligt denna förordning har behörighet i en fråga som rör föräldraansvar, efter att ha fattat ett slutligt beslut om återlämnande av barnet, säkerställer att barnets bästa och barnets grundläggande rättigheter skyddas när barnet väl har återlämnats, i synnerhet när det har kontakt med båda sina föräldrar.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 14a (nytt)
(14a)  Innebörden av begreppet ”hemvist” bör av myndigheterna tolkas på grundval av definitioner och från fall till fall, utifrån de specifika omständigheterna i fallet.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  När barnets hemvist har ändrats efter en laglig flytt bör behörigheten följa barnet för att behålla närheten. Detta bör gälla när inga förfaranden ännu pågår och även under pågående förfaranden. Vid pågående förfaranden får parterna, för att säkra effektiva förfaranden, dock enas om att domstolarna i den medlemsstat där förfarandena pågår behåller behörigheten till dess att ett slutligt avgörande har meddelats, förutsatt att detta är för barnets bästa. Denna möjlighet är särskilt viktig när förfarandena närmar sig sitt slut och en av föräldrarna önskar flytta till en annan medlemsstat med barnet.
(15)  När barnets hemvist har ändrats efter en laglig flytt bör behörigheten följa barnet för att behålla närheten. Vid pågående förfaranden får parterna, för att säkra effektiva förfaranden, dock enas om att domstolarna i den medlemsstat där förfarandena pågår behåller behörigheten till dess att ett slutligt avgörande har meddelats, förutsatt att detta är för barnets bästa. Å andra sidan bör pågående förfaranden i mål som rör vårdnad och rätt till umgänge slutföras genom ett slutgiltigt beslut, för att personer som har rätt till vårdnad om barnet inte ska föra bort barnet till ett annat land för att på så sätt undkomma ett ogynnsamt myndighetsbeslut, om inte parterna kommer överens om att det pågående förfarandet bör avslutas.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Den här förordningen bör inte hindra att myndigheterna i en medlemsstat som inte har behörighet i sakfrågan i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller barnets person eller egendom som befinner sig i den medlemsstaten. Dessa åtgärder bör erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater, däribland de medlemsstater som har behörighet enligt denna förordning till dess att en behörig myndighet i en sådan medlemsstat har vidtagit de åtgärder som den anser vara lämpliga. De åtgärder som vidtagits av en domstol i en medlemsstat bör emellertid endast ändras eller ersättas av åtgärder som också vidtagits av en domstol i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan. En myndighet som endast har behörighet för interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, vid vilken en ansökan som rör sakfrågan anhängiggörs, bör självmant förklara sig obehörig. I den mån skyddet av barnets bästa kräver det, bör myndigheten, direkt eller genom centralmyndigheten, underrätta myndigheten i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning om de åtgärder som vidtagits. Underlåtenhet att underrätta myndigheten i en annan medlemsstat bör emellertid inte i sig utgöra grund för att inte erkänna åtgärden.
(17)  Den här förordningen bör inte hindra att myndigheterna i en medlemsstat som inte har behörighet i sakfrågan i brådskande fall, exempelvis i fall av våld i hemmet och könsrelaterat våld, vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller barnets person eller egendom som befinner sig i den medlemsstaten. Dessa åtgärder bör erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater, däribland de medlemsstater som har behörighet enligt denna förordning till dess att en behörig myndighet i en sådan medlemsstat har vidtagit de åtgärder som den anser vara lämpliga. De åtgärder som vidtagits av en domstol i en medlemsstat bör emellertid endast ändras eller ersättas av åtgärder som också vidtagits av en domstol i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan. En myndighet som har behörighet endast för interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, vid vilken en ansökan som rör sakfrågan anhängiggörs, bör självmant förklara sig obehörig. I den mån skyddet av barnets bästa kräver det, bör myndigheten, direkt eller genom centralmyndigheten, utan dröjsmål underrätta myndigheten i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning om de åtgärder som vidtagits. Underlåtenhet att underrätta myndigheten i en annan medlemsstat bör emellertid inte i sig utgöra grund för att inte erkänna åtgärden.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  I undantagsfall är myndigheterna i den medlemsstat där barnet har hemvist inte de mest lämpliga myndigheterna att handlägga ärendet. Med hänsyn till barnets bästa får den behöriga myndigheten som ett undantag och på vissa villkor överföra sin behörighet i ett specifikt ärende till en myndighet i en annan medlemsstat, om denna myndighet är bättre lämpad att pröva ärendet. I detta fall bör dock den andra myndighet där ärendet har anhängiggjorts inte tillåtas överföra behörigheten till en tredje myndighet.
(18)  Särskild hänsyn bör tas till att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har hemvist i undantagsfall – såsom i fall av våld i hemmet eller könsrelaterat våld – eventuellt inte är de mest lämpliga myndigheterna att handlägga ärendet. Den behöriga myndigheten får som ett undantag och på vissa villkor överföra sin behörighet i ett specifikt ärende till en myndighet i en annan medlemsstat, om denna myndighet är bättre lämpad att pröva ärendet. Dock bör i detta fall den andra myndighetens samtycke först inhämtas, eftersom den inte kan överföra behörigheten till en tredje myndighet när den väl har tagit emot ärendet. Före varje överföring av behörighet är det viktigt att barnets bästa övervägs och till fullo beaktas.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)  Vid förfaranden i frågor om föräldraansvar enligt denna förordning samt återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention bör barnets rätt att fritt uttrycka sin åsikt respekteras och, vid bedömningen av barnets bästa, bör dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt. Att barnet hörs i enlighet med artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter spelar en viktig roll för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning syftar dock inte till att fastställa hur barnet ska höras, till exempel huruvida barnet ska höras av domaren personligen eller av en specialutbildad expert som rapporterar till domstolen i efterhand eller huruvida barnets ska höras i domstolen eller på ett annat ställe.
(23)  Vid förfaranden i frågor om föräldraansvar enligt denna förordning samt återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention bör barnets rätt att fritt uttrycka sin åsikt respekteras och, vid bedömningen av barnets bästa, bör dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt. Att barnet hörs i enlighet med artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter och Europarådets rekommendation om deltagande av barn och unga människor under 18 års ålder1a spelar en viktig roll för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning syftar dock inte till att fastställa gemensamma miniminormer för förfarandet för att höra barnet, som fortfarande styrs av medlemsstaternas nationella bestämmelser.
______________
1a CM/Rec(2012)2 av den 28 mars 2012.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 26
(26)  För att slutföra återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention så fort som möjligt bör medlemsstaterna koncentrera behörigheten för dessa förfaranden till en eller flera domstolar, med hänsyn till deras inre strukturer för rättskipning enligt vad som är lämpligt. Koncentration av behörigheten till ett begränsat antal domstolar inom en medlemsstat är ett centralt och effektivt verktyg för att påskynda handläggningen av fall av bortförande av barn i flera medlemsstater eftersom domare som handlägger ett stort antal sådana ärenden erhåller en särskild expertis. Beroende på rättssystemets struktur skulle behörigheten för fall av bortförande av barn kunna koncentreras till en enda domstol för hela landet eller till ett begränsat antal domstolar med hjälp av exempelvis antalet appellationsdomstolar som utgångspunkt och där behörigheten för internationella fall av bortförande av barn koncentreras till en förstainstansdomstol inom varje appellationsdomstolsdistrikt. Varje instans bör meddela sitt avgörande senast sex veckor efter det att ansökan eller överklagandet har ingetts till den. Medlemsstaterna bör begränsa antalet möjligheter att överklaga ett avgörande om beviljande av eller vägran att återlämna ett barn, enligt 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, till ett överklagande.
(26)  För att slutföra återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention så fort som möjligt bör medlemsstaterna koncentrera behörigheten för dessa förfaranden till ett begränsat antal domstolar, med hänsyn till deras inre strukturer för rättskipning enligt vad som är lämpligt. Koncentration av behörigheten till ett begränsat antal domstolar inom en medlemsstat är ett centralt och effektivt verktyg för att påskynda handläggningen av fall av bortförande av barn i flera medlemsstater eftersom domare som handlägger ett stort antal sådana ärenden erhåller en särskild expertis. Beroende på rättssystemets struktur skulle behörigheten för fall av bortförande av barn kunna koncentreras till ett begränsat antal domstolar med hjälp av exempelvis antalet appellationsdomstolar som utgångspunkt och där behörigheten för internationella fall av bortförande av barn koncentreras till en förstainstansdomstol inom varje appellationsdomstolsdistrikt, utan att man dock undergräver parternas rätt till tillgång till rättslig prövning och skyndsamheten i återlämnandeförfarandet. Varje instans bör meddela sitt avgörande senast sex veckor efter det att ansökan eller överklagandet har ingetts till den. Medlemsstaterna bör begränsa antalet möjligheter att överklaga ett avgörande om beviljande av eller vägran att återlämna ett barn, enligt 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, till ett överklagande. Dessutom bör det vidtas åtgärder för att säkerställa att domstolsavgöranden från en medlemsstat erkänns i en annan medlemsstat. När ett domstolsavgörande utfärdats är det viktigt att det också erkänns överallt i Europeiska unionen, framför allt i barnens intresse.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 28
(28)  I alla ärenden som rör barn, och särskilt internationella ärenden av bortförande av barn, bör de rättsliga och administrativa myndigheterna överväga möjligheten att uppnå uppgörelser i godo genom medling och andra lämpliga medel, vid behov med hjälp av befintliga nätverk och stödstrukturer för medling i gränsöverskridande tvister om föräldraansvar. Sådana insatser bör dock inte otillbörligt förlänga återlämnandeförfarandena enligt 1980 års Haagkonvention.
(28)  Användningen av medling kan spela en mycket viktig roll för att avsluta konflikter i alla ärenden som rör barn, särskilt i fall av gränsöverskridande konflikter mellan föräldrar om vårdnaden om barn och rätten till umgänge med barn och i internationella ärenden av bortförande av barn. Vidare har, med tanke på att gränsöverskridande vårdnadstvister ökar inom EU, där det inte finns något internationellt regelverk, och som ett resultat av den senaste tidens inflöde av migranter, medling ofta visat sig vara det enda lagliga sättet att hjälpa familjer att nå en vänskaplig och snabb lösning i familjetvister. I syfte att främja medling i sådana fall bör de rättsliga och administrativa myndigheterna, vid behov med hjälp av befintliga nätverk och stödstrukturer för medling i gränsöverskridande tvister om föräldraansvar, bistå parterna före eller under det rättsliga förfarandet när det gäller urvalet av lämpliga medlare och anordnandet av medlingen. Parterna bör få ett finansiellt stöd för att genomföra medlingen som åtminstone motsvarar den utsträckning i vilken de har beviljats eller skulle ha beviljats rättshjälp. Sådana insatser bör dock inte otillbörligt förlänga återlämnandeförfarandena enligt 1980 års Haagkonvention och bör inte resultera i obligatoriskt deltagande av offer för någon form av våld, inbegripet våld i hemmet, i medlingsförfaranden.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 28a (nytt)
(28a)  För att kunna erbjuda ett effektivt alternativ till domstolsförfaranden i nationella eller internationella familjetvister är det avgörande att medlarna i fråga har genomgått lämplig specialutbildning. Utbildningen bör särskilt omfatta den rättsliga ram som gäller vid gränsöverskridande familjetvister, interkulturell kompetens och metoder för att hantera konfliktfyllda situationer, alltid med hänsyn till barnets bästa. Utbildning för domare, som är en potentiellt central källa för hänvisning till medling, bör också ta upp hur de kan uppmuntra parterna att delta i medling i ett så tidigt skede som möjligt och hur de kan införliva medling i domstolsförfaranden och den fastställda tidsramen för förfaranden om bortföranden av barn enligt Haagkonventionen utan att det orsakar onödiga förseningar.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 30
(30)  Om domstolen i den medlemsstat dit barnet olovligt har förts eller där det kvarhålls beslutar att vägra att barnet återlämnas enligt 1980 års Haagkonvention bör den i sitt avgörande uttryckligen hänvisa till de relevanta artiklar i 1980 års Haagkonvention på vilka vägran grundas. Ett sådant avgörande får dock ersättas med ett senare avgörande som meddelas i vårdnadsförfaranden efter en grundlig undersökning av vad som utgör barnets bästa av domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om det sistnämnda avgörandet innebär att barnet ska återlämnas, bör återlämnandet verkställas utan att något särskilt förfarande för erkännande och verkställighet behöver anlitas i den medlemsstat där det bortförda barnet befinner sig.
(30)  Om domstolen i den medlemsstat dit barnet olovligt har förts eller där det kvarhålls beslutar att vägra att barnet återlämnas enligt 1980 års Haagkonvention bör den i sitt avgörande uttryckligen hänvisa till de relevanta artiklar i 1980 års Haagkonvention på vilka vägran grundas och ange orsakerna härtill. Ett sådant avgörande får dock ersättas med ett senare avgörande som meddelas i vårdnadsförfaranden efter en grundlig undersökning av vad som utgör barnets bästa av domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om det sistnämnda avgörandet innebär att barnet ska återlämnas, bör återlämnandet verkställas utan att något särskilt förfarande för erkännande och verkställighet behöver anlitas i den medlemsstat där det bortförda barnet befinner sig.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 33
(33)  Målet att de gränsöverskridande tvisterna som gäller barn ska bli mindre tidskrävande och kostsamma berättigar avskaffandet av verkställbarhetsförklaringen före verkställighet i verkställighetsmedlemsstaten vad gäller alla avgöranden i ärenden om föräldraansvar. Medan förordning (EG) nr 2201/2003 endast avskaffade detta krav avseende avgöranden om umgänge och vissa avgöranden med förordnande om återlämnande av ett barn, tillhandahåller denna förordning ett enda förfarande för gränsöverskridande verkställighet av alla avgöranden i ärenden om föräldraansvar. Resultatet är att med förbehåll för förordningens bestämmelser bör ett avgörande som meddelats av en medlemsstats myndigheter betraktas som om det hade meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.
(33)  Målet att underlätta den fria rörligheten för unionsmedborgarna berättigar avskaffandet av verkställbarhetsförklaringen före verkställighet i verkställighetsmedlemsstaten vad gäller alla avgöranden om föräldraansvar som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Detta kommer framför allt att leda till att gränsöverskridande tvister som gäller barn blir mindre tidskrävande och kostsamma. Medan förordning (EG) nr 2201/2003 endast avskaffade detta krav avseende avgöranden om umgänge och vissa avgöranden med förordnande om återlämnande av ett barn, tillhandahåller denna förordning ett enda förfarande för gränsöverskridande verkställighet av alla avgöranden i ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Resultatet är att med förbehåll för förordningens bestämmelser bör ett avgörande som meddelats av en medlemsstats myndigheter betraktas som om det hade meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 37a (nytt)
(37a)  Varje vägran att erkänna ett avgörande enligt denna förordning på grundval av att avgörandet uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den berörda medlemsstaten bör vara förenlig med artikel 21 i stadgan.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 42
(42)  I enskilda ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordning bör centralmyndigheterna samarbeta med varandra genom att ge bistånd till nationella myndigheter samt till de som har ett föräldraansvar. Ett sådant bistånd bör särskilt omfatta att barnet lokaliseras, antingen direkt eller genom andra behöriga myndigheter om detta är nödvändigt för att genomföra en begäran enligt denna förordning och tillhandahålla information som rör barnet och som krävs för förfarandena.
(42)  I enskilda ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordning bör centralmyndigheterna samarbeta med varandra genom att ge bistånd till nationella myndigheter samt till de som har ett föräldraansvar. Ett sådant bistånd bör särskilt omfatta att barnet lokaliseras, antingen direkt eller genom andra behöriga myndigheter om detta är nödvändigt för att genomföra en begäran enligt denna förordning och tillhandahålla information som rör barnet och som krävs för förfarandena. I fall då behörigheten ligger hos en annan medlemsstat än den där barnet är medborgare bör centralmyndigheterna i den behöriga medlemsstaten utan onödigt dröjsmål underrätta centralmyndigheterna i den medlemsstat där barnet är medborgare.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 44
(44)  Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den nationella processlagstiftningen bör en anmodande myndighet ha handlingsfrihet att välja fritt mellan de olika kanaler som den har tillgång till för att erhålla nödvändig information, till exempel i fallet med domstolar genom att tillämpa rådets förordning (EG) nr 1206/2001, genom att använda det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, särskilt de centralmyndigheter som inrättats enligt denna förordning, domare i nätverk och kontaktpunkter eller i fallet med rättsliga och administrativa myndigheter genom att begära information genom en specialiserad icke-statlig organisation på detta område.
(44)  Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den nationella processlagstiftningen bör en anmodande myndighet ha handlingsfrihet att välja fritt mellan de olika kanaler som den har tillgång till för att erhålla nödvändig information, till exempel i fallet med domstolar genom att tillämpa rådets förordning (EG) nr 1206/2001, genom att använda det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, särskilt de centralmyndigheter som inrättats enligt denna förordning, domare i nätverk och kontaktpunkter eller i fallet med rättsliga och administrativa myndigheter genom att begära information genom en specialiserad icke-statlig organisation på detta område. Internationellt rättsligt samarbete och kommunikation bör initieras och/eller underlättas av särskilt utsedda nätverks- eller sambandsdomare i varje enskild medlemsstat. Det europeiska rättsliga nätverkets roll bör vara åtskilt från centralmyndigheternas roll.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 46
(46)  En myndighet i en medlemsstat som överväger ett avgörande om föräldraansvar bör ha rätt att begära att den information som är relevant för att skydda barnet överförs från myndigheterna i en medlemsstat om barnets bästa kräver det. Beroende på omständigheterna kan detta omfatta information om förfaranden och avgöranden som rör en förälder eller barnets syskon eller om en förälders förmåga att ta hand om ett barn eller att ha umgänge med barnet.
(46)  En myndighet i en medlemsstat som överväger ett avgörande om föräldraansvar bör vara skyldig att begära att den information som är relevant för att skydda barnet överförs från myndigheterna i en medlemsstat om barnets bästa kräver det. Beroende på omständigheterna kan detta omfatta information om förfaranden och avgöranden som rör en förälder eller barnets syskon, eller om en förälders eller familjs förmåga att ta hand om ett barn eller att ha umgänge med barnet. En förälders nationalitet, ekonomiska och sociala situation eller kulturella och religiösa bakgrund bör inte anses vara avgörande faktorer i avgörandet om förmågan att ta hand om ett barn.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 46a (nytt)
(46a)  Kommunikation mellan domare, myndigheter, centralmyndigheter, yrkesutövare som bistår föräldrarna och mellan föräldrarna själva bör på alla sätt främjas, med beaktande bland annat av att ett beslut om att barnet inte bör återlämnas kan kränka dess grundläggande rättigheter lika mycket som ett beslut om att återlämna det.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 48a (nytt)
(48a)  Om barnets bästa så kräver bör domare kommunicera direkt med centralmyndigheterna eller de behöriga domstolarna i övriga medlemsstater.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 49
(49)  Om en myndighet i en medlemsstat redan har meddelat ett avgörande i ett ärende om föräldraansvar eller överväger ett sådant avgörande och genomförandet ska äga rum i en annan medlemsstat, får myndigheten begära att myndigheterna i den andra medlemsstaten bistår med att genomföra avgörandet. Detta bör till exempel gälla avgöranden om beviljande av umgänge under övervakning som ska genomföras i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den myndighet som fattat beslut om umgänget är belägen eller som omfattar eventuella andra kompletterande åtgärder för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där avgörandet ska genomföras.
(49)  Om en myndighet i en medlemsstat redan har meddelat ett avgörande i ett ärende om föräldraansvar eller överväger ett sådant avgörande och genomförandet ska äga rum i en annan medlemsstat, bör myndigheten begära att myndigheterna i den andra medlemsstaten bistår med att genomföra avgörandet. Detta bör till exempel gälla avgöranden om beviljande av umgänge under övervakning som ska genomföras i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den myndighet som fattat beslut om umgänget är belägen eller som omfattar eventuella andra kompletterande åtgärder för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där avgörandet ska genomföras.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 50
(50)  Om en myndighet i en medlemsstat överväger att placera ett barn i ett familjehem eller på en institution i en annan medlemsstat, bör ett samrådsförfarande med båda berörda medlemsstaters centralmyndigheter genomföras före placeringen. Den myndighet som överväger placeringen bör erhålla samtycke från den behöriga myndigheten i den medlemsstat där barnet bör placeras, innan den beslutar om placeringen. Eftersom placeringar oftast är brådskande åtgärder som krävs för att avlägsna ett barn från en situation som utsätter barnets bästa för risker är tidsfrågan väsentlig för sådana avgöranden. För att påskynda samrådsförfarandet bör denna förordning därför på ett uttömmande sätt fastställa vilka krav som gäller för begäran och en tidsfrist för svar från den medlemsstat där barnet bör placeras. Villkoren för att bevilja eller vägra samtycke regleras dock fortsatt av den anmodade medlemsstatens nationella lagstiftning.
(50)  Om en myndighet i en medlemsstat överväger att placera ett barn hos familjemedlemmar, i ett familjehem eller på en institution i en annan medlemsstat, bör ett samrådsförfarande med båda berörda medlemsstaters centralmyndigheter genomföras före placeringen. Den myndighet som överväger placeringen bör erhålla samtycke från den behöriga myndigheten i den medlemsstat där barnet bör placeras, innan den beslutar om placeringen. Eftersom placeringar oftast är brådskande åtgärder som krävs för att avlägsna ett barn från en situation som utsätter barnets bästa för risker är tidsfrågan väsentlig för sådana avgöranden. För att påskynda samrådsförfarandet bör denna förordning därför på ett uttömmande sätt fastställa vilka krav som gäller för begäran och en tidsfrist för svar från den medlemsstat där barnet bör placeras. Villkoren för att bevilja eller vägra samtycke regleras dock fortsatt av den anmodade medlemsstatens nationella lagstiftning.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 51
(51)  Varje långvarig placering av ett barn utomlands bör följa artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rätten att upprätthålla ett personligt förhållande till föräldrarna) och bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 8, 9 och 20. När lösningar övervägs bör man särskilt i vederbörlig ordning beakta att det är önskvärt att barnets uppfostran samt etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund ges kontinuitet.
(51)  Statliga myndigheter som överväger placering av ett barn bör handla i enlighet med artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rätten att upprätthålla ett personligt förhållande till föräldrarna) och bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 8, 9 och 20. När lösningar övervägs bör man särskilt i vederbörlig ordning beakta möjligheten att placera syskon i samma familjehem eller på samma institution och att det är önskvärt att barnets uppfostran samt etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund ges kontinuitet. Särskilt i fall av långvarig placering av ett barn utomlands bör de relevanta myndigheterna alltid överväga möjligheten att placera barnet hos släktingar som bor i ett annat land, om barnet har upprättat en relation med dessa familjemedlemmar, efter en individuell bedömning av barnets bästa. Sådana långvariga placeringar bör bli föremål för en periodisk översyn med hänsyn till barnets behov och dess bästa.
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – inledningen
1.  Denna förordning ska, oberoende av typ av rättslig eller administrativ myndighet, tillämpas på civilrättsliga frågor om
1.  Denna förordning ska, oberoende av typ av rättslig eller administrativ myndighet eller annan myndighet som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, tillämpas på civilrättsliga frågor om
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led ba (nytt)
ba)  internationella bortföranden av barn.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 2 – led d
d)  placering av barnet i familjehem eller på en institution,
d)  placering av barnet hos familjemedlemmar, i familjehem eller på en säker institution utomlands,
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1
1.  myndighet: varje rättslig eller administrativ myndighet i medlemsstaterna som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
1.  myndighet: varje rättslig eller administrativ myndighet och varje annan myndighet i medlemsstaterna som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 3
3.  medlemsstat: alla medlemsstater utom Danmark.
3.  medlemsstat: alla Europeiska unionens medlemsstater utom Danmark.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 4
4.  avgörande: varje beslut, förordnande eller dom som har meddelats av en myndighet i en medlemsstat rörande äktenskapsskillnad, hemskillnad, annullering av äktenskap eller föräldraansvar.
4.  avgörande: varje beslut, förordnande eller dom som har meddelats av en myndighet i en medlemsstat, eller en officiell handling som är verkställbar i en medlemsstat eller ett avtal mellan parterna som är verkställbart i den medlemsstat där det ingåtts rörande äktenskapsskillnad, hemskillnad, annullering av äktenskap eller föräldraansvar.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 12 – inledningen
12.  olovligt bortförande eller kvarhållande: ett bortförande eller ett kvarhållande av ett barn om
12.  internationellt bortförande av barn: ett bortförande eller ett kvarhållande av ett barn som
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1
1.  Myndigheterna i en medlemsstat ska vara behöriga i ärenden om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten. Om ett barn lagligen flyttar från en medlemsstat till en annan och förvärvar nytt hemvist där, ska myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist vara behöriga.
1.  Myndigheterna i en medlemsstat ska vara behöriga i ärenden om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten. Om ett barn lagligen flyttar från en medlemsstat till en annan och förvärvar nytt hemvist där, ska myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist vara behöriga, om inte parterna före flytten kommer överens om att behörigheten bör finnas kvar hos myndigheterna i den medlemsstat där barnet hittills har haft hemvist.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1a (ny)
1a.  Om ett förfarande om vårdnad och umgänge pågår ska myndigheten i ursprungsmedlemsstaten fortsätta att vara behörig tills förfarandet har avslutats, om inte parterna kommer överens om att förfarandet bör avlutas.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  Punkt 1 ska inte tillämpas om den person med rätt till umgänge som avses i punkt 1 har godtagit att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist är behöriga och detta har skett genom att han eller hon har deltagit i förfaranden vid dessa myndigheter utan att bestrida deras behörighet.
2.  Punkt 1 ska inte tillämpas om den person med rätt till umgänge som avses i punkt 1, som av myndigheterna i den medlemsstat där barnet tidigare hade hemvist har informerats om de rättsliga följderna, har godtagit att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist är behöriga och detta har skett genom att han eller hon, trots denna information, har deltagit i förfaranden vid dessa myndigheter utan att bestrida deras behörighet.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 9 – led b – led i
i)  Ingen begäran om återlämnande har lämnats in till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit barnet har bortförts eller där barnet kvarhålls inom ett år efter det att den som har vårdnad om barnet har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig.
i)  Ingen sådan begäran om återlämnande har lämnats in till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit barnet har bortförts eller där barnet kvarhålls inom ett år efter det att den som har vårdnad om barnet har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig, och trots att han eller hon har informerats av myndigheterna om den rättsliga skyldigheten att lämna in en begäran om återlämnande.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 5 – stycke 1a (nytt)
De utsedda domarna ska vara praktiserande och erfarna familjerättsdomare, särskilt med erfarenhet av frågor som har en gränsöverskridande dimension i fråga om behörighet.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 1 – stycke 1
Myndigheterna i en medlemsstat där barnet eller egendom som tillhör barnet finns ska i brådskande fall ha behörighet att vidta interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, avseende det barnet eller den egendomen.
Myndigheterna i en medlemsstat där barnet eller egendom som tillhör barnet finns ska i brådskande fall ha behörighet att vidta interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, avseende det barnet eller den egendomen. Sådana åtgärder bör inte onödigt försena förfarandet och de slutliga avgörandena om rätten till vårdnad och rätten till umgänge.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 1 – stycke 2
Om skyddet av barnets bästa så kräver, ska den myndighet som har vidtagit säkerhetsåtgärderna underrätta myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak, antingen direkt eller genom den centralmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 60.
Om skyddet av barnets bästa så kräver, ska den myndighet som har vidtagit säkerhetsåtgärderna underrätta myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak, antingen direkt eller genom den centralmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 60. Denna myndighet ska säkerställa att de föräldrar som är involverade i förfarandet behandlas lika och ska säkerställa att de grundligt och utan dröjsmål informeras om alla berörda åtgärder på ett språk som de förstår till fullo.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2
2.  De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 ska upphöra att gälla så snart myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak har vidtagit de åtgärder den anser lämpliga.
2.  De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 ska upphöra att gälla så snart myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak har vidtagit de åtgärder den anser lämpliga, och från den tidpunkt då denna myndighet meddelar dessa åtgärder till myndigheten i den medlemsstat där de preliminära åtgärderna vidtagits.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 19 – punkt 2a (ny)
2a.  I sådana fall som avses i punkterna 1 och 2 ska, på begäran av en myndighet där tvisten anhängiggjorts, varje annan myndighet där ärendet anhängiggörs utan dröjsmål underrätta den anmodande myndigheten om det datum då ärendet anhängiggjorts hos myndigheten i enlighet med artikel 15.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 20
Artikel 20
Artikel 20
Barnets rätt att komma till tals
Barnets rätt att komma till tals
När medlemsstaternas myndigheter utövar sin behörighet enligt avsnitt 2 i detta kapitel ska de säkerställa att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka dessa under förfarandena.
När medlemsstaternas myndigheter utövar sin behörighet enligt avsnitt 2 i detta kapitel ska de säkerställa att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka dessa under förfarandena, i enlighet med relevanta nationella processrättsliga bestämmelser, artikel 24.1 i stadgan, artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter och Europarådets rekommendation till sina medlemsstater om deltagande av barn och unga människor under 18 års ålder1a. Myndigheterna ska i beslutet dokumentera sina överväganden i detta avseende.
Hörande av ett barn som utövar sin rätt att uttrycka sina åsikter ska genomföras av en domare eller av en särskilt utbildad expert och i enlighet med nationella bestämmelser, utan påtryckningar, särskilt påtryckningar från föräldrarna, i en barnvänlig miljö som är lämplig för barnets ålder när det gäller språk och innehåll, och ska tillhandahålla alla de garantier som gör det möjligt att såväl barnets känslomässiga integritet som barnets bästa skyddas.
Hörande av barnet får inte ske i närvaro av parterna i förfarandet eller deras rättsliga ombud, men ska registreras och läggas till dokumentationen, så att parterna och deras rättsliga ombud kan ha möjlighet att ta del av protokollet från hörandet.
Myndigheten ska tillmäta barnets åsikter vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad och ska dokumentera sina överväganden i avgörandet.
Myndigheten ska tillmäta barnets åsikter vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad, med beaktande av barnets bästa, och ska dokumentera sina överväganden i avgörandet.
_______________
1a CM/Rec(2012)2 av den 28 mars 2012.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 23 – punkt 2
2.  Så tidigt som möjligt under förfarandena ska domstolen undersöka huruvida parterna är villiga att delta i medling för att, med hänsyn till barnets bästa, komma överens om en lösning, under förutsättning att detta inte onödigt försenar förfarandena.
2.  Så tidigt som möjligt under förfarandena ska domstolen undersöka huruvida parterna är villiga att delta i medling för att, med hänsyn till barnets bästa, komma överens om en lösning, under förutsättning att detta inte onödigt försenar förfarandena. I sådana fall ska domstolen uppmana parterna att använda sig av medling.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 25 – punkt 3
3.  Domstolen får förklara avgörandet om att barnet ska återlämnas interimistiskt verkställbart oberoende av ett överklagande, även om nationell lagstiftning inte föreskriver om sådan interimistisk verkställbarhet.
3.  Domstolen får, med beaktande av barnets bästa, förklara avgörandet om att barnet ska återlämnas interimistiskt verkställbart oberoende av ett överklagande, även om nationell lagstiftning inte föreskriver om sådan interimistisk verkställbarhet.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 25 – punkt 5a (ny)
5a.  När en rättslig myndighet har beslutat att barnet ska återlämnas ska den meddela detta beslut, och det datum då detta får verkan, till centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 32 – punkt 4
4.  Om avgörandet inte har verkställts inom sex veckor från den tidpunkt då verkställighetsförfarandena inleddes, ska domstolen i den verkställande medlemsstaten underrätta den begärande centralmyndigheten i ursprungsmedlemsstaten, eller sökanden, om förfarandena inleddes utan bistånd från centralmyndigheten, om detta och om skälen.
4.  Om avgörandet inte har verkställts inom sex veckor från den tidpunkt då verkställighetsförfarandena inleddes, ska domstolen i den verkställande medlemsstaten i vederbörlig ordning underrätta den begärande centralmyndigheten i ursprungsmedlemsstaten, eller sökanden, om förfarandena inleddes utan bistånd från centralmyndigheten, om detta och om skälen, och den ska ange en uppskattad tid för verkställigheten.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 37 – led a
a)  om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där avgörandet görs gällande (ordre public), eller
a)  om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där avgörandet görs gällande (ordre public), utan att denna vägran kan leda till en sådan typ av diskriminering som är förbjuden enligt artikel 21 i stadgan, eller
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 38 – punkt 1 – inledningen
1.  På ansökan av en berörd part ska erkännandet av ett avgörande om föräldraansvar vägras
1.  På ansökan av en berörd part ska ett avgörande om föräldraansvar inte erkännas
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 38 – punkt 1 – led b
b)  om avgörandet har meddelats i någons utevaro och den uteblivne inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att han eller hon kunnat förbereda sitt svaromål, såvida det inte kan fastställas att den uteblivne otvetydigt har godtagit avgörandet, eller
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 58
Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, ska han eller hon vid det förfarande som avses i artiklarna 27.3, 32, 39 och 42 vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i den verkställande medlemsstaten.
Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp, fick hjälp med att täcka kostnader för medling eller var befriad från kostnader och avgifter, ska han eller hon vid det förfarande som avses i artiklarna 27.3, 32, 39 och 42 vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i den verkställande medlemsstaten.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 63 – punkt 1 – led a
a)  på begäran av centralmyndigheten i en annan medlemsstat bistå med att ta reda på var ett barn befinner sig, om det kan antas att barnet befinner sig på den anmodade medlemsstatens territorium och det är nödvändigt att fastställa var barnet befinner sig för att kunna utföra en begäran enligt denna förordning,
a)  på begäran av centralmyndigheten i en annan medlemsstat bistå med att ta reda på var ett barn befinner sig, om det kan antas att barnet befinner sig på den anmodade medlemsstatens territorium och det är nödvändigt att fastställa var barnet befinner sig för att kunna tillämpa denna förordning,
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 63 – punkt 1 – led d
d)  underlätta kontakter mellan myndigheter, i synnerhet när det gäller tillämpning av artiklarna 14, 25.1 a, 26.2 och 26.4 andra stycket,
d)  underlätta kontakter mellan domstolsmyndigheter, i synnerhet när det gäller tillämpning av artiklarna 14, 19, 25.1 a, 26.2 och 26.4 andra stycket,
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 63 – punkt 1 – led ea (nytt)
ea)   informera personerna med föräldraansvar om rättshjälp och rättsligt bistånd, exempelvis stöd från specialiserade tvåspråkiga advokater, för att undvika att personer med föräldraansvar ger sitt samtycke utan att ha förstått vidden av detta samtycke,
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 63 – punkt 1 – led g
g)  säkerställa att om de inleder eller underlättar inledandet av domstolsförfaranden för återlämnande av barn enligt 1980 års Haagkonvention, den akt som utarbetas inför sådana förfaranden är färdigställd inom sex veckor, såvida detta inte på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt.
g)  säkerställa att om de inleder eller underlättar inledandet av domstolsförfaranden för återlämnande av barn enligt 1980 års Haagkonvention, den akt som utarbetas inför sådana förfaranden är färdigställd och överlämnad till domstolen eller en annan behörig myndighet inom sex veckor, såvida detta inte på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 64 – punkt 1 – inledningen
1.  Efter en motiverad begäran från centralmyndigheten eller en myndighet i en medlemsstat till vilken barnet har väsentlig anknytning får centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist och befinner sig, direkt eller genom myndigheter eller andra organ
1.  Efter en motiverad begäran från centralmyndigheten eller en myndighet i en medlemsstat till vilken barnet har väsentlig anknytning ska centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist och befinner sig, direkt eller genom myndigheter eller andra organ
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 64 – punkt 2
2.  När ett avgörande i frågor om föräldraansvar övervägs får en myndighet i en medlemsstat, om detta krävs med hänsyn till barnets situation, begära att varje myndighet i en annan medlemsstat som förfogar över information som är relevant för skyddet av barnet överlämnar denna information.
2.  När ett avgörande i frågor om föräldraansvar övervägs ska en myndighet i en medlemsstat, om detta krävs med hänsyn till barnets situation, begära att varje myndighet i en annan medlemsstat som förfogar över information som är relevant för skyddet av barnet överlämnar denna information.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 64 – punkt 2a (ny)
2а.  Vid prövning av frågor i samband med föräldraansvar ska centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist utan onödigt dröjsmål underrätta centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet eller en av barnets föräldrar är medborgare om att ett förfarande pågår.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 64 – punkt 3
3.  En myndighet i en medlemsstat får begära att myndigheterna i en annan medlemsstat bistår med genomförandet av avgöranden i frågor om föräldraansvar som har meddelats med stöd av denna förordning, särskilt i fråga om att säkerställa det faktiska utövandet av umgängesrätt och rätten att upprätthålla regelbundna, direkta kontakter.
3.  En myndighet i en medlemsstat ska begära att myndigheterna i en annan medlemsstat bistår med genomförandet av avgöranden i frågor om föräldraansvar som har meddelats med stöd av denna förordning, särskilt i fråga om att säkerställa det faktiska utövandet av umgängesrätt och rätten att upprätthålla regelbundna, direkta kontakter.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 64 – punkt 5
5.  Myndigheterna i en medlemsstat i vilken barnet inte har hemvist ska, på begäran av en person som är bosatt i den medlemsstaten och som önskar få eller behålla umgängesrätt med barnet, eller på begäran av en centralmyndighet i en annan medlemsstat, samla in information eller underlag och får uttala sig i frågan om det är lämpligt att denna person utövar umgängesrätt och på vilka villkor sådan umgängesrätt bör utövas.
5.  Myndigheterna i en medlemsstat i vilken barnet inte har hemvist ska, på begäran av en förälder eller familjemedlemmar som är bosatta i den medlemsstaten och som önskar få eller behålla umgängesrätt med barnet, eller på begäran av en centralmyndighet i en annan medlemsstat, samla in information eller underlag och får uttala sig i frågan om det är lämpligt att dessa personer utövar umgängesrätt och på vilka villkor sådan umgängesrätt bör utövas.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 64 – punkt 5a (ny)
5a.  En myndighet i en medlemsstat får begära att centralmyndigheten i en annan medlemsstat ska lämna information om den medlemsstatens nationella lagstiftning avseende frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde och som är relevanta för undersökning av ett fall i enlighet med denna förordning. Myndigheten i den anmodade medlemsstaten ska svara snarast möjligt.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 65 – punkt 1
1.  Om en myndighet som är behörig i enlighet med denna förordning avser att placera barnet på en institution eller i ett familjehem i en annan medlemsstat, ska den i förväg inhämta godkännande från behörig myndighet i den andra medlemsstaten. För detta ändamål ska den, genom sin egen medlemsstats centralmyndighet, till centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet ska placeras översända en begäran om godkännande som inbegriper en rapport om barnet tillsammans med skälen för den placering eller vård som föreslås.
1.  Om en myndighet som är behörig i enlighet med denna förordning avser att placera barnet hos familjemedlemmar, i familjehem eller på en säker institution i en annan medlemsstat, ska den i förväg inhämta godkännande från behörig myndighet i den andra medlemsstaten. För detta ändamål ska den, genom sin egen medlemsstats centralmyndighet, till centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet ska placeras översända en begäran om godkännande som inbegriper en rapport om barnet tillsammans med skälen för den placering eller vård som föreslås. Medlemsstaterna ska säkerställa att barnets föräldrar och släktingar, oberoende av var de bor, kan ha regelbundet umgänge, förutom om detta skulle äventyra barnets bästa.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 65 – punkt 4 – stycke 1a (nytt)
Om den behöriga myndigheten har för avsikt att skicka socialarbetare till en annan medlemsstat för att fastställa om en placering där är förenlig med barnets bästa, ska den underrätta den berörda medlemsstaten om detta.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 66 – punkt 4
4.  Varje centralmyndighet ska bära sina egna kostnader.
4.  Varje centralmyndighet ska bära sina egna kostnader, såvida inte något annan överenskommits mellan den anmodande medlemsstaten och den anmodade medlemsstaten.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 79 – punkt 1
Senast den [10 år efter tillämpningsdatum] ska kommissionen, med stöd av information från medlemsstaterna, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om efterhandsutvärderingen av denna förordning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
Senast den [fem år efter tillämpningsdatum] ska kommissionen, med stöd av information från medlemsstaterna, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om efterhandsutvärderingen av denna förordning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 79 – punkt 2 – led aa (nytt)
aa)  Antal fall och avgöranden i medlingsförfaranden avseende frågor om föräldraansvar.

(1) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1


Genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga i medlemsstaterna
PDF 388kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2018 om genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga i medlemsstaterna (2017/2039(INI))
P8_TA(2018)0018A8-0406/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/779 av den 20 maj 2015 om ändring av förordning (EU) nr 1304/2013, vad gäller ett ytterligare inledande förskott till operativa program som får stöd från sysselsättningsinitiativet för unga(2),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar efter tre år (COM(2016)0646),

–  med beaktande av Europeiska unionens revisionsrätts (nedan kallad revisionsrätten) särskilda rapport nr 3/2015 från mars 2015 EU:s ungdomsgaranti: Första stegen har tagits men det finns risker med genomförandet,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 från mars 2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om kontroll av utgifterna för EU:s ungdomsgaranti och övervakning av garantins kostnadseffektivitet(4),

–  med beaktande av djupanalysen från Europaparlamentets utredningsavdelning för budgetfrågor av den 3 februari 2016 Assessment of Youth Employment Initiative,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 10 juni 2016 till rådets rekommendation om inrättande av en kompetensgaranti (COM(2016)0382),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om initiativet Bättre möjligheter för unga(5),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, dess tilläggsprotokoll och dess reviderade version som trädde i kraft den 1 juli 1999,

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling för 2030, särskilt mål 8 om att ”verka för en inkluderande och långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla” som antogs av FN 2015, och som gäller i hela världen, inklusive EU,

–  med beaktande av rapporten av den 22 juni 2015 från Jean-Claude Juncker, i nära samarbete med Donald Tusk, Jeroen Dijsselbloem, Mario Draghi och Martin Schulz, om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union (”de fem ordförandenas rapport”), samt av kommissionens diskussionsunderlag av den 26 april 2017 om EU:s sociala dimension och den 31 maj 2017 om fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen och kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om Europas framtid,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250) och kommissionens rekommendation (EU) 2017/761 av den 26 april 2017 om den europeiska pelaren för sociala rättigheter(6),

–  med beaktande av det arbete och den forskning som utförts av Eurofound, Cedefop, Internationella arbetsorganisationen (ILO), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI), Europeiska industri- och arbetsgivarorganisationen (BusinessEurope), Europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag (UEAPME), Europeiska centrumet för offentliga företag (CEEP), Eurocities och Europeiska ungdomsforumet,

–  med beaktande av kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen den 13 september 2017, färdplanen för en mer enad, starkare och mer demokratisk union (förslag till kommissionens arbetsprogram för 2018) samt avsiktsförklaringarna av den 13 september 2017 från kommissionen till talman Antonio Tajani och premiärminister Jüri Ratas,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för kultur och utbildning samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0406/2017), och av följande skäl:

A.  Den finansiella och ekonomiska krisen ledde till en markant ökning av ungdomsarbetslösheten, från 15 % 2008 till en topp på 24 % i början av 2013, varvid denna siffra är ett medeltal som skyler över enorma skillnader runt om i medlemsstaterna och i regionerna. Ungdomsarbetslösheten förblev under 2013 på nära 10 % i Tyskland, Österrike och Nederländerna, medan den kulminerade på nästan eller rejält över 40 % i Italien, Spanien, Kroatien och Grekland.

B.  Åtgärder för att minska de offentliga utgifterna har fått direkta negativa följder, i synnerhet för unga människor på grund av de nedskärningar som gjorts inom utbildning, sysselsättningsskapande och stödtjänster.

C.  Politik som påverkar unga människor har utarbetats utan att de berörda ungdomarna och deras företrädare fått medverka.

D.  Utdragen ungdomsarbetslöshet medför risk för att ungdomar marginaliseras och utestängs från samhället och förlorar känslan av samhörighet. Följden kan bli en effekt av ”brännmärkning” så att dessa ungdomar med större sannolikhet blir arbetslösa på nytt och att deras inkomster och karriärutsikter blir sämre under hela deras tid i arbetslivet. Att ungdomar på det här sättet blir åsidosatta innebär en förlust av offentliga och privata investeringar, som leder till utbredd brist på anställningstrygghet och kompetensförlust, eftersom den för med sig att människors inneboende möjligheter inte tas till vara och blir försvagade.

E.  Under 2012 var en av tre anställda i Europa antingen över- eller underkvalificerad för sitt arbete(7). Unga anställda är mera sannolikt formellt överkvalificerade, och det är också mera sannolikt för dem än vad det är för äldre arbetstagare att de har arbeten som är mindre lämpade för deras färdigheter.

F.  Unga arbetstagare löper större risk att råka ut för osäker anställning. Risken att ha en anställning där man missgynnas på flera olika sätt är dubbelt så hög för arbetstagare under 25 år, jämfört med arbetstagare över 50 år(8).

G.  En framgångsrik övergång från utbildning till arbetsliv och från arbetslöshet till arbete samt ett första riktigt arbete ger ungdomar egenmakt och motivering och hjälper dem att utveckla sin personliga och yrkesmässiga kompetens så de kan bli oberoende medborgare med självtillförsikt, och får en bra start i arbetslivet.

H.  Ungdomsarbetslösheten inom EU-28 nådde en topp på 24 % under 2013 och har sedan stadigt sjunkit, så att den 2017 understeg 17 %. Ungdomsarbetslösheten ligger dock på en hög nivå. eftersom bara ett fåtal medlemsstater (Österrike, Tjeckien, Nederländerna, Malta, Ungern och Tyskland) har en ungdomsarbetslöshet på mindre än 11 %, samtidigt som skillnaderna mellan medlemsstaterna är stora.

I.  En analys av könsfördelningen mellan heltids- och deltidsarbete i hela Europa visar att klyftan mellan könen har kvarstått mellan 2007 och 2017, i och med att männen fortfarande utgör cirka 60 % av de heltidsarbetande i åldersgruppen 15–24 år, medan de fortfarande svarar för cirka 40 % av de deltidsarbetande i samma åldersgrupp.

J.  Statistiskt sett brukar ungdomsarbetslösheten dessvärre vara omkring dubbelt högre än den sammanlagda genomsnittliga arbetslösheten, antingen det råder högkonjunktur eller lågkonjunktur.

Sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin

K.  Den 22 april 2013 inrättade rådet, med hjälp av en rådsrekommendation, en ungdomsgaranti, som går ut på att medlemsstaterna förbinder sig att se till att ungdomar får ett erbjudande av god kvalitet om anställning, fortsatt utbildning, lärlingskap eller praktik inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller lämnat den formella utbildningen.

L.  Eftersom många medlemsstater inte lyckats särskilt bra med de regler och möjligheter som hittills funnits tillgängliga i kampen mot ungdomsarbetslösheten bör de lägga större vikt vid ett effektivt utnyttjande av de medel och verktyg som finns att tillgå inom Europeiska socialfonden (ESF).

M.  I februari 2013 kom rådet överens om att inrätta sysselsättningsinitiativet för unga, vilket lanserades som EU:s viktigaste budgetinstrument (med anknytning till ESF) för att hjälpa regioner i medlemsstaterna med särskilt svår ungdomsarbetslöshet att åtgärda situationen, framför allt genom att det infördes ungdomsgarantisystem.

N.  Medan ungdomsgarantin omfattar hela EU inriktar sig sysselsättningsinitiativet för unga endast på de medlemsstater och regioner där ungdomsarbetslösheten är över 25 %, med sammanlagt 20 medlemsstater som helt eller delvis stödberättigade.

O.  En snabb mobilisering av resurser eftersträvades genom att utgifterna i budgeten för sysselsättningsinitiativet för unga förlades till första delen av budgetperioden, närmare bestämt 2014 och 2015, för att de åtgärder som finansierades genom initiativet skulle få maximal effekt. Denna tidigareläggning förfelade sitt syfte, på grund av dröjsmål med genomförandet på nationell och regional nivå. Under 2015 höjdes förfinansieringen på villkorlig basis från 1 % till 30 % och en majoritet av de stödberättigade medlemsstaterna tillämpade denna åtgärd med framgång.

P.  Sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin har som en av sina huvudsakliga ambitioner att nå ut till de unga som varken arbetar eller studerar och som löper störst risk för utestängning, samtidigt som man tar hänsyn till att dessa ungdomar fördelar sig på olika undergrupper av ungdomar med skilda behov.

Q.  Ungdomsgarantin har utformats för att åstadkomma en hållbar integration på arbetsmarknaden av unga som varken arbetar eller studerar, genom att erbjuda en individanpassad strategi, som utmynnar i ett erbjudande av god kvalitet och förbättrar deras anställbarhet, samtidigt som den ur ett bredare perspektiv stöder ungas övergång från skola till yrkesliv och bidrar till att åtgärda kompetensglapp på arbetsmarknaden. Här behöver medlemsstaterna lämpliga strategier för att nå ut till målgrupperna.

R.  Enligt ILO:s uppskattningar från 2015 uppgick kostnaderna för genomförandet av ungdomsgarantin inom hela EU-28 till 45 miljarder EUR. Sysselsättningsinitiativet för unga fick sig tilldelat en anspråkslös budget på 6,4 miljarder EUR för programperioden 2014–2020, varvid syftet inte var att ersätta den nationella finansieringen, utan att komplettera den.

S.  Kommissionen föreslog att initiativets budget skulle ökas med 1 miljard EUR, som skulle kompletteras med 1 miljard EUR i form av ESF-åtaganden, inom ramen för översynen av den fleråriga budgetramen för åren 2017–2020. Efter en överenskommelse mellan parlamentet och rådet höjdes beloppet till 1,2 miljarder EUR. Den 5 september 2017 antog parlamentet förslaget till ändringsbudget nr 3/2017 för att ställa ytterligare 500 miljoner EUR till förfogande för sysselsättningsinitiativet för unga under 2017, finansierat via den samlade marginalen för åtaganden, samtidigt som man beklagade förseningen inom 2017 års budgetförfarande på grund av rådets blockering och sena godkännande av halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen.

T.  I sin första särskilda rapport om ungdomsgarantin framförde revisionsrätten farhågor om huruvida finansieringen av initiativet (både på EU-nivå och nationell nivå) var tillräcklig, samt om definitionen av begreppet ”erbjudande av god kvalitet”, om avsaknaden av en strategi med tydliga milstolpar och mål, liksom om övervakningen av resultaten och rapporteringen om dem. Revisionsrätten oroade sig också över att man inte lyckats tillämpa den partnerskapsmetod för utvecklingen av ungdomsgarantin som fastställs i rådets rekommendation av den 22 april 2013.

U.  Det krävs verkligt effektiva mekanismer för diskussion om och lösning av de problem som uppträtt vid genomförandet av ungdomsgarantisystem, tillsammans med ett starkt engagemang hos medlemsstaterna om att genomföra ungdomsgarantin fullt ut, varvid det måste tas särskild hänsyn till lokala förhållanden och skapas möjligheter för kompetenshöjning, samt införas ordentliga, flexibla utvärderingsstrukturer.

V.  I revisionsrättens särskilda rapport om ungdomsgarantin identifierades vissa gemensamma kriterier för vad som utgör ett ”erbjudande av god kvalitet”, där Slovakien har gjort sin definition rättsligt bindande, en definition som omfattar bestämmelser om minimikrav för arbetstiden, varaktig sysselsättning efter att stödet från sysselsättningsinitiativet för unga har upphört, samt hänsyn till hälsotillståndet hos mottagaren.

W.  I sin andra särskilda rapport om ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga, som nyligen offentliggjordes och bygger på ett stickprov från sju medlemsstater, uttryckte revisionsrätten oro över svårigheten att få tillgång till fullständiga uppgifter och över att framstegen med genomförandet av ungdomsgarantin varit begränsade och att resultaten inte motsvarat vad man i början väntat sig. Sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin är fortfarande en av de mest innovativa och ambitiösa politiska reaktionerna för att hantera den ungdomsarbetslöshet som följt av den ekonomiska krisen, och genomförandet av dem bör därför få fortsatt ekonomiskt och politiskt stöd från EU:s institutioner samt nationella och regionala institutioner under kommande år.

X.  Ett kostnadseffektivt sysselsättningsinitiativ för unga kan åstadkommas och det slutliga målet för ungdomsgarantin, nämligen att få in ungdomar i varaktig sysselsättning, kan uppnås endast om insatserna vederbörligen övervakas utgående från tillförlitliga och jämförbara uppgifter, om programmen är resultatinriktade och om anpassningar görs ifall det uppdagas fall av ineffektiva och kostnadsineffektiva åtgärder.

Y.  Medlemsstaterna måste göra mer för att stödja och rikta in sig på de ungdomar som är längst bort från arbetsmarknaden eller helt saknar kontakt med den, såsom ungdomar med funktionsnedsättning.

Z.  Sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin är avsedda att stå i centrum vid förverkligandet av de centrala principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

AA.  I sitt tal om tillståndet i unionen 2017 sade kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, ingenting om att det fortfarande råder en alarmerande ungdomsarbetslöshet i Europa. I den avsiktsförklaring som åtföljde talet om tillståndet i unionen 2017 bekräftas ungdomsgarantins roll att bidra till fler arbetstillfällen i EU. Kampen mot arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, bör fortsatt prioriteras bland EU:s åtgärder.

AB.  Det har rapporterats om att ungdomar drabbats av förseningar vid utbetalningen av medel från sysselsättningsinitiativet för unga, vilket ofta har berott på dröjsmål med att inrätta förvaltande myndigheter eller otillräcklig administrativ kapacitet hos de nationella eller regionala myndigheterna.

AC.  Åtgärder inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin, såsom praktik eller praktikprogram, bör bidra till att underlätta övergången till arbetsmarknaden, och aldrig ersätta reguljära anställningskontrakt.

AD.  De oregelbundna anställningsförhållandena bland unga kvinnor på landsbygden, tillsammans med att vissa av dem låter bli att registrera sig som arbetslösa, innebär att statistiken blir inexakt och gör att de får lägre pensioner. Detta blir till skada för hela samhället, särskilt för kvinnors välbefinnande och andra former av social trygghet, liksom för deras möjligheter att byta yrke eller deras framtida sysselsättningsmöjligheter.

AE.  16 miljoner unga som varken arbetar eller studerar har gått med i ungdomsgarantisystem och sysselsättningsinitiativet för unga har gett direktstöd till över 1,6 miljoner unga människor i EU.

AF.  Sysselsättningsinitiativet för unga har lett till att medlemsstaterna antagit över 132 arbetsmarknadsåtgärder riktade till unga människor.

AG.  En andel på 75 procent av den totala budgeten för sysselsättningsinitiativet för unga har anslagits, och 19 procent har redan investerats av medlemsstaterna, vilket gör att sysselsättningsinitiativet för unga har högst budgetgenomförandenivå av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna).

AH.  Trots att det förekommer farhågor kring huruvida finansieringen är tillräcklig, liksom kring beräkningarna av vilka totala investeringar som krävs, finns det flera rapporter om genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga som visar att man lyckats med att inrikta de tillgängliga resurserna på att tillgodose den regionala efterfrågan, genom inriktning på särskilda regioner och grupper av stödmottagare.

AI.  Sedan den europeiska sysselsättningsstrategin infördes 1997 har kommissionen stött en rad åtgärder som syftar till att förbättra ungdomars utsikter till sysselsättning och utbildning(9), och sedan krisen har EU lagt särskild tonvikt vid ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga.

AJ.  Ungdomsgarantin finansieras via ESF, nationella budgetar och sysselsättningsinitiativet för unga, medan sysselsättningsinitiativet direkt kan finansiera tillhandahållandet av jobb, lärlingsplatser, praktikplatser eller fortbildning för sin målgrupp i de stödberättigade regionerna. För insatserna genom sysselsättningsinitiativet för unga finns det inga i förväg fastställda tidsgränser, medan ungdomsgarantin kräver att ett erbjudande ska presenteras inom fyra månader.

AK.  Ungdomsgarantin har lett till att man genomfört strukturreformer i medlemsstaterna för att i första hand anpassa utbildningsmodellerna till arbetsmarknaden för att nå ungdomsgarantins mål.

AL.  Externa faktorer, såsom det särskilda ekonomiska läget eller produktionsmodellen i varje region, påverkar möjligheterna att uppnå de mål som fastställts i ungdomsgarantin.

Inledning

1.  Europaparlamentet anser att ungdomsgarantin måste vara ett första steg mot hantering av unga människors behov av sysselsättning. Parlamentet påminner om arbetsgivarnas skyldighet att delta i processen för att erbjuda ungdomar tillgängliga yrkesutbildningsprogram, instegsjobb och bra praktikplatser.

2.  Europaparlamentet betonar att den kvalitativa aspekten av anständigt arbete för unga aldrig får äventyras. Parlamentet understryker att de grundläggande arbetsnormerna och andra normer som är knutna till arbetskvalitet, exempelvis arbetstider, minimilön, social trygghet och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, måste stå i centrum för de insatser som görs.

3.  Europaparlamentet konstaterar de avsevärda skillnaderna i fråga om ekonomisk prestanda när det gäller tillväxten för både ekonomin och sysselsättningen runt om i EU-28, något som påkallar en resolut politisk insats. Parlamentet inser att vissa medlemsstater ligger efter med att genomföra nödvändiga strukturreformer, och konstaterar att arbetstillfällen skapas genom sund ekonomisk politik i förening med sysselsättnings- och investeringspolitik, något som i sista hand vilar på medlemsstaternas ansvar. Parlamentet är oroat över de långsiktiga effekterna för den ekonomiska utvecklingen i regioner som drabbas av hjärnflykt bland de högutbildade.

4.  Europaparlamentet påminner om att genomförandereglerna för sysselsättningsinitiativet för unga ålägger medlemsstaterna att välja mellan olika sätt att genomföra programmet (som ett särskilt program, som prioriterade områden inom ett befintligt operativt program eller som en del av flera olika prioriterade områden). Parlamentet påpekar att det på grundval av de resultat som uppnåtts krävs utbyte av bästa praxis som ska användas inom kommande etapper av programmet, i och med att det finns olika alternativ för genomförandet.

5.  Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 där det konstateras en risk för att EU-medel helt enkelt träder i stället för nationella medel, i stället för att skapa mervärde. Parlamentet erinrar om att sysselsättningsinitiativet för unga i enlighet med additionalitetsprincipen syftar till att komplettera nationella medel och inte till att ersätta medlemsstaternas egen politik och egna medel för bekämpning av ungdomsarbetslöshet. Parlamentet betonar att budgeten för sysselsättningsinitiativet för unga inte kan, och heller aldrig varit avsett att, själv ta på sig ansvaret för att ge alla ungdomar ett erbjudande av god kvalitet om anställning, fortsatt utbildning, lärlingskap eller praktik inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller lämnat den formella utbildningen.

6.  Europaparlamentet betonar att sysselsättningsinitiativet för unga måste bli en drivkraft, särskilt för politiska reformer och för bättre samordning inom områdena sysselsättning och utbildning, framför allt i de medlemsstater där ungdomsarbetslösheten är stor, för att säkerställa att dessa medlemsstater tar i bruk helhetsbetonade, heltäckande och långsiktiga tillvägagångssätt mot ungdomsarbetslösheten, vilka förbättrar ungdomars anställbarhet, ger dem bättre utsikter och leder till varaktig anställning, i stället för att ha (kvar) oenhetliga strategier. Parlamentet anser att sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin är kraftfulla instrument i kampen mot att de grupper av ungdomar som är mest marginaliserade blir socialt utestängda. Parlamentet anser att det är viktigt att arbeta för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin i fråga om sysselsättning, skolavhopp och social utestängning.

7.  Europaparlamentet påminner om att man i linje med rådets rekommendation om inrättande av en ungdomsgaranti fastställde sex riktlinjer som ungdomsgarantisystemen bygger på: uppbyggnad av partnerskapsbaserade tillvägagångssätt, tidig insats och aktivering, stödåtgärder för att möjliggöra integrering på arbetsmarknaden, användning av unionens fonder, bedömning och löpande förbättring av systemet, samt dess snabba genomförande. Parlamentet påpekar att enligt utvärderingsrapporterna har mycket få medlemsstater lämnat uppgifter om och fullständiga bedömningar av dessa aspekter.

8.  Europaparlamentet betonar att man bör investera mer både i inhemsk och gränsöverskridande rörlighet för att få ner arbetslöshetprocenten bland ungdomar och åtgärda kompetensglapp. Parlamentet efterlyser bättre matchning mellan lediga platser och arbetssökandes färdigheter genom underlättad rörlighet mellan (gränsöverskridande) regioner. Parlamentet inser att medlemsstaterna måste ägna särskild uppmärksamhet åt att i gränsöverskridande regioner bättre anknyta utbildningsväsen till arbetsmarknader, exempelvis genom främjande av grannspråksundervisning.

9.  Europaparlamentet erinrar om att den höga ungdomsarbetslösheten orsakas av effekterna av den globala ekonomiska krisen på arbetsmarknaden, för tidigt avslutad skolgång utan tillräckliga kvalifikationer, brist på relevanta färdigheter och arbetslivserfarenhet, den ökade utbredningen av otrygga anställningsformer där korta kontrakt följs av perioder av arbetslöshet, begränsade möjligheter till fortbildning och otillräckliga eller bristfälliga program för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

10.  Europaparlamentet anser att övervakningen av sysselsättningsinitiativet för unga måste stödjas av tillförlitliga uppgifter. Parlamentet anser att det inte räcker med dagens uppgifter och resultat från övervakningen för att det ska gå att göra en ordentlig bedömning av genomförandet och resultaten av sysselsättningsinitiativet för unga, i dess egenskap av att vara EU:s huvudsakliga medel för finansiering av ungdomsgarantisystem, särskilt på grund av de inledande förseningarna med att dra i gång de operativa programmen i medlemsstaterna och eftersom programmen ännu befinner sig på ett relativt tidigt stadium. Parlamentet insisterar på behovet av att fortsätta att prioritera ungdomsarbetslösheten i EU:s åtgärder. Parlamentet oroar sig dock över vad revisionsrätten kommit fram till i sin särskilda rapport nyligen om vilken effekt sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin fått som unionspolitik mot ungdomsarbetslöshet, låt vara att rapportens territoriella och tidsmässiga räckvidd är begränsad.

11.  Europaparlamentet anser att strategin, för att verkligen kunna stimulera sysselsättningen för ungdomar, måste omfatta rundabordssamtal med berörda parter, ta hänsyn till det territoriella sammanhang där strategin ska tillämpas och innehålla bestämmelser om riktad utbildning som motsvarar företagens behov och jämkar samman dessa behov med unga människors ambitioner och färdigheter. Parlamentet anser att denna utbildningsstrategi bör garantera kvalitet i utbildningen och fullständig insyn i tilldelningen av medel till utbildningsaktörer, bland annat genom att noggrant övervaka hur medlen används.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna valt att göra sina åtaganden endast genom rådets rekommendation, som inte är ett bindande instrument. Parlamentet påpekar att målet med ungdomsgarantin inte på långt när är på väg att uppnås i många medlemsstater.

Nå ut till de mest utestängda ungdomarna

13.  Europaparlamentet noterar att det är fara värt att ungdomar med funktionsnedsättning inte kommer att omfattas, vare sig av sysselsättningsinitiativet för unga eller ungdomsgarantin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anpassa sina operativa program så att åtgärderna inom sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin blir verkligt tillgängliga för alla personer med funktionsnedsättning, och unga med funktionsnedsättning får tillgång till dem på rättvisa villkor och enskilda personers behov tillgodoses.

14.  Europaparlamentet betonar att det behövs kraftfulla och fortlöpande insatser från de nationella myndigheternas sida, tillsammans med sektorsövergripande samarbete, om man vill nå ut till unga som varken arbetar eller studerar, eftersom dessa människor bildar en heterogen grupp med olikartade behov och färdigheter. Parlamentet betonar därför behovet av exakta och heltäckande uppgifter om hela gruppen unga som varken arbetar eller studerar, med målet att registrera dem och nå ut till dem effektivare, eftersom mer disaggregerade data, också region för region, skulle kunna ange vilka grupper man bör inrikta sig på och hur sysselsättningsinitiativ bättre kan skräddarsys efter mottagarna.

15.  Europaparlamentet anser att ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga inte kan ersätta makroekonomiska instrument och annan politik för att främja ungdomssysselsättningen. Parlamentet påpekar att man vid bedömningen av genomförandet och effekterna av ungdomsgarantin måste beakta medlemsstaternas olika makroekonomiska förhållanden och budgetsituation. Parlamentet anser att det behövs ett strukturreformprogram på lång sikt för ungdomsgarantin om dess varaktighet ska förlängas. Parlamentet betonar det markanta behovet av effektivare samordning mellan de olika medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av gemensamma kontaktpunkter där ungdomar på en och samma plats enkelt och kostnadsfritt kan få tillgång till alla tjänster och all rådgivning.

17.  Europaparlamentet är bekymrat över vad som framgått av preliminära iakttagelser, nämligen att man måste bli bättre på att registrera och nå ut till alla unga som varken arbetar eller studerar, särskilt inaktiva personer i denna kategori och sådana som visar sig svåra att återintegrera. Parlamentet understryker behovet av lämpliga och skräddarsydda strategier för att nå ut till alla unga som varken arbetar eller studerar, samt av ett integrerat arbetssätt för stöd och tjänster av mer individanpassat slag till unga människor som stöter på flera olika typer av hinder. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt behoven hos utsatta unga som varken arbetar eller studerar och att få bort fördomsfulla och negativa attityder mot dem.

18.  Europaparlamentet betonar att åtgärder behöver skräddarsys efter lokala behov för att få ökad effekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra särskilda åtgärder för ungdomssysselsättningen på landsbygden.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt förbättra informationen om befintliga stödprogram som finns tillgängliga för unga, särskilt för de grupper som står längst borta från arbetsmarknaden, genom medvetandehöjande kampanjer där det används både traditionella och moderna mediekanaler, såsom sociala nätverk.

Kvalitetssäkring av erbjudanden inom sysselsättningsinitiativet för unga

20.  Europaparlamentet inser att det behövs en definition av vad som är ett ”erbjudande av god kvalitet” inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet framhåller att det behöver tas fram en heltäckande och gemensamt överenskommen definition på europeisk nivå, varvid man skulle kunna beakta arbetet i sysselsättningskommittén i samarbete med kommissionen, Internationella arbetsorganisationen och relevanta intressenter. Parlamentet påpekar att ett erbjudande av god kvalitet är en mångsidig åtgärd som, med hjälp av färdighetsutveckling, leder till en varaktig och väl matchad integration på arbetsmarknaden för deltagarna, och att ett sådant erbjudande bör svara mot deltagarnas kvalifikationsnivå och profil, och ta hänsyn till efterfrågan på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att de relevanta bestämmelserna om socialskydd, arbetsvillkor och ersättningsnivå tillämpas på deltagarna. Parlamentet hänvisar till de kvalitetsstandarder som nämns i utvärderingsvägledningen till sysselsättningsinitiativet för unga, vilken kommissionen offentliggjorde 2015 och där anställningserbjudandenas egenskaper, relevans för deltagarbehoven och resultat för arbetsmarknaden och andelen erbjudanden som inte accepterats eller som avbrutits i förtid fastställs som giltiga indikatorer för bedömningen av sysselsättningens kvalitet.

21.  Europaparlamentet erinrar om att ILO definierar ”anständigt arbete” som ett ”arbete som är produktivt och ger en skälig inkomst, med en säker arbetsplats och socialt skydd, bättre utsikter till personlig utveckling och social integrering, frihet för människor att uttrycka sina synpunkter, organisera sig och delta i beslut som påverkar deras liv samt lika möjligheter för och likabehandling av alla kvinnor och män”. Detta minimikrav är fortfarande inte uppfyllt för unga människor på arbetsmarknaden.

22.  Europaparlamentet anser att ungdomar också bör få medverka vid utvärderingen av erbjudandenas kvalitet.

23.  Europaparlamentet betonar att erbjudanden om praktiktjänstgöring av god kvalitet måste respektera en kvalitetsram inom vilken följande garantier ges: en praktikperiod ska grunda sig på ett skriftligt avtal som ska innehålla tydlig information om rättigheter och skyldigheter för avtalsparterna, fastställda mål och ett utbildningsinnehåll av hög kvalitet, vartill kommer att en mentor eller handledare ska utses som ska bedöma praktikantens resultat i slutet av perioden. Praktikperioden ska tidsbestämmas, det ska fastställas gränser för praktik hos samma arbetsgivare, och avtalet bör innehålla tydliga bestämmelser om vad som täcks av de sociala trygghetssystemen och om lön.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att successivt uppdatera och revidera sina operativa program i sysselsättningsinitiativet för unga, under medverkan av arbetsmarknadens parter och ungdomsorganisationer i syfte att finjustera sina åtgärder utgående från ungdomarnas och arbetsmarknadens faktiska behov.

25.  Europaparlamentet betonar att det enda sättet att avgöra huruvida budgeten för sysselsättningsinitiativet för unga är väl använda pengar samt huruvida initiativets yttersta mål uppnås, alltså att hjälpa arbetslösa ungdomar att komma in i varaktig sysselsättning är att insatserna noggrant och med insyn övervakas på grundval av tillförlitliga och jämförbara uppgifter, samt om det tas itu på ett mera ambitiöst sätt med medlemsstater som inte gjort några framsteg. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt förbättra övervakningen, rapporteringen och kvaliteten på uppgifterna och att garantera att tillförlitliga och jämförbara uppgifter och siffror om dagens genomförande av sysselsättningsinitiativet för unga samlas in och görs tillgängliga i rätt tid, och oftare än vad som krävs enligt den årliga rapporteringsskyldighet som definieras i artikel 19.2 i förordningen om ESF. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sina riktlinjer för uppgiftsinsamling i linje med revisionsrättens rekommendationer för att minimera risken för att resultat överskattas.

26.  Europaparlamentet noterar de programförslag och olika programtyper som tagits fram av medlemsstaterna inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet anser att vissa medlemsstaters nationella bestämmelser är vaga i sina mål och strategier, inte särskilt tydligt utformade och erbjuder begränsade möjligheter till sysselsättningsfrämjande. Parlamentet anser att det stora bedömningsutrymmet och avsaknaden av tydliga övervakningsmekanismer ibland har lett till att arbetstillfällen ersätts med erbjudanden inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga.

27.  Europaparlamentet är oroat över rapporter om otillbörlig användning av medel från sysselsättningsinitiativet för unga, inklusive försenade utbetalningar till unga eller missbruk av praktiktjänstgöring, till exempel i form av att den använts i överdrivet hög grad. Parlamentet uttrycker sin beredvillighet att bekämpa sådant här. Parlamentet anser att ett upprepat bruk av ungdomsgarantin inte får strida mot andan i aktiveringsåtgärderna på arbetsmarknaden och målet om en mer stadigvarande arbetsmarknadsintegrering.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera, utbyta och sprida bästa praxis, som inriktar sig på ömsesidigt lärande om politiska lösningar och bidrar till utformning och genomförande av en evidensbaserad politik. Parlamentet betonar att förändringarna på arbetsmarknaden och digitaliseringen av ekonomin gör det påkallat med ett nytt grepp på strategierna för ungdomssysselsättning. Parlamentet påpekar att man inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga behöver arbeta för att sätta in effektiva redskap för att minska ungdomsarbetslösheten och inte bör återanvända sysselsättningspolitik som visat sig ineffektiv.

29.  Europaparlamentet upprepar att enligt rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti är partnerskapsbaserade tillvägagångssätt avgörande för att ungdomsgarantisystem ska kunna genomföras och nå ut till unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att eftersträva ett partnerskapsbaserat tillvägagångssätt genom att aktivt fastställa vilka relevanta berörda parter som behövs för detta ändamål och låta dem medverka, samt att bättre föra ut programmet med ungdomsgarantin till kännedom bland företagen, framför allt små och medelstora företag och smärre familjeföretag. Parlamentet betonar att det framgår av belägg från medlemsstater som redan antagit tillvägagångssätt av sådant slag som ungdomsgarantin innan programmet lanserades, att en framgångsrik strategi för berörda parter är viktig för ett lyckat genomförande.

30.  Europaparlamentet understryker att ungdomsorganisationer är viktiga förmedlare mellan ungdomar och de offentliga arbetsförmedlingarna. Parlamentet uppmanar här medlemsstaterna till nära samarbete med ungdomsorganisationer på nationell, regional och lokal nivå i samband med information om samt planering, genomförande och utvärdering av sysselsättningsinitiativet för unga.

31.  Europaparlamentet betonar att sakkunniga och moderniserade offentliga arbetsförmedlingar är viktiga för att skräddarsydda tjänster ska kunna föras ut till unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid sitt genomförande av sysselsättningsinitiativet för unga bättre samordna sina offentliga arbetsförmedlingar på EU-nivå inom nätverket för offentliga arbetsförmedlingar. Parlamentet uppmuntrar till utveckling av ytterligare synergier mellan offentliga och privata arbetsgivare, företag och utbildningsväsen. Parlamentet uppmuntrar till insats på bred bas av e-förvaltning för att minska onödig byråkrati.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en landsspecifik bedömning av vad årskostnaden är för varje medlemsstat att genomföra ungdomsgarantin på ett effektivt sätt, med hänsyn till ILO:s uppskattningar.

33.  Europaparlamentet betonar att fler praktikplatser måste ställas till förfogande inom ramen för ungdomsgarantin, eftersom de endast utgör 4,1 % av de erbjudanden som hittills har antagits.

Avslutande kommentarer

34.  Europaparlamentet betonar behovet av en strategi som omvandlar sysselsättningsinitiativet för unga från ett motmedel mot krisen till ett mera bestående finansieringsinstrument för EU:s åtgärder mot ungdomsarbetslöshet för perioden efter 2020, och samtidigt tillförsäkrar att resurser snabbt och enkelt tas i bruk och även fastställer ett krav på medfinansiering för att understryka att det primära ansvaret åvilar medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att man vid utvidgningen av sysselsättningsinitiativet för unga bör beakta revisionsrättens iakttagelser. Parlamentet betonar att det övergripande syftet med initiativet är att få ungdomar varaktigt integrerade på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller att det behövs tydliga och mätbara mål, och betonar att detta bör diskuteras i samband med nästa fleråriga budgetram, av omsorg om kontinuitet, kostnadseffektivitet och mervärde.

35.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för sysselsättningsinitiativet för unga, och betonar att det ovillkorligen krävs ytterligare ansträngningar och fortsatta politiska och finansiella åtaganden för att ta itu med ungdomsarbetslösheten. Parlamentet påminner särskilt om vikten av att säkerställa finansiering med minst 700 miljoner EUR för sysselsättningsinitiativet för unga under perioden 2018–2020, såsom det överenskommits vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen. Parlamentet kräver också att tillräckligt med betalningsbemyndiganden anslås för att säkerställa ett korrekt genomförande av sysselsättningsinitiativet för unga i rätt tid.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra kvaliteten på erbjudandena med stöd av sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin, och yrkar på att det längre fram ska diskuteras om vilken åldersgrupp som kan komma i fråga för stöd.

37.  Europaparlamentet anser att man, för att genomföra denna ram för högkvalitativ sysselsättning för ungdomar, bör gå vidare med antagandet av en rekommendation med rättslig grund i artiklarna 292 och 153 i EUF-fördraget, samt vidta en rad informationsåtgärder såsom inrättandet av en webbplats som är lättillgänglig och som uppdateras med relevant information om reglerna för praktiktjänstgöring i varje medlemsstat.

38.  Europaparlamentet inser att sysselsättningsinitiativet för unga är ett finansieringsinstrument som syftar till att komplettera medlemsstaternas initiativ för att få bukt med de höga nivåerna av ungdomsarbetslöshet, och att medlemsstaterna bör göra mer för att ge sina undervisningsväsen en bättre anknytning till arbetsmarknaderna, av omsorg om ungdomars varaktiga integration på arbetsmarknaderna. Parlamentet välkomnar dagens åtgärder och politiska strategier som bidrar till att åtgärda kompetensglappet. Parlamentet erkänner att utnyttjandet av kompetens är en fortsatt utmaning för hela Europa, och anser att man därför måste säkerställa att efterfrågade och erbjudna färdigheter bättre stämmer överens.

39.  Europaparlamentet anser att sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin är avgörande för ett effektivt förverkligande av de centrala principer som ingår i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt nr 1 om utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande, nr 4 om aktiva arbetsmarknadsåtgärder, nr 5 om säker och flexibel sysselsättning, nr 6 om löner, nr 8 om social dialog och medverkan av arbetstagarna, nr 10 om sunda, säkra och välanpassade arbetsmiljöer och uppgiftsskydd, nr 12 om socialskydd, nr 13 om arbetslöshetsersättning, och nr 14 om minimiinkomst.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fördubbla de gemensamma insatserna med ILO för att tillhandahålla skräddarsydd information och bygga upp nationell kapacitet för att förverkliga och bedöma ungdomsgarantisystemen i följande avseenden: säkerställa ett fullständigt och hållbart genomförande av initiativet, göra det bättre på att nå ut till oregistrerade unga som varken arbetar eller studerar och unga med låga kvalifikationer samt bygga upp kapaciteten och förbättra kvaliteten på erbjudandena.

41.  Europaparlamentet konstaterar, i avvaktan på att kommissionen ska släppa de slutliga siffrorna från medlemsstaterna, att antalet ungdomar som har avslutat ett program inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga i slutet av 2015 uppskattats till 203 000 personer, vilket motsvarar 4 % av deltagarna. Parlamentet uttrycker sin oro över det stora antal deltagare i sysselsättningsinitiativet för unga i vissa medlemsstater som inte klarat av att avsluta programmet. Parlamentet anser det viktigt med ökade incitament till att ungdomar ser sysselsättningsinitiativet för unga som ett användbart program.

42.  Europaparlamentet påminner om att sysselsättningsinitiativet för unga bör ge ekonomiskt stöd till åtgärder som får unga som varken arbetar eller studerar att integreras på arbetsmarknaden, inklusive betald praktik, annan praktik och lärlingsutbildning, men att det inte bör bli ett instrument för att ersätta riktigt förvärvsarbete.

43.  Europaparlamentet föreslår att en jourlinje inrättas i EU mot kränkningar av ungdomars rättigheter så att ungdomar kan rapportera direkt till kommissionen om eventuella negativa erfarenheter från deltagandet i åtgärder enligt sysselsättningsinitiativet för unga och ungdomsgarantin, för att därmed underlätta insamling av information om och utredning av eventuellt missbruk vid användningen av EU-finansierade åtgärder.

44.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen i den avsiktsförklaring som åtföljde kommissionsordförande Junckers tal om tillståndet i unionen 2017, till ett förslag om att inrätta ett europeiskt arbetsmarknadsverk för att stärka samarbetet mellan arbetsmarknadsmyndigheter på alla nivåer och för att bättre hantera gränsöverskridande situationer, samt ytterligare initiativ till stöd för rättvis rörlighet.

45.  Europaparlamentet framhåller att sysselsättningsinitiativet för unga lyckats minska ungdomsarbetslösheten och, i synnerhet, uppnå en jämn könsfördelning, då det nått cirka 48 % män och 52 % kvinnor.

46.  Europaparlamentet begär att både direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet och direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare efterlevs till fullo inom sysselsättningsinitiativet för unga.

47.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna måste vidta positiva åtgärder för att säkerställa att unga kvinnor och flickor får anställningserbjudanden av hög kvalitet och inte anställs eller fastnar inom otrygga, underbetalda och tillfälliga anställningar med begränsade eller inga rättigheter som arbetstagare.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sammanställa könsuppdelad statistik, så att kommissionen kan inleda en konsekvensbedömning av sysselsättningsinitiativet för unga och av dess bidrag till en jämn könsfördelning för att möjliggöra en grundlig utvärdering och analys av dess genomförande.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hitta sätt att stödja unga kvinnors återinträde på arbetsmarknaden eller i utbildning genom att säkerställa jämställdhet i tillträdet till sysselsättning och befordran, skapa möjligheter att förena arbete och privatliv, erbjuda barn- och vuxenomsorg och verka för lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra mer för att förbättra undervisningsväsendena för att bidra till att riskutsatta ungdomar får åtnjuta fortsatt skydd.

51.  Europaparlamentet konstaterar med oro att de senaste utvärderingsrapporterna(10) visar att initiativets första genomförandefas oftast inriktades på i första hand högutbildade personer som varken arbetade eller studerade, snarare än på lågutbildade och inaktiva personer som inte var inskrivna hos den offentliga arbetsförmedlingen.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åtgärda denna avsevärda brist i sysselsättningsinitiativet för unga, bland annat genom att ta fram särskilda uppföljningsåtgärder i syfte att bedriva mer evidensbaserad, effektiv och fortgående ungdomspolitik.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras lagstiftning tillåter alla ungdomar inom den ifrågavarande åldersgruppen att registrera sig och aktivt delta i sysselsättningsinitiativet för unga(11).

54.  Europaparlamentet påpekar att erbjudanden på öppna marknader om praktiktjänstgöring inte omfattas av någon lagstiftning om insyn i anställningsfrågor, i praktiktidens längd, och i erkännandet av praktiktjänstgöringen, och framhåller att bara några få medlemsstater infört minimikvalitetskriterier, inklusive för övervakningen av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga.

55.  Europaparlamentet inser att investeringar från EU-budgeten genom sysselsättningsinitiativet för unga har haft ett genomslag och påskyndat utvidgningen av arbetsmarknaden för unga människor. Parlamentet anser att sysselsättningsinitiativet för unga utgör ett tydligt mervärde för EU, då många insatser för ungdomssysselsättningen inte skulle ha kunnat genomföras utan ett åtagande från EU:s sida.

56.  Europaparlamentet konstaterar att de ursprungliga anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga i den fleråriga budgetramen för 2014–2020 uppgick till 6,4 miljarder EUR, varav 3,2 miljarder EUR kom från en särskild budgetpost, och matchades av samma belopp från ESF.

57.  Europaparlamentet understryker att det inom ramen för halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen fattades ett politiskt beslut om att anslå ytterligare 1,2 miljarder EUR för sysselsättningsinitiativet för unga för perioden 2017–2020, vilket ska matchas av en lika stor summa från ESF. Parlamentet poängterar dock att det slutgiltiga anslaget för programmet kommer att fastställas under de kommande årliga budgetförfarandena.

58.  Europaparlamentet välkomnar att resultatet av förlikningen om 2018 års EU-budget, tack vare att parlamentet insisterat på det, innebär en ökning av det ursprungligen föreslagna specifika anslaget till sysselsättningsinitiativet för unga med 116,7 miljoner EUR i nya anslag, så att det totala beloppet kommer att uppgå till 350 miljoner EUR under 2018. Parlamentet noterar kommissionens ensidiga åtagande att föreslå en ytterligare ökning av finansieringen av sysselsättningsinitiativet för unga genom en ändringsbudget ifall initiativets absorptionsförmåga skulle tillåta en ökning.

59.  Europaparlamentet anser att den övergripande budgeten för sysselsättningsinitiativet för unga inte räcker till för att täcka den faktiska efterfrågan och inte heller har de resurser som behövs för att programmet ska kunna uppnå sina mål. Parlamentet påminner om att man bara lyckats nå ut till i genomsnitt 42 procent av dem som varken arbetar eller studerar och att denna andel inte ens uppgår till 20 procent i vissa medlemsstater. Parlamentet efterlyser därför en avsevärd ökning av anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga inom ramen för nästa fleråriga budgetram och begär att medlemsstaterna anslår medel till program för ungdomssysselsättning i sina nationella budgetar.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa enhetlighet i fråga om investeringarna i ungdomssysselsättningen genom att uppmuntra till synergier mellan de tillgängliga källorna och skapa enhetliga regler som presenteras i en helhetsguide, i syfte att öka genomslagskraften, synergierna och effektiviteten och förenkla den faktiska tillämpningen. Parlamentet påminner om prioriteringen att minska de förvaltande myndigheternas administrativa börda. Parlamentet framhåller vikten av landsspecifika rapporter om finansieringen av ungdomsgarantiåtgärder, där man också övervakar synergierna mellan de nationella budgetarna och EU-budgeten, samt av bättre samordning och närmare samarbete mellan nyckelaktörer i denna process.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra planeringen för investeringar i ungdomssysselsättningen för perioden efter 2020 genom att till fullo tillämpa den metod som används vid programplaneringen för ESI-fonderna, där finansieringen är föremål för omfattande preliminär planering och förhandsbedömning, följt av att det ingås partnerskapsavtal. Parlamentet anser att ett sådant tillvägagångssätt skulle öka EU-budgetens genomslagskraft. Parlamentet noterar att sysselsättningsinitiativet för unga genomförts med framgång i medlemsstater med särskilda operativa program och avsevärda bidrag från de nationella och regionala budgetarna.

62.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att omforma den nuvarande utvärderingsmekanismen genom att fokusera på enhetliga resultatkriterier och effektivitetsrevisioner inom ramen för den årliga och slutliga rapporteringen för att bättre övervaka EU-budgetens effekter. Parlamentet efterlyser en EU-omfattande tillämpning av indikatorer, till exempel andelen deltagare i sysselsättningsinitiativet för unga som kommer in på den primära arbetsmarknaden tack vare EU-finansierade insatser.

63.  Europaparlamentet betonar dock att reformer av planerings- och rapporteringsrutinerna varken bör försena budgetgenomförandet eller skapa överdrivna administrativa bördor för de förvaltande myndigheterna eller, i synnerhet, de slutliga stödmottagarna.

64.  Europaparlamentet konstaterar att de rådande administrativa bördorna underminerar EU-budgetens investeringskapacitet, särskilt i fallet med instrument med kortare genomförandeperioder, såsom sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet efterlyser därför smidiga upphandlingsförfaranden med fokus på snabbare utarbetande av anbud och kortare förfaranden för överklagande av beslut. Parlamentet noterar att användningen av förenklade kostnadsalternativ blivit till nytta för utgiftshanteringen inom sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet begär att det i hela EU införs förenklade kostnadsalternativ i projekt inom sysselsättningsinitiativet för unga, i syfte att avsevärt minska den onödiga byråkratin och påskynda budgetgenomförandet.

65.  Europaparlamentet understryker att sysselsättningsinitiativet för unga för närvarande är den europeiska struktur- och investeringsfond som uppvisar bäst resultat sett till det finansiella genomförandet.

66.  Europaparlamentet välkomnar att åtgärderna inom sysselsättningsinitiativet för unga har gett stöd till över 1,6 miljoner ungdomar och medfört stärkta insatser i medlemsstaterna till ett värde på över 4 miljarder EUR.

67.  Europaparlamentet noterar att en brist på information om den potentiella kostnaden för att genomföra ett program i en medlemsstat kan resultera i otillräcklig finansiering för att genomföra programmet och uppnå dess mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en förhandsanalys och skapa en överblick över kostnaden av att genomföra ungdomsgarantin.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att inrätta mindre administrativt betungande och mer aktuella övervakningssystem för den återstående finansieringen av sysselsättningsinitiativet för unga.

69.  Europaparlamentet efterlyser en fokusering på de resultat som uppnåtts inom sysselsättningsinitiativet för unga, genom att man fastställer konkreta indikatorer med anknytning till nya tjänster och stödåtgärder för arbetsmarknaden som via programmet inrättats i medlemsstaterna, och antalet fasta anställningar som erbjudits.

70.  Europaparlamentet anser att man för att bedöma programmets verkan måste utvärdera alla aspekter, inbegripet huruvida det ger valuta för pengarna. Parlamentet noterar tidigare skattningar från ILO och Eurofound och uppmanar kommissionen att bekräfta eller uppdatera dessa prognoser.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa realistiska och uppnåbara mål, utvärdera skillnader, analysera marknaden innan programmen genomförs och förbättra systemen för övervakning och anmälan.

o
o   o

72.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(2) EUT L 126, 21.5.2015, s. 1.
(3) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0390.
(5) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 69.
(6) EUT L 113, 29.4.2017, s. 56.
(7) Kommissionens rapport från december 2013 Employment and Social Developments in Europe 2013.
(8) Eurofounds rapport från augusti 2014 Yrkesprofiler och arbetsvillkor – identifiering av grupper som missgynnas på flera sätt.
(9) Bland andra åtgärder märks initiativet Unga på väg som inleddes i september 2010, initiativet Bättre möjligheter för unga som inleddes i december 2011 och Insatsgrupper för ungdomars sysselsättning som inleddes i januari 2012.
(10) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017, om genomförandet av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga. Slutrapport till kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering från juni 2016 om de första resultaten av sysselsättningsinitiativet för unga. Kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga efter tre år (COM(2016)0646). Djupanalys från Europaparlamentets utredningstjänst i juni 2016 Youth Employment Initiative: European implementation assessment.
(11) Vissa länder har en sådan lagstiftning att en del unga människor, särskilt personer med svår funktionsnedsättning, betraktas som ”arbetsoförmögna”. De kan inte registrera sig hos den offentliga arbetsförmedlingen och därför inte heller delta i sysselsättningsinitiativet för unga.


Genomförandet av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och behovet av reformer inom yrkesmässiga tjänster
PDF 252kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2018 om genomförandet av direktiv 2005/36/EG med avseende på reglering och behovet av reformer inom yrkesmässiga tjänster (2017/2073(INI))
P8_TA(2018)0019A8-0401/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 45, 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 15 och 16,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2017 om rekommenderade reformer för reglering av yrkesmässiga tjänster (COM(2016)0820),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 oktober 2013 om utvärdering av nationella bestämmelser för utövande av vissa yrken (COM(2013)0676),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om strategin för den inre marknaden(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om en europeisk agenda för delningsekonomin(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om årsrapport om styrning av den inre marknaden inom den europeiska planeringsterminen 2017(4),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2017,(5)

–  med beaktande av slutrapporten från arbetsgruppen för att främja de fria yrkenas ekonomi,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8–0401/2017), och av följande skäl:

A.  Den fria rörligheten för arbetstagare, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom EU utgör grundstommen i den inre marknaden och innebär många fördelar för medborgare och företag.

B.  Även om tjänster står för 71 procent av BNP och 68 procent av den totala sysselsättningen, utnyttjas den inre marknaden för tjänster fortfarande inte fullt ut.

C.  I brist på harmonisering är det upp till medlemsstaterna att besluta om regleringen av yrken, under förutsättning att de nationella åtgärderna är insynsvänliga, icke-diskriminerande, motiverade och proportionerliga.

D.  Smart reglering, som vederbörligen motiveras av skyddet av legitima mål av allmänt intresse, kan ha positiva effekter på den inre marknaden och säkerställa ett högt konsumentskydd och en bättre kvalitet på de tjänster som tillhandahålls. Avreglering är således inget självändamål.

E.  I flera fall kan reglering av yrken vara motiverad, men omotiverade hinder för professionella tjänster skadar medborgarnas grundläggande rättigheter och medlemsstaternas ekonomier. Följaktligen måste yrkesregleringen anpassas regelbundet med hänsyn till den tekniska, samhälleliga och marknadsrelaterade utvecklingen.

F.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer föreskriver automatiskt erkännande för ett antal yrken, grundat på harmoniserade minimikrav för utbildning, ett allmänt system för erkännande av yrkeskvalifikationer, ett allmänt system för automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet samt ett nytt system för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster inom ramen för reglerade yrken.

G.  Direktiv 2005/36/EG ändrades år 2013 med anledning av mål av allmänt intresse, i syfte att skapa en proportionerlig rättslig ram, och införlivade i artikel 59 a ett krav på öppenhet och ömsesidig utvärdering för alla reglerade yrken i medlemsstaterna, oavsett om de regleras på grundval av nationella bestämmelser eller på grundval av bestämmelser som harmoniserats på EU-nivå.

H.  Alla bestämmelser i direktiv 2005/36/EG, framför allt inte artikel 59, har fortfarandet inte genomförts fullt ut av medlemsstaterna trots att tidsfristen löpt ut.

I.  Medlemsstaterna uppmanades att senast den 18 januari 2016 lämna in nationella handlingsplaner till kommissionen med uppgifter om deras beslut att bevara eller ändra yrkesregleringar. Sex medlemsstater har fortfarande inte lämnat in sina nationella handlingsplaner.

J.  I enlighet med artikel 59 i direktiv 2005/36/EG förväntades kommissionen senast den 18 januari 2017 presentera sina slutsatser om den ömsesidiga utvärderingen tillsammans med förslag till ytterligare initiativ, där så är nödvändigt.

K.  Den 10 januari 2017 lade kommissionen fram ett meddelande om behovet av reformer inom yrkesmässiga tjänster som analyserade yrkesregleringar i sju verksamhetssektorer och lämnade rekommendationer till medlemsstaterna i detta avseende.

L.  Den ömsesidiga utvärderingen visade att graden av yrkesreglering skiljer sig avsevärt åt mellan olika medlemsstater. Ytterligare klargöranden behövs, särskilt i de fall där medlemsstater har tillkännagivit att nya former av yrkesreglering införs efter utvärderingens slutförande.

Reglering av yrken i Europeiska unionen och det aktuella läget för genomförandet av artikel 59 i direktiv 2005/36/EG

1.  Europaparlamentet betonar att reglerade yrken spelar en grundläggande roll i EU:s ekonomi och utgör ett viktigt bidrag till sysselsättningsgraden samt arbetskraftens rörlighet och mervärde i unionen. Parlamentet anser vidare att den höga kvaliteten på de yrkesmässiga tjänsterna och ett effektivt regelverk är av yttersta vikt för att bevara EU:s ekonomiska, sociala och kulturella modell samt för att stärka EU:s konkurrenskraft i fråga om tillväxt, innovation och jobbskapande.

2.   Europaparlamentet påminner om att det finns mer än 5 500 reglerade yrken inom EU, med betydande skillnader mellan medlemsstaterna, vilket motsvarar 22 procent av arbetskraften i alla verksamhetssektorer, t.ex. hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala tjänster, företagstjänster, byggnadsverksamhet, nättjänster, transport, turism, fastigheter, offentliga tjänster och utbildning.

3.  Europaparlamentet välkomnar initiativet från kommissionen som ger medlemsstaterna vägledning i samband med den ömsesidiga utvärderingen, inbegripet de ingående diskussioner som förs med nationella myndigheter, och påpekar också att de nationella myndigheterna behöver involvera samtliga berörda parter för att samla in relevanta uppgifter om regleringarnas inverkan.

4.  Europaparlamentet anser att kommissionens meddelande av den 10 januari 2017 skulle kunna hjälpa medlemsstaterna att bättre reglera yrkesmässiga tjänster och utbyta bästa praxis för att bättre förstå andra medlemsstaters regleringsval om det faktum beaktas att vissa medlemsstater tillåter en mer intensiv statlig reglering av yrken än andra. Parlamentet betonar dock att kvaliteten på regleringarna behöver bedömas, eftersom det behövs mer än en ekonomisk analys för att få en helhetsbedömning av hur regelverket fungerar i varje medlemsstat.

5.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstaterna inte har informerat om de yrken som de reglerar och kraven för tillträde till dessa yrken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt förbättra förfarandena för att lämna information i samband med direktivet om yrkeskvalifikationer.

6.  Europaparlamentet understryker att förbättrad insyn i och jämförbarhet mellan de nationella kraven som styr tillträdet till eller utövandet av reglerade yrken skulle kunna leda till större yrkesmässig rörlighet och att därför, i enlighet med direktiv 2005/36/EG, alla nationella krav bör anmälas och göras offentligt tillgängliga i databasen över reglerade yrken på ett tydligt och begripligt sätt.

7.  Europaparlamentet erkänner kommissionens förbättringar av databasen över reglerade yrken, bland annat inrättandet av en interaktiv karta som gör det möjligt för medborgarna att kontrollera yrkesmässiga tillträdeskrav inom hela EU och enklare se vilka yrken som regleras i en viss medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra databasen över reglerade yrken för att underlätta för en snabb och korrekt anmälan av information från de behöriga myndigheterna och därigenom öka insynen för EU-medborgarna.

8.  Europaparlamentet noterar skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller antalet reglerade yrken och verksamhetsområden som omfattas av liknande yrken, vilket förklarar de olika sätt som varje medlemsstat valt för att reglera yrken. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra jämförbarheten mellan olika yrken och att i databasen ange ett gemensamt antal verksamheter för varje yrkesgrupp, i syfte att underlätta frivillig harmonisering inom EU.

9.  Europaparlamentet beklagar att ett antal medlemsstater inte har lämnat in någon nationell handlingsplan i enlighet med direktiv 2005/36/EG, och uppmanar dessa medlemsstater att göra detta utan onödigt dröjsmål. Parlamentet noterar att de nationella handlingsplaner som lämnats in skiljer sig åt i fråga om grundlighet, ambition och utförlighet.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra artikel 59 i direktiv 2005/36/EG och intensifiera sina ansträngningar för att säkerställa ökad insyn i deras yrkesregleringar, vilket är av avgörande vikt för yrkesutövares rörlighet i hela EU, eftersom en helhetsbild av reglerade yrken på nationell nivå eller EU-nivå inte kan ges förrän fullständig information har tillhandahållits av alla medlemsstater.

11.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater inte samrådde med de berörda parterna på lämpligt sätt vid utarbetandet av de nationella handlingsplanerna. Parlamentet anser att det krävs ett transparent informationsflöde mellan offentliga institutioner och berörda parter för att effektivt kunna hantera de frågor och utmaningar som påverkar yrken. Parlamentet efterlyser ett större deltagande av alla berörda parter i framtiden, inte bara för att kunna utarbeta nationella handlingsplaner utan även inför en reformering av regleringen av yrken, så att alla berörda parter kan framföra sina synpunkter.

12.  Europaparlamentet betonar att en effektiv reglering av yrken bör gynna både konsumenter och yrkesutövare. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna är fria att införa nya regleringar eller ändra befintliga bestämmelser som begränsar tillträdet till eller utövandet av reglerade yrken om det speglar deras vision av samhället och deras socioekonomiska sammanhang så länge som de kan motiveras med mål av allmänt intresse. Parlamentet anser att en mer proportionerlig reglering av yrkesmässiga tjänster och en anpassning till marknadsvillkoren kan leda till bättre marknadsdynamik, lägre priser för konsumenterna samt bättre och ökad effektivitet inom sektorn.

13.  Europaparlamentet anser samtidigt att diskriminerande, omotiverade och oproportionerliga krav kan vara särskilt orättvisa, i synnerhet för unga yrkesutövare, vilket kan hämma konkurrensen och på ett negativt sätt påverka tjänstemottagarna, inbegripet konsumenterna.

14.  Europaparlamentet erkänner den roll som yrkesreglering spelar för uppnåendet av en hög skyddsnivå för mål av allmänt intresse, oavsett om de uttryckligen nämns i fördraget, såsom allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa, eller utgörs av tvingande skäl av allmänt intresse, inbegripet sådana som erkänns genom domstolens rättspraxis, såsom bibehållen ekonomisk jämvikt i det sociala trygghetssystemet, konsumentskydd och skydd av tjänstemottagare och arbetstagare, säkerställandet av en god rättskipning, rättvisa handelstransaktioner, kamp mot bedrägerier, förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande, effektiv skattekontroll, vägtransportsäkerhet, kvalitetssäkring av hantverksarbete, främjande av forskning och utveckling, miljöskydd och skydd av stadsmiljö, djurhälsa, immateriella rättigheter, skydd och bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet samt socialpolitiska och kulturpolitiska mål. Parlamentet erkänner medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning av sätten att uppnå ovanstående i enlighet med principerna om icke-diskriminering och proportionalitet.

15.  Europaparlamentet konstaterar, mot bakgrund av riskerna för konsumenter, yrkesutövare eller tredje parter, att medlemsstaterna får förbehålla endast kvalificerade yrkesutövare vissa verksamheter, särskilt om det inte finns några mindre restriktiva åtgärder för att uppnå samma resultat. Parlamentet betonar att i sådana fall måste yrkesspecifika regleringar säkerställa en effektiv övervakning av lagligt utövande av det reglerade yrket och, där så är tillämpligt, av dess etiska regler.

16.  Europaparlamentet erkänner i detta sammanhang förhållandet mellan förslaget om proportionalitetsprövning, med bestämmelser om en gemensam ram för proportionalitetsbedömningar innan nya eller befintliga åtgärder för reglering av reglerade yrken införs eller ändras, och de rekommenderade reformer som baseras på bedömningen av nationella bestämmelser inom sju verksamhetssektorer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en bedömning och vid behov anpassa sin yrkesreglering i enlighet med de särskilda rekommenderade reformerna.

17.   Europaparlamentet betonar att rekommenderade reformer inte kan ersätta verkställighetsåtgärder, och uppmanar kommissionen att i egenskap av fördragens väktare vidta åtgärder och inleda överträdelseförfaranden när den upptäcker diskriminerande, omotiverade eller oproportionerliga regleringar.

Nyttan med restriktionsindikatorn samt behovet av att främja tjänster av hög kvalitet i Europa

18.  Europaparlamentet noterar det faktum att kommissionen har utfärdat en ny restriktionsindikator och välkomnar förbättringen jämfört med OECD:s befintliga restriktionsindikator för produktmarknadsreglering genom den utförliga analysen av de berörda sektorerna.

19.  Europaparlamentet understryker att denna indikator, som visar den övergripande regleringsgraden i medlemsstaterna enbart på grundval av kvantitativa uppgifter som rör de befintliga hindren för den fria rörligheten, bör ses som ett rent preliminärt verktyg och inte som ett verktyg från vilket man kan dra slutsatser om huruvida en striktare reglering i vissa medlemsstater är oproportionerlig eller inte.

20.  Europaparlamentet erinrar om att den övergripande analysen av regleringarnas konsekvenser för medlemsstaterna inte enbart bör vara föremål för en kvantitativ bedömning utan även för en kvalitativ bedömning som omfattar målen av allmänt intresse och kvaliteten på den tjänst som tillhandahålls, bland annat eventuella indirekta förmåner för medborgarna och arbetsmarknaden. Parlamentet konstaterar att restriktionsindikatorn åtföljs av en ytterligare analys som ger ytterligare information om hur verkligheten ser ut, och uppmuntrar medlemsstaterna att överväga denna indikator tillsammans med kvalitativa uppgifter för att jämföra sina resultat i utvalda verksamhetssektorer.

Framtiden för reglerade yrken

21.  Europaparlamentet understryker vikten av en effektiv och samordnad politik, utöver ett effektivt regelverk i EU och medlemsstaterna, för att stödja yrkesutövare i EU och stärka konkurrenskraften, innovationskapaciteten och kvaliteten på yrkesmässiga tjänster inom EU.

22.  Europaparlamentet betonar att yrkesutövare kan utöva reglerade yrken antingen som fysiska personer eller juridiska personer i form av ett professionellt företag, och att överväganden utifrån båda perspektiven är viktiga i samband med genomförandet av ny politik. Parlamentet är mot bakgrund av detta övertygat om att ekonomiska verktyg bör kombineras med politik som syftar till att stärka entreprenörskap och mänskligt kapital inom yrkesmässiga tjänster.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, tillsammans med yrkesorganisationer inom deras respektive behörighetsområden, att på lämpligt sätt följa upp rekommendationerna från arbetsgruppen för att främja de fria yrkenas ekonomi.

24.  Europaparlamentet understryker vikten av utbildning, kompetensutveckling och företagarutbildning för att säkerställa att yrkesutövare i EU fortfarande har konkurrenskraft och förmåga att hantera de genomgripande förändringar som påverkar de fria yrkena till följd av innovation, digitalisering och globalisering. Parlamentet betonar det nära sambandet mellan yrkeskunskap och den tillhandahållna tjänstens kvalitet. Parlamentet noterar den viktiga roll som högre utbildning och forskningsinstitutioner bör ha i detta avseende, bland annat genom projekt för digital kompetens.

25.  Europaparlamentet påpekar att bättre jämförbarhet avseende nivån på yrkeskvalifikationer krävs för att bevisen på formella kvalifikationer ska bli mer enhetliga i hela EU, och därigenom skapas mer lika villkor för unga nyutexaminerade som börjar arbeta i yrkena, vilket underlättar deras rörlighet i hela EU.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en grundlig marknadsanalys för att säkerställa en snabbare anpassning av tjänsteleverantörer till marknadens behov och utforma en politik som gör EU:s yrkesmässiga tjänster internationellt konkurrenskraftiga under de kommande årtiondena.

Innovation och digitalisering inom yrkesmässiga tjänster

27.  Europaparlamentet noterar att vetenskaplig utveckling, teknisk innovation och digitalisering har en betydande inverkan på yrkesmässiga tjänster, något som medför nya möjligheter för yrkesutövare, men även utmaningar för arbetsmarknaden och kvaliteten på tjänsterna.

28.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen erkänner behovet att beakta den nya teknikens inverkan på yrkesmässiga tjänster, särskilt inom den rättsliga sektorn och redovisningssektorn, där förfarandena skulle kunna förbättras. Parlamentet noterar särskilt att de åtföljande riskerna med en sådan genomgripande förändring för tjänstemottagare, inbegripet konsumenter, som inte får uteslutas från ny teknik, måste ges stor uppmärksamhet.

29.  Europaparlamentet betonar att ny teknik sannolikt inte kommer att ersätta människan i etiska och moraliska beslutsprocesser. Parlamentet pekar i detta avseende på att bestämmelser om hur yrken ska organiseras, inbegripet bestämmelser om tillsyn genom offentliga organ eller yrkesorganisationer, skulle kunna spela en viktig roll och medverka till en mer rättvis fördelning av digitaliseringens fördelar. Parlamentet noterar att marknadsdrivna mekanismer, såsom återkoppling från konsumenter, på vissa områden också kan bidra till att förbättra kvaliteten av tjänsten i fråga.

30.  Europaparlamentet betonar att regleringen av yrkesmässiga tjänster måste granskas regelbundet för att tjäna sitt syfte och beakta teknisk innovation och digitalisering.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta hålla parlamentet regelbundet underrättat om det aktuella läget avseende medlemsstaternas efterlevnad av direktiv 2005/36/EG.

o
o   o

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0237.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0271.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0040.
(5) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Rättsligt meddelande