Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2188(DEC)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0130/2018

Ingivna texter :

A8-0130/2018

Debatter :

PV 18/04/2018 - 10
CRE 18/04/2018 - 10

Omröstningar :

PV 18/04/2018 - 12.17
CRE 18/04/2018 - 12.17

Antagna texter :

P8_TA(2018)0122

Antagna texter
PDF 272kWORD 96k
Onsdagen den 18 april 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Ansvarsfrihet 2016: Revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2016
P8_TA(2018)0122A8-0130/2018

Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2016 (2017/2188(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0299/2017)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, tillsammans med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen(5), och av sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 (05940/2018 – C8-0042/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0130/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.  Revisionsrättens särskilda rapporter innehåller information om viktiga aspekter i samband med genomförandet av utgifterna, och är därför viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.  Europaparlamentets iakttagelser i fråga om revisionsrättens särskilda rapporter utgör en del av Europaparlamentets ovannämnda beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen.

Del I – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2016 ”EU:s föranslutningsstöd för att stärka den administrativa kapaciteten i västra Balkan: en metarevision”

1.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport som är i form av en metarevision och ger en översikt över kommissionens förvaltning av föranslutningsstöd i Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien, och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

2.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen arbetar i en svår politisk situation med många brister i stödmottagarnas offentliga institutioner, såsom alltför stor byråkrati, hög personalomsättning, låg effektivitet, avsaknad av ansvarsskyldighet och korruption.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att både fästa särskild uppmärksamhet vid definitionen av kvalitativa nationella strategier och nationella och regionala program som skulle omfatta tydliga, realistiska och mätbara mål, och att bättre koppla utformningen av programmen i mottagarlandet till dessa strategier och de respektive behovsbedömningarna.

4.  Europaparlamentet stöder de ansträngningar som myndigheterna i länderna på västra Balkan gör inom centrala områden för god förvaltning och för att reformera den offentliga förvaltningen, även på området för finansiell kontroll inom ramen för förvaltningen av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar alla aktörer att intensifiera insatserna för att utveckla eller stärka strategier för att samordna genomförandet av reformen av förvaltningen av de offentliga finanserna.

5.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att stärka tillämpningen av principen om villkorlighet, särskilt genom att på ett specifikt och mätbart sätt på förhand kontrollera om stödmottagaren har kapacitet att göra vad som krävs för att genomföra ett högkvalitativt projekt.

6.  Europaparlamentet beklagar att ungefär hälften av de EU-finansierade projekten för att stärka reformen av den offentliga förvaltningen och rättsstaten inte var hållbara. Parlamentet betonar vikten av att utveckla hållbarhet, särskilt för projekt som syftar till att stärka den administrativa kapaciteten. Parlamentet beklagar att hållbarhet i många fall inte uppmuntrades på grund av inneboende faktorer såsom otillräckliga budgetmedel och personalbrist och framför allt stödmottagarens brist på politisk vilja att reformera institutionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på resultaten av framgångsrika projekt med ett kvantifierbart mervärde och se till att projekten är hållbara och bärkraftiga genom att göra detta till ett villkor vid genomförandet av IPA II.

7.  Europaparlamentet anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller att uppnå EU-standarderna på vissa centrala områden, såsom iakttagande av rättsstatsprincipen, reformen av den offentliga förvaltningen och god förvaltning. Parlamentet anser att stödet till dessa områden bör utökas, bli effektivare och vara hållbart på grund av den nära kopplingen mellan utvidgningsstrategin och de politiska kriterierna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på kampen mot korruption och organiserad brottslighet och att stödja åklagarmyndigheten och utvecklingen av krav på transparens och integritet inom ramen för offentlig förvaltning som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om att det behövs en mer konstant och strikt strategi och ett större politiskt åtagande från de nationella myndigheternas sida för att säkerställa hållbara resultat i detta avseende.

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2016 ”Mer behöver göras för att öka medvetenheten om och åstadkomma efterlevnad av reglerna för statligt stöd inom sammanhållningspolitiken”

9.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess rekommendationer.

10.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen kommer att genomföra lejonparten av rekommendationerna.

11.  Europaparlamentet understryker att alla berörda generaldirektorat, särskilt GD Konkurrens och GD Regional- och stadspolitik, måste få tillgång till alla databaser som finns inom kommissionens avdelningar så att de på ett effektivt sätt kan ta sitt ansvar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva sin vägran att genomföra rekommendation 4 b, eftersom detta kan äventyra skyddet av unionens ekonomiska intressen.

13.  Europaparlamentet kan godta kommissionens obenägenhet att tillämpa rekommendation 4 d så länge som de alternativa metoder som medlemsstaterna valt är lika effektiva som ett centralt register för att övervaka ”stöd av mindre betydelse” och uppmanar kommissionen att säkerställa att detta görs.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att det är av yttersta vikt för medlemsstaterna att rättssäkerhet gäller för tillämpliga statsstödsregler innan större projekt inleds, då tydliga och konsekventa regler kan bidra till att sänka felnivån på detta område.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nationella revisionsmyndigheterna är väl förtrogna med och kontrollerar tillämpliga statsstödsregler innan de lämnar in sina årliga kontrollrapporter.

16.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att GD Konkurrens och GD Regional- och stadspolitik i mars 2015 kom överens om en gemensam handlingsplan för statsstöd. Parlamentet noterar att handlingsplanen från början bestod av sex åtgärder som syftar till att öka medvetenheten och förbättra kunskapen om statligt stöd i alla medlemsstater: identifiering och spridning av god praxis, utbildning för specialister på statligt stöd, landspecifika workshoppar, seminarier för specialister, fortsatt utvecklande av en databas med frågor och svar (nätverket86 ECN-ET ) och utvecklandet av en databas med information om statligt stöd. Från och med 2016 började kommissionen också att erbjuda en särskild utbildningsmodul.

17.  Europaparlamentet välkomnar också att GD Konkurrens i januari 2016 hade anordnat kurser om statsstöd och infrastruktur i Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Rumänien och Slovakien.

18.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens krav på en central databas för hela unionen där behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan få reda på vilka företag som är föremål för återkravsorder avseende statsstöd och hur långt sådana återkravsförfaranden kommit. Parlamentet anser att en sådan databas skulle kunna vara viktig för framtida riskanalyser.

Del III – Revisionsrättens särskilda rapport nr 29/2016 ”Den gemensamma tillsynsmekanismen – En bra början men ytterligare förbättringar behövs”

19.  Europaparlamentet påminner om följande rättsliga grunder:

   a) Artikel 287.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ”1. Revisionsrätten ska granska räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter. Den ska också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ eller byrå som unionen har upprättat, såvida inte den rättsakt varigenom organet eller byrån upprättats utesluter en sådan granskning.

Revisionsrätten ska till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, vilken ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förklaring får kompletteras med särskilda bedömningar av varje större område i unionens verksamhet.”

   b) Artikel 27 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB) (protokoll nr 4 fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget): ”ECB:s och de nationella centralbankernas räkenskaper ska granskas av oavhängiga externa revisorer som ECB-rådet har rekommenderat och rådet godkänt. Revisorerna ska ha befogenhet att granska alla räkenskapshandlingar och konton hos ECB och de nationella centralbankerna samt att få alla uppgifter om deras transaktioner.

27.2. Artikel 287 i EUF-fördraget ska endast tillämpas vid granskning av effektiviteten i ECB:s förvaltning.”

   c) Artikel 20.1 och 20.7 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013(7) om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut: ”1. ECB ska hållas ansvarigt inför Europaparlamentet och rådet för genomförandet av denna förordning, i enlighet med detta kapitel. 7. När Europeiska revisionsrätten granskar effektiviteten i ECB:s förvaltning enligt artikel 27.2 i stadgan för ECBS och ECB ska den också beakta de tillsynsuppgifter som ECB tilldelats genom denna förordning.”

20.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens slutsatser och välkomnar att ECB har accepterat revisionsrättens rekommendationer(8).

21.  Europaparlamentet oroar sig dock över en rapport från kontaktkommittén för EU-medlemsstaternas högre revisionsorgan där man jämför rättigheterna för 27 av de 28 nationella högre revisionsorganen i unionen att granska banktillsynsmyndigheterna. I det uttalande som följde påpekades att det har uppstått en lucka i revisionen i de länder i euroområdet där de nationella revisionsorganens tidigare mandat att granska nationella banktillsynsmyndigheter inte ersätts med en liknande nivå av revision från revisionsrättens sida av ECB:s tillsynsverksamhet(9).

22.  Europaparlamentet understryker att man redan har uttryckt denna oro i sin resolution av den 10 mars 2016 om bankunionens årsrapport för 2015(10).

23.  Europaparlamentet beklagar den begränsade informationstransparensen gentemot de granskade enheterna, som ett resultat av den strategi som ECB har antagit avseende offentliggörande, vilken ledde till att de granskade enheterna inte helt och hållet kunde förstå resultaten av översyns- och utvärderingsprocessen. Parlamentet betonar att revisionsrätten har uttryckt oro över bristande transparens vilken enligt dess uppfattning skulle kunna öka ”risken för godtycke inom tillsynen”.

24.  Europaparlamentet framhåller att bristen på tillsynskontroll av bankers exponering för illikvida nivå 3-tillgångar, inbegripet osäkra tillgångar och derivat, ledde till att tillsynsfunktionen utövades på ett asymmetriskt sätt. Den starka slagsidan mot kreditrisker i förhållande till marknads- och verksamhetsrisker i samband med spekulativ finansverksamhet, ledde till att kommersiella banker missgynnades i förhållande till stora investeringsbanker, vilket gör att man kan ifrågasätta hur valida och tillförlitliga de samlade bedömningar som har genomförts hittills är. Parlamentet ser med oro på uttalandet nyligen från tillsynsnämndens ordförande Danièle Nouy om ECB:s svårigheter och oförmåga att gå vidare med en ordentlig validering av positioner avseende dessa komplexa och riskfyllda produkter.

25.  Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens iakttagelser om avsaknaden av en riktig organisatorisk uppdelning mellan ECB:s penningpolitik och tillsynsfunktion samt bristen på klara och tydliga styrbestämmelser för att förebygga intressekonflikter, vilket förstärker oron över den inbyggda konflikten mellan ECB:s roll för att bevara eurons stabilitet och dess roll som tillsynsorgan för stora europeiska kreditinstitut.

26.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens iakttagelse avseende nödvändigheten av att analysera riskerna med att dela tjänster när det gäller arbetsuppgifter i samband med ECB:s penningpolitik och tillsynsfunktioner.

27.  Europaparlamentet oroar sig i detta sammanhang över revisionsrättens iakttagelse att informationen från ECB bara delvis var tillräcklig för att man skulle kunna utvärdera effektiviteten hos verksamheter i anknytning till SSM:s styrningsstruktur, de gemensamma tillsynsgruppernas arbete och inspektioner på plats. Parlamentet betonar att viktiga områden därför inte har kunnat granskas.

28.  Europaparlamentet finner det mot bakgrund av redovisningsskyldigheten oacceptabelt att den granskade enheten, dvs. ECB, på egen hand vill bestämma vilka handlingar som den externa revisorn kan få tillgång till(11). ECB uppmanas därför att helt och fullt samarbeta med revisionsrätten som extern revisor och att ge revisionsrätten obegränsad tillgång till information, så att ovanstående bestämmelser efterlevs.

29.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att före november 2018 informera parlamentets ansvariga utskott om huruvida man har funnit en lösning på problemet med tillgång till information.

30.  Europaparlamentet noterar den rådande modellen för rapportering mellan ECB och parlamentet(12). Parlamentet anser att denna modell inte kan ersätta revisionsrättens granskning.

31.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen senast den 31 december 2015 skulle ha offentliggjort en rapport om översynen av tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut. Parlamentet beklagar att detta inte skedde.

32.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att färdigställa denna rapport så snart som möjligt.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 30/2016 ”Ändamålsenligheten i EU:s bistånd till prioriterade sektorer i Honduras”

33.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport, stöder dess rekommendationer och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan. Parlamentet noterar också kommissionens svar.

34.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att revisionsrättens rapport har mottagits mycket väl av både regeringen i Honduras och av kommissionen, och att de utmaningar som identifierats av revisionsrätten samt revisionsrättens slutsatser har visat sig vara mycket användbara för att stärka den politiska dialogen mellan Honduras och EU.

35.  Europaparlamentet påminner om att förbindelserna mellan Honduras – i egenskap av centralamerikanskt land – och unionen för närvarande huvudsakligen utgår från det associeringsavtal som ingicks 2012 och som innebär ett starkt, långsiktigt band på grundval av ett ömsesidigt förtroende och ett försvar för gemensamma värderingar och principer. Parlamentet framhåller att det genom avtalet fastställs tre huvudsakliga pelare för åtgärder: politisk dialog, samarbete och handel. Parlamentet påminner särskilt om att båda parterna, inom ramen för avtalet, åtog sig att genomföra åtgärder för att främja ekonomisk utveckling, med beaktande av ömsesidiga intressen såsom fattigdomsutrotning, nya arbetstillfällen och en rättvis och hållbar utveckling.

36.  Europaparlamentet understryker att 21 medlemsstater hittills har ratificerat avtalet. Parlamentet hoppas att de länder som ännu inte har undertecknat avtalet ska göra det så snart som möjligt, eftersom en tillämpning fullt ut av de tre pelarna kommer att stärka utvecklingen av den politiska dialogen och möjliggöra en effektiv tilldelning av finansiella medel, och slutligen kommer att få unionens bistånd att bli effektivt när det gäller att återuppbygga och omvandla Honduras.

37.  Europaparlamentet påminner om att Honduras är det land i Centralamerika som erhåller mest utvecklingsbistånd från unionen och om att unionen genom sitt bidrag hamnar på fjärde plats bland de tolv största givarna till Honduras, liksom om att detta bidrag står för 11 % av det totala officiella utvecklingsbistånd som landet erhåller. Parlamentet understryker att det totala anslaget har stigit från 223 miljoner EUR under perioden 2007–2013 till 235 miljoner EUR under perioden 2014–2020.

38.  Europaparlamentet noterar dock med oro att unionens finansiella bidrag under den studerade perioden steg till bara 0,2 % av landets BNP, en procentandel som vida understiger andra givares, särskilt Förenta staternas, procentandel.

39.  Europaparlamentet noterar även att Honduras, efter den globala ekonomiska krisen, enligt Världsbankens uppgifter har genomgått en måttlig ekonomisk återhämtning som drivits fram av offentliga investeringar, export och stora intäkter från remitteringar, vilket möjliggjort en tillväxt på 3,7 % 2016 och 3,5 % 2017.

40.  Europaparlamentet understryker dock att Honduras, även om de ekonomiska utsikterna är hoppingivande och trots insatserna från staten och givarna, fortfarande uppvisar de högsta nivåerna av fattigdom och ekonomisk ojämlikhet i Latinamerika med en andel på nästan 66 % av befolkningen som levde i fattigdom 2016 enligt officiella uppgifter, samtidigt som det allmänt utbredda våldet består, liksom korruptionen och straffriheten, Parlamentet noterar att även om antalet mord har minskat under de senaste åren är det fortfarande bland de högsta i världen och det högsta antalet i Latinamerika. Parlamentet understryker även att allvarliga svårigheter och utmaningar kvarstår när det gäller tillgång till grundläggande förnödenheter, arbetstillfällen, naturresurser såsom mark och överlevnadsmedel, och att kvinnor, ursprungsbefolkningar och personer av afrikansk härkomst utgör de befolkningsgrupper som är mest utsatta för människorättskränkningar på grund av ojämlikhet.

41.  Europaparlamentet betonar med särskild oro att Honduras fortfarande är ett av världens farligaste länder för personer som värnar om mänskliga rättigheter och miljörättigheter, vilka i många fall har ett nära samband. Parlamentet framhåller att enligt uppgifter från organisationen Global Witness har minst 123 mark- och miljöaktivister mördats i Honduras sedan 2009, varav många kom från ursprungsbefolknings- och landsbygdssamhällen som motsatte sig jätteprojekt inom sina landområden, såsom i fallet med Berta Cáceres som man ännu inte har uppklarat mordet på. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och noggrant övervaka och kontrollera att unionens samarbete i Honduras inte på något som helst sätt undergräver de mänskliga rättigheterna för Honduras befolkning. Parlamentet upprepar i detta avseende betydelsen av EIDMR när det gäller att tillhandahålla hotade människorättsförsvarare brådskande direkt ekonomiskt och materiellt bistånd och av fonden för nödåtgärder, som möjliggör för unionens delegationer att bevilja direkta ad hoc-bidrag. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja en faktisk tillämpning av unionens riktlinjer avseende människorättsförsvarare genom antagande av lokala strategier för ett fullskaligt genomförande och för ett samarbete med de organisationer i civilsamhället som redan har erfarenhet på området.

42.  Europaparlamentet noterar med stor oro de allvarliga incidenter som inträffade i Honduras efter valet den 26 november 2017. Parlamentet påpekar att europeiska och internationella människorätts- och medienätverk har fördömt den orimliga och ibland dödliga användningen av våld av statliga säkerhetsstyrkor mot demonstranter, liksom andra angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i krisen efter valet, och påpekar att människorättsorganisationer registrerat 30 mord (varav 21 begåtts av militärpolisen (PMOP), 232 skadade personer och 1 085 gripna. Parlamentet påpekar att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i Honduras har dokumenterat fler än 50 fall av hot och trakasserier mot människorättsförsvarare, lokala ledare och journalister. Parlamentet konstaterar att som svar på situationen har Honduras regering tillkännagivit inrättandet av ett ministerium för mänskliga rättigheter som ska verka oberoende av det nuvarande ministeriet för mänskliga rättigheter, rättvisa, förvaltning och decentralisering, som inledde sin verksamhet den 27 januari 2018. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att intensifiera unionens stöd till människorättsförsvarare och främjandet av en politisk dialog, och att kräva att den honduranska regeringen tar sitt ansvar och uppfyller sin skyldighet att bevara freden och garantera sina medborgares säkerhet.

43.  Europaparlamentet påpekar betydelsen av att EU-ländernas privata sektor även sluter upp kring respekten för mänskliga rättigheter och strängare sociala och miljömässiga regler, och som ett minimum efterlever EU:s standarder på området. Parlamentet uppmanar unionen och dess medlemsstater att fortsätta att aktivt engagera sig i FN:s arbete för att upprätta ett internationellt fördrag som håller företag ansvariga för eventuell inblandning i kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

44.  Europaparlamentet påminner om att statskuppen 2009 fick katastrofala följder för landet, vars socioekonomiska tillväxt bromsade in kraftigt, samtidigt som det internationella biståndet upphörde och landet utestängdes ur Amerikanska samarbetsorganisationen. Parlamentet noterar att unionen trots allt kunde upprätthålla sin output i Honduras under denna period även om verkställandet fördröjdes inom alla prioriterade sektorer och några av dem, såsom harmoniseringen av den rättsliga ramen, rent av inte kunde genomföras. Parlamentet understryker att om unionen inte hade tillhandahållit och upprätthållit sitt stöd till de prioriterade samarbetssektorerna så skulle förhållandena inom nämnda sektorer ha varit ännu svårare.

45.  Europaparlamentet noterar att Honduras regering har förklarat sig villig att acceptera internationell granskning och att samarbeta med internationella organisationer (inrättandet av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inrättandet nyligen av insatsen mot korruption och straffrihet i Honduras, Transparency Internationals revisioner av statens räkenskaper etc.). Parlamentet framhåller dock betydelsen av att ta till sig och tillämpa de lärdomar och den goda praxis som förvärvats och att inte på obestämd tid fortsätta att vara beroende av dessa organisationer för att utöva statens grundläggande åtaganden. Parlamentet noterar med stor oro att den 18 februari 2018 avgick chefen för insatsen mot korruption och straffrihet i Honduras (MACCIH) till följd av att Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) inte hade gett honom tillräckligt stöd för att fullfölja det uppdrag som tilldelats honom för två år sedan för att bekämpa korruption i Honduras (brist på resurser, slöseri med medel i organisationen, underlåtenhet att tillhandahålla lämpliga faciliteter, etc.). Parlamentet noterar att trots denna brist på stöd har MACCIH uppnått betydande resultat i kampen mot korruption sedan 2017, bland annat i form av stora processer mot offentliga tjänstemän som är inblandade i korruption och utredningar som involverar Honduras politiska klass. Parlamentet är oroat över att dessa omständigheter kommer att omintetgöra de första stora regionala insatserna för att bekämpa korruption och straffrihet i ett av de länder som är i störst behov av sådana åtgärder, och uppmanar Honduras regering och OAS att ge villkorslöst stöd till MACCIH:s arbete och att underlätta detta, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fortsätta att samarbeta med MACCIH med sikte på att uppnå gemensamma mål.

46.  Europaparlamentet noterar att den revision som revisionsrätten genomförde var inriktad på perioden 2007–2015 då EU:s utbetalningar uppgick till 119 miljoner euro och att de prioriterade sektorer som granskades var fattigdomsminskning, skogsbruk, säkerhet och rättsväsende vilka erhöll 89 % av det bilaterala stödets utgifter. Parlamentet anser dock att den period som revisionsrätten behandlar i sin rapport är alltför lång då den till och med överstiger kommissionens genomförandeperiod och att den dessutom inbegriper särskilt svåra och olikartade politiska och ekonomiska situationer. Parlamentet anser att revisionsperioderna bör vara kortare för att bli mer effektiva eller att man bör genomföra halvtidsutvärderingar eftersom det i rapporten, i alltför många fall, framkommer problem eller brister som hunnit avhjälpas, vilket innebär att vissa av rapportens slutsatser och rekommendationer är föråldrade. Parlamentet understryker dessutom att revisionsrätten i sin rapport inte redogör för resultaten av sina möten under besöket i Honduras, framför allt vad gäller mötena med stödmottagare, andra givare och civilsamhällets organisationer.

47.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin rapport drar slutsatsen att även om vissa framsteg har gjorts har unionens stöd till de prioriterade sektorerna endast varit delvis ändamålsenliga, framför allt på grund av landets omständigheter, liksom en rad administrativa problem som minskade effekterna av stödet, och noterar att trots att kommissionens strategi var relevant och samordnad, var den inte tillräckligt specifik och finansieringen spreds över för många områden, vilket innebar att trots den honduranska regeringens begäran var det inte möjligt att tillgodose stora behov inom de prioriterade sektorerna, som inte fick stöd från andra givare heller.

48.  Europaparlamentet delar förvisso den oro som revisionsrätten ger uttryck för men instämmer också med kommissionen i att en viss grad av flexibilitet i många fall var nödvändig för att anpassa sig efter den kris som statskuppen gav upphov till, liksom efter behovet av att reagera på ytterst brådskande situationer och av att tillgodose befolkningens grundläggande behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete för att uppnå en verkningsfull balans mellan den flexibilitet som krävs för att kunna anpassa sig efter de föränderliga omständigheterna, behoven och kraven i landet, det handlande som krävs för att reagera på de mest brådskande utmaningarna, däribland avseende mänskliga rättigheter, rätten till liv och rätten till ett värdigt liv och nödvändigheten av att reagera på och förbättra den potentiella effekten av unionens bistånd.

49.  Europaparlamentet noterar att unionens samarbete tidigare var inriktat på området social sammanhållning och ekonomisk tillväxt, medan det under den nya programperioden svarar mot de behov som har sitt ursprung i de främsta utvecklingsutmaningar som landet står inför, nämligen minskning av fattigdom och ojämlikhet, livsmedelssäkerhet, utbildning och hälsa, säkerhet och mänskliga rättigheter, skattereformer, bekämpning av straffrihet och korruption, nya arbetstillfällen med socialt skydd, konkurrenskraft, förvaltning av naturresurser och den sårbarhet som klimatförändringarna ger upphov till.

50.  Europaparlamentet betonar att det mot bakgrund av den specifika situationen i landet är ytterst viktigt att förstärka och inleda övergripande program för fattigdomsbekämpning (särskilt inriktade på de mest utsatta samhällsgrupperna såsom kvinnor, barn och ursprungsbefolkningar, i enlighet med vad den honduranska regeringen själv har begärt) samt övergripande program för utbildning, vidareutbildning och yrkesutbildning för barn och ungdomar i de mest utsatta miljöerna så att de erbjuds möjligheter att utveckla sina kunskaper och färdigheter och så att de skyddas från risken att hamna i händerna på nätverk som ägnar sig åt våld och organiserad brottslighet.

51.  Europaparlamentet framhåller dessutom kvinnors och kvinnorättsorganisationers viktiga roll för sociala framsteg, och i synnerhet ungdomsledda rörelser. Parlamentet uppmanar unionen att dels stå fast vid behovet av att stödja kvinnors egenmakt och av att åstadkomma en säker och gynnsam miljö för kvinnoorganisationer i civilsamhället och för kvinnorättsförsvarare, dels att ta itu med specifika könsbaserade former av förtryck, särskilt i konfliktdrabbade områden. Parlamentet understryker att man måste bidra aktivt till att stödja politik och insatser med anknytning till kvinnors rättigheter, liksom till hälsa samt sexuella och reproduktiva rättigheter.

52.  Europaparlamentet anser att unionen måste fortsätta att göra en särskild insats när det gäller samarbete för att öka transparensen, trovärdigheten och ansvarsutkrävandet av statliga institutioner, och bekämpa korruption och straffrihet som undergräver medborgarnas förtroende och utgör ett av de främsta hindren för landets utveckling.

53.  Europaparlamentet ser med oro på den brist på politisk dialog som revisionsrätten upptäckt inom vissa avgörande områden som erhöll stöd från stödet till den nationella planen (mål avseende utbildning, utarbetande av nationell statistik och reform av den offentliga förvaltningen). Parlamentet påpekar att kommissionens politiska dialog underlättar genomförandet av unionens åtgärder och leder till konkreta förbättringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka den politiska dialogen, framför allt inom strategiska och prioriterade sektorer, och att vara ståndaktig på de områden där regeringen inte visar något större intresse eller någon större mottaglighet, såsom i fallet med den nationella politiken för rättvisa och säkerhet och fallet med det rättsliga observatoriet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta förbättra den gemensamma programplaneringen tillsammans med regeringen i Honduras, och med unionens medlemsstater, och att tillsammans med övriga givare göra en särskild insats när det gäller intern samordning för att se till att arbetsfördelningen fungerar så effektivt som möjligt för att uppnå komplementaritet när så är möjligt, och särskilt förebygga de problem som revisionsrätten har konstaterat: spridningen av identiska eller liknande projekt (samma sektorer och samma stödmottagare), motstridiga eller överlappande åtgärder eller avsaknaden av åtgärder, särskilt inom de prioriterade sektorerna. Parlamentet anser att kommissionen även bör komma fram till ett skyndsamt och effektivt driftssystem tillsammans med de övriga givarna i syfte att minska tidsfristerna och förbättra dynamiken, effektiviteten och resultaten.

55.  Europaparlamentet påpekar att omkring hälften av unionens bilaterala stöd i Honduras genomförs via allmänt och sektoriellt budgetstöd. Parlamentet betonar med oro att budgetstödet, framför allt på grund av landets särskilda makroekonomiska instabilitet samt tekniska brister och problem med bedrägeri och korruption när det gäller förvaltning av de offentliga finanserna, kan medföra avsevärda risker.

56.  Europaparlamentet noterar med oro att regeringen, även om det i revisionsrättens rapport påpekas att budgetstödet inriktades på trovärdiga och relevanta nationella strategier inom vissa av de prioriterade sektorerna, inte hade några tydliga strategier eller att dessa i annat fall var fragmentariska och saknade en särskild budget och att de berörda institutionerna inte hade befogenhet att genomföra politik och reformer.

57.  Europaparlamentet erkänner att kommissionen identifierade dessa risker och försökte att lindra dem, men påpekar återigen för kommissionen att budgetstöd inte utgör en blankocheck och att regeringens reformåtaganden inte nödvändigtvis utgör en tillräcklig garanti. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i syfte att minska eventuella risker fortsätta att noggrant kontrollera att riktlinjerna för budgetstöd tillämpas och efterlevs under förfarandets samtliga skeden. Parlamentet uppmanar även kommissionen att avhålla sig från budgetstöd inom de sektorer där man inte kan försäkra sig om ett trovärdigt och relevant svar från regeringen.

58.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att ett upphävande av olika budgetstödbetalningar under en viss period – såsom var fallet under 2012 på grund av det allmänna makroekonomiska läget och det faktum att ingen överenskommelse hade nåtts mellan Honduras och IMF – inte behöver sända ett motstridigt budskap som kan vara förödande för biståndseffektiviteten, såsom revisionsrätten föreslår, men att det däremot kan vara ett sätt att göra det fullständigt klart att regeringen måste lösa de problem som uppkommer snabbt och effektivt.

59.  Europaparlamentet noterar med stort intresse att Honduras är det första land i vilket budgetstödet tillämpas med inriktning på resultaten. Parlamentet uttrycker likväl sin oro över det faktum att revisionsrätten drar slutsatsen att bristerna hos kontrollinstrumenten försvårade en utvärdering av de uppnådda resultaten, att det i samband med uppföljningen av dessa framkom flera brister och att de rekommendationer som utfärdats inte följdes systematiskt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en detaljerad rapport som inbegriper de mål, indikatorer och referenspunkter som använts, liksom beräknings- och kontrollmetoderna etc. och att utvärdera effektiviteten hos och verkan av desamma när det gäller att mäta de uppnådda resultaten och samtidigt förbättra kommunikationen avseende samt synligheten för och verkan av unionens åtgärder. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att lägga större tonvikt vid resultaten av de mål som fastställts i dess strategier för politisk dialog med Honduras regering samt för dialog med civilsamhället och andra givare.

60.  Europaparlamentet anser att eftersom god förvaltning av de offentliga finanserna är en avgörande förutsättning för att kunna genomföra utbetalningarna av budgetstöd, och då detta utgör en av de största bristerna i Honduras trots en rad planer från regeringens sida och stödet från kommissionen, bör kommissionen lägga särskild tonvikt vid en fortsatt förstärkning av denna sektor. Parlamentet uppmanar i detta avseende och mot bakgrund av den roll som Honduras högsta revisionsrätt bör spela vid förvaltningen av statens resurser kommissionen att utarbeta särskilda program för samarbete med revisionsrätten i syfte att tillhandahålla tekniskt bistånd och utbildning inom denna sektor.

61.  Europaparlamentet uppmanar Honduras regering att tillhandahålla alla de medel som krävs och att planera den finansiering som är nödvändig för att Honduras högsta revisionsrätt ska kunna genomföra sitt uppdrag på ett oberoende och effektivt sätt, i överensstämmelse med internationella standarder för revision, öppenhet och ansvarsutkrävande.

62.  Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens påpekande om att det vid unionens kontor i Honduras fortfarande saknas personal med särskilda kunskaper om förvaltning av offentliga finanser och makroekonomi avseende budgetstödtransaktioner, vilket är särskilt riskfyllt mot bakgrund av den ihållande ekonomiska instabiliteten i detta land till vilket man, trots denna allvarliga omständighet, fortsätter att bevilja budgetstöd. Parlamentet uppmanar med tanke på de risker som revisionsrätten framhåller kommissionen att utan dröjsmål förstärka unionens kontor i Honduras.

63.  Europaparlamentet noterar att unionens samarbete i Honduras ger stöd till det civila samhällets organisationer för att främja en tryggad livsmedelsförsörjning, mänskliga rättigheter och jämställdhet, och att runt 35 tematiska projekt pågår med en finansiering på över 9 miljoner EUR. Parlamentet noterar även att unionens delegation, i sitt åtagande gentemot civilsamhället i Honduras, utformade en färdplan som antogs 2014 och som omfattar åtgärder för politisk dialog och stödåtgärder som skräddarsytts för landet. Parlamentet anser att det är av största vikt att organisationer i civilsamhället inte bara deltar i samrådsförfarandet för att utarbeta färdplanerna, utan också i tillämpningen, tillsynen och granskningen av desamma.

64.  Europaparlamentet är djupt oroat över det minskade utrymmet för civilsamhället i utvecklingsländerna. Parlamentet noterar med stor oro att enheten för registrering och övervakning av civilsamhällets organisationer bara under de tre första månaderna 2014 drog in tillståndet för mer än 10 000 icke-statliga organisationer på grund av att de inte lämnat in rapporter om sina finanser och program till staten (FitW 2015) och att vissa av de lagar som på senare tid antagits i Honduras, trots vissa positiva förändringar under de senaste åren, jämte administrativa åtgärder försvårar för och begränsar handlingsutrymmet för dessa organisationer, vilket fortfarande tvingar många av dem att lägga ned.

65.  Europaparlamentet välkomnar det stöd till och engagemang för civilsamhället i utvecklingsländer som unionen åtagit sig sedan länge. Parlamentet anser att i samband med den politiska dialogen och utvecklingen av samarbetet bör kommissionen inrikta sig på utveckling av strategier för att fastställa den rättsliga, administrativa och politiska miljö som krävs för att det civila samhällets organisationer ska kunna utföra sina roller och fungera effektivt, ge råd till sammanslutningar, förse dem med regelbunden information om medel och finansieringsmöjligheter, och uppmana dem att ansluta sig till internationella organisationer och nätverk i det civila samhället.

66.  Europaparlamentet anser att revisionsrätten skulle ha kunnat ägna ett kapitel i sin rapport åt unionens samarbete med organisationer inom civilsamhället i Honduras mot bakgrund av den avgörande roll som de spelar för samhället i allmänhet och för lokal utveckling i synnerhet, framför allt med tanke på att unionen är den främsta givaren till dessa organisationer i utvecklingsländer och har tagit på sig en ledarroll i skyddet av civilsamhällets företrädare och av människorättsförsvarare genom användning och tillämpning av en rad instrument och politiska strategier. Parlamentet hoppas att revisionsrätten ska beakta detta i sina framtida rapporter.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016 ”Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås”

67.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

68.  Europaparlamentet välkomnar unionens ambitiösa åtaganden att minska sina utsläpp med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer senast år 2020 och med 40 % senast år 2030 och att använda minst 20 % av sin budget till klimatrelaterade åtgärder under budgetperioden 2014–2020. Parlamentet välkomnar de generella förbättringar som har gjorts, men beklagar att det enligt revisionsrätten finns en allvarlig risk för att 20 %-målet inte kommer att uppnås.

69.  Europaparlamentet anser att det är väldigt viktigt att kommission även i fortsättningen visar tillräckligt starkt ledarskap och engagemang i fråga om klimatförändringar genom att faktiskt genomföra Parisavtalet såväl som att konsolidera sin internationella trovärdighet och sina verktyg för att skapa förutsättningarna för EU:s klimatpolitik och gröna diplomati under de kommande åren.

70.  Europaparlamentet välkomnar att löftet infrias inom ramen för redan befintliga strategier i stället för att nya finansieringsinstrument inrättas. Parlamentet anser att detta borde bidra till en större samstämmighet mellan flera av unionens politikområden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en samordnad plan för hur högsta möjliga sammanhållning och kontinuitet ska kunna upprätthållas i de olika programmen.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en konkret och övergripande strategi för hur de fastställda målen ska uppnås, med områdesspecifika handlingsplaner i vilka detaljerade åtgärder och instrument, mät- och rapporteringsmetoder samt vilka resultatindikatorer som använts för de klimatrelaterade åtgärderna inom specifika politikområden anges. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta utveckla gemensamma, enhetliga normer för genomförandet av lämpliga övervaknings-, utvärderings- och kontrollsystem, särskilt när det gäller tillämpningen av Riomarkörer och rapporter om utbetalningarna för klimatrelaterade utgifter.

72.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten hittade brister i unionens spårningssystem, då detta väsentligen ökar risken för att utgifterna med anknytning till klimatåtgärder överskattas. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt hålla sig till försiktighetsprincipen för att undvika överskattningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska uppskattningarna och korrigera de klimatkoefficienter där en risk för överskattning föreligger.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera utarbetandet av en handlingsplan inom vissa områden med enorm potential, närmare bestämt Horisont 2020-programmet, jordbruk och fiskeri, i samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att nära samordna verksamheterna som rör utveckling av ny teknik och innovation inom miljöskydd tillsammans med Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT).

74.  Europaparlamentet framhäver att kommissionen särskilt måste leva upp till de klimatrelaterade riktmärkena genom att integrera sina olika programinstrument i syfte att främja en hög nivå av samstämmighet och en möjligen förbättrad samordning bland medlemsstaterna för att det övergripande målet ska kunna uppnås – att minst 20 % av unionens budget ska användas för ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle.

75.  Europaparlamentet beklagar att det saknas specifika mål i stora delar av unionens budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en övergripande plan i vilken de finansieringsinstrument anges som skulle kunna bidra, och i vilken omfattning, till att budgetmålet om 20 % ska kunna uppnås. Parlamentet noterar med oro att avsaknaden av en sådan plan tyder på en bristande överensstämmelse mellan olika budgetområden.

76.  Europaparlamentet noterar med oro att det inte finns mycket information om hur stora summor som läggs på begränsning av klimatförändringen och klimatanpassning, eller om i vilken utsträckning unionens klimatrelaterade åtgärder kommer att bidra till minskningen av koldioxidutsläpp, samtidigt som tillgängliga data kanske inte är jämförbara mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla rapporterna om i vilken utsträckning målet om att använda 20 % av unionens budget mellan 2014 och 2020 till klimatrelaterade åtgärder genomförs i all politik genom att specificera, utöver vad som redan har anslagits och betalats ut, vad som har anknytning till begränsning och anpassning och samtidigt fastställa inom vilka områden det krävs förbättrade resultat inom klimatområdet.

77.  Europaparlamentet anser att integreringen av finansieringsinstrumenten måste förfinas ytterligare genom att tydliga anpassnings- och begränsningsstrategier och relaterade handlingsplaner fastställs, inbegripet lämpliga verktyg för att kvantifiera investeringsbehov och behov för klimatincitament, såväl som bättre spårningsmetoder för uppskattningar i syfte att erhålla korrekta prognoser om vilka framsteg som gjorts när det gäller alla EU-program såväl som medlemsstaternas åtgärder.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt skapa en gynnsam miljö för övergången till en koldioxidsnål ekonomi genom att anpassa sina investeringsvillkor, utgiftsramar och instrument för innovation och modernisering inom alla viktiga och relevanta sektorer.

79.  Europaparlamentet tvingas tyvärr konstatera att det inte finns något verktyg för att tillhandahålla en flerårig konsoliderad uppdatering om situationen inom EU-budgeten i dess helhet. Parlamentet anser att det finns ett behov av att i efterhand utvärdera och göra nya beräkningar av de planerade klimatfinansieringsbidragen.

80.  Europaparlamentet beklagar att ingen särskild ram för rapportering har genomförts av kommissionen i syfte att upptäcka och mäta de motsatta effekterna av sådan EU-politik som bidrar negativt till klimatförändringen samt att mäta hur stor andel av unionens budget som används i denna motsatta riktning. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen utan dessa data inte kan ge någon fullständig bild av i vilken utsträckning unionen bidrar till att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt fastställa möjliga kontraproduktiva åtgärder och ta med dem vid de slutliga beräkningarna av klimatbegränsande åtgärder.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 32/2016 ”EU:s stöd till Ukraina”

81.  Europaparlamentet noterar att unionens ekonomiska stöd och expertstöd för att reformera Ukraina var nödvändigt. Parlamentet betonar dock att genomförandet av reformerna ligger långt efter vad som förväntades.

82.  Europaparlamentet beklagar att gamla strukturer som är motståndskraftiga mot reformer, modernisering och demokratisering fortfarande består samtidigt som reformkrafterna har svårt att nå framgångar.

83.  Europaparlamentet välkomnar unionens stöd till Ukraina. Parlamentet anser emellertid att stödet bör knytas till den ukrainska regeringens konkreta ansträngningar att förbättra situationen i det egna landet, särskilt när det gäller att förbättra systemet för egna medel genom ett effektivt och transparent skattesystem som inte bara beaktar medborgarnas inkomster utan även oligarkernas tillgångar.

84.  Europaparlamentet vill se en ändamålsenlig bekämpning av den fortfarande omfattande korruptionen och ett effektivt stöd till de organisationer som arbetar mot detta mål.

85.  Europaparlamentet vill se att landets rättsväsende stärks som ett oberoende instrument som ansluter sig till rättsstatsprincipen.

86.  Europaparlamentet begär en striktare kontroll av banksektorn för att undvika kapitalflykt till tredjeländer som leder till att bankerna hamnar på obestånd. Parlamentet påpekar att det i detta avseende är nödvändigt att bevilja budgetstöd endast på villkor att det ekonomiska stödet betalas ut på ett transparent och övergripande sätt.

87.  Europaparlamentet anser att allt ekonomiskt stöd generellt bör föregås av en förhandsbedömning av deras utsikter till framgång.

88.  Europaparlamentet är övertygat om att större uppmärksamhet måste ägnas åt att inrätta kompetenta, decentraliserade administrativa strukturer samt åt utbildning inom dessa strukturer.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 33/2016 ”Unionens civilskyddsmekanism: samordningen av insatser vid katastrofer utanför EU har i stort sett varit effektiv”

89.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet stöder dess rekommendationer och uppskattar kommissionens vilja att ta hänsyn till dem.

90.  Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av snabba och konsekventa insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor i syfte att minimera deras mänskliga, miljömässiga och ekonomiska effekter.

91.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens allmänna tillfredsställelse med kommissionens sätt att hantera arbetet med katastrofinsatserna.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utnyttja sina resurser, däribland budgetmedel och experturvalsprocessen så att de drabbade länderna får ett omedelbart, behovsbaserat EU-bistånd. Parlamentet betonar vikten av att utse särskilda kontaktpunkter för civilskydd inom Echos fältnätverks nationella och regionala kontor och bland personalen i unionens delegationer i riskländer.

93.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska sjukvårdsstyrkan i februari 2016, som avsevärt utökade den frivilliga poolen inom EU:s civilskyddsmekanism med en reserv av medicinska experter och folkhälsoexperter som kan mobiliseras mot bakgrund av erfarenheterna från ebolakrisen. Parlamentet anser att denna strategi med en reserv av läkarteam och andra specialiserade bedömnings- och stödgrupper, måste fortsätta och förbättras ytterligare.

94.  Europaparlamentet föreslår att man avskaffar alla onödiga administrativa bördor som hindrar både de deltagande staterna och Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) att reagera mer omedelbart, framför allt i början av en kris.

95.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande staterna att registrera mer resurser i den frivilliga poolen för att höja beredskapen att reagera på katastrofer.

96.  Europaparlamentet framhåller vikten av informationsutbyte och samarbete mellan kommissionen, andra EU-institutioner och FN för att underlätta strukturerade insatser i nödsituationer. Parlamentet välkomnar de samarbetsavtal som undertecknats med FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP), och uppmanar med kraft kommissionen att ingå ytterligare samarbetsavtal med Världshälsoorganisationen (WHO), Internationella organisationen för migration (IOM) och andra berörda aktörer.

97.  Europaparlamentet påminner om att krav på kvalitet och samverkansförmåga definieras och utvidgas i enlighet med WHO:s nya normer för medicinska moduler och med andra strategiska partner och deras förutsättningar för att säkerställa tidiga insatser tillsammans med en mer omfattande samordning i internationella uppdrag. Parlamentet anser att för att garantera omedelbar tillgång till eller mobilisering av kapacitet från början av en kris och för att undvika finansieringsfel, måste förfarandena optimeras och i hög grad standardiseras.

98.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck till ett fortsatt utnyttjande av de potentiella synergierna med andra berörda aktörer och instrument, framför allt med humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, och att man undviker dubblering av åtgärder som redan har genomförts.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra ERCC:s kommunikationsplattform, Cecis, så att information lättare kan tas fram av berörda parter, bland annat med en mobil tillgång för EU:s civilskyddsteam som verkar på fältet.

100.  Europaparlamentet anser att humanitärt bistånd och civilskydd bör åtföljas av andra åtgärder som syftar till att främja en förebyggande kultur och bygga upp kapaciteten och motståndskraften i sårbara eller katastrofdrabbade samhällen.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 ”Att bekämpa matsvinn: en möjlighet för EU att öka resurseffektiviteten i livsmedelskedjan”

101.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om granskningen av unionens effektivitet i kampen mot matsvinnet. Parlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa rekommendationer.

102.  Europaparlamentet noterar med oro att enligt beräkningar går totalt cirka en tredjedel av de livsmedel som produceras till spillo eller slängs. Parlamentet beklagar att unionen inte bekämpar matsvinn på ett ändamålsenligt sätt och att unionen hittills endast har vidtagit inkonsekventa och fragmenterade åtgärder.

103.  Europaparlamentet betonar att unionen har stor potential att ta itu med problemet med matsvinn genom att anpassa sin nuvarande politik utan att orsaka ytterligare kostnader och att unionen bör sträva efter att göra detta. Parlamentet beklagar dock att trots den hoppfulla retoriken har den politiska viljan att omvandla åtaganden till politiska åtgärder saknats.

104.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionens ambitioner att bekämpa matsvinn uppenbarligen har minskat med tiden. Parlamentet beklagar djupt bristen på en målinriktad politisk åtgärd för matsvinn och anser att de positiva effekter som uppkommit inom vissa politikområden snarare är en tillfällighet. Parlamentet ser fram emot att utvärdera resultatet av paketet om cirkulär ekonomi med avseende på att bekämpa matsvinn.

105.  Europaparlamentet anser det vara ett tecken på det inkonsekventa tillvägagångssättet från kommissionens sida att för det första, samtidigt som unionen ses som en ledare i kampen mot klimatförändringarna, visar den inte tillräcklig vilja att bekämpa matsvinn som direkt bidrar till negativa klimateffekter, och för det andra, samtidigt som unionen årligen investerar hundratals miljoner euro i utvecklingsbistånd, kampen mot hunger och rättvis handel, tar den inte i tillräcklig utsträckning tag i frågan om kampen mot matsvinnet, som är en av de direkta orsakerna till just dessa problem.

106.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att komma till rätta med matsvinnet. Parlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden när det gäller relevanta policydokument med anknytning till kampen mot matsvinnet.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för en nära samordning på unionsnivå och nationell nivå för att samordna de olika tillvägagångssätten i de olika medlemsstaterna i fråga om förebyggande av matsvinn, livsmedelsdonationer, livsmedelssäkerhet och god hygien. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en plattform för utbyte av bästa praxis i kampen mot matsvinnet, för att bättre anpassa sitt arbete till medlemsstaternas verksamhet.

108.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens åtgärder på teknisk nivå har begränsats till inrättandet av arbets- och expertgrupper, som emellertid inte har bidragit på något användbart sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina insatser på teknisk nivå och att leverera konkreta resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett närmare samarbete med EU-organen Europeiska miljöbyrån och EIT, som kan erbjuda ett gediget expertstöd och tekniskt bistånd.

109.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte anser att det är nödvändigt att skapa en gemensam definition av matsvinn och anser att det inte är nödvändigt att fastställa en specifik avfallshierarki. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gemensam definition av matsvinn, gemensamma metoder för att mäta matsvinn, och riktlinjer om avfallshierarkin när det gäller matsvinn i samarbete med medlemsstaterna.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att identifiera politiska områden med potential att ta itu med matsvinnet, med betoning på förebyggande och donationer, och att ange vilka möjligheter som kan utnyttjas inom ramen för dessa politikområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta handlingsplaner som skulle omfatta mätbara mål och resultatindikatorer och att utarbeta konsekvensbedömningar inom vissa politikområden.

111.  Europaparlamentet beklagar att även om livsmedelsdonationer är det näst mest föredragna alternativet för att förebygga matsvinn har det funnits många hinder på olika nivåer som gör att det inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning. Parlamentet framhåller svårigheterna för medlemsstaternas myndigheter att uppfylla den nuvarande rättsliga ramen, särskilt när det gäller livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en särskild plattform för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att underlätta livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas bidrag vid revideringen av relevant lagstiftning.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra arbetet med riktlinjerna för omfördelning av livsmedel och donationer, inklusive skattevillkoren för givare, som ska grundas på en bästa praxis som ska delas mellan de medlemsstater som för närvarande på ett aktivt sätt bekämpar matsvinn, samt offentliggöra dessa riktlinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för att övervinna olika hinder när det gäller livsmedelsdonationer och skattelättnader för kedjor och företag som donerar livsmedel.

113.  Europaparlamentet beklagar att begreppen ”bäst före” och ”sista förbrukningsdag” i allmänhet är oklara för deltagare i varje led av livsmedelskedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra dessa begrepp och att se till att riktlinjerna för användningen av dessa begrepp blir bindande i syfte att undvika eventuella missförstånd.

114.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbilda allmänheten om livsmedelshantering och matsvinn.

115.  Europaparlamentet beklagar djupt att trots vissa begränsade initiativ i vissa av EU-institutionerna har EU-organen varken någon lagstiftning eller några gemensamma riktlinjer som reglerar hanteringen av överblivna livsmedel som tillhandahålls genom institutionernas cateringtjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma bestämmelser för att hantera matsvinnet inom EU-institutionerna, bland annat riktlinjer om förebyggande av matsvinn och regler om donation av överblivna livsmedel i syfte att minimera det matsvinn som orsakas av EU-institutionerna.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 35/2016 ”Att använda budgetstöd för att förbättra mobiliseringen av inhemska intäkter i Afrika söder om Sahara”

116.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet ställer sig bakom dess rekommendationer. Parlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att omsätta dem i praktiken. Parlamentet beklagar att kommissionens svar är ganska vaga och saknar ambition.

117.  Europaparlamentet betonar betydelsen av mobiliseringen av inhemska intäkter i de minst utvecklade länderna, eftersom det minskar beroendet av utvecklingsbistånd, leder till bättre offentlig styrning och spelar en central roll i statsbyggande.

118.  Europaparlamentet betonar att kommissionen, enligt revisionsrätten, ännu inte har använt budgetstödkontrakt på ett ändamålsenligt sätt för att stödja mobiliseringen av inhemska intäkter i låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst i Afrika söder om Sahara. Parlamentet noterar dock att kommissionens nya tillvägagångssätt ökade potentialen hos denna stödform för att effektivt stödja mobiliseringen av inhemska intäkter.

119.  Europaparlamentet påpekar att stärkandet av skattesystemen inte bara bidrar till mer förutsägbara intäkter, utan även till att regeringarna blir ansvarsskyldiga genom att man skapar en direkt koppling mellan skattebetalarna och deras regeringar. Parlamentet önskar att förbättringen av mobiliseringen av inhemska intäkter uttryckligen ska inkluderas i kommissionens förteckning över centrala utmaningar på utvecklingsområdet som åtgärdas med hjälp av budgetstöd.

120.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte tog tillräcklig hänsyn till mobiliseringen av inhemska intäkter när den utformade sina budgetstödinsatser. Parlamentet betonar att centrala risker avseende skattebefrielser och uppbörden och överföringen av skatter och andra inkomster än skatteintäkter som kommer från naturresurser inte utvärderades.

121.  Europaparlamentet påminner om vikten av mobiliseringen av skatteintäkter i utvecklingsländerna, men betonar utmaningarna i samband med skatteflykt, skatteundandragande och olagliga finansiella flöden. Parlamentet begär en förstärkning av det ekonomiska och tekniska stödet till utvecklingsländer och regionala nätverk för skatteförvaltning och antagandet av principer för förhandlingar om skatteavtal.

122.  Europaparlamentet betonar att revisionen visade att det saknades lämpliga övervakningsverktyg för att man skulle kunna bedöma i vilken omfattning budgetstödet bidrog till övergripande förbättringar av mobiliseringen av inhemska intäkter.

123.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att man fortsätter verka för rättvisa och transparenta nationella skattesystem när det gäller skattepolitiken, trappar upp sitt stöd för tillsynsprocesser och tillsynsorgan på området för naturresurser och fortsätter att stödja transparenta styrningsreformer som syftar till att främja ett hållbart utnyttjande av naturresurser. Parlamentet betonar att frihandelsavtal minskar skatteintäkterna för låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst, och kan vara kontraproduktiva för dessa länder. Parlamentet kräver att kommissionen säkerställer att hänsyn tas till de skattemässiga konsekvenserna av frihandelsavtal för låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst i riskbedömningarna i samband med förhandlingarna om frihandelsavtal.

124.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid sina riktlinjer för de makroekonomiska bedömningarna och bedömningarna av den offentliga ekonomiska förvaltningen i samband med mobiliseringen av inhemska intäkter, i syfte att få en bättre översikt över de mest problematiska frågorna som t.ex. omfattningen av skatteincitament, internprissättning och skatteflykt.

125.  Europaparlamentet understryker att för att förbättra utformningen av budgetstödinsatser bör förfarandet för att identifiera risker som äventyrar uppnåendet av de fastställda målen vara mer omfattande och om möjligt omfatta användningen av taxeringsverktyget Tax Administration Diagnostic Assessment Tool.

126.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att oftare tillämpa särskilda villkor för mobiliseringen av inhemska intäkter, eftersom de tydligt kopplar utbetalningen av budgetstöd till partnerlandets framsteg när det gäller reformer av mobiliseringen av inhemska intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att välja de villkor som är relevanta och kommer att ha den största inverkan på mobiliseringen av inhemska intäkter.

127.  Europaparlamentet noterar dock att kommissionen arbetar i en svår politisk och institutionell situation. Parlamentet påminner om vikten av en strukturerad politisk dialog med samtalspartner från nationella regeringar och andra givare, i syfte att fastställa avgörande områden av intresse, och utarbeta en skräddarsydd strategi för stöd.

128.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka budgetstödets kapacitetsuppbyggande komponent eftersom den lägger en fast grund för en långsiktig ekonomisk och social omvandling och åtgärdar viktiga hinder för en effektiv inkassering av offentliga intäkter.

129.  Europaparlamentet påpekar att för att man ska kunna bekräfta att budgetstödinsatser direkt påverkar mobiliseringen av inhemska resurser behövs det en mer detaljerad utvärdering av ett skattesystems särskilda områden, vilket skulle göra det möjligt att tillskriva de framsteg som hittills har gjorts till enskilda delar av det tillhandahållna biståndet.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 36/2016 ”En bedömning av arrangemangen för avslutande av sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingsprogrammen 2007–2013”

130.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess rekommendationer.

131.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen gett lämplig vägledning och lämpligt stöd i tid till medlemsstaterna när de förberedde avslutandet av sina program 2007–2013.

132.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens villighet att sträva efter ytterligare harmonisering av de rättsliga bestämmelserna mellan fonderna, bland annat i fråga om processerna för terminologi, garantier och avslutande, så snart detta förbättrar förvaltningen av unionens medel och bidrar till ett enklare och effektivare genomförande i medlemsstaterna och regionerna.

133.  Europaparlamentet noterar att sex beslut i ärenden som rör större projekt för perioden 2007–2013 ännu inte fattats.

134.  Europaparlamentet noterar med förvåning kommissionens vägran att beakta särskilda åtaganden i samband med lagstiftningsförslag för perioden efter 2020, trots vetskapen om att den redan kan bygga på erfarenheterna från två hela räkenskapsperioder (2000–2006 och 2007–2013). Parlamentet är emellertid övertygat om att denna vägran snarare berodde på kommissionens oro över sina rättsliga befogenheter än på oenighet om innehållet.

135.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens uppmaning till ytterligare harmonisering av de rättsliga bestämmelserna om avslutande mellan sammanhållning och de investeringsrelaterade åtgärderna inom landsbygdsutveckling.

136.  Europaparlamentet anser att den beräknade kvarstående risken fortfarande är okänd och baseras på erfarenhet, och på sin kan höjd användas som vägledning.

137.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens krav att perioderna för stödberättigande inte längre bör överlappa den efterföljande programperioden efter 2020, och dess oro för att de förlängda stödperioderna (dvs. n+2, n+3) är en av anledningarna till finansiell eftersläpning och det sena inledandet av den efterföljande programperioden, samt förseningarna i samband med slutförandet av reviderad lagstiftning för programplanering och finansiering och tillhörande genomförandebestämmelser, särskilt under 2014–2015. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av att säkerställa maximal absorption och ett smidigt genomförande av fleråriga projekt.

138.  Europaparlamentet noterar att det definitiva avslutandet av den finansiella perioden endast inträffar vart sjunde år. Parlamentet delar därför revisionsrättens åsikt att kommissionen bör informera budgetmyndigheten och parlamentets budgetkontrollutskott om det slutliga resultatet av förfarandet för avslutande i ett separat dokument. Parlamentet anser att ett sådant dokument inte endast bör bekräfta lagligheten och korrektheten avseende utgifterna, utan även mäta resultatet och effekterna av programmen (resultatbaserad metod).

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2017 ”Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential”

139.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess rekommendationer.

140.  Europaparlamentet understryker den biologiska mångfaldens betydelse för människan. Parlamentet noterar att Natura 2000, som infördes genom fågel-(13) och habitatdirektiven(14) (naturvårdsdirektiven), är central för unionens strategi för biologisk mångfald. Parlamentet noterar dock med oro att dess fulla potential inte har utnyttjats.

141.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens allmänna roll är att ge vägledning till medlemsstaterna. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har beaktat kommissionens råd tillräckligt.

142.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten kom fram till att medlemsstaterna inte förvaltade Natura 2000 på lämpligt sätt och att samordningen mellan nationella myndigheter och berörda parter i medlemsstaterna inte var tillfredsställande.

143.  Europaparlamentet påminner om att på grund av dess gränsöverskridande karaktär kräver genomförandet av Natura 2000 en god samordning mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en kraftfull struktur på nationell nivå för att främja gränsöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla bättre vägledning till medlemsstaterna så att de kan bygga upp en samarbetsplattform.

144.  Europaparlamentet noterar med djup oro att bevarandemålen ofta inte var tillräckligt specifika och att de inte var kvantifierade, samtidigt som förvaltningsplanerna inte var exakt definierade och inte hade några etappmål. Parlamentet upprepar att detta kan hindra mervärdet av Natura 2000. Parlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera reglerna för en effektiv strategi för införandet av bevarandemål och förvaltningsplaner under nästa programperiod. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att följa upp huruvida medlemsstaterna följer riktlinjerna och att förse dem med ytterligare stöd och råd när så behövs.

145.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra nödvändiga bevarandeåtgärder i god tid för att säkerställa deras mervärde och att uppdatera förvaltningsplanerna i enlighet med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera eventuellt försenade bevarandeprojekt.

146.  Europaparlamentet noterar att deltagande av viktiga aktörer såsom markanvändarna och markägarna är av avgörande betydelse för att göra Natura 2000 effektivt. Parlamentet beklagar att det i de flesta medlemsstaterna saknas effektiva kommunikationskanaler. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen mellan nationella myndigheter och berörda aktörer.

147.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna inte på ett tillfredsställande sätt har bedömt projektens negativa inverkan på Natura 2000-områden, att kompensationsåtgärderna inte utnyttjats tillräckligt och att angreppssättet bland medlemsstaterna i hög grad varierar. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse medlemsstaterna med en mer strukturerad vägledning om hur och när man ska tillämpa kompensationsåtgärder i praktiken och att övervaka deras användning.

148.  Europaparlamentet beklagar att programdokumenten för 2014–2020 inte till fullo återspeglade finansieringsbehoven, och att kommissionen inte åtgärdade dessa brister på ett strukturerat sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda den kommande programperioden mer grundligt.

149.  Europaparlamentet beklagar att övervaknings- och rapporteringssystemen för Natura 2000 inte var lämpade för att ge utförlig information om nätets ändamålsenlighet. Parlamentet är oroat över att inga särskilda resultatindikatorsystem för användningen av EU-medel har utarbetats för att återspegla genomförandet av Natura 2000. Parlamentet anser att detta är ett hinder för effektiviteten i Natura 2000. Parlamentet välkomnar att kommissionen har infört en uppsättning obligatoriska, utförliga indikatorer för alla projekt inom Life-programmet 2014–2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa samma metod för andra program under nästa programperiod.

150.  Europaparlamentet noterar med oro att på områdesnivå ingick ofta inte övervakningsplaner i förvaltningsdokumenten, och att de inte var tillräckligt detaljerade eller tidsbundna. Parlamentet oroar sig vidare över att de standardiserade uppgiftsformulären inte var uppdaterade och att de uppgifter som medlemsstaterna lämnade till rapporten om tillståndet i naturen var ofullständiga, felaktiga och inte möjliga att jämföra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att åtgärda detta problem i den planerade handlingsplanen.

151.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tagit fram ett centralt register för registrering av klagomål och frågor med anknytning till Natura 2000. Parlamentet konstaterar att merparten av dessa ärenden lades ned utan ytterligare åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa upp alla klagomål och förfrågningar.

152.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den biogeografiska processen att tillhandahålla en mekanism för samarbete för berörda parter om förvaltningen av Natura 2000 och en motsvarande nätverksmöjlighet. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att lösa språkproblemet som hindrar dess räckvidd.

153.  Europaparlamentet beklagar djupt att den prioriterade åtgärdsplanen gett en otillförlitlig bild av kostnaderna för Natura 2000, och att de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna var felaktiga och begränsade. Parlamentet noterar med oro att uppskattningarna inte var tillförlitliga och jämförbara och därmed begränsar möjligheten att noggrant övervaka det EU-stöd som anslagits för Natura 2000. Parlamentet beklagar att detta ledde till att den prioriterade åtgärdsplanen hade ett begränsat värde när det gäller att garantera konsekvens i unionens finansiering av biologisk mångfald inom ramen för Natura 2000. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse medlemsstaterna med mer strukturerade riktlinjer för rapportering och övervakning och om slutförandet av den prioriterade åtgärdsplanen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de uppgifter som lämnas är korrekta.

154.  Europaparlamentet anser att anslagen för Natura 2000 ska kunna identifieras och att användningen av medlen ska kunna spåras, i annat fall kan inte investeringarnas inverkan mätas. Parlamentet uppmanar kommissionens berörda generaldirektorat att i den utsträckning Natura 2000 medfinansieras av Eruf/Sammanhållningsfonden och Ejflu, lägga till ett särskilt kapitel om Natura 2000 till sina årliga verksamhetsrapporter.

155.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av expertgruppen och tillfälliga arbetsgrupper om harmonisering av praxis, och uppmanar kommissionen att använda resultaten av deras verksamhet under nästa programperiod.

156.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets behöriga utskott om handlingsplanen för att förbättra genomförandet av naturvårdsdirektiven(15).

Del XII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2017 ”Kommissionens förhandlingar om partnerskapsöverenskommelser och program inom sammanhållningspolitiken 2014–2020: utgifterna riktas mer mot Europa 2020-prioriteringar, men arrangemangen för resultatmätning är allt mer komplexa”

157.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer i dess särskilda rapport. Parlamentet anser att revisionsrättens analys av genomförandet av programperioden 2014–2020 för de europeiska struktur- och investeringsfonderna är användbar och aktuell när det gäller att bistå lagstiftaren och kommissionen att dra lämpliga slutsatser för perioden efter 2020.

158.  Europaparlamentet noterar kommissionens svar och att kommissionen godtar fem av revisionsrättens rekommendationer till fullo och två rekommendationer delvis. Parlamentet välkomnar kommissionens beredskap att genomföra dem, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i tid genomföra rekommendationerna fullt ut.

159.  Europaparlamentet håller inte med om revisionsrättens och kommissionens åsikt att parlamentets utökade befogenheter i sig var en faktor för en otillbörlig försening i antagande av de relevanta förordningarna för perioden 2014–2020.

160.  Europaparlamentet beklagar att det dragit ut på tiden för kommissionen med att lägga fram sitt förslag till den fleråriga budgetramen efter 2020, eftersom följden av detta kan bli att förhandlingarna om och antagandet av motsvarande lagstiftning om denna budgetram, tillsammans med motsvarande finansieringsprogram och instrument, också blir avsevärt försenat, så att det inte alls är säkert att de kan genomföras i rätt tid under perioden efter 2020.

161.  Europaparlamentet betonar att förslaget till ny förordning för sammanhållningspolitiken efter 2020, som ska bestå av en enda uppsättning regler eller annars i praktiken måste säkerställa förenkling, ökad tillgång till medel och ett framgångsrikt genomförande av målen på detta politikområde.

162.  Europaparlamentet betonar att man bör undvika en upprepning av förseningarna i antagandet av de operativa programmen, samt de problem som revisionsrätten identifierat såsom mer komplicerade, krävande och långa förhandlingar om förordningarna om ESI-fonderna för perioden 2014–2020, det sena antagandet av sekundärlagstiftning och riktlinjer och behovet av flera omgångar av godkännande av operativa program av kommissionen. Parlamentet beklagar att dessa brister går stick i stäv med målet om förenkling av förvaltningssystemet för sammanhållningspolitiken.

163.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 2/2017 drar slutsatsen att partnerskapsöverenskommelserna har visat sig vara ett ändamålsenligt instrument för att öronmärka ESI-medel till tematiska mål och investeringsprioriteringar och för att stödja inriktningen på Europa 2020-strategins mål för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar dock att ett framgångsrikt genomförande av målen kräver en tillräcklig budget för sammanhållningspolitiken efter 2020.

164.  Europaparlamentet konstaterar att till skillnad från tidigare perioder, skulle kommissionens synpunkter på förslagen till operativa program antas av kommissionskollegiet medan det under den föregående programplaneringsperioden endast var de slutliga operativa programmen som skulle antas av kollegiet. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att se över mervärdet av ett sådant förfarande vid utarbetandet av sitt förslag för programperioden efter 2020.

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant analysera de problem som nämns ovan och att vidta åtgärder för att undvika dem under perioden efter 2020, inklusive alla nödvändiga förbättringar, och möjliggöra en snabb och högkvalitativ programplanering.

166.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka samrådet vid utarbetandet av operativa program, vilket bör underlätta en snabb process för godkännande.

167.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att använda exakt och harmoniserad terminologi som möjliggör en korrekt mätning av sammanhållningspolitikens resultat. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har föreslagit gemensamma definitioner av ”resultat” och ”produktion” i förslaget till den nya budgetförordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa tydliga gemensamma definitioner av begrepp såsom ”produktion”, ”resultat” och ”effekter” så snart som möjligt och i god tid före början av perioden efter 2020.

168.  Europaparlamentet påminner om att adekvat administrativ kapacitet, särskilt på nationell och regional nivå är avgörande för en smidig förvaltning och genomförande av operativa program, inbegripet för övervakning och rapportering av uppnådda mål och resultat med hjälp av relevanta indikatorer. Parlamentet betonar i detta avseende att kommissionen och medlemsstaterna använder tillgängligt tekniskt stöd för att förbättra den administrativa kapaciteten på olika nivåer.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka och underlätta utbyte av bästa praxis på alla nivåer.

170.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna tillämpar en mängd ytterligare produktions- och resultatindikatorer utöver de indikatorer som föreskrivs i de grundläggande rättsakterna. Parlamentet befarar en nationell överregleringseffekt (gold plating), vilket kan göra användningen av strukturfondsmedel mer besvärlig och mindre effektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att avskräcka medlemsstaterna från att följa en sådan strategi.

171.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att mäta effekterna på medellång och lång sikt av program eftersom det endast är när effekten mäts som beslutsfattare kan få klarhet i huruvida de politiska målen har uppfyllts. Parlamentet uppmanar kommissionen att uttryckligen mäta effekten under programperioden efter 2020.

Del XIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2017 ”EU:s bistånd till Tunisien”

172.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport som utvärderar unionens bistånd till Tunisien. Parlamentet stöder dess rekommendationer samt presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

173.  Europaparlamentet noterar att unionens medel överlag har använts väl eftersom de i stor utsträckning har bidragit till landets övergång till demokrati och ekonomisk stabilitet i Tunisien efter revolutionen.

174.  Europaparlamentet noterar att unionens insatser var väl samordnade med de största givarna och inom EU:s institutioner och avdelningar. Kommissionen uppmanas att göra en gemensam programplanering tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra inriktningen på och samordningen av biståndet.

175.  Europaparlamentet är medvetet om att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten var tvungna att arbeta i ett instabilt politiskt, socialt och säkerhetsrelaterat sammanhang, vilket innebar en stor utmaning vid tillhandahållandet av det omfattande stödet.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare finslipa metoden för sektorsuppdelat budgetstöd genom att beskriva landets prioriteringar och utformningen av villkoren, och därigenom underlätta en mer strukturerad och målinriktad EU-strategi och förstärka den tunisiska nationella strategins generella trovärdighet.

177.  Europaparlamentet noterar att EU-finansieringen i betydande grad bidrog till övergången till demokrati och ekonomisk stabilitet i Tunisien. Parlamentet uppmanar dock kommissionen och utrikestjänsten att begränsa inriktningen på sina åtgärder till ett mindre antal väldefinierade områden för att maximera effekterna av unionens bistånd.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa bästa praxis när det gäller budgetstödsprogram och tillämpa relevanta villkor för utbetalning som stimulerar de tunisiska myndigheterna att genomföra nödvändiga reformer. Parlamentet uttrycker sin oro över en släpphänt fördelning av medel enligt principen ”mer för mer”, som i allmänhet saknade samband med hur ytterligare krav uppfylldes och som inte föregicks av en grundlig kontroll av vilka framsteg som gjorts.

179.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med en omfattande bedömning av förvaltningen av de offentliga finanserna, företrädesvis genom en Pefa-bedömning(16), för att identifiera eventuella svaga sidor i unionens bistånd och ta itu med dem.

180.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra utformningen av program och projekt genom att fastställa ett antal tydliga referensvärden och indikatorer som gör det möjligt att korrekt utvärdera i vilken utsträckning målen har uppnåtts.

181.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att fokusera på en långsiktig, hållbar ekonomisk utveckling, snarare än på åtgärder som medför endast en tillfällig återhämtning av arbetsmarknaden.

Del XIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2017 ”Skyddet av EU:s budget mot oriktiga utgifter: Kommissionen använde sig i allt större utsträckning av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på sammanhållningsområdet under perioden 2007–2013”

182.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer i dess särskilda rapport.

183.  Europaparlamentet inser vikten av att genomföra sammanhållningspolitikens mål, närmare bestämt att minska utvecklingsskillnaderna mellan regionerna, omstrukturera industriområden och främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete, och på så sätt bidra till att uppnå unionens strategiska mål. Parlamentet anser att detta motiverar sammanhållningspolitikens betydande andel av unionens budget. Parlamentet betonar vikten av sund ekonomisk förvaltning, förebyggande och motverkande av oriktigheter och finansiella korrigeringar.

184.  Europaparlamentet noterar kommissionens godtagande av alla revisionsrättens rekommendationer, och uppmanar kommissionen att genomföra dem fullt ut och i god tid.

185.  Europaparlamentet noterat att kommissionen överlag på ett ändamålsenligt sätt använt sig av de åtgärder som den har till sitt förfogande för programplaneringsperioden 2007–2013 för att skydda unionens budget från oriktiga utgifter.

186.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen under programplaneringsperioden 2007–2013 började genomföra korrigerande åtgärder och finansiella korrigeringar mycket tidigare än under perioden 2000–2006 och med en större genomslagskraft. Parlamentet betonar emellertid att sådana åtgärder måste garantera skyddet av unionens ekonomiska intressen, samtidigt som man erkänner vikten av ett snabbt och effektivt genomförande av de berörda operativa programmen.

187.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara fortsatt uppmärksam vid granskningen av slutdeklarationerna från medlemsstaterna för programplaneringsperioden 2007–2013, liksom i framtiden.

188.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analytisk och en konsoliderad rapport om alla förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under programplaneringsperioden 2007–2013, med utgångspunkt i rapporten från föregående period.

189.  Europaparlamentet betonar att avbrutna och inställda betalningar innebär en avsevärd ekonomisk risk för medlemsstaterna och kan även leda till svårigheter för kommissionen i dess budgetförvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera välavvägda insatser för att skydda budgeten och uppnåendet av sammanhållningspolitikens mål.

190.  Europaparlamentet understryker att om medlemsstaterna själva upptäcker oriktigheter och vidtar förebyggande åtgärder kommer detta att leda till att mindre tid läggs på problem och mer tid på att lösa dem. Parlamentet anser att det också kommer att innebära att förvaltnings- och kontrollsystemen i medlemsstaterna fungerar ändamålsenligt och att nivån på oriktigheterna sålunda skulle kunna ligga under väsentlighetströskeln. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att arbeta mer aktivt och ansvarsfullt och att upptäcka och korrigera oriktigheter på grundval av egna kontroller och revisioner samt att förbättra förvaltnings- och kontrollsystemen på nationell nivå för att undvika ytterligare finansiella nettokorrigeringar och förlust av medel.

191.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge kommissionen tillgång till tillräckligt med information ifråga om volym och kvalitet i samband med finansiella korrigeringar som görs till följd av kommissionens revisioner, i syfte att säkerställa snabba förfaranden.

192.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av regleringsmässig säkerhet och adekvat vägledning och teknisk assistans från kommissionens sida för medlemsstaternas myndigheter, inbegripet en tillräcklig specifik formulering av kommissionens krav. Parlamentet uppmanar även kommissionen att föra ett nära samarbete med medlemsstaternas myndigheter för att förbättra effektiviteten i kontrollerna på första och andra nivån.

193.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna vägledning för en harmoniserad rapportering om genomförandet av finansiella korrigeringar, vilket kommer att underlätta övervakningen och utvärderingen av effekterna av de finansiella korrigeringar som medlemsstaterna genomför.

194.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens slutsats att den rättsliga ram som gäller för finansiella korrigeringar för programperioden efter 2020 bör stärkas, men att den primära tyngdpunkten måste ligga på förebyggande av oriktigheter och bedrägerier.

195.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett integrerat övervakningssystem som gör det möjligt att så snart som möjligt använda informationen i databaserna för jämförande analyser, vilket bör omfatta både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för perioden 2014–2020, och att se till att parlamentet, rådet och medlemsstaternas berörda myndigheter i god tid får tillgång till information.

196.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att i sin framtida revisionsverksamhet fokusera mer på systematiska brister och ge rekommendationer till både kommissionen och medlemsstaterna när det gäller att förbättra det övergripande systemet för finansiell förvaltning och kontroll.

Del XV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 ”Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga”

197.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och gläder sig över att kommissionen godtar vissa av revisionsrättens rekommendationer och kommer att beakta dem.

198.  Europaparlamentet noterar att ungdomsarbetslöshetsnivån i unionen har sjunkit på senare år. Parlamentet beklagar dock att den i mitten av 2016 fortfarande berörde 18,8 % av ungdomarna. Parlamentet uppmuntrar enträget EU:s medlemsstater att ta itu med denna situation som har pågått så länge.

199.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över att den andel som varken arbetar eller studerar är bortkopplad från utbildnings- och arbetsmarknaden. Parlamentet inser att denna grupp är den som är svårast att nå genom de nuvarande operativa programmen genom vilka de ekonomiska stödåtgärderna mot ungdomsarbetslösheten ska genomföras. Parlamentet anser att man under perioden 2017–2020 bör fokusera på denna grupp så att man kan uppnå ungdomsgarantins huvudmål.

200.  Europaparlamentet betonar att det krävs väsentligt större EU-finansiering om man ska kunna integrera gruppen som varken arbetar eller studerar, och att medlemsstaterna också bör anslå ytterligare resurser från sina nationella budgetar.

201.  Europaparlamentet betonar att ungdomsgarantin sedan 2012 har bidragit positivt till att bekämpa ungdomsarbetslösheten, men att ungdomsarbetslöshetsnivån fortfarande är oacceptabelt hög, och vill därför att sysselsättningsinitiativet för unga ska förlängas till 2020.

202.  Europaparlamentet beklagar att ingen av de medlemsstater som besöktes kunde ge alla unga som varken arbetar eller studerar möjlighet att anta ett erbjudande inom fyra månader från det att de gick med i ungdomsgarantisystemet.

203.  Europaparlamentet välkomnar särskilt revisionsrättens rekommendation att mer insatser måste göras för att förbättra erbjudandenas kvalitet.

204.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande, som offentliggjordes i oktober 2016(17), drar slutsatsen att effektiviteten måste förbättras.

205.  Europaparlamentet noterar den permanenta utmaning som kompetensglappet utgör för att man ska kunna tillgodose arbetskraftsbehoven. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för rådets sysselsättningskommitté främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, så att denna fråga kan uppmärksammas i sysselsättningsagendan.

206.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens samarbete med medlemsstaterna för att identifiera och sprida god praxis när det gäller övervakning och rapportering, baserat på medlemsstaternas befintliga system. Parlamentet påminner kommissionen om att jämförelser av uppgifter är avgörande för dessa syften.

207.  Europaparlamentet noterar att man, för att uppnå kvalitetsmålet och fortsätta erbjuda alla unga under 24 år arbete i vissa regioner, skulle behöva väsentligt större resurser.

Del XVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2017 ”EU:s svar på flyktingkrisen: systemet med mottagningscentrum (hotspots)”

208.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet stöder dess rekommendationer samt presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

209.  Europaparlamentet noterar kommissionens svar och dess åtagande att stödja de italienska och de grekiska myndigheterna. Parlamentet välkomnar att kommissionen godtar samtliga rekommendationer från revisionsrätten för att vidareutveckla specifika aspekter av systemet med mottagningscentrum.

210.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten i sin särskilda rapport inte kunde ta itu med det bredare perspektivet, inbegripet omplacering av sökande till andra medlemsstater. Parlamentet betonar att flaskhalsarna i uppföljningsförfarandena utgjorde en ständig utmaning för välfungerande mottagningscentrum.

211.  Europaparlamentet konstaterar betydelsen av att genomföra den europeiska migrationsagendan. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta utveckla åtgärder på kort och lång sikt för att bättre hantera gränserna och ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration.

212.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), Europol, Frontex (i ljuset av dess nya mandat som europeisk gräns- och kustbevakning), nationella myndigheter och andra internationella organisationer att fortsätta att öka stödet till mottagningscentrumen. Parlamentet noterar att det endast är genom ett mer intensifierat samarbete mellan kommissionen, byråerna och medlemsstaterna som man på lång sikt kan säkerställa en mer framgångsrik utveckling av konceptet med mottagningscentrum.

213.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att det fortsatta anländandet av migranter, i synnerhet när det gäller Italien, fortfarande innebär enorma utmaningar, och att stöd från unionen och dess medlemsstater är av största vikt.

214.  Europaparlamentet betonar behovet av Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och Fonden för inre säkerhet (ISF). Parlamentet begär att det ska bli möjligt att tillämpa de finansiella bestämmelserna för katastrofbistånd till Amif och ISF. Parlamentet insisterar på att enda sättet att förbättra mottagningscentrumens effektivitet när det gäller att stödja de medlemsstater som ligger i frontlinjen, är att öka de ekonomiska resurserna för att förbättra och skapa infrastruktur för mottagande och inkvartering, vilket är viktigt när enorma mängder migranter anländer.

215.  Europaparlamentet välkomnar resultaten av revisionsrättens granskning av situationen för minderåriga migranter i mottagningscentrumen och betonar vikten av att utveckla en integrerad strategi för deras mottagande, samtidigt som man alltid tar hänsyn till deras bästa. Parlamentet efterlyser en bättre användning av ekonomiska resurser för mottagande av minderåriga och utbildning av personal som kommer att arbeta med de mest sårbara personerna. Parlamentet påminner om att efter offentliggörandet av denna särskilda rapport offentliggjorde kommissionen ett meddelande som helt fokuserade på minderåriga migranter(18). Parlamentet betonar vikten av detta meddelande och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra rekommendationerna i detta dokument.

216.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att öka sina insatser för att stödja mottagningscentrumen genom effektivare omplaceringar och, om det inte finns några grunder för inresa, genom förfaranden för återvändande.

217.  Europaparlamentet är mycket oroat över de fortsatta rapporterna om handel med barn. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att skydda barn, särskilt ensamkommande minderåriga, från och med ankomsten. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att människohandlare fortsätter att utgöra ett direkt hot mot barn.

218.  Europaparlamentet uppmanar Europol att fortsätta sina ansträngningar för att bekämpa irreguljär migration, människohandel och de berörda kriminella organisationerna, och hjälpa de nationella myndigheterna med att hantera eventuella brottsutredningar i samband med förvaltningen av mottagningscentrumen.

219.  Europaparlamentet välkomnar de italienska och grekiska myndigheternas försök att registrera så många som möjligt av de migranter som anländer till deras kuster, med en registrering i Grekland på 78 % under 2016 jämfört med 8 % under 2015 och 60 % under 2015, jämfört med ett genomsnitt på 97 % för 2016 i Italien. Parlamentet understryker att enda sättet att få ett effektivt mottagningssystem är att ha en exakt bild av situationen på plats.

220.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa kvaliteten på handläggningen av asylansökningar i mottagningscentrumen. Parlamentet noterar de svåra omständigheter under vilka ansökningarna måste behandlas, men betonar att man bör undvika att det görs misstag på grund av påskyndade förfaranden. Parlamentet betonar dessutom att medlemsstaterna i frontlinjen endast bör vara ansvariga för att registrera alla migranter och ta deras fingeravtryck, men att alla medlemsstater bör ha ett gemensamt ansvar för uppföljningsförfarandena i en anda av solidaritet. Parlamentet begär att asylsökande ska få lämplig information om omplaceringsförfarandet som sådant, om sina rättigheter och om möjliga destinationsländer.

221.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att den ihållande bristen på experter utan ytterligare dröjsmål avhjälps genom stöd från Easo och medlemsstaterna. Parlamentet är, särskilt när det gäller Italien, övertygat om att ytterligare stöd kommer att behövas även i framtiden. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att enas om en plan för att göra sådan ytterligare kapacitet tillgänglig på begäran från Italien och Grekland.

222.  Europaparlamentet understryker att mottagningscentrum är platser för registrering av anländande migranter och därför inte bör bli överfulla eller förvandlas till förvarsenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar med att vidta alla nödvändiga åtgärder för att till fullo följa Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

223.  Europaparlamentet är oroat över att det för närvarande är så många olika aktörer som är involverade i inrättandet och driften av mottagningscentrum, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram förslag för att öka transparensen och ansvarsskyldigheten i denna struktur.

224.  Europaparlamentet rekommenderar att revisionsrätten överväger en snabb uppföljningsrapport om mottagningscentrumens funktionssätt med ett bredare tillvägagångssätt som inbegriper en analys av asyl-, omplacerings- och återvändandeförfarandena.

Del XVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2017 ”De attesterande organens nya roll när det gäller GJP-utgifter: ett positivt steg mot en modell för samordnad granskning men med betydande brister som måste åtgärdas”

225.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen godtar de flesta rekommendationerna och kommer att ta upp dem till diskussion, alternativt har redan har börjat genomföra dem.

226.  Europaparlamentet noterar de positiva framsteg som gjorts med modellen för granskning av GJP-utgifter. Parlamentet beklagar dock att systemet med samordnad granskning ännu inte fungerar fullt ut.

227.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess övergripande ansvar för att GJP-medlen används effektivt. Parlamentet uppmuntrar också kommissionen att se till att kontrollmetoderna används tillräckligt enhetligt i hela unionen och att de attesterande organen tillämpar samma kriterier i sitt arbete.

228.  Europaparlamentet noterar att de attesterande organen har skött granskningen av de utbetalande organen i sina respektive länder självständigt sedan 1996. Parlamentet gläder sig över att man under 2015 för första gången ställde upp krav på att de attesterande organen skulle kontrollera utgifternas laglighet och korrekthet. Parlamentet anser att detta är en mycket positiv utveckling eftersom det kan hjälpa medlemsstaterna att stärka kontrollerna och minska granskningskostnaderna och ge kommissionen möjlighet att få oberoende extra garantier angående GJP-utgifternas laglighet och korrekthet.

229.  Europaparlamentet beklagar dock att kommissionen bara kan använda sig av de attesterande organens arbete i begränsad omfattning, eftersom det enligt revisionsrättens rapport finns betydande brister i utformningen av den nuvarande ramen, som leder till att de attesterande organens utlåtanden inte fullt ut stämmer överens med revisionsstandarder och revisionsbestämmelser på vissa viktiga områden.

230.  Europaparlamentet noterar med oro att det av revisionsrättens rapport framgår att det finns brister både vad gäller metod och genomförande. Exempelvis är revisionsstrategierna ofta olämpliga, urvalet är inadekvat och de attesterande organens revisorer saknar ofta tillräcklig kunskap och rättslig expertis. Parlamentet medger dock att 2015 kan ha varit extra besvärligt för medlemsstaterna eftersom unionen just börjat genomföra de relevanta bestämmelserna och riktlinjerna och de attesterande organen eventuellt inte hade fått tillräcklig information och utbildning om deras konkreta tillämpning eller fått tillräcklig vägledning om nödvändig urvalsmängd.

231.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med de brister som påpekas i revisionsrättens rapport och komma fram till en verkligt effektiv modell för samordnad granskning av GJP-utgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och aktivt stödja de attesterande organen i deras insatser för att förbättra arbetet och metoderna angående utgifternas laglighet och korrekthet.

232.  Europaparlamentet påpekar särskilt vikten av att utveckla mer tillförlitliga arbetsmetoder i riktlinjerna vad gäller risken för att blåsa upp den grad av säkerhet som kan härledas från interna kontroller och stöder revisionsrättens anmärkningar om bristande representativitet hos urvalet och den testmetod som tillåts, onödig beräkning av två olika felfrekvenser och hur frekvenserna används samt de icke tillförlitliga utlåtanden som bygger på för lågt redovisade fel.

233.  Europaparlamentet noterar också att revisionsrätten i sin rapport konstaterar att kommissionen, trots att medlemsstaternas kontrollstatistik ofta är otillförlitlig, fortsätter att bygga sin säkerhetsmodell på dessa uppgifter och att det attesterande organets utlåtande bara vara en faktor bland många som beaktades 2015.

234.  Europaparlamentet beklagar de tydliga följderna av denna bristande tillförlitlighet. Parlamentet noterar till exempel att på området för direktstöd beviljade GD AGRI tilläggsbetalningar för 12 av 69 utbetalande organ, med en felfrekvens på över 2 %, trots att endast ett utbetalande organ hade infört reservationer i sin förklaring från början, och att GD AGRI 2015 också utfärdade reservationer för 10 utbetalande organ. Parlamentet noterar också att på området för landsbygdsutveckling gjorde GD AGRI tilläggsbetalningar för 36 av 72 utbetalande organ och i 14 fall var den justerade felfrekvensen över 5 %, och att under 2015 utfärdade GD AGRI också reservationer för 24 utbetalande organ från 18 medlemsstater.

235.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på denna otillförlitlighet och utforma åtgärder för att skapa en stabil grund för kommissionens säkerhetsmodell. Parlamentet anser att kommissionen i detta avseende aktivt bör vägleda de attesterande organen i arbetet med framtagande av korrekta utlåtanden och dra nytta av den information och de uppgifter som framkommer.

236.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att kräva att de attesterande organen inrättar ordentliga skyddsåtgärder för urvalsrepresentativitet, göra det möjligt för de attesterande organen att genomföra tillräckliga kontroller på plats, kräva att de attesterande organen beräknar endast en felfrekvens för laglighet och korrekthet samt säkerställa att den felnivå som rapporteras i de utbetalande organens kontrollstatistik verkligen tas med i de attesterande organens felfrekvens.

237.  Europaparlamentet rekommenderar i synnerhet att kommissionen i utlåtanden om GJP-utgifternas laglighet och korrekthet lägger tonvikt vid att kvaliteten och omfattningen är sådan att kommissionen kan fastställa tillförlitligheten i de utbetalande organens kontrolldata eller, där så är lämpligt, bedöma den nödvändiga justeringen av de utbetalande organens felfrekvens på grundval av de attesterande organens utlåtanden.

238.  Vad gäller revisionsrättens rekommendation nr 7 noterar Europaparlamentet att kommissionen måste se till att de utbetalande organens felfrekvens inte felaktigt ackumuleras i de attesterande organens totala felfrekvens. Parlamentet anser att riktlinjer i detta avseende bör vara så tydliga som möjligt för att undvika missförstånd i finansiella korrigeringar.

239.  Europaparlamentet noterar också att revisionsrätten i sin rapport påpekar att principen att de utbetalande organen inte i förväg vet vilka transaktioner som kommer att omfattas av upprepningskontrollerna, inte iakttogs i fallet med Italien, där det attesterande organet hade gett det utbetalande organet information på förhand om vilka stödmottagare som skulle kontrolleras, innan det attesterande organet utfört merparten av sina första kontroller på plats. Parlamentet betonar med eftertryck att man alltid måste säkerställa korrekt tillämpning av den urvalsmetod som baseras på ersättningsanspråk, och att förhandsinformation inte får ges utan att det får konsekvenser.

240.  Europaparlamentet påpekar att det för icke-IAKS-transaktioner (både EGFJ och Ejflu) föreligger en betydande skillnad mellan den period för vilken kontrollerna på plats rapporteras (kalenderåret) och den period för vilken utgifter betalas (16 oktober 2014–15 oktober 2015 för budgetåret 2015). Parlamentet noterar att vissa av de stödmottagare som kontrollerades på plats under kalenderåret 2014 därför inte ersattes under budgetåret 2015 och att de attesterande organen inte kan använda resultaten av sådana transaktioner när de beräknar felfrekvensen det aktuella budgetåret. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lämpliga lösningar för synkronisering av dessa kalendrar.

241.  Europaparlamentet påpekar att de utbetalande organens kontrollscheman kan vara mycket snäva, särskilt i medlemsstater med kort odlingssäsong, och det visar sig ofta vara mycket svårt för dem att lämna relevant information till de attesterande organen i god tid. Parlamentet noterar att detta kan leda till användning av många olika kontrollmetoder och duplicering av felfrekvenser eftersom de attesterande organen inte helt och hållet kan följa de utbetalande organens kontrollförfaranden. Parlamentet anser att detta problem kan åtgärdas t.ex. med hjälp av satellitbaserad övervakning.

242.  Europaparlamentet anser att ny teknik rent allmänt kan utnyttjas bättre i samband med granskning av GJP-utgifter: Där tillräcklig tillförlitlighet kan uppnås genom exempelvis satellitövervakning bör stödmottagarna och revisorerna inte belastas med överdrivna kontroller på plats. Parlamentet betonar att det visserligen är viktigt att värna unionens ekonomiska intressen i samband med GJP-utgifter, men att det verkliga målet för systemet med samordnad granskning bör vara effektiva kontroller, välfungerande administration och minskad byråkrati.

243.  Europaparlamentet betonar också att modellen med samordnad granskning bör medföra färre lager i kontrollsystemet och lägre utgifter för unionen, medlemsstaterna och stödmottagarna. Parlamentet anser att större vikt bör läggas vid tillförlitligheten i medlemsstatens övergripande kontrollsystem, i stället för att man enbart fokuserar på kompletterande kontroller för stödmottagarna. Parlamentet anser att granskningssystemet fortfarande är alltför tungrott för stödmottagarna, att i medlemsstater där oegentligheter och bedrägerier är mindre vanliga, har det övergripande granskningssystemet visat sig tillräckligt och att tillförlitlighet kan säkras genom andra metoder än överdrivna kontroller på plats.

244.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga studera revisionsrättens rapport och parlamentets rekommendationer och vidareutveckla granskningssystemet för GJP-utgifter i riktning mot ett tillvägagångssätt med verkligt samordnad granskning.

245.   Europaparlamentet betonar att många av de brister som identifierats av revisionsrätten togs upp och åtgärdades av kommissionen i dess riktlinjer för 2018. Parlamentet välkomnar de kontinuerliga framsteg som gjorts av certifieringsorgan.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2017 ”EU:s fiskerikontroller: mer behöver göras”

246.  För att informationen om fiskekapacitet ska bli mer korrekt uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2018 fastställa förfaranden för att kontrollera om informationen i deras nationella fartygsregister är korrekt.

247.  I samband med en eventuell framtida ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009(19) (”kontrollförordningen”), och för att göra information av fiskekapaciteten mer korrekt, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag om detaljerade regler för regelbundna dokumentkontroller och kontroller på plats av både bruttotonnage (GT) och maskinstyrka (kW) ta med indikatorer som används för att beräkna fiskekapaciteten.

248.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen och för att förbättra övervakningen av små fiskefartygs verksamhet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med

   a) avskaffandet av VMS-undantagen(20) för fartyg mellan 12 och 15 meter,
   b) kravet att det installeras mindre och billigare lokaliseringssystem på fartyg kortare än 12 meter.

249.  För att säkerställa transparens i samband med fördelningen av fiskekvoter uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2019 informera kommissionen om sitt kvottilldelningssystem i enlighet med artikel 16 i GFP-förordningen(21) och om hur transparenta och objektiva kriterier tillämpas vid fördelningen av fiskekvoter mellan aktörer.

250.  För att informationen om fiske ska bli mer fullständig och tillförlitlig uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2019

   a) se över och förbättra processen för registrering och kontroll av uppgifter i pappersform om fiskeverksamheter, gradvis införa rutiner för att registrera och kontrollera de elektroniska uppgifter om fiskeverksamheten som skickas av fartyg kortare än 10 meter; se till att dessa system är kompatibla och möjliggöra utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska fiskerikontrollbyrån,
   b) se till att ha tillförlitliga uppgifter om verksamhet som bedrivs av fartyg kortare än 10 meter genom det gradvisa införandet av lämpliga, billigare och mer användarvänliga registrerings- och rapporteringskrav, och se till att de tillämpar bestämmelserna i kontrollförordningen om insamlingen av dessa,
   c) slutföra valideringen och korskontrollerna av uppgifter om fiskeriverksamhet.

251.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2020

   a) upprätta en plattform för informationsutbyte som medlemsstaterna ska använda för att skicka validerade data i standardformat och med standardinnehåll så att den information som de olika kommissionsavdelningarna har tillgång till överensstämmer med medlemsstaternas data,
   b) uppmuntra framtagningen av ett billigare, enklare och användarvänligt system som underlättar den elektroniska överföringen av fiskeverksamhetsdata från fartyg kortare än 12 meter; för fartyg med en längd på mellan 10 och 12 meter införa skyldigheten att använda elektroniska, i stället för pappersbaserade, registrerings- och rapporteringssystem (e-loggbok); för fartyg kortare än 10 meter gradvis införa skyldigheten att registrera och rapportera sin fångst genom billigare, enklare och användarvänliga elektroniskt baserade system,
   c) analysera de kvarstående problemen när det gäller fullständigheten och tillförlitligheten hos medlemsstaternas uppgifter och vid behov komma överens med medlemsstaterna om lämpliga åtgärder.

252.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen och för att göra fiskeriuppgifterna fullständigare och tillförlitligare uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med

   a) avskaffandet av undantagen om att fartyg mellan 12 och 15 meter inte måste ha det elektroniska rapporteringssystemet och göra elektroniska deklarationer,
   b) en översyn av kontrollförordningens krav om medlemsstaternas skyldighet att rapportera fångstdata, för att tillhandahålla detaljuppgifter om fiskeområde, fartygsstorlek och fiskeredskap.

253.  För att förbättra inspektionerna uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att utarbeta och använda standardiserade inspektionsprotokoll och inspektionsrapporter som är mer anpassade till fiskets specifika regionala och tekniska förutsättningar än de som anges i bilaga XXVII till förordning nr (EU) 404/2011(22). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med Europeiska fiskerikontrollbyrån göra detta senast 2019 när den nya förordningen om tekniska åtgärder(23) träder i kraft.

254.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med en obligatorisk användning för medlemsstaterna av systemet med elektroniska inspektionsrapporter så att deras nationella inspektionsresultat redovisas i sin helhet och uppdateras. Parlamentet uppmanar kommissionen att i förslaget också inkludera en skyldighet för medlemsstaterna att dela med sig av resultaten av inspektioner till andra berörda medlemsstater.

255.  För att se till att sanktionssystemet fungerar ändamålsenligt uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2019

   a) ta vederbörlig hänsyn till att överträdelser upprepas och lagbrytare återkommer när sanktioner fastställs,
   b) genomföra pricksystemet fullt ut och säkerställa att det tillämpas lika inom deras respektive territorier.

256.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med en bestämmelse om ett system för utbyte av uppgifter om överträdelser och sanktioner i samarbete med Europeiska fiskerikontrollbyrån och medlemsstaterna.

Del XIX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2017 ”EU:s stöd till kampen mot människohandel i Syd- och Sydostasien”

257.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet stöder dess rekommendationer samt presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

258.  Europaparlamentet konstaterar att trots den utmanande miljö som unionen tvingades verka i lämnades ett konkret bidrag till kampen mot människohandel i Syd- och Sydostasien.

259.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i kampen mot människohandel genom åtgärder som till exempel utnämning av europeiska sambandsmän för migration i vissa länder. Parlamentet begär att detta arbete fortsätter.

260.  Europaparlamentet uppmanar unionen att intensifiera sitt samarbete med nationella och regionala myndigheter samt andra organisationer som är närvarande i området (såsom FN, Asean och relevanta icke-statliga organisationer) och det civila samhället, för att få en bättre överblick över de långvariga prioriteringarna och på så sätt utarbeta en mer målinriktad handlingsplan.

261.  Europaparlamentet betonar vikten av att utrota extrem fattigdom och diskriminering av minoriteter samt könsdiskriminering i länderna i Syd- och Sydostasien, samt av att konsolidera grunden för de demokratiska och mänskliga rättigheterna i dessa länder med stöd av EIDMR.

262.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande, enhetlig och tillförlitlig databas över ekonomiskt stöd till bekämpning av människohandel så att fördelningen av medel är mer motiverad och når de mottagare som faktiskt har de mest trängande behoven. Parlamentet instämmer med rådet i behovet av att utarbeta en uppdaterad förteckning över regioner och länder som drabbats av människohandel och att denna förteckning bör finnas med i databasen.

263.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Rapport om uppföljningen av EU:s strategi för utrotande av människohandel och ytterligare konkreta åtgärder som en grund för utarbetandet av ytterligare konkreta åtgärder (COM(2017)0728) som kommissionen offentliggjorde i december 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika åtgärder som bör utvecklas för varje region.

264.  Europaparlamentet välkomnar att människohandel även i fortsättningen kommer att vara en prioritering för unionens kommande policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet för perioden 2018–2021.

265.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka de brottsbekämpande organen i länderna i Syd- och Sydostasien så att de blir mer effektiva när det gäller att upptäcka och upplösa nätverk för människohandel. Parlamentet kräver att straffen för brottslingar som är inblandade i människohandel ska skärpas.

266.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta kampen mot människohandel inom unionen genom politiskt och rättsligt samarbete för att bekämpa maffior som utnyttjar unionen som slutlig bestämmelseort för offer för människohandel enligt meddelandet från december 2017.

267.  Europaparlamentet anser att tidsplanen för avhjälpande åtgärder och de resurser som anslagits måste samordnas bättre och att samarbetet mellan utrikestjänsten, kommissionen, Asean och FN måste förbättras för att möjliggöra en effektivare bekämpning av människohandel.

268.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att även hantera frågan om människohandel genom att undersöka andra typer av åtgärder såsom bilaterala och multilaterala avtal.

Del XX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2017 ”EU:s stöd till unga jordbrukare bör riktas så att det främjar generationsskifte på ett ändamålsenligare sätt”

269.  Europaparlamentet anser med hänsyn till den rådande gemensamma jordbrukspolitiken

   a) att det behövs en omfattande utvärdering av alla verktyg och åtgärder som kan kombineras för att hjälpa unga jordbrukare, vilken bör fokusera på jämförelser inom unionen, konsekvens eller inkonsekvens i resultatindikatorer och etableringshinder för unga jordbrukare, och som kan hanteras inom ramen för den framtida revideringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
   b) att målen bör definieras bättre med avseende på generationsskifte, eventuellt med ett kvantifierat mål, och information bör samlas in om hur framgångsrika generationsskiftena är och om de faktorer som bidrar till eller hindrar dessa.

270.  Europaparlamentet anser att lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 bör utformas på så sätt att kommissionen anger (eller kräver att medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning anger) en tydlig interventionslogik för de politiska instrument som är inriktade på generationsskiften inom jordbruket. Parlamentet anser att interventionslogiken bör innehålla

   a) en grundlig bedömning av unga jordbrukares behov och av de underliggande orsakerna till varför unga människor som vill bli jordbrukare ställs inför hinder när de vill etablera ett jordbruk och i vilken utsträckning dessa hinder gäller geografiska områden, jordbrukssektorer eller andra specifika egenskaper hos jordbruksföretag,
   b) en bedömning av vilka behov som unionens politiska instrument skulle kunna tillgodose och vilka behov som kan tillgodoses, eller redan tillgodoses bättre, av medlemsstaternas politik, liksom en analys av vilka stödformer (t.ex. direktstöd, klumpsummor eller finansieringsinstrument) som bäst passar de identifierade behoven,
   c) informationsåtgärder om möjliga typer av stöd för en tidigare överföring av en gård till en efterträdare med åtföljande rådgivning eller åtgärder, såsom ett tillfredsställande pensionssystem baserat på nationella eller regionala inkomster eller intäkter inom jordbruks-, livsmedels- och skogssektorn,
   d) en definition av Smart-mål där de politiska instrumentens resultat i form av förväntad generationsskiftestakt och förväntat bidrag till livskraften hos de jordbruksföretag som får stöd klart formuleras och kvantifieras. Parlamentet anser att det särskilt klart ska framgå om de politiska instrumenten ska ha som mål att stödja så många unga jordbrukare som möjligt eller specifika typer av unga jordbrukare (t.ex. de högst utbildade, de som etablerar jordbruk i mindre gynnade områden, de som inför teknik för energi- och vattenhushållning på sina jordbruksföretag, de som ökar sina jordbruksföretags lönsamhet eller produktivitet eller de som anställer fler personer).

271.  När medlemsstaterna genomför åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 uppmanar Europaparlamentet dem att rikta åtgärderna bättre genom att

   a) tillämpa kriterier för att se till att de mest kostnadseffektiva projekten väljs ut, såsom projekt som levererar den högsta ökningen av hållbar produktivitet eller livskraft till de jordbruksföretag som får stöd, projekt som mest ökar sysselsättningen i områden med högst arbetslöshet eller projekt i mindre gynnade områden där generationsskiftena går långsammast,
   b) tillämpa tydliga kriterier vid bedömningen av vilken roll unga jordbrukare som får stöd ska spela vid gemensam kontroll av jordbruksföretag som drivs som juridisk person (t.ex. vilken procentandel av rösträtten eller aktierna som stödmottagaren ska ha eller vilken procentandel av inkomsten som minst ska komma från hans eller hennes verksamhet vid jordbruksföretaget som får stöd) för att rikta stödet till unga jordbrukare som har jordbruket vid det jordbruksföretag som får stöd som sin huvudverksamhet,
   c) tillämpa tillräckligt höga minimitrösklar som projekt måste nå upp till och på lämpligt sätt dela upp åtgärdernas budget så att unga jordbrukare som etablerar ett jordbruk har lika tillgång till medel under hela programperioden,
   d) förbättra användningen av affärsplaner som ett verktyg för att bedöma både behovet av offentlig finansiering genom att vid ansökningen bedöma jordbruksföretagets sannolika livskraft utan stöd och, när projekten är klara, stödets inverkan på jordbruksföretagets livskraft eller andra klart specificerade mål (t.ex. sysselsättning eller införandet av teknik för energi- och vattenhushållning).

272.  Europaparlamentet anser att lagstiftningen för åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 bör se till att kommissionen och medlemsstaterna (i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning) förbättrar övervaknings- och utvärderingssystemet. Parlamentet anser särskilt att

   a) kommissionen bör definiera indikatorer för output, resultat och effekter så att det går att bedöma de politiska verktygens framsteg, ändamålsenlighet och effektivitet i förhållande till mål genom att utgå från bästa praxis, såsom användbara indikatorer som medlemsstaterna har tagit fram för sina övervakningssystem,
   b) medlemsstaterna regelbundet bör samla in faktiska uppgifter om de strukturella och finansiella egenskaperna hos de jordbruksföretag som får stöd (t.ex. intäkter, inkomster, antal anställda, införda innovationer och jordbrukarnas utbildning) för att kunna bedöma åtgärdernas effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att uppnå de avsedda politiska målen,
   c) kommissionen och medlemsstaterna bör kräva att utvärderingar ger användbar information om vad projekten och åtgärderna har åstadkommit utifrån faktiska uppgifter om hur de strukturella och finansiella egenskaperna hos de jordbruksföretag som får stöd har utvecklats genom att utnyttja den bästa praxis (t.ex. riktmärkning, kontrafaktiska analyser och enkäter) som identifierades vid den här revisionen (se ruta 5 i revisionsrättens särskilda rapport om fallet Emilia Romagna, punkt 75),
   d) det bör säkerställas att unga jordbrukare har snabb tillgång till rådgivning och verktyg som hjälper dem att reagera effektivt och ändamålsenligt på hot om marknadsstörningar eller en mättnad på marknaden eller prisvolatilitet. Parlamentet anser att på så sätt skulle konkurrenskraft och marknadsinriktning kunna förstärkas och krisrelaterade fluktuationer i producenternas inkomster skulle kunna minskas.

Del XXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2017 ”EU:s förvaltningsfond Bêkou för Centralafrikanska republiken: en lovande början trots vissa brister”

273.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

274.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s förvaltningsfond Bêkou och fondens bidrag till de internationella krisinsatserna i Centralafrikanska republiken. Parlamentet erkänner att denna första förvaltningsfond kan anses vara ett viktigt pilotprojekt på flera sätt och att det är nödvändigt att utarbeta mer exakta riktlinjer om den systemomfattande frågan om samordning av givare, övervakning och utvärdering enligt ett mer heltäckande tillvägagångssätt för att erhålla garantier.

275.  Europaparlamentet noterar att förvaltningsfonder var en del av ett för ändamålet särskilt utformat svar då det saknades de resurser och den flexibilitet som krävdes för att snabbt och på ett heltäckande sätt kunna hantera större kriser. Parlamentet anser att det behövs mer tid för att bevisa dess effektivitet och för att ytterligare lära av det operativa genomförandet.

276.  Europaparlamentet anser också att särskild vikt bör fästas vid effektiviteten och den politiska styrningen av förvaltningsfonder samt vid bristen på garantier för och tillsyn över den slutliga användningen av de tilldelade medlen.

277.  Europaparlamentet anser att revisionsrättens synpunkter om fondens begränsade inflytande på samordningen mellan de berörda parterna bör ges särskild uppmärksamhet, och att kommissionen bör göra allt som står i dess makt för att använda redan gjorda erfarenheter i den verksamhet som bedrivs av Europeiska utvecklingsfonden (EUF) inom områden såsom genomförandet och samordningen av investeringar med deltagande av flera parter och hanteringen av vem som äger resultaten.

278.  Europaparlamentet understryker att alla nya finansieringsinstrument och blandade finansieringsinstrument bör överensstämma med de övergripande målen för unionens utvecklingspolitik och fokusera på områden där mervärdet och den strategiska inverkan är störst.

279.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas bidrag till förvaltningsfonden hittills har varit relativt lågt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att engagera sig mer så att denna fond leder till de förväntade politiska målen.

280.  Europaparlamentet anser att vederbörlig hänsyn ska tas till kostnaderna för kontroll av förvaltningen och de administrativa kostnaderna i förhållande till de totala bidragen. Parlamentet anser att det ska finnas en överensstämmelse och komplementaritet mellan sådana nya utvecklingsverktyg och utvecklingsfondernas strategi och politiska mål.

281.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande kontrollmekanismer för att säkerställa politisk kontroll från parlamentets sida av styrningen, hanteringen och genomförandet av dessa nya instrument i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet anser att det är viktigt att utveckla särskilda strategier för övervakning av dessa instrument, med specifika mål, målsättningar och omdömen.

Del XXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2017 ”Genomförandet av dricksvattendirektivet: vattenkvaliteten och tillgången till vatten har förbättrats i Bulgarien, Ungern och Rumänien, men det behövs fortsatt stora investeringar”

282.  Eftersom tillgången till dricksvatten av god kvalitet är ett av de mest grundläggande behoven hos invånarna betonar Europaparlamentet att kommissionen bör göra sitt yttersta för att bättre övervaka situationen, särskilt när det gäller små vattenförsörjningsområden som befinner sig närmast slutanvändarna. Parlamentet påminner om att dålig kvalitet på dricksvattnet kan medföra hälsorisker för EU-medborgarna.

283.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att ge mer information till medborgarna när det gäller kvaliteten på det dricksvatten som levereras till dem, eftersom medborgarna i ett antal medlemsstater inte är medvetna om att kranvattnet är drickbart.

284.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte är skyldiga att rapportera om vattenkvaliteten i små vattenförsörjningsområden. Parlamentet hoppas att det reviderade dricksvattendirektivet(24) rättar till denna situation.

285.  Europaparlamentet understryker vikten av en hållbar infrastruktur för vatten och betonar betydelsen av att medborgarna deltar i underhållet av infrastrukturen för vatten.

286.  Europaparlamentet betonar den avgörande omständigheten att prispolitiken för vatten måste främja effektivitet och täcka kostnaderna för vattenanvändningen. Parlamentet noterar att det är medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla dricksvatten av hög kvalitet och till överkomliga priser för alla sina medborgare, eftersom vatten är en kollektiv nyttighet och en mänsklig rättighet.

287.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att de pågående diskussionerna och tilltagande tendenserna till avreglering och privatisering av vattentjänsterna i flera medlemsstater har blivit en viktig fråga för medborgarna.

Del XXIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2017 ”Ett gemensamt europeiskt trafikstyrningssystem för järnväg: kommer det politiska beslutet någonsin att bli verklighet?”

288.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

289.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har gjort en korrekt utvärdering av effekterna av de lagstiftningspaket som den inledde 2000 om järnvägssektorn. Parlamentet beklagar att de EU-medel som investerats i flera projekt inte kan anses vara kostnadseffektiva.

290.  Europaparlamentet noterar att järnvägssektorn generellt sett är mycket korporativ till sin natur, vilket eventuellt kan medföra att marknadsavregleringen snarare uppfattas som ett hot än en fördel.

291.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas intresse för att öka interoperabiliteten måste åtföljas av en uppskattning av kostnaderna och den finansiering som krävs. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att sätta upp realistiska mål vid fördelningen av unionens ekonomiska stöd till ERTM-systemet, och rekommenderar kommissionen att fastställa rimliga tidsfrister för genomförandet.

292.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att utarbeta en tidsplan för avvecklingen i samarbete med medlemsstaterna med rättsligt bindande mål. Parlamentet ställer sig därför positivt till att kommissionen har beslutat att samarbeta med industrin för att främja användningen av ett gemensamt upphandlingssystem som upprättats av Europeiska järnvägsgemenskapen.

293.  Europaparlamentet anser att man, med tanke på de kostsamma investeringar som krävs enligt detta system och det faktum att de som måste stå för kostnaden inte får någon omedelbar fördel av detta, måste göra en strategisk bedömning av fastställandet av prioriteringar inom rådet och medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar den europeiska genomförandeplanen och den tillhörande detaljerade ERTMS-handlingsplanen, som syftar till att säkerställa ett jämnt flöde av stöd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fokusera på bättre samordning av den europeiska genomförandeplanen och se till att unionens åtaganden beaktas inom de nationella prioriteringarna. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att fastställa mellanliggande mål i de nationella genomförandeplanerna för att förbättra övervakningen av enskilda delar.

294.  Europaparlamentet oroar sig över den höga andelen tillbakadragna åtaganden i anslutning till TEN-T-stöd till ERTMS-projekt, vilket huvudsakligen beror på att unionens finansiella bestämmelser inte är anpassade till de nationella genomförandestrategierna. Parlamentet välkomnar det faktum att kommissionen håller på att anpassa finansieringsförfarandena för FSE där så är möjligt. Kommissionen uppmanas att överväga och utvärdera situationen och vidta de åtgärder som krävs för att åtgärda detta.

295.  Europaparlamentet beklagar att EU-medel till fordonsenheter främst har använts till inrikes trafik och att godstransporter inte kan få stöd från sammanhållningsfonderna. Parlamentet påminner om att godstransporter på järnväg är en central aspekt av den inre marknaden.

296.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att brister med anknytning till oförenligheter i systemet åtgärdas på ett effektivt sätt under nästa programperiod.

297.  Europaparlamentet anser att för att den gemensamma järnvägsmarknaden ska fungera måste de berörda marknadsaktörerna fullt ut involveras före tilldelningen av EU-medel. Parlamentet anser att unionens politik för järnvägssektorn förutsätter en realistisk strategiomläggning som bör omfatta en lönsamhetsberäkning och utveckling av en ekonomisk modell i medlemsstaterna, om någon sådan modell inte finns, i syfte att garantera lämplig finansiering och göra det möjligt att identifiera källor på ett effektivt sätt.

Del XXIV– Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2017 ”Effektivitetsrevision av handläggningen av mål vid Europeiska unionens domstol”

298.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

299.  Europaparlamentet kritiserar Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) eftersom den inte har låtit revisionsrätten få tillgång till en del av de handlingar som den begärt i samband med effektivitetsrevisionen av domstolen. Parlamentet påminner domstolen om att revisionsrättens ledamöter och revisorer är bundna av konfidentialitet och tystnadsplikt vid genomförandet av sina uppgifter(25). Parlamentet beklagar att rättssekreterarna inte kunde höras trots deras avgörande roll i domstolens arbete.

300.  Europaparlamentet beklagar att förstainstansrätten från och med 2012 vid upprepade tillfällen har överskridit den skäliga tid inom vilken en part har rätt att förvänta sig ett avgörande. Parlamentet uppmanar tribunalen att rapportera till parlamentets budgetkontrollutskott för att klargöra situationen.

301.  Europaparlamentet noterar att efter reformen av domstolens rättsliga struktur fördelas domarna på avdelningarna i relation till mängden mål inom olika områden. Parlamentet är intresserat av att få veta hur denna fördelning går till och huruvida det finns specialiserade avdelningar för vissa områden. Parlamentet begär statistiska uppgifter om utvecklingen av ärenden inom det nya systemet.

302.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten vid urvalet uteslöt mål som tog mer än dubbelt så lång tid som genomsnittet. Parlamentet anser att det inte bara är typfallen som är relevanta för att bedöma resultaten.

303.  Europaparlamentet föreslår att domstolens arbetsspråk, särskilt de som används vid överläggningar, utvidgas till engelska, franska och tyska, som är EU-institutionernas arbetsspråk. Parlamentet uppmanar domstolen att söka efter bästa praxis i EU-institutionerna för att genomföra denna språkreform.

304.  Europaparlamentet noterar att rättssekreterarna är mycket inflytelserika i domstolens beslutsprocess, men att deras roll och de bestämmelser som gäller för dem fortfarande är okända för utomstående.

305.  Europaparlamentet konstaterar med oro att enligt översikten över de vanligaste faktorer som påverkade tidsåtgången för det skriftliga förfarandet i tribunalen står mottagning och behandling av rättegångshandlingar vid kansliet för 85 % av tidsåtgången. Parlamentet vill veta om registret har tillräckliga resurser.

306.  Europaparlamentet är oroat över handläggningstiden i tribunalen för fall som avser konfidentialitet.

307.  Europaparlamentet noterar förfarandet för att fördela de mål som anhängiggjorts vid domstolarna. Parlamentet uppmanar domstolen att tillhandahålla de bestämmelser som gäller för fördelning av mål i båda domstolarna.

308.  Europaparlamentet konstaterar att omkring 40 % av målen i tribunalen fördelades utanför turordningssystemet under 2014 och 2015, vilket gör att man kan ifrågasätta systemets funktionssätt. Parlamentet har samtidigt vissa tvivel avseende den skönsmässiga fördelningen av ärenden inom tribunalen. Parlamentet beklagar bristen på transparens i samband med förfarandet.

309.  Europaparlamentet oroar sig över att rättsferier är en av de vanligaste faktorerna som påverkar tidsåtgången för hantering av målen i domstolen. Parlamentet föreslår att utfrågningar och överläggningar i ett större antal mål – andra än där särskilda omständigheter föreligger – ska tillåtas under denna period.

310.  Europaparlamentet konstaterar att rättssekreterarnas sjukfrånvaro, mammaledighet eller föräldraledighet eller avgång också påverkar tidsåtgången för målen. Parlamentet uppmanar domstolen att överväga möjliga alternativa metoder för att hantera tillfällig frånvaro och säkerställa ett smidigt genomförande av arbetet.

311.  Europaparlamentet anser att resurserna inte fördelas proportionellt mellan domstolarna med hänsyn till deras respektive arbetsbörda. Parlamentet föreslår att gruppen av lektörer i tribunalen ingriper i ett senare skede av förfarandet.

312.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att beslut om utnämning av nya domare fattas i god tid före det datum då den avgående domaren lämnar domstolen för att säkerställa ett smidigt överlämnande av arbetsbördan.

313.  Europaparlamentet oroas av att domstolen anser att en enda strategi ska passa för alla de olika stegen i förfarandet. Parlamentet ger domstolen rådet att anpassa tidsfristerna så att de tar hänsyn till de enskilda målens typ och komplexitet.

314.  Europaparlamentet konstaterar att frågor om immateriella rättigheter är inblandade i ett betydande antal mål i båda domstolarna. Parlamentet uppmanar domstolen att undersöka olika sätt att förenkla förfarandena för dessa mål, och överväga att låta domstolens forsknings- och dokumentationsenheter göra en förundersökning.

Del XXV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2017 ”Programplanering inom landsbygdsutveckling: mindre komplexitet och mer fokus på resultat behövs”

315.  I beredningen av programperioden för tiden efter 2020, i syfte att öka inriktningen på prestationer och resultat, stärka integrationen mellan landsbygdsprogrammen och andra program samt förbättra bedömningen av landsbygdsprogrammens bidrag till de strategiska målen, uppmanar Europaparlamentet

   a) kommissionen att se till att dess politiska förslag anger hur överensstämmelsen mellan enskilda program kommer att stärkas genom ytterligare utveckling av krav,
   b) medlemsstaterna att senast 2022 närmare ange hur mekanismer för samordning, komplementaritet och synergieffekter kommer att genomföras, följas upp och rapporteras inom ramen för unionens övergripande mål och regler.

316.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utgången av 2020 se över utformningen av programplaneringsdokumenten i syfte att förenkla innehållet och minska antalet krav för programperioden efter 2020. Parlamentet anser att kommissionen särskilt bör begränsa programplaneringsdokumentens struktur till de delar och alternativ som är viktiga för att utgifterna för landsbygdsutveckling ska kunna planeras, genomföras och övervakas korrekt.

317.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna vidta åtgärder för att vid utgången av 2018 se till att den förbättrade årliga rapporteringen om genomförandet under 2019 ger tydlig och utförlig information om programresultat och att de obligatoriska svaren på gemensamma utvärderingsfrågor ger en bättre grund inför nästa programperiod.

318.  I beredningen av programperioden efter 2020 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inom ramen för unionens övergripande mål för jordbruk och landsbygdsutveckling mer utförligt definiera de olika typer av indikator som ska fastställas för att bedöma resultaten och konsekvenserna av insatser för landsbygdsutveckling. Parlamentet anser att kommissionen i denna process skulle kunna utnyttja den erfarenhet som gjorts och de lösningar som redan utvecklats av andra internationella organisationer (till exempel WHO, Världsbanken och OECD) när det gäller inriktningen på prestationer och resultat.

319.  Europaparlamentet anser att kommissionen behöver säkerställa kontinuiteten i den sortens investeringar som nu görs inom den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, som är ett viktigt finansieringsinstrument för att främja ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, innovation och sysselsättning i eftersläpande regioners landsbygds- och bergsområden och för att säkerställa en hållbar landsbygdsutveckling.

320.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2020 främja och underlätta nationell samordning och samverkan för att sprida god resultatmätningspraxis som utvecklats på nationell nivå.

321.  För programplaneringsperioden efter 2020 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att senast i slutet av 2020 gå igenom och utvärdera erfarenheterna från genomförandet av det nuvarande systemet, bland annat med avseende på

   a) effekten av resultatreserven och vilka alternativa mekanismer som på ett bättre sätt skulle kunna förbättra resultaten,
   b) lämpligheten och mätbarheten hos de resultatindikatorer som använts för att ge tillgång till resultatreserven,
   c) användningen av finansiella sanktioner för att komma till rätta med otillfredsställande resultat.

322.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, innan de antar ytterligare lagstiftningsförslag i slutet av 2018, överväga att anpassa sin långsiktiga strategi och politiken till budgetcykeln och göra en heltäckande genomgång av utgifterna innan en ny långsiktig budget fastställs.

323.  Europaparlamentet anser att för att göra det möjligt att godkänna landsbygdsprogram i samband med att nästa programperiod inleds bör kommissionen i sina lagstiftningsförslag ange ändringarna av tidpunkterna för utformning av politik, programplanering och genomförande, för att se till att landsbygdsutvecklingsprogrammen kan godkännas i början av nästa programperiod i syfte att möjliggöra att genomförandet sker i tid från och med 2020.

324.  Europaparlamentet anser att beslutet om den fleråriga budgetramens varaktighet bör säkra rätt balans mellan två till synes motstridiga krav, nämligen å ena sidan behovet av att flera av unionens politikområden – särskilt de med delad förvaltning såsom jordbruk och sammanhållning – kan fungera på basis av den stabilitet och förutsägbarhet som ett åtagande på minst sju år medför, och å andra sidan behovet av demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet som följer av synkroniseringen av varje enskild budgetram med parlamentets och kommissionens femåriga politiska cykel.

Del XXVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2017 ”Kommissionens arbete med den grekiska finanskrisen”

325.  Europaparlamentet tackar revisionsrätten för att ha utarbetat en heltäckande rapport om en mycket viktig fråga, som är nära knuten till budgetkontrollutskottets verksamhet. Parlamentet beklagar dock att det tog tre år att utarbeta revisionsrapporten. Parlamentet understryker vikten av att rapporter kommer i rätt tid, eftersom detta avsevärt skulle underlätta arbetet för kommissionen och parlamentet.

326.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten endast hade ett begränsat mandat för granskningen av unionens finansiella stöd till Grekland som förvaltades av den trojka som utgörs av kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden (IMF) och inte fick tillräcklig information från ECB. ECB uppmanas i en anda av ömsesidigt samarbete att tillhandahålla information som gör det möjligt för revisionsrätten att få en bredare bild av användningen av unionens medel.

327.  Europaparlamentet erkänner den komplicerade ekonomiska situationen i hela Europa och särskilt den svåra politiska situationen i Grekland under genomförandet av unionens finansiella stöd, eftersom detta hade en direkt inverkan på effektiviteten i genomförandet av stödet.

328.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av transparens i användningen av EU-medel i olika finansiella stödinstrument som genomförs i Grekland.

329.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de allmänna förfarandena för hur stödprogram utformas, särskilt genom att specificera hur mycket analytiskt arbete som behövs för att underbygga innehållet i villkoren och i den mån det är möjligt ange de verktyg som kan användas i olika situationer.

330.  Europaparlamentet betonar att kommissionen behöver förbättra sina arrangemang för kontroll av genomförandet och införandet av reformer så att den bättre kan identifiera administrativa eller andra hinder för att reformerna ska genomföras ändamålsenligt. Parlamentet anser dessutom att kommissionen behöver se till att ha de resurser som behövs för att göra denna typ av bedömningar.

Del XXVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2017 ”Gemensamt europeiskt luftrum: en förändrad kultur men inte ett gemensamt luftrum”

331.  Europaparlamentet framhåller det bristfälliga genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet till följd av motstånd från vissa luftfartsyrken som försvarar sina egna befogenheter, och på grund av bristen på stark politisk vilja i medlemsstaterna att uppfylla villkoren för genomförandet av detta initiativ.

332.  Europaparlamentet beklagar att trots att unionen lyckats undanröja landgränser mellan Schengenmedlemsstaterna, har den hittills inte kunnat undanröja gränserna i luften mellan samma medlemsstater, vilket leder till gemensamma förluster på 5 miljarder EUR årligen.

333.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av att se över och uppdatera indikatorerna i syfte att rationalisera flygtrafikens prestationssystem. Parlamentet välkomnar att kommissionen har meddelat att de håller på att ses över. Parlamentet betonar att tillförlitliga och adekvata uppgifter är nödvändiga för att säkerställa att översynen av indikatorerna är effektiv.

334.  Europaparlamentet påpekar att genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet skulle minska koldioxidutsläppen inom luftfartsindustrin med upp till 10 %, vilket i betydande utsträckning skulle hjälpa till att uppfylla målen i Parisavtalet om klimatförändringar.

335.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer i detalj undersöka resultaten av det gemensamma företaget Sesar, eftersom dessa kanske inte kan tillämpas på den nuvarande situationen där det gemensamma europeiska luftrummet inte har genomförts, och de riskerar att tillämpas i luftfartssystem som inte kan samarbeta med varandra.

336.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram närmare uppgifter om sina avtal med Eurocontrol för att övervaka användningen av EU-skattebetalarnas pengar.

337.  Europaparlamentet framhåller behovet av att de nationella tillsynsmyndigheterna är oberoende och att de har tillräckliga finansiella och organisatoriska medel.

338.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets ansvariga utskott om varför den inte har inlett överträdelseförfaranden om bristande genomförande av de funktionella luftrumsblocken, som skulle vara i drift 2012, men som ännu inte fungerar.

Del XXVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2017 ”Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende”

339.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rekommendationer, och uppmanar kommissionen att följa upp iakttagelserna och rekommendationerna i den särskilda rapporten.

340.  Europaparlamentet noterar de mycket höga utgifterna för det nya miljöanpassningsstödet, som motsvarar 30 % av alla direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och nästan 8 % av hela EU-budgeten. Parlamentet oroar sig över att detta belopp inte motsvarar miljöanpassningsstödets ambitionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta detta vid utarbetandet av en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.

341.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande är oklart hur miljöanpassningen förväntas bidra till de bredare EU-målen när det gäller klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en särskild handlingsplan för miljöanpassning som en del av en ny reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som tydligt skulle ange interventionslogiken och även innehålla en uppsättning specifika och mätbara mål.

342.  Europaparlamentet är bekymrat över att miljöanpassningsinstrumentet förblir en inkomststödåtgärd som gör det möjligt för jordbrukarna att öka sina inkomster med upp till 1 % men som i många fall inte nödvändigtvis medför några skyldigheter eller kostnader i samband med genomförandet, vilket innebär att finansieringens syfte kan ifrågasättas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla striktare regler för jordbrukarna, och samtidigt undvika överdrivet många undantag.

343.  Europaparlamentet är bekymrat över komplexitets- och transparensnivån när det gäller miljöanpassningen och den gemensamma jordbrukspolitiken själv. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa miljöanpassningsprogrammet och hela den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att öka transparensen och åtgärda den höga risken för missbruk och dubbelfinansiering.

344.  Europaparlamentet är särskilt oroat över revisionsrättens slutsats att miljöanpassning sannolikt inte leder till väsentliga vinster för miljön och klimatet, och uppmanar kommissionen att ompröva huruvida instrumentet bör bibehållas och möjligheten att återinvestera det betydande miljöanpassningsstödet i redan befintliga, ofta överlappande program som har visat sig vara mer effektiva och motiverade.

o
o   o

345.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten, och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

(1) EUT L 48, 24.2.2016.
(2) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(3) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(4) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0121.
(6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(7) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.
(8)1.2.3.4.5.6.7.8.9.10.11.12.13. ECB börytterligare effektivisera beslutsordningen och delegera vissa beslut till lägre nivåer, så att tillsynsnämnden kan fokusera på mer krävande frågor,bedöma riskerna och vidta lämpliga skyddsåtgärder, bland annat när det gäller hur man hanterar potentiellt motstridiga ansökningar och specifikt kontrollerar efterlevnaden för att lösa problemen med användningen av gemensamma tjänster,avdela tillräcklig kompetens och resurser för internrevision för att områden med hög och medelhög risk ska täckas in på lämpligt sätt när så behövs,samarbeta fullt ut med revisionsrätten så att den kan genomföra sitt uppdrag och därigenom främja ansvarsutkrävandet,formalisera sina nuvarande system för att mäta och offentliggöra information om tillsynsresultat för att stärka det yttre ansvarsutkrävandet,ändra SSM-ramförordningen för att formalisera de nationella behöriga myndigheternas åtaganden och se till att alla deltar fullt ut och proportionellt i de gemensamma tillsynsgruppernas arbete,tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna ta fram roll-/teamprofiler och metoder för att mäta hur lämpliga de personer som myndigheterna tänker utse till att medverka i de gemensamma tillsynsgrupperna är och vad de sedan faktiskt presterar,upprätta och upprätthålla en centraliserad, standardiserad och heltäckande databas över kunskap, erfarenhet och kvalifikationer hos anställda i de enskilda gemensamma tillsynsgrupperna, både ECB:s och de nationella behöriga myndigheternas personal,genomföra en formell utbildningsplan för både ny och befintlig tillsynspersonal i de gemensamma tillsynsgrupperna,utarbeta och genomföra en riskbaserad metod för att avgöra hur stora de gemensamma tillsynsgrupperna bör vara och vilken samlad kompetens som behövs,regelbundet se över klustermetoden i den viktiga tillsynsplaneringen, och vid behov uppdatera den,komplettera eller omfördela sin personal för att den ska kunna öka sin närvaro vid inspektioner på plats av betydande banker, baserat på en klar prioritetsordning av risker,noggrant följa upp bristerna i det it-system som används vid inspektioner på plats och fortsätta arbeta för att förbättra kvalifikationerna och kompetensen hos den personal från de nationella behöriga myndigheterna som utför inspektioner på plats.
(9) Uttalandet En fullt granskningsbar och effektiv banktillsyn som möjliggör ansvarsutkrävande efter införandet av den gemensamma tillsynsmekanismen från kontaktkommittén för ordförandena för EU-medlemsstaternas högre revisionsorgan och Europeiska revisionsrätten.
(10) EUT C 50, 9.2.2018, s. 80.
(11) För begränsningarna av tillgången till information, se bilaga II i den särskilda rapporten.
(12) För den rådande modellen för rapportering mellan ECB och Europaparlamentet, se bilaga IX i den särskilda rapporten.
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(14) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(15) En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (COM(2017)0198).
(16) Bedömning av offentliga utgifter och ekonomisk ansvarighet.
(17) Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga efter tre år (COM(2016)0646).
(18) Att skydda migrerande barn (COM(2017)0211).
(19) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(20) Fartygsövervakningssystem.
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(22) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 112, 30.4.2011, s. 1).
(23) Se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1343/2011 och (EU) nr 1380/2013, och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (COM(2016)0134).
(24) Se förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753).
(25) Se uppförandekodexen för Europeiska revisionsrättens ledamöter, särskilt artikel 6, och de etiska riktlinjerna för Europeiska revisionsrättens personal, särskilt avsnitt 4 om tystnadsplikt.

Senaste uppdatering: 4 december 2018Rättsligt meddelande