Index 
Antagna texter
Onsdagen den 7 februari 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut att inte invända mot en genomförandeåtgärd: ändringar av den internationella finansiella rapporteringsstandarden 9
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: dag för tillämpning av två delegerade förordningar
 Europaparlamentets sammansättning
 Översyn av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen
 Automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Portugal *
 Bekämpande av diskriminering av EU-medborgare som tillhör minoriteter i EU:s medlemsstater
 Nolltolerans mot kvinnlig könsstympning

Beslut att inte invända mot en genomförandeåtgärd: ändringar av den internationella finansiella rapporteringsstandarden 9
PDF 242kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller ändringar av den internationella finansiella rapporteringsstandarden IFRS 9 (D054380/02 – 2017/3018(RPS))
P8_TA(2018)0027B8-0066/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av utkastet till kommissionens förordning (D054380/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder(1), särskilt artikel 3.1,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 18 december 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot utkastet till förordning,

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 januari 2018 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artiklarna 106.4 d och 105.6 i arbetsordningen

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 6 februari 2018, och av följande skäl:

A.  Den 12 oktober 2017 utfärdade International Accounting Standards Board (IASB) ändringar till den internationella finansiella rapporteringsstandarden IFRS 9 för finansiella instrument. Syftet med dessa ändringar är att skapa tydlighet och konsekvens vid klassificeringen av skuldinstrument med negativa förskottsbetalningar.

B.  European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) gav kommissionen ett positivt utlåtande den 10 november 2017. I detta utlåtande diskuterar Efrag en del av de frågor som Europeiska centralbanken tog upp i sin skrivelse till Efrag av den 8 november 2017.

C.  Kommissionen konstaterade att tolkningen uppfyller de tekniska kriterier för antagande som finns i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002 och vidhåller att man genom den föreslagna ändringen endast står fast vid vad som gällde för upplupet anskaffningsvärde för dessa specifika instrument innan IFRS 9 infördes.

D.  IASB har fastställt den 1 januari 2019 som giltighetsdatum för denna ändring av IFRS 9 men tidigare tillämpning är tillåten. Redovisning av finansiella instrument enligt IFRS 9 krävs redan från och med den 1 januari 2018. Finansiella institutioner som är föremål för IFRS-redovisning kan inte använda denna föreslagna ändring innan den har godkänts och offentliggjorts.

E.  Kommissionen hade som mål att ändringar till förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder(3) skulle offentliggöras före slutet av mars 2018 för att kunna tillämpas på räkenskapsperioder som började den 1 januari 2018 eller senare.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot utkastet till kommissionens förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till kommissionen och, för kännedom, till rådet.

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(3) EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: dag för tillämpning av två delegerade förordningar
PDF 240kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 20 december 2017 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/2358 och delegerad förordning (EU) 2017/2359 vad gäller dag då de börjar tillämpas (C(2017)08681 – 2017/3032(DEA))
P8_TA(2018)0028B8-0069/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2017)08681) (nedan kallad den delegerade ändringsförordningen),

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 januari 2018 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution(1), särskilt artiklarna 25.2, 28.4, 29.4, 29.5, 30.6 och 39.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 6 februari 2018, och av följande skäl:

A.  Den ändrande delegerade förordningen bör tillämpas innan den 23 februari 2018, vilket är den dag då kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2358 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2359 (nedan kallade: de delegerade förordningarna) träder i kraft, och om parlamentet utnyttjar hela den granskningsperiod på tre månader som det har rätt till kan de två delegerade förordningarna komma att träda i kraft innan det ändrade datumet för tillämpning av direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution, vilket är den 1 oktober 2018 enligt kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2016/97 vad gäller tillämpningsdatum för medlemsstaternas införlivandeåtgärder (COM(2017)0792).

B.  Ett snabbt offentliggörande av den ändrade delegerade förordningen i officiella tidningen skulle göra det möjligt att anpassa den dag då de två delegerade förordningarna börjar tillämpas till den ändrade dagen för tillämpning av direktivet om försäkringsdistribution.

C.  Detta överensstämmer med parlamentets beslut av den 25 oktober 2017(2) om att inte invända mot de två delegerade förordningarna, i vilket kommissionen uppmanas att utreda om den dag då direktivet om försäkringsdistribution börjar tillämpas skulle kunna förlängas till den 1 oktober 2018.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den ändrade delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 26, 2.2.2016, s. 19.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0404 och P8_TA(2017)0405.


Europaparlamentets sammansättning
PDF 267kWORD 48k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 7 februari 2018 om Europaparlamentets sammansättning (2017/2054(INL)2017/0900(NLE))
P8_TA(2018)0029A8-0007/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 10 i EU-fördraget(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europaparlamentets sammansättning inför valet 2014(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen och det till denna fogade förslaget till rådets beslut om antagande av bestämmelserna om ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet(3),

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut 2013/312/EU av den 28 juni 2013 om Europaparlamentets sammansättning(4),

–  med beaktande av långfredagsavtalet av den 10 april 1998,

–  med beaktande av artiklarna 45, 52 och 84 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0007/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets sammansättning måste respektera kriterierna i artikel 14.2 första stycket i EU-fördraget, det vill säga att antalet företrädare för unionens medborgare inte får överstiga 750, plus talmannen, att medborgarna ska företrädas med degressiv proportionalitet, med minst sex ledamöter per medlemsstat, och att ingen medlemsstat får tilldelas fler än 96 platser.

B.  I artikel 14.2 i EU-fördraget anges att Europaparlamentet ska vara sammansatt av företrädare för unionens medborgare.

C.  I EU-fördraget och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt betonas, när det gäller unionsinstitutionerna, vikten av jämlikhet för och likabehandling av medborgare. Det är avgörande att stärka representationens jämlikhet, i syfte att öka Europaparlamentets legitimitet som det lagstiftande organ som representerar unionsmedborgarna.

D.  Europaparlamentet har behandlat ett antal förslag om ett permanent system för fördelning av platserna på grundval av matematiska formler, som hade beställts av och presenterats för parlamentet.

E.  Den brittiska regeringen meddelade den 29 mars 2017, i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget, Europeiska rådet om sin avsikt att lämna Europeiska unionen. Den tvååriga tidsramen för förhandlingar om och ingående av ett avtal om utträde löper ut den 29 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna period.

F.  Om inte den nuvarande rättsliga situationen förändras kommer Förenade kungariket inte längre att vara medlem i Europeiska unionen vid tidpunkten för nästa val till Europaparlamentet 2019.

G.  Ett flertal medlemsstater har nyligen uttalat sitt stöd för inrättandet av en gemensam valkrets från och med valet till Europaparlamentet 2019. En nödvändig förutsättning för införandet av en gemensam valkrets är en ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som bör antas senast ett år före valet till Europaparlamentet i enlighet med Venedigkommissionens uppförandekod i valfrågor.

H.  I sitt förslag av den 11 november 2015 till ett rådsbeslut om antagande av bestämmelser om ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet efterlyste parlamentet införandet av en obligatorisk tröskel för valkretsarna, och för medlemsstater med en enda valkrets, som använder listsystemet och omfattar fler än ett visst antal platser. Parlamentet anser att denna tröskel måste fastställas med hänsyn till den nya tilldelningen av platser.

1.  Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande tilldelningen av platser i parlamentet, som fastställts genom Europeiska rådets beslut 2013/312/EU, endast gäller för valperioden 2014–2019. Parlamentet betonar därför att ett nytt beslut om Europaparlamentets sammansättning för valperioden 2019–2024 krävs.

2.  Europaparlamentet är medvetet om att den nuvarande fördelningen av platser i flera fall inte överensstämmer med principen om degressiv proportionalitet och därför måste korrigeras i fråga om parlamentets sammansättning från och med valet till Europaparlamentet 2019.

3.  Europaparlamentet konstaterar att ett antal medlemsstater anser att omröstningssystemet i rådet måste beaktas när beslut fattas om tilldelningen av platser i Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentet betonar att, samtidigt som de matematiska formlerna erbjuder en stor potential för ett permanent system för fördelning av platser i framtiden, är det politiskt ohållbart för parlamentet att föreslå ett permanent system i detta skede.

5.  Europaparlamentet konstaterar att om inte den nuvarande rättsliga situationen förändras kommer Förenade kungariket inte längre att vara en medlemsstat vid tidpunkten för nästa val till Europaparlamentet 2019.

6.  Europaparlamentet föreslår att en ny tilldelning av platserna i parlamentet, som respekterar de kriterier som fastställs i artikel 14 i EU-fördraget, tillämpas från och med nästa val till Europaparlamentet 2019. Parlamentet anser att om den ovannämnda rättsliga situationen rörande Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ändras, bör den tilldelning av platser som tillämpas under valperioden 2014–2019 vara tillämplig fram till dess att Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen får rättsverkan.

7.  Europaparlamentet understryker att de platser som Förenade kungariket lämnar vid sitt utträde ur Europeiska unionen kommer att underlätta antagandet av ett nytt system som reglerar tilldelning av platserna i parlamentet och som kommer att genomföra principen om degressiv proportionalitet. Vidare understryks att den nya tilldelning som föreslås skulle göra det möjligt att minska parlamentets storlek. Parlamentet konstaterar att användningen av bara en bråkdel av de platser som Förenade kungariket lämnar är tillräcklig för att säkerställa att ingen medlemsstat förlorar några platser.

8.  Europaparlamentet understryker att en minskning av parlamentets storlek skulle lämna kvar ett antal platser för att tillgodose eventuella framtida utvidgningar av Europeiska unionen.

9.  Europaparlamentet påminner om att enligt långfredagsavtalet har befolkningen i Nordirland en inneboende rätt att inneha brittiskt medborgarskap, irländskt medborgarskap eller båda dessa, samt – i kraft av rätten till irländskt medborgarskap – även unionsmedborgarskap.

10.  Europaparlamentet påminner om att degressiv proportionalitet, såsom den definieras i fördragen, är baserad på antalet platser per medlemsstat och inte på kandidaternas nationalitet.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt avsluta översynen av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet.

12.  Europaparlamentet understryker att den reform av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet som föreslås av parlamentet kommer att öka den europeiska karaktären hos dessa val och sända en positiv signal om framtiden för det europeiska projektet.

13.  Europaparlamentet anser att den föreslagna fördelningen på grundval av principerna i fördragen erbjuder en solid grund för en metod för att fastställa den framtida tilldelningen av platser med hänsyn till kriterierna i artikel 14 i EU-fördraget, särskilt principen om degressiv proportionalitet, och är rättvis, öppen och objektiv, ligger i linje med de senaste förändringarna i befolkningsutvecklingen och är begriplig för Europas medborgare.

14.  Europaparlamentet lägger för Europeiska rådet fram det bifogade förslaget till Europeiska rådets beslut om fastställande av Europaparlamentets sammansättning, på grundval av sin initiativrätt enligt artikel 14.2 i EU-fördraget. Parlamentet understryker det brådskande behovet av att anta detta beslut, som måste godkännas av parlamentet, så att medlemsstaterna i god tid kan anta nödvändiga interna bestämmelser för att göra det möjligt för dem att anordna valet till Europaparlamentet för valperioden 2019–2024.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och det bifogade förslaget till Europeiska rådets beslut, tillsammans med det tidigare nämnda betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor, till Europeiska rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGA TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

Förslag till

Europeiska rådets beslut

om Europaparlamentets sammansättning

EUROPEISKA RÅDET HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 14.2,

med beaktande av Europaparlamentets initiativ,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande,

av följande skäl:

(1)  I artikel 14.2 första stycket i fördraget om Europeiska unionen fastställs kriterierna för parlamentets sammansättning, det vill säga att antalet företrädare för unionens medborgare inte får överstiga 750, plus talmannen, att medborgarna ska företrädas med degressiv proportionalitet, med minst sex ledamöter per medlemsstat, och att ingen medlemsstat får tilldelas fler än 96 platser.

(2)  I artikel 10 i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs bland annat att unionens sätt att fungera ska bygga på representativ demokrati, där medborgarna ska företrädas direkt på unionsnivå i Europaparlamentet, och medlemsstaterna ska företrädas i rådet av sina regeringar, vilka själva ska vara demokratiskt ansvariga inför sina nationella parlament eller sina medborgare. Artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen, om Europaparlamentets sammansättning, är därför tillämplig inom ramen för de mera omfattande institutionella bestämmelser som fastställs i fördragen och som även inbegriper bestämmelserna om beslutsfattande i rådet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen ska följande principer gälla:

–  Vid tilldelning av platser i Europaparlamentet ska man fullt utnyttja de lägsta och högsta tröskelvärden per medlemsstat som fastställs i fördraget om Europeiska unionen, så att respektive befolkningsstorlek avspeglas så nära som möjligt.

–  Degressiv proportionalitet ska definieras på följande sätt: Kvoten mellan befolkning och antalet platser för varje medlemsstat, före avrundning till heltal, ska variera beroende på staternas respektive befolkningsstorlek, så att varje ledamot i Europaparlamentet från en medlemsstat med större befolkningsstorlek företräder fler medborgare än en ledamot från en medlemsstat med mindre befolkningsstorlek, och omvänt att ju fler invånare en medlemsstat har, desto fler platser har den rätt till.

–  Tilldelningen av platser ska återspegla befolkningsutvecklingen i medlemsstaterna.

Artikel 2

Den totala befolkningsstorleken i medlemsstaterna beräknas av kommissionen (Eurostat) utifrån de mest aktuella uppgifterna från medlemsstaterna och enligt en metod som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1260/2013(5).

Artikel 3

1.  Antalet företrädare i Europaparlamentet valda i varje medlemsstat fastställs härmed, för parlamentets valperiod 2019–2024, enligt följande:

Belgien

21

Bulgarien

17

Tjeckien

21

Danmark

14

Tyskland

96

Estland

7

Irland

13

Grekland

21

Spanien

59

Frankrike

79

Kroatien

12

Italien

76

Cypern

6

Lettland

8

Litauen

11

Luxemburg

6

Ungern

21

Malta

6

Nederländerna

29

Österrike

19

Polen

52

Portugal

21

Rumänien

33

Slovenien

8

Slovakien

14

Finland

14

Sverige

21

2.  Om emellertid Förenade kungariket fortfarande är en av unionens medlemsstater vid inledningen av valperioden 2019–2024 ska det antal företrädare i Europaparlamentet från varje medlemsstat som påbörjar sitt mandat vara det som föreskrivs i artikel 3 i Europeiska rådets beslut 2013/312/EU(6) fram till dess att Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen får rättsverkan.

När Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen får rättsverkan ska det antal företrädare i Europaparlamentet valda i varje medlemsstat vara det som anges i punkt 1 i denna artikel.

Alla företrädare i Europaparlamentet som intar de extra platser som härrör från skillnaden mellan det antal platser som tilldelas enligt första och andra styckena i denna punkt ska inta sina platser i parlamentet vid samma tidpunkt.

Artikel 4

I tillräckligt god tid innan valperioden 2024–2029 inleds ska Europaparlamentet, i enlighet med artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen, för Europeiska rådet lägga fram ett förslag till uppdaterad tilldelning av platser.

Artikel 5

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i ...

På Europeiska rådets vägnar

Ordförande

(1) I den artikeln föreskrivs att ”medborgarna ska företrädas direkt på unionsnivå i Europaparlamentet”.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0082.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0395.
(4) EUT L 181, 29.6.2013, s. 57.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1260/2013 av den 20 november 2013 om europeisk befolkningsstatistik (EUT L 330, 10.12.2013, s. 39).
(6) Europeiska rådets beslut 2013/312/EU av den 28 juni 2013 om Europaparlamentets sammansättning (EUT L 181, 29.6.2013, s. 57).


Översyn av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen
PDF 254kWORD 48k
Beslut
Bilaga
Europaparlamentets beslut av den 7 februari 2018 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (2017/2233(ACI))
P8_TA(2018)0030A8-0006/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av det beslut som antogs av talmanskonferensen den 5 oktober 2017,

–  med beaktande av skriftväxlingen mellan Europaparlamentets talman och kommissionens ordförande, särskilt skrivelsen av den 2 oktober 2017 från den senare, som samtycker till de förslag till ändringar som lagts fram av parlamentets talman den 7 september 2017,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1) och förslagen till ändringar,

–  med beaktande av artikel 10.1 och 10.4, och artikel 17.3 och 17.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artikel 245 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 295 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av kommissionens arbetsprogram för 2017(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 december 2016 om kommissionsledamöternas intresseförklaringar – riktlinjer(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner(6),

–  med beaktande av utkastet till kommissionens beslut av den 12 september 2017 om en uppförandekod för ledamöter av Europeiska kommissionen, särskilt artikel 10 om deltagande i den europeiska politiken under ämbetstiden,

–  med beaktande av uppdateringen av den studie som gjorts av generaldirektoratet för intern politik med titeln ”The Code of Conduct for Commissioners – improving effectiveness and efficiency”,

–  med beaktande av artikel 140.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0006/2018), och av följande skäl:

A.  I artikel 10.1 i EU-fördraget anges att unionens sätt att fungera bygger på representativ demokrati och att kommissionen i egenskap av unionens verkställande organ spelar en avgörande roll i unionens sätt att fungera.

B.  I artikel 10.3 och artikel 11 i EU-fördraget ges varje unionsmedborgare rätt att delta i unionens demokratiska liv.

C.  I artikel 17.3 i EU-fördraget anges att kommissionen ska fullgöra sina uppgifter med fullständig oavhängighet, att kommissionens ledamöter ska väljas på grundval av sin allmänna duglighet och sitt engagemang för Europa och bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och att de varken får begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon byrå.

D.  Syftet med förslagen till ändringar är att genomföra demokratiska principer i samband med valet av kommissionens ordförande, i enlighet med artikel 17.7 i EU-fördraget.

E.  Förslagen till ändringar gör det möjligt för kommissionens ledamöter att ställa upp i val till Europaparlamentet utan att behöva avgå.

F.  I medlemsstaterna är det gängse praxis att medlemmar av regeringen ställer upp i nationella parlamentsval utan att behöva avgå.

G.  Förslagen till ändringar ger också kommissionsledamöterna tillåtelse att utses av europeiska politiska partier i egenskap av toppkandidater (nedan kallad spitzenkandidaten) till posten som kommissionens ordförande.

H.  Europaparlamentet har redan uttryckt sitt stöd för förfarandet med spitzenkandidaten, som fastställs tydligt i fördraget, i sitt förlag till en översyn av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet(7).

I.  I enlighet med artikel 10.4 i EU-fördraget ska de politiska partierna på europeisk nivå bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande. I artiklarna 10.3 och 11.1 i EU-fördraget utvidgas detta till att omfatta medborgarna och de representativa sammanslutningarna.

J.  Förslagen till ändringar tillhandahåller också nödvändiga garantier för att värna öppenheten, opartiskheten, sekretessen och kollegialiteten, som ska fortsätta att gälla för kommissionsledamöter som deltar i en valkampanj.

K.  Enligt förslagen till ändringar åligger det kommissionens ordförande att informera parlamentet om de åtgärder som vidtagits för att säkerställa efterlevnaden av principerna om oberoende, redbarhet och omdöme, enligt artikel 245 i EUF-fördraget och uppförandekoden för ledamöter av Europeiska kommissionen, när kommissionsledamöter ställer upp som kandidater i valkampanjer inför val till Europaparlamentet.

L.  Förslagen till ändringar föreskriver att kommissionsledamöter inte får använda kommissionens personal- eller materiella resurser för verksamhet kopplad till en valkampanj.

1.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens ordförande kommer att väljas av parlamentet på förslag av Europeiska rådet efter beaktande av valresultatet i valet till Europaparlamentet och efter lämpliga samråd, och parlamentet anser därför att de europeiska politiska partierna ska presentera sina (spitzenkandidaten så att EU-medborgarna ges möjlighet att säga sitt om vem som bör väljas till kommissionens ordförande i valet till Europaparlamentet, vilket skedde 2014.

2.  Europaparlamentet erinrar om att förfarandet med spitzenkandidaten återspeglar den interinstitutionella balansen mellan parlamentet och Europeiska rådet i enlighet med fördragen. Parlamentet betonar vidare att detta ytterligare steg för att stärka unionens parlamentariska dimension är en princip som inte kan upphävas.

3.  Europaparlamentet betonar att om förfarandet med spitzenkandidaten inte följs, riskerar även Europeiska rådet att lägga fram för parlamentets godkännande en kandidat till posten som kommissionens ordförande som inte kommer att ha tillräcklig majoritet i parlamentet.

4.  Europaparlamentet varnar för att Europaparlamentet kommer att vara berett att avvisa varje kandidat i förfarandet för utnämningen av kommissionens ordförande som inte utsetts till spitzenkandidat inför valet till Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet anser att förfarandet med spitzenkandidaten också bidrar till öppenhet, eftersom kandidater till posten som kommissionens ordförande offentliggörs före valet till Europaparlamentet och inte efteråt, vilket var fallet tidigare.

6.  Europaparlamentet understryker att förfarandet med spitzenkandidaten främjar EU-medborgarnas politiska medvetenhet inför valet till Europaparlamentet och stärker både parlamentets och kommissionens politiska legitimitet genom att en mer direkt länk mellan respektive val och väljarnas beslut skapas. Parlamentet framhåller därför det betydande mervärdet av principen med spitzenkandidat med syftet att förstärka kommissionens politiska karaktär.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionens politiska legitimitet skulle kunna stärkas ytterligare om fler valda ledamöter av Europaparlamentet utnämndes till kommissionsledamöter.

8.  Europaparlamentet påminner om att inför valet till Europaparlamentet 2014 ställde alla de stora europeiska politiska partierna sig bakom förfarandet med spitzenkandidaten och angav sina kandidater till posten som kommissionens ordförande, och att även offentliga debatter hölls mellan kandidaterna, vilket ledde till en konstitutionell och politisk praxis som återspeglar den interinstitutionella balans som föreskrivs i fördragen.

9.  Europaparlamentet anser att förfarandet med spitzenkandidaten 2014 visade sig bli en framgång, och betonar att valet till Europaparlamentet 2019 kommer att bli ett tillfälle att befästa bruket av den praxisen.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar de europeiska politiska partierna att utse sina spitzenkandidaten i en öppen, transparent och demokratisk konkurrens.

11.  Europaparlamentet anser att förslagen till ändringar är i överensstämmelse med artiklarna 10.1 och 17.7 i EU-fördraget, och välkomnar dem som en förbättring som konsoliderar den demokratiska valprocessen inför valet av kommissionens ordförande.

12.  Europaparlamentet noterar att den reviderade uppförandekoden för ledamöter av Europeiska kommissionen har trätt i kraft, och konstaterar att den har till syfte att klargöra de skyldigheter som gäller för kommissionsledamöter såväl under som efter ämbetstiden. Parlamentet påminner om de synpunkter som redan framförts av Europaparlamentet, bland annat när det gäller en karenstid som tillämpas på tidigare kommissionsledamöter efter att deras uppdrag har upphört, öppenhet, utnämning av en oberoende etikkommitté och deltagande i europeiska valkampanjer.

13.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förse uppförandekoden för ledamöter av kommissionen med stränga normer om öppenhet, opartiskhet och skyddsåtgärder för att undvika eventuella intressekonflikter för kommissionsledamöter som deltar i en valkampanj.

14.  Europaparlamentet erinrar i synnerhet om sin begäran om en treårig karenstid som tillämpas på tidigare kommissionsledamöter efter att deras uppdrag har upphört.

15.  Europaparlamentet godkänner de ändringar till ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen som bifogas detta beslut.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med kommissionens ordförande underteckna ändringarna och se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut med bilaga till kommissionen och för kännedom till rådet och medlemsstaternas parlament.

BILAGA

Avtal mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen om ändring av punkt 4 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av avtalet, som offentliggjorts i EUT L 45 av den 17 februari 2018, s. 46.)

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(2) Meddelande från kommissionen av den 25 oktober 2016 Kommissionens arbetsprogram 2017 – Ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum (COM(2016)0710).
(3) EUT C 366, 27.10.2017, s. 7.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0477.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0049.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0358.
(7) Akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (EGT L 278, 8.10.1976, s. 1), ändrat genom rådets beslut 93/81/Euratom, EKSG, EEG (EGT L 33, 9.2.1993, s. 15) och rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).


Automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Portugal *
PDF 235kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 februari 2018 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Portugal (13308/2017 – C8-0419/2017 – 2017/0821(CNS))
P8_TA(2018)0031A8-0017/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (13308/2017),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0419/2017),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(1), särskilt artikel 33,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0017/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.


Bekämpande av diskriminering av EU-medborgare som tillhör minoriteter i EU:s medlemsstater
PDF 177kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 7 februari 2018 om skydd och icke-diskriminering av minoriteter i EU:s medlemsstater (2017/2937(RSP))
P8_TA(2018)0032B8-0064/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 10, 19, 21 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rätten att göra framställningar, som fastställs i artiklarna 20 och 227 i EUF-fördraget och i artikel 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan),

–  med beaktande av artiklarna 21 och 22 i EU-stadgan,

–  med beaktande av ingressen till EU-fördraget,

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, protokoll nr 12 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(2) (direktivet om likabehandling i arbetslivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG(3) (direktivet om fri rörlighet),

–  med beaktande av domen av den 3 februari 2017 från Europeiska unionens tribunal i mål T-646/13, Minority SafePack, one million signatures for diversity in Europe mot kommissionen(4),

–  med beaktande av sina resolutioner om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om rapporten om EU‑medborgarskapet 2013 – EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2016 om verksamheten i utskottet för framställningar under 2015(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2017 om rapporten om EU‑medborgarskapet 2017: stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring(10),

–  med beaktande av den studie som i april 2017 beställdes av Europaparlamentets utredningsavdelning C på begäran av utskottet för framställningar, Discrimination(s) as emerging from the petitions received (diskriminering så som den beskrivs i mottagna framställningar),

–  med beaktande av den studie som i augusti 2017 beställdes av Europaparlamentets utredningsavdelning C på begäran av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, Towards a comprehensive EU protection system for minorities (mot ett övergripande skyddssystem för minoriteter i EU),

–  med beaktande av den studie som i maj 2017 beställdes av Europaparlamentets utredningsavdelning B på begäran av utskottet för kultur och utbildning, Minority Languages and Education: Best Practices and Pitfalls (minoritetsspråk och utbildning: bästa praxis och fallgropar),

–  med beaktande av den offentliga utfrågning som den 4 maj 2017 anordnades av utskottet för framställningar, Bekämpande av diskriminering av unionsmedborgare i EU-medlemsstaterna samt skydd av minoriteter(11),

–  med beaktande av artikel 216.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Utskottet för framställningar har fått ta emot flera framställningar där det påtalas olika slag av diskriminerande praxis mot unionsmedborgare som tillhör minoriteter, och har anordnat en utfrågning om de olika frågor som förts på tal.

B.  Det råder en stark koppling mellan dels minoriteters rättigheter, dels rättsstatsprincipen. I artikel 2 i EU-fördraget nämns uttryckligen rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och dessa rättigheter förtjänar samma behandling som övriga fördragsfästa rättigheter.

C.  Enligt artikel 10 i EUF-fördraget ska unionen ”[v]id utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet [...] söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”.

D.  Internationella överenskommelser erbjuder visserligen en solid ram för minoriteters rättigheter, men ändå återstår det mycket att förbättra i fråga om hur skyddet av minoriteters rättigheter förverkligas inom EU.

E.  Var och en i EU har lika rättighet och skyldighet att bli en fullvärdig, aktiv och integrerad samhällsmedlem.

F.  Upprätthållandet av minoriteters rättigheter är ett väsentligt krav för kandidatländer, enligt vad som fastställs i Köpenhamnskriterierna.

G.  Diskriminering på grund av etniskt ursprung anförs som den vanligaste formen av diskriminering, och enligt den senaste Eurobarometerundersökningen om diskriminering har det blivit åtskilligt vanligare med diskriminering på grund av sexuell läggning(12).

H.  Förslaget till kommissionens direktiv om likabehandling (COM(2008)0426) täcker många olika områden, såsom utbildning, socialt skydd samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

I.  Framställningar som utskottet för framställningar har fått ta emot på området diskriminering i fråga om minoriteters rättigheter bör noggrant prövas för att vi ska kunna nå fram till en förståelse av de orosmoment som medborgarna fört på tal och föreslå lösningar.

J.  Av ett flertal framställningar framgår det att minoriteter råkar ut för diskriminering vid utövandet av sina grundläggande rättigheter, och detta inger farhågor för minoritetssamhällenas framtid, särskilt mot bakgrund av miljöförorenande verksamhet.

K.  Skyddet och stärkandet av kulturarv med anknytning till nationella minoriteter i medlemsstaterna, något som är ett centralt inslag i samhällens, gruppers och enskilda personers kulturella identitet, är utslagsgivande för den sociala sammanhållningen.

L.  Medlemsstaterna har ett uppenbart ansvar att vidta korrigerande åtgärder mot praxis som diskriminerar romer, framför allt i deras kontakter med regionala och nationella förvaltningsmyndigheter.

M.  Olika framställare oroar sig för att det inte finns något övergripande gensvar och skydd från EU:s sida när det gäller de språkliga och andra rättigheter de har i egenskap av minoriteter. Dessa rättigheter är förankrade i EU-stadgan och unionsrättens allmänna principer, såsom det framhållits av Europeiska unionens domstol.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt att personer som tillhör minoriteter fortfarande stöter på hinder mot respekten för sina grundläggande rättigheter, och fortsätter att vara offer för hatpropaganda och hatbrott.

2.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna konsekvent bör upprätthålla minoriteters rättigheter och med jämna mellanrum se efter om dessa rättigheter respekteras.

Bekämpa diskriminering av inhemska, nationella och språkliga minoriteter: ett nationellt och europeiskt ansvar

3.  Europaparlamentet påpekar att minoritetsfrågor inte prioriterats tillräckligt högt på EU:s agenda, och stöder ett integrerat arbetssätt i frågor om jämlikhet och icke‑diskriminering, för att det ska säkerställas att medlemsstaterna hanterar mångfalden bland invånarna i sina samhällen på ett lämpligt sätt.

4.  Europaparlamentet anser att EU har ett ansvar för att skydda och främja minoriteters rättigheter. Parlamentet anser att EU:s rättsliga ram måste förbättras, för att rättigheterna för personer som tillhör minoriteter ska få ett heltäckande skydd.

5.  Europaparlamentet framhåller EU-institutionernas roll för att öka medvetenheten om minoritetsskyddsfrågor, samt för att uppmuntra och stödja medlemsstaterna i deras arbete till förmån för kulturell mångfald och tolerans, särskilt genom utbildning.

6.  Europaparlamentet betonar att all kulturarvspolitisk utveckling bör vara inkluderande, lokalsamhällesbaserad och öppen för deltagande, också i form av samråd och dialog med de berörda minoritetssamhällena.

7.  Europaparlamentet konstaterar att EU inte har några effektiva verktyg för övervakning av respekten för minoriteters rättigheter. Parlamentet yrkar på att situationen för inhemska och språkliga minoriteter ska övervakas effektivt inom hela EU. Parlamentet anser att EU:s byrå för grundläggande rättigheter bör utföra förstärkt övervakning av diskriminering av nationella minoriteter i medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas viktiga roll för att skydda inhemska, nationella eller språkliga minoriteter. Parlamentet erinrar om att skyddet av nationella minoriteter och förbudet mot diskriminering på grundval av språk och tillhörighet till en nationell minoritet är förankrade i fördragen och i EU-stadgan.

9.  Europaparlamentet beklagar att de frågor som togs upp i dess resolution om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU ännu inte fått någon lösning.

EU:s rättsliga ram om minoriteter: utmaningar och möjligheter

10.  Europaparlamentet framhåller att nationella minoriteters rättigheter och skyddet av dem är en oskiljaktig del av rättsstaten, såsom det fastställts i Köpenhamnsdokumentet från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), vilket undertecknades 1990.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras rättsväsen garanterar att personer som tillhör en minoritet inte diskrimineras, samt att vidta riktade skyddsåtgärder grundade på relevanta internationella normer. Parlamentet fördömer samtliga fall där offentliga tjänstemän behandlar personer som tillhör minoriteter på ett diskriminerande sätt, och föreslår att de behöriga myndigheterna använder de åtgärder som finns för rapportering om sådana fall av diskriminering samt, vid behov, för påföljder mot dem.

12.  Europaparlamentet betonar att situationen och den rättsliga ställningen för icke-medborgare som är permanent bosatta i medlemsstaterna måste åtgärdas.

13.  Europaparlamentet framhåller att de nationella minoriteternas natur- och kulturarvstillgångar är viktiga för den sociala sammanhållningen och måste anses som fullständigt bevaransvärda tillgångar för kommande generationer, bland annat genom att det sätts stopp för förorenande verksamheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att underteckna, ratificera och verkställa ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, protokoll nr 12 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, eller att uppdatera sina åtaganden med avseende på de relevanta internationella överenskommelserna. Parlamentet betonar att språkliga och inhemska minoriteter bör behandlas i överensstämmelse med principerna i dessa dokument.

15.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av direktivet om likabehandling oavsett ras och direktivet om likabehandling i arbetslivet. Parlamentet beklagar djupt att det gjorts så få framsteg med antagandet av förslaget till ett direktiv om likabehandling, och uppmanar kommissionen och rådet att återuppta de relevanta förhandlingarna, med syfte att de ska slutföras före utgången av denna valperiod.

Skydd och försvar av minoritetsspråk

16.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att säkerställa upprätthållandet av rätten att använda ett minoritetsspråk och att skydda den språkliga mångfalden i unionen, i enlighet med EU-fördragen.

17.  Europaparlamentet anser att språkliga rättigheter måste respekteras i samhällen med fler än ett officiellt språk, utan att ett språk får sina rättigheter beskurna jämfört med ett annat, i enlighet med varje medlemsstats konstitutionella ordning.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka främjandet av undervisning i och användning av regionala språk och minoritetsspråk, som ett möjligt sätt att bekämpa språkdiskriminering i EU.

Hbti-personers rättigheter

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta mer handfasta åtgärder mot diskriminering av hbti-personer och mot homofobi, bland annat i form av konkret lagstiftning, med samtidig respekt för medlemsstaternas behörigheter. Parlamentet rekommenderar att hbti-personers rättigheter övervakas och att det ges tydlig och tillgänglig information om vilka rättigheter hbti-personer och deras familjer har i gränsöverskridande sammanhang i EU. Parlamentet anser att medlemsstaterna vederbörligen bör satsa på att tillhandahålla riktad utbildning på olika stadier för att förhindra mobbning och bekämpa homofobi på ett strukturerat sätt.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att medlemsstaterna korrekt genomför direktivet om fri rörlighet, med konsekvent respekt bland annat för bestämmelserna om familjemedlemmar, samt att de förbjuder diskriminering på alla grunder.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att hbti-personer och deras familjer kan utöva sina rättigheter till fri rörlighet, i enlighet med både artikel 21 i EUF-fördraget och artikel 21 i EU-stadgan.

º

º º

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(3) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
(4) ECLI:EU:T:2017:59.
(5) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.
(6) EUT C 93, 9.3.2016, s. 52.
(7) EUT C 378, 9.11.2017, s. 146.
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0512.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0413.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0487.
(11) http://www.europarl.europa.eu/cmsdata/117287/peti-hearing-programme-20170504-en.pdf
(12) Discrimination in the EU in 2015, http://ec.europa.eu/COMMFrontOffice/publicopinion/index.cfm/Survey/getSurveyDetail/instruments/SPECIAL/surveyKy/2077


Nolltolerans mot kvinnlig könsstympning
PDF 175kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 7 februari 2018 om nolltolerans för kvinnlig könsstympning (2017/2936(RSP))
P8_TA(2018)0033B8-0068/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i direktiv (2012/29/EU) om brottsoffers rättigheter av den 25 oktober 2012(1), om den föreskrivna skyldigheten att tillhandahålla brottsoffer, inklusive de som utsatts för kvinnlig könsstympning, hjälp från stödverksamhet,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 21 i direktiv (2013/33/EU) av den 26 juni 2013(2) om mottagningsvillkor, där man uttryckligen nämner offer för kvinnlig könsstympning bland de utsatta personer som bör få tillgång till lämplig hälso- och sjukvård under sina asylförfaranden,

–  med beaktande av artikel 20 i skyddsgrundsdirektiv (2011/95/EU) av den 13 december 2011(3), där kvinnlig könsstympning som en allvarlig form av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld inkluderas som en grund som ska beaktas för internationellt skydd,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande Om utrotande av kvinnlig könsstympning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om avskaffande av kvinnlig könsstympning(5), som uppmanade till att sätta stopp för kvinnlig könsstympning i hela världen genom förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och lagstiftning,

–  med beaktande av EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

–  med beaktande av rådets slutsatser från juni 2014 om att förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av rådets slutsatser från mars 2010 om att utrota våldet mot kvinnor i EU,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2013 om utrotande av kvinnlig könsstympning (COM(2013)0833),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 6 februari 2013 på Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning, i vilket vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och fem kommissionärer bekräftade EU:s åtagande att bekämpa kvinnlig könsstympning i sina yttre förbindelser,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, och i synnerhet mål 14(b),

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet mål 5.3 om att avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets rapport från 2013 om kvinnlig könsstympning i Europeiska unionen och Kroatien,

–  med beaktande av Europarådets konvention från 2014 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017(6) om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet,

–  med beaktande av förklaringen från Europarådets ministerkommitté från september 2017 om behovet att utöka insatserna för att förebygga och bekämpa kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap i Europa,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 20 december 2012 om att utöka de globala insatserna för att avskaffa kvinnlig könsstympning (A/RES/67/146),

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av EU:s och FN:s Spotlight-initiativ från 2017 om att avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om nolltolerans för kvinnlig könsstympning (O-000003/2018 – B8–0005/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Agenda 2030 för hållbar utveckling efterlyser uttryckligen ett avskaffande av kvinnlig könsstympning tillsammans med andra skadliga sedvänjor i mål 5 ”Uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt”.

B.  Kvinnlig könsstympning är en sedvänja som ges särskild uppmärksamhet i mål 14 i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 om att främja jämställdhet mellan könen, kvinnors rättigheter samt kvinnors och flickors egenmakt och deltagande.

C.  I handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020 under det prioriterade tematiska området B: om fysisk och psykisk integritet inkluderas andelen flickor och kvinnor i åldrarna 15–49 som har utsatts för kvinnlig könsstympning som en indikator.

D.  Kvinnlig könsstympning som en gränsöverskridande skadlig praxis erkänns nu som ett globalt problem, och identifieras i Agenda 2030 om FN:s mål för hållbar utveckling som en skadlig sedvänja som ska avskaffas senast år 2030.

E.  Unicefs statistiska rapport från 2016 anger att minst 200 miljoner flickor och kvinnor världen över har genomgått kvinnlig könsstympning, men den exakta siffran är fortfarande okänd.

F.  Kvinnlig könsstympning – som fortfarande traditionellt utövas i vissa delar av den afrikanska kontinenten men även i delar av Mellanöstern, Asien och Oceanien – utgör också ett problem i Europeiska unionen, med allvarliga konsekvenser för de kvinnor och flickor som utsätts för företeelsen.

G.  Trots att de framsteg som gjorts under de senaste tre årtiondena varit ojämna har utbredningsnivån för praxisen minskat med cirka 30 procent. Denna utveckling kan dock komma att jämnas ut på grund av befolkningstillväxt, vilket innebär att ett större antal flickor och kvinnor kommer att utsättas för ingreppet.

H.  Lokalsamhällena är ofta den största enskilda påverkande faktorn över de föräldrar som beslutar att deras döttrar ska omskäras och de kvinnor som väljer att genomgå kvinnlig könsstympning.

I.  Trots att det inte finns några religiösa krav på att utföra kvinnlig könsstympning är religionen starkt närvarande i många praktiserande samhällen, och religiösa och andra ledare behöver därför engagera sig i rörelsen mot kvinnlig könsstympning.

J.  För att kunna utarbeta en lämplig avskaffningsstrategi måste denna sedvänja alltid granskas med hänsyn till lokala förhållanden.

K.  Kvinnlig könsstympning är ofta omöjlig att särskilja från andra jämställdhetsfrågor och är bara ett av många brott mot kvinnors rättigheter såsom brist på tillträde till utbildning för flickor, inbegripet omfattande sexualundervisning, brist på arbete eller sysselsättning för kvinnor, oförmåga att äga eller ärva egendom, tvångsäktenskap eller barnäktenskap, sexuellt och fysiskt våld, brist på god hälso- och sjukvård, inklusive tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

L.  Likt andra former av könsrelaterat våld är kvinnlig könsstympning ett sätt att kontrollera kvinnokroppen och en kränkning av kvinnans rätt till hälsa, säkerhet och kroppslig integritet och i vissa fall även hennes rätt till liv.

M.  Trots att förebyggande arbete är en mer önskvärd metod än lagföring för att avskaffa kvinnlig könsstympning, med tanke på att gärningsmän och medbrottslingar ofta är offrens föräldrar, finns det ett klart behov av att även avlägsna hinder för lagföring av fall av kvinnlig könsstympning, samtidigt som hänsyn tas till barnets bästa.

1.  Europaparlamentet noterar att antalet fall av kvinnlig könsstympning minskar till följd av beslutsamma åtgärder och insatser för att öka medvetenheten, och uppmuntrar alla aktörer att fortsätta med sina ansträngningar för att kunna upprätthålla denna positiva trend i länder där kvinnlig könsstympning förekommer.

2.  Europaparlamentet ser denna utveckling som en möjlighet för internationella organisationer och stater att intensifiera sina insatser, främst genom att skapa länkar och förbindelser mellan olika regioner, aktörer och sektorer för att aktivt kunna arbeta tillsammans för att avskaffa denna och andra sedvänjor som är skadliga för flickor, vars fysiska, psykiska och känslomässiga men kan vara livet ut.

3.  Europaparlamentet värdesätter det ovärderliga arbete som utförs av organisationer som arbetar med samhällsgrupper på plats både i och utanför EU med förebyggande åtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten samt opinionsbildning, och parlamentet är medvetet om att det är nödvändigt att bygga broar dem emellan om kvinnlig könsstympning ska kunna förpassas till historien.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera förebyggandet av kvinnlig könsstympning i alla sektorer, särskilt hälsosektorn inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa, sektorn för socialt arbete, asyl, utbildning inklusive sexualundervisning, brottsbekämpning, rättvisa, skydd av barn samt media och kommunikation.

5.  Europaparlamentet understryker att enligt artikel 38 i Istanbulkonventionen ska medlemsstaterna säkerställa att kvinnlig könsstympning är straffbelagd, liksom att mana, tvinga eller förmå en flicka att genomgå praxisen, samt att konventionen skyddar inte endast kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för kvinnlig könsstympning utan också kvinnor och flickor som lider av livslånga hälsoproblem på grund av denna praxis (i situationer såsom reinfibulation, asylrelaterade situationer, tillgång till vård osv.). Parlamentet betonar att Istanbulkonventionen föreskriver att kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad heder inte kan rättfärdiga någon form av våldshandling mot kvinnor.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Europarådets Istanbulkonvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor att göra detta utan dröjsmål så att EU:s åtagande blir förenligt med internationella normer för främjande av en integrerad helhetsstrategi mot våld mot kvinnor och kvinnlig könsstympning.

7.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att strafflagstiftningen i alla medlemsstater skyddar flickor och kvinnor från kvinnlig könsstympning antingen explicit eller implicit, men är djupt oroat över dess uppenbart otillräckliga funktionsduglighet eftersom endast ett begränsat antal rättsfall har behandlats i EU.

8.  Europaparlamentet noterar med oro att efterlevnaden av lagar, och specifikt lagföring, är en utmaning för alla medlemsstater och ursprungsländer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja specialinriktad utbildning för berörda aktörer om upptäckt, utredning och lagföring av kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mer vaksamma när det gäller att upptäcka, utreda och lagföra fall av kvinnlig könsstympning.

9.  Europaparlamentet noterar att strafflagstiftningen och specialinriktade utbildningar måste gå hand i hand med insatser som syftar till att öka medvetenheten för att avskräcka utövare från att fortsätta med kvinnlig könsstympning.

10.  Europaparlamentet inser att en viktig skillnad mellan kvinnlig könsstympning och andra former av könsrelaterat våld är bristen på ont uppsåt bakom handlingen och betonar att detta, även om det inte på något sätt kan rättfärdiga praxisen, måste tas i beaktande i strategier som syftar till avskaffande.

11.  Europaparlamentet beklagar den ökande medikaliseringen i vissa länder och betonar att detta är ett oacceptabelt sätt att hantera de bakomliggande orsakerna, liksom redan fastställts av FN och WHO. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uttryckligen förbjuda medikaliseringen av kvinnlig könsstympning och samtidigt höja medvetenheten hos vårdpersonal om detta problem.

12.  Europaparlamentet understryker att kvinnlig könsstympning är en av de mest förutsägbara formerna av könsrelaterat våld och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillförsäkra kraftfulla förebyggande åtgärder i flyktingläger. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidare inkludera förebyggande av kvinnlig könsstympning och andra skadliga sedvänjor inom ramen för integrationsförfaranden och Asyl-, migrations- och integrationsfonden, och att tillhandahålla relevant information via EU:s asylbyrå.

13.  Europaparlamentet begär högsta möjliga skyddsstandarder för de som söker asyl på grunder med anknytning till kvinnlig könsstympning, inom ramen för reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och översynen av direktiven om asyl, samt genom rollen för EU:s nya asylbyrå.

14.  Europaparlamentet ser fram emot inrättandet av det globala nätverk som kommer att skapa förbindelser mellan relevanta aktörer från alla delar av världen i syfte att sammanföra idéer och göra gemensam sak. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja detta viktiga nätverk.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bemöta kraven från civilsamhället om att finansiering ska vara flexibel nog för att gräsrotsorganisationer som arbetar lokalt ska kunna ansöka om finansiering, att en mängd frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter kan tas upp tillsammans med kvinnlig könsstympning genom att ett helhetssynsätt intas, och att förbindelser mellan de organisationer som arbetar i EU och de som arbetar i de utövande länderna kan etableras. Parlamentet välkomnar i detta avseende arbetet som End FGM European Network (Europeiska nätverket för att stoppa kvinnlig könsstympning) och dess medlemmar utför, bland annat genom projektet Change Plus, då de utbildar representanter från lokalsamhällen i att främja både förändring av lagstiftningen och beteendeförändringar i sina lokalsamhällen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bevara uppgifter om förekomsten av kvinnlig könsstympning och dess olika former, och involvera den akademiska världen i arbetet med datainsamling, forskning och utbildningen av framtida yrkesverksamma inom området. Parlamentet är medvetet om att det europeiska migrationsnätverket kan spela en viktig roll. Parlamentet anser att en gemensam forskningsagenda om kvinnlig könsstympning skulle göra det möjligt för universitet i områden där kvinnlig könsstympning utövas att få kontakt med universitet inom EU för att kunna organisera utbytesprogram, förbättra datainsamling samt förbättra framtida yrkesverksammas kapacitet inom olika sektorer.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera grundläggande information om kvinnlig könsstympning och andra sedvänjor som skadar flickor i utbildningsprogrammen inom de områden som spelar en avgörande roll i förebyggandet av kvinnlig könsstympning.

18.  Europaparlamentet betonar att kvinnlig könsstympning, trots den lokala kopplingen, bör ses mot bakgrund av könsrelaterat våld och som en jämställdhetsfråga och bör hanteras med ett övergripande tillvägagångssätt för att undvika nedsvärtning av de samhällen där den tillämpas.

19.  Europaparlamentet betonar att de första stegen mot att höja kvinnors ställning i samhällen där kvinnlig könsstympning tillämpas är att säkerställa att alla flickor går i skolan samt att skapa förutsättningar för ekonomisk egenmakt för kvinnor.

20.  Europaparlamentet pekar på de möjligheter och den makt som finns hos olika kommunikationsmedel såsom konst, litteratur, nya och lokala medier för att föra ut budskap närmare medborgarna. Parlamentet betonar vikten av att engagera pojkar och män i att skapa nya tankegångar om jämställdhet och i att bekämpa befintliga maktstrukturer genom nätverk, samarbetsprogram, informationskampanjer och utbildningsprogram.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna och de länder där kvinnlig könsstympning utövas i att upprätta nätverk och integrerade strategier för att förebygga kvinnlig könsstympning, inbegripet utbildning av socialarbetare, vårdpersonal, lokala och religiösa ledare samt polis och rättsväsende. Parlamentet är medvetet om att ingen religion förespråkar denna praxis.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med frågan om kvinnlig könsstympning och andra sedvänjor som skadar kvinnor och flickor i sina människorättsdialoger och diplomatiska kontakter. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att utöka samarbetet med tredjeländer i syfte att uppmuntra dem att anta nationella lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning och att stödja de brottsbekämpande myndigheterna för att säkerställa att de genomförs.

23.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att delegationerna och utrikestjänsten årligen utbildas i frågor om kvinnlig könsstympning inom ramen för utbildning om barns rättigheter och jämställdhetsfrågor, och uppmanar kommissionen att göra sina verktyg, såsom United to end FGM (enade för att stoppa kvinnlig könsstympning), för yrkesverksamma inom olika sektorer allmänt kända och tillgängliga för målgrupperna.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och Europeiska unionens råd.

(1) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(2) EUT L 180, 29.6.2013, s. 96.
(3) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.
(4) EUT C 93, 24.3.2017, s. 142.
(5) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 87.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.

Rättsligt meddelande