Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/2634(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0274/2018

Ingivna texter :

B8-0274/2018

Debatter :

PV 13/06/2018 - 17

Omröstningar :

PV 14/06/2018 - 7.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0267

Antagna texter
PDF 142kWORD 47k
Torsdagen den 14 juni 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal EU-AVS
P8_TA(2018)0267B8-0274/2018

Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om de förestående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (2018/2634(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010(1),

–  med beaktande av Georgetown-avtalet från 1975 om inrättande av AVS-gruppen och dess reviderade version från 1992(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(4),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 december 2017 till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och länder i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (COM(2017)0763),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 november 2016 Ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, (JOIN(2016)0052),

–  med beaktande av det gemensamma samrådsdokumentet av den 6 oktober 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik På väg mot ett nytt partnerskap mellan Europeiska unionen och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet efter 2020 (JOIN(2015)0033),

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 7 juni 2017 från parlamentet, rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden av den 7 december 2017 om ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, och den 12 maj 2016 om EU:s framtida förbindelser med AVS‑länderna,

–  med beaktande av det sjunde och åttonde toppmötet med AVS-ländernas stats- och regeringschefer i Malabo (13–14 december 2012) och Port Moresby (4 maj 2016),

–  med beaktande av det 103:e och 105:e mötet i AVS-EU-ministerrådet som hölls i Dakar (26–27 april 2016) och Bryssel (den 3–4 maj 2017),

–  med beaktande av toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen i Abidjan den 29–30 november 2017,

–  med beaktande av rapporten från AVS-länderna (gruppen med framstående personer) från mars 2016 om framtiden för AVS-länderna efter 2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2015 om de lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete(5),

–  med beaktande av förklaringen från det åttonde toppmötet för AVS-ländernas stats- och regeringschefer den 1 juni 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen(6) och de resolutioner som antagits av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen,

–  med beaktande av förklaringen från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen av den 21 december 2016 om den parlamentariska dimensionen av förbindelserna mellan AVS-länderna och EU efter Cotonou(7),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 9 december 2015 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU(8),

–  med beaktande av artiklarna 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om de förestående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (O-000043/2018 – B8-0025/2018 och O-000044/2018 – B8‑0026/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Cotonouavtalets styrka och regelverk bygger på ett antal unika egenskaper, såsom dess rättsligt bindande karaktär, dess spännvidd – med de tre pelarna utvecklingssamarbete, politiskt samarbete och ekonomi- och handelssamarbete – och dess stora budget i form av Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

B.  Partnerskapet mellan AVS och EU har spelat en viktig roll för framstegen när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, trots att EU har misslyckats med att uppnå målet om att avsätta 0,7 % av sin bruttonationalinkomst (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd.

C.  Partnerskapet mellan AVS och EU har bidragit stort till fattigdomsutrotning, integreringen av AVS-staterna i världsekonomin och som en effektivare global aktör i multilaterala handels- och klimatförhandlingar.

D.  Partnerskapet mellan AVS och EU har förbättrat marknadstillträdet för AVS-staterna och EU:s medlemsstater och främjat ökad ömsesidig förståelse av ståndpunkter, värderingar och normer genom politisk dialog dem emellan.

E.  Trots att partnerskapet mellan AVS och EU har bidragit stort till framstegen när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen har resultaten avseende målen om fattigdomsutrotning och integrering av AVS-staterna i världsekonomin hittills varit otillräckliga, om man betänker att hälften av AVS-staterna fortfarande hör till världens minst utvecklade länder och att de tillsammans står för mindre än 5 % av världshandeln och omkring 2 % av världens BNP.

F.  Inrättandet av Afrikanska unionen, den gemensamma strategin Afrika-EU, den gemensamma partnerskapsstrategin för EU och Västindien och strategin mellan EU och Stillahavsområdet är exempel på EU:s alltmer regionala angreppssätt för att ta itu med frågor av gemensamt intresse, såsom fred och säkerhet, terrorism och migration.

G.  Fred, säkerhet och politisk stabilitet är förutsättningar för en hållbar utveckling.

H.  Det gemensamma grundavtalet och de regionala pakterna måste ta hänsyn till regionala och kontinentala särdrag i linje med principerna om subsidiaritet och komplementaritet.

I.  AVS-staterna har fastställt tre pelare för förhandling, nämligen

   handel, investeringar och tjänster,
   utvecklingssamarbete, vetenskap och teknik, forskning och innovation, samt
   politisk dialog och påverkansarbete.

J.  Den politiska dialog om grundsatser som avses i artiklarna 8 och 96 i Cotonouavtalet är ett konkret och rättsligt medel för att upprätthålla AVS–EU-partnerskapets gemensamma värderingar och främja demokrati, goda styrelseformer och mänskliga rättigheter, som är grundläggande för en hållbar utveckling.

K.  Det finns ett tydligt behov av att säkerställa att villkorligheten vad gäller mänskliga rättigheter bibehålls och att den politiska dialogen stärks i det nya avtalet.

L.  Trots att den roll som nationella parlament, lokala myndigheter, civilsamhället och den privata sektorn spelar tydligt erkänns i 2010 års översyn av Cotonouavtalet, har deras deltagande i överläggningarna om AVS–EU-samarbetets politik och verksamhet, däribland programplanering, uppföljning och utvärdering, varit begränsat.

M.  Politisk dialog har till stor del tillämpats först i ett sent skede vid politiska kriser snarare än i förebyggande syfte.

N.  Organisationer i det civila samhället möter allt strängare lagstiftning och andra hinder som begränsar deras verksamhet och spelrum.

O.  Teknisk kapacitet i många AVS-stater för att hantera frågor på beskattningsområdet är en begränsning för såväl inhemsk mobilisering av intäkter som deltagande i internationella skattesamarbeten.

P.  EUF finansieras med direkta bidrag från EU:s medlemsstater och är inte underkastad EU:s normala budgetregler. Parlamentet har inga befogenheter över EUF-budgeten, förutom att bevilja ansvarsfrihet för redan gjorda utbetalningar, och inte heller någon formell rätt att granska programplaneringen för EUF.

Q.  Att stärka AVS–EU-partnerskapets parlamentariska dimension och rådgivande roll bör vara ett centralt inslag i det nya partnerskapet.

R.  Den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens täta och mycket varierande sammanträden har bidragit till en fortlöpande dialog mellan Europaparlamentets och AVS-staternas ledamöter, vilket har konsoliderat församlingens legitimitet och stärkt den parlamentariska diplomatin. Den gemensamma parlamentariska församlingen har använts som förebild för parlamentarisk diplomati i diverse politiska forum.

1.  Europaparlamentet välkomnar de huvudpunkter och den övergripande struktur för det framtida samarbetet mellan AVS-länderna och Europeiska unionen som kommissionen har föreslagit i sin rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingarna om ett framtida partnerskapsavtal.

2.  Europaparlamentet insisterar på att 2030-agendan för hållbar utveckling, målen för hållbar utveckling och det europeiska samförståndet om utveckling bör stå i centrum för det förnyade partnerskapet mellan AVS och EU.

3.  Europaparlamentet välkomnar att uppnåendet av målen för hållbar utveckling är ett centralt syfte, men beklagar avsaknaden av konkreta genomförandeåtgärder i de föreslagna pakterna. Parlamentet betonar behovet av att integrera övergripande frågor som miljöhållbarhet, klimatförändringsmål, jämställdhet och social rättvisa i alla strategier, planer och åtgärder i hela det framtida avtalet.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt förslag till ett nytt partnerskapsavtal är öppet för externa partner.

5.  Europaparlamentet påminner om att det allra första målet för hållbar utveckling är att utrota fattigdom, som fortfarande är ett stort problem i de flesta AVS-länder. Parlamentet betonar därför att kampen mot fattigdom måste förbli ett centralt inslag i det framtida avtalet.

6.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i stor utsträckning har beaktat parlamentets synpunkter och att det gemensamma grundavtalet och de regionala pakterna kommer att vara rättsligt bindande i lika hög utsträckning, vilket parlamentet hade begärt.

7.  Europaparlamentet erinrar om att det framtida partnerskapsavtalet kommer att omfatta principerna om jämlikhet, ömsesidig respekt och ömsesidigt intresse.

8.  Europaparlamentet insisterar på att grundsatserna i Cotonouavtalet – respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen samt goda styrelseformer – ska fortsätta att utgöra grunden för samarbetet under perioden efter 2020 och vara en väsentlig en del av grundavtalet, regionala pakter och protokoll. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i den delen av mandatet som handlar om de mänskliga rättigheterna uttryckligen inbegripa frihet från diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller könsidentitet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i enlighet med handlingsplanen från Peking 1995 samt resultaten från konferenserna för översyn.

9.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta upp frågan om mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning på grundval av befintliga internationella rättsliga instrument, lagar, principer och mekanismer som införts genom regionala och panafrikanska styrande organ, i syfte att stärka egenansvaret.

10.  Europaparlamentet påpekar att det framtida partnerskapet mellan AVS-länderna och EU:s medlemsstater måste inkludera 2030-agendan för hållbar utveckling och bör bidra till genomförandet av denna på alla nivåer.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och AVS-ländernas förhandlare att i det gemensamma grundavtalet inkludera en bestämmelse om att alla parter till fullo ska införa Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

12.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att säkerställa konsekvens mellan de principer som införs i det gemensamma grundavtalet och de regionala prioriteringar som fastställs i pakterna, samt betonar att grundavtalet bör innehålla uttryckliga hänvisningar till ansvarsskyldighet och övervaknings- och översynsmekanismer vid eventuell bristande efterlevnad. Parlamentet understryker att parternas ansvarsskyldighet gentemot medborgarna och civilsamhället också måste säkerställas, samt att de gemensamma institutionerna bör skapa mekanismer som gör det möjligt för civilsamhället och medborgarna att rapportera underlåtelse att uppfylla åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och andra viktiga aspekter.

13.  Europaparlamentet upprepar för alla parter i förhandlingarna att politisk dialog är en grundläggande del av Cotonouavtalet, och att den fortsatt måste vara en central och rättslig pelare både i den övergripande ramen och på regional nivå i det nya avtalet.

14.  Europaparlamentet understryker att politisk dialog är en integrerad del av partnerskapet och en värdefull grund för att förbättra situationen för människorna i partnerländerna. Parlamentet anser därför att situationen för de mänskliga rättigheterna i dessa länder måste övervakas bättre och betonar att övervakningen måste vara inkluderande, öppen och deltagarorienterad. Parlamentet understryker betydelsen av att på ett meningsfullt sätt engagera civilsamhället i dialogen på alla nivåer.

15.  Europaparlamentet påminner om att den politiska dialogen måste vara balanserad och bygga på ömsesidig respekt.

16.  Europaparlamentet betonar att samarbetet mellan EU och AVS-länderna bör inkludera en mekanism för inbördes granskning för att regelbundet övervaka framstegen och bristerna vid genomförandet av målen för hållbar utveckling, vilket ska inkludera parlament, lokala myndigheter och civilsamhället samt regelbunden utvärdering och offentlig rapportering om respekten för de mänskliga rättigheterna och andra viktiga aspekter. Parlamentet anser att för att vara effektivt kräver genomförandet av 2030-agendan och målen för hållbar utveckling legitimitet, närhet, subsidiaritet och att lokala myndigheter och icke-statliga aktörer deltar i stor utsträckning. Parlamentet efterlyser bättre kommunikation och dialog för att fördjupa förbindelserna mellan AVS- och EU-länderna.

17.  Europaparlamentet upprepar att avtal om ekonomiskt partnerskap utgör grund för regionalt samarbete och fungerar som instrument för utveckling och regional integration. Parlamentet efterlyser därför att de fullständigt integreras i det nya AVS–EU-avtalet.

18.  Europaparlamentet uppmanar till ökad politisk tyngd för AVS-EU-partnerskapet på den globala arenan, så att parterna kan bli mer effektiva globala aktörer.

19.  Europaparlamentet efterlyser tydliga bestämmelser i det framtida avtalet för att reglera den privata sektorns roll och ansvar. Parlamentet betonar framför allt behovet av att låta företag som ingår i utvecklingspartnerskap följa principerna om företagens sociala ansvar under projektens hela livscykel, däribland respekt för FN:s Global Compact-initiativ, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, Internationella arbetsmarknadsorganisationens grundläggande arbetsnormer, miljöstandarder och FN:s konvention mot korruption. Parlamentet understryker att både EU- och AVS-stater ska dra upp nationella planer för att införa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, och då i synnerhet bestämmelserna om tillbörlig aktsamhet.

20.  Europaparlamentet påminner om att mobilisering av inhemska resurser genom beskattning är den viktigaste inkomstkällan för finansiering av hållbar utveckling. Parlamentet beklagar att åtgärder för att bekämpa olagliga finansiella flöden och skatteundandragande inte ges någon framträdande plats i förslaget till mandat. Parlamentet uppmanar de förhandlande parterna att i det nya avtalet införa långtgående bestämmelser om ekonomiskt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer för att de ska kunna hantera framväxande globala standarder för bekämpning av skatteundandragande, inbegripet automatiskt utbyte av information, information om verkligt huvudmannaskap för företag och offentlig landsspecifik rapportering av multinationella företag för att stoppa urholkning av skattebasen och överföring av vinster, med grund i G20:s och OECD:s modeller. Parlamentet uppmanar också alla parter att förbinda sig att stödja inrättandet av en rättsligt bindande mellanstatligt FN-organ för skattesamarbete.

21.  Europaparlamentet beklagar att förslaget till förhandlingsmandat inte innehåller några föreskrifter om att säkerställa en hållbar utveckling för jordbruket, trots de stora utmaningar som klimatförändringarna medför för jordbrukarna i AVS-staterna. Parlamentet uppmanar förhandlingsparterna att inkludera stödsystem för hållbara jordbruksmetoder i det nya avtalet.

22.  Europaparlamentet vill att civilsamhället i större utsträckning ska delta i politisk dialog, programplanering samt genomförande och stöd för kapacitetsuppbyggnad i civilsamhället. Parlamentet understryker betydelsen av att engagera civilsamhället i den politiska dialogen, i synnerhet när det gäller lokala grupper som direkt berörs av politiken. Parlamentet betonar i detta avseende faran med att det civila samhället får allt mindre plats i vissa länder, och även behovet av att inkludera grupper som t.ex. minoriteter, ungdomar och kvinnor som inte kan organisera sina intressen eller som inte erkänns av sina regeringar trots ett legitimt demokratiskt intresse.

23.  Europaparlamentet betonar att det civila samhällets engagemang bör byggas upp kring erkännandet av de olika roller det spelar och att dess roll som aktör i avtalet bör stärkas.

24.  Europaparlamentet understryker att principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete måste införlivas fullt ut i det nya partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna och att bestämmelser för att säkerställa länders egenansvar, fokus på resultat, inkluderande av utvecklingsprocessen, öppenhet samt ömsesidig ansvarighet måste vara hörnstenar i avtalet och de regionala protokollen. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa en geografiskt balanserad strategi för biståndsgivande, med ett starkt fokus på de minst utvecklade och instabila staterna. Parlamentet anser att ett villkorande av biståndet mot samarbete med EU i migrationsfrågor inte är förenligt med de avtalade principerna om utvecklingseffektivitet.

25.  Europaparlamentet betonar att det förnyade samarbetet/partnerskapet mellan EU och AVS bör säkerställa effektivare gemensamma åtgärder för att möta de olika utmaningar som världen ställs inför idag, såsom bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet.

26.  Europaparlamentet upprepar att det framtida avtalet måste inbegripa en möjlighet att utvidga åtagandena och respekten för en konsekvent utvecklingspolitik samt bör omfatta mekanismer för att systematiskt övervaka denna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den roll som EU:s delegationer spelar i främjandet av en konsekvent politik för utveckling och betonar att de regelbundet måste genomföra dialoger på landsnivå.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av investeringar från den privata sektorn, vilket underlättar långsiktig utveckling av lokala kapitalmarknader och ger möjlighet att använda de begränsade medlen i det offentliga utvecklingsbiståndet för att maximera effekterna och finansieringen av målen för hållbar utveckling.

28.  Europaparlamentet upprepar vikten av att stärka den parlamentariska dimensionen i det kommande avtalet, så att en verklig rådgivande befogenhet säkerställs för den framtida övergripande gemensamma parlamentariska församlingen och en öppen, demokratisk och heltäckande parlamentarisk dialog kan föras. Parlamentet begär att församlingens rättsliga och operativa självständighet ska garanteras, och att församlingen ska ha en nära koppling till genomförandet av avtalet och regelbundet ska höras i alla frågor som är av betydelse för partnerskapet. Parlamentet anser att den gemensamma parlamentariska församlingen ska inkluderas fullt ut i förhandlingarna om det framtida partnerskapet.

29.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare ansträngningar för att förbättra den gemensamma parlamentariska församlingens granskning av utvecklingsprogrammeringen.

30.  Europaparlamentet är övertygat om att det behövs regelbundna, åtminstone årliga, möten på AVS–EU-nivå för att säkerställa kontinuitet och stabilitet i partnerskapet och möjliggöra regelbunden rapportering om, och kollegial granskning av, arbetet med att nå målen för hållbar utveckling och respekt för mänskliga rättigheter samt andra nödvändiga delar av avtalet, i enlighet med parlamentets önskan.

31.  Europaparlamentet rekommenderar därför att den gemensamma parlamentariska församlingen anpassas till den nya regionala strukturen, med fortsatt fokus på arbetet i regionala forum, och med ett nära samarbete med de nationella och regionala parlamenten. Parlamentet anser att AVS–EU:s ministerråd och den gemensamma parlamentariska församlingen bör sammanträda regelbundet i plenum och alternera mellan EU och en AVS-stat, dock mindre ofta än nu, men att det inte bör vara en förutsättning att rådet sammankallas. Parlamentet uppmanar den EU-medlemsstat som innehar rådsordförandeskapet att engagera sig mer i arbetet med att förbereda, organisera och stå som värd för församlingens sammanträdesperioder.

32.  Europaparlamentet begär att sammanträden mellan parlamentsledamöter från EU och från AVS-länderna på nivån för de regionala pakterna ska hållas minst en gång om året i varje region och kompletteras av ett forum där flera olika intressenter deltar, däribland icke-statliga aktörer, såsom civilsamhället, ungdomar och den privata sektorn.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att det panafrikanska parlamentets roll måste bli en stark pelare i den framtida EU–Afrika-pakten, särskilt gentemot och tillsammans med det framtida EU–Afrika-rådet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och dess motparter i AVS-länderna att i ett tidigt skede av förhandlingarna offentliggöra skriftliga förslag om den parlamentariska dimensionen och det panafrikanska parlamentets roll samt att samråda med det panafrikanska parlamentet och Europaparlamentet om detta.

34.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet ska informeras fullständigt och omedelbart i alla skeden av förhandlingsförfarandet i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget, och upprepar att det är nödvändigt att komma överens om bättre praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte under hela livscykeln för internationella avtal. Parlamentet uppmanar dessutom rådet och kommissionen att fullt ut och snarast informera den gemensamma parlamentariska församlingen om förhandlingarna.

35.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens råd att offentliggöra det mandat som rådet antagit och uppmanar AVS-länderna att göra detsamma med sina mandat.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/03_01/pdf/mn3012634_en.pdf
(2) http://www.wipo.int/edocs/trtdocs/en/acp/trt_acp_3.pdf
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0371.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.
(5) EUT C 349, 17.10.2017, s. 11.
(6) EUT C 310, 25.8.2016, s. 19.
(7) EUT C 170, 30.5.2017, s. 36.
(8) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/1081264en.pdf

Senaste uppdatering: 8 januari 2019Rättsligt meddelande