Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2206(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0194/2018

Ingivna texter :

A8-0194/2018

Debatter :

PV 02/07/2018 - 17
CRE 02/07/2018 - 17

Omröstningar :

PV 03/07/2018 - 11.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0279

Antagna texter
PDF 203kWORD 64k
Tisdagen den 3 juli 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter i världen
P8_TA(2018)0279A8-0194/2018

Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2018 om kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter i världen, inklusive markrofferi (2017/2206(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, särskilt FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2007,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk, som antogs den 27 juni 1989,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 21, 22 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från 1998,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter, framför allt EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och av det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR),

–  med beaktande av sina resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016 om situationen för Guarani‑Kaiowá i den brasilianska delstaten Mato Grosso do Sul(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om situationen för människorättsförsvarare i Honduras(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om Tanzania, särskilt frågan om markrofferi(3),

–  med beaktande av årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och av Europeiska unionens politik på området(4),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/2 av den 22 september 2014 om antagande av slutdokumentet från 2014 års världskonferens om urbefolkningar(5),

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 71/178 av den 19 december 2016 om urbefolkningars rättigheter, i synnerhet punkt 13, där 2019 utropas till det internationella året för urbefolkningars språk(6),

–  med beaktande av rapporten av den 8 augusti 2017 från FN:s särskilda rapportör till FN:s råd för mänskliga rättigheter om urbefolkningars rättigheter(7)

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för mänskliga rättigheter(8),

–  med beaktande av processen i den öppna mellanstatliga arbetsgrupp som utarbetar en förklaring om rättigheter för bönder och andra människor som arbetar i landsbygdsområden, vilken inrättades av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 13 oktober 2015(9),

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, som FN:s generalförsamling antog den 25 september 2015,

–  med beaktande av FN:s konvention om biologisk mångfald som antogs den 22 maj 1992,

–  med beaktande av den överenskommelse och handlingsplan som antogs 2003 i Durban av Internationella naturvårdsunionens (IUCN) femte World Parks Congress(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 19 oktober 2004 EU:s riktlinjer för stöd till utarbetande och reform av markpolitiken i utvecklingsländerna (COM(2004)0686),

–  med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar inom ramen för nationell livsmedelstrygghet, som godkändes av FN-kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning den 11 maj 2012(11),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (Flegt), som godkändes 2003 (COM(2003)0251), och de bilaterala frivilliga Flegt-partnerskapsavtal (VPA) som ingåtts mellan EU och partnerländerna,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och FN:s Global Compact-initiativ,

–  med beaktande av Maastrichtprinciperna, som antogs den 28 september 2011 och klargör staters extraterritoriella skyldigheter på grundval av gällande internationell rätt(12),

–  med beaktande av rådets slutsatser om urbefolkningar, som antogs den 15 maj 2017(13),

–  med beaktande av bestämmelserna om mänskliga rättigheter i Cotonouavtalet,

–  med beaktande av förklaringen av den 9 augusti 2017 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, på Internationella dagen för världens ursprungsbefolkningar(14),

–  med beaktande av sitt beslut att nominera Aura Lolita Chavez Ixcaquic till Sacharovpriset för tankefrihet 2017, som den första person någonsin som försvarar urbefolkningarnas mänskliga rättigheter att bli nominerad till priset,

–  med beaktande av Parisavtalet av den 12 december 2015 om klimatförändringar,

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna av den 21 september 2015 Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016-2020 (om jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020) (SWD(2015)0182),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 64/292 av den 3 augusti 2010 The human right to water and sanitation(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet(18),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0194/2018), och av följande skäl:

A.  Världens urbefolkningar beräknas bestå av över 370 miljoner människor i över 70 länder i hela världen och utgör omkring 5 procent av världens sammanlagda befolkning, fördelade över minst 5 000 olika urbefolkningar. Trots sin geografiska spridning står dessa befolkningar inför likartade hot och utmaningar.

B.  Urbefolkningarna har ett unikt förhållande till den mark som de lever på och dess miljö, och utnyttjar tillgängliga naturtillgångar för att skapa unika system av kunskaper, innovationer, seder och bruk, vilket i sin tur utgör en grundläggande del av deras identitet och andlighet och är av stor vikt för bevarande och hållbar användning av biologisk mångfald. Urbefolkningarnas traditionella kunskaper har varit en betydande bidragande faktor till mänsklighetens utveckling. Kommersialiseringen och/eller marginaliseringen av urbefolkningarnas kunskaper hotar deras roll som traditionella innehavare och förvaltare av dessa kunskaper.

C.  Urbefolkningarnas kollektiva rättigheter härstammar från en traditionell besittning av deras territorier, och känslan av en tillhörighet som förenar dem med nämnda territorier sammanfaller inte med ägandebegreppet så som det vanligen tolkas i västvärlden.

D.  Territorier som traditionellt har bebotts av urbefolkningar omfattar omkring 22 procent av världens landareal och beräknas innehålla 80 procent av planetens biologiska mångfald. Urbefolkningarnas reservat utgör ett viktigt skyddsverk mot avskogning. De tropiska skogar som bebos av urbefolkningar och lokalsamhällen bidrar till kolbindningen i hela det tropiska skogsbiomet, vilket gör dem värdefulla för varje strategi för bekämpning av klimatförändringarna. Urbefolkningarna tillhör de som är mest utsatta för klimatförändringarnas negativa inverkan, i och med deras levnadssätt och nära relation till marken, som gör dem direkt beroende av ständigt tillgängliga naturtillgångar.

E.  Marken är en grundläggande, begränsad och icke förnybar naturresurs, som är ett väsentligt inslag i varje lands naturrikedomar.

F.  Fördrag om mänskliga rättigheter erkänner urbefolkningarnas rätt till sina förfäders mark och resurser och föreskriver att stater måste samråda med urbefolkningar i god tro för att få deras fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke för projekt som kan ha en inverkan på deras traditionella levnadssätt, hota de naturtillgångar som de traditionellt har brukat och fortsätter att vara beroende av, eller som kan leda till deras fördrivning och till följaktig förlust av unikt kulturellt arv, av både materiell och immateriell karaktär. Sådana samråd bör äga rum innan lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder antas eller tillämpas, i enlighet med urbefolkningarnas rätt till självbestämmande, som innebär deras rätt att äga, använda, utveckla och kontrollera sin mark, sina territorier, sitt sötvatten och kustnära havsvatten, och andra resurser. Urbefolkningarna har rätt att fritt avgöra sin politiska status, fritt följa sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling samt fritt använda sina naturrikedomar och naturtillgångar, och får under inga omständigheter berövas sina försörjningsmöjligheter.

G.  Genom FN:s förklaring om urbefolkningars mänskliga rättigheter erkänns urbefolkningars kollektiva och individuella rättigheter, särskilt deras rätt till sin mark, sina tillgångar, sina naturresurser, sina territorier, sin kultur, sin identitet och sitt språk samt till sysselsättning, hälsa, utbildning och till att fritt besluta om sin politiska status och ekonomiska utveckling.

H.  Urbefolkningars kollektiva och individuella rättigheter fortsätter att kränkas i olika delar av världen av statliga och icke-statliga aktörer, och följaktligen kommer de att fortsätta att utsättas för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt rasism, utanförskap, diskriminering, vräkningar, destruktiv bosättning, olaglig eller tvångsmässig expropriering av deras traditionella områden eller berövande av deras tillgång till resurser, försörjning och traditionell kunskap. Enligt FN utsätts urbefolkningar för värre kränkningar av sina rättigheter än för tio år sedan.

I.  Kvinnor från urbefolkningar upplever hinder i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inbegripet bristande rådgivning om sexuell och reproduktiv hälsa, bristande tillgång till sjukvårdsinrättningar och sjukvårdsmateriel samt lagstiftning som förbjuder aborter även i fall av våldtäkt, vilket leder till hög mödradödlighet, många tonårsgraviditeter och hög förekomst av sexuellt överförbara sjukdomar.

J.  Kvinnor från urbefolkningar upplever att kränkningar av deras rättigheter ofta får gå ostraffade, särskilt på grund av förnekandet av deras rätt till rättsmedel och avsaknaden av övervakningsmekanismer och könsuppdelade uppgifter.

K.  Staterna har det yttersta ansvaret för att garantera skydd, säkerhet och rättigheter för urbefolkningarna, däribland för urbefolkningarnas miljö- och människorättsförsvarare.

L.  Urbefolkningars språk runtom i världen fortsätter att försvinna i en alarmerande takt, trots att språken utgör en väsentlig del av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och är viktiga för att förverkliga hållbar utveckling. Överföringen av urbefolkningars kunskaper mellan generationerna är avgörande för att kunna hantera de globala miljöutmaningarna. I en FN-rapport från 2016(19) görs bedömningen att 95 procent av de närmare 6 700 språk som talas i världen i dag riskerar att försvinna helt fram till slutet av århundradet. En stor majoritet bland dessa utgörs av urbefolkningarnas språk. Stater har en skyldighet att skydda och främja urbefolkningars språk för att säkerställa att dessa befolkningar fullt ut åtnjuter sina kulturella rättigheter. Stater bör investera i åtgärder för att förändra socialt rotade stereotyper.

M.  I vissa länder har ett stort antal urbefolkningar migrerat till storstadsområden, där känslor av bristande samhörighet och förlust av kulturella värden uppstår. Deras traditionella kunskaper, seder och bruk är inte anpassade till stadssammanhang och den nutida arbetsmarknadsdynamiken, vilket gör att de drabbas av fattigdom och nya former av utestängning och diskriminering.

N.  Urbefolkningarna lever med en oroväckande utsatthet för fattigdom, sjukdomar och analfabetism och har otillräcklig tillgång till säkert och rent vatten, sanitära anläggningar, hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning och medborgerliga rättigheter, inbegripet politiskt deltagande och politisk representation. Bland urbefolkningarna finns det också en hög förekomst av narkotikamissbruk och självmord bland unga.

O.  Kvinnor från ursprungsbefolkningar är särskilt marginaliserade på grund av brist på tillgång till hälso- och sjukvård, sociala tjänster och ekonomiska möjligheter, och de diskrimineras på grund av sitt kön, sitt etniska ursprung och sin socioekonomiska bakgrund, vilket leder till högre dödlighet, och de är föremål för olika typer av könsrelaterat våld och kvinnomord. Enligt FN har minst en av tre kvinnor från urbefolkningar våldtagits någon gång i sitt liv och andelen mödradödlighet, tonårsgraviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar, däribland hiv/aids, är högre än genomsnittet. Kvinnor möts ofta av specifikt könsrelaterade hot och hinder, som måste förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv.

P.  Olaglig narkotikahandel påverkar urbefolkningar oproportionerligt, eftersom efterfrågan på narkotika fortsätter att öka och olagliga narkotikaproducenter allt mer fördriver urbefolkningar från sin traditionella mark. Urbefolkningarna tvingas ofta fysiskt eller ekonomiskt att delta i narkotikahandeln, framför allt genom transportverksamhet. Väpnade konflikter ökar militariseringen av urbefolkningarnas mark och leder till brott mot de mänskliga rättigheterna och användning av övervåld mot urbefolkningarna.

Q.  Ökad efterfrågan och tilltagande konkurrens om naturtillgångar driver på en global ”markrusch”, som i flera länder försätter de områden som traditionellt bebos och används av urbefolkningar och lokalsamhällen under ett ohållbart tryck. Utnyttjande av dessa naturresurser – av jordbruksindustrin och sektorerna för energi, skogsavverkning, gruvdrift och andra utvinningsindustrier, olaglig skogsavverkning, stora infrastruktur- och utvecklingsprojekt, regeringar och den lokala befolkningen – utgör en av de främsta orsakerna till ihållande konflikt om besittningsrättsliga förhållanden och den främsta orsaken till förorening av vatten och mark.

R.  Utveckling kan inte mätas med hjälp av tillväxtindikatorer, utan man bör i första hand ta hänsyn till huruvida fattigdom och ojämlikhet minskat.

S.  Bristfälligt reglerad turism kan ha en negativ kulturell och ekologisk inverkan på dessa samhällen och är i vissa fall den faktor som ger upphov till markrofferi.

T.  När privata företag ägnar sig åt hänsynslöst markrofferi brukar detta ofta göras i närvaro av militära trupper eller privata säkerhetsstyrkor, vilket bland annat leder till ökad användning av direkt och indirekt våld på urbefolkningarnas territorium, vilket direkt drabbar samhällena och särskilt de sociala ledarna och kvinnorna.

U.  I dagsläget finns det en tendens i riktning mot en militarisering av vissa reservat och skyddade områden, som ibland innebär överlappning med urbefolkningars och lokalsamhällens mark, med allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som följd.

V.  Civila konflikter är i vissa länder relaterade till markrättigheter och orsak till tvångsförflyttningar av urbefolkningar och lokalsamhällen, vilket öppnar dörren för markrofferi och koncentration av markinnehav.

W.  Markrofferi är ett komplext problem som kräver en övergripande, internationell lösning. Framför allt bör skyddet av kvinnor och flickor från urbefolkningar framhållas.

X.  Markrofferi är inte nödvändigtvis ett resultat av utländska investeringar, och markrofferi kan även utföras av myndigheter och lokalsamhällen.

Y.  De privata kompensationsformerna har ökat genom vilka privata företag erbjuder kvinnor som utsatts för våld ekonomisk kompensation i utbyte mot att de undertecknar ett avtal om att inte stämma företaget. Det är staterna som har det största ansvaret för att se till att de internationella åtagandena uppfylls när det gäller urbefolkningars rättigheter och de måste därför ha det främsta ansvaret för att se till att överträdelser undviks och att man främjar sanning, rättvisa och rättsmedel till de drabbade.

Z.  Vissa urbefolkningar runt om i världen har beslutat att vägra kontakt med omvärlden och lever i frivillig isolering, saknar möjligheter att försvara sina rättigheter och är därför särskilt utsatta när deras rättigheter kränks. Dessa samhällen utgör världens mest sårbara samhällen, och oljeutvinning, avskogning, olaglig narkotikahandel och dithörande infrastruktur äventyrar i särskilt hög grad deras existens.

AA.  Många urbefolkningar faller fortfarande offer för mord, utomrättsliga avrättningar, stympning, tortyr, våldtäkt, godtyckliga frihetsberövanden, misshandel, trakasserier och hotelser för att de försvarar sin rätt till sina förfäders territorier och naturtillgångar, däribland tillgången till vatten och livsmedel, och till sina religiösa platser och heliga begravningsplatser.

AB.  Människorättsförsvarare är centrala och avgörande aktörer för hållbar utveckling, särskilt när det gäller att bygga upp samhällelig motståndskraft, och är några av de viktigaste aktörerna i ett inkluderande demokratiskt styre. De arbetar för att skydda inte bara sina befolkningars rättigheter utan även miljöhållbarheten och hela mänsklighetens naturarv. Människorättsförsvarare och människorättsaktivister från urbefolkningarna gör det möjligt för människorna i deras samhällen att delta i politiska processer och nå social inkludering och ekonomisk egenmakt samt att demokratiskt och fredligt få gehör för sina åsikter i sina respektive länder och gentemot det internationella samfundet.

AC.  De senaste åren har det skett en oroväckande ökning av antalet mord, attacker och andra former av våld mot människorättsförsvarare och människorättsaktivister, som är några av de viktigaste aktörerna för hållbar utveckling, i samband med försvaret av urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter samt miljö- och markrättigheter. Enligt människorättsorganisationen Front Line Defenders var 67 % av de 312 människorättsförsvarare som enligt uppgift mördades runt om i världen under 2017 aktiva med att kämpa för urbefolkningars mark och försvara miljörättigheter gentemot utvinningsprojekt. Urbefolkningarnas människorättsförsvarare möts ofta av en systematisk strafflöshet för dem som går till angrepp mot dem.

AD.  Trots att kvinnliga människorättsförsvarare som representerar urbefolkningar spelar en oerhört viktig roll för att skydda kvinnor från urbefolkningar har deras verksamhet kriminaliserats och de har varit föremål för olika former av våld, däribland trakasserier, våldtäkter och mord.

AE.  Genomförandet av icke-bindande socialt ansvar för företag och frivilliga regleringssystem behöver förbättras för att skydda urbefolkningar och lokalsamhällen från brott mot deras mänskliga rättigheter, förhindra markrofferi och säkerställa företagens ansvarsskyldighet. Bristen på mekanismer för kontroll och ansvarsskyldighet är ett stort hinder för effektiva och lämpliga avhjälpande åtgärder.

AF.  Ett antal EU-baserade investerare och företag bland många andra är inblandade i hundratals markförvärv i Afrika, Asien och Latinamerika, vilket i vissa fall har lett till kränkningar av urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter. EU-baserade aktörer kan vara inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna i fråga om markrofferi på olika sätt, exempelvis genom EU-baserade privata företag och finansbolag som finansierar markrofferi direkt eller indirekt, genom offentlig-privata partnerskap. I många fall kan deras många utländska förgreningar göra det svårt att spåra deras rötter direkt till ursprungsländerna. Även när dessa rötter kan spåras finns det fortfarande betydande rättsliga och praktiska hinder för att utkräva rättvisa och ansvarsskyldighet via domstolarna i EU och dess medlemsstater, bland annat till följd av jurisdiktionsbegränsningar med hänsyn till fall som rör fast egendom (inklusive mark och naturtillgångar), allvarliga begränsningar av värdet på de rättsmedel som finns tillgängliga och tillgången till rättshjälp samt svårigheter att påvisa moderbolagets ansvarighet.

AG.  Större delen av marken i utvecklingsländer är bebodd, vilket utsätter företagens investeringar och rykte för besittningsrättsliga risker och avsevärt ökar deras operativa kostnader när överlåtelse av mark ger upphov till konflikt, utan på förhand inhämtat samtycke från urbefolkningar och lokalsamhällen samt utan respekt för deras rättigheter.

AH.  FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare, Michel Forst, har pekat ut Latinamerika som en problematisk region där stats- och företagsaktörer är inblandade i morden på miljö- och människorättsförsvarare.

AI.  Skyldigheten att skydda och ge tillgång till rättsmedel enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller både extraterritoriella verksamheter och inhemska verksamheter med extraterritoriell påverkan. EU och dess medlemsstater bör avsevärt öka sitt engagemang för sina extraterritoriella skyldigheter.

AJ.  EU ger stöd åt främjande och skydd av demokrati och mänskliga rättigheter världen över genom EIDMR, som kompletterar EU:s övriga instrument för externt bistånd och främst kanaliseras genom organisationer i det civila samhället. Genom mekanismen protectdefenders.eu ger EU snabb assistans till utsatta människorättsförsvarare, hjälper dem att tillgodose sina mest akuta behov och stärka deras förmåga att utföra sitt arbete på medellång och lång sikt.

AK.  Internationella finansinstitut spelar en central roll för att se till att de projekt som de finansierar inte medför eller bidrar till att urbefolkningarnas mänskliga och miljörelaterade rättigheter kränks. Multinationella företag bär ansvar för att se till att deras verksamhet och/eller leveranskedjor inte är involverade i kränkningar av mänskliga och miljörelaterade rättigheter, framför allt i fråga om urbefolkningarnas rättigheter.

AL.  EU är den största givaren av utvecklingsbistånd i världen, varav en stor del går till Afrika. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen måste utföra grundliga kontroller av den finansiering som mottagare i tredjeländer använder, genom att sätta respekt för mänskliga rättigheter främst för sin biståndspolitik.

AM.  Urbefolkningar inom Europa lider fortfarande av marginalisering, diskriminering och social utestängning, vilket måste bekämpas och åtgärdas med hjälp av tillvägagångssätt som grundar sig på rättigheter.

1.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och dess partnerländer i det internationella samfundet att vidta alla nödvändiga åtgärder för ett fullt erkännande, skydd och främjande av urbefolkningarnas rättigheter, däribland till sin mark, sina territorier och sina resurser. Parlamentet välkomnar det arbete som civilsamhället och icke-statliga organisationer utför på detta område.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att all dess politik för utveckling, investeringar och handel respekterar urbefolkningarnas mänskliga rättigheter såsom de stadfästs i fördrag och konventioner om mänskliga rättigheter och i de rättsliga instrument som behandlar urbefolkningarnas rättigheter i synnerhet.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att följa alla steg som krävs för att effektivt efterleva bestämmelserna i ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk(20), och påminner om att alla ratificerande stater är skyldiga att utarbeta samordnade och systematiska åtgärder för att skydda urbefolkningarnas rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla stater som ännu inte har ratificerat ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk, framför allt EU:s medlemsstater, att göra detta. Parlamentet beklagar djupt att bara ett litet antal medlemsstater hittills har ratificerat konventionen. Parlamentet uppmanar EU att göra alla ansträngningar, genom sina dialoger med tredjeländer om politik och mänskliga rättigheter, för att uppmuntra till ratificering av ILO:s konvention nr 169, FN-konventionen om barnets rättigheter och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, för att anta deras fakultativa protokoll samt upprätthålla förklaringen om urbefolkningars rättigheter.

5.  Europaparlamentet inser att framsteg har gjorts när det gäller erkännande av urbefolkningarnas rättigheter och att det civila samhället i allt större utsträckning är medvetet om deras situation. Parlamentet noterar EU:s bidrag i detta sammanhang. Parlamentet varnar dock för att denna fråga fortfarande har minimalt utrymme i EU:s politik, även i förhandlingar om handels- och samarbetsavtal.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att skapa villkor för att uppnå de mål som anges i FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och att uppmuntra sina internationella partner att anta och genomföra denna fullt ut.

7.  Europaparlamentet pekar på den viktiga roll som diasporan spelar som förbindelselänk med och förmedlare av kunskap till urbefolkningarna.

Urbefolkningarnas mänskliga rättigheter

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja och rösta för förklaringen om rättigheter för bönder och andra människor som arbetar i landsbygdsområden, som 2018 kommer att bli föremål för omröstning i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar med intresse inriktningen på kvinnor i landsbygdsområden vid 2018 års möte i FN:s kvinnokommission.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att juridiskt erkänna och acceptera urbefolkningarnas territoriella autonomi och självbestämmande, som innebär deras rätt att äga, använda, utveckla och kontrollera landområden, territorier, sitt sötvatten och kustnära havsvatten och andra resurser som de besitter genom traditionellt ägande eller annan traditionell besittning eller användning samt sådana som de på annat sätt har förvärvat.

10.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att anta eller delta i strategier för återuppbyggnad av konfliktområden för att främja och säkerställa urbefolkningarnas rättigheter.

11.  Europaparlamentet noterar de starkt oroande resultaten av den studie som FN offentliggjorde 2010, vilken visar att kvinnor som tillhör urbefolkningar i högre utsträckning utsätts för våld och våldtäkter än världens kvinnliga befolkning i stort. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU att otvetydigt fördöma användningen av våld, däribland sexuellt våld, mot kvinnor från urbefolkningar. Parlamentet anser att man särskilt bör uppmärksamma kvinnor och flickor som är offer för våld, och se till att de snabbt får tillgång till sjukvård och psykologiskt stöd.

12.  Europaparlamentet begär tillbakadragande av privata militär- och säkerhetsstyrkor som, genom kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter, placerats ut på urbefolkningarnas territorium.

13.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att se till att urbefolkningarna, i synnerhet kvinnor, har tillgång till rättsliga mekanismer ifall företag kränker deras rättigheter, och att privata former av rättslig prövning, som inte säkerställer någon faktiskt tillgång till rättslig prövning, inte tillåts. Parlamentet uppmanar samtliga stater att anställa fler kvinnor inom rättssystemen för att lösa upp de patriarkala system som i allmänhet förekommer i dessa strukturer. För att säkerställa att kvinnor från urbefolkningar inte behandlas på ett diskriminerande sätt måste nödvändiga mekanismer, inbegripet lämpliga tjänster avseende tolkning och rättsligt bistånd, införas.

14.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådet prioriterar skyddet av urbefolkningarnas rättigheter, såsom fastslogs i rådets slutsatser från maj 2017.

15.  Europaparlamentet uppmanar partnerländerna att säkerställa att urbefolkningarna har allmän tillgång till deras nationella befolkningsregister som ett första steg för att erkänna deras individuella och kollektiva rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att stödja partnerländerna med att inrätta kontor för folkbokföring och med att dessa sköts ordentligt.

16.  Europaparlamentet konstaterar med oro att urbefolkningar löper oproportionerligt hög risk att drabbas av människorättskränkningar med koppling till gruvdrift samt olje- och gasutvinning. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att genomföra obligatoriska konsekvensbedömningar avseende de mänskliga rättigheterna före all ny verksamhet inom dessa sektorer och att offentliggöra sina resultat. Parlamentet betonar behovet av att se till att den lagstiftning som reglerar beviljandet av koncessioner innehåller bestämmelser om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke. Parlamentet rekommenderar att normerna inom ramen för utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet utvidgas till att omfatta skydd av lokalsamhällens och urbefolkningars mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, särskilt EU och medlemsstaterna, att inkludera urbefolkningarna och landsbygdssamhällen i beslutsprocessen när det gäller strategier för att komma till rätta med klimatförändringarna, vilka även bör omfatta de fall då irreparabel skada till följd av klimatförändringarna kan tvinga dem att migrera och medföra en dubbel diskriminering såsom både miljöflyktingar och urbefolkningar.

18.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att inse vikten av att rådfråga urbefolkningarna i alla diskussioner om frågor som skulle kunna påverka dem, och därmed garantera deras rätt till fria, välinformerade förhandssamråd. Parlamentet efterlyser i detta avseende ett inrättande av mekanismer på EU-nivå för samråd med och deltagande av urbefolkningar, med mandat att engagera sig i den politiska dialogen och övervaka genomförandet av EU:s politik, åtaganden och handlingsplaner för urbefolkningar. Parlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att skapa villkor för effektiv närvaro av företrädare och ledare för urbefolkningar i det civila samhället och det offentliga rummet, och efterlyser ett mer synligt deltagande för dessa i det politiska systemet och de politiska beslutsprocesserna i frågor som är relevanta för dem, även i konstitutionella reformer.

19.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att anta och genomföra rekommendationerna till FN i slutdokumentet från 2014 års världskonferens om urbefolkningar, liksom rekommendationerna från FN:s ständiga forum för frågor om urbefolkningar och de som lagts fram av FN:s särskilda rapportör om urbefolkningars rättigheter.

20.  Europaparlamentet påpekar att FN:s generalförsamling, i sin resolution om urbefolkningarnas rättigheter, utnämnde år 2019 till det internationella året för urbefolkningars språk. Parlamentet betonar att kultur är en faktor för utveckling.

21.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att bidra till genomförandet och förverkligandet av 2019 som det internationella året för urbefolkningars språk.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att fortsätta att arbeta för att säkerställa fysisk integritet och rättsligt stöd för försvarare av urbefolkningars, miljörelaterade och immateriella rättigheter samt markrättigheter, genom förstärkning av EIDMR och olika befintliga instrument och mekanismer, t.ex. protectdefendeurs.eu, i syfte att skydda människorättsförsvarare och miljöaktivister, med en särskild tonvikt på kvinnliga människorättsförsvarare och ökad medverkan i de initiativ som föreslagits av internationella organisationer såsom FN. Parlamentet begär att EU uppmanar sina delegationer att övervaka och stödja människorättsförsvarare, med särskild hänsyn till skyddet av kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning, och att anmäla brott mot de mänskliga rättigheterna på ett systematiskt och kraftfullt sätt. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att delta i den plan som utarbetats av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att skydda människorättsförsvarare i Latinamerika.

23.  Europaparlamentet kritiserar den ständiga kriminaliseringen av försvarare av urbefolkningars rättigheter och av försvarare av rätten till mark världen över. Parlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att förhindra strafflöshet för brott som begås mot försvarare av urbefolkningarnas mänskliga rättigheter genom vederbörliga utredningar och åtal.

24.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att säkerställa att deras politiska strategier fullt ut respekterar urbefolkningars och landsbygdssamhällens rättigheter, så att överensstämmelse med dessa rättigheter alltid säkerställs, både i samband med att skyddade områden skapas och att de utvidgas och i relation till redan befintliga skyddade områden vars inrättande har medfört att urbefolkningar och landsbygdsbefolkningar tidigare har avhysts, utestängts eller på annat sätt oproportionerligt fått begränsade rättigheter.

25.  Europaparlamentet stöder begäranden från urbefolkningarna om internationellt återbördande och inrättande av en internationell mekanism för att bekämpa försäljning av urbefolkningars artefakter som olagligen tagits från dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja sådana insatser, bland annat genom finansiellt stöd inom ramen för EIDMR.

26.  Europaparlamentet betonar att världssamfundet, däribland EU och dess medlemsstater, måste göra genuina åtaganden för att inkludera personer med funktionsnedsättning som tillhör urbefolkningar, framför allt barn, i alla politikområden för att främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning som tillhör urbefolkningar i den internationella rättsliga ramen och säkerställa att hänsyn tas till fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke av personer med funktionsnedsättning, framför allt barn.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sjösätta EU:s handlingsplan om ansvarsfullt företagande för att ta itu med genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bland annat med avseende på tillbörlig aktsamhet och tillgång till rättsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge i uppdrag åt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) att samla information om rättsliga och utomrättsliga mekanismer i medlemsstaterna gällande tillgång till rättsmedel för offer för företagsrelaterade överträdelser, däribland urbefolkningar. Parlamentet anser att EU:s partner i den privata och offentliga sektorn bör ge fullständig och lättillgänglig information om deras överensstämmelse med fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke från urbefolkningarna.

Markrofferi

28.  Europaparlamentet välkomnar Internationella brottmålsdomstolens tillkännagivande från 2016 om att markrofferi och miljöförstöring ligger bakom ett stort antal människorättskränkningar och hädanefter kan leda till åtal för brott mot mänskligheten.

29.  Europaparlamentet är fortfarande bekymrat över situationen med markrofferi till följd av korruption från bolag, utländska investerare, nationella och internationella statliga aktörer, tjänstemän och myndigheter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i sina program för mänskliga rättigheter ge frågan om markrofferi större tonvikt.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra de partnerländer som är aktiva i fredsbyggande arbete efter konflikter som inbegriper markrättigheter att ta fram åtgärder för att göra det möjligt för fördrivna urbefolkningar och lokalsamhällena att återvända till sina traditionella territorier, som en helt avgörande faktor för att nå hållbar fred och social stabilisering.

31.  Europaparlamentet beklagar djupt att den faktiska tillgången till rättslig prövning och rättsmedel för urbefolkningar och nomadiserande boskapsskötare är begränsad i många länder som berörs av markrofferi, på grund av svag samhällsstyrning och för att deras markrättigheter ofta inte har formellt erkännande enligt lokala eller nationella rättsliga ramar. Parlamentet noterar till exempel att betesrätterna och allmänningarna är traditionella markrättigheter som bygger på sedvanerätt och inte på förvärvade rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft partnerländerna att erkänna och skydda nomadiserande boskapsskötares och urbefolkningars rättigheter, i synnerhet när det gäller deras rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll av sin mark och sina naturtillgångar, såsom fastställs i FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention nr 169, dvs. genom att möjliggöra kollektiv registrering av markanvändning och genom att införa strategier med syfte att säkerställa rättvisare tillgång till mark. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att aktivt hjälpa partnerländerna med detta samt med tillämpningen av principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke till storskaliga markförvärv, såsom anges i de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar och i överensstämmelse med internationell människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar dessutom EU att hjälpa partnerländerna att förbättra sin lagstiftning om markägande genom att erkänna kvinnors universella rätt att få tillgång till mark som fullständiga ägare.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka EU:s riktlinjer för markpolitiken och skyddet för de mänskliga rättigheterna i internationella avtal och fördrag samt främja sina värden i fråga om skydd av kvinnor och flickor, särskilt kvinnor och flickor i landsbygdsområden som i allmänhet är mer utsatta vid markförändringar och som tenderar att ha mindre tillgång till mark och markrättigheter.

33.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att investera i forskning för att åtgärda den bristande kunskapen om hur markrofferi påverkar kvinnor och att på ett djupare plan granska detta fenomens könsrelaterade konsekvenser i syfte att skapa genomförbara riktlinjer för att reglera överlåtelse av mark.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och alla dess medlemsstater att begära öppenhet när det gäller markförvärv som inbegriper EU-baserade företag och aktörer eller EU-finansierade utvecklingsprojekt, för att öka transparensen och redovisningsskyldigheten för dessa förvärv. Parlamentet uppmanar EU att övervaka det oumbärliga fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycket från urbefolkningarna, i syfte att öka öppenheten och ansvarsskyldigheten för framtida förvärv, genom att instruera och möjliggöra för EU:s delegationer och ambassader att göra detta i samarbete med berörda icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar EU att vara särskilt vaksamt när det gäller projekt som stöds av internationella och europeiska finansinstitut, för att säkerställa att denna finansiering inte medför eller bidrar till att urbefolkningars mänskliga och miljörelaterade rättigheter kränks.

35.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att se till att det finns tillfredsställande lagstiftning som ställer lokala ledare till svars för deras beslut och åtgärder inom markförvaltning som rör offentliga, statliga och gemensamma landområden och att verka för att rättspraxis och sedvänjor som diskriminerar kvinnor i fråga om markägande och arv ändras.

36.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, framför allt EU och dess medlemsstater, att anta och stödja genomförandet av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar, samt teckna frivilliga partnerskapsavtal om brottsbekämpning, förvaltning och handel på skogsområdet med så många relevanta länder som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa konsekvent efterlevnad och genomförande av timmerförordningen(21) och att sanktionera medlemsstater som inte följer förordningen i kampen mot avskogning.

37.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och dess medlemsstater, att göra det möjligt för urbefolkningarna att utvecklas ekonomiskt i linje med de globala miljöskyddsstrategierna. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att främja och stödja de av urbefolkningarnas organisationer som har ett socialt utvecklingsprogram för utformning och utveckling av rättsliga och institutionella ramar för gränsbestämning och äganderätt beträffande urbefolkningarnas territorier. Parlamentet understryker att ett erkännande och en formalisering av urbefolkningarnas mark och ett stärkande av urbefolkningarnas myndigheters och befolkningsmedlemmars egenmakt skulle säkerställa hållbarhet och social ansvarsskyldighet samt bidra till att lösa marktvister och konflikter inom staten i fråga.

38.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att vidta de åtgärder som krävs för att se till att statliga myndigheter avstår från offentliga uttalanden eller förklaringar som stigmatiserar och underminerar den rättmätiga roll som innehas av kvinnor från urbefolkningar för att skydda deras territorium mot markrofferi och utvinning av naturtillgångar, och uppmuntrar till ett offentligt erkännande av den viktiga roll som de spelar i ett demokratiskt samhälle.

39.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att respektera, skydda och upprätthålla småbrukares markrättigheter liksom enskildas rättigheter till andra resurser såsom vatten, skogar, boskap och fiske. Parlamentet erkänner att diskriminerande expropriering av mark och tvångsavhysning, som påverkar utvecklingsländernas befolkningar i negativ riktning, kan få betydande konsekvenser för deras försörjningsmöjligheter och undergräva grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv, mat, bostad, hälsa och egendom.

Företag och mänskliga rättigheter

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter fullt ut integreras i medlemsstaternas nationella program och införlivas i praxis och verksamhet hos transnationella företag och företag med kopplingar till Europa.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft unionen att upprätthålla sitt stöd för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och fortsätta att främja korrekt tillämpning av dem.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i konstruktiva förhandlingar för att få till stånd ett fördrag på FN-nivå om transnationella företag som garanterar att urbefolkningarnas, i synnerhet kvinnors och flickors, mänskliga rättigheter respekteras.

43.  Europaparlamentet rekommenderar att EU utvecklar en europeisk regional handlingsplan för företag och mänskliga rättigheter, med vägledning från de principer som fastställs i FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, och efterlyser utveckling och verkställande av nationella handlingsplaner för denna fråga.

44.  Europaparlamentet insisterar på att EU och dess medlemsstater måste arbeta för att ställa multinationella företag och internationella finansinstitut till svars för deras inverkan på urbefolkningarnas mänskliga och miljörelaterade rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att alla kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter av europeiska företag vederbörligen utreds och sanktioneras genom lämpliga mekanismer, och uppmuntrar EU att dra tillbaka alla former av institutionellt eller finansiellt stöd till företag som är inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta en klagomålsmekanism, i enlighet med kommissionens rekommendation 2013/396/EU av den 11 juni 2013(22), genom vilken urbefolkningar och lokalsamhällen kan inge klagomål om kränkningar av deras rättigheter som härrör från EU-baserade företags affärsverksamhet, oberoende av i vilket land kränkningarna och brotten inträffat, för att säkerställa att brottsoffer ges verkningsfull möjlighet till rättslig prövning, samt till tekniskt och rättsligt stöd. Parlamentet uppmuntrar alla stater, däribland medlemsstaterna och EU, att delta i förhandlingarna för att anta ett rättsligt bindande internationellt instrument för mänskliga rättigheter som gäller för transnationella och andra företag med respekt för mänskliga rättigheter genom aktivt deltagande i den öppna mellanstatliga arbetsgrupp som inrättats på FN-nivå.

46.  Europaparlamentet uppmanar unionen och dess medlemsstater att garantera tillgång till rättsmedel för dem som fallit offer för brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna på grund av unionsbaserade företags verksamhet, genom att avlägsna alla hinder, både praktiska och rättsliga, så att ansvarsfördelningen inte förhindrar ansvarsskyldighet eller leder till nekad tillgång till rättslig prövning i det land där överträdelsen har skett.

47.  Europaparlamentet påminner om företagens ansvar för att garantera urbefolkningarnas rätt till fria, på förhand genomförda och välinformerade samråd när projekt, arbete eller verksamhet ska genomföras inom deras territorier, och att införliva och därefter tillämpa företagens sociala ansvar i sina regelverk.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att fullgöra sina extraterritoriella skyldigheter med avseende på mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att utarbeta tydliga uppföranderegler och regelverk för extraterritoriella åtgärder av företag och investerare som hör till dess jurisdiktion, för att säkerställa att de respekterar urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter och att de vederbörligen kan ställas till svars och bestraffas om deras verksamhet leder till kränkningar av dessa rättigheter. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga effektiva mekanismer för krav på tillbörlig aktsamhet för företag, för att säkerställa att importerade varor inte är kopplade till markrofferi eller allvarliga kränkningar av urbefolkningars rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att utarbeta operativa verktyg för att ge vägledning åt personal vid EU-delegationer.

Hållbar och ekonomisk utveckling för urbefolkningarna

49.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att integrera frågan om urbefolkningarnas rättigheter och markrofferi i EU:s genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling.

50.  Europaparlamentet understryker urbefolkningarnas avgörande roll inom miljöskydd, genom deras levnadssätt och utvecklingsmodeller.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU att med kraft uppmana sina partnerländer att inom ramen för sitt utvecklingssamarbete med tredjeländer beakta framför allt situationen för urbefolkningarna, även genom att utarbeta inkluderande socialpolitik i traditionella områden eller i stadsmiljö och, inom ramen för fattigdomsbekämpning, minska konsekvenserna av rotlösheten och av obalansen mellan urbana sammanhang och urbefolkningarnas traditionella förmågor och kulturella särart.

52.  Europaparlamentet understryker den direkta påverkan som klimatförändringarna har på kvinnor från urbefolkningar, eftersom de gör att de tvingas överge sina traditionella metoder eller tvingas på flykt, med ständig risk för att utsättas för våld, övergrepp och utnyttjande. Parlamentet uppmanar alla stater, däribland EU och medlemsstaterna, att inkludera urbefolkningarna, och i synnerhet kvinnor från urbefolkningar och landsbygdssamhällen, i sina strategier för att komma till rätta med klimatförändringarna och i utformningen av effektiva klimatstrategier när det gäller anpassning till klimatet och begränsning av dess inverkan, samtidigt som könsspecifika faktorer beaktas. Parlamentet begär att klimatrelaterad flykt tas på allvar. Parlamentet efterlyser förstärkt internationellt samarbete för att säkra klimatresiliens.

53.  Europaparlamentet betonar den stora betydelse som målen för hållbar utveckling har när det gäller urbefolkningar, särskilt mål 2 (ingen hunger), mål 4.5 (tillgång till utbildning) och 5 (jämställdhet). Parlamentet upprepar att urbefolkningar runt om i världen i oproportionerligt hög grad drabbas av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, brottslighet, rasism, våld, exploatering av naturresurser, hälsoproblem och omfattande fattigdom, och utgör 15 procent av dem som lever i fattigdom samtidigt som de endast utgör 5 procent av världens befolkning. Parlamentet betonar att ett fullständigt och grundligt skydd måste ges till ledare för urbefolkningar och människorättsförsvarare som uttalar sig om orättvisor.

54.  Europaparlamentet påminner om att Agenda 2030 behandlar dessa utvecklingsproblem för urbefolkningarna, och understryker att det krävs ytterligare ansträngningar för att genomföra åtgärderna. Parlamentet betonar behovet av att stärka Indigenous Peoples Major Group for Sustainable Development (nedan kallad IPMG) som den globala mekanismen för samordning och samlade insatser för att främja urbefolkningarnas rättigheter och utvecklingsprioriteringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre samarbeta med IPMG och låta den ingå i kommissionens flerpartsplattform om genomförandet av målen för hållbar utveckling.

55.  Europaparlamentet påminner om att 80 procent av världens skogar utgör urbefolkningarnas traditionella landområden och territorier. Parlamentet betonar den viktiga roll som urbefolkningarna spelar för hållbar förvaltning av naturresurser och bevarande av den biologiska mångfalden. Parlamentet påminner om att FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) uppmanar sina parter att respektera urbefolkningarnas kunskaper och rättigheter som skyddsgarantier vid genomförandet av programmet Redd+. Parlamentet kräver att partnerländerna vidtar åtgärder för att på ett ändamålsenligt sätt involvera urbefolkningarna i åtgärder för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

56.  Europaparlamentet konstaterar att mellan 200 och 500 miljoner människor i världen bedriver nomadiserande boskapsskötsel och att nomadiserande boskapsskötsel är av central betydelse för försörjningen i Östafrikas torrmarker och bergsområden. Parlamentet betonar behovet av att främja hållbar nomadiserande boskapsskötsel för att kunna uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att stödja de afrikanska strukturerna för samhällsstyrning, och särskilt den afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter, i syfte att genomföra Afrikanska unionens politiska ram för nomadiserande boskapsskötsel i Afrika (Policy Framework on Pastoralism in Africa) och, mer allmänt, att erkänna de nomadiserande boskapsskötarnas och urbefolkningarnas rättigheter i fråga om gemensamt ägande av förfäders mark, deras rätt att fritt förfoga över sina naturresurser och deras rätt till kultur och religion.

57.  Parlamentet påminner om regeringarnas rätt att reglera i allmänhetens intresse. Parlamentet erinrar också om att internationella investeringsavtal måste följa internationell människorättslagstiftning, däribland bestämmelser som rör urbefolkningar, och uppmanar till större öppenhet i detta avseende, särskilt genom att inrätta lämpliga förfaranden för samråd och mekanismer för samarbete med urbefolkningarna. Parlamentet uppmanar institut för utvecklingsfinansiering som finansierar investeringar att stärka garantierna för mänskliga rättigheter för att säkerställa att utnyttjandet av mark och resurser i utvecklingsländer inte leder till några kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna, särskilt med avseende på urbefolkningarna.

58.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att åta sig att säkerställa att urbefolkningarna har verklig tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning och ekonomiska möjligheter. Parlamentet uppmanar med kraft alla stater att främja införandet av interkulturell offentlig politik och urbefolkningarnas språk, historia och kultur i sina skolprogram eller att erbjuda kompletterande icke schemalagda kurser för att bevara, stärka och främja urbefolkningarnas kultur både på nationell och internationell nivå. Parlamentet anser att utvecklingen av initiativ för att öka medvetenheten hos det civila samhället, allmänheten och medierna om vikten av respekt för urbefolkningarnas rättigheter, övertygelser och värden skulle kunna bidra till att bekämpa fördomar och felaktiga uppgifter.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess partnerländer att tillhandahålla tjänster för psykisk hälsa som utformas med kulturell kompetens i partnerskap med urbefolkningarna, för att förebygga narkotikamissbruk och självmord. Parlamentet betonar vikten av att stödja organisationer för kvinnor som tillhör urbefolkningar, för att ge dem större egenmakt och öka deras förmåga att engagera sig i det civila samhället.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja insatserna från urbefolkningar och lokalsamhällen för att utveckla sina egna modeller för företagande och markförvaltning.

61.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att säkerställa att urbefolkningar gynnas av intäkter från hållbar turism och skyddas från de negativa effekter som massturism kan medföra, och välkomnar exempel på delad förvaltning av reservat och skyddade områden som möjliggör ett bättre skydd av ekosystem och bättre kontroll av turistströmmarna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om betydelsen av begreppet hållbar utveckling.

EU:s politik för samarbete med tredjeländer

62.  Europaparlamentet rekommenderar att uppmärksammandet av urbefolkningarnas situation ges större vikt i EU:s utrikespolitik, inbegripet i dess människorättsdialoger med tredjeländer och i avtal om handel, samarbete och utveckling. Parlamentet insisterar på att rådet systematiskt ska rapportera om EU:s insatser till stöd för urbefolkningarna i årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta hänsyn till resultaten från den allmänna återkommande utvärderingen och FN:s konventionsorgan för mänskliga rättigheter i ovan nämnda årsrapport från utrikestjänsten, i syfte att säkerställa sin politiks överensstämmelse med urbefolkningarnas rättigheter.

63.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater i bilaterala och multilaterala förhandlingar samt diplomatiska kommunikationer måste lyfta urbefolkningarnas mänskliga rättigheter och mänskliga rättigheter för urbefolkningarnas människorättsförsvarare, samt verka för att fängslade människorättsförsvarare friges. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta för att regeringar i tredjeländer ska ge urbefolkningar och människorättsförsvarare tillräckligt skydd och ställa förövare till brott mot dem inför rätta.

64.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader att se över och förbättra genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, med hänsyn till de specifika behoven hos och hoten mot urbefolkningarnas människorättsförsvarare, liksom den specifika situationen för de människorättsförsvarare från urbefolkningarna som diskrimineras på flera grunder, såsom kvinnor, äldre, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet insisterar i samband med detta på att EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader ska ge sin personal lämplig utbildning så att den kan arbeta med det civila samhället och människorättsförsvarare, upprätthålla kontakter och ge stöd där så krävs.

65.  Europaparlamentet betonar behovet av att göra det möjligt för urbefolkningarna att dra fördel av den senaste informationstekniken, i syfte att ge dem bättre livskvalitet och bättre hälso- och sjukvård, och att detta är ett område där EU kan spela en avgörande roll. Parlamentet erinrar om att urbefolkningarna själva har rätt att bestämma över sina försörjningsmöjligheter, och betonar behovet av en hållbar utveckling.

66.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet och rättigheter, särskilt när det gäller tjänster och rättigheter avseende sexuell och reproduktiv hälsa, för kvinnor och flickor från urbefolkningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att främja deras tillgång till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa inom EU:s program för utvecklingssamarbete.

67.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater, inbegripet EU och dess medlemsstater, att samla in könsuppdelade uppgifter om situationen för kvinnor från urbefolkningarna, även i fråga om erkännande av och tillgång till markrättigheter, våld mot kvinnor och tryggad livsmedelsförsörjning.

68.  Europaparlamentet betonar att företags utländska investeringar kan leda till ekonomiska och tekniska framsteg, resultera i sysselsättning och utveckling av infrastruktur och ge kvinnor möjligheten att bli självförsörjande genom ökad sysselsättning. Parlamentet understryker att ökade investeringar i utvecklingsländerna är en viktig åtgärd för att stimulera nationella och regionala ekonomier.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta utveckla specifika strategier för att säkerställa effektivt genomförande av det 16:e målet för hållbar utveckling om att främja fredliga och inkluderande samhällen, och därigenom se till att uppsökning, förföljelse och dödande av människorättsförsvarare motverkas och förhindras, och att förövarna ställs inför rätta och till svars.

70.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att alla EU-finansierade utvecklingsprojekt som genomförs på urbefolkningarnas mark är i strikt överensstämmelse med principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke och respekten för mänskliga rättigheter, yttrande- och föreningsfriheten, för att förhindra en negativ inverkan på urbefolkningarnas försörjningsmöjligheter och kultur.

71.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna måste ha en integrerad helhetsstrategi för hållbar utveckling, och ta hänsyn till mänskliga rättigheter och miljöfaktorer i samband med handelsrelaterade och ekonomiska förbindelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att lyfta fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och angrepp mot eller förföljelse av människorättsförsvarare i samband med handelsförhandlingar och system såsom det allmänna preferenssystemet.

72.  Europaparlamentet uppmanar EU att införa en mekanism för att genomföra oberoende konsekvensbedömningar före ingående av handels- och samarbetsavtal och genomförande av utvecklingsprojekt, för att mäta och förebygga de skadliga effekterna på urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter. Parlamentet insisterar på att dessa konsekvensbedömningar måste genomföras med betydande deltagande från det civila samhället och att resultaten vederbörligen måste beaktas i ekonomiska avtal och utvecklingsprojekt. Parlamentet uppmanar EU att göra en ny bedömning av projekten i händelse av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta inom alla lämpliga internationella forum för att höja medvetenheten om situationen för urbefolkningarnas mänskliga och miljörelaterade rättigheter, och den viktiga roll som miljö- och människorättsförsvarare har för att bevara den biologiska mångfalden och för hållbar utveckling.

74.  Europaparlamentet påminner med oro om att EU och dess medlemsstater måste fortsätta att arbeta för att garantera urbefolkningarnas rättigheter och sociala delaktighet i Europa, framför allt i fråga om samerna, och erkänner den viktiga roll som lokala aktivister och människorättsförsvarare har i detta avseende.

75.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka stödet till urbefolkningarna i sina program för utvecklingssamarbete och att stärka projekt som ger dem egenmakt, i synnerhet när det gäller kapacitetsuppbyggnad inom ramen för EIDMR och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet betonar behovet av fortsatta resurser till urbefolkningarna för att ge dem möjlighet att genom sina företrädare effektivt arbeta med EU:s och FN:s politik och institutioner, även när det gäller företagande och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft EU:s delegationer i berörda länder att noga övervaka situationen för urbefolkningarnas människorättsförsvarare och att tillhandahålla allt lämpligt stöd.

76.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer att noga övervaka situationen för urbefolkningarna och att föra en ständig dialog med dem, på både nationell och regional nivå. Parlamentet insisterar på att kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter inom de relevanta EU-delegationerna uttryckligen ska göras ansvariga för frågor som rör urbefolkningarna och att personalen vid dessa EU-delegationer ska få regelbunden utbildning om urbefolkningarnas rättigheter.

77.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess partnerländer att stärka samarbetet med urbefolkningarna i diskussioner om narkotikapolitik. Parlamentet upprepar att det krävs strategier mot den olagliga marknaden för narkotika, för att skydda urbefolkningarna och deras mark. Parlamentet uppmanar EU och dess partnerländer att se till att säkerhetsåtgärder som syftar till att motverka narkotikahandeln utformas med respekt för urbefolkningarna och förhindrar oskyldiga dödsoffer i denna konflikt.

78.  Europaparlamentet uppmanar EU att fördjupa, utöka och stärka de mål, prioriteringar och åtgärder som rör urbefolkningarna i den strategiska ramen och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, och anser att mandatet för den särskilda representanten för mänskliga rättigheter ska anpassas och att denne ges möjlighet att öka synligheten för frågor som rör urbefolkningarnas rättigheter och deras förespråkare.

79.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att följa en rättighetsbaserad strategi för utveckling, vilket inbegriper respekt för urbefolkningarnas rättigheter i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, och uppmärksammar särskilt principerna om ansvarsskyldighet, delaktighet och icke-diskriminering. Parlamentet uppmuntrar starkt EU att fortsätta sitt arbete med att tillämpa denna rättighetsbaserade strategi i all utvecklingsverksamhet och att inrätta en arbetsgrupp med medlemsstaterna för detta ändamål. Parlamentet uppmanar till en uppdatering av den respektive genomförandeplanen med tydliga tidsfrister och indikatorer för att mäta framsteg.

80.  Europaparlamentet påminner om artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principen om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet beklagar djupt att den pågående översynen av direktivet om förnybar energi(23) hittills inte har infört sociala kriterier och hållbarhetskriterier som tar hänsyn till risken för markrofferi. Parlamentet påminner om att direktivet bör vara i överensstämmelse med internationella normer för besittningsrätt.

81.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer att stärka dialogen med urbefolkningarna för att identifiera och förhindra människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en ändamålsenlig administrativ klagomålsmekanism för offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och annan skadlig inverkan från verksamhet som finansieras genom offentligt utvecklingsbistånd, för att kunna inleda utredningar och förlikningsprocesser. Parlamentet betonar att denna mekanism bör ha standardiserade förfaranden, vara av administrativ karaktär och således komplettera de rättsliga mekanismerna.

82.  Europaparlamentet framhäver att Flegt-handlingsplanen, särskilt när det gäller frivilliga partnerskapsavtal, skulle kunna spela en mer betydande roll för att ge egenmakt åt urbefolkningar och skogssamhällen i ett antal länder med tropiska skogar, och uppmanar med kraft EU och partner inom ramen för frivilliga partnerskapsavtal att låta dessa folkgrupper spela en större roll i de nationella politiska processerna. Parlamentet uppmanar EU att ge mer ekonomiskt och tekniskt stöd till partnerländer för att skydda, upprätthålla och återställa skogarnas ekosystem, bland annat genom att förbättra styrningen, förtydliga och förstärka besittningsrätten till mark, respektera de mänskliga rättigheterna, inbegripet urbefolkningarnas rättigheter, och stödja skyddade områden som vidmakthåller folkgruppers rättigheter.

83.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa särskilda åtgärder för att ta itu med problemet med konflikttimmer, hejda flödet av omvandlingstimmer och styra investeringar bort från verksamhet som skadar skogar och leder till att lokalsamhällen och urbefolkningar fördrivs. Parlamentet uppmanar EU att vidta ytterligare åtgärder för att stödja skydd och återställande av skogarnas ekosystem och samhällena i dem samt att få bort avskogning från EU:s leveranskedjor, som ett led i EU:s nya handlingsplan mot avskogning och skogsförstörelse och för respekten för skogssamhällenas besittningsrätt.

84.  Europaparlamentet påpekar att vi i EU fortfarande har mycket kvar att lära om hållbar användning av till exempel skogar från urbefolkningarna, som för övrigt knappast bidrar till klimatförändringarna på grund av sitt sätt att leva, men som är särskilt drabbade av dem på grund av exempelvis torka eller ökenspridning, en inverkan som särskilt drabbar kvinnor.

85.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att prioritera investeringar till stöd för det civila samhället och människorättsförsvarare, framför allt miljö- och människorättsförsvarare som företräder urbefolkningar, att säkerställa att det finns långfristiga skyddsmekanismer för att stödja dem, särskilt ProtectDefenders.eu, samt att garantera att de uppfyller befintliga finansieringsåtaganden för utsatta människorättsförsvarare. Parlamentet uppmuntrar sina ledamöter att regelbundet träffa urbefolkningar och människorättsförsvarare när de besöker de relevanta länderna. Parlamentet rekommenderar att en ständig föredragande för urbefolkningarna utses av det relevanta utskottet/underutskottet med målsättningen att övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna, och särskilt genomförandet av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention nr 169.

86.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inleda en dialog och samarbeta med urbefolkningar och lokalsamhällen i Arktis för att garantera att deras ställning och rättigheter respekteras inom ramen för EU:s utvecklingspolitik som sannolikt påverkar den regionen.

o
o   o

87.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0445.
(2) EUT C 58, 15.2.2018, s. 155.
(3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 122.
(4) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/annual_report_on_human_rights_and_democracy_in_the_world_2016_0.pdf
(5) https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N14/468/28/pdf/N1446828.pdf?OpenElement
(6) https://undocs.org/en/A/RES/71/178
(7) https://undocs.org/A/HRC/36/46/Add.2
(8) https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/082/52/PDF/G1408252.pdf?OpenElement
(9) https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G15/234/15/PDF/G1523415.pdf?OpenElement
(10) https://cmsdata.iucn.org/downloads/durbanactionen.pdf
(11) http://www.fao.org/docrep/016/i2801e/i2801e.pdf
(12) http://www.etoconsortium.org/nc/en/main-navigation/library/maastricht-principles/?tx_drblob_pi1%5BdownloadUid%5D=23
(13) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8814-2017-INIT/sv/pdf
(14) http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/08/08/hr-indigenous-peoples/pdf
(15) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/64/292
(16) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.
(17) Antagna texter, P8_TA(2017)0346.
(18) Antagna texter, P8_TA(2017)0315.
(19) http://undocs.org/en/E/C.19/2016/10
(20) Förteckning över länder som har ratificerat ILO:s konvention nr 169, som trädde i kraft den 5 september 1991: Argentina, Bolivia, Brasilien, Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Costa Rica, Danmark, Dominica, Ecuador, Fiji, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nepal, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Paraguay, Peru, Spanien och Venezuela.
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23).
(22) EUT L 201, 26.7.2013, s. 60.
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).

Senaste uppdatering: 7 november 2019Rättsligt meddelande