Index 
Antagna texter
Tisdagen den 13 mars 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Genomförandet av protokollet om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden ***
 Avtalet mellan EU och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor ***
 En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem
 Gränsöverskridande paketleveranstjänster ***I
 Grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon samt körkort ***I
 Jämställdhet i EU:s handelsavtal
 Regioner som släpar efter i EU
 Rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar

Genomförandet av protokollet om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden ***
PDF 235kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av rådets beslut 2003/76/EG om fastställande av nödvändiga bestämmelser för genomförandet av protokollet som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden (14532/2017– C8-0444/2017 – 2017/0213(APP))
P8_TA(2018)0061A8-0034/2018

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14532/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 2 första stycket i protokoll nr 37 om de ekonomiska följderna av att EKSG‑fördraget upphör att gälla och om kol- och stålforskningsfonden, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0444/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från budgetutskottet (A8-0034/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Avtalet mellan EU och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor ***
PDF 232kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (07712/2016 – C8-0237/2017 – 2016/0006(NLE))
P8_TA(2018)0062A8-0029/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07712/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (07682/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207 samt artikel 218.6 andra stycket a led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0237/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0029/2018),

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Nya Zeeland.


En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem
PDF 378kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om en europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem (2017/2067(INI))
P8_TA(2018)0063A8-0036/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2016 En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem, en milstolpe mot samverkande, uppkopplad och automatiserad rörlighet (COM(2016)0766),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag(1), och förlängning av tidsfristen för befogenheten att anta delegerade akter,

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 11 oktober 2017 om samverkande intelligenta transportsystem (CDR 2552/2017),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem, en milstolpe mot samverkande, uppkopplad och automatiserad rörlighet(2),

–  med beaktande av rapporterna från plattformen för införande av samverkande ITS, i synnerhet certifikat- och säkerhetspolicyn för samverkande ITS,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2017 Att rädda liv: öka bilsäkerheten i EU(3),

–  med beaktande av förklaringen från Amsterdam av den 14 april 2016 om samarbete på området för uppkopplad och automatiserad körning,

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 Internetkonnektivitet för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning: ett europeiskt gigabitsamhälle och 5G(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0036/2018), och av följande skäl:

A.  Den europeiska strategin för samverkande intelligenta transportsystem (nedan kallad strategin) hänger nära samman med kommissionens politiska prioriteringar, i synnerhet dess agenda för sysselsättning, tillväxt och investeringar, målet att skapa ett gemensamt europeiskt transportområde, den digitala inre marknaden och strategin för energiunionen.

B.  Medlemsstaternas myndigheter och industrisektorn måste svara på det trängande behovet att göra transporter säkrare, renare, mer effektiva, hållbara, multimodala och tillgängliga för alla vägtrafikanter, också för de mest utsatta och för personer med nedsatt rörlighet.

C.  Den positiva trend som uppvisats inom trafiksäkerheten i EU under det senaste årtiondet har stannat av och 92 % av alla trafikolyckor beror delvis på den mänskliga faktorn, och det är viktigt att samverkande ITS‑teknik används för att vissa förarassistenssystem ska fungera effektivt. Vägtransporter tar fortfarande upp mest utrymme i städerna och står för huvuddelen av olyckorna och transportutsläppen i form av buller, växthusgaser och luftföroreningar.

D.  Systemet med samverkande ITS kommer att ge trafikanter och trafikledare möjlighet att gemensamt utnyttja och använda information och att samordna sina åtgärder mer effektivt.

E.  It-säkerheten i samverkande ITS är en nyckelfaktor i genomförandet och fragmenterade säkerhetslösningar kan äventyra interoperabiliteten och säkerheten för slutanvändarna, det finns därför ett klart behov av åtgärder på EU-nivå.

F.  Algoritmisk ansvarsskyldighet och transparens innebär att det genomförs tekniska och operativa åtgärder som säkerställer transparensen och den icke-diskriminerande karaktären i ett automatiserat beslutsfattande och processen för beräkning av sannolikheten för ett enskilt beteende. Transparensen bör ge enskilda individer meningsfull information om den berörda logiken och om innebörden av processen och dess konsekvenser. Detta bör inbegripa information om de data som används för utbildning i analyser och göra det möjligt för enskilda individer att förstå och övervaka de beslut som påverkar dem.

G.  EU bör uppmuntra och vidareutveckla digital teknik inte bara för att minska misstag orsakade av den mänskliga faktorn och andra ineffektiviteter, utan även för att minska kostnaderna och optimera användningen av infrastruktur genom att avhjälpa trafikstockningarna och därmed minska koldioxidutsläppen.

H.  Den samverkande faktorn kommer tack vare digitala och mobila anslutningar att avsevärt förbättra trafiksäkerheten, trafikflödet, hållbarheten och multimodaliteten. Samtidigt kommer den att skapa en enorm ekonomisk potential och minska trafikolyckor och energiförbrukning. Samverkande ITS är av grundläggande betydelse för utvecklingen av autonoma fordon och styrsystem.

I.  Uppkopplad och automatiserad körning är en viktig digital utveckling inom sektorn, och samordning med all ny teknik som används inom sektorn, såsom de europeiska globala satellitbaserade navigationssystemen Galileo och Egnos, har nu nått en hög teknisk kapacitet.

J.  EU är skyldig att respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8 om rätten till respekt för privatlivet och skyddet av personuppgifter.

K.  I flera länder över hela världen (t.ex. Förenta staterna, Australien, Japan, Korea och Kina) kommer ny digital teknik snart att kunna tas i bruk, och fordon och tjänster med samverkande ITS finns redan på marknaden.

Allmän ram

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem och det intensiva arbete som kommissionen har utfört tillsammans med experter från såväl offentlig som privat sektor och som ligger till grund för meddelandet. Parlamentet stöder resultaten och vill därför att det snabbt ska införas interoperabla tjänster för samverkande ITS i hela Europa.

2.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett tydligt rättsligt ramverk för att stödja införandet av samverkande ITS, och ser fram emot en kommande delegerad akt enligt ITS-direktivet (direktiv 2010/40/EU) för att stödja tjänstekontinuitet, säkerställa interoperabilitet och stödja bakåtkompatibilitet.

3.  Europaparlamentet noterar de stora möjligheter som samverkande ITS erbjuder för att förbättra bränsleeffektiviteten, sänka kostnaderna för individuella transporter och minska trafikens negativa effekt på miljön.

4.  Europaparlamentet poängterar att digital teknik och relaterade affärsmodeller inom vägtransportväsendet för med sig stora möjligheter och konstaterar att strategin är en viktig milstolpe på vägen mot utveckling av samverkande ITS och i förlängningen helt uppkopplad och automatiserad rörlighet. Parlamentet noterar att samverkande, uppkopplade och automatiserade fordon kan stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, göra transporter sammanhängande och säkra, minska trafikstockningar, energiförbrukningen och utsläppen samt förbättra sammanlänkningen av de olika transportslagen. Parlamentet anser att infrastrukturkrav därför måste fastställas för att säkerställa att de berörda systemen fungerar på ett säkert och effektivt sätt.

5.  Europaparlamentet konstaterar att EU-företag bör dra nytta av sin fördelaktiga ställning på den globala arenan i utvecklingen och tillämpningen av teknik för samverkande ITS. Parlamentet understryker det brådskande behovet av att ta fram en ambitiös EU-strategi som samordnar nationella och regionala ansträngningar, förebygger fragmentering, påskyndar införandet av samverkande ITS-teknik som har visat sig ha säkerhetsfördelar och som maximerar samverkan mellan olika sektorer, såsom transport, energi och telekommunikation. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att presentera en särskild tidsplan med tydliga mål för vad EU behöver uppnå mellan 2019 och 2029, prioritera införandet av de samverkande ITS-tjänster som har den högsta säkerhetspotentialen enligt den förteckning över tjänster som har sammanställts av plattformen för samverkande ITS i dess rapport om den andra fasen senast 2019, och se till att dessa tjänster finns i alla nya fordon i hela Europa.

6.  Europaparlamentet betonar att man behöver införa en enhetlig ram med sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga regler i syfte att upprätthålla arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter och säkerställa sund konkurrens i sektorn.

7.  Europaparlamentet välkomnar resultaten från den andra fasen av plattformen för samverkande ITS och understryker dessa resultats betydelse(5).

8.  Europaparlamentet understryker att meddelandet visserligen utgör en viktig milstolpe på vägen mot en EU-strategi för samverkande, uppkopplade och automatiserade fordon, men att samverkande ITS och dessa olika begrepp inte bör blandas ihop.

9.  Europaparlamentet understryker att man måste se till att utvecklingen och införandet av uppkopplade och automatiserade fordon och samverkande ITS till fullo överensstämmer med och stöder målen för utfasning av fossila bränslen i transportsystemet och nollvision för trafiksäkerheten.

10.  Europaparlamentet påminner om att samverkande ITS är system som gör att olika ITS-stationer (fordon, vägutrustning, trafikkontrollcentraler och mobil utrustning) kan kommunicera och dela information genom en standardiserad kommunikationsarkitektur och att det därför är absolut nödvändigt att de olika systemen är interoperabla.

11.  Europaparlamentet påminner om att uppkopplade fordon är fordon som använder samverkande ITS‑teknik som gör det möjligt för vägfordon att kommunicera med andra fordon, med trafiksignaler och med såväl hållbar väginfrastruktur som horisontell infrastruktur, som bör stärkas och anpassas, men som också kan erbjuda innovativa system för laddning under färd samt kommunicera säkert med fordon och med andra trafikanter. Parlamentet påminner om att den mänskliga faktorn ligger bakom 92 % av alla trafikolyckor och att det är viktigt att använda samverkande ITS‑teknik för att vissa förarassistenssystem ska fungera effektivt.

12.  Europaparlamentet påminner om att automatiserade fordon är fordon som kan köra och manövrera självständigt i verkliga trafiksituationer och där ett eller flera av de primära körreglagen (styrning, gas, broms) sköts automatiskt under en längre tid.

13.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att införa skyddssystem under övergångsfasen när uppkopplade och automatiserade fordon och traditionella ouppkopplade fordon samexisterar, för att inte äventyra trafiksäkerheten. Vissa förarassistenssystem bör vidareutvecklas och göras obligatoriska.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man ska hantera samexistensen på vägarna mellan samverkande, uppkopplade och automatiserade fordon och ouppkopplade fordon och förare, med tanke på fordonsparkens höga ålder och på att den återstående andelen människor som inte är uppkopplade innebär att man måste räkna med ett fortsatt stort antal fordon som inte hör till systemet.

15.  Europaparlamentet beklagar att det saknas en tydlig tidsplan för rekommenderade tjänster för dag 1,5 och framåt, samt att det saknas en fullständig konsekvensbedömning och exakta uppgifter om införandeinitiativen för utveckling av samverkande ITS-tjänster och potentiella utvidgningar av tjänsterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera de samverkande ITS-tjänster som ger högsta möjliga säkerhet, och att utarbeta de definitioner och krav som behövs, samt att snarast uppdatera den europeiska principförklaringen om användargränssnitt för informations- och kommunikationssystem i fordon, eftersom samspelet mellan mänsklig förare och maskin är viktigt(6).

17.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som uppkopplade och automatiserade fordon, samverkande ITS och ny teknik spelar för uppnåendet av klimatmålen, och behovet av att säkerställa att utvecklingen och införandet av dem kommer att överensstämma helt med och stödja målet att utfasa fossila bränslen i transportsystem. Parlamentet välkomnar användningen av samverkande ITS som ett sätt att göra trafiken effektivare, minska bränsleförbrukningen och vägtransporternas påverkan på miljön (exempelvis i fråga om koldioxidutsläpp) och optimera användningen av infrastruktur i städerna.

18.  Europaparlamentet framhåller de möjligheter som erbjuds av innovativ teknik, såsom automatiserad körning och körning i fordonskolonner (gruppering av flera fordon), så att man i högre grad kan utnyttja de aerodynamiska effekterna och därmed minska bränsleförbrukningen och utsläppen. Parlamentet begär ytterligare stöd till forskning och utveckling på detta område, framför allt om nödvändig digital infrastruktur.

19.  Europaparlamentet understryker att vägtrafikanter behöver erbjudas fler valmöjligheter, mer användarvänliga och anpassade produkter till överkomliga priser och mer information. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis som bland annat syftar till att uppnå ekonomisk effektivitet. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att gå med i plattformen C-Roads, eftersom den är avsedd att fylla en viktig samordnande funktion i genomförandet av strategin, förutsatt att den iakttar teknikneutralitet, som behövs för att främja innovationer, och understryker att man behöver se till att avancerade digitala verktyg införs i omfattande utsträckning och på ett samordnat sätt i medlemsstaterna, och att de också omfattar kollektivtrafik. Parlamentet uppmanar biltillverkare att inleda införandet av samverkande ITS för att genomföra strategin.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta fram statistik som kompletterar existerande sådan, för att på ett bättre sätt kunna utvärdera digitaliseringsframstegen inom olika områden i vägsektorn. Parlamentet framhåller att det behövs ytterligare investeringar i forskning om sensorsystem och betonar att man vid utvecklingen av samverkande ITS måste ägna särskild uppmärksamhet åt stadstrafiken, vars trafikflöden skiljer sig markant från trafiken utanför städerna. Parlamentet konstaterar att stadskörning särskilt kräver större samverkan med motorcyklister, cyklister, fotgängare och andra sårbara trafikanter, däribland personer med funktionsnedsättning.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt vinnlägga sig om att se till att yrkesutbildningen och den högre utbildningen tillgodoser den kunskap som kommer att behövas inom de näringsgrenar som kommer att utveckla ITS-strategin. Parlamentet efterlyser framtidsanalyser om nya yrken och arbetstillfällen som är knutna till detta nya rörlighetsparadigm, och utbytet av god praxis i utvecklingen av modeller för samarbete mellan näringsliv och utbildningssystem som är tänkta att skapa integrerade utrymmen för utbildning, innovation och produktion.

22.  Europaparlamentet anser att samverkande ITS-tjänster bör integreras i rymdstrategin för Europa eftersom användningen av samverkande ITS bör bygga på geolokaliseringsteknik, t.ex. satellitbaserad positionsbestämning.

23.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna bör beakta införandet av samverkande ITS-tjänster i ett bredare perspektiv med rörlighet som en tjänst (MaaS), och integrering med andra transportsätt, särskilt för att undvika bieffekter, dvs. en ökning av andelen av vägtransporter.

Integritets- och uppgiftsskydd

24.  Europaparlamentet framhåller att EU-rätten måste tillämpas på integritets- och uppgiftsskydd för uppgifter inom samverkande ITS och uppkopplade ekosystem, och därför bör det prioriteras att dessa uppgifter endast används i syften som rör samverkande ITS och inte lagras eller används i andra syften. Parlamentet betonar att smarta fordon till fullo bör uppfylla alla krav i den allmänna dataskyddsförordningen och relevanta bestämmelser, och att leverantörer av samverkande ITS-tjänster måste meddela förare lättillgänglig information och tydliga villkor och bestämmelser, så att förarna kan ge ett fritt och informerat samtycke till all behandling av deras personuppgifter i enlighet med dataskyddsförordningens bestämmelser och begränsningar.

25.  Europaparlamentet betonar att det behövs en mycket större öppenhet och insyn samt algoritmisk ansvarsskyldighet i databehandling och dataanalyser som görs av företagen. Parlamentet erinrar om att den allmänna dataskyddsförordningen redan nu föreskriver en rätt att informeras om logiken i databehandlingen. Parlamentet betonar dessutom att det inte får finnas några ”körspärrar” i bilarna, vilket skulle innebära att användarna inte kan köra sina egna smarta bilar om de vägrar ge sitt samtycke, och uppmanar att man möjliggör ett ”offlineläge” i smarta bilar, som gör det möjligt för användarna att stänga av överföringen av personuppgifter till andra enheter utan att hindra körning av bilen.

26.  Europaparlamentet uppmärksammar att uppgiftsskydd och sekretess måste beaktas under hela behandlingen av uppgifter. Parlamentet betonar att genomförandet av inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard bör vara utgångspunkten när ITS-tillämpningar och -system utformas. Parlamentet påminner om att anonymiseringsteknik kan öka användarnas förtroende för de tjänster de använder.

It-säkerhet

27.  Europaparlamentet framhåller vikten av att höga standarder för it-säkerhet tillämpas i arbetet med att förebygga hackande och it-angrepp i alla medlemsstater, särskilt med tanke på den avgörande betydelsen av säkra kommunikationer inom samverkande ITS. Parlamentet konstaterar att it-säkerhet är en ytterst viktig utmaning att ta itu med när transportsystem blir alltmer digitaliserade och uppkopplade. Parlamentet framhäver att automatiserade och uppkopplade fordon och databaser där uppgifterna behandlas och/eller lagras riskerar att hackas eller utsättas för it-angrepp och att alla svaga punkter och risker som är tänkbara och kan fastställas mot bakgrund av utvecklingsnivån bör uteslutas genom utarbetande av en gemensam politik för säkerhet med strikta säkerhetsstandarder samt en politik för certifikat för införandet av samverkande ITS.

28.  Europaparlamentet understryker att lika höga och harmoniserade säkerhetskrav bör gälla i EU och alla medlemsstater och vid alla tänkbara samarbetsarrangemang med tredjeländer. Parlamentet påpekar dock att dessa standarder inte ska hindra tredje parters reparatörer tillgång till inbyggda system, för att säkerställa att fordonsägare inte är beroende av biltillverkarna för att utföra nödvändiga kontroller och/eller reparationer av inbyggd programvara.

Kommunikationsteknik och kommunikationsfrekvenser

29.  Europaparlamentet anser att en teknikneutral hybridkommunikationsmetod som säkerställer interoperabilitet och bakåtkompatibilitet som kombinerar kompletterande kommunikationsteknik är den lämpligaste metoden, och att den mest lovande hybridkommunikationen verkar vara en kombination av trådlös korthållskommunikation och cellulär teknik och satellitteknik, som garanterar bästa möjliga stöd för införandet av grundläggande samverkande ITS-tjänster.

30.  Europaparlamentet noterar att sambandet mellan uppkopplade personbilar och de europeiska satellitnavigeringssystemen Egnos och Galileo tas upp i strategin. Parlamentet föreslår därför att strategier som är inriktade på uppkopplade bilar ska tas med i rymdteknik. Parlamentet anser att interoperabilitet är avgörande för både säkerhet och konsumenternas val och understryker att fordonens förmåga att kommunicera med 5 G och satellitnavigeringssystem måste tas med i hybridkommunikationen i framtiden, i enlighet med vad som anges i kommissionens handlingsplan för 5G.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar biltillverkare och telekomföretag som stöder samverkande ITS-tjänster att samarbeta bland annat för ett smidigt införande av kommunikationsteknik, vägavgifter och smarta digitala färdskrivartjänster för samverkande ITS-tjänster, utan hinder mellan dessa tjänster.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla finansiering för forskning och innovation (Horisont 2020), särskilt för att bana väg för långsiktig utveckling av infrastruktur som är lämplig för utbyggnad av samverkande ITS.

33.  Europaparlamentet betonar betydelsen av sensorsystem för att tillhandahålla uppgifter om exempelvis fordonets dynamik, trafikstockningar och luftkvalitet. Parlamentet efterlyser ökade och ordentligt samordnade investeringar i medlemsstaterna för att säkerställa fullständig driftskompatibilitet för de sensorer som används och undersöka hur de eventuellt kan användas för andra användningsområden än säkerhet, till exempel fjärranalys av utsläpp.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att se till att information om förorenande utsläpp från sensorer i fordon samlas in och görs tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

Gemensam europeisk strategi

35.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och lokala myndigheter, fordonstillverkare, väghållare och ITS-industrin att genomföra samverkande ITS senast 2019, och rekommenderar att kommissionen, lokala myndigheter och medlemsstaterna fastställer ordentlig finansiering inom Fonden för ett sammanlänkat Europa, de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar för uppgradering och underhåll av den framtida väginfrastrukturen genom ett övergripande tematiskt tillvägagångssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla finansiering för forskning och innovation (Horisont 2020) i full överensstämmelse med öppenhetsprincipen och att tillhandahålla regelbunden information om EU:s medfinansiering.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att stödja initiativ och åtgärder som främjar mer forskning och undersökningar om utvecklingen av samverkande ITS i EU:s transportpolitik. Parlamentet anser att om inga betydande framsteg görs innan 2022 kan det komma att krävas lagstiftningsåtgärder som inför ”minimiregler” och verkställer integration i detta sammanhang.

37.  Europaparlamentet betonar att den fysiska väginfrastrukturen måste vara av god kvalitet, och att den successivt bör kompletteras med digital infrastruktur. Parlamentet framhåller att den framtida väginfrastrukturen bör uppgraderas och underhållas.

38.  Europaparlamentet betonar att det bör skapas ett verkligt kombinerat transportsystem, där alla slags transportmedel integreras i en enda rörlighetstjänst som använder realtidsinformation, där man beaktar tjänster för ett integrerat biljettsystem och delad rörlighet samt gång och cykling, som gör det möjligt för människor och gods att färdas smidigt från dörr till dörr och som ökar den övergripande effektiviteten för transporter liksom deras hållbarhet och varaktighet. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att säkerställa och främja samarbete och investeringar på EU-nivå avseende digitalisering av transportindustrin, med befintliga och nya medel, för att integrera intelligenta transportsystem i de olika transportslagen (samverkande ITS, ERTMS, Sesar, RIS(7)). Parlamentet understryker att informations-, boknings- och biljettsystem måste integreras så att man kan skapa attraktiva transportkedjor från dörr till dörr.

39.  Europaparlamentet förespråkar att man i denna planeringsprocess ska utnyttja den vision som användarna av passagerar- och varutransporter, har som en grundläggande källa till information för att utvidga tillämpningen av samverkande ITS-system och skapa affärsmodeller som är knutna till detta nya koncept med hållbar integrerad rörlighet.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och medlemsstaterna att på ett korrekt sätt tillämpa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt det kommande direktivet om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, i syfte att få till stånd obehindrad tillgång till samverkande ITS för alla medborgare.

41.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen snabbt upprättar en lämplig rättslig ram för att uppnå EU-omfattande gränsöverskridande interoperabilitet samt en ram som fastställer bestämmelser om ansvar för användningen av olika former av uppkopplade transporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av året offentliggöra ett lagstiftningsförslag om tillgång till uppgifter och resurser i fordon. Parlamentet rekommenderar att detta förslag ska möjliggöra för bilindustrins hela värdekedja och slutanvändare att dra nytta av digitalisering och garantera lika villkor och maximal säkerhet med avseende på lagring av uppgifter i fordon och rättvis, snabb och obegränsad tillgång för alla tredje parter till dessa uppgifter för att skydda konsumenters rättigheter, främja innovation och säkerställa rättvis och icke-diskriminerande konkurrens på denna marknad i överensstämmelse med principen om teknikneutralitet. Parlamentet betonar behovet att bidra till modernisering av all infrastruktur i städer och på landsbygden som är knuten till kollektivtrafiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det i samtliga fall råder full överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen och att årligen informera parlamentet om sin övervakning.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande strategi för teknisk harmonisering och standardisering av data, för att säkerställa kompabiliteten mellan samverkande ITS, stordriftsfördelar för tillverkare och bättre konsumentkomfort.

43.  Europaparlamentet understryker vikten av att inleda en dialog med arbetsmarknadens parter och konsumentrepresentanter i ett tidigt skede för att skapa en anda av öppenhet och förtroende i syfte att hitta en bra balans mellan positiva och negativa effekter för sociala villkor och anställningsvillkor och konsumenters rättigheter. Parlamentet konstaterar att en färdplan för införande av samverkande ITS måste fastställas av forumet för e-säkerhet, på samma sätt som för eCall-systemet.

44.  Europaparlamentet anser att det behövs ett genomgripande skifte i riktning mot en koldioxidsnål ekonomi för att man ska kunna fullgöra de internationella klimatåtagandena och uppnå EU:s interna mål. Parlamentet understryker därför att man behöver förnya fördelningskriterierna för olika EU-fonder i syfte att främja minskade koldioxidutsläpp och energieffektiva åtgärder, också inom samverkande ITS. Parlamentet anser att EU-medel inte på några villkor får anslås till projekt som inte är förenliga med målen och strategierna för att minska koldioxidutsläppen.

45.  Europaparlamentet uppmanar biltillverkarna att förse konsumenterna med tillräcklig och klar information om deras rättigheter, samt om säkerhetsfördelarna och säkerhetsbegränsningarna med ny C-ITS-teknik Parlamentet uppmuntrar användning av informationskampanjer för att nuvarande förare ska bekanta sig med ny C-ITS-teknik och för att bygga upp det nödvändiga förtroendet bland slutanvändare och nå acceptans hos allmänheten. Parlamentet anser att användningen av samverkande ITS kan förbättra transportsystemets säkerhet och effektivitet och samtidigt säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna för uppgiftsskydd och personlig integritet.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 207, 6.8.2010, s. 1.
(2) EUT C 288, 31.8.2017, s. 85.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0423.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0234.
(5) Plattformen för samverkande ITS, slutfas II: https://ec.europa.eu/transport/sites/transport/files/2017-09-c-its-platform-final-report.pdf
(6) Kommissionens rekommendation 2008/653/EC av den 26 maj 2008 om säkra och effektiva informations- och kommunikationssystem i fordon: uppdatering av den europeiska principförklaringen om användargränssnitt. (EUT L 216, 12.8.2008, s. 1).
(7) Det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS), det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), flodinformationstjänster (RIS).


Gränsöverskridande paketleveranstjänster ***I
PDF 237kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster (COM(2016)0285 – C8-0195/2016 – 2016/0149(COD))
P8_TA(2018)0064A8-0315/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0285),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0195/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2016(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0315/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om gränsöverskridande paketleveranstjänster

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/644.)

(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 106.


Grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon samt körkort ***I
PDF 239kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort (COM(2017)0047 – C8-0025-2017 – 2017/0015(COD))
P8_TA(2018)0065A8-0321/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0047),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8 0025/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0321/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/645.)

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 115.


Jämställdhet i EU:s handelsavtal
PDF 348kWORD 66k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (2017/2015(INI))
P8_TA(2018)0066A8-0023/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 8, 10, 153.1, 153.2, 157 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 23 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati från 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2016 om jämställdhet mellan kvinnor och män (00337/2016),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som bifogats rådets slutsatser av den 7 mars 2011 (07166/2011),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 Strategic engagement for gender equality 2016–2019 (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av kommissionens rapport från 2017 Equality between women and men in the European Union,

–  med beaktande av kommissionens meddelande från 2015 Handel för alla - Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den handelspolitiska strategin Handel för alla – Genomföra en progressiv handelspolitik för att styra globaliseringen, COM(2017)0491 av den 13 september 2017,

–  med beaktande av GSP-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008(1)),

–  med beaktande av förordningen om konfliktmineraler (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(2)),

–  med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 4.1 om förbud mot slaveri och träldom och artikel 14 om förbud mot diskriminering,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av förklaringen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de efterföljande slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), och artikel 3 i denna, där ”genus” definieras som ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”, och den interamerikanska konventionen Inter-American Convention on the Prevention, Sanctioning and Elimination of Violence against Women (Belém do Pará-konventionen) från 1994.

–  med beaktande av EU:s och dess medlemsstaters gemensamma strategi från 2007 ”Aid for Trade”: Förstärkt EU-stöd till handelsrelaterade behov i utvecklingsländer, och av kommissionens meddelande av den 13 november 2017 Skapa välstånd genom handel och investeringar – Uppdatering av 2007 års gemensamma EU-strategi för Aid for Trade (COM(2017)0667,

–  med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

–  med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling (2015),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) viktigaste konventioner om jämställdhet, inbegripet konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde (nr 100), konventionen angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (nr 111), konventionen om arbetstagare med familjeansvar (nr 156) och konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd (nr 183),

–  med beaktande av kapitel 7 i handlingsplanen för 2015–2017 från toppmötet med EU:s och Celacs stats- och regeringschefer, som antogs i Bryssel i juni 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors roll i den gröna ekonomin(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(12),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 14 september 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten avseende förhandlingarna om moderniseringen av handelspelaren i associeringsavtalet mellan EU och Chile(13),

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen från EU:s ordförandeskapstrio, som lades fram den 19 juli 2017 av Estland, Bulgarien och Österrike, dvs. de medlemsstater som innehar ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under l8-månadersperioden från juli 2017 till december 2018,

–  med beaktande av studien, genomförd av International Centre for Research on Women (det internationella centrumet för forskning om kvinnor), Trade liberalisation & women’s reproductive health: linkages and pathways,

–  med beaktande av rapporten Africa Human Development Report 2016 – Accelerating Gender Equality and Women’s Empowerment in Africa(14),

–  med beaktande av OECD:s rapport från 2014 Enhancing Women’s Economic Empowerment through Entrepreneurship and Business Leadership in OECD Countries(15),

–  med beaktande av resultaten av de senaste internationella högnivådiskussionerna om kön och handel, med särskild uppmärksamhet på de diskussioner som organiserades inom ramen för EU och WTO/Unctad/ITC, inklusive – i omvänd kronologisk ordning – det internationella forumet om kvinnor och handel (International Forum on Women and Trade), som anordnades gemensamt av Europeiska kommissionen och Internationella handelscentrumet (Bryssel, juni 2017)(16), det årliga plenarsammanträdet i den parlamentariska konferensen om WTO Trade as a vehicle of social progress: The gender perspective (Genève, juni 2016)(17) och WTO:s plenarsammanträde What future for the WTO? Trade and Gender: Empowering Women through Inclusive Supply Chains (Genève, juli 2015)(18),

–  med beaktande av de ökade internationella insatserna för att främja jämställdhet genom handelspolitiken, t.ex. Unctads program för kön och utveckling(19) (som innehåller studier om handelns effekter för kvinnor, ett utbildningspaket om handel och kön och utbildning online om skapandet av statusen som ”jämställdhetsmästare”) och Världsbankens verksamhetsområden, som alla 14 sedan 2016 har en strategi för jämställdhet,

–  med beaktande av dokumentet från det internationella centrumet för handel och hållbar utveckling (International Centre for Trade and Sustainable Development, ICTSD) The Gender Dimensions of Global Value Chains (september 2016)(20),

–  med beaktande av dokumentet från ICTSD The Gender Dimensions of Services (september 2016)(21),

–  med beaktande av rapporten från UN Women från 2015 Progress of the World’s Women 2015–2016: Transforming economies, realising rights’(22),

–  med beaktande av 2017 års ståndpunktsdokument från WIDE+ om jämställdhet och EU:s handel How to transform EU trade policy to protect women’s rights(23),

–  med beaktande av studien från 2016 genomförd på begäran av parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och mänGender Equality in Trade Agreements(24),

–  med beaktande av studien från 2015 genomförd på begäran av parlamentets utskott för internationell handel The EU’s Trade Policy: from gender-blind to gender-sensitive?(25),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för internationell handel och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0023/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 8 i EUF-fördraget ska unionen i all sin verksamhet inom och utanför unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet och främja jämställdhet samt bekämpa diskriminering, bl.a. baserad på kön, när man definierar och genomför sin politik och sina verksamheter.

B.  Handelspolitiken skulle kunna fungera som ett instrument för att främja globala och europeiska värderingar, såsom jämställdhet. EU:s handels- och investeringsavtal samt politik är inte könsneutrala, vilket innebär att de påverkar kvinnor och män på olika sätt på grund av strukturella ojämlikheter. Kvinnor ställs inför könsspecifika hinder, t.ex. begränsad tillgång till och kontroll över resurser, rättslig diskriminering och överbelastning till följd av att de utför obetalt omsorgsarbete på grund av traditionella könsroller.

C.  Jämställdhet bör angå män och kvinnor i lika hög grad. Engagemang och partnerskap mellan den offentliga och privata sektorns intressenter på internationell och lokal nivå är avgörande för att man ska kunna främja de synergier som krävs för att uppnå jämställdhet och egenmakt för kvinnor, samt för att öka medvetenheten om bland annat äganderätt, tillgång till finansiering, utbildning och yrkesutbildning, företagens beteende, offentlig upphandling, den digitala klyftan och kulturella fördomar.

D.  Handelspolitik syftar bland annat till att uppnå hållbar och jämställd ekonomisk tillväxt och utveckling, som behövs för att säkerställa fattigdomsminskning, social rättvisa, anständiga arbetstillfällen och bättre levnadsvillkor för både kvinnor och män, samt för att skydda kvinnors rättigheter. Jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt ska inte bara integreras i alla FN:s mål för en hållbar utveckling, utan är även ett fristående mål. Enligt agendan för målen för hållbar utveckling bidrar handeln till främjandet av en hållbar och rättvis utveckling och kan bidra till att främja de högsta internationella arbetsrättsliga och miljömässiga standarderna och mänskliga rättigheter. EU:s handelspolitik är en viktig del av ramen för målen för hållbar utveckling och ett starkt jämställdhetsperspektiv är en grundläggande del av denna ram, vars syfte är att säkerställa mer rättvisa och fördelaktiga resultat för alla. Handelspolitik kan också förbättra kvinnors möjligheter till företagande samt tillgång till lärlingsutbildningar och anställningar.

E.  Det komplexa förhållandet mellan internationell handel och jämställdhet kräver en ingående förståelse av de befintliga krafterna, inbegripet identifiering, analys och övervakning av den ekonomiska och sociala dynamik som behövs för att man ska kunna utveckla en effektiv handelspolitik i syfte att främja en ekonomisk utveckling som också främjar kvinnors egenmakt och jämställdhet. Handelspolitiken måste därför ta hänsyn till sina direkta och indirekta effekter på jämställdhet, samt till särskilda lokala förhållanden, för att inte upprätthålla eller förvärra befintliga könsklyftor och stereotyper, samt för att stärka jämställdheten på ett proaktivt sätt. Handelspolitikens framgångar bör också bedömas mot bakgrund av huruvida den påverkar män och kvinnor positivt och på samma sätt.

F.  Ekonomisk utveckling och jämställdhet går ofta hand i hand. Det finns en bred samsyn om att samhällen med större jämställdhet även tenderar att växa snabbare.

G.  Effekterna av handelns liberalisering för enskilda personer beror också på var de finns geografiskt och i vilken ekonomisk sektor de är sysselsatta. Det finns viktiga skillnader både mellan och inom länder när det gäller produktionsstrukturer, kvinnors arbetskraftsdeltagande och välfärdssystem. Kvinnor utgör majoriteten av arbetstagarna inom vissa sektorer, såsom kläd- och textilindustrin, telekommunikationer, turism, vårdekonomin och jordbruket, där de tenderar att i högre grad än män ha jobb som är lågavlönade eller har låg status, både när det gäller formella och informella anställningar. Detta kan leda till trakasserier på arbetsplatsen, diskriminering och könssegregering inom olika typer av yrken och verksamheter, samt till skillnader mellan könen i fråga om löner och arbetsvillkor och till könsspecifika hinder i tillgången till produktionsresurser, infrastruktur och tjänster. Frihandelsavtal kan leda till att arbetstillfällen flyttas eller försvinner, särskilt inom exportinriktade sektorer, där kvinnor ofta utgör majoriteten av arbetstagarna. Landsspecifika och sektorsspecifika bedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv ger därför ett betydande mervärde vid utformningen av handelsavtal.

H.  2011 stod exportberoende sysselsättning för cirka en av nio jobb (11 %) som innehades av kvinnor i EU.

I.  Enligt en undersökning från 2017 från kommissionen har nästan 12 miljoner kvinnor i EU arbeten som är beroende av varu- och tjänsteexport till resten av världen(26).

J.  På grundval av faktabaserade studier insisterar Unctad på att man betonar de begränsningar som kvinnor stöter på när de vill ta tillvara de möjligheter som erbjuds genom handeln, vilka beror på faktorer såsom brist på teknisk utbildning för bättre jobb, brist på offentliga tjänster för att minska ansvaret i samband med hushållet och begränsad tillgång till och kontroll över resurser, inbegripet krediter och mark, information samt nätverk. Mot denna bakgrund rekommenderar Unctad att utvärderingar ska koncentreras på handelspolitikens potentiella konsekvenser för jämställdheten och kvinnors egenmakt inom områden som sysselsättning, småföretag, priser, produktivitet i jordbruket, självhushållsjordbruk och migration(27).

K.  EU:s nuvarande handelspolitik och dess strategi ”Handel för alla” baseras på följande tre huvudprinciper: effektivitet, transparens och värden, men det saknas ett jämställdhetsperspektiv. I sin översyn av strategin Aid for Trade förnyade och utökade kommissionen sitt åtagande om jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt, och uppgav att jämställdhet inte enbart är en grundläggande mänsklig rättighet utan också är avgörande för ekonomisk utveckling, samt förespråkade bästa möjliga användning av EU:s många olika politiska instrument för att öka deras övergripande effekter för tillväxt och fattigdomsminskning. Enligt bestämmelserna som ingår i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor bör EU tillhandahålla en grund för att förverkliga jämställdhet genom att säkerställa kvinnors lika tillträde till och lika möjligheter i det politiska, ekonomiska och offentliga livet, liksom när det gäller utbildning, hälsa och sysselsättning.

L.  Kvinnor påverkas av handel och handelsavtal som potentiella entreprenörer, konsumenter, arbetstagare och informella arbetare. Det finns ett stort behov av att erkänna och bättre förstå handelspolitikens könsspecifika konsekvenser för att kunna hitta lämpliga politiska lösningar. För att uppnå detta mål måste man utveckla lämpliga metoder för att säkerställa att de potentiella konsekvenserna av EU:s handelspolitik och avtal för jämställdheten och kvinnors rättigheter alltid utvärderas. Kommissionen bör bedriva kvantitativ könsuppdelad forskning inom olika sektorer såsom näringsliv, vetenskap och teknik. Hittills har EU slutit handelsavtal utan att bedöma hur avtalet påverkar kvinnor och jämställdheten. Kommissionen har meddelat att ett moderniserat associeringsavtal mellan Chile och EU för första gången i EU:s historia kommer att innehålla ett särskilt kapitel om jämställdhet och handel.

M.  Jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter beaktas inte tillräckligt i bedömningarna av handelsavtalens konsekvenser för en hållbar utveckling.

N.  En förhandsbedömning av handelspolitikens könsbetingade konsekvenser kan bidra till kvinnors egenmakt och välbefinnande, och samtidigt minska rådande skillnader och undvika att ojämlikheterna förvärras.

O.  En översyn av EU:s nuvarande multilaterala och bilaterala avtal visar att 20 % av avtalen med icke-europeiska handelspartner hänvisar till kvinnors rättigheter, och att 40 % av dessa avtal innehåller hänvisningar som syftar till att främja jämställdheten. Hänvisningar i dessa avtal för att främja kvinnors egenmakt är huvudsakligen frivilliga och när de är bindande går de i praktiken inte att genomdriva. Enligt en studie nyligen från kommissionen finns det fortfarande skillnader mellan könen när det gäller sysselsättningsmöjligheter. Studien visar att om kvinnor fick egenmakt skulle världens BNP kunna öka med 28 miljarder dollar fram till 2025, och att detta är nödvändigt av både ekonomiska och sociala skäl, samt för att utrota fattigdomen, med tanke på kvinnors roll i samhället.

P.  Både i utvecklingsländerna och i de utvecklade länderna utgör mikroföretag och små och medelstora företag den största delen av den privata sektorn och står för en stor majoritet av sysselsättningen. Enligt Internationella handelscentrumet (ITC) utgör mikroföretag och små och medelstora företag tillsammans 95 % av alla företag globalt och står för cirka 50 % av världens BNP och över 70 % av den totala sysselsättningen. Nästan 40 % av mikroföretagen och de små och medelstora företagen ägs av kvinnor, medan endast 15 % av de exporterande företagen leds av kvinnor. Enligt OECD tjänar kvinnliga företagare ofta 30–40 % mindre än sina manliga motsvarigheter(28).

Q.  Den offentliga debatten och reaktionerna i hela Europa avseende handelsförhandlingar såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta) och avtalet om handel med tjänster (TiSA) har visat på behovet av öppna och inkluderande förhandlingar, som beaktar den starka oro som EU-medborgare uttryckt i många länder. Inga av EU:s standarder bör sänkas inom ramen för EU:s handelspolitik och offentliga tjänster bör alltid undantas från handelsförhandlingar. Varje tvistlösningsmekanism bör utformas i syfte att garantera de enskilda regeringarnas förmåga att reglera i allmänhetens intresse och uppfylla offentligpolitiska mål. Man måste förvänta sig framsteg på andra kritiska problemområden, t.ex. när det gäller att stärka företagens sociala skyldigheter med avseende på mänskliga rättigheter. Det behövs ett globalt helhetsperspektiv inom ramen för globala värdekedjor i fråga om företagens ansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

R.  FN:s vägledande principer för företag, handel och mänskliga rättigheter är bindande för alla länder och alla företag, oberoende av deras storlek, bransch, lokalisering, ägandeförhållanden eller struktur.

S.  I den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som antogs av rådet 2016, bekräftas att mänskliga rättigheter systematiskt ska integreras i alla politikområden och institutioner, däribland den internationella handeln och handelspolitiken.

T.  De allmänna preferenssystemen (GSP) syftar till att bland annat bidra till att utrota fattigdomen och främja hållbar utveckling och goda styrelseformer. GSP+ innehåller en villkorsklausul som syftar till att säkerställa att de stödberättigade utvecklingsländerna ratificerar och genomför 27 internationella konventioner, dvs. om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer. Det är mycket viktigt att regelbundet övervaka detta genomförande, vid behov vidta åtgärder och särskilt uppmärksamma jämställdhet. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är en av de relevanta konventionerna inom GSP+.

U.  Över 40 % av jordbruksarbetet på södra halvklotet utförs av kvinnor.

V.  Den globala handelns expansion och utvecklingsländernas integration i de globala värdekedjorna kan leda till bristande jämställdhet när dessa används för att producera ekonomiskt konkurrenskraftigare produkter. Detta har också gjort det möjligt för många kvinnliga arbetstagare att gå från den informella till den formella sektorn. Ursprungsreglerna har blivit allt viktigare inom ramen för globala värdekedjor där produktionen sträcker sig över flera länder. Tydligare och bättre definierade ursprungsregler kan skapa en ram för fullständig transparens och ansvarsskyldighet i hela leveranskedjan, och detta kan ge positiva konsekvenser för kvinnor, särskilt för de kvinnor som arbetar i klädsektorn.

W.  Dessa nya handelsanknutna arbetstillfällen för kvinnor i utvecklingsländerna bidrar väsentligt till hushållens inkomster och till att minska fattigdomen.

X.  Klädsektorn sysselsätter huvudsakligen kvinnor. Det är viktigt att påminna om att 289 personer dog i en brand i Karachi, Pakistan, i september 2012 och samma år dog 117 personer i en brand i Tazreen Fashions-fabriken i Bangladesh och mer än 200 arbetstagare skadades. När Rana Plaza-byggnaden, också i Bangladesh, rasade samman 2013 dog 1 129 personer och ca 2 500 skadades. Alla dessa byggnader var klädfabriker.

Y.  Det stora flertalet av arbetstagarna inom de industriella frizonerna för bearbetning på export är kvinnor. I vissa länder är industriella frizoner för bearbetning på export undantagna från lokal arbetsrätt, förbjuder eller begränsar facklig verksamhet och ger inte arbetstagare möjlighet till rättslig prövning, vilket tydligt strider mot ILO:s centrala standarder.

Z.  Den offentliga och privata sektorn, det civila samhället (i synnerhet kvinnorättsorganisationer), arbetsmarknadens parter och fackföreningar har kunskap och möjlighet att spela en avgörande roll i utformningen och övervakningen av handelspolitiken samt i insamlingen av uppgifter som kan ge information om vilka frågor kvinnor ställs inför i samband med handelsliberaliseringen, för att stärka kvinnors rättigheter och deras ekonomiska egenmakt samt för att främja kvinnors företagande.

AA.  Evenemang såsom det internationella forumet om kvinnor och handel, som anordnades av Europeiska kommissionen den 20 juni 2017, gör det möjligt för många ekonomiska aktörer och företrädare för det civila samhället att diskutera och inleda initiativ om handelns inverkan på jämställdhet.

AB.  Multilaterala plattformar och mellanstatliga forum, såsom FN:s mål för hållbar utveckling och Women20 (W20), är avgörande för att främja en diskussion om könsfrågor och insatser bland experter och för att tillhandahålla en god grund för att uppnå samförstånd.

AC.  Offentliga tjänster och aktuella och framtida tjänster av allmänt intresse, samt tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, bör undantas från förhandlingarna om och tillämpningsområdet för alla handelsavtal som ingås av EU (bland annat, men inte bara, avseende vatten, sanitet, hälsa, omsorg, sociala tjänster, sociala trygghetssystem, utbildning, avfallshantering och kollektivtrafik). Kommissionen har åtagit sig att säkerställa att dessa tjänster även i fortsättningen ingår i medlemsstaternas behörighet och att regeringarna inte kan tvingas att privatisera någon tjänst eller hindras från att lagstifta om, tillhandahålla eller stödja allmännyttiga tjänster när de så vill.

AD.  Handeln med tjänster och offentlig upphandling kan påverka kvinnor oproportionerligt, och offentlig upphandling är fortfarande ett verktyg som staten kan använda för att skapa en positiv effekt för missgynnade grupper, särskilt kvinnor. Privatiseringen av hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster riskerar att öka ojämlikheten och kan ha en negativ effekt för arbetsförhållandena för många kvinnor. Kvinnliga arbetstagare är överrepresenterade inom den offentliga sektorn eller inom den offentliga tjänstesektorn och kvinnor är, som användare av dessa tjänster, i högre grad än män beroende av högkvalitativa, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och behovsanpassade offentliga tjänster, i synnerhet när det gäller sociala tjänster, såsom barnomsorg och vård av närstående. Lägre inkomster i nationella hushåll och nedskärningar i offentliga tjänster samt prisökningar flyttar i stort sett alltid över omsorgsansvaret till kvinnor, vilket följaktligen är ett hinder för jämställdheten.

AE.  Systemet med immateriella rättigheter bidrar till EU:s kunskapsbaserade ekonomi. De immaterialrättsliga bestämmelserna om patent som förbjuder produktionen av generiska läkemedel kan i hög grad påverka kvinnors särskilda hälsokrav. Kvinnor är i högre grad än män beroende av ekonomiskt överkomlig tillgång till hälso- och sjukvård och läkemedel, särskilt när det gäller deras sexuella och reproduktiva hälsa och därmed sammanhängande rättigheter. Tillgången till läkemedel i tredjeländer bör inte äventyras på grundval av det immaterialrättsliga skyddet.

AF.  Beslut om handel och handelsavtal fattas endast i begränsad omfattning av kvinnor, eftersom det ännu är långt kvar tills det råder jämn könsfördelning i förhandlingsgrupper, parlament och regeringar. En jämn könsfördelning i dessa institutioner skulle kunna leda till en större integrering av jämställdhetsfrågor men också öka beslutsfattandets demokratiska legitimitet.

AG.  Personalresurserna är otillräckliga inom kommissionen och utrikestjänsten för att man ska kunna se till att ett jämställdhetsperspektiv integreras i EU:s handelspolitik och, särskilt, i hela processen för handelsförhandlingar.

AH.  Kommissionen bör i arbetet med en rättslig ram för förhållandevis nya handelspolitiska områden såsom e-handeln redan från början ta hänsyn till hur de påverkar könsrollerna, balansen mellan arbetsliv och privatliv och mängden obetalt arbete.

AI.  Handeln med konfliktmineraler har visat sig vara direkt kopplad till omfattande människorättskränkningar, inbegripet våldtäkt och sexuellt våld mot kvinnor och flickor, barn- och slavarbete och massfördrivningar.

I.Stärka jämställdheten inom handeln: Allmänna överväganden och mål

1.  Europaparlamentet betonar att EU är skyldig att bedriva en värdebaserad handelspolitik, inbegripet att säkra en hög skyddsnivå för arbetstagarrättigheter och miljömässiga rättigheter samt respekten för de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet. Parlamentet påminner om att alla EU:s handelsavtal måste innehålla ett ambitiöst och verkställbart kapitel om handel och hållbar utveckling. Parlamentet betonar att handelsrelaterade åtaganden i EU:s avtal aldrig får åsidosätta mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller miljöskydd och att de bör beakta lokala, sociala och ekonomiska förhållanden.

2.  Europaparlamentet betonar att jämställdhet mellan kvinnor och män är tydligt fastställt inom EU:s alla politikområden i enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget. I denna artikel anges följande: ”I all sin verksamhet ska unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem”. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka samstämmigheten mellan olika politikområden såsom handel, utveckling, jordbruk, sysselsättning, migration och jämställdhet.

3.  Europaparlamentet betonar att det för en rättvis och inkluderande internationell handelspolitik krävs en tydlig ram, som bidrar till att förbättra kvinnors egenmakt och levnads- och arbetsvillkor, stärka jämställdheten mellan kvinnor och män, skydda miljön och förbättra social rättvisa, internationell solidaritet och internationell ekonomisk utveckling.

4.  Europaparlamentet betonar att handelspolitikens övergripande syfte måste vara att främja ekonomisk tillväxt som gynnar båda parter. Handelspolitiken kan visserligen främja andra värden som EU verkar för på den multilaterala scenen, men det finns gränser för vilka globala problem som kan lösas med hjälp av handelspolitik och handelsavtal.

5.  Europaparlamentet insisterar på att den nya generationen handelsavtal bör främja relevanta internationella standarder och rättsliga instrument, inbegripet avseende jämställdhet mellan kvinnor och män, såsom konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, handlingsplanen från Peking, de viktigaste ILO-konventionerna och målen för en hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet betonar att handelsrelaterade åtaganden i EU:s avtal aldrig får åsidosätta mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna att anta och utarbeta nationella handlingsplaner i linje med FN:s vägledande principer, som tar hänsyn till kvinnors rättigheter och behovet av att bekämpa könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda handelsförhandlingar för att uppmuntra EU:s handelspartner att anta egna nationella handlingsplaner. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att EU aktivt deltar i denna mellanstatliga process, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra handelspartner att på ett konstruktivt sätt delta i dessa förhandlingar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att artiklarna 16 och 17 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut av EU:s handelspartner, som ett sätt att bekämpa könsrelaterade ojämlikheter inom sociala och ekonomiska rättigheter.

8.  Europaparlamentet påminner om att endast medlemsstaterna har behörighet att reglera och återkalla liberaliseringar av offentliga tjänster av allmänt intresse, och uppmanar dem därför att skydda grundläggande mål såsom jämställdhet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, folkhälsa och sociala och miljömässiga normer.

9.  Europaparlamentet betonar att regeringar måste fortsätta att avsätta resurser för att upprätthålla kvinnors rättigheter och nå jämställdhet i syfte att garantera en inkluderande och hållbar framtid för samhällena. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är av yttersta vikt att, i enlighet med mål 17.15 för hållbar utveckling, respektera partnerländernas politiska handlingsutrymme att reglera och fatta lämpliga beslut i sin egen nationella kontext, att agera utifrån sina befolkningars krav samt att uppfylla sina skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter och andra internationella åtaganden, däribland åtaganden som rör jämställdhet.

10.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet har uppmanat kommissionen att sätta stopp för systemet med tvistlösning mellan investerare och stat, och betonar att alla tvistlösningsmekanismer bör utformas för att garantera de enskilda regeringarnas förmåga att reglera i allmänhetens intresse och att uppfylla offentligpolitiska mål, inklusive åtgärder för att främja jämställdhet och stärka arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter, liksom miljömässiga rättigheter.

11.  Europaparlamentet konstaterar att de immaterialrättsliga bestämmelserna inom handeln ofta påverkar folkhälsan och kvinnors särskilda hälsokrav. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att de immaterialrättsliga bestämmelserna i handelsavtal tar vederbörlig hänsyn till kvinnors rättigheter, särskilt när det gäller deras inverkan på kvinnors hälsa, inbegripet ekonomiskt överkomlig tillgång till hälso- och sjukvård samt läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja skyddet av geografiska beteckningar (GI) – ett verktyg som är särskilt viktigt för egenmakten för kvinnor på landsbygden. Vidare uppmanas kommissionen, rådet och medlemsstaterna att på nytt överväga en utvidgning av skyddet till andra produkter än jordbruksprodukter, med tanke på att EU redan har enats om att skydda andra produkter än jordbruksprodukter med geografiska ursprungsbeteckningar i frihandelsavtalen.

12.  Europaparlamentet påminner om att målen för hållbar utveckling kräver könsuppdelade uppgifter för att man ska kunna mäta framstegen för alla mål, bland annat mål 5 om jämställdhet. Parlamentet betonar att det inte finns adekvata uppgifter om handelns effekter för jämställdheten, och efterlyser att tillräckliga och adekvata könsuppdelade uppgifter om handelns effekter samlas in. Parlamentet betonar att sådana uppgifter skulle göra det möjligt att fastställa en metod med tydliga och mätbara indikatorer på regional, nationell och sektorsspecifik nivå, förbättra analyserna och fastställa mål som ska uppnås och åtgärder som ska vidtas för att garantera att kvinnor och män i lika stor utsträckning kan dra fördel av handeln. Parlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör fästas vid kvantitativa och kvalitativa könsuppdelade analyser av arbetsmarknadens utveckling, ägande av tillgångar och ekonomisk inkludering i sektorer som har påverkats av handeln. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med europeiska och internationella organisationer såsom Världsbanken, FN, OECD och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), men även med nationella statistikbyråer, för att förbättra insamlingen av och tillgången till sådana uppgifter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i förhands- och efterhandskonsekvensbedömningarna inkludera de landsspecifika och sektorsspecifika könsrelaterade effekterna av EU:s handelspolitik och handelsavtal. Parlamentet betonar att resultaten av den könsinriktade analysen bör beaktas i handelsförhandlingarna – med hänsyn till både positiva och negativa effekter i hela processen, från förhandlingsstadiet till genomförandet – och bör åtföljas av åtgärder för att förebygga eller kompensera för eventuella negativa effekter.

II.Stärka jämställdheten inom handeln: Sektorsspecifika överväganden och mål

13.  Europaparlamentet betonar att tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – bland annat, men inte bara, vatten, sociala tjänster, sociala trygghetssystem, utbildning, avfallshantering, kollektivtrafik och hälsa – även i fortsättningen bör undantas från handelsförhandlingar och falla inom ramen för medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar EU att se till att handels- och investeringsavtal inte leder till en privatisering av offentliga tjänster som skulle kunna påverka kvinnor, både som tillhandahållare och användare av tjänster, och försämra jämställdheten. Frågan om offentligt tillhandahållande av sociala tjänster är särskilt viktig när det gäller jämställdhet, eftersom förändringar i tillgången till och avgifterna för sådana tjänster och deras kvalitet kan leda till en könsmässigt snedvriden fördelning av obetalt omsorgsarbete. Parlamentet påminner om att regeringar samt nationella och lokala myndigheter bör bibehålla sin fulla rättighet och kapacitet att införa, reglera, anta, behålla eller upphäva alla åtgärder som gäller initiering, organisation, finansiering och tillhandahållande av allmän tillgång till tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

14.  Europaparlamentet understryker att handelspolitiken kan påverka tillgången till väsentliga hälso- och sjukvårdstjänster och kan därför påverka tillgången till och främjandet av målen för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter inom ramen för politik, program och tjänster. Parlamentet understryker därför att grundläggande hälso- och sjukvård, särskilt tillgång till tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, är undantagna från handelsförhandlingar och ingår i medlemsstaternas behörighet.

15.  Europaparlamentet efterlyser bindande, genomförbara och effektiva åtgärder för att motverka exploatering och förbättra arbetsvillkoren för kvinnor inom exportindustrin, i linje med målet att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för kvinnor i berörda länder och sektorer, särskilt kläd-, textil- och jordbrukssektorn för att undvika att liberaliseringen av handeln bidrar till osäkra arbetstagarrättigheter och ökade löneskillnader mellan könen. Parlamentet anser att dessa åtgärder och fastställandet av gemensamma definitioner bör möjliggöra tydligare och mer samordnade åtgärder med internationella organisationer som FN, WTO, ILO och OECD. Parlamentet anser att hållbarhetspakten i Bangladesh är ett bra exempel och ett steg framåt för att inrätta en övervakningsmekanism, och begär att den följs fullt ut. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen samt alla internationella aktörer och berörda företag att bekräfta och ansluta sig till OECD:s nya rom tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor inom klädes- och skosektorn.

16.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat fokus på kvinnor som arbetar inom den informella sektorn, och erkännande av behovet av att förstärka normerna för anständigt arbete för kvinnliga arbetstagare inom denna sektor,

17.  Parlamentet understryker att kvinnor och flickor tenderar att drabbas hårdast, eftersom människohandel för tvångsarbete är starkt kopplat till människohandel för sexuella ändamål.

18.  Europaparlamentet betonar att konsekvenserna av den växande exporten av jordbruksprodukter i allmänhet är mindre gynnsamma för kvinnor än för män, eftersom nya trender visar att små jordbrukare, av vilka många är kvinnor, ofta inte kan konkurrera på utländska marknader, på grund av arvslagar och bristen på tillgång till krediter, information, mark och nätverk samt bristen på möjligheter att efterleva nya regler och standarder. Parlamentet noterar att särskilda insatser måste göras för att förbättra handelns positiva effekter för kvinnor inom jordbrukssektorn, där kvinnor är särskilt sårbara men också har en tydlig potential för egenmakt. Parlamentet betonar att kvinnoägda företag skulle gynnas av undanröjandet av könsstereotyper, ökat marknadstillträde, underlättad tillgång till finansiering, marknadsföring och nätverk samt förbättrad kapacitetsuppbyggnad och utbildning. Parlamentet noterar att handelsliberalisering skulle kunna påverka kvinnor negativt inom sektorer som jordbruk och livsmedelsbearbetning. Parlamentet understryker att även om kvinnor utgör en majoritet av arbetskraften inom den globala livsmedelsproduktionen (mellan 50 och 80 %) så äger de mindre än 20 % av marken, vilket innebär att tilltagande kommersiella krav på mark gör det svårt för fattiga kvinnor att få, och upprätthålla, en hållbar och rättvis tillgång till mark. Parlamentet påminner om att man måste motverka de potentiella negativa effekter som klausuler om immateriella rättigheter kan få, t.ex. för privatisering av utsäden, i handelsavtal om livsmedelssuveränitet.

19.  Europaparlamentet betonar att kvinnor som arbetar inom självhushållsjordbruk möter ytterligare hinder när det gäller att upprätthålla livsmedelssuveränitet på grund av det starka skydd för växtförädlingsprodukter som införs i handelsavtal genom den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter.

20.  Europaparlamentet understryker att EU:s import av jordbruksprodukter kan underminera traditionella småskaliga jordbruk och på så sätt äventyra kvinnors försörjningsmöjligheter.

21.  Europaparlamentet erinrar om mikroföretagens och de små och medelstora företagens betydelse i EU:s ekonomiska struktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja mikroföretag och små och medelstora företag, med särskilt fokus på och åtgärder för mikroföretag och små och medelstora företag som leds av kvinnor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att särskilt uppmärksamma den särskilda situationen för kvinnoledda mikroföretag och små och medelstora företag när de inrättar hjälpcentraler för export, i syfte att utnyttja möjligheterna i samband med frihandelsavtal och stärka tjänster, teknik och infrastruktur (såsom tillgång till Internet) som är av särskild vikt för den ekonomiska egenmakten för kvinnor och kvinnoledda mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att upprätta partnerskap mellan kvinnliga företagare i EU och deras motsvarigheter i utvecklingsländer.

III.Stärka jämställdheten inom handeln: Åtgärder som krävs på EU-nivå

22.  Parlamentet anser att vissa aspekter av EU:s handelspolitik, t.ex. kapitel om handel och hållbar utveckling och GSP+ samt övervakningen av dessa, kan bidra till främjandet av och respekten för mänskliga rättigheter, däribland jämställdhet, arbetstagares rättigheter och miljöskydd. Parlamentet insisterar på att det behövs bindande och genomförbara bestämmelser i EU:s handelsavtal för att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet, miljöskydd och arbetsrättsligt skydd, samt för att se till att EU:s handelspolitik är förenlig med unionens övergripande mål för hållbar utveckling, fattigdomsminskning och jämställdhet.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att målen för hållbar utveckling, särskilt mål 5 om jämställdhet och det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019, till fullo återspeglas i EU:s handelspolitik.

24.  Europaparlamentet beklagar att jämställdhet inte nämns i EU:s handelsstrategi Handel för alla. Parlamentet påpekar att man i rapporten av den 13 september 2017 om genomförandet av den handelspolitiska strategin Handel för alla tog upp frågan om jämställdhet inom ramen för handeln och uppgav att det är mycket viktigt att EU:s beslutsfattare bättre förstår handelsinstrumentens effekter för jämställdheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta denna aspekt i samband med halvtidsöversynen av strategin Handel för alla, och se till att jämställdhetsperspektivet införlivas och integreras i EU:s handels- och investeringspolitik, eftersom detta skulle optimera handelsmöjligheternas totala fördelar för alla. Parlamentet påminner om att handelspolitiken skulle kunna bidra till att främja jämställdhet på den internationella arenan och bör användas som ett verktyg för att förbättra kvinnors levnads- och arbetsvillkor, på samma villkor som för män, t.ex. genom att bidra till minskade löneskillnader mellan könen genom att främja skapandet av bättre jobb för kvinnor.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att bestämmelser om offentlig upphandling har en positiv effekt, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv, när de ingår i EU:s handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja mikroföretagens och de små och medelstora företagens tillgång till offentlig upphandling och att utveckla särskilda åtgärder för mikroföretag och små och medelstora företag som ägs av kvinnor. Parlamentet efterlyser införandet av bestämmelser för att förenkla förfarandena och öka transparensen för anbudsgivare, även från tredjeländer. Parlamentet begär att man ytterligare främjar socialt och miljömässigt ansvarsfull offentlig upphandling, med hänsyn till målet om likabehandling av kvinnor och män, lika lön för kvinnor och män och främjandet av jämställdhet, på grundval av erfarenheterna från de hållbara reglerna för offentlig upphandling ”Chile Compras”.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för handelsavtalen främja åtagandet att anta, upprätthålla och effektivt genomföra lagstiftning, bestämmelser och strategier för jämställdhet, inbegripet de nödvändiga aktiva åtgärderna för att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt på alla nivåer.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se till att handelsförhandlingarna för att modernisera det nuvarande associeringsavtalet mellan Chile och EU för första gången i EU:s historia innehåller ett särskilt kapitel om jämställdhet och handel. Parlamentet betonar behovet av att få information om innehållet i detta kapitel. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja och stödja införandet av ett särskilt kapitel om jämställhet i EU:s handels- och investeringsavtal, som bygger på befintliga exempel såsom frihandelsavtalen mellan Chile och Uruguay och Chile och Kanada, samt säkerställa att kapitlet särskilt innehåller ett åtagande om att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt. Parlamentet begär att man främjar internationella åtaganden om kvinnors rättigheter, jämställdhet, jämställdhetsintegrering och kvinnors egenmakt i EU:s alla handelsavtal, på grundval av handlingsplanen från Peking och målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser också att dessa handelsavtal innehåller bestämmelser för att säkerställa att deras institutionella strukturer garanterar regelbundna efterlevnadsgranskningar, ingående diskussioner och utbyte av information och bästa praxis om jämställdhet och handel, bland annat genom att inkludera kvinnor och jämställdhetsexperter på alla nivåer i de berörda myndigheterna, inbegripet handelsförhandlingsgrupper, gemensamma kommittéer, expertgrupper, inhemska rådgivande grupper, gemensamma rådgivande kommittéer och tvistlösningsorgan.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att främja multilaterala avtal i syfte att utöka det skydd som erbjuds av jämställdhetsmedveten EU-lagstiftning såsom förordningen om konfliktmineraler.

29.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att säkerställa att de företag som deltar i projekt som EIB medfinansierar respekterar principen om lika lön och lönetransparens och jämställdhetsprincipen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG(29).

30.  Europaparlamentet är övertygat om att konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är av stor betydelse för alla politikområden, däribland handel. Parlamentet betonar att samtliga medlemsstater har anslutit sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att handelsavtalen innehåller en hänvisning till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och att vidta åtgärder för att möjliggöra EU:s anslutning till och ratificering av konventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva jämställdhetsprincipen i sina rättssystem genom att upphäva all diskriminerande lagstiftning och anta lämplig lagstiftning om förbud mot diskriminering av kvinnor.

31.  Europaparlamentet begär att EU säkerställer att handelsavtalen innehåller bestämmelser baserade på grundläggande arbetsnormer och ILO:s grundläggande konventioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ratificera och genomföra dessa konventioner, i synnerhet konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare och konvention nr 156 om arbetstagare med familjeansvar, eftersom de avser arbetstagarnas behov globalt, samt att se till att sociala rättigheter, icke-diskriminering och likabehandling ingår i handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att fortsätta arbetet i ILO för att genomföra dessa konventioner och stärka internationella arbetsnormer för anständigt arbete i globala värdekedjor, med särskilt fokus på kvinnor. Parlamentet påminner om att en effektiv tillämpning av dessa normer och konventioner har en positiv inverkan på arbetsförhållandena för kvinnor i EU och tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handelsavtal mellan EU och andra partner bidrar till att undanröja företeelser såsom exploatering av anställda, särskilt kvinnor.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att sociala normer och miljönormer, i synnerhet arbetstagarrättigheter som stadgas i frihandelsavtal och autonoma ordningar, gäller i handelspartnernas hela territorium, särskilt i industriella frizoner för bearbetning på export.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att övervaka genomförandet av EU:s allmänna preferenssystem GSP och GSP+, särskilt när det gäller tillämpningen av grundläggande konventioner. Parlamentet påpekar att konventionerna inom GSP+ inbegriper konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, konvention nr 111 angående diskriminering i fråga om anställning och konvention nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde. Parlamentet betonar att efterlevnaden och genomförandet av sådana konventioner bidrar till att förbättra jämställdheten. Europaparlamentet konstaterar att systemen GSP och GSP+ är värdefulla verktyg för att främja respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att förbättra dessa system genom att stärka villkoren rörande undanröjandet av rättslig diskriminering av kvinnor och fortsätta att koppla ekonomiska incitament till ett effektivt antagande och genomförande och god övervakning av grundläggande mänskliga rättigheter och av miljö- och arbetstagarkonventioner som är särskilt relevanta för kvinnor. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens halvtidsutvärdering av GSP-systemen.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inom ramen för förhandlingar på WTO-nivå säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till jämställdhetsperspektivet vid utarbetandet av nya regler och avtal och i samband med genomförandet och utvärderingen av befintliga avtal som ingår i WTO:s mekanism för utvärdering av handelspolitiken. De uppmanas även att förbättra transparensen i hela processen för WTO-förhandlingarna och säkerställa att alla pågående och framtida förhandlingar på områden såsom jordbruk, fiske, tjänster och e-handel genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen, rådet och medlemsstaterna att försvara och främja en starkare ställning för kvinnor i de globala värdekedjorna (med bästa möjliga användning av WTO-verktyg som exempelvis avtalet om förenklade handelsförfaranden), utveckla program för kapacitetsuppbyggnad och anordna regelbundna diskussioner på expertnivå och utbyte av god praxis, stödja antagandet av jämställdhetsåtgärder inom WTO:s administrativa struktur, och närmare bestämt säkerställa att WTO:s sekretariat har den tekniska kapacitet som krävs för att kunna jämställdhetsanalysera handelsregler (inbegripet kapacitet att genomföra konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv under alla etapper av sitt arbete, såsom t.ex. kvantitativa studier av kvinnor som får tekniskt bistånd). Parlamentet uppmanar slutligen kommissionen, rådet och medlemsstaterna att använda WTO-verktyg för att behandla jämställdhetsfrågor, både i sin rättspraxis och i pågående handelsförhandlingar, samt att även verka för ett bättre samarbete mellan WTO och andra internationella organisationer, såsom Unctad, UN Women och ILO, i syfte att främja en inkluderande internationell handel och kvinnors rättigheter och jämställdhet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja internationella insatser för att främja integreringen av jämställdhetsperspektivet i handelspolitiken och i program såsom Internationella handelscentrumets initiativ She Trades, som syftar till att koppla 1 miljon kvinnliga företagare till marknaden senast 2020(30) , och uppmuntrar i detta sammanhang internationella utbyten av bästa praxis för jämställdhetsintegrerade strategier och program inom sådana organisationer och organ såsom WTO, Internationella handelscentrumet och FN.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet i frihandelsavtal, i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s nya riktlinjer för tillbörlig aktsamhet Parlamentet uppmanar med kraft EU att stärka företagens sociala ansvar och beakta tillbörlig aktsamhet i frihandelsavtal, och uppmuntrar WTO att ta hänsyn till jämställdhet i sin handelspolitik. Parlamentet betonar även vikten av att även ta upp denna fråga inom andra internationella och multilaterala organisationer och forum, såsom FN, Världsbanken eller OECD. Parlamentet påminner om att parlamentet 2010 begärde att företag skulle offentliggöra sina balansräkningar för socialt ansvar, att skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet skulle införas för alla företag och att begreppet företagens sociala ansvar skulle konsolideras. Parlamentet välkomnar därför att större företag är skyldiga att från och med 2017 tillhandahålla icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, i enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering.

37.  Europaparlamentet understryker att man måste stärka uppförandekoder, märkningar och system för rättvis handel och säkerställa anpassningen till internationella standarder såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, FN-initiativet Global Compact och OECD:s riktlinjer för multinationella bolag.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att EU-institutionernas sekretariat med ansvar för handelspolitik och handelsförhandlingar har den kunskap och tekniska kapacitet som krävs för att kunna jämställdhetsintegrera hela förhandlingsprocessen, från första början och sedan under genomförandet och utvärderingen. Parlamentet välkomnar utnämningen inom GD Handel av en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor med ansvar för att övervaka om jämställdhetsaspekter beaktas i EU:s handelsavtal och för att säkerställa jämställdhetsintegrering av EU:s handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla jämställdhetsutbildning eller utnyttja den utbildning som exempelvis Unctad erbjuder för att se till att tjänstemän och förhandlare är medvetna om frågor kring jämställdhet och handel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rekrytera kvinnor till alla nivåer inom sina handelsministerier. Parlamentet uppmanar internationella organisationer såsom WTO, Världsbanken, IMF och ILO att främja en jämn könsfördelning i sina interna strukturer, särskilt i ledande ställningar. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att aktivt engagera sig i och stödja arbetet med att organisera regelbundna diskussioner och åtgärder som rör jämställdhet och handel.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i handelsavtal främja åtagandet att säkerställa att kvinnor i högre grad deltar i beslutsfattande organ, både i den offentliga och den privata sektorn.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att föra förhandlingarna på ett transparent sätt, att till fullo respektera bästa praxis från andra förhandlingar och se till att parlamentet i alla skeden av förhandlingarna regelbundet och i tid får information. Parlamentet begär att förhandlingsteam ska ha en jämn könsfördelning, så att de fullt ut ska kunna beakta alla jämställdhetsaspekter i handelsavtalen. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa ett inkluderande deltagande i handelssamråd, både på EU- och WTO-nivå, inbegripet för kvinnorättsorganisationer, fackföreningar, företag, det civila samhället och utvecklingsorganisationer, och att öka transparensen för europeiska medborgare som lägger fram initiativ och offentliggör information som är av betydelse för förhandlingarna.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de i sitt utvecklingssamarbete särskilt uppmärksammar målet om jämställdhet, som bör integreras i alla stödprogram, i synnerhet program kopplade till strategin Aid for Trade. Parlamentet uppmanar EU att öka medlen för samarbetsprogram som rör jämställdhet och yrkesutbildning för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja de minst utvecklade länderna ekonomiskt och genom kapacitetsuppbyggnad, i syfte att öka samstämmigheten mellan handel, utveckling och mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet. Parlamentet betonar att minskade skatteintäkter till följd av sänkta tullsatser måste hanteras inom ramen för, och genom att finansiera, agendan för hållbar utveckling.och användning av ny teknik kan minska.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja kvinnligt företagande i utvecklingsländerna, med särskilt fokus på de utvecklingsländer där kvinnor har sämre tillgång än män till krediter, infrastruktur och produktionstillgångar.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att ta fram lärlingsskapsförberedande utbildningsprogram för leverantörer, arbetsgivare, arbetstagare och andra berörda parter inom näringslivet, som gör det möjligt för dem att nätverka med kollegor från hela EU och dra lärdom från en mängd olika framgångsrika programmodeller, och som syftar till att skapa gynnsamma villkor för kvinnors delaktighet i de möjligheter som frihandelsavtalen erbjuder.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser för att anpassa politiken på områden såsom utbildning och yrkesutbildning i syfte att främja ökad jämställdhet i fördelningen av de sysselsättningsmöjligheter som erbjuds genom export.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i handelsavtal främja åtagandet att bedriva bilateralt samarbete för att förbättra förhållandena för kvinnor, liksom deras kapacitet, så att de i högre grad kan dra full nytta av avtalens möjligheter, samt att för detta ändamål och för att inrätta och främja samarbete, inrätta en gemensam kommitté för handel och jämställdhet och övervaka tillämpningen av den, med lämpligt deltagande av privata aktörer, inklusive experter och civilsamhällesorganisationer som är verksamma inom området jämställdhet och kvinnors egenmakt, och där en bred representation av samhället och sektorn garanteras genom tillgängliga metoder för samråd (bl.a. elektroniska diskussioner) utöver strukturerade dialoger.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta undersöka hur EU:s politik och handelsavtal kan främja kvinnors ekonomiska egenmakt och kvinnors deltagande på områden som vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och hur könsklyftan när det gäller tillgång till och användning av ny teknik kan minska.

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.
(3) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.
(4) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(5) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(6) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 38.
(7) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.
(8) EUT C 66, 21.2.2018, s. 30.
(9) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0298.
(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0330.
(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0354.
(14) UNDP, Africa Human Development Report 2016, http://www.undp.org/content/dam/undp/library/corporate/HDR/Africa%20HDR/AfHDR_2016_lowres_EN.pdf?download.
(15) OECD:s rapport http://www.oecd.org/gender/Enhancing%20Women%20Economic%20Empowerment_Fin_1_Oct_2014.pdf.
(16) http://trade.ec.europa.eu/doclib/press/index.cfm?id=1632.
(17) https://www.wto.org/english/forums_e/parliamentarians_e/ipuconf2016_e.htm.
(18) https://www.wto.org/english/tratop_e/devel_e/a4t_e/global_review15prog_e/global_review15prog_e.htm.
(19) http://unctad.org/en/Pages/DITC/Gender-and-Trade/Trade,-Gender-and-Development.aspx.
(20) https://www.ictsd.org/sites/default/files/research/the_gender_dimensions_of_global_value_chains_0.pdf.
(21) https://www.ictsd.org/sites/default/files/research/the_gender_dimensions_of_services.pdf.
(22) http://progress.unwomen.org/en/2015/pdf/unw_progressreport.pdf.
(23) https://wideplus.org/2017/06/25/wide-gender-and-trade-position-paper-is-available/.
(24) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/571388/IPOL_STU(2016)571388_EN.pdf.
(25) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2015/549058/EXPO_IDA(2015)549058_EN.pdf.
(26) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2017/june/tradoc_155632.pdf.
(27) Implementing gender-aware ex ante evaluations to maximize the benefits of trade reforms for women, http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/presspb2016d7_en.pdf.
(28) OECD:s rapport Enhancing Women’s Economic Empowerment through Entrepreneurship and Business Leadership in OECD Countries (2014) http://www.oecd.org/gender/Enhancing%20Women%20Economic%20Empowerment_Fin_1_Oct_2014.pdf
(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).
(30) http://www.intracen.org/itc/women-and-trade/SheTrades/.


Regioner som släpar efter i EU
PDF 341kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU (2017/2208(INI))
P8_TA(2018)0067A8-0046/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 174, 175 och 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(2),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

—  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om effekterna på EU:s strukturfondsutgifter i medlemsstaterna av budgetbegränsningskraven inom de regionala och lokala myndigheterna(3),

—  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelsen av eftervalsöversynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser(8),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 10 april 2017 Competitiveness in low-income and low-growth regions - The lagging regions report (SWD(2017)0132),

–  med beaktande av förhandsvillkor för strategier för smart specialisering,

–  med beaktande av den sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, offentliggjord av kommissionen den 9 oktober 2017,

—  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A8-0046/2018), och av följande skäl:

A.  Den långvariga ekonomiska och finansiella krisen i EU har fått negativa konsekvenser för den ekonomiska tillväxten på regional nivå, trots att sammanhållningspolitiken har bidragit med uppskattningsvis en tredjedel av EU:s budget till att stärka tillväxten och sysselsättningen och minska skillnaderna mellan EU:s regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang och inom ramen för den europeiska planeringsterminen titta närmare på regional och nationell samfinansiering under de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och dess påverkan på de nationella underskotten.

B.  Sammanhållningspolitiken – som genomförs via Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden – är EU:s främsta politik för investeringar, tillväxt och utveckling, som är anpassad till målen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och syftar till att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan regioner, främja konvergens och i slutändan förbättra livskvaliteten för EU:s medborgare.

C.  Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden har som övergripande mål för perioden 2014–2020 investeringar i tillväxt och sysselsättning, i syfte att stärka arbetsmarknaden, de regionala ekonomierna och det europeiska territoriella samarbetet, att förbättra det gränsöverskridande, transnationella och interregionala samarbetet inom unionen och slutligen att minska skillnaderna i utvecklingsnivåer mellan enskilda regioner i Europa.

D.  Enligt kommissionens Lagging Regions Report (rapport om regioner som släpar efter) finns det 47 regioner i 8 medlemsstater som släpar efter. Rapporten kan bidra till att skapa bättre förståelse för komplexiteten i de utmaningar som regioner som släpar efter står inför, och bör därför finnas tillgänglig för allmänheten på alla de officiella EU‑språken.

E.  Sammanhållningspolitiken spelar en viktig roll i alla regioner som släpar efter och står för en väldigt hög andel av de offentliga investeringarna i de flesta av dem.

F.  Eftersläpande regioner har lägre produktivitet, sysselsättning och elevnärvaro jämfört med andra regioner i samma medlemsstat.

G.  I kommissionens rapport görs åtskillnad mellan två typer av regioner som släpar efter: regioner med låg tillväxt (omfattar mindre utvecklade regioner eller övergångsregioner som inte uppnådde EU-genomsnittet mellan 2000 och 2013 i medlemsstater med en BNP per capita uttryckt i köpkraftsstandard under EU-genomsnittet år 2013), vilka omfattar nästan samtliga mindre utvecklade regioner eller övergångsregioner i Grekland, Spanien, Italien och Portugal, och regioner med låga inkomster (omfattar alla regioner med en BNP per capita uttryckt i köpkraftsstandard under 50 % av EU:s genomsnitt år 2013), vilka omfattar flera mindre utvecklade regioner i Bulgarien, Ungern, Polen och Rumänien.

H.  Regioner med låg tillväxt drabbas också av ekonomisk stagnation, i synnerhet på grund av minskade offentliga och privata investeringar, till skillnad från regioner med låga inkomster, som generellt behåller sin utvecklingspotential.

I.  Regioner som släpar efter drabbas hårdare än andra av bristen på offentliga och privata investeringar, vilket även beror på kravet att minska den offentliga skulden, som införts genom stabilitetspakten.

J.  Regioner som släpar efter kännetecknas ofta av bristen på strukturreformer, vilket minskar effekten av de redan begränsade offentliga investeringarna.

K.  Regioner som släpar efter har allvarliga brister i fråga om kollektivtrafik, ekonomisk infrastruktur och energiinfrastruktur och behöver effektivare och mer ändamålsenliga investeringar.

L.  Kommissionen anser att det behövs en närmare koppling mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer.

M.  Eftersläpande regioner, i synnerhet regioner med låga inkomster, drabbas ofta av stor utvandring av ungdomar och kvalificerad arbetskraft, vilka båda är viktiga resurser för den ekonomiska och sociala förnyelsen i dessa områden, vilket gör dessa regioner mindre attraktiva i fråga om sysselsättning och investeringar.

N.  Definitionen av regioner med låga inkomster och låg tillväxt bör förtydligas.

O.  Oberoende av finansieringsnivåerna i en bestämd region är det mycket viktigt att slutanvändarna har kännedom om regionala och lokala EU-finansierade program och uppnådda resultat.

P.  God samhällsstyrning och en effektiv offentlig förvaltning behövs i regioner som släpar efter, eftersom de bidrar avsevärt till att skapa rätt villkor för ekonomisk tillväxt. En minskning av de alltför många reglerna och kontrollerna och de långvariga och komplexa förfarandena, samt bättre användning av IKT-verktyg, skulle bidra till ökad effektivitet och god samhällsstyrning i regioner som släpar efter.

Q.  Enligt den sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning befinner sig de eftersläpande regionerna längst ner i det europeiska indexet för samhällsstyrningens kvalitet (European Quality of Government Index), vilket innebär att de offentliga investeringarna får minskade effekter.

R.  Tillförlitliga, aktuella och uppdelade siffror och dito statistik är viktigt för välgrundade, mer transparenta, opartiska och rättvisare politiska beslut.

S.  Hinder för tillväxten bör tas bort och brister i infrastrukturen bör minskas i regioner som släpar efter.

T.  Små och medelstora företag i regioner som släpar efter finansieras med mycket högre räntesatser och har svårare att få lån från banksektorn för att medfinansiera ESI‑fondernas projekt.

U.  I fyra av fem regioner som släpar efter bor minst 25 % av befolkningen i en stad eller dess pendlingszon (det funktionella stadsområdet), och i en av fem regioner som släpar efter bor över 50 % av befolkningen i det funktionella stadsområdet.

V.  Traditionella verksamheter, såsom småskaligt icke-industriellt fiske eller jordbruk, formar människors identitet och livsstil i de flesta kust- och landsbygdsområden i regioner som släpar efter, och de är av ekonomisk, territoriell, social och kulturell betydelse. Det behövs utvecklingsstrategier för att öka dessa regioners kapacitet att behålla och locka till sig talanger, införa ny teknik och främja nya investeringar.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har lagt fram ett arbetsdokument om konkurrenskraft i regioner med låga inkomster och låg tillväxt: Rapport om regioner som släpar efter. Parlamentet framhåller att det i arbetsdokumentet föreslås vissa positiva lösningar för att stödja ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och jobbskapande i dessa regioner. Parlamentet understryker att analysen om konkurrenskraft utgör ett viktigt bidrag till den framtida debatten om sammanhållningspolitiken.

2.  Europaparlamentet välkomnar genomförandet av pilotinitiativen för regioner som släpar efter i två regioner i Rumänien och, med stöd av Världsbanken, i två regioner i Polen, i synnerhet fastställandet av strategiska prioriteringar och konkreta, snabbt genomförbara åtgärder, och ser fram emot att resultaten av dessa publiceras.

3.  Europaparlamentet understryker att sammanhållningspolitiken har en viktig roll att spela för att säkra och främja offentliga och privata investeringar i alla EU-regioner, såväl direkt som för att bidra till ett gynnsamt investeringsklimat. Parlamentet anser att EU som helhet, för att främja en balanserad utveckling av hela unionen, bör genomföra åtgärder som stärker den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och minskar skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i regioner som släpar efter.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera regioner som släpar efter på grundval av allmänna ekonomiska och sociala villkor och att bättre rikta in finansieringen av dessa regioner i överensstämmelse med programplaneringen av ESI‑fonderna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa särskilt anpassade strategier, program och åtgärder för de olika regionerna som släpar efter – med beaktande av trender och lokala skillnader, eftersom de vägval och utmaningar som regioner med låga inkomster och regioner med låg tillväxt står inför kraftigt skiljer sig åt beroende på deras särdrag – genom att använda strategier för smart specialisering och därigenom påskynda regionernas konvergens och säkerställa de bästa lösningarna för jobbskapande, ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Parlamentet anser att dessa strategier, program och åtgärder bör samordnas med agendan för städer, eftersom regioner som släpar efter inte helt och hållet är landsbygdsregioner.

6.  Europaparlamentet betonar att utöver den låga utvecklingen för och de få investeringarna i små och medelstora företag är även arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar, fortfarande mycket hög, och att den utgör ett av de allvarligaste och mest akuta problemen i de allra flesta av de regioner som släpar efter. Parlamentet betonar den avgörande roll som högstadie- och gymnasieutbildning, högre utbildning, yrkesutbildning, utbildning på arbetsplatsen och kunskapsöverföring spelar i kampen mot den oroväckande höga ungdomsarbetslösheten och den stora ungdomsutvandringen från dessa regioner. Parlamentet betonar vikten av utbildning och yrkesutbildning och ökade investeringar som tar hänsyn till behoven och utvecklingen för små och medelstora företag och familjeföretag. Parlamentet anser att ungdomars deltagande leder till förbättrade resultat, eftersom de ofta tillhandahåller innovativa lösningar.

7.  Europaparlamentet betonar att mängden högutbildade och välskolade människor som svarar mot den regionala ekonomins behov har stor betydelse för arbetsmarknadens konkurrenskraft, produktivitet och förmåga att locka till sig människor, som därefter kan blomstra i en miljö av tillväxt och öppenhet för offentliga och privata investeringar. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör beakta den befintliga situationen för regioner som släpar efter, i synnerhet den negativa migrationsgraden och dess negativa inverkan på sysselsättningen. Parlamentet understryker jordbrukets och fiskets roll i regioner som släpar efter, eftersom de genom att främja familjeföretag och arbetstillfällen samt social integration, tillhandahåller livsmedel och tryggar livsmedelsförsörjningen.

8.  Europaparlamentet konstaterar att diversifiering har blivit en nödvändighet för många lantbrukare och fiskare, särskilt i regioner som släpar efter, som ett medel för att skapa extra inkomstkällor och stärka ekonomiskt och miljömässigt hållbara verksamheter. Parlamentet noterar dock att sådan diversifiering inte på något sätt får ersätta mer traditionella verksamheter, såsom hållbart fiske. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att stödja projekt i den blå ekonomin och liknande projekt för att hjälpa människor i eftersläpande regioner att utveckla miljömässigt hållbara inkomstkällor.

9.  Europaparlamentet önskar att man vid genomförandet av EU:s strategi för 2020 på områdena sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning samt EU:s kommande långsiktiga strategi och dess mål fortsätter att ta vederbörlig hänsyn till de eftersläpande regionernas särskilda behov, särskilt i fråga om de kvarvarande infrastrukturskillnaderna och utvecklingen av humankapital, med särskild tonvikt på andelen elever som lämnar skolan i förtid och de negativa följder som detta får för sysselsättningen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att undersöka effekterna av en eventuell ökning av ESF:s medfinansieringssats för nästa finansieringsperiod.

10.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att hitta rätt balans mellan strukturella åtgärder, socialpolitik och industripolitik i programplaneringen och genomförandet av ESI-fonderna, för att stimulera ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och jobbskapande, genom att kombinera bidrag med finansieringsinstrument och dra till sig extra finansiellt stöd, och därigenom bidra till att åtgärda de återstående bristerna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att finansieringsinstrument med låg risk kan vara att föredra framför högriskinstrument, om de ekonomiska utsikterna tillåter det.

11.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken kan fungera som ett verktyg för att åtgärda klyftorna och obalanserna i fråga om konkurrenskraft samt de makroekonomiska asymmetrierna mellan olika regioner, genom att främja skapandet av ett attraktivt och hållbart klimat för företag och medborgare. Parlamentet understryker att de huvudsakliga problemen i regioner med låg tillväxt är tillgången till lån, genomdrivandet av avtal och skyddet av minoritetsinvesterare, medan de största problemen i regionerna med låga inkomster är åtgärdandet av insolvensärenden, elförsörjningen och genomdrivandet av avtal.

12.  Europaparlamentet noterar att regioner som släpar efter utsätts för ett mycket hårt migrationstryck. Parlamentet anser att ESI-fondernas bidrag till att klara av denna utmaning endast kan lyckas om solidaritetsprincipen även tillämpas i praktiken. Parlamentet anser att flyktingar och migranter som åtnjuter internationellt skydd måste få lämplig utbildning så att de kan integreras på arbetsmarknaden.

13.  Europaparlamentet noterar att problemen i regioner som släpar efter har likheter med problemen i de yttre randområdena. Parlamentet välkomnar därför den strategi som kommissionen föreslår i sitt meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden(9),

14.  Europaparlamentet anser att kriterier för demografi och social utveckling, såsom EU:s regionala index över sociala framsteg, samt miljöindikatorer eller andra indikatorer, jämte BNP, skulle kunna beaktas inom ramen för sammanhållningspolitiken och tas med i kommissionens framtida rapporter om regioner som släpar efter, för att se till att eftersatta regioners potential tas till vara.

15.  Europaparlamentet understryker de negativa effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen, särskilt för eftersläpande regioner, som har minskat marginalerna för budgetpolitiken och medfört nedskärningar i offentliga investeringar. Parlamentet betonar å andra sidan vikten av skuldminskning i syfte att eliminera budgetunderskottet och anpassa de offentliga investeringarna efter tillväxtkraven.

16.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken har en positiv inverkan när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar behovet av att genomföra den överenskomna ståndpunkten om stabilitets- och tillväxtpakten avseende flexibilitet för konjunkturförhållanden, strukturreformer och statliga investeringar, som syftar till att genomföra omfattande strukturreformer och liknande projekt, med målet att uppnå Europa 2020-målen. Parlamentet erkänner att det är nödvändigt att förtydliga tanken bakom och syftet med strukturreformerna inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet noterar dock att sådana strukturreformer i medlemsstater och regioner som omfattas av stödprogram skulle kunna bidra till att uppnå ett bättre resultat för investeringar inom ramen för sammanhållningspolitiken.

17.  Europaparlamentet efterlyser intensifierade åtgärder för att öka konvergensen mellan alla regioner, inbegripet åtgärder för att befästa regionernas motståndskraft mot plötsliga chocker.

18.  Europaparlamentet noterar att det är svårare att få tillgång till finansiering i de regioner som släpar efter, på grund av högre räntesatser och, i viss utsträckning, kreditinstitutens riskovillighet. Parlamentet understryker vikten av att garantera enklare tillgång till lån, för att hjälpa små och medelstora företag, uppmuntra nya affärsmodeller och främja tillväxt i regioner som släpar efter.

19.  Europaparlamentet betonar att EU-medel är viktiga för att stimulera den ekonomiska resiliensen och sammanhållningen i dessa regioner, liksom konkurrenskraft, investeringar och möjligheter till samarbete. Parlamentet lyfter därför fram de lokala aktionsgruppernas deltagande i utformningen av lokala strategier. Parlamentet föreslår att kommissionen bör undersöka möjligheten att föreslå att lokalt ledd utveckling tilldelas en större andel av stödet, vilket skulle bidra till att hantera utmaningar och bygga upp kapacitet. Parlamentet påminner om att regioner som släpar efter ofta upplever svårigheter att få tillgång till finansiering samt byråkratiska och administrativa förseningar, vilket gör att EU-fonderna inte kan fungera optimalt.

20.  Europaparlamentet anser att man skulle kunna hitta positiva incitament för regionerna inom den befintliga ramen för de makroekonomiska villkor som införs av den europeiska planeringsterminen.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av sund ekonomisk styrning för ett effektivt genomförande av ESI-fonderna, med det slutliga målet att avhjälpa brister och undvika förseningar. Parlamentet betonar i detta avseende att man måste analysera och därefter se över själva idén med kopplingen mellan den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken.

22.  Europaparlamentet anser att solidaritet, starkare institutionell kapacitet, iakttagandet av principen om god förvaltningssed, bättre konnektivitet och digitalisering i dessa regioner har betydande inverkan på deras ekonomiska tillväxt och en mer ändamålsenlig och effektiv användning av befintliga medel. Parlamentet uppmärksammar därför frågan om att stödja och förbättra kvaliteten på förvaltningen och institutionerna i de berörda regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida exempel på bästa praxis om ökad effektivitet inom den offentliga förvaltningen, eftersom effektiv samhällsstyrning bör vara den grundläggande rekommendationen för de regioner som släpar efter.

23.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av principen om partnerskap och av flernivåstyre, som behöver stärkas utan att det påverkar tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet anser att deltagande på alla förvaltningsnivåer och av intresserade berörda parter i utformandet och genomförandet av strategier och särskilda program och åtgärder som riktar sig mot dessa regioner är grundläggande för att skapa faktiskt europeiskt mervärde för medborgarna.

24.  Europaparlamentet betonar att man med hjälp av innovation, digitalisering och en förbättring av lokala tjänster (hälso- och sjukvård, sociala tjänster, posttjänster) och infrastruktur kan skapa goda förutsättningar och en stabil grund för ökad tillväxt och bättre sammanhållning i eftersläpande regioner. Parlamentet anser att tillhandahållandet av höghastighetsnät för internetanslutning är en förutsättning för att landsbygds- och bergsområden ska kunna vara livskraftiga. Parlamentet framhåller potentialen hos sektorsövergripande projekt som främjar den ekonomiska, sociala och territoriella utvecklingen genom att ta vara på synergieffekterna mellan EU-fonderna.

25.  Europaparlamentet föreslår att de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör vara fleråriga, med kontroll och översyn efter halva tiden, och utformas som ett positivt incitament för strukturreformer i stället för ett instrument som kan hindra tillträdet till investeringar inom ramen för sammanhållningspolitiken, i syfte att bidra till unionens övergripande mål.

26.  Europaparlamentet anser att de åtgärder som sammanlänkar ESI-fondernas effektivitet med sund ekonomisk styrning i enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013 bör analyseras noggrant, inbegripet genom deltagande av alla berörda parter. Parlamentet anser vidare att själva idén med kopplingen mellan ESI-fonderna och sund ekonomisk förvaltning bör ses över, med anledning av kommande programplaneringsperiod och med beaktande av dess genomförande år 2014–2020. Parlamentet anser att kommissionen bör överväga justeringar avseende kopplingen mellan den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken. Parlamentet föreslår i detta avseende ett system med positiva incitament, med marginaler som ska inrättas i den kommande fleråriga budgetramen, som skulle kunna tjäna som en finansieringsram som kan användas när medlemsstaterna efterlever de landsspecifika rekommendationerna och andra krav inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

27.  Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt att stödja de produktiva och inhemska affärsverksamheter som är specifika för regioner som släpar efter, inbegripet hållbar turism, den cirkulära ekonomin, lokal energiomställning, jordbruk, tillverkningsindustrin och innovation med inriktning på små och medelstora företag. Parlamentet anser att de synergieffekter som uppstår genom en effektiv kombination av finansiering från regionala och nationella organ och från EU, genom användning av integrerade territoriella investeringar, bör bidra till att skapa ekonomiska möjligheter, i synnerhet för ungdomar.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att utnyttja alla de möjligheter som EU erbjuder för en hållbar utveckling och tillväxt i dessa regioner. Parlamentet anser att medlemsstaterna vid utarbetandet av verksamhetsprogram och program för gränsöverskridande samarbete särskilt bör uppmärksamma eftersläpande regioner. Parlamentet påminner därför om vikten av att främja utnyttjandet av direktstöd och stöd inom ramen för Efsi, vid sidan av och i samordning med de möjligheter som sammanhållningspolitiken erbjuder.

29.  Europaparlamentet betonar vikten av tillförlitlig, aktuell och uppdelad statistik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Eurostat att tillhandahålla så detaljerad och geografiskt uppdelad statistik som möjligt, så att den kan användas vid planeringen av en lämplig europeisk sammanhållningspolitik, inbegripet i regioner som släpar efter. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den information som tillhandahålls i kommissionens rapport.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga att se över det befintliga förhållandet mellan sammanhållningspolitiken och makroekonomisk styrning, och erinrar om att sammanhållningspolitiken har legitimitet som följer direkt av fördragen, tillhör den mest synliga EU-politiken och är det viktigaste uttrycket för europeisk solidaritet och europeiskt mervärde i alla EU-regioner. Parlamentet anser att kopplingen mellan sammanhållningspolitik och ekonomiska styrprocesser i den europeiska planeringsterminen måste vara välavvägd, ömsesidig och inriktad på ett system med positiva incitament. Parlamentet ställer sig bakom ett större erkännande av den territoriella dimensionen, vilket skulle kunna gynna den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser mot bakgrund av detta att faktorer som ekonomisk styrning och målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i enlighet med fördragen, samt hållbar tillväxt, sysselsättning och miljöskydd, bör beaktas på ett välavvägt sätt.

31.  Europaparlamentet erinrar om behovet för alla politiska aktörer att erkänna den roll som sammanhållningspolitiken spelar som det viktigaste instrumentet i EU:s ekonomiska politik för att främja offentliga och privata investeringar som tar hänsyn till specifika ekonomiska, sociala och territoriella förhållanden i regionerna.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella och regionala utvecklingsstrategier och program som syftar till att stödja regioner som släpar efter och till att förbättra dessa regioners administrativa kapacitet och samhällsstyrning och andra avgörande tillväxtfaktorer, vilket föreslås i kommissionens rapport. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att tillhandahålla tekniskt, yrkesmässigt och praktiskt stöd till medlemsstater, regioner och kommuner i syfte att använda bästa praxis och stödja digitaliseringen av de offentliga tjänsterna.

33.  Europaparlamentet vill se att sammanhållningspolitiken fortsätter att vara en prioritering för EU och därmed även ges tillräckliga resurser, även i ljuset av den ansträngda EU‑budgeten, och önskar att synergierna med andra EU-fonder stärks och att man erhåller kompletterande finansiellt stöd via finansieringsinstrument inom ramen för den fleråriga programplaneringen för perioden efter 2020. Parlamentet betonar att värden såsom europeisk solidaritet, som sammanhållningspolitiken ger uttryck för, inte bör undergrävas.

34.  Europaparlamentet påminner om sitt ansvar att utforma och godkänna den lämpliga rättsliga ramen för den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet understryker behovet av att bevara sammanhållningspolitikens grundläggande roll och mål i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, inte bara för att uppnå konvergens, men även för att förhindra att regioner halkar efter. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa en korrekt balans mellan förenkling av politiken och adekvat kontroll och samtidigt minska överdriven administration. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör överväga en utökning av tillämpningen av artikel 7 i förordning (EU) nr 1301/2013 om Eruf, genom finansiering av kopplingarna mellan städer och de omgivande områdena i de regioner som släpar efter.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge bättre stöd åt utvecklingen av innovationssystem, såsom innovationsstrategier för smart specialisering, och att stärka samspelet mellan företag, universitet och forskningscentrum i regioner som släpar efter. Parlamentet betonar vidare att territorier med goda förbindelser är avgörande för arbetet inom ramen för forskningspartnerskap, inklusive europeiska innovationspartnerskap, så att innovativa metoder ytterligare kan stärka en hållbar utveckling av jordbruket och tillhörande företag i eftersläpande regioner.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar och nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(3) EUT C 181, 19.5.2016, s. 29.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0245.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0254.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0401.
(9) Kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 (COM(2017)0623).


Rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar
PDF 292kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar (2017/2006(INI))
P8_TA(2018)0068A8-0045/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC, och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av artiklarna 7.2 och 11.2 i Parisavtalet, vilka erkänner de lokala, subnationella och regionala dimensionerna av klimatförändringarna och klimatåtgärder,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 oktober 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland(3),

–  med beaktande av FN:s globala mål för hållbar utveckling, särskilt mål 11: inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara städer,

–  med beaktande av bestämmelserna i Amsterdampakten om EU-agendan för städer,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik(4),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapporter nr 12/2016 Urban adaptation to climate change in Europe 2016 och nr 1/2017 Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2016 Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser (COM(2016)0110),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013 En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 8 februari 2017 Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–  med beaktande av artikel 8 i förordningen om gemensamma bestämmelser (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013(6)), i vilken det föreskrivs att ”målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling”,

–  med beaktande av partnerskapsöverenskommelserna och programmen inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, vilka enligt artikel 8 i den förordningen ska främja ”resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar”,

–  med beaktande av de särskilda tematiska mål som erhåller stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, däribland teknisk utveckling och innovation, övergång till en koldioxidsnål ekonomi, anpassning till klimatförändringar samt främjande av resurseffektivitet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0045/2018), och av följande skäl:

A.  Den ökade förekomsten av extrema väderförhållanden är en direkt konsekvens av de av människan orsakade klimatförändringarna som kommer att fortsätta att allt oftare få negativa följder för många delar av Europa, vilket kommer att göra de bebodda ekosystemen mer sårbara. Enligt scenarierna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar skulle jordens medeltemperatur kunna öka med mellan 0,9 och 5,8ºC till år 2100.

B.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet, som kommer att vägleda den europeiska miljöpolitiken fram till 2020, fastställs förbättrad hållbarhet i unionens städer som ett prioriterat mål tillsammans med de tre övergripande centrala målen att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital, att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och utsläppssnål ekonomi samt att skydda unionens medborgare mot miljörelaterade belastningar och risker för deras hälsa och välbefinnande.

C.  Klimatförändringarna skulle kunna driva på samhällsförändringar om inga ytterligare åtgärder vidtas, och man måste ta hänsyn till att dessa globala klimatförändringar förutses leda till omfattande migrationsflöden som tar sig konkret uttryck i konsekvenserna av folkförflyttningar som kommer att ställa nya krav på städernas infrastruktur.

D.  Enligt de viktigaste slutsatserna i Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2016 är klimatförändringarna redan en del av verkligheten i EU i form av extrema väderfenomen och stegvisa långsiktiga effekter såsom orkaner, stormar, ökenspridning, torka, mark- och kusterosion, kraftiga regn, värmeböljor, översvämningar, havsnivåhöjning, vattenbrist, skogsbränder och spridning av tropiska sjukdomar.

E.  På grund av klimatförändringarna finns det en ökad risk för att vissa växt- och djurarter kommer att försvinna och för att infektionssjukdomar som orsakas av klimatfaktorer breder ut sig. Vissa områden, såsom de yttersta randområdena och andra områden i EU som är sårbara på grund av sin topografi, är särskilt drabbade av klimatförändringarnas effekter.

F.  Dessutom visar färska studier att olika konstaterade förändringar i miljön och samhället, t.ex. förändringar i fråga om skogsarter, invasiva främmande arters etablering och sjukdomsutbrott, har orsakats eller förstärkts av de globala klimatförändringarna, vilket gör människan och naturen och de ekosystem som omger dem mer sårbara såvida inte konkreta åtgärder vidtas. Integrerat EU-stöd för att öka solidariteten och utbytet av bästa praxis bland medlemsstaterna skulle bidra till att säkerställa att de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna kan vidta de åtgärder som krävs för att de ska kunna anpassa sig.

G.  Klimatförändringarna påverkar de sociala skillnaderna, som även utan klimatförändringar har ökat i EU under den senaste tioårsperioden, och ökar utsattheten bland de svagaste grupperna i samhället som har sämre kapacitet och mindre resurser att hantera klimatförändringarnas effekter. Människors sårbarhet för klimatförändringarnas effekter avgörs i stor utsträckning av vilken tillgång de har till grundläggande resurser, och offentliga myndigheter bör säkerställa tillgång till sådana grundläggande resurser.

H.  Nästan 72,5 procent av EU:s medborgare, ca 359 miljoner människor, lever i städer. EU står för 9 procent av de globala utsläppen, och stadsområden står för 60–80 procent av den sammantagna energiförbrukningen och för ungefär samma del av koldioxidutsläppen.

I.  Vilken infrastruktur städerna väljer kommer att påverka deras förmåga att stå emot klimatförändringarna. Städer, företag och andra icke-statliga aktörer har en minskningspotential på 2,5–4 miljarder ton koldioxid fram till 2020. Städer och regioner kan minska de globala utsläppen med 5 procent för att uppfylla målen i Parisavtalet, och de har potential att avsevärt minska de globala utsläppen.

J.  Parlamentet konstaterar att mål 11 för hållbar utveckling, nämligen att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara, syftar till att före 2020 väsentligt öka det antal städer och bosättningar som antar och genomför integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och motståndskraft mot katastrofer samt utveckla och genomföra, i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, en heltäckande katastrofriskhantering på alla nivåer.

K.  Kommunala myndigheter är bland de största mottagarna av EU-finansiering.

L.  I artikel 7.2 i Parisavtalet fastställs det att ”anpassning utgör en global utmaning som alla står inför och som har lokala, subnationella, nationella, regionala och internationella dimensioner”. Åtgärder som vidtas av lokala myndigheter och icke-statliga aktörer är avgörande för att regeringarna ska kunna fullgöra sina åtaganden inom ramen för den globala klimatpolitiken.

M.  EU-strategin för klimatanpassning (COM(2013)0216) liksom de respektive EU-förordningarna om de europeiska struktur- och investeringsfonderna identifierar huvudmål och därtill hörande åtgärder, särskilt genom införandet av mekanismer såsom förhandsvillkor och klimatrelevanta tematiska mål i den sammanhållningspolitiska ramen 2014–2020 – t.ex. tematiskt mål 4: att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer; tematiskt mål 5: att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar, och tematiskt mål 6: att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande, vilka har lett till mer och bättre inriktad klimatåtgärdsfinansiering via åtminstone några av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

N.  Regioner och städer har visat sitt engagemang för UNFCCC-processen genom att delta i initiativen Lima–Paris-agendan och plattformen för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca).

Allmän ram

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s roll inom ramen för Parisavtalet/COP 21 och dess roll som global ledare i kampen mot klimatförändringarna. EU har ett av världens mest ambitiösa mål vad gäller klimatförändringarna. Parlamentet begär att begränsningen av klimatförändringarna ska betraktas som en viktig prioritering i EU:s sammanhållningspolitik, i syfte att fullgöra och upprätthålla åtagandena från Parisavtalet/COP 21, genom att främja innovation inom ren energi, den cirkulära ekonomin, förnybar energi och energieffektivitet, utan att detta påverkar de nödvändiga anpassningsåtgärderna. Samtidigt bör sammanhållningspolitikens grundläggande roll och mål i linje med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) upprätthållas.

2.  Europaparlamentet välkomnar det fokus på att bekämpa klimatförändringarna som läggs i FN:s mål för hållbar utveckling och i Amsterdampakten (EU-agendan för städer). Parlamentet betonar att EU måste bli en verklig världsledare i fråga om förnybar energi, i enlighet med kommissionens förslag, och påminner om att EU:s agenda för städer bidrar till genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling genom målet om inkluderande, säkra och hållbara städer. I detta sammanhang beaktar parlamentet de många olikheter som de lokala myndigheterna i EU uppvisar och deras varierande potential. Parlamentet efterlyser ett flexibelt och skräddarsytt tillvägagångssätt för genomförandet av agendan för städer, som ger incitament och vägledning för ett fullt utnyttjande av städernas potential.

3.  Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(7) uppmanar medlemsstaterna att överväga kompletterande åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet betonar behovet av största möjliga öppenhet och kontroll inom ramen för COP 21-processen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra ambitiösa mål för begränsning och anpassning i linje med EU:s befintliga lagstiftning om klimatåtgärder, och som en följd av uppmaningen i Regionkommitténs yttrande av den 9 februari 2017 Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt oansvariga strategier som sätter miljön på spel, såsom viss ekonomisk verksamhet och vissa industrisektorer som förorsakar omfattande föroreningar, och betonar att alla delar av samhället har ett ansvar för att bidra till åtgärder som är avgörande för att vända en trend som hotar livet på jorden. Parlamentet betonar att det saknas information om de åtgärder som vidtagits av vissa industrisektorer för att bekämpa effekterna av föroreningar och för att finna mindre förorenande lösningar. Parlamentet beklagar dock att vissa opinionsbildare inom vetenskap, medier och politik fortsätter att förneka de uppenbara klimatförändringarna.

6.  Europaparlamentet beklagar Förenta staternas uttalade avsikt att dra sig ur Parisavtalet, och välkomnar det stora antalet icke-federala aktörer, i synnerhet amerikanska stater och städer, som på nytt har bekräftat sitt åtagande att uppfylla målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmuntrar de lokala och regionala myndigheter i Förenta staterna som vill bidra till att bekämpa klimatförändringarna att samarbeta och ingå partnerskap med andra offentliga och privata partner inom ramen för deras projekt och att utbyta god praxis i detta avseende. Nya styrelseformer efterlyses som kan säkra medel för klimatåtgärder och för bättre integrering av regioner och städer och de organ som företräder dem.

7.  Europaparlamentet betonar att städerna måste spela en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, i nära samarbete med nationella myndigheter och de omgivande regionerna. Parlamentet uppmuntrar ytterligare överenskommelser mellan subnationella ledare och nationella regeringar på internationell nivå genom plattformar såsom Friends of Cities. När det gäller just integrerad hållbar stadsutveckling bör lokala myndigheter ges befogenhet inte bara att välja ut projekt, utan även att förbereda, utforma och genomföra lokala utvecklingsåtgärder. Parlamentet framhåller de möjliga positiva aspekterna för tillväxt och gröna jobb.

8.  Europaparlamentet konstaterar att de lokala myndigheterna är ansvariga för genomförandet av de flesta åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt av merparten av EU:s lagstiftning på området. Åtgärder i fråga om stadsplanering, rörlighet, kollektivtrafik och infrastruktur, byggnaders energiprestanda, utbildningskampanjer, smarta städer, smarta nät och regionala bidrag måste vidtas för att Parisavtalet ska kunna genomföras.

9.  Europaparlamentet konstaterar att städernas borgmästare är direkt ansvariga inför sina väljare för sina beslut och kan agera snabbare och effektivare, ofta med omedelbara resultat som får stor verkan.

10.  Europaparlamentet begär att de nationella regeringarna ska hjälpa städer och regioner att fullgöra internationella åtaganden som avser stöd till klimat- och energiinitiativ på lokal och regional nivå.

11.  Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna samspelar med sociala och ekonomiska faktorer och att det därför krävs en samlad vision som fungerar på lokal och regional nivå.

12.  Europaparlamentet uppmärksammar de samhällsekonomiska kostnader och den ekonomiska börda som utsläppen av växthusgaser medför för stadsinfrastrukturen, de offentliga sjuk- och hälsovårdssystemen samt de sociala trygghetssystemen som – under vissa perioder och i vissa städer och regioner – är överbelastade och brottas med ekonomiska svårigheter. Dessa system kommer således att belastas ännu mer och kommer att tvingas hantera ökande och mer komplexa behov. Parlamentet välkomnar de potentiella ekonomiska fördelarna för de städer som investerar i och går i bräschen för en koldioxidsnål infrastruktur, bland annat minskade energi- och underhållskostnader samt minskade utgifter för folkhälsan, som ju bli bättre om föroreningarna minskar.

13.  Europaparlamentet konstaterar att begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna är långsiktiga processer, som sträcker sig längre än såväl enskilda valperioder som beslut som fattas på lokal och regional nivå, och förespråkar att begränsningen och anpassningen ska betraktas som ett tillfälle att komma tillrätta med andra utmaningar, t.ex. i fråga om sysselsättning och åtgärder för att förbättra hälsan, livskvaliteten och offentliga tjänster. Parlamentet noterar att Parisavtalet förutsätter ett aktivt deltagande från aktörer som inte är parter till avtalet genom de tekniska bedömningsförfarandena för begränsning och anpassning.

14.  Europaparlamentet konstaterar att regioner och städer har en vital roll för att främja ett egenansvar för energiomställningen och driva på klimat- och energirelaterade mål underifrån. Parlamentet noterar att regioner och stadsområden är bäst lämpade för att testa och genomföra integrerade energilösningar i direkt samarbete med medborgarna. Parlamentet betonar att energiomställning och lokala investeringar i åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna måste stimuleras. Innovation inom ren energi och småskaliga projekt för förnybar energi skulle kunna spela en viktig roll för uppnåendet av målen i Parisavtalet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att undersöka möjligheten att ge tillgång till finansieringsåtgärder som tar hänsyn till lokala energisamhällens specifika särdrag och deras långsiktiga värde för energimarknaden, miljön och samhället, och att främja enskilda prosumenters roll när det gäller förnybar energi, med siktet inställt på mer omfattande självförsörjning och egenproduktion. Parlamentet uppmanar städer och regioner att gå i bräschen för främjande av energieffektivitet och produktion av förnybar energi i syfte att minska utsläppen av växthusgaser samt luftföroreningarna.

15.  Europaparlamentet framhäver att regionerna måste genomföra direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, och efterlyser en fokusering eller utökning av EU:s strukturfonder för att främja energieffektivitet i offentliga byggnader och självförsörjning i kommuner genom förnybara energikällor. Parlamentet vill att samarbetsbaserade medborgarenergiprojekt ska stödjas via strukturfonderna och genom att de administrativa bördorna på nationell och regional nivå minskas.

16.  Europaparlamentet noterar att EU:s andel av de globala växthusgasutsläppen enligt den senaste statistiken uppgår till ungefär 10 procent, vilket innebär att de negativa klimattrenderna inte kan vändas utan globala åtgärder. Parlamentet framhåller dock att EU skulle kunna inta en ledande roll i detta avseende, framför allt genom att främja lösningar och teknik för ren energi.

17.  Europaparlamentet erinrar om att EU-agendan för städer främjar en ny arbetsmetod genom vilken städernas potential används till fullo för att möta globala klimatförändringsutmaningar, och som bl.a. innebär att särskild tonvikt läggs vid bättre lagstiftning, tillgång till finansiering och kunskapsutbyte.

EU och sammanhållningspolitiken

18.  Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram vid behov bör höja sin ambitionsnivå vad gäller uppnåendet av klimatmålen och att den andel av utgifterna som avsätts för detta ändamål bör höjas.

19.  Europaparlamentet påminner om åtagandet att minst 20 procent av EU:s budget för 2014–2020 (cirka 212 miljarder euro) ska avsättas för klimatrelaterade åtgärder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vederbörligen notera revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016, i vilken det uppmärksammas att det finns en allvarlig risk för att 20-procentmålet inte kommer att uppnås om inga ytterligare åtgärder vidtas, och kommissionen uppmanas att hålla parlamentet informerat om händelseutvecklingen på detta viktiga område. Parlamentet betonar att det i Europeiska socialfonden liksom inom jordbruks-, landsbygdsutvecklings- och fiskeripolitiken inte har skett någon betydande omställning till klimatåtgärder och att alla potentiella möjligheter till finansiering av klimatrelaterade åtgärder inte har utforskats fullt ut.

20.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som sammanhållningspolitiken måste ta på sig för att bemöta klimatförändringens utmaningar på regional och lokal nivå. Parlamentet upprepar att budgeten för sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020 måste höjas. Sammanhållningspolitiken bör särskilt uppmärksamma städers investeringar i luftkvalitet, den cirkulära ekonomin, klimatanpassning, lösningar för utveckling av grön infrastruktur samt energiomställning och digital omställning.

21.  Europaparlamentet stöder utarbetandet av ett kostnads-nyttoverktyg för att göra det möjligt för lokala myndigheter att förstå projekts inverkan när det gäller koldioxidminskning och för att göra det möjligt för dem att till fullo utnyttja tillgängliga finansieringsmöjligheter på EU-nivå.

22.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör vara inriktad på både begränsning och anpassning, med en åtskillnad mellan de två aspekterna men med beaktande av att de måste samordnas, och tydliga finansieringsmekanismer måste införas för att stimulera och skapa incitament för strategier och åtgärder på respektive område. Parlamentet anser att dessa mekanismer skulle kunna genomföras med hjälp av tydliga och mätbara investeringsplaner med deltagande av städer och regioner (inbegripet offentliga myndigheter, berörda parter och det civila samhället), och att detta deltagande även ska omfatta genomförande- och utvärderingsfaserna.

23.  Europaparlamentet noterar att endast femton medlemsstater har antagit en handlingsplan och en anpassningsstrategi, och att få konkreta åtgärder har vidtagits i praktiken. Parlamentet anser att den framtida planeringen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör integreras bättre i de nationella energi- och klimatplanerna för 2030. Parlamentet betonar att integreringen av klimatmål bör förbättras ytterligare i nästa fleråriga budgetram, t.ex. genom att sammanhållningspolitiska investeringar i större utsträckning knyts till medlemsstaternas övergripande planer för att uppnå 2030-målet. Följaktligen måste partnerskapsavtalen utvärderas med beaktande av EU:s klimatmål och de operativa programmen ha en nära koppling till varje medlemsstats strategier och planer för anpassning, i syfte att uppnå samordning och enhetlighet på alla planerings- och förvaltningsnivåer, i synnerhet när en stor del av de tillgängliga offentliga finanserna finansieras med EU-medel. Som en följd av detta måste bedömningen av operativa program beakta hur effektivt programmen bidragit till en minskning av utsläppen av växthusgaser, samtidigt som målet måste vara att ha en gemensam spårningsmetod och övervakningsprocess för att undvika ”grönmålning”.

24.  Europaparlamentet anser att de sammanhållningspolitiska investeringarna måste vara förenliga med en effektiv klimatpolitik för att garantera miljömässigt hållbara förhållanden.

25.  Europaparlamentet betonar att innovationspolitiken och den urbana dimensionen utgör lämpliga områden för synergieffekter mellan klimatmålen och sammanhållningspolitikens vidare ekonomiska mål. Parlamentet förespråkar därför att det ska utarbetas särskilda bestämmelser inriktade på hållbar stadsutveckling och innovation i städer, så att dessa områden erhåller avsevärt mer finansiering inom sammanhållningspolitiken efter 2020.

26.  Europaparlamentet uppmanar de olika partnerskap som arbetar med frågor som rör begränsning av klimatförändringarna inom ramen för EU-agendan för städer att omgående anta och lägga fram sina handlingsplaner. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att beakta förslagen i dessa, särskilt när det gäller bättre lagstiftning, finansiering och kunskap i framtida lagstiftningsförslag.

27.  Europaparlamentet betonar att det för att uppnå de mer långsiktiga målen i Parisavtalet krävs större enhetlighet vad gäller investeringar som har en långsiktig inriktning på minskade koldioxidutsläpp på marknaden som helhet på regional nivå, medlemsstatsnivå och EU-nivå. Parlamentet betonar även att finansiering bör prioriteras för kolberoende regioner för att möjliggöra en smidig övergång mot en utsläppssnål ekonomi och att man bör prioritera en omställning till alternativ sysselsättning för arbetstagare i koldioxidintensiva industrier. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att minskade utsläpp (tillsammans med andra åtgärder, t.ex. återvinningsarbete eller återvinningsåtgärder som syftar till att återställa och sanera tidigare exploaterad mark) ska utgöra en central del av bedömningen av de operativa programmens resultat i den sammanhållningspolitiska ramen efter 2020.

28.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att använda ytterligare finansieringsinstrument och finansieringsstrategier, t.ex. Europeiska fonden för strategiska investeringar, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020, för att finansiera projekt som bidrar till en begränsning av klimatförändringarna eller till en anpassning till dessa.

29.  Europaparlamentet understryker att subventioner till regioner och städer bör fortsätta att utgöra den huvudsakliga typen av EU-finansiering inom sammanhållningspolitiken och, inte minst, inom de klimatrelaterade åtgärderna. Parlamentet betonar dock att trots att de klimatrelevanta effekt- och resultatindikatorerna har förbättrats vad gäller samstämdhet och precision så räcker de inte för att fastställa omfattningen av sammanhållningspolitikens bidrag till uppnåendet av EU:s övergripande klimatmål, och anser att systemet för övervakning och spårning av klimatrelaterade utgifter måste förbättras i syfte att säkerställa att EU-finansieringen ger ett konkret och mätbart bidrag till uppnåendet av EU:s mål. Parlamentet efterlyser en anpassningsfärdplan för övervakning av regionala och lokala klimatåtgärder, och uppmanar kommissionen att bedöma hur stor del av EU-medlen som används lokalt för att minska utsläppen av växthusgaser och säkerställa att det sker en fysisk anpassning till klimatförändringarna.

30.  Europaparlamentet erkänner den roll som spelas av instrument för integrerad territoriell utveckling, t.ex. integrerad territoriell investering och lokalt ledd utveckling (LLU), som kan användas av städer som kompletterande verktyg för finansieringen av strategier för hållbar stadsutveckling eller funktionella stadszoner. Parlamentet efterlyser integrerade lokala nedifrån och upp-tillvägagångssätt och dito strategier för att säkerställa en effektivare resursanvändning samt bygga upp motståndskraft och främja en anpassning till klimatförändringarnas effekter i de områden som drabbats värst av dem.

31.  Europaparlamentet konstaterar att den största delen av Europas forsknings- och utvecklingsindustri med fokus på klimatförändringsfrågor är belägen i EU:s städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda städerna och regionerna mer stöd i fråga om utbildning och medvetandehöjande åtgärder, ekonomisk vägledning, know-how, kommunikation, forskning och utveckling, klimatskyddsutbildning samt rådgivning i både begränsnings- och anpassningsfrågor, i synnerhet genom att stärka befintliga instrument som t.ex. rådgivningsplattformen för investeringar i städer Urbis, Urbact och initiativet innovativa åtgärder i städerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa industrier drar full nytta av det globala forskningssamarbetet och att stärka dessa instrument för att hjälpa lokala myndigheter att förverkliga ändamålsenliga projekt och få tillgång till finansieringsalternativ för att testa innovativa lösningar inom stadsutvecklingsstrategier. Parlamentet anser att subnationella myndigheter i tredjeländer bör ha möjlighet att frivilligt delta i EU:s vetenskaps-, forsknings- och teknikinitiativ, t.ex. Horisont 2020, både formellt och informellt, för att uppnå gemensamma mål. Parlamentet anser att lokala myndigheter bör ha direkt tillgång till finansiella medel såsom de globala klimatfonderna. Synergieffekterna mellan sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationspolitiken bör stärkas för att garantera ett snabbt införande av teknik med låga koldioxidutsläpp.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet Horisont 2020 lägger större fokus och mer finansiering på innovations- och forskningsprojekt som rör den cirkulära ekonomin och hållbara städer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och EIB stärka regioners och städers administrativa kapacitet så att de kan dra full nytta av de offentliga och privata finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter att ta itu med avfallsproblemet för att förverkliga den cirkulära ekonomin och främja alternativ till förbränning när det gäller bortskaffande av avfall som inte kan återanvändas eller återvinnas.

34.  Under den kommande programperioden anser Europaparlamentet att det kommer att bli nödvändigt att integrera klimatförändringarna i programplaneringen avseende territoriellt samarbete. Parlamentet betonar den viktiga roll som det territoriella samarbetet, det gränsöverskridande samarbetet och de makroregionala strategierna har i de åtgärder som genomförs av regioner och städer inom såväl som utanför EU:s gränser, och upprepar att detta instrument måste stärkas såväl politiskt som ekonomiskt, både vad gäller begränsning och anpassning. Parlamentet betonar att ett ramverk för genomförandet av gemensamma åtgärder och utbyte av strategier mellan nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater, såsom Interreg, är särskilt lämpligt för att hantera klimatförändringarna och genomföra ändamålsenliga åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av dem. Parlamentet välkomnar i detta avseende att sju av de 15 gränsöverskridande Interreg-programmen i Europa finansierar strategier, pilotåtgärder, utbildning och verktyg för att hjälpa städer att bygga upp kapacitet för att minska koldioxidutsläppen och begränsa klimatförändringarna, i syfte att uppnå EU:s mål.

Städer och regioner

35.  Europaparlamentet välkomnar sådana initiativ som det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och den roll som flera städer och regioner spelar för kampen mot klimatförändringarna och skyddet av miljön. Parlamentet uppmanar eftertryckligen städerna och regionerna att samarbeta och att utan dröjsmål och i än större omfattning föra upp bekämpning av klimatförändringarna på sin institutionella agenda. Parlamentet förespråkar att städernas myndigheter ska genomföra och regelbundet uppdatera smarta långsiktiga stadsplaneringsstrategier och innovativa ansatser såsom initiativet för smarta städer. Parlamentet betonar att det krävs hållbara och energieffektiva bostadsprojekt och smarta byggnader som sparar energi, investeringar i förnybar energi, miljövänliga kollektivtrafiksystem, ytterligare stöd till projekt för koldioxidsnåla städer och regioner samt allianser av städer och lokala och regionala myndigheter som samarbetar mot den globala uppvärmningen.

36.  Europaparlamentet konstaterar vikten av att införa en rapporteringsram som bygger på objektiva parametrar och beprövade metoder och av att övervaka klimatåtgärder som vidtas av städer och regioner i syfte att möjliggöra gemensamt utnyttjande av uppgifter om klimatåtaganden och öka öppenheten bland aktörerna för att uppnå klimatmål.

37.  Europaparlamentet påminner om att transportsektorn är ansvarig för utsläpp av såväl växthusgaser som hälsofarliga luftförorenare, vars koncentration i luften i städerna regleras i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar. Parlamentet anser att regioner och städer har en enorm potential att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, och betonar behovet av finansiering för initiativ som underlättar för koldioxidsnål mobilitet på lokal och regional nivå. Parlamentet anser det vara viktigt att städerna går i bräschen för att främja användningen av kollektivtrafik och elektrifieringen av de offentliga och privata transporterna, och anser att ett antal modellregioner bör utses i forskningssyfte för att få fram ett intelligent och sammankopplat transportsystem mellan städer och landsbygd.

38.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom smarta städer och smarta nät som tas av städer och som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och öka resurseffektiviteten. Parlamentet understryker att regionerna måste förbättra arrangemangen för gröna städer genom att främja energiomställning och digital omvandling, och att sådana lösningar som smarta nät erbjuder möjligheten att leverera energi till bostäder och byggnader på ett effektivare sätt. Samarbete mellan företag och städer bidrar till att skapa innovativa och inkluderande lösningar, som bör främjas. Det är nödvändigt att öka investeringarna i andra miljöriktiga lösningar såsom grön infrastruktur och, särskilt, i åtgärder för att öka träd- och buskbestånden i städerna. Parlamentet påminner om att det inte bara är nödvändigt att minska utsläppen, utan markens förmåga att absorbera koldioxid måste också öka, och efterlyser ett ökat skydd för befintliga och nyanlagda stadsträdbestånd i EU:s regioner.

39.  Europaparlamentet understryker att lokalt producerade säsongsbetingade livsmedel minskar transporternas utsläpp av växthusgaser varvid det totala koldioxidavtrycket för livsmedel minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med livsmedelssektorn för att öka förekomsten av lokal och regional hållbar livsmedelsproduktion, och välkomnar frivilliga åtgärder (exempelvis ”trafikljusmärkning”) som går ut på att synliggöra livsmedels och andra produkters klimatpåverkan och koldioxidavtryck. Parlamentet efterlyser EU-omfattande gemensamma indikatorer som möjliggör en frivillig men jämförbar märkning, och uppmanar de lokala myndigheterna att genomföra informationskampanjer i syfte att öka medvetenheten om livsmedels koldioxidavtryck.

40.  Europaparlamentet påpekar att begränsningsåtgärderna måste planeras med utgångspunkt i en rättvis fördelning av insatser och fördelar mellan de olika aktörerna och att anpassningsåtgärderna måste koncentreras på att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

41.  Europaparlamentet konstaterar att varje region uppvisar olika och specifika svagheter och möjligheter, och betonar att utmaningarna, medlen och de effektivaste åtgärderna inte alltid nödvändigtvis är desamma för alla regioner. Parlamentet upprepar följaktligen sitt stöd för subsidiaritetsprincipen och betonar att städerna och regionerna måste ha nödvändig kompetens och åtnjuta tillräckligt politiskt, administrativt och ekonomiskt självbestämmande för att planera och genomföra enskilda åtgärder. Parlamentet framhåller att städerna måste utforma sin egen stadsplanering genom att investera i grön infrastruktur, rörlighet, kollektivtrafik och smarta nät för att uppnå målen i Parisavtalet. Parlamentet upprepar att lokala och regionala myndigheter, som ju är de delar av förvaltningen som befinner sig närmast den enskilde medborgaren och också närmast följderna av de klimatrelaterade utmaningarna, har den största insynen i många av problemen, och understryker därför vikten av att dessa myndigheter förfogar över den administrativa kapacitet och de finansiella verktyg de behöver för att ta fram skräddarsydda lösningar för att begränsa klimatförändringarna.

42.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivare flernivåstyre med full insyn som bättre skulle kunna involvera lokala myndigheter, regioner och städer samt de organ som företräder dem i EU:s beslutsprocess och inom ramen för UNFCCC-processen. Parlamentet vill se att samordning mellan alla offentliga myndigheter främjas och garanteras och att allmänhetens samt de sociala och ekonomiska aktörernas involvering understöds, och uppmanar kommissionen att främja samordningen och utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstater, regioner, lokalsamhällen och städer. Parlamentet påpekar att deltagarbaserade modeller för lokalt styre bör uppmuntras.

43.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar att utarbeta en särskild rapport om städer och klimat 2023 – ett åtagande som kommer att medföra att forskningen om städernas betydelse i kampen mot klimatförändringar ökar. Parlamentet anser att städer bör bidra till rapporten om världsklimatet 2018. Parlamentet anser vidare att städer och regioner kan påverka det politiska beslutsfattandet efter Parisavtalet genom att tillämpa ett strategiskt tillvägagångssätt för att hantera den globala uppvärmningen och stödja begränsnings- och anpassningsåtgärder i stadsområden, där mer än hälften av världens befolkning bor. Kommissionen uppmanas att förespråka en vision på flera nivåer för klimatåtgärder i denna process, i syfte att främja en inkluderande klimatstrategi som erkänner åtgärder som vidtas av lokala och subnationella myndigheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter att decentralisera och bättre tillämpa subsidiaritetsprincipen, för att därigenom möjliggöra för lokala och regionala myndigheter att spela en mer framträdande roll i hanteringen av klimatförändringarna.

45.  Europaparlamentet noterar att många delar av industrin investerar i grön omvandling och har förbundit sig att föra en politik för en minskning av koldioxidutsläppen. Parlamentet konstaterar att samarbete mellan företag och städer skapar innovativa och inkluderande lösningar för klimatåtgärder och hjälper EU att nå sina mål. Parlamentet erinrar om att industrin spelar en central roll när det gäller finansiering och överbryggande av investeringsgapet i stadsområden. Partnerskap mellan städer och företag bör främjas.

46.  Europaparlamentet framhåller att smart planering och investeringar i koldioxidsnål och klimattålig stadsinfrastruktur kan förbättra miljön och medborgarnas livskvalitet, skapa arbetstillfällen och stimulera den lokala och regionala ekonomin.

47.  Europaparlamentet uppmanar städerna och regionerna att dra nytta av EU-initiativ, t.ex. innovativa åtgärder i städerna, för att utveckla pilotprojekt om hållbar stadsutveckling.

48.  Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Women4Climate” och den privata sektorns deltagande i detta initiativ, vilket bör bidra till att kvinnor i ledande ställning i större utsträckning deltar i kampen mot klimatförändringarna i syfte att stärka deras ledarskapsfärdigheter och uppmuntra nästa generation ledande kvinnor att delta i kampen mot klimatförändringarna.

49.  Europaparlamentet konstaterar att städerna har ett särskilt ansvar för att motverka klimatförändringarna med tanke på att de står för 70 procent av de sammantagna koldioxidutsläppen, och bekräftar sitt engagemang för ett lyckat övergripande genomförande av borgmästaravtalet för klimat och energi, inbegripet initiativet om anpassning till klimatförändringarna (Mayors Adapt-initiativet), samförståndsavtalet Under 2 Degrees, Amsterdampakten och Regions Adapt-initiativet. Parlamentet anser att de åtaganden som gjordes i förklaringen från stadshuset i Paris 2015 endast kan uppfyllas genom samverkan med det globala borgmästaravtalet för klimat och energi, och uppmanar alla städer i och utanför EU att ansluta sig till borgmästaravtalet, utan att detta påverkar deras deltagande i andra branschvisa eller institutionella nätverk som har samma mål att verka för ambitiösa klimatåtgärder och anordna utbyten av erfarenheter och bästa praxis. Parlamentet konstaterar att ett antal handlingsplaner som inlämnats av städer innehåller åtaganden fram till 2020, och uppmanar därför eftertryckligen dessa städer att göra ytterligare insatser fram till 2030. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att ge städerna rätt att själva planera sina strategier för begränsning av klimatförändringarna, eftersom detta ofta leder till mer ambitiösa mål.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig hänvisning till de lokala och regionala myndigheternas roll i Parisavtalet i syfte att säkra en långsiktig lösning på klimatförändringarna. Parlamentet betonar att EU måste arbeta på plats med städer och regioner för att förbättra förbindelserna mellan EU:s regioner och städer och göra dem mer hållbara, skapa energieffektiva kommuner och utveckla smartare kollektivtrafiknät i städerna.

51.  Europaparlamentet anser att överföring av kunskap och erfarenheter bör uppmuntras på lokal och regional nivå, mot bakgrund av de rikliga erfarenheter som enskilda städer och regioner liksom vissa regionala miljöskydds- eller energimyndigheter skaffat sig.

52.  Europaparlamentet anser att europeiska och internationella eller globala organisationer och sammanslutningar eller nätverk av städer, kommuner och regioner bör utnyttjas för att säkerställa bättre samarbete när det gäller hanteringen av klimatförändringsproblem på lokal och regional nivå.

53.  Europaparlamentet konstaterar att lokala och regionala myndigheter vid COP 22 i Marrakech utarbetade Marrakech-färdplanen, som lyfter fram behovet av en mer direkt medverkan från lokala myndigheter som formellt bör erkännas som en del av den officiella diskussionen om klimatförändringarna i stället för att anses ha samma ställning som andra icke-statliga aktörer, såsom icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaterna samt till medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0363.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0383.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0380.
(4) EUT C 316, 22.9.2017, s. 124.
(5) EUT C 207, 30.6.2017, s. 51.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(7) EUT C 349, 17.10.2017, s. 67.

Rättsligt meddelande