Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/2055(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0265/2018

Ingivna texter :

A8-0265/2018

Debatter :

PV 10/09/2018 - 25
CRE 10/09/2018 - 25

Omröstningar :

PV 11/09/2018 - 6.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0331

Antagna texter
PDF 177kWORD 59k
Tisdagen den 11 september 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU
P8_TA(2018)0331A8-0265/2018

Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU (2018/2055(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som trädde i kraft genom antagandet av Lissabonfördraget i december 2009(1), särskilt artiklarna 1, 20, 21, 23 och 31,

–  med beaktande av 2014 års rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Violence against women: an EU-wide survey(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier(4),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets publikation Cyber Violence against Women and Girls,

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen från EU:s ordförandeskapstrio Estland, Bulgarien och Österrike av den 19 juli 2017,

–  med beaktande av Förenta nationernas rättsliga instrument för de mänskliga rättigheterna, och framför allt kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor och dess protokoll samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av andra FN-instrument om sexuella trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor, såsom Wiendeklarationen och det handlingsprogram av den 25 juni 1993 som antogs av FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter, förklaringen från FN:s generalförsamling om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993, resolutionen av den 21 juli 1997 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor, rapporterna från FN:s särskilda rapportörer om våld mot kvinnor samt den allmänna rekommendationen nr 19 från Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(5) (brottsofferdirektivet),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 november 2012 om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) (COM(2012)0614),

–  med beaktande av ramavtalet av den 26 april 2007 om trakasserier och våld i arbetet mellan Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), BusinessEurope, UEAPME och CEEP,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) The Persistence of Discrimination, Harassment and Inequality for Women. The Work of Equality Bodies informing a new European Commission Strategy for Gender Equality, som offentliggjordes 2015,

–  med beaktande av Equinets rapport Harassment on the Basis of Gender and Sexual Harassment: Supporting the Work of Equality Bodies, som offentliggjordes 2014,

–  med beaktande av Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, särskilt artiklarna 2 och 40(6), och av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(7),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen(8), den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(9), den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(10), den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(11), den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(12) och den åtföljande bedömningen av det europeiska mervärdet från november 2013, och den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor(13),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(14), den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(15), och den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(17),

–  med beaktande av Europeiska fackliga samarbetsorganisationens rapport Safe at home, safe at work – Trade union strategies to prevent, manage and eliminate work-place harassment and violence against women,

–  med beaktande av rapporten inför expertmötet om våld mot kvinnor och män i arbetslivet (3–6 oktober 2016), som organiserades av Internationella arbetsorganisationen (ILO),

–  med beaktande av Interparlamentariska unionens studie Sexism, harassment and violence against women parliamentarians, som offentliggjordes 2016(18),

–  med beaktande av studien om mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i EU:s politiska liv, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik i mars 2018(19),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0265/2018), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är en av EU:s grundläggande värderingar, och erkänns i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Könsbaserat våld beror på en ojämlik maktbalans och ansvarsfördelning mellan män och kvinnor och är kopplat till patriarkatet och ihållande könsdiskriminering.

B.  Äldre, särskilt äldre ensamstående kvinnor, utgör en särskilt utsatt samhällsgrupp när de utsätts för psykologiska och fysiska trakasserier samt mobbning.

C.  I direktiv 2002/73/EG definieras sexuella trakasserier som någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

D.  Denna definition bör omarbetas mot bakgrund av den sociala och tekniska utvecklingen och attityder, som har utvecklats och förändrats över tiden.

E.  Trakasserier på grund av graviditet och moderskap måste bekämpas för att en verklig balans mellan arbetsliv och privatliv ska kunna uppnås för kvinnor.

F.  Sexuella trakasserier är en form av sexuellt våld och den mest extrema och långlivade formen av könsdiskriminering. Ungefär 90 % av offren för sexuella trakasserier är kvinnor och ungefär 10 % är män. Enligt en EU-omfattande studie från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från 2014 om våld mot kvinnor har var tredje kvinna upplevt fysiskt eller sexuellt våld under sitt vuxna liv. Upp till 55 % av alla kvinnor i EU har utsatts för sexuella trakasserier. 32 % av alla offer i EU uppgav att förövaren var en chef, kollega eller kund. 75 % av alla kvinnor inom yrken som kräver specifika kvalifikationer eller av kvinnor i ledande befattningar har utsatts för sexuella trakasserier. 61 % av alla kvinnor som arbetar inom tjänstesektorn har utsatts för sexuella trakasserier. Totalt är det 5–10 % av den europeiska arbetskraften som vid något tillfälle utsatts för mobbning på arbetsplatsen.

G.  I EU är det förbjudet med både psykiska och sexuella trakasserier i arbetslivet, inklusive i tillgången till sysselsättning, yrkesutbildning och befordran, och trakasserier betraktas som en hälso- och säkerhetsfråga.

H.  Det är EU-institutionernas och EU-byråernas ansvar att fortsätta förbättra befintliga mekanismer genom att införa de mest effektiva bestämmelserna för att öka kunskapen om definitionen av sexuella trakasserier och skydda arbetstagarna.

I.  Mörkertalet för sexuella trakasserier är stort på grund av att det inte finns tillräcklig kunskap om problemet i samhället, att det är förknippat med rädsla och skam att tala om ämnet med andra människor, att det finns rädsla för att bli uppsagd, att det är svårt att få fram bevis, att det inte finns tillräckliga resurser för rapportering, övervakning och skydd av utsatta samt att våldet har normaliserats.

J.  Mycket ofta kan en anmälan av sexuella trakasserier på arbetsplatsen leda till att offret avskedas eller isoleras på arbetsplatsen. När mindre allvarliga övergrepp inte ifrågasätts blir det ett rättfärdigande av mer allvarliga övergrepp.

K.  Mobbning och sexuella trakasserier fortsätter att vara ett allvarligt problem i olika sociala sammanhang, inklusive på arbetsplatsen, i det offentliga rummet, i virtuella miljöer såsom internet samt i politiken. Mobbning förekommer allt oftare med hjälp av ny teknik, till exempel webbsidor eller sociala medier, där förövarna känner sig trygga i skydd av anonymiteten.

L.  I samband med att nya former för arbetsorganisation och socialt liv växer fram och gränsen mellan privatliv, arbetsliv och socialt liv suddas ut, kan ett negativt beteende som riktas mot individer eller samhällsgrupper intensifieras. Mobbning på arbetsplatsen kan mycket ofta ta sig olika uttryck, antingen vertikalt (mobbaren är en chef eller en underordnad) eller horisontalt (mobbaren är en kollega på samma nivå i hierarkin).

M.  Mobbning och sexuella trakasserier är företeelser som involverar offer och förövare i alla åldrar, med alla utbildningsbakgrunder och kulturella bakgrunder och inkomster och från alla samhällsklasser, och som får fysiska, sexuella, känslomässiga och psykologiska följder för offret. Könsstereotyper och sexism, inklusive ett sexistiskt och hatiskt språkbruk, både på och utanför internet, är de grundläggande orsakerna till många former av våld mot och diskriminering av kvinnor och ett hinder för kvinnors egenmakt.

N.  Enligt definitionen i brottsofferdirektivet är könsbaserat våld en kränkning av offrets grundläggande friheter och omfattar sexuellt våld (inklusive våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier). Kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld liksom deras barn behöver ofta särskilt stöd och skydd på grund av den stora risken för upprepad viktimisering, hot eller vedergällning i samband med sådant våld.

O.  Våld i arbetslivet hanteras ofta fragmentariskt och fokus ligger mer på synliga former, såsom fysiskt våld. Sexuella trakasserier och mobbning kan få ännu mer destruktiva följder för den enskilda individen.

P.  De sexistiska handlingar och åtföljande sexuella trakasserier som kvinnor kan utsättas för på arbetsplatsen är en bidragande faktor till att kvinnor lämnar arbetsmarknaden, vilket får negativa följder för deras ekonomiska oberoende och familjens inkomst.

Q.  I EU har de kvinnor på landsbygden och i avlägsna områden som utsätts för trakasserier och våld vanligtvis svårare att få fullt stöd och skydd mot förövarna.

R.   Både fysiska och verbala trakasserier, inklusive på nätet, har skadliga effekter inte bara på kort sikt utan även på lång sikt, och kan exempelvis leda till stress, djupa depressioner och till och med till självmord, vilket framgår av att fler sådana fall rapporteras. Utöver negativa hälsoeffekter har mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen också negativ inverkan på den enskildes karriär, på organisationer och samhälle, såsom ökad frånvaro, minskad produktivitet och sämre service samt förlust av humankapital.

S.  Enligt EU:s lagstiftning ska medlemsstaterna samt EU- institutionerna och EU:s byråer se till att det finns ett jämställdhetsorgan som ger oberoende stöd till offer för trakasserier, genomför oberoende undersökningar, samlar in relevanta uppdelade och jämförbara uppgifter, bedriver forskning om definitioner och klassificeringar, offentliggör oberoende rapporter och utfärdar rekommendationer i frågor som rör sysselsättning, utbildning, tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster samt för egenföretagare.

T.  Skyddet för kvinnor i EU mot såväl könsbaserat våld som sexuella trakasserier och mobbning varierar på grund av att medlemsstaternas politik och lagstiftning skiljer sig åt. Rättsväsendet ger inte alltid kvinnor tillräckligt stöd. Förövaren av könsrelaterat våld är ofta redan bekant med offret och många gånger befinner sig offret i beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla.

U.  Samtliga medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men alla har inte ratificerat den och denna fördröjning gör att konventionen inte kan tillämpas fullt ut.

V.  Såväl sexism som sexuella trakasserier mot och mobbning av kvinnliga parlamentsledamöter förekommer och är vanligt. De som trakasserar och utövar våld tillhör inte enbart den politiska motståndarsidan, utan kan också vara medlemmar i samma politiska parti såväl som religiösa ledare, lokala myndigheter och till och med familjemedlemmar.

W.  Politiker är valda att företräda medborgarna och har ett stort ansvar att agera som positiva förebilder när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i samhället.

X.  Kvinnors legitimitet inom politiken ifrågasätts fortfarande ibland och kvinnor är offer för stereotyper, vilket får dem att avstå från att engagera sig politiskt, något som är särskilt tydligt på alla de nivåer där kvinnor i politiken är underrepresenterade.

Y.  Det är inte alla nationella och regionala parlament eller kommunförvaltningar som har specifika strukturer och interna regler som fastställer lämpliga kanaler för säker och konfidentiell inlämning och behandling av klagomål om trakasserier. Utbildning om sexuella trakasserier och mobbning bör vara obligatorisk för all parlamentspersonal och alla parlamentsledamöter, också i Europaparlamentet.

Z.  Våld i hemmet är också en arbetsplatsfråga eftersom det kan påverka offrets arbetsdeltagande, arbetsprestation och säkerhet.

AA.  Sexuella trakasserier och mobbning förekommer inte endast på arbetsplatsen, utan också i det offentliga rummet, bland annat i formell och informell utbildning, i hälso- och sjukvården, i fritidsverksamheter, på gatan och i kollektivtrafiken.

AB.  Nätstalkning och nättrakasserier sker med hjälp av informations- och kommunikationsteknik och används för att stalka, trakassera, kontrollera eller manipulera en person. Nättrakasserier är framför allt något som drabbar yngre kvinnor eftersom de använder dessa medier oftare. 20 % av alla unga kvinnor i åldersgruppen 18–29 år i EU-28 har utsatts för trakasserier på nätet.

AC.  Enligt en rapport från 2016 hade mer än hälften av de tillfrågade kvinnorna utsatts för någon form av sexuella trakasserier på arbetsplatser runt om i Storbritannien, men fyra av fem anmälde inte trakasserierna till sin arbetsgivare(20).

AD.  Den nya tekniken kan också vara till hjälp när det gäller att analysera, förstå och förebygga våld.

AE.  Kvinnor, och särskilt unga kvinnor, utsätts för mobbning eller sexuella trakasserier med hjälp av ny teknik som till exempel webbplatser och sociala medier, och den organiseras ibland genom hemliga forum eller grupper på sociala medier. Handlingarna inbegriper våldtäktshot, dödshot, hackningsförsök och publicering av privata uppgifter och bilder. Med den utbredda användningen av onlinemedier och sociala medier bedömer man att en av tio flickor redan vid 15 års ålder har utsatts för någon form av våld på internet, inklusive nätstalkning och nättrakasserier. Kvinnor som har en offentlig roll, bland annat journalister och särskilt hbti-personer och kvinnor med funktionsnedsättning, är särskilt utsatta för nätmobbning och våld på nätet. Vissa har varit tvungna att lämna sociala medier som en följd av detta och upplever fysisk rädsla, stress, koncentrationsproblem, rädsla att gå hem samt oro för sina nära och kära.

AF.  Det går endast att förebygga trakasserier i arbetslivet om både privata och offentliga företag skapar en kultur i vilken kvinnor behandlas som jämlikar och arbetstagare behandlar varandra med respekt.

AG.  Forskning har visat att det är vanligt med trakasserier på arbetsplatser där de flesta chefer är män och där kvinnor har lägre befattningar, såsom underhålls- och mediabranschen, men att det även förekommer i teknikföretag och på advokatkontor, inom försäljning och många andra sektorer om de mansdominerande chefsgrupperna tolererar en sexualisering av arbetstagarna. I företag med fler kvinnliga chefer förekommer färre sexuella trakasserier.

Allmänna rekommendationer

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla typer av våld mot kvinnor i enlighet med FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och Istanbulkonventionen.

2.  Europaparlamentet betonar att sexuella trakasserier är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som kan kopplas till patriarkaliska maktstrukturer som behöver omformas snarast.

3.  Europaparlamentet betonar männens viktiga roll för att få ett slut på alla former av trakasserier och sexuellt våld. Parlamentet uppmanar kommissionen och samtliga medlemsstater att aktivt involvera män i informationskampanjer, förebyggande kampanjer och utbildningskampanjer för jämställdhet. Parlamentet betonar att förebyggande kampanjer också måste fokusera på mindre allvarliga övergrepp.

4.  Europaparlamentet betonar att informationsåtgärder och informationskampanjer för att förebygga våld mot kvinnor och flickor även måste omfatta pojkar samt genomföras tidigt i utbildningen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka att EU:s direktiv om förbud mot sexuella trakasserier genomförs korrekt.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla övergripande nationella handlingsplaner och lagstiftning för våld mot kvinnor, och att avsätta tillräckliga resurser för bl.a. personalutbildning och tillräcklig finansiering för jämställdhetsorgan.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa exempel på bästa praxis för att bekämpa sexuella trakasserier och mobbning och trakasserier på grund av graviditet och moderskap på arbetsplatsen och i andra sammanhang, och att vidareförmedla resultaten av denna bedömning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa lämpliga och tillräckliga finansieringsmekanismer för program och åtgärder mot sexuella trakasserier mot och mobbning av kvinnor på alla nivåer, med särskilt fokus på hur ny teknik och innovativa metoder kan användas, till exempel genom större investeringar i forsknings- och innovationsprocesser för att bekämpa företeelsen.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att samla in uppgifter om de olika skyddsbestämmelser som finns inom EU-institutionerna och EU:s byråer samt att utfärda bindande slutsatser för att harmonisera bestämmelserna med de bästa standarderna.

10.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater ännu inte har ratificerat Istanbulkonventionen och uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har gjort det att utan dröjsmål ratificera och fullt ut genomföra Istanbulkonventionen. De medlemsstater som redan har ratificerat Istanbulkonventionen uppmanas att fullt ut genomföra den.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bilda sig en klar uppfattning om problemet med sexuella trakasserier i EU, genom bättre och vetenskapligt mer underbyggda studier, och även om nya problem som nätmobbning.

12.  Europaparlamentet välkomnar den nya breda offentliga debatten, även i sociala medier, som bidrar till att gränserna i fråga om sexuella trakasserier och ett acceptabelt beteende ritas om. Parlamentet välkomnar särskilt sådana initiativ som #MeToo-rörelsen och ger alla kvinnor och flickor som deltagit i kampanjen, inklusive dem som har pekat ut sina förövare, sitt fulla stöd.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag för att bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i politiken, och att i förslaget inkludera en uppdaterad och heltäckande definition av trakasserier (både sexuella eller andra trakasserier) och mobbning.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa ihållande och långvariga trakasserier eller hot mot arbetstagare, som leder eller syftar till att förödmjuka, isolera eller utesluta dem från arbetsgemenskapen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samarbete med Eurostat och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), förbättra, främja och säkra en systematisk insamling av relevanta, köns- och åldersuppdelade jämförbara uppgifter om fall av sexuell och könsbaserad diskriminering och sexuella och könsbaserade trakasserier, inbegripet nättrakasserier, på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och arbetsgivare att aktivt delta i uppgiftsinsamlingen genom att tillhandahålla sektors- och yrkesspecifik expertis.

16.  Europaparlamentet noterar att för att få jämförbara siffror om förekomsten av sexuella trakasserier och mobbning i EU:s medlemsstater bör ökad kunskap om och erkännande av problemen prioriteras genom samordnade informations- och utbildningsinsatser.

17.   Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram ett direktiv för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsbaserat våld. Direktivet bör innehålla gemensamma definitioner av olika typer av våld mot kvinnor, inklusive en uppdaterad och heltäckande definition av trakasserier (både sexuella och andra trakasserier) och mobbning samt gemensamma rättsliga normer för en kriminalisering av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande EU-strategi mot alla former av könsbaserat våld, inklusive sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, baserad på vittnesmål i form av kvinnors historier och direkta erfarenheter.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig offentlig finansiering för att brottsbekämpande tjänstemän, domare och alla offentliganställda tjänstemän som arbetar med mobbning och sexuella trakasserier ska få utbildning om och insikt i våld och trakasserier i arbetslivet och i andra sammanhang.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att offer för könsbaserat våld samt sexuella trakasserier och mobbning har tillgång till lättillgängliga specialiserade tjänster av hög kvalitet och med tillräckliga resurser, och att erkänna att det finns ett samband mellan dessa uttryck av våld mot kvinnor och att det krävs ett helhetsgrepp, där man å ena sidan beaktar de sociala och kulturella aspekter som leder till våld mot kvinnor och å andra sidan gör det möjligt för de specialiserade tjänsterna att själva utveckla tekniska verktyg för att förebygga och hantera detta.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter att med hjälp av lämpliga planer och resurser säkerställa att offer för våld och trakasserier i landsbygdsområden och avlägset belägna områden får tillgång till stöd och skydd.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med nya former av könsbaserat våld, såsom nättrakasserier, genom att utöka definitionen av olaglig hatpropaganda, som definieras i EU-rätten i rambeslutet om bekämpande av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet med hjälp av strafflagstiftningen till att omfatta kvinnohat, och se till att uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet även omfattar dessa brott. Parlamentet efterlyser utbildningsprogram som kan uppmuntra kvinnor att förbättra sin kompetens att använda ny teknik, så att de bättre kan möta alla former av sexuella trakasserier och nätmobbning, och uppmanar de specialiserade tjänsterna att samarbeta i utvecklingen av informations-och resurssystem som kan övervaka och analysera problemet med könsrelaterat våld utan att bryta mot den nya allmänna dataskyddsförordningen (förordning (EU) 2016/679).

22.  Europaparlamentet fördömer den utbredda förekomsten av sexuella trakasserier och andra typer av övergrepp, särskilt i spel på internet och sociala medier, och uppmuntrar mediebolagen och medieoperatörerna att övervaka och snabbt reagera på alla trakasserier. Parlamentet efterlyser därför olika åtgärder, bland annat informationskampanjer, särskilda utbildningar och interna regler om disciplinära åtgärder mot förövarna och psykologiskt och/eller juridiskt stöd för dem som utsatts för sådana handlingar, för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen och på nätet.

Våld på arbetsplatsen

23.  Europaparlamentet betonar hur viktigt och brådskande det är att medlemsstater, lokala och regionala myndigheter, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar förstår de hinder som kvinnor ställs inför när de ska anmäla sexuella trakasserier, könsdiskriminering och våld, och att de därför fullt ut ska stödja och uppmuntra kvinnor att anmäla bl.a. sexuella trakasserier, könsdiskriminering, trakasserier på grund av graviditet och moderskap samt mobbning, utan rädsla för eventuella repressalier, och inrätta mekanismer som stöder och ger kvinnor möjlighet att anmäla övergrepp på ett säkert sätt.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av aktiva och effektiva strategier förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor, inklusive sexuella trakasserier, sexism och mobbning som flertalet kvinnor utsätts för på arbetsplatsen.

25.  Europaparlamentet understryker det akuta behovet av standarder när det gäller våld och trakasserier på arbetsplatsen, som kan fungera som regelverk för regeringar, arbetsgivare, företag och fackföreningar på alla nivåer.

26.  Europaparlamentet konstaterar att vissa sektorer och yrken är mer riskutsatta, särskilt hälso- och sjukvården, offentliga larmtjänster, politiken, utbildning, transport, hemarbete, jordbruket och landsbygdsekonomin samt textil-, konfektions-, läder- och skoindustrin.

27.  Europaparlamentet konstaterar att vissa grupper av arbetstagare kan vara mer utsatta för mobbning och våld på arbetsplatsen, särskilt gravida och föräldrar, kvinnor med funktionsnedsättning, migrantkvinnor, kvinnor från ursprungsbefolkningar, hbti-personer och kvinnor som arbetar deltid liksom praktikanter eller visstidsanställda.

28.  Europaparlamentet konstaterar att oönskade beteenden samtidigt kan härröra från olika källor eller samtidigt gälla yrkeslivet, privatlivet eller det sociala livet, med negativa konsekvenser för alla berörda individer, yrkesgrupper eller samhällsgrupper.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa våld och trakasserier på arbetsplatsen med hjälp av en strategi som fastställer förebyggande åtgärder samt effektiva, transparenta och konfidentiella förfaranden för att behandla klagomål, kraftfulla och avskräckande påföljder för förövare, övergripande information och utbildning för att arbetstagare ska förstå åtgärderna och förfarandena och för att hjälpa företag att utarbeta handlingsplaner för genomförandet av alla dessa åtgärder. Parlamentet betonar att dessa åtgärder inte bör införlivas i redan befintliga strukturer om dessa strukturer redan har inbyggda könsspecifika hinder.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med specialiserade psykologer investera i utbildning för yrkesinspektörer och se till att företag och organisationer har utbildad personal som kan ge psykosocialt stöd till offren.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att se till att både offentliga och privata företag och organisationer anordnar obligatorisk utbildning om sexuella trakasserier och mobbning för både anställda och chefer. Effektiv utbildning bör vara interaktiv, kontinuerlig, skräddarsydd för den specifika arbetsplatsen och hållas av externa experter.

32.  Europaparlamentet betonar det stora mörkertalet när det gäller trakasserier och framhåller vikten av att det finns utbildade rådgivare med tystnadsplikt i varje organisation för att stödja offren i samband med en anmälan och bistå med juridisk hjälp.

33.  Europaparlamentet betonar att företagen bör ha nolltolerans mot sexuella trakasserier och en policy för detta, och att företagen måste se till att alla anställda känner till denna policy, anmälningsförfaranden samt sina rättigheter och skyldigheter när det gäller sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

34.  Europaparlamentet uppmanar medieföretag att skydda och stödja journalister som utsätts för nätmobbning och att vidta en rad lämpliga åtgärder, såsom informationskampanjer, lämplig chefsutbildning, bl.a. om förhindrande av skuldbeläggning av offren och sekundär viktimisering, åtgärder för att förbättra cybersäkerheten och juridisk hjälp till den person som lämnar in ett klagomål.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa lika lön för kvinnor och män som ett sätt att undvika maktmissbruk och främja jämställdhet och respekt för mänsklig värdighet, vilket är grundläggande för att bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet betonar att lika lön bör säkerställas genom öppenhet kring löner och genom att potentiellt förorättade garanteras rätt till information, genom att män och kvinnor garanteras likabehandling och lika arbetsmöjligheter, genom att kvinnors tillgång till beslutsfattande och högre chefsbefattningar säkerställs och främjas, både inom den offentliga och privata sektorn, så att en jämn könsfördelning i styrelser säkerställs. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att intensifiera sina insatser för att bryta dödläget kring direktivet om kvinnor i styrelser, som har blockerats i rådet sedan 2013.

36.  Europaparlamentet anser att en övergripande strategi för våld på arbetsplatsen behövs, med erkännande av samexistensen av mobbning, sexuella trakasserier och trakasserier på grund av graviditet och moderskap, olika former av obetalt arbete i den formella och informella ekonomin (såsom självhushållsjordbruk, livsmedelsberedning, vård av barn och äldre) och många olika system för arbetslivserfarenhet (t.ex. lärlingsutbildning, praktik och frivilligt arbete).

37.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt antagande av översynen av direktivet om skriftligt meddelande (rådets direktiv 91/533/EEG).

38.  Europaparlamentet erkänner att våld i hemmet ofta får följdverkningar på arbetsplatsen med negativa konsekvenser för arbetstagarens liv och företagens produktivitet, och att denna spridningseffekt också kan gå i motsatt riktning, från arbetsplatsen till hemmet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ge riktlinjer för hur europeiska skyddsordrar ska användas på arbetsplatsen och att förtydliga frågan om arbetsgivarnas ansvar.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna företeelsen trakasserier på grund av graviditet och moderskap i arbetslivet.

Våld i politiken

40.  Europaparlamentet uppmanar alla politiker att uppträda exemplariskt och föregå med gott exempel när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i parlament och i andra sammanhang.

41.  Europaparlamentet fördömer alla former av trakasserier mot kvinnliga politiker i sociala medier i form av trollning, som innebär att sexistiska och grova meddelanden läggs ut, inklusive dödshot och våldtäktshot.

42.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att partiöverskridande riktlinjer och förfaranden fastställs för att skydda både förtroendevalda och anställda.

43.  Europaparlamentet erkänner att jämställda listor på alla nivåer fyller en viktig funktion för att göra det möjligt för kvinnor att delta i politiken och omforma de maktstrukturer som diskriminerar kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa sådana listor i samband med Europaparlamentsvalet.

44.  Europaparlamentet uppmanar samtliga politiska partier, inklusive de partier som är representerade i Europaparlamentet, att vidta konkreta åtgärder för att lösa detta problem, bland annat genom att införa handlingsplaner och se över partiets interna regler och införa nolltolerans, förebyggande åtgärder, förfaranden för att hantera klagomål och lämpliga påföljder för dem som gör sig skyldiga till sexuella trakasserier och mobbning av kvinnor i politiken.

45.  Europaparlamentet uppmanar nationella och regionala parlament och kommunförvaltningar att fullt ut stödja offren inom ramen för interna förfaranden, och att tillsammans med polisen utreda ärenden, att föra ett konfidentiellt register över ärenden över tid, att se till att all personal och alla ledamöter ges obligatorisk utbildning på temat respekt och värdighet, och att anta annan bästa praxis för att garantera nolltolerans på alla nivåer i sina respektive institutioner.

46.  Europaparlamentet uppmanar alla relevanta aktörer att säkerställa ett omfattande och snabbt genomförande av Europaparlamentets resolution från 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU. Det är parlamentets uppgift att säkerställa nolltolerans mot sexuella trakasserier samt att på lämpligt sätt skydda och stödja offren. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang

   en arbetsgrupp bestående av oberoende experter som ska undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp i parlamentet,
   en utvärdering och vid behov en översyn av sammansättningen av parlamentets behöriga organ för att säkerställa oberoende och jämn könsfördelning,
   obligatorisk utbildning för alla anställda och ledamöter,
   en tydlig tidsplan för ett omfattande genomförande av alla krav i resolutionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar politiker att uppmuntra utbildningar för chefer och att själva gå dessa utbildningar för att undvika en ledning med en låt-gå-attityd, och att kartlägga situationer där våld mot kvinnor förekommer.

Våld i det offentliga rummet

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en definition av offentliga platser, med beaktande av kommunikationsteknikens utveckling, och att därför i den definitionen inkludera ”virtuella” offentliga platser såsom sociala medier och webbplatser.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga en särskild lagstiftning om trakasserier i det offentliga rummet, inklusive interventionsprogram, med ett specifikt fokus på närvarande personers interventionsroll.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att forska mer om orsakerna och konsekvenserna av sexuella trakasserier i det offentliga rummet, däribland hur sexistisk och stereotyp reklam kan påverka förekomsten av våld och trakasserier.

51.  Europaparlamentet framhåller att informationskampanjer mot könsstereotyper och patriarkala maktförhållanden och för nolltolerans mot sexuella trakasserier är ett av de bästa verktygen mot könsbaserat våld i det offentliga rummet.

52.  Europaparlamentet framhåller att utbildning om jämställdhet på alla nivåer är grundläggande för att undvika och eliminera dessa former av oönskat beteende, ändra attityder och minska den kulturella toleransen för sexism och sexuella trakasserier. Det behövs utbildningsprogram och debatter om detta ämne i skolan. Dessa program och debatter bör, i samarbete med relevanta icke-statliga organisationer och jämställdhetsorgan, vid behov och när så är lämpligt, omfatta information och diskussioner om förebyggande av och åtgärder mot sexuella trakasserier, för att öka kunskapen om offrens rättigheter och påminna om kopplingen mellan sexuella trakasserier och objektifieringen av kvinnor.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra informationskampanjer på gymnasieskolor och att ta upp problemet med nätmobbning i skolornas och universitetens kursplaner. I synnerhet bör den framgångsrika kampanjen mot nätmobbning ”Delete Cyberbullying” och initiativet för ett säkrare internet fortsätta för att bekämpa mobbning och sexuella trakasserier, så att ungdomar, framtidens EU-medborgare, förstår vikten av att främja jämställdhet och respektera kvinnor.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett rapporteringssystem i skolorna för att följa upp alla fall av nätmobbning.

55.  Europaparlamentet konstaterar att vissa åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit har visat sig effektiva för att minska trakasserier i det offentliga rummet, såsom formell övervakning (ökad polisiär närvaro och/eller ökad närvaro av personal i kollektivtrafiken, övervakningskameror) och naturlig övervakning (ökad synlighet och mer belysning).

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påminna internetleverantörer om deras skyldighet att skydda sina onlinekonsumenter genom att ta itu med fall av upprepade övergrepp eller stalkning för att skydda offret, informera den skyldige om att han/hon inte kan agera ostraffat och på så sätt förändra beteendet.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av it-experter och lämpliga kontrollorgan, till exempel en särskild polisenhet, kontrollera webbplatserna mer för att skydda offren för mobbning och sexuella trakasserier och i förekommande fall förebygga och beivra brott.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det i medierna, politiken och den allmänna debatten inte används ett språkbruk som uppmanar till våld och som nedvärderar kvinnor och därmed kränker deras mänskliga värdighet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera sin lagstiftning om och sin definition av könsbaserat våld i linje med definitionen av våld mot kvinnor i Istanbulkonventionen, för effektivare lagstiftning mot trakasserier och mobbning.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra övervakningsmekanismerna för att på lämpligt sätt genomföra EU:s lagstiftning mot sexuella trakasserier och säkerställa att jämställdhetsorganen i varje medlemsstat har tillräckliga resurser för att motverka diskriminering.

o
o   o

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.
(2) http://fra.europa.eu/en/publication/2014/violence-against-women-eu-wide-survey-main-results-report
(3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(4) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
(5) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(6) https://rm.coe.int/168008482e
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.
(8) EUT C 77 E, 28.3.2002, s. 138.
(9) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(10) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(11) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 102.
(12) EUT C 285, 29.8.2017, s. 2.
(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0451.
(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(15) EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.
(16) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.
(17) Antagna texter, P8_TA(2017)0417.
(18) https://www.ipu.org/resources/publications/reports/2016-10/sexism-harassment-and-violence-against-women-parliamentarians
(19) Studien Bullying and sexual harassment at the workplace, in public spaces, and in political life in the EU, Europaparlamentet, generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, mars 2018.
(20) https://www.tuc.org.uk/sites/default/files/SexualHarassmentreport2016.pdf

Senaste uppdatering: 17 september 2019Rättsligt meddelande