Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/2763(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0443/2018

Ingivna texter :

B8-0443/2018

Debatter :

Omröstningar :

Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0382

Antagna texter
PDF 160kWORD 53k
Torsdagen den 4 oktober 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag med avseende på mänskliga rättigheter
P8_TA(2018)0382B8-0443/2018

Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (2018/2763(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om den gemensamma handelspolitikens genomförande(2),

–  med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i dess resolution 17/4 av den 16 juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens strategi Handel för alla,

–  med beaktande av kommissionens sektorsspecifika riktlinjer för genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter(3),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level(4),

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 (2017) från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter, inom ramen för kommersiell verksamhet, enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (E/C.12/GC/24),

–  med beaktande av Maastrichtprinciperna om staters extraterritoriella skyldigheter inom ramen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter(5),

–  med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ(6),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik, reviderad 2017,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom beklädnads- och skosektorn,

–  med beaktande av de principer för barns rättigheter och företag som tagits fram av Unicef,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den vägledande standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(7).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(9),

–  med beaktande av Europarådets rekommendation till medlemsstaterna om mänskliga rättigheter och företagsamhet, som antogs den 2 mars 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och Europeiska unionens politik på området(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(15),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(23),

–  med beaktande av den studie som beställts av dess underutskott för mänskliga rättigheter, Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights(24),

–  med beaktande av frågorna till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till kommissionen och till rådet om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (O‑000074/2018 – B8-0402/2018, O-000075/2018 – B8-0403/2018 och O‑000078/2018 – B8-0404/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s åtgärder på den internationella arenan (inklusive dess utvecklingspolitik och handelspolitik) måste vägledas av dessa principer och måste vara förenliga med principen om en konsekvent politik för utveckling, i enlighet med artikel 208 i Lissabonfördraget. Enligt artikel 208 i EUF-fördraget måste principen om en konsekvent politik för utveckling respekteras i alla EU:s yttre åtgärder.

B.  EU är både en normativ makt och en ekonomisk makt. I denna egenskap behöver unionen inta en ledande ställning inom spridning av bästa praxis och utveckling av globala standarder.

C.  Genomförandet av Agenda 2030 innebär att ekonomisk utveckling bör åtföljas av social rättvisa, god förvaltning, respekt för mänskliga rättigheter, inklusive sociala rättigheter och rätten till mänsklig värdighet och frihet för alla, samt höga arbets- och miljöstandarder. Hållbar utveckling, handel och mänskliga rättigheter kan inverka på varandra och stärka varandra.

D.  Mänskliga rättigheter ligger i första hand inom staternas område. Även om stater inte i sig är ansvariga för privata aktörers kränkningar av de mänskliga rättigheterna finns det risk för att de bryter mot sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning om sådana kränkningar kan tillskrivas dem eller om de inte tillämpar tillbörlig aktsamhet för att förhindra, utreda, straffa och råda bot på privata aktörers brottsliga handlande. Stater har i allmänhet bedömningsutrymme gällande vilka åtgärder som ska vidtas, med användning av politik, lagstiftning, föreskrifter och rättsliga avgöranden.

E.  Tillbörlig aktsamhet (due diligence) är ett begrepp som det hänvisas till i OECD:s riktlinjer för multinationella företag(25).

F.  Staterna bör fullgöra sina människorättsliga skyldigheter inom sitt territorium och/eller sin jurisdiktion. Stater bör klart ange att skyldigheten att skydda innebär regleringar för att garantera att alla företag med säte inom deras territorium och/eller jurisdiktion respekterar mänskliga rättigheter i samtliga sina verksamheter, inklusive genom sina dotterbolag, kontrollerade företag och enheter inom sin leveranskedja världen över.

G.  FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkänts genom konsensus i rådet för mänskliga rättigheter, är fortsatt den auktoritativa ramen för att förebygga och hantera risken med negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i samband med affärsverksamhet. Den studie som 2017 beställdes av parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, med titeln Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights, visar tydligt att EU-medlemsstaterna i ett globalt sammanhang har kommit längst med genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, med det största antalet nationella handlingsplaner som har antagits eller är under utarbetande.

H.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller alla stater och alla företag, både transnationella och övriga, oavsett deras storlek, sektor, geografisk placering, ägande och struktur. De grundas på de tre pelarna inom FN:s ram för skydd, respekt och åtgärder, nämligen 1) statens skyldighet att skydda från tredje parters kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive företag. 2) företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna, och 3) större tillgång för offer till effektiva rättsmedel, både rättsliga och icke-rättsliga. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter är – även om de inte är rättsligt bindande – allmänt vedertagna och omfattade och tjänar som grund för politiska förhållningssätt gentemot företag och mänskliga rättigheter internationellt, samt som grund för erkännandet av staters befintliga skyldighet att respektera, skydda och förverkliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, för erkännandet av företags roll som specialiserade samhällsorgan som utför specialiserade funktioner och har skyldighet att följa alla tillämpliga lagar och respektera de mänskliga rättigheterna, och för erkännandet av att rättigheter och skyldigheter måste matchas med lämpliga och effektiva rättsmedel när de överträds. Tillgängliga fakta tyder på att förekomsten av företagsrelaterade människorättsöverträdelser minskar där FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genomförs.

I.  I FN:s Global Compact-initiativ uppmanas bolagen att inom sin inflytandesfär anamma, stödja och stadfästa en uppsättning grundläggande värden när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och korruptionsbekämpning samt att göra ett åtagande till dessa värden och integrera dem i sin affärsverksamhet på frivillig basis.

J.  Bolag tillhör de största aktörerna inom ekonomisk globalisering, finansiella tjänster och internationell handel, och de är skyldiga att följa alla gällande lagar och internationella fördrag och respektera de mänskliga rättigheterna. Dessa affärsrörelser samt nationella bolag kan ibland orsaka eller bidra till brott mot eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna och påverka rättigheterna för utsatta grupper som t.ex. minoriteter, ursprungsbefolkningar, kvinnor och barn, eller medverka till miljöproblem. De kan även spela en viktig roll i att erbjuda positiva incitament för främjande av mänskliga rättigheter, demokrati, miljöstandarder och företagens sociala ansvar.

K.  Det råder en asymmetri mellan transnationella bolags rättigheter och skyldigheter, särskilt inom avtal om skydd av investeringar, där investerare beviljas omfattande rättigheter, såsom ”rättvis och skälig behandling”, som inte nödvändigtvis matchas av bindande och verkställbara skyldigheter i termer av respekt för de mänskliga rättigheterna och arbets- och miljölagstiftning genom hela leveranskedjan.

L.  Europeiska företag som verkar globalt och fungerar som förebild genom en icke‑diskriminerande företagskultur har en långsiktig positiv inverkan på mänskliga rättigheter.

M.  Genom intern och extern koherens i sin politik har EU spelat en ledande roll i förhandlingar om och genomförande av ett antal initiativ för global ansvarsskyldighet, som går hand i hand med främjande av och respekt för internationella standarder för företag och mänskliga rättigheter. EU och medlemsstaterna har också anslutit sig till ett antal instrument, särskilt FN:s vägledande principer från 2011 om företag och mänskliga rättigheter och Europarådets rekommendation från 2016 om mänskliga rättigheter och företag.

N.  De senaste åren har EU och medlemsstaterna börjat anta lagstiftning för att öka företagens ansvarsskyldighet och i lagstiftningen införliva principen om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter. Dessa åtgärder bidrar nu till upprättandet av globala standarder, men de kan utvecklas ytterligare. Några exempel är EU:s förordning om konfliktmineraler och EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering samt timmerförordningen. Kommissionen har dock tvekat att lägga fram lagstiftningsförslag för fler sektorer, t.ex. kläder, trots att parlamentet flera gånger uppmanat till detta. Uppsjön nationella lagstiftningsinitiativ riskerar att leda till bristande effektivitet och olika villkor inom EU. Ett bindande FN-fördrag skulle kunna vara ett meningsfullt steg i detta avseende.

O.  Offer för brott mot de mänskliga rättigheterna, i fall där EU-företag är involverade, kan enligt förordning (EU) nr 1215/2012 vända sig till nationella domstolar i EU för att begära ersättning. Bestämmelserna i den förordningen behöver sättas in i en starkare internationell ram om de ska bli mer verkningsfulla gentemot berörda parter, samtidigt som man säkerställer lika villkor mellan företag inom och utanför EU.

P.  Det saknas fortfarande ett globalt helhetsgrepp i fråga om företagens ansvarsskyldighet vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som involverar transnationella bolag stöter på flera hinder för att få upprättelse, bland annat tillgång till rättsmedel och garantier för att kränkningarna inte kommer att upprepas. Dessa hinder utgör i sig ytterligare en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Ett helhetsgrepp skulle ge rättssäkerhet för både företag och enskilda, med hänvisning till den stora mängden nationella initiativ för tillbörlig aktsamhet.

Q.  Bristande jämställdhet innebär att kvinnor ofta är särskilt utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att de möter särskilda svårigheter när de söker upprättelse.

R.  Enligt ett yttrande från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) 2017 kan mer göras för att säkerställa verklig tillgång till rättsmedel och andra former av upprättelse för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom och utanför EU. Till exempel kan de drabbade ges mer stöd för att väcka talan i domstol och möjlighet till grupptalan och man kan lätta på bevisbördan och skapa incitament för företagens skyldigheter att visa tillbörlig aktsamhet, inbegripet moderföretag med koppling till situationen för mänskliga rättigheter i dotterbolag eller hos underleverantörer.

S.  EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna fastställer både inhemska och extraterritoriella krav för stater när det gäller deras skyldigheter att ge offer för människorättskränkningar tillgång till rättsmedel.

T.  Ett system med företagsansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är just nu under förhandling i FN:s råd för mänskliga rättigheter, i en arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen är mellanstatlig med ett öppet mandat och inrättades av FN:s generalförsamling 2014. Både EU och medlemsstaterna agerar inom arbetsgruppen, men kommissionen har inget mandat från rådet att förhandla på EU:s vägnar beträffande deltagandet i arbetsgruppen.

1.  Europaparlamentet noterar att globaliseringen och den ökande internationaliseringen av företagsverksamhet och leveranskedjor leder till att företagens roll när det gäller att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna blir allt mer betydelsefull och har redan skapat en situation där internationella normer, regler och samarbeten är avgörande för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer.

2.  Europaparlamentet anser att transnationella bolag bör avstå från att finansiera eller engagera sig i kommersiell eller icke-kommersiell verksamhet som riskerar att underblåsa radikalism eller extremism, särskilt när det medför manipulering av religiös övertygelse, och avstå från att ge direkt eller indirekt stöd till någon grupp som befrämjar, förespråkar eller rättfärdigar användande av våld.

3.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den privata sektorn är en viktig partner för att uppnå målen för hållbar utveckling och för att mobilisera ytterligare utvecklingsresurser. Med tanke på att aktörerna inom den privata sektorn spelar en allt större roll inom utvecklingssamarbetet betonar parlamentet att de måste följa principerna för utvecklingseffektivitet liksom principerna för företagens ansvarsskyldighet under projektens hela livscykel.

4.  Europaparlamentet påminner om att tillbörlig aktsamhet är en nyckelfaktor i FN:s vägledande principer och deras andra pelare om företagens ansvarsskyldighet och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att fungerande metoder för tillbörlig aktsamhet också kan stärka möjligheterna att få upprättelse. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att anta en enhetlig ram med krav på företag att visa tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingsprocessen för nationella handlingsplaner – på villkor att den är väl utformad och anpassad till det lokala sammanhanget – kan bidra inte bara till att säkerställa verkligt genomförande av FN:s vägledande principer utan också till att stärka de nationella mekanismerna för människorättsskydd.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare i människorättsdialoger med tredjeländer att konsekvent lyfta fram FN:s vägledande principer och andra internationella normer för företagens ansvarsskyldighet.

7.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till fullständigt genomförande, inom och utanför EU, av FN:s vägledande principer, som rådet enhälligt ställde sig bakom i juni 2011, och uppmanar EU och medlemsstaterna att ta fram och anta ambitiösa och operativa handlingsplaner på EU-nivå och nationell nivå som fastställer tydliga förväntningar på att statliga myndigheter och alla typer av affärsverksamheter snabbt genomför dessa principer på ett verkningsfullt och heltäckande sätt. Parlamentet anser att de nationella handlingsplanerna bör omfatta indikatorer för att mäta resultaten. Parlamentet betonar också att EU bör säkerställa oberoende och regelbunden expertgranskning av medlemsstaternas handlingsplaner och de framsteg som gjorts, särskilt för att underlätta möjligheterna att få upprättelse. FN:s vägledande principer kan kompletteras med parallella bindande initiativ för att täppa till eventuella luckor.

8.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande inte finns någon global strategi för transnationella bolags respekt för de mänskliga rättigheterna och för tillgång till upprättelsemekanismer. Detta kan bidra till att transnationella bolag inte straffas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, till förfång för människors rättigheter och värdighet. Parlamentet beklagar att FN:s vägledande principer inte ingår i rättsligt bindande instrument. Det bristfälliga genomförandet av FN:s vägledande principer, liksom av andra internationellt erkända normer, anses i stor utsträckning bero på att de inte är rättsligt bindande.

9.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det fortfarande finns många hinder för tillgång till rättsmedel, särskilt om transnationella bolag är inblandade, på grund av exempelvis svårigheter för de drabbade att få klarhet i vilken domstol som är behörig, brist på kodifiering av vissa människorättskränkningar i brottslagstiftningen respektive korruption, som kan undergräva rättsliga förhandlingar i utvecklingsländer. Upprättelse utanför det rättsliga systemet är också av stor betydelse, men sådana möjligheter saknas ofta. Parlamentet uppmanar nationella regeringar att öka sina insatser för att se till att personer vars mänskliga rättigheter kränks på deras territorium eller inom deras jurisdiktion har tillgång till genuin upprättelse, genom rättsmedel, administrativa förfaranden, lagstiftning eller på annat sätt.

10.  Europaparlamentet bekräftar det brådskande behovet av att agera konkret och enhetligt på alla nivåer – nationellt, inom EU och internationellt – för att verkligen åtgärda problemet med transnationella bolags människorättskränkningar, skapa möjligheter till upprättelse, ta itu med rättsliga problem som beror på affärsverksamheters och transnationella bolags gränsöverskridande natur, den allt större komplexiteten i de globala värdekedjorna samt de transnationella bolagens extraterritoriella dimension och den därmed sammanhängande oklarheten angående var ansvaret för människorättskränkningarna ligger. Parlamentet bekräftar vikten av att till fullo genomföra staternas extraterritoriella skyldigheter, i enlighet med Maastrichtprinciperna och på grundval av Europarådets olika instrument, särskilt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Parlamentet uppmanar EU att ta initiativ för att förbättra möjligheterna till upprättelse i extraterritoriella fall, i linje med rekommendationerna i FRA:s yttrande från 2017.

11.  Europaparlamentet bekräftar att de mänskliga rättigheterna har företräde i internationell rätt, i enlighet med artikel 103 i FN:s stadga, och att detta behöver konsolideras genom ett tydligt system där skyldigheterna på området för mänskliga rättigheter uttryckligen ges företräde framför andra skyldigheter som står i konflikt med dessa. Lämpliga mekanismer bör finnas för att genomdriva och övervaka lagstiftning om mänskliga rättigheter och ge möjlighet till upprättelse, i kombination med lämpliga påföljder och kompensation vid kränkningar. Parlamentet anser att detta är av avgörande betydelse för att korrigera orättvisor som beror på globaliseringen och sätta människors rättigheter och vår planet först. Parlamentet betonar att samordning och utbyte av information och god praxis kommer att bidra positivt till initiativ som tas av företag som har beslutat att respektera mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer.

12.  Europaparlamentet betonar att företagens sociala ansvar på frivillig basis riskerar att snedvrida konkurrensen för dem som väljer att följa internationella normer. Vad gäller skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet räcker det inte med frivillighet för att säkerställa full respekt för internationella normer och skyldigheter.

13.  I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet varmt det arbete som påbörjats i FN genom den öppna mellanstatliga arbetsgruppen för att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter. Detta är ett nödvändigt steg framåt för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet betonar att det bindande fördraget bör bygga på FN:s vägledande principer och omfatta en definition av obligatorisk tillbörlig aktsamhet för transnationella bolag och andra affärsverksamheter, även dotterbolag, erkännande av staters extraterritoriella människorättsskyldigheter, erkännande av företags straffrättsliga ansvar, mekanismer för samordning och samarbete mellan stater vad gäller utredning, åtal och verkställande av domar i gränsöverskridande fall samt inrättande av internationella rättsliga och andra mekanismer för övervakning och tillsyn. Parlamentet anser att det nya instrumentet bör föreskriva att stater är skyldiga att anta regelverk med krav på att företag ska tillämpa strategier och förfaranden för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter, och föreslår att denna skyldighet bör verkställas genom att företag ställs till svars antingen i den jurisdiktion där skadan orsakades eller i den jurisdiktion där moderbolaget är baserat eller har en väsentlig närvaro.

15.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att skydda förhandlingarna från kommersiella intressen och andra särintressen genom att följa Världshälsoorganisationens (WHO) exempel, bland annat artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll, inbegripet stränga etiska regler för att förebygga intressekonflikter och oetisk lobbyverksamhet, med krav på fullständig insyn i hur industrin interagerar med förhandlingsparterna.

16.  Europaparlamentet påminner om att ett jämställdhetsperspektiv måste tillämpas genom hela processen och att särskild uppmärksamhet bör ägnas utsatta grupper, till exempel ursprungsbefolkningar och barn.

17.  Europaparlamentet har i åtta olika resolutioner gett uttryck för sitt otvetydiga stöd till denna multilaterala process inom FN:s mellanstatliga arbetsgrupp.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU och medlemsstaterna är aktivt engagerade i den här mellanstatliga processen genom att inrätta en arbetsgrupp med alla relevanta kommissionsavdelningar, utrikestjänsten, rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna och relevanta utskott i Europaparlamentet, på grundval av principen om en konsekvent politik för utveckling.

19.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och medlemsstaterna att visa genuint engagemang och delta konstruktivt i förhandlingarna och i den mellanstatliga process som syftar till att fullgöra uppdraget för FN:s mellanstatliga arbetsgrupp. Parlamentet pekar på den stora betydelsen av att EU bidrar konstruktivt till arbetet med att ta fram ett bindande fördrag som verkningsfullt åtgärdar problemet med företagens ansvarsskyldighet vid människorättskränkningar och liknande utmaningar.

20.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att se till att förhandlingarna om fördraget drivs med full insyn, att samråd hålls med ett brett spektrum av rättighetshavare som potentiellt påverkas av fördraget, inbegripet organisationer i det civila samhället och plattformar för drabbade. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sitt förhandlingsmandat.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att en eventuell översyn eller ett framtida strategidokument med koppling till EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati innefattar tydliga mål och mätbara riktmärken för EU:s deltagande i förhandlingarna om FN-fördraget.

22.  Europaparlamentet beslutar att fortsätta att noggrant följa förhandlingsprocessen i FN:s mellanstatliga arbetsgrupp.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT C 101, 16.3.2018, s. 19.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0230.
(3) https://ec.europa.eu/anti-trafficking/publications/european-commission-sector-guides-implementing-un-guiding-principles-business-and-hum-0_en
(4) http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2017-opinion-01-2017-business-human-rights_en.pdf.
(5) http://www.etoconsortium.org/nc/en/main-navigation/library/maastricht-principles/?tx_drblob_pi1%5BdownloadUid%5D=23
(6) https://www.unglobalcompact.org/
(7) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.
(8) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.
(9) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.
(10) Antagna texter, P8_TA(2018)0066.
(11) Antagna texter, P8_TA(2017)0494.
(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0448.
(13) EUT C 298, 23.8.2018, s. 100.
(14) EUT C 252, 18.7.2018, s. 62.
(15) EUT C 337, 20.9.2018, s. 33.
(16) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(18) EUT C 238, 6.7.2018, s. 57.
(19) EUT C 224, 27.6.2018, s. 36.
(20) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.
(21) EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.
(22) EUT C 58, 15.2.2018, s. 209.
(23) EUT C 399, 24.11.2017, s. 151.
(24) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/578031/EXPO_STU(2017)578031_EN.pdf
(25) http://www.oecd.org/corporate/mne/48004323.pdf

Senaste uppdatering: 7 oktober 2019Rättsligt meddelande