Index 
Antagna texter
Onsdagen den 18 april 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: EU-varumärken
 Fastställande av perioden för det nionde allmänna direkta valet av ledamöter av Europaparlamentet *
 Ramavtalet mellan EU och Australien ***
 Ramavtalet mellan EU och Australien (resolution)
 Europarådets konvention om förebyggande av terrorism ***
 Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (tilläggsprotokoll) ***
 Förpackningar och förpackningsavfall ***I
 Uttjänta fordon, förbrukade batterier och ackumulatorer samt avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter ***I
 Avfall ***I
 Deponering av avfall ***I
 Förfaranderegler i fråga om miljörapportering ***I
 Kommissionens integritetspolicy, särskilt utnämningen av kommissionens generalsekreterare
 Utvecklingen avseende FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration och om flyktingar
 Genomförandet av EU:s externa finansieringsinstrument: halvtidsöversynen 2017 och den framtida strukturen efter 2020
 Årsrapporterna 2015–2016 om subsidiaritet och proportionalitet
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Kommissionen och genomförandeorgan
 Ansvarsfrihet 2016: Revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2016
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Åttonde, nionde, tionde och elfte EUF
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Europaparlamentet
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Rådet och Europeiska rådet
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Domstolen
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Revisionsrätten
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Regionkommittén
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Europeiska utrikestjänsten
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Europeiska ombudsmannen
 Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Europeiska datatillsynsmannen
 Ansvarsfrihet 2016: Verksamhetsresultat för och ekonomisk förvaltning och kontroll av EU:s byråer
 Ansvarsfrihet 2016: Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
 Ansvarsfrihet 2016: Byrån för organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec)
 Ansvarsfrihet 2016: Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska bankmyndigheten (EBA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska miljöbyrån (EEA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska unionens järnvägsbyrå (ERA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av storskaliga it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha)
 Ansvarsfrihet 2016: Euratoms försörjningsbyrå (ESA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska polisbyrån (Europol)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)
 Ansvarsfrihet 2016: Europeiska byrån för GNSS (GSA)
 Ansvarsfrihet 2016 - Gemensamma företaget för biobaserade industrier (BBI)
 Ansvarsfrihet 2016: Gemensamma företaget Clean Sky
 Ansvarsfrihet 2016: Det gemensamma företaget Ecsel
 Ansvarsfrihet 2016: Gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas2
 Ansvarsfrihet 2016: Gemensamma företaget för initiativet för innovativa läkemedel 2
 Ansvarsfrihet 2016: Det gemensamma företaget för ITER och utveckling av fusionsenergi
 Ansvarsfrihet 2016: Det gemensamma företaget Sesar
 Ansvarsfrihet 2016: Gemensamma företaget Shift2Rail

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: EU-varumärken
PDF 239kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 5 mars 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430 (C(2018)01231 – 2018/2618(DEA))
P8_TA(2018)0106B8-0187/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2018)01231) (den ändrade delegerade förordningen),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 23 mars 2018, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 27 mars 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken(1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som ska betalas till byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)(2) och därefter kodifierad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU‑varumärken(3),

–  med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1431 av den 18 maj 2017 om fastställande av närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 207/2009 om EU-varumärken(4), som innehåller uppdaterade hänvisningar till förordning (EU) 2017/1001,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 17 april 2018, och av följande skäl:

A.  Förordning (EG) nr 207/2009 har kodifierats som rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

B.  Hänvisningarna i en delegerad förordning bör återspegla den omnumrering av artiklar som följer av en kodifiering av den grundläggande rättsakten.

C.  Delegerad förordning (EU) 2017/1430 av den 18 maj 2017 om komplettering av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om EU-varumärken samt om upphävande av kommissionens förordningar (EG) nr 2868/95 och (EG) nr 216/96(5) bör därför upphöra att gälla och bestämmelserna i den delegerade förordningen bör fastställas, med uppdaterade hänvisningar till förordning (EU) 2017/1001, i den ändrade delegerade förordningen.

D.  Den ändrade delegerade förordningen innebär således inte några ändringar av sakinnehållet i delegerad förordning (EU) 2017/1430.

E.  Ett snabbt offentliggörande av den ändrade delegerade förordningen i Europeiska unionens officiella tidning skulle möjliggöra ett tidigt tillämpningsdatum och säkerställa kontinuiteten i det övergångssystem som föreskrivs i de slutliga bestämmelserna i den ändrade delegerade förordningen.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 78, 24.3.2009, s. 1.
(2) EUT L 341, 24.12.2015, s. 21.
(3) EUT L 154, 16.6.2017, s. 1.
(4) EUT L 205, 8.8.2017, s. 39.
(5) EUT L 205, 8.8.2017, s. 1.


Fastställande av perioden för det nionde allmänna direkta valet av ledamöter av Europaparlamentet *
PDF 237kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om utkastet till rådets beslut om perioden för det nionde allmänna direkta valet av företrädare i Europaparlamentet (07162/2018 – C8-0128/2018 – 2018/0805(CNS))
P8_TA(2018)0107A8-0145/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (07162/2018),

–  med beaktande av artikel 11.2 andra stycket i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet(1), i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8‑0128/2018),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om Europaparlamentets sammansättning(3),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0145/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Europaparlamentet erinrar om sitt förslag, fogat till sin resolution om reformen av vallagen i Europeiska unionen, om att Europaparlamentet ska ha befogenhet att efter att ha hört rådet bestämma röstningsperioden.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna ståndpunkt till rådet och, för kännedom, till kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (EGT L 278, 8.10.1976, s. 1), ändrad genom rådets beslut 93/81/Euratom, EKSG, EEG, (EGT L 33, 9.2.1993, s. 15) och rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).
(2) EUT C 366, 27.10.2017, s. 7.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0029.


Ramavtalet mellan EU och Australien ***
PDF 110kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan (15467/2016 – C8-0327/2017 – 2016/0367(NLE))
P8_TA(2018)0108A8-0110/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15467/2016),

–  med beaktande av utkastet till ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan (09776/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 207, 212.1 samt artikel 218.6 andra stycket a och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0327/2017),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 18 april 2018(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0110/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Australien.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0109.


Ramavtalet mellan EU och Australien (resolution)
PDF 280kWORD 53k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 18 april 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan (15467/2016 – C8-0327/2017 – 2016/0367(NLE)2017/2227(INI))
P8_TA(2018)0109A8-0119/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15467/2016),

–  med beaktande av utkastet till ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan (09776/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 212.1 samt artikel 218.6 andra stycket a och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0327/2017),

–  med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, antagen av generalförsamlingen den 13 september 2007,

–  med beaktande av ramavtalet om partnerskap mellan EU och Australien, undertecknat i oktober 2008, som ska ersättas av ramavtalet,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Australien som antogs i Luxemburg den 26 juni 1997,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om inledande av förhandlingar om frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland(1) och resolutionen av den 26 oktober 2017 med parlamentets rekommendation till rådet om det föreslagna förhandlingsmandatet för handelsförhandlingarna med Australien(2),

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 15 november 2015 av kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, Europeiska rådets ordförande, Donald Tusk, och Australiens premiärminister, Malcolm Turnbull,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 22 april 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Australiens utrikesminister med titeln ”Mot ett närmare partnerskap mellan EU och Australien”,

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om fastställande av en ram för Australiens deltagande i Europeiska unionens krishanteringsinsatser, undertecknad 2015(3),

–   med beaktande av det administrativa avtalet mellan Australien och Europeiska unionen, överenskommet i december 2014, om inrättande av ett program för diplomatiskt utbyte,

–  med beaktande av avtalet om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelse, intyg och märkning mellan Europeiska gemenskapen och Australien, som undertecknades 1998(4), och avtalet mellan EU och Australien om ändring av detta avtal från 2012(5),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR), som undertecknades den 29 september 2011(6),

–   med beaktande av avtalet mellan Australien och Europeiska unionen om säkerhet för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som undertecknades den 13 januari 2010(7),

–  med beaktande av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Australien, som undertecknades 1994(8),

–  med beaktande av det 38:e interparlamentariska sammanträdet mellan EU och Australien, som hölls i Strasbourg den 4–5 oktober 2017,

–   med beaktande av det första ledarskapsforumet mellan EU och Australien i Sydney i juni 2017, som sammanför politiska ledare och företagsledare, akademiker, medier och det civila samhället,

–   med beaktande av vitboken om utrikespolitik (Foreign Policy White Paper), som offentliggjordes av Australiens regering i november 2017 och som beskriver Australiens prioriteringar och utmaningar på den utrikespolitiska arenan och betonar att regionen Indiska oceanen/Stilla havet är av största vikt för Australien,

–   med beaktande av att vitboken om utrikespolitik beskriver de nyckelroller som USA och Kina spelar i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och i Australiens utrikespolitik och även nämner vikten av Australiens förbindelser med Europeiska unionen och dess medlemsstater,

–   med beaktande av 2017 års översyn av klimatpolitiken, som offentliggjordes av Australiens regering i december 2017,

–   med beaktande av den australiska regeringens dokument ”Australian climate change science: a national framework”, som offentliggjordes 2009,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om utkastet till beslut(9),

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0119/2018), och av följande skäl:

A.  EU och Australien ingick ett ramavtal den 7 augusti 2017. De nära och starka förbindelserna mellan Australien och EU och dess medlemsstater har långa historiska rötter och bygger på gemensamma värden och principer, såsom respekten för demokrati, de mänskliga rättigheterna, jämställdhet mellan kvinnor och män, rättsstaten, inklusive internationell rätt, samt fred och säkerhet. Kontakterna mellan människorna är djupa och har funnits sedan länge.

B.  2017 firade EU och Australien 55 år av samarbete och diplomatiska förbindelser. Under de senaste åren har detta förhållande fått en förnyad dynamik. Alla medlemsstater har diplomatiska förbindelser med Australien och 25 av dem har ambassader i Canberra.

C.  I den australiska regeringens vitbok om utrikespolitik nämns det att ”ett starkt EU fortfarande är av avgörande vikt för Australiens intressen och att det kommer att bli en allt viktigare partner för att skydda och främja en regelbaserad internationell ordning”. I vitboken betonas behovet av nära samarbete med EU och dess medlemsstater ”om utmaningar såsom terrorism, spridning av massförstörelsevapen, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter”.

D.  EU och Australien arbetar för samarbete och dialog med länder i Sydostasien, bland annat genom Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Aseans regionala forum (ARF), Asien–Europa-mötet (Asem), och det östasiatiska toppmötet (EAS). Australien är en av de grundarna medlemmarna av Stillahavsöarnas forum (PIF) och har ett strategiskt partnerskap med Asean. Australien stod värd för ett särskilt toppmöte mellan Asean och Australien den 17–18 mars 2018.

E.  Som global aktör bör EU ytterligare stärka sin närvaro i det stora och dynamiska Asien- och Stillahavsområdet, eftersom Australien både är en självklar partner för EU och en viktig aktör i sig. En stabil, fredlig och regelbaserad Asien- och Stillahavsregion, i enlighet med våra principer och standarder, gynnar EU:s egen säkerhet och intressen.

F.  EU och Australien är nära förbundna i utrikespolitiska frågor, bland annat de som rör Ukraina, Ryssland, Demokratiska folkrepubliken Korea och Mellanöstern.

G.  Australien har nära politiska samt säkerhets- och försvarspolitiska förbindelser med USA, som är förenliga med dess växande band med Kina, ett land med vilket det upprätthåller ett övergripande strategiskt partnerskap.

H.  2016 var EU Australiens näst största handelspartner – landets andra importkälla (19,3 procent) och tredje exportdestination (10,3 procent) – och de två parterna delar en lång rad ekonomiska intressen. 2015 uppgick EU:s utländska direktinvesteringar i Australien till 117,7 miljarder EUR och Australiens direktinvesteringar i EU uppgick till 21,7 miljarder EUR.

I.  Australien engagerar sig starkt för frihandel och har ingått bilaterala frihandelsavtal med viktiga länder i Östasien såsom Kina, Japan, Sydkorea, Singapore, Malaysia och Thailand (samt regionala avtal med Asean) och med Nya Zeeland, Chile, Förenta staterna och Peru samt Pacer Plus-avtalet med Stillahavsöarna.

J.  Den 23 januari 2018 meddelade Australien och tio andra länder som gränsar till Stilla havet att de hade nått en överenskommelse om ett handelsavtal för Stillahavsområdet, ett så kallat övergripande och progressivt avtal för Stillahavspartnerskapet, som undertecknades i Chile den 8 mars 2018. Australien förhandlar för närvarande om ett stort antal handelsavtal, däribland det regionala övergripande ekonomiska partnerskapet (RCEP), som lanserades vid ett Asean-toppmöte 2012.

K.  Australien, ett land som engagerar sig för internationell global styrning, har varit icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd vid fem tillfällen och har varit aktiv medlem av G20 sedan gruppen inrättades, samt ordförande för dess toppmöte i Brisbane 2014 – i mycket gott samarbete med EU. Australien valdes nyligen in i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

L.  Australien har sänt styrkor till den globala koalitionen mot Daish i Irak och Syrien. I Afghanistan var Australien det land utanför Nato som bidrog med flest soldater till den internationella säkerhetsstyrkan (Isaf).

M.  Australien har medverkat i många FN-stödda fredsbevarande uppdrag på tre kontinenter samt i Papua Nya Guinea och Salomonöarna.

N.  2014 medverkade Australien för första gången i ett EU-lett krishanteringsuppdrag, Eucap Nestor, på Afrikas horn. Den australiska flottan genomför insatser mot sjöröveri och terrorism inom de marina koalitionsstyrkorna Combined Maritime Forces på Afrikas horn och i västra Indiska oceanen.

O.  Australiska medborgare både inom och utanför landets gränser har utsatts för ett antal terroristattacker som radikala islamister stått bakom. Både EU och Australien samarbetar i insatser mot terrorism, bland annat i åtgärder för att bekämpa våldsbejakande extremism, insatser för att sätta stopp för finansieringen av terroristorganisationer och samordning av specifika projekt för kapacitetsuppbyggnad.

P.  Jakartacentrumet för samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter (JCLEC), som är ett australiskt-indonesiskt initiativ, syftar till att förbättra sakkunskapen hos sydostasiatiska brottsbekämpande organ i kampen mot terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, och det har också erhållit EU-medel.

Q.  I oktober 2017 lanserade den australiska regeringen sin internationella it-strategi för att ta itu med frågor såsom digital handel, it-brottslighet, internationell säkerhet och e‑förvaltning.

R.  Australien har stöttat Filippinerna i syfte att främja säkerhet och bekämpa jihadism.

S.  EU och Australien diskuterar migrationsfrågor inom ramen för den årliga dialogen om migration, asyl och frågor som rör mångfald och i vilken höga tjänstemän från EU och Australien deltar. Australien är en av ordförandena för Baliprocessen för frågor som rör människosmuggling, människohandel och därmed sammanhängande gränsöverskridande brottslighet.

T.  Australien har en mycket hög per capita-inkomst och ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle. En fjärdedel av landets befolkning är född utomlands och omkring sju miljoner permanenta invandrare, däribland många från Europa, har bosatt sig i Australien sedan 1945. Australiens geografiska läge är speciellt, då landet förfogar över ett vidsträckt område mellan Indiska oceanen och södra Stilla havet.

U.  I ramavtalet bekräftar Australien och EU på nytt sitt åtagande att samarbeta om klimatförändringarna. I 2017 års översyn av klimatpolitiken har Australien på nytt upprepat sitt åtagande i kampen mot detta hot.

V.  Australien står till följd av klimatförändringar inför stora miljömässiga och ekonomiska konsekvenser inom en rad sektorer som bland annat rör tryggad vattenförsörjning, jordbruk, kustsamhällen och infrastruktur.

W.  Australien, som är medlem i OECD:s biståndskommitté (DAC), är särskilt angeläget om att främja god samhällsstyrning och ekonomisk tillväxt i Papua Nya Guinea, Indonesien, Östtimor och andra öar i Stilla havet och länder i Asien, där EU och dess medlemsstater även är viktiga bidragsgivare.

X.  Australiens regering investerar i program såsom det australiska forskningsprogrammet om klimatförändringar (the Australian Climate Change Science Programme) och forskningsprogrammet om förvaltning av naturresurser, klimatförändringarnas effekter och klimatanpassning (the Natural Resource Management Climate Change Impacts and Adaptation Research Programme) för att hjälpa beslutsfattarna att förstå och hantera klimatförändringarnas sannolika effekter.

Y.  Australien har fastställt en nationell ram och tillsatt en högnivågrupp för samordning för att utarbeta en plan för att genomföra forskning om klimatförändringar i syfte att tillhandahålla ett samordnat tillvägagångssätt för att lösa problemet i lokalsamhällen i hela landet.

Z.  Den 10 november 2016 ratificerade Australien Parisavtalet och Dohaändringen till Kyotoprotokollet och stärkte därigenom sitt åtagande att agera mot klimatförändringarna, och landet har utarbetat en rad strategier för att minska inhemska utsläpp samt stödja globala åtgärder.

AA.  Den australiska regeringens plan avseende klimatförändringar omfattar en utsläppsminskning med fem procent under 2000 års nivåer senast 2020 och med 26–28 procent under 2005 års nivåer senast 2030, samt en fördubbling av landets kapacitet för förnybar energi senast 2020.

AB.  Australiens regering har spelat en ledande roll när det gäller att stödja nationella meteorologiska institut i Stillahavsområdet och regionala organisationer för att leverera klimat- och vädersystem för tidig varning.

1.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av ramavtalet, som kommer att fungera som ett rättsligt bindande instrument för att uppgradera och stärka de bilaterala förbindelserna mellan EU och Australien och öka samarbetet på områden som t.ex. utrikespolitik och säkerhetspolitiska frågor, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten, global utveckling och humanitärt bistånd, ekonomiska frågor och handelsfrågor, rättvisa, forskning och innovation, utbildning och kultur, jordbruk, havsfrågor och fiskeri samt, mot bakgrund av de globala utmaningarna, även frågor som klimatförändringar, migration, folkhälsa, kampen mot terrorism och spridning av massförstörelsevapen.

2.  Europaparlamentet betonar att EU och Australien är starka och likasinnade partner som har djupa bilaterala förbindelser med varandra och som delar värdena och principerna om demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten, och de upprätthåller de allt starkare politiska och ekonomiska banden, och har nära och aktiva kontakter inom kultursfären, den akademiska världen och människor emellan.

3.  Europaparlamentet framhåller det särskilda värdet för EU och Australien att, som partner med en gemensam syn på världen, samarbeta med varandra, bilateralt och multilateralt, om regionala och globala frågor. Parlamentet understryker fördelen med att EU och Australien samarbetar inom FN och WTO samt organ som t.ex. G20 för att bevara och stärka en samarbetsinriktad och regelbaserad världsordning i en komplex och föränderlig värld som står inför stor osäkerhet.

4.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en gemensam kommitté inom ramavtalet för att främja ett effektivt genomförande av avtalet och bibehålla en övergripande samstämdhet i förbindelserna mellan EU och Australien.

5.  Europaparlamentet stöder det förestående inledandet av förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Australien, som måste genomföras i en anda av ömsesidighet, insyn, ansvarstagande och gemensam nytta och samtidigt ta hänsyn till vissa produkters, t.ex. jordbruksprodukters, känslighet, eftersom Australien är en viktig exportör inom jordbruket. Båda parter uppmanas att ha en hög ambitionsnivå när det gäller tjänster. Parlamentet understryker att under förhandlingarna bör EU ta hänsyn till små och medelstora företags behov och önskemål och inte sänka miljömässiga, sociala och arbetsrättsliga normer. Parlamentet påpekar att dessa förhandlingar måste inledas så snabbt som möjligt, med tanke på att Australien redan har ingått flera frihandelsavtal med viktiga länder i Östasien och Stillahavsområdet och håller på att ingå sådana avtal med andra relevanta länder.

6.  Europaparlamentet understryker Australiens aktiva roll i EU:s samarbetsprogram inom högre utbildning genom det bilaterala utbildningsprogrammet mellan EU och Australien, och konstaterar med tillfredsställelse att sedan 2015 har universitet i Australien haft möjlighet att ingå rörlighetsavtal inom Erasmus+. Parlamentet konstaterar att detta samarbete bör stärkas ännu mer för att främja ömsesidiga fördelar för studerande och forskare och ge dem möjlighet att tillägna sig mångkulturella och innovativa färdigheter.

7.  Europaparlamentet erinrar om att EU och Australien är viktiga partner inom forsknings- och innovationssamarbete i syfte att bidra till hållbar en ekonomisk utveckling och som ett sätt att vidareutveckla ett kunskapsbaserat samhälle.

8.  Europaparlamentet lovordar Australien för dess stöd och för att anpassa sitt sanktionssystem till EU:s efter Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön och militära interventioner i östra Ukraina.

9.  Europaparlamentet välkomnar Australiens stöd för riktade internationella sanktioner mot personer och enheter som är ansvariga för militär aggression, terrorism och människorättskränkningar, bland annat till följd av Rysslands aggression i Ukraina och det ockuperade Krim.

10.  Europaparlamentet lovordar Australiens Office of National Assessments för dess stöd i form av tillhandahållande av internationella, politiska, strategiska och ekonomiska analyser och dess samverkan med internationella partner för att säkerställa lösningar på frågor av gemensamt intresse.

11.  Europaparlamentet erkänner Australiens avgörande roll för underrättelsegemenskapen ”Five Eyes” och landets stöd avseende säkerheten för både EU:s medlemsstater och de transatlantiska partnerna, lovordar Australiens operativa avtal med Europol och understryker potentialen med ett ännu bredare utbyte av underrättelser och operativt samarbete med Australiens regering.

12.  Europaparlamentet inser Australiens roll som medförslagsställare till FN:s säkerhetsråds resolutioner år 2014 om ett fördömande av nedskjutningen av flyg MH17 och avvecklingen av Syriens kemiska vapen. Parlamentet lovordar landets viktiga bidrag i säkerhetsrådet för att försöka förbättra den humanitära situationen i Syrien, styra säkerhetsövergången i Afghanistan och ta itu med människorättssituationen i Nordkorea.

13.  Europaparlamentet välkomnar båda parters djupa engagemang för samarbetet mot terrorism, såsom fastställs i ramavtalet. Parlamentet understryker vikten av ett allt närmare bilateralt samarbete om utbyte av information om utländska stridande och deras återvändande. Båda parter uppmanas att fortsätta att säkerställa ett effektivt genomförande av de fyra pelarna i FN:s strategi för terrorismbekämpning. Parlamentet lovordar Australiens roll i den globala koalitionen mot Daish och dess betydande arbete i kampen mot internationell terrorism i Sydostasien.

14.  Europaparlamentet framhåller Australiens internationella initiativ avseende cyberrymden och lovordar att båda parter, enligt ramavtalet, kommer att samarbeta kring frågor som rör it-säkerhet, däribland bekämpning av it-brottslighet.

15.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder så att samarbetet inom terrorismbekämpning förstärks genom gemensamma träningsövningar mellan medlemsstaternas beredskapsteam och EU:s byråer, såsom Europol och dess europeiska centrum mot terrorism (ECTC) å ena sidan, och de centrala komponenterna i Australiens nationella säkerhetsstruktur, såsom australiska organisationen för säkerhetsunderrättelser (Australian Security Intelligence Organisation), australiska försvarsstyrkorna (Australian Defence Forces) och den australiska federala polisen å andra sidan.

16.  Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som EU och Australien planerat för i ramavtalet i fråga om att intensifiera sin dialog och sitt samarbete om migration och asyl. Parlamentet understryker att den höga globala rörligheten kräver en övergripande och multilateral strategi baserad på internationellt samarbete och delat ansvar. Parlamentet välkomnar att båda parter på ett proaktivt sätt bidrar till de pågående förhandlingarna om såväl FN:s globala pakt för säker, ordnad och reguljär migration som den globala flyktingpakten.

17.  Europaparlamentet understryker vikten av regionala ramar för samarbete med ursprungs-, transit- och destinationsländer – såsom Baliprocessen – för att rädda liv, krossa smugglarnätverk och hantera migrations- och flyktingströmmar. Parlamentet välkomnar Australiens starka engagemang gentemot UNHCR för att vidarebosätta flyktingar och öka dess anslag för globala humanitära ändamål. Australien uppmanas att fortsätta medverka till en positiv lösning på situationen för asylsökande och migranter som hålls kvar i Papua Nya Guinea och Nauru.

18.  Europaparlamentet välkomnar båda parters åtagande att främja skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten, bland annat i multilaterala forum och med tredjeländer, i enlighet med vad som anges i ramavtalet. Parlamentet gläder sig över att Australien valts in i FN:s råd för mänskliga rättigheter under perioden 2018–2020. Parlamentet betonar att Australien 2008 lanserade strategin ”Closing the Gap” (Att överbrygga klyftan) för att ta itu med ursprungsbefolkningarnas ofördelaktiga situation, t.ex. i fråga om skillnader i förväntad livslängd och andra ojämlikheter. Parlamentet understryker att denna strategi har stöd på bägge sidor om partigränsen och att en årlig rapport om framstegen läggs fram av premiärministern för Australiens parlament. Parlamentet framhåller att Australiens regering arbetar tillsammans med delstaterna och territorierna samt aboriginerna och befolkningen på öarna i Torres sund för att blåsa nytt liv i strategin ”Closing the Gap”.

19.  Europaparlamentet upprepar att kampen mot klimatförändringarna kräver stöd från hela världssamfundet. Parlamentet välkomnar Australiens ratificering av Parisavtalet och det åtagande som fastställs i ramavtalet för att förbättra samarbetet och utrikespolitiska insatser i syfte att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet noterar Australiens målsättning att fram till 2030 minska utsläppen med 26–28 procent jämfört med 2005 års nivåer, något som bekräftades på nytt i 2017 års översyn av klimatpolitiken. Parlamentet framhåller att enligt denna översyn står landet fast vid åtagandet att hjälpa andra länder genom bilaterala och multilaterala initiativ. Parlamentet välkomnar Australiens pågående insatser för att tillhandahålla finansiellt stöd åt Stillahavsregionen och sårbara utvecklingsländer så att deras ekonomier kan växa på ett hållbart sätt och utsläppen minska, och för att hjälpa dem med anpassningar till klimatförändringarna. Parlamentet stöder Australiens medordförandeskap för och finansiering av den gröna klimatfonden.

20.  Europaparlamentet påminner om att Australien, EU och dess medlemsstater är viktiga aktörer i utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet i Stillahavsområdet. Parlamentet framhåller att båda sidor inriktar sitt samarbete på områden såsom ekonomisk tillväxt, god samhällsstyrning och miljömässig motståndskraft.

21.  Europaparlamentet erinrar om sin oro över spänningarna i Sydkinesiska havet. Parlamentet uppmanar båda parter att fortsätta att främja stabilitet och fri sjöfart på denna viktiga internationella vattenväg. Parlamentet lovordar Australiens ståndpunkt som förespråkar en fredlig konfliktlösning som grundas på internationell rätt.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Australiens regering och parlament.

(1) EUT C 35, 31.1.2018, s. 136.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0419.
(3) EUT L 149, 16.6.2015, s. 3.
(4) EGT L 229, 17.8.1998, s.1.
(5) EUT L 359, 29.12.2012, s. 2.
(6) EUT L 186, 14.7.2012, s. 4.
(7) EUT L 26, 30.1.2010, s. 31.
(8) EGT L 188, 22.7.1994, s. 18.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0108.


Europarådets konvention om förebyggande av terrorism ***
PDF 236kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (14494/2017 – C8-0450/2017 – 2017/0265(NLE))
P8_TA(2018)0110A8-0131/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14494/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 83.1 och 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0450/2017),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (14445/2017),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF(1),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna(4),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0131/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att konventionen ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen, samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Europarådet.

(1) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.
(2) EUT L 386, 29.12.2006, s. 89.
(3) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.
(4) EUT L 190, 18.7.2002, s. 1.


Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (tilläggsprotokoll) ***
PDF 237kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (14498/2017 – C8-0451/2017 – 2017/0266(NLE))
P8_TA(2018)0111A8-0132/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14498/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 83.1 och 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0451/2017),

–  med beaktande av tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (14447/2017),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF(1),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna(4),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0132/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att tilläggsprotokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Europarådet.

(1) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.
(2) EUT L 386, 29.12.2006, s. 89.
(3) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.
(4) EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.


Förpackningar och förpackningsavfall ***I
PDF 242kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (COM(2015)0596 – C8-0385/2015 – 2015/0276(COD))
P8_TA(2018)0112A8-0029/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0596),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0385/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 15 juni 2016(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 februari 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0029/2017),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/852.)

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 98.
(2) EUT C 17, 18.1.2017, s. 46.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 14 mars 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0072).


Uttjänta fordon, förbrukade batterier och ackumulatorer samt avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter ***I
PDF 243kWORD 45k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter (COM(2015)0593 – C8-0383/2015 – 2015/0272(COD))
P8_TA(2018)0113A8-0013/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0593),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0383/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2016(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 februari 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0013/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/849.)

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 98.
(2) EUT C 17, 18.1.2017, s. 46.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 14 mars 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0069).


Avfall ***I
PDF 129kWORD 49k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (COM(2015)0595 – C8-0382/2015 – 2015/0275(COD))
P8_TA(2018)0114A8-0034/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0595),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0382/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den franska senaten och det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 över tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 27 april 2016(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2016(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 februari 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0034/2017),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/851.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

KOMMISSIONENS UTTALANDEN

KOMMISSIONENS FÖRKLARING OM EN POLITISK RAM FÖR DEN CIRKULÄRA EKONOMIN

Kommissionen har åtagit sig att säkerställa fullständigt genomförande av EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin(4). För att kunna följa framstegen i riktning mot den cirkulära ekonomin har kommissionen antagit en övervakningsram(5) som bygger på de befintliga resultattavlorna för resurseffektivitet och för råvaror. Kommissionen påpekar också att den för närvarande arbetar med en indikator för produkters och organisationers fotavtryck.

De insatser som görs med stöd av EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin bidrar också till uppnåendet av unionens mål i fråga om hållbar konsumtion och produktion, mot bakgrund av mål 12 för hållbar utveckling. Så är fallet med till exempel strategin för plast(6) eller med det nyligen ändrade förslaget om den rättsliga garantin för konsumentvaror(7).

När det gäller konsekvensen mellan unionens olika lagstiftningsramar är dessutom att säga att kommissionen nyligen antagit ett meddelande där det fastställs åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall(8). Under 2018 kommer kommissionen också att undersöka olika alternativ till och åtgärder för en mer enhetlig ram för de olika inslagen i EU:s produktpolitik och för deras bidrag till den cirkulära ekonomin. Som ett led i dessa initiativ och uppföljningen av dem kommer uppmärksamhet också att ägnas åt samarbetet mellan lagstiftning och näringsliv om användningen av biprodukter och förberedelse av avfall för återanvändning och materialåtervinning.

I fråga om ekodesign vill kommissionen, i enlighet med arbetsplanen för ekodesign för 2016–2019(9), bekräfta sitt kraftfulla åtagande för att ekodesign i högre utsträckning ska bidra till den cirkulära ekonomin, t.ex. genom en mer systematisk hantering av materialeffektivitetsfrågor såsom hållbarhet och möjlighet till återvinning.

KOMMISSIONENS FÖRKLARING OM INITIATIV FÖR DELNINGSEKONOMIN

Såsom det förutsätts i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin(10) har kommissionen tagit en rad initiativ om delningsekonomin. Såsom kommissionen tillkännagett i sitt meddelande En europeisk agenda för delningsekonomin(11) i juni 2016 kommer kommissionen att fortsätta med sin övervakning av hur ekonomin och lagstiftningen utvecklas för att uppmuntra till utveckling av nya och innovativa företagsmodeller och samtidigt tillförsäkra ett adekvat konsumentskydd och socialskydd.

KOMMISSIONENS FÖRKLARING OM MIKROPLAST

Som ett led i den nyligen antagna europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi(12) har kommissionen lagt fram ett integrerat arbetssätt för att åtgärda de farhågor som mikroplast ger upphov till, också när den förekommer i form av ingredienser i mikroplastpartiklar. Tyngdpunkten är förlagd till förebyggande åtgärder, varvid syftet är att minska utsläppen av mikroplast från alla huvudsakliga källor – antingen det rör sig om sådana produkter där mikroplast avsiktligen tillsätts (såsom produkter för kroppsvård och målarfärg) eller om mikroplasten kommer ut när andra produkter (såsom oxo-plaster, fordonsdäck, plastpellets och textilier) produceras eller används.

KOMMISSIONENS FÖRKLARING OM RAPPORTERING AV AVFALLSUPPGIFTER UNDER 2020

Med tanke på övervakningen av framstegen med uppnåendet av de nya målen för kommunalt avfall och förpackningsavfall, liksom med tanke på hithörande klausuler om översyn, framför allt för fastställande av mål för förebyggande av matsvinn samt för återvinning av spilloljor, vill kommissionen understryka vikten av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna uppnått om att medlemsstaterna kommer att säkerställa att rapporteringen av uppgifter enligt direktiven 2008/98/EG om avfall, 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall och 1999/31/EG om deponering av avfall i ändrad lydelse utsträcker sig till och med år 2020.

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 98.
(2) EUT C 17, 18.1.2017, s. 46.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 14 mars 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0070).
(4) COM(2015)0614.
(5) COM(2018)0029.
(6) COM(2018)0028.
(7) COM(2017)0637.
(8) COM(2018)0032.
(9) COM(2016)0773.
(10) COM(2015)0614.
(11) COM(2016)0356.
(12) COM(2018)0028.


Deponering av avfall ***I
PDF 119kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall (COM(2015)0594 – C8-0384/2015 – 2015/0274(COD))
P8_TA(2018)0115A8-0031/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0594),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0384/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 15 juni 2016(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 februari 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0031/2017),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/850.)

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 98.
(2) EUT C 17.18.1.2017, s. 46.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 14 mars 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0071).


Förfaranderegler i fråga om miljörapportering ***I
PDF 240kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets direktiv 87/217/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013, rådets direktiv 86/278/EEG och rådets direktiv 94/63/EG vad gäller förfaranderegler i fråga om miljörapportering, och om upphävande av rådets direktiv 91/692/EEG (COM(2016)0789 – C8-0526/2016 – 2016/0394(COD))
P8_TA(2018)0116A8-0253/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0789),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0526/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 februari 2017,(1)

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0253/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/… om ändring av förordning (EU) nr 1257/2013 ▌och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG och 2009/31/EG och rådets direktiv 86/278/EEG och 87/217/EEG, vad gäller förfaranderegler i fråga om miljörapportering, och om upphävande av rådets direktiv 91/692/EEG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/853.)

(1) EUT C 173, 31.5.2017, s. 82.


Kommissionens integritetspolicy, särskilt utnämningen av kommissionens generalsekreterare
PDF 181kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 om kommissionens integritetspolicy, särskilt utnämningen av kommissionens generalsekreterare (2018/2624(RSP))
P8_TA(2018)0117B8-0214/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens uttalande av den 12 mars 2018 om kommissionens integritetspolicy, särskilt utnämningen av kommissionens generalsekreterare,

–  med beaktande av kommissionens svar av den 25 mars 2018 på frågorna för skriftligt besvarande från ledamöter i budgetkontrollutskottet och under den utfrågning som utskottet anordnade den 27 mars 2018,

–  med beaktande av artikel 14.1 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, särskilt artiklarna 4, 7 och 29,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis,

–  med beaktande av förslaget till resolution från budgetkontrollutskottet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kommissionen måste, i egenskap av fördragens väktare, ovillkorligen agera i enlighet med reglernas bokstav och anda.

B.  Förtroendet för det europeiska projektet och Europeiska unionen kan bara upprätthållas om Europeiska unionens institutioner är ett föredöme när det gäller att visa aktning för lag och rätt, insyn i verksamhet och god förvaltningssed, och om de anses ha tillräckliga interna kontroller och motvikter för att reagera på ett adekvat sätt när dessa grundläggande principer hotas.

C.  Enligt fördragen är alla EU-institutioner självständiga i frågor som rör deras organisation och personalpolitik, inbegripet när de väljer sina högsta tjänstemän på grundval av meriter, erfarenhet och förtroende, i linje med tjänsteföreskrifterna och sina respektive arbetsordningar.

D.  Tjänster som utlyses externt leder ofta till valet av interna kandidater som inte uppfyller kraven för att ansöka enligt interna regler, och som därigenom kringgår den vanliga karriärutvecklingen.

E.  Utnämningar till ledande befattningar, såsom generalsekreterare, bör ske oberoende av andra utnämningar, så att man kan undvika misstankar om paketuppgörelser som inte medger insyn eller köpslående på grundval av ej offentliggjord information.

F.  Europeiska ombudsmannen håller nu på att undersöka det aktuella utnämningsförfarandet, och parlamentet är övertygat om att ombudsmannen kommer att informera kommissionen och parlamentet om sina synpunkter och eventuella förekomster av oegentligheter som har framkommit och som behöver följas upp.

G.  Kommissionen har medgett att det har funnits brister i kommunikationen angående utnämningen och har konstaterat att den behöver öka ansträngningarna på det området.

H.  Personalkommittéerna har, i sin roll som valda företrädare för personalen vid EU:s institutioner, begärt insynsvänliga förfaranden för utnämningar till alla ledande befattningar.

1.  Europaparlamentet beklagar att förfarandet för utnämning av kommissionens nya generalsekreterare den 21 februari 2018 genomfördes på ett sätt som orsakade omfattande irritation och ogillande hos allmänheten, bland Europaparlamentets ledamöter och i den europeiska offentliga förvaltningen. Parlamentet konstaterar att resultatet av detta förfarande riskerar att skada inte bara kommissionens utan alla EU-institutioners anseende. Kommissionen uppmanas att erkänna att detta förfarande och kommunikationen om det gentemot medierna, parlamentet och allmänheten har påverkat dess anseende på ett negativt sätt.

Sakförhållanden

2.  Europaparlamentet noterar att

   tjänsten som biträdande generalsekreterare utlystes den 31 januari 2018 med den vanliga tidsfristen på tio arbetsdagar för ansökningar (dvs. den 13 februari 2018),
   endast två kandidater sökte tjänsten, en man och en kvinna, båda från kommissionens ordförandes kansli; den nya generalsekreteraren var en av de sökande till tjänsten; den andra kandidaten sökte den lediga tjänsten den 8 februari 2018, gick igenom en heldag på utvärderingscentrumet den 12 februari 2018, drog tillbaka sin ansökan före intervjun med den rådgivande kommittén i utnämningsfrågor, som var planerad till den 20 februari 2018, och utnämndes sedan till kommissionens ordförandes nya kanslichef,
   den nya generalsekreteraren gick igenom förfarandet i artikel 29 i tjänsteföreskrifterna enligt följande:
   a) en heldag på utvärderingscentrumet (den 15 februari 2018),
   b) en intervju (den 16 februari 2018), en utvärdering och ett yttrande (den 20 februari 2018) av den rådgivande kommittén i utnämningsfrågor,
   c) en intervju med kommissionsledamoten med ansvar för budget och personal, och med kommissionens ordförande (den 20 februari 2018),
   inga protokoll fördes under dessa intervjuer, och att det inte heller noterades hur långa de var,
   kommissionskollegiet enhälligt utnämnde kommissionens ordförandes kanslichef till biträdande generalsekreterare den 21 februari 2018,
   den dåvarande generalsekreteraren därefter, under samma sammanträde, meddelade att han skulle gå i pension, efter att på förmiddagen samma dag ha skickat en formell skrivelse till ordföranden, där han tillkännagav sin avsikt att gå i pension den 31 mars 2018,
   kommissionens ordförande och hans kanslichef hade vetat sedan 2015 att den dåvarande generalsekreteraren avsåg att gå i pension strax efter mars 2018, en avsikt som bekräftades i början av 2018; ordföranden hade emellertid inte fört informationen vidare eftersom han inte ville underminera den dåvarande generalsekreterarens auktoritet, men han hade samtalat med sin kanslichef,
   kommissionens ordförande, efter att upprepade gånger ha misslyckats med att övertala den dåvarande generalsekreteraren att förlänga sin ämbetsperiod, allra minst borde ha informerat kommissionsledamoten med ansvar för budget och personal om den förestående lediga tjänsten, så att man i god tid hade kunnat vidta åtgärder för att tillsätta tjänsten enligt det normala förfarandet i enlighet med bästa praxis,
   kommissionskollegiet, på grundval av ett förslag från ordföranden, i samförstånd med kommissionsledamoten med ansvar för budget och personal och utan att utnämningen av ny generalsekreterare hade förts upp på föredragningslistan för sammanträdet, beslutade att i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna förflytta den nyutnämnda biträdande generalsekreteraren med sin tjänst till befattningen som kommissionens generalsekreterare (omplacering utan utlysning av tjänsten).

Den nya generalsekreterarens karriärutveckling

3.  Europaparlamentet noterar att

   den nya generalsekreteraren började arbeta vid kommissionen som tjänsteman i lönegrad AD 6 i november 2004, efter att ha klarat det allmänna uttagningsprovet för tjänstegruppen AD, COM/A/10/01; han befordrades till lönegrad AD 7 2007, lönegrad AD8 2009, lönegrad AD 9 2011 och lönegrad AD 10 2013,
   han den 10 februari 2010, medan han fortfarande var i lönegrad AD 8 i sin grundläggande karriär, flyttades över till tjänsten som chef för vice ordförande Redings kansli, där han innehade tjänsten som kanslichef i lönegrad AD 14, på direktörsnivå, i enlighet med de regler för kansliers sammansättning som gällde vid den tiden (SEC(2010)0104),
   den nya generalsekreteraren var tjänstledig av personliga skäl (CCP) under perioden 1 april–31 maj 2014 för att arbeta som kampanjchef för EPP-gruppens toppkandidat till tjänsten som kommissionens ordförande,
   han efter sitt återinträde i tjänst den 1 juni 2014 tillsattes i egenskap av tjänsteman i lönegrad AD 14 som chefsrådgivare vid generaldirektoratet för ekonomi och finans,
   den nya generalsekreteraren efter att framgångsrikt ha genomgått ett urvalsförfarande utnämndes till chefsrådgivare vid Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling med verkan från den 1 juli 2014; i och med denna utnämning blev han tjänsteman i lönegrad AD 14 i sin grundläggande karriär,
   den nya generalsekreteraren från den 1 juli 2014 till den 31 oktober 2014 överflyttades i lönegrad AD 14 till tjänsten som chef för övergångsteamet för Europeiska kommissionens tillträdande ordförande,
   han den 1 november 2014 överflyttades till tjänsten som chef för ordförandens kansli i lönegrad AD 15 i enlighet med reglerna för kansliernas sammansättning, vilka har varit i kraft sedan 2004 (se besluten SEC(2004)0185, SEC(2010)0104 och C(2014)9002),
   han den 1 januari 2017 befordrades till lönegrad AD 15 i sin grundläggande karriär (överflyttningarna borträknade) som tjänsteman inom ramen för det tionde befordringsförfarandet för högre tjänstemän, ett beslut som fattades av kommissionskollegiet (PV(2017)2221). Följaktligen var han, före sammanträdet den 21 februari 2018, i sin grundläggande karriär tjänsteman vid kommissionen i lönegrad AD 15 och chefsrådgivare vid generaldirektoratet för ekonomi och finans.

4.  Europaparlamentet uppmärksammar den nya generalsekreterarens ytterst snabba karriär, då han under en period på lite drygt 13 år gick från AD 6 till AD 15 och tillbringade åtta år i olika befattningar (efter den första befordrades han från AD 10 till AD 14 och efter den andra från AD 14 till AD 15).

Tidigare generalsekreterares karriärutveckling

5.  Europaparlamentet betonar att de tre föregående generalsekreterarna enligt vad kommissionen uppger blev direktör, generaldirektör och kanslichef innan de förflyttades till tjänsten som generalsekreterare, medan den nya generalsekreteraren inte haft några ledande uppgifter inom kommissionen. Parlamentet påpekar i synnerhet att han den 21 februari 2018 inte tjänstgjorde som biträdande generalsekreterare och att han har tjänstgjort i mindre än 14 månader i den grundläggande lönegraden AD 15.

Utnämningsförfarandet

6.  Europaparlamentet noterar att den nya generalsekreteraren enligt vad kommissionen uppger förflyttades i tjänstens intresse i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna och att tjänsten inte utlystes eftersom den inte ansågs vara ledig. Parlamentet konstaterar därmed att inga tjänstemän kunde söka den, eftersom förfarandet sköttes som en omplacering med tjänst snarare än en förflyttning i egentlig mening med en riktig utlysning av den lediga tjänsten.

7.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har använt samma förfarande för förflyttning enligt artikel 7 i tjänsteföreskrifterna för de tre föregående generalsekreterarna (förflyttning med tjänst snarare än förflyttning i egentlig mening). Parlamentet understryker emellertid att ingen av de föregående generalsekreterarna successivt utnämndes till biträdande generalsekreterare och generalsekreterare under samma sammanträde. Parlamentet understryker också att alla de tre föregående generalsekreterarna föreslogs för kollegiet under samma sammanträde där deras respektive föregångare förflyttades till en annan tjänst eller meddelade att de skulle gå i pension.

8.  Europaparlamentet betonar att utnämningen genom förflyttning initierades av kommissionens ordförande i samförstånd med kommissionsledamoten med ansvar för budget och personal och efter samråd med förste vice ordföranden (som hade rådfrågats angående kandidatens namn, men definitivt inte angående förfarandet).

9.  Europaparlamentet konstaterar att det inte är kommissionens praxis att förflytta direktörer i lönegrad AD 15 till generaldirektörstjänster, men noterar att kommissionen anser att kollegiet juridiskt sett kunde ha beslutat att förflytta en chefsrådgivare till tjänsten som generalsekreterare.

10.  Europaparlamentet ifrågasätter varför kommissionen använde olika förfaranden för utnämningarna till biträdande generalsekreterare respektive generalsekreterare för samma kandidat och under samma sammanträde.

Slutsatser

11.  Europaparlamentet betonar att kommissionens svar visar att ordföranden och hans kanslichef sedan 2015 har varit medvetna om den tidigare generalsekreterarens avsikt att gå i pension strax efter den 1 mars 2018, en avsikt som han bekräftade på nytt i början av 2018. Parlamentet understryker att detta skulle ha möjliggjort ett ordinarie utnämningsförfarande för hans efterträdare genom något av de två förfaranden som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna: 1) utnämning av kollegiet efter utlysning av tjänsten och ett urvalsförfarande i enlighet med artikel 29 i tjänsteföreskrifterna eller 2) förflyttning i tjänstens intresse i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, även här efter utlysning av tjänsten så att alla intresserade tjänstemän ges tillfälle att ansöka om denna förflyttning.

12.  Europaparlamentet noterar kommissionens synsätt att utlysandet av en tjänst inte behöver ses som en regel enligt tjänsteföreskrifterna, särskilt med avseende på tjänsten som generalsekreterare, som inte bara kräver särskild erfarenhet utan också en särskild nivå av förtroende från ordföranden och kommissionskollegiet.

13.  Europaparlamentet understryker att valet av förfarandet för förflyttning enligt artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, i form av omplacering av den nyutnämnde biträdande generalsekreteraren med sin tjänst till befattningen som generalsekreterare, medförde att det inte var nödvändigt att utlysa den avgående generalsekreterarens tjänst. Även om samma förfarande användes för utnämningarna av tidigare generalsekreterare hade de personerna tidigare innehaft generaldirektörstjänster med stort lednings- och budgetansvar. Parlamentet betonar dock att denna tradition att inte utlysa tjänster har nått vägs ände i så måtto att den inte motsvarar de moderna normer för öppenhet som kommissionen, Europaparlamentet och andra EU-institutioner bör hålla sig till.

14.  Europaparlamentet noterar kommissionens omfattande praxis att tillsätta tjänster genom interna förflyttningar i form av omplacering med tjänst, en praxis som används också för ledande befattningar. Samtidigt som parlamentet erkänner det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över i detta avseende är det oroat över att detta kan undergräva principen om lika möjligheter och äventyra urvalet av de mest kompetenta kandidaterna. Parlamentet uppmanar unionens alla institutioner att tillsätta tjänster genom sådana förflyttningar först efter att ha meddelat personalen, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis, och att prioritera öppna och transparenta förfaranden som syftar till att välja ut de mest kompetenta kandidaterna.

15.  Europaparlamentet understryker att endast ordföranden, kommissionsledamoten med ansvar för budget och personal, förste vice ordföranden samt den tidigare och den nya generalsekreterararen före kommissionskollegiets sammanträde den 21 februari 2018 kände till att förslaget till omedelbar utnämning av den nya generalsekreteraren skulle läggas fram.

16.  Europaparlamentet fastslår att detta förfarande tycks ha överraskat alla övriga kommissionsledamöter och förhindrat en diskussion dem emellan, eftersom utnämningen av en ny generalsekreterare inte förekom på föredragningslistan för kommissionsledamöternas sammanträde den 21 februari 2018.

17.  Europaparlamentet är djupt oroat över att detta förfarande för utnämning av den nya generalsekreteraren kan skapa tvivel om det föregående förfarandet för utnämning av den biträdande generalsekreteraren om det i första hand eventuellt inte har använts för att tillsätta denna lediga tjänst, utan snarare för att möjliggöra en förflyttning till tjänsten som generalsekreterare i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, utan att tjänsten utlysts. Parlamentet anser att även om ett sådant förfarande eventuellt uppfyller de rent formella kraven, går det ändå emot tjänsteföreskrifternas anda och förhindrar konkurrens om tjänsten från andra anställda som kan komma i fråga.

Slutsatser

18.  Europaparlamentet är besviket över att inte en enda kommissionsledamot verkar ha ifrågasatt denna överraskande utnämning, bett om en senareläggning av detta utnämningsbeslut eller begärt en grundläggande diskussion om rollen för en kommande generalsekreterare i kommissionen och om hur denna roll uppfattas, samtidigt som man kan konstatera att denna punkt inte fanns med på dagordningen.

19.  Europaparlamentet påminner om att generaldirektörerna vid EU-institutionerna ansvarar för hundratals anställda och genomförandet av omfattande budgetmedel som utanordnare samt att de även är skyldiga att underteckna en revisionsförklaring i sina årliga verksamhetsrapporter i slutet av varje budgetår. Parlamentet ifrågasätter därför kommissionens påstående om att ordförandens kanslichef kan anses vara likställd med en generaldirektör i fråga om lednings- och budgetansvar utan att ha innehaft en sådan tjänst, såsom var fallet med kommissionens tidigare generalsekreterare. Parlamentet påminner om att det interna meddelandet från kommissionens ordförande till kommissionen om sammansättningen av kommissionsledamöternas kanslier och talespersontjänsten av den 1 november 2014 varken ersätter eller ändrar tjänsteföreskrifterna.

20.  Europaparlamentet konstaterar att tvåstegsutnämningen av generalsekreteraren skulle kunna ses som en kuppliknande handling som tänjt och eventuellt även överskridit lagens ramar.

21.  Europaparlamentet betonar att parlamentet inte kan upptäcka någon ”allvarlig och akut situation”, enligt den förklaring som getts av parlamentets rättstjänst, för att motivera tillämpningen av förfarandet för förflyttning i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna utan någon utlysning av tjänsten.

Begärda åtgärder

22.  Europaparlamentet är medvetet om att ett gynnande förvaltningsbeslut i allmänhet inte kan återkallas på grund av rättsliga begränsningar, men uppmanar ändå kommissionen att omvärdera förfarandet för utnämning av den nya generalsekreteraren för att ge andra tänkbara kandidater inom den europeiska offentliga förvaltningen möjlighet att söka tjänsten och därmed möjliggöra ett större urval av tänkbara kandidater från samma tjänstegrupp och lönegrad. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra öppna och transparenta ansökningsförfaranden i framtiden.

23.  Europaparlamentet påpekar att för att upprätthålla en mycket god och oberoende samt lojal och motiverad europeisk offentlig förvaltning måste tjänsteföreskrifterna tillämpas enligt deras ordalydelse och anda. Parlamentet betonar att detta särskilt innebär att artiklarna 4, 7 och 29 i tjänsteföreskrifterna måste respekteras till fullo så att ”varje ledig tjänst vid en institution skall meddelas institutionens personal så snart tillsättningsmyndigheten beslutat att tillsätta den lediga tjänsten” och att detta krav på insyn också måste iakttas för förflyttningar i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, med undantag för mycket exceptionella och väl motiverade fall, som erkänts av domstolen.

24.  Europaparlamentet erinrar om att endast genom en utlysning av lediga tjänster i vederbörlig ordning är det möjligt att säkra ett brett urval av och en jämn könsfördelning bland de mest kvalificerade kandidaterna, vilket möjliggör väl underbyggda och optimala utnämningsbeslut. Parlamentet betonar att utlysningsförfaranden vars enda syfte är att uppfylla det formella kravet på utlysning måste undvikas av alla EU-institutioner och EU-organ.

25.  Europaparlamentet rekommenderar att beslutsprocesserna och beslutsförfarandena inom kommissionskollegiet måste stärkas för att undvika att godtyckliga utnämningar eller andra viktiga beslut ”vinkas igenom”, och därför måste alla sådana punkter finnas med i förslaget till föredragningslista.

26.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang alla Europeiska unionens institutioner och organ att också sätta stopp för bruket av ”väntjänster” som riskerar att skada förfaranden och därmed EU:s trovärdighet. Parlamentet betonar att politiskt inflytande inte får undergräva tillämpningen av tjänsteföreskrifterna. Parlamentet anser att alla lediga tjänster bör utlysas för att främja öppenhet, integritet och lika möjligheter. Parlamentet betonar att om institutionerna trots detta beslutar att avvika från denna princip bör de endast göra det inom de snäva marginaler som fastställts genom rättspraxisen från Europeiska unionens domstol.

27.  Europaparlamentet föreslår att tjänstemän från de organ som företräder personalen ingår i parlamentets urvalskommittéer för högre chefsbefattningar.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla andra berörda EU-institutioner att återkalla beslut genom vilka de anser att tjänsten som ordförandens kanslichef kan likställas med tjänsten som generaldirektör och att tjänsten som en kommissionsledamots kanslichef kan likställas med tjänsten som direktör. Kommissionen uppmanas också att se till att den kommande översynen av tjänsteföreskrifterna enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriver värdefulla karriärmöjligheter, för både tjänstemän som har gått den traditionella karriärvägen och medarbetare vid kanslierna:

   med beaktande av artikel 7 genom att förtydliga förfarandet för att flytta en tjänstemans tjänst, något som endast har utvecklats genom rättspraxis,
   genom att integrera de relevanta interna bestämmelserna för medarbetare vid kanslier, och
   genom att fastställa helt transparenta förfaranden för utnämning av generalsekreterare.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före slutet av 2018 se över det administrativa förfarandet för utnämning av högre tjänstemän för att till fullo säkerställa att de bästa kandidaterna väljs ut inom ramen för största möjliga transparens och lika möjligheter, och därmed också tjäna som föredöme för andra EU-institutioner.

30.  Europaparlamentet är medvetet om att artikel 17 i kommissionens arbetsordning tillskriver generalsekreteraren, som bör ha bred erfarenhet av ledarskap och ordförandens förtroende, ett särskilt ledningsansvar. Parlamentet anser att det är nödvändigt att uppdatera och förtydliga denna arbetsordning för att neutraliteten i generalsekreterarens roll ska kunna garanteras i en (parti-)politisk miljö. Parlamentet förväntar sig att bli underrättat om en sådan uppdatering senast i september månad 2018.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till alla EU‑institutioner.


Utvecklingen avseende FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration och om flyktingar
PDF 285kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 om framstegen när det gäller FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration samt om flyktingar (2018/2642(RSP))
P8_TA(2018)0118B8-0184/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) agenda för anständigt arbete, och särskilt ILO:s konvention nr 189 (2011) om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare,

–  med beaktande av resolution A/RES/71/1 som FN:s generalförsamling antog den 19 september 2016, ”New York-deklarationen för flyktingar och migranter”(1),

–  med beaktande av bilaga I till New York-deklarationen, ”Comprehensive refugee response framework”,

–  med beaktande av bilaga II till New York-deklarationen, ”Towards a global compact for safe, orderly and regular migration”,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer av den 6 mars 2017 för främjande och skydd av barnets rättigheter, samt av kommissionens meddelande av den 12 april 2017 om att skydda migrerande barn (COM(2017)0211),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/71/280 av den 6 april 2017 om villkoren för mellanstatliga förhandlingar om den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration(2),

–  med beaktande av rapporten av den 28 april 2017 från FN:s råd för mänskliga rättigheter, ”Rapport från den särskilda rapportören för migranters mänskliga rättigheter om en agenda för 2035 för underlättande av människors rörlighet”(3),

–  med beaktande av UNHCR:s dokument av den 17 maj 2017, ”Towards a global compact on refugees: a roadmap”(4),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares, Antonio Guterres, rapport av den 11 januari 2018, ”Making migration work for all”(5),

–  med beaktande av det första utkastet till UNHCR:s globala pakt om flyktingar av den 31 januari 2018(6),

–  med beaktande av det första utkastet om den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration, och den andra versionen av detta utkast, av den 5 februari 2018(7) respektive den 5 mars 2018(8),

–  med beaktande av Abidjanförklaringen från det femte toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen i november 2017,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1 ”Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling”, och dess 17 mål för hållbar utveckling, som antogs den 25 september 2015 vid FN:s toppmöte i New York(9),

–  med beaktande av internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjers rättigheter, antagen av FN:s generalförsamling genom resolution A/RES/45/158 av den 18 december 1990(10),

–  med beaktande av den gemensamma allmänna kommentaren från kommittén för skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjers rättigheter (CMW) och kommittén för barnets rättigheter (CRC) om de mänskliga rättigheterna för barn i samband med internationell migration,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om de mänskliga rättigheterna och migration i tredjeländer(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om resiliens som en strategisk prioritering för EU:s yttre åtgärder(13),

–  med beaktande av sina resolutioner om åtgärder för att hantera flykting- och migrationsflöden: resolutionerna av den 5 april 2017 om EU:s yttre åtgärder(14) och av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(15),

–  med beaktande av betänkandet som antogs den 12 oktober 2017 av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en unionsram för vidarebosättning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (A8-0316/2017), och EU:s behov av en vidarebosättningsgrad som uppgår till minst 20 % av den årliga prognosen över de globala vidarebosättningsbehoven,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 13.2 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna klargjorde 1999, i sin allmänna kommentar nr 273 (punkt 8), att denna rättighet inte kan göras beroende av något särskilt syfte eller av den tid under vilken personen väljer att vistas utanför landet.

B.  Vid det toppmöte om flyktingar och migranter som anordnades av FN:s generalförsamling i New York den 19 september 2016 antog FN:s medlemsstater enhälligt New York-deklarationen för flyktingar och migranter, på grundval av vilken två separata, fristående och självständiga – men innehållsligt sammanhängande – processer inleddes inför antagandet av en global pakt om flyktingar under 2018 och en global pakt för säker, ordnad och reguljär migration, som kommer att undertecknas vid en konferens i Marocko i december 2018.

C.  Bilaga I till New York-deklarationen innehåller en vittomspännande åtgärdsram för flyktingar (Comprehensive Refugee Response Framework, CRRF), grundad på principen om delat ansvar på internationell nivå och FN:s medlemsstaters beslutsamhet att ta itu med de bakomliggande orsakerna till tvångsförflyttningar. CRRF innehåller särskilda åtgärder som är utformade för att minska trycket på värdländerna, öka flyktingars självständighet, öka tillgången till tredjelandslösningar och stödja förhållandena i ursprungsländerna för ett återvändande under säkra och värdiga former.

D.  FN:s flyktingkommissarie har ombetts att genomföra samråd om ett handlingsprogram för att komplettera CRRF, och att föreslå en global pakt om flyktingar i sin årliga rapport till generalförsamlingen 2018.

E.  EU och dess medlemsstater deltog i den förberedande processen och i de diskussioner som har lett till att de första utkasten lades fram. I och med inledningen av den mer kritiska fasen av processen, och som en följd av Förenta staternas beslut att lämna förhandlingarna, har det blivit ännu viktigare att EU och dess medlemsstater intar en ledande roll för att säkerställa en stark, personcentrerad och människorättsbaserad text.

F.  Migration är en komplex mänsklig företeelse. Samtidigt som flyktingar specifikt definieras och skyddas i internationell rätt som personer som befinner sig utanför sitt ursprungsland på grund av fruktad förföljelse, konflikt, våld eller andra omständigheter, och som till följd av detta behöver internationellt skydd, innehar både flyktingar och migranter mänskliga rättigheter och drabbas ofta av ökad utsatthet, våld och övergrepp under migrationsprocessen. Både den globala flyktingpakten och den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration är kompletterande processer som kommer att kräva gemensamma åtgärder för att kunna genomföras.

G.  Människors rörlighet och migration är en växande realitet, med ungefär 258 miljoner internationella migranter runtom i världen. Antalet migranter, uttryckt som andel av världens befolkning, ökade från 2,8 % år 2000 till 3,4 % år 2017. Kvinnor utgör 48 procent av migranterna. De flesta migranter färdas på ett säkert och ordnat sätt. 85 % av migrationen sker mellan länder på samma utvecklingsnivå. År 2017 var EU källan till det näst största antalet internationella migranter (61 miljoner)(16).

H.  Enligt uppgifter från UNHCR var cirka 65 miljoner människor tvångsförflyttade i slutet av 2015, varav 12 miljoner syrier. Enligt Världsbanken har cirka 9 miljoner människor tvångsförflyttats mellan 2012 och 2015, vilket allvarligt utmanar det globala systemet för humanitärt bistånd. 84 % av världens flyktingar, och 99 % av internt fördrivna personer, tas emot av utvecklingsländer eller utvecklingsregioner, varvid den afrikanska kontinenten tar emot de flesta av dem, medan endast 10 % av alla flyktingar tas emot av europeiska länder, med undantag av Turkiet. Enligt det av UNHCR beräknade globala behovet av vidarebosättning under 2018 uppskattas närmare 1,2 miljoner personer behöva vidarebosättning. Fler än 46 000 migranter och flyktingar har dött i hela världen sedan 2000 medan de sökte säkerhet och värdighet utomlands, varav uppskattningsvis minst 14 500 dödsfall i centrala Medelhavsområdet sedan 2014(17).

I.  Europa har genom historien varit både en destinationsregion och en ursprungsregion. Européer har också utvandrat på grund av ekonomiska svårigheter, konflikter eller politisk förföljelse. Den pågående ekonomiska och finansiella krisen har fått ett stort antal européer att utvandra, inbegripet till tillväxtekonomier på södra halvklotet.

J.  Många migrerande barn råkar ut för våld, övergrepp och utnyttjande. I fråga om fler än 100 länder är det känt att de frihetsberövar barn av migrationsrelaterade skäl(18). För flyktingbarn är det fem gånger troligare att de inte går i skolan än för andra barn, och färre än en fjärdedel av flyktingungdomarna är inskrivna i sekundärskolan.

K.  Migrerande arbetstagare utsätts ofta för diskriminering, utnyttjande och kränkningar av sina rättigheter. 23 % av de 24,9 miljoner människor som tvångsarbetar i världen är internationella migranter.

L.   Erfarenheten har visat att migranter ger positiva bidrag till både sina bosättnings- och sina hemländer. Migranter bidrar till sina bosättningsländer genom att betala skatt och skjuta till runt 85 % av sina inkomster i ekonomierna i dessa länder. Under 2017 överfördes uppskattningsvis 596 miljarder dollar som penningöverföringar i hela världen, varav 450 miljarder dollar gick till utvecklingsländer, vilket är upp till tre gånger så mycket som det sammanlagda offentliga utvecklingsbiståndet.

1.  Europaparlamentet uttalar sitt starka stöd för målen för New York-deklarationen för flyktingar och migranter och den motsvarande processen för att utveckla ett system för global styrning, förbättra samordningen om internationell migration, människors rörlighet, stora flöden av flyktingar och utdragna flyktingsituationer, och för att införa varaktiga lösningar och strategier för att tydligt markera vikten av att skydda flyktingars och migranters rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att enas bakom en enda EU‑ståndpunkt och aktivt försvara och främja förhandlingarna om den viktiga frågan om FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration samt om flyktingar.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att i en värld där alla är beroende av alla kan de utmaningar som rör människors rörlighet bäst åtgärdas på ett effektivt sätt av det internationella samfundet som helhet. Därför välkomnar parlamentet inledandet av mellanstatliga förhandlingar om en global pakt för säker, ordnad och reguljär migration och av det formella samrådet om en global flyktingpakt, på grundval av de första utkasten, som ska slutföras senast i juli 2018.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen, särskilt den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, att använda sig av hela sin diplomatiska tyngd och mobilisera EU:s delegationer, inte bara i New York och Genève utan också i andra viktiga länder, särskilt utvecklingsländer, vars verkliga deltagande i processen är av avgörande betydelse i deras egenskap av ursprungs- och transitländer men också destinationsländer och bör underlättas av EU, i syfte att se till att processen når framgång.

5.  Europaparlamentet betonar att grundläggande internationella fördrag om de mänskliga rättigheterna erkänner rättigheter för alla människor, däribland migranter och flyktingar, oavsett rättslig status, och ålägger stater att upprätthålla dessa rättigheter, inbegripet den grundläggande principen om non-refoulement. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt människor i utsatta situationer och i behov av särskild medicinsk eller psykologisk hjälp, bland annat till följd av fysiskt fördomsbaserat, sexuellt eller könsrelaterat våld eller tortyr. Parlamentet förespråkar införlivandet av konkreta åtgärder i de globala pakterna i detta avseende. Vidare påminner parlamentet om att utsatthet uppstår till följd av omständigheter i ursprungs-, transiterings- och mottagnings- eller destinationsländerna, inte bara till följd av personens identitet, utan också till följd av politiska ställningstaganden, ojämlikhet och strukturell och samhällelig dynamik.

6.  Europaparlamentet påminner om att i målen för hållbar utveckling, som ingår i Agenda 2030, erkänns att planerade och välhanterade migrationspolitiska åtgärder kan bidra till att uppnå hållbar utveckling och tillväxt för alla samt minska ojämlikheten inom och mellan staterna. Parlamentet efterlyser med kraft att vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt de migrationsrelaterade aspekterna i målen för hållbar utveckling och i de globala pakterna. EU och medlemsstaterna uppmanas att fullgöra sitt åtagande om att uppnå de mål för hållbar utveckling som rör barn, genom att genomföra EU:s riktlinjer av den 6 mars 2017 för främjande och skydd av barnets rättigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att göra ett fristående åtagande att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt kvinnors och flickors egenmakt som en central del av den globala pakten, i linje med mål 5 för hållbar utveckling. Vidare påminner parlamentet om att migration kan vara en pådrivande faktor för kvinnors egenmakt och jämställdhet, med tanke på att 48 % av migranterna är kvinnor och två tredjedelar av dem arbetar.

8.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att göra ett fristående åtagande om att säkerställa skyddet av migrerande barn. Parlamentet understryker att alla barn, oavsett deras migrations- eller flyktingstatus, först och främst är barn, som har rätt till alla de rättigheter som är inskrivna i FN:s konvention om barnets rättigheter, och att barnets bästa måste komma i främsta rummet i alla beslut och åtgärder som berör dem. De globala pakterna är en möjlighet att stärka riktmärken för skydd av barn som påverkas av migration och tvångsförflyttningar. Parlamentet välkomnar att det redan i det första utkastet finns tydliga åtaganden om särskilda brådskande frågor, t.ex. en uppmaning till stopp för frihetsberövande av barn, förbättrade åtgärder för saknade migranter, starkt stöd för familjeåterförening och andra reguljära angreppssätt, förebyggande av statslöshet för barn och inkludering av flyktingbarn och asylsökande barn i nationella system för skydd av barn, utbildning och hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att agera kraftfullt till förmån för dessa förslag för att säkerställa att de bibehålls i den slutliga text som ska antas i december.

9.  Europaparlamentet betonar att fokus också i fortsättningen bör ligga på att ta itu med de olika drivkrafterna bakom irreguljär migration och tvångsförflyttning (konflikter, förföljelse, etnisk rensning, allmänt våld eller andra faktorer såsom extrem fattigdom, klimatförändringar eller naturkatastrofer).

10.  Europaparlamentet beklagar det fortsatta och utbredda fenomenet statslöshet, som är ett akut problem på människorättsområdet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att denna fråga hanteras på lämpligt sätt under de pågående förhandlingarna om globala pakter.

11.  Europaparlamentet betonar att samråden och förhandlingarna måste vara öppna och inkluderande och i så stor utsträckning som möjligt involvera alla berörda parter, lokala och regionala myndigheter och institutioner och det civila samhället, bland annat migrantorganisationer, trots förhandlingarnas mellanstatliga karaktär. Parlamentet betonar behovet av att utnyttja parlamentens roll i slutfasen av den process som leder fram till antagandet av pakterna och framhåller särskilt behovet av att stärka den parlamentariska dimensionen av EU:s ståndpunkt.

12.  Europaparlamentet anser att man bör utveckla en samordningsmekanism för att säkerställa komplementaritet mellan de båda pakterna och samstämmighet i övergripande frågor.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att samla in och övervaka disaggregerade data om migration och flyktingar, som ska åtföljas av migrationsspecifika indikatorer – vilka är avgörande för utformningen av politiken – och bygga på realistiska uppgifter snarare än på myter eller felaktiga uppfattningar. Samtidigt är det viktigt att säkerställa de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till integritet, och uppgiftsskyddet och att förhindra att registrerade personer utsätts för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av att inom en snar framtid stärka uppföljningen av hur de båda globala pakterna genomförs, särskilt med anledning av deras icke-bindande karaktär, så att de olika inblandade länderna inte tillämpar en à la carte-strategi. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en noggrann övervakning genom fastställande av riktmärken och indikatorer när så är lämpligt. Parlamentet betonar att det är viktigt att se till att FN-systemet och dess relevanta organ ges de resurser som krävs för att utföra de eventuella uppgifter som staterna beslutar att delegera till dem vid genomförandet och uppföljningen av pakterna.

15.  Europaparlamentet inser att migrationshanteringen kräver stora investeringar, tillräckliga resurser och flexibla och öppna instrument, och att det kommer att behövas välkonstruerade, flexibla och effektiva instrument för att hantera migrationsutmaningarna under de kommande åren. Parlamentet anser att EU:s finansieringsinstrument måste spela en större roll i genomförandet av de globala pakterna. Dessutom måste nästa fleråriga budgetram omfatta finansiell samstämmighet och innehålla en översyn av det långsiktiga budgetstödet för migrations- och asylpolitik och åtgärder som följer av de globala pakterna. Parlamentet anser att utvecklingsbudgeterna även i fortsättningen måste vara inriktade på hållbar utrotning av fattigdom.

Den globala flyktingpakten

16.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till flyktingpakt och dess människorättsbaserade och personcentrerade inriktning, och lovordar UNHCR:s arbete och åtagande att fullt ut genomföra sitt mandat. Parlamentet uppmanar alla länder att göra åtaganden om en mer jämlik fördelning av ansvaret för att ta emot och stödja flyktingar i världen och uppmanar med eftertryck EU och dess medlemsstater att erkänna och ta sin egen del av ansvaret. Parlamentet efterlyser en global mekanism för ansvarsfördelning, som stöder en människorättsbaserad inriktning på den föreslagna pakten.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa ett kraftfullt och kontinuerligt stöd till utvecklingsländer som tar emot ett stort antal flyktingar och av att se till att flyktingarna erbjuds hållbara lösningar, bland annat möjligheter att bli självförsörjande och integreras i de samhällen där de bor. Parlamentet påminner om att pakten ger en unik möjlighet att stärka kopplingen mellan humanitärt bistånd och utvecklingspolitik och att förbättra ändamålsenligheten, effektiviteten och hållbarheten i att skydda och hitta lösningar för flyktingar, skapa en omfattande åtgärdsstrategi och sammanföra alla berörda parter.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att inkludera flyktingar som aktiva aktörer i utformningen av pakten och andra internationella åtgärder för flyktingsituationer.

19.  Europaparlamentet efterlyser en icke-kriminalisering av humanitärt bistånd och ökad kapacitet i samband med sök- och räddningsinsatser för personer i nöd. Dessutom måste alla länder öka sin kapacitet och erkänna det stöd som privata aktörer och icke-statliga organisationer ger vid räddningsinsatser till havs och på land.

20.  Europaparlamentet efterlyser en stabil utveckling och en förstärkning av lösningarna för vidarebosättning i den pakt som förhandlas fram, som ett centralt element för en rättvis ansvarsfördelning, med hjälp av särskilda och samordnade åtaganden som fastställer eller ökar vidarebosättningsprogrammens omfattning, storlek och kvalitet så att man kan tillgodose det årliga globala behov av vidarebosättning som identifierats av UNHCR. Parlamentet uppmanar särskilt EU:s medlemsstater att ta sitt ansvar och öka sitt engagemang i denna fråga.

21.  Europaparlamentet kräver att rätten till familjeåterförening respekteras fullt ut och att det skapas säkra och lagliga möjligheter för flyktingar, utöver vidarebosättning, bland annat humanitära korridorer, humanitära internationella viseringar, regionala vidarebosättningsprogam och andra kompletterande lagliga möjligheter (t.ex. privata sponsorskap, viseringar för studier, stipendiesystem för flyktingar och flexibla viseringsarrangemang) så att flyktingar kan ta sig till destinationer med lämpliga och värdiga mottagningsförhållanden.

22.  Europaparlamentet uppmanar alla länder att underteckna, ratificera och följa Genèvekonventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och protokollet från 1967 angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen).

23.  Europaparlamentet betonar behovet av att utnyttja denna möjlighet att fullt ut utveckla ett förnyat och övergripande genusperspektiv för gemensamma internationella insatser för flyktingar, där man tar upp kvinnors särskilda behov av skydd, bland annat bekämpning av våld mot kvinnor, och där man stärker kvinnors förmåga och färdigheter när det gäller återuppbyggnad och motståndskraft i alla samhällen, och därigenom kan sluta betrakta kvinnor som offer. Parlamentet kräver i detta sammanhang att kvinnor får möjlighet att delta fullt ut, redan från barndomen, genom att flickor ges tillgång till utbildning, även i nödsituationer och konfliktområden, genom att man lyssnar på deras synpunkter och tar hänsyn till deras behov och verklighet och genom man låter dem delta i utformningen av strategier och lösningar för flyktingkrisen så att dessa blir mer hållbara, flexibla och effektiva.

Den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration

24.  Europaparlamentet insisterar på att den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration bör vara personcentrerad och människorättsbaserad och sörja för långsiktiga, hållbara och övergripande åtgärder till nytta för alla berörda parter samtidigt som den bygger på principen om partnerskap och stärkt samarbete mellan ursprungs-, transit- och destinationsländerna.

25.  Europaparlamentet anser att pakten ger en unik möjlighet att föra upp kopplingen mellan utveckling och migration på den internationella politiska dagordningen. Parlamentet är övertygat om att målen för hållbar utveckling ger en heltäckande och övergripande ram för att fastställa kopplingen mellan migration och utveckling.

26.  Europaparlamentet påminner om att det i rapporten Making migration work for all från FN:s generalsekreterare framhålls att det finns klara belägg för att migration, trots alla verkliga utmaningar, gynnar både migranter och värdsamhällen i ekonomiskt och socialt hänseende och kan vara en drivkraft för ekonomisk tillväxt och innovation. Parlamentet stöder helhjärtat en positiv syn på migration även i fortsättningen och uppmanar EU och internationella informationskampanjer att fokusera på bevis och motverka rasistiska och främlingsfientliga tendenser i samhället.

27.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att minimera kostnaderna för penningförsändelser och att ta upp denna fråga under de pågående förhandlingarna om pakten.

28.  Europaparlamentet framhåller att migration har erkänts som en proaktiv anpassningsstrategi, ett försörjningssystem mot fattigdom och en bidragande faktor för tillväxt för alla och hållbar utveckling.

29.  Europaparlament är övertygat om att det nu är dags att samla alla delar av FN:s organisation, däribland Internationella organisationen för migration (IOM), för att stödja de internationella insatserna för att hantera migration och stärka samarbetet. Det är därför djupt beklagligt att den amerikanska regeringen har beslutat att dra sig ur förhandlingarna om en global pakt för säker, ordnad och reguljär migration. Parlamentet uppmanar EU att visa ledarskap i denna process och att fördöma andra länder som lämnar förhandlingarna eller lyckas urvattna innehållet i den slutgiltiga pakten. EU uppmanas också att leva upp till sitt ansvar som global aktör och att arbeta för att säkerställa ett framgångsrikt slutförande av förhandlingarna. Parlamentet insisterar på att alla EU-medlemsstater ska visa enighet och tala med en röst till stöd för ett internationellt människorättsbaserat system för migrationshantering.

30.  Europaparlamentet anser att man genom att skapa fler lagliga vägar för migration, bland annat på grundval av realistiska analyser av arbetsmarknadens behov, skulle motverka irreguljär migration, vilket i sin tur skulle leda till att färre människor dör, att färre irreguljära migranter utnyttjas av människosmugglare och att färre irreguljära migranter utnyttjas av samvetslösa arbetsgivare.

31.  Europaparlamentet uppmanar alla länder att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och utnyttjande av migranter på sitt territorium, bland annat av arbetsgivare. FN:s medlemsstater uppmanas därför att underteckna, ratificera och följa den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjers rättigheter, som antogs genom generalförsamlingens resolution 45/158 av den 18 december 1990. Parlamentet betonar att pakten bör följa och uppfylla internationella arbetsnormer, särskilt de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet och de relevanta ILO- och FN-konventionerna om skydd för migrerande arbetstagare och deras familjer.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa tillräckligt stöd för frivilligt återvändande och för återintegrering för människor som återvänder till sitt hemland. Parlamentet betonar att barn endast bör återsändas om det ligger i deras eget intresse och om det sker på ett säkert sätt, med stöd och på frivillig basis. I detta sammanhang bör man ta hjälp av barnspecifika rapporter med information om ursprungsland och ge långsiktigt stöd för att de ska kunna återintegreras.

33.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att överväga att anta detaljerade nationella eller regionala och lokala handlingsplaner, främja ett förvaltningsövergripande tillvägagångssätt för genomförandet av paktens rekommendationer för att hantera de olika aspekterna av migration, däribland utveckling, mänskliga rättigheter, säkerhet, sociala aspekter, ålder och kön, och att reflektera över politiska konsekvenser för hälso- och sjukvård, utbildning, skydd av barn, bostäder, social delaktighet, rättvisa, sysselsättning och socialt skydd.

34.  Europaparlamentet stöder kravet i New York-deklarationen om systematisk uppföljning och översyn av medlemsstaternas åtaganden i fråga om migration. Parlamentet förklarar sig berett att delta i denna process på EU-nivå och stöder deltagandet av migranter och andra berörda parter.

35.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att hålla parlamentet fullständigt informerat i alla skeden av den process som leder fram till antagandet av de globala pakterna.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s flyktingkommissariat, Internationella organisationen för migration och Förenta nationerna.

(1) http://www.un.org/en/development/desa/population/migration/generalassembly/docs/A_RES_71_1_E.pdf
(2) https://www.un.org/en/development/desa/population/migration/generalassembly/docs/A_RES_71_280.pdf
(3) A/HRC/35/25 https://daccess-ods.un.org/TMP/8451200.72364807.html
(4) http://www.unhcr.org/58e625aa7.pdf
(5) https://refugeesmigrants.un.org/SGReport
(6) http://www.unhcr.org/Zero-Draft.pdf
(7) https://refugeesmigrants.un.org/sites/default/files/180205_gcm_zero_draft_final.pdf
(8) https://refugeesmigrants.un.org/sites/default/files/2018mar05_zerodraft.pdf
(9) FN:s resolution 70/1 http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
(10) http://www.un.org/documents/ga/res/45/a45r158.htm
(11) EUT C 58, 15.2.2018, s. 109.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0404.
(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0242.
(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0124.
(15) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.
(16) FN, avdelningen för ekonomiska och sociala frågor, befolkningsenheten (2017). Trends in International Migrant Stock: The 2017 revision (FN:s databas, POP/DB/MIG/Stock/Rev.2017).
(17) https://missingmigrants.iom.int/latest-global-figures
(18) Unicef-rapport , Uprooted: the growing crisis for refugee and migrant children, september 2016, s. 39, https://www.unicef.org/videoaudio/PDFs/Uprooted.pdf


Genomförandet av EU:s externa finansieringsinstrument: halvtidsöversynen 2017 och den framtida strukturen efter 2020
PDF 335kWORD 70k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 om genomförandet av EU:s externa finansieringsinstrument: halvtidsöversynen 2017 och den framtida strukturen efter 2020 (2017/2280(INI))
P8_TA(2018)0119A8-0112/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2306 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020(7) (förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder(8),

–  med beaktande av rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(11) (budgetförordningen),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utrikesfrågor av den 18 april 2017 till budgetutskottet och budgetkontrollutskottet över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2012/2002, (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013, (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1308/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och (EU) nr 652/2014 samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU (COM(2016)0605 – C8‑0372/2016 – 2016/0282(COD))(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(13) (”kommittéförfarandeförordningen”),

–  med beaktande av kommissionens beslut C(2014)9615 av den 10 december 2014 om inrättandet av EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien, ”Madad-fonden”, och av kommissionens beslut C(2015)9691 av den 21 december 2015 om ändring av beslut C(2014)9615,

–  med beaktande av kommissionens beslut C(2015)7293 av den 20 oktober 2015 om inrättande av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer i Afrika, och av kommissionens beslut C(2017)0772 av den 8 februari 2017 om ändring av kommissionens beslut C(2015)7293,

–  med beaktande av kommissionens beslut C(2015)9500 av den 24 november 2015 om samordning av unionens och medlemsstaternas åtgärder genom en samordningsmekanism – flyktingfaciliteten för Turkiet(14), och av kommissionens beslut C(2016)0855 av den 10 februari 2016(15) och C(2017)2293 av den 18 april 2017(16) om flyktingfaciliteten för Turkiet och om ändring av kommissionens beslut C(2015)9500,

–  med beaktande av de olika rapporterna från Europeiska revisionsrätten om EU:s externa finansiering, särskilt särskild rapport nr 18/2014 om EuropeAids system för utvärdering och resultatinriktad övervakning,

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 15 december 2017 Halvtidsöversyn av de externa finansieringsinstrumenten (COM(2017)0720) och de åtföljande arbetsdokumenten om utvärderingen av den gemensamma genomförandeförordningen (SWD(2017)0606), om Europeiska grannskapsinstrumentet (SWD(2017)0602), om instrumentet för stöd inför anslutningen (SWD(2017)0463), om instrumentet som bidrar till stabilitet och fred (SWD(2017)0607), om partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer (SWD(2017)0608) samt om Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) (SWD(2017)0604),

–  med beaktande av externa utvärderingar av de externa finansieringsinstrumenten(17),

–  med beaktande av Europaparlamentets pågående förfaranden om den framtida fleråriga budgetramen (FBR) efter 2020,

–  med beaktande av den europeiska bedömningen av genomförandet från Europaparlamentets utredningstjänst The EU external financing instruments and the post-2020 architecture (EU:s externa finansieringsinstrument och strukturen efter 2020),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 24 november 2015 Årsrapport 2015 om Europeiska unions politik för utvecklingsbistånd och externt bistånd och om dess genomförande under 2014 (COM(2015)0578),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 19 december 2016 Årsrapport 2016 om genomförandet av Europeiska unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder 2015 (COM(2016)0810),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 7 juni 2017 En strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 april 2014 om den EU-övergripande strategin och dess konsekvenser för samstämdheten i EU:s yttre åtgärder(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(22),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Turkiet(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Albanien(25) och om kommissionens rapport för 2016 om Bosnien och Hercegovina(26),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Montenegro(27),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Kosovo(28), om kommissionens rapport för 2016 om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien(29), och om kommissionens rapport för 2016 om Serbien(30),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 6 februari 2018 Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan (COM(2018)0065),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling(31),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018(32),

–  med beaktande av den globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som offentliggjordes i juni 2016(33),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser,

–  med beaktande av EU:s strategi Handel för alla,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 9 november 2017 om genomförandet av EU: s frihandelsavtal (SWD(2017)0364),

–  med beaktande av de ansvarsområden som dess utskott för utrikesfrågor har som ansvarigt utskott för all lagstiftning, programplanering och kontroll av åtgärder som genomförs inom ramen för Europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II, EIDMR, partnerskapsinstrumentet och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, samt den politik som ligger till grund för dem (avsnitt I i bilaga V i arbetsordningen),

–  med beaktande av den förklaring från Europeiska kommissionen som bifogats förordningarna om inrättande av de externa finansieringsinstrumenten, i vilken kommissionen åtar sig att delta i strategiska dialoger med parlamentet om kommissionens programplanering,

–  med beaktande av arbetsordningen för kommittéerna för det europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II, EIDMR, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A8-0112/2018), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är fortfarande världens största givare av externt bistånd.

B.  Externa finansieringsinstrument är de viktigaste mekanismerna för att stödja EU:s åtgärder på den globala arenan, och EU:s yttre åtgärder blir allt viktigare för de europeiska medborgarna.

C.  På grund av de begränsade resurserna har de externa finansieringsinstrumentens gränser ofta tänjts till det yttersta.

D.  Kommissionen konstaterar i sin rapport om halvtidsöversynen att de externa instrumentens nuvarande struktur i allmänhet är ändamålsenlig.

E.  En sammanslagning av instrumenten kan inte vara ett mål i sig.

F.  EU har ställts inför många utmaningar inte bara i det nära grannskapet, utan också på den globala arenan.

G.  EU måste i sina yttre åtgärder prioritera hanteringen av globala utmaningar av avgörande betydelse, såsom fred och hållbar utveckling, och erkänna att främjande av mänskliga rättigheter för alla, rättsstaten samt demokratin, med särskilt fokus på jämställdhet mellan könen och social rättvisa, liksom stöd till människorättsförsvarare, krävs för att dessa mål ska uppnås.

H.  EU:s externa ekonomiska bistånd är ett mycket viktigt instrument för att stödja såväl ekonomiska reformer som demokratisk, politisk och institutionell konsolidering i partnerländerna.

I.  Det finns ingen likartad och solid parlamentarisk granskning för alla instrument.

J.  EU:s bistånd måste å det snaraste göras mer synligt för medborgarna i både partnerländerna och Europeiska unionen, så att nyttan av EU-stödet förs fram på ett bättre sätt. Att investera i konkreta och påtagliga projekt, som syns mer och kan bli mer lättillgängliga för allmänhetenen, samtidigt som en omfattande, effektiv och systematisk kommunikationsstrategi tas fram inom ramen för varje instrument, kan i detta avseende vara mycket värdefullt.

K.  Strategisk kommunikation ställs ofta inför yttre utmaningar såsom vilseledande informationskampanjer mot EU och dess medlemsstater, vilket kräver större ansträngningar. Att främja objektiv, oberoende och opartisk information samtidigt som man hanterar de rättsliga aspekterna av det medieklimat i vilket EU:s instrument och åtgärder sätts in är därför av avgörande betydelse.

L.  Internationell handel är ett av EU:s centrala verktyg för att hjälpa länder med deras sociala och ekonomiska utveckling och för att försvara och främja de mänskliga rättigheterna, grundläggande värden och rättsstatsprincipen.

M.  Enligt fördragen bör handelspolitiken bidra till unionens externa mål, bland annat hållbar utveckling.

N.  Det sammanlagda biståndet som programplanerats inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet (15,4 miljarder EUR), IPA II (11,7 miljarder EUR), instrumentet som bidrar till stabilitet och fred (2,5 miljarder EUR), EIDMR (1,3 miljarder EUR) och partnerskapsinstrumentet (1 miljard EUR) uppgår till 32 miljarder EUR för perioden 2014–2020.

O.  IPA II har använts för migrationshanteringen.

P.  Den rättsliga grunden för EIDMR, och i synnerhet instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, utgörs av artiklarna 209 och 212 i EUF-fördraget som båda hänvisar till artikel 208 i EUF-fördraget, där det tydligt står att ”[d]et främsta målet för unionens politik på detta område ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom”.

Q.  Kommissionen ansvarar för identifieringen, formuleringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU:s stöd inom ramen för dessa instrument. Utrikestjänsten ansvarar för att säkerställa kontinuitet och samstämdhet i EU:s externa politik, bland annat med hjälp av instrumenten. Parlamentet har ansvar för den demokratiska tillsynen och granskningen och som medlagstiftare inom ramen för medbeslutandeförfarandet.

R.  Den dubbla karaktär som posten som vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik präglas av, innebär att den som innehar posten måste spela en central roll i den politiska samordningen av unionens bistånd inom ramen för instrumenten.

S.  Olika projekt och bidrag inom ramen för de nuvarande instrumenten kan inte utvärderas fullt ut eftersom de fortfarande befinner sig i ett tidigt skede av genomförandet. Vissa mål är kvalitativa till sin natur och har en koppling till lagstiftning, metoder och inställningar som inte på ett enkelt sätt kan mätas kvantitativt.

T.  Kommissionen konstaterar i sin halvtidsöversyn att det är svårt att mäta hur verkningsfulla instrumenten sammantaget är när det gäller att nå målen, delvis på grund av svårigheten att utforma lämpliga system för övervakning och utvärdering på instrumentnivå (s. 10). I sin särskilda rapport nr 18/2014 har revisionsrätten pekat på allvarliga brister i EuropeAids system för utvärdering.

U.  I den gemensamma genomförandeförordningen finns viktiga bestämmelser om principerna för utveckling och biståndseffektivitet, t.ex. avbindning av bistånd och användning av partnerländernas egna institutioner, system och förfaranden.

V.  Dagens administrativa förfaranden medför ofta alltför stora byråkratiska bördor för potentiella mottagare, vilket gör det svårt för mindre organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadsparternas organisationer att delta i projektens utformning och genomförande eftersom de ofta saknar den praktiska kunskap och administrativa förmåga som krävs för att lägga fram motiverade och framgångsrika förslag.

W.  I de förordningar som inrättar de externa finansieringsinstrumenteten föreskrivs att kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011, och i dessa förordningar föreskrivs även att kommissionen i detta sammanhang kommer att biträdas av kommittéerna för det europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II, EIDMR, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete.

X.  Förslag till genomförandeakter ska översändas till rådet och parlamentet samtidigt som de översänds till ledamöterna i kommittéerna för det europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II, EIDMR, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete, och i arbetsordningen för dessa kommittéer föreskrivs att förslag till genomförandeakter ska översändas till kommittéernas ledamöter minst 20 dagar före det aktuella kommittésammanträdet. Förslag till genomförandeakter bör därför översändas till parlamentet minst 20 dagar före dessa sammanträden. Skriftliga förfaranden för antagande av förslag till genomförandeakter utgör ett undantag från denna bestämmelse i vederbörligen motiverade fall.

Y.  Utarbetandet av genomförandeakter innebär en förberedande fas inom kommissionen – inklusive samråd mellan kommissionens avdelningar – under en ansenlig tidsperiod som vanligtvis sträcker sig över flera månader.

Halvtidsöversyn

1.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen vid sin halvtidsöversyn fann att de nuvarande instrumenten i allmänhet är ändamålsenliga.

2.  Europaparlamentet beklagar att EU-finansieringens omfattning samt bristande flexibilitet och samstämdhet under rubrik 4 i den nuvarande fleråriga budgetramen har varit vägledande för den begränsade ambition som EU har för att agera som en verklig global aktör. Parlamentet noterar emellertid att många av de partnerländer och teman som får stöd genom EU:s externa finansieringsinstrument har visat upp positiva framsteg, vilket är ett bevis på de externa finansieringsinstrumentens relevans och betydelse.

3.  Europaparlamentet är emellertid oroat över en del slutsatser, däribland bristen på politisk vägledning och en övergripande vision, inkonsekvent tillämpning av EU:s värden och partnerskapsprinciper, de långsamma eller obefintliga framstegen för målen som rör sociala och rättsliga reformer i det utvidgade grannskapet, frånvaron av stabila övervaknings- och utvärderingsmekanismer samt den begränsade flexibiliteten.

4.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tydlig visionsbeskrivning som åskådliggör synergieffekterna mellan instrumenten och hur dessa bidrar till en omfattande och övergripande strategi för EU:s utrikespolitik.

5.  Europaparlamentet är bekymrat över att EU och dess instrument står inför stora utmaningar, bland annat politiska avvägningar mellan främjandet av värden och rättigheter och kortsiktiga säkerhetsintressen, framväxten av nya aktörer inom området global styrning och internationella finansinstitutioner, liksom många våldsamma globala konflikter världen över, däribland instabiliteten i EU:s omedelbara grannskap, både österut och söderut, samt Rysslands allt mer aggressiva och bestämda politik.

6.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s förvaltningsfonder skapades för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration. Parlamentet beklagar att bidragen från EU:s budget till EU:s förvaltningsfonder och faciliteten för flyktingar i Turkiet har minskat den övergripande samstämdheten samt sänkt den långsiktiga visionen och inverkan av EU:s åtgärder. Parlamentet betonar återigen att nya prioriteringar måste finansieras med nya anslag. Parlamentet beklagar djupt att det inte i något skede av beslutsfattandet kring Turkiet-uttalandet rådfrågades formellt eller uppmanades att ge sitt godkännande.

7.  Europaparlamentet upprepar att instrumenten måste vara kompletterande och anpassningsbara i förhållande till det lokala sammanhanget och snabbt och effektivt kunna reagera på nya och oväntade utmaningar utan att tappa sina ursprungliga mål ur sikte.

8.  Europaparlamentet beklagar att instrumenten inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att dra in biståndet ifall ett mottagarland (i synnerhet om indirekt förvaltning med mottagarlandet har använts) inte lever upp till så grundläggande principer såsom demokrati, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet konstaterar att FN:s mål på 0,7 procent inte har uppnåtts när det gäller EU:s utvecklingsbistånd (offentligt utvecklingsbistånd, ODA). Parlamentet begär därför en ökning av de medel som är tillgängliga för utvecklingsbistånd i syfte att uppfylla åtaganden inom Agenda 2030.

IPA II

10.  Europaparlamentet uppmuntrar ansträngningarna för att göra IPA II mer strategiskt relevant på lång sikt och för att det ska leda till faktiska resultat genom mottagarspecifik programplanering och ett sektoriellt tillvägagångssätt. Parlamentet anser att ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna bidra till en minskning av den enorma eftersläpningen av oanvända medel från IPA I och IPA II i Turkiet som beror på såväl ineffektivitet hos den indirekta förvaltningen av mottagarländer som en svag absorptionsförmåga.

11.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över Turkiets tillbakagång vad gäller rättsstaten och demokratin, trots de 4,5 miljoner EUR som avsatts inom ramen för IPA II för den nuvarande perioden för den fleråriga budgetramen. Parlamentet är medvetet om att Turkiets anslutningsutsikter bidrar till en utbredd osäkerhet kring IPA II:s värde i landet. Parlamentet konstaterar att IPA II-medel har använts för att finansiera åtaganden i enlighet med Turkiet-uttalandet.

12.  Europaparlamentet noterar de olika stora framsteg som flera länder på västra Balkan har gjort inom ramen för det långsiktiga stödet från IPA II. Parlamentet konstaterar att IPA II-stödet i vissa fall har lett till begränsade resultat när det gäller styrningsreformer, i synnerhet inom områdena rättsstaten, offentlig förvaltning och bekämpningen av korruption.

13.  Europaparlamentet konstaterar de fortsatta bristerna i kvaliteten på indikatorerna i landprogram och åtgärdshandlingar.

14.  Europaparlamentet betonar att det måste gå att dra tillbaka eller styra om IPA II-medel ifall en noggrann analys från kommissionen visar att partnerländer systematiskt har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden eller uppvisar en allvarlig politisk tillbakagång. Parlamentet beklagar att sådana åtgärder hittills har hindrats av en systematisk och politisk oförmåga att agera.

15.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en resultatram. Parlamentet beklagar emellertid att några belöningar för resultaten ännu inte har behandlats eller tilldelats. Parlamentet kräver i detta sammanhang att mer arbete görs för att ytterligare förbättra ramen, och då även med beaktande av fall med negativa resultat och en påföljande minskad finansiering.

16.  Europaparlamentet upprepar vikten av IPA II, då det är EU:s viktigaste finansieringsinstrument inför anslutningen för finansiering av viktiga sociala, ekonomiska, politiska och institutionella reformer inom prioriterade områden för att anpassa länder till EU:s regelverk. Parlamentet konstaterar att sådana reformer också kan bidra till den regionala säkerheten på lång sikt. Parlamentet välkomnar att IPA II har fått ett större strategiskt fokus, men understryker att finansiering inom ramen för IPA II måste ha ambitiösa och framåtblickande syften och motsvara de faktiska behov, skyldigheter och förväntningar som är kopplade till anslutningsprocessen och ett EU-medlemskap. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att finansieringen bör användas i enlighet med de specifika mål som gäller för instrumentet.

17.  Europaparlamentet är medvetet om att IPA II:s facilitet för det civila samhället tillhandahåller avgörande stöd till lokala organisationer i det civila samhället. Parlamentet betonar att åtagandena inte motsvarar de verkliga behoven på plats. I detta sammanhang vill parlamentet se att IPA II:s komplementaritet med åtgärder inom ramen för andra instrument ökar, i synnerhet EIDMR och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Parlamentet konstaterar att detta ställer krav på en bättre samordning både under planeringen och programplaneringen.

18.  Europaparlamentet anser att det sektoriella tillvägagångssättet är giltigt men beklagar att det egna ansvaret för projekten inte är tydligt på grund av de uppdelade ansvarsområdena. Parlamentet konstaterar att den indirekta förvaltningen överlag har förbättrat det egna ansvarstagandet för programmen men också minskat effektiviteten på grund av att genomförandet varit försenat.

19.  Europaparlamentet välkomnar initiativen att inrätta system för bättre övervakning och utvärdering av resultaten, t.ex. genom kommittéer för sektorövervakning, interna riktlinjer och utarbetandet av ett nytt informationshanteringssystem (OPSYS).

Europeiska grannskapsinstrumentet

20.  Europaparlamentet välkomnar främjandet av strukturreformer i form av planerat bistånd och framhåller det europeiska grannskapsinstrumentets särskilda natur som gör det möjligt för EU att ta fram skräddarsydda strategier, anpassade till partnerländernas särskilda behov.

21.  Europaparlamentet instämmer med kommissionens bedömning att det faktum att det finns ett särskilt finansieringsinstrument för grannskapet har utgjort ett konkret bevis på den politiska betydelse EU fäster vid förbindelserna med sina grannar och vid en fördjupning av det politiska samarbetet och den ekonomiska integrationen med och inom regionen.

22.  Europaparlamentet inser att grannskapets nuvarande utmaningar och behov, liksom skillnader mellan olika mål, intressen och ekonomiska medel, innebär en stor belastning för det europeiska grannskapsinstrumentets budget och mänskliga resurser, och framhåller att mer flexibilitet behövs.

23.  Europaparlamentet är oroat över att finansiering från det europeiska grannskapsinstrumentet har haft mindre effekt bland de partnerländer som lägger mindre kraft på reformer och att den fortfarande utgör en utmaning – men att den är nödvändig – i politiskt känsliga och konfliktfyllda situationer, särskilt när det gäller att främja de gemensamma värdena demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar att principen ”mer för mer” och incitamentbaserade åtgärder inte har använts på ett effektivt sätt och att länder som öppet avviker från sina uttryckliga åtaganden om mänskliga rättigheter och demokratireformer har fått ökat ekonomiskt bistånd under den senaste programperioden.

24.  Europaparlamentet upprepar att grannskapet sedan 2014 har ställts inför aldrig tidigare skådade utmaningar i och med det ökade antalet långvariga och nytillkomna utmaningar, såsom Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön och konflikten i östra Ukraina, krisen i Syrien, situationen i Libyen, radikalisering och terrorism, ungdomsarbetslöshet samt migrationsutmaningen.

25.  Europaparlamentet oroas över att denna utveckling, liksom skillnader mellan både EU:s och partnerländernas mål och intressen och tillgängliga ekonomiska medel har pressat detta instruments finansiella kapacitet till det yttersta, och framhåller att mer flexibilitet behövs.

26.  Europaparlamentet understryker att EU:s värden och principer, däribland demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter och effektiva, ansvarstagande och öppna offentliga institutioner, ligger lika mycket i grannsamhällenas intresse som vårt eget i fråga om stabilitet, säkerhet och välstånd. Parlamentet välkomnar främjandet av strukturreformer inom ramen för det planerade biståndet. Parlamentet anser att genomförandet av differentieringsprincipen har gjort det möjligt för EU att anpassa sitt stöd till partnerländernas behov och ambitioner.

27.  Europaparlamentet noterar bidragen från det europeiska grannskapsinstrumentet till Madad-fonden och förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika.

28.  Europaparlamentet understryker behovet av större samordning mellan regionala och bilaterala program och investeringsanslag för att bättre stödja och främja utvecklingen av den privata sektorn. Parlamentet konstaterar att de problem som hänger ihop med bristen på gemensam programplanering med medlemsstaterna har förbättrats något.

29.  Europaparlamentet välkomnar att bistånd från det europeiska grannskapsinstrumentet övervakas genom resultatorienterad övervakning. Parlamentet beklagar att det inte finns några enhetliga övervaknings- och utvärderingssystem på instrumentnivå.

30.  Europaparlamentet betonar att det handelsrelaterade tekniska stöd och ekonomiska bistånd som tillhandahålls inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken till unionens nära partner i det södra och östra grannskapet är ett viktigt bidrag till den demokratiska utvecklingen i dessa regioner. Parlamentet konstaterar att medel inom det europeiska grannskapsinstrumentet kan användas för förenklade handelsprocedurer och därigenom komplettera de befintliga EU-medlen inom avtalet om förenklade handelsprocedurer, så att den politiska stabiliteten bättre kan garanteras på medellång och lång sikt.

Instrumentet som bidrar till stabilitet och fred

31.  Europaparlamentet inser att det främsta mervärdet med instrumentet som bidrar till stabilitet och fred är dess snabbhet och flexibilitet i fråga om att hantera konflikter och alla dess olika civila aktörer som EU kan ingå partnerskap med. Parlamentet påminner om att instrumentet som bidrar till stabilitet och fred är EU:s enda instrument för att förebygga civila konflikter, bland annat genom medling, dialog och försoning.

32.  Europaparlamentet uppmärksammar de bekymmer som uppstått i samband med insamling av data och mätning av resultaten av åtgärderna inom ramen för instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, vilka båda kanske har visat sig vara besvärliga på grund av svårigheter att utvärdera politiska resultat, och att koppla ett resultat till en åtgärd inom ramen för detta instrument om efterföljande åtgärder sker inom ramen för andra instrument samt på grund av svårigheter att få tillträde till konfliktdrabbade områden.

33.  Europaparlamentet noterar att behovet av att förebygga konflikter och ta itu med säkerhetsutmaningar har ökat kraftigt under den senaste perioden. Parlamentet anser att det behövs försonings-, medlings- och dialoginitiativ i många länder med efterkrigskriser. Parlamentet understryker behovet av snara åtgärder i samband med kriser och konflikter. Parlamentet framhåller behovet av att avsevärt öka den tillgängliga finansieringen för sådana initiativ. Parlamentet konstaterar att ändringen av instrumentet som bidrar till stabilitet och fred som antogs i november 2017 syftar till att förstärka tredjeländers säkerhetskapacitet för att fortsätta främja stabilitet, säkerhet och hållbar utveckling. Parlamentet noterar att instrumentet som bidrar till stabilitet och fred fungerar som en sista utväg eller som en föregångare till mer långvariga åtgärder som finansieras från andra instrument.

34.  Europaparlamentet konstaterar att instrumentet som bidrar till stabilitet och fred är i ett tidigt skede vad gäller den globala bekämpningen av it-hot. Parlamentet kräver eftertryckligen att mer vikt läggs vid it-säkerhet, t.ex. genom en enhetlig strategi som kan tillämpas på EU:s samtliga yttre åtgärder. Parlamentet kräver en medföljande ökning av de medel som avsätts till it-säkerhet inom ramen för instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, då detta instrument är bäst lämpat för hanteringen av sådana hot.

35.  Europaparlamentet konstaterar att samverkan mellan uppdrag inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) samt EU:s humanitära bistånd har ökat.

EIDMR

36.  Europaparlamentet understryker mervärdet av EIDMR:s globala helhetsperspektiv, trots instrumentets relativt ringa budget, och hur viktiga organisationerna i det civila samhället är för uppnåendet av dess mål samt dess unika särdrag, dvs. att det är det enda instrument som EU kan använda för att stödja det civila samhällets åtgärder, oberoende av myndigheternas inblandning i den stat som berörs av sådana åtgärder.

37.  Europaparlamentet konstaterar att under den pågående perioden har EIDMR använts mer flexibelt och på ett mer kompletterande sätt än under föregående period och tillämpats snabbare vid framväxande kriser avseende mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet välkomnar dess komplementaritet med medel från andra källor, såsom det europeiska initiativet för demokrati, som gör att medel från EIDMR kan användas mer effektivt i brådskande fall. Parlamentet välkomnar det ökade fokuset på människorättsförsvarare, bland annat genom den nödfond som är tillgänglig för EU:s delegationer, och inrättandet och det framgångsrika genomförandet av EU:s mekanism för människorättsförsvarare, ProtectDefenders.eu. Parlamentet understryker att förfarandet för ansökningsomgången är långdraget, besvärligt och alltför konkurrensinriktat.

38.  Europaparlamentet konstaterar även nyttan med mekanismen ProtectDefenders.eu, som har genomförts av det civila samhället som har gett avgörande stöd till ett stort antal människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till fortsatt stöd för sådana mekanismer.

39.  Europaparlamentet är bekymrat över svårigheterna med att integrera mänskliga rättigheter och demokratiska värden genom geografiska program och över EU:s minskade stöd till organisationer i det civila samhället, vilket leder till ett ökat tryck på EIDMR i en tid då utrymmet för det civila samhället krymper världen över.

40.  Europaparlamentet anser att EU måste visa ledarskap och ambitioner genom att införa en övergripande strategi för integreringen av demokratistöd i alla sina yttre förbindelser. Parlamentet anser därför att de medel som anslagits för demokratistöd måste ökas i motsvarande grad, i synnerhet mot bakgrund av de pågående attackerna mot demokratin världen över. Parlamentet insisterar på att det måste säkerställas att utgifterna för mål 1 för det landbaserade stödsystemet verkligen når och kan användas av de människorättsförsvarare som är mest utsatta. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna att använda allt stöd som behövs i detta avseende.

41.  Europaparlamentet är medvetet om att det är svårt att utvärdera åtgärderna inom ramen för EIDMR eftersom det inte finns några strategiska eller operationella indikatorer. Parlamentet konstaterar att svårigheterna med att utvärdera också beror på att en betydande andel av stödet till organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare av förklarliga skäl ges konfidentiellt i syfte att skydda mottagarnas identitet och värna deras säkerhet.

42.  Europaparlamentet bekräftar mervärdet av EU:s valobservatörsuppdrag, ett område där EU är världsledande. Parlamentet välkomnar att antalet övervakningsuppdrag och uppdrag för uppföljning av rekommendationer från valobservatörsuppdrag har ökat.

Partnerskapsinstrumentet

43.  Europaparlamentet understryker att syftet med partnerskapsinstrumentet särskilt är att eftersträva tematiska intressen från EU:s sida och gemensamma intressen med tredjeländer samt att bygga allianser och främja samarbete med befintliga och framväxande strategiska partner. Parlamentet konstaterar att partnerskapsinstrumentet i praktiken används som en sista utväg, som sätts in när det anses vara det enda instrument som kan underlätta eftersträvandet av EU:s politiska agenda och hantera globala utmaningar.

44.  Europaparlamentet konstaterar att jämfört med tidigare instrument har partnerskapsinstrumentet kunnat verka genom mer samarbetsbaserade arbetsmetoder med tredjeländer, däribland strategiska partner, länder som avancerat från bilateralt utvecklingsstöd och olika internationella forum, men parlamentet anser att det krävs mer resurser och bidrag från beslutsfattande avdelningar för att säkerställa att de deltar fullt ut vid utformningen, planeringen och genomförandet av åtgärderna, liksom en förstärkning av den aktiva roll som EU-delegationerna har i utarbetandet av åtgärderna och ett ökat informationsutbyte med medlemsstaterna.

45.  Europaparlamentet förespråkar ökad synlighet beträffande målen för partnerskapsinstrumentet samt kunskap om och förståelse av dem, i synnerhet inom EU:s institutioner.

46.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att utvärderingen hämmats av det faktum att inget centralt register för dokumentering av åtgärder har skapats på grund av att en resultatram med indikatorer antogs sent och att merparten av projekten inte avslutats.

Den gemensamma genomförandeförordningen

47.  Europaparlamentet påminner om att EU:s externa finansieringsinstrument är en komplex uppsättning verktyg för EU, som har till syfte att stödja och stärka unionens åtgärder på den internationella arenan, och att deras komplexa struktur samordnas genom den gemensamma genomförandeförordningen. Parlamentet upprepar att den gemensamma genomförandeförordningen måste uppfylla kriterierna för budgetgranskning och demokratisk tillsyn. Parlamentet beklagar att den gemensamma genomförandeförordningens mycket komplexa och restriktiva karaktär har hämmat en effektiv användning av unionens resurser och förhindrar snabba reaktioner på nya utmaningar och partnernas behov. Parlamentet beklagar att enhetliga regler inte har lett till en gemensam biståndsplanering instrumenten emellan.

48.  Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma genomförandeförordningen inrättades i syfte att uppnå harmonisering, förenklade genomföranden, en ökad flexibilitet, enhetlighet och samstämdhet samt effektivitet vid användningen av unionens resurser och en smidig och kompletterande strategi för genomförandet av alla instrument.

49.  Europaparlamentet anser att det är avgörande för parlamentet att ha tillräckligt med tid för att kunna utöva sina granskningsbefogenheter på korrekt sätt och i vederbörlig ordning när det gäller förslag till genomförandeakter. Parlamentet anser, med tanke på den tid det tar att förbereda förslagen till genomförandeakter innan de når kommittéerna för det europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II, EIDMR, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete, att bristande efterlevnad av tidsfristen på 20 dagar för översändande av handlingar till Europaparlamentet och rådet i den sista fasen av antagandet av genomförandeakten inte kan motiveras. Parlamentet beklagar därför att tidsfristen på 20 dagar inte alltid respekteras, och anser att dess granskningsrätt hämmas. Parlamentet begär att alla förslag till genomförandeåtgärder lämnas in minst 20 dagar i förväg, och uppmanar kommissionen att ändra arbetsordningen för kommittéerna för det europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II, EIDMR, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete, i syfte att förlänga denna tidsfrist för inlämnande på 20 dagar och därigenom underlätta för parlamentet att utöva sina granskningsbefogenheter.

50.  Europaparlamentet beklagar att synligheten för EU:s externa finansieringspolitik verkar vara begränsad i ett sammanhang där tredje parter aktivt försöker undergräva EU:s utrikespolitik genom desinformation.

Rekommendationer för 2017/2018–2020

51.  Europaparlamentet begär att EU:s värden och de universella värdena samt de mänskliga rättigheterna fortfarande ska utgöra kärnan i EU:s samtliga yttre åtgärder.

52.  Europaparlamentet uppmanar till ökad synergi och samstämdhet mellan alla instrument under rubrik 4 samt bättre samordning med medlemsstaternas bilaterala biståndsprogram och, när så är möjligt, med andra givare. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas i detta avseende att förstärka sitt samarbete och sin samordning, även med organisationer i det civila samhället och lokala aktörer, och att de ska uppfylla sina åligganden i enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

53.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av stabila, enhetliga och insynsvänliga övervaknings- och utvärderingsmekanismer. Europaparlamentet bekräftar att sådana mekanismer skulle göra det möjligt att följa olika konkreta framsteg för de mycket viktiga mål som avser reformer i grannländerna, vilket är särskilt viktigt om dessa reformer har avstannat eller på något annat sätt fördröjts.

54.  Europaparlamentet efterlyser förfaranden och system för ökad parlamentarisk kontroll och granskning som är enhetliga för alla instrument. Parlamentet rekommenderar att insynen förbättras genom inrättandet av en enda, gemensam och insynsvänlig offentlig databas för projekt och åtgärder.

55.  Europaparlamentet framhåller att organisationer i det civila samhället måste få ytterligare ekonomiska medel och utbildningsstöd. Parlamentet insisterar på att brådskande åtgärder krävs för att ytterligare minska de byråkratiska bördor och procedurmässiga hinder som organisationer i det civila samhället, i synnerhet lokala sådana, stöter på. Parlamentet efterlyser särskilda budgetrubriker för kapacitetsuppbyggnad för organisationer i det civila samhället så att deras förmåga att få tillgång till finansiering förbättras. Parlamentet beklagar att frågan om det låga deltagandet av det civila samhällets organisationer i programplaneringen och genomförandet av externa instrument inte har tagits upp i kommissionens rapport om halvtidsöversynen. Parlamentet uppmanar kommissionen att engagera organisationer i det civila samhället mer strategiskt i alla externa instrument och program, såsom både rådet och parlamentet begärt.

56.  Europaparlamentet är positivt inställt till ett mer direkt och aktivt främjande av EU:s politik, ekonomiska bistånd och synlighet.

57.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att det bör införas en möjlighet att föra över icke fördelade medel för det europeiska grannskapsinstrumentet och IPA II på högst 10 procent av de ursprungliga anslagen för varje enskilt instrument, i syfte att öka förmågan att reagera på oförutsedda händelser, samtidigt som de mål som föreskrivs i relevanta förordningar om det europeiska grannskapsinstrumentet och IPA II bibehålls.

IPA II

58.  Europaparlamentet stöder de principer som anges i artikel 21 i EU-fördraget och rekommenderar att större tonvikt läggs på stärkande av de demokratiska institutionerna, kampen mot korruption samt reformer av den offentliga förvaltningen, stärkande av rättsstatsprincipen och god förvaltning och att åstadkomma förbättringar för att på ett konsekvent sätt genomdriva mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Parlamentet efterlyser mer stöd till reformer inom de sektorer som är viktiga för anslutningsprocessen, och även för främjande av regionalt samarbete i syfte att komplettera EU:s utvidgningspolitik.

59.  Europaparlamentet rekommenderar att överföring av medel till det civila samhället kan göras när statliga myndigheter inte är beredda att uppfylla EU:s fastställda mål eller inte är beredda att samarbeta kring instrumentets mål. Kommissionen uppmanas att begränsa eller dra in finansiering för länder som allvarligt bryter mot EU:s grundläggande värden, däribland de grundläggande Köpenhamnskriterierna. Parlamentet efterlyser lättare administrativa bördor för mottagare från det civila samhällets organisationer som ansöker om EU-stöd.

60.  Europaparlamentet kräver parlamentets deltagande ifall medel dras in eller väsentliga förändringar i högsta vägledande anslag övervägs.

61.  Europaparlamentet insisterar på ett stort egenansvar från mottagarnas sida, från programplanering till övervakning och revision. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge nationella revisionsmyndigheter riktat bistånd för metodik, planering, rekryteringsutbildning och tillsyn.

62.  Europaparlamentet rekommenderar utökat stöd till nationella myndigheter som ansvarar för samordning mellan givare och som har låg kapacitet, men uppvisar en politisk vilja att uppfylla målen. Parlamentet beklagar bristen på insyn vad gäller absorptionsförmågan för dessa medel.

63.  Europaparlamentet kräver eftertryckligen att medel framför allt ska gå till de sektorer som tidigare har bevisat att de kan motverka fler sådana kroniska fördröjningar som setts inom ramen för den indirekta förvaltningen med stödmottagande länder, huvudsakligen i Turkiet.

64.  Europaparlamentet vill att IPA II ska synas mer i regionen, med tanke på hur oerhört viktig utvidgningspolitiken är för EU, till exempel genom lämpliga och riktade kommunikations- och informationskampanjer i nationella, regionala och lokala mediekanaler, eller andra kanaler som anses lämpliga, med minimikrav och en övervakning av dem som ska fastställas av kommissionen i nära samarbete med mottagarna. Parlamentet stöder riktad kontrapropaganda och strategiska kommunikationsinsatser, i synnerhet i fall där bilden av EU eller dess intressen aktivt attackeras och undergrävs.

65.  Europaparlamentet rekommenderar att IPA II-medel ska användas för att skapa kommunikationskanaler för företag, särskilt små och medelstora företag, i både medlemsstaterna och föranslutningsländerna för att skapa starka handelsförbindelser mellan de olika områdena, vilket skulle vara till stor nytta för att förbereda mottagarländerna inför anslutningen till den inre marknaden.

66.  Europaparlamentet bekräftar nyttan av att länder som gör framsteg får en resultatbaserad ekonomisk belöning, i enlighet med vad som anges i IPA II-förordningen.

67.  Europaparlamentet anser att flexibiliteten och användningen av medel för att hantera särskilda krissituationer måste vara i linje med de viktigaste prioriteringarna för instrumentet och med grundprinciperna för utvidgningsstrategin och anslutningsprocessen, som måste förbli IPA II:s huvudsakliga fokus.

68.  Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning och ytterligare synergieffekter under planerings- och programplaneringsfaserna för IPA II med åtgärder inom ramen för andra instrument, närmare bestämt EIDMR och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, i syfte att säkerställa enhetlighet och att öka komplementariteten, både internt mellan den egna uppsättningen mål och program och i förhållande till andra externa finansieringsinstrument.

Europeiska grannskapsinstrumentet

69.  Europaparlamentet betonar behovet av ett övergripande strategiskt dokument för genomförandet av Europeiska grannskapsinstrumentet som kopplar samman biståndet med den större politiska ramen och för bättre samordning med andra instrument. Parlamentet betonar att prioriteringarna för det europeiska grannskapsinstrumentets programplanering också bör omfatta socioekonomisk utveckling, ungdomar och hållbar förvaltning av energiresurser.

70.  Europaparlamentet beklagar att den fleråriga programplaneringen redan ägde rum för merparten av mottagarna, under 2017, innan halvtidsöversynen av biståndet i dessa länder var färdigställd. Parlamentet erinrar om att det gav sina rekommendationer om programplanering vid en strategisk dialog med kommissionen i april 2017.

71.  Europaparlamentet framhåller den politiska synlighet och draghjälp som det europeiska grannskapsinstrumentet, som ett separat finansieringsinstrument, ger EU i grannskapet, både österut och söderut.

72.  Europaparlamentet begär att nuvarande ekonomiska balans bevaras vid fördelningen av medel mellan unionens södra och östra grannskap.

73.  Europaparlamentet understryker sammankopplingen mellan stabilisering, stöd till demokratisering, konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, utbildning och socioekonomisk utveckling. Parlamentet betonar vikten av projekt som stöder ungdomars utbildning och anställbarhet.

74.  Europaparlamentet bekräftar vikten av att kunna bemöta utmaningar snabbare.

75.  Europaparlamentet framhåller att investeringar i de länder som håller på att stabiliseras och utvecklingsländerna i grannskapet även hanterar problem såsom migration, terrorism, lokala konflikter och ekonomisk instabilitet, vilket i slutändan kommer att gynna hela EU.

76.  Europaparlamentet understryker att de specifika utmaningarna i grannskapet kräver en integrerad och övergripande strategi utifrån mottagarnas olika behov och situationer, bland annat genom synergieffekter med andra externa finansieringsinstrument och mellan unionens olika politikområden. Parlamentet understryker att en av de främsta uppgifterna är att snabbt och effektivt genomföra associeringsavtalen och de djupgående och omfattande frihandelsområdena samt alla dithörande reformer, vilket måste ske med stöd i form av lämpliga ekonomiska medel från EU:s sida.

77.  Europaparlamentet upprepar vikten av en fördjupad gemensam programplanering med medlemsstaterna, utöver de goda framsteg som gjorts i fråga om gemensamma analyser, samordning och samförståndsskapande kring givarnas prioriteringar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till en förbättring av givarsamordningen, i synnerhet när medel från andra EU-instrument, andra givare och internationella finansinstitut kombineras, i syfte att stödja ekonomisk omställning och stabilitet i partnerländerna.

78.  Europaparlamentet är bekymrat över att instrumentets insatskapacitet och finansiella kapacitet har pressats till det yttersta. Parlamentet beklagar att intern sakkunskap i form av politiska och geopolitiska riskanalyser inte beaktades i tillräcklig utsträckning på planeringsstadiet.

79.  Europaparlamentet konstaterar att det kan vara nödvändigt att höja de vägledande finansiella anslagen genom en lagändring, mot bakgrund av de nuvarande utmaningarna i grannskapet.

80.  Europaparlamentet upprepar att målen för de medel som avsätts inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet ska följas även när dessa medel flyttas till andra slags instrument, såsom förvaltningsfonder, och att parlamentets granskning och tillsyn är nödvändig och aldrig får kringgås.

81.  Europaparlamentet kräver att det civila samhället i större utsträckning görs delaktigt i fastställandet av behov.

82.  Europaparlamentet kräver att villkorlighet och incitamentbaserade mekanismer som stöder politiska och ekonomiska reformer när de behövs, och som är kopplade till reformer och strategiska mål, tillämpas fullt ut. Parlamentet beklagar att det europeiska grannskapsinstrumentet inte har kunnat tillhandahålla tillräckliga incitament för de länder som är motvilliga att påbörja politiska reformer. Parlamentet kräver effektiv övervakning av det europeiska grannskapsinstrumentet på instrumentnivå.

83.  Europaparlamentet är bekymrat över förstörelsen och konfiskeringen av EU-finansierat stöd i tredjeländer. Parlamentet kräver att fler ansträngningar görs för att förbättra EU:s strategiska kommunikation och synlighet i grannländerna.

Instrumentet som bidrar till stabilitet och fred

84.  Europaparlamentet efterlyser bättre insatser för att öka instrumentets inflytande genom regelbundna strategiska dialoger med partner och internationella organisationer. Parlamentet vill i detta avseende säkra medfinansiering från andra viktiga givare som har intresse av de berörda åtgärdernas resultat.

85.  Europaparlamentet efterlyser en förbättrad strategisk ram och synergieffekter mellan instrumentet som bidrar till stabilitet och fred och uppföljningsåtgärder från andra instrument och av andra aktörer.

86.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat samarbete mellan andra internationella organisationer, regeringar och EU-institutioner för att bekämpa framväxande nya hot, till exempel inom hybridkonflikter och it-säkerhet där sakkunskapen inom Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) skulle kunna användas.

87.  Europaparlamentet rekommenderar en mer strategisk användning av medlingskapaciteten i instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, inte bara för konflikter med lokal inverkan utan även för att stödja fredsprocesser och dialoger i nuvarande eller framväxande konflikter av global betydelse och efterlyser bättre system för tidig varning och verktyg för konfliktanalyser som skulle möjliggöra bättre förebyggande arbete och fredsbyggande åtgärder.

88.  Europaparlamentet understryker att detta instrument framdeles gör det möjligt för unionen att finansiera utbildning om och tillhandahållande av icke-dödlig utrustning (såsom informationssystem, sjukhus m.m.) till tredjeländers väpnade styrkor för att de ska kunna bemöta brådskande behov, på kort och medellång sikt, inom ramen för genomförandet av målen för hållbar utveckling.

EIDMR

89.  Europaparlamentet upprepar den avgörande betydelsen av att stödja och främja demokrati och mänskliga rättigheter i tredjeländer, inbegripet skydd av människorättsförsvarare, oberoende av inblandning från myndigheter i tredjeländer.

90.  Europaparlamentet konstaterar EIDMR:s effektivitet och betydelse i detta avseende då det verkar inom det krympande utrymmet för det civila samhället. Parlamentet bekräftar den fortsatt nödvändiga och särskilda finansieringen för mänskliga rättigheter och demokrati, utan neddragningar. Parlamentet kräver dessutom att man överväger att öka finansieringen för brådskande stöd till människorättsförsvarare och att informationen om att det går att få sådan finansiering sprids på ett effektivt sätt.

91.  Europaparlamentet upprepar att tillämpningsområdet för EIDMR inte bör begränsas och att det inte bör användas som ett instrument bara för att fylla de luckor som andra instrument lämnat efter sig, utan att ett målinriktat främjande av demokrati och mänskliga rättigheter bör vara ett tydligt och strategiskt mål i sig.

92.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att hitta lösningar på problemen med det civila samhällets krympande utrymme och ökningen av kränkningar av de mänskliga rättigheterna och förtryck, t.ex. genom att öka den tillgängliga finansieringen för globala, reaktiva program såsom EU:s mekanism för människorättsförsvarare, ProtectDefenders.eu. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta finansiera människorättsförsvarare, särskilt utsatta sådana, och det civila samhället samt marginaliserade grupper såsom kvinnor, urbefolkningar, romer, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning, barn och äldre.

93.  Europaparlamentet rekommenderar ökad strategisk planering tillsammans med politisk vägledning från EU:s myndigheter och samstämdhet med andra instrument, särskilt i länder som upplever en tillbakagång av mänskliga rättigheter och demokratiska normer, för att motverka den globala tendensen till auktoritärt styre.

94.  Europaparlamentet understryker vikten av att fokusera på internationellt relevanta tematiska frågor som på kort, medellång och/eller lång sikt kan stödja globaliseringen av de mänskliga rättigheterna och principen om internationell rätt och rättskipning. Parlamentet efterlyser ökat EIDMR-stöd inom ett antal framväxande tematiska frågor, i synnerhet bekämpningen av korruption, företagens respekt för mänskliga rättigheter, miljörelaterade rättigheter och migranters rättigheter.

95.  Europaparlamentet välkomnar stöd till internationella och regionala mekanismer för mänskliga rättigheter och ansvarsutkrävande, såsom kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

96.  Europaparlamentet rekommenderar fortsatta ansträngningar för att avskaffa dödsstraffet världen över.

97.  Europaparlamentet upprepar kommissionens åtaganden om ytterligare stöd till det civila samhället och främjande av en mer gynnsam miljö för organisationer i det civila samhället i partnerländerna. Parlamentet insisterar på att brådskande åtgärder krävs för att ytterligare minska de byråkratiska hinder som lokala organisationer i det civila samhället stöter på. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att aktivt söka upp människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället som arbetar med känsliga frågor som kräver finansiering, att offentliggöra meddelanden om ansökningsomgångar på de lokala språken och att göra det möjligt för de sökande att lämna in projektförslag på dessa språk och på så vis också stärka det lokala egenansvaret och den lokala, långsiktiga integrationen av projekten.

98.  Europaparlamentet begär att mer fokus läggs på hållbarheten hos EIDMR-finansierade åtgärder, i synnerhet i samband med valobservatörsuppdrag där det finns ett stort utrymme för att öka överföringen av kunskap till lokala aktörer och förbättra uppföljningen av rekommendationerna. Parlamentet kräver att planeringen av dessa uppdrag samordnas bättre med parlamentets valobservatörsuppdrag.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge särskilt stöd till projekt som är inriktade på att minska det ökade missbruket av övervakningsteknik och internetattacker från förtryckarregeringar och icke-statliga aktörer.

100.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av övervaknings- och utvärderingssystem som människorättsförsvarare deltar i.

101.  Europaparlamentet uppmuntrar samordnade åtgärder med instrumentet som bidrar till stabilitet och fred för genomförandet av åtgärder som ska förebygga brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord.

Partnerskapsinstrumentet

102.  Europaparlamentet välkomnar inriktningen på unionens strategiska intressen.

103.  Europaparlamentet rekommenderar en mer strategisk och befäst användning av de knappa medel som finns tillgängliga inom ramen för partnerskapsinstrumentet, för att säkerställa inkluderande bidrag från och identifiering av åtgärder av kommissionens samtliga avdelningar och utrikestjänsten i nära samarbete med medlemsstaterna, och understryker hur viktigt det är att partnerskapsinstrumentet har goda resurser för att proaktivt kunna försvara EU:s värden och intressen mot bakgrund av tillbakagången i det transatlantiska samförståndet och det ökade antalet medelinkomstländer med en snabbt växande strategisk betydelse, bl.a. i Asien och Latinamerika.

104.  Europaparlamentet rekommenderar en översyn av de geografiska anslagen i nästa fleråriga vägledande program för att anpassa dem till utmaningarna. Parlamentet föreslår mot denna bakgrund ett utökat samarbete med icke-strategiska tredjeländer, t.ex. medelinkomstländer som i dag inte omfattas i tillräcklig utsträckning.

105.  Europaparlamentet rekommenderar en bättre anpassning till övergripande teman och mål i den gemensamma genomförandeförordningen.

106.  Europaparlamentet rekommenderar att dess övervaknings- och utvärderingssystem, inbegripet relevanta kvalitativa indikatorer, färdigställs.

107.  Europaparlamentet anser att partnerskapsinstrumentet skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att stödja genomförandet av frihandelsavtal, särskilt när det gäller att stödja arbetet i de inhemska rådgivande grupperna. Parlamentet betonar att man måste bedöma användningen och fördelningen av medel liksom effektiviteten hos partnerskapsinstrumentet och programmen Business Avenue och EU Gateway, som bör komplettera medlemsstaternas befogenheter när det gäller främjande av utrikeshandel.

108.  Europaparlamentet konstaterar att ett av målen för partnerskapsinstrumentet är offentlig diplomati för att bygga upp förtroende och förståelse för EU:s politik i tredjeländer. Parlamentet betonar att det civila samhällets deltagande är ytterst viktigt och välkomnar att det anslagits 3 miljoner EUR för att stödja deltagandet från organisationer i det civila samhället i de inhemska rådgivande grupperna.

Den gemensamma genomförandeförordningen

109.  Europaparlamentet rekommenderar en bättre användning av de harmoniserade bestämmelserna genom eventuella gemensamma ansökningsomgångar och ett förbättrat samarbete mellan kommissionens avdelningar och utrikestjänsten.

110.  Europaparlamentet kräver att jämställdhetsintegrering införs bland bestämmelserna i den gemensamma genomförandeförordningen.

111.  Europaparlamentet kräver att mer arbete görs för att öka synligheten för finansieringen från EU:s externa politik med hjälp av en övergripande och samstämd kommunikationsstrategi som innehåller åtgärder mot desinformation. Parlamentet kräver att villkorlighetsmekanismer införs gentemot partner för genomförandet när åtgärder för att öka EU:s synlighet inte följs.

112.  Europaparlamentet erinrar om att principerna för utveckling och biståndseffektivitet är av central betydelse inom EU:s yttre åtgärder, vilket framhållits i den gemensamma genomförandeförordningen, och uppmanar kommissionen att upprätthålla dessa principer i alla de åtgärder som den kommer att vidta till följd av rapporten om halvtidsöversynen.

113.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s små och medelstora företag bör beaktas när det gäller tillgången till externa finansieringsinstrument genom enklare och mer användarvänliga bestämmelser som kan underlätta en mer flexibel användning av medlen och samtidigt hjälpa de små och medelstora företagen att få internationella erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de befintliga verktygen för främjande av små och medelstora företags internationalisering, både när det gäller deras samstämdhet med andra unionsinstrument till stöd för små och medelstora företag, såsom Cosme, och i fråga om subsidiaritet, undvikande av dubbelhantering och komplementaritet med medlemsstaternas program. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid lägga fram förslag inför halvtidsöversynen av dessa program för att förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet betonar behovet av att förbättra informationen och öka medvetenheten bland små och medelstora företag om de befintliga instrumenten, särskilt på nationell nivå.

Strukturen efter 2020

114.  Europaparlamentet kräver att finansieringen av instrument för yttre förbindelser återspeglar ambitiösa yttre åtgärder och att budgeten för EU:s globala verksamhet ökar, samtidigt som den även fortsättningsvis bygger på värden samt grundläggande och mänskliga rättigheter och principer. Parlamentet upprepar att EU:s externa åtgärder också tjänar EU-medborgarnas gemensamma intressen.

115.  Europaparlamentet understryker att när Förenade kungariket träder ut ur Europeiska unionen bör den nuvarande budgetandelen för yttre åtgärder ökas, eller åtminstone ligga kvar på dagens nivåer, och samma logiska grund bör tillämpas för befintliga instrument, strategier och prioriteringar.

116.  Europaparlamentet upprepar att en reform av den nuvarande instrumentstrukturen krävs för att tillhandahålla ökad ansvarsskyldighet, insyn och offentlig tillsyn och den skulle också öka effektiviteten, samstämdheten och reaktionsförmågan samt ändamålsenligheten och flexibiliteten. Parlamentet anser att en reform också kan öka kostnadseffektiviteten, minska överlappningar och intressekonflikter mellan olika aktörer och kommissionens avdelningar samt bidra till att ta itu med nuvarande utmaningar som rör strategin, planeringen och genomförandet.

117.  Europaparlamentet erinrar om sin viktiga roll som medlagstiftare i förordningen enligt vilken nästa fleråriga budgetram upprättas. Parlamentet upprepar sin beredskap att arbeta med kommissionen, utrikestjänsten och rådet för att skapa bästa möjliga struktur för de externa finansieringsinstrumenten. Parlamentet framhåller dock att målet för all slags omstrukturering av instrumenten bör vara ökad transparens, ansvarstagande, effektivitet, samstämdhet och flexibilitet. Parlamentet framhåller att dessa mål inte kan uppnås utan en styrningsstruktur som möjliggör politisk kontroll och är strategidriven, inkluderande och ansvarig. Parlamentet framhåller att det inte kommer att acceptera några reformer av instrumenten utan en robust styrningsstruktur. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas med kraft att lägga fram en plan för reformer av de instrument som innehåller en sådan styrningsstruktur. Parlamentet understryker skillnaderna mellan resultaten av halvtidsöversynen och kommissionens förslag om att reformera den nuvarande strukturen. Parlamentet understryker dessutom att en solid, demokratisk och öppen granskning från de nationella parlamentens och Europaparlamentets sida måste säkerställas.

118.  Europaparlamentet efterlyser en bättre integrering av EU:s förvaltningsfonder och faciliteter i budgeten för att öka insynen i och den demokratiska kontrollen av de externa finansieringsinstrumenten. Parlamentet påminner om överenskommelsen om samråd med parlamentet och rådet innan en ny förvaltningsfond inrättas för tematiska åtgärder, något som är en del av den senaste revideringen av budgetförordningen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att förse parlamentet med detaljerade uppgifter om alla betydande autonoma överföringar eller tillbakadraganden av anslag under rubrik 4.

119.  Europaparlamentet framhåller att EU:s delegationer, tillsammans med medlemsstaterna, också skulle kunna hjälpa små och medelstora företag att utnyttja dessa finansieringsinstrument i syfte att på medellång sikt skapa förbindelser mellan företag i EU och mottagarländernas ekonomier.

120.  Europaparlamentet betonar att inget instrument kan existera utan att det införs tydliga och avsedda anslag och tilldelningar för de olika målen, syftena och prioriteringarna för EU:s yttre åtgärder, däribland demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstaten, stöd till det civila samhället, konfliktlösning, bräckliga stater, utvecklingspolitik och utrotning av fattigdom, ekonomisk och social utveckling samt stöd till länder i olika stadier av EU-anslutningen och länderna i EU:s grannskap.

121.  Europaparlamentet värdesätter EU:s engagemang för frågor som mänskliga rättigheter, demokrati och stöd till det civila samhället samt olika mål, liksom de befintliga instrumentens särskilda politiska och strategiska värde. Parlamentet understryker att reformen inte bör undergräva de politiska målen för varje instrument. Parlamentet inser de specifika målen och det specifika genomförande för det europeiska grannskapsinstrumentet, IPA II och EIDMR och anser därför att dessa bör förbli oberoende av strategiska och politiska skäl.

122.  Europaparlamentet påminner om att EIDMR sedan 2006 har varit det konkreta uttrycket för EU:s åtagande om att stödja och främja demokrati och mänskliga rättigheter i tredjeländer och har gjort det möjligt för EU att ingripa utan inblandning av regeringar, i syfte att stödja registrerade och icke-registrerade icke-statliga organisationer och inom områden som inte alltid omfattas av EU:s medlemsstater.

123.  Europaparlamentet framhåller att gemensamma mål behöver inrättas, bl.a. vad gäller vikten av en starkare rättighetsbaserad strategi och en integrering av de mänskliga rättigheterna, för att ge innebörd åt artikel 21 i EU-fördraget som föreskriver att EU ska sträva efter att konsolidera demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten som ett grundläggande mål i hanteringen av de yttre förbindelserna.

124.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att se till att kommunikationen med partnerländerna är tydlig kring alla reformer.

125.  Europaparlamentet efterlyser upprättandet av stabila och enhetliga förfaranden för utvärdering och övervakning som kan tillhandahålla kvalitativa och kvantitativa utvärderingar och följa framstegen när det gäller att uppnå fastställda mål med hjälp av EU-finansiering via olika instrument.

126.  Europaparlamentet betonar behovet av förutsägbarhet i långsiktig finansiering samtidigt som det också införs fastställda belopp, vilka ska användas på ett flexibelt sätt. Parlamentet upprepar att flexibilitet ställer krav på att medel ska kunna överföras mellan anslag. Parlamentet påminner om att medel avsedda för mål för externa åtgärder inte kan omdirigeras till andra mål, som t.ex. migrationshantering och inre säkerhet. Parlamentet betonar att det bör införas en möjlighet att föra över icke fördelade medel inom den sammanlagda budgeten för instrumentet för yttre åtgärder på högst 10 procent av de ursprungliga anslagen för instrumentet för flexibla och/eller brådskande åtgärder, samtidigt som instrumentets politiska mål bibehålls.

127.  Europaparlamentet framhåller att länders biståndsanslag inte bör vara beroende av migrationsavtal med EU, och att det inte bör ske någon omfördelning av medel från fattiga länder och regioner till migranters ursprungs- eller transitländer till Europa enbart på grund av att dessa ligger längs migrationsvägarna.

128.  Europaparlamentet påminner om de svårigheter som stödmottagarna för närvarande upplever i fråga om att säkra finansiering inom instrumenten. Parlamentet efterlyser en förenkling av förfarandena, lättare administrativa bördor och, när så är möjligt, antagandet av enhetliga förfaranden för de olika berörda avdelningarna inom kommissionen och utrikestjänsten, och inrättandet av en enda kontaktpunkt för organisationer som ansöker om EU-finansiering och användning av digitala lösningar där så är möjligt för att effektivisera och minska de administrativa bördorna, men det får inte gå ut över den budgetmässiga tillsynen, spårbarheten eller kontrollen.

129.  Europaparlamentet understryker att kommissionens samtliga avdelningar och utrikestjänsten måste samarbeta för att göra så att EU:s externa finansiering drivs av politiken snarare än instrumentet, i syfte att undvika skillnader, inkonsekvenser, onödiga kostnader, överlappningar och slöseri med kunskaper och för att uppnå de mål och syften som EU:s yttre åtgärder tillsammans strävar efter.

130.  Europaparlamentet betonar att det behövs en mer strategisk politisk vägledning och en övergripande strategi samt åtföljande dokument som tas fram i samverkan med och delas av alla berörda avdelningar inom kommissionen och utrikestjänsten och som förvaltas och övervakas genom den styrningsstruktur som ännu inte har skapats, som fastställer målen och syftena för EU:s yttre åtgärder för den kommande perioden och det sätt på vilket instrumentet ska användas för att uppnå dem. Parlamentet kräver att både inre och yttre expertis används vid fastställandet av dessa mål och syften. Parlamentet rekommenderar att all programplanering innehåller analyser av konfliktkänsligheten, politiska och ekonomiska analyser och riskbedömningar samt riskreducerande åtgärder som på ett flexibelt sätt kan vidtas om sådana risker föreligger.

131.  Europaparlamentet kräver undersökningar av hur samordningen och samstämdheten mellan EU:s medlemsstaters politik för extern finansiering kan ökas, t.ex. genom mer gemensam programplanering.

132.  Europaparlamentet efterlyser ökade finansieringsmöjligheter för icke-statliga organisationer för att förtydliga och tillhandahålla ökade möjligheter till samfinansiering genom att möjliggöra fleråriga partnerskap och säkerställa åtgärdernas hållbarhet.

133.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade krav på snabbare beslutsfattande för att öka EU:s kapacitet att snabbt reagera på händelser som utvecklas snabbt.

134.  Europaparlamentet understryker vikten av att öka synligheten för och kunskapen om EU:s yttre åtgärder – t.ex. genom att ta hjälp av EU:s arbetsgrupp för strategisk kommunikation – och dess inflytande runtom i världen. Parlamentet kräver att detta ses som ett politiskt mål. Parlamentet framhåller därför det angelägna behovet av lands- och/eller regionspecifik strategisk kommunikation vid EU:s delegationer och avsevärt mer samordning och informationsutbyte mellan EU:s delegationer och medlemsstaterna.

135.  Europaparlamentet vidhåller att EU:s delegationer spelar en nyckelroll i den lokala programplaneringen och tillsynen av programplaneringen samt den slutliga utbetalningen av medel och vid identifieringen av stödmottagare, särskilt när det gäller människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället som är verksamma på känsliga områden. Parlamentet upprepar att EU:s delegationer inte kan vara ensamt ansvariga för finansieringsbeslut på grund av deras arbete och status i tredjeländer.

136.  Europaparlamentet betonar att programplaneringen för instrumenten måste ske i nära samarbete med det civila samhället i respektive land och i större utsträckning baseras på decentraliserat samarbete vid tillkomsten, utbyggnaden och genomförandet, i syfte att upprätta robusta och långvariga partnerskap för att tillgodose varje befolknings särskilda behov och ta hänsyn till den sociala verkligheten för de som berörs.

137.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s politiska mål och syften, sett till t.ex. mänskliga rättigheter, rättsstaten och utveckling, ibland gynnas mer av utbetalningar av flera mindre bidrag till gräsrotsorganisationer än av ett stort anslag till en enda mottagare.

138.  Europaparlamentet understryker vikten av principerna om ”mer för mer” och villkorlighet. Parlamentet anser att starkare mekanismer för villkorlighet bör inrättas genom vilka direkt budgetstöd till statliga myndigheter eller myndighetsorgan och icke-statliga aktörer kan dras in eller, när så är möjligt, omdirigeras till det civila samhället ifall dessa institutioner inte följer eller försöker uppfylla kraven för att nå målen för de tilldelade medlen eller bryter mot rättsstatsprincipen och kränker de mänskliga rättigheterna.

139.  Europaparlamentet kräver insyn, ansvarsskyldighet, kontroll, utvecklingsmässigt mervärde, respekt för principerna om bistånd/utvecklingseffektivitet och starka miljömässiga, människorättsliga och sociala skyddsåtgärder vid användning av utvecklingsbistånd för att mobilisera investeringar från den privata sektorn.

140.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att öronmärka medel inom ramen för de externa finansieringsinstrumenten för samarbete med och tekniskt stöd till tredjeländer, särskilt utvecklingsländerna, att främja medlemskap i Wassenaar-arrangemanget, Australiengruppen, kontrollsystemet för missilteknik och gruppen av länder som levererar kärnmaterial, och att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna när det gäller den pågående omarbetningen av förordningen om produkter med dubbla användningsområden.

141.  Europaparlamentet betonar att all framtida struktur kräver lämpliga kontroller och motvikter, öppenhet, rätten till kontroll av genomförandet, inbegripet större strategiskt politiskt bidrag och kontroll av genomförandet från parlamentet samt användning av delegerade akter för översynen av tematiska prioriteringar – om dessa ingår i bilagor till lagstiftningsakter – och antagandet av andra tillkommande konkreta delar, såsom strategiska och fleråriga programplaneringsdokument.

142.  Europaparlamentet är övertygat om att generationen av externa finansieringsinstrument efter 2020 måste iaktta budgetprinciperna uppriktighet och enhet.

143.  Europaparlamentet anser att förfaranden för halvtidsöversyner och budgetkontroller bör vara tillräckligt rigorösa och transparenta för att säkerställa maximalt utnyttjande av medel och möjliggöra lämpliga ändringar för att öka absorptionsförmågan där det behövs.

o
o   o

144.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och rådet.

(1) EUT L 77, 15.3.2014, s. 27.
(2) EUT L 77, 15.3.2014, s. 11.
(3) EUT L 77, 15.3.2014, s. 1.
(4) EUT L 335, 15.12.2017, s. 6.
(5) EUT L 77, 15.3.2014, s. 77.
(6) EUT L 77, 15.3.2014, s. 85.
(7) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44.
(8) EUT L 77, 15.3.2014, s. 95.
(9) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30.
(10) EUT L 249, 27.9.2017, s. 1.
(11) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(12) Se betänkande A8-0211/2017.
(13) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(14) EUT C 407, 8.12.2015, s. 8.
(15) EUT C 60, 16.2.2016, s. 3.
(16) EUT C 122, 19.4.2017, s. 4.
(17) Offentliggjort på kommissionens webbplats: https://ec.europa.eu/europeaid/public-consultation-external-financing-instruments-european-union_en
(18) Antagna texter, P8_TA(2017)0493.
(19) Antagna texter, P8_TA(2017)0026.
(20) EUT C 58, 15.2.2018, s. 109.
(21) EUT C 408, 30.11.2017, s. 21.
(22) EUT C 265, 11.8.2017, s. 110.
(23) Antagna texter, P8_TA(2017)0440.
(24) Antagna texter, P8_TA(2017)0306.
(25) Antagna texter, P8_TA(2017)0036.
(26) Antagna texter, P8_TA(2017)0037.
(27) Antagna texter, P8_TA(2017)0094.
(28) Antagna texter, P8_TA(2017)0262.
(29) Antagna texter, P8_TA(2017)0263.
(30) Antagna texter, P8_TA(2017)0261.
(31) EUT C 208, 10.6.2016, s. 25.
(32) Antagna texter, P8_TA(2017)0408.
(33) https://eeas.europa.eu/archives/docs/top_stories/pdf/eugs_review_web.pdf


Årsrapporterna 2015–2016 om subsidiaritet och proportionalitet
PDF 148kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 om årsrapporterna 2015–2016 om subsidiaritet och proportionalitet (2017/2010(ΙΝΙ))
P8_TA(2018)0120A8-0141/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 om bättre lagstiftning och den nyaste versionen, det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(1),

–  med beaktande av de praktiska bestämmelser som avtalades den 22 juli 2011 mellan Europaparlamentets och rådets behöriga tjänsteavdelningar för genomförande av artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i händelse av överenskommelser vid första behandlingen,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 maj 2017 om årsrapporten 2014 om subsidiaritet och proportionalitet(2) och sin resolution av den 12 april 2016 om årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013(3),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport 2015 om subsidiaritet och proportionalitet (COM(2016)0469) och kommissionens årsrapport 2016 om subsidiaritet och proportionalitet (COM(2017)0600),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport 2015 om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten (COM(2016)0471) och kommissionens årsrapport 2016 om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten (COM(2017)0601),

–  med beaktande av alla tidigare meddelanden från kommissionen om behovet av bättre lagstiftning för att uppnå bättre resultat till nytta för EU-medborgarna,

–  med beaktande av beslutet av Europeiska kommissionens ordförande av den 14 november 2017 om inrättandet av en arbetsgrupp för subsidiaritet, proportionalitet och ”att göra mindre men göra det effektivare” (C(2017)7810),

–  med beaktande av Cosacs halvårsrapporter om utvecklingen i Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning av den 19 juni 2014, den 14 november 2014, den 6 maj 2015, den 4 november 2015, den 18 maj 2016, den 18 oktober 2016 och den 3 maj 2017,

–  med beaktande av det samarbetsavtal som ingicks den 5 februari 2014 mellan Europaparlamentet och Regionkommittén,

–  med beaktande av Regionkommitténs årliga subsidiaritetsrapport 2015,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0141/2018), och av följande skäl:

A.  2015 och 2016 var de två första hela åren med Junckerkommissionen, som tillträdde i november 2014. Ordförande Jean-Claude Juncker åtog sig att sätta subsidiaritetsprincipen i centrum för EU:s demokratiska process och att se till att subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen respekteras till fullo i hela lagstiftningsförfarandet.

B.  I det nya interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ingår ett åtagande från de tre institutionerna om att respektera och tillämpa subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

C.  År 2015 tog kommissionen emot åtta motiverade yttranden som rörde tre förslag från kommissionen. Antalet inlagor som inkom till kommissionen det året uppgick till sammanlagt 350 stycken.

D.  År 2016 tog kommissionen emot 65 motiverade yttranden som rörde 26 förslag från kommissionen. Detta innebär en ökning med 713 procent jämfört med de åtta motiverade yttranden som inkom 2015, och är den tredje högsta siffra som registrerats för inkomna motiverade yttranden under ett kalenderår sedan systemet för subsidiaritetsprövning infördes genom Lissabonfördraget 2009 (efter 84 stycken under 2012 och 70 stycken under 2013). Antalet inlagor som inkom till kommissionen det året uppgick till sammanlagt 620 stycken, vilket var en stor ökning.

E.  Den 19 maj 2015 antog kommissionen ett paket med åtgärder för bättre lagstiftning och nya integrerade riktlinjer för bättre lagstiftning, inbegripet en uppdaterad vägledning om bedömning av subsidiaritet och proportionalitet inom ramen för konsekvensbedömningar av nya initiativ.

F.  År 2015 lanserade kommissionen webbplatsen ”Minska regelbördan – tyck till”(4) och den nya Refit-plattformen (för lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat), vilka ger berörda parter nya möjligheter att framföra synpunkter till kommissionen om eventuella brister i befintliga lagstiftningsåtgärder, däribland aspekter som rör subsidiariteten och/eller proportionaliteten.

G.  Under 2015 utarbetade Europaparlamentets utredningstjänst tretton inledande utvärderingar, en konsekvensbedömning av parlamentets ändringsförslag i sak och sex efterhandsbedömningar. Dessutom utarbetade den fyra rapporter om kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå och två bedömningar av det europeiska mervärdet. Under 2016 utarbetade Europaparlamentets utredningstjänst 36 inledande utvärderingar, en konsekvensbedömning av parlamentets ändringsförslag i sak och fjorton efterhandsbedömningar. Dessutom utarbetade den sju rapporter om kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå och fem bedömningar av det europeiska mervärdet.

H.  Delegerade befogenheter i unionens rättsakter tilldelas när flexibilitet och effektivitet behövs och inte kan åstadkommas med hjälp av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Antagandet av bestämmelser som är väsentliga för det ämne som behandlas är förbehållet lagstiftarna.

I.  Subsidiariteten och proportionaliteten är centrala aspekter vid konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar för att avgöra huruvida de åtgärder som vidtas på EU-nivå är nödvändiga, om målen med dem kan uppnås på lämpligare sätt med andra medel och huruvida de faktiskt ger de förväntade resultaten i fråga om effektivitet, verkan, samstämmighet, relevans och mervärde på EU-nivå.

J.  Under 2014 utfärdade tre nationella kamrar (det danska Folketinget, det nederländska Tweede Kamer och det brittiska överhuset) betänkanden med detaljerade förslag om hur de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen kan stärkas.

1.  Europaparlamentet upprepar vikten av de årsrapporter om subsidiaritet och proportionalitet som utarbetas av kommissionen. Parlamentet konstaterar att kommissionens årsrapporter för åren 2015 och 2016 är mer detaljerade och uttömmande än för tidigare år.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att Europeiska unionen enbart agerar där den kan tillföra ett mervärde för att minska det så kallade demokratiska underskottet.

3.  Europaparlamentet understryker att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna är grundläggande principer som EU:s institutioner bör beakta vid utövandet av EU:s befogenheter för att säkerställa att unionens åtgärder tillför ett mervärde. Parlamentet påminner om att dessa principer har till syfte att förbättra unionens funktionssätt genom att se till att åtgärder som vidtas på EU-nivå är nödvändiga, att målen för dem inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna när de agerar på egen hand, att de till form och innehåll inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen och att de alltid vidtas på den styresnivå som är mest lämplig. Parlamentet uppmärksammar att dessa principer kan missbrukas för att tjäna EU-fientliga intressen och betonar att EU:s institutioner bör vara vaksamma för att undvika och motverka sådana risker.

4.  Europaparlamentet påminner om att subsidiaritetsprincipen är en grundläggande princip för federationer, och dessutom ett rättsligt odefinierat begrepp, som följaktligen bör bli föremål för politiska uttolkningar.

5.  Europaparlamentet inser att subsidiaritetsprincipen inte kan användas för att göra tolkningar som inskränker de befogenheter som unionen tilldelas i enlighet med fördragen.

6.  Europaparlamentet anser att alla överväganden om subsidiaritetsprincipen och kontrollen av den bör ske med hänsyn tagen till att medborgarna i ökande utsträckning vill att unionen tar itu med stora globala utmaningar, såsom bland annat interkontinentala finansiella flöden, säkerhet, migration och klimatförändringar.

7.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen till subsidiaritetsprincipen i Romförklaringen av den 25 mars 2017 och anser att subsidiaritetsprincipen bör få en framträdande plats vid reflektioner kring EU:s framtid.

8.  Europaparlamentet noterar det initiativ som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tillkännagav i sitt tal om tillståndet i unionen 2017 om att inrätta en arbetsgrupp för subsidiaritet, proportionalitet och ”att göra mindre men göra det effektivare” under ledning av kommissionens vice ordförande Frans Timmermans. Parlamentet påminner om att parlamentet ansåg att ett deltagande i arbetsgruppen, som inrättats av kommissionen, skulle åsidosätta parlamentets institutionella roll och ställning som Europeiska unionens enda direktvalda institution, vilken företräder medborgarna på unionsnivå och utövar funktionen att politiskt granska kommissionen, och följaktligen beslutade det att avslå inbjudan att delta i arbetsgruppen.

9.  Europaparlamentet noterar kommissionens metodik i årsrapporterna för 2015 och 2016, där motiverade yttranden från nationella parlament över ett helt paket med förslag statistiskt sett klassificeras som ett enda yttrande, och inte som ett motiverat yttrande över vart och ett av de enskilda förslagen.

10.  Europaparlamentet konstaterar med uppskattning att antalet motiverade yttranden (65 stycken) från nationella parlament under 2016 var det tredje högsta under ett kalenderår sedan systemet för subsidiaritetsprövning infördes genom Lissabonfördraget. Parlamentet noterar den kraftiga ökningen (+ 713 procent) jämfört med de åtta motiverade yttranden som inkom under 2015 och konstaterar dessutom att antalet yttranden som mottagits från kommissionen inom ramen för den politiska dialogen ökat betydligt, från 350 till 620. Dessa tendenser har uppstått mot bakgrund av ett minskat lagstiftningsarbete, vilket även visar att de nationella parlamentens deltagande har vuxit i jämförelse med tidigare år. Parlamentet välkomnar det starka intresse för EU:s beslutsfattande som de nationella parlamenten ger uttryck för.

11.  Europaparlamentet välkomnar att flera nationella parlament har lämnat in motiverade yttranden (26 av 41 stycken under 2016, jämfört med åtta under 2015) och noterar den markanta skillnaden mellan de parlament som är verksamma inom ramen för politisk dialog och motiverade yttranden. Parlamentet understryker att de nationella parlamenten även fortsättningsvis kommer att ha större intresse av att påverka innehållet i EU:s lagstiftning än att identifiera fall där subsidiariteten kan vara ett problem. Parlamentet konstaterar att de nationella parlamentens befogenhet att övervaka subsidiaritets- och proportionalitetsprincipernas efterlevnad även inbegriper en rätt att be unionslagstiftaren att vid behov agera på EU-nivå.

12.  Europaparlamentet erkänner det arbete som utförts av konsekvensbedömningsnämnden och dess efterträdare från och med juli 2015 – nämnden för lagstiftningskontroll. Parlamentet noterar att konsekvensbedömningsnämnden och nämnden för lagstiftningskontroll ansåg att 23 procent av de konsekvensbedömningar som de granskade 2015 behövde förbättras med hänsyn till antingen subsidiaritetsprincipen eller proportionalitetsprincipen, eller båda två. Parlamentet noterar att 2016 ansåg nämnden för lagstiftningskontroll att 15 procent av konsekvensbedömningarna var otillräckliga. Parlamentet ser positivt på att denna procentsats har minskat jämfört med tidigare år. Parlamentet understryker att kommissionen granskade alla berörda konsekvensbedömningar med beaktande av analyserna från nämnden för lagstiftningskontroll.

13.  Europaparlamentet konstaterar att genomförandet av agendan för bättre lagstiftning har fått kommissionen att utveckla starkare interna instrument och förfaranden med inriktning på att undvika överträdelser av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet understryker att konsekvensbedömningar är ett nyckelinstrument för att säkra subsidiaritets- och proportionalitetsprincipernas efterlevnad och för att främja ansvarsskyldighet. Parlamentet framhåller särskilt den roll som nämnden för lagstiftningskontroll har och välkomnar att subsidiaritet och proportionalitet nu utgör en del av den kvalitetskontroll som nämnden utför. Parlamentet betonar dock att nämnden för lagstiftningskontroll bör få ökat oberoende.

14.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i maj 2015 antog ett nytt paket för bättre lagstiftning för att se till att EU-lagstiftningen tjänar allmänintresset på ett mer effektivt sätt och att respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna garanteras på ett mer övergripande sätt, vilket i sin tur kommer att bidra till en högre grad av öppenhet i EU:s beslutsprocess. Parlamentet anser att det nya paketet för bättre lagstiftning bör vara ett verktyg för Europeiska unionen för att agera på ett sätt som är helt förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Trots ovanstående betonar parlamentet att även om det bör föreskriva tester för att bedöma efterlevnaden av dessa principer för att säkerställa att Europeiska unionen enbart agerar där den tillför ett mervärde, bör det inte ge upphov till onödiga förseningar i fråga om antagandet av relevant lagstiftning.

15.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den 24 oktober 2017 offentliggjorde sitt meddelande Genomförande av agendan för bättre lagstiftning: Bättre lösningar för bättre resultat, i vilket den redogör för sina insatser för att öka öppenheten och insynen, legitimiteten och ansvarsskyldigheten i sitt arbete för bättre lagstiftning, särskilt när det gäller samrådsprocessen och möjligheterna för berörda parter att ge återkoppling på kommissionens förslag.

16.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen år 2015 införde nya samråds- och återkopplingsmekanismer för nya politiska initiativ.

17.  Europaparlamentet understryker vikten av att på lämpligt sätt förklara behovet av lagstiftningsinitiativ och vilka konsekvenser de har för alla viktiga sektorer (ekonomiska, miljömässiga och sociala) i syfte att respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

18.  Europaparlamentet stöder kommissionens åtagande att ”utvärdera först” innan eventuella lagstiftningsändringar övervägs. Parlamentet anser i detta avseende att Europeiska unionen och medlemsstaternas myndigheter bör ha ett nära samarbete för att säkerställa bättre övervakning, mätning och utvärdering av EU-lagstiftningens faktiska konsekvenser för människorna, ekonomin, den sociala strukturen och miljön.

19.  Europaparlamentet välkomnar att Europaparlamentet, rådet och kommissionen 2016 undertecknade ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning. Parlamentet påminner om att kommissionen har förbundit sig att i sina motiveringar förklara på vilket sätt dess förslag är berättigade med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet välkomnar att kommissionen, genom det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, har åtagit sig att göra konsekvensbedömningarna av dess lagstiftningsförslag och andra förslag tillgängliga för de nationella parlamenten. Parlamentet påminner om att man i detta avtal även betonade behovet av mer öppenhet i lagstiftningsförfarandet och att de uppgifter som lämnas till de nationella parlamenten måste göra det möjligt för dem att fullt ut utöva sina befogenheter enligt fördragen.

20.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att klart och tydligt från början ange att deras inlaga är ett motiverat yttrande enligt protokoll nr 2 till fördragen och hänvisa till det eller de lagstiftningsförslag som det berör, att tydligt ange skälen till varför förslaget anses strida mot subsidiaritetsprincipen, att bifoga en kortfattad sammanfattning av argumenten och att respektera tidsfristen på åtta veckor från den dag då det berörda utkastet till lagstiftningsakt översändes. Parlamentet noterar att detta kommer att underlätta alla berörda institutioners behandling av motiverade yttranden, så att den blir både snabb och korrekt.

21.  Europaparlamentet anser att sedan Lissabonfördraget antogs har involveringen av nationella parlament i EU:s lagstiftningsförfaranden utvecklats betydligt genom regelbundna kontakter med andra nationella parlament. Parlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att fortsätta och förstärka sina interparlamentariska kontakter ytterligare, även bilateralt, som ett medel för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och att göra detta med en demokratisk europeisk vision, där unionen kan tillföra ett mervärde, och i en anda av solidaritet som bygger på rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker att dessa kontakter kan underlätta ett utbyte av bästa praxis när det gäller tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

22.  Europaparlamentet välkomnar att det i ökande utsträckning och med större regelbundenhet fungerar som kontaktpunkt och medlare mellan de nationella parlamenten när det gäller subsidiaritets- och proportionalitetsmekanismerna. Parlamentet anser att en förbättrad dialog på politisk nivå med de nationella parlamenten skulle kunna vara ett sätt att rationalisera subsidiaritets- och proportionalitetskontrollerna genom en bättre behandling av lagförslagens innehåll.

23.  Europaparlamentet uppmärksammar att under 2016 lämnade 14 kamrar vid 11 nationella parlament in motiverade yttranden över förslaget till ett direktiv om ändring av direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (COM(2016)0128), och därmed nåddes det tröskelvärde på en tredjedel av rösterna som krävs enligt artikel 7.2 i protokoll nr 2 till fördragen för att förfarandet med det så kallade gula kortet ska användas. Parlamentet påminner om att de nationella parlamentens motiveringar blev föremål för en omfattande diskussion med kommissionen i parlamentet. Parlamentet noterar att kommissionen samarbetade med de nationella parlamenten inom ramen för Cosac. Parlamentet noterar att kommissionen utfärdade ett meddelande, i vilket den angav utförliga skäl för att behålla förslaget(5). Parlamentet anser, trots de farhågor som vissa nationella parlament framfört, att kommissionen mot bakgrund av de argument som angavs i detta meddelande, har uppfyllt sin skyldighet att motivera sitt beslut.

24.  Europaparlamentet konstaterar att i samband med kommissionens ovannämnda förslag lämnade sju nationella kamrar in yttranden inom ramen för den politiska dialogen, som främst ansåg att förslaget var förenligt med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet konstaterar att Regionkommitténs sakkunniggrupp för subsidiaritet ansåg att syftet med förslaget skulle kunna uppnås bättre på EU-nivå.

25.  Europaparlamentet påminner om att förfarandet med gult kort har använts två gånger tidigare (en gång 2012 och en gång 2013), vilket tillsammans med detta nya förfarande med gult kort visar att systemet fungerar och att de nationella parlamenten på ett enkelt sätt och i god tid kan delta i subsidiaritetsdebatten när de så önskar. Under alla omständigheter anser parlamentet att en ökad medvetenhet om de nationella parlamentens roll och ett bättre samarbete mellan dem skulle kunna förbättra förhandskontrollen av att subsidiaritetsprincipen följs.

26.  Europaparlamentet påminner om att de motiverade yttranden som utfärdas av de nationella parlamenten eller av en kammare vid ett nationellt parlament bör beaktas av EU:s institutioner i enlighet med artikel 7 i protokoll nr 2 till fördragen. Parlamentet konstaterar att vissa nationella parlament tidigare uttryckt sin besvikelse över kommissionens svar i fall där gula kort har utfärdats. Parlamentet konstaterar dock att kommissionen har infört förfaranden för att säkerställa att den tillhandahåller de nationella parlamenten sakliga och politiska svar på deras synpunkter i god tid. Kommissionen uppmanas att systematiskt översända sina svar på motiverade yttranden till Europaparlamentet.

27.  Europaparlamentet noterar de ändringar som föreslagits av några nationella parlament i fråga om systemet för subsidiaritetsprövning. Parlamentet välkomnar Cosacs slutsats att eventuella förbättringar av systemet för subsidiaritetsprövning inte bör medföra någon fördragsändring. Parlamentet noterar att en förlängning av den tidsfrist på åtta veckor inom vilken de nationella parlamenten kan avge ett motiverat yttrande skulle kräva en ändring av fördragen eller tillhörande protokoll. Parlamentet erinrar om den skrivelse av den 1 december 2009 som skickades från kommissionens ordförande och vice ordförande till talmännen för de nationella parlamenten och som handlade om praktiska arrangemang för att tillämpa systemet för subsidiaritetsprövning, i vilken kommissionen angav att augusti månad inte skulle tas med i beräkningen vid fastställande av den tidsfrist som avses i protokoll nr 2, för att ta hänsyn till de nationella parlamentens sommaruppehåll. Parlamentet erinrar om det förslag som framförts av vissa nationella parlament om att kommissionen också bör överväga möjligheten att inte ta med de nationella parlamentens uppehåll i december månad i beräkningen av tidsfristen på åtta veckor.

28.  Parlamentet betonar att för antagande av rättsakter krävs en stor majoritet i rådet, som är sammansatt av de nationella ministrarna från samtliga medlemsstater och som bör vara politiskt ansvariga inför sina nationella parlament.

29.  Europaparlamentet konstaterar att det redan finns en rad verktyg som gör det möjligt för de nationella parlamenten och medborgarna att delta i varje steg av lagstiftningsprocessen, vilket gör att övervakningen av respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna säkerställs. Parlamentet uppmuntrar därför till att dessa befintliga verktyg utnyttjas fullt ut för att, om möjligt, undvika att det skapas ännu mer komplexa administrativa strukturer och utdragna förfaranden i en tid då EU kämpar för att bli förstått av sina egna medborgare, och alltid med syftet att respektera och värna deras rättigheter och intressen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anordna informationskampanjer och relevanta seminarier för att ge medborgarna korrekt information om deras möjligheter att delta i alla skeden av lagstiftningsprocessen.

30.  Europaparlamentet framhåller att lagstiftningen bör vara uttömmande och tydlig för att göra det möjligt för berörda parter att förstå vilka rättigheter och skyldigheter de har, bland annat vad gäller lämpliga krav på rapportering, övervakning och utvärdering, och som inte medför oproportionerliga kostnader och är enkla att genomföra i praktiken.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja tillgången till konsekvensbedömningar och färdplaner som utarbetas av kommissionen, att delta i offentliga samråd och/eller samråd med berörda parter som anordnas av kommissionen och/eller Europaparlamentet och att lämna förslag via Refit-plattformen ”Minska regelbördan: Synpunkter”. Parlamentet noterar i detta sammanhang att webbplatsen och programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit), som togs i drift 2016, fungerar väl.

32.  Europaparlamentet påminner om behovet av att utvidga de befintliga formerna för samarbete och inrätta möjligheter till att förbättra Ipex-plattformen för att främja de nationella parlamentens medvetenhet om sin roll att utföra subsidiaritets- och proportionalitetskontroller, hjälpa dem med att mer effektivt hantera den information som de får genom systemet för tidig varning och förbättra deras samarbete och samordning. Parlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att yttra sig över kommissionens förslag, som alla finns tillgängliga när som helst i den interna databasen Connect. Parlamentet påminner om att all information finns tillgänglig via Regpex‑plattformen.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar de nationella och regionala parlamenten att vidareutveckla sina förbindelser med Regionkommittén, som har en grupp på tolv sakkunniga som granskar lagstiftningsförslag med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

34.  Europaparlamentet välkomnar det intresse som några nationella parlament visat i fråga om att spela en mer positiv och proaktiv roll i EU-frågor genom att använda ett förfarande med ett så kallat grönt kort. Parlamentet noterar att de nationella parlamenten har olika uppfattningar om formerna för detta förfarande. Parlamentet anser att en informell mekanism baserad på interparlamentariskt samarbete kan bidra till att stärka den politiska dialogen med de nationella parlamenten.

35.  Europaparlamentet påpekar i samband med ovanstående att 2015 undertecknade eller stödde 20 parlamentariska kamrar det första initiativet med grönt kort om matavfall, och i juli 2016 undertecknade nio parlamentariska kamrar det andra gröna kortet som uppmanade kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om genomförande av principerna om företagens sociala ansvar på europeisk nivå. Parlamentet konstaterar att några av förslagen i det första initiativet med grönt kort återkom senare i det reviderade paket om den cirkulära ekonomin som antogs av kommissionen i december 2015. Parlamentet framhåller därför att de nationella parlamenten redan spelar en konstruktiv roll i den institutionella ramen och att det inte finns någon anledning att i nuläget skapa nya institutionella och administrativa strukturer som skulle komplicera hela förfarandet i onödan.

36.  Europaparlamentet konstaterar att 2016 informerade några regionala parlament kommissionen direkt om sina synpunkter på vissa kommissionsförslag. Parlamentet noterar att kommissionen har beaktat dessa synpunkter där så är lämpligt. Parlamentet påminner om att varje nationellt parlament eller kammare i ett sådant parlament ska i förekommande fall samråda med de regionala parlament som har lagstiftande befogenheter, enligt artikel 6 i protokoll nr 2.

37.  Europaparlamentet noterar EU-domstolens rättspraxis avseende subsidiaritet och proportionalitet som avkunnades under 2015 och 2016. Parlamentet betonar att när det gäller unionslagstiftarens motiveringsskyldighet i fråga om subsidiaritet har domstolen ansett att iakttagandet av denna skyldighet inte bara ska bedömas med hänsyn till den omtvistade rättsaktens lydelse utan också med hänsyn till det sammanhang som den ingår i och omständigheterna i det enskilda fallet, och att den information som tillhandahålls bör vara tillräcklig och förstås av nationella parlament, medborgare och domstolar. Parlamentet betonar även att när det gäller proportionalitetsprincipen har domstolen bekräftat att unionslagstiftaren måste ges ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning inom områden där den ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplexa bedömningar.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0210.
(3) EUT C 58, 15.2.2018, s. 33.
(4) http://ec.europa.eu/smart-regulation/refit/simplification/consultation/contributions_sv.htm
(5) Kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 om förslaget till direktiv om ändring av direktivet om utstationering av arbetstagare vad gäller subsidiaritetsprincipen, i enlighet med protokoll nr 2 (COM(2016)0505).


Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Kommissionen och genomförandeorgan
PDF 335kWORD 117k
Beslut
Beslut
Beslut
Beslut
Beslut
Beslut
Beslut
Beslut
Resolution
1. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen (2017/2136(DEC))
P8_TA(2018)0121A8-0137/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årliga förvaltnings- och resultatrapport för EU:s budget 2016 (COM(2017)0351),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, med institutionernas svar(3), samt revisionsrättens särskilda rapporter,

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 (05940/2018 – C8-0042/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(5), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(6).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till medlemsstaternas nationella och regionala revisionsorgan, och att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur för budgetåret 2016 (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(7),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(8),

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur för budgetåret 2016(9),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur för budgetåret 2016, med genomförandeorganets svar(10),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(11), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(12), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(13), särskilt artikel 14.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(14), särskilt artikel 66 första och andra styckena,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2013/776/EU av den 18 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur och om upphävande av beslut 2009/336/EG(15),

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(16).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut, beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen, och den resolution som utgör en del av dessa beslut, till direktören för genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

3. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för genomförandeorganet för små och medelstora företag för budgetåret 2016 (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(17),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(18),

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för genomförandeorganet för små och medelstora företag för budgetåret 2016(19),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för genomförandeorganet för små och medelstora företag för budgetåret 2016, med genomförandeorganets svar(20),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(21), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(22), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(23), särskilt artikel 14.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(24), särskilt artikel 66 första och andra styckena,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2013/771/EU av den 17 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för små och medelstora företag och om upphävande av besluten 2004/20/EG och 2007/372/EG(25),

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för genomförandeorganet för små och medelstora företag ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(26).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut, beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen, och den resolution som utgör en del av dessa beslut, till direktören för genomförandeorganet för små och medelstora företag, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

4. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor för budgetåret 2016 (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(27),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(28),

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks-, och livsmedelsfrågor för budgetåret 2016(29),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor för budgetåret 2016, med genomförandeorganets svar(30),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(31), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(32), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(33), särskilt artikel 14.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(34), särskilt artikel 66 första och andra styckena,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2013/770/EU av den 17 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor och om upphävande av beslut 2004/858/EG(35),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2014/927/EU av den 17 december 2014 om ändring av genomförandeförordning 2013/770/EU för att omvandla ”genomförandeorganet för konsument-, hälso- och livsmedelsfrågor” till ”genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor”(36),

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(37).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut, beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen, och den resolution som utgör en del av dessa beslut, till direktören för genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

5. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet för budgetåret 2016 (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(38),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(39),

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet för budgetåret 2016(40),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet för budgetåret 2016, med genomförandeorganets svar(41),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(42), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(43), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(44), särskilt artikel 14.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(45), särskilt artikel 66 första och andra styckena,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2013/779/EU av den 17 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet och om upphävande av beslut 2008/37/EG(46),

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(47).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut, beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen, och den resolution som utgör en del av dessa beslut, till direktören för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

6. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för genomförandeorganet för forskning för budgetåret 2016 (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(48),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(49),

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för genomförandeorganet för forskning för budgetåret 2016(50),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för genomförandeorganet för forskning för budgetåret 2016, med genomförandeorganets svar(51),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(52), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(53), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(54), särskilt artikel 14.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(55), särskilt artikel 66 första och andra styckena,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2013/778/EU av den 13 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för forskning och om upphävande av beslut 2008/46/EG,(56)

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för genomförandeorganet för forskning ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(57).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut, beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen, och den resolution som utgör en del av dessa beslut, till direktören för genomförandeorganet för forskning, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

7. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för genomförandeorganet för innovation och nätverk för budgetåret 2016 (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(58),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(59),

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för genomförandeorganet för innovation och nätverk för budgetåret 2016(60),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för Genomförandeorganet för innovation och nätverk för budgetåret 2016, med genomförandeorganets svar(61),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(62), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(63), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(64), särskilt artikel 14.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(65), särskilt artikel 66 första och andra styckena,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2013/801/EU av den 23 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för innovation och nätverk och om upphävande av beslut 2007/60/EG ändrat genom beslut 2008/593/EG(66),

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för genomförandeorganet för innovation och nätverk ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(67).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut, beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen, och den resolution som utgör en del av dessa beslut, till direktören för genomförandeorganet för innovation och nätverk, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

8. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om avslutande av räkenskaperna för Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(68),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0247/2017)(69),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av kommissionens årliga förvaltnings- och resultatrapport för EU:s budget 2016 (COM(2017)0351),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2016 (COM(2017)0497) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2017)0306),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, med institutionernas svar(70), samt revisionsrättens särskilda rapporter,

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(71), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 (05940/2018 – C8-0042/2018),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 (05942/2018 – C8-0043/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(72), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(73), särskilt artikel 14.2 och 14.3,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner avslutandet av räkenskaperna för Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i den resolution som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan, och i sin resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 2016(74).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten och medlemsstaternas nationella och regionala revisionsorgan, och att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

9. Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (2017/2136(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen,

–  med beaktande av sina beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av genomförandeorganens budgetar för budgetåret 2016,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0137/2018), och av följande skäl:

A.  Unionsutgifterna är ett viktigt verktyg för uppnåendet av politiska mål och utgör i genomsnitt 1,9 % av medlemsstaternas offentliga utgifter.

B.  När Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet kontrollerar parlamentet om medlen har använts korrekt och om de politiska målen har uppnåtts.

C.  Den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten betonar att det inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet är särskilt viktigt att ytterligare stärka unionsinstitutionernas demokratiska legitimitet genom ökad transparens och ansvarsskyldighet samt att tillämpa resultatbaserad budgetering och god förvaltning av personalresurser.

D.  Budgetprinciperna enhetlighet, riktighet, ettårighet, jämvikt, universalitet, specificering, sund ekonomisk förvaltning och transparens måste respekteras när unionens budget genomförs.

E.  Utgifterna i unionens budget syftar till att förbättra levnadsförhållandena och livskvaliteten för medborgarna och det är därför nödvändigt att luckorna i unionens socialpolitik täpps till.

F.  Unionens budget måste beakta genomförandet av en social pelare.

G.  Sammanhållningspolitiken är en källa till offentliga investeringar, som syftar till att skapa ett tydligt mervärde och förbättra unionsmedborgarnas livskvalitet.

Politiska prioriteringar

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera unionens politiska mål och finansiella cykler liksom parlamentets valperiod och kommissionens mandat.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla parlamentet en utvärdering efter halva tiden av den nuvarande räkenskapsperioden och en utvärdering av de tidigare räkenskapsperioderna, för att fastställa vilka program som inte har uppvisat ett klart mervärde och därefter utföra en utgiftsöversyn.

3.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sina förslag till en ny flerårig budgetram bör ta hänsyn till att vissa politikområden, t.ex. sammanhållningspolitiken eller forskning, ofta bygger på långsiktig programplanering och behöver mer tid för att uppnå politiska mål än andra politikområden. Parlamentet anser dock att lämplig flexibilitet bör ges i nödsituationer.

4.  Europaparlamentet insisterar på att unionens budget, inom ramen för initiativet om en resultatinriktad EU-budget, presenteras i enlighet med de politiska målen för den fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner, också i ljuset av den fleråriga budgetramen efter 2020, om att unionens budget bör vara en budget med ett verkligt europeiskt mervärde, med gemensamma EU-mål som främjar en hållbar ekonomisk och social utveckling i hela unionen, vilket inte kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna på egen hand och därför inte enbart bör ses som ett nettoflöde eller en fördel för enskilda medlemsstater.

5.  Europaparlamentet anser att det finns behov av ett oberoende organ som kan offentliggöra information, ge råd och ta sig an fall i syfte att hjälpa visselblåsare att använda de rätta kanalerna för att lämna uppgifter om eventuella oriktigheter, samtidigt som man värnar om konfidentialiteten för personerna i fråga och erbjuder dem stöd och råd.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åta sig att i grunden se över ordningen för unga jordbrukare och miljöprogrammen inför nästa fleråriga budgetram i ljuset av resultaten av revisionsrättens iakttagelser.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina resultatrapporter inkludera bedömningar av kvaliteten på de uppgifter som använts och en förklaring om kvaliteten på resultatinformationen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla parlamentet och revisionsrätten en mer balanserad rapportering, genom att i sina rapporter inkludera mer transparent information om utmaningar, fallgropar och misslyckanden.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen och dithörande betalningar för att begränsa genomförandeperioden, till en början till år n + 2.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera det ursprungliga utgiftsmålet på 20 % när det gäller integreringen av klimatåtgärder i unionens olika utgiftsprogram.

11.  Europaparlamentet begär att kommissionen en gång för alla ger samtliga sina generaldirektorat i uppdrag att offentliggöra sina förslag till landsspecifika rekommendationer i sina respektive årliga verksamhetsrapporter, i enlighet med parlamentets uppmaning.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra transparensen i finansieringen av migrationspolitiken såsom revisionsrätten rekommenderade i sin årsrapport för 2016, och att aktivt övervaka upphandlingsförfaranden som inleds i nödsituationer.

13.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att förbättra transparensen när det gäller forskning och landsbygdsutvecklingspolitik, i syfte att identifiera och korrigera orsakerna till särskilt stora och ihållande felfrekvenser, som revisionsrätten pekat på i sina årsrapporter.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka transparensen i förvaltningsfonderna och förvaltningsrapporterna om externt stöd genom att regelbundet lämna alla uppgifter den förfogar över.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om en minskning av de avgifter som tas ut av Europeiska investeringsbanken för att inrätta och förvalta finansieringsinstrument och att regelbundet lägga fram information om stödmottagarna och de resultat som uppnåtts med hjälp av dessa instrument.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda utarbetandet av unionens räkenskaper, att säkerställa att tillförlitlig information från medlemsstaterna om utgifter med delad förvaltning uppnås snabbare och att redogöra för ledningens syn på unionsutgifterna tidigare och tillsammans med räkenskaperna, i syfte att anta ett beslut om ansvarsfrihet år n + 1, samtidigt som man säkrar uppgifter av hög kvalitet och en sund ekonomisk förvaltning.

Revisionsrättens revisionsförklaring

17.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten har avgett ett uttalande utan reservation om räkenskapernas tillförlitlighet för 2016, vilket den har gjort sedan 2007, och att revisionsrätten drog slutsatsen att inkomsterna inte innehöll några väsentliga fel 2016. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att de åtaganden som ligger till grund för räkenskaperna för det budgetår som slutade den 31 december 2016 i allt väsentligt är lagliga och korrekta.

18.  Europaparlamentet gläder sig över den positiva tendens för den mest sannolika felprocenten som revisionsrätten har fastställt jämfört med de senaste åren, eftersom den mest sannolika felprocenten för betalningarna under 2016 uppgår till 3,1 %. Parlamentet påminner om att den mest sannolika felprocenten för betalningar uppskattades för budgetåren 2015 till 3,8 %, 2014 till 4,4 %, 2013 till 4,7 %, 2012 till 4,8 %, 2011 till 3,9 %, 2010 till 3,7 %, 2009 till 3,3 %, 2008 till 5,2 % och 2007 till 6,9 %. Eftersom revisionsrättens uppskattade felprocent inte är slutgiltig, anser parlamentet att det är viktigt att kommissionens beräkning av den kvarstående felprocenten beaktas vid bedömningen av effektiviteten i unionens finansiering.

19.  Europaparlamentet betonar att den uppskattade felnivån för Sammanhållning, på grund av de olika metoder som krävs för dess beräkning, inte omfattarar en kvantifiering av de utbetalningar år 2016 till finansieringsinstrument på 2,5 miljarder EUR som revisionsrätten anser gjordes utanför den stödperiod som anges i artikel 56.1 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006(75). Parlamentet noterar att om revisionsrätten hade kvantifierat denna oriktighet skulle den mest sannolika felprocenten ha varit mycket högre. Parlamentet beklagar kommissionens ensidiga beslut att godkänna utgifter fram till den 31 mars 2017. Parlamentet betonar att kommissionen skulle ha utarbetat nödvändiga lagstiftningsförslag för att sätta stopp för denna oriktighet.

20.  Europaparlamentet beklagar att den ökande användningen av finansieringsinstrument för att minska värdet av unionens budget utgör en större fara för ansvarsskyldigheten och samordningen av unionens politik och verksamhet.

21.  Europaparlamentet anser inte att det finns tillräckligt med information för att på lämpligt sätt utvärdera finansieringsinstrumenten, särskilt i fråga om deras sociala och miljömässiga effekter. Parlamentet betonar att finansieringsinstrument kan komplettera bidrag men att de inte bör ersätta dem.

22.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att revisionsrätten för första gången på 23 år har gjort ett uttalande med reservation (och inte ett uttalande med avvikande mening) om lagligheten och korrektheten i de betalningar som ligger till grund för räkenskaperna, vilket innebär att förvaltningen av unionens finanser enligt revisionsrätten avsevärt har förbättrats och att de väsentliga felen i huvudsak var begränsade till de ersättningsbaserade kostnaderna som motsvarar ungefär hälften av de granskade betalningarna.

23.  Europaparlamentet beklagar att betalningarna för 23:e året i följd innehåller väsentliga fel på grund av att övervaknings- och kontrollsystemen endast delvis är ändamålsenliga när det gäller att garantera en sund ekonomisk förvaltning och utbetalningar i rätt tid.

24.  Europaparlamentet noterar med oro att om de korrigerande åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och kommissionen inte hade tillämpats på de betalningar som granskades av revisionsrätten, skulle den totala uppskattade felprocenten ha varit 4,3 % i stället för 3,1 % (dvs. samma nivå som 2015. Se revisionsrättens årsrapport 2016, punkt 1.34).

25.  Europaparlamentet konstaterar att förvaltningsmetoden har en begränsad inverkan på felnivån, eftersom revisionsrätten finner samma uppskattade felnivåer för kostnader med delad förvaltning med medlemsstaterna och för alla andra former av rörelsekostnader som direkt förvaltas av kommissionen, nämligen 3,3 %.

26.  Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten konstaterade de högsta uppskattade felnivåerna i utgifter inom landsbygdsutveckling, miljö, klimatpolitik och fiske (4,9 %), ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (4,8 %) och konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning (4,1 %), medan administrativa utgifter hade den lägsta uppskattade felnivån (0,2 %).

27.  Europaparlamentet konstaterar att enligt revisionsrättens iakttagelser har de olika riskmönstren för systemen med ersättningar och stödrättigheter haft stor påverkan på felfrekvensen inom de olika utgiftsområdena. Parlamentet noterar att när EU ersätter stödberättigande kostnader för stödberättigande verksamhet på grundval av kostnadsredovisningar från stödmottagarna är felnivån 4,8 % (5,2 % år 2015), medan felprocenten är 1,3 % (1,9 % år 2015) när betalningar görs under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda snarare än på grundval av ersättningsanspråk.

Årlig förvaltnings- och resultatrapport(76): förvaltningsresultat

28.  Europaparlamentet betonar att trots de konvergerande slutsatser som görs av kommissionen och revisionsrätten, går revisionsrättens uttalande i årsrapporten och den analys som kommissionen lagt fram i sin årliga förvaltnings- och resultatrapport för 2016 delvis isär.

29.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin årliga förvaltnings- och resultatrapport för 2016 betonar att de reservationer som generaldirektörerna utfärdar i sina årliga verksamhetsrapporter har ökat och uppgår till 35,3 miljarder EUR, vilket motsvarar 26 % av betalningarna (2015: 29,8 miljarder EUR eller 21 % av betalningarna).

30.  Europaparlamentet betonar att de faktiska finansiella konsekvenserna när det gäller riskbelopp vid rapportering enligt kommissionen också har ökat under 2016 till 1,6 miljarder EUR (2015: 1,3 miljarder EUR).

31.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen i sin årliga förvaltnings- och resultatrapport för 2016 konstaterar en försämring av indikatorerna för den ekonomiska förvaltningen när det gäller reservationerna i de årliga verksamhetsrapporterna, och förklarar att detta berodde på svårigheterna med att införa nya och mer krävande ordningar, i synnerhet miljöanpassning(77), medan revisionsrätten betonar en tydlig förbättring inom just detta politikområde.

32.  Europaparlamentet noterar särskilt att revisionsrätten fastställer att Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) inte innehåller några väsentliga fel (1,7 %), vilket är en verklig förbättring jämfört med 2015, då felnivån var 2,2 %, och uppskattar felnivån för stödrättighetsbaserade kostnader till 1,3 %, men noterar samtidigt att den största delen av den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken ingår i denna typ av kostnader.

33.  Europaparlamentet tar del av revisionsrättens påstående att felnivån i kostnaderna inte är av ”avgörande betydelse” (revisionsrättens årsrapport för 2016, punkt 1.8). Parlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att harmonisera sina metoder genom att tillämpa de internationella revisionsstandarderna i nästa årsrapport eller årliga verksamhetsrapport.

34.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i sin årliga förvaltnings- och resultatrapport för 2016 anser att felnivån i utgifterna är väsentlig, eftersom kommissionens övergripande genomsnittliga felfrekvens beräknas till mellan 2,1 % och 2,6 % (2015: mellan 2,3 % och 3,1 %) av de totala relevanta utgifterna, och det kopplade beräknade totala riskbeloppet vid betalning är mellan 2,9 och 3,6 miljarder EUR (2015: mellan 3,3 och 4,5 miljarder EUR).

35.  Europaparlamentet noterar att denna minskning enligt kommissionen huvudsakligen beror på sammanhållningspolitikens lägre risk för fel i program inom den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet är förvånat över denna förklaring med hänsyn till det mycket låga budgetgenomförandet på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare precisera denna förklaring.

36.  Europaparlamentet betonar att detta låga genomförande kan förklaras genom att utgifterna inom Sammanhållning inte hade attesterats i de årsredovisningar som lämnades till kommissionen 2016, och att kommissionen inte heller beslutade om finansiella korrigeringar efter sin revision(78).

37.  Europaparlamentet noterar att kommissionen uppskattar att den under de kommande åren kommer att upptäcka och korrigera fel för ett belopp på mellan 2,0–2,1 miljarder EUR, eller mellan 1,5 % och 1,6 %.

38.  Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att kommissionens metod för uppskattning av sitt riskbelopp har förbättrats med åren, men att de enskilda generaldirektoratens uppskattningar av felaktiga utbetalningar inte baseras på en konsekvent metod. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa samma metod för att uppskatta sitt riskbelopp för alla generaldirektorat och att informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de framsteg som görs.

39.  Europaparlamentet konstaterar att trots förbättringar har kommissionen inte undanröjt risken för att effekten av korrigerande åtgärder överskattas.

40.  Europaparlamentet påpekar särskilt att för mer än tre fjärdedelar av utgifterna 2016 baserar kommissionens generaldirektorat sina uppskattningar av riskbeloppen på uppgifter som lämnats av nationella myndigheter, medan det tyvärr framgår av de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens berörda generaldirektorat (särskilt GD AGRI och GD REGIO) att medlemsstaternas kontrollrapporter visserligen återger de fel som upptäckts av medlemsstaten men att tillförlitligheten när det gäller vissa förvaltnings- och kontrollsystem fortfarande är en utmaning. Parlamentet betonar att det är viktigt att medlemsstaternas uppgifter är tillförlitliga.

41.  Europaparlamentet påpekar, med tanke på särdragen i den fleråriga programplaneringen, att eftersom fel kan korrigeras mer än 10 år efter det att de har uppstått, är det ofullständigt och konstgjort att basera den uppskattade effekten av framtida korrigeringar på bokförda korrigeringar de senaste sex åren.

42.  Europaparlamentet påpekar att i avsnittet Årsredovisning – diskussion och analys rapporterar kommissionen genomförda finansiella korrigeringar och återkrav på totalt 3,4 miljarder EUR (2015: 3,9 miljarder EUR), att cirka 0,6 miljarder EUR (2015: 1,2 miljarder EUR) av korrigeringarna och återkraven rapporterades ”vid källan” (dvs. innan kommissionen godkände utgifterna) och att av det återstående beloppet på 2,8 miljarder EUR utgör omkring 0,6 miljarder EUR tillbakadraganden från medlemsstaternas sida efter godkännandet av utgifterna genom att icke stödberättigande belopp ersattes med nya sammanhållningsprojekt.

43.  Europaparlamentet uppmanar på nytt med kraft kommissionen och medlemsstaterna att införa tillförlitliga förfaranden för att bekräfta tidpunkten för, ursprunget till och beloppet på de korrigerande åtgärderna, samt att i så stor utsträckning som möjligt ge information om vilket år utbetalningen har skett, vilket år det relaterade felet har upptäckts och vilket år återkraven eller de finansiella korrigeringarna redovisats i noterna till räkenskaperna.

Kommissionens verktyg för intern styrning

44.  Europaparlamentet påminner om den åsikt som revisionsrätten framför i sin särskilda rapport nr 27/2016 att den åtskillnad som införts genom Kinnock-Prodi-reformen mellan kommissionsledamöternas politiska ansvar och generaldirektörernas verksamhetsansvar innebär att det inte alltid tydligt har framgått om ”politiskt ansvar” omfattar ansvarstagande för generaldirektoratens budgetgenomförande, eller om det är åtskilt från detta.

45.  Europaparlamentet påpekar att kommissionskollegiet inte utarbetar en årsberättelse om styrningen, i enlighet med bästa praxis och gängse bruk i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en årsberättelse om styrningen i syfte att göra sitt kollegium mer transparent och ansvarsskyldigt.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra rekommendation nr 2 i revisionsrättens särskilda rapport 27/2016, och att därutöver låta sin årsredovisning åtföljas av en årsberättelse om styrning och intern kontroll, som särskilt omfattar

   a) en beskrivning av kommissionens verktyg för intern styrning,
   b) en bedömning av verksamhet relaterad till operativ och strategisk risk under året, och en förklaring om den finanspolitiska hållbarheten på medellång och lång sikt.

Politiska reservationer

47.  Europaparlamentet stöder de reservationer som generaldirektörerna för GD REGIO, GD EMPL, GD MARE, GD HOME, GD DEVCO och GD AGRI gjort i sina årliga verksamhetsrapporter. Parlamentet anser att dessa reservationer visar att de kontrollförfaranden som har införts inom kommissionen och i medlemsstaterna kan ge nödvändiga garantier för lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna inom de berörda politikområdena om de nödvändiga korrigeringarna genomförs på rätt sätt.

Budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning

48.  Europaparlamentet betonar att förseningar i genomförandet av programmen under de tre första åren av den nuvarande fleråriga budgetramen till följd av det sena antagandet av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och väsentliga nyheter som infördes för perioden 2014–2020 och som orsakade administrativa svårigheter trots förenklingsåtgärder, ledde till en överföring av åtagandebemyndiganden från 2014, främst till 2015 och 2016, och låga betalningar 2016 (och ett genomförande av unionens budget på 7 % under perioden 2014–2020 enligt den nuvarande fleråriga budgetramen). Parlamentet betonar dock att 2017 var det första året då genomförandet av europeiska struktur- och investeringsfondernas (ESI-fondern) program påskyndades, och förväntar sig att denna trend kommer att fortsätta under 2018 and 2019. Parlamentet anser att för att säkra ett smidigt genomförande måste anslagen för betalningar och åtaganden vara tillräckliga.

49.  Europaparlamentet noterar bekymrat att det komplicerade nätet av ordningar inom och runt unionens budget, eftersom detta undergräver redovisningsskyldigheten, transparensen, den offentliga granskningen och den demokratiska kontrollen av unionens budget och de finansiella arrangemang som är kopplade till denna. Parlamentet beklagar i detta avseende EU-budgetens bristande enhetlighet, och delar fullt ut revisionsrättens oro i fråga om unionsbudgetens komplexa karaktär.

50.  Europaparlamentet befarar att trots den omfattande användningen av särskilda instrument (reserven för katastrofbistånd, Europeiska unionens solidaritetsfond, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och flexibilitetsmekanismen) och marginaler, kan de återstående beloppen vara otillräckliga för att finansiera oförutsedda händelser som fortfarande kan inträffa före 2020.

51.  Europaparlamentet noterar bekymrat att ett rekordstort antal utestående åtaganden har skapats som i slutet av 2016 nådde en rekordhög nivå på 238 miljarder EUR, 72 % högre än 2007 och motsvarade 2,9 år av betalningar, vilket kan jämföras med 2,2 år 2007. Parlamentet anser att detta har ökat unionens skulder och därmed unionsbudgetens finansiella exponering.

52.  Europaparlamentet beklagar att EU-budgetens totala finansiella exponering har ökat, med betydande långfristiga skulder, garantier och rättsliga förpliktelser, vilket ställer krav på en aktsam förvaltning i framtiden.

53.  Europaparlamentet påminner om att unionen i allt större utsträckning använder sig av finansieringsinstrument, och beklagar att inrättandet av European Fund for Strategic Investments (Efsi) skapar nya styrformer med otillfredsställande offentlig kontroll, vilket kräver en mer ingående övervakning från parlamentets sida. Parlamentet framhåller att alla lagförslag bör innebära betydliga förbättringar av Efsis geografiska täckning, och påminner om att Efsi bör förbli ett tilläggsverktyg för förstärkning av investeringar, eftersom sammanhållningspolitiken fortsatt bör utgöra unionens investeringspolitik. Parlamentet noterar dock det framgångsrika genomförandet och den stora andelen privata medel som mobiliseras genom fonden, och välkomnar de ytterligare förbättringar som antogs avseende dess transparens under förhandlingarna om förlängningen av löptiden för Efsi, den så kallade Efsi 2.0. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att stärka sin översyn av planeringen och utnyttjandet av ESI-fonderna.

54.  Europaparlamentet påminner om att översynen av budgetförordningen är ett stort steg framåt i detta avseende, då den tack vare parlamentets bidrag omfattar ett förslag till en mer effektiv utformning av finansieringsinstrumenten och för första gången ger budgetgarantier och finansiellt stöd inom denna ram.

55.  Europaparlamentet betonar i linje med principerna för sammanhållningspolitiken att EU-medel utgör en betydande andel av vissa medlemsstaters utgifter, och i synnerhet att de utestående åtagandena när det gäller ESI-medel i nio medlemsstater (Litauen, Bulgarien, Lettland, Rumänien, Ungern, Polen, Kroatien, Estland och Slovakien) utgör ett finansiellt stöd på mer än 15 % av de offentliga utgifterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att även utarbeta en positiv reklamkampanj för att mer utförligt informera medborgarna i dessa länder om de direkta fördelarna med medlemskapet.

56.  Europaparlamentet befarar att de medlemsstater där de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) utgör en stor andel av de offentliga utgifterna kan få svårt att hitta tillräckligt många högkvalitativa projekt som de kan använda de tillgängliga EU-medlen till eller ge medfinansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att i högre grad beakta hållbarheten i de föreslagna investeringsprojekten och att kritiskt bedöma deras lämplighet.

57.  Europaparlamentet är bekymrat över skälen till att medlemsstaterna tre år efter inledningen av perioden 2014–2020 endast har utsett 77 % av de nationella programmyndigheter som ska ansvara för genomförandet av ESI-fonderna. Parlamentet konstaterar emellertid med tillfredsställelse att denna siffra i nuläget är 99 %. Parlamentet ifrågasätter behovet av att ändra förfarandena i början av varje programperiod. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant analysera varför vissa regioner fortfarande har ett lågt utnyttjande av medlen och att vidta särskilda åtgärder för att lösa de strukturella problemen.

58.  Europaparlamentet betonar att beloppet för EU-medlen och tidpunkten för mottagandet av dem kan få betydande makroekonomiska effekter, till exempel för investeringar, tillväxt och sysselsättning.

59.  Europaparlamentet betonar att offentliga investeringar är nödvändiga för att åtgärda investeringsgapet och främja sysselsättning och tillväxt och säkerställa sociala standarder inom unionen.

60.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen mobiliserade olika resurser för att hantera flykting- och migrationskrisen, men beklagar att den inte skapade en rapporteringsstruktur som gjorde att den kunde rapportera fullt ut om användningen av dessa resurser. Parlamentet beklagar att det för närvarande är omöjligt att veta hur mycket pengar som läggs på varje migrant eller flykting.

61.  Europaparlamentet konstaterar att – när det gäller finansieringsinstrumenten inom sammanhållningspolitiken – uppgick utbetalningarna till slutmottagarna till 15 192,18 miljoner EUR vid avslutandet (31 mars 2017), varav 10 124,68 miljoner EUR gällde strukturfonderna, vilket motsvarar en genomsnittlig utbetalningsgrad till slutmottagare på nästan 93 % av beloppen från de operativa programmen till finansieringstekniska instrument, dvs. en ökning med 20 % jämfört med vad som rapporterades i slutet av 2015.

62.  Europaparlamentet konstaterar att de rapporterade utbetalningsgraderna till slutmottagare varierade kraftigt mellan olika finansieringstekniska instrument, med variationer inte bara mellan medlemsstaterna på mellan 60 % – 99 %, utan också mellan insatsområden.

63.  Europaparlamentet befarar att det kan komma att uppstå en eftersläpning av betalningar mot slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen och under de första åren av nästa budgetram, och anser att finansieringen av den nya budgetramen kommer att kräva realistiska budgetanslag som täcker förväntade utestående åtaganden.

Åtgärder som ska vidtas

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   a) ta hänsyn till ökningen av utestående åtaganden i sin prognos över betalningsbemyndiganden till nästa fleråriga budgetram, för att kunna garantera ett balanserat förhållande mellan åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden,
   b) lägga fram förslag till parlamentet och rådet för att garantera en konsekvent hållning till huruvida särskilda instrument ska räknas in i taken för betalningsbemyndiganden i den fleråriga budgetramen,
   c) med avseende på förvaltning och rapportering, etablera ett sätt att bokföra unionens budgetutgifter som gör det möjligt att rapportera om all finansiering av flykting- och migrationskrisen,
   d) i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, tillhandahålla parlamentet en utförlig rapport om medel i unionens budget som indirekt förvaltas och genomförs av EIB-gruppen (Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF)), bortsett från dess externa mandat från och från och med budgetåret 2017,
   e) i diskussionen om Europas framtid, överväga hur unionens budgetsystem kan reformeras så att man uppnår en tillräcklig budget som kan säkra finansiering till den planerade politiken och bättre balans mellan förutsägbarhet och reaktionsförmåga, samt undersöka hur man bäst säkerställer att de övergripande finansieringsarrangemangen inte är mer komplexa än nödvändigt för att uppnå målen med unionens politik och garantera principen om redovisningsskyldighet,
   f) även överväga möjligheten att låta de myndigheter som utsetts eller ackrediterats för att uppfylla förvaltnings-, certifierings- och revisionsfunktionerna under perioden 2014–2020, som har bevisat sin kapacitet, fortsätta genomföra sådana funktioner under nästa programperiod utan avbrott eller förseningar,
   g) årligen ta fram en uppdaterad långsiktig kassaflödesprognos, med en tidshorisont på sju till tio år, som omfattar budgettak, betalningsbehov, kapacitetsbegränsningar och potentiella tillbakadraganden av åtaganden för att bättre matcha betalningsbehov med tillgängliga medel.
   h) proaktivt hjälpa medlemsstater som har problem med att säkra ett lämpligt och smidigt utnyttjande av tillgängliga EU-medel genom att använda de medel som är tillgängliga för tekniskt stöd på kommissionens initiativ.

Uppnå resultat med hjälp av unionens budget

65.  Europaparlamentet noterar bekymrat att kommissionen använder två uppsättningar mål och indikatorer för att mäta resultaten för sina avdelningar och utgiftsprogram med nästan inga korshänvisningar, vilket hindrar jämförelser mellan olika typer av resultatdokument. Parlamentet beklagar att det i stort sett inte finns några användbara och effektiva indikatorer för genomslag och resultat, och för att sprida information om resultatet av unionens utgifter.

66.  Europaparlamentet betonar att i generaldirektörernas årliga verksamhetsrapporter delas generaldirektoratens årliga utgifter upp per verksamhetstyp/utgiftsprogram, medan resultaten rapporteras som uppnåendet av allmänna och specifika mål utan att de motsvarande utgifterna redovisas. Parlamentet motsätter sig kommissionens förklaring att det inte går att bedöma hur mycket det kostade att försöka uppnå de fastställda målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra principen om resultatbaserad budgetering för budgetplanering, genomförande och rapportering, vilket kommer att göra det möjligt att i efterhand rapportera om de medel som används för att uppnå målen. 

67.  Europaparlamentet påminner om att OECD år 2016 gjorde en enkät om resultatbaserad budgetering i OECD-länder och vid kommissionen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang OECD:s erkännande av kvaliteten på uppgifterna och genomförandet av unionens budget. Parlamentet påminner om att OECD ansåg att kommissionens resultatram var den mest omfattande, vilket delvis kan förklaras av antalet av rättsliga krav i unionen.

68.  Europaparlamentet noterar att OECD:s diagram visar att användningen och konsekvenserna av ramen för beslutsfattande inte återspeglar den högre specificeringen (revisionsrättens årsrapport för 2016, punkt 3.21).

69.  Europaparlamentet noterar att programförklaringarna för förslaget till unionens allmänna budget för budgetåret 2017 innehåller 294 mål och 709 indikatorer, vilka är särskilt koncentrerade till rubrikerna 1a, 3 och 4 i den fleråriga budgetramen, och att kommissionen inom initiativet för en resultatinriktad budget för närvarande går igenom sina indikatorer för att ge input till nästa generation utgiftsprogram. Parlamentet betonar att kommissionen framför allt bör använda resultatindikatorer som har ett värde som är relevanta för resultatet.

70.  Europaparlamentet betonar att utarbetandet av resultatindikatorer måste vara transparent och demokratiskt, involvera alla unionsinstitutioner, partner och berörda intressenter, för att säkra indikatorer som kan mäta genomförandet av unionens budget och tillmötesgå unionsmedborgarnas förväntningar.

71.  Europaparlamentet uppmanar att samråda med representanter från den akademiska världen för att fastställa lämpliga resultatindikatorer som behövs för utföra mätningar av initiativet för en resultatinriktad budget och kunna prioritera investeringar i kollektiva nyttigheter för att tillmötesgå medborgarnas krav.

72.  Europaparlamentet beklagar att de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens generaldirektörer som revisionsrätten granskade innehöll begränsad information om bristande resultat och utmaningar som gällde generaldirektoratens mål (revisionsrättens årsrapport för 2016, punkt 3.26).

73.  Europaparlamentet beklagar att de årliga förvaltnings- och resultatrapporterna för 2015 och 2016 inte gav en heltäckande bild av resultaten, och att de var alltför positiva eftersom de enda brister som nämndes var försenat genomförande. Parlamentet beklagar vidare att rapporterna

   a) gav begränsad inblick i resultatet av Europa 2020-strategin, trots att parlamentet begärde detta i sitt beslut om ansvarsfrihet för 2014,
   b) inte alltid tydligt förklarade externa faktorers påverkan på resultat,
   c) offentliggjordes för sent för att revisionsrätten skulle kunna granska dem i sin årsrapport.

74.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens åsikt (årsrapporten för 2016, punkt 3.38) att utvärderarna bör lämna rekommendationer som kommissionen får ta ställning till, inbegripet handlingsplaner för att åtgärda brister.

75.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har gjort, eller låtit göra, en studie av hur den använder utvärderingsresultat sedan 2005.

76.  Europaparlamentet betonar att kommissionen inte har något dokumenterat institutionellt system för regelbunden uppföljning av utvärderingar.

77.  Europaparlamentet betonar framför allt att generaldirektoratens förvaltningsplaner i praktiken inte angav någon grund för övervakning av uppföljningen av utvärderingen.

78.  Europaparlamentet beklagar vidare att eftersom kommissionen inte har överblick över de slutsatser, rekommendationer eller handlingsplaner som dess utvärderingar leder till, eller följer deras genomförande på institutions- eller generaldirektoratsnivå, kan den inte informera berörda parter om utvärderingarnas positiva effekter.

79.  Europaparlamentet beklagar att de årliga verksamhetsrapporterna inte innehåller någon förklaring om kvaliteten på rapporterade resultatuppgifter, och att kommissionskollegiet genom att anta den årliga förvaltnings- och resultatrapporten följaktligen tar det övergripande politiska ansvaret för förvaltningen av unionens budget men inte för informationen om prestationer och resultat.

80.  Europaparlamentet gläder sig över och noterar noggrant revisionsrättens iakttagelser om resultatramar och rapportering av enheter inom och utanför unionen, särskilt när det gäller resultatuppgifternas kvalitet och förklaringar om resultatuppgifternas kvalitet.

81.  Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon central webbplats för resultat med information från kommissionens alla avdelningar om unionens samtliga budgetområden.

82.  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens uppfattning att den resultatrapporteringsram som kommissionen tillämpar skulle kunna förbättras med tillämpning av internationell god praxis.

Åtgärder som ska vidtas

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   a) rationalisera resultatrapporteringen genom att
   ytterligare minska det antal mål och indikatorer som den använder för sina olika resultatrapporter och koncentrera sig på dem som bäst mäter EU-budgetens resultat; när kommissionen förbereder nästa fleråriga budgetram bör den föreslå färre och lämpligare resultat- och effektindikatorer till den rättsliga ramen för nästa generation program; i det här sammanhanget bör den också överväga om sådana indikatorer som det inte går att få information om förrän efter flera år är relevanta,
   presentera finansiell information på ett sätt som gör att den kan jämföras med resultatinformation så att kopplingen mellan utgifter och resultat blir tydlig,
   förklara och förbättra den övergripande enhetligheten mellan sina två uppsättningar mål och indikatorer för å ena sidan program och å andra sidan generaldirektorat,
   b) balansera resultatrapporteringen bättre genom att tydligt informera om de största utmaningarna när det gäller att uppnå resultat,
   c) bättre visa att utvärderingsresultat används väl genom att kräva att utvärderingar alltid innehåller slutsatser som kan omsättas i handling eller rekommendationer, som kommissionen senare bör följa upp,
   d) ta det övergripande politiska ansvaret i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för information om prestationer och resultat och i centrala resultatrapporter ange om den lämnade resultatinformationen, såvitt den vet, är av tillräcklig kvalitet,
   e) göra resultatinformationen mer lättåtkomlig genom att ta fram en särskild webbportal och en sökmotor.

EU-budgetens utformning

84.  Europaparlamentet konstaterar att unionens budget är utformad i avsnitt som motsvarar verksamheter som leds av institutionerna (verksamhetsbaserad budgetering). Parlamentet anser att denna utformning inte säkerställer en tydlig och snabb förståelse av de eftersträvade målen. Parlamentet konstaterar däremot att den fleråriga budgetramen utformas med rubriker som motsvarar politikområden.

85.  Europaparlamentet konstaterar att de operativa program som åtföljer budgetförslaget utgör en koppling mellan varje budgetpost och de politiska mål som eftersträvas.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma unionens budget i enlighet med de politiska målen i den fleråriga budgetramen.

Inkomster

87.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrättens samlade revisionsbevis visar att felnivån i inkomsterna inte är väsentlig och att de granskade systemen som gäller intäkter generellt sett var ändamålsenliga. Parlamentet konstaterar dock att för de traditionella egna medlen var nyckelinternkontrollerna i vissa medlemsstater endast delvis ändamålsenliga.

88.  Europaparlamentet noterar bekymrat att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i början av 2017 avslutades en utredning om ett bedrägerifall i Förenade kungariket som inbegriper en eventuell förlust på 1 987 miljarder EUR för unionens budget i form av tull på textilier och skor som importerats från Kina via Förenade kungariket under perioden 2013–2016. Parlamentet påpekar att utredningen också påvisade ett betydande momsfusk i samband med import via Förenade kungariket genom missbruk av möjligheten till uppskov med momsbetalningen (tullförfarande 42).

89.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att generaldirektören för generaldirektoratet för budget i fråga om inkomsterna för 2016 har lämnat en reservation för traditionella egna medel, mot bakgrund av Olafs rapport om bedrägerier i samband med Förenade kungarikets tullar.

90.  Europaparlamentet betonar att de inkomster som påverkas av den kvantifierade reservationen för 2016 uppgår till cirka 517 miljoner EUR av ett totalt belopp på 20,1 miljarder EUR i traditionella egna medel, dvs. 2,5 % av de traditionella egna medlen eller 0,38 % av samtliga resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge exakt information om detta bedrägerifall, som indirekt också kan påverka mervärdesskattebasen i vissa medlemsstater och därmed mervärdesskatterelaterade medel, plus kommissionens BNI-baserade balansresurser(79).

91.  Europaparlamentet beklagar kommissionens iakttagelser att Förenade kungarikets myndigheter i oktober 2017 inte hade vidtagit korrigerande åtgärder för att förebygga fortsatta förluster av traditionella egna medel. Parlamentet noterar att från den 12 oktober 2017 började Förenade kungarikets myndigheter att tillfälligt tillämpa tröskelvärden i samband med klarering för vissa näringsidkare (så kallad Customs Operation Swift Arrow), vilket omedelbar ledde till en drastisk minskning av förlusterna av traditionella egna medel i Förenade kungariket.

92.  Europaparlamentet beklagar skillnaderna i omfattningen av tullkontrollerna mellan de olika medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att harmonisera kontrollerna vid alla tullunionens platser för införsel av varor, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett samordnat, enhetligt och effektivt genomförande av ett gränssystem som motverkar divergerande praxis mellan medlemsstaterna för att minska antalet befintliga kryphål i tullkontrollsystemen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att undersöka olika praxis för tullkontroll i EU och hur det påverkar avledningen av handeln, med särskild fokus på EU:s tullpraxis vid de yttre gränserna, och att ta fram referensanalyser och information om tullaktioner och de förfaranden som används i medlemsstaterna.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att säkerställa ett fullständigt och snabbt genomförande av momsbestämmelserna i var och en av medlemsstaterna för att säkra denna källa till unionens egna medel.

94.  Europaparlamentet påminner om att det i det nya beslutet om systemet för EU:s egna medel(80), som trädde i kraft den 1 oktober 2016, med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2014, anges att redovisningsramen ENS 2010 ska användas när BNI sammanställs som grund för egna medel, och att detta innebär att utgifterna för forskning och utveckling ska betraktas som en investering (och inte som löpande utgifter enligt föregående ENS 95). Parlamentet konstaterar att detta också bör tillämpas när det gäller andra program med stort mervärde för EU, såsom FSE.

95.  Europaparlamentet konstaterar att Irlands rapporterade BNI ökade mycket kraftigt 2015 på grund av att multinationella företag flyttade FoU-tillgångar till Irland.

96.  Europaparlamentet betonar att kommissionen kommer att behöva göra mer för att ta reda på hur multinationell verksamhet kan inverka på nationalräkenskaperna, både när det gäller metoder och kontroller, och att detta kan innebära justeringar av medlemsstaternas BNI-bidrag.

97.  Europaparlamentet betonar, när det gäller förvaltningen av traditionella egna medel, att revisionsrätten och kommissionen konstaterade att förvaltningen av fordringar (så kallade B-räkenskaper) var ineffektiv i medlemsstaterna.

98.  Europaparlamentet betonar att revisionsrätten konstaterade att i Belgien grundades urvalet av revisioner efter klarering på enskilda transaktioners särdrag och inte på företagens riskprofil, och att man i allmänhet inte utförde några revisioner efter klarering (revisionsrättens årsrapport för 2016, punkt 4.18).

99.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen noterade att sex medlemsstater – Belgien, Estland, Italien, Portugal, Rumänien och Slovenien – antingen inte gjorde några revisioner efter klarering eller inte lämnade någon information om de revisionerna.

Åtgärder som ska vidtas

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   a) vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa återbetalning av unionens egna medel som inte har uppburits av Förenade kungarikets myndigheter för import av textilier och skor från Kina och att stoppa momsfusket,
   b) överväga att inom föreskriven tid inleda ett överträdelseförfarande avseende bedrägeriet med moms i Förenade kungariket,
   c) i samarbete med medlemsstaterna analysera multinationella verksamheters alla potentiella effekter på beräkningen av BNI och ge medlemsstaterna vägledning om hur de ska hantera dessa verksamheter när de sammanställer nationalräkenskaperna,
   d) under BNI-kontrollcykeln bekräfta att FoU-tillgångarna har bokförts korrekt i medlemsstaternas nationalräkenskaper och vara särskilt uppmärksam på värderingen av FoU-tillgångar och kriterierna för vilka tillgångar som betraktas som inhemska i de fall då multinationella verksamheter har flyttats,
   e) lägga fram förslag om nya källor till egna medel för att säkerställa stabilitet i unionens budget.

Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning

Revisionsrättens iakttagelser

101.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten för första gången gjorde ett uttalande med reservation om lagligheten och korrektheten i de betalningar som ligger till grund för räkenskaperna Parlamentet betonar att kostnadsersättningssystemen är mer utsatta för fel än stödsystemen. Parlamentet betonar dock att de uppgifter som registreras under Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning inte innebar någon grundläggande förändring jämfört med tidigare år.

102.  Europaparlamentet påminner om att forskning och innovation står för 59 % av utgifterna, genom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling 2007–2013 (sjunde ramprogrammet för forskning) och Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation 2014–2020 (Horisont 2020).

103.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten uppskattade felprocenten till 4,1 %, att icke stödberättigande direkta personalkostnader stod för 44 %, icke stödberättigande övriga direkta kostnader för 12 %, indirekta kostnader för 16 % och att icke stödberättigade projekt eller stödmottagare svarade för 16 %. Parlamentet konstaterar dock att i 19 fall där kvantifierbara fel hade begåtts av stödmottagare hade kommissionen eller de oberoende revisorerna tillräckligt med information för att förhindra eller upptäcka och korrigera felen innan de godkände utgifterna.

104.  Europaparlamentet konstaterar att om kommissionen eller de oberoende revisorerna hade använt all den information som de hade tillgång till på ett korrekt sätt, skulle den uppskattade felnivån för detta kapitel ha varit 1,2 % lägre.

105.  Europaparlamentet uppskattar att kommissionen har gjort stora ansträngningar för förenkling, vilket har minskat den administrativa komplexiteten, genom att införa en ny definition av lönetillägg till forskare, anpassa arbetsprogrammet för Horisont 2020 för 2018–2020, bevilja riktat stöd till nystartade företag och innovatörer och öka användningen av förenklade kostnadsalternativ. Parlamentet noterar dock att revisionsrätten finner både möjligheter och risker med en ytterligare förenkling av den rättsliga ramen.

106.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten undersökte resultatproblem i forsknings- och innovationsprojekt. Parlamentet anser dock att slutsatserna när det gäller resultat, kostnader och spridning bör betraktas som preliminära.

Den årliga verksamhetsrapporten från generaldirektoratet för forskning och innovation (GD RTD)

107.  Europaparlamentet konstaterar att, i linje med Europa 2020-strategin, eftersträvar GD RTD enligt den strategiska planen för 2016–2020 fyra mål:

   a) En ny satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar.
   b) En sammankopplad digital inre marknad.
   c) En motståndskraftig energiunion och en framåtblickande klimatpolitik.
   d) EU som en starkare global aktör.

108.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionsledamot Moedas har fastställt tre prioriteringar för att uppnå dessa mål, nämligen ”öppen innovation”, ”öppen forskning” och ”öppen mot världen”.

109.  Europaparlamentet noterar att GD RTD för att mäta framstegen mot de fastställda målen använde fem nyckelutförandeindikatorer:

   a) Den andel av anslagen som tilldelats små och medelstora företag i Horisont 2020 för att hantera samhällsutmaningar och främja möjliggörande teknik och industriteknik och den del av unionens finansiella bidrag som tilldelas via instrumentet för små och medelstora företag.
   b) Andelen nykomlingar bland utvalda sökande inom Horisont 2020.
   c) Klimatrelaterade och hållbarhetsrelaterade utgifter inom Horisont 2020.
   d) Andelen tredjeländer som deltar i Horisont 2020.
   e) Andelen undertecknade bidrag med en handläggningstid inom 245 dagar.

110.  Europaparlamentet konstaterar att GD RTD, i sina svar på de skriftliga frågorna, offentliggjorde en förteckning över de länder som berörs av GD RTD:s landsspecifika rekommendationer. Parlamentet uppmanar GD RTD att offentliggöra direktoratets förslag till landsspecifika rekommendationer direkt i sin årliga verksamhetsrapport, i enlighet med parlamentets upprepade uppmaningar.

111.  Europaparlamentet påminner om att utvärderingen av det sjunde ramprogrammet behandlades i den föregående ansvarsfrihetsresolutionen(81).

112.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i uppnåendet av generaldirektoratets allmänna nyckelutförandeindikatorer för Horisont 2020:

   a) 23,9 % av unionens ekonomiska stöd gick till små och medelstora företag (målet för 2020 är 20 %).
   b) 55 % av utvalda sökande var nykomlingar (målet för 2020 är 70 %).
   c) 26 % av unionens ekonomiska stöd var klimatrelaterat (målet för 2020 är 25 %).
   d) 54,9 % av unionens ekonomiska stöd var hållbarhetsrelaterat (målet för 2020 är 60 %).
   e) Tredjeländer deltar i 3,6 % av projekten inom ramen för Horisont 2020 (målet för 2020 är 4,73 %).
   f) I 91 % av fallen respekterade GD RTD handläggningstiden på 245 dagar (målet för 2020 är 100 %).

113.  Europaparlamentet konstaterar att den territoriella fördelningen av Horisont 2020 är uppenbart begränsad då 72,5 % (12 121 miljoner EUR) av finansiering från Horisont 2020 går till Tyskland (3 464 miljoner EUR), Förenade kungariket (3 083 EUR), Frankrike (2 097 EUR), Spanien (1 813 EUR) och Italien (1 664 EUR).

114.  Europaparlamentet konstaterar att 183 bidragsöverenskommelser för Horisont 2020 undertecknades med deltagare från tredjeländer under 2016. Parlamentet påpekar att 299,5 miljoner EUR har avsatts för deltagare från Schweiz i de bidragsöverenskommelser som undertecknades under 2016, medan bidraget från Schweiz till Horisont 2020 uppgick till 180,9 miljoner EUR. Parlamentet vägrar att bevilja ”nettomottagarstatus” till ett av de rikaste länderna i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att kompensera en sådan obalans.

115.  Europaparlamentet uppskattar de framgångar som nåtts inom det gemensamma stödcentrumet och dess bidrag till förenkling och rättslig och teknisk rådgivning. Parlamentet undrar vilka förenklingsåtgärder GD RTD har för avsikt att föreslå för perioden efter 2020.

116.  Europaparlamentet tar del av betalningsbemyndigandena för GD RTD för 2016:

Betalningsbemyndiganden för GD RTD inklusive Efta-bidrag

Metoder för förvaltningen

Genomförande

i miljoner EUR

Procentenheter

Delegering eller vidaredelegerat till andra generaldirektorat

161,20

5,34

GD RTD direkt

1 878,28

62,17

GD RTD till artikel 185-organ

86,40

2,86

GD RTD till EIB

312,72

10,35

GD RTD till gemensamma företag

582,37

19,28

Totalt

3 020,97

100%

117.  Europaparlamentet betonar att 14,39 % av budgeten motsvarande nästan 444 miljoner EUR genomfördes via finansieringsinstrument.

118.  Europaparlamentet betonar också att 39,36 % (jämfört med 28,14 % år 2015) av GD RTD:s budget anförtroddes andra organ utanför kommissionen, främst för att genomföra delar av ramprogrammen under (indirekt) förvaltning av bidrag och finansieringsinstrumentens kontrollsystem.

119.  Europaparlamentet tog med intresse emot informationen att GD RTD har infört en övervakningsstrategi för finansieringsinstrument och skulle därför vilja veta hur GD RTD fastställer huruvida finansiella och forskningsrelaterade mål har uppnåtts.

120.  Europaparlamentet noterar att GD RTD uppskattade den övergripande upptäckta felprocenten till 4,42 %, med en kvarstående felprocent på 3,03 %.

121.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen uppskattade det övergripande riskbeloppet vid avslutandet av räkenskaperna till mellan 73,5 och 104 miljoner EUR.

122.  Europaparlamentet välkomnar GD RTD:s granskning av kostnadseffektiviteten vid direkt och indirekt förvaltning av bidrag.

123.  Europaparlamentet beklagar att GD RTD återigen gjorde en övergripande reservation avseende andelen kvarstående fel i ersättningsanspråken i det sjunde ramprogrammet för forskning som genomförs direkt av GD RTD.

124.  Europaparlamentet erinrar om sin uppfattning i punkt 76 i sin resolution om ansvarsfrihet för kommissionen för 2015 att kommissionen en gång för alla bör ”utarbeta en mer meningsfull, riskbaserad metod och använda särskilda reservationer när sådana behövs”.

Åtgärder som ska vidtas

125.  Europaparlamentet uppmanar GD RTD att offentliggöra generaldirektoratets förslag till landsspecifika rekommendationer i sin årliga verksamhetsrapport.

126.  Europaparlamentet uppmanar GD RTD att följa upp rekommendationerna från internrevisionstjänsten (IAS), som konstaterade brister i säkerställandet av en konsekvent projektövervakningsstrategi i samtliga genomförandeorgan för Horisont 2020.

127.  Europaparlamentet uppmanar GD RTD att rapportera om de framsteg som gjorts av den gemensamma revisionstjänsten för att öka stabiliteten i sina interna processer.

128.  Europaparlamentet uppmanar GD RTD att rapportera till parlamentets ansvariga utskott om sin tillsynsstrategi för finansieringsinstrument och om hur GD RTD fastställer huruvida finansiella och forskningsrelaterade mål uppnåddes.

129.  Europaparlamentet uppmanar GD RTD att informera parlamentets ansvariga utskott om vilka åtgärder den har vidtagit för att undvika en övergripande reservation avseende andelen kvarstående fel i ersättningsanspråken.

130.  Europaparlamentet anser att forsknings- och innovationsprojekt samt samordnings- och stödåtgärder, standarder och standardisering stöder effekterna av forskningsresultat på olika tekniska mognadsnivåer, eftersom de ökar möjligheterna att sälja och överföra innovativa produkter och lösningar. Parlamentet noterar vidare att standarder och tillhörande verksamheter stöder förmedlingen av resultaten från Horisont 2020-projekt genom att sprida kunskaperna, även efter det att projekten har avslutats, genom att göra dem tillgängliga för allmänheten. Kommissionen uppmanas att framhäva standardisering i kommande ansökningsomgångar och att utveckla nyckelutförandeindikatorer som beaktar standardiseringsverksamhet.

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Inledning

131.  Europaparlamentet konstaterar utifrån den sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning(COM(2017)0583) att konvergens är en skör process som lätt kan stoppas och vändas av ekonomiska kriser, men att offentliga investeringar kan minska effekterna av kriser.

132.  Europaparlamentet gläder sig åt att sysselsättningsgraden under 2016 återigen nådde nivån före krisen 2008 på 71 %, men situationen skiljer sig åt på olika håll i unionen och denna sysselsättningsgrad ligger betydligt lägre än Europa 2020-målet på 75 %. Parlamentet konstaterar med oro att arbetslösheten fortfarande är alltför hög, särskilt bland ungdomar och långtidsarbetslösa.

133.  Europaparlamentet välkomnar att GD REGIO, som svar på parlamentets frågor, specificerade sina landsspecifika rekommendationer.

134.  Europaparlamentet är medvetet om att vissa av bestämmelserna i den reviderade budgetförordningen om sammanhållningspolitiken är tänkta att träda i kraft retroaktivt.

135.  Europaparlamentet är bekymrat över att sådana ändringar kan bli en källa till ytterligare fel, eftersom program och projekt valdes ut på grundval av de förordningar som trädde i kraft den 1 januari 2014.

Revisionsrättens iakttagelser

136.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten för första gången gjorde ett uttalande med reservation om lagligheten och korrektheten i de betalningar som ligger till grund för räkenskaperna Parlamentet betonar att kostnadsersättningssystemen är mer utsatta för fel än stödsystemen. Parlamentet betonar dock att de uppgifter som registreras under kapitlet Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inte innebar någon grundläggande förändring jämfört med tidigare år.

137.  Europaparlamentet påminner om att det tillgängliga beloppet år 2016 under rubriken Ekonomisk och social sammanhållning uppgick till 51,25 miljarder EUR, vilket motsvarar 33 % av unionens budget.

138.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten uppskattade felprocenten till 4,8 % inom detta politikområde. Parlamentet noterar vidare att revisionsrätten konstaterade att det i den uppskattade felnivån för Sammanhållning inte ingår någon kvantifiering av de utbetalningar 2016 till finansieringsinstrument på 2,5 miljarder EUR som revisionsrätten anser gjordes utanför den stödperiod som anges i artikel 56.1 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (revisionsrättens årsrapport 2016, punkterna 6.20–6.21). Parlamentet konstaterar att dessa utbetalningar skulle motsvara en uppskattad felnivå på 2,0 % i EU:s totala kostnader (revisionsrättens årsrapport 2016, fält 1.2, fotnot 1).

139.  Europaparlamentet påpekar att felen i sammanhållningspolitiken bidrog till 43 % av den övergripande uppskattade felnivån på 3,1 %. Parlamentet konstaterar att en av orsakerna till den höga felprocenten är komplexiteten i unionens och medlemsstaternas reglering.

140.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten granskade ett urval av 180 transaktioner från 54 mellanliggande betalningar för 2007–2013 som gällde 92 projekt inom Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), 36 projekt inom Sammanhållningsfonden, 40 projekt inom Europeiska socialfonden (ESF), 11 Eruf-finansieringsinstrument och 1 ESF-finansieringsinstrument.

141.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till kommentarerna från revisionsrätten, som hittade oriktigheter i analysen av resultaten för minst fyra av de tolv Eruf- och ESF-finansieringsinstrument som undersöktes i revisionsrättens rapport för 2016. Parlamentet hyser samma oro som revisionsrätten, som understryker att dessa fel leder till att resultaten överdrivs och att de, om de inte korrigeras, artificiellt skulle kunna öka det redovisade stödberättigande kostnadsbeloppet vid avslutandet, i synnerhet när det gäller garantifonder.

142.  Europaparlamentet noterar också att 42 % av felen berodde på icke stödberättigande kostnader inkluderade i utgiftsredovisningarna, 30 % avser allvarlig underlåtenhet att följa reglerna för offentlig upphandling och 28 % avser icke stödberättigande projekt, verksamhet eller stödmottagare.

143.  Europaparlamentet beklagar att en av de främsta källorna till utgiftsrelaterade fel i kapitlet Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning fortfarande är överträdelser av reglerna om offentlig upphandling. Parlamentet betonar att de allvarliga överträdelserna av reglerna för offentlig upphandling bland annat var direkt tilldelning av ytterligare kontrakt eller ytterligare arbeten eller tjänster för vilka ingen motivering lämnats, olaglig uteslutning av anbudsgivare, intressekonflikter och diskriminerande urvalskriterier. Parlament anser att det är avgörande med en policy för fullständig transparens när det gäller information om uppdragstagare och underleverantörer, så att fel och missbruk kan undvikas.

144.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten betonade att det förekommer färre fel i projekt där förenklade kostnadsalternativ används än vid ersättning av faktiska kostnader.

145.  Europaparlamentet är bekymrat över att urvalet även omfattade tre ”större projekt”, som ska godkännas av kommissionen, och för vilka medlemsstaternas myndigheter inte hade lämnat in den nödvändiga ansökan när tidsfristen löpte ut den 31 mars 2017. Parlamentet noterar att kommissionen därför bör återkräva utgifterna.

146.  Europaparlamentet är missnöjt, precis som under tidigare år, över att felfrekvensen kunde ha varit 3,7 procentenheter lägre, dvs. 1,1 %, om medlemsstaterna hade använt all den information som de hade tillgång till för att förhindra eller upptäcka och korrigera felen innan de redovisade kostnaderna för kommissionen.

147.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna tre år efter inledningen av perioden 2014–2020 endast har utsett 77 % av de nationella programmyndigheter som ska ansvara för sammanhållningsmedel. Den 1 mars 2017 tog kommissionen emot slutliga räkenskaper med kostnader som endast motsvarade 0,7 % av budgeten för hela programperioden. I mitten av 2017 var förseningarna i budgetgenomförandet större än vad de var vid samma tidpunkt under perioden 2007–2013. Parlamentet noterar följaktligen att de utestående åtagandena i slutet av den nuvarande finansieringsperioden kan vara högre än under den föregående.

148.  Europaparlamentet uppskattar att kapitlet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning också innehåller ett avsnitt om resultat av projekt. Parlamentet beklagar dock att detta avsnitt i stor utsträckning fokuserar på kvantitativa uppgifter, dvs. antalet resultatmätningssystem som införts.

Finansieringstekniska instrument

149.  Europaparlamentet påminner om att en sammanfattning av uppgifterna om de framsteg som uppnåtts i finansieringen och genomförandet av finansieringstekniska instrument under 2016 först offentliggjordes den 20 september 2017, och att revisionsrätten därför inte kunde lämna synpunkter på dokumentet.

150.  Europaparlamentet noterar nyckelsiffrorna för 2016 enligt följande:

   a) 25 medlemsstater använder finansieringstekniska instrument, varav 25 använder dem för företagsstöd, 11 för stadsutveckling och 9 för energieffektivitet och förnybar energi.
   b) Det finns 1 058 finansieringstekniska instrument i hela unionen, vilket omfattar 77 holdingfonder och 981 specifika fonder.
   c) 89 % av dessa finansieringstekniska instrument tillhandahåller stöd för företag, 7 % för stadsutvecklingsprojekt och 4 % för energieffektivitet och förnybar energi.
   d) Betalningarna till finansieringstekniska instrument uppgick till 16,4 miljarder EUR, inklusive 11,3 miljarder EUR i strukturfonderna.
   e) Betalningarna till slutmottagarna uppgick till 15,2 miljarder EUR, inklusive 10,1 miljarder EUR i strukturfonder, dvs. 93 % av de totala betalningarna till finansieringstekniska instrument.
   f) Baserat på de 81 % av finansieringstekniska instrument som rapporterats, uppgick förvaltningskostnader och avgifter totalt till 0,9 miljarder EUR eller 6,7 % av de totala betalningarna till de berörda finansieringstekniska instrumenten.
   g) 8,5 miljarder EUR har återlämnats.
   h) 314 000 slutmottagare fick stöd.

151.  Europaparlamentet påpekar att över åren och de olika finansieringsperioderna har användningen av finansieringstekniska instrument ökat dramatiskt, vilket gör strukturfondernas finansiering mer komplex och därigenom skapar risker för den demokratiska ansvarsskyldigheten. Parlamentet noterar att 20,1 miljarder EUR från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden (SF) förväntas utbetalas via finansieringsinstrument senast i slutet av 2020.

152.  Europaparlamentet är i detta sammanhang bekymrat över att de nationella revisionsmyndigheterna inte i tillräcklig utsträckning täckte genomförandet av de finansieringstekniska instrumenten.

153.  Europaparlamentet konstaterar att 63 % (675) av de finansieringstekniska instrumenten inleddes i Polen (247), Frankrike (152), Ungern (139) och Italien (137).

154.  Europaparlamentet beklagar att 6,7 % av de totala betalningarna till de berörda finansieringstekniska instrumenten (900 miljoner EUR) gick till förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter. Parlamentet anser att detta belopp är orimligt högt.

155.  Europaparlamentet noterar att ett antal fel och avvikelser kvarstår i rapporteringen av uppgifter. Dessa inbegriper små men betydande belopp av de medel för de operativa programmen som hade anslagits i finansieringsavtalen men inte betalats till de finansieringstekniska instrumenten vid avslutandet, en ökning av både betalningarna av anslagna belopp till finansieringstekniska instrument efter den 31 december 2015 och, i vissa fall, högre belopp som betalats till slutmottagarna än till de finansieringstekniska instrumenten(82).

Den årliga verksamhetsrapporten från generaldirektoratet för regional- och stadspolitik (GD REGIO)

156.  Europaparlamentet noterar att efterhandsutvärderingen av ERUF och Sammanhållningsfonden visar att även om den regionala konvergensen under programperioden 2007–2013 var otillräcklig skulle resultaten ha gått isär eftersom den finansiella krisen 2007–2008 skapade dåliga förutsättningar för investeringar och konvergens.

157.  Europaparlamentet betonar att en del slutsatser med avseende på resultaten fortfarande är begränsade, eftersom det skulle kräva en mer omfattande granskning av uppgifter om resultat avseende programmen för 2007–2013, vilka först kommer att avslutas i augusti 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera budgetkontrollutskottet om resultatet av granskningen.

158.  Europaparlamentet konstaterar utifrån kommissionens rapport, för genomförandet av finansieringsperioden 2014–2020, att mer än 50 000 projekt valdes ut, motsvarande 64,1 miljarder EUR i totala investeringar, att över 45 000 samarbetsprojekt mellan företag och forskningsinstitut har inrättats, att mer än 380 000 små och medelstora företag har fått stöd från sammanhållningsfinansiering, vilket skapat mer än 1 000 000 arbetstillfällen.

159.  Europaparlamentet konstaterar vidare utifrån kommissionens rapport, för samma finansieringsperiod, att över 75 miljarder EUR från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden stöder energiunionens mål och anpassningar till klimatförändringarna. Dessutom valdes mer än 5 000 projekt ut på fältet för att stödja en koldioxidsnål ekonomi.

160.  Europaparlamentet konstaterar att tabellen nedan visar de totala åtagande- och betalningsbemyndiganden som godkändes under 2016:

2016 miljoner EUR

Beviljade åtagande-bemyndiganden

Beviljade betalnings-bemyndiganden

Administrativa utgifter för politikområdet regional- och stadspolitik

16,75

24,52

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och annan regional verksamhet

27 163,16

22 911,83

Sammanhållningsfonden

8 775,98

7 456,71

Instrumentet för stöd inför anslutningen – Regional utveckling och regionalt och territoriellt samarbete

54,14

522,95

Solidaritetsfonden

81,48

68,48

Totalt

36 091,51

30 984,47

161.  Europaparlamentet konstaterar dock att dessa statistiska uppgifter ger mycket lite information om hållbarhet och resultat när det gäller dessa projekt.

162.  Europaparlamentet påminner om den stora vikt som fästs vid förhandsvillkoren för sektorsspecifika och övergripande villkor för att säkerställa ett effektivt utnyttjande av ESIF-fonderna. När förhandsvillkoren har uppfyllts, och med de 10 % av betalningarna som innehålls i enlighet med den reviderade förordningen, bör genomförandet av projekten bli enklare och mindre felbenäget. Parlamentet noterar dock revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2017 som ifrågasätter i vilken utsträckning detta har lett till förändringar i praktiken.

163.  Europaparlamentet beklagar att endast 87 % (181 av 209) av de attesterande myndigheterna hade utsetts i slutet av 2016, och att ingen myndighet hade utsetts för 28 allmänna program (i Österrike utsågs en myndighet för endast 1 program, i Belgien för endast 2, i Tyskland för endast 8, i Finland för endast 1, i Frankrike för endast 2, i Irland för endast 2, i Italien för endast 6, i Rumänien för endast 4, i Slovakien för endast 1 och i Förenade kungariket för endast 1).

164.  Europaparlamentet noterar med förvåning att de viktigaste problemen som konstaterades i förbindelse med urvalsprocessen gällde inrättandet av it-system som innehåller de nya inslagen för perioden 2014–2020 när det gäller rapportering och utformning av förfaranden för att säkerställa en stabil tillsyn av förvaltningsmyndigheterna via förmedlande organ.

165.  Europaparlamentet beklagar dessutom att endast 26,1 % av projekten i allmänhet valdes ut, och endast 3,7 % av de tillgängliga strukturfonderna hade utnyttjats i slutet av 2016, trots att urvalsprocessen påskyndades under 2017. Parlamentet anser att den långsamma starten kan leda till ett stort antal utestående åtaganden i slutet av den nuvarande finansieringsperioden. Kommissionen uppmanas att garantera ytterligare insatser för att stärka den administrativa kapaciteten hos nationella, regionala och lokala myndigheter.

166.  Europaparlamentet betonar att projekturvalet var särskilt långsamt i Spanien, Cypern, Rumänien, Österrike, Tjeckien, Kroatien och Slovakien.

167.  Europaparlamentet konstaterar följaktligen att för att de flesta operativa programmen (247 av 295) hade inga belopp attesterats i räkenskaperna (”nollräkenskaper”) eftersom inga utgifter hade redovisats fram till den 31 juli 2016.

168.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen, på grundval av de preliminära revisionsuttalandena om de mottagna garantipaketen, inte upptäckte några väsentliga inkonsekvenser.

169.  Europaparlamentet är dock bekymrat över att 7 av 9 av kommissionens revisioner av operativa program med hög risk eller högriskområden uppvisade allvarliga brister (i Ungern, operativa program på området för transport, e-förvaltning och genomförande av de operativa programmen, i Italien, operativa program inom prioritering 3 (Reti e mobilità, istruzione) och tekniskt bistånd, i Rumänien, operativa program på området för konkurrenskraft och miljö).

170.  Europaparlamentet konstaterar att 278 av 322 förvaltnings- och kontrollsystem erhöll ett uttalande utan reservation eller ett uttalande med reservation med måttlig inverkan. I 40 fall utfärdade kommissionen ett uttalande med reservation med betydande inverkan.

171.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen beräknade det totala riskbeloppet vid avslutandet till mellan 644,7 och 1 257,3 miljoner EUR, och att kommissionen genomförde finansiella korrigeringar till följd av sin tillsynsfunktion på 481 miljoner EUR under 2016.

172.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen uppskattade den genomsnittliga felprocenten för 2016 års betalningar för program inom ramen för Eruf/Sammanhållningsfonden 2007–2013 till mellan 2,2 % och 4,2 %, och den kvarstående felfrekvensen vid avslutandet till cirka 0,4 %. Parlamentet betonar återigen att Sammanhållning stod för den största andelen av den felnivå som uppskattats för 2016, före Naturresurser, Konkurrenskraft och Europa i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta med medlemsstaterna för att förbättra deras förvaltnings- och kontrollsystem och att fortsätta använda tillgängliga juridiska tillsynsverktyg för att säkerställa att alla väsentliga fel korrigeras.

173.  Europaparlamentet noterar att kommissionen registrerade 68 reservationer för den föregående finansieringsperioden och 2 reservationer för den nuvarande finansieringsperioden.

Särskilda frågor

Grekland

174.  Europaparlamentet välkomnar GD REGIO:s ansträngningar för att nå framsteg i arbetet med förteckningen över prioriterade projekt i Grekland.

175.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang

   a) inrättandet av fyra motorvägskoncessioner (Aten-Thessaloniki, Korinthos-Tripoli-Kalamata, Korinthos-Patras och Patras-Ioannina), som tillsammans omfattar mer än 1 000 km väg, som nu är i drift och mycket uppskattade av användarna,
   b) programmet ”energibesparingar i hushållen” (en kombination av finansieringstekniska instrument och bidrag) som förbättrade energieffektiviteten i 46 000 hushåll och skapade 6 000 arbetstillfällen; efterfrågan var så stor att ett nytt program för 2014–2020 omedelbart inrättades,
   c) finansieringsinstrument, främst Jeremie, som gör det möjligt att skapa eller bibehålla mer än 20 000 arbetstillfällen,
   d) e-receptsystemet för läkemedel, som varje månad hanterar över 5,5 miljoner elektroniska recept och 2,4 miljoner remisser, med deltagande av 13 000 apotek och 50 000 läkare, och som har lett till stora kostnadsbesparingar för den grekiska offentliga hälso- och sjukvårdsbudgeten.

176.  Europaparlamentet beklagar däremot att

   a) tunnelbaneprojekten i Aten (utvidgningen av linje 3 till Pireus) och Thessaloniki (huvudlinjen) har drabbats av stora förseningar, vilket innebar att de fasades in i programperioden 2014–2020,
   b) en del centrala projekt inom järnvägen, den digitala sektorn och energisektorn annullerades eller sköts upp, och har följaktligen i sin helhet införts i eller överförts till programperioden 2014–2020,
   c) en stor del av infrastrukturen för hantering av avloppsvatten och fast avfall har ännu inte färdigställts.

177.  Europaparlamentet gläder sig över att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har slutfört sin administrativa utredning av det tjeckiska projektet ”storkboet”. Parlamentet noterar att Olafs ärendeakt har offentliggjorts av tjeckiska medier. Parlamentet beklagar att Olaf konstaterade allvarliga oegentligheter.

178.  Europaparlamentet uppmanar GD REGIO att återkräva unionens medfinansiering, dvs. 1,67 miljoner EUR och att tillämpa nödvändiga sanktioner.

179.  Europaparlamentet konstaterar att Tjeckien drog tillbaka unionsfinansieringen för projektet ”storkboet” den 25 januari 2018 och att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, projektet redan är föremål för domstolsprövning i Tjeckien.

180.  Europaparlamentet är oroat över kommissionens konstaterande att den andel av tilldelade kontrakt som bara fick ett enda anbud var 36 % i Ungern. Parlamentet konstaterar att unionsgenomsnittet är 17 %. Kommissionen uppmanas att främja konkurrens i anbudsprocesser.

181.  Europaparlamentet välkomnar den positiva bedömningen av de 10 åren med samarbets- och kontrollmekanismen för Bulgarien och Rumänien(83). Parlamentet är oroat över den senaste tidens steg bakåt i kampen mot korruption på hög nivå i Bulgarien och Rumänien. Kommissionen uppmanas att stödja och uppmuntra de brottsbekämpande och korruptionsbekämpande myndigheterna i de båda medlemsstaterna. Parlamentet betonar de imponerande resultat som byrån för bekämpning av korruption i Rumänien uppvisar när det gäller att lösa korruptionsfall på medelhög och hög nivå. Parlamentet betonar att upprätthållandet av denna insats är av yttersta vikt för att stärka kampen mot korruption.

182.  Europaparlamentet fördömer brottet som nyligen begicks mot en slovakisk journalist och som kan ha samband med hans undersökningsarbete. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet om unionens jordbruksfonder i Slovakien.

183.  Europaparlamentet noterar att Olaf också har avslutat en administrativ utredning beträffande ett lån som beviljats Volkswagen Group av Europeiska investeringsbanken (EIB).

184.  Europaparlamentet tar del av ett uttalande från EIB:s ordförande, Werner Hoyer, där följande anges: Vi kan fortfarande inte utesluta att ett av våra lån, 400 miljoner EUR till Volkswagen Antrieb RDI, var kopplat till den utsläppskontrollteknik som utvecklades vid tidpunkten då manipulationsprogrammet utvecklades och användes. Vi kommer nu att se över Olafs slutsatser och undersöka alla tillgängliga och lämpliga åtgärder. [...] Vi är mycket besvikna över vad som framgår av Olafs utredning, nämligen att EIB vilseleddes av Volkswagen i fråga om användningen av manipulationsprogrammet.

Den årliga verksamhetsrapporten från generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (GD EMPL)

185.  Europaparlamentet konstaterar att GD EMPL framhäver sitt bidrag till Europa 2020-målen enligt följande:

   a) Sysselsättningsgraden i EU inom åldersgruppen 20–64 år var 71,2 % under det tredje kvartalet 2016. Denna nivå ligger nu över 2008 års nivå (70,3 %) för första gången och sysselsättningsmålet i Europa 2020-strategin kan uppnås om trenden fortsätter.
   b) Den totala arbetslösheten fortsätter att minska och ligger nu under 10 % i både unionen och euroområdet. Ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten förblir dock en stor utmaning för unionen, trots den konstaterade nedgången från 19,5 % i december 2015 till 18,6 % i december 2016, och från 4,3 % under det tredje kvartalet 2015 till 3,8 % under tredje kvartalet 2016.
   c) Den ekonomiska återhämtning som inleddes 2013 har också åtföljts av en kontinuerlig minskning av fattigdomen, mätt i andelen människor som riskerar att drabbas av fattigdom som sjönk från 24,7 % år 2012 till 23,7 % år 2015. Återhämtningen når fortfarande inte alla delar av samhället och det fanns 118 miljoner människor som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning 2016 (1,7 miljoner människor över 2008 års nivå), vilket är långt ifrån att uppnå Europa 2020-strategins mål vad gäller fattigdom och social utestängning.
   d) Investeringar för att förbättra villkoren för geografisk och yrkesmässig rörlighet och samtidigt motverka risken för snedvridning och missbruk har bidragit till en successiv ökning av rörligheten inom unionen, som nådde 3,6 % av befolkningen 2015.

186.  Europaparlamentet beklagar dock att den stora skillnaden i inkomstfördelningen ökade mellan 2013 och 2014, och att den i vissa fall, trots att den i stort varit konstant sedan dess, fortsatt att öka. Parlamentet är oroat över att de rikaste 20 % av befolkningen hade en disponibel inkomst som var cirka fem gånger högre än för de fattigaste 20 % år 2016, med stora skillnader mellan länderna (och en ökad ojämlikhet i vissa).

187.  Europaparlamentet välkomnar efterhandsutvärderingen av ESF under programperioden 2007–2013 som färdigställdes den 12 december 2016. Parlamentet konstaterar att vid utgången av 2014, hade minst 9,4 miljoner europeiska invånare hittat ett arbete med stöd från ESF, 8,7 miljoner hade erhållit ett utbildningsbevis eller utbildningsintyg och andra positiva resultat, t.ex. höjd kompetensnivå, rapporterades från 13,7 miljoner deltagare. Parlamentet noterar att ESF också har haft en positiv effekt på bruttonationalprodukten (BNP) i 28 medlemsstater (en ökning med 0,25 %) och produktiviteten, enligt makroekonomiska simuleringar.

188.  Europaparlamentet konstaterar att sådana kvantitativa uppgifter faktiskt påvisar en positiv trend, men säger lite om åtgärdernas resultat och hållbarhet.

189.  Europaparlamentet kritiserar skarpt GD EMPL för att inte ha offentliggjort direktoratets förslag till landsspecifika rekommendationer, trots att parlamentet vid upprepade tillfällen har begärt detta.

190.  Europaparlamentet konstaterar att tabellen nedan visar de totala åtagande- och betalningsbemyndiganden som godkändes under 2016:

2016 miljoner EUR

Beviljade åtagande-bemyndiganden

Beviljade betalnings-bemyndiganden

Europeiska socialfonden (ESF) och ungdomssysselsättningsinitiativet

12 438,2

8 132

Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead)

534,7

278

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

27,6

27,6

Instrumentet för stöd inför anslutningen – Utveckling av mänskliga resurser

0

82,3

Direkt förvaltning (programmet för sysselsättning och social innovation, programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, Erasmus +) och byråer,

289

275

Totalt

13 290

8 795

191.  Europaparlamentet gläder sig över att GD EMPL har tagit fram en metod för att bedöma programmens resultat årligen, men är tveksam till informationsvärdet av kriterier såsom ”bra”, ”godtagbar” eller ”svag”.

192.  Europaparlamentet är bekymrat över att bara 87 % av de attesterande organen hade utsetts i mars 2017.

193.  Europaparlamentet gläder sig över att GD EMPL den 15 februari 2017 hade mottagit ett fullständigt garantipaket, som inbegrep räkenskaperna, den årliga kontrollrapporten och revisionsuttalandena om räkenskaperna, förvaltnings- och kontrollsystem och om lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna, och revisionsförklaringen och den årliga sammanfattningen för samtliga program. Parlamentet noterar att GD EMPL generellt sett endast hade mindre synpunkter och godkände årsredovisningen.

194.  Europaparlamentet gläder sig också över att GD EMPL i slutet av 2016 hade slutfört sin fleråriga revisionsplan, inom ramen för vilken 89 revisionsmyndigheter av 92 hade granskats, vilket omfattade 115 av 118 operativa program.

195.  Europaparlamentet konstaterar att GD EMPL år 2016 genomförde finansiella korrigeringar på 255,8 miljoner EUR. Det totala kumulativa godtagna eller beslutade beloppet för finansiella korrigeringar för programperioden 2007–2013 uppgår i slutet av 2016 till 1 454 miljoner EUR, och under samma period rapporterade medlemsstaterna finansiella korrigeringar till ett värde av 2 253,8 miljoner EUR.

196.  Europaparlamentet beklagar att GD EMPL bibehöll eller utfärdade följande reservationer med avseende på

   a) förvaltnings- och kontrollsystemen för ett operativt ESF-program i Italien för programperioden 2000–2006 (angående renommé),
   b) förvaltnings- och kontrollsystemen för 23 specifika operativa ESF-program för programperioden 2007–2013, och
   c) förvaltnings- och kontrollsystemen för 3 operativa program inom ESF eller sysselsättningsinitiativet för unga och 1 operativt program inom Fead för programperioden 2014–2020.

197.  Europaparlamentet noterar att det uppskattade övergripande riskbeloppet för 2016 års utgifter uppgår till 279 miljoner EUR.

Särskilda frågor

Sysselsättningsinitiativet för unga

198.  Europaparlamentet informerades om de första slutsatserna av en studie om genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga, enligt följande:

   a) I slutet av 2016 hade antalet unga som varken arbetar eller studerar (NEET) som deltog i projekt inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga för att öka sin kompetens eller få arbetslivserfarenhet tredubblats jämfört med slutet av 2015 (1,3 jämfört med 0,5 miljoner personer).
   b) Av dessa har 712 000 arbetslösa och icke förvärvsarbetande som varken deltog i utbildning eller yrkesutbildning slutfört en insats som får stöd från ungdomssysselsättningsinitiativet. Mer än hälften av dem (omkring 346 000 arbetslösa och icke förvärvsarbetande som inte deltog i utbildning eller yrkesutbildning) hade uppnått ett positivt resultat eftersom de har påbörjat utbildning, förvärvat en kompetens eller fått jobb (inbegripet egenföretagande) när insatsen slutförts.
   c) I Italien visade en kontrafaktisk utvärdering att nya innovativa strategier som i hög grad stöds av ungdomssysselsättningsinitiativet ökade ungdomarnas möjligheter på arbetsplatsen med 7,8 %, trots betydande regionala skillnader, vilket visar att svårigheterna är större i de regioner som har de högsta arbetslöshetsnivåerna.

199.  Europaparlamentet noterar vidare att

   a) Italien och Spanien har mobiliserat ett betydande antal unga som varken arbetar eller studerar genom insatser inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga trots den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten i länderna.
   b) Slovakien har ändrat fokus bort från offentliga arbetsprogram för ungdomar till mer effektiva åtgärder såsom ökad tillgång till yrkesutbildning.
   c) I Italien visade en kontrafaktisk utvärdering att nya innovativa strategier som i hög grad stöds av ungdomssysselsättningsinitiativet ökade ungdomarnas möjligheter på arbetsplatsen med 7,8 %, trots betydande regionala skillnader.
   d) I Portugal visade sig entreprenörskapsprogram som medfinansierades av ungdomssysselsättningsinitiativet vara mer framgångsrika än åtgärder avseende högre utbildning.
   e) I Grekland har man konstaterat att vouchersystemet för ungdomars sysselsättning och utbildning måste ses över.
   f) I Polen erhöll 62 % av deltagarna i sysselsättningsinitiativet för unga ett erbjudande om anställning eller utbildning. Deltagarna var generellt sett mycket nöjda.

200.  Europaparlamentet beklagar dock att enbart 30 % av de tillgängliga medlen har använts, vilket återspeglar den ursprungliga förfinansieringen och mellanliggande betalningar.

201.  Europaparlamentet gläder sig över att alla medlemsstater som berördes av förhandsvillkoret avseende romer (Österrike, Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien och Spanien) i oktober 2017 hade uppfyllt villkoret och därmed hade en nationell strategi för integrering av romer.

202.  Europaparlamentet konstaterar att för programperioden 2014–2020 behandlar två av ESF:s investeringsprioriteringar direkt icke diskriminering och integrering av romer (se tabellen nedan).

Investeringsprioritering

Medlemsstater som har valt investeringsprioriteringen

Anslag

(i miljoner EUR)

Bekämpning av all slags diskriminering och främjande av lika möjligheter

11 medlemsstater (BE, CY, CZ, DE, ES, FR, GR, IE, PL, PT och SK).

447

Socioekonomisk integration av marginaliserade grupper som t.ex. romer

12 medlemsstater (AT, BE, BG, CZ, DE, ES, FR, GR, HU, IT, PL, RO och SK)

1 600

Merparten av medlen (1,2 miljoner EUR) koncentreras till följande länder: BG, CZ, HU och RO

203.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter visserligen har en maximal årlig budget på 150 miljoner EUR, men att endast 28 miljoner EUR togs i anspråk för åtaganden från reserven under 2016, till förmån för åtta medlemsstater.

Åtgärder som ska vidtas

204.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att ägna mer uppmärksamhet under perioden efter 2020 åt att

   a) skapa unionsmervärde med sammanhållningspolitiken,
   b) stärka samordning mellan sammanhållning, ekonomisk styrning och den europeiska planeringsterminen, bland annat genom positiva incitament att stärka uppfyllandet av sammanhållningspolitikens mål för att åtgärda skillnader och ojämlikheter, i enlighet med fördragen, inom dess tre dimensioner, dvs. ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,
   c) utforma ett system som gör det möjligt att koncentrera sammanhållningsstöd till de regioner som behöver det mest,
   d) tillhandahålla strategiskt administrativt stöd till de regioner som har svårt att tillgodogöra sig medlen,
   e) utarbeta en gemensam uppsättning regler för strukturfonderna,
   f) nå framsteg i genomförandet av principen om samordnad granskning,
   g) snabbare genomföra program och projekt, i syfte att respektera den sjuåriga finansieringsperioden (n + 3),
   h) göra det möjligt för de nationella revisionsmyndigheterna att granska finansieringsinstrument inom ramen för EU-budgeten, minska antalet finansieringsinstrument och införa strängare regler för fondförvaltares rapportering, bland annat EIB-gruppen och andra internationella finansinstitut när det gäller prestationer och uppnådda resultat, och därmed öka transparensen och ansvarsskyldigheten,
   i) beakta erfarenheterna från den innevarande perioden och behovet av mer förenkling i syfte att skapa ett balanserat system som säkerställer resultat och en sund ekonomisk förvaltning utan en alltför stor administrativ börda som skulle kunna avskräcka potentiella stödmottagare och leda till fler fel,
   j) skapa geografisk och social balans för att säkerställa att investeringar görs där de behövs som mest.

205.  Europaparlamentet insisterar på att GD REGIO och GD EMPL offentliggör sina förslag till landsspecifika rekommendationer i sina respektive årliga verksamhetsrapporter, såsom parlamentet vid upprepade tillfällen har begärt.

206.  Europaparlamentet uppmanar GD REGIO att

   a) rapportera till parlamentets ansvariga utskott om de olika pågående ärendena inom Olaf när de rättsliga förfarandena har slutförts,
   b) rapportera till parlamentets ansvariga utskott, i kommissionens uppföljningsrapport om ansvarsfriheten för 2016, om de framsteg som görs med alla ovannämnda projekt.

207.  Europaparlamentet uppmanar EIB att omgående se över resultaten av Olafs utredningar och dra de nödvändiga slutsatserna. Parlamentet uppmanar EIB att informera parlamentet om sina slutsatser och de åtgärder som vidtagits.

208.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av de förenklade kostnadsalternativ som införts genom översynen av budgetförordningen.

209.  Europaparlamentet uppmanar GD EMPL att genomföra rekommendationen från IAS i fråga om ett tidigt genomförande av kontrollstrategin för ESI-fonderna och informera parlamentet om dess slutförande.

210.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ytterligare förenklingar av reglerna och att minska den administrativa bördan i syfte att bidra till att minska felprocenten ytterligare.

Naturresurser

Nyckelutförandeindikatorer och en rättvis gemensam jordbrukspolitik

211.  Europaparlamentet betonar att enligt den årliga verksamhetsrapporten från GD AGRI (s. 15 – nyckelutförandeindikator 1: jordbrukets faktorinkomst per heltidsanställd), sjönk sektorns mervärde och produktivitet åter något under 2016 och att det för GD AGRI är svårt att avgöra exakt vad som orsakade den allmänna nedgången i faktorinkomst sedan 2013.

212.  Europaparlamentet påminner om att den fjärde nyckelutförandeindikatorn om sysselsättningsgraden på området för landsbygdsutveckling inte är relevant, eftersom sysselsättningsgraden inom landsbygdsutveckling inte enbart påverkas av de åtgärder som vidtas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

213.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har följt upp de rekommendationer som parlamentet utfärdade i sin resolution som åtföljde beslutet om ansvarsfrihet för budgetåret 2015 att omdefiniera den fjärde nyckelutförandeindikatorn avseende sysselsättning i landsbygdsområden, i syfte att understryka de specifika effekterna av åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken på sysselsättningen i dessa områden.

214.  Europaparlamentet påpekar att 2016 beviljades 51 % av mottagarna av direktstöd mindre än 1 250 EUR, vilket motsvarar totalt 4 % av det totala direktstödet(84).

215.  Europaparlamentet erinrar om sina anmärkningar(85) om den ohållbara strukturen hos utgifterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. 44,7 % av alla unionens jordbruksföretag hade en årlig inkomst på mindre än 4 000 EUR, och i genomsnitt erhöll 10 % av mottagarna av den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd cirka 60 % av betalningarna under 2016(86). Parlamentet konstaterar att fördelningen av direktstöd till stor del återspeglar koncentrationen av jordbruksmark, 20 % av jordbrukarna äger också 80 % av marken. (Svar på skriftlig fråga nr 17 vid budgetkontrollutskottets utfrågning med Phil Hogan den 28 november 2017). Parlamentet är oroat över den höga koncentrationen av stödmottagare och betonar att en bättre balans mellan små och stora stödmottagare måste säkras.

216.  Europaparlamentet konstaterar att cirka 72 % av stödet utbetalas till jordbruksföretag på mellan 5 och 250 hektar, vilka vanligtvis är familjeägda.

217.  Europaparlamentet uppmanar GD AGRI att fastställa mål tillsammans med indikatorer för att minska inkomstskillnaderna mellan olika jordbruksföretag i nästa fleråriga budgetram.

218.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att direktstödet inte fullt ut kan spela sin roll som ett säkerhetsnät för att stabilisera jordbruksinkomsterna, i synnerhet för mindre jordbruksföretag, på grund av den ojämna fördelningen av stödet.

219.  Europaparlamentet anser att större jordbruksföretag inte nödvändigtvis behöver samma grad av stöd för att stabilisera jordbruksinkomsterna som mindre jordbruksföretag i en situation som präglas av inkomstvolatilitet, eftersom de kan utnyttja potentiella stordriftsfördelar som kan göra dem mer motståndskraftiga, och rekommenderar således att kommissionen tillämpar en glidande skala för att korrigera denna obalans så att stödet minskar i takt med att gårdsstorleken ökar.

220.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en verklig förenkling av förfarandet, inbegripet när det gäller den dokumentation som krävs för att få tillgång till finansiering, utan att åsidosätta principerna för kontroll och övervakning. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas åt administrativt stöd till småskaliga producenter, för vilka finansieringen är en mycket viktig förutsättning för företagens överlevnad.

Felnivå

221.  Europaparlamentet betonar att revisionsrätten uppskattar felnivån för naturresurser som helhet till 2,5 % (2,9 % år 2015 och 3,6 % år 2014). Parlamentet välkomnar den positiva utvecklingen av felprocenten, men påpekar samtidigt att siffran för 2016 ligger över väsentlighetströskeln.

222.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten i bedömningen av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) konstaterar att marknads- och direktstöd inte innehåller några väsentliga fel under 2016, och den mest sannolika felprocenten uppskattas av revisionsrätten till 1,7 % (2,2 % år 2015).

223.  Europaparlamentet betonar att revisionsrätten noterade färre fel till följd av överdeklarerade eller icke stödberättigande arealer, vilket beror på införandet av en ny mer flexibel definition av permanent betesmark, genomförandet av handlingsplaner för att förbättra kvaliteten på uppgifterna i systemen för identifiering av jordbruksskiften (LPIS) och det nya systemet med geospatiala stödansökningar.

224.  Europaparlamentet konstaterar att miljöanpassningsstödet har varit en källa till fel och står för 17 % av revisionsrättens uppskattade felfrekvens, och att merparten av fel gällde kraven på arealer med ekologiskt fokus, men felprocenten för EGFJ låg under väsentlighetsgränsen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den minskade felprocenten för EGFJ till 1,7 %.

225.  Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten också konstaterade brister i skyddet av permanent gräsmark. I Tjeckien och Polen fanns det inte några uppgifter om tidigare markanvändning med historiska data för att kontrollera efterlevnaden av skyldigheten att åkermark ska vara täckt med gräs under fem år i rad, och Tyskland, Frankrike, Italien, Portugal och Förenade kungariket hade inte klassificerat permanent gräsmark på ett helt tillförlitligt sätt.

226.  Europaparlamentet understryker den positiva trenden i de felnivåer som fastställts av revisionsrätten trots utvecklingen av de riskutsatta belopp som GD AGRI rapporterade i sina årliga verksamhetsrapporter, nämligen från 1,38 % år 2015 till 1,996 % år 2016 (marknadsåtgärder med en felprocent på 2,85 % har inte inkluderats) och 4 % för båda räkenskapsåren i landsbygdsutveckling. Parlamentet inser att detta inte återspeglar statistiskt signifikanta avvikelser.

227.  Europaparlamentet beklagar att betalningarna inom landsbygdsutveckling, miljö, klimatpolitik och fiske innehöll väsentliga fel 2016, och att den mest sannolika felprocenten uppskattas till 4,9 % (5,3 % år 2015). Parlamentet konstaterar att om all information som innehas av de nationella myndigheterna hade använts till att korrigera fel skulle den uppskattade felprocenten ha varit 1,5 procentenheter lägre.

228.  Europaparlamentet konstaterar att inom landsbygdsutveckling gällde detta tre av de största felen avseende stödberättigande stödmottagare som inte redovisade att de kontrollerades av eller ansökte tillsammans med eller köpte från anknutna företag, i strid med unionens regler eller nationella regler (revisionsrättens årsrapport 2016, punkt 7.26)

Förvaltnings- och kontrollsystem

229.  Europaparlamentet betonar att generaldirektören för GD AGRI i sin årliga verksamhetsrapport utfärdade en reservation inom direktstödet för 18 utbetalande organ som omfattar 12 medlemsstater, och att det belopp som förvaltas av de utbetalande organ som omfattades av en reservation och som satts under förstärkt kontroll uppgick till 13 618,6 miljoner EUR, medan det faktiska riskbeloppet för utgiften under reservation var 541,2 miljoner EUR.

230.  Europaparlamentet betonar att brister främst upptäcktes i förvaltnings- och kontrollsystemen i Ungern (sen förvaltningsförklaring från det utbetalande organet och brister i miljöanpassningsstödet), Bulgarien (miljöanpassning och jordbrukarnas ekologiska status), Polen (miljöanpassningsstödet) och Italien (brister i fastställandet av stödberättigande mark och aktiva jordbrukare).

231.  Europaparlamentet beklagar de senaste fallen av bedrägeri i förbindelse med utbetalande organ i Italien. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt övervaka situationen och lämna relevanta uppgifter till parlamentet i uppföljningen av förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

232.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda förfarandet för kontroll av överensstämmelse, som inleddes den 8 januari 2016, för att få detaljerad och exakt information om risken för en intressekonflikt inom statens fond för interventioner på jordbruksmarknaden i Tjeckien. Parlamentet noterar att om de åtgärder som krävs för att förhindra en intressekonflikt inte vidtas kan det leda till att den behöriga myndigheten blir tvungen att dra tillbaka det utbetalande organets ackreditering eller att kommissionen tillämpar finansiell korrigering. Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål informera parlamentet om Olaf i slutet av förfarandet för kontroll av överensstämmelse lämnar uppgifter till GD AGRI om eventuella fall av bedrägeri, korruption eller all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

Tillförlitligheten när det gäller de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat

233.  Europaparlamentet påpekar att eftersom förvaltnings- och kontrollsystemen för vissa medlemsstater påverkas av brister justerar GD AGRI den rapporterade kontrollstatistiken, främst utifrån kommissionens och revisionsrättens revisioner under de senaste tre åren och det attesterande organets utlåtande avseende det berörda budgetåret.

234.  Europaparlamentet påpekar att trots att de attesterande organen i medlemsstaterna sedan 2015 har en skyldighet att kontrollera transaktionernas laglighet och korrekthet

   a) har GD AGRI, när det gäller marknadsåtgärder, gjort justeringar av totalt 32 ordningar (dvs. mindre än 20 % av det totala antalet ordningar för vilka utgifter deklarerades under 2016),
   b) gjordes det, när det gäller direktstöd, justeringar i 52 fall (av 69), och att de flesta av dessa justeringar var mindre än 1 %, 7 låg på mellan 1 % och 2 % och 9 var mer än 2 %,
   c) har, när det gäller landsbygdsutveckling, tilläggsbetalningar tillämpats för 39 av 72 utbetalande organ med 21 justeringar på mer än 1 % och 16 på mer än 2 %.

Resultatrelaterade frågor inom landsbygdsutveckling

235.  Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten har behandlat resultatrelaterade frågor för utvalda transaktioner inom landsbygdsutveckling under de senaste tre åren. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att 95 % av projekten som hade avslutats vid tidpunkten för revisionen hade utförts som planerat, men beklagar att det inte fanns tillräckliga bevis för att kostnaderna var rimliga.

236.  Europaparlamentet betonar att nästan alla de projekt som revisionsrätten granskade använde ett system för ersättning för uppkomna kostnader, och noterar att under perioden 2014–2020 får medlemsstaterna i stället använda ett system med förenklade kostnadsalternativ som involverar standardiserade skalor av enhetskostnader, klumpsummor och finansiering till schablonsats, som effektivt begränsar riskerna för alltför höga priser.

Miljöanpassning

237.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten i sin årsrapport för 2016 (punkt 7.17) med avseende på miljöanpassningsstödet till 63 granskade gårdar konstaterade att

   a) alla som var skyldiga att uppfylla kravet på diversifiering av grödor gjorde det,
   b) merparten av felen avseende miljöanpassningsstödet gällde efterlevnaden av kraven på arealer med ekologiskt fokus,
   c) det inte förekom några överträdelser för de skiften som var korrekt registrerade i LPIS när det gällde bibehållandet av permanent gräsmark,
   d) all permanent gräsmark hade inte registrerats korrekt som sådan.

238.  Europaparlamentet är dock särskilt oroat över kommissionens första slutsatser i sitt arbetsdokument om översynen av miljöanpassningen efter ett år, SWD(2016) 218 andra delen s. 14, att jordbrukarna generellt skulle bli tvungna att ändra grödor på mindre än 1 % av den totala åkermarken i unionen för att uppfylla kravet på diversifiering av grödor, och eftersom den allra största delen av all åkermark i unionen omfattas av kravet på diversifiering av grödor förefaller denna begränsade inverkan återspegla jordbrukarnas normala jordbruksmetoder som redan uppfyller kravet.

239.  Europaparlamentet betonar att revisionsrätten i sin årsrapport (punkterna 7.43–7.54) bekräftar kommissionens analys och påpekar att diversifieringen av grödor och systemet med arealer med ekologiskt fokus inte ledde till några förändringar för de flesta av de jordbruksföretag som besöktes (89 % för diversifiering av grödor och 67 % för arealer med ekologiskt fokus).

240.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över att miljöanpassningen enligt revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende sannolikt inte leder till väsentliga vinster för miljön och klimatet (...) på grund av att miljöanpassningskraven i allmänhet är låga och till stor del återspeglar normala jordbruksmetoder.

241.  Europaparlamentet betonar vidare att revisionsrätten anser att de flesta jordbrukarna (65 %) på grund av omfattande undantag dessutom kan få tillgång till det gröna stödet utan att faktiskt behöva uppfylla miljöanpassningskraven. Miljöanpassningen leder därför till positiva ändringar av jordbruksmetoderna på endast en mycket begränsad del av EU:s jordbruksmark.

242.  Europaparlamentet beklagar att miljöprogrammen snarare är ett instrument för att stödja jordbrukarnas inkomster än för att öka den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatprestanda. Parlamentet anser att om jordbruksprogrammen ska kunna åtgärda miljö- och klimatrelaterade behov bör de omfatta resultatmål och finansiering som återspeglar de kostnader som uppkommit och de inkomster som förlorats till följd av verksamhet som sträcker sig längre än miljöbaskraven.

243.  Europaparlamentet beklagar att miljöprogrammen, då de är en del av det arealbaserade stödet, i sin nuvarande utformning kan komma att öka obalansen i fördelningen av stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att följa revisionsrättens rekommendationer i den särskilda rapporten nr 21/2017.

244.  Europaparlamentet noterar att enligt kommissionen beror de faktiska effekterna (av miljöprogrammen) på de val som görs av medlemsstater och jordbrukare, och att få medlemsstater hittills har utnyttjat möjligheterna att begränsa användningen av bekämpningsmedel och gödningsmedel i områden med ekologiskt fokus.

245.  Europaparlamentet betonar att arbetet med miljöanpassningen för den offentliga förvaltningen i huvudsak är kopplad till utvecklingen av nya förvaltningsverktyg, t.ex. lagret för områden med ekologiskt fokus i LPIS, vilket delvis förklarar varför GD AGRI har ökat antalet reservationer och handlingsplaner som medlemsstaterna åläggs.

246.  Europaparlamentet noterar att miljöanpassningen gör den gemensamma jordbrukspolitiken ännu mer komplex på grund av överlappningar med den gemensamma jordbrukspolitikens andra instrument på miljöområdet (tvärvillkor och miljöåtgärder inom den andra pelaren). Parlamentet noterar i detta avseende revisionsrättens särskilda rapport 21/2017 om miljöanpassning, där det anges att kommissionen och medlemsstaterna minskar den tillhörande risken för dödviktseffekter och dubbelfinansiering.

Ordningen för unga jordbrukare

247.  Europaparlamentet påpekar att med stora skillnader i utvecklingen av jordbrukssektorn i hela unionen är den demografiska utmaningen ett stort problem, som kräver åtgärder för att avhjälpa bristen på unga jordbrukare i syfte att säkerställa långsiktig hållbarhet för jordbruket i unionen.

248.  Europaparlamentet betonar att unga jordbrukare har särskilt svårt att få tillgång till finansiering och kämpar med låg omsättning under de första verksamhetsåren, i kombination med långsamma generationsskiften och svårigheter att få tillgång till jordbruksmark.

249.  Europaparlamentet betonar att det sjunkande antalet ungdomar inom sektorn försvårar generationsskiftena och kan innebära förlust av värdefulla färdigheter och kunskaper när äldre, erfarna personer går i pension. Parlamentet insisterar därför på att det behövs stöd för både jordbrukare som går i pension och unga efterträdare som övertar ett jordbruksföretag.

250.  Europaparlamentet är särskilt oroat över att revisionsrätten i sin särskilda rapport 10/2017 om stöd till unga jordbrukare när det gäller stödet till unga jordbrukare konstaterade att

   a) det inte bygger på en grundlig behovsbedömning,
   b) dess mål inte återspeglar det allmänna målet att uppmuntra till generationsskifte,
   c) det inte alltid ges till unga jordbrukare som behöver det, och
   d) det ibland ges till jordbruksföretag där unga jordbrukare endast spelar en mindre roll.

251.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten när det gäller stödet till unga jordbrukare via landsbygdsutvecklingsprogram konstaterade att åtgärderna i allmänhet bygger på en vag behovsbedömning och att det inte finns någon verklig samordning mellan stödet inom första pelaren och stödet till unga jordbrukare inom andra pelaren.

Åtgärder som ska vidtas

252.  Europaparlamentet uppmanar

   a) kommissionen att noggrant analysera orsakerna till den allmänna nedgången i faktorinkomst sedan 2013 och att fastställa ett nytt centralt mål för nästa fleråriga budgetram, med särskilda resultat- och effektindikatorer, som syftar till att minska inkomstskillnaderna mellan jordbrukare,
   b) medlemsstaterna att göra ytterligare insatser för att inkludera mer tillförlitlig och aktuell information i sina LPIS-databaser,
   c) kommissionen att se över det tillvägagångssätt som de utbetalande organen har valt för att klassificera och uppdatera markkategorier i sina LPIS-system och att utföra de föreskrivna korskontrollerna, i syfte att minska risken för fel i miljöanpassningsstödet,
   d) kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att kräva att medlemsstaternas handlingsplaner för landsbygdsutveckling inbegriper korrigerande åtgärder som tar itu med ofta konstaterade orsaker till fel,
   e) kommissionen att ge vägledning och sprida bästa praxis bland nationella myndigheter, mottagare och deras organisationer för att säkerställa att de vid sina kontroller upptäcker kopplingar mellan sökande och andra intressenter som är inblandade i de landsbygdsutvecklingsprojekt som stöds,
   f) kommissionen att fortsätta att vara vaksam när det gäller de kontroller som görs och de uppgifter som meddelas av medlemsstaternas myndigheter, och att ta hänsyn till dessa slutsatser vid fastställandet av revisionsbördan på grundval av riskbedömningar,
   g) medlemsstaterna, mottagarna och deras organisationer att fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds genom systemet med förenklade kostnadsalternativ inom landsbygdsutvecklingen,
   h) kommissionen att inför nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken utarbeta en komplett interventionslogik för EU:s miljö- och klimatåtgärder inom jordbruksområdet, som har specifika mål och bygger på aktuella vetenskapliga rön om dessa fenomen.

253.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vägledas av följande principer i samband med utformningen av ett nytt förslag om miljöanpassning:

   a) Jordbrukare bör få stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken om de uppfyller en gemensam uppsättning grundläggande miljönormer, däribland normen för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och miljöanpassningskraven, som går utöver miljölagstiftningens krav. Parlamentet välkomnar i detta avseende logiken i kommissionens strategi med en resultatinriktad budget. Parlamentet anser att ett framtida genomförandesystem bör vara mer resultatinriktat.
   b) Specifika, lokala miljö- och klimatbehov kan lämpligen tillgodoses genom mer effektivt målriktade programplanerade jordbruksåtgärder.
   c) När medlemsstaterna erbjuds alternativ att välja mellan när de genomför den gemensamma jordbrukspolitiken bör de vara skyldiga att före genomförandet visa att de alternativ som de väljer är ändamålsenliga och effektiva för att uppnå politikens mål, och särskilt när det gäller livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet och deras inverkan på hälsa, miljö, fysisk planering och landskapsvård och kampen mot avfolkning i EU.

254.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   a) utföra en omfattande utvärdering av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens strategier och verktyg som kan kombineras för att hjälpa unga jordbrukare och identifiera hinder för att ge tillgång till befintliga jordbruksföretag eller etablering av nya jordbruksföretag för unga jordbrukare som kan behandlas inom ramen för den framtida översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
   b) säkerställa att det som ett led i jordbruksreformen görs ytterligare förbättringar av ramen för landsbygdsutveckling som fastställs i bland annat Cork 2.0-förklaringen, i syfte att säkerställa att stödprogrammen till unga jordbrukare blir en framgång,
   c) i lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 införa (eller kräva att medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning anger) en tydlig interventionslogik för de policyinstrument som är inriktade på generationsskiften inom jordbruket, där interventionslogiken bör innehålla
   en sund bedömning av unga jordbrukares behov,
   en bedömning av vilka behov som unionens politiska instrument skulle kunna tillgodose och vilka behov som kan tillgodoses, eller redan tillgodoses bättre, av medlemsstaternas politik, liksom en analys av vilka stödformer (t.ex. direktstöd, klumpsummor eller finansieringsinstrument) som bäst passar de identifierade behoven,
   informationsåtgärder riktade till myndigheter, mottagare och deras organisationer om möjliga typer av stöd för en tidigare överföring av en gård till en efterträdare med åtföljande rådgivning och åtgärder, såsom ett tillfredsställande pensionssystem baserat på nationella och regionala inkomster respektive intäkter inom jordbruks-, livsmedels- och skogssektorn,
   en definition av Smart-mål där de politiska instrumentens resultat i form av förväntad generationsskiftestakt och förväntat bidrag till livskraften hos de jordbruksföretag som får stöd klart formuleras och kvantifieras; i synnerhet bör det klargöras om politiska instrument bör syfta till att stödja så många unga jordbrukare som möjligt eller inriktas på en viss typ av unga jordbrukare,
   d) säkerställa att kommissionen och medlemsstaterna genom den föreslagna lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 (i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning) förbättrar övervaknings- och utvärderingssystemet.

Europa i världen

Felprocent

255.  Europaparlamentet betonar att enligt revisionsrättens iakttagelser var felnivån i utgifterna för ”Europa i världen” väsentlig, och uppskattades till 2,1 % (2,8 % under 2015 och 2,7 % under 2014). Parlamentet välkomnar den positiva utvecklingen när det gäller felnivån på detta politikområde.

256.  Europaparlamentet beklagar att felprocenten för specifika transaktioner som kommissionen förvaltar direkt, med undantag för transaktioner från flera givare och budgetstöd, uppskattats till 2,8% (3,8 % under 2015, 3,7 % under 2014).

257.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen och dess genomförandepartner begick fler fel i transaktioner som gällde bidrag och bidragsöverenskommelser med internationella organisationer än de gjorde i andra former av stöd. Parlamentet påpekar särskilt att de budgetstödtransaktioner som revisionsrätten granskade inte innehöll några fel med avseende på laglighet och korrekthet.

258.  Europaparlamentet konstaterar att om all information som innehas av kommissionen – och de revisorer som utses av kommissionen – hade använts till att korrigera felen skulle den uppskattade felnivån för kapitlet Europa i världen ha varit 0,9 procentenheter lägre, dvs. 1,4 %, och därmed under väsentlighetströskeln.

259.  Europaparlamentet påpekar följande:

   a) 37 % av den uppskattade felnivån beror på utgifter för vilka grundläggande styrkande underlag inte lämnades in.
   b) 28 % av den uppskattade felnivån beror på två fall där kommissionen godkände kostnader som i praktiken inte hade uppkommit. Parlamentet beklagar att denna situation upptäcktes redan förra året och påpekar att revisionsrättens transaktionsgranskning avslöjade vissa kontrollbrister i kommissionens system.
   c) 26 % av den uppskattade felnivån avser icke stödberättigande utgifter, dvs. utgifter för verksamhet som inte omfattas av ett kontrakt eller kostnader som uppkommit utanför stödperioden, utgifter där ursprungsregeln inte följts, icke stödberättigande skatter och indirekta kostnader som felaktigt redovisats som direkta kostnader.

Revisionsförklaringen

260.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att revisorer hos GD NEAR enligt revisionsrätten har upptäckt brister i den indirekta förvaltningen av det andra instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II), närmare bestämt revisionsmyndigheterna i tre länder som tar emot IPA II-stöd (Albanien, Turkiet och Serbien), trots att de albanska och serbiska revisionsmyndigheterna har vidtagit åtgärder för att lösa de upptäckta problemen. När det gäller de turkiska revisionsmyndigheternas system finns det några viktiga områden som fortfarande kan begränsa den säkerhet som myndigheten kan ge kommissionen (revisionsrättens årsrapport 2016, punkt 9.24).

261.  Europaparlamentet är bekymrat över att revisionsrätten ansåg att GD NEAR:s korrigerande kapacitet har överskattats och därmed också det totala riskbeloppet vid utbetalning.

Resultat

262.  Europaparlamentet noterar att GD DEVCO i sin årliga verksamhetsrapport har definierat nyckeltal för mänsklig utveckling, klimatförändringar, jämställdhet och felprocent, men beklagar att ingen av dessa indikatorer kan mäta resultatet av politiken för utvecklingssamarbete, eftersom de endast anger den del av biståndet som anslås till vart och ett av målen i stället för att mäta de faktiska effekterna samt de framsteg som gjorts för att uppnå målen.

263.  Europaparlamentet är oroat över det faktum att kommissionens IAS konstaterade att vad gäller rapportering är den typ av information om GD DEVCO:s resultat enligt de olika strategiska planerings- och programrelaterade rapporterna (den årliga verksamhetsrapporten, rapporter från utanordnare genom vidaredelegering, EAMR) begränsad och ger inte en verklig bedömning av huruvida målen har uppnåtts eller inte.

Förvaltningsrapport om externt stöd

264.  Europaparlamentet beklagar åter igen att de förvaltningsrapporter om externt stöd (EAMR) som lämnats av cheferna för EU:s delegationer inte bifogats de årliga verksamhetsrapporterna från GD DEVCO och GD NEAR i enlighet med artikel 67.3 i budgetförordningen. Parlamentet beklagar att de systematiskt betraktas som konfidentiella, medan det i artikel 67.3 i budgetförordningen anges att de ska ”tillhandahållas Europaparlamentet och rådet, i tillämpliga fall med beaktande av rapporternas konfidentialitet”.

265.  Europaparlamentet noterar att kommissionsledamot Oettinger i sitt svar på föredragandens skrivelse förklarade att kommissionen undersöker ett nytt format för rapporter som möjliggör överföring till parlamentet utan behov av sekretessrutiner, men på ett sätt som inte är till skada för unionens diplomatiska förbindelser.

266.  Europaparlamentet gläder sig över att GD DEVCO har offentliggjort en förteckning över de delegationer som deltar i EAMR och tillhandahållit en analys av GD DEVCO:s nyckelutförandeindikatorer i sin årliga verksamhetsrapport. Parlamentet insisterar dock på att budgetförordningen bör respekteras fullt ut.

Förvaltningsfonder

267.  Europaparlamentet påminner om att möjligheten för kommissionen att inrätta och förvalta unionsförvaltningsfonder är avsedd

   a) att stärka unionens internationella roll samt förbättra synligheten och effektiviteten av dess externa åtgärder och utvecklingsstöd,
   b) att möjliggöra en påskyndad beslutsprocess vid valet av de åtgärder som ska genomföras, vilket är avgörande i nödsituationer och insatser efter nödsituationer,
   c) att säkerställa en hävstångseffekt så att ytterligare resurser mobiliseras för yttre åtgärder, och
   d) att via poolning av resurser öka samordningen mellan olika biståndsgivare på utvalda interventionsområden.

268.  Europaparlamentet uttrycker mot bakgrund av den senaste tidens erfarenheter vissa farhågor avseende uppnåendet av de huvudmål som eftersträvas med inrättandet av förvaltningsfonder och noterar framför allt att

   a) hävstångseffekten av detta nya verktyg inte nödvändigtvis är garanterad, då bidragen från andra givare i vissa fall är mycket begränsade,
   b) synligheten för unionens yttre åtgärder inte har förbättrats trots att det finns olika arrangemang med intressenterna, och att en bättre samordning av de åtgärder som vidtas av alla berörda aktörer inte nödvändigtvis är säkerställd,
   c) preferens för medlemsstatsorgan i vissa förvaltningsfonders inrättandeavtal leder till en intressekonflikt snarare än till ett incitament för medlemsstaterna att tillhandahålla mer finansiella resurser.

269.  Europaparlamentet påminner i synnerhet om att förvaltningsfonden för Afrika är värd över 3,2 miljarder EUR, där över 2,9 miljarder EUR kommer från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och 228,667 miljoner EUR från andra givare. Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att medverkan av EUF i förvaltningsfonderna ytterligare begränsar möjligheten för parlamentet att kontrollera EU:s utgifter.

270.  Europaparlamentet påpekar att poolningen av resurser från EUF, unionens budget och andra givare inte får leda till att pengar som avsatts för AVS-länderna inte når sina normala stödmottagare.

271.  Europaparlamentet betonar att den ökande användningen av andra finansieringsmekanismer för genomförandet av unionens politik parallellt med unionens budget riskerar att undergräva denna redovisningsskyldighet och transparens, då arrangemangen för rapportering, revision och offentlig granskning inte är anpassade till varandra (revisionsrättens årsrapport 2016, punkt 2.31). Parlamentet betonar därför betydelsen av kommissionens åtagande att hålla budgetmyndigheten regelbundet informerad om finansieringen av förvaltningsfonderna och deras planerade och pågående insatser, inbegripet bidragen från medlemsstaterna.

Medel till den palestinska myndigheten

272.  Europaparlamentet insisterar på att undervisnings- och utbildningsprogram som finansieras med hjälp av EU-medel, såsom Pegase, bör återspegla gemensamma värden som fred, frihet, tolerans och icke-diskriminering inom utbildning, vilket beslutades av EU:s utbildningsministrar i Paris den 17 mars 2015.

Åtgärder som ska vidtas:

273.  Europaparlamentet uppmanar GD NEAR (revisionsrättens rapport 2016, punkt 9.37)

   a) att samarbeta med revisionsmyndigheterna i IPA II-mottagarländerna i syfte att höja deras kompetens,
   b) att ta fram riskindex för att förbättra den bedömning som bygger på mallarna för internkontroll som generaldirektoratet med rätta infört så att effekterna av fel kan mätas bättre,
   c) att i sin nästa årliga verksamhetsrapport på vederbörligt sätt redogöra för omfattningen av den kvarstående felprocenten enligt undersökningen och de uppskattade undre och övre felgränserna,
   d) att förbättra beräkningen av den korrigerande kapaciteten 2017 genom att åtgärda de brister som konstaterats av revisionsrätten.

274.  Europaparlamentet uppmanar GD DEVCO och GD NEAR att överväga att i samarbete med GD HOME fastställa en resultatindikator som avser eliminering av de bakomliggande och grundläggande orsakerna till irreguljär migration.

275.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda de brister som upptäckts av dess egen IAS när det gäller GD DEVCO:s resultatrapportering och att göra EAMR till en tillförlitlig och fullständigt offentlig handling som vederbörligen styrker revisionsförklaringen från cheferna för delegationerna och generaldirektören för GD DEVCO. Parlamentet uppmanar GD DEVCO att definiera nyckelutförandeindikatorerna på ett sådant sätt att det blir möjligt att mäta resultatet av politiken för utvecklingssamarbete, och att göra detta utan att äventyra unionens diplomatiska förbindelser via sina delegationer.

276.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att föranslutningsstödet kan dras in, inte bara när felaktig användning av pengar har bevisats, utan också när kandidatländer på något vis kränker de rättigheter som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

277.  Europaparlamentet betonar att förvaltningsfonder endast bör upprättas när deras användning är berättigad och de nödvändiga åtgärderna inte är möjliga med hjälp av andra befintliga finansieringskanaler. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att vid upprättandet av förvaltningsfonder utarbeta vägledande principer för genomförandet av en koncis och strukturerad bedömning av förvaltningsfondens komparativa fördelar i förhållande till andra biståndsinstrument och att utföra analyser av vilka specifika brister förvaltningsfonderna ska avhjälpa. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att överväga att lägga ned förvaltningsfonder som inte kan locka till sig ett betydande bidrag från andra givare eller som inte skapar ett mervärde jämfört med unionens traditionella externa instrument.

278.  Europaparlamentet beklagar djupt de fall av våld, sexuella övergrepp och totalt otillständiga beteende hos arbetstagare som tillhandahåller humanitärt bistånd till civila i konflikter och situationer efter konflikter. Parlamentet noterar att kommissionen har gjort utfästelser om att se över och, om så är nödvändigt, avbryta finansiering till de partner som inte uppfyller de höga etiska standarder som krävs. Parlamentet uppmanar kommissionen, i syfte att få bort detta oskick och undvika att det upprepas, att stärka de förebyggande mekanismerna i urvalsförfarandena för personal och dessutom tillhandahålla grundutbildning och fortbildning på detta område. Parlamentet efterlyser en policy till skydd för visselblåsare i dessa fall.

279.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma sitt strategidokument noggrannare, så att en mer omfattande och korrekt bedömning av finansieringskraven och av de bästa instrumenten kan göras.

280.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att unionsfinansiering betalas ut i enlighet med Unescos standarder för fred och tolerans.

281.  Europaparlamentet anser att ett aktivt stöd från kommissionen genom teknisk assistans är avgörande för den administrativa kapaciteten hos de länder som mottar finansiering.

Migration och säkerhet

282.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten i kapitel 8 i sin årsrapport om ”säkerhet och europeiskt medborgarskap”(87) inte beräknade en felprocentsats på grundval av de 15 transaktioner som den granskade, eftersom detta urval inte var avsett att vara representativt för utgifterna under denna rubrik i den fleråriga budgetramen.

283.  Europaparlamentet noterar oroat att revisionsrätten konstaterat att ”betalningarna inom Amif(88) och ISF med delad förvaltning [gick] trögt två år in på den sjuåriga programperioden (revisionsrättens årsrapport 2016, ruta 8.2).

284.  Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten konstaterat flera brister i systemet som rör Solid, Amif och ISF på kommissions- och medlemsstatsnivå.

285.  Europaparlamentet beklagar i synnerhet att

   a) de många förslagen till Amif- eller ISF-program tas fram av medlemsstaterna och granskas av kommissionen innan de godkänns, vilket kan försena genomförandet,
   b) enligt revisionsrätten byggde kommissionens bedömning av medlemsstaternas system för Amif och ISF ofta på otillräckligt detaljerade uppgifter, särskilt när det gäller revisionsstrategier,
   c) det förekom förseningar i rapporteringen av efterhandsrevisioner av överensstämmelse för Solid-programmen och otillräckligt dokumenterade förfaranden för kvalitetskontroll för utkontrakterat revisionsarbete.

286.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten också konstaterade följande brister på medlemsstatsnivå: otillräckligt dokumenterade kontroller på plats, avsaknad av ett särskilt it-verktyg för förvaltning och kontroll av medel och vissa brister i den revision som utförs av medlemsstaternas revisionsmyndigheter.

287.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten i sin årsrapport 2016 konstaterade att kommissionen inte rapporterade ”det totala beloppet för de medel som mobiliserades för flykting- och migrationskrisen, och det är svårt att uppskatta” (revisionsrättens årsrapport, punkt 2.28).

288.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten konstaterade följande när det gäller mottagningscentrumen (revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2017):

   a) Trots betydande stöd från unionen var mottagningscentrumen (hotspots) i Grekland och Italien fortfarande inte tillräckliga i slutet av 2016.
   b) Det rådde fortfarande brist på lämpliga anläggningar för att inkvartera och hantera ensamkommande barn i enlighet med internationella standarder.
   c) Hotspot-strategin kräver vidare att migranterna kanaliseras till lämpliga uppföljningsförfaranden, dvs. en nationell ansökan om asyl eller återvändande till ursprungslandet, och genomförandet av dessa uppföljande förfaranden är ofta långsamt och kännetecknas av ett flertal flaskhalsar som kan få återverkningar på driften av mottagningscentrumen.

289.  Europaparlamentet beklagar att enligt Human Rights Watch har kvinnor rapporterat frekventa sexuella trakasserier i mottagningscentrumen i Grekland.

290.  Europaparlamentet delar revisionsrättens bedömning när det gäller den bristande transparensen om fördelningen av medlen mellan offentliga medel och migranters medel i frågan om nödhjälp för att transportera icke-EU migranter från de grekiska öarna till det grekiska fastlandet, som revisionsrätten hänvisar till i sin årsrapport (ruta 8.4 i revisionsrättens årsrapport för 2016). Parlamentet erinrar om att unionslagstiftningen inte medger att mottagare av unionsbidrag gör vinster från genomförandet av ett projekt. Parlamentet anser att detta fall väcker frågor om kommissionens anseende och ifrågasätter dess hantering ur etisk synvinkel.

Åtgärder som ska vidtas

291.  Europaparlamentet uppmanar

   a) GD HOME att överväga att, i samarbete med GD DEVCO och GD NEAR fastställa en nyckelutförandeindikator som avser eliminering av de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration,
   b) kommissionen att sammanföra de budgetposter som används för finansiering av migrationspolitiken under en enda rubrik i syfte att öka transparensen,
   c) kommissionen att definiera särskilda strategier med unionens stödgrupper för att garantera säkerheten för kvinnor och barn vid mottagningscentrumen,
   d) kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla lämpliga mottagningsfaciliteter i Grekland och Italien,
   e) kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda de systembrister som revisionsrätten funnit i förvaltningen av medel från Amif/ISF,
   f) kommissionen att tillhandahålla en beräknad kostnad per migrant eller asylsökande per land,
   g) kommissionen att inrätta ett övervakningssystem i syfte att säkerställa att flyktingar och asylsökandes mänskliga rättigheter respekteras,
   h) kommissionen att intensifiera de kontroller som gjorts av medlen för flyktingar som medlemsstaterna ofta tilldelar i krislägen och på ett sätt som inte är förenligt med gällande regler.

Uppförandekod för kommissionsledamöter och förfaranden för utnämning av högre tjänstemän

292.  Europaparlamentet uppskattar att svar erhållits på dess uppmaning till kommissionen att se över uppförandekoden för kommissionsledamöterna senast i slutet av 2017, bl.a. genom att definiera vad som menas med en intressekonflikt samt att införa kriterier för bedömning av huruvida anställningar efter kommissionsuppdraget är förenliga samt att utsträcka karenstiden till tre år för kommissionens ordförande. Parlamentet noterar att den nya uppförandekoden trädde i kraft den 1 februari 2018.

293.  Europaparlamentet påminner om löftet från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker till Europeiska ombudsmannen att kommissionens tidigare ordförande José Manuel Barroso endast kommer att tas emot som företrädare för en intresseorganisation. Parlamentet påminner om yttrandet från den tillfälliga etikkommittén om Barrosos nya anställning som rådgivare hos Goldman Sachs, och att detta endast skulle kunna accepteras om Barroso förbinder sig att inte bedriva lobbyverksamhet för Goldman Sachs räkning.

294.  Europaparlamentet betonar den inkonsekvens som skapats av flera enskilda ledamöter av kommissionen som beskrev sina möten med Barroso som möten med Goldman Sachs International, enligt deras mötesregister. Parlamentet konstaterar att antingen var mötena med Barroso inte lobbymöten, vilket betyder att åtagandet gentemot Europeiska ombudsmannen inte respekterades och att kommissionens mötesregister inte är ett verkligt öppenhetsregister, eller så behandlades mötena med Barroso som möten med en företrädare för en intressegrupp, vilket betyder att ett av de villkor som fastställdes av den tillfälliga etikkommittén inte uppfylldes.

295.  Europaparlamentet påminner om att avsaknad en intressekonflikt också måste vara en förutsättning för anordnandet av utfrågningar av kommissionsledamöter, och att förklaringen om ekonomiska intressen måste fyllas i och göras tillgänglig innan en kommissionsledamot ska höras av behörigt parlamentsutskott och måste uppdateras minst en gång per år och vid varje ändring av uppgifterna.

296.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör göra kommissionens särskilda rådgivare mer ansvarsskyldiga och deras yrkesmässiga band och bakgrund transparenta och öppna för allmänhetens granskning i syfte att förhindra potentiella intressekonflikter eftersom de har fritt tillträde till kommissionen. Parlamentet anser att dessa åtgärder kommer att bidra till att begränsa möjligheterna till lobbyverksamhet på högsta nivå bakvägen.

297.  Europaparlamentet ber i detta sammanhang att kommissionsledamöterna deklarerar alla sina intressen (som aktieinnehavare, styrelseledamöter, rådgivare och konsulter, medlemmar i relevanta stiftelser etc.) vad gäller alla de bolag i vilka de har varit involverade, inklusive nära anhörigas intressen, samt vilka förändringar som skett sedan deras kandidatur till befattningen som kommissionsledamot blivit känd.

298.  Europaparlamentet påpekar att en förlängning av karensperioden till tre år bör gälla alla ledamöter av kommissionen, såsom parlamentet begärt vid flera tillfällen. Parlamentet insisterar på att yttrandena från den etiska kommittén ska offentliggöras när sådana utfärdas.

299.  Europaparlamentet befarar att förfarandet för utnämning av den oberoende etiska kommittén inte garanterar dess oberoende, och betonar att oberoende experter inte själva bör inneha posten som kommissionsledamot, och de bör inte heller ha varit en högt uppsatt tjänsteman vid kommissionen. Kommissionen uppmanas att anta nya regler om den oberoende etikkommittén i enlighet med denna anmärkning.

300.  Europaparlamentet kräver att kommissionen tillhandahåller och offentliggör en årlig rapport från den oberoende etikkommittén. Parlamentet betonar på nytt att den oberoende etikkommittén kan utfärda rekommendationer till förbättringar av uppförandekoden och dess genomförande.

301.  Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på transparens, avsaknaden av konkurrens bland annan personal som skulle komma i fråga och ett möjligt missbruk av unionens tjänsteföreskrifter vid den nyliga utnämningen av kommissionsordförandens kanslichef till ny generalsekreterare för kommissionen. Parlamentet noterar att kommissionens svar till parlamentets utskott för budgetkontroll inte i tillräcklig grad förklarade skälen till utnämningen av generalsekreteraren med åberopande av artikel 7 i tjänsteföreskrifterna så att överflyttningen kunde göras utan att utlysa tjänsten som ledig och möjliggöra för annan kvalificerad personal att ansöka. Parlamentet förväntar sig att kommissionens ordförande lägger fram sin plan för att reparera skadan för kommissionens anseende till följd av den nyliga utnämningen av generalsekreterare till parlamentet.

302.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av den nyliga utnämningen av kommissionens generalsekreterare och i syfte att säkerställa en oberoende europeisk offentlig förvaltning, att före utgången av 2018 lägga fram ett förslag till förfarande för utnämning av högre tjänstemän som säkerställer att de bästa kandidaterna väljs ut inom ramen för största möjliga transparens och lika möjligheter, och som är brett nog för att det ska kunna tillämpas på alla övriga unionsinstitutioner, inte minst parlamentet och rådet.

303.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa följande förbättringar:

   a) Mottagande av gåvor från givare från medlemsstaterna bör förbjudas (artikel 6.4 i uppförandekoden för ledamöter av kommissionen ).
   b) Kommissionsledamöternas deltagande i nationell politik under deras mandatperiod bör avbrytas eller begränsas till passivt partimedlemskap.
   c) Klarläggande av hänvisningen till ”diplomatic or courtesy usage” (diplomatiska erbjudanden eller artighetsgåvor) (artikel 6.2 och 6.5), som saknar precision och klarhet och kan bli föremål för missbruk.
   d) Kommissionsledamöternas deltagande i nationella valkampanjer bör ske i överensstämmelse med deltagandet i europeiska valkampanjer (artiklarna 9 och 10). I båda fallen bör kommissionsledamöterna vara skyldiga att ta obetald valledighet.
   e) Mer klarhet bör skapas om kriterierna för ett sådant eventuellt hänskjutande till EU-domstolen enligt artikel 245 eller 247 i EUF-fördraget.
   f) Kommissionsledamöterna bör deklarera alla sina relevanta intressen (som aktieinnehavare, styrelseledamöter, rådgivare och konsulter, medlemmar i relevanta stiftelser etc.) snarare än att bara välja ut dem som de tror skulle kunna anses ge upphov till en intressekonflikt.
   g) Intresseförklaringar bör förbättras i enlighet med parlamentets resolution av den 1 december 2016 om kommissionsledamöternas intresseförklaringar – riktlinjer(89).

Förvaltning

Revisionsrättens iakttagelser

304.  Europaparlamentet konstaterar att institutionerna gemensamt skurit ned antalet tjänster i tjänsteförteckningen med 4,0 % under perioden från 2013 till 2017 (från 39 649 till 38 072 tjänster), och att institutionerna minskat antalet anställda (tjänster som faktiskt är tillsatta av en anställd) med 1,4 % mellan 2013 och 2017 (från 37 153 till 36 657 tjänster).

305.  Europaparlamentet noterar också revisionsrättens ytterligare slutsats:"

”30. Under samma period har budgetmyndigheten beviljat nya tjänster till institutionerna, organen och byråerna inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Dessa tjänster tillhandahålls främst för att de skulle kunna utveckla sin verksamhet (detta förklarar den betydande ökningen av antalet tjänster till byråerna), Kroatiens anslutning och de politiska grupperna i Europaparlamentet.

   31. En följd av detta är att antalet tjänster i tjänsteförteckningen minskade med 1,1 % mellan 2012 och 2017, med stora variationer mellan institutionerna (- 3,5 %), decentraliserade organ (+ 13,7 %) och genomförandeorgan (+ 42,9 %). Antalet faktiskt tillsatta tjänster från den 1 januari 2013 till den 1 januari 2017 ökade med 0,4 % under perioden (- 1,3 % för institutionerna och organen och + 11,3 % för byråerna, med 9,6 % för decentraliserade byråer och 33,7 % i genomförandeorganen). Den genomsnittliga vakansgraden minskade från 6,9 % den 1 januari 2013 till 4,5 % den 1 januari 2017 och nådde en nivå under 2 % i vissa institutioner och organ.(90)
"

306.  Europaparlamentet noterar med oro den fortsatta diskrimineringen av unionens personal i Luxemburg, trots EU-domstolens dom från oktober 2000 i målet Ferlini (C-411/98) och direktiv 2011/24/EU, som båda fördömer praxisen. Parlamentet betonar att överdebiteringen fortsätter på grundval av två avtal med Luxemburgs sjukhusfederation (FH) och läkar- och tandläkarförening (AMD) som fastställer en gräns på 15 % för överdebitering men tillåter 500 % för behandling som utförs på sjukhus. Parlamentet beklagar det faktum att domstolens dom från 2000 och direktiv 2011/24/EU överträds inte bara av avtalen utan också av en rad nationella hälso- och sjukvårdsaktörer. Kommissionen uppmanas att för det första beräkna de årliga extrakostnaderna till följd överdebiteringen för EU:s budget (JSIS) och motivera detta, för det andra fastställa ett överträdelseförfarande eller liknande rättsliga åtgärder mot Storhertigdömet Luxemburg, för det tredje informera parlamentet om resultatet av framställning nr 765 som lagts fram för Luxemburgs deputeradekammare och av den offentliga debatten som ägde rum där den 19 oktober 2017 och för det fjärde protestera mot de båda avtalen med FH och AMD.

307.  Europaparlamentet välkomnar de uttalanden som gjorts av kommissionsledamot Oettinger om ett slut på begränsningarna i personalpolitiken i syfte att undvika allvarlig skada för väl fungerande europeiska institutioner och kvaliteten på de offentliga tjänster som unionen ger de europeiska medborgarna. Parlamentet betonar vikten av att ha en stark europeisk offentlig förvaltning i medborgarnas tjänst som kan möta de utmaningar som unionen står inför och genomföra dess politik med högsta möjliga kompetens och professionalism, och tillhandahålla denna tjänst med alla nödvändiga rättsliga och budgetmässiga resurser. Parlamentet betonar än en gång hur viktigt det är att göra den europeiska offentliga förvaltningen till en attraktiv möjlighet för unga yrkespersoner inom unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om konsekvenserna av restriktionerna för unionens offentliga förvaltning och om dess nuvarande resursbrist med förslag till lösningar för att bidra till att föra förvaltningen närmare de europeiska medborgarna och öka deras intresse av att ansluta sig till den.

308.  Europaparlamentet betonar vikten av att hitta en lösning på problemet med den överdrivna och i många fall otillbörliga faktureringen av sjukvårdskostnader för parlamentets personal och ledamöter i vissa medlemsstater. Kommissionen uppmanas att söka efter lösningar på detta problem, som i länder som Luxemburg kostar omkring 2 miljoner EUR per år (t.ex. förhandlingar med medlemsstaternas sociala trygghetssystem, oavsett om de är offentliga eller privata, inrättandet av ett kort liknande det europeiska sjukförsäkringskortet för utlandsresor, etc.).

Byggnaden Jean Monnet (JMO I, JMO II) i Luxemburg

309.  Europaparlamentet är medvetet om att byggandet av den nya Jean Monnet-byggnaden (JMOII) har drabbats av betydande förseningar med därtill förknippade merkostnader.

310.  Europaparlamentet beklagar att det tog kommissionen och de luxemburgska myndigheterna 15 år (1994–2009) om att enas om de framtida arrangemangen för kommissionens avdelningar i Luxemburg.

311.  Europaparlamentet ser fram emot att få den fullständiga historiken över JMO I/JMO II mellan 1975 och 2011, vilket kommissionen utlovade i sitt skriftliga svar inför utfrågningen med kommissionsledamot Günther Oettinger den 23 januari 2018.

312.  Europaparlamentet beklagar att trots att en fullständig inventering av det material som innehåller asbest i JMO I gjordes redan 1997 lämnade inte kommissionen byggnaden förrän i januari 2014 och att det tog AIB-Vinçotte Luxemburg fram till 2013 att gå igenom resultaten från denna. Parlamentet konstaterar att asbestplattorna i JMO I var av en lägre densitet än vad man tidigare trott och att de därför var mer känsliga för mekanisk påverkan (grundfriktion räckte för att avge fibrer i luften som sedan kunde inandas). Parlamentet anser att kommissionen, med tanke på de allvarliga hälsoriskerna till följd av inandning av asbest, borde ha beaktat expertrapporten och sakkunnigutlåtanden från andra experter på området, särskilt efter vad som hände i Berlaymont-byggnaden i Bryssel. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om huruvida alla arbetstagare informerades i vederbörlig ordning om situationen och de allvarliga hälsorisker som de utsatts för, om några sjukdomar upptäckts som kan ha uppstått till följd av inandning av asbestpartiklar och vilka åtgärder som vidtogs i sådana fall och huruvida förebyggande åtgärder vidtogs (screening och test för tidig upptäckt, etc.). Kommissionen uppmanas att rapportera om huruvida den har inlett något rättsligt förfarande mot AIB-Vinçotte Luxemburg i detta avseende.

313.  Europaparlamentet noterar att kommissionen och de luxemburgska myndigheterna i december 2015 kom överens om att dela kostnaderna för att flytta ut från JMO I. Parlamentet noterar dock att JMO II ursprungligen var tänkt att bli tillgänglig den 31 december 2014.

314.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detalj rapportera om hyreskostnaderna för de sex byggnader som kommissionen under tiden använt (ARIA, LACC, HITEC, DRB, BECH och T2) till följd av den försenade leveransen av JMO II, och konsekvenserna av de förlängda hyresavtalen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetsvillkoren förbättras i dessa sex byggnader, i nära samarbete med utskottet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, och att påskynda och slutföra förhandlingarna med de luxemburgska myndigheterna om att förbättra villkoren för rörlighet och tillträde till dem. Parlamentet påminner om att läkarmottagningar bör inrättas i varje byggnad i enlighet med luxemburgsk lagstiftning.

315.  Europaparlamentet har nyligen fått reda på att den första byggfasen av JMO II beräknas vara klar för leverans först 2020 och den andra fasen i början av 2024. Parlamentet noterar kommissionens förklaringar om orsakerna till förseningarna:

   a) Arkitektkonsortiet KSP har begärt att se över vissa klausuler i avtalet.
   b) Ett anbudsförfarande för grundarbeten som drogs med administrativa problem.
   c) Betydande ändringar vad avser säkerhetsåtgärder.

Parlamentet ber den att inkomma med handlingar som styrker dessa förklaringar och uppgifter om de kostnader som uppstår genom den försenade leveransen av byggnaden.

316.  Europaparlamentet önskar få stödjande dokumentation för dessa förklaringar senast den 30 juni 2018.

Europaskolorna

317.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen betalade 61 % (177,8 miljoner EUR) av skolornas budget 2016.

318.  Europaparlamentet beklagar att det efter mer än 15 år(91) fortfarande inte finns något system för sund ekonomisk förvaltning för Europaskolorna.

319.  Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till revisionsrättens årsrapport om årsredovisningen för Europaskolorna för budgetåret 2016, som avslöjade följande brister(92):"”27. Revisionsrätten fann betydande brister i tillämpningen av periodiserad redovisning i räkenskaperna för huvudkontoret och skolorna i Alicante och Karlsruhe, i synnerhet för beräkningen och redovisning av avsättningar för ersättningar till anställda och registrering av skulder och fordringar. Väsentliga fel åtgärdades under konsolideringsförfarandet. [...] 30. Medan de interna kontrollsystemen i Alicante och Karlsruhe uppvisade begränsade svagheter finns det fortfarande betydande svagheter i det interna kontrollsystemet för huvudkontoret. Revisionsrapporterna från den oberoende externa revisorn avslöjade också stora brister i samband med rekrytering, upphandling och betalningsförfaranden. Revisionsrätten kan därför inte bekräfta att den ekonomiska förvaltningen har utförts i enlighet med den allmänna ramen.”"

320.  Europaparlamentet konstaterar därför att generaldirektören agerade helt följdriktigt när hon reserverade sig i sin revisionsförklaring: ”Generaldirektören, i egenskap av delegerad utanordnare, har undertecknat revisionsförklaringen om än med en anseenderelaterad reservation vad gäller den effektiva förvaltningen av vissa av kommissionens medel till Europaskolorna.”(93)

321.  Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till revisionsrättens årsrapport om årsredovisningen för Europaskolorna för budgetåret 2016, som avslöjade ett flertal brister. Parlamentet anser att den finansiella ansvarsskyldigheten för systemet med Europaskolor bör höjas till en lämplig nivå med hjälp av ett särskilt förfarande för beviljande av ansvarsfrihet för de 177,8 miljoner EUR som ställs till dess förfogande.

322.  Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att det finns ett akut behov av en övergripande översyn av systemet med Europaskolor för att beakta ”reformen som omfattar förvaltningstekniska, finansiella, organisatoriska och pedagogiska frågor” och påminner om sitt krav att ”kommissionen varje år [ska] lämna in en rapport med sin bedömning av de framsteg som gjorts” till parlamentet.

323.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att meddela när den förväntar sig att ett system för sund ekonomisk förvaltning för Europaskolorna finns på plats. Kommissionen uppmanas att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en sund ekonomisk förvaltning för Europaskolorna kan införas så snart som möjligt.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)

324.  Europaparlamentet är mycket förvånat över att utvecklingen av ett nytt ärendehanteringssystem, som utvecklats internt, kommer att kosta 12,2 miljoner EUR. Parlamentet frågar sig om Olaf gjort en marknadsundersökning för billigare lösningar innan man åtog sig denna kostnad. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och Olaf ger den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten en utförlig förklaring av de uppskattade kostnaderna och de åtgärder som vidtagits för att finna en mer ekonomisk lösning.

325.  Europaparlamentet hyser allvarliga betänkligheter när det gäller

   a) inrättandet av tjänster som endast syftar till att tjäna som en språngbräda för utstationering,
   b) den höga tjänsteman som inte respekterade ”karensperioden” innan han accepterade en ny post med nära koppling till sin tidigare anställning,
   c) den höga tjänsteman som nu riskerar att dras in i en intressekonflikt mellan lojaliteten till sin tidigare och nuvarande arbetsgivare.

Expertgrupper

326.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en balanserad sammansättning av expertgrupper. Parlamentet noterar rapporten av den 14 februari 2017 från Corporate Europe Observatory om att företagsintressen fortsätter att dominera viktiga expertgrupper (”Corporate interests continue to dominate key expert groups”(94)). Parlamentet bekymras av dess slutsats, särskilt när det gäller obalansen i expertgrupperna GEAR2030, expertgruppen för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, det gemensamma forumet för internprissättning, plattformen för god skatteförvaltning och arbetsgruppen för motorfordon och dess undergrupp för lätta fordons utsläpp vid verklig körning. Parlamentet hävdar att man ännu inte har fått något formellt svar på sin resolution av den 14 februari 2017 om kontroll över registret och sammansättningen av kommissionens expertgrupper(95). Kommissionen uppmanas att ge ett ingående svar utan dröjsmål.

Undersökande journalistik och kampen mot korruption

327.  Europaparlamentet fördömer mordet på den slovakiska undersökande journalisten Jáan Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová den 22 februari 2018, och är mycket oroat över uppgifter som tyder på att mordet kan kopplas till bedrägliga betalningar av unionsmedel till en person med hemvist i Slovakien och med påstådda kopplingar till den organiserade kriminella gruppen ’Ndràngheta. Kommissionen och Olaf uppmanas att närmare undersöka ärendet och rapportera om detta inom ramen för uppföljningen av ansvarsfrihet för kommissionen.

328.  Europaparlamentet beklagar att den landsspecifika rapporten inte längre ingår i den andra rapporten om EU:s insatser mot korruption (ARES (2017)455202). Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt börja rapportera, utanför den europeiska planeringsterminen, om situationen för korruptionen i medlemsstaterna, med en utvärdering av hur effektiva EU:s insatser mot korruption har varit. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte enbart utvärdera insatserna mot korruption i ekonomiska förluster.

329.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka sina ansträngningar för att få EU att ansluta sig till gruppen av stater mot korruption (Greco).

Övergångsersättningar

330.  Europaparlamentet noterar iakttagelserna och rekommendationerna från studien från parlamentets utredningsavdelning D om övergångsersättningar för tidigare EU-befattningshavare (”Transitional allowances for former EU office holders - too few conditions?”). Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till dessa rekommendationer och inleda en översyn av avgångsersättningar för tidigare befattningshavare i syfte att öka transparensen i dessa och ansvarsskyldigheten gentemot medborgarna när det gäller EU:s budget. Parlamentet uppmanar särskilt före detta EU-tjänstemän att inte bedriva lobbyverksamhet inom EU-institutionerna så länge de erhåller övergångsersättning.

Genomförandeorgan

331.  Europaparlamentet uppmanar berörda genomförandeorgan

   a) att följa upp och genomföra rekommendationerna från internrevisionstjänsten,
   b) att undvika överföringar till efterföljande budgetår så långt som möjligt genom att införa differentierade anslag för att bättre återspegla den fleråriga karaktären i verksamheten,
   c) att föra detaljerade och omfattande uppgifter om offentlig upphandling och rekrytering.

Utskottens ställningstaganden

Utrikesfrågor

332.  Europaparlamentet noterar slutrapporten om den externa utvärderingen av det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIMDR) som publicerades i juni 2017, och välkomnar tecknen på att valövervakning bidrar till både de övergripande och specifika målen för EIDMR. Parlamentet understryker hur viktigt det är att valobservatörsuppdrag får fortsatt stöd från lokalbefolkningen. I detta syfte framhåller parlamentet hur viktigt det är att säkerställa kostnadseffektivitet och tillämpa proportionalitet mellan de resurser som används för valobservatörsuppdrag och uppföljningen av dessas rekommendationer. Kommissionen uppmanas att beakta förslagen i slutrapporten om den externa utvärderingen av EIDMR om att man ytterligare bör förstärka uppföljningen av rekommendationer från valövervakningsuppdrag.

333.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts, men konstaterar att 4 av 10 civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) ännu inte har erkänts av kommissionen som förenliga med artikel 60 i budgetförordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera arbetet för att ackreditera alla civila GSFP-uppdrag, i enlighet med revisionsrättens rekommendation, så att de ska kunna anförtros att genomföra budgeten inom ramen för indirekt förvaltning.

Utveckling och samarbete

334.  Europaparlamentet är mycket oroat över en påtaglig tendens i nya förslag från kommissionen att ignorera rättsligt bindande bestämmelser i förordning (EU) nr 233/2014(96) när det gäller stödberättigande utgifter för offentligt utvecklingsbistånd och stödberättigade länder inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet påminner om att unionsutgifternas laglighet är en central princip för en sund ekonomisk förvaltning och att politiska överväganden inte bör ha företräde framför tydligt fastställda rättsliga bestämmelser. Parlamentet påminner om att finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete först och främst är ett verktyg för att bekämpa fattigdom.

335.  Europaparlamentet stöder användningen av budgetstöd men uppmanar med kraft kommissionen att bättre definiera och tydligt bedöma de utvecklingsresultat som ska uppnås i varje enskilt fall, och framför allt att stärka kontrollmekanismerna avseende mottagarländernas agerande när det gäller korruption, respekt för mänskliga rättigheter, rättsatsprincipen och demokrati. Parlamentet uttrycker stor oro över den potentiella användningen av budgetstöd i länder som saknar demokratisk kontroll, antingen på grund av avsaknaden av en fungerande parlamentarisk demokrati eller friheter för civilsamhället och medierna eller på grund av bristande kapacitet hos kontrollorganen.

336.  Europaparlamentet är oroat över revisionsrättens konstaterande att det föreligger en allvarlig risk för att unionen inte uppfyller sitt mål att integrera klimatförändringar i unionens budget och att målet att spendera 20 % av sina utgifter för klimatrelaterade åtgärder inte kommer att uppnås.

337.  Europaparlamentet är oroat över revisionsrättens iakttagelse att unionens system för certifiering av hållbara biodrivmedel inte är helt tillförlitligt(97). Parlamentet understryker de potentiella negativa konsekvenserna för utvecklingsländer, enligt följande konstaterande från revisionsrätten: ”Framför allt krävde inte kommissionen att de frivilliga systemen skulle kontrollera att den biodrivmedelsproduktion som de certifierade inte medförde några stora risker för negativa socioekonomiska konsekvenser såsom konflikter avseende besittningsrätt till mark, tvångsarbete/barnarbete, dåliga arbetsvillkor för jordbrukare och hälso- och säkerhetsrisker.” Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med denna fråga.

338.  Europaparlamentet förväntar sig att få fullständig information om och höras i samband med halvtidsöversynen av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, som förväntas ta hänsyn till Agenda 2030 och ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling.

339.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en incitamentbaserad strategi för utveckling genom att införa principen ”mer för mer”, med den europeiska grannskapspolitiken som exempel. Parlamentet anser att ju fler och snabbare framsteg ett land gör avseende interna reformer för att bygga och konsolidera de demokratiska institutionerna, utrota korruption samt respektera mänskliga rättigheter och rättsstaten, desto mer stöd bör det få från unionen. Parlamentet betonar att denna strategi med ”positiv villkorlighet”, tillsammans med en stark fokus på finansiering av småskaliga projekt för landsbygdssamhällen, kan medföra en verklig förändring och garantera att de europeiska skattebetalarnas pengar spenderas på ett mer hållbart sätt. Parlamentet fördömer också starkt alla försök att som villkor för stöd kräva gränskontroller.

Sysselsättning och sociala frågor

340.  Europaparlamentet är bekymrat över att revisionsrätten utifrån sin granskning av 168 projekt som hade slutförts inom utgiftsområdet ekonomisk, social och territoriell sammanhållning konstaterade att endast en tredjedel av de granskade projekten hade ett resultatmätningssystem med aktivitets- och resultatindikatorer som var kopplade till det operativa programmets mål och att 42 % saknade resultatindikatorer eller mål, vilket gjorde att det inte gick att bedöma dessa projekts specifika bidrag till programmets övergripande mål.

341.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens rekommendation att kommissionen, vid omprövningen av ESI-fondernas utformning och genomförandemekanism efter 2020, bör stärka programmets inriktning på resultat och förenkla systemet för utbetalning genom att, när så är lämpligt, främja införandet av ytterligare åtgärder för att koppla utbetalningar till resultat i stället för att enbart ersätta kostnader.

342.  Europaparlamentet välkomnar de resultat som uppnåtts inom ramen för de tre delarna av Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) under 2016. Parlamentet uppmärksammar betydelsen av EaSI:s stöd, i synnerhet dess programdelar Progress och Europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures), för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet noterar bekymrat att det tematiska avsnittet för socialt företagande inom EaSI:s programdel Mikrokrediter och socialt företagande fortsatt underpresterar. Parlamentet uppmanar kommissionen att insistera på att Europeiska investeringsfonden åtar sig att fullt ut utnyttja resurserna inom det tematiska avsnittet för socialt företagande.

Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

343.  Europaparlamentet betonar att en handlingsplan inrättades 2016 till följd av kommentarer från revisionsrätten i syfte att garantera förbättringar av försenade betalningar inom ramen för Life-programmet. Parlamentet noterar att andelen försenade betalningar för 2016 uppgick till 3,9 %.

344.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte förvaltar någon särskild rapporteringsram för fastställandet och utvärderingen av de oönskade följderna av unionens politik som förvärrar klimatförändringarna, samt när det gäller kvantifieringen av dessa utgifter i unionens allmänna budget.

345.  Europaparlamentet betonar att internrevisioner också visade att det förekom förseningar i genomförandet av en mycket viktig rekommendation om it-säkerhet (hanteringen av säkerheten i it-systemet för utsläppshandelssystemet), vilket gör att generaldirektoratet riskerar att drabbas av säkerhetsöverträdelser.

346.  Europaparlamentet noterar att efterhandsutvärderingen av det andra hälsoprogrammet, som slutfördes i juli 2016, visade att programmet levererade värdefulla resultat med en tydlig koppling till unionens och medlemsstaternas hälso- och sjukvårdspolitiska prioriteringar, men att det fortfarande fanns utrymme för förbättringar när det gäller spridningen av åtgärdernas utfall och synergier med unionens övriga finansieringsinstrument, t.ex. strukturfonderna.

Transport och turism

347.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten, vid en tidpunkt då nästa fleråriga budgetram håller på att utarbetas, inte gav några utförliga uppgifter om de genomförda revisionerna för transportsektorn för området Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning, särskilt när det gäller FSE.

348.  Europaparlamentet noterar att FSE vid utgången av 2016 hade gett stöd till 452 transportprojekt för totalt 19,4 miljarder EUR i investeringar i Europa. Parlamentet upprepar betydelsen av FSE-finansieringsinstrument för genomförandet av TEN-T-nätet och för förverkligandet av ett gemensamt europeiskt transportområde. Parlamentet betonar att de budgetmässiga nedskärningar av FSE som gjorts tidigare på grund av finansieringen av Efsi, bör undvikas i framtiden.

349.  Europaparlamentet konstaterar att Efsi under 2016 tillhandahöll 3,64 miljarder EUR till finansiering av 29 åtgärder: 25 transportprojekt och 4 fonder som täcker flera sektorer med ett förväntat belopp på 12,65 miljarder EUR i totala investeringar. Parlamentet beklagar att kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) inte tillhandahöll fullständiga uppgifter på årsbasis avseende projekt som stöds av Efsi för varje sektor.

350.  Europaparlamentet noterar att garantiprogrammet för grön sjöfart inleddes 2016 genom den nya finansiella produkten FSE:s skuldinstrument och Efsi, vilket potentiellt kommer att kunna mobilisera 3 miljarder EUR i investeringar för att utrusta fartygen med ren teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna detaljerad information om genomförandet av programmet, inklusive om de finansiella och tekniska aspekterna samt om de miljömässiga och ekonomiska effekterna.

351.  Europaparlamentet noterar att antalet finansieringsinstrument har ökat betydligt, vilket ger nya kombinationsmöjligheter inom transportsektorn, samtidigt som det skapar ett komplext nät av ordningar i unionens budget. Parlamentet är bekymrat över att dessa instrument vid sidan av EU-budgeten skulle kunna undergräva graden av ansvarsskyldighet och transparens, eftersom rapportering, revision och offentlig kontroll inte har harmoniserats. Parlamentet beklagar vidare att genom användningen av Efsis medel delegeras genomförandebefogenheterna till EIB, vilket innebär en mer begränsad offentlig kontroll än för andra instrument som får stöd av unionens budget.

352.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en tydlig utvärdering för transportsektorn av hur Efsi inverkar på andra finansieringsinstrument, i synnerhet när det gäller FSE samt på samstämmigheten mellan FSE:s skuldinstrument och andra EU-initiativ i god tid före förslaget till nästa fleråriga budgetram och nästa FSE. Parlamentet kräver att denna utvärdering ska omfatta en tydlig analys av den geografiska balansen när det gäller investeringarna inom transportsektorn. Parlamentet påminner dock om att det belopp som investeras inom ramen för ett finansieringsinstrument inte bör betraktas som de enda relevanta kriterier som ska användas för att utvärdera dess resultat. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fördjupa sin bedömning av de resultat som uppnåtts med EU-finansierade transportprojekt och mäta deras mervärde.

353.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, med hänsyn till de många olika finansieringskällorna, att säkra enkel tillgång till projekt genom en central kontaktpunkt, så att medborgarna ges möjlighet att klart följa utvecklingen och finansieringen av infrastruktur som samfinansieras med unionsmedel och av Efsi.

354.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den ekonomiska effektiviteten för avtalet med Eurocontrol när det gäller organet för prestationsgranskning (PRB) och att nå framsteg med förslaget att inrätta ett organ för prestationsgranskning som ett europeiskt ekonomiskt tillsynsorgan under kommissionens kontroll. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen, med hänsyn till behovet av att så snart som möjligt genomföra det gemensamma europeiska luftrummet och för att öka konkurrenskraften för luftfartssektorn, att nå framsteg med förslaget att utse en nätverksförvaltare som en självständig tjänsteleverantör i form av ett industriellt partnerskap.

355.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en bedömning av effekterna av projekt som finansieras av medlemsstaterna på transportområdet inom ramen för Donaustrategin, och att lägga fram ett förslag om att öka mervärdet för framtida projekt för att bidra till fullbordandet av denna viktiga transportkorridor.

356.  Europaparlamentet beklagar djupt att det på grund av avsaknaden av en särskild budgetpost för turism råder brist på transparens kring de unionsmedel som används för att stödja åtgärder för turism. Parlamentet upprepar sin begäran om att lägga till en budgetpost för turism i unionens framtida budgetar.

Regional utveckling

357.  Europaparlamentet uppmärksammar den roll som den administrativa kapaciteten spelar för den regelbundna användningen av ESI-fonderna, och anser att ett utbyte av god praxis på ett ändamålsenligt sätt skulle kunna bidra till att förbättra medlemsstaternas kapacitet på detta område.

358.  Europaparlamentet är djupt oroat över att de stora förseningarna i genomförandet av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningspolitiken har förvärrat de många ojämlikheterna både i unionen och inom medlemsstaterna och regionerna, vilket äventyrar unionens integritet.

359.  Europaparlamentet noterar strategirapporten 2017 om genomförandet av ESI-fonderna(98), i vilken det betonas att urvalet av ESI-finansierade projekt har nått sammanlagt 278 miljarder EUR, eller 44 % av de totala investeringar som planerats för 2014–2020, som har tillhandahållits Europas reala ekonomi sedan början av finansieringsperioden. Parlamentet anser att genomförandet av programmen för 2014–2020 nu har nått full fart och påvisat mervärdet av investeringar i sammanhållningspolitiken för alla regioner i unionen, men också behovet av ytterligare insatser för att stärka de nationella, regionala och lokala myndigheternas administrativa kapacitet.

Jordbruk och landsbygdens utveckling

360.  Europaparlamentet välkomnar att systemet för identifiering av LPIS förbättrades ytterligare och blev mer precist, vilket gör det till ett utmärkt verktyg för att minska felprocenten och den administrativa bördan för jordbrukare och utbetalande organ.

361.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka de betydande prissvängningarna för jordbruksprodukter som inverkar negativt på jordbrukarnas inkomster, och att snabbt och effektivt vidta åtgärder när detta är nödvändigt.

362.  Europaparlamentet konstaterar att det första hela året med ett miljöanpassat genomförande inte på ett påtagligt sätt har påverkat felprocenten, vilket kan anses vara ett stort framsteg för jordbrukare och utbetalande organ med tanke på miljöanpassningsreglernas komplexa natur, men delar kommissionens åsikt att det fortfarande är för tidigt att dra några slutsatser om det exakta miljöresultatet. Parlamentet noterar särskilt att andra faktorer, utöver miljöanpassning, också påverkar jordbrukssektorns miljöprestanda. Parlamentet understryker att miljöanpassning utgör ett exempel på det ökade behovet av effektivitetsrevisioner också inom jordbruksområdet.

363.  Europaparlamentet välkomnar miljöanpassningen och målet att göra unionens jordbruk mer miljövänligt genom diversifiering av grödor, bibehållandet av permanent gräsmark och inrättandet av områden med ekologiskt fokus på jordbruksmark, i enlighet med revisionsrättens årsrapport.

364.  Europaparlamentet påminner om att det finns en viktig skillnad i felens natur och omfattning, dvs. mellan oavsiktliga försummelser av administrativ natur och fall av bedrägeri, och att försummelser i regel inte åsamkar skattebetalarna ekonomisk skada, vilket också bör beaktas vid en uppskattning av den faktiska felprocenten. Parlamentet påminner kommissionen om att risken för oavsiktliga fel på grund av komplicerade bestämmelser i slutändan drabbar stödmottagaren. Parlamentet beklagar att revisionsrätten, även om investeringarna har varit effektiva, vid fel i förbindelse med offentlig upphandling fortfarande anser att utgifterna till 100 % icke stödberättigande. Parlamentet betonar därför att det är önskvärt att ytterligare rationalisera felberäkningsmetoderna.

365.  Europaparlamentet konstaterar att tillgång till data och en god övervakning, särskilt av miljöaspekter, är avgörande med tanke på att vissa naturresurser är en förutsättning för långsiktig produktivitet inom jordbruket, såsom jord och biologisk mångfald.

366.  Europaparlamentet hoppas att revisionsrätten anpassar sina tillsynsmetoder, så att användningen av medel får samma vikt som fördelningen av medel.

Fiskeri

367.  Europaparlamentet insisterar på att revisionsrätten i sina kommande rapporter anger en separat felprocent för fiske och havsfrågor för att undvika snedvridningar till följd av att andra områden inkluderas i samma kapitel. Parlamentet konstaterar att området havsfrågor och fiske inte behandlas tillräckligt detaljerat i revisionsrättens årsrapport, vilket försvårar en korrekt bedömning av den ekonomiska förvaltningen.

368.  Europaparlamentet lovordar kommissionen för den särskilt höga genomförandegraden för avdelning 11 i avsnitt III i budgeten för 2016 (Havsfrågor och fiske), både när det gäller åtagandebemyndiganden (99,2 %) och betalningsbemyndiganden (94,7 %). Parlamentet erinrar om att enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 508/2014(99) fördelas budgetmedel enligt ändamål och att kommissionen därför bör ange genomförandegraden per budgetpost i sin rapport.

369.  Europaparlamentet noterar reservationen i DG MARE:s årliga verksamhetsrapport avseende icke-stödberättigade utgifter som konstaterats inom Europeiska fiskerifonden (EFF), en reservation som gäller åtta medlemsstater.

370.  Europaparlamentet uppmuntrar GD MARE att fortsätta insatserna för att kontrollera de medel som omfattas av delad förvaltning, särskilt åtgärder som rör EFF och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

371.  Europaparlamentet noterar att 5,9 miljoner EUR riskerar att gå förlorade och att kommissionen har vidtagit nödvändiga åtgärder för att utvärdera utgifterna under 2017 och, i förekommande fall, återkräva de medel som anslagits.

372.  Europaparlamentet konstaterar att genomförandenivån för EHFF för 2014–2020, tre år efter dess antagande den 15 maj 2014, fortfarande är otillfredsställande, eftersom endast 1,7 % av anslaget på 5,7 miljarder EUR för delad förvaltning hade använts i september 2017. Parlamentet noterar att utnyttjandet av EHFF omfattas av medlemsstaternas ansvar. Parlamentet erinrar om att enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 508/2014 fördelas budgetmedel enligt ändamål och att kommissionen därför bör ange genomförandegraden per budgetpost i sin rapport.

373.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att på alla möjliga sätt stödja medlemsstaterna i syfte att säkerställa ett korrekt och fullständigt utnyttjande av EHFF-resurserna, med höga genomförandenivåer och i överensstämmelse med medlemsstaternas respektive prioriteringar och behov, i synnerhet när det gäller en hållbar utveckling av fiskerisektorn.

Kultur och utbildning

374.  Europaparlamentet gläder sig över att Erasmus+ har gjort det möjligt för 500 000 personer att studera, praktisera eller jobba som volontärer utomlands under 2016 och är på väg att uppnå sitt mål på 4 miljoner deltagare senast 2020. Parlamentet betonar att studenter som har deltagit i Erasmus+ ofta utvecklar en bred uppsättning överförbara färdigheter, kompetenser och kunskaper och har bättre karriärmöjligheter än studenter som inte har varit utomlands, och att programmet är en strategisk investering i Europas ungdomar. Parlamentet betonar emellertid behovet av att säkerställa ökad tillgång till programmet, särskilt för ungdomar med färre möjligheter.

375.  Europaparlamentet välkomnar att förfarandet för ansökan om stöd från Erasmus+ till stor del utförs online. Parlamentet anser emellertid att förfarandet skulle kunna förenklas ytterligare genom att man avskaffar kravet på att projektpartnerna ska underteckna ackrediteringsbreven för hand.

376.  Europaparlamentet påpekar att det fortfarande finns problem när det gäller tillgång till finansiering från Erasmus+ inom ungdomssektorn, eftersom programmet förvaltas på ett decentraliserat sätt av nationella byråer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder, till exempel att centralisera en del av finansieringen inom genomförandeorganet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillhandahålla de medel som behövs för att alla stödmottagare ska bli mer involverade, till exempel genom att inrätta permanenta sektorsspecifika underkommittéer enligt vad som föreskrivs i förordning (EU) nr 1288/2013(100).

377.  Europaparlamentet vidhåller att nyckeln till framgång för Erasmus+ hittills har varit universitetsutbyten, och för att undvika att denna urholkas bör medlen inte användas för något annat program och Erasmus+ bör inte heller utvidgas så att andra mottagare omfattas, t.ex. migranter.

378.  Europaparlamentet är oroat över att det konstant är så få projekt som lyckas inom ramen för programmet Ett Europa för medborgarna och delprogrammet Kreativa Europa för kultur (16 % respektive 11 % under 2016). Parlamentet betonar att detta skapar frustration bland de sökande och visar på otillräcklig finansiering som inte motsvarar programmens ambitiösa mål.

379.  Europaparlamentet påpekar att enligt kommissionens egna genomförandeorgan för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) nådde programmet Ett Europa för medborgarna sin fulla mognad 2016, under sitt tredje genomförandeår. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att ta vederbörlig hänsyn till de långa tidsramar som har visat sig nödvändiga för ett fullständigt genomförande av nya program inom den fleråriga budgetramen 2014–2020, i syfte att förhindra liknande förseningar i budgetramen för perioden efter 2020.

380.  Europaparlamentet lovordar Eaceas roll i genomförandet av de tre programmen inom kultur och utbildning, som framgår av den positiva utvärderingen av organets verksamhet under 2016. Parlamentet välkomnar Eaceas ökade användning av e-rapportering för finansierade projekt, vilket bör leda till bättre datainsamling och projektövervakning samt bidra till kommissionens politiska arbete och bistå stödmottagare. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att Eacea gör 92 % av sina betalningar inom tidsfristerna enligt budgetförordningen. Med tanke på att mottagare av stöd inom ramen för utbildnings- och kulturprogram ofta är mycket små organisationer uppmanas Eacea att försöka uppnå bättre resultat, eventuellt genom en indikator för en genomsnittlig utbetalningstid.

381.  Europaparlamentet noterar lanseringen under 2016 av lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, med en budget på 121 miljoner EUR fram till 2022, och det ursprungliga intresse som sektorn och finansiella mellanhänder har visat. Parlamentet kräver ett snabbt genomförande av den planerade förhandstilldelningen av anslag på 60 miljoner EUR från Efsi till lånegarantin. Parlamentet påminner om att lån kompletterar andra viktiga finansieringskällor för sektorn, t.ex. bidrag.

382.  Europaparlamentet är oroat över den mycket låga nivån på Efsi-finansiering till utbildningssektorn, kultursektorn och den kreativa sektorn under 2016. Parlamentet anser att skräddarsytt, sektorspecifikt stöd är avgörande för att se till att den kulturella och kreativa sektorn utnyttjar Efsi-lån.

383.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en oberoende mediebevakning av EU-frågor, särskilt genom budgetstöd till tv, radio och onlinenätverk. Parlamentet välkomnar det fortsatta stödet till Euranet+ fram till 2018, och uppmanar kommissionen att finna en mer hållbar finansieringsmodell för nätverket.

Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

384.  Europaparlamentet påminner om att särskilda instrument användes i stor utsträckning under 2016, i synnerhet för att hantera den humanitära situationen för asylsökande i unionen, och att det därför finns en risk för att de belopp som återstår fram till slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen inte är tillräckliga för att reagera på oförutsedda händelser som kan inträffa före 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att lösa detta strukturella problem i nästa fleråriga budgetram och att hålla parlamentet underrättat.

385.  Europaparlamentet kräver att man utvecklar en enhetlig och systematisk strategi med tydligare, starkare och långsiktiga politiska och operativa prioriteringar för skydd av de grundläggande rättigheterna och friheterna, samtidigt som dess faktiska genomförande säkras bland annat genom att tillräckliga medel beviljas för detta ändamål.

Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

386.  Europaparlamentet betonar att jämställdhet mellan kvinnor och män bör säkerställas i alla politikområden. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning att använda jämställdhetsbudgetering i alla skeden av budgetförfarandet, även under genomförandet av budgeten och utvärderingen av dess genomförande.

387.  Europaparlamentet beklagar att budgetposterna under programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap 2014–2020 inte specificerar vilka resurser som anslås till vart och ett av de mål i programmet som är kopplade till jämställdhet. Parlamentet gläder sig över att nätverket Women Against Violence och Europeiska kvinnolobbyn (EWL) år 2016 erhöll bidrag på området för bekämpning av våld mot kvinnor och främjande av jämställdhet.

388.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en separat budgetpost för det specifika Daphne-målet, med utökade resurser för att vända minskningen av medlen till Daphne under perioden 2014−2020.

389.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska fonden för strategiska investeringar inte innefattar ett jämställdhetsperspektiv och betonar att en framgångsrik återhämtningsprocess inte är möjlig så länge man inte åtgärdar krisens inverkan på kvinnor.

390.  Europaparlamentet framhåller att jämställdhetsintegrering också tillhör grundprinciperna i asyl-, Amif. Parlamentet beklagar dock bristen på åtgärder inriktade på jämställdhet med specifika budgetposter, trots parlamentets upprepade uppmaningar att beakta jämställdhetsaspekten också inom migrations- och asylpolitiken.

391.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att man i de gemensamma resultatindikatorerna för genomförandet av unionens budget inbegriper könsspecifika indikatorer, med vederbörlig hänsyn till principen om sund ekonomisk förvaltning, det vill säga i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

392.  Europaparlamentet efterlyser en konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv som ett allmänt förhandsvillkor för att erhålla unionsmedel, och efterlyser insamling av uppgifter uppdelade efter kön när så är möjligt om stödmottagare och deltagare.

393.  Europaparlamentet välkomnar det relativt balanserade deltagandet av kvinnor och män (52 % kvinnor och 48 % män) i Europeiska socialfondens insatser under 2016.

394.  Europaparlamentet efterlyser ett förnyat åtagande från parlamentet, rådet och kommissionen avseende jämställdhet i nästa fleråriga budgetram, genom en gemensam förklaring som bifogas den fleråriga budgetramen, inbegripet ett åtagande att genomföra jämställdhetsbudgetering och en effektiv övervakning av genomförandet av denna förklaring inom ramen för det årliga budgetförfarandet genom att en bestämmelse om detta införs i en översynsklausul i den nya fleråriga budgetramen.

(1) EUT L 48, 24.2.2016.
(2) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(3) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(4) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(5) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(7) EUT L 48, 24.2.2016.
(8) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(9) EUT C 384, 14.11.2017, s. 2.
(10) EUT C 417, 6.12.2017, s. 63.
(11) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(12) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(13) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(14) EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.
(15) EUT L 343, 19.12.2013, s. 46.
(16) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(17) EUT L 48, 24.2.2016.
(18) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(19) EUT C 384, 14.11.2017, s. 11.
(20) EUT C 417, 6.12.2017, s. 74.
(21) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(22) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(23) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(24) EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.
(25) EUT L 341, 18.12.2013, s. 73.
(26) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(27) EUT L 48, 24.2.2016.
(28) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(29) EUT C 384, 14.11.2017, s. 2.
(30) EUT C 417, 6.12.2017, s. 52.
(31) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(32) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(33) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(34) EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.
(35) EUT L 341, 18.12.2013, s. 69.
(36) EUT L 363, 18.12.2014, s. 183.
(37) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(38) EUT L 48, 24.2.2016.
(39) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(40) EUT C 384, 14.11.2017, s. 9.
(41) EUT C 417, 6.12.2017, s. 171.
(42) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(43) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(44) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(45) EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.
(46) EUT L 346, 20.12.2013, s. 58.
(47) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(48) EUT L 48, 24.2.2016.
(49) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(50) EUT C 384, 14.11.2017, s. 12.
(51) EUT C 417, 6.12.2017, s. 252.
(52) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(53) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(54) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(55) EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.
(56) EUT L 346, 20.12.2013, s. 54.
(57) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(58) EUT L 48, 24.2.2016.
(59) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(60) EUT C 384, 14.11.2017, s. 11.
(61) EUT C 417, 6.12.2017, s. 247.
(62) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(63) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(64) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(65) EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.
(66) EUT L 352, 24.12.2013, s. 65.
(67) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(68) EUT L 48, 24.2.2016.
(69) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(70) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(71) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(72) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(73) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
(74) Antagna texter, P8_TA(2018)0122.
(75) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25)
(76) COM(2017)0351, avsnitt 2.2.
(77) Förvaltnings- och resultatrapporten för 2016, avsnitt 2.2, GD AGRI, årliga verksamhetsrapporter, bilaga 10, s. 140.
(78) Förvaltnings- och resultatrapporten för 2016, bilaga 4, s. 20.
(79) Se Årlig förvaltnings- och resultatrapport för 2016, avsnitt 2.2.
(80) Rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (EUT L 168, 7.6.2014, s. 105).
(81) Punkterna 120 och 121 i sin resolution av den 27 april 2017 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2015, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan EUT L 252, 29.9.2017, s. 28).
(82) Sammanfattning av uppgifter om de framsteg som gjorts när det gäller att finansiera och genomföra finansieringstekniska instrument och som rapporterats av förvaltningsmyndigheterna i enlighet med artikel 67.2 j i rådets förordning (EG) nr 1083/2006, s. 11.
(83) Studien ”Assessment of the 10 years’ Cooperation and Verification Mechanism for Bulgaria and Romania”, beställd av DG IPOL, utredningsavdelning D: Budgetfrågor
(84) Se GD AGRI:s årliga verksamhetsrapport 2016, s. 17.
(85) Se punkt 207 i Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017.
(86) Se de preliminära uppgifterna för fördelningen av stöd per stödstorleksklass avseende stöd som mottagits inom ramen för direktstöd till producenter i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1307/2013 – budgetåret 2016.
(87) Rubrik 3 i den fleråriga budgetramen omfattar en rad politikområden. Det största utgiftsområdet är migration och säkerhet, men finansiering ges också till livsmedel och foder, kulturell och kreativ verksamhet liksom program för rättsliga frågor, rättigheter, jämlikhet och medborgarskap samt konsumentskydd och folkhälsa.
(88) Amif ersätter Solidaritet och hantering av migrationsströmmar (Solid).
(89) Antagna texter, P8_TA(2016)0477.
(90) Europeiska revisionsrätten: Rapid case review on the implementation of the 5% reduction of staff posts, s. 27.
(91) Punkterna 276, 281 och 282 i parlamentets resolution av den 27 april 2017.
(92) Report on the annual accounts of the European Schools for the financial year 2016 together with the Schools’ replies, november 2017, 29 november 2017.
(93) GD Personal och säkerhet, den årliga verksamhetsrapporten, s. 6.
(94) https://corporateeurope.org/expert-groups/2017/02/corporate-interests-continue-dominate-key-expert-groups.
(95) Antagna texter, P8_TA(2017)0021.
(96) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 44).
(97) Särskild rapport nr 18/2016: EU:s system för certifiering av hållbara biodrivmedel.
(98) http://ec.europa.eu/regional_policy/sv/policy/how/stages-step-by-step/strategic-report/
(99) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, 20.5.2014, s. 1).
(100) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).


Ansvarsfrihet 2016: Revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2016
PDF 272kWORD 96k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2016 (2017/2188(DEC))
P8_TA(2018)0122A8-0130/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8-0299/2017)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, tillsammans med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen(5), och av sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 (05940/2018 – C8-0042/2018),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0130/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.  Revisionsrättens särskilda rapporter innehåller information om viktiga aspekter i samband med genomförandet av utgifterna, och är därför viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.  Europaparlamentets iakttagelser i fråga om revisionsrättens särskilda rapporter utgör en del av Europaparlamentets ovannämnda beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt III – kommissionen.

Del I – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2016 ”EU:s föranslutningsstöd för att stärka den administrativa kapaciteten i västra Balkan: en metarevision”

1.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport som är i form av en metarevision och ger en översikt över kommissionens förvaltning av föranslutningsstöd i Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien, och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

2.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen arbetar i en svår politisk situation med många brister i stödmottagarnas offentliga institutioner, såsom alltför stor byråkrati, hög personalomsättning, låg effektivitet, avsaknad av ansvarsskyldighet och korruption.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att både fästa särskild uppmärksamhet vid definitionen av kvalitativa nationella strategier och nationella och regionala program som skulle omfatta tydliga, realistiska och mätbara mål, och att bättre koppla utformningen av programmen i mottagarlandet till dessa strategier och de respektive behovsbedömningarna.

4.  Europaparlamentet stöder de ansträngningar som myndigheterna i länderna på västra Balkan gör inom centrala områden för god förvaltning och för att reformera den offentliga förvaltningen, även på området för finansiell kontroll inom ramen för förvaltningen av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar alla aktörer att intensifiera insatserna för att utveckla eller stärka strategier för att samordna genomförandet av reformen av förvaltningen av de offentliga finanserna.

5.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att stärka tillämpningen av principen om villkorlighet, särskilt genom att på ett specifikt och mätbart sätt på förhand kontrollera om stödmottagaren har kapacitet att göra vad som krävs för att genomföra ett högkvalitativt projekt.

6.  Europaparlamentet beklagar att ungefär hälften av de EU-finansierade projekten för att stärka reformen av den offentliga förvaltningen och rättsstaten inte var hållbara. Parlamentet betonar vikten av att utveckla hållbarhet, särskilt för projekt som syftar till att stärka den administrativa kapaciteten. Parlamentet beklagar att hållbarhet i många fall inte uppmuntrades på grund av inneboende faktorer såsom otillräckliga budgetmedel och personalbrist och framför allt stödmottagarens brist på politisk vilja att reformera institutionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på resultaten av framgångsrika projekt med ett kvantifierbart mervärde och se till att projekten är hållbara och bärkraftiga genom att göra detta till ett villkor vid genomförandet av IPA II.

7.  Europaparlamentet anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller att uppnå EU-standarderna på vissa centrala områden, såsom iakttagande av rättsstatsprincipen, reformen av den offentliga förvaltningen och god förvaltning. Parlamentet anser att stödet till dessa områden bör utökas, bli effektivare och vara hållbart på grund av den nära kopplingen mellan utvidgningsstrategin och de politiska kriterierna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på kampen mot korruption och organiserad brottslighet och att stödja åklagarmyndigheten och utvecklingen av krav på transparens och integritet inom ramen för offentlig förvaltning som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om att det behövs en mer konstant och strikt strategi och ett större politiskt åtagande från de nationella myndigheternas sida för att säkerställa hållbara resultat i detta avseende.

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2016 ”Mer behöver göras för att öka medvetenheten om och åstadkomma efterlevnad av reglerna för statligt stöd inom sammanhållningspolitiken”

9.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess rekommendationer.

10.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen kommer att genomföra lejonparten av rekommendationerna.

11.  Europaparlamentet understryker att alla berörda generaldirektorat, särskilt GD Konkurrens och GD Regional- och stadspolitik, måste få tillgång till alla databaser som finns inom kommissionens avdelningar så att de på ett effektivt sätt kan ta sitt ansvar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva sin vägran att genomföra rekommendation 4 b, eftersom detta kan äventyra skyddet av unionens ekonomiska intressen.

13.  Europaparlamentet kan godta kommissionens obenägenhet att tillämpa rekommendation 4 d så länge som de alternativa metoder som medlemsstaterna valt är lika effektiva som ett centralt register för att övervaka ”stöd av mindre betydelse” och uppmanar kommissionen att säkerställa att detta görs.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att det är av yttersta vikt för medlemsstaterna att rättssäkerhet gäller för tillämpliga statsstödsregler innan större projekt inleds, då tydliga och konsekventa regler kan bidra till att sänka felnivån på detta område.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nationella revisionsmyndigheterna är väl förtrogna med och kontrollerar tillämpliga statsstödsregler innan de lämnar in sina årliga kontrollrapporter.

16.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att GD Konkurrens och GD Regional- och stadspolitik i mars 2015 kom överens om en gemensam handlingsplan för statsstöd. Parlamentet noterar att handlingsplanen från början bestod av sex åtgärder som syftar till att öka medvetenheten och förbättra kunskapen om statligt stöd i alla medlemsstater: identifiering och spridning av god praxis, utbildning för specialister på statligt stöd, landspecifika workshoppar, seminarier för specialister, fortsatt utvecklande av en databas med frågor och svar (nätverket86 ECN-ET ) och utvecklandet av en databas med information om statligt stöd. Från och med 2016 började kommissionen också att erbjuda en särskild utbildningsmodul.

17.  Europaparlamentet välkomnar också att GD Konkurrens i januari 2016 hade anordnat kurser om statsstöd och infrastruktur i Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Rumänien och Slovakien.

18.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens krav på en central databas för hela unionen där behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan få reda på vilka företag som är föremål för återkravsorder avseende statsstöd och hur långt sådana återkravsförfaranden kommit. Parlamentet anser att en sådan databas skulle kunna vara viktig för framtida riskanalyser.

Del III – Revisionsrättens särskilda rapport nr 29/2016 ”Den gemensamma tillsynsmekanismen – En bra början men ytterligare förbättringar behövs”

19.  Europaparlamentet påminner om följande rättsliga grunder:

   a) Artikel 287.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ”1. Revisionsrätten ska granska räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter. Den ska också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ eller byrå som unionen har upprättat, såvida inte den rättsakt varigenom organet eller byrån upprättats utesluter en sådan granskning.

Revisionsrätten ska till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, vilken ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förklaring får kompletteras med särskilda bedömningar av varje större område i unionens verksamhet.”

   b) Artikel 27 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB) (protokoll nr 4 fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget): ”ECB:s och de nationella centralbankernas räkenskaper ska granskas av oavhängiga externa revisorer som ECB-rådet har rekommenderat och rådet godkänt. Revisorerna ska ha befogenhet att granska alla räkenskapshandlingar och konton hos ECB och de nationella centralbankerna samt att få alla uppgifter om deras transaktioner.

27.2. Artikel 287 i EUF-fördraget ska endast tillämpas vid granskning av effektiviteten i ECB:s förvaltning.”

   c) Artikel 20.1 och 20.7 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013(7) om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut: ”1. ECB ska hållas ansvarigt inför Europaparlamentet och rådet för genomförandet av denna förordning, i enlighet med detta kapitel. 7. När Europeiska revisionsrätten granskar effektiviteten i ECB:s förvaltning enligt artikel 27.2 i stadgan för ECBS och ECB ska den också beakta de tillsynsuppgifter som ECB tilldelats genom denna förordning.”

20.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens slutsatser och välkomnar att ECB har accepterat revisionsrättens rekommendationer(8).

21.  Europaparlamentet oroar sig dock över en rapport från kontaktkommittén för EU-medlemsstaternas högre revisionsorgan där man jämför rättigheterna för 27 av de 28 nationella högre revisionsorganen i unionen att granska banktillsynsmyndigheterna. I det uttalande som följde påpekades att det har uppstått en lucka i revisionen i de länder i euroområdet där de nationella revisionsorganens tidigare mandat att granska nationella banktillsynsmyndigheter inte ersätts med en liknande nivå av revision från revisionsrättens sida av ECB:s tillsynsverksamhet(9).

22.  Europaparlamentet understryker att man redan har uttryckt denna oro i sin resolution av den 10 mars 2016 om bankunionens årsrapport för 2015(10).

23.  Europaparlamentet beklagar den begränsade informationstransparensen gentemot de granskade enheterna, som ett resultat av den strategi som ECB har antagit avseende offentliggörande, vilken ledde till att de granskade enheterna inte helt och hållet kunde förstå resultaten av översyns- och utvärderingsprocessen. Parlamentet betonar att revisionsrätten har uttryckt oro över bristande transparens vilken enligt dess uppfattning skulle kunna öka ”risken för godtycke inom tillsynen”.

24.  Europaparlamentet framhåller att bristen på tillsynskontroll av bankers exponering för illikvida nivå 3-tillgångar, inbegripet osäkra tillgångar och derivat, ledde till att tillsynsfunktionen utövades på ett asymmetriskt sätt. Den starka slagsidan mot kreditrisker i förhållande till marknads- och verksamhetsrisker i samband med spekulativ finansverksamhet, ledde till att kommersiella banker missgynnades i förhållande till stora investeringsbanker, vilket gör att man kan ifrågasätta hur valida och tillförlitliga de samlade bedömningar som har genomförts hittills är. Parlamentet ser med oro på uttalandet nyligen från tillsynsnämndens ordförande Danièle Nouy om ECB:s svårigheter och oförmåga att gå vidare med en ordentlig validering av positioner avseende dessa komplexa och riskfyllda produkter.

25.  Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens iakttagelser om avsaknaden av en riktig organisatorisk uppdelning mellan ECB:s penningpolitik och tillsynsfunktion samt bristen på klara och tydliga styrbestämmelser för att förebygga intressekonflikter, vilket förstärker oron över den inbyggda konflikten mellan ECB:s roll för att bevara eurons stabilitet och dess roll som tillsynsorgan för stora europeiska kreditinstitut.

26.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens iakttagelse avseende nödvändigheten av att analysera riskerna med att dela tjänster när det gäller arbetsuppgifter i samband med ECB:s penningpolitik och tillsynsfunktioner.

27.  Europaparlamentet oroar sig i detta sammanhang över revisionsrättens iakttagelse att informationen från ECB bara delvis var tillräcklig för att man skulle kunna utvärdera effektiviteten hos verksamheter i anknytning till SSM:s styrningsstruktur, de gemensamma tillsynsgruppernas arbete och inspektioner på plats. Parlamentet betonar att viktiga områden därför inte har kunnat granskas.

28.  Europaparlamentet finner det mot bakgrund av redovisningsskyldigheten oacceptabelt att den granskade enheten, dvs. ECB, på egen hand vill bestämma vilka handlingar som den externa revisorn kan få tillgång till(11). ECB uppmanas därför att helt och fullt samarbeta med revisionsrätten som extern revisor och att ge revisionsrätten obegränsad tillgång till information, så att ovanstående bestämmelser efterlevs.

29.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att före november 2018 informera parlamentets ansvariga utskott om huruvida man har funnit en lösning på problemet med tillgång till information.

30.  Europaparlamentet noterar den rådande modellen för rapportering mellan ECB och parlamentet(12). Parlamentet anser att denna modell inte kan ersätta revisionsrättens granskning.

31.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen senast den 31 december 2015 skulle ha offentliggjort en rapport om översynen av tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut. Parlamentet beklagar att detta inte skedde.

32.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att färdigställa denna rapport så snart som möjligt.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 30/2016 ”Ändamålsenligheten i EU:s bistånd till prioriterade sektorer i Honduras”

33.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport, stöder dess rekommendationer och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan. Parlamentet noterar också kommissionens svar.

34.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att revisionsrättens rapport har mottagits mycket väl av både regeringen i Honduras och av kommissionen, och att de utmaningar som identifierats av revisionsrätten samt revisionsrättens slutsatser har visat sig vara mycket användbara för att stärka den politiska dialogen mellan Honduras och EU.

35.  Europaparlamentet påminner om att förbindelserna mellan Honduras – i egenskap av centralamerikanskt land – och unionen för närvarande huvudsakligen utgår från det associeringsavtal som ingicks 2012 och som innebär ett starkt, långsiktigt band på grundval av ett ömsesidigt förtroende och ett försvar för gemensamma värderingar och principer. Parlamentet framhåller att det genom avtalet fastställs tre huvudsakliga pelare för åtgärder: politisk dialog, samarbete och handel. Parlamentet påminner särskilt om att båda parterna, inom ramen för avtalet, åtog sig att genomföra åtgärder för att främja ekonomisk utveckling, med beaktande av ömsesidiga intressen såsom fattigdomsutrotning, nya arbetstillfällen och en rättvis och hållbar utveckling.

36.  Europaparlamentet understryker att 21 medlemsstater hittills har ratificerat avtalet. Parlamentet hoppas att de länder som ännu inte har undertecknat avtalet ska göra det så snart som möjligt, eftersom en tillämpning fullt ut av de tre pelarna kommer att stärka utvecklingen av den politiska dialogen och möjliggöra en effektiv tilldelning av finansiella medel, och slutligen kommer att få unionens bistånd att bli effektivt när det gäller att återuppbygga och omvandla Honduras.

37.  Europaparlamentet påminner om att Honduras är det land i Centralamerika som erhåller mest utvecklingsbistånd från unionen och om att unionen genom sitt bidrag hamnar på fjärde plats bland de tolv största givarna till Honduras, liksom om att detta bidrag står för 11 % av det totala officiella utvecklingsbistånd som landet erhåller. Parlamentet understryker att det totala anslaget har stigit från 223 miljoner EUR under perioden 2007–2013 till 235 miljoner EUR under perioden 2014–2020.

38.  Europaparlamentet noterar dock med oro att unionens finansiella bidrag under den studerade perioden steg till bara 0,2 % av landets BNP, en procentandel som vida understiger andra givares, särskilt Förenta staternas, procentandel.

39.  Europaparlamentet noterar även att Honduras, efter den globala ekonomiska krisen, enligt Världsbankens uppgifter har genomgått en måttlig ekonomisk återhämtning som drivits fram av offentliga investeringar, export och stora intäkter från remitteringar, vilket möjliggjort en tillväxt på 3,7 % 2016 och 3,5 % 2017.

40.  Europaparlamentet understryker dock att Honduras, även om de ekonomiska utsikterna är hoppingivande och trots insatserna från staten och givarna, fortfarande uppvisar de högsta nivåerna av fattigdom och ekonomisk ojämlikhet i Latinamerika med en andel på nästan 66 % av befolkningen som levde i fattigdom 2016 enligt officiella uppgifter, samtidigt som det allmänt utbredda våldet består, liksom korruptionen och straffriheten, Parlamentet noterar att även om antalet mord har minskat under de senaste åren är det fortfarande bland de högsta i världen och det högsta antalet i Latinamerika. Parlamentet understryker även att allvarliga svårigheter och utmaningar kvarstår när det gäller tillgång till grundläggande förnödenheter, arbetstillfällen, naturresurser såsom mark och överlevnadsmedel, och att kvinnor, ursprungsbefolkningar och personer av afrikansk härkomst utgör de befolkningsgrupper som är mest utsatta för människorättskränkningar på grund av ojämlikhet.

41.  Europaparlamentet betonar med särskild oro att Honduras fortfarande är ett av världens farligaste länder för personer som värnar om mänskliga rättigheter och miljörättigheter, vilka i många fall har ett nära samband. Parlamentet framhåller att enligt uppgifter från organisationen Global Witness har minst 123 mark- och miljöaktivister mördats i Honduras sedan 2009, varav många kom från ursprungsbefolknings- och landsbygdssamhällen som motsatte sig jätteprojekt inom sina landområden, såsom i fallet med Berta Cáceres som man ännu inte har uppklarat mordet på. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och noggrant övervaka och kontrollera att unionens samarbete i Honduras inte på något som helst sätt undergräver de mänskliga rättigheterna för Honduras befolkning. Parlamentet upprepar i detta avseende betydelsen av EIDMR när det gäller att tillhandahålla hotade människorättsförsvarare brådskande direkt ekonomiskt och materiellt bistånd och av fonden för nödåtgärder, som möjliggör för unionens delegationer att bevilja direkta ad hoc-bidrag. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja en faktisk tillämpning av unionens riktlinjer avseende människorättsförsvarare genom antagande av lokala strategier för ett fullskaligt genomförande och för ett samarbete med de organisationer i civilsamhället som redan har erfarenhet på området.

42.  Europaparlamentet noterar med stor oro de allvarliga incidenter som inträffade i Honduras efter valet den 26 november 2017. Parlamentet påpekar att europeiska och internationella människorätts- och medienätverk har fördömt den orimliga och ibland dödliga användningen av våld av statliga säkerhetsstyrkor mot demonstranter, liksom andra angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i krisen efter valet, och påpekar att människorättsorganisationer registrerat 30 mord (varav 21 begåtts av militärpolisen (PMOP), 232 skadade personer och 1 085 gripna. Parlamentet påpekar att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i Honduras har dokumenterat fler än 50 fall av hot och trakasserier mot människorättsförsvarare, lokala ledare och journalister. Parlamentet konstaterar att som svar på situationen har Honduras regering tillkännagivit inrättandet av ett ministerium för mänskliga rättigheter som ska verka oberoende av det nuvarande ministeriet för mänskliga rättigheter, rättvisa, förvaltning och decentralisering, som inledde sin verksamhet den 27 januari 2018. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att intensifiera unionens stöd till människorättsförsvarare och främjandet av en politisk dialog, och att kräva att den honduranska regeringen tar sitt ansvar och uppfyller sin skyldighet att bevara freden och garantera sina medborgares säkerhet.

43.  Europaparlamentet påpekar betydelsen av att EU-ländernas privata sektor även sluter upp kring respekten för mänskliga rättigheter och strängare sociala och miljömässiga regler, och som ett minimum efterlever EU:s standarder på området. Parlamentet uppmanar unionen och dess medlemsstater att fortsätta att aktivt engagera sig i FN:s arbete för att upprätta ett internationellt fördrag som håller företag ansvariga för eventuell inblandning i kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

44.  Europaparlamentet påminner om att statskuppen 2009 fick katastrofala följder för landet, vars socioekonomiska tillväxt bromsade in kraftigt, samtidigt som det internationella biståndet upphörde och landet utestängdes ur Amerikanska samarbetsorganisationen. Parlamentet noterar att unionen trots allt kunde upprätthålla sin output i Honduras under denna period även om verkställandet fördröjdes inom alla prioriterade sektorer och några av dem, såsom harmoniseringen av den rättsliga ramen, rent av inte kunde genomföras. Parlamentet understryker att om unionen inte hade tillhandahållit och upprätthållit sitt stöd till de prioriterade samarbetssektorerna så skulle förhållandena inom nämnda sektorer ha varit ännu svårare.

45.  Europaparlamentet noterar att Honduras regering har förklarat sig villig att acceptera internationell granskning och att samarbeta med internationella organisationer (inrättandet av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inrättandet nyligen av insatsen mot korruption och straffrihet i Honduras, Transparency Internationals revisioner av statens räkenskaper etc.). Parlamentet framhåller dock betydelsen av att ta till sig och tillämpa de lärdomar och den goda praxis som förvärvats och att inte på obestämd tid fortsätta att vara beroende av dessa organisationer för att utöva statens grundläggande åtaganden. Parlamentet noterar med stor oro att den 18 februari 2018 avgick chefen för insatsen mot korruption och straffrihet i Honduras (MACCIH) till följd av att Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) inte hade gett honom tillräckligt stöd för att fullfölja det uppdrag som tilldelats honom för två år sedan för att bekämpa korruption i Honduras (brist på resurser, slöseri med medel i organisationen, underlåtenhet att tillhandahålla lämpliga faciliteter, etc.). Parlamentet noterar att trots denna brist på stöd har MACCIH uppnått betydande resultat i kampen mot korruption sedan 2017, bland annat i form av stora processer mot offentliga tjänstemän som är inblandade i korruption och utredningar som involverar Honduras politiska klass. Parlamentet är oroat över att dessa omständigheter kommer att omintetgöra de första stora regionala insatserna för att bekämpa korruption och straffrihet i ett av de länder som är i störst behov av sådana åtgärder, och uppmanar Honduras regering och OAS att ge villkorslöst stöd till MACCIH:s arbete och att underlätta detta, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fortsätta att samarbeta med MACCIH med sikte på att uppnå gemensamma mål.

46.  Europaparlamentet noterar att den revision som revisionsrätten genomförde var inriktad på perioden 2007–2015 då EU:s utbetalningar uppgick till 119 miljoner euro och att de prioriterade sektorer som granskades var fattigdomsminskning, skogsbruk, säkerhet och rättsväsende vilka erhöll 89 % av det bilaterala stödets utgifter. Parlamentet anser dock att den period som revisionsrätten behandlar i sin rapport är alltför lång då den till och med överstiger kommissionens genomförandeperiod och att den dessutom inbegriper särskilt svåra och olikartade politiska och ekonomiska situationer. Parlamentet anser att revisionsperioderna bör vara kortare för att bli mer effektiva eller att man bör genomföra halvtidsutvärderingar eftersom det i rapporten, i alltför många fall, framkommer problem eller brister som hunnit avhjälpas, vilket innebär att vissa av rapportens slutsatser och rekommendationer är föråldrade. Parlamentet understryker dessutom att revisionsrätten i sin rapport inte redogör för resultaten av sina möten under besöket i Honduras, framför allt vad gäller mötena med stödmottagare, andra givare och civilsamhällets organisationer.

47.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin rapport drar slutsatsen att även om vissa framsteg har gjorts har unionens stöd till de prioriterade sektorerna endast varit delvis ändamålsenliga, framför allt på grund av landets omständigheter, liksom en rad administrativa problem som minskade effekterna av stödet, och noterar att trots att kommissionens strategi var relevant och samordnad, var den inte tillräckligt specifik och finansieringen spreds över för många områden, vilket innebar att trots den honduranska regeringens begäran var det inte möjligt att tillgodose stora behov inom de prioriterade sektorerna, som inte fick stöd från andra givare heller.

48.  Europaparlamentet delar förvisso den oro som revisionsrätten ger uttryck för men instämmer också med kommissionen i att en viss grad av flexibilitet i många fall var nödvändig för att anpassa sig efter den kris som statskuppen gav upphov till, liksom efter behovet av att reagera på ytterst brådskande situationer och av att tillgodose befolkningens grundläggande behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete för att uppnå en verkningsfull balans mellan den flexibilitet som krävs för att kunna anpassa sig efter de föränderliga omständigheterna, behoven och kraven i landet, det handlande som krävs för att reagera på de mest brådskande utmaningarna, däribland avseende mänskliga rättigheter, rätten till liv och rätten till ett värdigt liv och nödvändigheten av att reagera på och förbättra den potentiella effekten av unionens bistånd.

49.  Europaparlamentet noterar att unionens samarbete tidigare var inriktat på området social sammanhållning och ekonomisk tillväxt, medan det under den nya programperioden svarar mot de behov som har sitt ursprung i de främsta utvecklingsutmaningar som landet står inför, nämligen minskning av fattigdom och ojämlikhet, livsmedelssäkerhet, utbildning och hälsa, säkerhet och mänskliga rättigheter, skattereformer, bekämpning av straffrihet och korruption, nya arbetstillfällen med socialt skydd, konkurrenskraft, förvaltning av naturresurser och den sårbarhet som klimatförändringarna ger upphov till.

50.  Europaparlamentet betonar att det mot bakgrund av den specifika situationen i landet är ytterst viktigt att förstärka och inleda övergripande program för fattigdomsbekämpning (särskilt inriktade på de mest utsatta samhällsgrupperna såsom kvinnor, barn och ursprungsbefolkningar, i enlighet med vad den honduranska regeringen själv har begärt) samt övergripande program för utbildning, vidareutbildning och yrkesutbildning för barn och ungdomar i de mest utsatta miljöerna så att de erbjuds möjligheter att utveckla sina kunskaper och färdigheter och så att de skyddas från risken att hamna i händerna på nätverk som ägnar sig åt våld och organiserad brottslighet.

51.  Europaparlamentet framhåller dessutom kvinnors och kvinnorättsorganisationers viktiga roll för sociala framsteg, och i synnerhet ungdomsledda rörelser. Parlamentet uppmanar unionen att dels stå fast vid behovet av att stödja kvinnors egenmakt och av att åstadkomma en säker och gynnsam miljö för kvinnoorganisationer i civilsamhället och för kvinnorättsförsvarare, dels att ta itu med specifika könsbaserade former av förtryck, särskilt i konfliktdrabbade områden. Parlamentet understryker att man måste bidra aktivt till att stödja politik och insatser med anknytning till kvinnors rättigheter, liksom till hälsa samt sexuella och reproduktiva rättigheter.

52.  Europaparlamentet anser att unionen måste fortsätta att göra en särskild insats när det gäller samarbete för att öka transparensen, trovärdigheten och ansvarsutkrävandet av statliga institutioner, och bekämpa korruption och straffrihet som undergräver medborgarnas förtroende och utgör ett av de främsta hindren för landets utveckling.

53.  Europaparlamentet ser med oro på den brist på politisk dialog som revisionsrätten upptäckt inom vissa avgörande områden som erhöll stöd från stödet till den nationella planen (mål avseende utbildning, utarbetande av nationell statistik och reform av den offentliga förvaltningen). Parlamentet påpekar att kommissionens politiska dialog underlättar genomförandet av unionens åtgärder och leder till konkreta förbättringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka den politiska dialogen, framför allt inom strategiska och prioriterade sektorer, och att vara ståndaktig på de områden där regeringen inte visar något större intresse eller någon större mottaglighet, såsom i fallet med den nationella politiken för rättvisa och säkerhet och fallet med det rättsliga observatoriet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta förbättra den gemensamma programplaneringen tillsammans med regeringen i Honduras, och med unionens medlemsstater, och att tillsammans med övriga givare göra en särskild insats när det gäller intern samordning för att se till att arbetsfördelningen fungerar så effektivt som möjligt för att uppnå komplementaritet när så är möjligt, och särskilt förebygga de problem som revisionsrätten har konstaterat: spridningen av identiska eller liknande projekt (samma sektorer och samma stödmottagare), motstridiga eller överlappande åtgärder eller avsaknaden av åtgärder, särskilt inom de prioriterade sektorerna. Parlamentet anser att kommissionen även bör komma fram till ett skyndsamt och effektivt driftssystem tillsammans med de övriga givarna i syfte att minska tidsfristerna och förbättra dynamiken, effektiviteten och resultaten.

55.  Europaparlamentet påpekar att omkring hälften av unionens bilaterala stöd i Honduras genomförs via allmänt och sektoriellt budgetstöd. Parlamentet betonar med oro att budgetstödet, framför allt på grund av landets särskilda makroekonomiska instabilitet samt tekniska brister och problem med bedrägeri och korruption när det gäller förvaltning av de offentliga finanserna, kan medföra avsevärda risker.

56.  Europaparlamentet noterar med oro att regeringen, även om det i revisionsrättens rapport påpekas att budgetstödet inriktades på trovärdiga och relevanta nationella strategier inom vissa av de prioriterade sektorerna, inte hade några tydliga strategier eller att dessa i annat fall var fragmentariska och saknade en särskild budget och att de berörda institutionerna inte hade befogenhet att genomföra politik och reformer.

57.  Europaparlamentet erkänner att kommissionen identifierade dessa risker och försökte att lindra dem, men påpekar återigen för kommissionen att budgetstöd inte utgör en blankocheck och att regeringens reformåtaganden inte nödvändigtvis utgör en tillräcklig garanti. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i syfte att minska eventuella risker fortsätta att noggrant kontrollera att riktlinjerna för budgetstöd tillämpas och efterlevs under förfarandets samtliga skeden. Parlamentet uppmanar även kommissionen att avhålla sig från budgetstöd inom de sektorer där man inte kan försäkra sig om ett trovärdigt och relevant svar från regeringen.

58.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att ett upphävande av olika budgetstödbetalningar under en viss period – såsom var fallet under 2012 på grund av det allmänna makroekonomiska läget och det faktum att ingen överenskommelse hade nåtts mellan Honduras och IMF – inte behöver sända ett motstridigt budskap som kan vara förödande för biståndseffektiviteten, såsom revisionsrätten föreslår, men att det däremot kan vara ett sätt att göra det fullständigt klart att regeringen måste lösa de problem som uppkommer snabbt och effektivt.

59.  Europaparlamentet noterar med stort intresse att Honduras är det första land i vilket budgetstödet tillämpas med inriktning på resultaten. Parlamentet uttrycker likväl sin oro över det faktum att revisionsrätten drar slutsatsen att bristerna hos kontrollinstrumenten försvårade en utvärdering av de uppnådda resultaten, att det i samband med uppföljningen av dessa framkom flera brister och att de rekommendationer som utfärdats inte följdes systematiskt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en detaljerad rapport som inbegriper de mål, indikatorer och referenspunkter som använts, liksom beräknings- och kontrollmetoderna etc. och att utvärdera effektiviteten hos och verkan av desamma när det gäller att mäta de uppnådda resultaten och samtidigt förbättra kommunikationen avseende samt synligheten för och verkan av unionens åtgärder. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att lägga större tonvikt vid resultaten av de mål som fastställts i dess strategier för politisk dialog med Honduras regering samt för dialog med civilsamhället och andra givare.

60.  Europaparlamentet anser att eftersom god förvaltning av de offentliga finanserna är en avgörande förutsättning för att kunna genomföra utbetalningarna av budgetstöd, och då detta utgör en av de största bristerna i Honduras trots en rad planer från regeringens sida och stödet från kommissionen, bör kommissionen lägga särskild tonvikt vid en fortsatt förstärkning av denna sektor. Parlamentet uppmanar i detta avseende och mot bakgrund av den roll som Honduras högsta revisionsrätt bör spela vid förvaltningen av statens resurser kommissionen att utarbeta särskilda program för samarbete med revisionsrätten i syfte att tillhandahålla tekniskt bistånd och utbildning inom denna sektor.

61.  Europaparlamentet uppmanar Honduras regering att tillhandahålla alla de medel som krävs och att planera den finansiering som är nödvändig för att Honduras högsta revisionsrätt ska kunna genomföra sitt uppdrag på ett oberoende och effektivt sätt, i överensstämmelse med internationella standarder för revision, öppenhet och ansvarsutkrävande.

62.  Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens påpekande om att det vid unionens kontor i Honduras fortfarande saknas personal med särskilda kunskaper om förvaltning av offentliga finanser och makroekonomi avseende budgetstödtransaktioner, vilket är särskilt riskfyllt mot bakgrund av den ihållande ekonomiska instabiliteten i detta land till vilket man, trots denna allvarliga omständighet, fortsätter att bevilja budgetstöd. Parlamentet uppmanar med tanke på de risker som revisionsrätten framhåller kommissionen att utan dröjsmål förstärka unionens kontor i Honduras.

63.  Europaparlamentet noterar att unionens samarbete i Honduras ger stöd till det civila samhällets organisationer för att främja en tryggad livsmedelsförsörjning, mänskliga rättigheter och jämställdhet, och att runt 35 tematiska projekt pågår med en finansiering på över 9 miljoner EUR. Parlamentet noterar även att unionens delegation, i sitt åtagande gentemot civilsamhället i Honduras, utformade en färdplan som antogs 2014 och som omfattar åtgärder för politisk dialog och stödåtgärder som skräddarsytts för landet. Parlamentet anser att det är av största vikt att organisationer i civilsamhället inte bara deltar i samrådsförfarandet för att utarbeta färdplanerna, utan också i tillämpningen, tillsynen och granskningen av desamma.

64.  Europaparlamentet är djupt oroat över det minskade utrymmet för civilsamhället i utvecklingsländerna. Parlamentet noterar med stor oro att enheten för registrering och övervakning av civilsamhällets organisationer bara under de tre första månaderna 2014 drog in tillståndet för mer än 10 000 icke-statliga organisationer på grund av att de inte lämnat in rapporter om sina finanser och program till staten (FitW 2015) och att vissa av de lagar som på senare tid antagits i Honduras, trots vissa positiva förändringar under de senaste åren, jämte administrativa åtgärder försvårar för och begränsar handlingsutrymmet för dessa organisationer, vilket fortfarande tvingar många av dem att lägga ned.

65.  Europaparlamentet välkomnar det stöd till och engagemang för civilsamhället i utvecklingsländer som unionen åtagit sig sedan länge. Parlamentet anser att i samband med den politiska dialogen och utvecklingen av samarbetet bör kommissionen inrikta sig på utveckling av strategier för att fastställa den rättsliga, administrativa och politiska miljö som krävs för att det civila samhällets organisationer ska kunna utföra sina roller och fungera effektivt, ge råd till sammanslutningar, förse dem med regelbunden information om medel och finansieringsmöjligheter, och uppmana dem att ansluta sig till internationella organisationer och nätverk i det civila samhället.

66.  Europaparlamentet anser att revisionsrätten skulle ha kunnat ägna ett kapitel i sin rapport åt unionens samarbete med organisationer inom civilsamhället i Honduras mot bakgrund av den avgörande roll som de spelar för samhället i allmänhet och för lokal utveckling i synnerhet, framför allt med tanke på att unionen är den främsta givaren till dessa organisationer i utvecklingsländer och har tagit på sig en ledarroll i skyddet av civilsamhällets företrädare och av människorättsförsvarare genom användning och tillämpning av en rad instrument och politiska strategier. Parlamentet hoppas att revisionsrätten ska beakta detta i sina framtida rapporter.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016 ”Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås”

67.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

68.  Europaparlamentet välkomnar unionens ambitiösa åtaganden att minska sina utsläpp med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer senast år 2020 och med 40 % senast år 2030 och att använda minst 20 % av sin budget till klimatrelaterade åtgärder under budgetperioden 2014–2020. Parlamentet välkomnar de generella förbättringar som har gjorts, men beklagar att det enligt revisionsrätten finns en allvarlig risk för att 20 %-målet inte kommer att uppnås.

69.  Europaparlamentet anser att det är väldigt viktigt att kommission även i fortsättningen visar tillräckligt starkt ledarskap och engagemang i fråga om klimatförändringar genom att faktiskt genomföra Parisavtalet såväl som att konsolidera sin internationella trovärdighet och sina verktyg för att skapa förutsättningarna för EU:s klimatpolitik och gröna diplomati under de kommande åren.

70.  Europaparlamentet välkomnar att löftet infrias inom ramen för redan befintliga strategier i stället för att nya finansieringsinstrument inrättas. Parlamentet anser att detta borde bidra till en större samstämmighet mellan flera av unionens politikområden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en samordnad plan för hur högsta möjliga sammanhållning och kontinuitet ska kunna upprätthållas i de olika programmen.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en konkret och övergripande strategi för hur de fastställda målen ska uppnås, med områdesspecifika handlingsplaner i vilka detaljerade åtgärder och instrument, mät- och rapporteringsmetoder samt vilka resultatindikatorer som använts för de klimatrelaterade åtgärderna inom specifika politikområden anges. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta utveckla gemensamma, enhetliga normer för genomförandet av lämpliga övervaknings-, utvärderings- och kontrollsystem, särskilt när det gäller tillämpningen av Riomarkörer och rapporter om utbetalningarna för klimatrelaterade utgifter.

72.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten hittade brister i unionens spårningssystem, då detta väsentligen ökar risken för att utgifterna med anknytning till klimatåtgärder överskattas. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt hålla sig till försiktighetsprincipen för att undvika överskattningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska uppskattningarna och korrigera de klimatkoefficienter där en risk för överskattning föreligger.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera utarbetandet av en handlingsplan inom vissa områden med enorm potential, närmare bestämt Horisont 2020-programmet, jordbruk och fiskeri, i samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att nära samordna verksamheterna som rör utveckling av ny teknik och innovation inom miljöskydd tillsammans med Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT).

74.  Europaparlamentet framhäver att kommissionen särskilt måste leva upp till de klimatrelaterade riktmärkena genom att integrera sina olika programinstrument i syfte att främja en hög nivå av samstämmighet och en möjligen förbättrad samordning bland medlemsstaterna för att det övergripande målet ska kunna uppnås – att minst 20 % av unionens budget ska användas för ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle.

75.  Europaparlamentet beklagar att det saknas specifika mål i stora delar av unionens budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en övergripande plan i vilken de finansieringsinstrument anges som skulle kunna bidra, och i vilken omfattning, till att budgetmålet om 20 % ska kunna uppnås. Parlamentet noterar med oro att avsaknaden av en sådan plan tyder på en bristande överensstämmelse mellan olika budgetområden.

76.  Europaparlamentet noterar med oro att det inte finns mycket information om hur stora summor som läggs på begränsning av klimatförändringen och klimatanpassning, eller om i vilken utsträckning unionens klimatrelaterade åtgärder kommer att bidra till minskningen av koldioxidutsläpp, samtidigt som tillgängliga data kanske inte är jämförbara mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla rapporterna om i vilken utsträckning målet om att använda 20 % av unionens budget mellan 2014 och 2020 till klimatrelaterade åtgärder genomförs i all politik genom att specificera, utöver vad som redan har anslagits och betalats ut, vad som har anknytning till begränsning och anpassning och samtidigt fastställa inom vilka områden det krävs förbättrade resultat inom klimatområdet.

77.  Europaparlamentet anser att integreringen av finansieringsinstrumenten måste förfinas ytterligare genom att tydliga anpassnings- och begränsningsstrategier och relaterade handlingsplaner fastställs, inbegripet lämpliga verktyg för att kvantifiera investeringsbehov och behov för klimatincitament, såväl som bättre spårningsmetoder för uppskattningar i syfte att erhålla korrekta prognoser om vilka framsteg som gjorts när det gäller alla EU-program såväl som medlemsstaternas åtgärder.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt skapa en gynnsam miljö för övergången till en koldioxidsnål ekonomi genom att anpassa sina investeringsvillkor, utgiftsramar och instrument för innovation och modernisering inom alla viktiga och relevanta sektorer.

79.  Europaparlamentet tvingas tyvärr konstatera att det inte finns något verktyg för att tillhandahålla en flerårig konsoliderad uppdatering om situationen inom EU-budgeten i dess helhet. Parlamentet anser att det finns ett behov av att i efterhand utvärdera och göra nya beräkningar av de planerade klimatfinansieringsbidragen.

80.  Europaparlamentet beklagar att ingen särskild ram för rapportering har genomförts av kommissionen i syfte att upptäcka och mäta de motsatta effekterna av sådan EU-politik som bidrar negativt till klimatförändringen samt att mäta hur stor andel av unionens budget som används i denna motsatta riktning. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen utan dessa data inte kan ge någon fullständig bild av i vilken utsträckning unionen bidrar till att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt fastställa möjliga kontraproduktiva åtgärder och ta med dem vid de slutliga beräkningarna av klimatbegränsande åtgärder.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 32/2016 ”EU:s stöd till Ukraina”

81.  Europaparlamentet noterar att unionens ekonomiska stöd och expertstöd för att reformera Ukraina var nödvändigt. Parlamentet betonar dock att genomförandet av reformerna ligger långt efter vad som förväntades.

82.  Europaparlamentet beklagar att gamla strukturer som är motståndskraftiga mot reformer, modernisering och demokratisering fortfarande består samtidigt som reformkrafterna har svårt att nå framgångar.

83.  Europaparlamentet välkomnar unionens stöd till Ukraina. Parlamentet anser emellertid att stödet bör knytas till den ukrainska regeringens konkreta ansträngningar att förbättra situationen i det egna landet, särskilt när det gäller att förbättra systemet för egna medel genom ett effektivt och transparent skattesystem som inte bara beaktar medborgarnas inkomster utan även oligarkernas tillgångar.

84.  Europaparlamentet vill se en ändamålsenlig bekämpning av den fortfarande omfattande korruptionen och ett effektivt stöd till de organisationer som arbetar mot detta mål.

85.  Europaparlamentet vill se att landets rättsväsende stärks som ett oberoende instrument som ansluter sig till rättsstatsprincipen.

86.  Europaparlamentet begär en striktare kontroll av banksektorn för att undvika kapitalflykt till tredjeländer som leder till att bankerna hamnar på obestånd. Parlamentet påpekar att det i detta avseende är nödvändigt att bevilja budgetstöd endast på villkor att det ekonomiska stödet betalas ut på ett transparent och övergripande sätt.

87.  Europaparlamentet anser att allt ekonomiskt stöd generellt bör föregås av en förhandsbedömning av deras utsikter till framgång.

88.  Europaparlamentet är övertygat om att större uppmärksamhet måste ägnas åt att inrätta kompetenta, decentraliserade administrativa strukturer samt åt utbildning inom dessa strukturer.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 33/2016 ”Unionens civilskyddsmekanism: samordningen av insatser vid katastrofer utanför EU har i stort sett varit effektiv”

89.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet stöder dess rekommendationer och uppskattar kommissionens vilja att ta hänsyn till dem.

90.  Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av snabba och konsekventa insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor i syfte att minimera deras mänskliga, miljömässiga och ekonomiska effekter.

91.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens allmänna tillfredsställelse med kommissionens sätt att hantera arbetet med katastrofinsatserna.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utnyttja sina resurser, däribland budgetmedel och experturvalsprocessen så att de drabbade länderna får ett omedelbart, behovsbaserat EU-bistånd. Parlamentet betonar vikten av att utse särskilda kontaktpunkter för civilskydd inom Echos fältnätverks nationella och regionala kontor och bland personalen i unionens delegationer i riskländer.

93.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska sjukvårdsstyrkan i februari 2016, som avsevärt utökade den frivilliga poolen inom EU:s civilskyddsmekanism med en reserv av medicinska experter och folkhälsoexperter som kan mobiliseras mot bakgrund av erfarenheterna från ebolakrisen. Parlamentet anser att denna strategi med en reserv av läkarteam och andra specialiserade bedömnings- och stödgrupper, måste fortsätta och förbättras ytterligare.

94.  Europaparlamentet föreslår att man avskaffar alla onödiga administrativa bördor som hindrar både de deltagande staterna och Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) att reagera mer omedelbart, framför allt i början av en kris.

95.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande staterna att registrera mer resurser i den frivilliga poolen för att höja beredskapen att reagera på katastrofer.

96.  Europaparlamentet framhåller vikten av informationsutbyte och samarbete mellan kommissionen, andra EU-institutioner och FN för att underlätta strukturerade insatser i nödsituationer. Parlamentet välkomnar de samarbetsavtal som undertecknats med FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP), och uppmanar med kraft kommissionen att ingå ytterligare samarbetsavtal med Världshälsoorganisationen (WHO), Internationella organisationen för migration (IOM) och andra berörda aktörer.

97.  Europaparlamentet påminner om att krav på kvalitet och samverkansförmåga definieras och utvidgas i enlighet med WHO:s nya normer för medicinska moduler och med andra strategiska partner och deras förutsättningar för att säkerställa tidiga insatser tillsammans med en mer omfattande samordning i internationella uppdrag. Parlamentet anser att för att garantera omedelbar tillgång till eller mobilisering av kapacitet från början av en kris och för att undvika finansieringsfel, måste förfarandena optimeras och i hög grad standardiseras.

98.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck till ett fortsatt utnyttjande av de potentiella synergierna med andra berörda aktörer och instrument, framför allt med humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, och att man undviker dubblering av åtgärder som redan har genomförts.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra ERCC:s kommunikationsplattform, Cecis, så att information lättare kan tas fram av berörda parter, bland annat med en mobil tillgång för EU:s civilskyddsteam som verkar på fältet.

100.  Europaparlamentet anser att humanitärt bistånd och civilskydd bör åtföljas av andra åtgärder som syftar till att främja en förebyggande kultur och bygga upp kapaciteten och motståndskraften i sårbara eller katastrofdrabbade samhällen.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 ”Att bekämpa matsvinn: en möjlighet för EU att öka resurseffektiviteten i livsmedelskedjan”

101.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om granskningen av unionens effektivitet i kampen mot matsvinnet. Parlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa rekommendationer.

102.  Europaparlamentet noterar med oro att enligt beräkningar går totalt cirka en tredjedel av de livsmedel som produceras till spillo eller slängs. Parlamentet beklagar att unionen inte bekämpar matsvinn på ett ändamålsenligt sätt och att unionen hittills endast har vidtagit inkonsekventa och fragmenterade åtgärder.

103.  Europaparlamentet betonar att unionen har stor potential att ta itu med problemet med matsvinn genom att anpassa sin nuvarande politik utan att orsaka ytterligare kostnader och att unionen bör sträva efter att göra detta. Parlamentet beklagar dock att trots den hoppfulla retoriken har den politiska viljan att omvandla åtaganden till politiska åtgärder saknats.

104.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionens ambitioner att bekämpa matsvinn uppenbarligen har minskat med tiden. Parlamentet beklagar djupt bristen på en målinriktad politisk åtgärd för matsvinn och anser att de positiva effekter som uppkommit inom vissa politikområden snarare är en tillfällighet. Parlamentet ser fram emot att utvärdera resultatet av paketet om cirkulär ekonomi med avseende på att bekämpa matsvinn.

105.  Europaparlamentet anser det vara ett tecken på det inkonsekventa tillvägagångssättet från kommissionens sida att för det första, samtidigt som unionen ses som en ledare i kampen mot klimatförändringarna, visar den inte tillräcklig vilja att bekämpa matsvinn som direkt bidrar till negativa klimateffekter, och för det andra, samtidigt som unionen årligen investerar hundratals miljoner euro i utvecklingsbistånd, kampen mot hunger och rättvis handel, tar den inte i tillräcklig utsträckning tag i frågan om kampen mot matsvinnet, som är en av de direkta orsakerna till just dessa problem.

106.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att komma till rätta med matsvinnet. Parlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden när det gäller relevanta policydokument med anknytning till kampen mot matsvinnet.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för en nära samordning på unionsnivå och nationell nivå för att samordna de olika tillvägagångssätten i de olika medlemsstaterna i fråga om förebyggande av matsvinn, livsmedelsdonationer, livsmedelssäkerhet och god hygien. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en plattform för utbyte av bästa praxis i kampen mot matsvinnet, för att bättre anpassa sitt arbete till medlemsstaternas verksamhet.

108.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens åtgärder på teknisk nivå har begränsats till inrättandet av arbets- och expertgrupper, som emellertid inte har bidragit på något användbart sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina insatser på teknisk nivå och att leverera konkreta resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett närmare samarbete med EU-organen Europeiska miljöbyrån och EIT, som kan erbjuda ett gediget expertstöd och tekniskt bistånd.

109.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte anser att det är nödvändigt att skapa en gemensam definition av matsvinn och anser att det inte är nödvändigt att fastställa en specifik avfallshierarki. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gemensam definition av matsvinn, gemensamma metoder för att mäta matsvinn, och riktlinjer om avfallshierarkin när det gäller matsvinn i samarbete med medlemsstaterna.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att identifiera politiska områden med potential att ta itu med matsvinnet, med betoning på förebyggande och donationer, och att ange vilka möjligheter som kan utnyttjas inom ramen för dessa politikområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta handlingsplaner som skulle omfatta mätbara mål och resultatindikatorer och att utarbeta konsekvensbedömningar inom vissa politikområden.

111.  Europaparlamentet beklagar att även om livsmedelsdonationer är det näst mest föredragna alternativet för att förebygga matsvinn har det funnits många hinder på olika nivåer som gör att det inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning. Parlamentet framhåller svårigheterna för medlemsstaternas myndigheter att uppfylla den nuvarande rättsliga ramen, särskilt när det gäller livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en särskild plattform för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att underlätta livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas bidrag vid revideringen av relevant lagstiftning.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra arbetet med riktlinjerna för omfördelning av livsmedel och donationer, inklusive skattevillkoren för givare, som ska grundas på en bästa praxis som ska delas mellan de medlemsstater som för närvarande på ett aktivt sätt bekämpar matsvinn, samt offentliggöra dessa riktlinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för att övervinna olika hinder när det gäller livsmedelsdonationer och skattelättnader för kedjor och företag som donerar livsmedel.

113.  Europaparlamentet beklagar att begreppen ”bäst före” och ”sista förbrukningsdag” i allmänhet är oklara för deltagare i varje led av livsmedelskedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra dessa begrepp och att se till att riktlinjerna för användningen av dessa begrepp blir bindande i syfte att undvika eventuella missförstånd.

114.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbilda allmänheten om livsmedelshantering och matsvinn.

115.  Europaparlamentet beklagar djupt att trots vissa begränsade initiativ i vissa av EU-institutionerna har EU-organen varken någon lagstiftning eller några gemensamma riktlinjer som reglerar hanteringen av överblivna livsmedel som tillhandahålls genom institutionernas cateringtjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma bestämmelser för att hantera matsvinnet inom EU-institutionerna, bland annat riktlinjer om förebyggande av matsvinn och regler om donation av överblivna livsmedel i syfte att minimera det matsvinn som orsakas av EU-institutionerna.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 35/2016 ”Att använda budgetstöd för att förbättra mobiliseringen av inhemska intäkter i Afrika söder om Sahara”

116.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet ställer sig bakom dess rekommendationer. Parlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att omsätta dem i praktiken. Parlamentet beklagar att kommissionens svar är ganska vaga och saknar ambition.

117.  Europaparlamentet betonar betydelsen av mobiliseringen av inhemska intäkter i de minst utvecklade länderna, eftersom det minskar beroendet av utvecklingsbistånd, leder till bättre offentlig styrning och spelar en central roll i statsbyggande.

118.  Europaparlamentet betonar att kommissionen, enligt revisionsrätten, ännu inte har använt budgetstödkontrakt på ett ändamålsenligt sätt för att stödja mobiliseringen av inhemska intäkter i låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst i Afrika söder om Sahara. Parlamentet noterar dock att kommissionens nya tillvägagångssätt ökade potentialen hos denna stödform för att effektivt stödja mobiliseringen av inhemska intäkter.

119.  Europaparlamentet påpekar att stärkandet av skattesystemen inte bara bidrar till mer förutsägbara intäkter, utan även till att regeringarna blir ansvarsskyldiga genom att man skapar en direkt koppling mellan skattebetalarna och deras regeringar. Parlamentet önskar att förbättringen av mobiliseringen av inhemska intäkter uttryckligen ska inkluderas i kommissionens förteckning över centrala utmaningar på utvecklingsområdet som åtgärdas med hjälp av budgetstöd.

120.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte tog tillräcklig hänsyn till mobiliseringen av inhemska intäkter när den utformade sina budgetstödinsatser. Parlamentet betonar att centrala risker avseende skattebefrielser och uppbörden och överföringen av skatter och andra inkomster än skatteintäkter som kommer från naturresurser inte utvärderades.

121.  Europaparlamentet påminner om vikten av mobiliseringen av skatteintäkter i utvecklingsländerna, men betonar utmaningarna i samband med skatteflykt, skatteundandragande och olagliga finansiella flöden. Parlamentet begär en förstärkning av det ekonomiska och tekniska stödet till utvecklingsländer och regionala nätverk för skatteförvaltning och antagandet av principer för förhandlingar om skatteavtal.

122.  Europaparlamentet betonar att revisionen visade att det saknades lämpliga övervakningsverktyg för att man skulle kunna bedöma i vilken omfattning budgetstödet bidrog till övergripande förbättringar av mobiliseringen av inhemska intäkter.

123.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att man fortsätter verka för rättvisa och transparenta nationella skattesystem när det gäller skattepolitiken, trappar upp sitt stöd för tillsynsprocesser och tillsynsorgan på området för naturresurser och fortsätter att stödja transparenta styrningsreformer som syftar till att främja ett hållbart utnyttjande av naturresurser. Parlamentet betonar att frihandelsavtal minskar skatteintäkterna för låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst, och kan vara kontraproduktiva för dessa länder. Parlamentet kräver att kommissionen säkerställer att hänsyn tas till de skattemässiga konsekvenserna av frihandelsavtal för låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst i riskbedömningarna i samband med förhandlingarna om frihandelsavtal.

124.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid sina riktlinjer för de makroekonomiska bedömningarna och bedömningarna av den offentliga ekonomiska förvaltningen i samband med mobiliseringen av inhemska intäkter, i syfte att få en bättre översikt över de mest problematiska frågorna som t.ex. omfattningen av skatteincitament, internprissättning och skatteflykt.

125.  Europaparlamentet understryker att för att förbättra utformningen av budgetstödinsatser bör förfarandet för att identifiera risker som äventyrar uppnåendet av de fastställda målen vara mer omfattande och om möjligt omfatta användningen av taxeringsverktyget Tax Administration Diagnostic Assessment Tool.

126.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att oftare tillämpa särskilda villkor för mobiliseringen av inhemska intäkter, eftersom de tydligt kopplar utbetalningen av budgetstöd till partnerlandets framsteg när det gäller reformer av mobiliseringen av inhemska intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att välja de villkor som är relevanta och kommer att ha den största inverkan på mobiliseringen av inhemska intäkter.

127.  Europaparlamentet noterar dock att kommissionen arbetar i en svår politisk och institutionell situation. Parlamentet påminner om vikten av en strukturerad politisk dialog med samtalspartner från nationella regeringar och andra givare, i syfte att fastställa avgörande områden av intresse, och utarbeta en skräddarsydd strategi för stöd.

128.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka budgetstödets kapacitetsuppbyggande komponent eftersom den lägger en fast grund för en långsiktig ekonomisk och social omvandling och åtgärdar viktiga hinder för en effektiv inkassering av offentliga intäkter.

129.  Europaparlamentet påpekar att för att man ska kunna bekräfta att budgetstödinsatser direkt påverkar mobiliseringen av inhemska resurser behövs det en mer detaljerad utvärdering av ett skattesystems särskilda områden, vilket skulle göra det möjligt att tillskriva de framsteg som hittills har gjorts till enskilda delar av det tillhandahållna biståndet.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 36/2016 ”En bedömning av arrangemangen för avslutande av sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingsprogrammen 2007–2013”

130.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess rekommendationer.

131.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen gett lämplig vägledning och lämpligt stöd i tid till medlemsstaterna när de förberedde avslutandet av sina program 2007–2013.

132.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens villighet att sträva efter ytterligare harmonisering av de rättsliga bestämmelserna mellan fonderna, bland annat i fråga om processerna för terminologi, garantier och avslutande, så snart detta förbättrar förvaltningen av unionens medel och bidrar till ett enklare och effektivare genomförande i medlemsstaterna och regionerna.

133.  Europaparlamentet noterar att sex beslut i ärenden som rör större projekt för perioden 2007–2013 ännu inte fattats.

134.  Europaparlamentet noterar med förvåning kommissionens vägran att beakta särskilda åtaganden i samband med lagstiftningsförslag för perioden efter 2020, trots vetskapen om att den redan kan bygga på erfarenheterna från två hela räkenskapsperioder (2000–2006 och 2007–2013). Parlamentet är emellertid övertygat om att denna vägran snarare berodde på kommissionens oro över sina rättsliga befogenheter än på oenighet om innehållet.

135.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens uppmaning till ytterligare harmonisering av de rättsliga bestämmelserna om avslutande mellan sammanhållning och de investeringsrelaterade åtgärderna inom landsbygdsutveckling.

136.  Europaparlamentet anser att den beräknade kvarstående risken fortfarande är okänd och baseras på erfarenhet, och på sin kan höjd användas som vägledning.

137.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens krav att perioderna för stödberättigande inte längre bör överlappa den efterföljande programperioden efter 2020, och dess oro för att de förlängda stödperioderna (dvs. n+2, n+3) är en av anledningarna till finansiell eftersläpning och det sena inledandet av den efterföljande programperioden, samt förseningarna i samband med slutförandet av reviderad lagstiftning för programplanering och finansiering och tillhörande genomförandebestämmelser, särskilt under 2014–2015. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av att säkerställa maximal absorption och ett smidigt genomförande av fleråriga projekt.

138.  Europaparlamentet noterar att det definitiva avslutandet av den finansiella perioden endast inträffar vart sjunde år. Parlamentet delar därför revisionsrättens åsikt att kommissionen bör informera budgetmyndigheten och parlamentets budgetkontrollutskott om det slutliga resultatet av förfarandet för avslutande i ett separat dokument. Parlamentet anser att ett sådant dokument inte endast bör bekräfta lagligheten och korrektheten avseende utgifterna, utan även mäta resultatet och effekterna av programmen (resultatbaserad metod).

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2017 ”Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential”

139.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess rekommendationer.

140.  Europaparlamentet understryker den biologiska mångfaldens betydelse för människan. Parlamentet noterar att Natura 2000, som infördes genom fågel-(13) och habitatdirektiven(14) (naturvårdsdirektiven), är central för unionens strategi för biologisk mångfald. Parlamentet noterar dock med oro att dess fulla potential inte har utnyttjats.

141.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens allmänna roll är att ge vägledning till medlemsstaterna. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har beaktat kommissionens råd tillräckligt.

142.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten kom fram till att medlemsstaterna inte förvaltade Natura 2000 på lämpligt sätt och att samordningen mellan nationella myndigheter och berörda parter i medlemsstaterna inte var tillfredsställande.

143.  Europaparlamentet påminner om att på grund av dess gränsöverskridande karaktär kräver genomförandet av Natura 2000 en god samordning mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en kraftfull struktur på nationell nivå för att främja gränsöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla bättre vägledning till medlemsstaterna så att de kan bygga upp en samarbetsplattform.

144.  Europaparlamentet noterar med djup oro att bevarandemålen ofta inte var tillräckligt specifika och att de inte var kvantifierade, samtidigt som förvaltningsplanerna inte var exakt definierade och inte hade några etappmål. Parlamentet upprepar att detta kan hindra mervärdet av Natura 2000. Parlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera reglerna för en effektiv strategi för införandet av bevarandemål och förvaltningsplaner under nästa programperiod. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att följa upp huruvida medlemsstaterna följer riktlinjerna och att förse dem med ytterligare stöd och råd när så behövs.

145.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra nödvändiga bevarandeåtgärder i god tid för att säkerställa deras mervärde och att uppdatera förvaltningsplanerna i enlighet med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera eventuellt försenade bevarandeprojekt.

146.  Europaparlamentet noterar att deltagande av viktiga aktörer såsom markanvändarna och markägarna är av avgörande betydelse för att göra Natura 2000 effektivt. Parlamentet beklagar att det i de flesta medlemsstaterna saknas effektiva kommunikationskanaler. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen mellan nationella myndigheter och berörda aktörer.

147.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna inte på ett tillfredsställande sätt har bedömt projektens negativa inverkan på Natura 2000-områden, att kompensationsåtgärderna inte utnyttjats tillräckligt och att angreppssättet bland medlemsstaterna i hög grad varierar. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse medlemsstaterna med en mer strukturerad vägledning om hur och när man ska tillämpa kompensationsåtgärder i praktiken och att övervaka deras användning.

148.  Europaparlamentet beklagar att programdokumenten för 2014–2020 inte till fullo återspeglade finansieringsbehoven, och att kommissionen inte åtgärdade dessa brister på ett strukturerat sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda den kommande programperioden mer grundligt.

149.  Europaparlamentet beklagar att övervaknings- och rapporteringssystemen för Natura 2000 inte var lämpade för att ge utförlig information om nätets ändamålsenlighet. Parlamentet är oroat över att inga särskilda resultatindikatorsystem för användningen av EU-medel har utarbetats för att återspegla genomförandet av Natura 2000. Parlamentet anser att detta är ett hinder för effektiviteten i Natura 2000. Parlamentet välkomnar att kommissionen har infört en uppsättning obligatoriska, utförliga indikatorer för alla projekt inom Life-programmet 2014–2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa samma metod för andra program under nästa programperiod.

150.  Europaparlamentet noterar med oro att på områdesnivå ingick ofta inte övervakningsplaner i förvaltningsdokumenten, och att de inte var tillräckligt detaljerade eller tidsbundna. Parlamentet oroar sig vidare över att de standardiserade uppgiftsformulären inte var uppdaterade och att de uppgifter som medlemsstaterna lämnade till rapporten om tillståndet i naturen var ofullständiga, felaktiga och inte möjliga att jämföra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att åtgärda detta problem i den planerade handlingsplanen.

151.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tagit fram ett centralt register för registrering av klagomål och frågor med anknytning till Natura 2000. Parlamentet konstaterar att merparten av dessa ärenden lades ned utan ytterligare åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa upp alla klagomål och förfrågningar.

152.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den biogeografiska processen att tillhandahålla en mekanism för samarbete för berörda parter om förvaltningen av Natura 2000 och en motsvarande nätverksmöjlighet. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att lösa språkproblemet som hindrar dess räckvidd.

153.  Europaparlamentet beklagar djupt att den prioriterade åtgärdsplanen gett en otillförlitlig bild av kostnaderna för Natura 2000, och att de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna var felaktiga och begränsade. Parlamentet noterar med oro att uppskattningarna inte var tillförlitliga och jämförbara och därmed begränsar möjligheten att noggrant övervaka det EU-stöd som anslagits för Natura 2000. Parlamentet beklagar att detta ledde till att den prioriterade åtgärdsplanen hade ett begränsat värde när det gäller att garantera konsekvens i unionens finansiering av biologisk mångfald inom ramen för Natura 2000. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse medlemsstaterna med mer strukturerade riktlinjer för rapportering och övervakning och om slutförandet av den prioriterade åtgärdsplanen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de uppgifter som lämnas är korrekta.

154.  Europaparlamentet anser att anslagen för Natura 2000 ska kunna identifieras och att användningen av medlen ska kunna spåras, i annat fall kan inte investeringarnas inverkan mätas. Parlamentet uppmanar kommissionens berörda generaldirektorat att i den utsträckning Natura 2000 medfinansieras av Eruf/Sammanhållningsfonden och Ejflu, lägga till ett särskilt kapitel om Natura 2000 till sina årliga verksamhetsrapporter.

155.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av expertgruppen och tillfälliga arbetsgrupper om harmonisering av praxis, och uppmanar kommissionen att använda resultaten av deras verksamhet under nästa programperiod.

156.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets behöriga utskott om handlingsplanen för att förbättra genomförandet av naturvårdsdirektiven(15).

Del XII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2017 ”Kommissionens förhandlingar om partnerskapsöverenskommelser och program inom sammanhållningspolitiken 2014–2020: utgifterna riktas mer mot Europa 2020-prioriteringar, men arrangemangen för resultatmätning är allt mer komplexa”

157.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer i dess särskilda rapport. Parlamentet anser att revisionsrättens analys av genomförandet av programperioden 2014–2020 för de europeiska struktur- och investeringsfonderna är användbar och aktuell när det gäller att bistå lagstiftaren och kommissionen att dra lämpliga slutsatser för perioden efter 2020.

158.  Europaparlamentet noterar kommissionens svar och att kommissionen godtar fem av revisionsrättens rekommendationer till fullo och två rekommendationer delvis. Parlamentet välkomnar kommissionens beredskap att genomföra dem, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i tid genomföra rekommendationerna fullt ut.

159.  Europaparlamentet håller inte med om revisionsrättens och kommissionens åsikt att parlamentets utökade befogenheter i sig var en faktor för en otillbörlig försening i antagande av de relevanta förordningarna för perioden 2014–2020.

160.  Europaparlamentet beklagar att det dragit ut på tiden för kommissionen med att lägga fram sitt förslag till den fleråriga budgetramen efter 2020, eftersom följden av detta kan bli att förhandlingarna om och antagandet av motsvarande lagstiftning om denna budgetram, tillsammans med motsvarande finansieringsprogram och instrument, också blir avsevärt försenat, så att det inte alls är säkert att de kan genomföras i rätt tid under perioden efter 2020.

161.  Europaparlamentet betonar att förslaget till ny förordning för sammanhållningspolitiken efter 2020, som ska bestå av en enda uppsättning regler eller annars i praktiken måste säkerställa förenkling, ökad tillgång till medel och ett framgångsrikt genomförande av målen på detta politikområde.

162.  Europaparlamentet betonar att man bör undvika en upprepning av förseningarna i antagandet av de operativa programmen, samt de problem som revisionsrätten identifierat såsom mer komplicerade, krävande och långa förhandlingar om förordningarna om ESI-fonderna för perioden 2014–2020, det sena antagandet av sekundärlagstiftning och riktlinjer och behovet av flera omgångar av godkännande av operativa program av kommissionen. Parlamentet beklagar att dessa brister går stick i stäv med målet om förenkling av förvaltningssystemet för sammanhållningspolitiken.

163.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 2/2017 drar slutsatsen att partnerskapsöverenskommelserna har visat sig vara ett ändamålsenligt instrument för att öronmärka ESI-medel till tematiska mål och investeringsprioriteringar och för att stödja inriktningen på Europa 2020-strategins mål för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar dock att ett framgångsrikt genomförande av målen kräver en tillräcklig budget för sammanhållningspolitiken efter 2020.

164.  Europaparlamentet konstaterar att till skillnad från tidigare perioder, skulle kommissionens synpunkter på förslagen till operativa program antas av kommissionskollegiet medan det under den föregående programplaneringsperioden endast var de slutliga operativa programmen som skulle antas av kollegiet. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att se över mervärdet av ett sådant förfarande vid utarbetandet av sitt förslag för programperioden efter 2020.

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant analysera de problem som nämns ovan och att vidta åtgärder för att undvika dem under perioden efter 2020, inklusive alla nödvändiga förbättringar, och möjliggöra en snabb och högkvalitativ programplanering.

166.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka samrådet vid utarbetandet av operativa program, vilket bör underlätta en snabb process för godkännande.

167.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att använda exakt och harmoniserad terminologi som möjliggör en korrekt mätning av sammanhållningspolitikens resultat. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har föreslagit gemensamma definitioner av ”resultat” och ”produktion” i förslaget till den nya budgetförordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa tydliga gemensamma definitioner av begrepp såsom ”produktion”, ”resultat” och ”effekter” så snart som möjligt och i god tid före början av perioden efter 2020.

168.  Europaparlamentet påminner om att adekvat administrativ kapacitet, särskilt på nationell och regional nivå är avgörande för en smidig förvaltning och genomförande av operativa program, inbegripet för övervakning och rapportering av uppnådda mål och resultat med hjälp av relevanta indikatorer. Parlamentet betonar i detta avseende att kommissionen och medlemsstaterna använder tillgängligt tekniskt stöd för att förbättra den administrativa kapaciteten på olika nivåer.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka och underlätta utbyte av bästa praxis på alla nivåer.

170.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna tillämpar en mängd ytterligare produktions- och resultatindikatorer utöver de indikatorer som föreskrivs i de grundläggande rättsakterna. Parlamentet befarar en nationell överregleringseffekt (gold plating), vilket kan göra användningen av strukturfondsmedel mer besvärlig och mindre effektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att avskräcka medlemsstaterna från att följa en sådan strategi.

171.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att mäta effekterna på medellång och lång sikt av program eftersom det endast är när effekten mäts som beslutsfattare kan få klarhet i huruvida de politiska målen har uppfyllts. Parlamentet uppmanar kommissionen att uttryckligen mäta effekten under programperioden efter 2020.

Del XIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2017 ”EU:s bistånd till Tunisien”

172.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport som utvärderar unionens bistånd till Tunisien. Parlamentet stöder dess rekommendationer samt presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

173.  Europaparlamentet noterar att unionens medel överlag har använts väl eftersom de i stor utsträckning har bidragit till landets övergång till demokrati och ekonomisk stabilitet i Tunisien efter revolutionen.

174.  Europaparlamentet noterar att unionens insatser var väl samordnade med de största givarna och inom EU:s institutioner och avdelningar. Kommissionen uppmanas att göra en gemensam programplanering tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra inriktningen på och samordningen av biståndet.

175.  Europaparlamentet är medvetet om att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten var tvungna att arbeta i ett instabilt politiskt, socialt och säkerhetsrelaterat sammanhang, vilket innebar en stor utmaning vid tillhandahållandet av det omfattande stödet.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare finslipa metoden för sektorsuppdelat budgetstöd genom att beskriva landets prioriteringar och utformningen av villkoren, och därigenom underlätta en mer strukturerad och målinriktad EU-strategi och förstärka den tunisiska nationella strategins generella trovärdighet.

177.  Europaparlamentet noterar att EU-finansieringen i betydande grad bidrog till övergången till demokrati och ekonomisk stabilitet i Tunisien. Parlamentet uppmanar dock kommissionen och utrikestjänsten att begränsa inriktningen på sina åtgärder till ett mindre antal väldefinierade områden för att maximera effekterna av unionens bistånd.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa bästa praxis när det gäller budgetstödsprogram och tillämpa relevanta villkor för utbetalning som stimulerar de tunisiska myndigheterna att genomföra nödvändiga reformer. Parlamentet uttrycker sin oro över en släpphänt fördelning av medel enligt principen ”mer för mer”, som i allmänhet saknade samband med hur ytterligare krav uppfylldes och som inte föregicks av en grundlig kontroll av vilka framsteg som gjorts.

179.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med en omfattande bedömning av förvaltningen av de offentliga finanserna, företrädesvis genom en Pefa-bedömning(16), för att identifiera eventuella svaga sidor i unionens bistånd och ta itu med dem.

180.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra utformningen av program och projekt genom att fastställa ett antal tydliga referensvärden och indikatorer som gör det möjligt att korrekt utvärdera i vilken utsträckning målen har uppnåtts.

181.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att fokusera på en långsiktig, hållbar ekonomisk utveckling, snarare än på åtgärder som medför endast en tillfällig återhämtning av arbetsmarknaden.

Del XIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2017 ”Skyddet av EU:s budget mot oriktiga utgifter: Kommissionen använde sig i allt större utsträckning av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på sammanhållningsområdet under perioden 2007–2013”

182.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer i dess särskilda rapport.

183.  Europaparlamentet inser vikten av att genomföra sammanhållningspolitikens mål, närmare bestämt att minska utvecklingsskillnaderna mellan regionerna, omstrukturera industriområden och främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete, och på så sätt bidra till att uppnå unionens strategiska mål. Parlamentet anser att detta motiverar sammanhållningspolitikens betydande andel av unionens budget. Parlamentet betonar vikten av sund ekonomisk förvaltning, förebyggande och motverkande av oriktigheter och finansiella korrigeringar.

184.  Europaparlamentet noterar kommissionens godtagande av alla revisionsrättens rekommendationer, och uppmanar kommissionen att genomföra dem fullt ut och i god tid.

185.  Europaparlamentet noterat att kommissionen överlag på ett ändamålsenligt sätt använt sig av de åtgärder som den har till sitt förfogande för programplaneringsperioden 2007–2013 för att skydda unionens budget från oriktiga utgifter.

186.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen under programplaneringsperioden 2007–2013 började genomföra korrigerande åtgärder och finansiella korrigeringar mycket tidigare än under perioden 2000–2006 och med en större genomslagskraft. Parlamentet betonar emellertid att sådana åtgärder måste garantera skyddet av unionens ekonomiska intressen, samtidigt som man erkänner vikten av ett snabbt och effektivt genomförande av de berörda operativa programmen.

187.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara fortsatt uppmärksam vid granskningen av slutdeklarationerna från medlemsstaterna för programplaneringsperioden 2007–2013, liksom i framtiden.

188.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analytisk och en konsoliderad rapport om alla förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under programplaneringsperioden 2007–2013, med utgångspunkt i rapporten från föregående period.

189.  Europaparlamentet betonar att avbrutna och inställda betalningar innebär en avsevärd ekonomisk risk för medlemsstaterna och kan även leda till svårigheter för kommissionen i dess budgetförvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera välavvägda insatser för att skydda budgeten och uppnåendet av sammanhållningspolitikens mål.

190.  Europaparlamentet understryker att om medlemsstaterna själva upptäcker oriktigheter och vidtar förebyggande åtgärder kommer detta att leda till att mindre tid läggs på problem och mer tid på att lösa dem. Parlamentet anser att det också kommer att innebära att förvaltnings- och kontrollsystemen i medlemsstaterna fungerar ändamålsenligt och att nivån på oriktigheterna sålunda skulle kunna ligga under väsentlighetströskeln. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att arbeta mer aktivt och ansvarsfullt och att upptäcka och korrigera oriktigheter på grundval av egna kontroller och revisioner samt att förbättra förvaltnings- och kontrollsystemen på nationell nivå för att undvika ytterligare finansiella nettokorrigeringar och förlust av medel.

191.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge kommissionen tillgång till tillräckligt med information ifråga om volym och kvalitet i samband med finansiella korrigeringar som görs till följd av kommissionens revisioner, i syfte att säkerställa snabba förfaranden.

192.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av regleringsmässig säkerhet och adekvat vägledning och teknisk assistans från kommissionens sida för medlemsstaternas myndigheter, inbegripet en tillräcklig specifik formulering av kommissionens krav. Parlamentet uppmanar även kommissionen att föra ett nära samarbete med medlemsstaternas myndigheter för att förbättra effektiviteten i kontrollerna på första och andra nivån.

193.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna vägledning för en harmoniserad rapportering om genomförandet av finansiella korrigeringar, vilket kommer att underlätta övervakningen och utvärderingen av effekterna av de finansiella korrigeringar som medlemsstaterna genomför.

194.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens slutsats att den rättsliga ram som gäller för finansiella korrigeringar för programperioden efter 2020 bör stärkas, men att den primära tyngdpunkten måste ligga på förebyggande av oriktigheter och bedrägerier.

195.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett integrerat övervakningssystem som gör det möjligt att så snart som möjligt använda informationen i databaserna för jämförande analyser, vilket bör omfatta både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för perioden 2014–2020, och att se till att parlamentet, rådet och medlemsstaternas berörda myndigheter i god tid får tillgång till information.

196.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att i sin framtida revisionsverksamhet fokusera mer på systematiska brister och ge rekommendationer till både kommissionen och medlemsstaterna när det gäller att förbättra det övergripande systemet för finansiell förvaltning och kontroll.

Del XV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 ”Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga”

197.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och gläder sig över att kommissionen godtar vissa av revisionsrättens rekommendationer och kommer att beakta dem.

198.  Europaparlamentet noterar att ungdomsarbetslöshetsnivån i unionen har sjunkit på senare år. Parlamentet beklagar dock att den i mitten av 2016 fortfarande berörde 18,8 % av ungdomarna. Parlamentet uppmuntrar enträget EU:s medlemsstater att ta itu med denna situation som har pågått så länge.

199.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över att den andel som varken arbetar eller studerar är bortkopplad från utbildnings- och arbetsmarknaden. Parlamentet inser att denna grupp är den som är svårast att nå genom de nuvarande operativa programmen genom vilka de ekonomiska stödåtgärderna mot ungdomsarbetslösheten ska genomföras. Parlamentet anser att man under perioden 2017–2020 bör fokusera på denna grupp så att man kan uppnå ungdomsgarantins huvudmål.

200.  Europaparlamentet betonar att det krävs väsentligt större EU-finansiering om man ska kunna integrera gruppen som varken arbetar eller studerar, och att medlemsstaterna också bör anslå ytterligare resurser från sina nationella budgetar.

201.  Europaparlamentet betonar att ungdomsgarantin sedan 2012 har bidragit positivt till att bekämpa ungdomsarbetslösheten, men att ungdomsarbetslöshetsnivån fortfarande är oacceptabelt hög, och vill därför att sysselsättningsinitiativet för unga ska förlängas till 2020.

202.  Europaparlamentet beklagar att ingen av de medlemsstater som besöktes kunde ge alla unga som varken arbetar eller studerar möjlighet att anta ett erbjudande inom fyra månader från det att de gick med i ungdomsgarantisystemet.

203.  Europaparlamentet välkomnar särskilt revisionsrättens rekommendation att mer insatser måste göras för att förbättra erbjudandenas kvalitet.

204.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande, som offentliggjordes i oktober 2016(17), drar slutsatsen att effektiviteten måste förbättras.

205.  Europaparlamentet noterar den permanenta utmaning som kompetensglappet utgör för att man ska kunna tillgodose arbetskraftsbehoven. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för rådets sysselsättningskommitté främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, så att denna fråga kan uppmärksammas i sysselsättningsagendan.

206.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens samarbete med medlemsstaterna för att identifiera och sprida god praxis när det gäller övervakning och rapportering, baserat på medlemsstaternas befintliga system. Parlamentet påminner kommissionen om att jämförelser av uppgifter är avgörande för dessa syften.

207.  Europaparlamentet noterar att man, för att uppnå kvalitetsmålet och fortsätta erbjuda alla unga under 24 år arbete i vissa regioner, skulle behöva väsentligt större resurser.

Del XVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2017 ”EU:s svar på flyktingkrisen: systemet med mottagningscentrum (hotspots)”

208.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet stöder dess rekommendationer samt presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

209.  Europaparlamentet noterar kommissionens svar och dess åtagande att stödja de italienska och de grekiska myndigheterna. Parlamentet välkomnar att kommissionen godtar samtliga rekommendationer från revisionsrätten för att vidareutveckla specifika aspekter av systemet med mottagningscentrum.

210.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten i sin särskilda rapport inte kunde ta itu med det bredare perspektivet, inbegripet omplacering av sökande till andra medlemsstater. Parlamentet betonar att flaskhalsarna i uppföljningsförfarandena utgjorde en ständig utmaning för välfungerande mottagningscentrum.

211.  Europaparlamentet konstaterar betydelsen av att genomföra den europeiska migrationsagendan. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta utveckla åtgärder på kort och lång sikt för att bättre hantera gränserna och ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration.

212.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), Europol, Frontex (i ljuset av dess nya mandat som europeisk gräns- och kustbevakning), nationella myndigheter och andra internationella organisationer att fortsätta att öka stödet till mottagningscentrumen. Parlamentet noterar att det endast är genom ett mer intensifierat samarbete mellan kommissionen, byråerna och medlemsstaterna som man på lång sikt kan säkerställa en mer framgångsrik utveckling av konceptet med mottagningscentrum.

213.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att det fortsatta anländandet av migranter, i synnerhet när det gäller Italien, fortfarande innebär enorma utmaningar, och att stöd från unionen och dess medlemsstater är av största vikt.

214.  Europaparlamentet betonar behovet av Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och Fonden för inre säkerhet (ISF). Parlamentet begär att det ska bli möjligt att tillämpa de finansiella bestämmelserna för katastrofbistånd till Amif och ISF. Parlamentet insisterar på att enda sättet att förbättra mottagningscentrumens effektivitet när det gäller att stödja de medlemsstater som ligger i frontlinjen, är att öka de ekonomiska resurserna för att förbättra och skapa infrastruktur för mottagande och inkvartering, vilket är viktigt när enorma mängder migranter anländer.

215.  Europaparlamentet välkomnar resultaten av revisionsrättens granskning av situationen för minderåriga migranter i mottagningscentrumen och betonar vikten av att utveckla en integrerad strategi för deras mottagande, samtidigt som man alltid tar hänsyn till deras bästa. Parlamentet efterlyser en bättre användning av ekonomiska resurser för mottagande av minderåriga och utbildning av personal som kommer att arbeta med de mest sårbara personerna. Parlamentet påminner om att efter offentliggörandet av denna särskilda rapport offentliggjorde kommissionen ett meddelande som helt fokuserade på minderåriga migranter(18). Parlamentet betonar vikten av detta meddelande och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra rekommendationerna i detta dokument.

216.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att öka sina insatser för att stödja mottagningscentrumen genom effektivare omplaceringar och, om det inte finns några grunder för inresa, genom förfaranden för återvändande.

217.  Europaparlamentet är mycket oroat över de fortsatta rapporterna om handel med barn. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att skydda barn, särskilt ensamkommande minderåriga, från och med ankomsten. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att människohandlare fortsätter att utgöra ett direkt hot mot barn.

218.  Europaparlamentet uppmanar Europol att fortsätta sina ansträngningar för att bekämpa irreguljär migration, människohandel och de berörda kriminella organisationerna, och hjälpa de nationella myndigheterna med att hantera eventuella brottsutredningar i samband med förvaltningen av mottagningscentrumen.

219.  Europaparlamentet välkomnar de italienska och grekiska myndigheternas försök att registrera så många som möjligt av de migranter som anländer till deras kuster, med en registrering i Grekland på 78 % under 2016 jämfört med 8 % under 2015 och 60 % under 2015, jämfört med ett genomsnitt på 97 % för 2016 i Italien. Parlamentet understryker att enda sättet att få ett effektivt mottagningssystem är att ha en exakt bild av situationen på plats.

220.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa kvaliteten på handläggningen av asylansökningar i mottagningscentrumen. Parlamentet noterar de svåra omständigheter under vilka ansökningarna måste behandlas, men betonar att man bör undvika att det görs misstag på grund av påskyndade förfaranden. Parlamentet betonar dessutom att medlemsstaterna i frontlinjen endast bör vara ansvariga för att registrera alla migranter och ta deras fingeravtryck, men att alla medlemsstater bör ha ett gemensamt ansvar för uppföljningsförfarandena i en anda av solidaritet. Parlamentet begär att asylsökande ska få lämplig information om omplaceringsförfarandet som sådant, om sina rättigheter och om möjliga destinationsländer.

221.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att den ihållande bristen på experter utan ytterligare dröjsmål avhjälps genom stöd från Easo och medlemsstaterna. Parlamentet är, särskilt när det gäller Italien, övertygat om att ytterligare stöd kommer att behövas även i framtiden. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att enas om en plan för att göra sådan ytterligare kapacitet tillgänglig på begäran från Italien och Grekland.

222.  Europaparlamentet understryker att mottagningscentrum är platser för registrering av anländande migranter och därför inte bör bli överfulla eller förvandlas till förvarsenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar med att vidta alla nödvändiga åtgärder för att till fullo följa Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

223.  Europaparlamentet är oroat över att det för närvarande är så många olika aktörer som är involverade i inrättandet och driften av mottagningscentrum, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram förslag för att öka transparensen och ansvarsskyldigheten i denna struktur.

224.  Europaparlamentet rekommenderar att revisionsrätten överväger en snabb uppföljningsrapport om mottagningscentrumens funktionssätt med ett bredare tillvägagångssätt som inbegriper en analys av asyl-, omplacerings- och återvändandeförfarandena.

Del XVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2017 ”De attesterande organens nya roll när det gäller GJP-utgifter: ett positivt steg mot en modell för samordnad granskning men med betydande brister som måste åtgärdas”

225.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen godtar de flesta rekommendationerna och kommer att ta upp dem till diskussion, alternativt har redan har börjat genomföra dem.

226.  Europaparlamentet noterar de positiva framsteg som gjorts med modellen för granskning av GJP-utgifter. Parlamentet beklagar dock att systemet med samordnad granskning ännu inte fungerar fullt ut.

227.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess övergripande ansvar för att GJP-medlen används effektivt. Parlamentet uppmuntrar också kommissionen att se till att kontrollmetoderna används tillräckligt enhetligt i hela unionen och att de attesterande organen tillämpar samma kriterier i sitt arbete.

228.  Europaparlamentet noterar att de attesterande organen har skött granskningen av de utbetalande organen i sina respektive länder självständigt sedan 1996. Parlamentet gläder sig över att man under 2015 för första gången ställde upp krav på att de attesterande organen skulle kontrollera utgifternas laglighet och korrekthet. Parlamentet anser att detta är en mycket positiv utveckling eftersom det kan hjälpa medlemsstaterna att stärka kontrollerna och minska granskningskostnaderna och ge kommissionen möjlighet att få oberoende extra garantier angående GJP-utgifternas laglighet och korrekthet.

229.  Europaparlamentet beklagar dock att kommissionen bara kan använda sig av de attesterande organens arbete i begränsad omfattning, eftersom det enligt revisionsrättens rapport finns betydande brister i utformningen av den nuvarande ramen, som leder till att de attesterande organens utlåtanden inte fullt ut stämmer överens med revisionsstandarder och revisionsbestämmelser på vissa viktiga områden.

230.  Europaparlamentet noterar med oro att det av revisionsrättens rapport framgår att det finns brister både vad gäller metod och genomförande. Exempelvis är revisionsstrategierna ofta olämpliga, urvalet är inadekvat och de attesterande organens revisorer saknar ofta tillräcklig kunskap och rättslig expertis. Parlamentet medger dock att 2015 kan ha varit extra besvärligt för medlemsstaterna eftersom unionen just börjat genomföra de relevanta bestämmelserna och riktlinjerna och de attesterande organen eventuellt inte hade fått tillräcklig information och utbildning om deras konkreta tillämpning eller fått tillräcklig vägledning om nödvändig urvalsmängd.

231.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med de brister som påpekas i revisionsrättens rapport och komma fram till en verkligt effektiv modell för samordnad granskning av GJP-utgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och aktivt stödja de attesterande organen i deras insatser för att förbättra arbetet och metoderna angående utgifternas laglighet och korrekthet.

232.  Europaparlamentet påpekar särskilt vikten av att utveckla mer tillförlitliga arbetsmetoder i riktlinjerna vad gäller risken för att blåsa upp den grad av säkerhet som kan härledas från interna kontroller och stöder revisionsrättens anmärkningar om bristande representativitet hos urvalet och den testmetod som tillåts, onödig beräkning av två olika felfrekvenser och hur frekvenserna används samt de icke tillförlitliga utlåtanden som bygger på för lågt redovisade fel.

233.  Europaparlamentet noterar också att revisionsrätten i sin rapport konstaterar att kommissionen, trots att medlemsstaternas kontrollstatistik ofta är otillförlitlig, fortsätter att bygga sin säkerhetsmodell på dessa uppgifter och att det attesterande organets utlåtande bara vara en faktor bland många som beaktades 2015.

234.  Europaparlamentet beklagar de tydliga följderna av denna bristande tillförlitlighet. Parlamentet noterar till exempel att på området för direktstöd beviljade GD AGRI tilläggsbetalningar för 12 av 69 utbetalande organ, med en felfrekvens på över 2 %, trots att endast ett utbetalande organ hade infört reservationer i sin förklaring från början, och att GD AGRI 2015 också utfärdade reservationer för 10 utbetalande organ. Parlamentet noterar också att på området för landsbygdsutveckling gjorde GD AGRI tilläggsbetalningar för 36 av 72 utbetalande organ och i 14 fall var den justerade felfrekvensen över 5 %, och att under 2015 utfärdade GD AGRI också reservationer för 24 utbetalande organ från 18 medlemsstater.

235.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på denna otillförlitlighet och utforma åtgärder för att skapa en stabil grund för kommissionens säkerhetsmodell. Parlamentet anser att kommissionen i detta avseende aktivt bör vägleda de attesterande organen i arbetet med framtagande av korrekta utlåtanden och dra nytta av den information och de uppgifter som framkommer.

236.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att kräva att de attesterande organen inrättar ordentliga skyddsåtgärder för urvalsrepresentativitet, göra det möjligt för de attesterande organen att genomföra tillräckliga kontroller på plats, kräva att de attesterande organen beräknar endast en felfrekvens för laglighet och korrekthet samt säkerställa att den felnivå som rapporteras i de utbetalande organens kontrollstatistik verkligen tas med i de attesterande organens felfrekvens.

237.  Europaparlamentet rekommenderar i synnerhet att kommissionen i utlåtanden om GJP-utgifternas laglighet och korrekthet lägger tonvikt vid att kvaliteten och omfattningen är sådan att kommissionen kan fastställa tillförlitligheten i de utbetalande organens kontrolldata eller, där så är lämpligt, bedöma den nödvändiga justeringen av de utbetalande organens felfrekvens på grundval av de attesterande organens utlåtanden.

238.  Vad gäller revisionsrättens rekommendation nr 7 noterar Europaparlamentet att kommissionen måste se till att de utbetalande organens felfrekvens inte felaktigt ackumuleras i de attesterande organens totala felfrekvens. Parlamentet anser att riktlinjer i detta avseende bör vara så tydliga som möjligt för att undvika missförstånd i finansiella korrigeringar.

239.  Europaparlamentet noterar också att revisionsrätten i sin rapport påpekar att principen att de utbetalande organen inte i förväg vet vilka transaktioner som kommer att omfattas av upprepningskontrollerna, inte iakttogs i fallet med Italien, där det attesterande organet hade gett det utbetalande organet information på förhand om vilka stödmottagare som skulle kontrolleras, innan det attesterande organet utfört merparten av sina första kontroller på plats. Parlamentet betonar med eftertryck att man alltid måste säkerställa korrekt tillämpning av den urvalsmetod som baseras på ersättningsanspråk, och att förhandsinformation inte får ges utan att det får konsekvenser.

240.  Europaparlamentet påpekar att det för icke-IAKS-transaktioner (både EGFJ och Ejflu) föreligger en betydande skillnad mellan den period för vilken kontrollerna på plats rapporteras (kalenderåret) och den period för vilken utgifter betalas (16 oktober 2014–15 oktober 2015 för budgetåret 2015). Parlamentet noterar att vissa av de stödmottagare som kontrollerades på plats under kalenderåret 2014 därför inte ersattes under budgetåret 2015 och att de attesterande organen inte kan använda resultaten av sådana transaktioner när de beräknar felfrekvensen det aktuella budgetåret. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lämpliga lösningar för synkronisering av dessa kalendrar.

241.  Europaparlamentet påpekar att de utbetalande organens kontrollscheman kan vara mycket snäva, särskilt i medlemsstater med kort odlingssäsong, och det visar sig ofta vara mycket svårt för dem att lämna relevant information till de attesterande organen i god tid. Parlamentet noterar att detta kan leda till användning av många olika kontrollmetoder och duplicering av felfrekvenser eftersom de attesterande organen inte helt och hållet kan följa de utbetalande organens kontrollförfaranden. Parlamentet anser att detta problem kan åtgärdas t.ex. med hjälp av satellitbaserad övervakning.

242.  Europaparlamentet anser att ny teknik rent allmänt kan utnyttjas bättre i samband med granskning av GJP-utgifter: Där tillräcklig tillförlitlighet kan uppnås genom exempelvis satellitövervakning bör stödmottagarna och revisorerna inte belastas med överdrivna kontroller på plats. Parlamentet betonar att det visserligen är viktigt att värna unionens ekonomiska intressen i samband med GJP-utgifter, men att det verkliga målet för systemet med samordnad granskning bör vara effektiva kontroller, välfungerande administration och minskad byråkrati.

243.  Europaparlamentet betonar också att modellen med samordnad granskning bör medföra färre lager i kontrollsystemet och lägre utgifter för unionen, medlemsstaterna och stödmottagarna. Parlamentet anser att större vikt bör läggas vid tillförlitligheten i medlemsstatens övergripande kontrollsystem, i stället för att man enbart fokuserar på kompletterande kontroller för stödmottagarna. Parlamentet anser att granskningssystemet fortfarande är alltför tungrott för stödmottagarna, att i medlemsstater där oegentligheter och bedrägerier är mindre vanliga, har det övergripande granskningssystemet visat sig tillräckligt och att tillförlitlighet kan säkras genom andra metoder än överdrivna kontroller på plats.

244.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga studera revisionsrättens rapport och parlamentets rekommendationer och vidareutveckla granskningssystemet för GJP-utgifter i riktning mot ett tillvägagångssätt med verkligt samordnad granskning.

245.   Europaparlamentet betonar att många av de brister som identifierats av revisionsrätten togs upp och åtgärdades av kommissionen i dess riktlinjer för 2018. Parlamentet välkomnar de kontinuerliga framsteg som gjorts av certifieringsorgan.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2017 ”EU:s fiskerikontroller: mer behöver göras”

246.  För att informationen om fiskekapacitet ska bli mer korrekt uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2018 fastställa förfaranden för att kontrollera om informationen i deras nationella fartygsregister är korrekt.

247.  I samband med en eventuell framtida ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009(19) (”kontrollförordningen”), och för att göra information av fiskekapaciteten mer korrekt, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag om detaljerade regler för regelbundna dokumentkontroller och kontroller på plats av både bruttotonnage (GT) och maskinstyrka (kW) ta med indikatorer som används för att beräkna fiskekapaciteten.

248.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen och för att förbättra övervakningen av små fiskefartygs verksamhet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med

   a) avskaffandet av VMS-undantagen(20) för fartyg mellan 12 och 15 meter,
   b) kravet att det installeras mindre och billigare lokaliseringssystem på fartyg kortare än 12 meter.

249.  För att säkerställa transparens i samband med fördelningen av fiskekvoter uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2019 informera kommissionen om sitt kvottilldelningssystem i enlighet med artikel 16 i GFP-förordningen(21) och om hur transparenta och objektiva kriterier tillämpas vid fördelningen av fiskekvoter mellan aktörer.

250.  För att informationen om fiske ska bli mer fullständig och tillförlitlig uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2019

   a) se över och förbättra processen för registrering och kontroll av uppgifter i pappersform om fiskeverksamheter, gradvis införa rutiner för att registrera och kontrollera de elektroniska uppgifter om fiskeverksamheten som skickas av fartyg kortare än 10 meter; se till att dessa system är kompatibla och möjliggöra utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska fiskerikontrollbyrån,
   b) se till att ha tillförlitliga uppgifter om verksamhet som bedrivs av fartyg kortare än 10 meter genom det gradvisa införandet av lämpliga, billigare och mer användarvänliga registrerings- och rapporteringskrav, och se till att de tillämpar bestämmelserna i kontrollförordningen om insamlingen av dessa,
   c) slutföra valideringen och korskontrollerna av uppgifter om fiskeriverksamhet.

251.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2020

   a) upprätta en plattform för informationsutbyte som medlemsstaterna ska använda för att skicka validerade data i standardformat och med standardinnehåll så att den information som de olika kommissionsavdelningarna har tillgång till överensstämmer med medlemsstaternas data,
   b) uppmuntra framtagningen av ett billigare, enklare och användarvänligt system som underlättar den elektroniska överföringen av fiskeverksamhetsdata från fartyg kortare än 12 meter; för fartyg med en längd på mellan 10 och 12 meter införa skyldigheten att använda elektroniska, i stället för pappersbaserade, registrerings- och rapporteringssystem (e-loggbok); för fartyg kortare än 10 meter gradvis införa skyldigheten att registrera och rapportera sin fångst genom billigare, enklare och användarvänliga elektroniskt baserade system,
   c) analysera de kvarstående problemen när det gäller fullständigheten och tillförlitligheten hos medlemsstaternas uppgifter och vid behov komma överens med medlemsstaterna om lämpliga åtgärder.

252.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen och för att göra fiskeriuppgifterna fullständigare och tillförlitligare uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med

   a) avskaffandet av undantagen om att fartyg mellan 12 och 15 meter inte måste ha det elektroniska rapporteringssystemet och göra elektroniska deklarationer,
   b) en översyn av kontrollförordningens krav om medlemsstaternas skyldighet att rapportera fångstdata, för att tillhandahålla detaljuppgifter om fiskeområde, fartygsstorlek och fiskeredskap.

253.  För att förbättra inspektionerna uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att utarbeta och använda standardiserade inspektionsprotokoll och inspektionsrapporter som är mer anpassade till fiskets specifika regionala och tekniska förutsättningar än de som anges i bilaga XXVII till förordning nr (EU) 404/2011(22). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med Europeiska fiskerikontrollbyrån göra detta senast 2019 när den nya förordningen om tekniska åtgärder(23) träder i kraft.

254.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med en obligatorisk användning för medlemsstaterna av systemet med elektroniska inspektionsrapporter så att deras nationella inspektionsresultat redovisas i sin helhet och uppdateras. Parlamentet uppmanar kommissionen att i förslaget också inkludera en skyldighet för medlemsstaterna att dela med sig av resultaten av inspektioner till andra berörda medlemsstater.

255.  För att se till att sanktionssystemet fungerar ändamålsenligt uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att senast 2019

   a) ta vederbörlig hänsyn till att överträdelser upprepas och lagbrytare återkommer när sanktioner fastställs,
   b) genomföra pricksystemet fullt ut och säkerställa att det tillämpas lika inom deras respektive territorier.

256.  I samband med en framtida ändring av kontrollförordningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt lagstiftningsförslag ta med en bestämmelse om ett system för utbyte av uppgifter om överträdelser och sanktioner i samarbete med Europeiska fiskerikontrollbyrån och medlemsstaterna.

Del XIX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2017 ”EU:s stöd till kampen mot människohandel i Syd- och Sydostasien”

257.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport. Parlamentet stöder dess rekommendationer samt presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

258.  Europaparlamentet konstaterar att trots den utmanande miljö som unionen tvingades verka i lämnades ett konkret bidrag till kampen mot människohandel i Syd- och Sydostasien.

259.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i kampen mot människohandel genom åtgärder som till exempel utnämning av europeiska sambandsmän för migration i vissa länder. Parlamentet begär att detta arbete fortsätter.

260.  Europaparlamentet uppmanar unionen att intensifiera sitt samarbete med nationella och regionala myndigheter samt andra organisationer som är närvarande i området (såsom FN, Asean och relevanta icke-statliga organisationer) och det civila samhället, för att få en bättre överblick över de långvariga prioriteringarna och på så sätt utarbeta en mer målinriktad handlingsplan.

261.  Europaparlamentet betonar vikten av att utrota extrem fattigdom och diskriminering av minoriteter samt könsdiskriminering i länderna i Syd- och Sydostasien, samt av att konsolidera grunden för de demokratiska och mänskliga rättigheterna i dessa länder med stöd av EIDMR.

262.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande, enhetlig och tillförlitlig databas över ekonomiskt stöd till bekämpning av människohandel så att fördelningen av medel är mer motiverad och når de mottagare som faktiskt har de mest trängande behoven. Parlamentet instämmer med rådet i behovet av att utarbeta en uppdaterad förteckning över regioner och länder som drabbats av människohandel och att denna förteckning bör finnas med i databasen.

263.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Rapport om uppföljningen av EU:s strategi för utrotande av människohandel och ytterligare konkreta åtgärder som en grund för utarbetandet av ytterligare konkreta åtgärder (COM(2017)0728) som kommissionen offentliggjorde i december 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika åtgärder som bör utvecklas för varje region.

264.  Europaparlamentet välkomnar att människohandel även i fortsättningen kommer att vara en prioritering för unionens kommande policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet för perioden 2018–2021.

265.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka de brottsbekämpande organen i länderna i Syd- och Sydostasien så att de blir mer effektiva när det gäller att upptäcka och upplösa nätverk för människohandel. Parlamentet kräver att straffen för brottslingar som är inblandade i människohandel ska skärpas.

266.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta kampen mot människohandel inom unionen genom politiskt och rättsligt samarbete för att bekämpa maffior som utnyttjar unionen som slutlig bestämmelseort för offer för människohandel enligt meddelandet från december 2017.

267.  Europaparlamentet anser att tidsplanen för avhjälpande åtgärder och de resurser som anslagits måste samordnas bättre och att samarbetet mellan utrikestjänsten, kommissionen, Asean och FN måste förbättras för att möjliggöra en effektivare bekämpning av människohandel.

268.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att även hantera frågan om människohandel genom att undersöka andra typer av åtgärder såsom bilaterala och multilaterala avtal.

Del XX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2017 ”EU:s stöd till unga jordbrukare bör riktas så att det främjar generationsskifte på ett ändamålsenligare sätt”

269.  Europaparlamentet anser med hänsyn till den rådande gemensamma jordbrukspolitiken

   a) att det behövs en omfattande utvärdering av alla verktyg och åtgärder som kan kombineras för att hjälpa unga jordbrukare, vilken bör fokusera på jämförelser inom unionen, konsekvens eller inkonsekvens i resultatindikatorer och etableringshinder för unga jordbrukare, och som kan hanteras inom ramen för den framtida revideringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
   b) att målen bör definieras bättre med avseende på generationsskifte, eventuellt med ett kvantifierat mål, och information bör samlas in om hur framgångsrika generationsskiftena är och om de faktorer som bidrar till eller hindrar dessa.

270.  Europaparlamentet anser att lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 bör utformas på så sätt att kommissionen anger (eller kräver att medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning anger) en tydlig interventionslogik för de politiska instrument som är inriktade på generationsskiften inom jordbruket. Parlamentet anser att interventionslogiken bör innehålla

   a) en grundlig bedömning av unga jordbrukares behov och av de underliggande orsakerna till varför unga människor som vill bli jordbrukare ställs inför hinder när de vill etablera ett jordbruk och i vilken utsträckning dessa hinder gäller geografiska områden, jordbrukssektorer eller andra specifika egenskaper hos jordbruksföretag,
   b) en bedömning av vilka behov som unionens politiska instrument skulle kunna tillgodose och vilka behov som kan tillgodoses, eller redan tillgodoses bättre, av medlemsstaternas politik, liksom en analys av vilka stödformer (t.ex. direktstöd, klumpsummor eller finansieringsinstrument) som bäst passar de identifierade behoven,
   c) informationsåtgärder om möjliga typer av stöd för en tidigare överföring av en gård till en efterträdare med åtföljande rådgivning eller åtgärder, såsom ett tillfredsställande pensionssystem baserat på nationella eller regionala inkomster eller intäkter inom jordbruks-, livsmedels- och skogssektorn,
   d) en definition av Smart-mål där de politiska instrumentens resultat i form av förväntad generationsskiftestakt och förväntat bidrag till livskraften hos de jordbruksföretag som får stöd klart formuleras och kvantifieras. Parlamentet anser att det särskilt klart ska framgå om de politiska instrumenten ska ha som mål att stödja så många unga jordbrukare som möjligt eller specifika typer av unga jordbrukare (t.ex. de högst utbildade, de som etablerar jordbruk i mindre gynnade områden, de som inför teknik för energi- och vattenhushållning på sina jordbruksföretag, de som ökar sina jordbruksföretags lönsamhet eller produktivitet eller de som anställer fler personer).

271.  När medlemsstaterna genomför åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 uppmanar Europaparlamentet dem att rikta åtgärderna bättre genom att

   a) tillämpa kriterier för att se till att de mest kostnadseffektiva projekten väljs ut, såsom projekt som levererar den högsta ökningen av hållbar produktivitet eller livskraft till de jordbruksföretag som får stöd, projekt som mest ökar sysselsättningen i områden med högst arbetslöshet eller projekt i mindre gynnade områden där generationsskiftena går långsammast,
   b) tillämpa tydliga kriterier vid bedömningen av vilken roll unga jordbrukare som får stöd ska spela vid gemensam kontroll av jordbruksföretag som drivs som juridisk person (t.ex. vilken procentandel av rösträtten eller aktierna som stödmottagaren ska ha eller vilken procentandel av inkomsten som minst ska komma från hans eller hennes verksamhet vid jordbruksföretaget som får stöd) för att rikta stödet till unga jordbrukare som har jordbruket vid det jordbruksföretag som får stöd som sin huvudverksamhet,
   c) tillämpa tillräckligt höga minimitrösklar som projekt måste nå upp till och på lämpligt sätt dela upp åtgärdernas budget så att unga jordbrukare som etablerar ett jordbruk har lika tillgång till medel under hela programperioden,
   d) förbättra användningen av affärsplaner som ett verktyg för att bedöma både behovet av offentlig finansiering genom att vid ansökningen bedöma jordbruksföretagets sannolika livskraft utan stöd och, när projekten är klara, stödets inverkan på jordbruksföretagets livskraft eller andra klart specificerade mål (t.ex. sysselsättning eller införandet av teknik för energi- och vattenhushållning).

272.  Europaparlamentet anser att lagstiftningen för åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 bör se till att kommissionen och medlemsstaterna (i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning) förbättrar övervaknings- och utvärderingssystemet. Parlamentet anser särskilt att

   a) kommissionen bör definiera indikatorer för output, resultat och effekter så att det går att bedöma de politiska verktygens framsteg, ändamålsenlighet och effektivitet i förhållande till mål genom att utgå från bästa praxis, såsom användbara indikatorer som medlemsstaterna har tagit fram för sina övervakningssystem,
   b) medlemsstaterna regelbundet bör samla in faktiska uppgifter om de strukturella och finansiella egenskaperna hos de jordbruksföretag som får stöd (t.ex. intäkter, inkomster, antal anställda, införda innovationer och jordbrukarnas utbildning) för att kunna bedöma åtgärdernas effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att uppnå de avsedda politiska målen,
   c) kommissionen och medlemsstaterna bör kräva att utvärderingar ger användbar information om vad projekten och åtgärderna har åstadkommit utifrån faktiska uppgifter om hur de strukturella och finansiella egenskaperna hos de jordbruksföretag som får stöd har utvecklats genom att utnyttja den bästa praxis (t.ex. riktmärkning, kontrafaktiska analyser och enkäter) som identifierades vid den här revisionen (se ruta 5 i revisionsrättens särskilda rapport om fallet Emilia Romagna, punkt 75),
   d) det bör säkerställas att unga jordbrukare har snabb tillgång till rådgivning och verktyg som hjälper dem att reagera effektivt och ändamålsenligt på hot om marknadsstörningar eller en mättnad på marknaden eller prisvolatilitet. Parlamentet anser att på så sätt skulle konkurrenskraft och marknadsinriktning kunna förstärkas och krisrelaterade fluktuationer i producenternas inkomster skulle kunna minskas.

Del XXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2017 ”EU:s förvaltningsfond Bêkou för Centralafrikanska republiken: en lovande början trots vissa brister”

273.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

274.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s förvaltningsfond Bêkou och fondens bidrag till de internationella krisinsatserna i Centralafrikanska republiken. Parlamentet erkänner att denna första förvaltningsfond kan anses vara ett viktigt pilotprojekt på flera sätt och att det är nödvändigt att utarbeta mer exakta riktlinjer om den systemomfattande frågan om samordning av givare, övervakning och utvärdering enligt ett mer heltäckande tillvägagångssätt för att erhålla garantier.

275.  Europaparlamentet noterar att förvaltningsfonder var en del av ett för ändamålet särskilt utformat svar då det saknades de resurser och den flexibilitet som krävdes för att snabbt och på ett heltäckande sätt kunna hantera större kriser. Parlamentet anser att det behövs mer tid för att bevisa dess effektivitet och för att ytterligare lära av det operativa genomförandet.

276.  Europaparlamentet anser också att särskild vikt bör fästas vid effektiviteten och den politiska styrningen av förvaltningsfonder samt vid bristen på garantier för och tillsyn över den slutliga användningen av de tilldelade medlen.

277.  Europaparlamentet anser att revisionsrättens synpunkter om fondens begränsade inflytande på samordningen mellan de berörda parterna bör ges särskild uppmärksamhet, och att kommissionen bör göra allt som står i dess makt för att använda redan gjorda erfarenheter i den verksamhet som bedrivs av Europeiska utvecklingsfonden (EUF) inom områden såsom genomförandet och samordningen av investeringar med deltagande av flera parter och hanteringen av vem som äger resultaten.

278.  Europaparlamentet understryker att alla nya finansieringsinstrument och blandade finansieringsinstrument bör överensstämma med de övergripande målen för unionens utvecklingspolitik och fokusera på områden där mervärdet och den strategiska inverkan är störst.

279.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas bidrag till förvaltningsfonden hittills har varit relativt lågt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att engagera sig mer så att denna fond leder till de förväntade politiska målen.

280.  Europaparlamentet anser att vederbörlig hänsyn ska tas till kostnaderna för kontroll av förvaltningen och de administrativa kostnaderna i förhållande till de totala bidragen. Parlamentet anser att det ska finnas en överensstämmelse och komplementaritet mellan sådana nya utvecklingsverktyg och utvecklingsfondernas strategi och politiska mål.

281.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande kontrollmekanismer för att säkerställa politisk kontroll från parlamentets sida av styrningen, hanteringen och genomförandet av dessa nya instrument i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet anser att det är viktigt att utveckla särskilda strategier för övervakning av dessa instrument, med specifika mål, målsättningar och omdömen.

Del XXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2017 ”Genomförandet av dricksvattendirektivet: vattenkvaliteten och tillgången till vatten har förbättrats i Bulgarien, Ungern och Rumänien, men det behövs fortsatt stora investeringar”

282.  Eftersom tillgången till dricksvatten av god kvalitet är ett av de mest grundläggande behoven hos invånarna betonar Europaparlamentet att kommissionen bör göra sitt yttersta för att bättre övervaka situationen, särskilt när det gäller små vattenförsörjningsområden som befinner sig närmast slutanvändarna. Parlamentet påminner om att dålig kvalitet på dricksvattnet kan medföra hälsorisker för EU-medborgarna.

283.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att ge mer information till medborgarna när det gäller kvaliteten på det dricksvatten som levereras till dem, eftersom medborgarna i ett antal medlemsstater inte är medvetna om att kranvattnet är drickbart.

284.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte är skyldiga att rapportera om vattenkvaliteten i små vattenförsörjningsområden. Parlamentet hoppas att det reviderade dricksvattendirektivet(24) rättar till denna situation.

285.  Europaparlamentet understryker vikten av en hållbar infrastruktur för vatten och betonar betydelsen av att medborgarna deltar i underhållet av infrastrukturen för vatten.

286.  Europaparlamentet betonar den avgörande omständigheten att prispolitiken för vatten måste främja effektivitet och täcka kostnaderna för vattenanvändningen. Parlamentet noterar att det är medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla dricksvatten av hög kvalitet och till överkomliga priser för alla sina medborgare, eftersom vatten är en kollektiv nyttighet och en mänsklig rättighet.

287.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att de pågående diskussionerna och tilltagande tendenserna till avreglering och privatisering av vattentjänsterna i flera medlemsstater har blivit en viktig fråga för medborgarna.

Del XXIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2017 ”Ett gemensamt europeiskt trafikstyrningssystem för järnväg: kommer det politiska beslutet någonsin att bli verklighet?”

288.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

289.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har gjort en korrekt utvärdering av effekterna av de lagstiftningspaket som den inledde 2000 om järnvägssektorn. Parlamentet beklagar att de EU-medel som investerats i flera projekt inte kan anses vara kostnadseffektiva.

290.  Europaparlamentet noterar att järnvägssektorn generellt sett är mycket korporativ till sin natur, vilket eventuellt kan medföra att marknadsavregleringen snarare uppfattas som ett hot än en fördel.

291.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas intresse för att öka interoperabiliteten måste åtföljas av en uppskattning av kostnaderna och den finansiering som krävs. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att sätta upp realistiska mål vid fördelningen av unionens ekonomiska stöd till ERTM-systemet, och rekommenderar kommissionen att fastställa rimliga tidsfrister för genomförandet.

292.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att utarbeta en tidsplan för avvecklingen i samarbete med medlemsstaterna med rättsligt bindande mål. Parlamentet ställer sig därför positivt till att kommissionen har beslutat att samarbeta med industrin för att främja användningen av ett gemensamt upphandlingssystem som upprättats av Europeiska järnvägsgemenskapen.

293.  Europaparlamentet anser att man, med tanke på de kostsamma investeringar som krävs enligt detta system och det faktum att de som måste stå för kostnaden inte får någon omedelbar fördel av detta, måste göra en strategisk bedömning av fastställandet av prioriteringar inom rådet och medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar den europeiska genomförandeplanen och den tillhörande detaljerade ERTMS-handlingsplanen, som syftar till att säkerställa ett jämnt flöde av stöd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fokusera på bättre samordning av den europeiska genomförandeplanen och se till att unionens åtaganden beaktas inom de nationella prioriteringarna. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att fastställa mellanliggande mål i de nationella genomförandeplanerna för att förbättra övervakningen av enskilda delar.

294.  Europaparlamentet oroar sig över den höga andelen tillbakadragna åtaganden i anslutning till TEN-T-stöd till ERTMS-projekt, vilket huvudsakligen beror på att unionens finansiella bestämmelser inte är anpassade till de nationella genomförandestrategierna. Parlamentet välkomnar det faktum att kommissionen håller på att anpassa finansieringsförfarandena för FSE där så är möjligt. Kommissionen uppmanas att överväga och utvärdera situationen och vidta de åtgärder som krävs för att åtgärda detta.

295.  Europaparlamentet beklagar att EU-medel till fordonsenheter främst har använts till inrikes trafik och att godstransporter inte kan få stöd från sammanhållningsfonderna. Parlamentet påminner om att godstransporter på järnväg är en central aspekt av den inre marknaden.

296.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att brister med anknytning till oförenligheter i systemet åtgärdas på ett effektivt sätt under nästa programperiod.

297.  Europaparlamentet anser att för att den gemensamma järnvägsmarknaden ska fungera måste de berörda marknadsaktörerna fullt ut involveras före tilldelningen av EU-medel. Parlamentet anser att unionens politik för järnvägssektorn förutsätter en realistisk strategiomläggning som bör omfatta en lönsamhetsberäkning och utveckling av en ekonomisk modell i medlemsstaterna, om någon sådan modell inte finns, i syfte att garantera lämplig finansiering och göra det möjligt att identifiera källor på ett effektivt sätt.

Del XXIV– Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2017 ”Effektivitetsrevision av handläggningen av mål vid Europeiska unionens domstol”

298.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

299.  Europaparlamentet kritiserar Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) eftersom den inte har låtit revisionsrätten få tillgång till en del av de handlingar som den begärt i samband med effektivitetsrevisionen av domstolen. Parlamentet påminner domstolen om att revisionsrättens ledamöter och revisorer är bundna av konfidentialitet och tystnadsplikt vid genomförandet av sina uppgifter(25). Parlamentet beklagar att rättssekreterarna inte kunde höras trots deras avgörande roll i domstolens arbete.

300.  Europaparlamentet beklagar att förstainstansrätten från och med 2012 vid upprepade tillfällen har överskridit den skäliga tid inom vilken en part har rätt att förvänta sig ett avgörande. Parlamentet uppmanar tribunalen att rapportera till parlamentets budgetkontrollutskott för att klargöra situationen.

301.  Europaparlamentet noterar att efter reformen av domstolens rättsliga struktur fördelas domarna på avdelningarna i relation till mängden mål inom olika områden. Parlamentet är intresserat av att få veta hur denna fördelning går till och huruvida det finns specialiserade avdelningar för vissa områden. Parlamentet begär statistiska uppgifter om utvecklingen av ärenden inom det nya systemet.

302.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten vid urvalet uteslöt mål som tog mer än dubbelt så lång tid som genomsnittet. Parlamentet anser att det inte bara är typfallen som är relevanta för att bedöma resultaten.

303.  Europaparlamentet föreslår att domstolens arbetsspråk, särskilt de som används vid överläggningar, utvidgas till engelska, franska och tyska, som är EU-institutionernas arbetsspråk. Parlamentet uppmanar domstolen att söka efter bästa praxis i EU-institutionerna för att genomföra denna språkreform.

304.  Europaparlamentet noterar att rättssekreterarna är mycket inflytelserika i domstolens beslutsprocess, men att deras roll och de bestämmelser som gäller för dem fortfarande är okända för utomstående.

305.  Europaparlamentet konstaterar med oro att enligt översikten över de vanligaste faktorer som påverkade tidsåtgången för det skriftliga förfarandet i tribunalen står mottagning och behandling av rättegångshandlingar vid kansliet för 85 % av tidsåtgången. Parlamentet vill veta om registret har tillräckliga resurser.

306.  Europaparlamentet är oroat över handläggningstiden i tribunalen för fall som avser konfidentialitet.

307.  Europaparlamentet noterar förfarandet för att fördela de mål som anhängiggjorts vid domstolarna. Parlamentet uppmanar domstolen att tillhandahålla de bestämmelser som gäller för fördelning av mål i båda domstolarna.

308.  Europaparlamentet konstaterar att omkring 40 % av målen i tribunalen fördelades utanför turordningssystemet under 2014 och 2015, vilket gör att man kan ifrågasätta systemets funktionssätt. Parlamentet har samtidigt vissa tvivel avseende den skönsmässiga fördelningen av ärenden inom tribunalen. Parlamentet beklagar bristen på transparens i samband med förfarandet.

309.  Europaparlamentet oroar sig över att rättsferier är en av de vanligaste faktorerna som påverkar tidsåtgången för hantering av målen i domstolen. Parlamentet föreslår att utfrågningar och överläggningar i ett större antal mål – andra än där särskilda omständigheter föreligger – ska tillåtas under denna period.

310.  Europaparlamentet konstaterar att rättssekreterarnas sjukfrånvaro, mammaledighet eller föräldraledighet eller avgång också påverkar tidsåtgången för målen. Parlamentet uppmanar domstolen att överväga möjliga alternativa metoder för att hantera tillfällig frånvaro och säkerställa ett smidigt genomförande av arbetet.

311.  Europaparlamentet anser att resurserna inte fördelas proportionellt mellan domstolarna med hänsyn till deras respektive arbetsbörda. Parlamentet föreslår att gruppen av lektörer i tribunalen ingriper i ett senare skede av förfarandet.

312.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att beslut om utnämning av nya domare fattas i god tid före det datum då den avgående domaren lämnar domstolen för att säkerställa ett smidigt överlämnande av arbetsbördan.

313.  Europaparlamentet oroas av att domstolen anser att en enda strategi ska passa för alla de olika stegen i förfarandet. Parlamentet ger domstolen rådet att anpassa tidsfristerna så att de tar hänsyn till de enskilda målens typ och komplexitet.

314.  Europaparlamentet konstaterar att frågor om immateriella rättigheter är inblandade i ett betydande antal mål i båda domstolarna. Parlamentet uppmanar domstolen att undersöka olika sätt att förenkla förfarandena för dessa mål, och överväga att låta domstolens forsknings- och dokumentationsenheter göra en förundersökning.

Del XXV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2017 ”Programplanering inom landsbygdsutveckling: mindre komplexitet och mer fokus på resultat behövs”

315.  I beredningen av programperioden för tiden efter 2020, i syfte att öka inriktningen på prestationer och resultat, stärka integrationen mellan landsbygdsprogrammen och andra program samt förbättra bedömningen av landsbygdsprogrammens bidrag till de strategiska målen, uppmanar Europaparlamentet

   a) kommissionen att se till att dess politiska förslag anger hur överensstämmelsen mellan enskilda program kommer att stärkas genom ytterligare utveckling av krav,
   b) medlemsstaterna att senast 2022 närmare ange hur mekanismer för samordning, komplementaritet och synergieffekter kommer att genomföras, följas upp och rapporteras inom ramen för unionens övergripande mål och regler.

316.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utgången av 2020 se över utformningen av programplaneringsdokumenten i syfte att förenkla innehållet och minska antalet krav för programperioden efter 2020. Parlamentet anser att kommissionen särskilt bör begränsa programplaneringsdokumentens struktur till de delar och alternativ som är viktiga för att utgifterna för landsbygdsutveckling ska kunna planeras, genomföras och övervakas korrekt.

317.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna vidta åtgärder för att vid utgången av 2018 se till att den förbättrade årliga rapporteringen om genomförandet under 2019 ger tydlig och utförlig information om programresultat och att de obligatoriska svaren på gemensamma utvärderingsfrågor ger en bättre grund inför nästa programperiod.

318.  I beredningen av programperioden efter 2020 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inom ramen för unionens övergripande mål för jordbruk och landsbygdsutveckling mer utförligt definiera de olika typer av indikator som ska fastställas för att bedöma resultaten och konsekvenserna av insatser för landsbygdsutveckling. Parlamentet anser att kommissionen i denna process skulle kunna utnyttja den erfarenhet som gjorts och de lösningar som redan utvecklats av andra internationella organisationer (till exempel WHO, Världsbanken och OECD) när det gäller inriktningen på prestationer och resultat.

319.  Europaparlamentet anser att kommissionen behöver säkerställa kontinuiteten i den sortens investeringar som nu görs inom den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, som är ett viktigt finansieringsinstrument för att främja ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, innovation och sysselsättning i eftersläpande regioners landsbygds- och bergsområden och för att säkerställa en hållbar landsbygdsutveckling.

320.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2020 främja och underlätta nationell samordning och samverkan för att sprida god resultatmätningspraxis som utvecklats på nationell nivå.

321.  För programplaneringsperioden efter 2020 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att senast i slutet av 2020 gå igenom och utvärdera erfarenheterna från genomförandet av det nuvarande systemet, bland annat med avseende på

   a) effekten av resultatreserven och vilka alternativa mekanismer som på ett bättre sätt skulle kunna förbättra resultaten,
   b) lämpligheten och mätbarheten hos de resultatindikatorer som använts för att ge tillgång till resultatreserven,
   c) användningen av finansiella sanktioner för att komma till rätta med otillfredsställande resultat.

322.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, innan de antar ytterligare lagstiftningsförslag i slutet av 2018, överväga att anpassa sin långsiktiga strategi och politiken till budgetcykeln och göra en heltäckande genomgång av utgifterna innan en ny långsiktig budget fastställs.

323.  Europaparlamentet anser att för att göra det möjligt att godkänna landsbygdsprogram i samband med att nästa programperiod inleds bör kommissionen i sina lagstiftningsförslag ange ändringarna av tidpunkterna för utformning av politik, programplanering och genomförande, för att se till att landsbygdsutvecklingsprogrammen kan godkännas i början av nästa programperiod i syfte att möjliggöra att genomförandet sker i tid från och med 2020.

324.  Europaparlamentet anser att beslutet om den fleråriga budgetramens varaktighet bör säkra rätt balans mellan två till synes motstridiga krav, nämligen å ena sidan behovet av att flera av unionens politikområden – särskilt de med delad förvaltning såsom jordbruk och sammanhållning – kan fungera på basis av den stabilitet och förutsägbarhet som ett åtagande på minst sju år medför, och å andra sidan behovet av demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet som följer av synkroniseringen av varje enskild budgetram med parlamentets och kommissionens femåriga politiska cykel.

Del XXVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2017 ”Kommissionens arbete med den grekiska finanskrisen”

325.  Europaparlamentet tackar revisionsrätten för att ha utarbetat en heltäckande rapport om en mycket viktig fråga, som är nära knuten till budgetkontrollutskottets verksamhet. Parlamentet beklagar dock att det tog tre år att utarbeta revisionsrapporten. Parlamentet understryker vikten av att rapporter kommer i rätt tid, eftersom detta avsevärt skulle underlätta arbetet för kommissionen och parlamentet.

326.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten endast hade ett begränsat mandat för granskningen av unionens finansiella stöd till Grekland som förvaltades av den trojka som utgörs av kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden (IMF) och inte fick tillräcklig information från ECB. ECB uppmanas i en anda av ömsesidigt samarbete att tillhandahålla information som gör det möjligt för revisionsrätten att få en bredare bild av användningen av unionens medel.

327.  Europaparlamentet erkänner den komplicerade ekonomiska situationen i hela Europa och särskilt den svåra politiska situationen i Grekland under genomförandet av unionens finansiella stöd, eftersom detta hade en direkt inverkan på effektiviteten i genomförandet av stödet.

328.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av transparens i användningen av EU-medel i olika finansiella stödinstrument som genomförs i Grekland.

329.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de allmänna förfarandena för hur stödprogram utformas, särskilt genom att specificera hur mycket analytiskt arbete som behövs för att underbygga innehållet i villkoren och i den mån det är möjligt ange de verktyg som kan användas i olika situationer.

330.  Europaparlamentet betonar att kommissionen behöver förbättra sina arrangemang för kontroll av genomförandet och införandet av reformer så att den bättre kan identifiera administrativa eller andra hinder för att reformerna ska genomföras ändamålsenligt. Parlamentet anser dessutom att kommissionen behöver se till att ha de resurser som behövs för att göra denna typ av bedömningar.

Del XXVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2017 ”Gemensamt europeiskt luftrum: en förändrad kultur men inte ett gemensamt luftrum”

331.  Europaparlamentet framhåller det bristfälliga genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet till följd av motstånd från vissa luftfartsyrken som försvarar sina egna befogenheter, och på grund av bristen på stark politisk vilja i medlemsstaterna att uppfylla villkoren för genomförandet av detta initiativ.

332.  Europaparlamentet beklagar att trots att unionen lyckats undanröja landgränser mellan Schengenmedlemsstaterna, har den hittills inte kunnat undanröja gränserna i luften mellan samma medlemsstater, vilket leder till gemensamma förluster på 5 miljarder EUR årligen.

333.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av att se över och uppdatera indikatorerna i syfte att rationalisera flygtrafikens prestationssystem. Parlamentet välkomnar att kommissionen har meddelat att de håller på att ses över. Parlamentet betonar att tillförlitliga och adekvata uppgifter är nödvändiga för att säkerställa att översynen av indikatorerna är effektiv.

334.  Europaparlamentet påpekar att genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet skulle minska koldioxidutsläppen inom luftfartsindustrin med upp till 10 %, vilket i betydande utsträckning skulle hjälpa till att uppfylla målen i Parisavtalet om klimatförändringar.

335.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer i detalj undersöka resultaten av det gemensamma företaget Sesar, eftersom dessa kanske inte kan tillämpas på den nuvarande situationen där det gemensamma europeiska luftrummet inte har genomförts, och de riskerar att tillämpas i luftfartssystem som inte kan samarbeta med varandra.

336.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram närmare uppgifter om sina avtal med Eurocontrol för att övervaka användningen av EU-skattebetalarnas pengar.

337.  Europaparlamentet framhåller behovet av att de nationella tillsynsmyndigheterna är oberoende och att de har tillräckliga finansiella och organisatoriska medel.

338.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets ansvariga utskott om varför den inte har inlett överträdelseförfaranden om bristande genomförande av de funktionella luftrumsblocken, som skulle vara i drift 2012, men som ännu inte fungerar.

Del XXVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2017 ”Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende”

339.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rekommendationer, och uppmanar kommissionen att följa upp iakttagelserna och rekommendationerna i den särskilda rapporten.

340.  Europaparlamentet noterar de mycket höga utgifterna för det nya miljöanpassningsstödet, som motsvarar 30 % av alla direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och nästan 8 % av hela EU-budgeten. Parlamentet oroar sig över att detta belopp inte motsvarar miljöanpassningsstödets ambitionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta detta vid utarbetandet av en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.

341.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande är oklart hur miljöanpassningen förväntas bidra till de bredare EU-målen när det gäller klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en särskild handlingsplan för miljöanpassning som en del av en ny reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som tydligt skulle ange interventionslogiken och även innehålla en uppsättning specifika och mätbara mål.

342.  Europaparlamentet är bekymrat över att miljöanpassningsinstrumentet förblir en inkomststödåtgärd som gör det möjligt för jordbrukarna att öka sina inkomster med upp till 1 % men som i många fall inte nödvändigtvis medför några skyldigheter eller kostnader i samband med genomförandet, vilket innebär att finansieringens syfte kan ifrågasättas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla striktare regler för jordbrukarna, och samtidigt undvika överdrivet många undantag.

343.  Europaparlamentet är bekymrat över komplexitets- och transparensnivån när det gäller miljöanpassningen och den gemensamma jordbrukspolitiken själv. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa miljöanpassningsprogrammet och hela den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att öka transparensen och åtgärda den höga risken för missbruk och dubbelfinansiering.

344.  Europaparlamentet är särskilt oroat över revisionsrättens slutsats att miljöanpassning sannolikt inte leder till väsentliga vinster för miljön och klimatet, och uppmanar kommissionen att ompröva huruvida instrumentet bör bibehållas och möjligheten att återinvestera det betydande miljöanpassningsstödet i redan befintliga, ofta överlappande program som har visat sig vara mer effektiva och motiverade.

o
o   o

345.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten, och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

(1) EUT L 48, 24.2.2016.
(2) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(3) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(4) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0121.
(6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(7) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.
(8)1.2.3.4.5.6.7.8.9.10.11.12.13. ECB börytterligare effektivisera beslutsordningen och delegera vissa beslut till lägre nivåer, så att tillsynsnämnden kan fokusera på mer krävande frågor,bedöma riskerna och vidta lämpliga skyddsåtgärder, bland annat när det gäller hur man hanterar potentiellt motstridiga ansökningar och specifikt kontrollerar efterlevnaden för att lösa problemen med användningen av gemensamma tjänster,avdela tillräcklig kompetens och resurser för internrevision för att områden med hög och medelhög risk ska täckas in på lämpligt sätt när så behövs,samarbeta fullt ut med revisionsrätten så att den kan genomföra sitt uppdrag och därigenom främja ansvarsutkrävandet,formalisera sina nuvarande system för att mäta och offentliggöra information om tillsynsresultat för att stärka det yttre ansvarsutkrävandet,ändra SSM-ramförordningen för att formalisera de nationella behöriga myndigheternas åtaganden och se till att alla deltar fullt ut och proportionellt i de gemensamma tillsynsgruppernas arbete,tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna ta fram roll-/teamprofiler och metoder för att mäta hur lämpliga de personer som myndigheterna tänker utse till att medverka i de gemensamma tillsynsgrupperna är och vad de sedan faktiskt presterar,upprätta och upprätthålla en centraliserad, standardiserad och heltäckande databas över kunskap, erfarenhet och kvalifikationer hos anställda i de enskilda gemensamma tillsynsgrupperna, både ECB:s och de nationella behöriga myndigheternas personal,genomföra en formell utbildningsplan för både ny och befintlig tillsynspersonal i de gemensamma tillsynsgrupperna,utarbeta och genomföra en riskbaserad metod för att avgöra hur stora de gemensamma tillsynsgrupperna bör vara och vilken samlad kompetens som behövs,regelbundet se över klustermetoden i den viktiga tillsynsplaneringen, och vid behov uppdatera den,komplettera eller omfördela sin personal för att den ska kunna öka sin närvaro vid inspektioner på plats av betydande banker, baserat på en klar prioritetsordning av risker,noggrant följa upp bristerna i det it-system som används vid inspektioner på plats och fortsätta arbeta för att förbättra kvalifikationerna och kompetensen hos den personal från de nationella behöriga myndigheterna som utför inspektioner på plats.
(9) Uttalandet En fullt granskningsbar och effektiv banktillsyn som möjliggör ansvarsutkrävande efter införandet av den gemensamma tillsynsmekanismen från kontaktkommittén för ordförandena för EU-medlemsstaternas högre revisionsorgan och Europeiska revisionsrätten.
(10) EUT C 50, 9.2.2018, s. 80.
(11) För begränsningarna av tillgången till information, se bilaga II i den särskilda rapporten.
(12) För den rådande modellen för rapportering mellan ECB och Europaparlamentet, se bilaga IX i den särskilda rapporten.
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(14) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(15) En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (COM(2017)0198).
(16) Bedömning av offentliga utgifter och ekonomisk ansvarighet.
(17) Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga efter tre år (COM(2016)0646).
(18) Att skydda migrerande barn (COM(2017)0211).
(19) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(20) Fartygsövervakningssystem.
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(22) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 112, 30.4.2011, s. 1).
(23) Se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1343/2011 och (EU) nr 1380/2013, och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (COM(2016)0134).
(24) Se förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753).
(25) Se uppförandekodexen för Europeiska revisionsrättens ledamöter, särskilt artikel 6, och de etiska riktlinjerna för Europeiska revisionsrättens personal, särskilt avsnitt 4 om tystnadsplikt.


Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Åttonde, nionde, tionde och elfte EUF
PDF 187kWORD 60k
Beslut
Beslut
Resolution
1. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016 (2017/2146(DEC))
P8_TA(2018)0123A8-0123/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av balansräkningarna och inkomst- och utgiftsredovisningen för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016 (COM(2017)0364 – C8-0257/2017),

–  med beaktande av de ekonomiska uppgifterna om Europeiska utvecklingsfonden (COM(2017)0299),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om den verksamhet som finansieras genom åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016, med kommissionens svar(1),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(2), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendationer av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska utvecklingsfondens verksamhet för budgetåret 2016 (05078/2018 – C8-0053/2018, 05079/2018 – C8‑0054/2018, 05080/2018 – C8-0055/2018, 05082/2018 – C8-0056/2018),

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000(3) och ändrat i Ouagadougou (Burkina Faso) den 22 juni 2010(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 20131 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslutet)(5),

–  med beaktande av artikel 33 i den interna överenskommelsen av den 20 december 1995 mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering och förvaltning av gemenskapsstödet inom ramen för andra finansprotokollet till fjärde AVS–EG konventionen(6),

–  med beaktande av artikel 32 i det interna avtalet av den 18 september 2000 mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering och förvaltning av gemenskapens bistånd inom ramen för finansprotokollet till partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000, och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG fördraget är tillämplig(7),

–  med beaktande av artikel 11 i det interna avtalet av den 17 juli 2006 mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering av gemenskapens bistånd inom den fleråriga finansieringsramen för perioden 2008–2013 i enlighet med AVS–EG-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG-fördraget är tillämplig(8),

–  med beaktande av artikel 11 i det interna avtalet av den 24 juni 2013 och den 26 juni 2013 mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig(9),

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 74 i budgetförordningen av den 16 juni 1998 tillämplig på samarbete för utvecklingsfinansiering enligt fjärde AVS–EG konventionen(10),

–  med beaktande av artikel 119 i budgetförordningen av den 27 mars 2003 för den nionde Europeiska utvecklingsfonden(11),

–  med beaktande av artikel 50 i rådets förordning (EG) nr 215/2008 av den 18 februari 2008 med budgetförordning för tionde Europeiska utvecklingsfonden(12),

–  med beaktande av artikel 48 i rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden(13),

–  med beaktande av artikel 93, artikel 94 tredje strecksatsen och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0123/2018).

1.  Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om avslutande av räkenskaperna för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016 (2017/2146(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av balansräkningarna och inkomst- och utgiftsredovisningen för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016 (COM(2017)0364 – C8-0257/2017),

–  med beaktande av de ekonomiska uppgifterna om Europeiska utvecklingsfonden (COM(2017)0299),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om den verksamhet som finansieras genom åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016, med kommissionens svar(14),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(15), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendationer av den 20 februari 2018 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska utvecklingsfondens verksamhet för budgetåret 2016 (05078/2018 – C8-0053/2018, 05079/2018 – C8‑0054/2018, 05080/2018 – C8-0055/2018, 05082/2018 – C8-0056/2018),

–  med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2015 (COM(2017)0379),

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000(16) och ändrat i Ouagadougou (Burkina Faso) den 22 juni 2010(17),

–  med beaktande av rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 20131 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslutet)(18),

–  med beaktande av artikel 33 i den interna överenskommelsen av den 20 december 1995 mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering och förvaltning av gemenskapsstödet inom ramen för andra finansprotokollet till fjärde AVS–EG konventionen(19),

–  med beaktande av artikel 32 i det interna avtalet av den 18 september 2000 mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering och förvaltning av gemenskapens bistånd inom ramen för finansprotokollet till partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000, och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG fördraget är tillämplig(20),

–  med beaktande av artikel 11 i det interna avtalet av den 17 juli 2006 mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering av gemenskapens bistånd inom den fleråriga finansieringsramen för perioden 2008–2013 i enlighet med AVS–EG-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG-fördraget är tillämplig(21),

–  med beaktande av artikel 11 i det interna avtalet av den 24 juni 2013 och den 26 juni 2013 mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig(22),

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 74 i budgetförordningen av den 16 juni 1998 tillämplig på samarbete för utvecklingsfinansiering enligt fjärde AVS–EG konventionen(23),

–  med beaktande av artikel 119 i budgetförordningen av den 27 mars 2003 för den nionde Europeiska utvecklingsfonden(24),

–  med beaktande av artikel 50 i rådets förordning (EG) nr 215/2008 av den 18 februari 2008 med budgetförordning för tionde Europeiska utvecklingsfonden(25),

–  med beaktande av artikel 48 i rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden,(26)

–  med beaktande av artikel 93, artikel 94 tredje strecksatsen och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0123/2018), och av följande skäl:

A.   Inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet önskar parlamentet betona att det är särskilt viktigt att ytterligare stärka unionsinstitutionernas demokratiska legitimitet genom ökad transparens och ansvarsskyldighet samt att tillämpa resultatbaserad budgetering och god förvaltning av personalresurser.

1.  Europaparlamentet godkänner avslutandet av räkenskaperna för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken, samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

3. Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016 (2017/2146(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde, tionde och elfte Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2016,

–  med beaktande av artikel 93, artikel 94 tredje strecksatsen och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0123/2018), och av följande skäl:

A.  Cotonouavtalet utgör ramen för unionens förbindelser med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT). Huvudsyftet med avtalet är att minska och så småningom utrota fattigdomen i enlighet med målen för en hållbar utveckling och en gradvis integrering av AVS-länderna och ULT i världsekonomin.

B.  Europeiska utvecklingsfonden (EUF) är unionens viktigaste instrument för att finansiera utvecklingssamarbetet med AVS-länderna och ULT.

C.  Dess medlemsstaters historia medför skyldigheter för unionen när det gäller utvecklingen i AVS-länderna och samarbetet med ULT, som är knutna till unionens framtid på grund av geopolitik, globalisering och globala utmaningar såsom följderna av klimatförändringen och den demografiska förändringen.

D.  Kommissionen ska i sin egenskap av genomförandeorgan vara föremål för ansvarsfrihetsförfarandet för sin förvaltning av EUF.

E.  Framväxten av nya globala utmaningar förändrar i grunden mönstren för tillhandahållande av bistånd, vilket har fått alla utvecklingsaktörer att överväga en ny biståndsstrategi och en omorientering av den nuvarande ramen för bistånd till tredjeländer.

F.  Principerna om hållbarhet, politisk samstämmighet och effektivitet är avgörande för utvecklingen av en ny och övergripande unionsstrategi för utveckling, i syfte att stärka de positiva effekterna av unionens utvecklingsbistånd och dess åtgärder på detta område.

G.  Transparens och ansvarsskyldighet är förutsättningar för både demokratisk kontroll och överensstämmelse mellan unionens utvecklingsåtgärder och andra aktörers mål, t.ex. medlemsstater, internationella organisationer, internationella finansinstitut eller multilaterala utvecklingsbanker.

H.  En effektiv samordning är avgörande för att begränsa risken för fragmentering av biståndet och för att säkra så samstämda effekter som möjligt och partnernas egenansvar för utvecklingsprioriteringarna.

I.  Gemensam utvecklingsfinansiering och gemensamma utvecklingsprogram bör leda till en tydligare definition av målen, identifiering av synergieffekter och utbyte av information från de olika organisationernas resultatramar.

J.  Utformningen av nya former för insatser, såsom blandfinansiering, investeringskapacitet eller investeringsplattformar och öronmärkta förvaltningsfonder, är ett sätt att skaffa finansiering utöver det offentliga utvecklingsbiståndet, men i överensstämmelse med villkoren avseende transparens, additionalitet och positiva effekter på plats.

K.  Att mobilisera den privata sektorn och locka till sig ytterligare investeringar är viktigt, med tanke på de finansieringsunderskott som måste täppas till för att de ambitiösa utvecklingsmålen ska kunna uppnås, i syfte att garantera bästa byggstenar för en hållbar utveckling i mottagarländerna enligt deras egen administrativa kapacitet och inom deras egen sociala struktur.

L.  Budgetstöd är en central drivkraft för förändring och för att hantera de viktigaste utvecklingsrelaterade utmaningarna, men medför samtidigt en betydande förvaltningsrisk och bör endast beviljas om det ges med tillräcklig transparens, spårbarhet och ansvarsskyldighet samt åtföljs av ett tydligt åtagande från partnerländernas sida att genomföra reformer.

M.  Utvecklingsbiståndet utförs under komplexa och känsliga förhållanden, som bland annat påverkas av svaga förvaltningsstrukturer, korruption, social och ekonomisk instabilitet, väpnade konflikter, krissituationer eller efterkrissituationer som ger upphov till migration, tvångsförflyttningar och hälsokriser.

N.  Europaparlamentet har upprepat sitt krav på att EUF ska införlivas i unionens allmänna budget.

Revisionsförklaring

De viktigaste slutsatserna när det gäller det finansiella genomförandet 2016

1.  Europaparlamentet välkomnar de fortsatta insatser som kommissionens avdelningar har gjort för att förbättra den övergripande finansiella förvaltningen av EUF med avseende på gammal förfinansiering i form av betalningar och åtaganden.

2.  Europaparlamentet noterar i synnerhet att det fasta målet på en minskning på 25 % har överskridits en aning för gamla aktiva åtaganden och uppgår till 28 % respektive 36 % för gamla utestående åtaganden.

3.  Europaparlamentet noterar även åtgärderna för att minska och avsluta icke avslutade kontrakt som löpt ut eftersom förseningar som överskrider löptiden med 18 månader medför en väsentlig risk för fel som består i oriktigheter då verifierande underlag kanske inte längre är tillgängliga eller den personal som ansvarade för förvaltningen av dessa kontrakt kanske inte längre finns på plats för att säkerställa kontinuitet i verksamheten.

4.  Europaparlamentet noterar att de utgångna kontraktens andel av GD Internationellt samarbete och utvecklings (DEVCO) portfölj i slutet av 2016 utgjorde 15,15 % (målet var 15 %). Parlamentet beklagar att av 1 896 kontrakt som hade löpt ut gällde 1 058 (56 %) förvaltningen av EUF:s verksamhet, och att löptiden för 156 (till ett värde på 323 miljoner EUR) av de 1 058 EUF-kontrakt som löpt ut hade löpt ut för mer än fem år sedan.

5.  Europaparlamentet beklagar dock att systemen för övervakning och kontroll, enligt revisionsrätten, fortfarande bedömdes som endast delvis ändamålsenliga.

Tillförlitligheten i EUF: s räkenskaper

6.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten anser att den slutliga årsredovisningen för åttonde, nionde, tionde och elfte EUF för 2016 i alla väsentliga avseenden ger en rättvisande bild av EUF:s finansiella ställning per den 31 december 2016, och att det finansiella resultatet, kassaflödena och förändringarna i nettotillgångarna för året är förenligt med bestämmelserna i EUF:s budgetförordning och med redovisningsregler baserade på internationellt accepterade redovisningsstandarder för den offentliga sektorn.

7.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att vidta åtgärder för att lösa frågan om återvinning av outnyttjad förfinansiering som felaktigt bokförts som rörelseintäkter, eftersom denna felaktiga bokföring av rörelseintäkter har lett till korrigeringar på 3,2 miljoner EUR.

8.  Europaparlamentet beklagar att denna felaktiga bokföring redan förekom 2015 inom ramen för förvaltningen av betalningskrav. Parlamentet noterar dock att GD DEVCO i slutet av 2016 utfärdade detaljerade instruktioner till sin personal om hur denna typ av betalningskrav ska bokföras.

EUF-transaktionernas laglighet och korrekthet

9.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten anser att de intäkter som ligger till grund för räkenskaperna för 2016 i alla väsentliga avseenden är lagliga och korrekta.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över revisionsrättens bedömning av lagligheten och korrektheten i de betalningar som ligger till grund för räkenskaperna vilka påverkas väsentligt av fel.

11.  Europaparlamentet noterar att, enligt revisionsrättens uppskattning i årsrapporten, är felnivån för de kostnader som ligger till grund för räkenskaperna inom åttonde, nionde, tionde och elfte EUF 3,3 %, vilket innebär en liten minskning jämfört med 3,8 % år 2014 och 2015, 3,4 % år 2013 och 3 % år 2012

12.  Europaparlamentet noterar och beklagar att 24 % av de granskade transaktionerna (35 av 143) innehöll fel. Parlamentet noterar resultatet av urvalet av projekt där 35 (27 %) av 130 transaktioner innehöll fel, och i synnerhet att 26 av de 35 (74 %) betalningstransaktionerna innehöll kvantifierbara fel med 9 slutliga transaktioner som hade godkänts efter alla förhandskontroller.

13.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att i två fall av kvantifierbara fel hade kommissionen tillräckligt med information från sitt förvaltningssystem för att förhindra, upptäcka eller korrigera felen innan den godkände kostnaderna, vilket skulle ha haft en direkt positiv effekt på den uppskattade felnivån som skulle ha varit 0,7 % lägre, och att fem transaktioner med fel inte upptäcktes av de externa revisorerna eller tillsynsmännen.

14.  Europaparlamentet noterar att för budgetstöd och för projekt med flera givare som genomförs av internationella organisationer, där den så kallade hypotetiska strategin tillämpas, begränsar finansieringens karaktär och betalningsvillkoren risken för fel i transaktionerna. Parlamentet upprepar sin återkommande oro över både sammanslagningen av unionsmedel med andra givares bidrag, i synnerhet det faktum att unionsmedlen inte öronmärkts för specifika identifierbara kostnadsposter, och över de begränsningar av revisionsrättens revisionsarbete som följer av tillämpningen av den hypotetiska strategin.

15.  Europaparlamentet är bekymrat över de ständigt återkommande feltyperna, särskilt på området för offentlig upphandling, trots flera korrigerande handlingsplaner, dvs. bristande efterlevnad av upphandlingsregler med ett fall av tjänstekontrakt som tilldelades utan ett konkurrensutsatt urvalsförfarande, kostnader som inte uppkommit, icke stödberättigande kostnader eller avsaknad av styrkande handlingar. Parlamentet noterar att dessa fel även berörde transaktioner som gällde programkostnadsförslag, bidrag och bidragsöverenskommelser mellan kommissionen och internationella organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast åtgärda bristerna i kontraktsförvaltningen, urvalsförfarandena, dokumenthanteringen och upphandlingssystemet.

16.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen bör trappa upp sina insatser inom dessa specifika samarbetsområden genom att förbättra den befintliga korrigerande handlingsplanen, särskilt när kvantifierbara fel pekar på brister i de internationella organisationernas kontroll av efterlevnaden av kontraktsbestämmelserna, som ett led i den allmänna insatsen för att förbättra riskhanteringsmetoderna, den övergripande förstärkningen av övervakningssystemen och verksamhetskontinuiteten.

17.  Europaparlamentet uppmanar GD DEVCO att särskilt uppmärksamma bokföringen och övervakningen av betalningar i syfte att respektera fastställda frister i betalningsgången och arbetsflödet.

Kontrollsystemets ändamålsenlighet

18.  Europaparlamentet välkomnar GD DEVCO:s kontinuerliga åtgärder för att förbättra genomförandet av sitt kontrollsystem, särskilt inriktningen på högriskområden när det gäller medel som förvaltas indirekt via internationella organisationer och utvecklingsorgan och bidrag med direkt förvaltning. Parlamentet noterar utvidgningen av reservationen till att gälla även bidrag och programkostnadsförslag som omfattas av indirekt förvaltning.

19.  Europaparlamentet konstaterar att utvecklingsbistånd ofta genomförs i svåra, instabila eller kritiska sammanhang som ger upphov till fel.

20.  Europaparlamentet kräver på nytt en konsekvent fokusering på de återkommande svagheter som konstaterats i samband med genomförandet av viktiga kontrollåtgärder, dvs. sårbarheten när det gäller förhandskontroller som utförs innan utbetalningarna har gjorts och kostnader som granskas vid externa revisioner. Parlamentet noterar att GD DEVCO för närvarande reviderar kravspecifikationen för revisioner och kontroller i syfte att få information som möjliggör en kvalitetsbedömning.

21.  Europaparlamentet gläder sig över att en undersökning av den kvarstående felprocenten utfördes för femte året enligt den specifika metod som används för att uppskatta den kvarstående felprocenten, vilken således utgör en byggsten i GD DEVCO:s process för att uppnå säkerhet.

22.  Europaparlamentet välkomnar att GD DEVCO har åtgärdat alla brister som revisionsrätten rapporterade för 2013, men konstaterar dock att den specifika metod som används för att uppskatta den kvarstående felprocenten fortfarande lämnar alltför stort utrymme för bedömning vid uppskattningen av enskilda felprocentsatser.

23.  Europaparlamentet noterar med intresse att man, för första gången, i 2016 års undersökning av procentsatsen för kvarstående fel uppskattade den övergripande kvarstående felprocenten till 1,7 %, vilket är lägre än väsentlighetsgränsen på 2 %, vilket således bekräftar en nedåtgående tendens sedan 2014 och motsvarar ett riskbelopp på 105 miljoner EUR (eller 1,9 % av 2016 års kostnader) med en korrigerande kapacitet – eller uppskattade framtida korrigeringar – på 25 miljoner EUR (24 %), men att hänsyn bör tas till de konstaterade bristerna i bokföringen av betalningskrav i redovisningssystemet. Parlamentet anser dock att särskild uppmärksamhet fortlöpande bör fästas vid budgetstödtransaktioner mot bakgrund av deras höga inneboende risk.

24.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till övergången från en allmän reservation till utfärdande av riskdifferentierade reservationer, vilket parlamentet begärt i sina tidigare EUF-resolutioner för att stegvis stärka säkerhetskartläggningen av de olika verksamhetsprocesserna, med i) en reservation baserad på felprocenter för de fyra följande högriskområdena, nämligen bidrag med direkt och indirekt förvaltning, indirekt förvaltning via internationella organisationer och utvecklingsorgan och programkostnadsförslag samt ii) en specifik och förnyad reservation för den fredsbevarande resursen för Afrika. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att utveckla sina förvaltningsprocesser utifrån risker och finansieringsvolymer och, om så är lämpligt, lägga till ytterligare villkor.

25.  Europaparlamentet stöder det faktum att kommissionen har bevarat sin reservation avseende den fredsbevarande resursen för Afrika när det gäller förvaltningen och rapporteringen av korrigerande åtgärder i förbindelse med förvaltningen av medel. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att fortsätta sina insatser inom ramen för pelarbedömningssystemet för att stärka kontrollsystemet för förvaltningen och den operativa övervakningen av den fredsbevarande resursen för Afrika i syfte att skydda EUF mot olagliga och oriktiga kostnader. Parlamentet ber kommissionen att fortsätta att stärka utformningen och ändamålsenligheten för korrigerande åtgärder på kontraktsnivå.

26.  Europaparlamentet noterar att 14,16 miljoner EUR återkrävdes för återbetalning av felaktiga utbetalningar på grund av oegentligheter och fel.

27.  Europaparlamentet noterar att kostnaderna för kontroller uppgick till 280,17 miljoner EUR eller 4,26 % av de totala utbetalningar som gjordes av GD DEVCO under 2016. Parlamentet anser, i detta avseende, att man regelbundet bör arbeta med den övergripande ändamålsenligheten för kontrollsystemet och dess komplementaritet med principerna för god förvaltning för att säkra tillräckliga garantier.

28.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att upprätthålla en konsekvent kontrollstrategi, som säkerställer balans mellan partnerländernas absorptionsförmåga, respekten för efterlevnadsbestämmelser och mål med anknytning till resultat, som vederbörligen bör avspeglas i förvaltningen av de olika biståndsinsatserna och leveransmetoderna.

29.   Europaparlamentet anser att för infrastrukturprojekt som finansieras genom EUF är det oumbärligt med en oberoende förhandsbedömning som beaktar de sociala och miljömässiga effekterna av projekten, samt deras mervärde.

Övervakning av och rapportering om hur GD DEVCO uppfyller sina mål

30.  Europaparlamentet uppmanar GD DEVCO att avsevärt förbättra sina rapporteringssystem för övervakning och resultat för att säkerställa att nyckelindikatorer som fastställts i de olika resultatmätningssystemen systematiskt och regelbundet övervakas och att lämplig och tillförlitlig information regelbundet tillhandahålls ledningen. Parlamentet upprepar att sociala och miljömässiga aspekter liksom ekonomiska aspekter måste beaktas vid bedömningen av utvecklingsmål.

31.  Europaparlamentet anser att frekvensen för övervakningen och rapporteringen bör fastställas med beaktande av karaktären av de mål som ska övervakas, typen av indikator och insamlingsmetoder samt övervaknings- och rapporteringsbehoven.

32.  Europaparlamentet uppmanar GD DEVCO, tillsammans med andra externa intressenter, att vidareutveckla sin kommunikationsstrategi och sina kommunikationsverktyg genom att lyfta fram de viktigaste resultat som uppnåtts, och att ytterligare stärka den övergripande synligheten när det gäller EUF-stödda projekt i syfte att nå ut till en bredare publik genom att tillhandahålla relevant information om unionens bidrag till globala utmaningar.

33.  Europaparlamentet betraktar de 86 framstegsrapporterna om förvaltningen av externt stöd (EAMR) från unionens delegationer som ett användbart bidrag både till kvalitetssäkringen och till resultatmätningen för varje unionsdelegation, men insisterar samtidigt på att de uppgifter som används i dessa rapporter måste vara tillförlitliga. Parlamentet noterar den positiva tendensen för GD DEVCO när det gäller unionsdelegationernas resultat, då målen uppnåddes för 21 av 24 nyckelutförandeindikatorer under 2016 (jämfört med 20 år 2015 och 15 år 2014), medan de tre återstående nyckelutförandeindikatorerna gällde exaktheten för finansiella prognoser som används för beslut, procentandel av betalningar som görs inom tidsfristen på 30 dagar och respekten för flexibilitetsarrangemang för användningen av personal vid EU-delegationerna.

34.  Europaparlamentet är dock bekymrat över att 980 av 3 151 projekt (31 %) klassificerades som problematiska och att sex unionsdelegationer fortfarande ligger under riktmärket på 60 % av gröna nyckelutförandeindikatorer. Parlamentet uppmanar kommissionens avdelningar att nära övervaka de unionsdelegationer som nyligen har uppnått målet på 60 % eller som ligger precis över målet på 60 % för att förbättra och konsolidera unionsdelegationernas trendanalyser.

35.  Europaparlamentet uppmanar GD DEVCO att överväga möjligheten att ändra eller uppgradera riktmärket på 60 %. Parlamentet upprepar att definitionen av vissa nyckelutförandeindikatorer även skulle kunna ses över, beroende på typen av problem som identifierats eller riskmiljön för varje enskild unionsdelegation, för att finna nya möjligheter till förbättring.

36.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att säkerställa att programmen anpassas och inte är alltför ambitiösa, vilket skulle äventyra biståndets förväntade resultat. Parlamentet uppmanar GD DEVCO att som följd av övervakningen av unionsdelegationernas resultat upprätthålla realistisk projektplanering vid unionsdelegationerna.

37.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att delegationscheferna även i fortsättningen regelbundet vid ad hoc-seminarier eller regionala seminarier påminns om sin avgörande betydelse, utöver deras politiska uppdrag, för konsolideringen av GD DEVCO:s kontrollkedja och sitt övergripande ansvar för förvaltningen av projektportföljer som kräver adekvat utvärdering och för vägning av olika komponenter som kan ge upphov till en reservation. Parlamentet noterar att ingen unionsdelegation utfärdade reservationer i sina förvaltningsrapporter om externt stöd för 2016.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genast rapportera om de särskilda åtgärder som ska vidtas när ett projekt har klassificerats som ”rött” två år i följd i syfte att snabbt kunna ompröva de ursprungliga planeringsmålen, omfördela tillgängliga medel till mer lämpliga projekt och stödbehov, eller till och med överväga att eventuellt stoppa projektet.

Tillsyn över och förvaltning av unionens förvaltningsfonder

Komplementaritet och genomslagskraft

39.  Europaparlamentet betonar att sådana finansiella utvecklingsinstruments samstämdhet och komplementaritet med EUF:s strategi och de övergripande målen för unionens utvecklingspolitik kontinuerligt bör säkerställas.

40.  Europaparlamentet erkänner att unionens förvaltningsfonder utformades för att säkra en snabb politisk reaktion, när det råder brist på resurser, i samband med vissa kritiska situationer eller större kriser, såsom migrationskrisen, eller vid behov av att kombinera katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd.

41.  Europaparlamentet inser att särskilda unionsförvaltningsfonder, under sådana omständigheter, erbjuder flexibilitet och en rad möjligheter att kombinera geografiska och tematiska åtgärder via olika kanaler.

42.  Europaparlamentet betonar dock att kommissionen måste säkerställa att sådana förvaltningsfonder ger ett mervärde till befintliga åtgärder, bidrar till ökad synlighet för unionens yttre åtgärder och ”mjuka maktmedel” och undviker dubblering av andra finansiella verktyg.

43.  Europaparlamentet noterar att av de sammanlagda utfästelserna om finansiering för alla unionens förvaltningsfonder (5 026 miljoner EUR vid slutet av november 2017) kommer 2 403 miljoner EUR från EUF, med 2 290 miljoner EUR i utfästelser för EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (förvaltningsfonden för Afrika) och 113 miljoner EUR för EU:s förvaltningsfond för Centralafrikanska republiken (förvaltningsfonden Bêkou).

44.  Europaparlamentet påminner dock om de stora inneboende riskerna med dessa utvecklingsinstrument och de blandade erfarenheterna hittills med deras genomförande. Parlamentet upprepar behovet att säkra största möjliga transparens och ansvarsskyldighet i samband med användningen av dessa instrument.

45.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2017 om förvaltningsfonden Bêkou. Parlamentet konstaterar att förvaltningsfonden Bêkou trots vissa brister var en lovande början, och att inrättandet av en förvaltningsfond var en snabb reaktion på behovet att kombinera katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet. Kommissionen uppmanas att följa revisionsrättens rekommendationer i syfte att utarbeta vägledning för val av stödverktyg (förvaltningsfonder eller andra). Denna vägledning måste avspegla de möjliga riskerna och nackdelarna med förvaltningsfonder och ta hänsyn till de blandade erfarenheterna hittills av deras användning. Parlamentet beklagar att förvaltningsfonden inte avsevärt har förbättrat den generella samordningen mellan givarna.

46.  Europaparlamentet begär att man fastställer bästa praxis för att bidra till bättre samordning av de olika givarnas bilaterala bistånd och finansieringsinstrument.

47.  Europaparlamentet påminner om att unionens förvaltningsfonder ska kopplas till additionalitetsprincipen, i synnerhet för att på ett lämpligt sätt tillgodose partnerländernas behov och prioriteringar efter konflikter eller katastrofer, och samtidigt fokusera på de områden där mervärdet och den strategiska inverkan är som störst.

48.  Europaparlamentet anser att både unionens särskilda förvaltningsfonder för enskilda länder och unionens förvaltningsfonder som stöder program för flera länder är mer effektiva när de har en formell och enhetlig förvaltningsstruktur, som kan främja intressenternas åsikter, värden och gemensamma resultatramar.

49.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att unionens förvaltningsfonder syftar till att mobilisera ytterligare medel från medlemsstaterna, den privata sektorn och andra givare.

50.  Europaparlamentet betonar att selektiviteten, tillsynen och ansvarsskyldigheten avseende de resultat som unionens förvaltningsfonder uppnår måste förstärkas inom partnerskapsprogrammen och måste bygga på en preliminär bedömning av unionens förvaltningsfonders relativa fördelar jämfört med andra biståndskanaler. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att säkerställa full transparens i och tillgång till uppgifter samt tydliga regler för kontroll och övervakning.

Förvaltningsfonden Bêkou

51.  Europaparlamentet välkomnar inrättande av förvaltningsfonden Bêkou och dess bidrag till de internationella insatserna till följd av krisen i Centralafrikanska republiken. Parlamentet bekräftar att denna första förvaltningsfond kan anses vara ett viktigt pilotprojekt på flera sätt och att det är nödvändigt att utarbeta mer exakta riktlinjer om den systemomfattande frågan om samordning av givare, övervakning och utvärdering enligt ett mer heltäckande tillvägagångssätt för att erhålla garantier.

52.  Europaparlamentet anser att det behövs mer tid för att korrekt utvärdera Bêkou-förvaltningsfondens ändamålsenlighet och för att dra ytterligare lärdomar av dess operativa genomförande.

53.  Europaparlamentet anser att särskild vikt även bör fästas vid effektiviteten och den politiska styrningen av unionens förvaltningsfonder samt vid bristen på garantier för och tillsyn över den slutliga användningen av de anvisade medlen.

54.  Europaparlamentet anser att Bêkou-förvaltningsfondens begränsade inflytande på samordningen mellan de berörda aktörerna bör ges särskild uppmärksamhet, och att kommissionen bör göra allt som står i dess makt för att använda redan gjorda erfarenheter i den verksamhet som bedrivs av EUF inom områden såsom genomförande och samordning av investeringar med deltagande av flera parter och hanteringen av vem som äger resultaten.

55.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att medlemsstaternas bidrag till förvaltningsfonden Bêkou hittills har varit relativt små. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att engagera sig mer för att säkerställa att förvaltningsfonden Bêkou leder till de förväntade politiska målen.

56.  Europaparlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till förvaltningen av de administrativa kostnaderna i förhållande till de totala bidragen och beräkningen av de totala förvaltningskostnaderna och till att finna sätt att maximera den del av biståndet som går till slutmottagarna.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande kontrollmekanismer för att säkerställa politisk kontroll från parlamentets sida av styrningen, hanteringen och genomförandet av dessa nya instrument i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet anser att det är viktigt att utveckla särskilda strategier för övervakning av unionens förvaltningsfonder, med specifika mål, målsättningar och översyner.

Genomförande av transaktioner avseende budgetstöd

Stödberättigande och inneboende risker

58.  Europaparlamentet noterar att de budgetstödbetalningar som finansierades genom EUF under 2016 uppgick till 644 miljoner EUR. Parlamentet noterar att antalet pågående transaktioner avseende budgetstöd inom ramen för EUF år 2016 uppgick till 109, med 56 utbetalningar.

59.  Europaparlamentet inser att kommissionen har ett manöverutrymme när det gäller att fastställa om de allmänna behörighetsvillkoren för att göra utbetalningar till partnerlandet har uppfyllts (differentiering och en dynamisk strategi för stödberättigande) på grund av en bred tolkning av de rättsliga bestämmelserna, och är bekymrat över den slutliga användningen av överförda medel och bristen på spårbarhet när unionens medel slås samman med partnerländernas budgetmedel.

60.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utöka det resultatinriktade budgetstödet genom att bättre definiera de utvecklingsresultat som ska uppnås i varje enskilt program för budgetstöd och varje enskild sektor, och framför allt att stärka kontrollmekanismerna avseende mottagarländernas åtgärder när det gäller korruption, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati. Parlamentet uttrycker stor oro över den potentiella användningen av budgetstöd i länder som saknar demokratisk kontroll, antingen på grund av avsaknaden av en fungerande parlamentarisk demokrati eller friheter för civilsamhället och medierna eller på grund av bristande kapacitet inom kontrollorganen. Parlamentet kräver att en korruptionsfri utgiftskedja inrättas. Parlamentet ser det som en prioritet att detta stöd kopplas till krav på en effektiv korruptionsbekämpning i länder som mottar budgetstöd.

61.  Europaparlamentet påminner om att riskerna för att resurser leds bort förblir stora och att riskerna för korruption och bedrägeri ofta är kopplade till förvaltningen av de offentliga finanserna och reformer. Parlamentet upprepar att mer uppmärksamhet bör ägnas åt dessa risker inom ramen för den politiska dialogen och utformningen av strategier för framtida budgetstödkontrakt, i synnerhet för att utvärdera regeringens engagemang och förmåga att verkställa reformer. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att nära följa upp riskerna med och resultaten av förhands- och efterhandskontroller.

62.  Europaparlamentet uppmanar emellertid kommissionen att säkerställa att budgetstöd och utbetalning av medel ses över, hålls inne, minskas eller stoppas när tydliga och initiala mål och åtaganden inte uppfylls och/eller när unionens politiska och finansiella intressen står på spel.

63.  Europaparlamentet påminner om att EUF måste säkra maximal öppenhet och transparens. Parlamentet stöder offentliggörandet av relevant budgetinformation avseende budgetstödprogrammen för att öka transparensen och ansvarsskyldigheten för och gentemot samtliga intressenter, däribland medborgarna.

Budgetstöd för att förbättra mobiliseringen av inhemska intäkter i Afrika söder om Sahara

64.  Europaparlamentet betonar vikten av mobiliseringen av inhemska intäkter i de minst utvecklade länderna, eftersom det minskar beroendet av utvecklingsbistånd, leder till bättre offentlig styrning och spelar en central roll i statsbyggande. Parlamentet kräver att tillämpningen av specifika utbetalningsvillkor för mobiliseringen av inhemska intäkter stärks inom ramen för kontrakt om god styrning och utveckling.

65.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen ännu inte har använt budgetstödkontrakt på ett ändamålsenligt sätt för att stödja mobiliseringen av inhemska intäkter i låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst i Afrika söder om Sahara. Parlamentet noterar dock att kommissionens nya tillvägagångssätt ökade potentialen hos denna stödform att effektivt stödja mobiliseringen av inhemska intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna mer information i sina rapporter om budgetstöd om hur budgetstödkontrakt används när det gäller mobilisering av inhemska intäkter.

66.  Europaparlamentet understryker att stärkandet av skattesystemen inte bara bidrar till mer förutsägbara intäkter, utan även till att regeringarna blir ansvarsskyldiga genom att man skapar en direkt koppling mellan skattebetalarna och deras regeringar. Parlamentet önskar att förbättringen av mobiliseringen av inhemska intäkter uttryckligen ska inkluderas i kommissionens förteckning över centrala utmaningar på utvecklingsområdet som åtgärdas med hjälp av budgetstöd.

67.  Europaparlamentet framhäver utmaningarna till följd av skatteflykt, skatteundandragande och olagliga finansiella flöden. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid sina riktlinjer för de makroekonomiska bedömningarna och bedömningarna av den offentliga ekonomiska förvaltningen i samband med mobiliseringen av inhemska intäkter, i syfte att få en bättre översikt över de mest problematiska frågorna som t.ex. omfattningen av skatteincitament, internprissättning och skatteundandragande.

68.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att öka sitt engagemang i kampen mot skatteundandragande och skattefusk genom att minska det finansiella stödet för svartlistade skatteparadis med hjälp av EUF, i syfte att skapa ett incitament för dessa länder som uppmuntrar till otillbörliga skatteupplägg att uppfylla unionens rättvisa beskattningskriterier.

69.  Europaparlamentet betonar avsaknaden av lämpliga övervakningsverktyg för att bedöma i vilken omfattning budgetstödet bidrar till övergripande förbättringar av mobiliseringen av inhemska intäkter.

70.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att man fortsätter verka för rättvisa och transparenta nationella skattesystem när det gäller skattepolitiken, trappar upp sitt stöd för tillsynsprocesser och tillsynsorgan på området för naturresurser och fortsätter att stödja styrningsreformer som främjar ett hållbart och transparent utnyttjande av naturresurser.

71.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att oftare tillämpa särskilda villkor för mobiliseringen av inhemska intäkter, eftersom de tydligt kopplar utbetalningen av budgetstöd till partnerlandets framsteg när det gäller reformer av mobiliseringen av inhemska intäkter.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka budgetstödets kapacitetsuppbyggande komponent eftersom den lägger en fast grund för en långsiktig ekonomisk och social omvandling och åtgärdar viktiga hinder för en effektiv inkassering av offentliga intäkter.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, för alla nuvarande och framtida budgetstödkontrakt med en kapacitetsutvecklingskomponent som är öronmärkt för mobilisering av inhemska intäkter, se till att partnerländerna blir mer medvetna om att stödet finns och göra det lättare att använda det, särskilt för att tillgodose kapacitetsutvecklingsbehov som andra givare ännu inte tillgodoser.

Behov av större samarbete med internationella organisationer

74.  Europaparlamentet konstaterar att EUF-betalningar under 2016 till projekt med flera givare som genomfördes av internationella organisationer uppgick till 914 miljoner EUR.

75.  Europaparlamentet anser att multilaterala utvecklingsfinansinstitut bör verka för att göra användningen av blandad finansiering mer effektiv, i synnerhet med avseende på additionalitet.

76.  Europaparlamentet betonar att multilaterala utvecklingsbanker bör bidra på ett samordnat och harmoniserat sätt till att säkra sektorfinansieringen till FN:s ambitiösa mål för hållbar utveckling, som fastställts för 2030, i synnerhet genom en effektiv användning av blandad finansiering och utnyttjandet av privat finansiering för att öka biståndsmedlens effektivitet och genomslag.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad utnyttja mikrofinansieringsinstrument, som anses vara ett viktigt och effektivt verktyg i kampen mot fattigdom och för att stärka de lokala ekonomierna.

78.  Europaparlamentet betonar att EUF:s finansiella verktyg måste locka till sig ytterligare investeringar från den privata sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan i detta syfte och att informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de framsteg som gjorts.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till den dubbla målsättningen avseende transparens och unionens synlighet, tillhandahålla ytterligare information om projekt som förvaltas med unionsmedel i sina kommande rapporter. Parlamentet anser att fördjupningen av dialogen med FN och Världsbanksgruppen bör intensifieras i syfte att öka transparensen och förenkla de gemensamma samarbetsinstrumenten.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge allmänheten tillgång till uppgifter om finansieringen av icke-statliga organisationer, men även till detaljerade rapporter om de projekt som finansieras. Parlamentet är bekymrat över den senaste tidens påståenden om allvarliga fel som riktats mot vissa icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt övervaka utvecklingen av situationen och, om nödvändigt, ompröva den beviljade finansieringen.

Behandling av nya globala utvecklingsprioriteringar

Operativa utmaningar och nya drivkrafter

81.  Europaparlamentet erkänner att det är nödvändigt att utveckla nya mönster för utformningen av instrument för utvecklingsbistånd och dithörande villkor, i linje med de förpliktelser som följer med målen för hållbar utveckling och det nya europeiska samförståndet om utveckling, i syfte att beakta nya kritiska faktorer såsom kopplingen mellan utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd, kopplingen mellan utveckling, migration och rörlighet samt kopplingen mellan fred och säkerhet.

82.  Europaparlamentet att den privata sektorn kan spela en avgörande roll med tanke på det finansieringsgap som måste täckas för att de ambitiösa utvecklingsmålen ska kunna nås. Parlamentet konstaterar att kombinerade mekanismer kan vara ett användbart verktyg för att mobilisera ytterligare resurser, förutsatt att användningen av dem är vederbörligen motiverad, att ett mervärde kan påvisas, och att de uppfyller principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet.

83.  Europaparlamentet understryker dock att EUF inte bör gå utöver sitt tillämpningsområde och att inrättandet av en ny koppling för att hantera nya utmaningar inte bör äventyra uppfyllandet av övriga utvecklingsmål, och att fastställandet av dem måste åtföljas av exakta, tydliga och transparenta regler som fastställs på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier som satts upp av kommissionen.

84.  Europaparlamentet anser att bättre samordning och synergieffekter mellan stöden från olika givare och biståndsinstrument är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar de olika intressenterna att förbättra kvaliteten på resultatramarna för åtgärderna och utvecklingsresultaten på plats.

85.  Europaparlamentet noterar de praktiska svårigheter och utmaningar som uppstår, i synnerhet för att nå samsyn och särskilt när det handlar om samordning av ett stort antal givare i ett komplext sammanhang som hela tiden ändrar sig och i ljuset av skiftande behov.

86.  Europaparlamentet anser att det fortfarande är en mycket viktig prioritering för unionen att investera i sårbara länder, samtidigt som en noggrann övervakningsmetod upprätthålls, som vid behov kan leda till att finansieringen avbryts. Parlamentet anser att användningen av resultatbedömningar och spridningen av dessa i samband med sårbara eller konfliktdrabbade länder måste stärkas.

87.  Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna för att lösa problemen med utvecklingsresultatets hållbarhet när det handlar om mobilisering av inhemska intäkter, ägarskap och politisk ekonomi.

88.  Europaparlamentet betonar att klimatförändring är en av de största utmaningar som unionen och stater världen över står inför. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att uppfylla sina förpliktelser på grundval av Parisavtalet om att stärka klimatvillkoren för EU-finansiering, så att man endast finansierar klimatvänliga projekt som avspeglar unionens klimatmål, vilket kommer att kräva större konsekvens i urvalskriterierna.

89.  Europaparlamentet är oroat över revisionsrättens iakttagelse att unionens system för certifiering av hållbara biodrivmedel inte är helt tillförlitligt(27). Parlamentet understryker de potentiellt negativa konsekvenserna för utvecklingsländerna eftersom kommissionen enligt domstolen inte krävde ”att de frivilliga systemen skulle kontrollera att den biodrivmedelsproduktion som de certifierade inte medförde några stora risker för negativa socioekonomiska konsekvenser såsom konflikter avseende besittningsrätt till mark, tvångsarbete/barnarbete, dåliga arbetsvillkor för jordbrukare och hälso- och säkerhetsrisker”, och uppmanar därför kommissionen att ta itu med denna fråga.

90.  Europaparlamentet vill att en etisk aspekt integreras i utformningen av politiska insatser.

91.  Europaparlamentet insisterar på att utbildningsmaterial som finansieras av unionen, inklusive genom mekanismen Pegase (palestinsk-europeisk mekanism för förvaltning av socio-ekonomiskt bistånd), överensstämmer med de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning som antogs av utbildningsministrarna i Paris den 17 mars 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s medel används i linje med Unesco-baserade standarder för fred och tolerans i utbildning.

Praktiskt genomförande av kopplingen mellan utveckling och migration

92.  Europaparlamentet konstaterar att 106 projekt till ett samlat värde på 1 589 miljoner EUR godkändes, där kontrakt hade ingåtts för 594 miljoner EUR och 175 miljoner EUR utbetalades under 2016 för en bättre hantering av migrationsflödena och för att tackla de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration genom förvaltningsfonden för Afrika och relaterade regionala kanaler. Parlamentet noterar att ett av de fastställda målen avser en välförvaltad migrationspolitik.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera på ett strukturerat sätt om effekterna av de program som inletts inom ramen för förvaltningsfonden för Afrika, i synnerhet på grundval av unionens resultatinriktade övervakning och resultatramen för förvaltningsfonden för Afrika, för att framhäva det samlade resultatet.

94.  Europaparlamentet noterar även i detta sammanhang att den nya Europeiska fonden för hållbar utveckling, som en del av den europeiska externa investeringsplanen, kommer att inriktas på länder i Afrika söder om Sahara, med 400 miljoner EUR från EUF.

95.  Europaparlamentet stöder en ökning av AVS-ländernas effektfinansieringsram, som är en separat del av AVS-investeringsanslaget, med 300 miljoner EUR så att den når en samlad kapacitet på 800 miljoner EUR för målinriktade projekt som direkt behandlar de bakomliggande orsakerna till migration, och omvandlingen av ramen till en löpande fond

96.  Europaparlamentet noterar att Europeiska investeringsbanken (EIB) med AVS-investeringsanslaget huvudsakligen stöder projekt som främjar utvecklingen av den privata sektorn, medan stödberättigande projekt inom den offentliga sektorn också beaktas inom ramen för AVS-migrationspaketet. Parlamentet välkomnar utvecklingen av nya partnerskap inom ramen för AVS-investeringsanslaget som förvaltas av EIB. Parlamentet uppmanar dock EIB att lämna ytterligare information om hävstångseffektens komponenter, nämligen vilken andel som kommer från eget kapital respektive offentliga medel från unionen eller andra multilaterala utvecklingsbanker, liksom om de återflöden som återinvesteras i AVS-investeringsanslaget.

97.  Europaparlamentet stöder kommissionens önskan att inrätta en migrationskod inom kommittén för utvecklingsbistånd vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling i syfte att öka den effektiva användningen och spårbarheten när det gäller den relaterade finansieringen.

Mot ett nytt AVS-partnerskap

98.  Europaparlamentet förväntar sig att informeras fullt ut och höras om halvtidsöversynen av den elfte EUF, som ska beakta Agenda 2030 och ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling, men som också till fullo bör respektera de principer om utvecklingseffektivitet som på nytt bekräftades vid högnivåmötet om det globala partnerskapet i Nairobi, i synnerhet mottagarländernas egenansvar för prioriteringar.

o
o   o

99.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att EUF ska införlivas i den allmänna budgeten.

(1) EUT C 322, 28.9.2017, s. 281.
(2) EUT C 322, 28.9.2017, s. 289.
(3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(4) EUT L 287, 4.11.2010, s. 3.
(5) EUT L 344, 19.12.2013, s. 1.
(6) EGT L 156, 29.5.1998, s. 108.
(7) EGT L 317, 15.12.2000, s. 355.
(8) EUT L 247, 9.9.2006, s. 32.
(9) EUT L 210, 6.8.2013, s. 1.
(10) EGT L 191, 7.7.1998, s. 53.
(11) EUT L 83, 1.4.2003, s. 1.
(12) EUT L 78, 19.3.2008, s. 1.
(13) EUT L 58, 3.3.2015, s. 17.
(14) EUT C 322, 28.9.2017, s. 281.
(15) EUT C 322, 28.9.2017, s. 289.
(16) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(17) EUT L 287, 4.11.2010, s. 3.
(18) EUT L 344, 19.12.2013, s. 1.
(19) EGT L 156, 29.5.1998, s. 108.
(20) EGT L 317, 15.12.2000, s. 355.
(21) EUT L 247, 9.9.2006, s. 32.
(22) EUT L 210, 6.8.2013, s. 1.
(23) EGT L 191, 7.7.1998, s. 53.
(24) EUT L 83, 1.4.2003, s. 1.
(25) EUT L 78, 19.3.2008, s. 1.
(26) EUT L 58, 3.3.2015, s. 17.
(27) Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2016: EU:s system för certifiering av hållbara biodrivmedel


Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Europaparlamentet
PDF 531kWORD 85k
Beslut
Resolution
1. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt I – Europaparlamentet (2017/2137(DEC))
P8_TA(2018)0124A8-0105/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8‑0248/2017)(2),

–  med beaktande av rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för budgetåret 2016, avsnitt I – Europaparlamentet(3),

–  med beaktande av internrevisorns årsrapport för budgetåret 2016,

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, med institutionernas svar(4),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(5), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 314.10 och 318 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 164, 165 och 166,

–  med beaktande av presidiets beslut av den 16 juni 2014 om interna bestämmelser för genomförandet av Europaparlamentets budget(7), särskilt artikel 22,

–  med beaktande av artiklarna 94 och 98.3 i och bilaga IV till arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0105/2018), och av följande skäl:

A.  Talmannen antog parlamentets årsredovisning för budgetåret 2016 den 28 juni 2017.

B.  I egenskap av delegerad chefsutanordnare intygade generalsekreteraren den 10 juli 2017 att resurserna som avsatts för parlamentets budget med rimlig säkerhet har använts i avsett syfte och genomförts i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, och att de kontrollförfaranden som införts ger tillräckliga garantier för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

C.  Enligt artikel 166.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska samtliga EU-institutioner vidta alla åtgärder som krävs för att rätta sig efter iakttagelserna i parlamentets beslut om ansvarsfrihet.

1.  Europaparlamentet beviljar talmannen ansvarsfrihet för genomförandet av Europaparlamentets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt I – Europaparlamentet (2017/2137(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt I – Europaparlamentet,

–  med beaktande av artiklarna 94, 98.3 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0105/2018), och av följande skäl:

A.  I sin attestering av de slutliga räkenskaperna uppgav Europaparlamentets räkenskapsförare att räkenskaperna med rimlig säkerhet i allt väsentligt ger en rättvis bild av parlamentets finansiella ställning, resultat och kassaflöde.

B.  I enlighet med det normala förfarandet sändes 141 frågor till parlamentets administration, och skriftliga svar mottogs och diskuterades offentligt av budgetkontrollutskottet, i närvaro av vice talmannen med ansvar för budgeten, generalsekreteraren och internrevisorn.

C.  Det finns ett ständigt utrymme för förbättringar med avseende på kvalitet, effektivitet och ändamålsenlighet vid förvaltningen av de offentliga finanserna och kontroll är nödvändig för att säkerställa att den politiska ledningen och parlamentets administration hålls ansvariga inför unionsmedborgarna.

Tillsyn över parlamentets budgetförvaltning och ekonomiska förvaltning

1.  Europaparlamentet noterar att det formella systemet för tillsyn över parlamentets budgetförvaltning och ekonomiska förvaltning består av följande fyra huvudkomponenter:

   Parlamentets räkenskapsförares attestering av de slutliga räkenskaperna.
   Internrevisorns årsrapporter och dennes yttrande över det interna kontrollsystemet.
   Bedömningen av administrativa och andra utgifter för unionens samtliga institutioner, inklusive parlamentet, av deras externa revisor, dvs. revisionsrätten.
   Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet som förberetts av budgetkontrollutskottet och som utmynnar i ett beslut från parlamentet om att bevilja parlamentets talman ansvarsfrihet.

2.  Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten har ökat urvalet med avseende på antalet transaktioner som utförts av parlamentet, och uppmuntrar revisionsrätten att fortsätta på den inslagna vägen eftersom anseenderisken är relativt hög då finansiella och budgetmässiga fel kan inverka negativt på institutionens rykte.

3.  Europaparlamentet uppmuntrar revisionsrätten att överväga att utarbeta fler särskilda rapporter om specifika områden av parlamentets verksamhet, såsom dess kommunikationspolicy och hantering av anslagen till europeiska politiska partier och stiftelser, med särskilt fokus på resultatbaserad budgetering.

4.  Europaparlamentet välkomnar den uppföljning som administrationen gör för att stärka den interna expertisen om räkenskaper och revision genom inrättandet av ytterligare en tjänst för ledamöter som deltar i ansvarsfrihetsförfaranden som rör unionens institutioner i syfte att ge hjälp och stöd till hur man ska förstå och tolka resultatet av årsredovisningen och revisionsrapporterna.

Europaparlamentets budgetförvaltning och ekonomiska förvaltning

5.  Europaparlamentet noterar att parlamentets slutgiltiga anslag för 2016 uppgick till 1 838 613 983 EUR eller 19,39 % av rubrik 5 i den fleråriga budgetramen(8) av det belopp som avsatts för administrativa utgifter under 2016 för unionens institutioner som helhet, dvs. en ökning med 2,4 % jämfört med 2015 års budget (1 794 929 112 EUR).

6.  Europaparlamentet noterar att de totala inkomsterna i räkenskaperna per den 31 december 2016 uppgick till 183 381 513 EUR (jämfört med 176 367 724 EUR år 2015), inklusive 30 589 787 EUR i inkomster avsatta för särskilda ändamål (jämfört med 27 988 590 EUR år 2015).

7.  Europaparlamentet framhåller att fyra kapitel stod för 69,92 % av de totala åtagandena: kapitel 10 (Ledamöter), kapitel 12 (Tjänstemän och tillfälligt anställda), kapitel 20 (Fastigheter och utgifter i samband med dessa) och kapitel 42 (Utgifter för assistentstöd till ledamöterna), vilket tyder på en hög grad av rigiditet för den största delen av parlamentets utgifter.

8.  Europaparlamentet noterar följande belopp utifrån vilka parlamentets räkenskaper för budgetåret 2016 avslutades:

a)  Tillgängliga anslag (EUR)

Anslag för 2016:

1 838 613 983

Icke-automatiska överföringar från budgetåret 2015:

-

Automatiska överföringar från budgetåret 2015:

289 323 907

Anslag motsvarande inkomster avsatta för särskilda ändamål för 2016:

30 589 787

Överföringar motsvarande inkomster avsatta för särskilda ändamål från 2015:

103 055 269

Totalt:

2 261 582 946

b)  Anslagsutnyttjande budgetåret 2016 (EUR)

Åtaganden:

2 225 465 435

Utförda betalningar:

1 900 199 164

Anslag som överförts automatiskt inklusive från inkomster avsatta för särskilda ändamål:

324 909 094

Anslag som inte överförts automatiskt:

-

Förfallna anslag:

36 094 295

c)  Budgetinkomster (EUR)

Mottagna 2016:

183 381 513

d)  Summa balansräkningen den 31 december 2016 (EUR)

1 574 480 381

9.  Europaparlamentet påpekar att 99,2 % av anslagen i parlamentets budget, till ett belopp av 1 823 844 172 EUR utnyttjades, dvs. 0,8 % av anslagen förföll. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att precis som tidigare år uppnåddes en mycket hög nivå på budgetgenomförandet. Parlamentet noterar att betalningarna uppgick till 1 538 531 527 EUR, vilket innebar att genomförandegraden för betalningsbemyndigandena var 84,4 %, vilket är en ökning med 0,7 % jämfört med året innan.

10.  Europaparlamentet understryker att de förfallna anslagen för 2016, som uppgår till 14 769 811 EUR, främst gällde löner och andra rättigheter samt, återigen, utgifter för byggnader.

11.  Europaparlamentet konstaterar att under budgetåret 2016 godkändes sju överföringar i enlighet med artiklarna 27 och 46 i budgetförordningen(9), vilka uppgick till 66 655 000 EUR eller 3,6 % av de slutliga anslagen. Parlamentet konstaterar med oro att merparten av sådana överföringar återigen hängde samman med parlamentets fastighetspolitik, och särskilt byggprojektet Konrad Adenauer. Parlamentet anser att nivån på uppsamlingsöverföringarna fortsätter att vara mycket hög. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att man genom en ändamålsenlig förvaltning av budgeten bör kunna minska sådana överföringar till ett nödvändigt minimum. Parlamentet efterlyser med eftertryck att fastighetspolitiken fastställs med tillräcklig tydlighet inom ramen för budgetstrategin.

Revisionsrättens yttranden över räkenskapernas tillförlitlighet för budgetåret 2016 samt lagligheten och korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna

12.  Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten gör en särskild bedömning av administrativa och andra utgifter som ett enda verksamhetsområde för samtliga EU-institutioner. Parlamentet påpekar att administrativa och därmed sammanhängande utgifter omfattar utgifter för personal (löner, ersättningar och pensioner), som utgör 60 % av de totala administrativa utgifterna, samt utgifter för byggnader, utrustning, energi, kommunikation och informationsteknologi.

13.  Europaparlamentet påminner om att granskningen omfattade ett representativt urval av 100 betalningstransaktioner, inbegripet ett riskbaserat urval av 20 åtaganden som godkändes i slutet av budgetåret 2016 och automatiskt överfördes till 2017, för att kontrollera att budgeten hade använts enligt principen om ettårighet.

14.  Europaparlamentet noterar utifrån revisionsrättens rapport att de samlade revisionsbevisen visar att utgifterna för administration inte innehåller några väsentliga fel. Parlamentet noterar att på grundval av 12 kvantifierade fel uppskattas felnivån i rubrik 5 i den fleråriga budgetramen för administration till 0,2 % (en minskning från 0,6 % 2015).

De politiska gruppernas förvaltning av medel

15.  Europaparlamentet påminner om att de politiska grupperna är ansvariga inför parlamentet för att förvalta de medel som har anslagits till dem, inom ramen för de befogenheter som de tilldelats av presidiet. Parlamentet noterar med oro att revisionsrätten konstaterade brister i kontrollerna av godkännandet och regleringen av utgifter för gruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF) och att betalningar hade gjorts utan att omfattas av ett kontrakt som upprättats efter ett upphandlingsförfarande. Parlamentet betonar att den externa revisorn ”Ernest and Young” utfärdade ett uttalande med reservation. Parlamentet uppmanar presidiet att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet eventuell återbetalning, när det gäller ENF-gruppen,

16.  Europaparlamentet noterar de särskilda iakttagelserna avseende parlamentet i revisionsrättens årsrapport för 2016. Parlamentet noterar att för en betalning till en politisk grupp fann revisionsrätten brister i kontrollerna av godkännandet och regleringen av utgifter som uppkom under 2015 men reglerades 2016. Parlamentet noterar dessutom att revisionsrätten konstaterade att betalningar hade gjorts utan att omfattas av ett kontrakt som upprättats efter ett upphandlingsförfarande. Parlamentet noterar slutligen att revisionsrätten upptäckte liknande brister i en transaktion som rörde en annan politisk grupp 2015.

17.  Europaparlamentet noterar parlamentets svar till revisionsrätten under det kontradiktoriska förfarandet. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att hålla det ansvariga utskottet underrättat om genomförandet av sin rekommendation att se över ramen för övervakning av genomförandet av budgetanslag till de politiska grupperna och att mer effektivt övervaka hur de tillämpar reglerna för godkännande och reglering av utgifter och hur de genomför upphandlingsförfaranden.

18.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets generalsekretariat att fortsätta att göra ytterligare insatser för att hjälpa de politiska grupperna att förbättra sin interna ekonomiska förvaltning och ge dem bättre vägledning. Parlamentet uppmanar de politiska grupperna att ytterligare förbättra tillämpningen av de relevanta bestämmelserna för godkännande och reglering av utgifter samt att förbättra och ytterligare harmonisera hur de genomför upphandlingsförfaranden.

Internrevisorns årsrapport

19.  Europaparlamentet noterar att internrevisorn vid det offentliga sammanträde som hölls den 23 januari 2018 i det ansvariga utskottet presenterade sin årsrapport, och meddelade att han under 2016 hade utfört granskningar om

   översyn av projektet för det nya systemet för ekonomisk förvaltning – fas 3,
   uppföljning av oavslutade åtgärder från internrevisionsrapporter,
   den audiovisuella sektorn,
   rekryteringsförfarande för tjänstemän och tillfälligt anställda,
   extern expertis i samband med byggprojekt i generaldirektoratet för infrastruktur och logistik (GD INLO),
   verksamhetsrapportering,
   rekryteringsförfarande för kontraktsanställda,
   it-infrastruktur och it-drift: inventering av it-datacentrumet och förvaltning av extern expertis.

20.  Europaparlamentet påminner om att den årliga verksamhetsrapporten utgör en hörnsten i parlamentets förvaltningsstruktur. Parlamentet betonar att efter granskningen av verksamhetsrapporteringsprocessen, som var inriktad på ändamålsenligheten i de årliga verksamhetsrapporterna som ett verktyg för rapportering om ansvarighet och resultat, utfärdade internrevisorn följande rekommendationer:

   En integrerad ram för planering och rapportering bör antas. Den bör omfatta både fastställandet av strategiska mål och varje generaldirektorats årliga operativa mål, fastställa centrala resultatindikatorer och förbättra resultatrapporteringen i de årliga verksamhetsrapporterna.
   Generalsekreteraren bör utse en tjänst som ska ha ett utökat mandat för samordning och övervakning av verksamhetsrapporteringen.
   Bedömningen av ramen för internkontroll och rapporteringen om denna bör förbättras genom att det utses en internkontrollsamordnare i varje generaldirektorat, som ska ge lämplig vägledning och verktyg till generaldirektoraten och säkerställa en konsekvent rapportering om internkontrollen i de årliga verksamhetsrapporterna.
   Parlamentsspecifika riktlinjer för utarbetandet av revisionsförklaringen och en bedömning av behovet av att göra eventuella reservationer bör antas.

21.  Europaparlamentet noterar att 2016 års uppföljningsförfarande ledde till att 22 av de 48 oavslutade åtgärderna godkändes som avslutade och att riskprofilen för de oavslutade åtgärderna fortsatte att minska successivt under 2016. Parlamentet noterar särskilt att i slutet av året fanns 10 av de 26 oavslutade åtgärderna i kategorin ”betydande risk”, och de återstående 16 i kategorin ”måttlig risk ”.

Uppföljning av resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2015

22.  Europaparlamentet noterar de skriftliga svaren på resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2015 som budgetkontrollutskottet erhöll den 4 oktober 2017, och generalsekreterarens presentation av svaren på de olika frågorna och önskemålen i parlamentets resolution om ansvarsfrihet för budgetåret 2015, samt den diskussion med ledamöterna som följde. Parlamentet betonar vikten av att ha mer regelbundna diskussioner med generalsekreteraren om frågor som rör parlamentets budget och dess genomförande i budgetkontrollutskottet.

23.  För att öka transparensen inom institutionen, och särskilt när det gäller dess beslutsförfarande, betonar Europaparlamentet än en gång att det är nödvändigt att underlätta och göra det arbete som utförs av parlamentets interna beslutsorgan, särskilt presidiet, och framför allt beslutsförfarandet, mer tillgängligt. Parlamentet begär att presidiets föredragningslistor ska offentliggöras på intranätet i god tid och att sammanträdesprotokollen ska offentliggöras mycket snabbare. Parlamentet konstaterar att det inte är nödvändigt att vänta med offentliggörandet tills de är översatta till samtliga språk. Parlamentet gratulerar kvestorskollegiet till de framsteg som gjorts på detta område, särskilt när det gäller dess nya policy att offentliggöra sina beslut.

24.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att översända denna resolution till presidiet, och att då understryka alla begäranden om åtgärder eller beslut som ska vidtas eller fattas av presidiet. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att utarbeta en handlingsplan och en tidsplan som gör det möjligt för presidiet att följa upp och/eller reagera på rekommendationerna i parlamentets ansvarsfrihetsresolutioner och att inkludera resultaten i det årliga övervakningsdokumentet. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att i god tid rapportera till budgetutskottet och budgetkontrollutskottet om alla projekt med betydande budgetkonsekvenser som har lagts fram för presidiet.

25.  Europaparlamentet beklagar dock att många av rekommendationerna i resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2015(10) inte har följts upp och att inga skäl eller motiveringar till detta har angetts. Parlamentet är djupt bekymrat över att varken presidiet eller generalsekreteraren har offentliggjort någon lägesrapport eller gjort tillräckliga framsteg i fråga om flera begäranden om åtgärder som ska vidtas eller beslut som ska fattas av dem.

26.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till presidiet att följa upp alla ansvarsfrihetsbeslut i enlighet med artikel 25 och bilaga IV i arbetsordningen och artiklarna 6 och 166 i budgetförordningen.

27.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sina båda resolutioner om ansvarsfrihet för budgetåren 2014(11) och 2015 bad om en teknisk lösning som gör det möjligt för ledamöterna att använda sin egen sida på parlamentets webbplats för att frivilligt offentliggöra möten med företrädare för intressegrupper. Parlamentet uppmanar parlamentets presidium och generalsekreterare att möjliggöra detta utan någon ytterligare fördröjning.

28.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att informera ledamöterna om framstegen när det gäller iPACS-projektet (som syftar till att stärka och modernisera skyddet av parlamentets personal, byggnader och tillgångar). Parlamentet noterar att detta projekt antogs genom presidiets beslut av den 9 mars 2015. Parlamentet understryker vikten av att kunna avgöra huruvida ett projekt av så grundläggande betydelse för parlamentet – och som har kostat en så stor summa pengar – är på rätt väg.

29.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att vidta åtgärder för att hantera den avsevärda ökningen av hotellpriserna i Strasbourg – priser som har ökat drastiskt från år till år med en särskilt markerad kulmen under sammanträdesperioderna. Parlamentet rekommenderar åtgärder för att underlätta transporter mellan Strasbourg och den tyska sidan av gränsen, där priserna är betydligt lägre (eventuellt genom en busstransport mellan Kehl och parlamentets byggnad).

30.  Europaparlamentet välkomnar generalsekreterarens initiativ om att se över strategin för krishantering och verksamhetskontinuitet för att bygga upp parlamentets motståndskraft för att bättre kunna möta eventuella större incidenter (av vilket slag det än är, men som avser exempelvis it, säkerhet eller lokaler) som påverkar parlamentets verksamhet, vilket återspeglas i presidiets beslut av den 3 maj 2016.

Parlamentets ansvarsfrihet för 2016

31.  Europaparlamentet noterar den diskussion som fördes den 23 januari 2018 mellan vice talmannen med ansvar för budgeten, generalsekreteraren och budgetkontrollutskottet i närvaro av internrevisorn, inom ramen för beviljandet av ansvarsfrihet för parlamentet för budgetåret 2016.

32.  Europaparlamentet noterar att till följd av den folkomröstning som hölls den 23 juni 2016 i Förenade kungariket diskuterade presidiet konsekvenserna vid sitt sammanträde den 4 juli 2016. Parlamentet noterar att talmannens ståndpunkt är att så länge Förenade kungariket fortfarande är en fullvärdig medlem av unionen ska brittiska ledamöter och parlamentsanställda omfattas av exakt samma rättigheter och skyldigheter som alla andra ledamöter och all annan personal inom institutionen. Parlamentet noterar att denna ordning måste vara flexibel och anpassas till alla tänkbara utfall av brexitförhandlingarna. Parlamentet noterar att situationen för brittiska ledamöter och parlamentsanställda kan komma att ändras under den övergångsperiod som ännu inte fastställts.

33.  Europaparlamentet konstaterar att resultatet av folkomröstningen hade en betydande inverkan på utskottens sekretariat, forskningsenheter och de övergripande tjänsterna i de politiska generaldirektoraten. Parlamentet noterar att parlamentets tjänster utarbetat analytiska underlag baserat på undersökningsarbete för att bedöma effekterna av Förenade kungarikets utträde för politikområden och lagstiftning inom sina respektive områden. Parlamentet konstaterar dessutom att det kommande arbetet i denna fråga är rättsligt mycket komplicerat, samt att den sakkunskap som har byggts upp i utskottens sekretariat och utredningsavdelningarna nu kan utnyttjas under de följande etapperna av utträdesprocessen på grundval av de politiska beslut som fattas.

34.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade samarbetet på säkerhetsområdet mellan parlamentet och de nationella myndigheterna i värdländerna, särskilt de belgiska myndigheterna.

35.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att förhandla med de belgiska järnvägarna om att erbjuda fler direkta tågförbindelser mellan järnvägsstationen Bruxelles-Luxembourg och Zaventem-flygplatsen, vid de tidpunkter då många ledamöter anländer och avreser för att spara in restid och minska ledamöternas koldioxidavtryck. Parlamentet uppmanar sekretariatet att främja tågresor för ledamöterna.

36.  Europaparlamentet påminner om att öppenhet gentemot allmänheten är kännetecknande för parlamentet. Parlamentet stöder omorganiseringen och förbättringen av ingångarna till alla parlamentets byggnader på de tre arbetsorterna baserat på ett nytt säkerhetskoncept som garanterar en säker arbetsmiljö för den parlamentariska verksamheten samtidigt som parlamentets öppenhet bibehålls. Parlamentet noterar att dessa ingångar, som moderniserades 2015, har utrustats med nya behörighetskontrollsystem och integrerats i det nya centrala integrerade kontrollsystemet för fysiskt tillträde. Parlamentet betonar att ingången till Louise Weiss-byggnaden i Strasbourg (LOW) är en av de mest använda ingångarna för ledamöter, EU-anställda och besökare under sammanträdesperioderna. Parlamentet betonar att den i praktiken är den mest synliga ingången i Strasbourg. Parlamentet beklagar att den ”tillfälliga” säkerhetskontrollen vid ingången till LOW-byggnaden i praktiken blivit permanent. Parlamentet uppmanar med eftertryck generalsekreteraren att föreslå alternativ för att göra det enklare att komma in i LOW-byggnaden, samtidigt som säkerhetsnivån och fördelarna med denna ingång bibehålls.

37.  Europaparlamentet noterar att den uppmärksamhet som fästs vid resultatbaserad budgetering fortfarande varierar mellan generaldirektoraten, och fortfarande befinner sig i en inledningsfas inom delar av administrationen. Generalsekreteraren uppmanas att säkerställa att tydliga och mätbara mål fastställs och följs upp i hela administrationen.

38.  Europaparlamentet beklagar att enligt revisionsrätten uppgår kostnaderna för att parlamentets verksamhet bedrivs på olika geografiska orter till 114 miljoner EUR per år. Parlamentet noterar i sitt betänkande av den 20 november 2013 om lokalisering av säten för unionens institutioner(12) att 78 % av alla tjänsteresor som görs av parlamentets anställda uppstår som en direkt följd av att parlamentets tjänster är geografiskt utspridda. Parlamentet påminner om att miljöpåverkan av denna spridning uppskattas uppgå till mellan 11 000 och 19 000 ton koldioxidutsläpp. Parlamentet beklagar att 2016 uppgick den totala kostnaden enbart för ersättningar för ledamöternas resekostnader för plenarsammanträdena i Strasbourg till så mycket som 21 352 262 EUR. Parlamentet uppmanar rådet att hitta en lösning i riktning mot ett enda säte för Europaparlamentet för att inte slösa med skattebetalarnas pengar.

39.  Europaparlamentet noterar offentliggörandet av sju rapporter om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder, liksom fem utvärderingar av det europeiska mervärdet som slutfördes 2016.

40.  Europaparlamentet noterar översynen av ersättningarna till de ackrediterade assistenterna för deras tjänsteresor mellan parlamentets tre arbetsorter. Parlamentet noterar att för parlamentets tjänstemän och övriga anställda är den högsta hotellkostnaden för tjänsteresor till Strasbourg 180 EUR och dagtraktamentet är 102 EUR, det vill säga ett totalt belopp på 282 EUR per dag, medan dessa belopp för de ackrediterade assistenterna är minskade till 137 EUR, 160 EUR respektive 183 EUR per dag för samma utgifter, efter beslut av ledamoten. Parlamentet påminner dock om att de ackrediterade assistenterna har rätt till samma traktamente som tjänstemän och övriga parlamentsanställda för resor till andra destinationer än Strasbourg. Parlamentet uppmanar presidiet, för tredje året i rad och för att garantera lika behandling av alla arbetstagare, att vidta snabba åtgärder för att anpassa dagtraktamentet för ackrediterade assistenter på tjänsteresa i Strasbourg till tjänstemännens och övriga anställdas dagtraktamente. Parlamentet upprepar sin begäran till presidiet att vidta åtgärder för att åstadkomma full samstämmighet mellan tjänstemännens, övriga anställdas och de ackrediterade assistenternas traktamenten.

41.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende generalsekreteraren villighet att hitta en lösning och upprepar sin uppmaning att hitta en fungerande lösning för de ackrediterade assistenter som efter att ha arbetat två valperioder utan avbrott inte kommer att ha rätt till det europeiska pensionssystemet när de når pensionsåldern i slutet av denna valperiod på grund av omständigheter som varken de själva eller de ledamöter som anställt dem råder över, eftersom de inte kommer att ha uppnått de tio tjänsteår som krävs på grund av det tidigarelagda parlamentsvalet 2014 och förseningarna i godkännandet av deras nya kontrakt, eftersom arbetsbelastningen var så hög för personaladministrationen efter valen 2009 och 2014. Parlamentet begär därför att två valperioder ska anses utgöra tio år i aktiv tjänst. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att informera generaldirektoratet för personal (GD PERS) att utan dröjsmål söka efter möjliga lösningar och att hålla företrädare för de ackrediterade assistenterna informerade om och involverade i processen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag före den 1 september 2018 för att lösa denna fråga.

42.  Europaparlamentet noterar att vissa ersättningar för resor betalas ut mycket sent och föreslår att lösningar för att betala ut dem inom en rimlig tidsram bör undersökas.

43.  Europaparlamentet anser att det är lämpligt att behålla den lilla ökningen av anslagen under budgetpost 422 ”Utgifter för assistentstöd till ledamöterna”, särskilt med hänsyn till att arbetsbördan ökat till följd av brexit, det ökande antalet trepartsmöten, det ökande antalet tillfälliga och särskilda utskott, som nått en historisk nivå med 25 ständiga och tillfälliga utskott, och det faktum att det komplexa paketet med lagstiftningsförslag som rör den fleråriga budgetramen sammanfaller med slutet av valperioden.

44.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att till kommissionen överlämna den rapport om utvärderingen av den nya stadgan för ackrediterade assistenter som utarbetades till följd av den resolution som antogs den 28 april 2016 om ansvarsfrihet för budgetåret 2014 och som avses i artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 160/2009(13).

45.  Europaparlamentet uppmuntrar presidiet att vid utvärderingen av de nya reglerna om besöksgrupper som infördes förra året avskaffa möjligheten att utse ackrediterade assistenter till gruppchefer eftersom det medför yrkesmässiga, rättsliga, etiska och dataskyddsaspekter.

46.  Europaparlamentet konstaterar att praktikanter som anställs av ledamöter har ett privaträttsligt avtal med ledamoten, vilket inte ger dem rätt att ha en status i parlamentet som motsvarar den som andra kategorier av parlamentsanställda har eller att få stipendier från parlamentet (Schuman-praktik). Parlamentet beklagar att det inte finns någon mekanism eller rättslig ram inom generaldirektoratet för ekonomi (GD FINS) för att inrätta ett system för direkta förskottsbetalningar till sådana praktikanter före en tjänsteresa, även om sådana system finns för alla övriga anställda – mot bakgrund av att de av naturliga skäl knappt har råd att betala dessa utgifter direkt ur egen ficka. Parlamentet understryker att ledamöterna kan nå en överenskommelse om förskottsbetalningar med praktikanten och betalningsombudet från fall till fall. Parlamentet noterar dock att många ledamöter inte utnyttjar de tjänster som tillhandahålls av ett betalningsombud för att ersätta sina praktikanter, och uppmanar parlamentet att så snart som möjligt utvärdera huruvida ett sådant system med direktbetalningar skulle kunna genomföras.

47.  Europaparlamentet noterar med oro att i detta långt framskridna skede av valperioden har mer än hälften av ledamöterna fortfarande inte någon meritförteckning i sina profiler på parlamentets officiella webbplats. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att vidta omedelbara åtgärder för att se till att meritförteckningarna för samtliga ledamöter finns på den officiella webbplatsen.

48.  Europaparlamentet påminner om att mandatet för ledamöterna av parlamentet är oförenligt med ett antal uppdrag, däribland ett mandat i ett nationellt parlament. Parlamentet begär att nödvändiga bestämmelser utarbetas för nästa valperiod för att utesluta möjligheten för ledamöterna att inneha ytterligare ett mandat i ett regionalt parlament i en medlemsstat med lagstiftningsbefogenheter som kräver ett liknande åtagande i fråga om arbetstid från ledamöternas sida.

49.  Europaparlamentet anser att för att få mer oberoende och tillförlitliga yttranden och studier behövs det bestämmelser om intressekonflikter för experter som anlitas av parlamentets utskott.

50.  Europaparlamentet påminner om att i samband med ansvarsfrihetsförfarandena för budgetåren 2014 och 2015 konstaterades det att parlamentets webbplats inte är särskilt användarvänlig och mot denna bakgrund uppmanar parlamentet generaldirektoratet för kommunikation (GD COMM) att utan dröjsmål förbättra sin webbplats och att införa en mer effektiv sökmotor. Parlamentet betonar att framsteg fortfarande måste göras i fråga om webbplatsens attraktivitet och dragningskraft och att det fortfarande krävs ytterligare insatser för att diversifiera de tillgängliga plattformarna för sociala medier. Parlamentet efterlyser genomförandet av en ny strategi som utnyttjar alla de möjligheter som sociala medier i alla dess former erbjuder.

51.  Europaparlamentet noterar den nya uppdragsbeskrivningen för informationskontoren, som numera kallas ”förbindelsekontor” (antaget av presidiet i november 2017). Parlamentet understryker med kraft att förbindelsekontorens huvudsakliga funktion är att informera och kommunicera lokalt på uppdrag av parlamentet, i syfte att tillhandahålla information om unionen och dess politik genom externa intressenters verksamhet på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet understryker behovet av att optimera användningen av ny teknik och nya modeller för kommunikation, och att dra nytta av förbindelsekontorens privilegierade geografiska läge nära medborgarna för att ytterligare intensifiera verksamheten på lokal nivå, t.ex. anordnandet av debatter med ledamöter och det civila samhället, i syfte att lyssna på människor och engagera dem. Parlamentet påpekar att diskussioner på nätet och uppmärksamhet från mediernas sida till följd av sådana händelser bör bidra till att man når ut ännu bättre till medborgarna. Parlamentet vill se en förbättring av strategin som parlamentet antog med avseende på informationskontoren och uppmanar med eftertryck GD COMM att tackla problemet med obalansen mellan de belopp som läggs på byggnader och personalkostnader i förhållande till dessa kontors centrala funktioner, det vill säga direkt kommunikation med lokala intressenter och medborgare.

Generaldirektoratet för kommunikation

52.  Europaparlamentet påminner om att GD COMM:s främsta resultatindikator är den totala synlighet eller exponering som uppnåtts över hela spektrumet av parlamentets kommunikationsplattformar och kommunikationskanaler. Parlamentet noterar att när det gäller parlamentets närvaro i medierna och den genomsnittliga täckningen per månad skedde en ökning med 12 % jämfört med 2015, och med 7 % jämfört med valåret 2014. Parlamentet konstaterar dessutom förbättringen när det gäller parlamentets användning av sociala medier, samt åtgärderna för att höja medvetenheten bland unga människor. Parlamentet påpekar dock att parlamentets kommunikationsverksamhet bör fortsätta att förbättras, framför allt bör parlamentet nå ut effektivare i sociala medier, som för närvarande ligger under de standarder som förväntas av en parlamentarisk institution. Parlamentet understryker att särskilt med tanke på valet till Europaparlamentet 2019 måste en övergripande strategi för sociala medier utarbetas och genomföras. Parlamentet betonar att denna strategi måste återspegla det arbete parlamentet utför, samtidigt som hänsyn tas till de många intressen, farhågor och idéer om Europas framtid som medborgarna ger uttryck för.

53.  Europaparlamentet noterar att GD COMM har inlett ett nytt flerårigt arbetsprogram för bidrag inom medier och anordnande av evenemang som omfattar perioden 2016–2019. Parlamentet konstaterar att när det gäller beviljandet av bidrag i mediekategorin inrättades 102 ramavtal om partnerskap och 48 bidragsansökningar godkändes till ett totalt belopp på 3,99 miljoner EUR. Parlamentet noterar att på området för anordnande av evenemang valdes 18 projekt ut för tilldelning av bidrag till ett totalt värde av 0,8 miljoner EUR. Parlamentet uppmanar GD COMM att fokusera på en mer aktiv hållning gentemot personer som inte automatiskt är intresserade av parlamentets verksamhet eller som till och med är skeptiska till dess funktion.

54.  Europaparlamentet noterar de betydande tekniska och redaktionella förbättringarna av parlamentets officiella webbplats, särskilt när det gäller webbplatsens sökmotoroptimering. Parlamentet gratulerar GD COMM till dessa framsteg men tillägger att framstegstakten fortfarande är alltför långsam. Parlamentet noterar att projektet för följsam webbdesign och projektet att förnya plattformen för direktuppspelning och beställvideo – som syftar till att ge webbplatsen en ny utformning så att den blir anpassad till alla typer av enheter – inleddes 2016 och har genomförts framgångsrikt för delar av webbplatsen. Parlamentet vill se en fortsättning på dessa projekt och att de genomförs för alla delar av parlamentets webbplats. Parlamentet noterar att mycket återstår att göra för att skapa en effektiv webbplats och ett effektivt kommunikationsverktyg. Parlamentet understryker att förnyelsen måste ske i god tid eftersom synligheten och tillgängligheten till parlamentet bör vara på plats i god tid före, men allra senast vid det kommande valet till Europaparlamentet 2019. Parlamentet betonar att en transparent och tillgänglig webbplats är avgörande för att medborgarna ska involvera sig.

55.  Europaparlamentet noterar en betydande ökning av antalet förfrågningar som lämnats in till enheten för medborgarnas förfrågningar (AskEP) sedan 2014, främst på grund av till synes samordnade kampanjer om aktuella frågor. Parlamentet föreslår att ledamöterna uppmärksammas på parlamentets svar eftersom de kanske inte känner till att de finns.

56.  Europaparlamentet uppmärksammar den senaste Eurobarometerundersökningen som beställts av parlamentet, där en specifik fråga om bilden av parlamentet ställdes. Parlamentet gläder sig över att enligt undersökningen ökar andelen medborgare som har en positiv bild av parlamentet från 25 % (2016) till 33 % (2017). Parlamentet noterar med tillfredsställelse att den mer positiva bilden av parlamentet direkt motsvaras av en minskning av den ”negativa uppfattningen” med 7 procentenheter från 28 % (2016) till 21 % (2017). Parlamentet påpekar att trots tydliga tecken på förbättringar återstår mycket att göra.

57.  Europaparlamentet uppmuntrar presidiet att vid bedömningen av de nya reglerna om besöksgrupper som infördes förra året avskaffa möjligheten att utse ackrediterade assistenter till gruppledare.

58.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av systemet för att beräkna ersättningen av resekostnaderna för besöksgrupper som finansieras av ledamöter, både i syfte att säkerställa likabehandling av alla unionsmedborgare och främja användningen av mer miljövänliga transportmedel, med tanke på att det nuvarande systemet, som bygger på beräkning av körsträcka, varken tar hänsyn till den isolering och de geografiska hinder som påverkar vissa områden i unionen eller täcker kostnaderna för resor till platser där det finns snabbare och mer miljövänliga transportmedel.

59.  Europaparlamentet noterar att den 31 december 2016 arbetade sammanlagt 5 375 tjänstemän och tillfälligt anställda vid generalsekretariatet (en ökning med 16 jämfört med den 31 december 2015) och sammanlagt 806 tjänstemän och tillfälligt anställda arbetade inom de politiska grupperna (en ökning med 35 jämfört med den 31 december 2015). Parlamentet noterar att inklusive kontraktsanställda ansvarade GD PERS för 9 617 anställda (en ökning med 264 jämfört med den 31 december 2015).

60.  Europaparlamentet noterar att 57 tjänster ströks i parlamentets tjänsteförteckning den 1 januari 2016, i enlighet med 2014 års översyn av tjänsteföreskrifterna och den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

Generaldirektoratet för personal

61.  Europaparlamentet välkomnar att främjande av lika möjligheter fortsätter att vara en viktig komponent i parlamentets policy för förvaltning av personalresurserna. Parlamentet noterar att handlingsplanen för främjande av jämställdhet och mångfald, som godkändes av presidiet 2015, fortsatte att genomföras under 2016, tillsammans med dess specifika mål och alla andra därmed sammanhängande åtgärder.

62.  Europaparlamentet välkomnar att en färdplan för jämställdhet inom Europaparlamentets generalsekretariat har antagits. Parlamentet noterar att färdplanen innehåller konkreta åtgärder och en tydlig tidsplan för specifika åtgärder när det gäller förvaltning, fortbildning, åtgärder för att öka medvetenheten om jämställdhet, åtgärder för balans mellan arbetsliv och privatliv och en regelbunden övervakning av en jämn könsfördelning genom statistik.

63.  Europaparlamentet välkomnar att jämställdheten mellan könen bland de enhetschefer som utnämndes av generalsekreteraren ökade från 21 % 2006 till 36 % 2016 och att de tjänster som kvinnor har fått tenderar att uppvisa en tillfredsställande förbättring av kvaliteten på tjänster som tilldelats kvinnor.

64.  Europaparlamentet beklagar att könsfördelningen på generaldirektörsnivå sjönk från 33,3 % / 66,7 % 2015 till 16,7 % / 83,3 % år 2016. Parlamentet noterar att könsfördelningen på direktörsnivå förblev stabil mellan 2015 och 2016 och uppgick till 29,2 % / 70,8 % respektive 29,8 % / 70,2 %. Parlamentet anser att denna förändring är oförenlig med färdplanen för jämställdhet inom Europaparlamentets generalsekretariat.

65.  Europaparlamentet konstaterar att för viss verksamhet, såsom drift av personalmatsalar och lokalvård, har utläggning på entreprenad varit det alternativ som parlamentet föredragit, och till följd av detta kan antalet externt anställda som arbetar i parlamentets lokaler för vissa generaldirektorat till och med vara större än antalet tjänstemän.

66.  Europaparlamentet påpekar på nytt att extern personal inte bör sättas in för att kompensera för den minskning av antalet tjänster som man enades om i samband med översynen 2014 av tjänsteföreskrifterna och den nuvarande fleråriga budgetramen.

67.  Europaparlamentet noterar att vid utgången av 2016 fanns det 1 924 ackrediterade assistenter som arbetade vid parlamentet, jämfört med 1 791 ett år tidigare. Parlamentet efterlyser särskild uppmärksamhet när det gäller de rättigheter som ackrediterade assistenter och lokala assistenter har, eftersom deras kontrakt är direkt kopplade till mandatet för de ledamöter som de stöder, med tanke på att ackrediterade assistenter har anställningsavtal med parlamentet, medan lokala assistenter omfattas av olika former av nationell lagstiftning.

68.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin oro över den påstådda praxis som innebär att ledamöter tvingar ackrediterade assistenter att göra tjänsteresor, särskilt till Strasbourg, utan reseförordnanden och utan ersättning för tjänsteresan eller helt enkelt utan ersättning för resekostnaderna. Parlamentet anser att sådan praxis ger utrymme för missbruk eftersom ackrediterade assistenter som reser utan reseförordnande förutom att de själva måste stå för kostnaderna inte heller omfattas av arbetsplatsförsäkringen. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att undersöka denna påstådda praxis och rapportera om detta senast i slutet av året.

69.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till talmanskonferensen och presidiet att ompröva möjligheten för ackrediterade assistenter att, på vissa villkor, följa med ledamöter i parlamentets officiella delegationer och på officiella uppdrag, såsom redan har begärts av flera ledamöter. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att undersöka budgetkonsekvenserna och organisationen och logistiken i samband med dessa resor.

70.  Europaparlamentet noterar att parlamentet tillhandahåller en budget till personalkommittén, och efterlyser en liknande budget till de ackrediterade assistenternas kommitté, eftersom de utför uppgifter i enlighet med stadgan för Europaparlamentets ledamöter och dess tillämpningsföreskrifter som är till nytta för samtliga institutioner och ledamöter.

71.  Europaparlamentet uppmanar administrationen att involvera de ackrediterade assistenternas kommitté i beslutsprocessen om alla bestämmelser som antingen enbart berör ackrediterade assistenters kommitté eller generellt berör alla andra kategorier av anställda som personalkommittén företräder.

72.  Europaparlamentet välkomnar intresset för att behålla personal med brittiskt medborgarskap som har blivit EU-tjänstemän, och uppmanar generalsekreteraren att rapportera om potentiella risker för brittisk personal och om hur man gör för att se till att brittisk personal inte påverkas negativt av brexit, och att deras lagstadgade, avtalsbaserade och förvärvade rättigheter garanteras till fullo.

73.  Europaparlamentet konstaterar att i enlighet med det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(14) ströks 57 tjänster från parlamentets tjänsteförteckning för 2016, i linje med kravet på en femprocentig personalminskning. Parlamentet noterar att ytterligare två tjänster har strukits för att överföras till kommissionen inom ramen för interinstitutionella it-projekt. Parlamentet noterar vidare att parlamentet skulle ha minskat sin tjänsteförteckning med ytterligare 76 tjänster per den 1 januari 2017 till följd av budgetmyndighetens beslut.

74.  Europaparlamentet anser att som en reaktion på #metoo-kampanjen bör parlamentet uppnå nolltolerans mot våld i varje form, vare sig det är strukturellt, sexuellt, fysiskt eller psykiskt. Parlamentet kräver därför

   fullständig ansvarsskyldighet för förövare och fullständig uttömning av alla tillgängliga påföljder och sanktioner,
   inrättandet av en central byrå för klagomål för att rapportera fall av trakasserier,
   tillgång för alla till en oberoende kommitté för trakasserier i parlamentet som inte kopierar de interna maktstrukturerna genom att ha ledamöter som medlemmar,
   skydd för offren och för dem som rapporterar sådant våld, som ger dem full anonymitet och diskretion,
   psykologiskt stöd till offer från ett centralt kontor i parlamentet med läkare, socialarbetare och rådgivare,
   obligatorisk utbildning om sexuella trakasserier och mobbing för ledamöter och tjänstemän i ledande ställningar,
   utbildning och information till anställda för att hjälpa dem att upptäcka sexuella trakasserier och säkerställa att de får kännedom om sina rättigheter.

75.  Europaparlamentet anser att det relativt låga antal klagomål om trakasserier som lämnades in under 2016 både till den rådgivande kommittén för förebyggande av mobbning och trakasserier och av ackrediterade assistenter skulle kunna tyda på en brist på lämpliga kanaler. Parlamentet betonar att det finns två typer av trakasserier som erkänns i tjänsteföreskrifterna (mobbning och sexuella trakasserier). Parlamentet anser att kampen mot alla former av trakasserier bör vara en av generalsekreterarens främsta prioriteringar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang generalsekreterarens förslag att införa ett nätverk av oberoende konfidentiella rådgivare som kan kontaktas av ackrediterade assistenter, praktikanter som arbetar för ledamöter, personal från de politiska grupperna och all övrig personal och övriga praktikanter. Parlamentet konstaterar att dessa rådgivare kommer att väljas ut på grundval av sin sakkunskap och sociala kompetens, och genomgå specialutbildning. Parlamentet vill se en översyn av sammansättningen av de rådgivande kommittéer som handlägger klagomål om trakasserier för att säkerställa en jämlik representation av ledamöter, ackrediterade assistenter och personal, och en jämn könsfördelning. Parlamentet uppmanar presidiet att undersöka möjligheten att utse en extern revisor för att ytterligare förbättra de interna processerna.

76.  Europaparlamentet anser att det finns behov av ett oberoende organ med tillräckliga budgetresurser som kan offentliggöra information och ge råd och dit fall kan hänvisas, i syfte att hjälpa visselblåsare att använda de korrekta kanalerna för att lämna sina uppgifter om eventuella missförhållanden som påverkar unionens ekonomiska intressen, samtidigt som man värnar om konfidentialiteten för personerna i fråga och erbjuder dem stöd och rådgivning.

77.  Europaparlamentet påpekar på nytt den utsatta situationen för ackrediterade assistenter och praktikanter som är anställda av ledamöterna med avseende på de interna reglerna för att skydda visselblåsare. Parlamentet varnar generalsekreteraren för potentiella ekonomiska konsekvenser av parlamentets fortsatta underlåtenhet att tillhandahålla det nödvändiga skyddet för visselblåsare för ackrediterade assistenter som rapporterar om felaktigheter som ledamöter gjort sig skyldiga till. Parlamentet uppmanar med eftertryck generalsekreteraren att omedelbart ta itu med denna situation.

78.  Europaparlamentet efterlyser veckor som är avsatta för extern parlamentarisk verksamhet, som ska användas för utbildning, särskilt för ledamöternas assistenter, bland annat intensiva språkkurser.

79.  Europaparlamentet påpekar än en gång att parlamentet i praktiken är den enda institutionen som inte har infört flexibla arbetstider, vilket nästan alla institutioner, särskilt kommissionen, gjorde för många år sedan, med dokumenterade resultat i form av ökad produktivitet och bättre livskvalitet för de anställda. Parlamentet vill se att flexibla arbetstider införlivas i parlamentets arbetsvillkor så snart som möjligt och att budgetkontrollutskottet informeras om de framsteg som har gjorts för att uppnå detta mål.

80.  Europaparlamentet upprepar att med tanke på stipendiaternas inkomst bör de vara berättigade till större prisavdrag i parlamentets restauranger, i enlighet med parlamentets resolution om ansvarsfrihet för budgetåret 2015 (punkt 90).

81.  Europaparlamentet noterar med stor oro ledamöternas minskade efterfrågan på enskilda språkkurser i franska och särskilt spanska och italienska, framför allt sedan 2009. Parlamentet noterar att endast när det gäller kurserna i engelska och tyska har deltagarantalet förblivit stabilt och till och med ökat. Parlamentet påminner generalsekreteraren om flerspråkighetens betydelse i den europeiska integrationsprocessen och den roll som administrationen bör spela för att främja språkinlärning bland unionsmedborgarnas valda företrädare, eftersom språk också är ett viktigt verktyg för att förstå varandra och kommunicera i utövandet av ämbetet som parlamentsledamot. Parlamentet uppmanar administrationen att regelbundet informera ledamöterna på lämpligt sätt, utöver den nuvarande broschyren och den information som finns online, om alla möjligheter som erbjuds av parlamentet, med särskild tonvikt på kurser med interna språklärare i Bryssel och Strasbourg, eftersom detta är den lösning som är mest flexibel och mest förenlig med ledamöternas behov och arbetsvillkor och också ger bäst valuta för pengarna. Parlamentet uppmanar dessutom med eftertryck generalsekreteraren att tillhandahålla de medel som krävs för att främja flerspråkighet på detta område, bland annat genom att förbättra tillgången till interna språklärare och få ett slut på den osäkra situation som de står inför. Parlamentet noterar överföringen av ledamöternas fortbildningsenhet från GD FINS till GD PERS i syfte att skapa större synergi med den enhet för personalutbildning som redan finns inom GD PERS. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att hålla parlamentet underrättat om vilka särskilda resultat som detta förväntas leda till.

82.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att utarbeta en frivillig och transparent rörlighetspolicy som tar hänsyn till personalens intressen och kompetens inom ramen för en verklig strategi för karriärutveckling.

Generaldirektoratet för infrastruktur och logistik

83.  Europaparlamentet konstaterar att det uppdaterade förslaget till parlamentets fastighetsstrategi på medellång sikt, med beaktande av den senaste utvecklingen när det gäller byggnaderna i Luxemburg och Strasbourg, bör inriktas på byggnaderna i Bryssel och i synnerhet framtiden för Paul-Henri Spaak-byggnaden. Parlamentet uppmanar dessutom presidiet att utvärdera åldern på infrastrukturen i Salvador de Madariaga-byggnaden i Strasbourg. Parlamentet noterar dessutom att avgörande brexitrelaterade faktorer för fastställandet av den framtida fastighetspolitiken, såsom de potentiella konsekvenserna av brexit för flerspråkigheten, antalet tjänster för tjänstemän i tjänsteförteckningen och antalet ledamöter ännu inte är kända. Parlamentet konstaterar att en tillförlitlig planering kan göras först efter att brexitprocessen har avslutats. Parlamentet uppmanar presidiet att utforma riskreducerande strategier, med hänsyn till behovet av att motverka eventuella störningar som kan orsakas av den framtida utvecklingen av brexitförhandlingarna. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att föreslå en detaljerad plan över vart anställda som har sina kontor i byggnaderna kommer att flyttas om byggnaderna ska renoveras eller byggas om.

84.  Parlamentet uppmanar med eftertryck ansvariga tjänster att förklara hur de tänker genomföra uttalandet från parlamentet, rådet och kommissionen om deras byggnaders roll som gott exempel(15) inom ramen för direktivet om energieffektivitet, med tanke på den annalkande tidsfristen 2020.

85.  Europaparlamentet konstaterar att presidiet gav generalsekreteraren i uppdrag att utarbeta detaljerade förslag om möjliga alternativ för renoveringen av Paul-Henri Spaak-byggnaden. Parlamentet noterar dessutom att dessa förslag bör överväga alla möjligheter, även att inga åtgärder vidtas, renovering eller ombyggnad, och att förslagen bör åtföljas av detaljerade bedömningar av projektens genomförbarhet och hantera eventuella relevanta rättsliga frågor. Parlamentet noterar att de detaljerade förslag som utarbetas av GD INLO skulle läggas fram för presidiet i början av 2018.

86.  Europaparlamentet noterar att de flesta av parlamentets byggnader inte utformades och uppfördes med beaktande av kraven i eurokoderna för strukturell integritet, eftersom dessa normer inte existerade vid den tidpunkt då de uppfördes. Parlamentet noterar att de enda byggnader som överensstämmer med eurokodernas normer för strukturell integritet är Willy Brandt- och Wilfried Martens-byggnaderna. Parlamentet konstaterar att den risk som beror på de olika byggnadernas strukturrelaterade potentiella sårbarhet delvis minskas genom operativa åtgärder som vidtas av GD INLO och generaldirektoratet för skydd och säkerhet (GD SAFE), och att ytterligare organisatoriska förändringar planeras för att hantera detta problem.

87.  Europaparlamentet påminner om att presidiet vid sitt sammanträde den 11 april 2016 antog ett förslag om att internalisera ledamöternas transporttjänst. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att förfarandet för att internalisera chaufförstjänsten ledde till en kvalitativ och kvantitativ ökning av de tjänster som tillhandahålls ledamöterna samt effektiva och ändamålsenliga åtgärder i oförutsedda nödsituationer eller vid en plötslig ökning av efterfrågan. Parlamentet beklagar att principen om balans mellan könen inte iakttogs i rekryteringsprocessen för parlamentets transporttjänst. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att lägga fram förslag för att förbättra den nuvarande situationen. Parlamentet är dessutom oroat av att chaufförerna placerats i olika lönegrader och frågar presidiet om det planerar en harmonisering för att motverka eventuella orättvisa ersättningssystem.

88.  Europaparlamentet välkomnar införandet av testprojektet för digital överföring av styrkande handlingar mellan GD INLO:s initiativtagande tjänst och tjänsten för efterhandskontroll av de utgiftsåtaganden som görs av enheten för fastighetsunderhåll i Strasbourg. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att på grundval av dessa positiva erfarenheter utvidgades projektet till att omfatta enheten för fastighetsprojekt i Strasbourg. Parlamentet uppmanar GD INLO att i största möjliga mån fortsätta med genomförandet av den digitala överföringen av dokument i syfte att minska kostnaderna och öka de tillhörande tjänsternas effektivitet.

89.  Europaparlamentet noterar att översynen av priserna i parlamentets personalmatsal var nödvändig för att komma bort från subventionerade tjänster och övergå till en typ av avtal där leverantörerna av cateringtjänsterna står för hela den ekonomiska och kommersiella risken. Parlamentet välkomnar att parlamentets praktikanter även fortsättningsvis har rätt till ett avdrag på 0,50 EUR på huvudrätterna i alla restauranger med självservering i Bryssel och Luxemburg och ett avdrag på 0,80 EUR i Strasbourg. Parlamentet uppmanar GD INLO att övervaka framtida prishöjningar för att säkerställa att tjänsterna förblir lämpligt och rimligt prissatta.

90.  Europaparlamentet uppmärksammar bestämmelserna av den 13 december 2013 om parlamentets parkeringsplatser, samt parlamentets förstärkta åtagande till förmån för miljön. Parlamentet anser i detta sammanhang att policyn för parkering av de anställdas privata cyklar på parlamentets samtliga arbetsorter bör erbjuda fördelaktiga villkor, vilket för närvarande inte är fallet i dessa bestämmelser. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att vidta åtgärder i denna fråga, och begär att det i synnerhet i Strasbourg ska vara tillåtet att parkera cyklar i parlamentets parkeringshus, även under perioder utanför plenarsammanträdena, och att ett lämpligt och säkert område ska avsättas för detta ändamål.

91.  Europaparlamentet beklagar åter djupt beslutet att byta ut möblerna i ledamöternas och deras assistenters kontor i Bryssel. Parlamentet noterar att de flesta av möblerna är fullt funktionsdugliga och presentabla, och att det därför absolut inte finns något behov av att byta ut dem. Parlamentet anser att återkoppling från ett antal ledamöter – i motsats till en allmän enkät – inte i sig är tillräckligt för att motivera utbytet, och att de argument som läggs fram av administrationen i fråga om smak, mode eller föråldrad stil är lika otillräckliga. Parlamentet anser att enskilda möbler endast bör bytas ut om det finns tydliga tecken på försämring och större slitage eller för att undvika hälsorisker på arbetsplatsen av ett specifikt eller allmänt slag (såsom en eventuell utveckling av mer ergonomiska skrivbord eller kontorsstolar).

92.  Europaparlamentet påminner generalsekreteraren om resultatet av personalkommitténs undersökning om gemensamma kontor för personalen, som resulterade i 3 000 svar och att 80 % av personalen uttryckte att de motsätter sig gemensamma kontor. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att utarbeta en plan för samråd med personalen och att följa upp resultatet av undersökningen.

Generaldirektoratet för tolkning och konferenser

93.  Europaparlamentet konstaterar att i förhållande till de nya riktmärkena för tolkarnas arbetsinsatser fastställdes ett genomsnitt på 11 timmar per vecka som lägsta arbetsinsats och 17 timmar som högsta genomsnittliga arbetsinsats. Parlamentet noterar att det samlade genomsnittliga antalet timmar per vecka som de anställda tolkarna tillbringade i sina bås och utförde tolktjänster ökade från 11 timmar och 54 minuter 2014 till 13 timmar och 25 minuter 2016. Parlamentet noterar att 2014 var ett valår med mindre behov av tolkning. Parlamentet understryker att ökningen från 2014 till 2016 beror på att parlamentet återgick till sin normala rytm med utskotts-, grupp- och Strasbourgveckor och turkosa veckor. Parlamentet påminner om att när tjänsteföreskrifterna reviderades 2013 ökade veckoarbetstiden för all personal vid EU-institutionerna från 37,5 till 40–42 timmar, vilket även resulterade i en ökning av veckoarbetstiden inom tolktjänsten. Parlamentet uppmuntrar till framtida samarbete mellan fackföreningar och generalsekreteraren som bör inriktas på rättvisa arbetsvillkor, samtidigt som man säkerställer ett väl fungerande parlamentariskt arbete. Parlamentet påpekar att en överföring av befogenheter mellan generalsekreteraren och personalkommittén har inletts, och uppmanar med eftertryck alla parter att nå en överenskommelse. Parlamentet noterar att ökningen av åtagandebemyndigandena för ”övrig personal” delvis förklaras av det ökade behovet av extern tolkning under 2016 (2,2 miljoner EUR mer än 2015). Parlamentet noterar vidare att på grund av uppdragsreglerna råder det brist på tolkning till alla språk för sammanträden i de politiska grupperna och för utskottssammanträden. Parlamentet konstaterar slutligen att ändringar av planeringen av utskottssammanträden, som har resulterat i att många sammanträden hållits vid oregelbundna tidpunkter, delvis orsakats av begränsad flexibilitet när det gäller en effektiv användning av tolkningskapaciteten.

94.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att presidiet antog en strategi för modernisering av konferensförvaltningen, som lagts fram av generalsekreteraren. Parlamentet konstaterar att enligt strategin ska det finnas en enda kontakt- och stödpunkt för konferensanordnare och att den ska stödjas av en integrerad konferenstjänst som använder en specialanpassad it-plattform. Parlamentet konstaterar dessutom att en enda kontaktpunkt för stöd medan ett evenemang pågår och en enda kontaktpunkt för förvaltning och stöd successivt ska inrättas för tekniska sammanträdeslokaler.

Generaldirektoratet för ekonomi

95.  Europaparlamentet påminner om att presidiet vid sitt sammanträde den 26 oktober 2015 godkände en ny strategi med målet att förbättra kundorienteringen och minska ledamöternas administrativa börda genom att införa två nya instrument: ledamotsportalen och ledamöternas internetportal (e-portalen). Parlamentet välkomnar genomförandet av ledamotsportalen, som är en gemensam kontaktpunkt som samlar alla tjänster i samband med handläggningen av ekonomiska och sociala rättigheter och som blev fullt operativ i juli 2016. Parlamentet noterar att den elektroniska versionen av ledamotsportalen, e-portalen, har varit tillgänglig sedan januari 2015 med kortfattad information om vilka bestämmelser som gäller och om ledamöternas rättigheter. Parlamentet understryker att administrativa förenklingar inte bör uppnås enbart genom en överflyttning av en del av arbetet från administrativ personal till ledamöterna och deras kontor.

96.  Europaparlamentet efterlyser en förenkling av rekryteringsförfaranden och ersättning av kostnader för tjänsteresor och resekostnader för lokala assistenter. Parlamentet beklagar att dessa processer ofta är komplicerade och långdragna, vilket leder till stora förseningar. Parlamentet uppmanar GD FINS att prioritera denna fråga.

97.  Europaparlamentet noterar att det nuvarande kontraktet med parlamentets resetjänst löper ut i slutet av 2018 och att en öppen anbudsinfordran håller på att utarbetas för att välja ut en ny resebyrå som ska bistå parlamentet i hanteringen och organisationen av arbetsrelaterade resor. Parlamentet begär att det nya kontraktet ska innehålla skärpta villkor, särskilt med avseende på biljettpriser och ständig tillgång till resetjänstens callcenter, även under veckosluten. Parlamentet understryker vikten av en enkel och användarvänlig mekanism för klagomål för att snabbt uppmärksamma brister, vilket möjliggör en snabb förbättring av eventuella problem. Parlamentet betonar att ökad uppmärksamhet måste ägnas ledamöternas särskilda krav och deras behov av skräddarsydda tjänster.

98.  Europaparlamentet uppmanar efterföljande resebyrå att sträva efter att uppnå så konkurrenskraftiga priser som möjligt för parlamentets arbetsrelaterade resor.

Den frivilliga pensionsfonden

99.  Europaparlamentet noterar att den frivilliga pensionsfonden inrättades 1990 genom presidiets bestämmelser för det (frivilliga) tilläggspensionssystemet och ledamöterna kunde ansluta sig till det till och med slutet av den sjätte valperioden (13 juli 2009). Parlamentet noterar att fonden inrättades för att förse ledamöterna med ett pensionssystem eftersom ett sådant tidigare hade saknats.

100.  Europaparlamentet påminner om att EU-domstolen 2013 slog fast att presidiets beslut om att höja pensionsåldern för fondens medlemmar från 60 till 63 år i syfte att undvika en förtida kapitaldränering och anpassa fonden till den nya ledamotsstadgan var giltigt.

101.  Europaparlamentet noterar att den frivilliga pensionsfonden har ökat sitt beräknade försäkringstekniska underskott från 286 miljoner EUR i slutet av 2015 till 326,2 miljoner EUR vid utgången av 2016. Parlamentet noterar vidare att i slutet av 2016 uppgick värdet av de nettotillgångar som ska beaktas och det försäkringstekniska åtagandebeloppet till 146,4 miljoner EUR respektive 472,6 miljoner EUR. Parlamentet konstaterar att dessa förväntade framtida förpliktelser sträcker sig över flera decennier, men noterar att det sammanlagda belopp som betalats ut under 2016 av den frivilliga pensionsfonden uppgår till 16,6 miljoner EUR.

102.  Europaparlamentet påpekar att för de kommande fem åren kommer antalet nya pensionärer av det antal ledamöter som kommer att uppnå pensionsålder och som kommer att ha rätt till utbetalningar eftersom de har bidragit till fonden, och förutsatt att inga mottagare (åter)väljs 2019 eller på annat sätt tillträder att ledigt EU-mandat, att vara 21 stycken år 2018, 74 år 2019, 21 år 2020, 12 år 2021 och 17 år 2022.

103.  Europaparlamentet beklagar att en bedömning av den nuvarande situationen för den frivilliga pensionsfonden ännu inte är tillgänglig. Parlamentet påminner om punkt 109 i resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2015 och punkt 112 i resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2014 där en bedömning av den rådande situationen för den frivilliga pensionsfonden efterlyses. Parlamentet uppmanar presidiet att så snart som möjligt och senast den 30 juni 2018 utvärdera den rådande situationen för den frivilliga pensionsfonden.

104.  Europaparlamentet påpekar på nytt de fortsatta problemen med den frivilliga pensionsfonden och uppmanar presidiet och generalsekreteraren att vidta åtgärder för att på ett tidigt stadium undvika insolvens, samtidigt som man undviker eventuella konsekvenser för parlamentets budget.

105.  Europaparlamentet noterar dock att parlamentet garanterar betalningen av pensionsrättigheterna när och om fonden inte kan uppfylla sina åtaganden. Parlamentet välkomnar generalsekreterarens meddelande om att han har lagt fram en handlingsplan för presidiet.

106.  Europaparlamentet konstaterar att med tanke på fondens nuvarande nivå på de finansiella tillgångarna, tillsammans med dess framtida årliga betalningsskyldigheter och utvecklingen av avkastningen på fondens investeringar på finansmarknaderna, beräknas tidpunkten för den frivilliga pensionsfondens insolvens inträffa mellan 2024 och 2026.

Ersättning för allmänna utgifter

107.  Europaparlamentet välkomnar presidiets beslut att inrätta en tillfällig arbetsgrupp för att fastställa och offentliggöra bestämmelserna för användningen av ersättningen för allmänna utgifter. Parlamentet påminner om de förväntningar som parlamentet framfört i sina resolutioner av den 5 april 2017(16) och den 25 oktober 2017(17) om 2018 års budget om en större transparens när det gäller ersättningen för allmänna utgifter och behovet av att fastställa mer exakta bestämmelser för redovisningsskyldigheten när det gäller de utgifter som ersätts av detta anslag, utan att detta medför några merkostnader för parlamentet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till presidiet att snabbt lägga fram följande konkreta ändringar i fråga om ersättningen för allmänna utgifter:

   Ersättningen för allmänna utgifter ska vid varje tillfälle hanteras på ett separat bankkonto.
   Alla kvitton som rör ersättning för allmänna utgifter ska sparas av ledamöterna.
   Den del av ersättningen för allmänna utgifter som inte spenderats ska återlämnas vid slutet av ledamotens mandatperiod.

108.  Europaparlamentet påminner om principen om en ledamots oberoende mandatsutövning. Parlamentet understryker att det är de valda ledamöternas ansvar att använda utgifterna för parlamentarisk verksamhet och att det är möjligt för ledamöterna, om de så önskar, att offentliggöra uppgifter om sina utgifter inom ramen för ersättningen för allmänna utgifter på sina personliga webbsidor.

109.  Europaparlamentet anser att en revidering av ersättningen för allmänna utgifter bör ta hänsyn till tidigare rekommendationer om transparens och finansiell ansvarsskyldighet som antagits i kammaren.

Generaldirektoratet för innovation och tekniskt stöd

110.  Europaparlamentet påminner om att en viktig strategisk pelare för parlamentet i en värld med öppen kommunikation är att stärka IKT-säkerheten. Parlamentet konstaterar att inom ramen för åtgärdsplanen för it-säkerhet är pelaren för it-säkerhetskultur inriktad på medvetandehöjande åtgärder och utbildningsåtgärder för att se till att parlamentets IKT-användare informeras om riskerna och bidrar till den första försvarslinjen i detta avseende. Parlamentet noterar den kampanj för att öka medvetenheten om it-säkerhetsrisker som innehåller visuella påminnelser i alla parlamentets byggnader, artiklar som publicerats i parlamentets interna nyhetsbrev om it-säkerhet och informationsmöten för ledamöter, assistenter och personal. Parlamentet uttrycker emellertid sin oro över hoten mot it-säkerheten. Parlamentet välkomnar utnämningen av informationssäkerhetschefen, inrättandet av en enhet för IKT-säkerhet med en grupp för säkerhetshantering och en grupp för it-säkerhet. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att undersöka möjligheten att anta ett fullständigt internt expertsystem, också för att undvika en hög personalomsättning.

111.  Europaparlamentet anser att den främsta prioriteringen för it-tjänsterna bör vara att säkra god tillgång till internet, och att det för närvarande inträffar alldeles för många avbrott.

112.  Europaparlamentet noterar projektet ”ICT3MEPs” som ska förbättra de IKT-tjänster som erbjuds ledamöterna och deras personal när de arbetar i sina valkretsar. Parlamentet konstaterar att den första etappen av projektet genomfördes i oktober 2016, och erbjuder lokala assistenter åtkomsthantering. Parlamentet noterar dock att det fortfarande finns utrymme för förbättringar. Parlamentet uppmanar de berörda tjänsterna att fortsätta med genomförandet av projektet och att ta hänsyn till användarnas behov.

113.  Europaparlamentet välkomnar införandet av wifi för parlamentets besökare som ytterligare ett steg på vägen mot ett digitalt mer inkluderande parlament. Parlamentet påpekar dock att IKT-säkerhet bör förbli av yttersta vikt och att parlamentets interna nät bör skyddas från potentiellt skadliga yttre angrepp. Parlamentet betonar behovet av att i betydande utsträckning förbättra arten av den tjänst som tillhandahålls, särskilt i Strasbourg, och ser fram emot att nödvändiga åtgärder vidtas inom den närmaste framtiden.

114.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att i samarbete med generaldirektoratet för innovation och tekniskt stöd (GD ITEC) ta fram riskreducerande åtgärder för att säkerställa att det parlamentariska arbetet fungerar smidigt vid systemskador eller strömavbrott. Parlamentet understryker vikten av att ha en förteckning över prioriterade tjänster och att fastställa i vilken ordning tjänsterna så snart som möjligt måste återupprättas för att se till att ett minimum av tjänster fortfarande fungerar vid ett it-angrepp. Parlamentet uppmanar presidiet att ta fram en beredskapsplan för långvariga systemsammanbrott. Parlamentet rekommenderar att datacentralerna diversifierar de platser där deras servrar finns för att förbättra säkerheten och kontinuiteten för parlamentets it-system.

115.  Europaparlamentet upprepar begäran i sina resolutioner om ansvarsfrihet för budgetåren 2014 och 2015 om att det bör inrättas ett snabbvarningssystem som gör det möjligt för GD ITEC att i samarbete med GD SAFE sända snabbmeddelanden med SMS eller e-post till ledamöter och personal som godtar att deras kontaktuppgifter förs upp på en kommunikationslista som kan användas i särskilda nödsituationer.

Generaldirektoratet för skydd och säkerhet

116.  Europaparlamentet noterar det nya optimerade system för organisering av säkerhetsuppgifter som generalsekreteraren i januari 2018 lade fram för presidiet. Parlamentet konstaterar dessutom att detta nya system tar hänsyn till särdragen när det gäller säkerhetspersonalens roll och funktion. Parlamentet hoppas att en öppen dialog kan upprätthållas för att parlamentet ska fortsätta att vara uppmärksamt på kraven hos denna grupp av anställda som arbetar i en mycket spänd säkerhetssituation.

117.  Europaparlamentet välkomnar de fortsatta insatserna för att öka säkerheten och tryggheten inom och runt omkring parlamentets byggnader. Parlamentet erkänner att man i fråga om säkerheten inom parlamentet måste göra en känslig avvägning mellan att beakta ett antal skyddsåtgärder, och att införa alltför säkerhetsbaserade system som inverkar bromsande på parlamentets verksamhet. Parlamentet insisterar dock på att parlamentets säkerhet bör förstärkas ytterligare, och upprepar sin uppmaning till generalsekreteraren att se till att personalen har rätt utbildning och kan utföra sina uppgifter på ett professionellt sätt, även i nödsituationer.

118.  Europaparlamentet uppmanar GD SAFE:s säkerhetspersonal att noggrant kontrollera hela den byggnad som de är ansvariga för när det gäller evakueringar, säkerställa att byggnaden har evakuerats och ge stöd till personer med hörselnedsättning eller som har någon annan form av funktionshinder, när människor måste evakueras.

Ett miljövänligt parlament

119.  Europaparlamentet påminner om att presidiet den 19 april 2004 lanserade miljöledningssystemet (Emas) i parlamentet. Parlamentet noterar att presidiet antog en revidering av miljöpolitiken 2016 som upprätthåller och bekräftar parlamentets åtagande att göra fortlöpande förbättringar på miljöområdet.

120.  Europaparlamentet lovordar parlamentets åtagande om en miljöanpassad offentlig upphandling. Parlamentet noterar att Europaparlamentets genomförandeguide för miljöanpassad offentlig upphandling, som är utformad för att hjälpa parlamentets utanordnare att på ett framgångsrikt sätt lansera en grön inköpspolicy och gröna inköpsförfaranden, godkändes i juni 2016. Parlamentet välkomnar inrättandet av en interinstitutionell helpdesk för miljöanpassad offentlig upphandling. Parlamentet efterlyser en utvärdering av införandet av kriterier för en obligatorisk konsultation av den miljöanpassade offentliga upphandlingen för upphandlingar som överstiger ett visst tröskelvärde och för särskilda produktkategorier. Parlamentet noterar uppförandet av en växtvägg i Altiero Spinelli-byggnaden och anser att fördelarna inte på något sätt motiverar kostnaderna. Parlamentet uppmanar miljöledningssystemet att söka lösningar som, utöver den ekologiska dimensionen, tar hänsyn till kostnads-nyttoförhållandet.

121.  Europaparlamentet välkomnar installationen av dricksvattenfontäner och det nya systemet med återanvändbara glasflaskor. Parlamentet noterar att dricksvattenfontänerna marknadsförs dåligt och ännu inte har installerats i kontorslokalerna. Parlamentet beklagar att trots anbudsspecifikationerna om att minska plastavfallet har ett ökat antal måltider i engångsförpackningar sålts av parlamentets restaurangtjänster. Parlamentet efterlyser transparens när det gäller plastavfall som genereras av restaurangtjänsterna. Parlamentet noterar att varumärket på det buteljerade dricksvatten som distribueras vid parlamentets sammanträden har ändrats tre gånger under mindre än två år, vilket inte verkar vara i linje med vad som tidigare meddelats om anbudens löptid, och att flaskorna fortfarande är tillverkade i plast. Parlamentet är medvetet om att kommissionen har avskaffat plastflaskor för dricksvatten och uppmanar parlamentet att fastställa en plan för att följa kommissionen, särskilt med tanke på sin roll som förebild och mot bakgrund av det politiska initiativet om en europeisk plaststrategi.

122.  Europaparlamentet noterar att presidiet godkände en färdplan, som föreslagits av generalsekreteraren, i riktning mot en elektrisk bilpark. Parlamentet konstaterar att i slutet av 2017 skulle hälften av alla bilar och minibussar i parlamentets bilpark vara elfordon eller laddhybridfordon, samt att från och med 2018 ska varje nyförvärvad bil i parlamentets bilpark vara ett laddhybridfordon eller elfordon. Parlamentet noterar att 2020 ska alla bilar i parlamentets bilpark vara elfordon eller laddhybridfordon, samt att från och med 2021 ska detta också gälla alla parlamentets minibussar. Parlamentet understryker med kraft att en kostnads-nyttoanalys bör utföras före varje större förnyelse av bilparken och att budgetkontrollutskottet bör vara förtroget med den kostnads-nyttoanalys som gjordes innan färdplanen mot en elektrisk fordonspark. Parlamentet efterlyser ökade insatser för att främja aktiv rörlighet, bland annat genom att erbjuda mer attraktiva, tillgängliga och säkra cykelparkeringsutrymmen.

123.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att inte begränsa sig till elbilar som en mer miljövänlig lösning eftersom det finns farhågor när det gäller produktionen av dem (bland annat tillräcklig tillgång till nödvändiga resurser) och bortskaffandet av batterier i slutet av deras livscykel. Parlamentet beklagar att ledamöterna inte hade informerats om en analys av alternativa bränslen såsom biobränslen, syntetiska bränslen eller vätgasbränsleceller. Parlamentet understryker att en diversifierad och miljövänlig bilpark skulle minska beroendet av en enda leverantör och kunna motverka eventuella otillräckliga utbud i framtiden.

124.  Europaparlamentet noterar att parlamentet måste följa tillämplig regional och lokal lagstiftning och uppmanar parlamentets avdelningar att utförligt redogöra för hur de har genomfört den regionala lagen i Bryssel, Code Bruxellois de l’air, du climat et de la maîtrise de l’énergie, särskilt i fråga om parkeringsplatser som erbjuds anställda.

125.  Inom ramen för unionens energi- och klimatpolitik för 2030 och framåt välkomnar Europaparlamentet ytterligare åtgärder för att kompensera för ofrånkomliga utsläpp. Parlamentet uppmanar parlamentet att utveckla ytterligare policyer för att kompensera koldioxidutsläppen.

Årsrapport om tilldelade kontrakt

126.  Europaparlamentet påminner om att i budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter(18) fastställs den information som ska lämnas till budgetmyndigheten och allmänheten om institutionens tilldelning av kontrakt. Parlamentet noterar att budgetförordningen kräver offentliggörande av tilldelade kontrakt till ett värde som överstiger 15 000 EUR, vilket motsvarar det tröskelvärde över vilket en konkurrensutsatt upphandling blir obligatorisk.

127.  Europaparlamentet noterar att av 219 tilldelade kontrakt under 2016 baserades 77 på ett öppet eller selektivt förfarande, till ett värde av 436 miljoner EUR, och 141 baserades på förhandlade förfaranden, till ett värde av 64 miljoner EUR. Parlamentet noterar att det totala antalet kontrakt som tilldelades genom förhandlade förfaranden var 14 % lägre 2016 (141 jämfört med 151 under 2015) och att värdet minskade med 29 % (64 miljoner EUR jämfört med 90 miljoner EUR 2015).

128.  Europaparlamentet noterar följande fördelning av de kontrakt som tilldelats under 2016 och 2015 efter typ av förfarande som använts:

Typ av kontrakt

2016

2015

Antal

Procent

Antal

Procent

Tjänster

Leveranser

Byggarbete

Fastigheter

169

36

13

1

77 %

16 %

6 %

1 %

194

34

18

8

77 %

13 %

7 %

3 %

Totalt

219

100 %

254

100 %

Typ av kontrakt

2016

2015

Värde (EUR)

Procent

Värde (EUR)

Procent

Tjänster

244 881 189

49 %

539 463 943

70 %

Leveranser

155 805 940

31 %

78 424 245

11 %

Byggarbete

97 640 851

19 %

92 889 168

12 %

Fastigheter

1 583 213

1 %

55 804 154

7 %

Totalt

499 911 194

100 %

766 581 510

100 %

(Årsrapport om kontrakt som tilldelats av Europaparlamentet, 2016, s. 6.)

129.  Europaparlamentet noterar följande fördelning av de kontrakt som tilldelats under 2016 och 2015 efter typ av förfarande som använts:

Typ av förfarande

2016

2015

Antal

Procent

Antal

Procent

Öppet

Selektivt

Förhandlat

Konkurrens

Undantag

70

7

141

-

1

32 %

3 %

64 %

-

1 %

93

10

151

-

-

37 %

4 %

59 %

-

-

Totalt

219

100 %

254

100 %

Typ av förfarande

2016

2015

Värde (EUR)

Procent

Värde (EUR)

Procent

Öppet

Selektivt

Förhandlat

Konkurrens

Undantag

406 408 732

29 190 756

64 284 705

-

27 000

81 %

6 %

13 %

-

0 %

636 333 284

40 487 367

89 760 859

-

-

83 %

5 %

12 %

-

-

Totalt

499 911 194

100 %

766 581 510

100 %

(Årsrapport om kontrakt som tilldelats av Europaparlamentet, 2016, s. 8.)

Politiska grupper (budgetpunkt 4 0 0)

130.  Europaparlamentet noterar att de anslag som under 2016 förts upp under budgetpunkt 4 0 0, som avser politiska grupper och grupplösa ledamöter, användes på följande sätt:

Grupp

2016

2015

Årliga anslag

Egna medel och anslag överförda från tidigare budgetår

Utgifter

Utnyttjandegrad för årliga anslag

Belopp överförda till nästa period

Årliga anslag

Egna medel och anslag överförda från tidigare budgetår

Utgifter

Utnyttjandegrad för årliga anslag

Belopp överförda till nästa period

PPE

17 400

8 907

18 303

105,19 %

8 005

17 440

10 198

17 101

98,06 %

8 745

S&D

15 327

5 802

15 713

102,51 %

5 417

15 256

5 748

15 379

100,81 %

7 633

ECR

6 125

2 518

5 835

95,25 %

2 809

5 959

1 614

5 065

84,99 %

2 779

ALDE

5 759

2 366

6 448

111,98 %

1 676

5 692

2 517

5 865

103,03 %

2 839

GUE/NGL

4 340

1 729

4 662

107,43 %

1 407

4 305

1 256

3 832

89,02 %

2 156

Verts/ALE

4 180

1 557

3 921

93,82 %

1 815

4 153

1 293

3 890

93,67 %

2 078

EFDD

3 820

1 873

2 945

77,10 %

1 910

3 843

1 643

3 629

94,45 %

1 919

ENF**

-

-

-

-

-

1 587

0

827

52,09 %

793

Grupplösa ledamöter

772

216

616

79,90 %

257

1 627

533

1 001

61,51 %

214

Totalt***

57 723

24 968

58 443

101,25 %

23 296

59 860

24 803

56 588

94,53 %

29 155

* Alla belopp i tusen EUR.

** De slutliga beloppen för stödberättigande utgifter som hänför sig till ENF-gruppen kommer att fastställas i ett senare skede.

*** Det totala beloppet omfattar inte belopp som hänför sig till ENF-gruppen.

131.  Europaparlamentet noterar med oro att när det gäller en av de politiska grupperna har den oberoende externa revisorn avgett ett uttalande med reservation. Parlamentet är särskilt oroat över att revisorn har konstaterat bristande efterlevnad av bestämmelserna för utnyttjande av anslag under budgetpunkt 4 0 0 i de fall då någon styrkande dokumentation inte kunde erhållas, samt i de fall då upphandlingsskyldigheterna inte hade iakttagits för tio tjänsteleverantörer.

132.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den anseenderisk som sådana oriktigheter innebär för parlamentet och är övertygat om behovet av snabba och effektiva åtgärder för att förhindra och hantera eventuella liknande oriktigheter i framtiden.

Europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser

133.  Europaparlamentet noterar att de anslag som under 2016 förts upp under budgetpunkt 4 0 2, som avser politiska partier, användes på följande sätt(19):

Parti

Förkort-ning

Egna medel

Bidrag från EP

Totala inkomster(20)

Bidrag från EP (% av stödberätti-gande utgifter (högst 85 %))

Inkomst-överskott (över-föring till reserver) eller förlust

Europeiska folkpartiet

PPE

1 734

6 918

10 650

85 %

304

Europeiska Socialdemokraters Parti

PSE

1 408

7 154

9 512

85 %

12

Alliansen liberaler och demokrater för Europa

ALDE

611

2 337

3 162

85 %

88

Europeiska gröna partiet

EGP

502

1 795

2 587

85 %

78

Alliansen av europeiska konservativa och reformister

AECR

472

2 292

3 232

85 %

-240

Europeiska vänsterpartiet

EL

335

1 594

2 119

85 %

25

Europeiska demokratiska partiet

PDE

107

518

625

85 %

4

EU-Demokraterna

EUD

54

238

341

85 %

11

Europeiska fria alliansen

EFA

158

777

1 008

85 %

5

Europeiska kristna politiska rörelsen

ECPM

109

493

665

85 %

0

Europeiska fria alliansen

EAF

68

391

459

85 %

-40

Alliansen för europeiska nationella rörelser

AEMN

61

229

391

85 %

0

Rörelsen för frihetens och demokratins Europa

MENL

189

785

1 020

85 %

0

Alliansen för fred och frihet

APF

62

329

391

85 %

-5

Totalt

 

5 870

25 850

36 160

85 %

242

134.  Europaparlamentet noterar att de anslag som under 2016 förts upp under budgetpunkt 4 0 3, som avser politiska stiftelser, användes på följande sätt(21):

Stiftelse

Förkort-ning

Anslu-ten till parti

Egna medel

Slutligt bidrag från EP

Totala inkomster

Bidrag från EP (% av stödberätti-gande utgifter (högst 85 %))

Wilfried Martens Centre for European Studies

WMCES

PPE

965 665

4 878 174

5 843 839

85 %

Foundation for European Progressive Studies

FEPS

PSE

1 041 910

4 430 253

5 472 163

84 %

European Liberal Forum

ELF

ALDE

248 996

1 126 430

1 375 426

85 %

Green European Foundation

GEF

EGP

204 866

1 090 124

1 294 990

85 %

Transform Europe

TE

EL

217 209

901 484

1 118 693

85 %

Institute of European Democrats

IED

PDE

50 690

272 033

322 724

85 %

Centre Maurits Coppieters

CMC

EFA

71 952

318 411

390 362

85 %

New Direction – Foundation for European Reform

ND

AECR

316 916

1 503 964

1 820 880

85 %

European Foundation for Freedom

EFF

EAF

41 923

226 828

268 751

85 %

Organisation For European Interstate Cooperation*

OEIC

EUD

21 702

126 727

148 429

99 %

Christian Political Foundation for Europe

SALLUX

ECPM

61 024

326 023

387 047

85 %

Identités & Traditions européennes

ITE

AEMN

37 896

184 685

222 581

85 %

Foundation for a Europe of Nations and Freedom

FENL

MENL

96 726

549 357

646 084

85 %

Europa Terra Nostra

ETN

APF

37 461

151 403

188 864

85 %

Totalt**

 

 

3 414 937

16 085 895

19 500 832

85 %

(*) Det slutliga bidraget till OEIC utgör 99 % av utgifterna eftersom vissa av dem hade omklassificerats som icke stödberättigande utgifter och sänkte på så sätt de totala stödberättigande utgifterna.

(**) I tabellen ingår inte uppgifter för IDDE på grund av 2016 års förfarande för uppsägning av bidrag. Bidragsbeslutet pågår.

 

 

 

 

 

 

135.  Europaparlamentet är oroat över de oriktigheter som nyligen konstaterats i samband med ett antal europeiska politiska partiers och stiftelsers utgifter och egna medel.

136.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den anseenderisk för parlamentet som sådana oriktigheter innebär och är övertygat om behovet av snabba och effektiva åtgärder för att förhindra och hantera eventuella liknande oriktigheter i framtiden. Parlamentet anser dock att dessa oriktigheter endast förekommer hos ett begränsat antal politiska partier och stiftelser. Parlamentet anser att dessa oriktigheter inte bör leda till att den ekonomiska förvaltningen av andra politiska partier och stiftelser ifrågasätts. Parlamentet anser att parlamentets interna kontrollmekanismer måste stärkas.

137.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att senast den 1 maj 2018 i år rapportera till de ansvariga utskotten om alla åtgärder som vidtagits för att bekämpa missbruk av beviljade bidrag.

138.  Europaparlamentet uppmanar den nyinrättade myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser att lämna en lägesrapport till parlamentet efter sitt första verksamhetsår, det vill säga 2017. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att se till att myndigheten kommer att ha tillgång till alla nödvändiga resurser för att fullgöra sina uppgifter.

139.  Europaparlamentet anser att i de fall där personer är anställda av partier och stiftelser måste arbetsrätten och sociallagstiftningen i den medlemsstat där arbetet utförs respekteras till fullo. Parlamentet vill se att interna revisioner inkluderar en analys av denna aspekt.

(1) EUT L 48, 24.2.2016.
(2) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(3) EUT C 266, 11.8.2017, s. 1.
(4) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(5) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(7) PE 422.541/Bur.
(8) Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
(10) EUT L 252, 29.9.2017, s. 3.
(11) EUT L 246, 14.9.2016, s. 3.
(12) EUT C 436, 24.11.2016, s. 2.
(13) Rådets förordning (EG) nr 160/2009 av den 23 februari 2009 om ändring av anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 55, 27.2.2009, s. 1).
(14) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(15) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 177.
(16) Antagna texter, P8_TA(2017)0114.
(17) Antagna texter, P8_TA(2017)0408.
(18) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).
(19) Alla belopp i tusen EUR.
(20) Totala inkomster inkluderar föregående års överföringar i enlighet med artikel 125.6 i budgetförordningen.
(21) Alla belopp i tusen EUR.


Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Rådet och Europeiska rådet
PDF 259kWORD 47k
Beslut
Resolution
1. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2017/2138(DEC))
P8_TA(2018)0125A8-0116/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0365 – C8‑0249/2017)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(5), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0116/2018).

1.  Europaparlamentet uppskjuter beslutet att bevilja rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska rådets och rådets budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, EU-domstolen, revisionsrätten, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska utrikestjänsten samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2017/2138(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0116/2018), och av följande skäl:

A.  Den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten betonar att det inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet är särskilt viktigt att ytterligare stärka unionsinstitutionernas demokratiska legitimitet genom ökad transparens och ansvarsskyldighet samt att tillämpa resultatbaserad budgetering och god förvaltning av personalresurser.

1.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin årsrapport för 2016 inte funnit några betydande brister med avseende på de områden som granskats som rörde personalresurser och upphandlingar för Europeiska rådet och rådet.

2.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska rådet och rådet under 2016 hade en total budget på 545 054 000 EUR (jämfört med 541 791 500 för 2015), med en utnyttjandegrad på i genomsnitt 93,5 %. Parlamentet noterar ökningen med 3,3 miljoner EUR (motsvarande 0,6 %) i Europeiska rådets och rådets budget för 2016.

3.  Europaparlamentet upprepar att Europeiska rådets och rådets budgetar bör skiljas åt, vilket skulle bidra till att göra institutionernas ekonomiska förvaltning mer transparent och till att förbättra deras redovisningsskyldighet.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det framgångsrika paradigmskiftet till en resultatbaserad budgetering i kommissionens budgetplanering, som infördes av vice ordförande Kristalina Georgieva i september 2015 som en del av initiativet en ”resultatinriktad EU-budget”. Parlamentet uppmuntrar Europeiska rådet och rådet att tillämpa denna metod på den egna budgetplaneringen.

5.  Europaparlamentet beklagar att ombudsmannen i sin strategiska studie Transparency of the Council legislative process (OI/2/2017/TE), som slutfördes den 9 februari 2018, drog slutsatsen att rådets nuvarande praxis som hindrar granskningen av utkast till unionslagstiftning utgör ett administrativt missförhållande. Parlamentet uppmanar rådet att följa ombudsmannens rekommendationer och förslag till förbättringar för att göra det lättare för allmänheten att få tillgång till handlingar. Parlamentet understryker vikten av transparens för att rådet ska vara ansvarigt inför unionens medborgare i rollen som unionens lagstiftare. Parlamentet begär att få information om rådets svar och om framstegen i förfarandet.

6.  Europaparlamentet konstaterar att delegationernas resekostnader och tolkning fortfarande innebar ett betydande underutnyttjande under 2016 inom GD Administration. Parlamentet noterar en ny politik som håller på att förhandlas fram med medlemsstaterna för att lösa detta problem.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att tillhandahålla fullständiga uppgifter om de personalresurser och faciliteter som står till Athenamekanismens förfogande, för att garantera maximal transparens när det gäller denna mekanism.

8.  Europaparlamentet är fortsatt bekymrat över det mycket höga anslag som fördes över från 2016 till 2017, i synnerhet när det gäller anslag till teknisk utrustning, utrustning samt datorsystem. Parlamentet påminner rådet om att överföringar är undantag från principen om ettårighet och bör återspegla faktiska behov.

9.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om en översyn av personalresurserna, uppdelad per kategori, lönegrad, kön, nationalitet och yrkesutbildning.

10.  Europaparlamentet konstaterar att rådets generalsekretariat bedriver en jämställdhetspolitik. Parlamentet välkomnar den positiva utvecklingen för kvinnors representation när det gäller chefstjänster, som uppgick till 31 % i slutet av 2016. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta med jämställdhetspolitiken i syfte att uppnå en verkligt balanserad representation av båda könen på chefstjänster.

11.  Europaparlamentet välkomnar uppgifterna om vilken yrkesverksamhet som tidigare högre tjänstemän i rådets generalsekretariat ägnar sig åt(6) efter att de lämnat sin tjänst 2016.

12.  Europaparlamentet konstaterar att 2016 offentliggjorde rådets generalsekreterare sitt beslut 3/2016 om antagande av interna regler för rapportering av allvarliga oegentligheter – förfaranden för genomförande av artiklarna 22a, 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna (visselblåsning). Parlamentet påminner om att skyddet av visselblåsare är en fråga som tas på allvar inom unionens offentliga förvaltning, och som alltid måste övervägas noggrant.

13.  Europaparlamentet anser att det behövs ett oberoende organ med tillräckliga budgetresurser som kan offentliggöra information och ge råd och dit fall kan hänvisas, i syfte att hjälpa visselblåsare att använda de korrekta kanalerna för att lämna uppgifter om eventuella oriktigheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, samtidigt som man värnar om konfidentialiteten för personerna i fråga och erbjuder dem stöd och råd.

14.  Europaparlamentet noterar att målet som innebar att rådets tjänsteförteckning enligt det interinstitutionella avtalet skulle minska personalstyrkan med 5 % över en period på fem år uppnåddes den 1 januari 2017.

15.  Europaparlamentet är bekymrat över att förseningarna i färdigställandet av Europabyggnaden fick betydande konsekvenser för Europeiska rådets och rådets budget för 2016. Parlamentet begär att få information om de totala finansiella konsekvenserna av förseningen. Parlamentet beklagar att det fortfarande råder brist på information om fastighetspolitiken och utgifter i samband med denna, som bör vara offentlig som ett tecken på transparens för EU-medborgarna.

16.  Europaparlamentet kräver på nytt att den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten ska få information om Europeiska rådets och rådets fastighetspolitik. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att rådets generalsekretariat tilldelades Emas certifiering 2016 för sina fastigheter.

17.  Europaparlamentet beklagar att rådet ännu inte har anslutit sig till unionens öppenhetsregister, trots att det är en av de viktigaste institutionerna i unionens beslutsprocess. Parlamentet önskar därför att de interinstitutionella förhandlingarna mellan rådets ordförandeskap och företrädare för parlamentet och kommissionen blir framgångsrika och får rådet att slutligen ansluta sig till öppenhetsregistret.

18.  Europaparlamentet beklagar Förenade kungarikets beslut att lämna unionen. Parlamentet konstaterar att man för närvarande inte kan förutse de ekonomiska, administrativa, mänskliga och andra konsekvenserna av utträdet, och uppmanar Europeiska rådet och rådet att genomföra konsekvensbedömningar och informera parlamentet om resultaten senast i slutet av 2018.

Lägesrapport

19.  Europaparlamentet konstaterar att nekandet av ansvarsfrihet hittills inte har fått några som helst konsekvenser. Parlamentet betonar att situationen bör lösas så snabbt som möjligt, i unionsmedborgarnas intresse. Parlamentet påminner om att parlamentet är den enda institution som väljs direkt av unionsmedborgarna och att dess roll i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet är direkt kopplad till medborgarnas rätt att informeras om hur offentliga medel används.

20.  Europaparlamentet noterar att ett förslag om att förhandla fram en överenskommelse med rådet om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet lades fram av parlamentets budgetkontrollutskott (CONT) till parlamentets talmanskonferens den 11 september 2017.

21.  Europaparlamentet konstaterar att talmanskonferensen den 19 oktober 2017 godkände begäran om att ge budgetkontrollutskottets ordförande och samordnarna för de politiska grupperna mandat att inleda förhandlingar för parlamentets räkning i syfte att uppnå en ömsesidigt godtagbar överenskommelse om samarbete mellan parlamentet och rådet under förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet med full respekt för de två institutionernas olika roller i ansvarsfrihetsförfarandet.

22.  Europaparlamentet noterar också att den 9 november 2017 skickades en skrivelse till rådets generalsekreterare, med en uppmaning att överlämna parlamentets förslag till rådets ansvariga organ i syfte att inleda förhandlingar enligt de villkor som godkänts av talmanskonferensen.

23.  Europaparlamentet noterar att under tiden bjöd parlamentets budgetkontrollutskott in rådets generalsekreterare att delta i diskussionen med övriga institutioners generalsekreterare, som ägde rum den 4 december 2017, och att ett skriftligt frågeformulär skickades till rådets generalsekreterare den 26 november 2017. Parlamentet beklagar djupt att rådet på nytt uteblev från diskussionen och att det frågeformulär som skickats till rådet med frågor från parlamentsledamöterna ännu inte har besvarats.

24.  Europaparlamentet påminner om att förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet separat för unionens enskilda institutioner och organ är en väletablerad praxis som godtas av alla institutioner utom rådet, och att detta förfarande har utvecklats för att garantera transparens och demokratisk redovisningsskyldighet gentemot unionsmedborgare.

25.  Europaparlamentet upprepar att rådet till fullo och på ett lojalt sätt måste medverka i det årliga ansvarsfrihetsförfarandet, precis som övriga institutioner, och beklagar de svårigheter som hittills förekommit under ansvarsfrihetsförfarandena.

26.  Europaparlamentet understryker att enligt fördragen är parlamentet unionens enda ansvarsfrihetsbeviljande myndighet och att, samtidigt som man fullt ut erkänner rådets roll som den institution som utfärdar rekommendationer i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, måste en åtskillnad upprätthållas mellan parlamentets och rådets olika roller i syfte att följa den institutionella ram som fastställs i fördragen och i budgetförordningen.

27.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet beviljar de övriga institutionerna ansvarsfrihet efter att ha behandlat de inlämnade handlingarna och de svar som getts på frågorna, samt efter att ha hört de övriga institutionernas generalsekreterare. Parlamentet beklagar att det gång efter annan är problematiskt att få svar från rådet.

28.  Europaparlamentet anser att en effektiv kontroll av genomförandet av unionens budget kräver att parlamentet och rådet samarbetar och ser fram emot att inleda förhandlingar i syfte att nå en ömsesidigt godtagbar överenskommelse.

29.  Europaparlamentet konstaterar att utnämningen av ledamöter av Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) är medlemsstaternas ansvar i enlighet med artikel 253 och 254 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar betydelsen av att nominera och utnämna domare i tid för att EU-domstolen ska kunna utföra sitt mandat. Parlamentet begär att det införs en ny regel som fastställer en särskild tidsfrist för att (på nytt) nominera domare i god tid före utgången av en domares mandat och uppmanar rådet att väga kostnader mot nytta när man utser nya domare till EU-domstolen. Parlamentet kritiserar den oriktiga nomineringen, utan en ansökningsomgång, av två domare i förstainstansrätten för ett mandat som för övrigt endast varade från och med den 14 april 2016 till och med den 31 augusti 2016. Parlamentet beklagar kostnaderna på 69 498,25 EUR, utöver domarlönen, i samband med att en av dessa domare inledde och avslutade sitt ”mandat på fyra månader”. Parlamentet fördömer detta slöseri med EU-skattebetalarnas pengar.

30.  Europaparlamentet noterar vidare att Europeiska unionens tribunal (avdelningen för överklaganden, dom av den 23 januari 2018 i mål T-639/16 P)(7) ansåg att inrättandet av en andra avdelning vid Europeiska unionens personaldomstol för att inbegripa en av domarna med fyramånadersmandat var oriktigt, vilket ogiltigförklarade beslutet i nämnda dom samt alla ytterligare beslut som fattats av den andra avdelningen med denna sammansättning. Parlamentet frågar EU-domstolen vilka av de beslut som fattats av den andra avdelningen med denna sammansättning det är som påverkas av tribunalens dom. Parlamentet kräver att rådet kommenterar detta misslyckande och klargör vem som bär ansvaret för det.

(1) EUT L 48, 24.2.2016.
(2) EUT C 323, 28.9.2017, s. 1.
(3) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(4) EUT C 322, 28.9.2017, s. 10.
(5) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(6) Artikel 16 tredje och fjärde stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen.
(7) ECLI:EU:T:2018:22.


Ansvarsfrihet 2016: EU:s allmänna budget – Domstolen
PDF 277kWORD 52k
Beslut
Resolution
1. Europaparlamentets beslut av den 18 april 2018 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt IV – domstolen (2017/2139(DEC))
P8_TA(2018)0126A8-0122/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2016 (COM(2017)0356 – C8-0250/2017)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016, med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2016 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(5), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0122/2018).

1.  Europaparlamentet beviljar Europeiska unionens domstols justitiesekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens domstols budget för budgetåret 2016.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till domstolen, Europeiska rådet, rådet, kommissionen, revisionsrätten, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska utrikestjänsten samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt IV – domstolen (2017/2139(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, avsnitt IV – domstolen,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0122/2018).

1.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin årsrapport för 2016 konstaterade att inga allvarliga brister hade upptäckts för Europeiska unionens domstol (domstolen) i de ärenden som granskats när det gäller personal och upphandling.

2.  Europaparlamentet betonar att revisionsrätten på grundval av sitt granskningsarbete dragit slutsatsen att betalningarna som helhet för det budgetår som avslutades den 31 december 2016 avseende administrativa och andra utgifter för institutionerna och organen inte innehöll några väsentliga fel.

3.  Europaparlamentet välkomnar domstolens generellt försiktiga och sunda ekonomiska förvaltningen under budgetåret 2016. Parlamentet uttrycker sitt stöd för det framgångsrika paradigmskiftet till en resultatbaserad budgetering i kommissionens budgetplanering, som infördes av vice ordförande Kristalina Georgieva i september 2015 som en del av initiativet ”en ”resultatinriktad EU-budget”. Parlamentet uppmuntrar domstolen att tillämpa denna metod på sin egen budgetplanering.

4.  Europaparlamentet noterar att enligt det nuvarande ansvarsfrihetsförfarandet lämnar domstolen årliga verksamhetsrapporter till revisionsrätten i juni, och därefter lämnar revisionsrätten sin rapport till parlamentet i oktober och parlamentet röstar om ansvarsfriheten i kammaren i maj. Parlamentet konstaterar att, såvida inte beviljandet av ansvarsfrihet skjuts upp, går det minst 17 månader mellan avslutandet av de årliga räkenskaperna och avslutandet av förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet konstaterar att tidsfristerna för revisioner inom den privata sektorn är mycket kortare. Parlamentet understryker att ansvarsfrihetsförfarandet måste bli effektivare och snabbare. Parlamentet begär att domstolen och revisionsrätten följer bästa praxis inom den privata sektorn. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att tidsfristen för inlämnandet av de årliga verksamhetsrapporterna ska fastställas till den 31 mars året efter räkenskapsåret och tidsfristen för inlämnandet av revisionsrättens rapport till den 1 juli. Parlamentet föreslår också att man ser över tidsplanen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, som anges i artikel 5 i bilaga IV till parlamentets arbetsordning, så att omröstningen om ansvarsfrihetsbeviljandet äger rum under parlamentets plenarsammanträde i november, varmed ansvarsfrihetsförfarandet skulle avslutas under året efter det aktuella räkenskapsåret.

5.  Europaparlamentet konstaterar att domstolens anslag 2016 uppgick till 380 002 000 EUR (jämfört med 357 062 000 EUR 2015), och att genomförandegraden var 98,2 %. Parlamentet uppskattar den höga genomförandegraden, men noterar en liten minskning jämfört med föregående år.

6.  Europaparlamentet noterar att domstolens inkomster för budgetåret 2016 beräknades uppgå till 51 505 000 EUR, medan de fastställda fordringarna var 3,1 % lägre än beräknat (49 886 228 EUR). Parlamentet noterar att skillnaden på 1,62 miljoner EUR huvudsakligen beror på att 16 av domstolens 19 nya domare tillträdde sent under 2016.

7.  Europaparlamentet är oroat över att domstolen konsekvent har överskattat sina åtagandebemyndiganden för tjänsteresor, med 342 000 EUR i åtaganden för 2016, medan betalningsbemyndigandena bara uppgick till 157 974 EUR. Domstolen uppmanas att föra en sund ekonomisk planering, så att sådana skillnader kan undvikas i framtiden.

8.  Europaparlamentet konstaterar att domstolens budget till största delen är en administrativ budget, där cirka 75 % går till kostnader för personal som arbetar inom institutionen och resten till fastigheter, inventarier, utrustning och särskilda uppgifter som domstolen utför. Efter en begäran från parlamentet har domstolen uppmanat sin administration att införa resultatbaserad budgetering inom sina respektive verksamhetsområden. Domstolen uppmanas att fortsätta att tillämpa denna princip i sin dagliga operativa verksamhet, och att rapportera till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om sina erfarenheter och vilka resultat man uppnått.

9.  Europaparlamentet välkomnar domstolens avsikt att utarbeta en rapport om hur tribunalen fungerar senast den 26 december 2020, att en extern konsult kommer att delta, och att rapporten kommer att överlämnas till parlamentet, rådet och kommissionen.

10.  Europaparlamentet noterar domstolens domstolsverksamhet under 2016, med 1604 ärenden inlämnade till de tre domstolarna och 1628 avslutade mål under året i fråga, vilket är färre än under 2015 då 1775 mål avslutades. Parlamentet noterar också att den genomsnittliga behandlingstiden för ärendena var 16,7 månader, vilket var något längre än 2015 (16,1 månader). Parlamentet välkomnar att domstolens reform ledde till att det under 2017 i genomsnitt tog 16,0 månader att avgöra ett mål. Parlamentet påminner om att den hastighet och kvalitet med vilken domstolen meddelar sina beslut måste garanteras, så att man undviker eventuella höga kostnader för de berörda parterna till följd av att ärendet tar alltför lång tid. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att minska förteckningen över pågående ärenden i syfte att upprätthålla unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter.

11.  Europaparlamentet noterar att domstolen avslutade 704 mål under 2016 (jämfört med 616 avslutade mål 2015) och hade fått in 692 nya mål (713 under 2015), och att antalet förhandsavgöranden och överklaganden ökade.

12.  Europaparlamentet konstaterar att tribunalen under 2016 tog emot 974 nya mål (jämfört med 831 under 2015) och behandlade 755 mål (jämfört med 987 under 2015), med en ökning av antalet pågående mål jämfört med tidigare år.

13.  Europaparlamentet noterar att personaldomstolen upphörde den 1 september 2016, och därför måste dess verksamhet bedömas för en period av endast åtta månader. Parlamentet konstaterar att den hade avslutat 169 mål och tagit emot 77 nya mål, med en betydande minskning av antalet pågående mål (jämfört med 231 under 2015 och 139 under 2016). Europaparlamentet välkomnar informationen i domstolens förslag om reformen av domstolens stadga, som innehåller en utvärdering av hur personaldomstolen har fungerat, som lades fram för parlamentet 2011 och 2014 och som presenterades som bilaga till svaret på frågorna i samband med ansvarsfrihetsförfarandet avseende 2016. Parlamentet upprepar sitt krav på en ingående utvärdering av personaldomstolens tioåriga verksamhet.

14.  Europaparlamentet noterar att 2015 var det år då reformen av domstolens rättsliga struktur antogs, vilken åtföljdes av utarbetandet av nya rättegångsregler för tribunalen. Parlamentet inser att eftersom antalet domare kommer att fördubblas under ett förfarande i tre steg som sträcker sig fram till 2019, kommer reformen att göra det möjligt för domstolen att fortsätta hantera det ökade antalet mål. Parlamentet ser fram emot att se resultatet av denna reform med avseende på domstolens kapacitet att hantera mål inom rimlig tid och i överensstämmelse med kraven på en rättvis rättegång.

15.  Europaparlamentet konstaterar att år 2016, efter reformen av domstolens rättsliga struktur, var personalärenden den tredje vanligaste typen av mål vid tribunalen. Parlamentet uppmanar domstolen att fortsätta att tillhandahålla statistik över sin domstolsverksamhet.

16.  Europaparlamentet noterar att handläggningstiden minskat generellt under 2016, vilket revisionsrätten konstaterade i sin särskilda rapport nr 14/2017(6), med i genomsnitt 0,9 månader vid domstolen och med 1,9 månader vid tribunalen jämfört med 2015. Europaparlamentet noterar de organisatoriska och förfarandemässiga åtgärder som domstolen har vidtagit för att öka sin effektivitet och uppmanar domstolen att fortsätta sina ansträngningar att säkerställa en fortsatt nedåtgående trend så att samtliga fall slutförs inom en rimlig tidsperiod. Parlamentet noterar med oro att rättsferier var en av de vanligaste faktorerna som påverkade tidsåtgången för hantering av målen i domstolen. Parlamentet konstaterar att rättsferierna varade 14 veckor under 2016.

17.  Europaparlamentet noterar att den nya uppförandekoden för ledamöter och före detta ledamöter av Europeiska unionens domstol har trätt i kraft, och att den fastställer regler som är en reaktion på flera av parlamentets farhågor i samband med intresseförklaringar och extern verksamhet. Parlamentet stöder domstolens genomförande av sitt beslut att fastställa regler om ”svängdörrar” under 2018.

18.  Europaparlamentet begär att domstolen inför en mer resultatbaserad strategi när det gäller domarnas externa verksamhet för spridning av EU-rätten, eftersom kriterierna tycks vara ganska allmänna och man inte tydligt mäter effekterna av denna verksamhet.

19.  Europaparlamentet efterlyser åter större transparens när det gäller varje domares externa verksamhet. Europaparlamentet uppmanar domstolen att på sin webbplats och i sin årliga verksamhetsrapport ge information om domarnas andra befattningar och övrig betald extern verksamhet, inklusive evenemangets namn och plats, de berörda domarnas roll, kostnaderna för resor och uppehälle samt huruvida de betalats av domstolen eller av en tredje part.

20.  Europaparlamentet uppmanar domstolen att offentliggöra meritförteckningarna och intresseförklaringarna för samtliga ledamöter, och att ange eventuellt medlemskap i andra organisationer.

21.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns några regler om ”svängdörrar” och uppmanar domstolen att fastställa och införa strikta skyldigheter i fråga om detta.

22.  Europaparlamentet anser att domstolen bör tillhandahålla protokoll från sina möten med lobbyister, yrkesorganisationer och det civila samhällets aktörer, när detta inte påverkar sekretessen i pågående mål.

23.  Europaparlamentet uppmanar domstolen att offentliggöra möten med yrkesorganisationer samt företrädare för medlemsstaterna.

24.  Europaparlamentet beklagar medlemsstaternas bristande ansträngningar att uppnå en jämn könsfördelning på höga befattningar med stort ansvar och noterar att parlamentet och rådet som ett av sina mål har fastställt en jämn könsfördelning vid utnämningen av nya domare i tribunalen (för närvarande finns det fem kvinnliga domare och två kvinnliga generaladvokater i domstolens organisationsplan och tio kvinnliga domare i tribunalens organisationsplan). Parlamentet anser att unionens institutioner måste vara representativa för sina medborgare. Parlamentet betonar därför hur viktigt detta mål, som parlamentet och rådet har fastställt, är.

25.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten inte fick tillgång till vissa dokument som var relevanta för prestationsgranskningen av domstolen(7). Parlamentet uppmanar domstolen att fortsätta att arbeta med revisionsrätten och ge den tillgång till alla handlingar som krävs för dess granskningar, i den mån detta inte strider mot skyldigheten att upprätthålla sekretessen i överläggningsprocessen.

26.  Europaparlamentet är medvetet om att juristsekreterarnas roll är att bistå revisionsrättens ledamöter med att utreda ärenden och utarbeta r