Index 
Antagna texter
Torsdagen den 19 april 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Vitryssland
 Filippinerna
 Situationen på Gazaremsan
 Gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller skyldigheten att efterleva den lägsta normalskattesatsen *
 Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism ***I
 Godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon ***I
 Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter ***I
 Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
 Beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2019 – Avsnitt I – Europaparlamentet
 Skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová
 Ett instrument för europeiska värden till stöd för civilsamhällesorganisationer som främjar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande värden inom Europeiska unionen
 Kränkningen av de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i fallet med två grekiska soldater som gripits och hålls fängslade i Turkiet
 Genomförandet av fördragsbestämmelserna avseende nationella parlament
 Årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik
 Vaccineringsmotstånd och minskad vaccineringsgrad i Europa
 Genomförandet av direktivet om den europeiska skyddsordern
 Genomförandet av Bolognaprocessen – lägesrapport och uppföljning

Vitryssland
PDF 173kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om Vitryssland (2018/2661(RSP))
P8_TA(2018)0174RC-B8-0197/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner och rekommendationer om Vitryssland,

–  med beaktande av parlamentsvalet den 11 september 2016, presidentvalet den 11 oktober 2015 och lokalvalet den 18 februari 2018 i Vitryssland,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 februari 2018 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om lokalvalet i Vitryssland,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 mars 2018 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om utvecklingen inför och under frihetsdagen i Vitryssland,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Vitryssland, särskilt av den 15 februari 2016 om upphävande av sanktionerna mot 170 privatpersoner och tre vitryska företag och om fastställande av ramen för den politiska dialogen och villkoren för att förbindelserna mellan EU och Vitryssland ska utvecklas utifrån en positivare dagordning, särskilt i fråga om demokratiska reformer,

–  med beaktande av slutsatserna från toppmötet inom det östliga partnerskapet av den 24 november 2017 och godkännandet av de 20 resultat som ska uppnås till 2020, vilket ska komma medborgarna till godo,

–  med beaktande av kommissionsledamoten Johannes Hahns besök i Vitryssland i januari 2018 och de pågående förhandlingarna om prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Vitryssland,

–  med beaktande av beslutet av rådet (utrikes frågor) om förlängning av giltigheten med ett år, fram till februari 2019, för de återstående restriktiva åtgärderna mot Vitryssland, däribland i fråga om vapenembargo, förbud mot export av varor för internt förtryck, frysning av tillgångar och reseförbud avseende de fyra personer som uppfördes på förteckningen i samband med de ouppklarade försvinnandena av två oppositionspolitiker, en affärsman och en journalist 1999 och 2000,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av alla människorättskonventioner som Vitryssland är part i,

–  med beaktande av uttalandet av den 28 mars 2018 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter presidentvalet 2015 och parlamentsvalet 2016 hölls det lokalval i Vitryssland den 18 februari 2018. De flera år gamla rekommendationerna från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och Venedigkommissionen om vallagstiftningen och valprocessen har fortfarande inte hörsammats av Vitryssland. Enligt utländska diplomatobservatörer och vitryska observatörer var lokalvalet i februari 2018 bara ytterligare en bekräftelse av bristerna.

B.  I februari 2016 hävde EU de flesta av sina sanktioner mot vitryska statstjänstemän och juridiska personer som ett tecken på god vilja för att uppmuntra Vitryssland att förbättra sitt facit i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer.

C.  EU har vid upprepade tillfällen slagit fast att respekt för de grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna är en uppenbar förutsättning för att förbindelserna mellan EU och Vitryssland ska förbättras och främjas ytterligare. Situationen i landet är dock fortfarande oroväckande, då endast mycket begränsade, försiktiga framsteg kan skönjas i detta avseende.

D.  De efterlängtade författnings- och lagstiftningsreformer som skulle möjliggöra framväxten av verklig demokrati låter vänta på sig.

E.  Inga försök till valreform har gjorts, och lokalvalet i februari 2018 visade att ett betydande antal allvarliga brister och förfarandemässiga missförhållanden finns kvar, bland annat ett restriktivt regelverk för politiska rättigheter i alla skeden av valkampanjerna och problem med observation, röstning och rösträkning. Sedan 1994 har inga fria och rättvisa val genomförts i Vitryssland.

F.  Internationella observatörer bjöds inte in till lokalvalet, och vitryska observatörer samlade in konkreta belägg för att det gjorts storskaliga, landsomfattande försök att blåsa upp valdeltagandet och för att så kallad karusellröstning förekommit, det sistnämnda för första gången på flera år.

G.  Skrämseltaktiken fortsätter, bland annat med flera fall av frihetsberövanden av oberoende aktivister och oppositionsaktivister, politiker och journalister. Än en gång hindrades framstående oppositionsmedlemmar samt demokrati- och människorättsförkämpar från att delta i – eller greps inför och under – en otillåten demonstration i Minsk den 25 mars 2018 i samband med 100-årsdagen för Vitrysslands självständighetsförklaring. De flesta frigavs dock senare utan åtal.

H.  Två politiska fångar, Mikhail Zhamchuzhny and Dzmitry Paliyenka, sitter alltjämt frihetsberövade.

I.  Parlamentet har stöttat det vitryska civilsamhället i många år genom att dela ut Sacharovpriset till det vitryska journalistförbundet 2004 och till Aljaksandr Milinkevitj 2006 och genom andra initiativ.

J.  Händelserna under frihetsdagen 2018 visar än en gång att den vitryska regeringen inte tänker överge sin gamla policy med massförtryck av medborgare som försöker utöva sina rättigheter enligt författningen och internationella fördrag.

K.  Den 24 januari 2018 blockerade informationsministeriet godtyckligt tillgången till den ledande oberoende nyhetssajten Charter97.org på vitryskt territorium. Straffrättsliga förfaranden har väckts mot oberoende bloggare. Om förslagen till ändringar av medielagen antas skulle detta innebära ett nytt och betydande hot mot yttrandefriheten i landet.

L.  Den 25 oktober 2016 antog Vitryssland sin första nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter, som antogs genom en resolution av det vitryska ministerrådet och som lägger fast de huvudsakliga åtgärdsområdena för fullgörandet av landets människorättsåtaganden.

M.  Vitryssland är det enda land i Europa som fortfarande verkställer dödsstraff. FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Vitryssland har konstaterat att dödsdomar i landet kan betraktas som högst tvivelaktiga på grund av frånvaron av ett oberoende rättsväsen och rättvisa rättegångar.

N.  EU och Vitryssland förhandlar just nu om skräddarsydda partnerskapsprioriteringar. Bland de viktigaste intresseområdena återfinns ekonomisk utveckling och modernisering, stärkta institutioner och god samhällsstyrning, konnektivitet och mellanmänskliga kontakter. Den vitryska regeringen har vid upprepade tillfällen sagt sig eftersträva en normalisering av förbindelserna med EU, ett upphävande av återstående sanktioner och en viseringsliberalisering. Framsteg i detta avseende beror dock med nödvändighet på om Vitryssland visar en politisk vilja och ett engagemang för att ansluta sig till demokratiska värderingar, rättsstatlighet och grundläggande friheter.

1.  Europaparlamentet stöder EU:s kritiska engagemang i förbindelserna med Vitryssland, så länge detta villkoras av att konkreta demokratiseringssteg tas och av att de vitryska myndigheterna fullt ut respekterar grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet noterar med besvikelse att de rekommendationer som utfärdades av OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen efter presidentvalet 2015 och parlamentsvalet 2016 och som skulle ha genomförts före lokalvalet 2018 fortfarande inte har hörsammats, trots tidigare vädjanden. Parlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att utan dröjsmål, och i samarbete med internationella parter, återuppta arbetet med övergripande valreformer inom ramen för den bredare demokratiseringsprocessen.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt trakasserierna mot journalister och oberoende medier i Vitryssland inför lokalvalet, bland annat genom att Andrus Kozel, journalist vid tevekanalen Belsat, bortfördes från en vallokal på olaglig väg och tvingades utstå brutal behandling och genom att nyhetsportalen Charter97 blockerades.

4.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de vitryska myndigheterna att villkorslöst upphäva blockeringen av den ledande oberoende nyhetssajten Charter97.org, överge ändringarna av medielagen – som skulle hota yttrandefriheten om de antogs – och upphöra med förföljelserna av oberoende bloggare som yttrar sig fritt.

5.  Europaparlamentet konstaterar att antalet demokratiska oppositionsföreträdare i vallokaler ute i distrikten var oproportionerligt lågt i förhållande till antalet inlämnade ansökningar.

6.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att demokratiska oppositionspartier vid upprepade tillfällen nekats registrering. Parlamentet vill se ett hävande av restriktionerna och en förenkling av registreringsförfarandena för politiska partier i Vitryssland. Parlamentet framhåller att alla politiska partier måste tillåtas bedriva politisk verksamhet utan restriktioner, särskilt under valkampanjer. Parlamentet vill se ett upphävande av artikel 193/1 i Vitrysslands strafflag, som kriminaliserar deltagande i icke-registrerade organisationers verksamhet.

7.  Europaparlamentet beklagar de vitryska myndigheternas oproportionerliga reaktion på oppositionsaktivisters försök att organisera en otillåten sammankomst i samband med firandet av frihetsdagen den 25 mars 2018, vilket mynnade ut i tiotals gripanden, däribland av oppositionsledarna och de tidigare presidentkandidaterna Mikalaj Statkevitj och Uladzimir Njakljajeŭ. Parlamentet upprepar att mötes- och föreningsfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet framhåller att allvarliga avsteg från demokrati och respekt för grundläggande friheter, t.ex. fler frihetsberövanden av politiska fångar, i varje enskilt fall bör ge upphov till en kraftig reaktion från EU:s sida i dess förbindelser med Vitryssland.

8.  Europaparlamentet kräver med eftertryck ett frigivande av Michail Zjamtjuzjny och Dzmitryj Palijenka, två civilsamhällesaktivister som för närvarande sitter frihetsberövade av politiska skäl, och vill att alla tidigare politiska fångar ska få upprättelse och deras medborgerliga och politiska rättigheter återställas.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de vitryska myndigheterna att under alla omständigheter trygga respekten för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och de internationella och regionala människorättsinstrument som ratificerats av Vitryssland.

10.  Europaparlamentet påpekar att respekt för grundläggande friheter är ett centralt inslag i en välmående demokrati. Parlamentet uppmanar med kraft de vitryska myndigheterna att inleda en konstruktiv och öppen dialog med den demokratiska oppositionen och med civilsamhällets organisationer för att garantera medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt föreningsfriheten, rätten till fredliga sammankomster och yttrandefriheten, och för att säkerställa en ram för fria och oberoende medier.

11.  Europaparlamentet upprepar med eftertryck sin vädjan till Vitryssland att ansluta sig till ett världsomfattande moratorium för dödsstraffet som ett första steg på vägen mot dess definitiva avskaffande. Parlamentet påminner om att dödstraffet är omänskligt och förnedrande, inte har någon påvisad avskräckande effekt och gör att rättegångsfel får oåterkalleliga konsekvenser. Parlamentet beklagar att vitryska domstolar utfärdat nya dödsdomar under 2018.

12.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta sitt stöd till civilsamhällesorganisationer i Vitryssland och utomlands. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att stödja alla oberoende informationskällor för det vitryska samhället, däribland medier som sänder på vitryska, och från utlandet.

13.  Europaparlamentet noterar sektordialogerna på teknisk nivå mellan EU och Vitryssland och utvidgningen av samarbetet på områden som ekonomisk reform, resurseffektivitet, grön ekonomi och miljöskydd. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att prioritera säkerheten vid det vitryska kärnkraftverket i Ostrovets och att se till att framsteg i förbindelserna mellan EU och Vitryssland görs avhängiga av att Vitryssland visar prov på större öppenhet och samarbete och fullt ut efterlever internationella kärn- och miljösäkerhetsstandarder.

14.  Europaparlamentet beklagar att den nuvarande människorättsdialogen inte ger några konkreta resultat, och uppmanar med kraft EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att hitta olika sätt att främja ett fullständigt och verksamt skydd för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland. Parlamentet kräver att alla politiska fångar ska friges.

15.  Europaparlamentet noterar de pågående förhandlingarna om prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Vitryssland och ser fram emot att de ska kunna avslutas inom kort. Detta kommer att vidga det bilaterala samarbetet till förmån för båda parternas medborgare och ge Vitryssland tillgång till mer ekonomiskt stöd och samarbete, under förutsättning att landet tar tydliga och konkreta steg i riktning mot demokratisering och öppenhet, bland annat, och företrädesvis, genom en övergripande valreform. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens planer på att utöka det ekonomiska stödet för perioden 2018–2020. Parlamentet vill se tydligare reformåtaganden från den vitryska regeringens sida och rekommenderar utarbetandet av en färdplan för tätare förbindelser mellan EU och Vitryssland genom riktmärken och en tidtabell för verkställandet av åtagandena.

16.  Europaparlamentet vill se fortsatt EU-stöd till civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare och uppmanar kommissionen att arbeta nära tillsammans med forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet och att följa dess rekommendationer. Parlamentet uppmanar med kraft den vitryska regeringen att säkerställa medborgardeltagande i de politiska beslutsprocesserna på lokal och nationell nivå och att låta sig inspireras av Europarådets riktlinjer av den 27 november 2017. Parlamentet noterar det växande samspelet mellan Vitryssland och denna organisation.

17.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang utrikestjänsten och kommissionen att hitta sätt att informera och samråda med vitryska civilsamhällesorganisationer om den pågående dialogen och de pågående förhandlingarna mellan EU och Vitryssland.

18.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att partnerskapet om rörlighet mellan EU och Vitryssland börjat sättas i verket och ser fram emot slutförandet av avtalen om förenklade viseringsförfaranden och återtagande mellan EU och Vitryssland, vilket skulle lämna ett tydligt bidrag till mellanmänskliga kontakter och affärskontakter.

19.  Europaparlamentet välkomnar det beslut av myndigheterna i Minsk som sedan februari 2018 möjliggör korta viseringsfria vistelser i Vitryssland för utländska medborgare från 80 länder.

20.  Europaparlamentet välkomnar framstegen i arbetet med att främja ungdomsutbyten och mellanmänskliga kontakter mellan EU och Vitryssland, bland annat genom EU:s rörlighetssystem Most, Erasmus+, Horisont 2020 och instrumentet för tekniskt stöd och informationsutbyte (Taiex) och genom Vitrysslands anslutning till Bolognaprocessen. Parlamentet vill att Bolognaprocessen ska genomföras i enlighet med den färdplan som det europeiska området för högre utbildning (EHEA) och Vitryssland enats om. Detta är en åtgärd som kommer att gynna unga vitryssar och ytterligare förbättra utbytena och de mellanmänskliga kontakterna med EU.

21.  Europaparlamentet vill att mandatet för FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Vitryssland ska förlängas, och uppmanar den vitryska regeringen att samarbeta fullt ut med den särskilda rapportören. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja och stödja en utvidgning av mandatet för FN:s särskilda rapportör, och uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att samarbeta med FN:s särskilda rapportör för att förbättra situationen i landet.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, Europarådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt de vitryska myndigheterna.


Filippinerna
PDF 175kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om Filippinerna (2018/2662(RSP))
P8_TA(2018)0175RC-B8-0198/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Filippinerna, särskilt av den 15 september 2016(1) och av den 16 mars 2017(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 16 mars 2018 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om Filippinerna och Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av uttalandena från EU:s delegation och från talespersonen för Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan,

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 19 januari 2018 från avdelningarna om bedömningen av läget i Filippinerna under perioden 2016–2017 inom ramen för den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (nedan kallad GSP-plus) (SWD(2018)0032),

–  med beaktande av uttalandena från FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, om anklagelserna från Filippinernas regering om att FN:s särskilda rapportör om urbefolkningars rättigheter och andra människorättsförsvarare varit inblandade i terroristverksamhet,

–  med beaktande av resultatet av jubileumstoppmötet mellan Asean och EU på 40‑årsdagen efter inrättandet av dialogrelationerna mellan Asean och EU, samt av Aseans handlingsplan (2018–2022),

–  med beaktande av uttalandet av den 23 februari 2018 från ordföranden för Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter om att det är oacceptabelt att senator De Lima kvarhålls i fängelse utan att vara anklagad för någonting,

–  med beaktande av de diplomatiska förbindelserna mellan Filippinerna och EU (vid den tidpunkten Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)), vilka upprättades den 12 maj 1964 i och med att den filippinske ambassadören vid EEG utnämndes,

–  med beaktande av att Filippinerna är en grundande medlem av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Romstadgan,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Filippinerna och EU har långvariga diplomatiska, ekonomiska, kulturella och politiska förbindelser. Genom att ratificera partnerskaps- och samarbetsavtalet har Europeiska unionen och Filippinerna än en gång bekräftat sin gemensamma uppslutning bakom principerna om god samhällsstyrning, demokrati, rättsstat, mänskliga rättigheter, främjande av social och ekonomisk utveckling, liksom också fred och säkerhet i regionen.

B.  Alltsedan den 1 juli 2016 har, enligt utsago, omkring 12 000 personer, bland dem också kvinnor och barn, dödats på Filippinerna i en pågående kampanj mot narkotika, som på det internationella planet utlysts till president Dutertes ”krig mot narkotika”. President Duterte har utlovat att fortsätta sin kampanj mot narkotika allt intill slutet av sin ämbetsperiod 2022. EU är fortsatt djupt oroat över det stora antalet personer som dödats i samband med kampanjen mot olagliga droger i Filippinerna.

C.  FN:s särskilda rapportör om urbefolkningars rättigheter, Victoria Tauli-Corpuz, är filippinsk medborgare och har anklagats för terrorism. Tillsammans med 600 andra personer, bland dem också ledare från urbefolkningar och människorättsförsvarare, kom hon av Filippinernas regering i mars 2018 att föras upp på en förteckning över terroristorganisationer. FN:s experter åtnjuter immunitet mot rättsliga förfaranden. Anklagelserna följde efter att Tauli-Corpuz, fördömt arméns angrepp på urbefolkningen lumaderna på Mindanao. Tauli-Corpuz konstaterade att urbefolkningar som med fredliga medel skyddar sin egendom utsätts för trakasserier, tortyr och gripanden.

D.  Den 19 september 2016 avsattes senator Leila De Lima, som är människorättsaktivist och president Dutertes mest prominenta kritiker, från sin ställning som ordförande för senatens utskott för rättvisa och mänskliga rättigheter, och den 23 februari 2017 greps hon. Senator Leila De Lima ledde undersökningarna av de utomrättsliga avrättningarna i staden Davao under den tid då president Duterte var borgmästare där. Det befaras allvarligt att de brott som senator Leila De Lima står anklagad för är nästan helt och hållet uppdiktade och politiskt motiverade.

E.  Att Filippinernas myndigheter riktar in sig på urbefolkningar inger allvarlig oro. Vid utgången av december varnade FN för de massiva människorättskränkningar som lumaderna utsatts för på den filippinska ön Mindanao. Enligt expertuppskattningar från FN har minst 2 500 lumader tvångsförflyttats sedan oktober 2017. Det befaras att vissa av dessa angrepp motiveras med ogrundade misstankar om att lumaderna står i maskopi med terroristgrupper, eller föranleds av att de motsätter sig gruvdrift på sina fäders mark.

F.  Den 28 december 2000 undertecknade Filippinerna Romstadgan, och den 30 augusti 2011 ratificerade Filippinerna den, Internationella brottmålsdomstolens åklagare har inlett en preliminär undersökning av situationen i Filippinerna, med inriktning på de brott som påstås ha begåtts i landet åtminstone sedan den 1 juli 2016 i samband med kampanjen om ”krig mot narkotika”, som satts i gång av Filippinernas regering.

G.  Den 19 mars 2018 underrättades Internationella brottmålsdomstolen officiellt av FN att Filippinerna den 17 mars 2018 ingått med en skriftlig anmälan om att landet skulle frånträda Romstadgan.

H.  Den 7 mars 2017 godkände Filippinernas representanthus ett lagförslag om återinförande av dödsstraffet. Lagförslaget måste ytterligare godkännas av senaten innan det kan undertecknas av presidenten och bli lag. President Duterte har fört en aktiv kampanj för att dödsstraffet ska återinföras. Att återinföra dödsstraffet vore ett flagrant brott mot det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, till vilket Filippinerna anslöt sig 2007.

I.  Filippinerna kommer på 111:e plats bland 180 länder i fråga om korruption, på den förteckning över korruption som årligen offentliggörs av Transparency International.

J.  Utrymmet för det civila samhället blir hela tiden mindre. Klimatet för människorättsförsvarare i Filippinerna blir enligt utsago allt kärvare. President Duterte har gjort uttalanden med uppmuntran till polisen att gå till angrepp mot människorättsgrupper och förkämpar för de mänskliga rättigheterna.

K.  Personer som i offentligheten uttalar sig mot de utomrättsliga avrättningarna riskerar inreseförbud till Filippinerna.

L.  President Duterte har gjort ett antal föraktfulla och nedvärderande uttalanden om kvinnor och gång på gång sagt att våldtäkt är berättigad och uppmanat till att skjuta kvinnor.

M.  Människorättsförsvarare, journalister och aktivister utsätts hela tiden för hot, trakasserier, skrämseltaktik och våld för att de söker föra fram i offentligheten påståenden om utomrättsliga avrättningar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i Filippinerna. Hbti-gruppen utsätts för ständiga trakasserier.

N.  Filippinerna är ett av de länder som åtnjuter förmåner med stöd av Europeiska unionens särskilda stimulansordning GSP-plus.

O.  Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Filippinerna uppmanar till upprättandet av en meningsfull dialog om mänskliga rättigheter i form av en arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna.

1.  Europaparlamentet uppmanar Filippinernas regering att omedelbart få slut på de utomrättsliga avrättningar som görs under förebärande av att de är en del av ”kriget mot narkotika”. Parlamentet fördömer skarpt de många utomrättsliga avrättningar som, i samband med kampanjen mot narkotika, utförts av de väpnade styrkorna och av medborgargarden. Parlamentet framför sina kondoleanser till offrens familjer. Parlamentet uttrycker djup oro över trovärdiga rapporter om att Filippinernas polis förfalskar bevis i syfte att rättfärdiga utomrättsliga avrättningar, och att det till överväldigande delen är de fattiga i städerna som utväljs till offer.

2.  Europaparlamentet noterar regeringens initiativ på senaste tiden för att tillförsäkra ett mera enhetligt och heltäckande grepp på frågan om insatser mot narkotika, varvid utgångspunkten ska bestå i brottsbekämpning, rättvisa, påverkansarbete samt rehabilitering och integrering. Parlamentet välkomnar resolution nr 516, som lades fram för Filippinernas senat den 25 september 2017, med en kraftfull uppmaning till myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att få slut på de många avrättningarna, framför allt av landets barn, och uppmanar regeringen att prioritera kampen mot knarksmugglarnätverk och knarkbaroner, i stället för att rikta in sig på att spåra upp dem som använder små mängder narkotika. Parlamentet betonar att Filippinernas myndigheter i sin kamp mot olagliga droger måste låta tyngdpunkten vila vid folkhälsan och fullständigt respektera ett korrekt rättsförfarande, enligt vad som föreskrivs i nationell och internationell rätt. Parlamentet uppmanar regeringen att anta en särskild icke-våldspolitik.

3.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att fullständigt samarbeta med FN:s särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att omedelbart göra opartiska och meningsfulla undersökningar av dessa utomrättsliga avrättningar, och att lagföra alla förövare och ställa dem inför rätta. Parlamentet uppmanar EU och alla dess medlemsstater att stödja en FN-ledd undersökning av fallen där människor dödats på Filippinerna, samt till att de skyldiga ska ställas inför rätta.

4.  Europaparlamentet uppmanar än en gång Filippinernas myndigheter att försätta senator Leila De Lima på fri fot och att bereda henne drägliga förhållanden ur säkerhets- och hälsosynvinkel medan hon är frihetsberövad. Parlamentet uppmanar dessutom än en gång myndigheterna att garantera henne en rättvis rättegång och lägga ned alla politiskt motiverade åtal mot henne. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta med att noga följa händelseutvecklingen i fallet med senator De Lima.

5.  Europaparlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att avföra människorättsförsvarare från förteckningen över terrorister, lägga ned alla åtal mot dem och låta dem ostört få fortsätta sin verksamhet. Parlamentet erinrar Filippinernas myndigheter om att Victoria Tauli-Corpuz åtnjuter immunitet enligt konventionen rörande privilegier och immunitet från 1946.

6.  Europaparlamentet välkomnar initiativet från Internationella brottmålsdomstolen om att utreda påståendena om brott mot mänskligheten i samband med att människor dödats under ”kriget mot narkotika”. Parlamentet uppmanar Filippinernas regering att fullständigt samarbeta med åklagarämbetet vid Internationella brottmålsdomstolen, i samband med dess preliminära undersökning av Filippinerna. Parlamentet beklagar djupt den filippinska regeringens beslut om att ta initiativ till att frånträda Romstadgan och uppmanar regeringen att upphäva detta beslut.

7.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över representanthusets beslut om att återinföra dödsstraffet. Parlamentet uppmanar än en gång Filippinernas myndigheter att omedelbart inställa de förfaranden som pågår för att återinföra dödsstraffet. Parlamentet påminner om att EU anser dödsstraffet vara ett grymt och omänskligt straff som inte avskräcker från kriminellt beteende, och uppmanar Filippinernas regering att inte heller sänka straffbarhetsåldern.

8.  Europaparlamentet är bestört över att korruptionen breder ut sig alltmer under Filippinernas nuvarande styre. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att ta i med större kraft för att effektivt komma åt korruptionen. Parlamentet understryker här vikten av respekt för grundläggande principer om demokrati och rättsstat.

9.  Europaparlamentet fördömer alla hot och trakasserier, all skrämseltaktik och allt våld mot personer såsom bl.a. människorättsförsvarare, journalister och aktivister som söker föra fram i offentligheten påståenden om utomrättsliga avrättningar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i Filippinerna. Parlamentet uppmanar med kraft Filippinernas regering att tillförsäkra människorättsförsvarare, journalister och aktivister möjlighet att utföra sitt arbete under gynnsamma betingelser och utan fruktan för repressalier.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Filippinerna att avskaffa inreseförbuden för personer som uppfattas vara kritiska mot president Dutertes politik.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Filippinerna att iaktta sina folkrättsenliga skyldigheter att skydda urbefolkningarnas rättigheter, även då det råder väpnad konflikt.

12.  Europaparlamentet fördömer allt våld mot kvinnor och erinrar om att detta våld är en allvarlig kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och människovärde. Parlamentet fördömer skarpt nedvärderande och kvinnofientliga uttalanden om kvinnliga stridsdeltagare. Parlamentet erinrar presidenten om att det strider mot internationell humanitär rätt att uppmuntra statliga styrkor till sexuella våldshandlingar under väpnad konflikt. Parlamentet uppmanar presidenten att behandla kvinnor med respekt och att inte uppvigla till kvinnovåld.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga om de ska yrka på att Republiken Filippinerna ska uteslutas från FN:s råd för mänskliga rättigheter innan landets nuvarande medlemskap av rådet löper ut vid utgången av 2018.

14.  Europaparlamentet påminner Filippinernas myndigheter om deras skyldigheter enligt folkrätten, GSP-plus och partnerskaps- och samarbetsavtalet, särskilt inom området mänskliga rättigheter, samt om vilka konsekvenser det för med sig om inte dessa skyldigheter fullgörs. Parlamentet betonar att landet i stort sett gjort bra framsteg med att genomföra GSP-plus-konventionerna, men att svåra orosmoment kvarstår i fråga om mänskliga rättigheter i samband med kriget mot narkotika. Parlamentet erinrar här om sin tidigare resolution om Filippinerna den 16 mars 2017 och uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att använda alla tillbudsstående medel, också partnerskaps- och samarbetsavtalet, för att förmå Filippinerna att få slut på de utomrättsliga avrättningarna i samband med kampanjen mot narkotika, samt att, om det inte sker några påtagliga förbättringar, inleda de förfaranden som kan komma att utmynna i att förmånerna enligt GSP-plus tillfälligt återkallas. Parlamentet uppmanar EU att med alla tillbudsstående medel stödja Filippinernas regering, så att den kan respektera sina internationella skyldigheter på människorättsområdet.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Filippinernas president, regering och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och regeringarna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean).

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0349.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0088.


Situationen på Gazaremsan
PDF 165kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om situationen på Gazaremsan (2018/2663(RSP))
P8_TA(2018)0176RC-B8-0191/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om den israelisk-palestinska konflikten och fredsprocessen i Mellanöstern,

–  med beaktande av det senaste uttalandet av den 31 mars 2018 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och uttalandena av den 5 och 7 april samt den 19 februari 2018 från hennes talesperson,

–  med beaktande av uttalandet av den 5 april 2018 från FN:s generalsekreterare António Guterres, och uttalandet av den 30 mars 2018 från hans talesperson,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 april 2018 från Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av de relevanta resolutionerna från FN:s generalförsamling och säkerhetsråd,

–  med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,

–  med beaktande av FN:s grundläggande principer från 1999 om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter,

–  med beaktande av FN:s rapport Gaza tio år senare från juli 2017,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Återvändandemarschen, en massprotest som äger rum en gång i veckan i sex veckors tid, inleddes den 30 mars 2018 på Gazaremsan, organiseras av grupper i det civila samhället. Hamas och andra palestinska grupper uppmanade befolkningen att delta i marschen. De israeliska myndigheterna rapporterade att stenar och brandbomber hade kastats mot deras försvarsstyrkor och att vissa demonstranter hade försökt att förstöra och ta sig över stängslet in i Israel.

B.  Israels försvarsstyrkor öppnade eld mot demonstranterna med skarp ammunition den 30 mars, 6 april och 13 april 2018. Nästan 30 palestinier har dödats och mer än 2 000 har sårats, däribland många kvinnor och barn.

C.  FN:s generalsekreterare António Guterres, vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, och ett antal andra internationella aktörer har efterlyst oberoende och transparenta utredningar av de våldsamma händelserna, särskilt av användningen av skarp ammunition.

D.  FN:s grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter tillåter endast avsiktligt dödande med vapen under de omständigheter som anges i princip 9.

E.  Hamas finns med på EU:s förteckning över terroristorganisationer och kräver Israels förstörelse. Raketer fortsätter att avfyras från Gazaremsan mot israeliskt territorium. Under de senaste veckorna har antalet terroristattacker mot Israel ökat med upptrappningen av militära incidenter i och omkring Gaza.

F.  Enligt uppgifter från FN är 1,3 miljoner människor i Gaza i behov av humanitärt bistånd, 47 % av hushållen har allvarliga eller ganska allvarliga problem med livsmedelsförsörjningen, 97 % av kranvattnet går inte att dricka, 80 % av energibehoven är inte tillgodosedda och mer än 40 % av de boende i området är arbetslösa.

G.  Hamas har fortsatt kontroll över och sätter press på befolkningen på Gazaremsan, som förblir ett nav för internationellt erkända terroristorganisationer. Grundläggande friheter, bland annat förenings- och yttrandefriheten, är kraftigt kringskurna av de Hamasledda myndigheterna. Förutom blockaden innebär klyftan mellan palestinier att lokala institutioners kapacitet att tillhandahålla grundläggande tjänster i Gaza begränsas ytterligare. Den palestinska premiärministern Rami Hamdallahs utsattes nyligen för ett mordförsök under sitt besök i området, vilket ytterligare har förvärrat dödläget i den palestinska försoningsprocessen.

H.  Avera Mengistu, som emigrerade till Israel från Etiopien, och Hisham al-Sayed, en palestinsk beduin från Israel, har båda psykosociala funktionsnedsättningar och förmodas vara olagligt frihetsberövande på Gazaremsan utan möjlighet till kontakt med yttervärlden. Hamas har fortfarande kvarlevorna av de israeliska soldaterna Hadar Goldin och Oron Shaul i förvar i Gaza.

1.  Europaparlamentet efterlyser största möjliga återhållsamhet och understryker att en prioritering måste vara att undvika ytterligare upptrappning av våldet och förluster av människoliv.

2.  Europaparlamentet beklagar förlusten av människoliv. Parlamentet fördömer att oskyldiga palestinska demonstranter har dödats och skadats på Gazaremsan de senaste tre veckorna, och uppmanar de israeliska försvarsstyrkorna att avstå från dödligt våld mot obeväpnade demonstranter. Parlamentet framför sina kondoleanser till offrens familjer. Parlamentet upprepar behovet av att möjliggöra snabb leverans av medicinsk utrustning till de behövande, och att se till att människor kan överföras till sjukhus utanför Gaza av humanitära skäl.

3.  Europaparlamentet erkänner Israels säkerhetsproblem och behov av att skydda sitt territorium och sina gränser med proportionerliga medel. Parlamentet fördömer Hamas och andra militanta gruppers terrorattacker mot Israel från Gazaremsan, inbegripet raketbeskjutning, infiltration på israeliskt territorium och tunnelbyggen. Parlamentet uttrycker sin oro över att Hamas verkar försöka trappa upp spänningarna. Parlamentet fördömer kraftfullt Hamas fortsatta taktik att använda civila för att skydda terroristverksamhet.

4.  Europaparlamentet framhåller palestiniernas rätt till fredliga protester som ett legitimt utövande av deras grundläggande rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar dem som leder protesterna på Gazaremsan att undvika all uppvigling till våld, och att se till att det absolut inte förekommer något våld i samband med protesterna, demonstrationerna och mötena, och att de inte kan utnyttjas i andra syften. Parlamentet uppmanar Israel att respektera denna grundläggande rättighet till fredliga protester.

5.  Europaparlamentet stöder kraven på oberoende och transparenta utredningar av de våldsamma händelserna. Parlamentet noterar den mekanism för utredning och utvärdering som inrättats av de israeliska försvarsstyrkorna för att se över försvarsstyrkornas åtgärder och de särskilda händelser som inträffat på gränsen mellan Israel och Gaza sedan den 30 mars 2018. Parlamentet påminner om vikten av ansvarsutkrävande och om att avsiktlig användning av dödligt våld mot demonstranter som inte är något överhängande hot mot människoliv eller inte allvarligt skadar människor strider mot internationell människorättslagstiftning och att det i samband med ockupationen är en allvarlig överträdelse av den fjärde Genèvekonventionen.

6.  Europaparlamentet noterar med djup oro att det i olika FN-rapporter varnas för att Gaza 2020 kan vara obeboeligt. Parlamentet beklagar i synnerhet att hälso- och sjukvården är nära kollaps, med sjukhus som har stor brist på läkemedel, utrustning och el. Parlamentet efterlyser en omedelbar och meningsfull internationell insats för återuppbyggnad och återställande av Gaza, i syfte att underlätta den humanitära krisen. Parlamentet lovordar det arbete som utförs av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) som tillhandahåller livsmedelsbistånd, tillgång till utbildning samt hälso- och sjukvård och andra livsviktiga tjänster till de 1,3 miljoner palestinska flyktingar som bor i området.

7.  Europaparlamentet vill också se att blockaden av Gaza omedelbart och ovillkorligen hävs. Den har lett till en allt allvarligare humanitär kris i området som saknar motstycke.

8.  Europaparlamentet betonar återigen behovet av att den palestinska myndigheten återvänder till Gaza för att den ska kunna utföra sina offentliga uppgifter, vilket måste vara en prioritering. Parlamentet uppmanar alla palestinska fraktioner att återuppta försoningsarbetet, vilket också är avgörande för att befolkningen i Gaza ska få en bättre situation. Parlamentet betonar att palestinsk försoning, bland annat att hålla de kraftigt försenade president- och parlamentsvalen, är viktigt för att tvåstatslösningen ska kunna uppnås, och bör fortsätta att stödjas av EU genom innovativa åtgärder. Parlamentet efterlyser en nedrustning av alla militanta grupper på Gazaremsan.

9.  Europaparlamentet begär att Avera Mengistu och Hisham al-Sayed släpps fria och får återvända till Israel. Parlamentet vill att kvarlevorna av Hadar Goldin och Oron Shaul ska återsändas, och uttrycker sitt deltagande med deras familjer. Parlamentet vill se att kvarlevorna av dödade palestinier ska återsändas.

10.  Europaparlamentet uppmanar på nytt alla parter i konflikten att till fullo respektera frihetsberövade personers och fångars rättigheter.

11.  Europaparlamentet erinrar om att situationen på Gazaremsan måste ses i ett bredare perspektiv mot bakgrund av fredsprocessen i Mellanöstern. Parlamentet upprepar att EU:s främsta mål är att nå en tvåstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten, grundad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där den säkra staten Israel och en självständig, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat lever sida vid sida i fred och säkerhet på grundval av rätten till självbestämmande och med full respekt för internationell rätt.

12.  Europaparlamentet betonar att icke-våld och både statliga och icke statliga aktörers respekt för de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt är det enda sättet att uppnå en hållbar lösning och en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier. Parlamentet anser dessutom att fortsatt våld, terrorism och uppvigling till våld är helt oförenligt med arbetet för att nå en fredlig tvåstatslösning. Parlamentet konstaterar att det är nödvändigt att stå fast vid åtagandet att agera effektivt mot våld, terrorism, hatpropaganda och uppvigling för att återställa förtroendet och undvika en upptrappning som ytterligare försämrar utsikterna för fred.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Knesset, Israels president och regering, det palestinska lagstiftande rådet och den palestinska myndighetens president.


Gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller skyldigheten att efterleva den lägsta normalskattesatsen *
PDF 232kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller skyldigheten att efterleva den lägsta normalskattesatsen (COM(2017)0783 – C8-0007/2018 – 2017/0349(CNS))
P8_TA(2018)0177A8-0124/2018

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2017)0783),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0007/2018),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0124/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism ***I
PDF 239kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om ändring av direktiv 2009/101/EG (COM(2016)0450 – C8-0265/2016 – 2016/0208(COD))
P8_TA(2018)0178A8-0056/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0450),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 50 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0265/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 12 oktober 2016(1),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 oktober 2016(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för rättsliga frågor (A8-0056/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 19 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/843.)

(1) EUT C 459, 9.12.2016, s. 3.
(2) EUT C 34, 2.2.2017, s. 121.


Godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon ***I
PDF 242kWORD 55k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (COM(2016)0031 – C8-0015/2016 – 2016/0014(COD))
P8_TA(2018)0179A8-0048/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0031),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0015/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för transport och turism (A8-0048/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 19 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/858.)

(1) EUT C 303, 19.8.2016, s. 86.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringsförslagen som antogs den 4 april 2017 (Antagna texter, P8_TA(2017)0097.


Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter ***I
PDF 252kWORD 60k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/XXX [förordningen om offentlig kontroll] och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (COM(2014)0180 – C7-0109/2014 – 2014/0100(COD))
P8_TA(2018)0180A8-0311/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0180),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 42 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0109/2014),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av demotiverade yttrandena från det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, av den luxemburgska deputeradekammaren och det österrikiska förbundsrådet och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 oktober 2014(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 december 2014(2)

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 november 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8‑0311/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 19 april 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/848.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande om tidsbegränsade försök med ekologiska sorter

Kommissionen är medveten om att det finns ett behov av att fastställa villkor för utveckling av ekologiska sorter som lämpar sig för ekologisk produktion.

I syfte att fastställa kriterier för beskrivning av egenskaperna hos ”ekologiska sorter som lämpar sig för ekologisk produktion” och definiera villkoren för när dessa får produceras i saluföringssyfte, kommer kommissionen att anordna ett tidsbegränsat försök senast sex månader efter den dag då denna förordning ska börja tillämpas.

Under det tidsbegränsade försöket kommer kriterier för att beskriva dessa sorters särskiljbarhet, enhetlighet, stabilitet, och, vid behov, odlings- och användningsvärde att fastställas samt andra saluföringsvillkor, såsom märkning och förpackningar, att behandlas. Villkoren och kriterierna kommer att ta hänsyn till det ekologiska jordbrukets särskilda behov och mål, såsom större genetisk mångfald, motståndskraft mot sjukdomar och anpassning till jordmåns- och klimatförhållanden. Varje år ska lägesrapporter om det tidsbegränsade försöket läggas fram.

Inom ramen för det här försöket, som ska pågå i sju år och omfatta tillräckliga kvantiteter, kan medlemsstaterna befrias från vissa skyldigheter i direktiv 66/401/EEG, direktiv 66/402/EEG, direktiv 68/193/EEG, direktiv 2002/53/EG, direktiv 2002/54/EG, direktiv 2002/55/EG, direktiv 2002/56/EG, direktiv 2002/57/EG, direktiv 2008/72/EG och direktiv 2008/90/EG.

Kommissionen kommer att utvärdera resultatet av försöket i syfte att föreslå en ändring av kraven i den övergripande lagstiftningen om saluföring av utsäde och annat växtförökningsmaterial vad gäller egenskaperna hos ”ekologiska sorter som lämpar sig för ekologisk produktion”.

Kommissionens uttalande om artikel 55

Kommissionen betonar att det strider mot både ordalydelsen och andemeningen i förordning (EU) nr 182/2011 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13) att åberopa artikel 5.4 andra stycket b på ett systematiskt sätt. För att denna bestämmelse ska kunna användas måste det finnas ett särskilt behov av att avvika från principen om att kommissionen får anta ett utkast till genomförandeakt om inget yttrande avges. Eftersom detta är ett undantag från den allmänna regel som fastställs i artikel 5.4, kan inte användningen av andra stycket b anses ingå i lagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning, utan användningen måste tolkas restriktivt och därmed också motiveras.

(1) EUT C 12, 15.1.2015, s. 75.
(2) EUT C 19, 21.1.2015, s. 84.


Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
PDF 352kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2018 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2017)0677 – C8-0424/2017 – 2017/0305(NLE))
P8_TA(2018)0181A8-0140/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2017)0677),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0424/2017),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 september 2016 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juli 2015 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(2),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0140/2018),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 1
1.  Medlemsstaterna och unionen ska arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som kan hantera ekonomiska förändringar, i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg enligt de mål som ställs upp i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör, med beaktande av nationell praxis i fråga om ansvaret för arbetsmarknadens parter, betrakta främjandet av sysselsättning som en fråga av gemensamt intresse och bör inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende.
1.  Medlemsstaterna och unionen ska utveckla och presentera en effektiv och samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja inkluderande arbetsmarknader som är lyhörda inför ekonomiska, sociala, tekniska och miljörelaterade realiteter och förändringar, och har en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft, och arbeta för att slå vakt om alla arbetstagares välbefinnande, i syfte att uppnå en social marknadsekonomi, full sysselsättning och sociala framsteg enligt de mål som ställs upp i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör, med beaktande av nationell praxis i fråga om ansvaret för arbetsmarknadens parter, betrakta främjandet av sysselsättning som en fråga av gemensamt intresse och bör inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende.
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 2
2.  Unionen bör bekämpa social utestängning och diskriminering och främja rättvisa och socialt skydd samt jämställdhet. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot fattigdom och social utestängning, samt en hög utbildningsnivå.
2.  Unionen bör inom alla områden av livet bekämpa alla former av fattigdom, social utestängning och diskriminering och främja rättvisa och socialt skydd samt jämställdhet. Detta övergripande mål bör också eftersträvas med hjälp av unionens rättsakter och politik inom andra områden. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot fattigdom och social utestängning, samt en hög utbildningsnivå. Unionen bör främja alla medborgares aktiva deltagande i det ekonomiska, sociala och kulturella livet.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 3
3.  I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har unionen utarbetat och genomfört instrument för politisk samordning av finanspolitiken, den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken. Ett av dessa instrument är dessa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/1184 utgör de integrerade riktlinjerna för genomförandet av Europa 2020-strategin. De ska fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen, och de avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet, ska tillsammans utgöra en lämplig övergripande ekonomisk och social politik som bör få positiva spridningseffekter.
3.  I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har unionen utarbetat och genomfört instrument för politisk samordning av finanspolitiken, den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken, som har betydande inverkan på den sociala och sysselsättningsmässiga situationen i unionen, med potentiella effekter såsom otrygghet, fattigdom och ojämlikhet. Ett av dessa instrument är dessa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/1184 utgör de integrerade riktlinjerna för genomförandet av Europa 2020-strategin. De ska fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen, och de avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet, ska tillsammans utgöra en lämplig övergripande ekonomisk och social politik som bör få positiva spridningseffekter för alla medlemsstater.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 3a (nytt)
3a.   En mer demokratisk beslutsprocess i samband med de integrerade riktlinjerna som påverkar människor och arbetsmarknader inom hela unionen förutsätter att rådet tar hänsyn till Europaparlamentets uppfattning.
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 4
4.  Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten, med befintlig EU-lagstiftning samt med olika EU-initiativ, inklusive rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti1, rådets rekommendation om integration av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden2, rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar3 och förslaget till rådets rekommendation om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet4.
4.  Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten, med befintlig EU-lagstiftning samt med olika EU-initiativ, inklusive den europeiska pelaren för sociala rättigheter, rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti1, rådets rekommendation om integration av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden2, rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar3 och förslaget till rådets rekommendation om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet4.
__________________
__________________
1 EUT C 120, 26.4.2013, s. 1-6.
1 EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.
2 EUT C 67, 20.2.2016, s. 1-5.
2 EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.
3 EUT C 484, 24.12.2016, s. 1-6.
3 EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.
4 KOM(2017)0563 slutlig2017/0244 (NLE).
4 COM(2017)0563 final2017/0244 (NLE).
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 5
5.  I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten inom en övergripande ram för integrerad multilateral övervakning av den ekonomiska politiken samt budget-, sysselsättnings- och socialpolitiken, och den syftar till att uppnå målen i Europa 2020-strategin, särskilt de som rör sysselsättning, utbildning och fattigdomsminskning i rådets beslut 2010/707/EU5. Sedan 2015 har den europeiska planeringsterminen undan för undan förstärkts och effektiviserats, framför allt för att stärka inriktningen på sysselsättning och sociala frågor och för att öka dialogen med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
5.  I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten inom en övergripande ram för integrerad multilateral övervakning av den ekonomiska politiken samt budget-, sysselsättnings- och socialpolitiken, och den syftar till att uppnå målen i Europa 2020-strategin, särskilt de som rör sysselsättning, utbildning och fattigdomsminskning i rådets beslut 2010/707/EU5. Sedan 2015 har den europeiska planeringsterminen undan för undan förstärkts och effektiviserats, framför allt för att stärka inriktningen på sysselsättning och sociala frågor och för att öka dialogen med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, och samtidigt behålla den starka tonvikten på strukturreformer och konkurrenskraft.
_________________
_________________
5.EUT L 308, 24.11.2010, s. 46-5.
5.EUT L 308, 24.11.2010, s. 46.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 6
6.  EU:s återhämtning från den ekonomiska krisen bidrar till positiva tendenser på arbetsmarknaden, men det återstår stora utmaningar och skillnader i ekonomiska och sociala resultat mellan och inom medlemsstaterna. Genom krisen framgick det tydligt hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är. Att säkerställa att unionen gör framsteg mot en smart och hållbar tillväxt för alla och att nya arbetstillfällen skapas är den största utmaningen i dag. Detta kräver en samordnad, ambitiös och effektiv politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med EUF-fördraget och unionens regler om ekonomisk styrning. Dessa politiska insatser bör kombinera åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan och de bör omfatta investeringsstimulans, förnyade satsningar på strukturreformer i lämplig ordningsföljd för att öka produktiviteten, tillväxten, den sociala sammanhållningen och ekonomins motståndskraft mot chocker, samt finanspolitiskt ansvar, samtidigt som man beaktar deras sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser.
6.  EU: s återhämtning från den ekonomiska krisen bidrar till positiva tendenser på arbetsmarknaden, men det återstår stora utmaningar och skillnader i ekonomiska och sociala resultat mellan och inom medlemsstaterna, eftersom ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till högre sysselsättning. Genom krisen framgick det tydligt hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är. Att säkerställa att unionen gör framsteg mot en smart och hållbar tillväxt för alla, åtföljt av skapandet av hållbara arbetstillfällen av god kvalitet, är den största utmaningen i dag. Detta kräver en samordnad, ambitiös och effektiv politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med EUF-fördraget och unionens regler om ekonomisk styrning. Dessa politiska insatser bör kombinera åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan och de bör omfatta investeringsstimulans, också till investeringar i den cirkulära och den gröna ekonomin samt i form av sociala investeringar, förnyade satsningar på socialt och ekonomiskt väl avvägda strukturreformer i lämplig ordningsföljd för att öka produktiviteten, tillväxten, den sociala sammanhållningen och ekonomins motståndskraft mot chocker, samt finanspolitiskt ansvar, samtidigt som strukturreformerna bör få positiva sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 7
7.  Reformer av arbetsmarknaden, inklusive de nationella lönesättningsmekanismerna, bör följa nationell praxis beträffande social dialog och ge tillräckligt med möjligheter att beakta socioekonomiska frågor, t.ex. när det gäller ökad konkurrenskraft, stärkt jobbskapande, bättre åtgärder för livslångt lärande och utbildning samt ökade realinkomster.
7.  Reformer av arbetsmarknaden, inklusive de nationella lönesättningsmekanismerna, bör följa nationell praxis beträffande social dialog och ge tillräckligt med möjligheter att beakta socioekonomiska frågor, t.ex. när det gäller ökad levnadsstandard, jämlikhet konkurrenskraft, produktivitet och hållbarhet, samt skapande av fler arbetstillfällen med hög kvalitet, bättre åtgärder för livslångt lärande och utbildning samt ökade realinkomster.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 8
8.  Medlemsstaterna och unionen bör även ta itu med de sociala konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen och de bör sträva efter att bygga ett inkluderande samhälle, där människor kan förutse och hantera förändringar samt aktivt delta i samhällsliv och ekonomi, vilket beskrivs i kommissionens rekommendation om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden6. De bör åtgärda ojämlikhet, trygga tillgång och möjligheter för alla samt minska fattigdom och social utestängning, även för barn, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och sociala skyddssystem och genom att undanröja hindren för deltagande i utbildning och på arbetsmarknaden. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på EU:s arbetsplatser förändras också anställningsförhållandena. Medlemsstaterna bör se till att det med nya typer av anställningsförhållanden går att behålla och stärka den europeiska sociala modellen.
8.  Medlemsstaterna och unionen bör även ta itu med de sociala konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen och de bör sträva efter att bygga ett inkluderande och socialt rättvist samhälle, där människor kan förutse och hantera förändringar samt aktivt delta i samhällsliv och ekonomi, vilket beskrivs i kommissionens rekommendation om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden6. De bör åtgärda ojämlikhet och diskriminering, och säkerställa lika möjligheter för alla samt utrota fattigdom och social utestängning, framför allt för barn, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och tillräckliga och effektiva sociala skyddssystem och genom att undanröja hindren för deltagande i utbildning och på arbetsmarknaden. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på EU:s arbetsplatser förändras också anställningsförhållandena. Medlemsstaterna bör se till att det med nya typer av anställningsförhållanden går att behålla och stärka den europeiska sociala modellen, genom att säkerställa att människor i nya framväxande arbetsformer omfattas och skyddas av arbetsmarknadens regelverk. Medlemsstaterna bör stödja den potential att bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling som finns hos personer med funktionsnedsättning.
__________________
__________________
6 COM(2008)0639 final.
6 COM(2008)0639 final.
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 8a (nytt)
8a.   Kommissionen och medlemsstaterna bör skapa utrymme för reflexion och dialog med stöd från specialiserade icke-statliga organisationer och organisationer för personer som lever i fattigdom, så att dessa personer kan bidra till utvärderingen av den politik som påverkar dem.
Ändring 11
Förslag till beslut
Skäl 11
11.  De integrerade riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att främja sysselsättning, social inkludering, livslångt lärande och utbildning samt för att förbättra den offentliga förvaltningen. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlamenten, samt med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
11.  De integrerade riktlinjerna och den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör ligga till grund för de välriktade landsspecifika rekommendationer som rådet tillställer medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att främja sysselsättning, social inkludering, livslångt lärande och utbildning samt för att förbättra den offentliga förvaltningen. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlamenten, samt med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 12
12.  Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd bör övervaka hur den relevanta politiken genomförs mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken, i enlighet med sina respektive fördragsenliga mandat. Dessa kommittéer och andra förberedande rådsorgan som medverkar i samordningen av den ekonomiska politiken och socialpolitiken bör samarbeta nära.
12.  Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd bör övervaka hur den relevanta politiken genomförs mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken, i enlighet med sina respektive fördragsenliga mandat. Dessa kommittéer och andra förberedande rådsorgan som medverkar i samordningen av den ekonomiska politiken och socialpolitiken bör samarbeta nära med Europaparlamentet, och särskilt med dess utskott för sysselsättning och sociala frågor, för att säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet.
Ändring 13
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 5 – stycke 1
Medlemsstaterna bör underlätta skapandet av jobb av god kvalitet, bl.a. genom att undanröja hinder för nyanställningar i företag, genom att främja entreprenörskap och egenföretagande och i synnerhet genom att stödja mikroföretag och småföretag så att de kan startas och växa. Medlemsstaterna bör aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation.
Medlemsstaterna bör underlätta och investera i skapandet av hållbara och tillgängliga jobb av god kvalitet över alla kompetensnivåer, arbetsmarknadssektorer och regioner, bl.a. genom att utveckla framtidsinriktade sektorers fulla potential, såsom den gröna och den cirkulära ekonomin, vårdsektorn och den digitala sektorn. Medlemsstaterna bör hjälpa människor att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv, säkerställa att arbetsplatser är anpassade för personer med funktionsnedsättning och äldre arbetstagare, hjälpa företag att anställa, och främja ansvarsfullt entreprenörskap och egenföretagande, i synnerhet genom att stödja mikroföretag och småföretag så att de kan startas och växa. Medlemsstaterna bör aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation.
Ändring 14
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 5 – stycke 2
Medlemsstaterna bör uppmuntra innovativa arbetsformer, som kan skapa arbetstillfällen för alla på ett ansvarsfullt sätt.
Medlemsstaterna bör uppmuntra innovativa arbetsformer, som skapar arbetstillfällen av god kvalitet för alla på ett ansvarsfullt sätt, samtidigt som det tas hänsyn till utvecklingen av ny informations- och kommunikationsteknik och säkerställs full överensstämmelse med unionsrätten, nationell lagstiftning och anställningspraxis och med systemen för arbetsmarknadsrelationer. Medlemsstaterna och kommissionen bör främja god praxis på detta område.
Ändring 15
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 5 – stycke 2a (nytt)
Medlemsstaterna bör skära ned byråkratin för att minska onödig belastning på små och medelstora företag, vilka i hög grad bidrar till skapandet av sysselsättning.
Ändring 16
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 5 – stycke 3
En skatteväxling bör göras, från beskattning av arbete till andra former av beskattning som har mindre negativ inverkan på sysselsättningen och tillväxten, samtidigt som man tar hänsyn till skattesystemets fördelningspolitiska effekt och tryggar de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter.
Medlemsstaterna bör eftersträva en successiv minskning av beskattningen av arbete och övergå till andra former av beskattning som har mindre negativ inverkan på sysselsättningen och tillväxten, samtidigt som man tar hänsyn till skattesystemets fördelningspolitiska effekt och tryggar de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter, bland annat investeringar i offentliga tjänster av allmänt intresse.
Ändring 17
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 5 – stycke 4
Medlemsstaterna bör, i enlighet med nationell praxis och samtidigt som man respekterar arbetsmarknadsparternas oberoende, främja mekanismer som gör att lönerna sätts på ett öppet och förutsägbart sätt, så att de kan följa produktivitetsutvecklingen och är rättvisa och ger en rimlig levnadsstandard. I mekanismerna bör man beakta skillnader i kompetens och i ekonomiska resultat mellan olika regioner, sektorer och företag. Med respekt för nationell praxis bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställa lämpliga nivåer för minimilöner och därvid beakta hur minimilönerna påverkar konkurrenskraften, jobbskapandet och fattigdomen bland förvärvsarbetande.
Medlemsstaterna bör, i enlighet med nationell praxis och samtidigt som man respekterar arbetsmarknadsparternas oberoende, främja mekanismer som gör att lönerna sätts på ett öppet och förutsägbart sätt, så att de kan följa produktivitetsutvecklingen och är rättvisa och ger en rimlig levnadsstandard på ett hållbart, ansvarsfullt sätt. I mekanismerna bör man beakta skillnader i kompetens och i ekonomiska resultat mellan olika regioner, sektorer och företag. Med respekt för nationell praxis bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställa lämpliga nivåer för minimilöner och därvid beakta hur minimilönerna påverkar konkurrenskraften, jobbskapandet och fattigdomen bland förvärvsarbetande.
Ändring 18
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – rubriken
Riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet: tillgång till sysselsättning och arbetskraftens färdigheter och kompetens
Riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och förbättra tillgång till sysselsättning och arbetskraftens färdigheter och kompetens
Ändring 19
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – stycke 1
I samband med tekniska, miljömässiga och demografiska förändringar bör medlemsstaterna, i samarbete med arbetsmarknadens parter, främja produktivitet och anställbarhet genom att se till att det finns ett tillräckligt utbud av relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser under arbetstagarnas hela yrkesverksamma liv, så att de kan fylla nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör göra nödvändiga investeringar i både grundläggande utbildning och vidareutbildning. De bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare och andra aktörer för att ta itu med strukturella brister i utbildningssystemen, för att tillhandahålla högkvalitativ och inkluderande utbildning och möjligheter till livslångt lärande. De bör se till att intjänade utbildningsrättigheter förs över vid övergången mellan olika anställningar. Detta bör göra det lättare för alla att bättre förutse och anpassa sig till arbetsmarknadens behov och att framgångsrikt hantera övergångar, och på så sätt stärka ekonomins motståndskraft mot chocker.
I samband med tekniska, miljömässiga och demografiska förändringar bör medlemsstaterna, i samarbete med arbetsmarknadens parter och det civila samhället, främja hållbarhet, produktivitet och anställbarhet genom att se till att det finns ett tillräckligt utbud av relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser under arbetstagarnas hela yrkesverksamma liv, så att de kan tillgodogöra sig nuvarande och förväntade framtida möjligheter på arbetsmarknaden, inklusive genom riktat stöd till utbildning inom sektorerna för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Medlemsstaterna bör göra nödvändiga investeringar i både grundläggande utbildning och vidareutbildning och livslångt lärande, men inte enbart rikta dessa mot formell utbildning, utan även mot icke-formellt och informellt lärande, samt säkerställa lika möjligheter och lika tillgång för alla. De bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer för att öka utbildningssystemens kvalitet och ta itu med strukturella brister i dem, för att tillhandahålla högkvalitativ och inkluderande utbildning och möjligheter till livslångt lärande, med hänsyn också till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning, etniska och nationell minoriteter, invandrare och flyktingar. De bör se till att intjänade rättigheter till utbildning förs över vid förändringar i yrkeslivet, med hjälp av ett poängsystem, och att tillhörande rättigheter ackumuleras. Detta bör göra det lättare för alla att bättre förutse och anpassa sig till arbetsmarknadens behov, att undvika kompetensglapp och att framgångsrikt hantera övergångar, och på så sätt stärka ekonomins motståndskraft mot chocker.
Ändring 20
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – stycke 2
Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter inom utbildningen och höja den allmänna utbildningsnivån, särskilt för lågutbildade personer. De bör säkerställa att läranderesultaten är av hög kvalitet, stärka de grundläggande färdigheterna, minska antalet unga med enbart grundskoleutbildning, se till att högskoleexamina är relevanta på arbetsmarknaden, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna samt öka vuxnas deltagande i fortutbildning. Medlemsstaterna bör stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem, bl.a. genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, göra kompetensen mer synlig och jämförbar samt öka möjligheterna till erkännande och validering av färdigheter och kompetenser som förvärvats på annat sätt än genom formell utbildning. De bör förbättra utbudet av flexibel yrkesinriktad fortbildning och se till att fler utnyttjar möjligheterna. Medlemsstaterna bör också, genom att förbättra tillgången till och utnyttjandet av utbildning av god kvalitet, stödja lågutbildade vuxna så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet, genom att de inrättar kompetenshöjningsvägar, med bedömning av kompetens, ett matchande utbildningsutbud samt validering och erkännande av de färdigheter som förvärvats.
Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter inom utbildningen, bland annat förskoleverksamhet, och höja den allmänna utbildningsnivån, särskilt för lågutbildade personer och personer med missgynnad bakgrund. De bör säkerställa att läranderesultaten är av hög kvalitet, utveckla och stärka de grundläggande färdigheterna, främja utvecklingen av företagarfärdigheter, minska antalet unga med enbart grundskoleutbildning, se till att högskoleexamina är relevanta på arbetsmarknaden, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna samt öka vuxnas deltagande i fortutbildning, inklusive genom strategier som gör det möjligt att ta ledigt för utbildningsändamål, samt genom arbetsplatsbaserad fortbildning och livslångt lärande. Medlemsstaterna bör stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem, bl.a. genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, göra kompetensen mer synlig och jämförbar samt öka möjligheterna till erkännande och validering av färdigheter och kompetenser som förvärvats på annat sätt än genom formell utbildning. De bör förbättra utbudet av flexibel yrkesinriktad fortbildning och se till att fler utnyttjar möjligheterna. Medlemsstaterna bör också, genom att förbättra tillgången till och utnyttjandet av utbildning av god kvalitet, rikta stöd till lågutbildade vuxna så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet, genom att de inrättar kompetenshöjningsvägar, med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar arbetsmarknadens möjligheter samt validering och erkännande av de färdigheter som förvärvats.
Ändring 21
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – stycke 2a (nytt)
För att främja arbetskraftens välbefinnande och produktivitet på lång sikt bör medlemsstaterna se till att deras utbildningssystem satsar på personlig utveckling, social sammanhållning, interkulturell förståelse och aktivt medborgarskap, vid sidan av att tillgodose arbetsmarknadens behov.
Ändring 22
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – stycke 3
Åtgärder bör vidtas för att motverka problemet med hög arbetslöshet och att många hamnar utanför arbetskraften, bl.a. genom individanpassat stöd inom rimlig tid, med hjälp att söka jobb, utbildning och omskolning. Man bör sträva efter att ha omfattande strategier, med djupgående individuell bedömning inom 18 månader efter att personen blivit arbetslös, för att kraftigt kunna minska och förebygga strukturell arbetslöshet. Man bör fortsätta att hantera ungdomsarbetslösheten och den stora andelen unga som varken arbetar eller studerar genom strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete, bland annat genom att ungdomsgarantin genomförs fullt ut1.
Åtgärder bör vidtas för att motverka problemet med hög arbetslöshet och långtidsarbetslöshet, samt mot att många hamnar utanför arbetskraften, bl.a. genom individanpassat och integrerat stöd inom rimlig tid, med hjälp att söka jobb, utbildning och omskolning, samt en ordentlig uppföljning. För detta ändamål krävs en samordnad strategi för sociala och sysselsättningsrelaterade tjänster, vilket innebär ett nära samarbete mellan arbetsförmedling, sociala tjänster och lokala myndigheter. Man bör sträva efter att ha omfattande strategier, med djupgående individuell bedömning så snart som möjligt, för att kraftigt kunna minska och förebygga långtidsarbetslöshet och strukturell arbetslöshet. Man bör fortsätta att hantera ungdomsarbetslösheten och den stora andelen unga som varken arbetar eller studerar genom strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete, bland annat genom att ungdomsgarantin genomförs fullt ut1.
__________________
__________________
1 EUT C 120, 26.4.2013, s. 1-6.
1 EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.
Ändring 23
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – stycke 4
Skattereformer, för att genom skatteväxling sänka skatten på arbete, bör syfta till att undanröja hinder och negativa incitament när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättningar, bl.a. genom riktade finansiella stödåtgärder och tjänster som gör det möjligt för delta på arbetsmarknaden och i samhället.
Skattereformer, för att genom en successiv skatteväxling sänka skatten på arbete, bör syfta till att undanröja omotiverade hinder och onödig byråkrati, samt till att ge incitament till deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, samtidigt som det säkerställs att skatteväxlingar inte äventyrar välfärdsstatens hållbarhet. Medlemsstaterna bör stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättningar och äldre arbetstagare, bl.a. genom riktade finansiella stödåtgärder och tjänster som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Medlemsstaterna och kommissionen bör främja understödd sysselsättning på en öppen och inkluderande arbetsmarknad.
Ändring 24
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 6 – stycke 5
Hinder för deltagande och karriärutveckling bör undanröjas för att garantera lika möjligheter för män och kvinnor och för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, inklusive genom lika lön för lika arbete. Möjligheten att förena arbete och familjeliv bör främjas, i synnerhet genom tillgång till långvarig vård och omsorg och till ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet. Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till olika typer av ledighet av familjeskäl och till flexibla arbetsformer för att kunna förena arbete och privatliv, och de bör också se till att det råder balans mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter.
Hinder för deltagande och karriärutveckling bör undanröjas för att garantera lika möjligheter för män och kvinnor och för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, inklusive genom lika lön för lika arbete i alla sektorer och yrken. Medlemsstaterna bör utveckla och genomföra strategier för löneinsyn och lönerevision för att stänga det könsmässiga lönegapet. Medlemsstaterna bör verkställa Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG1a genom att fastställa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för arbetsgivare som betalar olika lön för samma arbete, beroende på om det utförs av en man eller kvinna. Möjligheten att förena arbete, privatliv och familjeliv bör garanteras för alla människor. Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till olika typer av ledighet av familje-, vård- och omsorgsskäl, till överkomligt prissatt långvarig vård och omsorg, förskoleverksamhet och barnomsorg, och till flexibla arbetstagarinriktade arbetsformer, såsom distansarbete och smart arbete, för att kunna förena arbete och privatliv, och de bör också se till att det råder balans mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter. Medlemsstaterna bör säkerställa att omsorgsgivare som tvingas inskränka eller avsluta sin yrkesverksamhet får sådant stöd att de kan utöva sin omsorgsverksamhet som sig bör.
________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
Ändring 25
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 7 – stycke 2
Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja matchning och övergångar på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör på ett effektivt sätt aktivera och ge möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör göra den aktiva arbetsmarknadspolitiken mer ändamålsenlig genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna samt genom en närmare koppling till inkomststöd, som baseras på rättigheter och skyldigheter för de arbetslösa att aktivt söka arbete. Medlemsstaterna bör eftersträva effektivare offentliga arbetsförmedlingar genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande, stödja efterfrågan på arbetsmarknaden och införa system för resultatmätning.
Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja matchning och övergångar på arbetsmarknaden så att arbetstagare kan komma vidare i sina karriärer. Medlemsstaterna bör på ett effektivt sätt aktivera och ge möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden genom enskilt stöd och integrerade tjänster inom en bredare strategi för aktiv inkludering. Medlemsstaterna bör göra den aktiva arbetsmarknadspolitiken mer ändamålsenlig genom en ökad finansiering, bättre inriktning på målgrupper, ökad uppsökande verksamhet och bättre täckning så att fler omfattas av åtgärderna samt genom att säkerställa ett tillräckligt inkomststöd för de arbetslösa under den tid de aktivt söker arbete, samtidigt som det tas hänsyn till deras rättigheter och deras ansvar. Detta inbegriper samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer, däribland civilsamhällesorganisationer, för att göra dessa politiska strategier mer ändamålsenliga och ansvarstagande. Medlemsstaterna bör eftersträva effektivare och bättre sammankopplade offentliga arbetsförmedlingar av god kvalitet genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande så att de kan söka arbete över hela unionen, stödja efterfrågan på arbetsmarknaden och införa system för resultatmätning.
Ändring 26
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3
Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Förmånerna får inte vara ett negativt incitament för att snabbt återgå till sysselsättning.
Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en tidsperiod som är tillräckligt lång för att de rimligtvis ska hinna få anställning av god kvalitet, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Förmånerna bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och åtgärder som utgör incitament för att snabbt återgå till arbete av hög kvalitet.
Ändring 27
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 7 – stycke 4
Studerandes och arbetstagares rörlighet bör främjas för att förbättra färdigheter som ökar anställbarheten och för att utnyttja den fulla potentialen på den europeiska arbetsmarknaden. Hindren för rörlighet inom utbildning, i samband med tjänstepensioner och privata pensioner och när det gäller erkännande av kvalifikationer bör avlägsnas. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte gör det svårt eller omöjligt för arbetstagare från andra medlemsstater att börja jobba. Medlemsstaterna bör också förebygga missbruk av gällande regler samt motverka en eventuell kompetensflykt från vissa regioner.
Studerandes och arbetstagares rörlighet bör säkerställas som en grundläggande frihet, för att förbättra färdigheter som ökar anställbarheten och för att utnyttja den fulla potentialen på den europeiska arbetsmarknaden. Intern rörlighet bör också främjas. Hindren för rörlighet inom utbildning, i samband med tjänstepensioner och privata pensioner, i fråga om tillgången till socialt skydd och när det gäller erkännande av kvalifikationer och färdigheter bör avlägsnas, vilket också gäller orimliga krav på språkkunskaper. Mobila arbetstagare bör stödjas bland annat genom att man ökar deras tillgång till och medvetenhet om rättigheter på arbetet. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte gör det svårt eller omöjligt för arbetstagare från andra medlemsstater att börja jobba. Medlemsstaterna bör också förebygga missbruk av gällande regler samt motverka en eventuell kompetensflykt från vissa regioner. De bör göra detta genom att öka och stödja investeringar i sektorer som har verklig potential att skapa möjligheter till arbete av hög kvalitet såsom den gröna och den cirkulära ekonomin, vårdsektorn och den digitala sektorn.
Ändring 28
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 7 – stycke 5
I enlighet med nationell praxis och för att få till stånd en mer ändamålsenlig social dialog och bättre socioekonomiska resultat bör medlemsstaterna se till arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena ekonomi, sysselsättning och sociala frågor, inklusive genom att ge stöd till ökad kapacitet hos parterna. De ska uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut.
I enlighet med nationell praxis och partnerskapsprinciperna, och för att få till stånd en mer ändamålsenlig social och civil dialog och bättre socioekonomiska resultat bör medlemsstaterna se till arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av reformer och politik på områdena ekonomi, sysselsättning och sociala frågor under alla stadier i processen, inklusive genom att ge stöd till ökad kapacitet hos parterna och civilsamhällesorganisationer. Ett sådant deltagande bör innebära mer än enbart samråd med berörda aktörer. De ska uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut. Arbetstagare med atypiska anställningsavtal och egenföretagare bör också få möjlighet att utöva sin organisationsrätt och kollektiva förhandlingsrätt. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för stärkande av arbetsmarknadens parters roll.
Ändring 29
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – rubriken
Riktlinje 8: Främja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom
Riktlinje 8: Främja jämlikhet, lika möjligheter och icke-diskriminering för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom
Ändring 30
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 1
Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla, genom att införa effektiva åtgärder som främjar lika möjligheter för underrepresenterade grupper på arbetsmarknaden. De ska se till att alla behandlas lika när det gäller anställning, socialt skydd, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.
Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter införa effektiva åtgärder som motverkar alla former av diskriminering och främjar lika möjligheter för alla människor att delta i samhället. Här bör ingå åtgärder till förmån för inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla, bland annat genom åtgärder som motverkar diskriminering vid arbetsmarknadstillträde och på arbetsmarknaden, för att stödja dem som är diskriminerade, underrepresenterade eller befinner sig i en utsatt situation. Medlemsstaterna ska se till att alla behandlas lika och bekämpa alla former av diskriminering när det gäller anställning, socialt skydd, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder, sexuell läggning eller socioekonomisk bakgrund. För detta ändamål krävs särskilda åtgärder för att stödja vissa människor i utsatta situationer, som måste underbyggas av tillräcklig finansiering för att förhindra eventuell konkurrens om resurser mellan berörda stödmottagare.
Ändring 31
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 2
Medlemsstaterna bör modernisera de sociala trygghetssystemen för att ge ett ändamålsenligt, effektivt och adekvat socialt skydd under alla skeden av den enskilda människans liv och därmed verka för social inkludering och social rörlighet uppåt, stimulera till deltagande på arbetsmarknaden och ta itu med ojämlikheter, inklusive genom utformningen av sina skatte- och förmånssystem. En modernisering av de sociala trygghetssystemen bör leda till bättre tillgänglighet, hållbarhet, tillräcklighet och kvalitet.
Medlemsstaterna bör förbättra de sociala trygghetssystemen för att ge ett ändamålsenligt, effektivt och adekvat socialt skydd under alla skeden av den enskilda människans liv, också för egenföretagare, och därmed verka för social inkludering och social rörlighet uppåt, stimulera till deltagande på arbetsmarknaden och ta itu med ojämlikheter, inklusive genom utformningen av sina skatte- och förmånssystem. Förbättringar av och innovationer inom de sociala trygghetssystemen bör leda till bättre tillgänglighet, utbud, hållbarhet, tillräcklighet och kvalitet.
Ändring 32
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 3
Medlemsstaterna bör utveckla och genomföra förebyggande och integrerade strategier genom att kombinera de tre delarna av aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet. De sociala trygghetssystemen bör garantera rätten till tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser och främja social inkludering genom att uppmuntra människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället.
Medlemsstaterna bör utveckla och genomföra förebyggande och integrerade strategier genom att kombinera de tre delarna av aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet, skräddarsydda efter individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör garantera tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser och främja social inkludering genom att uppmuntra människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället.
Ändring 33
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 3a (nytt)
På samma sätt bör medlemsstaterna med stöd från kommissionen, vid utarbetandet av politiken mot fattigdom och social utestängning, främja ett aktivt deltagande av icke-statliga organisationer som är särskilt inriktade på fattigdomsbekämpning samt organisationer för personer som lever i fattigdom.
Ändring 34
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 4
Ekonomiskt överkomliga och tillgängliga tjänster av god kvalitet såsom barnomsorg, fritidsverksamhet, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg är nödvändiga för att skapa lika möjligheter, även för barn och ungdomar. Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt att bekämpa fattigdom och social utestängning, inklusive fattigdomen bland förvärvsarbetande. Medlemsstaterna bör se till att alla har tillgång till grundläggande tjänster, inklusive vatten, avlopp, energi, transport, finansiella tjänster och digitala kommunikationer. För behövande och utsatta människor bör medlemsstaterna säkerställa tillgång till tillräckligt stöd i form av subventionerat boende samt rätt till lämplig hjälp och skydd mot tvångsavhysning. Specifika åtgärder bör vidtas mot hemlöshet. Man bör beakta de specifika behoven hos människor med funktionsnedsättningar.
Tillgång till och utbud av ekonomiskt överkomliga och tillgängliga tjänster av god kvalitet såsom barnomsorg, fritidsverksamhet, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård, rehabilitering och långvarig vård och omsorg krävs för att skapa lika möjligheter, även för barn, ungdomar, etniska minoriteter och migranter. Barn som lever i fattigdom bör ha tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg, samt till drägliga bostäder och lämplig kost. Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt att bekämpa fattigdom och social utestängning, inklusive fattigdomen bland förvärvsarbetande, liksom också diskriminering. Medlemsstaterna bör se till att alla har tillgång till överkomligt prissatta grundläggande tjänster, inklusive utbildning, hälso- och sjukvård, bostad, rent vatten, avlopp, energi, transport, finansiella tjänster och digitala kommunikationer. För behövande eller människor i en utsatt situation bör medlemsstaterna säkerställa tillgång till tillräckligt stöd i form av subventionerat boende samt rätt till lämplig hjälp och skydd mot tvångsavhysning. Specifika åtgärder bör vidtas mot hemlöshet. Man bör beakta de specifika behoven och även potentialen hos människor med funktionsnedsättningar. Med tanke på detta bör medlemsstaterna bl.a. se över sina bedömningssystem för funktionsnedsättningar, för att undvika att skapa hinder för arbetsmarknadstillträde.
Ändring 35
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 4a (nytt)
Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning får tillräckligt med stöd och rådgivning. Tillhandahållandet av personligt stöd inom utbildningen och från arbetsförmedlingars sida bör främjas och stödjas.
Ändring 36
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 5
Medlemsstaterna bör säkerställa rätten till att i rätt tid få tillgång till överkomlig hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg av god kvalitet, på ett sätt som är långsiktigt hållbart.
Medlemsstaterna bör säkerställa rätten till att i rätt tid få tillgång till överkomlig och tillgänglig hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg av god kvalitet, på ett sätt som är långsiktigt hållbart.
Ändring 37
Förslag till beslut
Bilaga – riktlinje 8 – stycke 6
Med tanke på ökad livslängd och demografiska förändringar bör medlemsstaterna säkra hållbara och tillräckliga pensionssystem för kvinnor och män, med lika möjligheter för arbetstagare och egenföretagare att oberoende av kön förvärva pensionsrättigheter, inklusive genom kompletterande pensionssystem, som gör det möjligt att leva ett värdigt liv. Pensionsreformer bör stödjas genom åtgärder för att förlänga yrkeslivet och höja den faktiska pensionsåldern, t.ex. genom att begränsa möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden och höja den lagstadgade pensionsåldern för att avspegla den ökade förväntade livslängden. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med berörda parter på arbetsmarknaden och möjliggöra en lämplig infasning av reformerna.
Medlemsstaterna bör säkra hållbara och tillräckliga pensionssystem för kvinnor och män, med lika möjligheter för alla arbetstagare och egenföretagare att förvärva fullgoda lagstadgade pensionsrättigheter som gör det möjligt att leva ett värdigt liv samt i syfte att säkerställa en tillräcklig pensionsinkomst som åtminstone ligger över nivån för fattigdom. Det bör ordnas med icke-diskriminerande tillgång till kompletterande pensionssystem som kan fungera som tillägg till gedigna lagstadgade pensioner. En skälig inkomstersättning baserad på arbetstagarens tidigare lön bör, beroende på nationella institutionella arrangemang eller lagstiftning, kunna utbetalas redan med stöd av enbart den första pelaren, eller den första pelaren i kombination med pensioner i andra pelaren. Personer som tillbringat tid utanför arbetsmarknaden för att tillhandahålla vård och omsorg på informella grunder bör av medlemsstaterna medges rätt att i skälig utsträckning tillgodoräkna sig den tiden såsom pensionsgrundande. Pensionsreformer, också i form av en eventuell höjning av den faktiska pensionsåldern, bör ramas in av strategier för aktivt och hälsosamt åldrande och stödjas genom åtgärder som förlänger tiden i yrkeslivet för dem som så önskar. Arbetstagare som har kort tid kvar till pensioneringen bör få välja att frivilligt gå ner i arbetstid. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med arbetsmarknadens parter och det civila samhället och möjliggöra en lämplig infasning av alla reformer.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0355.
(2) EUT C 265, 11.8.2017, s. 201.


Beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2019 – Avsnitt I – Europaparlamentet
PDF 290kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2019 (2018/2001(BUD))
P8_TA(2018)0182A8-0146/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 36,

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2018(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018(6),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om det gemensamma förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet(7),

–  med beaktande av generalsekreterarens rapport till presidiet inför upprättandet av det preliminära förslaget till parlamentets budgetberäkning för budgetåret 2019,

–  med beaktande av det preliminära förslag till budgetberäkning som presidiet upprättade den 16 april 2018 i enlighet med artiklarna 25.7 och 96.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till budgetberäkning som budgetutskottet upprättat i enlighet med artikel 96.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 96 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet(A8-0146/2018), och av följande skäl:

A.  Detta förfarande är det fjärde fullständiga budgetförfarande som genomförs under den nya valperioden och det sjätte året av den fleråriga budgetramen för 2014−2020.

B.  Budgeten för 2019, såsom den föreslås i generalsekreterarens rapport, har utarbetats mot bakgrund av en årlig ökning, både på grund av inflationen och i reella termer, av taket för rubrik V, vilket ger mer utrymme för tillväxt och investeringar samt ett fortsatt genomförande av åtgärder som syftar till att uppnå besparingar och förbättra effektiviteten och som inriktas på resultatbaserad budgetering.

C.  Generalsekreteraren har bland annat föreslagit följande prioriterade mål för 2019 års budget: Europaparlamentets kampanj inför valet 2019, säkerhetsprojekt, fleråriga fastighetsprojekt, it-utveckling, förbättrade tjänster till ledamöterna och främjande av en miljövänlig strategi på transportområdet.

D.  Generalsekreteraren har föreslagit en budget på 2 016 644 000 EUR för parlamentets preliminära förslag till budgetberäkning för 2019, vilket innebär en total ökning med 3,38 % jämfört med 2018 års budget (inklusive 37,3 miljoner EUR för övergången till den nya valperioden och 34,3 miljoner EUR för övriga extraordinära utgifter) och en andel på 18,79 % av rubrik V i den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

E.  Nästan två tredjedelar av budgeten består av indexreglerade utgifter som huvudsakligen avser arvoden och löner, pensioner, medicinska utgifter samt ersättningar till ledamöterna (23 %) och personalen (34 %) (både verksamma och pensionerade) samt utgifter för byggnader (13 %), som i enlighet med tjänsteföreskrifterna och ledamotsstadgan justeras efter den sektorsspecifika indexeringen eller inflationsnivån.

F.  I sin resolution av den 29 april 2015 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2016(8) betonade parlamentet att 2016 års budget bör ha en realistisk grund och att den bör vara förenlig med principerna om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

G.  Europaparlamentets trovärdighet såsom ena delen av budgetmyndigheten beror i viss mån på dess förmåga att hantera sina egna utgifter och på dess förmåga att utveckla demokratin på unionsnivå.

H.  Den frivilliga pensionsfonden inrättades 1990 genom presidiets bestämmelser för (frivilliga) tilläggspensionssystemet.(9)

Allmänna ramar

1.  Europaparlamentet betonar att den andel som motsvarar parlamentets budget för 2019 bör ligga under 20 % av rubrik V. Parlamentet noterar att nivån på budgetberäkningen för 2019 motsvarar 18,53 %, vilket är lägre än vad som uppnåddes 2018 (18,85 %) och den lägsta andelen av rubrik V under de senaste 15 åren.

2.  Europaparlamentet betonar att den största delen av parlamentets budget bestäms av lagstadgade eller kontraktsenliga skyldigheter och omfattas av en årlig indexering.

3.  Europaparlamentet noterar att på grund av valet till Europaparlamentet 2019 kommer utgifterna att bli väsentligt högre inom vissa områden, särskilt när det gäller ledamöter som inte återväljs och deras assistenter, samtidigt som besparingar, visserligen i mindre utsträckning, kommer att göras inom andra områden till följd av minskad parlamentarisk verksamhet under valåret.

4.  Europaparlamentet stöder den överenskommelse som nåddes under förlikningen mellan presidiet och budgetutskottet den 26 mars 2018 och den 10 april 2018 om att fastställa ökningen av budgeten för 2018 till 2,48 %, vilket motsvarar en total nivå för budgetberäkningen för 2019 på 1 999 144 000 EUR, att minska nivån på utgifterna i det preliminära förslaget till budgetberäkning, som godkändes av presidiet den 12 mars 2018 med 17,5 miljoner EUR och att i motsvarande grad minska de föreslagna anslagen för följande budgetposter: 1004 – Utgifter för ordinarie resor, 105 – Språk- och datakurser för ledamöterna, 1404 – Praktik, bidrag och personalutbyte för tjänstemän, 1612 – Vidareutbildning, 1631 – Rörlighet, 2000 – Hyror, 2007 – Uppförande av byggnader och inredning av lokaler, 2022 – Underhåll, skötsel, drift och lokalvård av byggnader, 2024 – Energiförbrukning, 2100 – Databehandling och telekommunikationer, 2101 – Databehandling och telekommunikationer – Löpande verksamhet –Infrastruktur, 2105 – Databehandling och telekommunikationer – Investeringar i projekt, 212 – Inventarier, 214 – Teknisk utrustning och tekniska installationer, 230 – Papper, kontorsmateriel och andra förbrukningsartiklar, 238 – Övriga administrativa utgifter, 300 – Utgifter för personalens tjänsteresor och resor mellan de tre arbetsorterna, 302 – Utgifter för mottagning och representation, 3040 – Diverse utgifter för interna sammanträden, 3042 – Sammanträden, kongresser, konferenser och delegationer, 3049 – Utgifter för resebyråtjänster, 3243 – Europaparlamentets besökscentrum, 3248 – Utgifter för audiovisuell information, 325 – Utgifter med anknytning till informationskontoren, 101 – Reserv för oförutsedda utgifter. Parlamentet anslår 50 000 EUR under punkt 1400 – Övriga anställda – Generalsekretariatet och politiska grupper, 50 000 EUR under punkt 320 – Experthjälp och 800 000 EUR under punkt 3211 – Vetenskapligt mediecentrum. Parlamentet välkomnar att dessa ändringar antogs av presidiet den 16 april 2018.

5.  Europaparlamentet understryker att parlamentets viktigaste uppgifter är att stifta lagar tillsammans med rådet och att fatta beslut om unionens budget, företräda medborgarna och kontrollera det arbete som utförs av övriga institutioner.

6.  Europaparlamentet framhåller sin roll för att skapa en europeisk politisk medvetenhet och främja unionens värderingar.

7.  Europaparlamentet noterar det preliminära förslaget till budgetberäkning och åtföljande dokument mottogs först efter att de godkänts av presidiet den 12 mars 2018. Parlamentet ber att under kommande år få generalsekreterarens rapport till presidiet om det preliminära förslaget till budgetberäkning, inklusive bilagor, i tid.

Transparens och tillgänglighet

8.  Europaparlamentet välkomnar svaret på den begäran från budgetutskottet som framförts i olika resolutioner om ytterligare information om planeringen på medellång och lång sikt, investeringar, stadgeenliga skyldigheter, driftsutgifter och en metod som grundar sig på nuvarande behov snarare än på koefficienter. Parlamentet noterar att användningen av enhetsbelopp är ett användbart och erkänt verktyg för att ge större flexibilitet och transparens.

9.  Europaparlamentet noterar att liksom varit fallet för tidigare års budgetar föreslås det att man avsätter ett belopp för ”extraordinära” investeringar och utgifter, dvs. investeringar och utgifter som är av ovanlig eller atypisk karaktär för parlamentet och som förekommer sällan. Parlamentet noterar att 2019 uppgick sådana investeringar och utgifter till 71,6 miljoner EUR, bland annat 37,3 miljoner EUR för övergången till den nya valperioden och 34,3 miljoner EUR för övriga extraordinära utgifter. Parlamentet påminner om att den åtskillnad som gjordes i 2016 års budget, och som upprepats i efterföljande budgetar, mellan ordinarie och extraordinära utgifter endast gjordes för att tillgodose behovet av omedelbara åtgärder för byggnadernas säkerhet och it-säkerhet efter terroristattackerna. Parlamentet anser att ett överdrivet utnyttjande av denna åtskillnad, dvs. att inbegripa övriga utgifter i extraordinära utgifter, ger felaktig information om hur budgetmarginalen utvecklas och därför strider mot principen om insyn i parlamentets utgifter.

10.  Europaparlamentet förväntar sig att parlamentets budget för 2019 är realistisk och korrekt när det gäller matchningen mellan behov och kostnader, för att i möjligaste mån förhindra en överbudgetering.

Brexit

11.  Europaparlamentet konstaterar att den 8 december 2017 nådde unionens och Förenade kungarikets förhandlare en principöverenskommelse om den ekonomiska uppgörelsen i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen, som även inkluderar en bestämmelse om att Förenade kungariket kommer att delta i unionens årliga budgetar för 2019 och 2020 som om landet fortfarande var en av unionens medlemsstater, och att landet kommer att bidra med sin andel av finansieringen av unionens skulder som uppkommit före den 31 december 2020. Parlamentet noterar att den frivilliga pensionsfonden för ledamöter ingår som en skuld i EU:s balansräkning och att ett bidrag till de utestående skulder som behövs för att täcka pensionsåtaganden som uppkommit före 2020, men som sträcker sig bortom detta år, kommer att omfattas av förhandlingarna.

12.  Europaparlamentet noterar att utskottet för konstitutionella frågor genom omröstningen i plenum i februari 2018 bekräftade ett initiativbetänkande om parlamentets sammansättning och särskilt om att minska antalet ledamöter till 705 efter Förenade kungarikets utträde ur unionen. Parlamentet noterar att efter det informella mötet mellan de 27 stats- och regeringscheferna den 23 februari 2018 signalerade ordförande Tusk ett brett stöd för detta förslag. Parlamentet noterar att om Förenade kungariket fortfarande är en medlemsstat i början av valperioden 2019–2024 kommer antalet ledamöter att vara 751 tills Förenade kungarikets utträde ur unionen får rättsverkan. Parlamentet påpekar dock att förfarandet kräver ett enhälligt beslut av Europeiska rådet efter det att parlamentet har gett sitt godkännande. Parlamentet understryker att under dessa omständigheter återspeglar parlamentets budgetberäkning för tillfället en oförändrad situation med ett parlament bestående av 678 ledamöter från 27 medlemsstater mellan den 30 mars 2019 och utgången av den åttonde valperioden, och ett parlament som består av 705 ledamöter från 27 medlemsstater från och med början av den nionde valperioden till slutet av budgetåret 2019. Parlamentet noterar därför med tillfredsställelse de justeringar som generalsekreteraren föreslog i sin skrivelse till presidiets medlemmar den 12 mars 2018.

Valet till Europaparlamentet 2019

13.  Europaparlamentet välkomnar kommunikationskampanjen som en värdefull insats för att förklara syftet med unionen och parlamentet för medborgarna. Parlamentet understryker att denna kampanj bland annat bör ha som mål att förklara unionens roll, parlamentets befogenheter, dess funktioner, såsom valet av kommissionens ordförande, samt dess inverkan på medborgarnas liv.

14.  Europaparlamentet påminner om att såsom godkänts under budgetförfarandet för 2018 är den totala budgeten för kampanjen 33,3 miljoner EUR för två år, varav 25 miljoner EUR för 2018 (med hänsyn till den tid som behövs för att genomföra upphandlingsförfaranden och ingå avtal) och 8,33 miljoner EUR för 2019. Parlamentet noterar att strategin för kampanjen, baserad på en analys av lärdomarna från det förra valet, godkändes av presidiet i november 2017.

15.  Europaparlamentet understryker att kommunikationsprocesserna för valet till Europaparlamentet karakteriseras av tre nivåer: den mest synliga nivån är de nationella och europeiska politiska partierna och deras kandidater, den andra nivån är processen med de främsta kandidaterna (toppkandidaterna), som infördes för första gången 2014, och den tredje nivån är den institutionella kampanjen, som påminner om vad parlamentet är, vad det gör, hur det påverkar medborgarnas liv och varför det är viktigt att delta i valet.

16.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet saknar de resurser som krävs för att nå ut till 400 miljoner röstberättigade väljare och därför på bästa möjliga sätt måste utnyttja sina egna nätverk med informationsförmedlare för att göra detta. Parlamentet anser att kommunikation via sociala medier också bör spela en viktig roll. Parlamentet påpekar att på europeisk nivå kommer det under 2018 att anordnas en rad konferenser för allmänheten och berörda parter och att på nationell nivå kommer förbindelsekontorens roll att vara avgörande. Parlamentet kommer att fortsätta att inbegripa Regionkommittén och dess lokala och regionala företrädare i nätverksstrategin. Parlamentet anser att under den sista tiden inför valet kommer de europeiska politiska partierna att spela en avgörande roll vid sidan av de nationella partierna, särskilt inom ramen för processen med toppkandidater. Parlamentet föreslår därför en ökning av anslagen för 2019 så att de kan utföra detta uppdrag.

Säkerhet och it-säkerhet

17.  Europaparlamentet noterar att 2019 års budget kommer att omfatta ytterligare delbetalningar av betydande investeringar som inleddes 2016 i syfte att avsevärt förbättra parlamentets säkerhet. Parlamentet påpekar att dessa projekt omfattar olika områden och främst avser byggnader, dvs. en uppgradering av säkerheten vid ingångarna, utrustning och personal, såsom iPACS-projektet, men även förbättringar av it-säkerheten och kommunikationssäkerheten.

18.  Europaparlamentet välkomnar det samförståndsavtal som trädde i kraft 2017 mellan den belgiska regeringen och Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och andra Brysselbaserade institutioner om kontroller för säkerhetsgodkännande för alla anställda hos externa leverantörer som vill få tillträde till unionens institutioner. Parlamentet påminner om sin uppmaning till generalsekreteraren i 2018 års beräkning av inkomster och utgifter att undersöka om det skulle vara lämpligt att utöka tillämpningen av detta samförståndsavtal till att omfatta tjänstemän, parlamentsassistenter och praktikanter så att den nödvändiga säkerhetsverifieringen kan göras innan de rekryteras. Parlamentet uppmanar därför generalsekreteraren att informera budgetutskottet om utvecklingen i detta ärende.

19.  Europaparlamentet anser att it-verktyg är viktiga redskap för att ledamöter och personal ska kunna utföra sitt arbete, men att dessa verktyg är sårbara för it-attacker. Parlamentet välkomnar därför att anslagen kommer att öka något, vilket gör det möjligt för institutionen att bättre skydda sina tillgångar och sin information genom att fortsätta med sin handlingsplan för it-säkerhet.

Fastighetspolitiken

20.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om en transparent beslutsprocess för fastighetspolitiken, baserad på tidig information, med full hänsyn till artikel 203 i budgetförordningen.

21.  Europaparlamentet noterar processen att förbättra ledamöternas och personalens arbetsförhållanden i enlighet med presidiets beslut i december 2017, som kommer att fortsätta under 2019 för att erbjuda flexibla arbetsplatser för ledamöterna som tillgodoser de behov som uppstår till följd av nya arbetsmönster och innebär att de kommer att få tre kontorsrum i Bryssel och två i Strasbourg efter valet 2019. Parlamentet betonar dock att det i Strasbourg skulle vara lämpligare att tillhandahålla flexibla utrymmen för sammanträden. Parlamentet noterar kostnaderna för underhåll av parlamentets byggnader under 2019, bland annat när det gäller säkerhets- och miljökrav. Parlamentet ifrågasätter de mycket höga kostnaderna för vissa föreslagna åtgärder, nämligen: flytten av biblioteket och tillhörande kontor, renoveringsarbetet i ledamöternas restaurang (ASP-byggnaden) och renoveringsarbetet av restaurangen i Churchill-byggnaden. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2018 tillhandahålla budgetutskottet all information om dessa beslut. Parlamentet utgår ifrån att vissa projekt kommer att skjutas upp.

22.  Europaparlamentet ifrågasätter det belopp på 1,58 miljoner EUR som planeras för studier om renoveringen av Spaak-byggnaden eftersom 14 miljoner EUR redan har anslagits i 2018 års budget. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2018 tillhandahålla budgetutskottet all information om detta beslut.

23.  Europaparlamentet vill ha mer detaljerad information om skicket på inventarierna i ASP-byggnaden som ska bytas ut, och om förfarandet för att välja ut de nya inventarierna, särskilt när det gäller förhållandet mellan pris och behovet av ett utbyte.

24.  Europaparlamentet noterar den uppdaterade uppdragsbeskrivningen för informationskontoren, som nu kallas ”förbindelsekontor”, i enlighet med presidiets beslut från november 2017. Parlamentet noterar att förbindelsekontorens huvudsakliga funktion är att informera och kommunicera lokalt på uppdrag av parlamentet på ett politiskt neutralt sätt, i syfte att tillhandahålla information om unionen och dess politik genom externa intressenters verksamhet på lokal, regional och nationell nivå, däribland Regionkommitténs ledamöter.

25.  Europaparlamentet konstaterar att de första delarna av den nya KAD-byggnadens östra flygel kommer att överlämnas och tas i bruk i slutet av 2018, medan resten av kontorsrummen och konferenslokalerna i den östra flygeln gradvis kommer att tas i bruk under 2019. Parlamentet noterar att arbetet med den västra flygeln kommer att inledas omedelbart därefter.

26.  Europaparlamentet påminner om revisionsrättens analys från 2014 i vilken man uppskattade kostnaderna för att parlamentets verksamhet bedrivs på olika geografiska platser till 114 miljoner EUR per år. Dessutom noterar parlamentet konstaterandet i parlamentets resolution av den 20 november 2013 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner(10) att 78 % av alla tjänsteresor som görs av parlamentets anställda uppstår som en direkt följd av parlamentets geografiska spridning. Parlamentet betonar att man i betänkandet också uppskattar miljökonsekvenserna för den geografiska spridningen till mellan 11 000 och 19 000 ton koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar de potentiella besparingar för parlamentets budget som ett enda säte skulle innebära och efterlyser därför en färdplan för ett enda säte.

27.  Europaparlamentet påminner om parlamentets åtagande i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(11) om att parlamentet ”utan att det påverkar gällande budget- och upphandlingsbestämmelser, kommer att åta sig att tillämpa samma krav på de byggnader som de äger och utnyttjar som de som inom ramen för artiklarna 5 och 6” gäller för byggnader som tillhör statliga myndigheter i medlemsstaterna, i det direktivet, eftersom byggnaderna är så synliga och den ledande roll parlamentet bör spela när det gäller byggnaders energiprestanda. Parlamentet understryker att det brådskar att uppfylla denna förklaring, inte minst för parlamentets egen trovärdighet i samband med den pågående översynen av direktiven om byggnaders energiprestanda och energieffektivitet.

Frågor som rör ledamöterna och de ackrediterade assistenterna

28.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av parlamentets generalsekretariat, de politiska gruppernas sekretariat och ledamöternas medarbetare i syfte att stärka ledamöterna i utövandet av deras mandat. Parlamentet uppmuntrar till en fortsatt utveckling av dessa tjänster som stärker ledamöternas förmåga att kontrollera det arbete som utförs av kommissionen och rådet och att företräda medborgarna.

29.  Europaparlamentet välkomnar särskilt den ständigt ökande kvaliteten på den rådgivning och forskning som erbjuds ledamöterna och utskotten genom Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) och utredningsavdelningarna. Parlamentet noterar halvtidsutvärderingen av samarbetet mellan dessa två tjänster som generalsekreteraren presenterade i oktober 2017. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att lämna ytterligare information om hur dessa två tjänster samordnar sitt arbete för att undvika dubbelarbete och uppfylla användarnas behov. Parlamentet välkomnar de nya och särskilda projekten i it-applikationen, som kommer att genomföras till fullo eller delvis under 2019: projektet e-parlamentet, projektet för det elektroniska systemet för dokumenthantering (ERMS), programmet för det öppna digitala biblioteket, det nya projektet om forskning om och utveckling av maskininlärning i samband med översättningsminnen och verktyget för registrering av deltagare i konferenser och evenemang.

30.  Europaparlamentet påminner om parlamentets resolutioner av den 5 april 2017 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2018 samt av den 25 oktober 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018. Parlamentet upprepar sin uppmaning om transparens när det gäller ledamöternas ersättning för allmänna utgifter. Parlamentet uppmanar parlamentets presidium att fastställa bättre riktlinjer för redovisningsskyldigheten när det gäller utgifter som ersätts av detta anslag, utan att detta medför några merkostnader eller någon administrativ börda för parlamentets administration. Parlamentet noterar att ett omfattande kontrollsystem för ledamöternas ersättning för det parlamentariska mandatet skulle innebära 40 till 75 nya administrativa tjänster(12), vilket inte skulle vara förenligt med personalnedskärningsplanen.

31.  Europaparlamentet påminner om principen om mandatets oberoende. Parlamentet understryker att det är de valda ledamöternas ansvar att använda utgifterna för parlamentarisk verksamhet och att det är möjligt för ledamöter som så önskar att offentliggöra uppgifter om sina utgifter inom ramen för ersättningen för allmänna utgifter på sina personliga webbsidor. Parlamentet betonar att enhetsbeloppet används i stor omfattning och betraktas som ett användbart verktyg i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att den nuvarande användningen av enhetsbelopp inte kräver ytterligare personal eller medför några ytterligare kostnader för Europaparlamentets administration och medför att man undviker att skapa obligatoriska merkostnader och en ytterligare administrativ börda för ledamöterna och deras anställda. Parlamentet upprepar att ökad effektivitet och transparens i samband med ersättningen för allmänna utgifter inte innebär att privatlivet kränks.

32.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck presidiets arbetsgrupp för ersättning för allmänna utgifter att slutföra sitt arbete så att rekommendationer som bygger på parlamentets ståndpunkt från oktober 2017 kan beaktas före valet till den nionde valperioden.

33.  Europaparlamentet upprepar sin uppmanar till presidiet att se till att sociala rättigheter och pensionsrättigheter för ledamöter och ackrediterade assistenter respekteras och att tillräckliga finansiella medel ställs till förfogande. Parlamentet upprepar i detta avseende sin uppmaning att hitta en fungerande lösning för de ackrediterade assistenter som efter att ha arbetat två valperioder utan uppehåll i slutet av innevarande mandatperiod inte kommer att ha rätt till det europeiska pensionssystemet när de når pensionsåldern, eftersom de kommer att sakna en viss tid av de tio års tjänstgöring som krävs enligt tjänsteföreskrifterna, till följd av det tidigarelagda parlamentsvalet 2014 och förseningarna i godkännandet av deras nya kontrakt på grund av den höga arbetsbelastningen under perioden efter valet 2009. Parlamentet påminner om att det i artikel 27.2 i stadgan för Europaparlamentets ledamöter föreskrivs att ”de förvärvade rättigheterna skall till fullo kvarstå.” Parlamentet noterar emellertid de fortsatta problemen med den frivilliga pensionsfonden och uppmanar presidiet och generalsekreteraren att undersöka alla möjligheter med avseende på att minimera bördan för parlamentets budget.

34.  Europaparlamentet anser att anslagen för budgetpost 422 ”Utgifter för assistentstöd till ledamöterna” är lämpliga.

35.  Europaparlamentet noterar översynen av ersättningarna till de ackrediterade assistenterna för deras tjänsteresor mellan parlamentets tre arbetsorter. Parlamentet upprepar sin begäran till presidiet om att vidta åtgärder för att åstadkomma full samstämmighet mellan bestämmelserna för tjänstemän, övriga anställda och ackrediterade assistenter från och med nästa valperiod.

36.  Inför nästa valperiod uppmanar Europaparlamentet på nytt talmanskonferensen att se över genomförandebestämmelserna för delegationernas verksamhet och uppdrag utanför Europeiska unionen. Parlamentet understryker att en sådan översyn bör beakta möjligheten för ackrediterade assistenter att under vissa villkor följa med ledamöter i parlamentets officiella delegationer och på officiella uppdrag.

37.  Europaparlamentet uppmanar sitt presidium att ändra sitt beslut av den 19 april 2010 om bestämmelserna för ledamöternas praktikanter, för att garantera en skälig lön i praktikanternas kontrakt. Parlamentet betonar att lönerna för praktikanter som tjänstgör på ledamöternas kontor eller i de politiska grupperna åtminstone måste ligga på en nivå som garanterar att lönerna täcker levnadskostnaderna i Bryssel, eller på den ort där praktiktjänstgöringen äger rum.

38.  Europaparlamentet anser att tillräcklig finansiering bör ställas till förfogande för genomförandet av färdplanen för anpassningen av de förebyggande och tidiga stödåtgärderna för att hantera konflikter och trakasserier mellan ledamöter och ackrediterade assistenter eller annan personal.

Personalrelaterade frågor

39.  Europaparlamentet minskar antalet tjänster i tjänsteförteckningen för sitt generalsekretariat med 59 tjänster för 2019 (målet att minska personalstyrkan med 1 %), i linje med den överenskommelse som nåddes med rådet den 14 november 2015 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, i vilken man enades om att parlamentets årliga personalminskningsåtgärder skulle fortsätta till och med 2019.

40.  Europaparlamentet anser att under en period då de finansiella och mänskliga resurser som är tillgängliga för unionens institutioner troligen kommer att bli alltmer begränsade är det viktigt att institutionerna själva kan rekrytera och behålla den mest kompetenta personalen för att möta de kommande komplexa utmaningarna på ett sätt som stämmer överens med principerna om resultatbaserad budgetering.

41.  Europaparlamentet anser att man fram till uppehållet i samband med valet kommer att ställas inför en unik situation till följd att den normala lagstiftningsrushen i slutet av valperioden sammanfaller med det komplexa paketet med lagstiftningsförslag rörande den fleråriga budgetramen, brexit och det ökande antalet trepartsmöten. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att fortsätta säkerställa tillräckliga logistiska och mänskliga resurser för att parlamentet och dess utskott ska kunna genomföra sin kärnverksamhet.

42.  Europaparlamentet ger generalsekreteraren i uppdrag att vidareutveckla befintliga samarbetsavtal mellan parlamentet, Europeiska Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, där EPRS är mycket positivt exempel. Parlamentet begär att andra områden ska identifieras, såsom it-tjänster och it-säkerhet, där synergieffekterna mellan de administrativa funktionerna skulle kunna ökas med hjälp av erfarenheten från parlamentet och de två kommittéerna, varvid full hänsyn bör tas till styrningssvårigheterna och storleksskillnaderna, för att utarbeta rättvisa samarbetsavtal. Parlamentet uppmanar dessutom generalsekreteraren att göra en undersökning av eventuella synergieffekter inom de administrativa funktionerna och tjänsterna som skulle kunna uppnås med andra institutioner.

43.  Europaparlamentet efterlyser en bedömning av de besparingar och fördelar som uppnåtts för varje part tack vare det interinstitutionella administrativa samarbetet mellan Europaparlamentet, Europeiska Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, både på de områden som omfattas av gemensamma tjänster och på de områden som omfattas av samarbete, och de eventuella besparingarna och fördelarna av framtida avtal med andra institutioner och byråer.

44.  Europaparlamentets välkomnar parlamentets resolution om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(13). Parlamentet anser att resolutionen är ett viktigt steg för att mer effektivt bekämpa sexuella trakasserier och alla typer av olämpligt beteende i unionen och dess institutioner, inbegripet parlamentet. Parlamentet begär att tillräckliga resurser ska anslås för att genomföra kraven i resolutionen.

Övriga frågor

45.  Europaparlamentet noterar nuvarande praxis att använda anslag som inte utnyttjats vid årets slut (uppsamlingsöverföring) till pågående fastighetsprojekt. Parlamentet framhåller, på grundval av beloppen för åren 2014, 2015, 2016 och 2017, att denna uppsamlingsöverföring i slutet av året sker systematiskt i samma kapitel och samma avdelning och, med några få undantag, för exakt samma poster. Parlamentet undrar därför om det föreligger en planerad övervärdering av dessa kapitel och poster i syfte att generera medel för finansiering av budgetpolitiken.

46.  Europaparlamentet ifrågasätter huruvida det är nödvändigt att förse alla parlamentsassistenters kontor i Bryssel och Strasbourg med headsets och webbkameror, trots att många av assistenterna inte ens har efterfrågat detta. Parlamentet ifrågasätter därför kostnaden för ett sådant beslut och de bakomliggande skälen. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att förse budgetutskottet med alla uppgifter om detta beslut.

47.  Europaparlamentet konstaterar att restriktionerna för tillträde till parlamentets personalmatsalar hävdes den 1 januari 2017. Parlamentet godtar att alla som arbetar i parlamentets byggnader eller som vistas i dess lokaler på grund av ett interinstitutionellt sammanträde äter lunch i parlamentets matsalar och restauranger. Parlamentet noterar dock att det på grund av den dagliga närvaron av besöksgrupper blivit mycket komplicerat att få tillträde till självserveringsrestaurangen i ASP-byggnaden i Bryssel och till självserveringsrestaurangen i LOW-byggnaden i Strasbourg. Parlamentet begär därför att kontroller snabbt återinrättas vid ingången till dessa två självserveringsrestauranger, dock inte för ledamöter och personal från andra institutioner, utan i syfte att systematiskt styra besöksgrupperna till de restaurangområden som är reserverade för dem.

48.  Europaparlamentet noterar den pågående dialogen mellan parlamentet och de nationella parlamenten. Parlamentet betonar behovet av att upphäva det nuvarande systemet med den Europeiska parlamentsveckan för att möjliggöra ständiga synergier när det gäller förbindelserna mellan parlamentet och de nationella parlamenten. Parlamentet vill se att denna dialog stärks för att utveckla en bättre förståelse för bidraget från parlamentet och unionen i medlemsstaterna.

49.  Europaparlamentet uppmanar till en uppgradering av det europeiska mediecentrum som antogs i budgeten för 2018 i syfte att inrätta ett samarbete med tv-stationer, sociala medier och ytterligare partner för att skapa utbildningsmöjligheter för unga journalister, särskilt med avseende på ny vetenskaplig och teknisk utveckling och faktabaserade, expertgranskade nyheter.

50.  Europaparlamentet välkomnar parlamentets insatser för att främja hållbar rörlighet.

51.  Europaparlamentet uppmanas att anta en miljömässigt hållbar strategi och att se till att lejonparten av all parlamentsverksamhet är miljövänlig.

52.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp för rörlighet som bör arbeta på ett inkluderande sätt och ha ett tydligt mandat. Parlamentet understryker att parlamentet måste följa alla regionala tillämpliga lagar på arbetsorterna, även inom detta område för rörlighet. Parlamentet förordar ett främjande av användningen av den direkta tågförbindelse som inrättats mellan parlamentet i Bryssel och flygplatsen. Parlamentet uppmanar mot bakgrund av ovanstående de ansvariga avdelningarna att omvärdera sammansättningen och storleken när det gäller den egna fordonsparken. Parlamentet uppmanar presidiet att så snart som möjligt inrätta ett incitamentsystem för att främja användningen av cyklar för pendling mellan bostaden och arbetsplatsen. Parlamentet noterar att ett sådant system redan har inrättats vid andra institutioner, framför allt vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

53.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren och presidiet att skapa en kultur med resultatbaserad budgetering inom hela parlamentets administration, och en metod för en smidig förvaltning i syfte att förbättra effektiviteten och minska pappersarbetet och byråkratin i institutionens interna arbete. Parlamentet betonar att erfarenheterna av metoden för en smidig förvaltning visar på fortsatta förbättringar av arbetsmetoden tack vare förenklingen och den administrativa personalens erfarenheter.

o
o   o

54.  Europaparlamentet antar budgetberäkningen för budgetåret 2019.

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och budgetberäkningen till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) EUT L 287, 29.10.2013, s. 15.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0114.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0408.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0458.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0172.
(9) Texter som antagits av presidiet, PE 113.116/BUR./rev. XXVI/01–04–2009.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0498.
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1)
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0150
(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0417.


Skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová
PDF 272kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová (2018/2628(RSP))
P8_TA(2018)0183B8-0186/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 4, 5, 6, 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 6, 7, 8, 10, 11, 12 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och Europadomstolens rättspraxis i relation till denna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, om artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (åsikts- och yttrandefrihet),

–  med beaktande av resolution 2141(2017) från Europarådets parlamentariska församling av den 24 januari 2017 om angrepp på journalister och mediefrihet i Europa,

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés förklaring av den 30 april 2014 om skydd för journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet,

–  med beaktande av OSSE:s åtaganden inom områdena mediefrihet, yttrandefrihet och fritt informationsflöde,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om rättsstatsprincipen i Malta(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM)(4),

–  med beaktande av det öppna brevet av den 6 mars 2018 från 17 organisationer för mediefrihet till kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker,

–  med beaktande av uttalandena från rådet och kommissionen av den 14 mars 2018 om skydd av undersökande journalister i Europa: fallen med de slovakiska journalisterna Ján Kuciak och Martina Kušnírová,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekt för rättsstaten, demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter samt de värderingar och principer som finns förankrade i EU:s fördrag och i internationella instrument om mänskliga rättigheter är maktpåliggande skyldigheter för unionen och dess medlemsstater och måste iakttas.

B.  I artikel 6.3 i EU-fördraget bekräftas att grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer.

C.  EU fungerar utifrån förutsättningen om ömsesidigt förtroende för att medlemsstaternas handlingssätt är förenligt med demokrati, rättsstat och grundläggande rättigheter, enligt vad som föreskrivs i Europakonventionen, i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

D.  Fria, oberoende och obehindrade medier är en av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att pressfrihet och journalister skyddas på deras territorium.

E.  Rättigheterna till yttrandefrihet och åsiktsfrihet är absoluta förutsättningar för ett fullt förverkligande av principerna om öppenhet och ansvarighet.

F.  EU och dess medlemsstater har förbundit sig till aktning för mediernas frihet och mångfald, liksom för rätten till information och till yttrandefrihet, såsom det slås fast i artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 10 i Europakonventionen, och som det också framgår av artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Mediernas funktion som offentlig övervakningsinstans är av yttersta vikt för att dessa rättigheter ska kunna upprätthållas och för att alla andra grundläggande rättigheter ska kunna skyddas.

G.  Unionen kan vidta åtgärder för att skydda de gemensamma värden som den grundar sig på. Rättsstaten och de grundläggande rättigheterna bör tillämpas med samma kraft i alla medlemsstater.

H.  Den slovakiske undersökande journalisten Ján Kuciak och hans partner Martina Kušnírová påträffades mördade i sin bostad i Veľká Mača den 25 februari 2018.

I.  Att rättslig prövning finns att tillgå under oberoende former som medger insyn är ett nyckelinslag i rättsstaten. De som förövat dessa mord, men också tidigare gärningsmän, har ännu inte ställts inför rätta, och en kultur av straffrihet måste fördömas.

J.  Det här är femte fallet med en journalist som mördas i en EU-medlemsstat under de gångna tio åren(5) och andra mordet på en undersökande journalist som arbetat med Panamadokumenten i EU, efter mordet på Daphne Caruana Galizia i Malta i oktober 2017. Angrepp på undersökande journalism är brott mot både rättsstaten och demokratin.

K.  Ján Kuciak hade som specialitet att undersöka storskaliga skandaler med skatteundandragande, skattebedrägeri, korruption och penningtvätt, och undersökte i sin sista artikel, som publicerades efter hans död, fallet med att den italienska maffiagruppen ‘Ndrangheta eventuellt hade tilltvingat sig jordbruksstöd från EU, eventuellt också under medverkan av statstjänstemän med nära anknytning till politiker på hög nivå.

L.  Mordet ledde till de största fredligaste protester och gatudemonstrationer som förekommit sedan sammetsrevolutionen 1989, med krav på rättvisa, ansvarsutkrävande, rättsstat, respekt för mediefriheten och insatser mot korruptionen. De protesterande har, tillsammans med den slovakiska allmänheten, ådagalagt en svår brist på förtroende för statens institutioner och ämbetsmän, bland dem också polisen. Förtroendet för statens institutioner måste återställas.

M.  Enligt Europarådet får övergrepp och brott som begås mot journalister en förlamande effekt på yttrandefriheten och bidrar till att förstärka fenomenet självcensur.

N.  Från Organised Crime and Corruption Reporting Project rapporterades det att personuppgifter om Ján Kuciak kan ha läckts ut efter att han flera gånger bett de slovakiska statliga myndigheterna om information under åberopande av informationsfriheten. Efter att Ján Kuciak hotats av en slovakisk affärsman gjorde han brottsanmälan till åklagarmyndigheten, och angav därefter att fallet, 44 dagar efter anmälan, ännu inte hänskjutits till någon polisman, och avskrivits utan att några vittnen hörts.

O.  Skyddet av journalister och deras källor, bland dem också visselblåsare, är olika i olika medlemsstater, och flertalet medlemsstater erbjuder inget verkningsfullt skydd mot repressalier, anklagelser om förtal, hot, stämningar inför domstol i skrämselsyfte eller andra negativa konsekvenser. Att journalister inte får tillräckligt skydd i somliga medlemsstater, liksom också att vissa personer i offentligheten visar en alltmer utpräglad fientlighet mot dem, leder till att deras grundläggande friheter avsevärt undergrävs.

P.  2016 års landsrapport om Slovakien från övervakningsverktyget för mediepluralism visade på en markant risk för det politiska oberoendet, huvudsakligen eftersom lokala medier finansieras och ofta också indirekt ägs av kommunerna, och kan bli utsatta för politiska påtryckningar. I rapporten nämns också vilka skyddsåtgärder det i dag finns för journalisternas källor, såsom domstolsprövning och juridiska definitioner.

Q.  Enligt det internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser är i Slovakien förtal straffbart med upp till åtta års fängelse, vilket är det strängaste straffet för det brottet i hela EU. Däremot kommer Slovakien på 17:e plats i detta index.

R.  Den 2 mars 2018 besökte generalsekreteraren för Reportrar utan gränser Bratislava, och beklagade djupt det ”fasansfulla klimat för journalister” som, i vissa medlemsstater, upprätthålls och rentav skapats av talrika europeiska politiker, bland dem också personer i ansvarig regeringsställning.

S.  Ett flertal angrepp på journalister har rapporterats i Slovakien sedan 2007, och två journalister saknas fortfarande.

T.  Enligt Världsekonomiskt forum (2017) kommer Slovakien på 117:e plats i fråga om korruption, bland 137 undersökta länder. Antalet lagförda brott med anknytning till korruption har gått ned betydligt. I den europeiska planeringsterminens landsrapport om Slovakien från 2018 står det att det inte gjorts några framsteg med att intensifiera korruptionsbekämpningen.

U.  Europaparlamentet sände ut ett informationsuppdrag till Slovakien från och med den 7 till och med den 9 mars 2018, bestående av ledamöter, dels från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, dels från budgetkontrollutskottet.

V.  I uppdragsrapporten från Europaparlamentets delegation yppade företrädare för icke‑statliga organisationer allvarliga farhågor, företrädesvis om eventuella intressekonflikter, såsom mellan riksåklagarämbetet och de organ som finns till för att övervaka dess verksamhet, samt mellan inrikesministern och polischefen. Till detta kom en beskrivning av att de högst uppsatta åklagarna valdes på ytterst politiska grunder samt att det inte fanns något oberoende organ med behörighet att pröva klagomål på polisen, vilket allt kritiserades. Man frågade sig också om mediefriheten var tillräckligt skyddad och om hur det var ställt med insynen i medieägandet.

W.  Slovakiens högsta revisionsorgan gjorde en översyn av alla myndigheter som arbetar med förvaltning av EU-medel eller fungerar som mellanhänder i detta sammanhang, varvid endast det statliga organet för utbetalning av jordbruksstöd befanns problematiskt. Revisionsorganet förde sina undersökningsresultat vidare till Slovakiens riksåklagare och till det nationella brottsbekämpningsverket.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt mordet på den slovakiske undersökande journalisten Ján Kuciak och hans partner Martina Kušnírová.

2.  Europaparlamentet är bestört över att det är andra gången på sex månader, efter mordet på journalisten Daphne Caruana Galizia i Malta den 16 oktober 2017, som en journalist i EU angrips med dödlig utgång.

3.  Europaparlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna till fullt resurspådrag för att morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová ska undersökas fullständigt och genomgripande och oberoende av utomståendes inblandning, så att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet välkomnar att de slovakiska myndigheterna ämnar bedriva sina utredningar i fullständigt samarbete med de internationella brottsbekämpande myndigheterna och Italiens direktorat för maffiautredning (DIA). Parlamentet rekommenderar starkt att det inrättas en gemensam utredningsgrupp i vars ledning Europol också ska finnas med, och att gruppen får full åtkomst till handlingarna i fallet.

4.  Europaparlamentet uppmanar Slovakiens riksåklagare att än en gång ta en titt på den brottsanmälan som Ján Kuciak gjorde efter att han utsatts för hot och att undersöka det som sagts om att personuppgifter läckts ut efter att han flera gånger bett de slovakiska myndigheterna om information under åberopande av informationsfriheten.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de slovakiska myndigheterna att tillförsäkra undersökande journalister skydd mot alla slag av skrämseltaktik, anklagelser om förtal, hot eller fysiska angrepp, och att vidta effektiva åtgärder för att skydda dem som utövar sin rätt till yttrandefrihet mot angrepp för att tysta ner dem.

6.  Europaparlamentet inser vilken utslagsgivande roll undersökande journalister kan spela för att övervaka demokratin och rättsstaten. Parlamentet fördömer de förolämpande kommentarer som EU-politiker gjort mot journalister. Parlamentet konstaterar att det är ett livsintresse för hela samhället att undersökande journalister och visselblåsare skyddas i så hög grad som någonsin möjligt. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram lagstiftningsförslag eller förslag utan lagstiftningskaraktär för att skydda journalister i EU, som regelbundet dras inför domstol med syftet att censurera deras arbete eller skrämma dem, varvid skyddet också bör utformas som alleuropeiska bestämmelser mot så kallade SLAPP-metoder, dvs. strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slå vakt om, främja och tillämpa de värden som inskrivits i fördraget om Europeiska unionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, liksom också i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och, som ett led i detta, övervaka och åtgärda utmaningar mot mediernas frihet och mångfald runt om i EU, under samtidig aktning för subsidiaritetsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga underrätta parlamentet om vilka åtgärder kommissionen vidtagit.

8.  Europaparlamentet påpekar att visselblåsare visat sig vara en oerhörd tillgång, både för den undersökande journalistiken och för en oberoende press, och att ett garanterat källskydd är av grundläggande betydelse för pressfriheten. Parlamentet betonar därför att visselblåsare bidrar till demokrati, insyn i politik och ekonomi och en upplyst allmänhet. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna och alla medlemsstater att tillförsäkra undersökande journalister och visselblåsare skydd till liv och utkomst. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett verkningsfullt, heltäckande och horisontellt EU-direktiv om skydd för visselblåsare, genom att helt och fullt ställa upp bakom Europarådets rekommendationer och Europaparlamentets resolutioner av den 14 februari 2017(6) och den 24 oktober 2017.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett stadigvarande system för ekonomiskt stöd, som också ska ha en egen budget, genom resursomfördelning till stöd för oberoende undersökande journalistik.

10.  Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen att lägga fram ett förslag om hur parlamentet skulle kunna hedra det arbete som gjorts av Daphne Caruana Galizia och Ján Kuciak, och att överväga om inte parlamentets system med praktik för journalister skulle kunna byta namn och uppkallas efter Ján Kuciak.

11.  Europaparlamentet noterar att centrumet för mediernas frihet och mångfald (CMPF) i sin rapport om mediepluralism konstaterat en medelhög till hög risk för horisontell koncentration av medieägandet i Slovakien. Parlamentet anser det som ett hot mot mediepluralismen i ett antal medlemsstater att medierna kontrolleras av politiska organ eller personer inom politiken eller av vissa kommersiella organisationer. Parlamentet understryker att det gäller som allmän princip att inte statsmakterna bör missbruka sin ställning genom att påverka medierna. Parlamentet rekommenderar att det tas med mera ingående information om medieägandet i det årliga övervakningsverktyget för mediepluralism.

12.  Europaparlamentet välkomnar initiativet Investigative Journalism for the EU (IJ4EU), som syftar till att sporra till och förstärka gränsöverskridande samarbete mellan undersökande journalister inom EU.

13.  Europaparlamentet oroar sig över påståendena om korruption, missbruk av EU-medel, maktmissbruk och intressekonflikter i Slovakien, eftersom detta kunde få som följd att det blev sämre ställt för demokratin. Parlamentet uppmanar Slovakiens tillsynsmyndigheter och rättsvårdande myndigheter, liksom också Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att undersöka alla påstådda fall av oegentligheter och bedrägerier, också momsbedrägerier av karuselltyp och bedrägerier med anknytning till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och andra strukturfonder.

14.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den organiserade brottslighetens eventuella medverkan vid mord, liksom över risken för att den nästlar in sig inom olika politiska områden, den offentliga förvaltningen på alla nivåer samt ekonomin och finansvärlden. Parlamentet betonar att denna företeelse inte får underskattas. Parlamentet erinrar om att internationella kriminella nätverk är ytterst aktiva och att den organiserade brottsligheten blir alltmer omfattande och utstuderad. Parlamentet uppmanar Slovakien och alla medlemsstater till bättre samarbete och samordning för att få fart på utvecklingen av gemensamma standardförfaranden, utgående från god praxis inom de rättsväsen där man kommit längst med att motverka den organiserade brottsligheten.

15.  Europaparlamentet noterar att Slovakiens högsta revisionsorgan gått ut med tre kritiska rapporter om det statliga organet för utbetalning av jordbruksstöd. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att säkerställa en grundlig utredning av vad Slovakiens högsta revisionsorgan kommit fram till. Parlamentet uppmanar Europeiska revisionsrätten att göra en utredning och offentliggöra en särskild rapport om utbetalningar av jordbruksstöd i Slovakien.

16.  Europaparlamentet uppmanar sitt särskilda utskott för frågor om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt att i detta sammanhang utreda alla påståenden om momsbedrägeri, penningtvätt och missbruk av EU-medel, och ta reda på om de nationella reglerna för beslagtagande av tillgångar efter brottslig verksamhet är tillräckliga, varvid särskild hänsyn ska ägnas det arbete som gjorts av Ján Kuciak och andra undersökande journalister.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet att, tillsammans med de deltagande medlemsstaterna, arbeta för att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten så snart som möjligt, eftersom detta är viktigt för att samfällda insatser ska kunna göras, både mot bedrägerier inom EU och mot andra brott som påverkar unionens ekonomiska intressen.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över vad som framkommit av den rapport som sammanställts av parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och dess budgetkontrollutskott efter deras informationsuppdrag i Slovakien, nämligen att de högst uppsatta åklagarna anses väljas på ytterst politiska grunder, jämte att ett antal anklagelser om korruption bland tjänstemän på högsta nivå inte utretts i vederbörlig ordning. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att göra upprätthållandet av lagen mera opartiskt och att vidta åtgärder med anledning av de viktigaste punkter som framkommit och de slutsatser som dragits i rapporten från parlamentets informationsuppdrag. Parlamentet uppmanar Slovakiens regering och parlament att göra allt som krävs för att återställa allmänhetens förtroende för statens institutioner, bland dem också polisen.

19.  Europaparlamentet beklagar än en gång att kommissionen beslutat att inte offentliggöra sin rapport från 2017 om insatserna mot korruption i EU, och uppmanar kommissionen att omedelbart återuppta sin övervakning av dessa insatser i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett system med tydliga indikatorer och enhetliga kriterier som är enkla att tillämpa för att mäta korruptionsnivån i medlemsstaterna och utvärdera deras anti-korruptionspolitik, såsom det efterlysts i parlamentets resolution av den 8 mars 2016 om årsrapporten för 2014 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen(7).

20.  Europaparlamentet betonar att det är livsviktigt med garantier för att de gemensamma europeiska värden som finns förtecknade i artikel 2 i EU-fördraget fullständigt upprätthålls och att de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna garanteras.

21.  Europaparlamentet yrkar med kraft på en reguljär övervakningsprocess och dialog med alla medlemsstater för att skydda EU:s grundläggande värden demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatlighet, och att rådet, kommissionen och parlamentet bör delta i detta, såsom det föreslagits i parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Republiken Slovakiens president.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0438.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0403.
(5) Mer information finns på: https://rsf.org/en/journalists-killed
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0022.
(7) EUT C 50, 9.2.2018, s. 2.


Ett instrument för europeiska värden till stöd för civilsamhällesorganisationer som främjar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande värden inom Europeiska unionen
PDF 237kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om behovet av att inrätta ett instrument för europeiska värden till stöd för civilsamhällesorganisationer som på lokal och nationell nivå främjar grundläggande värden inom Europeiska unionen (2018/2619(RSP))
P8_TA(2018)0184B8-0189/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets slutsatser om tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(1),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 24 januari 2017 Stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring – Rapport om EU-medborgarskapet 2017 (COM(2017)0030),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Challenges facing civil society organisations working on human rights in the EU, som publicerades i januari 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om finansiering av organisationer i det civila samhället, som antogs den 19 oktober 2017(3),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De gemensamma europeiska grundläggande värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, nämligen respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och principerna om pluralism, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män, kan inte tas för givna utan måste kontinuerligt vara föremål för omsorg och skydd, för om de försummas i en medlemsstat kan det få negativa konsekvenser för EU som helhet.

B.  Ett aktivt och väl utvecklat civilsamhälle i alla EU:s medlemsstater utgör det bästa skyddet mot en urholkning av dessa värden.

C.  Många organisationer i det civila samhället fortsätter att främja dessa värden men har allt svårare att säkra den finansiering som är nödvändig för att de ska kunna utveckla och genomföra sin verksamhet på ett oberoende och effektivt sätt.

D.  EU ger direkt finansieringsstöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar i tredjeländer för att främja dessa värden, men finansieringsmöjligheterna för de civilsamhällesorganisationer som strävar efter detta mål inom EU är mycket begränsade, särskilt när det gäller organisationer i det civila samhället som är verksamma på lokal och nationell nivå.

1.  Europaparlamentet upprepar att civilsamhällesorganisationer är avgörande för upprätthållandet och främjandet av de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, det vill säga respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheterna för personer som tillhör minoriteter, och civilsamhällesorganisationerna spelar en avgörande roll för att främja ett aktivt medborgarskap i EU och för att underlätta en välinformerad offentlig debatt som en del av en demokrati med mångfald och pluralism.

2.  Europaparlamentet betonar att EU måste utveckla nya och effektiva sätt att skydda och främja dessa värden inom Europeiska unionen.

3.  Europaparlamentet anser i detta avseende att EU bör tillhandahålla riktat ekonomiskt stöd till organisationer i det civila samhället som arbetar på lokal och nationell nivå med att främja och skydda dessa värden.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta ett särskilt finansieringsinstrument – som skulle kunna kallas Instrumentet för europeiska värden – för att inom EU:s budget för nästa fleråriga budgetram efter 2020 främja och skydda de värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget, framför allt demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna, med en finansieringsnivå som minst motsvarar nivån i det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, vilket används för liknande syften utanför EU:s gränser. Parlamentet rekommenderar att instrumentets strukturella prioritering bör vara att skapa en sund och hållbar sektor för civilsamhällesorganisationerna på nationell och lokal nivå, med kapacitet att fullgöra sin uppgift att skydda dessa värden.

5.  Europaparlamentet anser att instrumentet bör ge de civilsamhällesorganisationer som ägnar sig åt att främja och skydda dessa värden inom EU driftsbidrag (grundfinansiering samt bidrag till projekt och initiativ).

6.  Europaparlamentet betonar att instrumentet bör förvaltas av kommissionen och att snabba och flexibla former för att bevilja bidrag bör säkerställas. Parlamentet rekommenderar särskilt att ansökningsförfarandet är användarvänligt och lättillgängligt för lokala och nationella organisationer i det civila samhället.

7.  Europaparlamentet anser att instrumentet särskilt bör inriktas på projekt och initiativ som främjar europeiska värden på lokal och nationell nivå, till exempel projekt där allmänheten deltar, opinionsbildning och annan bevakande verksamhet, och att transnationella projekt och initiativ endast bör spela en underordnad roll. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att bygga upp civilsamhällesorganisationernas kapacitet att arbeta tillsammans med allmänheten så att den får bättre kunskap om pluralistisk och deltagande demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter.

8.  Europaparlamentet betonar att instrumentet bör komplettera redan befintliga europeiska och nationella instrument och insatser för att främja och skydda dessa värden, och att det därför inte får inrättas på bekostnad av andra europeiska eller nationella fonder och verksamheter på detta område.

9.  Europaparlamentet understryker att den ekonomiska ansvarighet som anges i budgetförordningen måste säkerställas i förvaltningen av det nya instrumentet, framför allt efterlevnad av rättsliga skyldigheter, full transparens avseende resursanvändningen, sund ekonomisk förvaltning och varsamt utnyttjande av resurser.

10.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta en årlig rapport om instrumentets resultat och att publicera en förteckning över de organisationer och verksamheter som det finansierat.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådet.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0075.
(3) EUT C 81, 2.3.2018, s. 9.


Kränkningen av de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i fallet med två grekiska soldater som gripits och hålls fängslade i Turkiet
PDF 150kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om kränkning av de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i fallet med två grekiska soldater som gripits och hålls fängslade i Turkiet (2018/2670(RSP))
P8_TA(2018)0185B8-0194/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de turkiska myndigheternas gripande den 1 mars 2018 och fortsatta kvarhållande av två grekiska soldater, som hävdade att de gått vilse på grund av dåligt väder,

–  med beaktande av att den del av gränsen det rör sig om, i skogsområdet vid Kastanies längs floden Evros/Meriç, används flitigt som gränsövergång av migranter, flyktingar och människosmugglare, och med beaktande av att löjtnanten och sergeanten i fråga var ute på ett vanligt gränspatrulluppdrag,

–  med beaktande av uppmaningarna från EU och Nato om att soldaterna ska släppas fria, inte minst i samband med Europeiska rådets möte den 22 mars 2018 och mötet den 26 mars 2018 för EU:s och Turkiets ledare,

–  med beaktande av den grekiska regeringens ansträngningar för att få soldaterna frisläppta och hemskickade,

–  med beaktande av artikel 5.2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna där följande fastställs: ”Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom”,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 4 mars 2018 slog en turkisk domstol i Edirne fast att de två soldaterna fortsatt skulle hållas fängslade. De sitter för närvarande i ett fängelse av högsta säkerhetsklass, anklagade för olaga inresa i Turkiet.

B.  De två grekiska soldaterna har suttit i turkiskt fängelse i över en månad utan åtal, och utan att därmed få reda vilket brott de anklagas för.

C.  Tidigare har liknande fall där antingen grekiska eller turkiska soldater av misstag gått över gränsen lösts på plats av de lokala militära myndigheterna på båda sidor.

1.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att snabbt avsluta rättsprocessen och släppa de två grekiska soldaterna och låta dem återvända till Grekland.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och samtliga EU-medlemsstater att visa solidaritet med Grekland och i samband med kontakter eller i kommunikationen med turkiska ledare och myndigheter begära ett omedelbart frigivande av de två grekiska soldaterna, med hänvisning till internationell rätt och i en anda av goda grannförbindelser.

3.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att strikt följa fastställda rättsliga förfaranden och att för samtliga berörda till fullo respektera de mänskliga rättigheter som fastställs i internationell rätt, inbegripet i Genèvekonventionen.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Turkiets och Greklands presidenter, regeringar och parlament, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, behöriga myndigheter i medlemsstaterna och Nato.


Genomförandet av fördragsbestämmelserna avseende nationella parlament
PDF 268kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende nationella parlament (2016/2149(INI))
P8_TA(2018)0186A8-0127/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 5 om tilldelning av befogenheter och subsidiaritet, artikel 10.1 om representativ demokrati, artikel 10.2 om representation av unionsmedborgarna, artikel 10.3 om unionsmedborgarnas rätt att delta i unionens demokratiska liv, artikel 11 om deltagandedemokrati, artikel 12 om de nationella parlamentens roll, artikel 48.3 om det ordinarie ändringsförfarandet och artikel 48.7 (övergångsklausulen),

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, och av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) och artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 juni 1997 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten(1), av den 7 februari 2002 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten inom ramen för den europeiska integrationen(2), av den 7 maj 2009 om utvecklingen av förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten enligt Lissabonfördraget(3) och av den 16 april 2014 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten(4),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(5), om budgetkapacitet för euroområdet(6) och om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(7),

–  med beaktande av kommissionens årsrapporter om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten, särskilt rapporten för 2014 av den 2 juli 2015 (COM(2015)0316) och rapporten för 2015 av den 15 juli 2016 (COM(2016)0471) samt av kommissionens årsrapporter om subsidiaritet och proportionalitet, särskilt rapporten för 2015 av den 15 juli 2016 (COM(2016)0469) och rapporten för 2016 av den 30 juni 2017 (COM(2017)0600),

–  med beaktande av de årliga rapporterna från Europaparlamentets direktorat för förbindelser med de nationella parlamenten, särskilt 2016 års halvtidsrapport om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten,

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om kontroll av unionsrättens tillämpning 2015(8),

–  med beaktande av kommissionens vitbok om Europas framtid av den 1 mars 2017 och det tal om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll den 13 september 2017, där en färdplan presenterades,

–  med beaktande av förklaringen om ökad europeisk integration: ”Greater European Integration: The Way Forward”, av talmännen i den italienska deputeradekammaren, den franska nationalförsamlingen, den tyska förbundsdagen och Luxemburgs deputeradekammare, som undertecknades den 14 september 2015 och för närvarande stöds av flera nationella parlament i EU,

–  med beaktande av de slutsatser som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament har antagit sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, särskilt vid mötena i Luxemburg 2016 och i Bratislava 2017,

–  med beaktande av bidragen till och slutsatserna från mötena i konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac) sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, särskilt mötena i Valletta och i Tallinn 2017, och av Cosacs halvårsrapporter,

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, som fastställer att interparlamentariska konferenser ska hållas i syfte att diskutera budgetpolitiska och andra frågor som omfattas av fördraget,

–  med beaktande av resolutionen från Tjeckiens senat (Senát) av den 30 november 2016 (26:e resolutionen den 11:e perioden), av resolutionen från Italiens senat (Senato della Repubblica) av den 19 oktober 2016 (Dok. XVIII nr 164) och av bidragen från dess utskott för EU-politik av den 2 maj 2017 (prot. 573) samt av bidragen från utskottet för EU-frågor i Frankrikes nationalförsamling (Assemblée Nationale) av den 31 maj 2017 (ref. 2017/058) och från utskottet för EU-frågor i Nederländernas representanthus (Tweede Kamer der Staten-Generaal) av den 22 december 2017 (skrivelse A(2018)1067),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0127/2018), och av följande skäl:

A.  De nationella parlamenten bidrar aktivt till att Europeiska unionen konstitutionellt sett kan fungera väl (artikel 12 i EU-fördraget), och spelar därigenom en viktig roll för unionens demokratiska legitimitet och dess fulla förverkligande.

B.  Det parlamentariska ansvarsutkrävandet av de nationella regeringarna inom ramen för EU-frågor, som bygger på varje nations enskilda praxis, är hörnstenen i de nationella parlamentens roll i EU:s nuvarande fördrag.

C.  För att förstärka egenansvaret bör de nationella parlamenten granska de nationella regeringarna, på samma sätt som Europaparlamentet granskar EU:s verkställande organ. Vilket inflytande de nationella parlamenten har över de nationella regeringarna varierar dock kraftigt mellan medlemsstaterna.

D.  De nationella parlamenten klagar ofta på sin begränsade medverkan i EU-frågor och önskar delta i högre utsträckning i arbetet med utvecklingen av den europeiska integrationsprocessen.

E.  Bristande insyn i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser riskerar att undergräva de nationella parlamentens befogenheter enligt fördrag och relevanta protokoll, men även deras roll som det organ som ska kontrollera regeringen.

F.  De nationella parlamentens mångfald är mycket gynnsam för unionen, eftersom en avstämning av olika politiska ställningstaganden i medlemsstaterna kan stärka och bredda debatten över sektorsgränserna på EU-nivå.

G.  Parlamentariska minoriteters underrepresentation i EU-frågor bör motverkas, samtidigt som man fullt ut respekterar majoriteterna i varje nationellt parlament och följer principen om proportionell representation.

H.  De nationella parlamenten spelar en roll i varje översyn av de europeiska fördragen, och de har nyligen uppmanats att delta i en rad demokratiska EU-forum.

I.  En europeisk offentlig sfär skulle kunna främjas av en rad forum om Europas framtid, som skulle organiseras av de nationella parlamenten och Europaparlamentet som naturliga företrädare för folket i Europa. Sådana forum skulle kunna stödjas av en gemensam ”europeisk vecka” där ledamöter av nationella parlament samtidigt skulle diskutera EU-frågor med kommissionsledamöter och ledamöter av Europaparlamentet.

J.  Som framgår av den senaste tidens valtrender har den ekonomiska, finansiella och sociala krisen lett till ökad misstro och besvikelse bland unionsmedborgarna i fråga om dagens demokratiska representationsmodell, både på EU-nivå och på nationell nivå.

K.  Genomförandet av de nationella parlamentens rätt att granska efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen, på grundval av det så kallade systemet för tidig varning, har delvis förbättrat förbindelserna mellan EU-institutionerna och de nationella parlamenten.

L.  De nationella parlamenten är ibland kritiska mot systemet för tidig varning, eftersom de menar att dess bestämmelser inte är lätta att omsätta i praktiken och att det saknas ett brett tillämpningsområde.

M.  Framsteg har gjorts vad gäller användningen av systemet för tidig varning, vilket visas av de senaste uppgifterna om det totala antalet yttranden från de nationella parlamenten inom ramen för den politiska dialogen. Den begränsade användningen av förfarandet med gult kort och ineffektiviteten i förfarandet med orange kort visar att det fortfarande finns utrymme för förbättringar och att en bättre samordning mellan de nationella parlamenten är möjlig i detta avseende.

N.  Den tidsfrist på åtta veckor som fastställs i artikel 4 i protokoll nr 1 har visat sig vara otillräcklig för att efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen ska kunna övervakas i rätt tid.

O.  Systemet för tidig varning kan kompletteras av det system som för närvarande gör det möjligt för de nationella parlamenten att lägga fram konstruktiva förslag som övervägs av kommissionen, med vederbörlig hänsyn till dess initiativrätt.

P.   Flera nationella parlament har uttryckt intresse för ett instrument för att förbättra den politiska dialogen, vilket skulle ge dem möjlighet att lägga fram konstruktiva förslag för kommissionens övervägande, med vederbörlig hänsyn till kommissionens initiativrätt.

Q.  De nationella parlamenten kan i alla skeden avge yttranden inom ramen för den politiska dialogen, ge sina regeringar i uppdrag att via rådet begära utarbetande av lagstiftningsförslag eller helt enkelt uppmana Europaparlamentet att lägga fram förslag för kommissionen i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget.

R.  Införandet av ett förfarande med ”rött kort” är inte tänkbart i detta skede av den europeiska integrationsprocessen.

S.  Den omfattande uppsättning informationsrättigheter som ges genom Lissabonfördraget skulle kunna utökas om de nationella parlamenten gavs mer resurser och tid för att hantera de handlingar som EU:s institutioner översänder till dem.

T.  Ipex, en plattform för kontinuerligt utbyte av information mellan nationella parlament och mellan de nationella parlamenten och EU-institutionerna, bör utvecklas ytterligare i enlighet med den digitala strategin, i vilken Europaparlamentet spelar en viktig stödjande roll.

U.  Det interinstitutionella samarbetet har förbättrats efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget och det så kallade Barroso-initiativet – den politiska dialog som kommissionen inledde i september 2006 där de nationella parlamenten ges möjlighet att lämna synpunkter, ge positiv återkoppling eller komma med kritik mot kommissionens förslag.

V.  De nationella parlamenten klagar ibland på sina förbindelser med Europeiska unionen och hävdar att de är alltför snåriga.

W.  De nationella parlamenten har relevanta befogenheter på områdena frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med artiklarna 70, 85 och 88 i EUF-fördraget och bör därför spela en viktig roll i framtiden för EU:s säkerhets- och försvarspolitik.

X.  Det bör finnas bättre nationell och europeisk parlamentarisk kontroll över finanspolitik och ekonomisk politik, över fattade beslut och över förvaltningsfrågor på EU-nivå.

Y.  EU-domstolens beslut av den 16 maj 2017 om den blandade karaktären i handelsavtalet mellan EU och Singapore har ändrat förutsättningarna för hur de nationella parlamenten kommer att involveras i handelsavtal i framtiden.

Z.  Bättre samverkan och ett förbättrat utbyte av information mellan dem som är ledamöter av Europaparlamentet respektive av andra parlament, och även mellan de nationella parlamentens tjänstemän, skulle kunna bidra till att förbättra kontrollen av EU-frågorna på nationell nivå och därmed främja en verkligt europeisk parlamentarisk och politisk kultur.

Att granska regeringsaktiviteten i EU-frågor

1.  Europaparlamentet anser att genomförandet av de nationella parlamentens rättigheter och skyldigheter enligt Lissabonfördraget har stärkt de nationella parlamentens roll inom EU:s konstitutionella ramar, och därigenom skapat ökad pluralism, demokratisk legitimitet och en bättre fungerande union.

2.  Europarlamentet är medvetet om att de nationella regeringarna är demokratiskt ansvariga inför de nationella parlamenten i enlighet med artikel 10.2 i EU-fördraget och i överensstämmelse med respektive nationella konstitutionella system. Parlamentet anser att denna ansvarsskyldighet är hörnstenen i de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen. Parlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att fullt ut utöva sina EU-funktioner för att ha direkt inflytande på och kunna övervaka innehållet i EU‑politiken, i synnerhet genom att utöva kontroll över sina nationella regeringar när de agerar i Europeiska rådet och rådet.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella parlamenten ges tillräckligt med tid, kapacitet och den informationstillgång som behövs för att de ska kunna fullgöra sin konstitutionella uppgift att granska och därmed legitimera de nationella regeringarnas verksamhet när dessa regeringar agerar på europeisk nivå, vare sig det är i rådet eller i Europeiska rådet. Parlamentet erkänner att denna EU-funktion bör ske i fullständig överensstämmelse med medlemsstaternas konstitutionella traditioner. För att bevara och förstärka denna roll bör det befintliga utbytet av bästa praxis och samverkan mellan de nationella parlamenten stärkas och främjas.

4.  Europaparlamentet anser att insyn i EU-institutionernas arbetssätt och beslutsprocesser är en förutsättning för att de nationella parlamenten på ett verkningsfullt sätt ska kunna fullgöra den institutionella uppgift de tilldelas i fördragen. Parlamentet uppmanar dessutom de nationella parlamenten att till fullo använda sina respektive befogenheter för att utöva kontroll över regeringarnas agerande på EU-nivå, bland annat genom att anpassa sin interna organisation, sina tidsplaner och sin arbetsordning, så att uppgiften blir möjlig. Parlamentet föreslår också ett utbyte av bästa praxis mellan nationella parlament, regelbundna diskussioner mellan respektive ministrar och specialiserade utskott i de nationella parlamenten före och efter rådets och Europeiska rådets möten samt regelbundna möten mellan de nationella parlamentens ledamöter, kommissionsledamöter och ledamöter av Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet anser att man bör vara noga med att förhindra varje form av nationell överreglering från medlemsstaternas sida i samband med EU-lagstiftning, och att de nationella parlamenten har en nyckelroll att spela i detta avseende. Parlamentet påminner dock samtidigt om att detta inte påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa klausuler om bevarande av skyddsnivån, och att till exempel anta strängare social- och miljöpolitiska normer på nationell nivå.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar till ökad dialog och politisk dialog med de nationella parlamenten och erkänner att det parlamentariska deltagandet verkligen behöver förstärkas, men påminner samtidigt om att beslut måste fattas i överensstämmelse med de konstitutionella befogenheterna och med hänsyn till den tydliga avgränsningen mellan de nationella och de europeiska organens respektive beslutsbefogenheter.

7.  Europaparlamentet hävdar att det och de nationella parlamenten bör vara mer delaktiga i den europeiska planeringsterminen, och rekommenderar att budgetkalendrarna på nationell och europeisk nivå samordnas bättre genom hela processen, så att en mer effektiv användning av detta instrument uppmuntras. Parlamentet påminner dessutom om att den europeiska planeringsterminens anpassning efter de nationella parlamentens dagordningar kan bidra ytterligare till samordning av den ekonomiska politiken, men understryker samtidigt att denna anpassning inte får bortse från varje parlaments självbestämmande och specifika arbetsordning.

8.  Europaparlamentet föreslår att det införs en nationell period för budgetdialog, under vilken de nationella parlamenten kan överlägga och bidra till den europeiska planeringsterminen genom att ge sina regeringar handlingsmandat i förbindelserna med kommissionen och rådet.

9.  Europaparlamentet understryker att man vid det senaste plenarsammanträdet för konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac), som hölls i Tallinn, konstaterade att de flesta nationella parlament debatterar EU-frågor i plenum, antingen regelbundet eller på ad hoc-basis, och att fler plenardebatter om EU-frågor ökar unionens synlighet och ger människor möjlighet att lära sig mer om EU-agendan och de politiska partiernas ståndpunkter i de olika frågorna.

Att skapa en europeisk offentlig sfär

10.  Europaparlamentet noterar att en avstämning av de olika politiska ställningstagandena i medlemsstaterna skulle kunna stärka och bredda debatten över sektorsgränserna på EU-nivå. Parlamentet rekommenderar därför att de nationella parlamentens delegationer vid EU-institutionerna återspeglar den politiska mångfalden. Parlamentet betonar hur viktig principen om proportionell representation av ledamöter från olika politiska partier är i detta avseende.

11.  Europaparlamentet noterar att de parlamentariska majoriteternas bindande vilja kan uttryckas i de yttranden som de nationella parlamenten avger, inom eller utanför ramen för systemet för tidig varning. Parlamentet stödjer dock tanken att nationella parlamentariska minoriteter bör kunna ges möjlighet att uttrycka avvikande åsikter, vilka sedan kan införlivas i bilagor till dessa yttranden. Dessa yttranden bör avges i full överensstämmelse med proportionalitetsprincipen och i enlighet med varje parlaments arbetsordning.

12.  Europaparlamentet noterar med intresse att man den senaste tiden uppmanat till en rad demokratiska konvent runt om i Europa. Parlamentet anser i detta avseende att inrättande av en årlig europeisk vecka skulle göra det möjligt för Europaparlamentets och kommissionens ledamöter, särskilt vice talmän med gruppansvar, att komma till alla nationella parlament för att diskutera och förklara den europeiska agendan tillsammans med dessa parlaments ledamöter och företrädare för det civila samhället. Parlamentet föreslår en översyn av sin arbetsordning så att initiativet kan stödjas, och uppmuntrar de nationella parlamenten att göra detsamma. Parlamentet anser vidare att möten mellan nationella och europeiska politiska grupper inom ramen för EU:s interparlamentariska samarbete skulle kunna ge mervärde i form av en autentisk europeisk politisk debatt.

Att stödja en reform av systemet för tidig varning

13.   Europaparlamentet understryker att systemet för tidig varning sällan har utnyttjats sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, och anser att det skulle kunna förändras inom nuvarande konstitutionella ramverk.

14.  Europaparlamentet konstaterar att exempel som att förfarandet med gult kort sattes igång mot kommissionens förslag om en översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare 2016 visar att systemet för tidig varning är operativt. Parlamentet understryker att den begränsade användningen av förfarandet med gult kort skulle kunna indikera att subsidiaritetsprincipen på det hela taget respekteras inom EU. Parlamentet anser därför att de förfarandemässiga bristerna i systemet för tidig varning inte bör ses som ett slutgiltigt bevis för underlåtenhet att respektera subsidiaritetsprincipen. Parlamentet påminner dessutom om att de nationella parlamenten kan ingripa och behandla frågan om huruvida subsidiaritetsprincipen respekteras redan innan kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag i form av grön- och vitböcker eller före den årliga presentationen av kommissionens arbetsprogram.

15.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i samband med varje nytt lagstiftningsinitiativ är skyldig att undersöka om EU har rätt att vidta åtgärder och huruvida åtgärderna är motiverade. Parlamentet understryker dessutom att tidigare erfarenheter visat att det ibland är svårt och problematiskt att dra en linje mellan den politiska dimensionen av subsidiaritetsprincipen och den rättsliga dimensionen av proportionalitetsprincipen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i sina svar på motiverade yttranden som avgetts inom eller utanför ramen för systemet för tidig varning även ta upp proportionaliteten, och, i förekommande fall, bemöta varje form av invändningar gällande föreslagna politiska alternativ, utöver sin tolkning av subsidiaritetsprincipen.

16.  Europaparlamentet är medvetet om att nationella parlament begärt en förlängning av den period på åtta veckor som de har på sig för att lämna ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 3 i protokoll nr 1. Parlamentet understryker dock att en sådan förlängning inte medges i nuvarande fördragsramar. Parlamentet anser därför att kommissionen bör införa en teknisk anmälningsperiod inom systemet för tidig varning, för att ge ytterligare tid mellan det datum då ett förslag till lagstiftningsakt tekniskt tas emot av de nationella parlamenten och det datum då tidsfristen på åtta veckor börjar löpa. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att andra praktiska arrangemang för att få subsidiaritetskontrollen att fungera infördes av kommissionen 2009.

17.  Europaparlamentet noterar den begäran som gjorts av vissa nationella parlament om förlängning av den period på åtta veckor under vilken de kan lämna ett motiverat yttrande, enligt artikel 6 i protokoll nr 2.

18.  Europaparlamentet föreslår, i linje med den politiska dialog som kommissionen inledde 2016, att man fullt ut ska utnyttja det system varigenom nationella parlament kan lämna konstruktiva förslag till kommissionen i syfte att positivt påverka den europeiska debatten och kommissionens initiativrätt. Parlamentet föreslår i detta hänseende att kommissionen skulle kunna ha möjlighet att antingen införliva sådana förslag eller att utfärda ett formellt svar där den understryker sina skäl till att inte acceptera förslagen. Parlamentet påpekar att ett sådant förfarande inte kan bestå av en initiativrätt, eller en rätt att upphäva eller ändra lagstiftning, eftersom det i så fall skulle undergräva ”unionsmetoden” och befogenhetsfördelningen mellan den nationella nivån och EU-nivån och därmed strida mot fördragen. Om det i framtiden skulle göras en översyn av fördragen rekommenderar parlamentet att rätten att ta initiativ till lagstiftning tilldelas Europaparlamentet, i dess egenskap av direkt företrädare för EU-medborgarna.

Att tillämpa rätten till information

19.  Europaparlamentet bekräftar att artikel 12 i EU-fördraget och protokoll nr 1 ger de nationella parlamenten rätt att erhålla information direkt från EU-institutionerna.

20.  Europaparlamentet betonar att de nationella parlamenten bättre skulle kunna hantera den information som sänds till dem, antingen genom systemet för tidig varning eller genom sin rätt till information, om Ipex-plattformen gavs status som en agora, eller ett forum, för en informell fortlöpande dialog dels mellan nationella parlament, dels mellan de nationella parlamenten och EU:s institutioner. Parlamentet föresätter sig därför att främja användningen av plattformen för att förstärka den politiska dialogen, och rekommenderar att de nationella parlamenten använder Ipex-plattformen i tid, så att den nationella granskningsmekanismen startar tidigt. Parlamentet rekommenderar att man använder Ipex som en kanal för det systematiska informationsutbytet och den tidiga signaleringen om subsidiaritetsproblem. Parlamentet ser möjligheten att utveckla Ipex som den viktigaste kanalen för kommunikation och överföring av relevanta dokument från EU-institutionerna till de nationella parlamenten och vice versa, och åtar sig i detta sammanhang att erbjuda hjälp till administrationen inom de nationella parlamenten om hur arbetet med plattformen går till. Parlamentet uppmuntrar dessutom till fler utbyten mellan institutionernas och de politiska gruppernas tjänstemän inom Europaparlamentets och de nationella parlamentens förvaltningar.

Att skapa bättre interinstitutionellt samarbete

21.  Europaparlamentet noterar det befintliga samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i Cosac, i den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och inom ramen för artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. Parlamentet betonar att detta samarbete bör utvecklas på grundval av principerna om samförstånd, informationsdelning och samråd, för att de nationella parlamenten ska kunna utöva kontroll över respektive regering och förvaltning.

22.  Europaparlamentet upprepar att den nuvarande ramen för förbindelserna mellan unionen och de nationella parlamenten skulle kunna förenklas och harmoniseras för att bli mer effektiv och ändamålsenlig. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en översyn av samarbetet mellan unionen och dess nationella parlament på befintliga plattformar och forum, i syfte att stärka dessa förbindelser och anpassa dem till de aktuella behoven. Parlamentet insisterar emellertid på en tydlig avgränsning av de nationella parlamentens och Europaparlamentets respektive beslutsbefogenheter, så att de förstnämnda utövar sin europeiska funktion på grundval av sina nationella författningar, i synnerhet genom att utöva kontroll över medlemmarna av de nationella regeringarna när de agerar som medlemmar i Europeiska rådet och rådet, vilket är den nivå där de har bäst förutsättningar för att granska lagstiftningsprocessen i EU. Parlamentet avvisar därför inrättande av gemensamma parlamentariska beslutsfattande organ, av skäl som har att göra med insyn, ansvarsskyldighet och handlingsförmåga.

23.  Europaparlamentet påpekar att en förstärkning av den politiska och tekniska dialogen mellan parlamentsutskotten, både på nationell nivå och på EU-nivå, skulle vara ett mycket produktivt steg mot fullt interparlamentariskt samarbete. Parlamentet överväger möjligheten att anslå ytterligare medel för att uppnå detta mål och att använda videokonferenser när så är möjligt.

24.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av de interparlamentariska utskottssammanträden som fastställs i artiklarna 9 och 10 i protokoll nr 1. Parlamentet menar att ett bättre samarbete mellan institutionerna skulle kunna uppnås om de interparlamentariska utskottssammanträdena värderades högre av Europaparlamentets och de nationella parlamentens ledamöter, och om förberedelserna av mötena gjordes i mer nära samarbete.

25.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella parlamenten involveras fullt ut i den fortlöpande utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet anser att en sådan involvering bör främjas i nära samarbete med Europaparlamentet och med full respekt för de nationella konstitutionernas bestämmelser om säkerhets- och försvarspolitik, bland annat genom gemensamma interparlamentariska sammanträden mellan företrädare för de nationella parlamenten och ledamöter av Europaparlamentet och via politisk dialog mellan ett fullfjädrat utskott för säkerhet och försvar i Europaparlamentet och motsvarande nationella parlamentsutskott. Parlamentet noterar vilka möjligheter detta ger neutrala EU‑medlemsstater att utöva konstruktiv granskning på det här området.

26.  Europaparlamentet anser att en stärkt politisk dialog och lagstiftningsdialog mellan och med de nationella parlamenten skulle främja uppfyllande av de mål som anges i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

o
o   o

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 200, 30.6.1997, s. 153.
(2) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 322.
(3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 94.
(4) EUT C 443, 22.12.2017, s. 40.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0049.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0050.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0048.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0421.


Årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik
PDF 292kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (2017/2191(INI))
P8_TA(2018)0187A8-0049/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 39, 42, 101–109 och 174,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 31 maj 2017 om konkurrenspolitiken 2016 (COM(2017)0285) och arbetsdokumentet från kommissionen av samma datum som följedokument (SWD(2017)0175),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget(1),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 9 juli 2014 Effektivare kontroll av företagskoncentrationer i EU (COM(2014)0449),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) 2017/1084 av den 14 juni 2017 om ändring av förordning (EU) nr 651/2014 vad gäller stöd till hamn- och flygplatsinfrastruktur, vad gäller tröskelvärden för anmälan av stöd till kultur och bevarande av kulturarvet och stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur samt vad gäller stödordningar för regionalt driftsstöd i de yttersta randområdena och om ändring av förordning (EU) nr 702/2014 vad gäller beräkningen av stödberättigande kostnader(2),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (COM(2017)0142),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd av den 19 juli 2016 som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om EU:s samarbetsavtal om konkurrenspolitikens tillämpning – vägen framåt(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om öars särskilda situation(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(7), och till sina resolutioner under tidigare år om ämnet,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2017 om handlingsplanen för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag(8),

–  med beaktande av kommissionens relevanta regler, riktlinjer, resolutioner, meddelanden och dokument om konkurrens,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om 2016 års rapport om konkurrenspolitiken,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(9),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0049/2018).

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport av den 31 maj 2017 om konkurrenspolitiken 2016 som visar att i en situation med sund konkurrens är investeringar och innovation avgörande för Europas framtid.

2.  Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens och de nationella behöriga myndigheternas oberoende i deras uppdrag att utforma och effektivt tillämpa EU:s konkurrensregler till nytta för EU:s medborgare och företag med verksamhet inom EU.

3.  Europaparlamentet välkomnar och fortsätter att uppmuntra kommissionens insatser för att upprätthålla regelbunden kontakt med ledamöterna i Europaparlamentets behöriga utskott och dess arbetsgrupp om konkurrenspolitiken, förutom den strukturerade dialogen med kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens, Margrethe Vestager. Parlamentet är övertygat om att kommissionens årsrapport om konkurrenspolitiken är ett viktigt arbete när det gäller demokratisk kontroll, och välkomnar kommissionens återkopplingar på alla de specifika begäranden som antagits av parlamentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det regelbundet sker ett informationsutbyte och diskussioner med parlamentet om utarbetandet och genomförandet av EU:s lagstiftning, internationella avtal och andra icke-bindande bestämmelser som rör konkurrenspolitiken, vilket föreskrivs i det internationella avtalet (IIA) mellan kommissionen och parlamentet. Parlamentet konstaterar att detta inte sker tillfredsställande bland annat i överläggningarna om ett avtal mellan EU och Kanada om informationsutbyte i konkurrensförfaranden. Parlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt ratificera avtalet mellan EU och Kanada. Parlamentet avser att främja regelbundna diskussioner i det ansvariga utskottet med Europeiska konkurrensnätverket (ECN) och de nationella behöriga myndigheterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av lagstiftning som är kopplad till fullbordandet av den inre marknaden, särskilt inom energisektorn (inbegripet egenförbrukning) och transportsektorn, den digitala marknaden, finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, i syfte att förbättra tillämpningen av EU:s konkurrensregler och undvika inkonsekvent tillämpning av denna lagstiftning i medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet noterar att statligt stöd kan vara ett oundgängligt verktyg för att säkerställa den infrastruktur och de leveranser som krävs för både energi- och transportsektorn, framför allt i Europa, där en övergång till renare och klimatvänligare energiförsörjnings- och transportsystem håller på att ske.

7.  Europaparlamentet noterar att statligt stöd kan vara nödvändigt för att säkerställa tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom energi, transport och telekommunikation. Parlamentet framhåller att statliga ingripanden ofta är det bästa politiska verktyget för att leverera sådana tjänster som är av avgörande betydelse för att stödja isolerade, avlägsna eller perifera regioner och öar inom unionen.

8.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att garantera en konkurrens som säkerställer möjligheten till gränsöverskridande förvärv på den inomeuropeiska marknaden för finansiella tjänster, inbegripet försäkringar.

9.  Europaparlamentet betonar att anslutningsmöjligheter för perifera regioner och öar är av största vikt för att man ska kunna bevara och utveckla ekonomiska och sociala initiativ på en acceptabel nivå genom att upprätthålla viktiga affärskontakter.

10.  Europaparlamentet betonar att tillgång till kontanter från bankautomater är en samhällsviktig tjänst som bör tillhandahållas utan några diskriminerande, konkurrensbegränsande eller orättvisa metoder och som därför inte får vara föremål för orimliga kostnader.

11.  Europaparlamentet välkomnar insatserna från GD Konkurrens för att fortsätta bygga upp en stabil och balanserad arbetsstyrka under 2016. Parlamentet välkomnar dessutom den förbättrade förvaltningen av personalresurserna vid GD Konkurrens och det faktum att personalomsättningen sjönk till sin lägsta nivå sedan mätningarna började (från 13,9 % under 2015 till 10,8 % under 2016(10)). Parlamentet uppmanar kommissionen att omfördela tillräckliga finansiella och mänskliga resurser till GD Konkurrens och att säkerställa stabila finanser för modernisering av direktoratets elektroniska och informationstekniska verktyg, så att den ökade arbetsbördan och den tekniska utvecklingen kan hanteras. Parlamentet begär på nytt en strikt åtskillnad mellan de avdelningar som utarbetar riktlinjer och de avdelningar som ansvarar för att tillämpa dem.

12.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som GD Konkurrens har gjort när det gäller lika möjligheter, bland annat att 36 % av cheferna på mellannivå är kvinnor.

13.  Europaparlamentet betonar återigen att korruption inom offentlig upphandling får allvarliga marknadssnedvridande effekter på den europeiska konkurrenskraften. Parlamentet upprepar att offentlig upphandling är en av de statliga verksamheter som är mest utsatt för korruption. Parlamentet betonar att EU-finansierade upphandlingar i en del medlemsstater löper högre risk att utsättas för korruption än nationellt finansierade upphandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att anstränga sig för att förhindra missbruk av EU-medel och stimulera ansvarsskyldighet inom offentliga upphandlingar. Parlamentet välkomnar även inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten.

14.  Europaparlamentet noterar att EU:s regler inte föreskriver tidsramar för antitrustutredningar, vilket innebär att beslut ibland fattas för sent, efter det att konkurrenterna har varit tvungna att lämna marknaden.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda vägledande riktlinjer för att förkorta antitrustutredningarna och förfarandena för missbruk av en dominerande ställning, i syfte att undvika osäkerhet och alltför tunga bördor för företag och skapa ett konkurrensklimat som är gynnsamt för konsumenterna. Parlamentet uppmärksammar att mer flexibla tidsramar endast bör tillåtas i komplexa fall där utredningar utökas till att omfatta andra företag.

16.  Europaparlamentet understryker att den hastighet med vilka utredningarna genomförs visserligen måste vägas mot behovet av att på ett adekvat sätt skydda rätten till försvar och kvaliteten på utredningarna, men att vägledande tidsramar kan hjälpa antitrustmyndigheterna att använda sina resurser effektivare. Parlamentet noterar att kommissionen och berörda aktörer skulle kunna öka användningen av förenklade antitrustförfaranden och förbättrad tillgång till alla relevanta handlingar för att snabba på stora antitrustutredningar.

17.  Europaparlamentet noterar att de flesta beslut som rör antitrustfrågor fattas på nationell nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att övervaka konkurrenspolitikens oberoende och övergripande samstämdhet och dess tillämpning inom den inre marknaden, med stöd av Europeiska konkurrensnätverket (ECN), samtidigt som hänsyn tas till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet betonar att de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende är ytterst viktigt och välkomnar därför kommissionens förslag om ECN+ som syftar till att stärka kapaciteten hos de nationella konkurrensmyndigheterna att effektivare kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrenslagstiftning.

18.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör kontrollera att de nationella konkurrensmyndigheterna, för att de ska kunna utföra sitt arbete helt oberoende, har tillräckliga resurser i form av finansiella, personella och tekniska resurser, och att val eller utnämning av styrelseledamöter och den högsta ledningen är transparent och inte står under politiskt inflytande. Parlamentet betonar att de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende, även ur ett budgetperspektiv, är nödvändigt för att säkerställa en effektiv tillämpning av EU:s konkurrenslagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella konkurrensmyndigheterna offentliggör årsrapporter som innehåller statistik och en sammanfattning av deras verksamhet och uppmanar kommissionen att överlämna en årlig rapport till parlamentet om dessa viktiga frågor. Parlamentet anser att de nationella konkurrensmyndigheterna måste ha infört förfaranden för att se till att deras anställda och styrelseledamöter, under en rimlig tidsperiod efter att ha lämnat sina tjänster, avstår från sysselsättningar som kan ge upphov till en intressekonflikt i samband med specifika fall som de arbetat med vid den nationella konkurrensmyndigheten. Parlamentet betonar vikten av ECN, som erbjuder en plattform för regelbundna diskussioner mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna i syfte att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av konkurrensreglerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn de nationella konkurrensmyndigheternas synpunkter.

19.  Europaparlamentet anser att det skulle kunna vara till hjälp med en undersökning av företagens medvetenhet om och förståelse för EU:s konkurrensregler och EU:s statsstödsregler, framför allt bland små och medelstora företag, för att stärka efterlevnaden av EU:s konkurrensregler och att denna undersökning samtidigt skulle kunna ge nyttig vägledning.

20.  Europaparlamentet anser att tillfälliga åtgärder just inom den digitala ekonomin kan vara viktiga för att säkerställa att överträdelser under en pågående utredning inte allvarligt och oåterkalleligt skadar konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alla tillgängliga alternativ för att antingen påskynda förfaranden hos konkurrensmyndigheter vid tillämpning av artiklarna 101 och 102 eller att förenkla antagandet av tillfälliga åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning i detta sammanhang och lägga fram resultaten av denna samt ett lagstiftningsförslag till parlamentet och rådet, om så krävs.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med en möjlig reform av koncentrationsförordningen noga kontrollera huruvida aktuell bedömningspraxis tar tillräcklig hänsyn till specifika förhållanden på de digitala marknaderna. Parlamentet anser att kriterierna för bedömning av företagskoncentrationer inom den digitala ekonomin eventuellt skulle behöva anpassas. Parlamentet framhåller dessutom att de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende ställning bör säkerställas inte bara vid tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, utan även i efterlevnaden av reglerna för europeisk kontroll av företagskoncentrationen. Parlamentet betonar därför att det krävs likvärdiga regler på EU-nivå inom detta område.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ihållande insatser för att klargöra de olika aspekterna av definitionen av statligt stöd, vilket framgår av kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, vilket utgör en viktig byggsten i initiativet för modernisering av statligt stöd. Parlamentet noterar i synnerhet kommissionens insatser för att förtydliga begreppen ”företag” och ”ekonomisk verksamhet”. Parlamentet noterar dock att det fortfarande är svårt, särskilt på området sociala frågor, att dra gränsen mellan ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet. Parlamentet understryker vidare att det är EU-domstolens uppgift att säkerställa att fördraget tolkas korrekt.

23.  Europaparlamentet upprepar att en sund skattekonkurrens är viktig för den inre marknadens integritet och att alla marknadsaktörer, inbegripet digitala företag, bör betala sin rättmätiga andel av skatterna där deras vinster uppstår och konkurrera på lika villkor. Parlamentet välkomnar kommissionens ingående undersökning i detta avseende och betonar att bekämpning av skattebedrägeri och aggressiv skatteplanering är nödvändigt för att säkerställa lika spelregler på hela den inre marknaden och konsolidera sunda offentliga budgetar. Parlamentet betonar att statsstödsreglerna också gäller för skattebefrielse och att det är viktigt att eliminera snedvridande konkurrensbegränsande praxis såsom selektiva skatteförmåner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kommissionen har tillgång till alla relevanta uppgifter som utbyts mellan de nationella skattemyndigheterna så att den kan bedöma huruvida deras skattebeslut och skattearrangemang är förenliga med EU:s konkurrensregler.

24.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att konkurrensmyndigheterna underlåtit att vidta åtgärder mot retroaktivt undanröjande av stödprogram till förnybar energi. Parlamentet understryker att denna brist på åtgärder ytterligare har snedvridit konkurrensen, eftersom internationella investerare har kunnat få ersättning medan lokala investerare inte har det. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda de snedvridande effekterna av befintliga kapacitetsbetalningar och betalningar för kärnenergimoratorier på elmarknaderna.

25.  Europaparlamentet vill att statsstödsriktlinjer för beskattning ska ses över för att fånga upp andra fall av illojal konkurrens än skattebeslut och internprissättning.

26.  Europaparlamentet understryker behovet av en enkel och transparent skattepolitik och skattelagstiftning.

27.  Europaparlamentet välkomnar helhjärtat kommissionens beslut mot olagliga skattefördelar som beviljats Amazon och dess tidigare banbrytande beslut om olagliga selektiva skatteförmåner, och betonar att det är mycket viktigt att det olagliga stödet återvinns snabbt. Parlamentet konstaterar att Luxemburg tillkännagivit sin avsikt att överklaga Amazon-beslutet, precis som Irland gjorde för Apple-målet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka situationen i alla medlemsstater och att fatta beslut mot allt olagligt stöd i alla jämförbara fall för att garantera lika behandling och återupprätta lika spelregler.

28.  Europaparlamentet understryker behovet av att digitala företag beskattas på grundval av deras faktiska verksamhet i medlemsstaterna genom att fånga upp omsättning som genereras genom digitala plattformar, och på så sätt undvika konkurrensnackdelar för de företag som bedriver verksamhet genom permanent fysisk närvaro.

29.  Europaparlamentet anser att den sunda konkurrensen på den inre marknaden kan kringskäras av skatteplanering, eftersom nya aktörer och små och medelstora företag som bedriver verksamhet i ett och samma land missgynnas jämfört med multinationella företag som kan förflytta vinster eller genomföra andra former av aggressiv skatteplanering genom olika beslut och instrument som enbart är tillgängliga för dem. Parlamentet noterar oroat att de lägre skatteförpliktelser som blir resultatet av detta gör att de får en högre vinst efter skatt och skapar ojämlika spelregler med de konkurrenter på den inre marknaden som inte kan tillgripa aggressiv skatteplanering och faktiskt behåller kopplingen mellan den plats där de genererar vinsten och där den beskattas.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen inleda förhandlingar med alla stater och territorier som har gott tillträde till den gemensamma marknaden och saknar effektiva statsstödskontroller mot illojal skattekonkurrens.

31.  Europaparlamentet noterar möjligheten att använda offentliga medel för att rädda banker som är viktiga i den egna regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara på vilka villkor det är möjligt, i synnerhet med avseende på EU:s statsstöds- och skuldnedskrivningsregler. Parlamentet anser att den nuvarande rättsliga ramen är oklar och uppmanar kommissionen att förbättra den.

32.  Europaparlamentet påminner om att enligt direktivet om insättningsgarantisystem bör användningen av insättningsgarantisystem för att förhindra att ett kreditinstitut går omkull ske inom en tydligt definierad ram och i alla händelser uppfylla reglerna om statligt stöd.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år på nytt kontrollera huruvida kraven för tillämpning av artikel 107.3 b i EUF-fördraget fortsatt efterlevs inom finanssektorn.

34.  Europaparlamentet anser att finanskrisen har lett till att koncentrationen i banksektorn har ökat och att den i vissa fall uppmuntrats av europeiska och nationella tillsynsmyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka detta fenomen och utföra en landsvis studie på europeisk nivå för att undersöka dess effekter på konkurrensen.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionsledamot Vestagers utfästelser i den strukturerade dialogen med utskottet för ekonomi och valutafrågor den 21 november 2017 att begrunda den möjliga snedvridningen av konkurrensen till följd av Europeiska centralbankens program för köp av värdepapper från företagssektorn och att återkomma med ett kvalitativt svar. Parlamentet betonar i detta hänseende att begreppet selektivitet i statligt stöd är ett viktigt kriterium som måste utredas noggrant. Parlamentet framhåller vidare artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen som innehåller den så kallade principen om lojalitet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka verksamheten inom banksektorn för privatpersoner och mindre företag för att upptäcka överträdelser av antitrustregler och kartellverksamhet samt att ha ett nära samarbete med nationella konkurrensmyndigheter för att verkställa EU:s antitrustregler.

37.  Europaparlamentet anser att det är en prioritering att säkerställa att reglerna om statligt stöd uppfylls strikt och opartiskt i hanteringen av framtida bankkriser, så att skattebetalarna skyddas mot bördan av bankräddningar.

38.  Europaparlamentet stöder resultatet i kommissionens undersökning av sektorn för e-handel att gränsöverskridande e-handel kan bidra till ytterligare integrering av den inre marknaden, medföra konkurrensfördelar för företag och innebära ökade valmöjligheter för konsumenterna, men att geoblockeringsåtgärder utgör ett betydande hinder för detta. Parlamentet upprepar att detta kan visa sig stå i strid med artikel 101 under vissa omständigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att inrikta sig på efterlevnaden av EU-konkurrensregler som antingen etablerades eller blev för omfattande till följd av den digitala ekonomins utveckling och ökande betydelse. Parlamentet välkomnar också kommissionens avsikt att bredda dialogen med de nationella konkurrensmyndigheterna i syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av EU:s konkurrensregler i samband med e-handelspraxis.

39.  Europaparlamentet uppmanar den europeiska chefsförhandlaren för brexit att i samarbete med kommissionsledamot Vestager så snart som möjligt inleda en rättvis och transparent diskussion om EU:s och Förenade kungarikets framtida förbindelser i fråga om konkurrens.

40.  Europaparlamentet anser att ingen av de pågående utredningar(11) av potentiella överträdelser av EU:s konkurrenslagstiftning från Förenade kungarikets sida eller från företag som är etablerade i Förenade kungariket bör hotas av tidsplanen för brexit och att alla slutliga beslut som antas av kommissionen efter den 29 mars 2019 fortfarande bör vara bindande.

41.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om invändningar och dess preliminära slutsats att Google har missbrukat sin dominerande ställning som sökmotor genom att ge en olaglig fördel till en annan av sina egna produkter: sin prisjämförelsetjänst. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att Google genomför denna korrigerande åtgärd effektivt och skyndsamt så att ytterligare missbruk av en dominerande ställning förhindras. Parlamentet betonar att kommissionen måste göra en grundlig analys och kontrollera hur Googles förslag skulle fungera i praktiken i syfte att återställa de lika spelregler som krävs för att konkurrens och innovation ska blomstra. Parlamentet konstaterar att utan en genomgripande strukturell åtskillnad mellan företagets allmänna och specialiserade söktjänster skulle en auktionsbaserad metod kanske inte leda till lika behandling. Parlamentet uppmanar kommissionen och Googles vd att delta i en gemensam utfrågning med utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Parlamentet anser att alla företag, även inom den digitala sektorn, bör ha ett nära samarbete med parlamentet, inte minst genom att närvara vid offentliga utfrågningar.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ambitiösare åtgärder för att undanröja illegitima hinder för online-konkurrens i syfte att säkerställa hinderfri online-handel för EU-konsumenter som köper från säljare som är baserade i en annan medlemsstat samtidigt som inga nya hinder skapas på grund av befintliga olikheter i konsumentlagstiftningen.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant genomföra och så snabbt som möjligt slutföra alla andra pågående antitrustutredningar, såsom Android, AdSense och utredningar inom resesektorn och för lokala sökningar, där Google påstås missbruka sin dominerande ställning på bekostnad av befintliga och potentiella konkurrenter, som har förhindrats att komma in och utvecklas på detta område. Parlamentet betonar att kommissionen måste vara väl förberedd och utrustad för det första ”big data”-fallet, vilket motsvarar omkring 5,2 terabyte data. Parlamentet betonar i detta sammanhang att stora teknikföretags användning av personuppgifter saknar motstycke, och konsumenterna är ofta inte medvetna eller har inte informerats om i vilken utsträckning deras personuppgifter används, till exempel för profilering eller riktad reklam. Parlamentet anser att digitala företag skulle kunna utgöra en särskild utmaning för konkurrensmyndigheterna, framför allt när det gäller algoritmer, artificiell intelligens eller värdet av data. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla policy- och tillsynsinstrument för att hantera uppkomsten av digitala ekonomier, och se till att den har en egen full stab av ingenjörer med hög teknisk kompetens och specialister i spjutspetsteknik för att följa och vidta åtgärder mot konkurrensbegränsande situationer i den digitala ekonomin och plattformsekonomin.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av pågående utredningar inom läkemedelssektorn, med tanke på de allt fler beläggen för snedvridning av marknaden, bland annat mängdrestriktioner, manipulerade priser och hinder för tillgång till generiska läkemedel.

45.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens faktablad av den 6 oktober 2017 där det bekräftas att oanmälda inspektioner utförs avseende tillgången till uppgifter om bankkonton och konkurrerande tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att vara vaksam i denna fråga, särskilt när de tekniska tillsynsstandarderna för stark kundautentisering och säker kommunikation träder i kraft.

46.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens undersökning om lastbilskartellen och dess slutsatser.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga statsstödsreglerna för europeiska och icke-europeiska flygbolag i syfte att upprätta lika spelregler mellan de verksamheter som är inriktade mot marknaderna inom och utanför Europa. Parlamentet anser att omstruktureringsstöd under vissa omständigheter skulle kunna vara snedvridande. Parlamentet anser att samma konkurrensregler bör tillämpas på alla flygbolag när de flyger till och från EU och på både nationella bolag och lågprisbolag, samtidigt som man tar hänsyn till situationen för flygbolag vars verksamhet inte har någon betydande inverkan på marknaden. Parlamentet konstaterar att kommissionen godkände Lufthansas förvärv av Air Berlin dotterbolag LGW, förutsatt att vissa åtaganden för att undvika snedvridning av konkurrensen uppfylldes. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka situationen på medellång sikt och att ta itu med alla konkurrensbegränsande metoder inom luftfartsbranschen som undergräver konsumentskyddslagstiftningen.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka den förhärskande ställning som lågprisbolag ofta utövar på olika flygsträckor i Europa och prismönstret för dessa sträckor. Parlamentet noterar att en sådan ställning ofta uppnås genom aggressivt eller till och med rovlystet marknadsbeteende som slår ut konkurrensen och i slutändan blir till en börda för konsumenterna i form av högre priser och avgifter.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga undersöka alla sammanslagningar av flygbolag i enlighet med EU:s förfarande för koncentrationskontroll, bland annat hur dessa uppgörelser påverkar konkurrensen på marknaden och deras potentiella skada för konsumenterna, framför allt i form av högre priser och begränsad direkt åtkomst till destinationer.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fullborda genomförandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet, att säkerställa fullständig transparens för penningflöden mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag och se till att alla medlemsstater har en stark och oberoende nationell tillsynsmyndighet för antitrustfrågor.

51.  Europaparlamentet är oroat över de konkurrensbegränsande effekterna av gemensamt ägarskap genom stora institutionella investerare. Parlamentet anser att det faktum att dessa investerare har en betydande andel aktier i direkta konkurrenter inom samma sektor, exempelvis bland flygbolag, skapar ett halv-oligopol som får negativa följder för konsumenterna och ekonomin i sin helhet genom att konkurrensen begränsas. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att hantera möjliga konkurrensbegränsande effekter av gemensamt ägarskap. Parlamentet uppmanar även kommissionen att utreda gemensamt ägarskap och utarbeta en rapport om effekterna av gemensamt ägarskap på EU:s marknader, särskilt för priser och innovation, och lägga fram denna för parlamentet.

52.  Europaparlamentet välkomnar översynen av förordning (EG) nr 868/2004 som handlar om att säkra sund konkurrens, säkerställa ömsesidighet och eliminera illojala affärsmetoder, inklusive påstått statligt stöd till flygbolag från vissa tredjeländer, och ta itu med regleringsfrågor, såsom arbetsvillkor och miljöfrågor. Parlamentet håller med kommissionen om att det bästa tillvägagångssättet vore att anta ett nytt omfattande och effektivt rättsinstrument för att få bukt med snedvridningar av marknaden för internationell transport, uppmuntra Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) att verka för konkurrens mellan regionala flygbolag och skapa sund konkurrens på grundval av luftfartsavtal. Parlamentet anser att transparens i regeln om sund konkurrens är en grundläggande faktor för att säkerställa lika spelregler. Parlamentet anser att denna förordning eller andra lämpliga lagstiftningsinstrument bör förhindra konkurrensbegränsande beteende inom biljettdistribution, exempelvis att vissa flygbolag inför tilläggsavgifter eller begränsar tillgången till information för dem som använder andra bokningssätt än deras egna.

53.  Europaparlamentet upprepar att luftfarten bidrar väsentligt till anslutningsmöjligheterna i EU, både mellan medlemsstaterna sinsemellan och med tredjeländer, spelar en avgörande roll för EU:s integration och konkurrenskraft, och ger ett viktigt bidrag till ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Parlamentet noterar att EU:s övergripande anslutningsmöjligheter i stor utsträckning beror på den lufttrafik som EU-flygbolag bedriver.

54.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förenkling av reglerna för offentliga investeringar i hamnar och flygplatser, kultur och de yttersta randområdena. Parlamentet betonar att alla flygplatser som finansieras genom EU:s budget eller Europeiska investeringsbanken, dock med beaktande av behov av anslutningsmöjligheter i de yttersta randområdena och perifera regioner och i linje med kommissionens aktuella riktlinjer, bör grundas på en positiv kostnadsnyttoanalys och den operativa och ekonomiska bärkraften på medellång och lång sikt så att finansiering av spökflygplatser i Europa kan undvikas.

55.  Europaparlamentet betonar vikten av att garantera transparent och neutral flyginformation, säkerställa lika spelregler på marknaden och ytterst skydda EU-konsumenternas möjligheter att göra väl underbyggda val. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att respektera dessa principer i samband med översynen av uppförandekoden för datoriserade bokningssystem och lufttrafikförordningen.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa sund konkurrens inom transportsektorn i syfte att fullborda den inre marknaden, och därvid ta hänsyn tagen till allmänintresset och miljön och säkra öars och perifera regioners anslutningsmöjligheter. Kommissionen uppmanas att övervaka offentliga nätverk av hamnar och flygplatser som förvaltas genom monopol.

57.  Europaparlamentet betonar att i globaliseringens tidevarv är internationellt samarbete absolut nödvändigt för en effektiv tillämpning av de konkurrensrättsliga principerna. Parlamentet stöder i detta sammanhang att kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheter ständigt engagerar sig i multilaterala forum som t.ex. det internationella konkurrensnätverket, konkurrenskommittén inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Världsbanken och FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD). Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera konkurrensavsnitt i internationella handels- och investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att främja konvergens av konkurrenspolitiska verktyg och metoder, bland annat genom bilateralt samarbete med tredjeländer, i linje med den andra generationens samarbetsavtal från 2013 mellan EU och Schweiz. Parlamentet välkomnar att kommissionen och Kina har inlett en dialog om kontroll av statligt stöd och följer noga Kinas antagande av ett översynssystem för sund konkurrens, som har utformats för att se till att statliga åtgärder inte får negativ effekt på marknadstillträde, marknadsutträde eller den fria rörligheten för varor. Parlamentet upprepar sin begäran att kommissionsledamot Vestager på ett effektivt sätt ser till att kommissionen informerar och regelbundet uppdaterar parlamentets behöriga utskott om sin externa verksamhet inom konkurrenspolitiken.

58.  Europaparlamentet betonar att en fungerande konkurrens på den europeiska inre marknaden framför allt gynnar konsumenterna. Parlamentet anser att en strikt och opartisk tillämpning av konkurrenspolitiken kan utgöra ett betydande bidrag till viktiga politiska prioriteringar, såsom en fördjupad och mer rättvis inre marknad, en sammankopplad digital inre marknad och en integrerad och klimatvänlig energiunion. Parlamentet upprepar att traditionella konkurrenspolitiska marknadsmodeller kanske inte alltid är lämpliga för den digitala marknaden, såsom plattformsbaserade affärsmodeller eller flersidiga marknader.

59.  Europaparlamentet påpekar att en enda uppsättning regler för att beräkna bolagsskattebasen skulle kunna eliminera illojal skattekonkurrens såsom skatteavtal som ingås mellan vissa multinationella företag och medlemsstater. Parlamentet noterar de pågående förhandlingarna om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB).

60.  Europaparlamentet noterar vikten av ett gynnsamt regelverk för flygplatser så att de kan locka till sig och mobilisera privata investeringar. Parlamentet anser att kommissionens utvärdering av direktivet om flygplatsavgifter, i kombination med effektiva samråd med flygbolag/flygplatser, bör bidra till klargörandet om huruvida de gällande bestämmelserna utgör ett effektivt verktyg för att främja konkurrensen och stärka de europeiska konsumenternas intressen, eller om det behövs en reform.

61.  Europaparlamentet välkomnar att den spanska regeringen är beredd att omförhandla luftfartsavtalet mellan Spanien och Ryssland, vilket skulle möjliggöra flygningar mellan Barcelona och Tokyo.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer för att säkerställa sund konkurrens.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta och ta itu med de potentiella effekter av brexit för konkurrensen inom luftfartssektorn, framför allt där Förenade kungarikets medlemskap i det gemensamma europeiska luftrummet (ECAA-avtalet) skulle påverkas och inskränka tillträdet till och från alla EU-destinationer.

64.  Europaparlamentet anser att det för att man ska kunna garantera lika spelregler för företag på den inre marknaden krävs insatser för att beslutsamt bekämpa social dumpning.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utreda de långsiktiga effekterna av de avbrutna diskussionerna om framtida lagstiftning i enlighet med EU:s luftfartsstrategi.

66.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett en konsekvensanalys och ett offentligt samråd beträffande livsmedelsförsörjningskedjan. Parlamentet påminner om att man redan har uppmanat kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna att reagera på den oro som både leden ”uppströms” i livsmedelskedjan och distributörer och konsumenter känner inför den samlade effekten dels av den snabba koncentrationen nationellt inom distributionssektorn och dels av framväxten av allianser mellan stora distributörer på europeisk och nationell nivå. Parlamentet anser att denna strukturella utveckling ger upphov till oro för eventuella strategiska anpassningar, minskad konkurrens och minskat utrymme för investeringar och innovation inom livsmedelskedjan, liksom för producentorganisationers korrekta funktionssätt, särskilt småskaliga jordbrukare, och för urvalet av anpassade växtsorter för agroekologiska villkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett bindande regelverk på EU-nivå för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan som missgynnar jordbrukare.

67.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ingående utredning av sammanslagningen av Monsanto och Bayer. Parlamentet är mycket oroat över att tre företag (ChemChina-Syngenta, Du Pont-Dow och Bayer-Monsanto) kommer att äga och sälja upp till 60 % av världens patenterade frön och 64 % av världens bekämpningsmedel (pesticider och herbicider), om denna sammanslagning godkänns. Parlamentet påpekar att en sådan koncentrationsnivå otvivelaktigt kommer att leda till högre priser, öka jordbrukarnas tekniska och ekonomiska beroende av ett fåtal globalt integrerade gemensamma köpplattformar, begränsa mångfalden av frön, leda innovationer bort från ett anammande av en produktionsmodell som respekterar miljön och den biologiska mångfalden och slutligen leda till mindre innovation på grund av minskad konkurrens. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att grundligt beakta att flera sammanslagningar äger rum samtidigt inom samma sektor, när den undersöker koncentrationsnivån och följderna för konkurrensen av sammanslagningen på de olika berörda marknaderna.

68.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över kommissionens godkännande av sammanslagningen av Bayer och Monsanto, eftersom denna, trots den föreslagna avyttringen av vissa av Bayers tillgångar, förvärrar den redan omfattande koncentrationen av jordbruksindustrin och i praktiken förhindrar en övergång från ett kemiskt jordbruk till ett genuint hållbart jordbruk. Parlamentet begär en översyn av konkurrenslagstiftningen så att man på ett verkningsfullt sätt ska kunna motsätta sig sammanslagningar av detta slag i framtiden. Kommissionen uppmanas därför med eftertryck att bedöma om sammanslagningar inom jordbruksindustrin skulle kunna leda till ett ”påtagligt hinder för effektiv konkurrens", inte genom ett test med en begränsad räckvidd som endast fokuserar på effekterna av en sammanslagning på priser, produktion och innovation, utan genom att utvärdera de fulla sociala kostnaderna för sådana sammanslagningar, med hänsyn tagen till deras effekter på miljöskydd och biologisk mångfald på internationell nivå, såsom krävs enligt artikel 11 i EUF-fördraget.

69.  Europaparlamentet anser att handelsbidrag och handelsförmåner, såsom GSP och GSP+, som tredjeländer får för att främja mänskliga och arbetsrelaterade rättigheter, men som även har visat sig vara ett medel för att främja EU:s konkurrens på den internationella arenan, måste övervakas på lämpligt sätt och tillämpas med hänsyn till deras inverkan på EU:s branscher. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dra tillbaka bidragen eller förmånerna om dessa missbrukas av tredjeländer.

70.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen har undersökt skattebehandlingen av McDonald's sedan juni 2014 och att kommissionen fattade beslut om att inleda en formell utredning i december 2015, men att inget slutligt beslut har fattats hittills. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att snarast nå fram till ett slutligt beslut i detta ärende.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera effektiviteten i medlemsstaternas skydd av immateriella rättigheter, som är en viktig del av en sund konkurrenspolitik. Parlamentet betonar att varumärkesskydd är avgörande för att identifiera och särskilja produkter på marknaden, och att utan varumärken och möjligheten för folk att skilja mellan olika produkter, blir det väldigt svårt, om inte omöjligt, för tillverkarna att komma in på nya marknader. Parlamentet framhåller dessutom att om konkurrensen inriktas på pris blir det svårt för tillverkare med små marknadsandelar att stärka sin ställning på marknaden. Parlamentet betonar därför att om varumärkena skulle tas bort eller begränsas i sin användning skulle detta skapa betydande hinder för marknadstillträde och undergräva en viktig aspekt av den fria och sunda konkurrensen inom EU.

72.  Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens uttalande i årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik 2016 att eftersom företagen utvidgar sin verksamhet globalt måste även tillsynsmyndigheterna på konkurrensområdet göra detta. Parlamentet anser att globala konkurrensregler, transparens och högsta möjliga samordning mellan konkurrensmyndigheter, inbegripet i fråga om informationsutbyte i samband med konkurrensförfaranden, är en förutsättning för utvecklingen av en global rättvis handel. Parlamentet påminner om att kampen mot otillbörliga affärsmetoder, inbegripet genom konkurrenspolitiken, är nödvändig för att säkerställa lika spelregler internationellt till gagn för arbetstagare, konsumenter och företag, och är en av prioriteringarna inom EU:s handelsstrategi. Parlamentet betonar att det i diskussionsunderlaget om att möta globaliseringen anges att unionen ska vidta åtgärder för att återställa rimliga konkurrensvillkor, och uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder i detta avseende.

73.  Europaparlamentet vill se en modernisering av de handelspolitiska skyddsinstrumenten så att de blir mer kraftfulla, snabbare och effektivare. Parlamentet välkomnar den nya metoden för att beräkna antidumpningstullar genom att bedöma marknadssnedvridningar i länder utanför EU, och menar att denna metod måste vara minst lika effektiv som tidigare införda antidumpningsåtgärder, i full överensstämmelse med våra skyldigheter inom WTO. Parlamentet betonar vikten av att övervaka dess faktiska genomförande. Parlamentet betonar vidare den särskilda betydelsen av antisubventionsinstrumentet för att bekämpa illojal global konkurrens och säkra lika spelregler som enligt EU:s statsstödsregler.

74.  Europaparlamentet betonar att ömsesidighet är en av grundpelarna i EU:s handelspolitik för att säkerställa likvärdiga spelregler för EU:s företag, i synnerhet när det gäller offentlig upphandling. Parlamentet understryker att insatser för att säkerställa ökat tillträde till utländska marknader för offentlig upphandling inte får undergräva utvecklingen av EU:s bestämmelser i fråga om sociala och miljömässiga kriterier. Parlamentet understryker hur viktigt det är för unionen med ett internationellt instrument för offentlig upphandling, som fastställer den nödvändiga ömsesidigheten i de fall då handelspartnerna begränsar tillträdet till sina upphandlingsmarknader. Parlamentet betonar fördelarna med utländska direktinvesteringar och anser att kommissionens förslag om kontroll av utländska investeringar bör möjliggöra mer ömsesidighet i fråga om marknadstillträde.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma de små och medelstora företagen i samband med handelsförhandlingar och handel för att säkerställa ett bättre marknadstillträde och utveckla deras konkurrenskraft. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens insatser för att bekämpa illojal konkurrens i uppmärksammade mål, men betonar att det också är ytterst viktigt att säkerställa sund konkurrens för små och medelstora företag.

76.  Europaparlamentet framhåller att unionens handelspolitik och handelsavtal kan bidra till kampen mot korruption.

77.  Europaparlamentet betonar vikten av effektiva och harmoniserade tullkontroller i EU för att bekämpa illojal konkurrens.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förklara närmare hur illojala handelsmetoder kan hanteras inom ramen för den nuvarande konkurrenspolitiken.

79.  Europaparlamentet gläder sig därför över kommissionens förslag om Europeiska konkurrensnätverket, bland annat vikten av avskräckande böter inom ramen för konkurrenspolitiken. Parlamentet betonar vidare att den anmodade myndighetens vägran att verkställa ett beslut om att förelägga böter alltid bör vara vederbörligen motiverad och att det bör inrättas ett system genom vilket eventuella tvister mellan myndigheter i sådana fall kan lösas.

80.  Europaparlamentet har tagit del av utredningen av e-handelsbranschen och dess slutliga rapport, som visar att det i e-handelsbranschen finns vissa affärsmetoder som påverkar den sunda konkurrensen negativt och begränsar konsumenternas val. I samband med strategin för den digitala inre marknaden anser parlamentet att utredningen bör vara en del av en större insats från kommissionens sida att tillämpa konkurrenspolitiken fullt ut på nätbutiker.

81.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att inrikta sig på att genomdriva EU:s konkurrensregler på utbredda affärsmetoder som har uppstått eller utvecklats till följd av e-handelns tillväxt och betonar att kommissionen måste öka sina insatser för att garantera en konsekvent tillämpning av EU:s konkurrensregler i alla medlemsstater, också i fråga om e-handelsrelaterade affärsmetoder. Med tanke på det asymmetriska förhållandet mellan stora nätbutiker och deras leverantörer poängterar parlamentet att kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna aktivt bör verkställa konkurrensreglerna eftersom leverantörerna, särskilt små och medelstora företag, kanske inte alltid har tillgång till kostnadseffektiva rättsmedel.

82.  Europaparlamentet efterlyser en ökad valfrihet för konsumenter på den digitala inre marknaden. Parlamentet anser att rätten till uppgiftsportabilitet i den allmänna dataskyddsförordningen (förordning (EU) 2016/679) är en bra metod för att stärka konsumenternas rättigheter och konkurrensen.

83.  Europaparlamentet anser att en effektiv konkurrenspolitik kan komplettera lagstiftningsinitiativ avseende den digitala inre marknaden. Om drivkraften till lagstiftningsåtgärder i första hand uppstår till följd av vissa aktörers marknadsåtgärder anser parlamentet att eventuell skada skulle kunna åtgärdas genom konkurrensåtgärder för att motverka konkurrensbegränsande metoder, utan att de som vill konkurrera hämmas.

84.  Europaparlamentet är oroat över tillverkarnas allt större användning av avtalsmässiga begränsningar av internetförsäljning, som bekräftas av e-handelsutredningen. Kommissionen uppmanas att närmare granska dessa klausuler för att se till att de inte ger upphov till omotiverade begränsningar av konkurrensen. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att se över riktlinjerna om vertikala begränsningar och kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 mot bakgrund av dessa ändringar.

85.  Europaparlamentet noterar generaladvokat Wahls förslag till avgörande av den 26 juli 2017 i mål C-230/16, Coty Germany GmbH mot Parfümerie Akzente GmbH, om att ett distributionsavtals begränsningar av näthandel inte ska betraktas som särskilt allvarliga begränsningar enligt kommissionens förordning (EU) nr 330/2010.

86.  Europaparlamentet betonar att tillgången till rättslig prövning, som även kan omfatta kollektiv prövning, är mycket viktig för att målen för EU:s konkurrenspolitik ska kunna nås. Parlamentet betonar att avsaknaden av sådana möjligheter försvagar konkurrensen på bekostnad av den inre marknaden och konsumenträttigheterna.

87.  Europaparlamentet påminner om att en förutsättning för att konkurrensbegränsande metoder ska kunna bekämpas på ett effektivt sätt är att medlemsstaterna för en ekonomisk politik som står i samklang med principerna för en öppen marknadsekonomi på grundval av sund konkurrens, eftersom rent protektionistiska åtgärder skadar den inre marknadens funktion. Parlamentet understryker att alla former av illojal konkurrens måste motverkas, även oregistrerat arbete och kringgående av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare, och detta utan att den fria rörligheten för arbetstagare påverkas som en av de grundläggande friheterna på den inre marknaden.

88.  Europaparlamentet anser att det samråd som kommissionen genomfört om en möjlig förbättring av EU:s kontroll av företagskoncentrationer är mycket viktigt. Parlamentet anser att det i synnerhet på det digitala området måste säkerställas att sammanslagningar inte hämmar konkurrensen på den inre marknaden. Kommissionen uppmanas därför återigen att noga undersöka huruvida aktuell bedömningspraxis tar tillräcklig hänsyn till förhållandena på de digitala marknaderna och till marknadernas internationalisering. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att vid bedömningen av marknadsstyrka beakta den roll som tillgången till data och information spelar, huruvida en sammanslagning av data och kundinformation under en fusion snedvrider konkurrensen och i vilken utsträckning ett företags tillgång till exklusiva analysmetoder och patent utestänger konkurrenter. Parlamentet begär på nytt att kommissionen ska förklara hur den definierar det minimiantal marknadsaktörer som krävs för sund konkurrens och hur den ser till att möjligheten för nya företag, särskilt nystartade sådana, att träda in på högkoncentrerade marknader bevaras.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett korrekt verkställande av EU:s regler för offentlig upphandling i syfte att motverka snedvridningar av konkurrensen, bland annat eventuellt med hjälp av sociala och miljömässiga kriterier och konsumentskyddskriterier, och främja god praxis för offentliga myndigheters förfaranden. Parlamentet anser att utvecklingen av elektroniska offentliga upphandlingsförfaranden kommer att göra det lättare för små och medelstora företag att delta offentliga upphandlingar, förbättra transparensen och effektivisera kontrollen av överträdelser av konkurrensreglerna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja möjligheter till marknadstillträde för små och medelstora företag genom mindre kontrakt när detta är förenligt med de centrala målen för upphandlingen och att noga övervaka hur regler för centraliseringen av inköpen verkställs på marknader för offentlig upphandling.

90.  Europaparlamentet gläder sig över att det i strategin för den digitala inre marknaden har antagits regler för portabilitet av förbetalda tjänster, vilket kommer att förbättra konkurrensen på den inre marknaden och säkerställa större rättigheter för konsumenterna.

91.  Europaparlamentet anser att kriterierna för att ansluta sig till selektiv distribution eller franchisingnätverk bör präglas av transparens för att säkerställa att de inte strider mot konkurrenspolitiken och den inre marknadens fria funktionssätt. Parlamentet understryker att dessa kriterier måste vara objektiva, kvalitativa och icke-diskriminerande, och att de inte får gå utöver vad som är absolut nödvändigt. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att säkerställa denna transparens.

92.  Europaparlamentet noterar den ökade risken för otillåten samverkan mellan konkurrenter på grund av bland annat prisövervakningsprogram. Parlamentet anser att samordnade förfaranden kan uppkomma trots att kontakterna mellan olika konkurrenter är svagare än vad som krävs enligt gällande normer, och till och med kan bli automatiska, då algoritmer interagerar med varandra oberoende av hur en eller flera marknadsaktörer rör sig. Parlamentet uppmanar kommissionen att vara vaksam på sådana nya utmaningar för den fria konkurrensen.

93.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att ansluta sig till sina internationella partner och multilaterala forum på det konkurrenspolitiska området. Parlamentet anser att internationellt samarbete blir allt viktigare när de företag som är föremål för verkställighetsåtgärder bedriver verksamhet i flera jurisdiktioner.

94.  Europaparlamentet anser att en utökat nätverk av frihandelsavtal där Europeiska unionen är part kommer att gynna verkställandet av konkurrenslagstiftningen på global nivå. I detta sammanhang uppmuntras kommissionen att undersöka ytterligare möjligheter till handelsavtal och att inkludera kraftfulla antitrust- och statsstödsregler i sådana framtida avtal.

95.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken måste beakta jordbrukssektorns särskilda karaktär. Parlamentet påminner om att jordbrukssektorn enligt artikel 42 i EUF-fördraget tillerkänns en särställning i fråga om konkurrensrätten, vilken bekräftades i samband med den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, genom möjligheten till ett antal undantag från bestämmelserna i artikel 101 i EUF-fördraget. Parlamentet konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att garantera jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard mot bakgrund av ständiga ekonomiska och klimatrelaterade risker. Parlamentet påminner om att konkurrenspolitiken huvudsakligen skyddar konsumenternas intressen och inte tar tillräcklig hänsyn till jordbruksproducenternas särskilda intressen och problem. Parlamentet betonar att konkurrenspolitiken måste skydda jordbruksproducenternas och konsumenternas intressen på samma sätt, genom att säkerställa rättvisa villkor för konkurrens och för tillträde till den inre marknaden i syfte att främja investeringar och innovation, sysselsättning, jordbruksföretagens bärkraft och en balanserad utveckling av landsbygdsområden inom EU, och samtidigt främja transparens för marknadens aktörer.

96.  Europaparlamentet insisterar på att begreppet ”skäligt pris” inte bör förstås som lägsta möjliga pris för konsumenten utan i stället vara rimligt och medge skälig ersättning för livsmedelskedjans alla parter.

97.  Europaparlamentet betonar att kollektiv verksamhet som bedrivs av producentorganisationer och deras föreningar (inbegripet planering av produktionen och förhandlingar om försäljning och om avtalsvillkor) är nödvändig för att uppnå den gemensamma jordbrukspolitikens mål enligt artikel 39 i EUF-fördraget, och bör undantas från tillämpning av artikel 101 i EUF-fördraget när denna gemensamma verksamhet utövas på korrekt sätt, och därigenom bidra till att förbättra jordbrukarnas konkurrenskraft. Parlamentet konstaterar att undantagen i förordning (EU) nr 1308/2013 (Förordningen om en samlad marknadsordning) inte har använts fullt ut och att bristen på tydlighet avseende dessa undantag, svårigheterna med att genomföra dem och bristen på enhetlig tillämpning från nationella myndigheters sida inte har gett jordbrukarna och deras organisationer tillräcklig rättssäkerhet. Parlamentet välkomnar att förordning (EU) 2017/2393(12) kommer att förenkla de regler som är tillämpliga för jordbrukarnas kollektiva organisering, och kommer att klargöra vilka roller och befogenheter som gäller i förhållande till konkurrensrätten för producentorganisationer som bedriver ekonomisk verksamhet, i syfte att stärka deras förhandlingsstyrka samtidigt som de principer som fastställs i artikel 39 i EUF-fördraget säkerställs.

98.  Europaparlamentet välkomnar, mot bakgrund av de positiva rapporterna om genomförandet av 2012 års ”mjölkpaket”(13) och hur det har bidragit till att stärka mjölkböndernas ställning i livsmedelskedjan, att paketet snart ska förlängas inom ramen för förordning.(EU) 2017/2393 Parlamentet uppmanar dock kommissionen att göra en konsekvensanalys för att avgöra huruvida bestämmelserna om avtalsförhandlingar inom mjölk- och mjölkproduktsektorn bör utvidgas till att även omfatta andra jordbrukssektorer, eftersom det skulle ge jordbrukare och producentorganisationer större frihet att planera produktionen, rätt till kollektiva förhandlingar och rätt till förhandlingar om försäljning och kontraktsvillkor som tydligt fastställer priser och volymer.

99.  Europaparlamentet begär ett uttryckligt och automatiskt undantag från artikel 101 i EUF-fördraget för jordbrukets branschorganisationer på grundval av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, för att dessa ska kunna fullfölja de uppdrag som de anförtros genom förordningen om en samlad marknadsordning med målsättningen att främja syftet med artikel 39 i EUF-fördraget.

100.  Europaparlamentet föreslår att möjligheterna enligt förordningen om en samlad marknadsordning att införa reglering av utbudet av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning (artikel 150), av skinka med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning (172) och av vin (artikel 167) ska utvidgas till kvalitetsmärkta produkter så att det ska bli enklare att anpassa utbudet till efterfrågan.

101.  Europaparlamentet välkomnar att förordning (EU) 2017/2393 etablerar ett förfarande genom vilket en grupp jordbrukare kan begära ett icke-bindande yttrande från kommissionen för att bedöma huruvida en viss kollektiv åtgärd är förenlig med det allmänna undantaget från konkurrensreglerna i artikel 209 i förordningen om en samlad marknadsordning. Mot bakgrund av rekommendationen från arbetsgruppen för jordbruksmarknader uppmanar parlamentet dock kommissionen att förtydliga räckvidden för det allmänna undantaget för jordbruket, i syfte att specificera undantaget på ett sådant sätt att icke-tillämpning av artikel 101 i EUF-fördraget, när detta är möjligt, kan genomdrivas och fungera.

102.  Europaparlamentet påpekar att under perioder av allvarliga obalanser på marknaden, då jordbrukssektorn är hotad och alla medborgare påverkas av de potentiella negativa effekterna för den grundläggande livsmedelsförsörjningen, måste en marknadsinriktad gemensam jordbrukspolitik ge jordbrukarna stöd och bevilja ytterligare, tidsbegränsade och fullständigt motiverade undantag från konkurrensreglerna. Parlamentet välkomnar att det till följd av ändringarna av förordning (EU) 2017/2393 blir lättare att tillämpa bestämmelserna i artikel 222 i förordningen om en samlad marknadsordning, som medger ett sådant tillfälligt undantag från konkurrenslagstiftningen.

103.  Europaparlamentet begär att det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser utvecklas ytterligare för att förbättra kartläggningen av kriser i livsmedelssektorn genom bättre och mer särredovisade uppgifter. Parlamentet belyser i detta avseende behovet av att engagera jordbrukarorganisationerna i definitionen och insamlingen av uppgifter.

104.  Europaparlamentet pekar på kommissionens erkännande att jordbruksproducenterna utgör den minst koncentrerade nivån i livsmedelskedjan samtidigt som deras leverantörer och kunder ofta är betydligt större och mer koncentrerade, vilket resulterar i ett obalanserat förhållande och negativa och otillbörliga affärsmetoder som praktiseras av vissa stora distributionskedjor, bearbetningsföretag och detaljhandlare och som inte kan lösas enbart genom konkurrenspolitiken, och att samordning med andra politiska åtgärder därför är nödvändig. Kommissionen uppmanas därför att tydligare definiera vad som utgör ”dominerande ställning” och missbruk av sådan ställning, och därvid ta hänsyn till insats-, bearbetnings- och detaljhandelssektorernas koncentrationsgrad och förhandlingsstyrka. Parlamentet noterar vidare att förordning (EU) 2017/2393 etablerar vissa bestämmelser om rätt till skriftliga avtal och rätt till förhandlingar om avtalsvillkor för förbättrad värdefördelning i leveranskedjan, för att bidra till att lugna förbindelserna mellan berörda parter, bekämpa otillbörliga affärsmetoder, göra jordbrukarna mer lyhörda för marknadssignaler, förbättra rapportering och överföring av priser, och snabbare anpassa tillgången till efterfrågan. Dessutom uppmanas kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna att se till att varorna är korrekt klassificerade och prissatta och att missbruk och otillbörliga affärsmetoder som drabbar jordbrukare övervakas och åtgärdas genom bindande åtgärder samt bestraffas. Parlamentet anser att de befintliga nationella systemen bör undersökas, så att man kan fastställa viken bästa praxis som ska tillämpas.

105.  Europaparlamentet konstaterar att konkurrenslagstiftningen hittills inte har tillämpats för att komma till rätta med otillbörliga affärsmetoder inom livsmedelskedjan, varken på EU-nivå eller nationell nivå. Parlamentet konstaterar att särskilda nationella regler har införts i detta syfte, men att dessa inte har visat sig helt och hållet verkningsfulla när det gäller att ta itu med det inhemska problemet med otillbörliga affärsmetoder och maktobalans inom livsmedelskedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål offentliggöra och anta EU:s tillkännagivna lagförslag om otillbörliga affärsmetoder och att tillhandahålla en harmoniserad rättslig ram som bättre skyddar producenter och jordbrukare mot otillbörliga affärsmetoder samt säkerställa fortsatt konsolidering av den inre marknaden.

106.  Europaparlamentet framhåller att man redan har uppmanat kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna att reagera konkret på den oro som den samlade effekten av snabb koncentration nationellt inom distributionssektorn och framväxt av allianser mellan stora distributörer på europeisk och internationell nivå ger upphov till ”uppströms” i livsmedelskedjan och bland distributörer och konsumenter. Parlamentet anser att denna strukturella utveckling ger upphov till oro för eventuella strategiska anpassningar, minskad konkurrens och minskade marginaler för investeringar och innovation inom livsmedelskedjan.

107.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att prioritera en förstärkning av den inre marknaden efter Brexit genom att till punkt och pricka följa den europeiska konkurrenslagstiftningen och dess undantag, liksom andra standarder, i syfte att garantera rättssäkerhet och lika villkor mellan medlemsstaterna.

108.  Europaparlamentet påminner om att det individuella taket för stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn fördubblades 2013 (från 7 500 EUR till 15 000 EUR) i syfte att bemöta ökningen av klimatdrivna, hälsorelaterade och ekonomiska kriser. Det nationella taket för stöd av mindre betydelse justerades samtidigt endast marginellt (från 0,75 % till 1 % av värdet av den nationella jordbruksproduktionen), vilket innebär att staternas handlingsutrymme för att stödja jordbruksföretag som befinner sig i svårigheter har minskat. Parlamentet begär därför att det nationella taket för stöd av mindre betydelse ska höjas till 1,25 % av den nationella jordbruksproduktionen för att lindra jordbrukarnas svåra ekonomiska situation. Parlamentet noterar att enhetliga regler om stöd av mindre betydelse borde bidra till att förbättra jordbrukarnas situation utan att medföra en åternationalisering av jordbrukspolitiken.

109.  Europaparlamentet betonar betydelsen av medel som syftar till att göra det möjligt att utnyttja höghastighetsbredbandsnät för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och öka konkurrenskraften, särskilt i landsbygdsområden och avlägset belägna områden.

110.  Europaparlamentet betonar att öppnandet av EU-marknaden, enligt olika varierande standarder, för mycket konkurrenskraftiga handelspartner med en stor export av jordbruksprodukter kan utgöra en risk för de känsligaste jordbrukssektorerna i EU. Kommissionen uppmanas att ta full hänsyn till de eventuella snedvridningar av marknaden som handelsavtal med tredjeländer kan ge upphov till för jordbruksproducenter i Europa, med tanke på deras utsatta ekonomiska situation och deras grundläggande roll i vårt samhälle.

111.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella och i förekommande fall regionala konkurrensmyndigheterna.

(1) EUT L 187, 26.6.2014, s. 1.
(2) EUT L 156, 20.6.2017, s. 1.
(3) EUT C 262, 19.7.2016, s. 1.
(4) EUT C 93, 24.3.2017, s. 71.
(5) EUT C 35, 31.1.2018, s. 71.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0434.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0027.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0428.
(9) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(10) https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/file_import/aar-comp-2016_en_0.pdf
(11) Exempelvis kommissionens grundliga utredning av ett system för potentiellt statligt stöd rörande undantag för Förenade kungariket när det gäller finansiering av enheter som ingår i samma företagsgrupp (SA.44896).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial (EUT L 350, 29.12.2017, s. 15).
(13) Rapporter om marknadssituationens utveckling inom mejerisektorn och genomförandet av bestämmelserna i ”mjölkpaketet” (COM(2016)0724) och COM(2014)0354).


Vaccineringsmotstånd och minskad vaccineringsgrad i Europa
PDF 182kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om vaccineringsmotstånd och minskad vaccineringsgrad i Europa (2017/2951(RSP))
P8_TA(2018)0188B8-0188/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av rådets slutsatser om immunisering av barn: framgångar och utmaningar när det gäller immunisering av barn i Europa samt hur man ska gå vidare(1), som antagits av EU-medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsministrar den 6 juni 2011,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2014 om vaccinering som ett ändamålsenligt verktyg inom folkhälsan(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2017)0339),

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO:s) globala handlingsplan för vaccin, som godkändes av Världshälsoförsamlingens samtliga 194 medlemsstater i maj 2012,

–  med beaktande av WHO:s resolution 68.6, som antogs av Världshälsoförsamlingens samtliga 194 medlemsstater den 26 maj 2015,

–  med beaktande av WHO:s europeiska handlingsplan för vaccin 2015–2020, som antogs den 18 september 2014,

–  med beaktande av den tekniska rapporten av den 27 april 2017 från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) om system för information om immunisering i EU och EES,

–  med beaktande av den tekniska rapporten från ECDC av den 14 juni 2017 om sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering och immunisering: grundläggande kompetens,

–  med beaktande av den politiska deklarationen från FN:s generalförsamlings högnivåmöte i New York om antimikrobiell resistens av den 21 september 2016,

–  med beaktande av Världsbankens rapport från mars 2017 om läkemedelsresistenta infektioner: ett hot mot vår ekonomiska framtid,

–  med beaktande av rådets rekommendation 2009/1019/EU av den 22 december 2009 om vaccination mot säsongsinfluensa(3),

–  med beaktande av att flödet av resenärer mellan kontinenterna växer,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om vaccineringsmotstånd och minskad vaccineringsgrad i Europa (O-000008/2018 – B8‑0011/2018 och O-000009/2018 – B8‑0012/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I december 2010 åtog sig ledare inom global hälsa att säkerställa att livräddande vacciner upptäcks, utvecklas och levereras globalt, i synnerhet till de fattigaste länderna, och utsåg de kommande tio åren (2011–2020) till ”vaccinernas årtionde”.

B.  Kostnaden för ett fullständigt vaccinpaket för ett barn har, även till de lägsta världsmarknadspriserna, ökat 68 gånger mellan 2001 och 2014. Denna prisökning är oförsvarlig och oförenlig med det mål för hållbar utveckling som syftar till att garantera hälsosamma liv och främja välbefinnande i alla åldrar.

C.  Länderna inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är högst olika när det gäller rekommenderade vacciner och organisationen av hälso- och sjukvården.

D.  Alla EU:s medlemsstater har godkänt WHO:s europeiska handlingsplan för vaccin 2015–2020.

E.  Genom att man uppmuntrar en hög vaccinationsgrad skyddar man medborgarna från att smittas av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering och som är pandemiska i länder med låg vaccinations- och immuniseringsgrad.

F.  Enligt en global undersökning, som utfördes av The Vaccine Confidence Project, har den europeiska regionen den högsta negativa svarsgraden vad gäller uppfattningen om vacciners betydelse, säkerhet och verkan, vilket innebär det största vaccineringsmotståndet hos alla befolkningar(4).

G.  Den minskade användningen av vaccin i Europa har lett till allvarliga mässlingsutbrott och relaterade dödsfall i flera europeiska länder.

H.  Olika medlemsstater har utifrån One Health-modellen betraktat vaccination av boskap och andra husdjur som en viktig policyåtgärd, både för att förebygga utbrott av gränsöverskridande djursjukdomar och för att begränsa ytterligare smittorisker, och har infört vaccination mot bland annat infektioner av Coxiella burnettii och andra bakterie- och virussjukdomar som också utgör risker för folkhälsan.

I.  Under perioden 2008–2015 förekom 215 000 fall av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering, med undantag för influensa, i Europa(5).

1.  Europaparlamentet erkänner den roll som vaccin skulle kunna spela för att bekämpa antimikrobiell resistens, något som bör fortsätta att undersökas.

2.  Europaparlamentet erkänner den roll som vaccin skulle kunna spela för att minska behovet av antibiotika och på så sätt begränsa spridningen av antimikrobiell resistens, något som bör fortsätta att undersökas. Parlamentet betonar dock att man måste ge fortsatt hög prioritet åt att snarast minska överanvändning och missbruk av samt oavsiktlig exponering för antibiotika.

3.  Europaparlamentet noterar att vaccinering förhindrar uppskattningsvis 2,5 miljoner dödsfall varje år världen över och minskar sjukdomsspecifika behandlingskostnader, inbegripet antimikrobiella behandlingar.

4.  Europaparlamentet välkomnar att införandet av storskaliga skyddsvaccineringar i Europa avsevärt har bidragit till att utrota eller minska många smittsamma sjukdomar. Parlamentet oroar sig det oaktat över den betänkliga företeelse som heter vaccineringsmotstånd samt över att det saknas nationella rekommendationer om hänsynstagande till den åldrande befolkningen, samt yrkar på bättre insyn i produktionen av vaccin och på åtgärder för att lugna Europas invånare.

5.  Europaparlamentet påpekar att vaccin noggrant testas i flera prövningsfaser innan de förhandsgodkänns för användning av WHO och godkänns av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), och att de med jämna mellanrumtas upp till ny bedömning. Parlamentet påpekar att forskarna måste tillkännage eventuella intressekonflikter.

6.  Europaparlamentet föreslår att forskare som är jäviga på grund av intressekonflikt inte ska få vara med i utvärderingspaneler. Parlamentet kräver att diskussionerna i EMA:s utvärderingspanel inte längre ska vara sekretessbelagda. Parlamentet föreslår offentliggörande av de vetenskapliga och kliniska data som ligger till grund för panelens slutsatser och vilkas anonymitet garanteras på förhand.

7.  Europaparlamentet påminner om att det i den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens konstateras att immunisering med hjälp av vaccination är ett kostnadseffektivt hälsoingripande i kampen mot antimikrobiell resistens(6).

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens aktiva engagemang till förmån för vaccinering och införandet av ett initiativ för vaccinering i kommissionens arbetsprogram 2018. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av färdplanen för en rådsrekommendation om att stärka samarbetet mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering.

9.  Europaparlamentet uttalar sitt stöd för vad kommissionen tillkännagett i sin handlingsplan mot antimikrobiell resistans, nämligen att börja sporra till användning av diagnostik, antimikrobiella alternativ samt vacciner(7).

10.  Europaparlamentet välkomnar den kommande gemensamma handlingsplan som samfinansieras genom EU:s hälsoprogram och som syftar till att öka vaccineringsgraden.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka immuniseringstäckningens rättsliga grund. Parlamentet framhåller att det enligt första målet i den europeiska handlingsplanen för vaccin 2015–2020 är viktigt att införa och genomföra en lämplig rättslig ram för att fastställa nationella prioriteringar och konkretisera ett hållbart åtagande om immunisering.

12.  Europaparlamentet stöder starkt avtalet om gemensam upphandling, som ger medlemsstaterna och kommissionen en ram för att gemensamt upphandla vacciner och därigenom sammanför medlemsstaternas köpkraft, och sålunda säkerställer ett tillräckligt utbud av pandemivacciner, så att vacciner säkert finns att tillgå, och att alla deltagande medlemsstater behandlas lika.

13.  Europaparlamentet välkomnar att 24 medlemsstater har undertecknat avtalet om gemensam upphandling, vilket innebär att det omfattar 447,8 miljoner av EU:s 508,2 miljoner invånare. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte undertecknat avtalet att göra det, så att det säkert omfattar hela befolkningen i EU.

14.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av öppenhet för att bygga upp och behålla allmänhetens förtroende för läkemedel.

15.  Europaparlamentet påminner om vikten av förordningen om kliniska prövningar(8) när det gäller att stimulera och underlätta forskning om nya vacciner och säkerställa öppenheten om resultaten av kliniska prövningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och EMA att genomföra förordningen om kliniska prövningar utan ytterligare dröjsmål, framför allt genom att införa den europeiska portalen och databasen, vars införande har försenats avsevärt under de senaste två åren. Parlamentet uppmanar dessutom alla involverade parter att se till att EMA:s aktuella flytt från London inte ytterligare stör eller försenar myndighetens arbete.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla vårdanställda själva är tillräckligt vaccinerade. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till rådets rekommendation om att stärka samarbetet mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering ta upp frågan om vaccinationsgraden bland vårdanställda.

17.  Europaparlamentet anser att kommissionens initiativ till ett förslag till rådets rekommendation för att stärka samarbetet mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering, som ska offentliggöras det under andra kvartalet 2018 och syfta till att stödja medlemsstaternas genomförande av vaccinationsprogram, minska vaccineringsmotståndet och öka tillgången till vacciner samt sammantaget öka vaccinationstäckningen, är ett steg i rätt riktning. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att beakta parlamentets ståndpunkt vid utarbetandet av rekommendationerna.

18.  Europaparlamentet noterar med oro att epidemiologiska uppgifter om den nuvarande vaccinationssituationen i medlemsstaterna visar stora luckor i acceptansen för vaccinering och för låg vaccinationstäckning för att säkerställa tillräckligt skydd. Parlamentet är bekymrat över att det ökande och utbredda vaccineringsmotståndet har antagit oroväckande proportioner, eftersom detta får en rad konsekvenser för hälsan i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med tanke på nyttan med vaccinering som ett förebyggande verktyg, försäkra sig om att vaccinationstäckningen sträcker sig längre än till yngre barn och om att alla befolkningsgrupper kan inbegripas i en livslång vaccinationsstrategi.

19.  Europaparlamentet understryker att det minskande förtroendet hos allmänheten för vaccinering världen över är oroväckande och en stor utmaning för folkhälsoexperter. Parlamentet noterar att vaccineringsmotståndet lett till att ett flertal länder i Europa i nuläget upplever mässlingsutbrott som hade kunnat undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stärka sitt stöd till nationella vaccineringsinsatser för att öka vaccinationstäckningen.

20.  Europaparlamentet understryker att ökad öppenhet i processen med att utvärdera vacciner och deras adjuvanser liksom finansiering av oberoende forskningsprogram om deras eventuella biverkningar skulle bidra till att återupprätta förtroendet för vacciner.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka infrastrukturen för insamling av data för att spåra mönster för infektionssjukdomar och vacciners inverkan i praktiken för att främja immuniseringsprogrammens resultat.

22.  Europaparlamentet är oroat över att medlemsstaterna är så olika i fråga om vilka vacciner de rekommenderar, tillhandahåller eller föreskriver som obligatoriska. Parlamentet är också oroat över att dessa skillnader i vaccinationstäckning förvärrar ojämlikheterna i hälsa mellan medlemsstaterna och undergräver arbetet med att minska och utrota sjukdomar som kan förebyggas.

23.  Europaparlamentet fördömer spridningen av otillförlitlig, vilseledande och ovetenskaplig information om vaccinering, något som förvärras av kontroverser och sensationslystnad i medierna och av dålig journalistik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att effektivt inskrida mot att det sprids sådan vilseledande information och att vidareutveckla kampanjer för ökad medvetenhet och upplysningskampanjer samt att satsa på bättre utbildning och dialog, framför allt när det gäller föräldrar, bland annat genom att inrätta en europeisk plattform som syftar till att öka vaccinationstäckningen, och även att hindra den vilseledande informationen att få verkan.

24.  Europaparlamentet betonar att allmänheten måste få heltäckande, saklig och vetenskapligt underbyggd information. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för en dialog med berörda parter från det civila samhället, gräsrotsrörelser, den akademiska världen, medierna och nationella hälso- och sjukvårdsmyndigheter för att motverka opålitlig, vilseledande och ovetenskaplig information om vaccinering.

25.  Europaparlamentet är oroat över att vissa medlemsstater avsätter så lite budgetmedel för vaccinering, samt över de höga priserna på och de stora prisskillnaderna mellan vissa livräddande vacciner, något som riskerar att ytterligare förvärra den ojämlikhet i hälsa som redan råder. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att med det snaraste genomföra de åtgärder parlamentet efterlyst i sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel(9), och betonar att vaccinering är ett av de ingrepp som blir kostnadseffektivast för hälso- och sjukvården på lång sikt.

26.  Europaparlamentet är oroat över att de höga vaccinpriserna på ett oproportionerligt sätt drabbar låg- och medelinkomstländer, inklusive länder som förlorar det givarstöd de tidigare fått genom vaccinalliansen Gavi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta tillgången till vaccin i dessa länder.

27.  Europaparlamentet välkomnar de uppmuntrande framsteg som gjorts i kampen mot sjukdomar, bland dem cancer, med anknytning till humant papillomvirus (HPV), tack vare vaccinationsprogram mot HPV-viruset. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla dessa program och utforska sätt att öka täckningsgraden och förebygga andra former av cancer, till exempel genom att inkludera pojkar i vaccinationsprogram.

28.  Europaparlamentet anser att vaccinationsscreening och vaccinationstjänster för migranter och flyktingar som kommer till EU är avgörande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga de konkreta vaccineringsverksamheter som genomförs för migranter och flyktingar som kommer till EU och att med kraft ta itu med de brister som konstaterats.

29.  Europaparlamentet är oroat över bristen på vaccin och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla lösningar för att öka både tillgången på och till vaccin, inbegripet system för lagring av vaccin.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja upplysningskampanjer bland hälso- och sjukvårdspersonal som utför vaccineringar och understryker deras såväl moraliska som etiska skyldighet att skydda folkhälsan genom att förse patienterna (eller patienternas vårdnadshavare) med tillräcklig information om rekommenderade vacciner, så att de kan fatta ett välgrundat beslut.

31.  Europaparlamentet påpekar att hälso- och sjukvårdspersonalen har en avgörande betydelse för acceptansen för vaccinering bland allmänheten och att deras rekommendationer genomgående uppges som det främsta skälet till vaccinering(10).

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en heltäckande EU-handlingsplan, där man tar upp det sociala problemet med vaccineringsmotstånd, stärker medlemsstaternas åtaganden om immunisering som en prioriterad folkhälsoåtgärd, inklusive prioriterade och regionspecifika åtgärder, och beaktar medlemsstaternas olika förhållanden och de särskilda utmaningar som de står inför.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bana väg för en mer harmoniserad och samordnad tidsplan för vaccinering i hela EU, att dela bästa praxis, att tillsammans med medlemsstaterna undersöka alternativ för att upprätta en EU-plattform för övervakning av vacciners säkerhet och verkan, att säkerställa en jämn vaccinationstäckning i hela Europa, att minska ojämlikheten i hälsa och att bidra till att öka förtroendet för vaccineringsprogram och vacciner. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa målinriktade initiativ om vaccinering som t.ex. en ”Europadag för influensavaccinering”, med hjälp av vilka man varje år skulle kunna inleda vaccinationskampanjen i överensstämmelse med det mål om en täckning på 75 % som fastställs i rådets rekommendationer om säsongsinfluensa.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta konkreta ”One Health”-policyåtgärder för att med hjälp av ekonomiska och politiska incitament öka vaccinationstäckningen hos både människor och, där så behövs, hos djur och därigenom bekämpa smittsamma sjukdomar och antibiotikaresistens mer kostnadseffektivt, bland annat inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att punktligt förse kommissionen, ECDC och WHO med uppgifter om vaccinering och om sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Världsorganisationen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 202, 8.7.2011, s. 4.
(2) EUT C 438, 6.12.2014, s. 3.
(3) EUT L 348, 29.12.2009, s. 71.
(4) Larson, Heidi J. et al. (2016), The State of Vaccine Confidence 2016: Global Insights Through a 67-Country Survey. EBioMedicine: volym 12, s. 2016, ss. 295–301.
(5) Council on Foreign Relations: Vaccine-Preventable Outbreak Maps, 2015.
(6) Se Action Plan, s. 10.
(7) Se Action Plan, s. 12.
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1).
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0061.
(10) Leask J, Kinnersley P, Jackson C, Cheater F, Bedford H, Rowles G., Communicating with parents about vaccination: a framework for health professionals, BMC Pediatrics, 2012, volym 12, ss. 12–154.


Genomförandet av direktivet om den europeiska skyddsordern
PDF 600kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om genomförandet av direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern (2016/2329(INI))
P8_TA(2018)0189A8-0065/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 18, 19, 21, 79 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 3, 6, 20, 21, 23, 24, 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, antagen den 20 december 1993,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs i New York den 20 november 1989,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplattform som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av den allmänna kommentaren av den 26 augusti 2016 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om artikel 6 (kvinnor och flickor med funktionsnedsättning) i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och rådets beslut (EU) 2017/865(1) och (EU) 2017/866 av den 11 maj 2017(2) om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–  med beaktande av alla medlemsstaters undertecknande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(6), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 juni 2012 EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor(9),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder(10),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande(11),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(12),

–  med beaktande av rådets resolution av den 10 juni 2011 om en färdplan för att stärka brottsoffers rättigheter och skyddet av brottsoffer, särskilt i samband med straffrättsliga förfaranden(13),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(14),

–  med beaktande av programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap 2014–2020,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Violence against women – an EU-wide survey,

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2009(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015​(18),

–  med beaktande av studien Den europeiska skyddsordern – Direktiv 2011/99/EU – Europeisk implementeringsanalys (PE603.272) från utredningstjänstens enhet för efterhandsbedömningar,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av de gemensamma överläggningar som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män hållit i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0065/2018), och av följande skäl:

A.  Alla former av våld mot en människa är en direkt kränkning av dennes mänskliga värdighet, vilken utgör själva grunden för alla grundläggande mänskliga rättigheter och därför måste respekteras och skyddas. Våld mot kvinnor är en brutal form av diskriminering och en kränkning av mänskliga och grundläggande rättigheter.

B.  Offer för övergrepp och våld riskerar att utsättas för sekundär och upprepad viktimisering, vedergällning och hot. Att ge dem nödvändigt skydd, inbegripet över statsgränser, är därför i stor utsträckning beroende av medvetenheten hos brottsoffer, samhället i stort och alla som är verksamma på området och kommer i kontakt med dem, däribland relevanta aktörer såsom kvinnojourer.

C.  En människas brist på lämpligt skydd mot könsrelaterat våld har en skadlig inverkan på samhället som helhet.

D.  En av de viktigaste säkerhetsaspekterna i varje samhälle är skyddet av den personliga integriteten och friheten för varje person. Den europeiska säkerhetsagendan bör som prioriterade frågor omfatta skydd av personlig säkerhet och skydd för alla personer mot könsrelaterat våld.

E.  Våld och fysiska, psykiska och sexuella övergrepp drabbar i oproportionerligt hög grad kvinnor(19). En av tre kvinnor i EU har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld efter 15 års ålder. I vissa medlemsstater ignoreras eller bagatelliseras hur omfattande och allvarligt våldet mot kvinnor är, och det finns fortfarande en utbredd och oroväckande tendens att skuldbelägga offren. Bara omkring var tredje kvinna som misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp av sin partner kontaktar myndigheterna.

F.  Att säkerställa jämställdhet inom alla politiska områden är en grundläggande princip i Europeiska unionen och en central faktor för att bekämpa könsrelaterat våld.

G.  I Istanbulkonventionen, som har undertecknats men inte ratificerats av EU och alla medlemsstater(20), anges att alla dess bestämmelser, särskilt åtgärder för att skydda brottsoffrens rättigheter, ska tillämpas utan åtskillnad på någon grund, och de undertecknande staterna uppmanas uttryckligen att erkänna stalkning som ett brott (artikel 34). Ratificering och fullständigt genomförande av Istanbulkonventionen kommer att bidra till att övervinna de utmaningar som tas upp i den europeiska skyddsordern i och med att en samstämd europeisk rättslig ram för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor kommer att inrättas.

H.  För att minska det beräknade antalet orapporterade fall av våld måste medlemsstaterna inrätta och förstärka instrumenten för tidig varning och skydd för kvinnor, så att de ska känna sig säkra och kunna rapportera könsrelaterat våld. Det mycket stora mörkertalet när det gäller fall av könsrelaterat våld skulle kunna vara kopplat till att det saknas tillräckliga offentliga medel. De relevanta myndigheterna måste ha strukturer – såsom kvinnojourer som ger medicinskt och kriminaltekniskt stöd, psykologiskt stöd och rättshjälp – som skapar en trygg zon för kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld.

I.  Den fria rörligheten i EU innebär att människor ofta flyttar från ett land till ett annat. Den europeiska skyddsordern grundar sig i behovet av att skydda brottsoffers rättigheter och friheter, och särskilt av att respektera brottsoffers och potentiella brottsoffers rätt att åtnjuta fri rörlighet och säkerställa att deras skydd bibehålls när de utövar den rätten.

J.  Att förebygga våld genom att investera i kampanjer för medvetandegörande och information med verkningsfull mediebevakning, utbildning och vidareutbildning av yrkespersoner är centrala faktorer för att bekämpa könsrelaterat våld. Istanbulkonventionen ålägger parterna att förebygga könsrelaterat våld och könsstereotyper genom att behandla medias roll. Den allmänna bristen på medvetenhet bland brottsoffer som omfattas av nationella skyddsåtgärder om att den europeiska skyddsordern finns har en negativ inverkan på genomförandet av den. Informationskampanjer och medvetandegörande program för att bekämpa banaliseringen av våld i hemmet och könsrelaterat våld bidrar till en ökad vilja från brottsoffer att rapportera övergrepp och begära nationella och europeiska skyddsordrar samt bygger upp deras förtroende för de berörda myndigheterna.

K.  År 2010, när den europeiska skyddsordern föreslogs av Europeiska rådet, omfattades 118 000 kvinnor bosatta i EU av skyddsåtgärder med anknytning till könsrelaterat våld. 2011 uppskattades att i genomsnitt 1 180 personer skulle behöva kontinuerliga gränsöverskridande skyddsåtgärder i EU.

L.  Icke-statliga organisationer har ofta en central roll i många medlemsstater när det gäller stöd till offer.

M.  Europeiska skyddsordrar är instrument för ömsesidigt erkännande och samarbete, som varken kan fungera korrekt eller skydda brottsoffer förrän de till fullo genomförts av samtliga medlemsstater.

N.  I synnerhet i fall av våld utfärdar vissa medlemsstater skyddsåtgärder på grundval av ett straffrättsligt förfarande, medan andra utfärdar skyddsordrar som grundar sig på civilrättsliga förfaranden.

O.  Det finns ett stort antal olika skyddsordrar i EU:s medlemsstater, och på grund av de olika rättssystemen i medlemsstaterna möter genomförandet av den europeiska skyddsordern många svårigheter, vilket skulle kunna få till följd att den korrekta tillämpningen av europeiska skyddsordrar för brottsoffer undergrävs och att antalet utfärdade europeiska skyddsordrar hämmas.

P.  Majoriteten av medlemsstaterna har inget registreringssystem för att samla in uppgifter om europeiska skyddsordrar, och det finns heller inte något centralt europeiskt registreringssystem för att samla in alla relevanta EU-uppgifter. Otillräckliga uppgifter gör det svårt att bedöma genomförandet av den europeiska skyddsordern och att ta itu med brister i lagstiftningen eller genomförandet.

Q.  Den europeiska skyddsordern är tillämplig på offer för samtliga typer av brott, inbegripet offer för terrorism, människohandel, könsrelaterat våld och organiserad brottslighet. Personer i utsatta situationer som har utsatts för brott måste behandlas med särskild uppmärksamhet när de ansöker om en europeisk skyddsorder.

R.  Det finns en stark koppling mellan hur den europeiska skyddsordern fungerar och de miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem som fastställs i direktiv 2012/29/EU.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tydligt fördöma, och åta sig att avskaffa, alla former av könsrelaterat våld och våld mot kvinnor och att säkerställa en nolltolerans mot dessa former av våld.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att integrera jämställdhet i all sin politik, i synnerhet i politik med potentiell anknytning till ökad medvetenhet om och upptäckt av kvinnovåld samt till skydd och säkrande av brottsoffrens integritet.

Allmän bedömning av genomförandet av direktivet, och rekommendationer för att förbättra den europeiska skyddsorderns genomförande och funktion

3.  Europaparlamentet konstaterar att alla medlemsstater som är bundna av direktivet om en europeisk skyddsorder har underrättat kommissionen om att direktivet införlivats med nationell lagstiftning.

4.  Europaparlamentet är medvetet om den positiva effekt som inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa kan medföra för det gränsöverskridande skyddet av offer. Parlamentet anser att den europeiska skyddsordern har potential att bli ett ändamålsenligt instrument för att skydda brottsoffer i en modern värld som kännetecknas av stor rörlighet och en avsaknad av inre gränser. Parlamentet noterar dock med oro att efter införlivandet av direktivet om en europeisk skyddsorder har endast sju europeiska skyddsordrar identifierats i medlemsstaterna, trots att tusentals nationella skyddsordrar har begärts och utfärdats i medlemsstaterna under de senaste åren(21).

5.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte före den 11 januari 2016 lämnade en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet om en europeisk skyddsorder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt direktivet och i sin rapport inkludera en kartläggning av nationella skyddsåtgärder, en översikt av utbildningsverksamhet, en analys av medlemsstaternas efterlevnad av brottsoffrens rätt till kostnadsfri rättshjälp, inbegripet uppgifter om huruvida några kostnader avseende skyddsordern bärs av brottsoffren, och en kartläggning av de kampanjer för medvetandegörande som äger rum i medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet påminner om den verkställande statens skyldighet att erkänna den europeiska skyddsordern med samma prioritet som den utfärdande staten trots de olika svårigheter och rättsliga utmaningar som detta innebär.

7.  Europaparlamentet är oroat över att det finns en stor klyfta mellan samordning och kommunikation mellan medlemsstaterna när en europeisk skyddsorder verkställs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra och gemensamt stärka samarbetet och kommunikationen när det gäller den europeiska skyddsordern, eftersom detta skulle leda till mycket effektivare förfaranden och gränsöverskridande insatser från medlemsstaternas sida.

8.  Europaparlamentet insisterar på att insamlingen av statistiska uppgifter behöver förbättras för att bedöma problemets omfattning och resultatet av åtgärder för att minska könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att standardisera och digitalisera formulär och förfaranden för den europeiska skyddsordern och inrätta ett nationellt registreringssystem för den europeiska skyddsordern i syfte att samla in uppgifter, samt att förbättra informationsutbytet med kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet samla in och till kommissionen vidarebefordra könsuppdelade uppgifter och uppgifter om det antal europeiska skyddsordrar som har begärts, utfärdats och verkställts samt uppgifter om vilka brottstyper det rör sig om.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt registreringssystem för att samla in uppgifter om europeiska skyddsordrar från alla medlemsstater.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar till utformning och genomförande av ett gemensamt formulär för ansökan om och erkännande av skyddsordrar, som ska vara giltigt både straffrättsligt och civilrättsligt för att kunna användas i alla medlemsstater. Parlamentet begär att ett digitalt förvaltningssystem också används för att underlätta samordning och standardisera de insamlade uppgifterna och påskynda både förvaltningen av ordrarna och utarbetandet av operativ statistik på unionsnivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att offentliggöra den fullständiga förteckningen över de behöriga myndigheter som ansvarar för utfärdande och erkännande av europeiska skyddsordrar och de centrala myndigheter som sänder och mottager europeiska skyddsordrar i medlemsstaterna, samt att göra förteckningen lättillgänglig så att det blir möjligt för skyddade personer och stödorganisationer för brottsoffer att begära europeiska skyddsordrar eller lösa liknande frågor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina nationella och lokala institutioner och behöriga myndigheter för att förbättra den europeiska skyddsorderns tillgänglighet och tillämplighet på ett sätt som främjar utfärdande av europeiska skyddsordrar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja alla former av utbyte av god praxis och samarbete mellan medlemsstaterna, och mellan medlemsstaterna och det civila samhället, i syfte att garantera välfungerande europeiska skyddsordrar.

13.  Europaparlamentet betonar att brottsoffer som har skaffat eller kan tänka sig att skaffa ett nationellt skydd, automatiskt och på lämpligt sätt, bör informeras och påminnas, både muntligen och skriftligen, av en specifik ansvarig myndighet om möjligheten att begära en europeisk skyddsorder under straffrättsliga förfaranden. Parlamentet betonar att en person som är föremål för en skyddsåtgärd inte bör behöva betala några avgifter när denne begär att en europeisk skyddsorder ska utfärdas.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en individuell bedömning och införa ett jämställdhetsfrämjande tillvägagångssätt, vad gäller tillhandahållande av hjälp- och stödåtgärder vid ansökan om europeiska skyddsordrar.

15.  Europaparlamentet beklagar den bristfälliga tillgången till rättslig prövning och rättshjälp för offer för alla former av brott i vissa medlemsstater, vilket leder till dålig information till brottsoffer om möjligheten att begära en europeisk skyddsorder. Parlamentet anser att tillhandahållandet av kostnadsfri rättshjälp, administrativt stöd och adekvat information om den europeiska skyddsordern till skyddade personer om den europeiska skyddsordern bör säkerställas av medlemsstaterna, eftersom detta är av avgörande betydelse för användningen av instrumentet och dess ändamålsenlighet, i både utfärdande- och verkställighetsskedena. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka anslagen för övervakning och förebyggande av våld mot kvinnor i landsbygdsområden.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna till att informera skyddade personer om de kompletterande resurser i form av socialt bistånd som finns tillgängliga i den mottagande staten, såsom familjestöd, bostadsstöd etc., mot bakgrund av att dessa åtgärder ligger utanför tillämpningsområdet för europeiska skyddsordrar.

17.  Europaparlamentet betonar att man som en del av skyddet och det komplementära sociala arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet åt barn som är brottsoffer och åt barn till brottsoffer, särskilt åt dem som löper risk att utsättas för sexuella övergrepp.

18.  Europaparlamentet beklagar att översättning och tolkning till ett språk som brottsoffret förstår inte garanteras av medlemsstaterna före, under och efter utfärdandet av en europeisk skyddsorder.

19.  Europaparlamentet betonar att offren alltid bör ha rätt att höras under förfarandena för den europeiska skyddsordern och understryker att översättnings- och tolktjänster måste vara tillgängliga kostnadsfritt under hela processen för den europeiska skyddsordern. Parlamentet betonar därför att alla relevanta handlingar bör översättas till ett språk som brottsoffret förstår.

20.  Europaparlamentet beklagar bristen på särskilda åtgärder som genomförts av medlemsstaterna för brottsoffer i utsatta situationer eller med särskilda behov. Parlamentet anser att nedskärningarna av offentliga utgifter i många fall har en negativ inverkan på de medel som finns tillgängliga för att tillämpa nämnda särskilda åtgärder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att, i samarbete med kommissionen och relevanta organisationer som arbetar med brottsofferskydd, anta särskilda riktlinjer och åtgärder som kommer att göra den europeiska skyddsordern mer lätthanterlig för brottsoffer i utsatta situationer eller med särskilda behov.

21.  Med tanke på den växande och farliga trenden med människohandel, betonar Europaparlamentet att den europeiska skyddsordern kan vara ett mycket fördelaktigt instrument för offer för människohandel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införliva den europeiska skyddsordern i en EU-strategi för att bekämpa människohandel.

22.  Europaparlamentet anser att utfärdandet av skyddsordern måste fungera så snabbt, ändamålsenligt, effektivt och automatiskt som möjligt och inbegripa minsta möjliga byråkrati för att dess potential ska kunna utnyttjas till fullo och för att säkerställa likvärdiga skyddsåtgärder i både den utfärdande och den verkställande staten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa en tydlig och kort tidsram på två veckor för medlemsstaternas behöriga myndigheter vid utfärdande och meddelande av europeiska skyddsordrar, i syfte att undvika att osäkerheten och pressen ökas för skyddade personer, och – för att uppnå samma mål – instruera de behöriga myndigheterna att lämna tillräcklig information till offren under beslutsförfarandet för deras ansökningar, inbegripet att meddela dem om alla händelser som inträffar under detta förfarande. I detta sammanhang uppmanar parlamentet eftertryckligen medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till myndigheter som arbetar med europeiska skyddsordrar i syfte att främja ett effektivt system där brottsoffrets situation beaktas.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till den skyddade personens intressen och vara en trygg zon för människor som anmäler våld, genom att fullt ut respektera skyldigheten att inte ge den person som är orsak till fara information om var den skyddade personen befinner sig eller om andra detaljer beträffande den personen, om så inte är strikt nödvändigt för att uppnå målen för skyddsordern. Parlamentet betonar att brottsoffret, i händelse av en situation som kräver att förövaren informeras om några som helst närmare uppgifter om den europeiska skyddsordern, måste informeras om det beslutet.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att planera särskilda åtgärder för att underlätta utfärdande av europeiska skyddsordrar för att skydda familjemedlemmar som lever tillsammans med ett brottsoffer som redan skyddas av en europeisk skyddsorder.

25.  Europaparlamentet lyfter fram den ökande effektiviteten hos ny teknik som exempelvis GPS-övervakningssystem och smartphone-applikationer som utlöser larm när risken är överhängande, som ett sätt att förbättra europeiska skyddsordrars effektivitet och anpassningsförmåga i både den utfärdande och den verkställande staten. Parlamentet ser med oro på att enbart ett begränsat antal medlemsstater använder sådan ny teknik.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att övervaka europeiska skyddsordrar i den verkställande staten i förhållande till det hot som brottsoffret utsätts för, för att avgöra om de vidtagna skyddsåtgärderna har genomförts korrekt och om de behöver ses över.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av detta direktiv och att utan dröjsmål inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som bryter mot det.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar, i enlighet med det synsätt som framförts vid upprepade tillfällen av sammanslutningar för offer för könsrelaterat våld, till att man ska testa förfaranden som ändrar det sätt som skyddsbegreppet traditionellt förstås i flertalet medlemsstater. Parlamentet betonar att de metoder som tillämpas för att undvika risker – i stället för att vara inriktade på åtgärder som berör brottsoffren – bör inbegripa förebyggande åtgärder samt bevakning, kontroll och uppföljning av personer som orsakar skador. Obligatorisk omskolning för gärningsmän bör på ett prioriterat sätt ingå bland de förebyggande åtgärder som ska tillämpas.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en grundlig undersökning av möjliga sätt att förbättra lagstiftning som anknyter till den europeiska skyddsordern och dess faktiska genomförande i alla EU:s medlemsstater, och praktiskt stöd för att garantera rätten till internationellt skydd och till hjälp och stöd som brottsoffer med skydd på nationell nivå åtnjuter.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU:s byråer, såsom FRA och Europeiska jämställdhetsinstitutet, att regelbundet övervaka genomförandet av direktivet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå ut med en uppmaning till civilsamhället om övervakning och rapportering för att förbättra den europeiska skyddsorderns funktionssätt som ett instrument i medlemsstaterna och att i detta syfte göra EU-medel tillgängliga för icke-statliga organisationer.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå ut med uppmaningar om främjande av forskning om användningen av nationella och europeiska skyddsordrar samt att samordna programmen för att starta kampanjer för medvetandegörande i medlemsstaterna i syfte att informera brottsoffer om möjligheten att ansöka om en europeisk skyddsorder och om gränsöverskridande skyddsåtgärder.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sitt arbete med icke-statliga organisationer och erbjuda obligatoriska människorättsbaserade, serviceinriktade, praktiska och sektorsövergripande fortbildningskurser för alla offentliga tjänstemän som arbetar yrkesmässigt med brottsoffer i samband med den europeiska skyddsordern och som är av central betydelse för ett korrekt genomförande av detta direktiv. Parlamentet betonar att särskild och regelbunden fortbildning om de europeiska skyddsordrarna för polisen, personalen vid de behöriga nationella myndigheterna, rättstillämpare, socialarbetare, föreningar och icke-statliga organisationer som arbetar med våldsoffer bör upprättas i samtliga medlemsstater. Parlamentet efterlyser att personal som arbetar med fall av könsrelaterat våld får lämplig utbildning i att ta hänsyn till de specifika behoven hos kvinnor som är våldsoffer och att de tilldelas tillräckliga resurser för att prioritera könsrelaterat våld.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med tanke på att kvinnohatet och sexismen är djupt rotade i våra samhällen och på barns och ungdomars växande exponering för våld på internet inkludera utbildning i jämställdhet och icke-våld i grund- och gymnasieskolornas läroplaner genom att inleda diskussioner bland eleverna och genom att utnyttja alla möjliga tillfällen för undervisning.

35.  Europaparlamentet framhåller att nya kommunikationssätt, t.ex. via digitala plattformar, används som en ny form av könsrelaterat våld som även inbegriper hot och trakasserier. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att inbegripa dessa aspekter när de utfärdar och/eller verkställer en europeisk skyddsorder.

Allmänna rekommendationer vad gäller könsrelaterat våld

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera skydd av alla medborgare, i synnerhet de som befinner sig i de mest utsatta situationerna, i den europeiska säkerhetsagendan med fokus på offer för brott som till exempel människohandel eller könsrelaterat våld, inklusive offer för terrorism som också behöver särskild uppmärksamhet samt särskilt stöd och erkännande från samhället.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta kampanjer för att uppmuntra kvinnor att rapportera alla former av våld baserat på kön, så att de kan skyddas och så att tillförlitligheten för data om könsrelaterat våld kan öka.

38.  Europaparlamentet understryker att den främsta orsaken till variationerna av i vilken grad nationella och europeiska skyddsordrar utnyttjas, enligt den rapport som utarbetats av parlamentets utredningstjänst, är att brottsoffren och många yrkesverksamma inte känner till de möjligheter som detta direktiv erbjuder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta fullt ansvar för sina medborgare och att – med berörda icke-statliga organisationers deltagande – inleda långsiktigt medvetandegörande och intersektionella kampanjer om tillgängliga instrument och hur de används, med inriktning på a) hela samhället, b) potentiella brottsoffer, särskilt kvinnor med nationella skyddsåtgärder i kraft, och c) yrkesverksamma, till exempel brottsbekämpande myndigheter, tjänstemän inom rättssystemet och tillhandahållare av rättshjälp samt sociala tjänster och larmtjänster, vilka är de första som möter brottsoffer. Följaktligen uppmanas kommissionen att tillhandahålla finansiering för att inleda informationsprogrammen.

39.  Europaparlamentet noterar att det finns en europeisk e-juridikportal som drivs av kommissionen med bidrag från medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utvidga den befintliga avdelningen för brottsoffer på den europeiska e-juridikportalen och att där inbegripa all relevant information om brottsoffers rättigheter, inbegripet landspecifika riktlinjer om rapportering av våldsincidenter. Parlamentet framhåller behovet av att utforma avdelningen för brottsoffer som ett lättanvändbart praktiskt verktyg och en lättanvändbar informationskälla som bör vara tillgänglig på alla officiella EU-språk. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta en användarvänlig webbplats för brottsoffers rättigheter som även innefattar den europeiska skyddsordern och en digital rapporteringsplattform för att göra det lättare att identifiera könsrelaterat våld och som skulle kunna vara lättåtkomlig via t.ex. de nationella portalerna med juridisk information.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sitt arbete med icke-statliga organisationer som arbetar med skydd för våldsoffer, i syfte att utforma strategier som inbegriper såväl proaktiva som reaktiva åtgärder när det gäller könsrelaterat våld, den europeiska skyddsorderns funktionssätt och nödvändiga förändringar i lagstiftning och stöd.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättsakt till stöd för medlemsstaternas arbete med att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld.

42.  Europaparlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att fastställa våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) som ett brottsområde enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget.

43.  Europaparlamentet uppmanar till ett skyndsamt inledande av en process för att främja gradvis konvergering av den lagstiftning som tillämpas på de former av våld som ger upphov till skyddsordrar. Parlamentet betonar att allvaret hos de angrepp och övergrepp som särskilt skadar kvinnor bör motivera straffrättsliga påföljder i samtliga medlemsstater, och de skyddsåtgärder som avser könsrelaterat våld bör också utfärdas av domstolarna.

För en enhetlig EU-rättslig ram som ger skydd åt brottsoffer

44.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet den 13 juni 2017 av akten om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, vilken följer ett helhetsomfattande, uttömmande och samordnat tillvägagångssätt som sätter brottsoffrets rättigheter i centrum och som till fullo bör kopplas till den europeiska skyddsordern. Parlamentet uppmanar EU att slutföra en bred anslutning till konventionen för att förebygga våld mot kvinnor, bekämpa straffrihet och skydda offer. Parlamentet betonar vilken betydelse detta instrument har för att komma till rätta med ett av hindren för tillämpningen av europeiska skyddsordrar, nämligen bristen på erkännande av stalkning som ett brott i alla medlemsstater. I linje med sin resolution av den 12 september 2017 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen uppmanar parlamentet kommissionen att utse en EU-samordnare för våld mot kvinnor som ska bära ansvaret för samordning, genomförande, övervakning och utvärdering av EU:s politik, instrument och åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt företräda EU i kommittén för parterna i konventionen.

45.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte ratificerat och till fullo genomfört Istanbulkonventionen att göra det och anslå tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, inbegripet genom att stärka kvinnors och flickors ställning, skydda brottsoffer och ge dem möjlighet att få ersättning.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lämplig fortbildning samt lämpliga förfaranden och riktlinjer för alla yrkespersoner som arbetar med offer för alla former av våld som omfattas av konventionen, i syfte att förhindra diskriminering eller upprepad viktimisering i samband med rättsliga, medicinska och polisiära förfaranden.

47.  Europaparlamentet välkomnar den skyldighet som fastställs i Istanbulkonventionen om att inrätta nationella hjälptelefoner som är kostnadsfria och bemannade dygnet runt alla dagar i veckan för att ge råd till den som söker stöd beträffande alla former av våld som faller inom ramen för denna konvention. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda detta verktyg i relevanta fall och att tillhandahålla information om den europeiska skyddsordern till brottsoffer.

48.  Europaparlamentet understryker att de rättsliga och praktiska bristerna i genomförandet av detta direktiv kan motverkas genom verklig samverkan och samordning mellan EU:s olika instrument för brottsofferskydd, som till exempel rambeslut 2009/829/JHA om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande och rambeslutet om övervakningsåtgärder, förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor och direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer, vilket fastställer rätten att få information, kostnadsfria tolktjänster och kostnadsfri översättning av information och genom vilket en heltäckande strategi för offer med särskilda behov, däribland offer för könsrelaterat våld, fastställs.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att informera brottsoffer om andra skyddsåtgärder ifall den verkställande staten inte längre omfattas av detta direktiv.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se över de befintliga instrumenten för rättsligt skydd av brottsoffer och upprätta en enhetlig EU-rättslig ram för detta.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur detta direktiv tillämpas i anslutning till relaterade instrument på det civilrättsliga området, närmare bestämt förordning (EU) nr 606/2013, och föreslå riktlinjer för hur dessa båda rättsliga EU-instrument – vilka syftar till att skydda brottsoffer genom att erkänna skyddsåtgärder som har antagits enligt nationella civil- eller straffrättsliga förfaranden – kan tillämpas effektivare av medlemsstaterna.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet.

(1) EUT L 131, 20.5.2017, s. 11.
(2) EUT L 131, 20.5.2017, s. 13.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.
(4) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(5) EUT L 261, 6.8.2004, s. 15.
(6) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(7) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(8) EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.
(9) EUT L 181, 29.6.2013, s. 4.
(10) EUT L 337, 16.12.2008, s. 102.
(11) EUT L 294, 11.11.2009, s. 20.
(12) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60.
(13) EUT C 187, 28.6.2011, s. 1.
(14) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(15) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(16) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 35.
(17) EUT C 285, 29.8.2017, s. 2.
(18) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.
(19) Rapporten från FRA Violence against women: an EU-wide survey. Main results report visar att en av tre kvinnor (33 procent) har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld sedan 15 års ålder. En av fem kvinnor (18 procent) har utsatts för stalkning och varannan kvinna (55 procent) har utstått en eller flera former av sexuella trakasserier. Mot bakgrund av detta kan våld mot kvinnor inte ses som ett marginellt problem som enbart berör vissa kvinnors liv.
(20) https://www.coe.int/en/web/conventions/full-list/-/conventions/treaty/210/signatures?desktop=true
(21) I utredningstjänstens studie ”Den europeiska skyddsordern – Direktiv 2011/99/EU – Europeisk implementeringsanalys” rapporteras att det för år 2010 uppskattats att fler än 100 000 kvinnor som är bosatta i EU omfattades av skyddsåtgärder med anknytning till könsrelaterat våld.


Genomförandet av Bolognaprocessen – lägesrapport och uppföljning
PDF 330kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 om genomförandet av Bolognaprocessen – lägesrapport och uppföljning (2018/2571(RSP))
P8_TA(2018)0190B8-0190/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om EU-institutionernas bidrag till konsolideringen av och framstegen för Bolognaprocessen(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 och 26 november 2013 om den europeiska högre utbildningens globala dimension(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning (COM(2011)0567),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 och 29 november 2011 om moderniseringen av den högre utbildningen(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2012 En ny syn på utbildning – att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat (COM(2012)0669),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen(4),

–  med beaktande av den gemensamma deklaration som undertecknades i Bologna den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder (Bolognadeklarationen),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om uppföljning av genomförandet av Bolognaprocessen(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2017 Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om genomförandet av Bolognaprocessen – lägesrapport och uppföljning, (O-000020/2018 – B8‑0014/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Bolognaprocessen är ett mellanstatligt initiativ genom vilket länder försöker att med hjälp av en öppen och samarbetsinriktad dialog uppnå gemensamma mål med internationellt överenskomna åtaganden, och på så sätt bidra till att skapa ett europeiskt område för högre utbildning. Högre utbildning av hög kvalitet är en förutsättning för att skapa ett brett och avancerat kunskapssamhälle, som i slutändan bidrar till att skapa ett stabilt, fredligt och tolerant samhälle genom att garantera att lika möjligheter och utbildning av hög kvalitet är tillgänglig för alla.

B.  Bolognaprocessen har främjat rörlighet genom att öka internationaliseringen av den högre utbildningen och förbättra kompatibiliteten mellan och jämförbarheten av standarden i olika system för högre utbildning, samtidigt som man respekterar principerna om akademisk frihet och institutionellt självbestämmande och fokuserar på att stärka den högre utbildningens kvalitet och erbjuda medborgarna lika möjligheter.

C.  Det europeiska området för högre utbildning har som syfte att inrätta ett system med tre nivåer (kandidat-, magister- och doktorsexamen) och att göra de europeiska systemen för högre utbildning mer internationellt jämförbara och attraktiva.

D.  Utbildning är en av huvudpelarna i vårt samhälle och högre utbildning spelar en viktig roll för att främja den personliga utvecklingen och kompetensutvecklingen och för att öka anställbarheten och konkurrenskraften, stärka samhällsengagemanget, det aktiva medborgarskapet och den interkulturella förståelsen samt för att främja gemensamma värderingar och ta itu med utmaningarna i en värld i snabb förändring.

E.  Kommissionen har lanserat en ny EU-agenda för högre utbildning i syfte att stödja högskolor och nationella myndigheter med ansvar för högre utbildning. Andra länder i det europeiska området för högre utbildning skulle gradvis kunna involveras i denna process genom samråd och utbyte av bästa praxis.

F.  Strävan efter ett öppet och inkluderande europeiskt område för högre utbildning som bygger på kvalitet och ömsesidigt förtroende är grunden för Bolognaprocessen.

G.  Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning omfattar 48 länder där många viktiga grannar och partner till EU ingår. Bolognaprocessen effektiviserar de partnerskap med tredjeländer som rör högre utbildning och skapar incitament för reformer på utbildningsområdet och andra områden i respektive länder.

H.  Med tanke på att framstegen i genomförandet av Bolognaprocessen inom hela det europeiska området för högre utbildning skiljer sig åt och att det i många fall är svårt att genomföra de överenskomna strukturreformerna, är ökad och förenklad rörlighet för studenter samt gemensamma utbildningsbevis än så länge Bolognaprocessens två stora framgångar.

I.  Vitryssland togs upp i det europeiska området för högre utbildning 2015 förutsatt att landet skulle uppfylla de krav som fastslagits i den vitryska färdplanen för högskolereformer. De vitryska myndigheterna fullgjorde inte sina skyldigheter före utgången av 2017 och bör få igång reformerna igen.

1.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att öka sitt politiska engagemang och främja ömsesidigt samarbete i genomförandet av de gemensamt överenskomna målen inom hela det europeiska området för högre utbildning, och vid behov utveckla lämpliga regelverk i syfte att konsolidera dess utveckling, stärka dess trovärdighet och bli en referenspunkt för akademisk spetskompetens i hela världen, och samtidigt öka möjligheterna till rörlighet för att så många studerande som möjligt ska kunna delta.

2.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att garantera öppna, tillgängliga och rättvisa mekanismer för att fördela rörlighetsbidrag. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina utbildningsbudgetar i syfte att garantera en offentlig högre utbildning som är kostnadsfri och tillgänglig för alla i syfte att främja livslångt lärande.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de deltagande länderna att göra det lättare att erkänna akademiska studieperioder och studiemeriter som man erhållit utomlands samt kvalifikationer för akademiska och yrkesmässiga ändamål och tidigare lärande, samt att utveckla kvalitetssäkringssystem. Parlamentet insisterar på att unionen, medlemsstaterna och universiteten bör inrätta mekanismer som tillhandahåller finansiellt och administrativt stöd till studerande, akademiker och personal från studieovana miljöer genom lämplig finansiering, bland annat genom att få dem att delta i program för rörlighet och göra tillträdet till högre utbildning öppnare genom fler möjligheter till livslångt lärande på akademisk nivå, uppmuntra till kompletterande utbildningsformer såsom icke-formell och informell utbildning och skapa öppnare utbildningsvägar genom att undanröja befintliga hinder mellan olika utbildningsnivåer.

4.  Europaparlamentet uppmanar berörda aktörer och institutioner att hitta en lösning på problemet med korta cykler där det krävs ett inträdesprov till universiteten för att få tillgång och tillträde till ett kandidatprogram.

5.  Europaparlamentet uppmanar länderna i det europeiska området för högre utbildning att främja mer inkluderande rörlighet för studerande, lärare, forskare och administrativ personal, eftersom rörlighet bidrar både till personlig och yrkesmässig utveckling samt till en högre kvalitet vad gäller inlärning, undervisning, forskning och administration. Parlamentet vill att rörlighet inkluderas i utbildningsprogrammen och att inlärningen av främmande språk förbättras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda tillräcklig offentlig finansiering och att använda dessa medel mer effektivt för att se till att studerande och forskare har de resurser som krävs för att studera utomlands, och att deras sociala och ekonomiska bakgrund inte utgör något hinder.

6.  Europaparlamentet framhåller att spridning av kunskap, forskning och vetenskap i alla länder i det europeiska området för högre utbildning är en central del i EU:s strategi efter 2020, och i hög grad bidrar till att främja ett europeiskt medborgarskap.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförandet av målen från ministerkonferensen i Jerevan avseende kvaliteten på undervisning och lärande samt att öka de utexaminerades anställbarhet under hela deras yrkesverksamma liv.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av en ökad social dimension i den högre utbildningen. Parlamentet uppmanar länderna i det europeiska området för högre utbildning att på ett effektivt sätt införa strategin för den sociala dimensionen och att erbjuda studerande med funktionshinder och från studieovana miljöer konkreta möjligheter att få tillträde till och avsluta högre utbildning.

9.  Europaparlamentet uppmanar länderna i det europeiska området för högre utbildning att se till att samråden med och den kritiska granskningen av sina högre utbildningsanstalter sker på internationell nivå, och att arbeta för en mer samordnad metod vid genomförandet av gemensamt överenskomna reformer för att uppnå målen i Bolognaprocessen och få till stånd ett effektivt erkännande av icke-formell utbildning och informellt lärande för att öka de studerandes anställbarhet och samhällsengagemang.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av ökat tillträde för underrepresenterade grupper, särskilt genom att fastställa kvantitativa mål som avser den andel personer som har tillgång till och slutför en utbildning. Parlamentet betonar betydelsen av att garantera och främja tillträde för flyktingar och asylsökande till alla institutioner i det europeiska området för högre utbildning, och påminner om att den högre utbildningens ”attraktivitet” i Europa också är beroende av möjligheterna att utan diskriminering tillgodose de studerandes behov.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka de framsteg som görs för att nå Bolognaprocessens mål för en social dimension liksom bredare inkluderande mål.

12.  Europaparlamentet uppmanar den ministerkonferens som kommer att hållas i Paris i år att rapportera om genomförandet av det mål som fastställdes vid den senaste ministerkonferensen i Jerevan i maj 2015 om att slutföra inrättandet av ett europeiskt område för högre utbildning.

13.  Europaparlamentet begär att 2018 års kommande ministerkonferens i Paris avseende det europeiska området för högre utbildning tillhandahåller en kritisk bedömning av Bolognaprocessen i syfte att a) identifiera kvarstående hinder och möjliga lösningar och säkerställa ett konkret genomförande av åtagandena, b) stödja de länder som släpar efter i genomförandet av centrala åtaganden i Bolognaprocessen genom ökad kapacitetsuppbyggnad, och att utveckla särskilda mekanismer och förfaranden som hanterar fall av bristande efterlevnad, och c) kartlägga nya mål för det europeiska området för högre utbildning efter 2020 samt stärka dialogen mellan regeringar, institutioner för högre utbildning och forskningsinstitut, för att därmed bidra till att skapa ett mer integrerat, högkvalitativt, inkluderande, attraktivt och konkurrenskraftigt europeiskt område för högre utbildning.

14.  Europaparlamentet uppmanar länderna i det europeiska området för högre utbildning att låta Vitryssland stå kvar på dagordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla nödvändiga resurser för de åtgärder som krävs för genomförandet av den vitryska färdplanen för högskolereformer.

15.  Europaparlamentet uppmanar sekretariatet för Bolognas uppföljningsgrupp att övervaka rapporterna om att samma riktlinjer har genomförts på olika sätt i olika länder i det europeiska området för högre utbildning, och att olika bakgrunder och resursnivåer har lett till betydande skillnader mellan institutionerna inom det europeiska området för högre utbildning.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka och skapa möjligheter till samhällsdebatt om den högre utbildningen och de problem som aktörerna står inför. Parlamentet betonar vikten av att få flera studerande, forskare, lärare och annan skolpersonal att delta i styrningen av den högre utbildningen.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att senast 2020 öka de offentliga medlen inom utbildning och respektera EU:s överordnade mål på 3 % av EU:s BNP i forskning och utbildning.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 24.
(2) EUT C 28, 31.1.2014, s. 2.
(3) EUT C 372, 20.12.2011, s. 36.
(4) EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.
(5) EUT C 346, 21.9.2016, s. 2.

Rättsligt meddelande