Index 
Antagna texter
Torsdagen den 3 maj 2018 - BrysselSlutlig utgåva
Protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Uzbekistan (Kroatiens anslutning) ***
 Ramavtal mellan EU och Korea (Kroatiens anslutning) ***
 Att underställa det nya psykoaktiva ämnet ADB-CHMINACA kontrollåtgärder *
 Att underställa det nya psykoaktiva ämnet CUMYL-4CN-BINACA kontrollåtgärder *
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: EGF/2017/010 BE/Caterpillar
 Årsrapporten för 2016 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier
 Genetiskt modifierade sockerbetan H7-1
 Årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet 2016
 Presidentvalet i Venezuela
 Sammanhållningspolitiken och det tematiska målet att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur
 Skydd av migrerande barn
 Ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur
 Den aktuella situationen och framtidsutsikterna för får- och getsektorerna i EU
 Mediernas frihet och mångfald i Europeiska unionen

Protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Uzbekistan (Kroatiens anslutning) ***
PDF 235kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 maj 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens och medlemsstaternas vägnar, av protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (09021/2017 – C8-0243/2017 – 2017/0083(NLE))
P8_TA(2018)0191A8-0104/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09021/2017),

–  med beaktande av utkastet till protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (09079/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0243/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0104/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Uzbekistan.


Ramavtal mellan EU och Korea (Kroatiens anslutning) ***
PDF 233kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 maj 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett protokoll till ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (07817/2016 – C8-0218/2017 – 2015/0138(NLE))
P8_TA(2018)0192A8-0120/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07817/2016),

–  med beaktande av utkastet till protokollet till ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (07730/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 212 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0218/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0120/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Korea.


Att underställa det nya psykoaktiva ämnet ADB-CHMINACA kontrollåtgärder *
PDF 242kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 maj 2018 om utkastet till rådets genomförandebeslut om att underställa det nya psykoaktiva ämnet N-(1-amino-3,3-dimetyl-1-oxobutan-2-yl)-1-(cyklohexylmetyl)-1H-indazol-3-karboxamid (ADB-CHMINACA) kontrollåtgärder (05387/2018 – C8-0028/2018 – 2017/0340(NLE))
P8_TA(2018)0193A8-0133/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (05387/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0028/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(1), särskilt artikel 8.3,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0133/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.


Att underställa det nya psykoaktiva ämnet CUMYL-4CN-BINACA kontrollåtgärder *
PDF 241kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 maj 2018 om utkastet till rådets genomförandebeslut om att underställa det nya psykoaktiva ämnet 1-(4-cyanobutyl)-N-(2-fenylpropan-2-yl)-1H-indazol-3-karboxamid (CUMYL-4CN-BINACA) kontrollåtgärder (05392/2018 – C8-0025/2018 – 2017/0344(NLE))
P8_TA(2018)0194A8-0134/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (05392/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8‑0025/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(1), särskilt artikel 8.3,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0134/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: EGF/2017/010 BE/Caterpillar
PDF 261kWORD 49k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Belgien – EGF/2017/010 BE/Caterpillar) (COM(2018)0156 – C8-0125/2018 – 2018/2043(BUD))
P8_TA(2018)0195A8-0148/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0156 – C8‑0125/2018),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1)(förordningen om fonden),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0148/2018), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ställas till förfogande så snabbt och effektivt som möjligt.

C.  Belgien lämnade in ansökan EGF/2017/010 BE/Caterpillar för ekonomiskt stöd från fonden efter 2 287 uppsägningar inom den näringsgren som i Nace rev. 2 klassificeras som huvudgrupp 28 (Tillverkning av övriga maskiner) i Nuts 2-regionen Hainaut (BE32) i Belgien.

D.  Ansökan grundas på interventionskriterierna i artikel 4.1 a i förordningen om fonden, enligt vilken minst 500 arbetstagare ska ha blivit uppsagda under en referensperiod på fyra månader i ett företag i en medlemsstat. Detta omfattar även arbetstagare som har blivit uppsagda av underleverantörer eller producenter i efterföljande produktionsled och/eller egenföretagare vars verksamhet har upphört.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.1 i förordningen om fonden är uppfyllda och att Belgien är berättigat till ekonomiskt stöd på 4 621 616 EUR enligt denna förordning, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 7 702 694 EUR.

2.  Europaparlamentet noterar att de belgiska myndigheterna lämnade in ansökan den 18 december 2017 och att kommissionen, utifrån den ytterligare information som Belgien lämnade, slutförde sin bedömning den 23 mars 2018 och underrättade parlamentet samma dag.

3.  Europaparlamentet påpekar att detta är den andra ansökan från Belgien om ekonomiskt stöd från fonden i samband med uppsägningar hos Caterpillar. Ansökan EGF/2014/011 BE/Caterpillar lämnades in i juli 2014 och ledde till ett positivt beslut(4). Parlamentet noterar att det inte finns någon överlappning mellan de arbetstagare som fått stöd via detta ärende och den aktuella ansökan.

4.  Europaparlamentet noterar att Belgien hävdar att det finns ett samband mellan uppsägningarna och de genomgripande strukturförändringarna inom världshandeln till följd av globaliseringen, den globala konkurrensen inom bygg- och gruvmaskinindustrin, och den därav följande minskningen av Caterpillargruppens andel av maskinmarknaden. Parlamentet noterar att uppsägningarna är kopplade till den globala planen för omstruktureringar och kostnadsnedskärningar som Caterpillar tillkännagav i september 2015.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över att till följd av mindre stränga miljöbestämmelser och lägre arbetskraftskostnader kan företag som är verksamma i tredjeländer vara mer konkurrenskraftiga än de som är verksamma i unionen.

6.  Europaparlamentet är medvetet om den minskade produktionen inom gruvsektorn i Europa och den dramatiska minskningen av exporten från EU:s 28 medlemsstater inom denna sektor sedan 2014, ökningen av de europeiska stålpriserna och de höga produktionskostnaderna för maskiner som följer härav, särskilt jämfört med Kina. Parlamentet beklagar dock att Caterpillargruppen har beslutat att omfördela de volymer som producerades i Gosselies-anläggningen till andra produktionsenheter i Frankrike (Grenoble) samt till andra anläggningar utanför Europa, bland annat Kina och Sydkorea, vilket har lett till en plötslig stängning av anläggningen i Gosselies och uppsägning av 2 300 anställda, vilket medfört att tusentals familjer hamnat i ett socialt och mänskligt drama, trots att anläggningen i Gosselies var lönsam, i synnerhet efter de investeringar som gjorts under tidigare år.

7.  Europaparlamentet beklagar att arbetstagarna vid anläggningen i Gosselies underrättades om nedläggningen av arbetsplatsen genom ett enkelt meddelande. Parlamentet beklagar att detta brutala beslut inte fattades i samråd med de lokala och regionala myndigheterna. Parlamentet beklagar den totala avsaknaden av information och respekt för arbetstagare och fackliga företrädare som inte fick någon information innan företaget lades ned. Parlamentet insisterar därför på vikten av att stärka tillhandahållandet av information till och samråd med arbetstagare i unionen.

8.  Europaparlamentet insisterar på att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna för regionen Charleroi och att göra oförminskade ansträngningar för dess ekonomiska återhämtning, framför allt med hjälp av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

9.  Europaparlamentet påminner om att de uppsägningar som skett i Caterpillar förväntas ha en betydande negativ inverkan på den lokala ekonomin. Parlamentet betonar vikten av beslutet för många arbetstagare hos underleverantörer och producenter i efterföljande produktionsled.

10.  Europaparlamentet noterar att ansökan avser 2 287 uppsagda arbetstagare vid Caterpillar och deras fem underleverantörer, varvid merparten är 30–54 år. Parlamentet påpekar också att mer än 11 % av de uppsagda arbetstagarna är 55–64 år och att de har färdigheter som är specifika för tillverkningsindustrin. Parlamentet understryker att de arbetssökande i Charleroi oftast är lågutbildade (50,6 % har inte någon gymnasieutbildning) och 40 % är långtidsarbetslösa (mer än 24 månader). Parlamentet beklagar att till följd av dessa uppsägningar förväntas arbetslösheten stiga med 6,1 % i regionen Hainaut, enligt den vallonska offentliga arbetsförmedlingen (Forem). Parlamentet erkänner därför vikten av aktiva arbetsmarknadsåtgärder som samfinansieras av fonden för att förbättra möjligheterna för återinträde på arbetsmarknaden för dessa grupper.

11.  Europaparlamentet välkomnar att individanpassade tjänster som samfinansieras via fonden också kommer att tillhandahållas för upp till 300 unga som varken arbetar eller studerar.

12.  Europaparlamentet noterar att Belgien planerar fem olika typer av åtgärder för de uppsagda arbetstagare och unga som varken arbetar eller studerar som omfattas av denna ansökan: (i) individanpassat stöd till arbetssökande, tjänster vad gäller ärendehantering och allmän information, (ii) utbildning och omskolning, (iii) främjande av företagande, (iv) starta eget-bidrag och (v) bidrag. Parlamentet betonar att det måste säkerställas att det ekonomiska stödet är effektivt och fokuserat.

13.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att tillhandahålla kurser utformade för att passa de utvecklingsprioriteringar för Charleroi som anges i CATCH-planen(5).

14.  Europaparlamentet är tillfreds med att de inkomststödjande åtgärderna motsvarar 13,68 % av det totala paketet med individanpassade tjänster, vilket är en bra bit under det tak på maximalt 35 % som fastställs i förordningen om fonden, och att dessa åtgärder förutsätter att de berörda stödmottagarna aktivt söker arbete eller deltar i utbildning.

15.  Europaparlamentet välkomnar att det samordnade paketet med individanpassade tjänster togs fram i samråd med en arbetsgrupp bestående av företrädare för den vallonska offentliga arbetsförmedlingen, Sogepa, företrädare för fackföreningar och andra arbetsmarknadsparter. Parlamentet uppmanar de belgiska och vallonska myndigheterna att aktivt delta i denna process.

16.  Europaparlamentet påminner mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom nyligen om sin resolution av den 5 oktober 2016 om behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik, som antogs med stor majoritet, i vilken EU uppmanas att inrätta en verklig industripolitik som framför allt bygger på forskning, utveckling och innovation, men i vilken parlamentet även understryker vikten av att skydda unionens industri mot otillbörliga affärsmetoder i tredjeländer.

17.  Europaparlamentet noterar att de belgiska myndigheterna har intygat att de föreslagna åtgärderna inte får ekonomiskt stöd från någon annan av unionens fonder eller något annat av unionens finansieringsinstrument, att eventuell dubbelfinansiering kommer att förhindras och att de kompletterar åtgärder som finansieras genom strukturfonderna.

18.  Europaparlamentet upprepar att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

19.  Europaparlamentet betonar att den 15 mars 2018 hade endast 591 av de uppsagda arbetstagarna hittat ett arbete. Parlamentet insisterar därför på att en analys ska genomföras i slutet av den period då insatser som stöds av fonden pågår för att bedöma om ytterligare återanpassningsstöd bör ges. Parlamentet beklagar att det tidigare beslutet om utnyttjande av fonden för detta företag (EGF/2014/011) ledde till att en relativt låg andel av stödmottagarna blev återanställda. Parlamentet hoppas att detta förslag kommer att ta hänsyn till dessa erfarenheter.

20.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vädja till nationella myndigheter om att i framtida förslag lämna mer information om de sektorer som har tillväxtpotential och därför kan förväntas anställa, och att samla in underbyggda uppgifter om effekterna av finansieringen från fonden, inbegripet om kvaliteten på sysselsättningen i fråga och hur många som kan återintegreras tack vare insatser via fonden.

22.  Europaparlamentet påminner om sin uppmaning till kommissionen om att säkra allmänhetens tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden.

23.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter på ansökan från Belgien – EGF/2017/010 BE/Caterpillar

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/847.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/471 av den 11 mars 2015 om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2014/011 BE/Caterpillar, från Belgien) (EUT L 76, 20.3.2015, s. 58).
(5) Plan Catalysts for Charleroi (CATCH), Accélérer la Croissance de l'Emploi dans la Région de Charleroi, september 2017, http://www.catch-charleroi.be/.


Årsrapporten för 2016 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier
PDF 455kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om årsrapporten för 2016 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (2017/2216(INI))
P8_TA(2018)0196A8-0135/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 20 juli 2017 Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning 2016 (COM(2017)0383) och de tillhörande arbetsdokumenten (SWD(2017)0266, SWD(2017)0267, SWD(2017)0268, SWD(2017)0269 och SWD(2017)0270),

–  med beaktande av Olafs årsrapport för 2016 och 2016 års verksamhetsrapport från Olafs övervakningskommitté,

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2016 med institutionernas svar(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999(2) och kommissionens halvtidsutvärdering av den 2 oktober 2017 av den förordningen (COM(2017)0589 och SWD(2017)0332),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen(3) (PIF‑direktivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(5),

–  med beaktande av rapporten från 2015 om mervärdesskattegapet, som kommissionen hade beställt, och av meddelandet av den 7 april 2016 från kommissionen om en handlingsplan för mervärdesskatt (COM(2016)0148),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom i mål C-105/14 – Taricco m.fl.,(6)

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen(7),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0135/2018), och av följande skäl:

A.  Medlemsstaterna och kommissionen har gemensamt ansvar för att genomföra ca 74 procent av unionens budget för 2016. Medlemsstaterna är primärt ansvariga för insamlingen av egna medel, bl.a. i form av mervärdesskatt och tullavgifter.

B.  Sunda offentliga utgifter och skydd av EU:s ekonomiska intressen bör vara nyckelelement i EU:s politik för att förbättra medborgarnas förtroende genom att garantera att deras pengar används korrekt och ändamålsenligt.

C.  För att prestera väl med förenklingsprocesser måste man regelbundet utvärdera intäkter, utgifter, resultat och effekter genom effektivitetsrevisioner.

D.  Det breda spektrumet av rättsliga och administrativa system i medlemsstaterna behöver hanteras på ett lämpligt sätt för att det ska gå att få bukt med oegentligheter och bekämpa bedrägerier. Därför bör kommissionen öka sina ansträngningar så att kampen mot bedrägerier kan bedrivas effektivt och ge mer påtagliga och tillfredsställande resultat.

E.  I artikel 325.2 i EUF-fördraget anges att ”medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen”.

F.  Fluktuationerna i antalet oriktigheter kan kopplas till hur de fleråriga programcyklerna fortskrider (ökad andel upptäckter vid slutet av cyklerna då programmen avslutas) och till sen rapportering från vissa medlemsstater som tenderar att rapportera de flesta oriktigheterna från de tidigare fleråriga programmen på en gång.

G.  Mervärdesskatten är en betydande och växande inkomstkälla för medlemsstaterna som 2015 inbringade nästan 1 035,3 miljarder euro och bidrog till EU:s egna medel med 18,3 miljarder euro eller 13,9 procent av EU:s totala intäkter samma år.

H.  Systemen för mervärdesskatt, särskilt så som de tillämpas vid gränsöverskridande transaktioner, är sårbara för bedrägerier och strategier för skatteflykt, varav enbart gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag (ofta kallat karusellbedrägeri) svarade för mervärdesskatteförluster på ungefär 50 miljarder euro 2015.

I.  Korruption påverkar alla medlemsstater, särskilt i form av organiserad brottslighet, och skadar inte bara EU:s ekonomi, utan underminerar demokratin och rättsstaten i hela Europa. Eftersom de exakta beloppen dock är okända har kommissionen beslutat att inte offentliggöra några uppgifter i rapporten om EU:s politik för att bekämpa korruptionen.

J.  Bedrägerier är ett avsiktligt beteende som utgör en brottslig handling medan oriktigheter innebär att reglerna inte respekteras.

K.  Mervärdesskattegapet uppgick till ungefär 151,5 miljarder euro 2015, och varierade från mindre än 3,5 procent till över 37,2 procent beroende på vilket land det gäller.

L.  Fram till inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten och reformen av Eurojust är Olaf det enda EU-organ som är specialiserat på skyddet av unionens ekonomiska intressen. I flera medlemsstater kommer Olaf, även efter inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten, att förbli det enda organ som kan skydda EU:s ekonomiska intressen.

Upptäckt och rapportering av oriktigheter

1.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att antalet bedrägerier och andra oriktigheter som rapporterats under 2016 (19 080 fall) minskat med 15 procent jämfört med 2015 (22 349 fall) och att deras värde har minskat med 8 procent (från 3,21 miljarder euro 2015 till 2,97 miljarder euro 2016).

2.  Europaparlamentet noterar en liten minskning med 3,5 procent av antalet oriktigheter som rapporterats vara bedrägerier, vilket bygger vidare på den nedåtgående trend som inleddes 2014. Parlamentet hoppas att minskningen av beloppen i fråga, från 637,6 miljoner euro 2015 till 391 miljoner euro 2016, återspeglar en faktisk minskning av bedrägerier och inte brister i fråga om detektion.

3.  Europaparlamentet betonar att alla oriktigheter inte är bedrägerier och att det är viktigt att särskilja fel som begåtts.

4.  Europaparlamentet anser att samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller upptäckt av bedrägerier inte är tillräckligt effektivt. Parlamentet kräver därför att ett antal åtgärder vidtas för att säkerställa ett närmare och mer ändamålsenligt och effektivt samarbete.

5.  Europaparlamentet beklagar att inte alla medlemsstater har antagit nationella strategier för bedrägeribekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt medverka till att hjälpa medlemsstaterna att skapa nationella strategier för bedrägeribekämpning, framför allt eftersom de hanterar omkring 74 procent av EU:s budget.

6.  Europaparlamentet uppmanar åter kommissionen att inrätta ett enhetligt system för insamling av jämförbara uppgifter om oriktigheter och fall av bedrägerier i medlemsstaterna, i syfte att standardisera rapporteringsprocessen och säkerställa kvalitet och jämförbarhet hos de uppgifter som lämnas.

7.  Europaparlamentet uttrycker oro över de nuvarande skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller rapporteringen, något som kan leda till en felaktig uppfattning om kontrollernas effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att hjälpa medlemsstaterna att öka nivån och kvaliteten på inspektionerna och dela med sig av bästa praxis i kampen mot bedrägerier.

PIF-direktivet och förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten(8)

8.  Europaparlamentet välkomnar direktivet om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (PIF‑direktivet) med minimiregler för fastställande av brott och påföljder avseende bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket inbegriper gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier med en sammanlagd skada på minst 10 miljoner euro. Parlamentet påminner dock om att denna tröskel kommer att utvärderas av kommissionen senast den 6 juli 2022. Det är glädjande att tillämpningsområdet för PIF-direktivet omfattar mervärdesskattebedrägeri, vilket är särskilt viktigt för att intensifiera kampen mot gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier. Parlamentet ser direktivet som ett första steg mot en harmoniserad europeisk straffrätt, och noterar att direktivet ger en definition av korruption och fastställer de typer av bedrägligt beteende som ska kriminaliseras.

9.  Europaparlamentet välkomnar beslutet av 20 medlemsstater att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten som en del av ett förstärkt samarbete. Parlamentet uppmanar till ändamålsenligt samarbete mellan Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten, grundat på komplementaritet, effektivt utbyte av information och stöd från Olaf till Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet och undvikande av dubbla strukturer, behörighetskonflikter och rättsliga kryphål som uppstår på grund av bristande behörighet. Parlamentet beklagar dock att EU:s alla medlemsstater inte vill delta i detta initiativ och betonar vikten av att i samtliga medlemsstater upprätthålla likvärdig effektivitet vad gäller upptäckt av bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de hittills motvilliga medlemsstaterna att ansluta sig till Europeiska åklagarmyndigheten.

10.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande medlemsstaterna och kommissionen att inleda det förberedande arbetet för att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten så snart som möjligt och att samarbeta nära med parlamentet i förfarandena, särskilt när det gäller utnämningen av chefsåklagaren. Parlamentet uppmanar kommissionen att utse den tillförordnade administrativa direktören för Europeiska åklagarmyndigheten så snart som möjligt i enlighet med artikel 20 i förordningen om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet insisterar på att tillräcklig personal och tillräckliga resurser måste anslås till Europeiska åklagarmyndigheten, redan innan den officiellt inrättas, och upprepar att Europeiska åklagarmyndigheten måste vara oberoende.

11.  Europaparlamentet vill se ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna, Europeiska åklagarmyndigheten, Olaf och Eurojust. Parlamentet påminner om de pågående förhandlingarna om förordningen om Eurojust. Parlamentet betonar att Eurojusts, Olafs och Europeiska åklagarmyndighetens respektive befogenheter måste fastställas klart och tydligt. Parlamentet betonar att för att kampen mot bedrägerier ska vara verkligt effektiv på EU-nivå, måste Europeiska åklagarmyndigheten, Eurojust and Olaf samarbeta friktionsfritt med varandra, både i politiskt och operativt hänseende, för att undvika eventuella överlappningar av arbetsuppgifter. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att formerna för samarbetet mellan de tre organen bör utformas och antas så snart som möjligt i enlighet med artiklarna 99–101 i förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet insisterar på att Europeiska åklagarmyndigheten bör ha befogenhet att lösa behörighetskonflikter i fall som är relevanta för utförandet av dess uppgifter.

Intäkter – egna medel

12.  Europaparlamentet är bekymrat över de förluster som härrör från mervärdesskattegapet och från bedrägeri mot gemenskapens mervärdesskattesystem, vilka uppgick till 159,5 miljarder euro 2015.

13.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av de kortsiktiga åtgärder för att motarbeta förluster av mervärdesskatt som anges i kommissionens handlingsplan ”Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU”, vilken offentliggjordes den 7 april 2016. Parlamentet betonar att problem som hör samman med gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier kräver kraftfulla, samordnade och snabba åtgärder. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda förfarandena för att lägga fram sina förslag till ett slutgiltigt mervärdesskattesystem, i enlighet med handlingsplanen, för att undvika förlust av skatteintäkter i EU och i medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet beklagar – trots att det totala antalet bedrägerier och andra oriktigheter avseende traditionella egna medel minskade från 5 514 fall år 2015 till 4 647 under 2016 – att det totala berörda penningvärdet ökade från 445 miljoner euro till 537 miljoner euro under samma period och låg 13 procent över medelvärdet för åren 2012–2016.

15.  Europaparlamentet noterar med stor oro att insmugglingen av tobak till EU har ökat under de senaste åren och enligt uppskattningar innebär årliga förluster på 10 miljarder euro i offentliga intäkter till EU:s och medlemsstaternas budgetar, och är samtidigt en huvudkälla till organiserad brottslighet, inklusive terrorism. Parlamentet anser att medlemsstaterna måste öka sina ansträngningar för att bekämpa denna olagliga verksamhet, t.ex. genom att förbättra förfarandena för samarbete och utbyte av information mellan medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet tar del av resultaten från tolv gemensamma tullinsatser genomförda av Olaf och medlemsstaterna i samarbete med olika myndigheter från tredje länder samt Världstullorganisationen (WCO), vilka framför allt har inneburit beslag av bland annat 11 miljoner cigaretter, 287 000 cigarrer, 250 ton andra tobaksvaror, 8 ton cannabis och 400 kg kokain.

17.  Europaparlamentet konstaterar att tullkontroller i samband med klarering av varor samt bedrägeribekämpningsorgans kontroller var de mest framgångsrika metoderna för att upptäcka bedrägerier på EU-budgetens inkomstsida.

18.  Europaparlamentet uttrycker oro i samband med tullinspektioner och därmed sammanhängande uppbörd av tullavgifter, vilka är egna medel i EU-budgeten, och påminner om att det åligger medlemsstaternas tullmyndigheter att utföra kontroller för att avgöra om importörer följer tulltariff- och importbestämmelserna.

19.  Europaparlamentet beklagar skillnaderna i de tullkontroller som utförs inom EU och de stora belopp som omfattas av bedrägerier mot systemen för uppbörd av egna medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka den gemensamma politiken för tullkontroller genom en verklig harmonisering för att förbättra uppbörden av traditionella egna medel och för att säkerställa EU:s säkerhetsmässiga och ekonomiska intressen, med särskild inriktning på insatser för att bekämpa handeln med olagliga och förfalskade varor.

20.  Europaparlamentet beklagar att kläder och skor som importerats från Kina under perioden 2013–2016 undervärderats vid ankomsten i flera europeiska länder, och i synnerhet Förenade kungariket.

21.  Europaparlamentet påminner om att Olaf har rekommenderat kommissionen att från Förenade kungarikets regering återkräva förlorade intäkter på 1,987 miljarder euro, som normalt skulle ha betalats till unionens budget.

22.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte kan beräkna det sammanlagda beloppet för de återvinningar som uppkom till följd av Olafs rekommendationer för återvinning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att årligen rapportera det belopp av EU:s egna medel som återvunnits efter rekommendationer från Olaf, att införa ett system som gör det möjligt att beräkna det totala beloppet, att meddela vilka belopp som återstår att återvinna och att i Olafs årsrapporter offentliggöra uppgifter om efterlevnad av rekommendationen och om de belopp som faktiskt återvunnits.

23.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör lämna årliga uppgifter om skillnaden mellan de förväntade mervärdesskatteintäkterna och de som faktiskt samlas in.

Utgifter

24.  Europaparlamentet beklagar att oriktigheter som inte är bedrägerier och som ingår i direkta utgifter har ökat med 16 procent jämfört med föregående år, till skillnad mot andra områden i budgeten, där istället en minskning har konstaterats i detta avseende.

25.  Europaparlamentet beklagar att det för fjärde året i rad har konstaterats en ökning av bedrägerier i den direkta förvaltningen, både vad gäller antalet fall (16 fall 2015 jämfört med 49 fall 2016) och värdet (0,78 miljoner euro 2015 och 6,25 miljoner euro 2016). Parlamentet uppmanar kommissionen att före slutet av 2018 lägga fram en särskild plan för att minska bedrägerierna på detta område.

26.  Europaparlamentet konstaterar att antalet rapporterade bedrägerier och andra oriktigheter som rör Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) fortfarande är dubbelt så stort som det var 2012 – även om det har skett en minskning från 3 250 fall 2015 till 2 676 fall 2016 – men vill framhäva att de belopp som avser 2016 endast är 8 procent högre än de för 2012. Parlamentet noterar även att det, trots en minskning med 16 procent mellan 2015 och 2016 av det totala antalet bedrägerier och andra oriktigheter avseende denna fond, går att konstatera en ökning med 17 procent när det gäller bedrägerier. Parlamentet välkomnar dock att de belopp som varit föremål för bedrägerier minskade med mer än 50 procent. Parlamentet konstaterar även att bedrägerier inom Ejflu över de senaste fem åren uppgick till ungefär 0,5 procent av betalningarna.

27.  Europaparlamentet konstaterar att de 8 497 bedrägerier och andra oriktigheter som avser sammanhållningspolitiken och fiskeripolitiken under 2016 innebar en minskning med 22 procent jämfört med 2015, men utgjorde ändå ett 25 procent större antal än genomsnittet för de senaste fem åren. Parlamentet noterar även att de belopp som berörs av oriktigheter var 5 procent lägre än 2015. Parlamentet konstaterar att 0,42 procent av åtagandebemyndigandena för programperioden 2007–2013 var berörda av bedrägerier, och 2,08 procent av andra oriktigheter.

28.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att de belopp som hör samman med oriktigheter som rapporterats som bedrägerier inom sammanhållningspolitiken och fiskepolitiken minskat med nästan 50 procent, från 469 miljoner euro 2015 till 235 miljoner euro 2016.

29.  Europaparlamentet konstaterar med besvikelse att de belopp som hänför sig till oriktigheter knutna till Sammanhållningsfonden under programperioden 2007–2013 fortsätter att öka (från 277 miljoner euro 2015 till 480 miljoner euro 2016), till skillnad från andra fonder (Eruf, ESF och EFF) där trenden går mot stabilisering och i vissa fall mot en minskning.

30.  Europaparlamentet förvånas över att det för nästan en tredjedel av de oriktigheter som rapporterats som bedrägerier inte lämnats någon information om det berörda prioriterade området, eftersom denna brist på information gör det omöjligt att göra en korrekt jämförelse med de föregående åren. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att komma till rätta med denna situation.

31.  Europaparlamentet uttrycker oro över de kontroller som avser finansieringsinstrument som förvaltas av mellanhänder och de avslöjade bristerna hos kontrollerna av stödmottagarnas säten. Parlamentet betonar att utbetalning av direkta och indirekta lån måste villkoras med krav om offentliggörande av landsvisa skatte- och bokföringsuppgifter och om tillhandahållande av upplysningar om verkligt huvudmannaskap avseende de stödmottagare och finansiella mellanhänder som deltar i finansieringsverksamheten.

32.  Europaparlamentet förväntar sig att en förenkling av de administrativa reglerna, vilket efterfrågas i de gemensamma bestämmelserna för perioden 2014–2020, gör det möjligt att minska antalet andra oriktigheter, upptäcka bedrägerifallen och förbättra tillgången till EU-medel för stödmottagarna.

33.  Europaparlamentet noterar den fortsatta nedåtgående trenden i antalet rapporterade oriktigheter avseende föranslutningsstöd, som beror på den stegvisa utfasningen av instrumenten för stöd inför anslutningen. Parlamentet noterar dock att Turkiet fortsätter att vara det land som står för det största antalet oriktigheter (både bedrägerier och andra oriktigheter) och svarar för mer än 50 procent av de rapporterade fallen.

34.  Europaparlamentet ser fram emot resultaten från systemet för tidig upptäckt och uteslutning, vilket används av kommissionen sedan den 1 januari 2016.

35.  Europaparlamentet förespråkar ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller informationsutbyte. Parlamentet framhåller att många medlemsstater inte har särskilda lagar mot organiserad brottslighet, trots att dess inblandning i gränsöverskridande verksamhet och sektorer som påverkar EU:s ekonomiska intressen, t.ex. smuggling och falskmynteri, hela tiden ökar. Parlamentet anser att det är viktigt för medlemsstaterna att använda ändamålsenliga medel för att motarbeta den växande internationaliseringen av bedrägerier och uppmanar kommissionen att införa gemensamma standarder för åtgärder för att bekämpa bedrägerier.

Offentlig upphandling

36.  Europaparlamentet påminner om att offentliga upphandlingar var en av de största felkällorna i föregående programperiod, och konstaterar det fortsatt höga antal oriktigheter som är en följd av att bestämmelserna om offentlig upphandling inte följs. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en databas för oriktigheter som kan utgöra grunden för en meningsfull och heltäckande analys av hur ofta fel i offentlig upphandling sker, hur allvarliga felen är och vilka skälen till dem är. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna uppmanas att utveckla och analysera sina egna databaser över oriktigheter, inklusive sådana som uppstår i samband med offentlig upphandling, och att samarbeta med kommissionen för att lämna sådana uppgifter i ett format och vid en tidpunkt som underlättar kommissionens arbete. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt övervaka och utvärdera införlivandet av direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU om offentlig upphandling i den nationella lagstiftningen.

37.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen och medlemsstaterna att agera helt i överensstämmelse med de bestämmelser som fastställer förhandsvillkoren i sammanhållningspolitiken, särskilt inom offentlig upphandling. Medlemsstaterna uppmanas att intensifiera sina insatser på de områden som lyfts fram i kommissionens årsrapport, särskilt när det gäller offentlig upphandling, finansiell brottslighet, intressekonflikter, korruption, visselblåsare och definitionen av bedrägerier.

Kartlagda problem och nödvändiga åtgärder

Bättre kontroller

38.  Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna vidtar kraftfulla åtgärder mot bedrägerierna. De oriktigheter som inte är bedrägerier måste åtgärdas med administrativa medel, särskilt med transparentare och enklare villkor.

39.  Europaparlamentet framhäver att ett system för informationsutbyte skulle göra det möjligt att dubbelkontrollera redovisningsuppgifter beträffande transaktioner mellan två eller flera medlemsstater, så att man kan förhindra gränsöverskridande bedrägerier när det gäller struktur- och investeringsfonderna, och således säkerställa en övergripande och fullständig strategi för skyddet av medlemsstaternas ekonomiska intressen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ömsesidigt administrativt bistånd på de områden inom europeisk finansiering där det inte finns någon förskrift om detta.

40.  Europaparlamentet stöder Herkules III-programmet, som är ett bra exempel på strategin för maximalt utnyttjande av varje euro. Parlamentet betonar betydelsen av detta program och dess bidrag till att stärka tullmyndigheternas förmåga att kontrollera gränsöverskridande brottslighet och förhindra att förfalskade och smugglade varor når medlemsstaterna.

41.  Europaparlamentet välkomnar den oberoende halvtidsutvärderingen av programmet Herkules III, som lades fram för Europaparlamentet och rådet den 11 januari 2018.

42.  Europaparlamentet är oroat över ökningen av bedrägerier med koppling till mervärdesskatt, särskilt så kallade karusellbedrägerier. Parlamentet noterar kommissionens förslag till rådets direktiv, som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att under vissa strikta villkor tillämpa ett allmänt förfarande för omvänd betalningsskyldighet. Parlamentet noterar kommissionens förslag om ett paket med förenklade momsregler och en minskning av efterlevnadskostnaderna för små och medelstora företag för att skapa en miljö som gynnar små och medelstora företags tillväxt och som främjar gränsöverskridande handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en övergripande, långsiktig och EU-omfattande lösning på problemet med mervärdesskattebedrägerier. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att delta i alla Eurofiscs verksamhetsområden för att förenkla informationsutbytet och samordna insatserna i syfte att bidra till kampen mot bedrägerier, som skadar både EU:s och medlemsstaternas budgetar.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig offentlig rapport om användningen av EU:s medel och om Europeiska investeringsbankens (EIB:s) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utvecklings (EBRD:s) penningöverföringar till offshorestrukturer, inbegripet antal och typ av projekt som stoppats, förklaringar till varför projekten stoppats och vilka uppföljande åtgärder som vidtagits för att säkerställa att inga EU-medel vare sig direkt eller indirekt bidrar till att skada EU:s ekonomiska intressen.

44.  Europaparlamentet påpekar att fullständig öppenhet vid redovisningen av utgifter är viktigt, särskilt när det gäller infrastrukturarbeten som finansieras direkt via EU-medel eller EU:s finansieringsinstrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att unionsmedborgarna har fullständig tillgång till information om samfinansierade projekt.

Förebyggande

45.  Europaparlamentet anser att förebyggande arbete är mycket viktigt för att minska omfattningen av bedrägerier i samband med utnyttjandet av EU-medel.

46.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och Olafs förebyggande åtgärder och uppmanar till en förstärkning av genomförandet av systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) och informationssystemet för bedrägeribekämpning (AFIS) och till slutförande av de nationella bedrägeribekämpningsstrategierna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta förenklingen av budgetförordningen och alla andra administrativa bestämmelser. Parlamentet ber kommissionen att mycket noga utvärdera tydligheten och mervärdet hos finansieringsinstruktionerna för medlemsstaternas operativa program.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ram för digitaliseringen av alla processer i genomförandet av EU:s politik (uppmaningar att lämna förslag, tillämpning, utvärdering, genomförande, betalningar), som ska tillämpas av alla medlemsstater.

49.  Europaparlamentet anser att öppenhet är ett viktigt verktyg i kampen mot bedrägerier och uppmanar kommissionen att utarbeta en ram som kan användas av medlemsstaterna för att offentliggöra alla steg i genomförandet av projekt som finansieras med EU-medel, även betalningar.

Visselblåsare

50.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som visselblåsare spelar för förebyggande, upptäckt och rapportering av bedrägerier, och behovet av att skydda dem. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att visselblåsare garanteras en minimiskyddsnivå i unionen.

51.  Europaparlamentet påminner om sina resolutioner av den 14 februari 2017(9) och den 24 oktober 2017 om skydd för visselblåsare och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att skyndsamt genomföra rekommendationerna i dem.

52.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att snarast lägga fram ett övergripande lagstiftningsförslag om skydd av visselblåsare, i syfte att framför allt effektivt förebygga och bekämpa bedrägerier som skadar unionens ekonomiska intressen.

53.  Europaparlamentet noterar det öppna offentliga samråd som kommissionen anordnade mellan mars och maj 2017 för att samla in synpunkter på frågan om skydd för visselblåsare på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet väntar på kommissionens planerade initiativ för att stärka skyddet för visselblåsare i EU under de kommande månaderna. Parlamentet påminner om sin resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda informationskällornas konfidentialitet, i syfte att förhindra diskriminerande åtgärder och hot.

Korruptionsbekämpning

55.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte längre anser det vara nödvändigt att offentliggöra rapporten om EU:s insatser mot korruption, vilket har gjort det svårare att bedöma korruptionens omfattning. Parlamentet erinrar om sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande(10), i vilken man konstaterade att kommissionens övervakning av korruptionsbekämpningen kommer att ske inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser att korruptionsbekämpningen riskerar att överskuggas av andra ekonomiska och finansiella frågor i denna process och uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel, genom att återuppta offentliggörandet av rapporten och åta sig att bedriva en mycket mer trovärdig och omfattande strategi för korruptionsbekämpning. Parlamentet påpekar att kampen mot korruption är en fråga som rör det polisiära och straffrättsliga samarbetet, ett politikområde där Europaparlamentet är medlagstiftare och har fullständiga kontrollbefogenheter.

56.  Europaparlamentet understryker att korruption är en enorm utmaning för EU och medlemsstaterna, och utan effektiva motåtgärder undergräver korruptionen de ekonomiska resultaten, rättsstatligheten och trovärdigheten hos de demokratiska institutionerna och förtroendet för dessa institutioner inom unionen. Parlamentet påminner om att det i sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(11) särskilt uppmanade kommissionen att införa en årsrapport om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (europeisk DRG-rapport) med landsspecifika rekommendationer, bland annat med specifik inriktning på korruption.

57.  Europaparlamentet beklagar att det nya direktivet om offentlig upphandling hittills inte har lett till någon märkbar förbättring när det gäller detektering av korruptionsnivån i EU, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla ändamålsenliga instrument för att öka insynen i förfarandena för upphandling och underentreprenad.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra EU:s penningtvättsdirektiv till fullo, med införandet av ett offentligt register över verkligt huvudmannaskap i företag och truster.

59.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utveckla ett system med strikta indikatorer och enhetliga kriterier som är enkla att tillämpa och som baseras på kraven i Stockholmsprogrammet, för att mäta korruptionsnivån i medlemsstaterna och utvärdera deras antikorruptionspolitik. Kommissionen uppmanas att utveckla ett korruptionsindex för att kategorisera medlemsstaterna. Parlamentet anser att ett korruptionsindex skulle kunna ge en tillförlitlig grund utifrån vilken kommissionen kan fastställa sin landsspecifika kontrollmekanism vid kontroll av användningen av EU:s medel.

60.  Europaparlamentet upprepar att förebyggande arbete bl.a. bör innebära fortlöpande utbildning och stöd till personal som ansvarar för förvaltning och kontroll av medlen inom de behöriga myndigheterna, liksom utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna. Parlamentet pekar på den avgörande roll som lokala och regionala myndigheter och intressenter har för att bekämpa bedrägerier.

61.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen inte har tillgång till den information som utbyts mellan medlemsstaterna för att förbygga och bekämpa gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag, vanligen kallade karusellbedrägerier. Parlamentet anser att kommissionen bör ha tillgång till Eurofisc, för att bättre kunna kontrollera, utvärdera och förbättra utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna. Samtliga medlemsstater uppmanas att delta i alla Eurofiscs verksamhetsområden för att underlätta och påskynda informationsutbytet mellan rättsliga och brottsbekämpande myndigheter, såsom Europol och Olaf, i enlighet med revisionsrättens rekommendationer. Medlemsstaterna och rådet uppmanas att ge kommissionen tillgång till dessa uppgifter i syfte att främja samarbete, förbättra uppgifternas tillförlitlighet och bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

Undersökande journalistik

62.  Europaparlamentet anser att den undersökande journalistiken spelar en nyckelroll för att förbättra den nödvändiga graden av transparens i EU och medlemsstaterna, och måste uppmuntras och stödjas genom rättsliga medel både i medlemsstaterna och på EU-nivå.

Tobak

63.  Europaparlamentet påminner om kommissionens beslut att inte förnya avtalet med Philip Morris International (PMI-avtalet), som löpte ut den 9 juli 2016. Parlamentet påminner om att det uppmanade kommissionen den 9 mars 2016(12) att inte förnya, förlänga eller omförhandla PMI-avtalet efter den dag då giltighetstiden löper ut. Parlamentet anser att de tre andra avtalen (British American Tobacco (BAT), Japan Tobacco International (JTI) och Imperial Tobacco Limited (ITL)) bör avslutas med verkan från och med den 20 maj 2019. Parlamentet uppmanar kommissionen att före 2018 års utgång lägga fram en rapport om genomförbarheten av ett avslutande av de tre återstående avtalen.

64.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs på EU-nivå för att identifiera och spåra PMI-tobaksvaror, och att inleda rättsliga åtgärder i samband med alla beslag av olagliga varor från denna tillverkare tills alla bestämmelserna i direktivet om tobaksvaror är fullt tillämpliga, för att undvika alla luckor i lagstiftningen mellan den dag då PMI-avtalet löper ut och ikraftträdandet av direktivet om tobaksvaror och protokollet till ramkonventionen om tobakskontroll.

65.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd för en snabb ratificering av WHO:s protokoll för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, då detta protokoll är det första multilaterala rättsliga instrumentet som på ett uttömmande sätt behandlar det globala problemet med tobakssmuggling.

66.  Europaparlamentet påminner om att 32 parter hittills har ratificerat WHO:s protokoll för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, varav endast åtta medlemsstater samt unionen som helhet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de tio medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Grekland, Nederländerna, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket) och Norge, som har undertecknat men ännu inte ratificerat protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, att ratificera det.

67.  Europaparlamentet ser fram emot att snart motta kommissionens slutrapport som har aviserats för 2018 till följd av 2013 års meddelande från kommissionen ”Upptrappning av kampen mot cigarettsmuggling och andra former av olaglig handel med tobaksprodukter – en omfattande EU-strategi” (COM(2013)0324).

68.  Europaparlamentet välkomnar att EU:s laboratorium med ansvar för tobakskontroll vid gemensamma forskningscentrumet i Geel (Belgien), sedan det togs i drift i april 2016, kan bestämma den kemiska profilen och de olika särdragen hos beslagtagen tobak, vilket gör det möjligt att bedöma dess äkthet.

Utredningar och Olafs roll

69.  Europaparlamentet noterar att Olafs rättsliga rekommendationer hittills bara har genomförts i medlemsstaterna i begränsad utsträckning. Parlamentet anser att denna situation inte kan tolereras och uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullständigt genomförande av Olafs rekommendationer i medlemsstaterna.

70.  Europaparlamentet beklagar att åtalsgraden trots Olafs åtskilliga rekommendationer och utredningar endast ligger på 30 procent i medlemsstaterna och att de rättsliga myndigheterna i vissa medlemsstater inte ser Olafs rekommendationer om felaktig användning av EU:s pengar som en prioritering, samt att till och med Olaf inte på lämpligt sätt följer sina rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa regler om uppföljningen av Olafs rekommendationer.

71.  Europaparlamentet beklagar djupt att omkring 50 procent av Olafs ärenden avvisas av de nationella rättsliga myndigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och Olaf att fastställa villkor för tillåtlighet av bevismaterial som läggs fram av Olaf. Parlamentet uppmanar Olaf att förbättra kvaliteten på sina slutrapporter i syfte att öka nyttan av dem för de nationella myndigheterna.

72.  Europaparlamentet uppmanar Olaf att tillämpa ett mer realistiskt förhållningssätt till sina rekommendationer om återvinning och även att rapportera de belopp som faktiskt återvunnits.

73.  Europaparlamentet påminner om att Olaf-förordningen ger en viktig roll till generaldirektören i förfaranden för klagomål om utredningar. Parlamentet påminner om att generaldirektörens direkta medverkan i Olafs utredningar undergräver dennes roll och därmed förordningen.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 skapa en lämplig balans mellan Europeiska åklagarmyndighetens och Olafs befogenheter, stärka förfarandegarantierna, förtydliga och stärka Olafs utredningsbefogenheter, inrätta en viss nivå av insyn i Olafs rekommendationer och rapporter samt klargöra bestämmelserna om samarbete och tillgång till uppgifter mellan Olaf och dess övervakningskommitté.

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Olafs övervakningskommitté.

(1) EUT C 322, 28.9.2017, s. 1.
(2) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.
(3) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.
(4) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(5) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.
(6) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 september 2015, Taricco m.fl., C-105/14, ECLI:EU:C:2015:555.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0022.
(8) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0491.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.
(12) Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2016 om tobaksavtalet (PMI-avtalet) (EUT C 50, 9.2.2018, s. 35).


Genetiskt modifierade sockerbetan H7-1
PDF 286kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D055630–01 – 2018/2651(RSP))
P8_TA(2018)0197B8-0220/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D055630-01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3,

–  med beaktande av omröstningen den 19 mars 2018 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet den 26 oktober 2017 och som offentliggjordes den 16 november 2017(3),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085 – COD(2017)0035),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har framfört invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 12 november 2004 lämnade KWS SAAT AG och Monsanto Europe SA in en ansökan till de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som har framställts av sockerbetan H7-1 (nedan kallad den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1).

B.  Genom kommissionens beslut 2007/692/EG(5) godkändes utsläppandet på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som har framställts av den genetiskt modifierad sockerbetan H7-1. Före kommissionens beslut antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 5 december 2006 ett positivt yttrande, i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003, som offentliggjordes den 14 december 2006(6) (nedan kallat Efsa 2006).

C.  Den 20 oktober 2016 lämnade KWS SAAT och Monsanto Europe S.A./N.V. gemensamt in en ansökan om förlängning av det godkännande som getts i enlighet med beslut 2007/692/EG.

D.  Den 26 oktober 2017 antog Efsa ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003, som offentliggjordes den 16 november 2017(7) (nedan kallat Efsa 2017).

E.  Ansökan om förlängning av godkännandet avser livsmedel och foder som har framställts av eller som innehåller ingredienser som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 för import och bearbetning(8). Exempel på sådana produkter är socker, sirap, torkad betmassa och melass, som alla härrör från roten av sockerbetor. Betmassa och melass används i bland annat djurfoder(9).

F.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av beslutet.

G.  Många kritiska synpunkter inkom från medlemsstaterna under den tre månader långa samrådsperioden för både Efsa 2006(10) och Efsa 2017(11). Medlemsstaterna kritiserade bland annat att det inte hade gjorts några tester med delar av rötter som ofta blandas med melass och utfodras som pellets, att den tre veckor långa undersökningen av foderprestanda med får inte kan anses vara representativ eftersom det inte är klart huruvida toxikologiskt relevanta parametrar bedömdes, att inga vetenskapliga belägg har lagts fram som stöder påståendet att ”människors exponering för proteinet kommer att vara försumbar”, att inga experiment har gjorts med själva den genetiskt modifierade organismen angående allergiframkallande egenskaper, att studier som har genomförts med ett isolerat protein inte ger övertygande bevis för oskadlighet och att analysen av sammansättningen saknar de uppgifter om fosfor och magnesium som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling rekommenderar.

H.  Den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 uttrycker CP4 EPSPS-protein, som ger tolerans för herbiciden glyfosat. Till följd av detta måste man utgå från att den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 kommer att exponeras för högre och även upprepade doser av glyfosat, som inte bara kommer att leda till högre resthalter i skörden utan även kan påverka växtens sammansättning och odlingstekniska egenskaper.

I.  Glyfosat sprejas vanligtvis på växtens blad, men det kan ackumuleras i rötterna till följd av translokation genom växten eller absorption via jorden. Absorption av glyfosat genom rötter har visats i flera arter av grödor, inklusive i sockerbetor. Denna exponeringsväg är betydelsefull eftersom rötterna fångar upp den största delen glyfosat vid avrinning från åkrar(12).

J.  Information om resthalter av bekämpningsmedel och deras metaboliter samt om deras fördelning inom hela växten är avgörande för en grundlig riskbedömning av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter. Enligt Efsas GMO-panel hör inte resthalter av glyfosat till dess ansvarsområde. Resthalter av glyfosat i den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 och eventuella förändringar av dess sammansättning och odlingstekniska egenskaper som ett resultat av exponering för glyfosat har inte bedömts av Efsa.

K.  Enligt Efsas panel för bekämpningsmedel går det i allmänhet inte att dra några slutsatser om säkerheten i fråga om restprodukter efter besprutning av genetiskt modifierade grödor med glyfosatberedningar(13). Tillsatsämnen och blandningar av dem som används i kommersiella beredningar för glyfosatbesprutning kan vara giftigare än det verksamma ämnet ensamt(14). EU har redan avlägsnat ett tillsatsämne som är känt som POE-talgamin från marknaden på grund av frågetecken kring dess toxicitet. Problematiska tillsatsämnen och blandningar kan emellertid fortfarande vara tillåtna i länder där den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 odlas (USA, Kanada och Japan).

L.  Frågetecknen kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa fastställde i november 2015 att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) fastställde i mars 2017 att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot klassificerade WHO:s internationella center för cancerforskning 2015 glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Parlamentet har tillsatt ett särskilt utskott för unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel, som ska hjälpa till att fastställa huruvida Efsa och Echa följde relevanta internationella vetenskapliga standarder, och huruvida industrin utövade otillbörligt inflytande över unionsorganens slutsatser om huruvida glyfosat är cancerframkallande.

M.  Kommissionen har hittills inte ålagt medlemsstaterna att bedöma resthalter av glyfosat i sockerbetor för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs som en del av det samordnade fleråriga kontrollprogrammet för 2018, 2019 och 2020, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/660(15). Medlemsstaterna kommer inte heller att bedöma resthalterna av glyfosat på sockerbetor för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/555(16). Det är därför inte känt huruvida resthalterna av glyfosat på importerade genetiskt modifierade sockerbetor av typen H7-1 följer EU:s gränsvärden för bekämpningsmedelsrester.

N.  Efsa har kommit fram till att alla utom ett av de representativa användningsområdena för glyfosat på konventionella grödor (dvs. icke genetiskt modifierade grödor) utgör en risk för vilda landlevande ryggradsdjur som inte är målarter, och har även konstaterat en hög risk på lång sikt för däggdjur för vissa av de huvudsakliga användningsområdena för konventionella grödor(17). Echa har klassificerat glyfosat som giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter. De negativa effekterna av användningen av glyfosat på den biologiska mångfalden och miljön är väldokumenterade. En amerikansk studie från 2017 till exempel visar en negativ korrelation mellan användningen av glyfosat och den genomsnittliga förekomsten av fullvuxna monarkfjärilar, särskilt i områden med koncentrerat jordbruk(18).

O.  Ett förnyat godkännande av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 för utsläppande på marknaden kommer att leda till att odlingen av den i tredjeländer fortsätter att efterfrågas. Liksom nämns ovan används högre och upprepade doser av herbicider på herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter (jämfört med icke genetiskt modifierade växter), eftersom de har utformats specifikt för det ändamålet.

P.  EU är part i FN:s konvention om biologisk mångfald, enligt vilken parterna måste tillse att verksamheter inom deras jurisdiktion eller kontroll inte förorsakar skada på andra länders miljö eller på områden utanför nationell jurisdiktion(19). Beslutet om huruvida godkännandet av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 ska förlängas eller ej hör till EU:s jurisdiktion.

Q.  Utvecklingen av genetiskt modifierade grödor med tolerans för flera selektiva herbicider beror främst på den snabba utvecklingen av glyfosatresistenta ogräs i länder som har varit starkt beroende av genetiskt modifierade grödor. År 2015 fanns det minst 29 glyfosatresistenta ogräsarter runtom i världen(20).

R.  Den 19 mars 2018 röstade den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, för att inte avge något yttrande.

S.  Kommissionen har vid flera tillfällen djupt beklagat att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft varit tvungen att anta beslut om godkännande utan stöd av den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, vilket egentligen är ett undantag för förfarandet i allmänhet. Ordförande Jean-Claude Juncker har också beklagat denna praxis och kallat den odemokratisk(21).

T.  Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet, vid första behandlingen(22), lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003, och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

U.  Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter hur lämplig en genomförandeakt är, särskilt när akten behandlar känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljöskydd.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet med förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(23), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphäva alla genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att godkännandeförfarandet har reviderats så att bristerna åtgärdas i det nuvarande förfarandet, som har visat sig vara olämpligt.

5.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om biologisk mångfald genom att avbryta all import av genetiskt modifierade växter med tolerans för glyfosat.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter utan en fullständig bedömning av resthalterna från besprutning med kompletterande herbicider och deras kommersiella sammansättningar såsom de används i odlingsländerna.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i riskbedömningen av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter fullständigt ta med bedömningen av riskerna med användningen av kompletterande herbicider samt deras resthalter, oavsett om den genetiskt modifierade växten är avsedd att odlas inom unionen eller att importeras i form av livsmedel och foder.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att gå vidare med behandlingen av kommissionens förslag om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 för att bland annat se till att kommissionen drar tillbaka sitt förslag i de fall då ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa inte avger något yttrande om godkännande av genetiskt modifierade organismer, oavsett om det avser odling eller livsmedel och foder. Parlamentet uppmanar rådet att skyndsamt driva på sitt arbete med kommissionens förslag.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5065
(4)–––––––––––––––––––––– – Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110).Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (EUT C 399, 24.11.2017, s. 71).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 19).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 17).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (EUT C 35, 31.1.2018, s. 15).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (EUT C 86, 6.3.2018, s. 108).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4). (EUT C 86, 6.3.2018, s. 111).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0388).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0389).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (Antagna texter, P8_TA(2016)0386).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (Antagna texter, P8_TA(2016)0387).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (Antagna texter, P8_TA(2016)0390).Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0123).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DAS-40278–9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0215).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2017)0214).Resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0341).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0377).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-44406-6, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0378).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 (DAS-Ø15Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0396).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan 305423 × 40-3-2 (DP-3Ø5423-1 × MON-Ø4Ø32-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0397).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad raps av typ MON 88302 × Ms8 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8 × ACS-BNØØ3-6), MON 88302 x Ms8 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8) och MON 88302 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACS-BNØØ3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0398).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122 (DAS-59122-7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0051).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × NK603 (MON-87427-7 × MON-89Ø34-3 × MON-ØØ6Ø3-6) och genetiskt modifierad majs som kombinerar två av transformationshändelserna MON 87427, MON 89034 och NK603, och om upphävande av beslut 2010/420/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0052).
(5) Kommissionens beslut 2007/692/EG av den 24 oktober 2007 om godkännande för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 69).
(6) http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/431
(7) http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5065
(8) EFSA 2017, s. 3: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5065
(9) EFSA 2006, s. 1 och s. 7: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/431
(10) Bilaga G – medlemsstaternas kommentarer: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2004-164
(11) Bilaga E – medlemsstaternas kommentarer: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2017-00026
(12) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5606642/
(13) Efsas slutsatser om sakkunnigbedömningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat. EFSA Journal, vol. 13(2015):11: artikelnr 4302: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2015.4302/epdf
(14) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3955666
(15) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/660 av den 6 april 2017 om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2018, 2019 och 2020 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 94, 7.4.2017, s. 12).
(16) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/555 av den 9 april 2018 om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2019, 2020 och 2021 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 92, 10.4.2018, s. 6).
(17) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2015.4302
(18) https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/ecog.02719
(19) FN:s konvention om biologisk mångfald, artikel 3: https://www.cbd.int/convention/articles/default.shtml?a=cbd-03
(20) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5606642/
(21) Exempelvis i öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och i talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).
(22) EUT C 355, 20.10.2017, s. 165.
(23) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.


Årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet 2016
PDF 414kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet 2016 (2017/2190(ΙΝΙ))
P8_TA(2018)0198A8-0139/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) verksamhetsberättelse för 2016,

–  med beaktande av EIB:s resultatrapport och statistiska rapport för 2016,

–  med beaktande av 2016 års hållbarhetsrapport, 2016 års rapport om bedömningen av de tre pelarna med avseende på EIB:s verksamhet i EU och 2016 års rapport om EIB:s resultat utanför EU,

–  med beaktande av revisionskommitténs årsrapporter för 2016,

–  med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsrapport avseende bedrägeribekämpning för 2016,

–  med beaktande av rapporten om genomförandet av EIB:s transparenspolicy 2016 och rapporten om verksamhetsstyrningen 2016,

–  med beaktande av verksamhetsrapporten för 2016 om EIB:s avdelning för kontroll av regelefterlevnad (Office of the Chief Compliance Officer),

–  med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsplaner för 2015–2017 och 2016–2018,

–  med beaktande av artiklarna 3 och 9 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 15, 126, 174, 175, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och protokoll nr 5 om EIB:s stadga och protokoll nr 28 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska investeringsbankens arbetsordning,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 11 mars 2014 om Europeiska investeringsbanken – Årsrapport för 2012(1), av den 30 april 2015 om Europeiska investeringsbanken – Årsrapport för 2013(2), av den 28 april 2016 om Europeiska investeringsbanken (EIB) – Årsrapport 2014(3), och av den 27 april 2017 om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2015– Årsrapport för 2015(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011(5) om EIB:s externa mandat 2007–2013 och Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid finansieringstransaktioner till stöd för investeringsprojekt utanför unionen(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 om en investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2015 Samfällt arbeta för jobb och tillväxt: de nationella utvecklingsbankernas roll som stöd för investeringsplanen för Europa (COM(2015)0361),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Europa investerar igen - Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359),

–  med beaktande av kommissionens meddelande och de medföljande arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar av den 14 september 2016 om förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (COM(2016)0597), (SWD(2016)0297) och (SWD(2016)0298),

–  med beaktande av EIB:s rapport Evaluation of the functioning of the European Fund for Strategic Investments (EFSI) från september 2016,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 2/2016 över förslaget till förordning om förlängning och utvidgning av Efsi,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2016 Att genomföra EU:s budget med hjälp av finansieringsinstrument – lärdomar av programperioden 2007–2013,

–  med beaktande av Ernst & Youngs ad hoc-revision av den 8 november 2016 av tillämpningen av förordning (EU) 2015/1017 (Efsi-förordningen),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 16 juni 2017 om förvaltningen av garantifonden för den europeiska fonden för strategiska investeringar under 2016 (COM(2017)0326) och (SWD(2017)0235),

–  med beaktande av trepartsavtalet från september 2016 mellan Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken,

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 juli 2016 från Europeiska ombudsmannen till Europeiska investeringsbankens ordförande,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0139/2018), och av följande skäl:

A.  EIB är EU:s bank enligt definitionen i artiklarna 308 och 309 i EUF-fördraget. EIB är den största multilaterala banken och den största offentliga långivaren i världen som verkar på de internationella kapitalmarknaderna.

B.  EIB ska enligt fördraget bidra till integration, ekonomisk och social sammanhållning och regional utveckling i EU genom särskilt utformade investeringsinstrument, såsom lån, eget kapital, garantier, riskdelningsinstrument och rådgivningstjänster.

C.  Hållbarhetsutmaningarna ökar, i synnerhet inom ramen för Agenda 2030 för hållbar utveckling, som måste leda till ett antal resultat från EIB-s sida.

D.  EIB spelar en nyckelroll för genomförandet av ett allt större antal finansieringsinstrument som fungerar som hävstång för EU:s budgetmedel.

E.  Investeringar i innovation och kompetens är avgörande för att utveckla Europas kunskapsekonomi och uppnå Europa 2020-målen.

F.  Enligt artikel 309 i EUF-fördraget är EIB:s huvudsakliga uppgift att bidra till en balanserad och stadig utveckling av den inre marknaden genom att finansiera projekt för mindre utvecklade regioner och projekt som inte helt kan finansieras av de enskilda medlemsstaterna.

G.  Modern, hållbar infrastruktur spelar en avgörande roll i bekämpningen av klimatförändringarna och i sammanlänkningen av de inre marknaderna och de europeiska ekonomierna. Alla relaterade investeringar som tillhandahålls av EIB bör säkerställa att EU har den hållbara, effektiva, miljövänliga och välintegrerade infrastruktur som unionen behöver för att skapa ett smart Europa och stödja verkligt hållbar och inkluderande långsiktig tillväxt.

H.  EIB är en referensbank som strävar efter att främja tillväxten inom nyetablerade företag och innovativa företag.

I.  EIB:s utlåning för klimatåtgärder bör stödja övergången till en koldioxidfri, miljövänlig, klimattålig ekonomi, närmare bestämt projekt som främjar ett effektivt utnyttjande av naturresurser, förnybar energi och energieffektivitet.

J.  Investeringsplanen för Europa har tre pelare: att mobilisera finansiering för investeringar, säkerställa att investeringar når den reala ekonomin och förbättra investeringsklimatet i unionen.

K.  EIB:s investeringar bör inte enbart vara bankdugliga verksamheter, utan även uppfylla hållbarhetskriterier och styrningsstandarder, i överensstämmelse med det i fördraget fastställda kravet på en verksamhet som drivs i unionens intresse utan vinstsyfte.

L.  Den transparenspolicy som utarbetats inom EIB utmanas av den dubbla karaktär det innebär att vara ett offentligt organ – EU:s bank – och en affärsbank som förvaltar och innehar information om EIB:s kunder.

M.  EIB bör upprätthålla sitt kreditbetyg på AAA, som är en grundläggande tillgång för dess affärsmodell som består i att anskaffa medel och låna ut till attraktiva räntor, liksom att ha sunda tillgångsportföljer.

N.  Samtidigt som EIB – till sin natur – ibland måste engagera sig med privata vinstdrivande företag, är dess primära roll att tjäna medborgarnas intressen i EU framför intressena hos privata företag eller bolag.

Främjande av finansiellt hållbar verksamhet för solida långsiktiga effekter av EIB:s investeringar

1.  Europaparlamentet noterar EIB-gruppens totala finansiering på 83,8 miljarder EUR för 2016, och att 280 miljarder EUR i sammanlagda investeringar mobiliserats det året.

2.  Europaparlamentet noterar uppsättningen av årsrapporter för 2016 från EIB där de olika investeringsverksamheterna och deras förväntade effekter presenteras. Parlamentet upprepar sin begäran att EIB ska lägga fram en mer omfattande, detaljerad och harmoniserad årlig verksamhetsrapport, och avsevärt förbättra presentationen av uppgifterna genom att inkludera detaljerade och tillförlitliga uppdelningar av godkända och undertecknade investeringar för vilka utbetalningar gjorts under det aktuella året, samt utnyttjade finansieringskällor (egna medel, Efsi, EU:s centralt förvaltade program m.m.), liksom sådana uppgifter avseende mottagarna (medlemsstater, offentlig eller privat sektor, mellanhänder eller direkta mottagare), sektorer som erhållit stöd och resultaten av efterhandsutvärderingarna.

3.  Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta vidta åtgärder i den riktningen genom att ge beslutsfattare fullständig och uttömmande information om de konkreta och uppnådda ekonomiska, sociala och miljörelaterade effekterna, om mervärdet och om resultatet av dess verksamheter i medlemsstaterna och utanför EU, i form av rapporter enligt 3PA (bedömningssystemet med tre pelare) och ReM (ramen för mätning av resultat). Parlamentet betonar vikten av att för varje projekt utföra en oberoende förhands- och efterhandsutvärdering. Parlamentet uppmanar EIB att ge utförliga exempel på gränsöverskridande mervärde i sin rapportering om investeringars effekter samt nyckelindikatorer på framgångar inom och mellan sektorer. EIB uppmanas att översända resultaten av efterhandsbedömningarna till Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentet erinrar om att de verksamheter som får stöd av EIB måste vara förenliga med EIB:s huvudsakliga uppgift enligt EUF-fördraget, med principerna inom EU:s politiska mål, vilka i huvuddrag anges i Europa 2020-strategin, och med COP21‑avtalet. Parlamentet understryker därför att EIB:s uppdrag är att blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin, i syfte att stimulera kvalitetsarbetstillfällen och stödja smart och hållbar tillväxt för alla i EU, liksom den större sammanhållning som krävs för att vända den ökande ojämlikheten inom och mellan medlemsstaterna. Parlamentet hoppas därför att ett allt närmare samarbete mellan EIB, kommissionen och medlemsstaterna ska kunna uppnås, i syfte att förbättra planeringen och fastställandet av mål som leder till en omprioritering av finansieringsmålen.

5.  Europaparlamentet understryker att investeringar i små och medelstora företag, nystartade företag, forskning, innovation, den digitala ekonomin och energieffektivitet, på grund av dessa områdens påverkan på och betydelse för både den lokala och den nationella ekonomin, är det mest avgörande för att driva på den ekonomiska återhämtningen i EU och främja skapandet av kvalitetsarbetstillfällen.

6.  Europaparlamentet påpekar det återkommande behovet för EIB att bidra till att minska det ihållande investeringsgapet på grundval av sunda ekonomiska kriterier. Parlamentet betonar att man i bedömningen av finansierade projekt även bör beakta sociala, ekonomiska och miljörelaterade yttre faktorer (såväl positiva som negativa), i synnerhet med avseende på de effekter dessa har på lokalsamhällena, i syfte att förstå huruvida ett verkligt mervärde kommer EU:s medborgare till godo.

7.  Europaparlamentet anser att godkännanden av investeringsprojekt bör baseras på en sund, oberoende analys som bedömer den finansiella hållbarheten, och de risker som är förknippade med projekten, i syfte att undvika en risk för socialisering av förluster och privatisering av vinster när offentliga medel används. Parlamentet betonar att tillhandahållandet av offentliga bidrag endast bör planeras för genomförande av uppdrag av allmänt intresse och där marknaden inte har möjlighet att generera de resultat som behövs på den offentliga politikens område.

8.  Europaparlamentet upprepar sin oro med avseende på fastställandet av en balanserad strategi med en dynamisk, rättvis och transparent geografisk fördelning av projekt och investeringar mellan medlemsstaterna, samtidigt som man beaktar den särskilda tonvikten på de mindre utvecklade länderna och regionerna. Parlamentet konstaterar att 70 % av EIB:s totala utlåning för 2016 (46,8 miljarder EUR) är koncentrerad till några få länder med de mest utvecklade finansmarknaderna, vilket visar att inte alla medlemsstater eller regioner har möjlighet att komma ikapp och i samma utsträckning dra nytta av investeringsmöjligheterna.

9.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för EIB:s fyra mål för den offentliga politiken och för de två övergripande målsättningarna som omfattar dessa mål, närmare bestämt ekonomisk och social sammanhållning samt klimatåtgärder, som omfattar flera frågor, från att hantera regionala obalanser och hjälpa svagare regioner att bli mer attraktiva till att utveckla en gynnsam miljö som främjar hållbar tillväxt för alla. Parlamentet upprepar emellertid sin uppmaning till EIB om att återinföra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen som ett primärt offentligt politiskt mål.

10.  Europaparlamentet uppmanar EIB att, när det gäller storskaliga infrastrukturprojekt, beakta alla risker som sannolikt kommer att påverka miljön, och att som en prioritering finansiera dem som har uppvisat ett verkligt mervärde för miljön, ekonomin eller lokalbefolkningen. Parlamentet betonar vikten av strikt övervakning av möjliga risker för korruption och bedrägeri, och uppmanar EIB att frysa alla lån till projekt när en officiell utredning som görs av Olaf eller på nationell nivå så kräver.

11.  Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater saknar kapacitet för att genomföra finansiella instrument, utnyttja offentlig-privata partnerskap och uppnå synergieffekter mellan olika typer av finansiering, vilket inverkar negativt på investeringsframstegen totalt.

12.  Europaparlamentet understryker behovet av att optimera utnyttjandet av EU:s medel och bidrag, utöver EIB:s strategi för tillhandahållande av tekniskt bistånd och finansiell rådgivning till medlemsstaterna på ett lättillgängligt sätt, baserat på en kombination av utlåning (projektlån, mellanliggande lån, mikrofinansiering, riskkapital och kapitalinvesteringar och investeringsfonder), blandfinansiering (direktfinansiering med stöd av ytterligare investeringskällor, t.ex. garantier, projektobligationer) och rådgivning (finansiell och teknisk expertis). Parlamentet uppmanar därför EIB att, i samarbete med kommissionen, tillhandahålla mer tekniskt bistånd på områdena rådgivnings- och analystjänster, projektledning och kapacitetsuppbyggnad för de medlemsstater som får en låg andel EIB-finansiering. Parlamentet erinrar om att finansiella instrument, t.ex. projektobligationer, bör bedömas seriöst med avseende på deras finansiella, sociala och miljörelaterade inverkan, i syfte att förhindra att hela riskbördan läggs på allmänheten.

13.  Europaparlamentet erkänner att det kan finnas skillnader mellan en bankbedömning av projektens genomförbarhet och en traditionell sektorsbedömning som används för strukturfonderna. Parlamentet anser vidare att insatsernas effektivitet bör bedömas på grundval av de finansiella instrumentens potential och hållbarhet, samtidigt som man beaktar de kvantifierbara resultat som skulle kunna uppnås.

14.  Europaparlamentet uppmanar EIB att vara uppmärksam på kostnadseffektiviteten vid driften av den löpande verksamheten genom att noggrant övervaka och rapportera administrativa kostnader och avgifter med tanke på det stora antalet mandat som förvaltas av EIB. Parlamentet anser det vara av yttersta vikt att verksamheter utvecklas med proportionella kostnader. Parlamentet uppmanar EIB att i sin rapportering inkludera uttömmande information om förvaltningskostnadernas och förvaltningsavgifternas struktur (direkta, indirekta och kumulativa), i enlighet med karaktären hos de mandat som förvaltas, projektens storlek och de finansiella instrument som använts, dvs. lån, garanti eller eget kapital.

15.  Europaparlamentet anser att kreditbetyget på AAA är en avgörande tillgång för utveckling av EIB:s investeringsstrategi och långsiktiga prioriteringar för utlåningen. Parlamentet erinrar dock om att EIB:s instrument och insatser – i synnerhet de som baseras på risköverföringar – inte kan vara riskfria om de ska kunna bidra till EU:s ekonomiska utveckling.

16.  Europaparlamentet noterar att Förenade kungariket har bidragit med 16,1 % av EIB:s kapital, vilket motsvarar 3,5 miljarder EUR av det inbetalda kapitalet och 35,7 miljarder EUR av bankens garantikapital. Parlamentet uppmanar EIB:s ledning att fastställa och snabbt informera parlamentet om brexits konsekvenser för EIB, i syfte att bevara EIB:s förmåga att uppnå sina politiska mål.

17.  Med hänsyn till den mest överhängande utmaningen till följd av Storbritanniens beslut att aktivera artikel 50, och medvetet om att de detaljerade villkoren för ett utträde inte kan föregripas, uppmanar Europaparlamentet EIB att förse parlamentet med en detaljerad beskrivning av projekten och genomförandestadium fram till slutet av 2017, med en preliminär bedömning av eventuella involverade risker.

Förbättra övervakningen av mervärdet och additionaliteten inom EIB:s finansiella förvaltning

18.  Europaparlamentet noterar att EIB:s portfölj av lån, garantier och investeringar år 2016 mobiliserade totala investeringar på 280 miljarder EUR. Parlamentet noterar att 67,7 miljarder EUR i investeringar knöt an till Efsis godkännanden år 2016, vilka i huvudsak tillägnades mindre företag (31 %), energisektorn (22 %), och forskning, utveckling och innovation (22 %). Parlamentet beklagar dock att en stor andel av investeringarna inom ramen för Efsis portfölj var öronmärkta för projekt med anknytning till fossila bränslen. Parlamentet upprepar behovet av en ingående analys och utvärdering av varje projekts miljöpåverkan.

19.  Europaparlamentet anser att en ökning av effekterna och säkerställande av additionalitet är av väsentlig relevans. Parlamentet noterar modelleringen och den beräknade inverkan av EIB:s verksamheter, som borde bidra till en BNP-tillväxt på ytterligare 1,1 % och till skapandet av ytterligare 1,4 miljoner arbetstillfällen fram till 2030. Parlamentet välkomnar det faktum att 385 000 små och medelstora företag kommer att gynnas av EIF-finansiering, och påminner om att de små och medelstora företagen är själva stommen i EU:s ekonomi och drivkraften för sysselsättning och hållbar tillväxt. Parlamentet uppmanar EIB att regelbundet rapportera om uppdaterade hävstångseffekter. Parlamentet inser dock att hävstångseffekten varierar mellan olika sektorer, och att ett projekt med lägre hävstångseffekt inte nödvändigtvis bidrar med ett lågt mervärde.

20.  Europaparlamentet betonar att EIB:s verksamhet under den aktuella perioden med trög återhämtning varsamt måste inriktas på projekt av hög kvalitet som säkerställer förstärkt additionalitet gentemot övriga befintliga EU-instrument och EIB:s huvudsakliga verksamhet. Parlamentet hoppas därför att ett närmare samarbete mellan EIB, kommissionen och medlemsstaterna kan uppnås i syfte att öka marknadsflexibiliteten och förbättra den digitala infrastrukturen och transportinfrastrukturen, dvs. områden där brister ofta uppfattas som ett hinder för investeringar.

21.  Europaparlamentet anser att relevant kvalitativ förvaltningsinformation bör tillhandahållas för varje projekt som omfattas, på grundval av övervakning eller additionalitetsindikatorer tillsammans med riskexponering, i syfte att tillåta korrekta bedömningar av dess mervärde, potentiella roll som drivkraft för effektivitet, eller bidrag till EU:s ekonomi.

22.  Europaparlamentet uppmanar EIB att presentera exakta uppgifter när EU:s hävstång på offentliga medel står på spel, den minsta och genomsnittliga hävstångseffekt som uppnåtts och kanaliserats till mottagare eller projekt, och att visa omfattningen av den privata finansiering som erhållits. Parlamentet begär att den andel som motsvarar hävstångseffekten avseende offentlig finansiering och privat kapital tydligt ska fastställas. Parlamentet anser att det finns en risk för att multiplikatoreffekten överskattas och att de fastställda målen och resultaten inte var annat än prognoser, som inte bekräftats genom påtaglig, exakt, tydlig och aktuell statistik.

Efsis resultat hittills

23.  Europaparlamentet noterar att Efsi i slutet av år 2016 förväntades mobilisera totala stödberättigande investeringar på 163,9 miljarder EUR. Parlamentet noterar även att enligt EIB-gruppens operativa plan för 2018 uppgick den faktiska volymen av mobiliserade investeringar inom delen för infrastruktur och innovation och inom delen för små och medelstora företag år 2016 inte till mer än 85,5 miljarder EUR, vilket tillsammans med 37 miljarder EUR år 2015 ger ett totalt belopp på 122,5 miljarder EUR för investeringar som mobiliserats av Efsi.

24.  Europaparlamentet frågar sig huruvida det höjda målet på 500 miljarder EUR kan nås vid genomförandet av Efsi 2.0, och uppmanar EIB att påvisa mervärdet av Efsi som ett finansiellt instrument för att stimulera privata investeringar.

25.  Europaparlamentet erinrar om att de principer som ligger till grund för Efsi och som stöds av EU:s budget, till skillnad från EIB:s andra befintliga finansieringsinstrument, är att bidra med additionalitet genom att identifiera genuint kompletterande och innovativa framtidsinriktade sektorer och projekt med högre risk, tillsammans med nya motparter från den privata sektorn.

26.  Europaparlamentet noterar att komplementariteten mellan de olika pelarna i investeringsplanen för Europa fortfarande befinner sig i inledningsskedet. Parlamentet erkänner att medan EIB-gruppen har ett stort inflytande på EIAH inom ramen för pelare 2 har gruppen väldigt begränsat inflytande på den övriga delen av pelare 2 (som säkerställer att investeringsmedlen når den reala ekonomin) eller på pelare 3 (som förbättrar investeringsmiljön – lagstiftningsreform).

27.  Europaparlamentet betonar vikten av additionalitetskriterierna, som omfattar behovet av att stödja verksamheter som endast är berättigade till Efsistöd om de syftar till att hantera tydligt identifierade marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer som inte kunde ha genomförts i samma utsträckning eller inom samma tidsram utan Efsi. Parlamentet uppmanar EIB-gruppen att dra full nytta av sin riskhanteringsförmåga för att välja ut innovativa företag, men samtidigt uppvisa potentialen att medföra verkligt mervärde, t.ex. i form av stabila arbetstillfällen av hög kvalitet.

28.  Europaparlamentet erinrar om att bedömningen av additionaliteten hos alla Efsistödda projekt vederbörligen måste dokumenteras. Parlamentet beklagar att resultattavlorna för de godkända verksamheterna inte offentliggörs inom Efsi 1.0. Parlamentet erinrar om att denna underlåtenhet att offentliggöra skapar såväl ansvarsskyldighets- som transparensproblem. Parlamentet understryker vikten av transparens när det gäller Efsis resultattavla över indikatorer, även med beaktande av behovet av att hålla Efsis investeringskommitté ansvarig, och konstaterar därför med tillfredsställelse att resultattavlan över indikatorer kommer att offentliggöras inom ramen för Efsi 2.0. Parlamentet understryker även behovet av en tydligare definition av additionalitetsprincipen när det gäller verksamheter med högre risk än normala EIB‑transaktioner, i syfte att säkra ökad samstämmighet och transparens vid urvalet av projekt.

29.  Europaparlamentet uppmanar EIB att tillhandahålla fullständig och relevant kvalitativ förvaltningsinformation om genomförandet av Efsis angivna mål, som visar deras verkliga additionalitet och inverkan jämfört med riktmärken.

30.  Europaparlamentet uppmanar EIB att redogöra för Efsiprojekt som skulle kunna inkludera infrastrukturinstallationer med allvarlig miljöpåverkan och tveksam additionalitet, såsom bioraffinaderier, stålverk, förångningsanläggningar och gaslagringsanläggningar och motorvägar. Parlamentet uppmanar EIB att på allvar beakta uttalanden från lokala myndigheter, berörda samhällen och det civila samhället i enlighet med bankens due diligence-förfaranden. Parlamentet rekommenderar, med hänvisning till försiktighetsprincipen, EIB att frysa och, om så krävs, dra tillbaka finansiering närhelst det föreligger vetenskapliga bevis på eller misstanke om miljöbrott och skada för samhället som helhet eller på lokalsamhällena.

31.  Europaparlamentet insisterar, med hänsyn till ansvarsskyldigheten, på att utvecklingen av resultatinriktade investeringar regelbundet ska bedömas av investeringskommittén med hjälp av resultattavlan över indikatorer, i syfte att kartlägga projekt som är målinriktade med avseende på deras faktiska makroekonomiska effekter eller stimulerande inverkan på hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet efterlyser en objektiv överblick över dessa projekts additionalitet och mervärde, samt deras förenlighet med unionens politik eller andra klassiska EIB-verksamheter.

32.  Europaparlamentet beklagar att endast 20 % av Efsi-finansieringen har stött projekt som bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, medan EIB:s standardportfölj har uppnått tröskelvärdet på 25 %. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa att dess maximistandarder respekteras under alla omständigheter, i syfte att skydda miljön och uppfylla COP21-kriterierna.

33.  Europaparlamentet är oroat över att Efsis investeringar i social infrastruktur (humankapital, kultur och hälsa) i slutet av 2016 uppgick till endast 4 % (mindre än 900 miljoner EUR), vilket innebär att detta är den sektor som erhåller minst stöd från Efsi totalt och inom de två enskilda delarna (infrastruktur och innovation respektive små och medelstora företag). Parlamentet betonar att det finns ett tydligt och brådskande behov av att avsevärt öka andelen och mängden av sådana investeringar.

34.  Europaparlamentet beklagar att de befintliga stödtjänsterna inte finns tillgängliga lokalt i varje medlemsstat för att hantera kapacitetsbrister. Parlamentet anser att lokala och regionala aktörer bör ges adekvata förklaringar eller strategisk vägledning, i synnerhet med avseende på Efsis positionering och möjliga kombinationer med andra EU- eller EIB-medel. Parlamentet konstaterar att samarbetet mellan Efsi och andra källor för EU‑finansiering (Cosme, Horisont 2020) bör förbättras för att bättre synergier ska kunna erbjudas. Parlamentet påpekar att Efsi inte bör betraktas som endast en ytterligare finansieringskälla, och att vederbörlig omsorg bör ägnas åt att undvika målöverlappningar eller dubbelfinansiering.

35.  Europaparlamentet noterar den ökande mängden av EIB:s särskilda verksamheter efter Efsis första verksamhetsperiod på ett och ett halvt år. Parlamentet anser att EIB:s särskilda verksamheter som stöds av Efsi måste ge additionalitet jämfört med andra finansiella instrument inom ramen för EIB, EIF eller EU.

36.  Europaparlamentet kräver förbättringar av transparensen i urvalsförfarandet och offentliggörande av all operativ information om de undertecknade transaktionerna på basis av resultattavlan med indikatorer, samt ökad ansvarsskyldighet för transaktionerna.

37.  Europaparlamentet begär att styrningsarrangemangen ska integreras så att de bättre definierar respektive ansvarsområden för kommissionen och EIB i syfte att säkerställa oberoende, och förhindra intressekonflikter när det gäller de olika aktörer som deltar i beslutsförfarandet, i synnerhet medlemmarna i Efsis investeringskommitté.

38.  Europaparlamentet välkomnar den ökade ansvarsskyldigheten hos Efsi 2.0 gentemot Europaparlamentet (inbegripet via regelbundna rapporter och en företrädare för Europaparlamentet i Efsis styrelse), samt den ökade transparensen ifråga om Efsis resultattavla över indikatorer. Parlamentet förväntar sig därför att man, i enlighet med Efsi 2.0-förordningen, verkställer publiceringen av projektbedömningarna enligt resultattavlan över indikatorer, i syfte att säkerställa att EU:s budgetmedel endast används som en garanti för projekt vars karaktär motiverar sådant ytterligare offentligt stöd. Parlamentet beklagar dock det faktum att förslaget till förlängning av löptiden för Efsi varken åtföljdes av en konsekvensbedömning såsom planerades i riktlinjerna för bättre lagstiftning eller en förhandsutvärdering i enlighet med kraven i artiklarna 30 och 140 i budgetförordningen för utgiftsprogram och finansiella instrument.

39.  Europaparlamentet rekommenderar att årsrapporterna ska ange hur EIB har integrerat de rekommendationer som lagts fram i Europaparlamentets resolutioner. Detta är en praxis för ansvarsskyldighet som bör formaliseras.

Kartlägga drivkrafter för förändring och värdeskapande vid genomförandet av målen för EU:s offentliga politik

40.  Europaparlamentet noterar rapporten om EIB:s verksamhet i EU 2016 där bankens finansiering på fyra grundläggande offentliga politikområden presenteras, närmare bestämt innovation och kompetens (19,6 % av EIB:s undertecknanden 2016 –13,1 miljarder EUR), finansiering till små och medelstora företag och midcap-bolag (31,7 % – 21,3 miljarder EUR), infrastruktur (27,1 % – 18,1 miljarder EUR) och miljö (21,6 % – 14,5 miljarder EUR).

41.  Europaparlamentet beklagar att rapporten om EIB:s verksamhet inom EU 2016 inte innehåller några strukturerade upplysningar om en av bankens övergripande policyer, dvs. ekonomisk och social sammanhållning. Parlamentet ser med oro på att EIB under 2016 för andra året i följd inte nådde den planerade nivån på 30 % för investeringar för sammanhållning (26,8 % under 2016 och 25,2 % under 2015 uppnåddes inom EU).

42.  Europaparlamentet betonar behovet av att i EIB:s årsrapporter inkludera en mer detaljerad analys av investeringskrav per sektor i EU, för att göra det möjligt att fastställa inom vilka områden investeringarna är alltför bristfälliga för att EU:s prioriteringar ska kunna genomföras. Parlamentet anser att EIB bör bedöma sina investeringsinstruments förmåga att motverka sådana brister.

43.  Europaparlamentet anser att det skulle gå att öka EIB:s utlåningsverksamhet med hjälp av en mer effektiv och strategisk resursfördelning som inriktas på produktiva och hållbara investeringsprojekt med ett bevisat mervärde samt på bättre synergier med offentliga medel, i syfte att öka de offentliga investeringarna och stimulera den inhemska efterfrågan. Parlamentet betonar att en sådan ökning bör åtföljas av en motsvarande diversifiering av EIB:s produktutbud, däribland en mer effektiv och transparent användning av offentlig-privata partnerskap – samtidigt som de offentliga och privata fördelarna förblir balanserade – och av andra innovativa lösningar, detta för att bättre kunna uppfylla realekonomins behov.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar de många uppmaningarna till EIB att stimulera och underlätta spridning av bästa praxis i samtliga medlemsstater, i synnerhet via relevanta nationella utvecklingsbanker, investeringsplattformar och institutioner som är viktiga redskap för samordnade EU-insatser för att åtgärda den låga investeringsnivån.

45.  Europaparlamentet beklagar att de sociala investeringarna uppgår till mindre än 6 % av EIB:s årliga portfölj. Parlamentet understryker att social sammanhållning är ett grundläggande övergripande prioriterat mål för EIB, och insisterar på att banken bör beakta behovet av att minska ojämlikheterna och skillnaderna inom EU och av att investera i den sociala sektorn och med ett större geografiskt tillämpningsområde.

Stöd till små och medelstora företag och midcap-bolag

46.  Europaparlamentet erkänner att trenden mot att utveckla fler finansieringsinstrument för stöd till små och medelstora företag, jämfört med de traditionella bidragen, är en politisk utmaning och innebär en förändring i fråga om övervakning av transaktioner, förvaltning av medel och nivån eller takten vad gäller utbetalningarna till små och medelstora företag. Parlamentet påpekar att små och medelstora företag och midcap‑bolag spelar en oerhört viktig roll i den europeiska ekonomin genom att skapa arbetstillfällen och välstånd samt främja innovation. Parlamentet understryker att över 90 % av företagen i EU är små och medelstora företag och att dessa sysselsätter två tredjedelar av arbetskraften, varför främjande av tillgång till finansiering för små och medelstora företag och midcap-bolag måste förbli en av EIB:s huvudsakliga prioriteringar. Parlamentet erinrar om att EIB bör vara en av de institutioner som bidrar till att minska den brist på finansiering som små och medelstora företag brottas med.

47.  Europaparlamentet konstaterar att EIB:s stöd till små och medelstora företag utgjorde omkring 33,6 % av dess finansiering via Europeiska investeringsfonden under 2016 och mobiliserade 36,2 miljarder EUR i investeringar via finansiella mellanhänder, med målet att upprätthålla 3,8 miljoner arbetstillfällen.

48.  Europaparlamentet noterar att utbudet av InnovFin-produkter har växt, i och med att två nya finansieringsmekanismer inriktade på demonstrationsprojekt på områdena förnybar energi och infektionssjukdomar har inrättats. Parlamentet välkomnar den nyskapande verksamheten som tilldelats 140 miljoner EUR och innefattar en plattform för person-till-person-lån som kopplar samman investerare med små och medelstora företag som försöker få finansiering.

49.  Europaparlamentet uppmanar EIB att samarbeta närmare med sina finansiella mellanhänder i medlemsstaterna för att sprida relevant information till potentiella stödmottagare, i syfte att skapa ett entreprenörvänligt klimat där små och medelstora företag får bättre tillgång till finansiering. Parlamentet betonar EIB:s viktiga roll när det gäller att underlätta partnerskap och stärka stödinstrument för finansiering av verksamhet inom mikroföretag, små och medelstora företag och innovativa nystartade företag. Parlamentet uppmanar också EIB att samarbeta närmare med regionala offentliga institutioner i avsikt att optimera finansieringsmöjligheterna för små och medelstora företag.

50.  Europaparlamentet betonar att EIB-gruppen ytterligare behöver utveckla sin riskkultur i syfte att förbättra sin effektivitet och komplementariteten mellan sina insatser och EU:s olika politikområden, i synnerhet i ekonomiskt missgynnade regioner eller regioner som saknar stabilitet, i linje med det återkommande och långvariga målet om enklare tillgång till finansiering för små och medelstora företag, dock utan att äventyra principerna om sund förvaltning.

51.  Europaparlamentet betonar behovet av att skräddarsy investeringsprogram för småskaliga projekt i syfte att garantera de små och medelstora företagens deltagande. Parlamentet anser att EIB bör bidra till att åtgärda eventuella finansieringsbrister för mikroföretag genom ett ökat utnyttjande av finansiella instrument och produkter, såsom instrument och garantier för mikrokrediter.

52.  Europaparlamentet betonar att tillgången till finansiering och internationalisering är betydande hinder för små och medelstora företag. Parlamentet framhåller att de små och medelstora företagen utgör den europeiska ekonomins ryggrad. Parlamentet anser att EIB går i rätt riktning, men måste göra mer för att säkerställa enklare och mer effektiv tillgång till finansiering för små och medelstora företag så att de kan integreras i globala värdekedjor. Parlamentet anser att EIB måste stödja de EU-företag som vill göra affärer utomlands, bland annat via faciliteten för importfinansiering.

Innovation och kompetens

53.  Europaparlamentet betonar att investeringar i innovation och kompetens krävs om man ska kunna utveckla en europeisk kunskapsekonomi och uppnå Europa 2020-målen, inbegripet målet att 3 % av BNP ska gå till FoU. Parlamentet hoppas särskilt att EIB, i samarbete med kommissionen och medlemsstaterna, kommer att finansiera projekt som på kort eller medellång sikt kan åtgärda bristen på kvalificerad arbetskraft, något som är ett stort hinder för investeringar.

54.  Europaparlamentet noterar att den totala utlåningen till innovativa projekt uppgick till 13,5 miljarder EUR 2016, varav 12,2 miljarder EUR gällde första undertecknanden, samtidigt som de totala projektinvesteringskostnaderna för nya verksamheter uppgick till 50,2 miljarder EUR.

55.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EIB att garantera innovativa företag stöd för utveckling och kommersialisering av nya produkter, processer och tjänster, eftersom de har svårt att få finansiellt stöd från affärsbanker. Parlamentet framhåller EIB:s roll i att hjälpa till att färdigställa Europas digitala nät (t.ex. snabbt bredband) och att skapa en digital inre marknad som omfattar digitala tjänster. Parlamentet uppmanar EIB att ta fram incitament som syftar till att främja investeringar från den offentliga och privata sektorn i FoU på områdena informations- och kommunikationsteknik, livsvetenskaper, livsmedel, hållbart jordbruk, skogsbruk och koldioxidsnål teknik.

56.  Europaparlamentet välkomnar översynen av utlåningsprogrammet för kunskapsekonomin på utbildningsområdet, som har lett till att finansieringen har utökats till att inte bara gälla initiativ som riktar sig till ungdomar, utan även yrkesutbildning och livslångt lärande för alla åldersgrupper.

Investeringar i infrastruktur

57.  Europaparlamentet anser att det bör vara en prioriterad fråga för unionen att genomföra projekt med ett verkligt europeiskt mervärde. Parlamentet över övertygat om att en innovativ och ändamålsenlig ekonomi behöver avancerade, miljövänliga och högkvalitativa transportsystem och infrastrukturer, och att dessa bör ingå bland unionens prioriteringar, med särskild tonvikt på innovativa multimodala infrastrukturer och transportlösningar i glesbefolkade områden.

58.  Europaparlamentet uppmanar EIB att fästa större uppmärksamhet vid genomförandet av infrastrukturprojekt, i synnerhet i svagare regioner, i syfte att undvika en avmattning i den ekonomiska konvergensprocessen. Parlamentet efterlyser därför en diskussion på EU-nivå om offentlig finansiering av åtgärder, även av tillfällig natur, som kan åstadkomma ett konkret uppsving i de offentliga infrastrukturinvesteringarna.

59.  Europaparlamentet betonar behovet av en europeisk investeringspolitik som i högre grad beaktar övergripande frågor, särskilt när det gäller framtida hållbara transportmedel och transporttjänster som kommer att kräva en samtidig och samordnad utveckling av alternativa energi- och telekommunikationsnät. Parlamentet understryker därför EIB:s oerhört viktiga roll i att bidra med den långsiktiga finansiering som krävs för denna sorts projekt på konkurrenskraftiga villkor.

60.  Europaparlamentet noterar EIB:s finansieringsverksamhet på området infrastruktur och transporter, vilken uppgick till sammanlagt 18,1 miljarder EUR under 2016, och erinrar om vikten av att skapa ett verkligt ekonomiskt, miljömässigt och socialt mervärde för EU-medborgarna samt av att göra både en detaljerad förhandsbedömning av de utvalda projekten och en efterhandsutvärdering av de uppnådda resultaten.

61.  När det gäller infrastrukturverksamhet uppmanar Europaparlamentet EIB att lägga betydligt större resurser på att ge övergripande rådgivningsstöd till lokala myndigheter och mindre kommuner på ett tidigare stadium i arbetet med att välja ut och förhandsbedöma projekt.

62.  Europaparlamentet ser med oro på EIB:s lån på 1,5 miljarder EUR till projektet för en transadriatisk gasledning som i olika hög grad i de olika transitländerna, det vill säga Albanien, Grekland och Italien, inte uppfyller de minimikrav i fråga om miljömässiga och sociala normer som fastställts i Ekvatorprinciperna. Parlamentet beklagar att EBRD redan har beviljat finansiering på 500 miljoner EUR, och parlamentet anser att detta projekt inte lämpar sig för EIB-investeringar och inte bör få finansiering av någon bank som strävar efter att göra socialt och miljömässigt ansvarsfulla investeringar.

Miljö- och klimatpolitik

63.  Europaparlamentet noterar EIB:s åtagande om att minst 25 % av EU:s utlåningsportfölj ska gå till koldioxidsnål och klimattålig tillväxt. Parlamentet konstaterar att det sammanlagda värdet av miljörelaterad verksamhet uppgick till 14,4 miljarder EUR 2016, varav hållbara transporter stod för 4,9 miljarder EUR, miljöskydd och effektiv användning av naturresurser för 5,0 miljarder EUR och förnybar energi och energieffektivitet för 4,6 miljarder EUR. Parlamentet noterar vidare att undertecknandena avseende det övergripande målet om klimatåtgärder motsvarade 17,5 miljarder EUR.

64.  Europaparlamentet betonar hur viktiga de mål som COP21 har fastställt för transporter är när det gäller att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet ser med oro på att transporterna står för nästan en fjärdedel av EU:s växthusgasutsläpp, och är den största källan till luftföroreningar i städerna, samt att utsläppen inom denna sektor fortfarande är högre än 1990. Parlamentet konstaterar att EIB under perioden 2014–2016 finansierade projekt för fossila bränslen i medlemsstaterna till ett sammanlagt belopp av 5,3 miljarder EUR, närmare bestämt två petroleumprojekt, ett kolprojekt och 27 gasrelaterade projekt, utöver de 976 miljoner EUR som delades ut genom den externa garantin till sex icke-EU-projekt, varav ett gällde kol och fem gällde fossil gas. Parlamentet betonar att finansieringen bör främja en omställning från vägtransporter till mer hållbara transportmedel.

65.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att de projekt som enligt planerna ska finansieras eller medfinansieras av EIB är förenliga med de nationella klimatmålen som är kopplade till genomförandet av COP21.

66.  Europaparlamentet uppmanar EIB att främja finansieringen av projekt i överensstämmelse med sin klimatstrategi och Parisavtalet, att fasa ut sitt stöd till fossila bränslen, i syfte att bli ett viktigt instrument för EU i de globala gemensamma insatserna för att hantera klimatförändringarna, och att stödja hållbar utveckling och uppnåendet av ett mer konkurrenskraftigt, säkert och hållbart energisystem i linje med energistrategin 2030. Parlamentet uppmanar i detta syfte EIB att inte finansiera projekt som omfattar kraftigt förorenande och omodern teknik, särskilt i förbindelse med främjandet av investeringar i energisektorn. Parlamentet uppmanar vidare EIB att öka utlåningen till offentliga infrastrukturprojekt som syftar till att mildra konsekvenserna av klimatförändringarna, t.ex. översvämningar, och till småskaliga projekt för förnybar energi.

67.  Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare öka sitt stöd till sektorn för förnybar energi, i synnerhet till decentraliserade och småskaliga projekt.

Bemöta globala utmaningar

68.  Europaparlamentet påminner om att 10 % av EIB: s totala utlåning är inriktad på verksamhet utanför unionen, och konstaterar att det totala beloppet för det anslag som beviljats av EIB till projektutvecklare utanför EU har ökat jämfört med 2015. Parlamentet betonar därför vikten av EIB:s årliga rapportering om verksamheten utanför EU med hänsyn till överensstämmelse med de allmänna principerna för unionens yttre åtgärder, och av att EIB spelar sin tillbörliga roll inom ramen för EU:s förnyade åtagande att föra en konsekvent politik för utveckling och i överensstämmelse med EU:s övriga politik, FN:s Agenda 2030 och Parisavtalet, stöder utbildning och skapande av anständiga arbetstillfällen, säkerställer full respekt för de mänskliga rättigheterna och arbetsrättsliga och miljömässiga rättigheter och främjar jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet understryker att EIB bör ta vederbörlig hänsyn till EU:s handelsstrategi, däribland befintliga och framtida handelsavtal, för att stödja EU-företag utomlands.

69.  Europaparlamentet uppmanar EIB att ta fram en metod, i samarbete med Europeiska utrikestjänsten och kommissionens GD DEVCO, för att mäta den inverkan som dess utlåning utanför EU har på EU:s utvecklingssamarbete generellt sett, särskilt när det gäller Agenda 2030 och inverkan på mänskliga rättigheter.

70.  Europaparlamentet noterar EIB:s initiativ för att stärka den ekonomiska motståndskraften i migranters ursprungsländer, och i synnerhet dess arbete för att skapa en kraftfull multiplikatoreffekt vad gäller EU:s externa insatser i Afrika.

71.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att EIB stärker sin kapacitet att ta risker och att garantera risker, i synnerhet när det gäller projekt till förmån för utveckling och förstärkning av den privata sektorn och projekt som omfattas av EIB:s ekonomiska resiliensinitiativ.

72.  Europaparlamentet upprepar att revisionsrätten måste utöka sina utvärderingar av den EIB-verksamhet som drivs med hjälp av EU-budgeten och granska verksamheten inom ramen för EIB:s externa utlåningsmandat mer ingående.

73.  Europaparlamentet betonar att EIB:s externa verksamhet bör stödja politiska områden som är av stor vikt för EU.

74.  Europaparlamentet noterar att EIB håller på att öka kapaciteten inom Impact Financing Envelope (AVS-programmet för etisk finansiering) och göra denna till en revolverande fond inom vilken 300 miljoner EUR kommer att öronmärkas för direkta insatser för att hantera migrationen genom stöd till initiativ inom den privata sektorn. Parlamentet noterar att EIB också kommer att tillhandahålla 500 miljoner EUR inom ramen för AVS-investeringsanslaget, särskilt för den offentliga sektorns projekt på migrationsområdet. Parlamentet betonar vikten av att inte använda EIB-medel för säkerhet och gränskontroll. Parlamentet anser att tonvikten snarare bör läggas på hållbar utveckling i tredjeländer. Parlamentet upprepar att det är viktigt att göra ingående due diligence-granskningar ur människorättshänseende av de projekt som genomförs. Parlamentet uppmanar EIB att i samband med genomförandet av sina projekt beakta alla eventuella brott mot mänskliga rättigheter och att i förekommande fall stoppa alla lån. Parlamentet rekommenderar att EIB före utgången av 2018 åtar sig att följa FN:s relevanta människorättskonventioner, i syfte att införliva principen om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter (due diligence) på projektcykelns alla nivåer. Parlamentet uppmanar EIB att utarbeta praktiska riktlinjer för bedömningen av aspekter relaterade till alla grundläggande mänskliga rättigheter och berörda grupper, vilka bör användas under förhandsbedömningen och den pågående övervakningen av enskilda projekt. Parlamentet begär att kommissionen lägger fram en bedömning som belyser riskerna för människorättsbrott inom ramen för EU-garantin.

75.  Europaparlamentet understryker effektiviteten hos den investeringsmekanism som lanserades 2003 inom ramen för Cotonou-avtalet, och anser att en sådan ordning bör behållas efter omförhandlingarna 2020 av de avtal som binder EU till dess AVS‑partnerländer

76.  Europaparlamentet uppmanar EIB att i samband med sitt nya externa utlåningsmandat säkerställa att den nya prioriteringen av migration leder till verkligt mervärde och verklig additionalitet jämfört med tidigare prioriteringar, närmare bestämt klimat, små och medelstora företag och socioekonomisk infrastruktur. Parlamentet betonar därför behovet av att genomföra det nyligen inrättade motståndskraftsinitiativet på ett lämpligt sätt, genom att stödja projekt av annan typ än de projekt som tidigare beviljats finansiering.

77.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s roll i utvecklingen av den lokala privata sektorn och dess stöd till mikrofinansiering, och konstaterar att dess verksamhet erbjuder nya ekonomiska möjligheter och handelsmöjligheter. Parlamentet framhåller behovet av en ordentlig och effektiv anpassning av EIB:s verksamhet till aktuella internationella utmaningar. Parlamentet vill se en utvidgning av EIB:s externa utlåningsmandat för att öka dess bidrag till uppnåendet av hållbar utveckling och säkra strategiska insatser, i syfte att hantera de bakomliggande orsakerna till migration, samt för att EIB ska kunna delta mer aktivt i den nya strategin till förmån för den privata sektorn. Parlamentet uppmanar i detta avseende EIB att öka sin involvering i projekt som avser den infrastruktur, de transporter och den digitalisering som behövs för att främja lokala och regionala handelsvägar, och att främja de små och medelstora företagens internationalisering för att därmed aktivt bidra till genomförandet av WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet upprepar att EIB måste anpassa sin verksamhet till FN:s mål för hållbar utveckling.

78.  Europaparlamentet noterar att EIB år 2016 godkände nya instrument för mikrofinansiering, ett för Västindien, ett för Stillahavsområdet och två för Afrika, till ett totalt belopp på 110 miljoner EUR, samt ett för det södra grannskapet, till ett belopp på 75 miljoner EUR. Parlamentet erinrar om att EIB:s mikrofinansieringsinstrument och tekniska bistånd har bidragit med 300 miljoner EUR till mer än 1,5 miljoner stödmottagare. Parlamentet uppmanar EIB att i nästa rapport inbegripa hävstångseffekterna av dessa instrument tillsammans med de medel som anslås genom finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder.

79.  Europaparlamentet noterar att hälften av EIB:s utlåning år 2016 inom ramen för det externa utlåningsmandatet tillföll lokala finansiella mellanhänder, i syfte att främja mikrokrediter. Parlamentet uppmanar EIB att genomföra en jämställdhetsutvärdering av de finansiella mellanhändernas vidareutlåning, eftersom mikrokrediter främst riktas till kvinnliga företagare.

80.  Europaparlamentet konstaterar att EIB planerar att grunda ett dotterbolag inom EIB‑gruppen med målet att utvecklas till EU:s utvecklingsbank. Parlamentet uppmanar EIB och kommissionen att fortsätta med dessa förberedelser på ett så transparent och inkluderande sätt som möjligt, inbegripet via ett offentligt samråd.

81.  Europaparlamentet noterar att EIB, genom sina låneinstrument, kan vara en viktig hävstång för EU:s nya ekonomiska diplomati. Parlamentet betonar i detta sammanhang att EIB måste ta hänsyn till ekonomisk diplomati i samband med sin verksamhet.

82.  Europaparlamentet stöder intensifieringen av partnerskapen mellan EIB och medlemsstaternas utvecklingsorgan, samt av projekt som genomförs gemensamt av EIB och andra multilaterala utvecklingsbanker, i synnerhet när dessa projekt syftar till att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling 2030.

83.  Europaparlamentet noterar att det under de senaste åren har varit brist på utländska direktinvesteringar till stöd för Asien. Parlamentet betonar att EU:s investerare, i synnerhet små och medelstora företag, i högre grad bör närvara på de kinesiska och indiska marknaderna och marknaderna i Asean-länderna, och att de bör garanteras rättvisa konkurrensvillkor. Parlamentet uppmanar EIB att tillhandahålla direkt finansiering till EU-företagen till stöd för yttre investeringar, bland annat genom EIB:s mandat för extern utlåning.

Skärpa EIB:s standarder för bolagsstyrning, affärsmetoder, transparens och ansvarsskyldighet

84.  Europaparlamentet anser att kopplingen mellan granskning av effekter och resultat å ena sidan och större ansvarsskyldighet och synlighet å andra sidan bör stärkas genom ett kontrollförfarande som är bindande för alla intressenter (finansiella mellanhänder, projektledare och slutmottagare, med ingående integritets- och kundkännedomskontroller). Parlamentet uppmanar EIB att offentliggöra information om delprojekt med hög risk och att dela med sig till andra internationella multilaterala utvecklingsbanker av de lärdomar som man dragit, särskilt från utbyte av information om resultaten av due diligence-kontroller avseende verksamhets- eller skattefrågor eller av kundkännedomskontroller.

85.  Europaparlamentet erkänner vikten av att öka medvetenheten på lokal och regional nivå om tillgången till finansiering och tekniskt bistånd inom hela EU. Parlamentet konstaterar att en korrekt medvetenhet om EIB:s inblandning i finansieringen av olika intressenters projekt är av mycket stor vikt om medborgarna på lokal nivå ska känna till sin rätt att överklaga och inlämna klagomål till klagomålsmekanismen (avdelningen för klagomålshantering), och Europeiska ombudsmannen. Parlamentet noterar att 89 klagomål registrerades 2016, varav 84 godtogs, jämfört med de 56 klagomål som mottogs 2015.

86.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den föreslagna policyöversynen av EIB:s klagomålsmekanism, och uppmanar EIB att i synnerhet se till att chefen för EIB:s klagomålsmekanism registrerar alla klagomål i vederbörlig ordning och informerar klagandena om att respektive klagomål mottagits innan ett beslut om huruvida klagomålet tas upp till prövning fattas. Parlamentet uppmanar även EIB att se till att chefen för EIB:s klagomålsmekanism verkar oberoende i förhållande till andra delar av bankens ledningsstruktur, och har möjlighet att fatta alla beslut avseende sakprövning av ett klagomål, utan att behöva samråda med EIB-gruppens andra avdelningar, och även fatta beslut om huruvida klagomålet ska sakprövas för en undersökning/efterlevnadskontroll eller medling, även om det inte skulle finnas någon överenskommelse med EIB:s andra avdelningar, generalinspektören eller direktionen. Parlamentet uppmanar vidare EIB att följa Europeiska ombudsmannens exempel när det gäller definitionen på administrativt missförhållande, genom att inkludera olika former av dålig förvaltning eller brister inom förvaltningen, såsom administrativa oegentligheter, orättvisor, diskriminering, maktmissbruk, underlåtenhet att svara, vägran att lämna ut information och onödiga förseningar, samt att se till att förfarandet är så transparent som möjligt, vilket innebär att klagomålsmekanismen proaktivt lämnar ut information om sina förfaranden, ageranden och ärenden, och att förfarandena för rekrytering av klagomålsmekanismens chef och personal görs mer transparent.

87.  Europaparlamentet uppmärksammar de farhågor som påtalades under de offentliga samråden när det gäller vissa förslag till översyn av EIB:s avdelning för klagomålshantering, närmare bestämt att ur klagomålsmekanismen utesluta ärenden relaterade till offentlig upphandling, liksom frågor relaterade till lagligheten av EIB:s politik, samt begränsningen av avdelningens oberoende ställning genom att införa ett krav på samråd med andra avdelningar innan man bedömer huruvida ett klagomål kan tas upp till prövning och genom att minska avdelningens möjlighet att lämna rekommendationer. Parlamentet uppmanar med kraft direktionen att beakta dessa frågor.

88.  Europaparlamentet betonar vikten av att Europeiska ombudsmannen utövar offentlig granskning av EIB.

89.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av EIB:s styrelses mötesprotokoll, och rekommenderar EIB att även överväga att offentliggöra icke-konfidentiell information från direktionens möten. På projektnivå upprepar parlamentet sin begäran att slutrapporterna för EIB:s utomeuropeiska verksamhet systematiskt ska offentliggöras, liksom bedömningarna enligt 3PA (bedömningssystemet med tre pelare) och ReM (ramen för mätning av resultat) för EIB-projekt. Parlamentet anser att praxis att offentliggöra resultattavlan för indikatorer, såsom planeras för Efsi 2.0, bör tillämpas inom alla projekt som genomförs av EIB. Parlamentet konstaterar att ett sådant offentliggörande skulle vara ett större genombrott för transparensen i EIB:s transaktioner.

90.  Europaparlamentet är djupt oroat över att bankens ledning hittills inte på något sätt reagerat på de särskilda uppmaningar som anges i punkterna 75 och 76 i parlamentets resolution av den 27 april 2017 om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2015, och påminner om vikten av att fastställa strängare bestämmelser för intressekonflikter och tydliga, strikta och transparenta kriterier för att förhindra alla former av korruption. Parlamentet upprepar att EIB måste se över sin uppförandekod för att säkerställa att vice ordförandena inte leder verksamhet i sina egna medlemsstater, eftersom detta kan äventyra institutionens oberoende. Parlamentet ser med djup oro på de brister som konstaterats i EIB:s befintliga mekanismer när det gäller att förhindra eventuella intressekonflikter inom dess styrande organ. Parlamentet uppmanar EIB att i detta sammanhang beakta ombudsmannens rekommendationer och att snarast möjligt se över sin uppförandekod, i syfte att bli bättre på att förebygga intressekonflikter i sina styrande organ och eventuell svängdörrsproblematik. Parlamentet uppmanar EIB att ansluta sig till det interinstitutionella avtalet om EU:s öppenhetsregister, så snart som förhandlingarna mellan kommissionen, parlamentet och rådet har avslutats.

91.  Europaparlamentet understryker att bekämpning av alla former av skadlig skattepraxis bör förbli en central prioritering för EIB. Parlamentet uppmanar EIB att skyndsamt tillämpa relevanta EU-lagar och EU-standarder för skatteflykt, skatteparadis och andra relaterade frågor samt att kräva av sina kunder att de efterlever dessa regler. Parlamentet ser med oro på EIB:s bristande offentliggörande av information avseende verkligt huvudmannaskap, särskilt i de fall då finansieringen är beroende av riskkapitalfonder. Parlamentet uppmanar EIB att vidta proaktiva åtgärder och genomföra utökade due diligence-kontroller när det upptäcks att EIB-projekt har kopplingar till jurisdiktioner som är tveksamma i skattehänseende.

92.  Europaparlamentet insisterar på att EIB ska upprätta en uttömmande offentlig förteckning över urvalskriterier för finansiella mellanhänder, i syfte att stärka EU:s engagemang när det gäller att bekämpa skattebedrägerier och på ett effektivare sätt undvika risker för korruption och inblandning av personer inom organiserad brottslighet och terrorism. Parlamentet framhåller behovet av att förbättra projektutvärderingskriterierna för att säkerställa att EU-medel inte investeras via enheter i tredjeländer som inte uppfyller internationella skattenormer.

93.  Europaparlamentet betonar att normerna för skattetransparens och god förvaltning i skattefrågor bör stärkas, i synnerhet när det gäller bestämmelser om skatteflykt. Parlamentet noterar att EU i slutet av 2017 antog en förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner. Parlamentet uppmanar EIB att i detta sammanhang skärpa sin policy avseende icke-transparenta och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner (NCJ-policyn) under sin pågående översyn och att utveckla en mer omfattande och ansvarsfull policy i skattefrågor. Parlamentet uppmanar EIB att visa att det går att tillämpa strängare skattetransparensstandarder genom att anta en policy som går utöver lagstiftningens minimikrav, där EIB skulle ges en roll som en ledande aktör på området rättvis beskattning. Parlamentet betonar särskilt att beviljande av direkta och indirekta lån måste villkoras med krav på offentliggörande av landsvisa skatte- och finansuppgifter och med tillhandahållande av upplysningar om verkligt huvudmannaskap avseende de stödmottagare och finansiella mellanhänder som deltar i finansieringsverksamheten, utan undantag.

94.  Europaparlamentet välkomnar den tonvikt som EIB lagt på sin nolltoleranspolicy i fråga om bedrägerier, korruption och otillåten samverkan. Parlamentet uppmanar EIB att vidta alla lämpliga åtgärder, även genom att skjuta upp betalningar och utbetalningar av lån, i syfte att skydda EIB:s och EU:s ekonomiska intressen så snart Olaf eller brottsutredningar så kräver, och uppmanar vidare EIB att anpassa sina interna bestämmelser i enlighet med detta. Parlamentet betonar behovet av att offentliggöra information om upphandlings- och underleverantörssystemet för att undvika alla risker för bedrägerier och korruption. Parlamentet betonar att EIB:s webbplats bör innehålla ett särskilt och väl synligt avsnitt där uteslutna enheter förtecknas offentligt i syfte att ge en avskräckande effekt. Parlamentet framhåller vikten av att EIB deltar i gemensamma uteslutningssystem med andra multilaterala långivare. Parlamentet uppmanar EIB att harmonisera sin uteslutningspolicy med andra multilaterala långivares policy, exempelvis Världsbanken, som har en förteckning över mer än 800 uteslutna enskilda personer och företag trots att dess finansieringsvolym är omkring hälften så stort som EIB:s.

95.  Europaparlamentet önskar att EIB, i linje med kommissionens meddelande från 2016, ska fortsätta att genomföra och förbättra en extern strategi för effektiv beskattning, genom att säkra efterlevnad av internationella normer för skattetransparens och uppmuntra till internationell landsspecifik rapportering. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa en hög kvalitet på information om slutmottagare och att effektivt förhindra transaktioner med finansiella mellanhänder, om detta kan få negativa konsekvenser avseende transparens, bedrägerier, korruption, organiserad brottslighet och penningtvätt eller skadliga sociala och miljömässiga återverkningar.

96.  Europaparlamentet beklagar att den s.k. dieselgate-skandalen gett upphov till ett antal frågor om varför Volkswagen hade beviljats lån från EIB genom ett bedrägligt och vilseledande beteende. Parlamentet uppmanar EIB att följa Olafs rekommendationer om att vidta aktiva åtgärder för att genomföra sin policy för bedrägeribekämpning. Parlamentet uppmärksammar hemlighetsmakeriet kring EIB:s hantering av ärendet, och uppmanar banken att offentliggöra Olafs rapport om lånet till Volkswagen, och att åtminstone publicera en meningsfull sammanfattning av denna rapport.

97.  Europaparlamentet påpekar att den långdragna korruptionsutredningen rörande skandalen med Mose-systemet avslutades den 14 september 2017 med en dom från Venedigs domstol om fyra års fängelsestraff för två ledande personer som var direkt inblandade i skandalen, samt konfiskering av 9 575 000 EUR. Parlamentet beklagar att EIB mellan 2011 och 2013 beviljade tre lån till ett värde av 1,2 miljarder euro för genomförandet av Mose-projektet, varav det sista beviljades efter att de nationella myndigheterna hade inlett en korruptionsutredning. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa att dess nolltoleranspolicy mot bedrägerier tillämpas på striktast möjliga sätt, och att dra tillbaka all sin finansiering från Mose-projektet och från de projekt som är kopplade till detta genom det system av företag och stödmottagare som deltar i genomförandet av projekt i regionen Veneto, särskilt när det gäller den sträcka av motorvägen A4 som kallas Passante di Mestre – i samband med vilken det fortfarande pågår utredningar av skattebedrägeri, korruption och inblandning av organiserad brottslighet – och den tredje filen på motorvägen A4 mellan Venedig och Trieste. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EIB att genomföra en lämplig intern utredning avseende urval av stödmottagare och utbetalning och förvaltning av bankens medel samt att offentliggöra resultaten.

98.  Europaparlamentet välkomnar den regelbundna översyn av EIB-gruppens ram för bästa bankpraxis som görs i syfte att identifiera brister i efterlevnaden. Parlamentet anser att EIB:s och EIF:s mandat innebär att det krävs ett omfattande och regelbundet system för riskbedömning och översyn på gruppnivån av EIB, som gör finjustering av centrala affärsprocesser och tillhandahållande av information om förvaltningen av mandaten till en oundgänglig del av EIB:s övergripande ansvarsskyldighet.

99.  Europaparlamentet välkomnar förslagen från EIB:s etik- och tillämpningskommitté på området verksamhetsstyrning och transparens, exempelvis införlivandet av etiska frågor i dess ansvarsområde, utöver mekanismer för att mer effektivt förebygga intressekonflikter i de styrande organen och eventuell svängdörrsproblematik, införandet av ett förfarande för avstängning av direktionens ledamöter och inrättandet av en ny rådgivande kommitté som kommer att kunna utfärda yttranden före den formella utnämningen av direktionens ledamöter.

100.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka integritetskraven för tidigare anställda och av att införa konkreta sanktioner för eventuell svängdörrsproblematik mellan EIB:s högsta ledning och den privata sektorn. Parlamentet anser därför att karenstiden under vilken tidigare styrelseledamöter inte för utöva lobbyverksamhet gentemot EIB:s styrande organ eller personal bör vara minst tolv månader.

101.  Europaparlamentet välkomnar påbörjandet av en översyn av EIB:s visselblåsarpolicy och uppdateringarna avseende genomförandet av ramen för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering efter EIB:s antagande av denna 2014, som har en nära koppling till bankens kundkännedomskrav för befintliga portföljer och ny affärsverksamhet.

Uppföljning av parlamentets rekommendationer

102.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EIB att rapportera om de framsteg som gjorts när det gäller de tidigare rekommendationer som parlamentet utfärdat i sina årliga resolutioner, i synnerhet när det gäller effekterna av EIB:s utlåningsverksamhet.

o
o   o

103.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 378, 9.11.2017, s. 2.
(2) EUT C 346, 21.9.2016, s. 77.
(3) EUT C 66, 21.2.2018, s. 6.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0138.
(5) EUT L 280, 27.10.2011, s. 1.
(6) EUT L 135, 8.5.2014, s. 1.
(7) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.


Presidentvalet i Venezuela
PDF 159kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela (2018/2695(RSP))
P8_TA(2018)0199RC-B8-0225/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, i synnerhet de av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2) och av den 12 mars 2015(3), 8 juni 2016(4), 27 april 2017(5) och 8 februari 2018(6) om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av förklaringarna av den 23 januari 2018 och den 14 februari 2018 från El Grupo de Lima,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 november 2017 och den 22 januari 2018,

–  med beaktande av förklaringen av den 26 januari 2018 från vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om utvecklingen den senaste tiden i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 februari 2018 från Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av förklaringen av den 19 april 2018 från vice ordföranden/unionens höga representant om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av förklaringen av den 20 april 2018 från Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) om den allt värre humanitära situationen i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 23 april 2018 från parlamentets grupp för demokratistöd och valsamordning,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det tidigarelagda presidentvalet som har utlysts av den nationella konstituerande församlingen, som inte är internationellt erkänd, och godkänts av nationella valrådet, kommer nu att hållas den 20 maj 2018. Nationella valrådet beslutade att begränsa deltagandet i de samtidigt utlysta lokala och regionala valen till de partier som ställer upp med kandidater i presidentvalet.

B.  Den 25 januari 2018 beslutade Venezuelas högsta domstol att utesluta Mesa de la Unidad Democrática (MUD), en koalition av oppositionspartier, från presidentvalet, vilket utgör ett allvarligt brott mot principen om rättvisa val, eftersom oppositionens kandidater förbjuds att delta fritt och på lika villkor i valet.

C.  Det finns inga förutsättningar för ett trovärdigt, transparent och inkluderande val, vilket visades under diskussionerna i Santo Domingo, där Venezuelas regering och opposition misslyckades med att nå en överenskommelse. Internationella demokratiska organ, bland annat Europeiska unionen, har avböjt inbjudan om att vara observatörer vid en sådan olaglig valprocess.

D.  Den 13 november 2017 beslutade Europeiska unionens råd att införa ett vapenembargo mot Venezuela och ett förbud mot vapenrelaterat materiel som kan användas för internt förtryck. Den 22 januari 2018 beslutade Europeiska unionens råd enhälligt att införa sanktioner mot sju venezuelanska medborgare som innehar offentliga befattningar, i form av restriktiva åtgärder såsom reseförbud och frysning av tillgångar, som svar på bristande efterlevnad av de demokratiska principerna.

E.  Den senaste tidens utveckling i Venezuela har lett till en allt större polarisering och en försämrad situation för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten. Venezuela står inför en aldrig tidigare skådad politisk, social, ekonomisk och humanitär kris, som kräver många dödsoffer.

1.  Europaparlamentet avvisar med kraft det beslut som den internationellt icke erkända nationella konstituerande församlingen har fattat, och som har godkänts av det nationella valrådet, om att hålla presidentval i förtid, enligt planerna den 20 maj 2018. Parlamentet begär att valet omedelbart ska ställas in till dess att nödvändiga förutsättningar finns för ett trovärdigt, transparent och inkluderande val.

2.  Europaparlamentet insisterar på att EU endast kommer att erkänna val som bygger på en genomförbar valkalender, som har överenskommits inom ramen för den nationella dialogen med samtliga relevanta aktörer och politiska partier, och som respekterar lika, rättvisa och transparenta villkor för deltagande – inbegripet ett hävande av förbud mot politiska motståndare, frigivande av politiska fångar, ett opartiskt nationellt valråd med en balanserad sammansättning samt tillräckliga garantier, däribland övervakning med oberoende internationella observatörer.

3.  Europaparlamentet begär att val som uppfyller alla internationella standarder och fullständigt motsvarar OAS kriterier ska utlysas omedelbart. Parlamentet betonar att den legitima regering som följer av ett sådant val snabbt måste åtgärda den rådande ekonomiska och sociala krisen i Venezuela och arbeta för nationell försoning i landet.

4.  Europaparlamentet uppmanar både regeringen och oppositionen att utan ytterligare dröjsmål anta en makroekonomisk stabiliseringsplan tillsammans med de internationella finansinstituten för att bemöta de många utmaningar som landet står inför, såsom den humanitära krisen till följd av hyperinflation och brist på basvaror och läkemedel. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Venezuelas regering att tillåta humanitärt bistånd till landet.

5.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet under nuvarande omständigheter inte kan erkänna det val som blir resultatet av denna olagliga process. I detta avseende uppmanar parlamentet Europeiska unionen, OAS och El Grupo de Lima att agera enhetligt och samstämt.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) EUT C 285, 29.8.2017, s. 145.
(2) EUT C 294, 12.8.2016, s. 21.
(3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 190.
(4) EUT C 86, 6.3.2018, s. 101.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0200.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0041.


Sammanhållningspolitiken och det tematiska målet att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur
PDF 368kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om sammanhållningspolitiken och det tematiska målet att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur – artikel 9.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser (2017/2285(INI))
P8_TA(2018)0200A8-0136/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sammanhållningspolitiken och det tematiska målet att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur – artikel 9.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser (EU) No 1303/2013(1),

–  med beaktande av förordningen om gemensamma bestämmelser, artikel 37 om finansieringsinstrument som får stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1301/2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden, artikel 5.7 om att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur(2),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1300/2013 om Sammanhållningsfonden, artikel 4 d om att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om rätt finansieringsmix för Europas regioner: en avvägning mellan finansieringsinstrument och bidrag i EU:s sammanhållningspolitik(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 april 2009 om grönboken om TEN-T-politikens framtid(11),

–  med beaktande av kommissionens sjunde rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning av den 9 oktober 2017 Min region, mitt Europa, vår framtid (COM(2017)0583),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 februari 2018 Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan (COM(2018)0065),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (COM(2017)0623),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2017 Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (COM(2017)0534),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2013 Tillsammans för en konkurrenskraftig och resurseffektiv rörlighet i städer (COM(2013)0913),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 4 februari 2009 Transeuropeiska transportnät (TEN-T): Bättre integrering av de transeuropeiska transportnäten för att främja den gemensamma transportpolitiken (COM(2009)0044),

–  med beaktande av kommissionens sammanfattande rapport från augusti 2016 Work Package 1: Ex post evaluation of Cohesion Policy programmes 2007–2013, focusing on the European Regional Development Fund (ERDF) and the Cohesion Fund (CF),

–  med beaktande av kommissionens sammanfattande rapport från juni 2016 Regional development trends in the EU – Work Package 1: Ex post evaluation of Cohesion Policy programmes 2007–2013, focusing on the European Regional Development Fund (ERDF) and the Cohesion Fund (CF),

–  med beaktande av kommissionens slutrapport från maj 2016 Work Package 5: Ex post evaluation of Cohesion Policy programmes 2007–2013, focusing on the European Regional Development Fund (ERDF) and the Cohesion Fund (CF),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 april 2017 Competitiveness in low-income and low-growth regions: The lagging regions report (SWD(2017)0132),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 4 maj 2010 Samråd om framtidens strategi för de transeuropeiska transportnäten (COM(2010)0212),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport Approximated EU Greenhouse Gas Inventory: Proxy GHG emission estimates for 2016,

–  med beaktande av studien The world is changing, transport, too, gjord på uppdrag av parlamentets generaldirektorat för intern politik, utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik, mars 2016.

–  med beaktande av studien The future of the EU’s transport infrastructure, gjord på uppdrag av parlamentets generaldirektorat för intern politik, utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik, januari 2010.

–  med beaktande av Eurostats Statistical book – Energy, transport and environment indicators, 2016 års upplaga,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0136/2018), och av följande skäl:

A.  Tematisk koncentration, som syftar till att öka effektiviteten i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och stödja regionernas arbete med att genomföra Europa 2020-strategin, har på ett medvetet sätt styrt investeringarna inom tematiskt mål nr 7 i riktning mot förbättring av transportinfrastrukturens kvalitet, inbegripet effektivt utnyttjande av befintlig infrastruktur.

B.  Sammanhållningsfonden och Eruf ger stöd till utveckling av både TEN-T-näten och regional och lokal transportinfrastruktur utanför TEN-T-näten, särskilt i mindre utvecklade medlemsstater och regioner där betydande insatser ännu behövs för att fylla igen luckor, undanröja flaskhalsar och modernisera fordonsparken.

C.  Transportsektorn och dess infrastruktur är av central och avgörande betydelse för ett lands utveckling och för välståndet för befolkningen i medlemsstaterna. Transportsektorn är därför ett nyckelområde för investeringar som bidrar till tillväxt, konkurrenskraft och utveckling genom att stärka den ekonomiska potentialen i alla EU:s regioner och på så sätt främja ekonomisk och social sammanhållning, stödja den inre marknaden och därmed gynna sammanhållning, integration och social och ekonomisk inkludering, motverka ojämlikhet mellan regioner, underlätta tillgång till tjänster och utbildning i de mest avlägset belägna och avfolkningshotade regionerna samt stärka nätverk för att starta och utveckla företag.

D.  Under perioden 2007–2013 investerades 81 miljarder euro, eller nästan en tredjedel (31 %) av ESI-fondernas medel, i transportinfrastruktur. De tydligaste positiva effekterna av EU-investeringarna i infrastruktur kan ses särskilt i centrala och östra Europa, som har tagit emot 69 % av den sammanlagda transportfinansieringen.

E.  Den fleråriga budgetramen 2014–2020 har präglats av ökade budgetar för ESI-fonderna och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE). Trots den ekonomiska och finansiella krisens negativa verkningar och förseningarna med programgenomförandet har inte transportinvesteringarna blivit lidande i någon större utsträckning. EU:s investeringar i transportinfrastruktur är ett av de politiska områden som har störst europeiskt mervärde på grund av dess sidoeffekter bland annat på den inre marknaden, vilket gör att alla medlemsstater i praktiken är nettovinnare.

F.  Lyckade väg-, järnvägs- och hamnprojekt med stöd från EU:s budget ger ett positivt bidrag till ekonomi, tillväxt, industri, export, turism och handel samt skapar sysselsättning, blåser nytt liv i regioner och bromsar avfolkningstendenser. EU-mervärde kan bl.a. noteras i moderniseringen av järnvägslinjen E30/C-E 30 på sträckan mellan Kraków och Rzeszów i Polen, järnvägslinjen Sofia–Plovdiv i Bulgarien, Leipzig City Rail Tunnel (modulerna 5 och 6) i Tyskland, moderniseringen av spåren på sträckan Votice–Benešov u Prahy i Tjeckien, ombyggnaden av knutpunkten Ülemiste i Tallinn i Estland, upprustningen av den nationella vägen DN6 mellan Alexandria och Craiova i Rumänien, höghastighetsjärnvägen Madrid–Valencia–Murcia i Spanien, slutförandet av Trakia-motorvägen från Sofia till hamnstaden Burgas vid Svarta havet, tunnelbanelinje 4 i Budapest i Ungern, tunnelbanelinjer i Sofia i Bulgarien och mycket annat.

G.  TEN-T och transportinfrastruktur som vägar, (höghastighets)järnvägar, inre vattenvägar och luftfartsanläggningar har hög prioritet för EU. Om de europeiska investeringarna släpar efter kan utländska direktinvesteringar ta över, vilket innebär att vinster, skatteintäkter och jobb flyttar ut ur EU och att regionernas beroende och makroekonomiska instabilitet riskerar att öka. En sådan process skulle undergräva EU:s regionala närvaro och politik på lång sikt och skulle leda till splittring och olikheter.

H.  Utvecklingen av stomnätskorridorer omfattar komponenter som infrastruktur för alternativa bränslen (laddningsutrustning) och smarta och innovativa transportsystem, och denna utveckling bidrar på ett avgörande sätt till minskade koldioxidutsläpp i hela transportsystemet.

I.  Smarta, framtidssäkra, hållbara och helt och hållet sammankopplade transportnät, energinät och digitala nät är en absolut förutsättning för att den europeiska inre marknaden ska kunna fullbordas och fungera väl och för att Europa ska kopplas samman med världsmarknaden. Dessa nät är verkliga pulsådror för Europas ekonomiska produktivitetstillväxt, territoriell sammanhållning och befolkningens välfärd.

J.  En mer integrerad strategi för investeringar i transportinfrastruktur kommer att undanröja flaskhalsar, förbättra multimodala förbindelser och öka investeringarna i övergången från väg till järnväg samt i miljövänliga fordon, t.ex. elfordon, samt järnvägar och vattenvägar. Detta kommer att leda till energidiversifiering inom transportsektorn och miljövänligare transportnät och därigenom minska växthusgasutsläppen, förbättra luftkvaliteten och främja ytterligare åtgärder för att bekämpa klimatförändringen.

K.  Transporter är en viktig byggsten i EU:s energi- och klimatpolitik. EU:s mål för minsta andel förnybar energi och minskade utsläpp av växthusgaser kan inte uppnås utan stora insatser från transportsektorn.

1.  Europaparlamentet understryker att Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), Sammanhållningsfonden och Eruf under nästa programperiod bör behålla sin ställning som EU:s centrala källor till investeringar i transportinfrastruktur inom det tematiska målet ”att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur”. Dessa finansieringskällor har högt europeiskt mervärde och genererar vidsträckta sidoeffekter och bör därför även framöver vara tillgängliga, och ge balanserad täckning, för alla EU:s medlemsstater och regioner, i syfte att bidra till genomförandet av sammanhållningspolitiken i EU.

2.  Europaparlamentet noterar att logiken bakom EU:s investeringar i transportinfrastruktur även i fortsättningen bör vara en välavvägd kombination av centrala och delade förvaltningsresurser i syfte att hantera politiska behov och finansieringsbehov. Parlamentet erinrar om att FSE är inriktat på centrala insatser för EU:s prioriterade stomnätskorridorer inom TEN-T, inbegripet säkerhets- och miljöaspekter och teknisk innovation. Eruf och Sammanhållningsfonden har starka regionala inslag som motsvarar lokala behov (i städer och stadsnära områden) och regionala särdrag, och de används för att stödja sammanlänkning till TEN-T och rörlighet via sekundära och tertiära knutpunkter samt multimodala terminaler (det övergripande TEN-T-nätet). Parlamentet understryker i detta sammanhang att de berörda budgetposterna för de tre finansieringskällorna måste stärkas på ett välavvägt sätt för att undvika asymmetrisk fördelning av investeringar mellan de olika nivåerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att möjliggöra enkla, snabba och flexibla förfaranden för överföring av resurser mellan regioner, operativa program och programdelar inom ESI-fonderna för nödvändig anpassning till den ekonomiska verkligheten och regionala behov.

3.  Europaparlamentet anser att man måste definiera vilken roll kompletterande källor, som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och finansieringsinstrument, ska spela för att garantera komplementaritet med Eruf och Sammanhållningsfonden och additionalitet med EIB-lån. Parlamentet noterar att FSE-upphandlingen om blandad finansiering 2017 också har utformats för att stärka dessa synergier, men även utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna. Mer kapacitetsuppbyggande stöd behövs. Parlamentet påpekar att Efsi bör fungera som plattform för offentlig-privata partnerskap genom att koppla samman finansieringsinstrument med privata investeringar och nationell/regional finansiering på projektnivå. Parlamentet anser att stabila infrastrukturprojekt främst bör ges stöd genom lån, EU-garantier eller blandad finansiering, utöver finansiering genom Eruf, Sammanhållningsfonden eller FSE. Parlamentet anser dock att bidrag även i fortsättningen bör vara den främsta källan till finansiering av investeringar i hållbar offentlig transport.

4.  Europaparlamentet noterar att infrastruktur kräver att efterfrågan och framtida behov objektivt mäts innan man fastställer budget och genomförandemetoder. Parlamentet betonar att man inom ramen för dessa mål för viktig nätinfrastruktur för Eruf:s och Sammanhållningsfondens urvalskriterier bör kunna beakta existerande behov på lämplig regional nivå. Parlamentet noterar också att framtagande av modeller för europeiska, regionala och lokala transportnät på ett verkningsfullt sätt kan visa var investeringar kan ge bäst utdelning i form av europeiskt mervärde.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i syfte att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur, upprätta en förteckning över urvalskriterier som bättre svarar mot de lokala och regionala behoven av transportinfrastruktur, för att hjälpa till att fastställa de totala transportanslagen, investeringsbehoven och de prioriteringar som bör fastställas. Parlamentet noterar vikten av att basera sig på uppgifter från EU:s resultattavla för transporter, som är av god kvalitet, tillförlitliga, uppdaterade, strukturerade och tillgängliga. Parlamentet noterar också att denna förteckning kan omfatta punkter som multimodala förbindelser, lokala och regionala särdrag, förekomst av alternativa transportslag, trafiksäkerhet på väg och järnväg och miljöpåverkan,

6.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs mer integrerade investeringar i grundläggande transportinfrastruktur i mindre utvecklade regioner och i bergsområden, avlägsna områden, avfolkningsbygder respektive yttersta randområden med låg tillgänglighet. När EU-mervärde har fastställts genom en lämplig kostnads-nyttoanalys bör Eruf, FSE och Sammanhållningsfonden fokusera investeringarna i transportinfrastruktur mer intensivt på dessa regioner. Arbetet med multimodala förbindelser måste förbättras. Parlamentet påpekar att bättre förbindelser för dessa regioner är en förutsättning för ekonomisk utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att – via offentliga samråd innan projekten genomförs – stimulera ett aktivare deltagande från den offentliga sektorns sida vad gäller transportlösningar nationellt, regionalt och lokalt respektive i städer och på landet, i syfte att optimera transportinvesteringarna.

7.  Europaparlamentet påpekar att hållbar innovation på transportområdet kräver synergier och additionalitet mellan de tre huvudinstrumenten ESI-fonderna, FSE och Horisont 2020 respektive dess uppföljare.

8.  Europaparlamentet anser att Eruf-stöd till territoriellt samarbete bör stärkas med ytterligare resurser, med fokus på investeringar i viktiga hållbara transportinfrastrukturer (gränsöverskridande vattenvägar, hamnar, broar, järnvägar, sammankopplade transportslag och terminaler etc.). Tonvikten bör ligga på konnektivitet i gränsområden, även vid EU:s yttre gränser, samt rådgivningsstöd och kapacitetsuppbyggnad på projektnivå. Parlamentet vill att hinder ska monteras ned så att investeringar, särskilt gränsöverskridande sådana (vattenvägar, järnvägstransport, vägtransport), respektive tillträde till externa marknader underlättas.

9.  Europaparlamentet anser att luckor i transportinfrastrukturen med västra Balkan vad gäller integrerade transportprojekt bör fyllas genom att man fokuserar på ytterligare investeringar i konnektivitet och åtgärder för att ta bort flaskhalsar, särskilt med hänvisning till kommissionens meddelande om det europeiska perspektivet för västra Balkan. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av det europeiska territoriella samarbetet och de makroregionala strategierna för integrerade transportprojekt, samtidigt som det noterar behovet av att bättre samordna transportplaner och -projekt i syfte att täppa till luckor i transportsektorn, t.ex. med västra Balkan. I detta sammanhang påminner parlamentet också om att kusthamnar och inre vattenvägar väldigt ofta är gränsöverskridande anläggningar och att de bör ges samma samfinansieringsnivåer som gränsöverskridande järnvägs- och vägprojekt.

10.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatskyddet i sammanhållningspolitiken vad gäller målet hållbara transporter, i syfte att uppfylla EU:s mål att minska koldioxidutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att kräva av medlemsstaterna att de införlivar unionens miljölagstiftning i sina beslut om och sin planering av projekt som har rätt till finansiering, särskilt Natura 2000, strategisk miljöbedömning, miljökonsekvensbedömning, luftkvalitet, ramdirektivet om vatten, habitat- och fågeldirektiven samt Europeiska miljöbyråns transport- och miljörapporteringsmekanism (TERM).

11.  Europaparlamentet betonar att mer stöd bör ges till främjande av smart trafikförvaltning, t.ex. med hjälp av digitalisering, för att använda befintlig infrastruktur effektivare och styra om transporter till tidpunkter då belastningen är lägre.

12.  Europaparlamentet efterlyser en adekvat och ambitiös gemensam europeisk transportpolitik som bygger på en finansieringsram som är integrerad och samordnad med EU:s transportinstrument. Den tematiska koncentrationen bör behållas i syfte att möjliggöra förenkling och skapa synergier mellan olika finansieringskällor på projektnivå. Parlamentet föreslår att man inrättar ett samlat regelverk för alla finansieringskällor med koppling till alla tematiska mål. Det är nödvändigt att strama upp, standardisera och påskynda förfarandena för offentlig upphandling och för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna om statligt stöd.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta samfinansiera projekt under nästa programplaneringsperiod enligt principen om att outnyttjade resurser går förlorade.

14.  Europaparlamentet gläder sig över arbetet i Jaspers (gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna), Epec (europeiskt centrum för expertis inom offentlig-privata partnerskap) och EIAH (Europeiska centrumet för investeringsrådgivning). Parlamentet förväntar sig dock att EIB-gruppen i sitt arbete med transportinfrastruktur i EU ska lägga betydligt större resurser på att ge omfattande rådgivningsstöd till lokala, regionala och nationella myndigheter på ett tidigare stadium i arbetet med att välja ut och förhandsbedöma projekt med europeiskt mervärde.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för den eller de nya förordningarna om sammanhållningspolitiken efter 2020, föreslå att mer medel avsätts för städer som tillsammans ansöker om medel för infrastruktur och teknik för minskade koldioxidutsläpp i stadstrafiken och minskade luftföroreningar från vägfordon.

16.  Europaparlamentet anser att tillräckliga resurser måste anslås till forskning, program och projekt som främjar trafiksäkerheten i Europa, i linje med Valettaförklaringen om trafiksäkerhet.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa resurser till stöd för hållbar rörlighet i städer, utveckling av intelligenta transportsystem, projekt för cyklister och gångtrafikanter samt bättre tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar och nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.
(4) EUT L 348, 20.12.2013, s. 1.
(5) EUT L 348, 20.12.2013, s. 129.
(6) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0067.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0316.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0222.
(10) EUT C 316, 22.9.2017, s. 155.
(11) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 35.


Skydd av migrerande barn
PDF 176kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om att skydda migrerande barn (2018/2666(RSP))
P8_TA(2018)0201B8-0218/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2017 Att skydda migrerande barn (COM(2017)0211),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2017 om skydd av migrerande barn,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den resolution som FN:s generalförsamling antog den 19 september 2016, ”New York-deklarationen om flyktingar och migranter”(1),

–  med beaktande av punkt 44 i den allmänna kommentaren nr 21 (2017) från kommittén för barnets rättigheter om barn på gatan, av den 21 juni 2017(2),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer av den 6 mars 2017 för främjande och skydd av barnets rättigheter Inget barn ska lämnas utanför,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(5),

–  med beaktande av domstolens dom av den 12 april 2018 i mål C-550/16, A och S mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie(6),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om att skydda migrerande barn (O-000031/2018 – B8‑0016/2018),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt Unicef finns det uppskattningsvis 5,4 miljoner migrerande barn som bor i Europa(7). Enligt de senaste siffrorna från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) anlände 32 039 barn till Grekland, Italien, Spanien och Bulgarien under 2017. Av dessa var 46 procent ensamkommande barn eller barn som skilts från sina föräldrar, medan återstående 54 procent var tillsammans med sina föräldrar eller andra vårdnadshavare. Den 1 september 2016 rapporterades att 821 barn hölls i förvar i nio medlemsstater. En majoritet av medlemsstaterna varken lämnar eller samlar systematiskt in uppgifter om barn i förvar för migranter(8).

B.  Ett år efter offentliggörandet av kommissionens meddelande av den 12 april 2017 om att skydda migrerande barn har medlemsstaterna fortfarande svårigheter med genomförandet av dessa rekommendationer.

C.  Bristen på tillförlitlig information och utdragna förfaranden för familjeåterförening och utnämning av förmyndare samt rädsla för att hållas i förvar, skickas tillbaka eller överföras leder till att barn avviker, vilket gör att de löper risk att utsättas för människohandel, våld och utnyttjande.

D.  Bristen på barnavårdsmyndigheter och verksamheter för barn på mottagningsplatser har en negativ inverkan på barnens psykiska hälsa.

E.  I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter fastslås att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.

F.  Enligt senaste tidens komparativa forskning(9) integrerar medlemsstaterna asylsökande barn i skolor med olika hastighet, och i vissa fall efter mer än tre månader från inlämnandet av asylansökan, vilket innebär särskilda problem för äldre barn.

G.  Enligt 2016 års ”Asylum Information Database Report” är tillgången till asylförfaranden ofta problematisk och kan leda till ytterligare avsevärda förseningar(10).

H.  Några medlemsstater står fortfarande inför utmaningar när det gäller åldersbedömningar och med att skydda barn som inte ansöker om asyl.

I.  I en färsk rapport från Internationella organisationen för migration (IOM) om anländande av sexuellt utnyttjade migranter uppskattas att 80 procent av flickorna som anländer från Nigeria via den centrala Medelhavsrutten – vars antal har ökat från 1 454 år 2014 till 11 009 år 2016 – är potentiella offer för människohandel för sexuellt utnyttjande. Medlemsstaterna stöter på svårigheter med att identifiera och stödja flickor som fallit offer för människohandel och sexuellt utnyttjande.

J.  Statslösa barn innebär allvarliga utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter, vilket därmed försenar processen för fastställande av den rättsliga ställningen hos barn i Europeiska unionen, och gör att barn inte får tillgång till grundläggande tjänster och rättigheter.

1.  Europaparlamentet understryker att alla barn, oavsett deras migrations- eller flyktingstatus, först och främst har rätt till alla de rättigheter som är inskrivna i FN:s konvention om barnets rättigheter.

2.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att kommissionen bör stödja medlemsstaterna i arbetet med att anta och ordentligt genomföra en övergripande rättighetsbaserad strategi i all politik som rör barn.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp en egen plan på grundval av varje barns behov och andra särskilda sårbarheter, med hänsyn tagen till att barnets livskvalitet och välbefinnande också kräver tidig integrering, ett system för samhällsstöd och möjligheten att utveckla sin fulla potential. Parlamentet anser att en sådan strategi också har visat sig vara effektiv när det gäller att förhindra att barn försvinner.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra principen om barnets bästa för alla beslut som rör barn, oberoende av deras status.

5.  Europaparlamentet betonar att all nödvändig information om barns rättigheter och om förfaranden för och möjligheter till skydd bör vara tillgängliga för barn på ett barnvänligt och jämställdhetsmedvetet sätt och på ett språk som de förstår. Parlamentet uppmanar Europeiska stödkontoret för asylfrågor att bistå medlemsstaterna med att ta fram lämpligt mottagningsmaterial för att informera barn.

6.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna skyndar på förfarandena för utnämning av förmyndare eller tillfälliga förmyndare för ensamkommande barn vid ankomsten.

7.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna säkerställer att alla barn vid ankomsten får tillgång till tjänstemän med ansvar för barnskyddsfrågor, även på mottagningscentrumen och vid anläggningar som inhyser barn och vid gränsövergångar.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att alla, och framför allt ensamkommande barn, har tillgång till värdiga bostäder och värdig hälso- och sjukvård, och att säkerställa fullständig tillgång till formell och inkluderande utbildning på samma villkor som barn från EU:s värdländer, däribland förberedande insatser såsom språkundervisning, för att garantera att barn integreras i värdsamhällena under hela den tid då de befinner sig på medlemsstatens territorium.

9.  Europaparlamentet påminner om att ensamkommande barn bör förläggas separat från vuxna, för att undvika alla risker för våld och sexuella övergrepp.

10.  Europaparlamentet efterlyser omplacering från Grekland och Italien av de återstående ensamkommande barn som enligt EU:s omplaceringsbeslut bör prioriteras. Parlamentet efterlyser ett inrättande av strukturer för att fortsätta att omplacera barn som anländer till medlemsstaterna, när barnets bästa så kräver.

11.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som spelas av de lokala och regionala myndigheter som står i främsta ledet när det gäller att ta emot och integrera migrerande barn, trots sina begränsade resurser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga upp kapacitet och avsätta tillräckliga resurser för att ta emot migrerande barn, i synnerhet ensamkommande barn.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräcklig och fortsatt finansiering och tillräckligt och fortsatt stöd till lokala och regionala myndigheter, och att säkerställa tillgång till EU-finansiering, såsom Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

13.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna går vidare med alla oavslutade förfaranden för familjeåterförening utan ytterligare dröjsmål.

14.  Europaparlamentet betonar att barn inte får hållas i förvar för immigrationsändamål och uppmanar medlemsstaterna att inhysa alla barn och barnfamiljer på ett icke frihetsberövande, samhällsbaserat sätt medan deras immigrationsstatus behandlas.

15.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna i fall av långvarigt och systematiskt förvar av barn och deras familjer, för att säkerställa överensstämmelse med barns grundläggande rättigheter.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att medlemsstaterna omedelbart investerar i psykologiskt och psykiatriskt stöd och i psykologisk och psykiatrisk rehabilitering för att hantera barnens psykiska hälsoproblem.

17.  Europaparlamentet understryker vikten av att inrätta ett gediget system för identifiering och registrering på grundval av barnets bästa, för att säkerställa att barn införs och behålls i nationella skyddssystem, med ett tillvägagångssätt som är fokuserat på barnet under hela förfarandet, i full överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet betonar att medlemsstaterna inte får använda tvång i syfte att ta barns biometriska uppgifter.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis om förfaranden för åldersbedömning i syfte att fastställa höga standarder för processen med åldersbedömning i hela EU. Parlamentet betonar att läkarundersökningar av barn bör genomföras på ett icke-inkräktande sätt, med respekt för barnets värdighet.

19.  Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar och sitt gränsöverskridande samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med ansvar för barnskyddsfrågor för att hitta och skydda försvunna barn, och samtidigt säkerställa att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet.

20.  Europaparlamentet beklagar det fortsatta och utbredda fenomenet med statslösa barn. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att barns statslöshet hanteras på ett tillfredsställande sätt i nationell lagstiftning, i full överensstämmelse med artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

21.  Europaparlamentet erkänner de framsteg som gjorts av kommissionen och medlemsstaterna med EU:s förmyndarnätverk och uppmanar medlemsstaterna att stödja det.

22.  Europaparlamentet betonar att alla aktörer som arbetar med barn inte får förekomma i kriminalregister, framför allt när det gäller alla eventuella barnrelaterade brott eller överträdelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla kontinuerlig och lämplig utbildning om ensamkommande barns rättigheter och behov, inbegripet om alla eventuella tillämpliga normer till skydd för barn.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar, inbegripet sitt gränsöverskridande samarbete, att identifiera barn som fallit offer för människohandel, övergrepp och alla former av utnyttjande och att säkerställa lika tillgång till stödverksamheter för alla barn som är brottsoffer. Parlamentet inser att det finns ett särskilt problem i fråga om utnyttjande av flickor för prostitutionsändamål.

24.  Europaparlamentet betonar att skapande av nya säkra och lagliga vägar skulle göra det möjligt för unionen och medlemsstaterna att bättre ta itu med skyddsbehoven, särskilt för barn, och att slå undan benen för smugglarnas affärsmodell.

25.  Europaparlamentet erkänner det humanitära bidraget från ett antal nationella och europeiska icke-statliga organisationer, även de som utför sök- och räddningsinsatser, när det gäller att åstadkomma barns bästa.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt intensifiera ansträngningarna för att tillsammans ta itu med olika former av organiserad brottslighet, bland annat handel med barn, bekämpa straffrihet och se till att förövarna av sådana brott, oavsett om de är EU-medborgare eller inte, snabbt kan lagföras.

27.  Europaparlamentet anser att migrerande barn bör prioriteras i budgeten för perioden efter 2020, i linje med kommissionens meddelande från 2017 om skydd av migrerande barn, målen för hållbar utveckling och kommissionens verktygslåda för utnyttjande av EU-medel för att stödja integreringen av personer med migrantbakgrund.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt gränsöverskridande samarbete och informationsutbyte och sin gränsöverskridande samordning mellan olika myndigheter i medlemsstaterna för att fylla igen luckorna och säkerställa att systemen för skydd av barn är tillräckliga och inte halvfärdiga.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) FN:s resolution A/RES/71/1, http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/71/1
(2) https://www.streetchildrenresources.org/resources/general-comment-no-21-2017-on-children-in-street-situations/
(3) EUT C 289, 9.8.2016, s. 57.
(4) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.
(6) ECLI:EU:C:2018:248
(7) https://www.unicef.org/publications/files/Uprooted_growing_crisis_for_refugee_and_migrant_children.pdf
(8) http://fra.europa.eu/en/publication/2017/child-migrant-detention
(9) #Backtoschool’ från Global Progressive Forum, Migration Policy Group och SIRIUS European Policy network, www.globalprogressiveforum.org/backtoschool
(10) 2016 års rapporter från AIDA, s. 3.


Ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur
PDF 172kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur (2017/2922(RSP))
P8_TA(2018)0202B8-0217/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter(1) (nedan kallad kosmetikaförordningen),

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2013 om förbuden mot djurförsök och försäljning samt läget när det gäller alternativa metoder på kosmetikaområdet (COM(2013)0135),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 19 september 2016 om utveckling, validering och rättsligt godkännande av alternativa metoder till djurförsök på kosmetikaområdet (2013–2015) (COM(2016)0599),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 juni 2015 om det europeiska medborgarinitiativet Stop Vivisection (avskaffa djurförsök) (C(2015)3773),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 21 september 2016 i mål C-592/14(2),

–  med beaktande av Särskild Eurobarometer 442 från mars 2016 om européers attityder till djurs välbefinnande,

–  med beaktande av studien från januari 2017 om djurs välbefinnande i EU, som utförts på uppdrag av utskottet för framställningar,

–  med beaktande av frågan till rådet om ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur (O-000040/2018 – B8-0017/2018),

–  med beaktande av frågan till rådet om ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur (O-000041/2018 – B8-0018/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kosmetikaförordningen fastställer villkoren för saluföring av kosmetiska produkter och ingredienser i EU, och syftar till att uppnå en inre marknad för kosmetiska produkter och samtidigt en hög skyddsnivå för människors hälsa.

B.  I artikel 13 i EUF-fördraget anges att vid utformning och genomförande av unionens politik, särskilt i fråga om den inre marknaden, ska full hänsyn tas till djurens välbefinnande eftersom de är kännande varelser.

C.  Kosmetika är en integrerad del av EU-medborgarnas vardag och omfattar ett brett spektrum av produkter, från smink och deodoranter till bad-, dusch- och solskyddsprodukter samt produkter för hårvård, hudvård, nagelvård, rakning och munhygien.

D.  EU har åtagit sig att främja djurs välbefinnande och samtidigt skydda människors hälsa och miljön.

E.  För att garantera kosmetiska produkters säkerhet föreskriver artikel 10 i kosmetikaförordningen att det för varje kosmetisk produkt ska göras en säkerhetsbedömning och upprättas en säkerhetsrapport.

F.  Enligt artikel 11 i kosmetikaförordningen ska det finnas ett dokument med produktinformation för alla produkter som släpps ut på marknaden, vilket ska innehålla uppgifter om eventuella djurförsök som utförts i samband med utvecklingen eller säkerhetsbedömningen av den kosmetiska produkten eller dess ingredienser.

G.  Testning av kosmetiska slutprodukter och kosmetiska ingredienser på djur har varit förbjudet i EU sedan september 2004 respektive mars 2009 (förbudet mot djurförsök).

H.  Saluföringen av kosmetiska slutprodukter och kosmetiska ingredienser som testats på djur har varit förbjudet i EU sedan mars 2009, med undantag för tester av toxicitet vid upprepad dosering, reproduktionstoxicitet och toxikokinetik. För dessa särskilda svåra hälsoeffekter har saluföringsförbudet tillämpats sedan mars 2013, oberoende av om det finns alternativa tester utan djurförsök (saluföringsförbudet).

I.  De flesta ingredienser som förekommer i kosmetiska produkter används också i många andra konsument- och industriprodukter, såsom läkemedel, rengöringsmedel och andra kemiska produkter samt livsmedel. Ingredienserna kan ha testats på djur i enlighet med relevant rättslig ram, såsom Reachförordningen(3), om det inte fanns något alternativ.

J.  Enligt undersökningen Särskild Eurobarometer 442 från mars 2016 instämmer 89 % av EU-medborgarna i att EU bör göra mer för att främja en ökad medvetenhet om vikten av djurs välbefinnande internationellt, och 90 % instämmer i att det är viktigt att införa höga standarder för välbefinnande som erkänns över hela världen.

K.  Parlamentet tar emot många framställningar från medborgare som utövar sin rätt enligt artiklarna 24 och 227 i EUF-fördraget och artikel 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med krav på att djurförsök ska stoppas i EU och i världen och att internationella standarder för djurs välbefinnande ska införas.

L.  Det finns önskemål från allmänheten om en ny rättslig ram för att successivt avskaffa djurförsök.

M.  Europeiska unionens domstol bekräftade i sin dom av den 21 september 2016 i mål C-592/14 att utsläppandet på unionsmarknaden av kosmetiska produkter där vissa beståndsdelar har varit föremål för djurförsök utanför unionen för att möjliggöra saluföringen av kosmetiska produkter i tredjeländer kan förbjudas, om uppgifterna från djurförsöken används för att visa att produkterna är säkra i syfte att släppa ut dem på unionsmarknaden.

N.  Kryphål gör att kosmetiska produkter som testats på djur utanför EU kan släppas ut på EU:s marknad och att produkterna kan testas på nytt i EU med hjälp av alternativa metoder till djurförsök, vilket strider mot andan i EU:s lagstiftning.

O.  EU är en ledande aktör i Förenta nationerna. EU-institutionerna och medlemsstaterna måste stå fast vid en världsordning som grundas på internationell rätt och multilateralt samarbete.

P.  EU bör göra mer för att främja höga standarder för djurs välbefinnande i sina yttre förbindelser.

Lärdomar från det banbrytande EU-förbudet mot kosmetikatester på djur

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europa har en blomstrande och innovativ kosmetikasektor som står för ca två miljoner arbetstillfällen, och är den största marknaden för kosmetiska produkter i världen. EU:s förbud mot djurförsök inte har äventyrat sektorns utveckling.

2.  Europaparlamentet noterar att efterlevnaden av förbuden mot djurförsök och saluföring är mycket hög. Bristen på fullständig och tillförlitlig dokumentation i produktinformationen för kosmetiska produkter som importerats till EU från tredjeländer där djurförsök fortfarande används, är dock fortsatt är ett allvarligt problem som måste prioriteras.

3.  Europaparlamentet anser att EU:s banbrytande förbud mot kosmetikatester på djur har sänt en stark signal till omvärlden om det höga värde unionen tillskriver djurskydd, och framgångsrikt har visat att en utfasning av kosmetikatester på djur är möjlig.

4.  Europaparlamentet påminner om att ett politiskt beslut har tagits i Europa för att genomföra förbudet oavsett om alternativ till djurförsök är fullt tillgängliga. Det europeiska exemplet visar att frånvaron av alternativ till djurförsök för vissa parametrar inte är ett argument mot ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur.

5.  Europaparlamentet upprepar att djurförsök inte längre kan motiveras för kosmetika och uppmanar EU och de nationella offentliga myndigheterna att lyfta fram allmänhetens motstånd mot kosmetikatester och stödja innovativa, humana testmetoder.

6.  Europaparlamentet uppmanar tillsynsmyndigheter och företag att inrätta ett övervakningssystem som är öppet för regelbundna oberoende granskningar, för att säkerställa att leverantörer till industrin efterlever ett fullständigt förbud.

Förbudets inverkan på framväxten av alternativa metoder

7.  Europaparlamentet erinrar om att förbudet mot djurförsök har lett till ökade forskningsinsatser för att utveckla alternativa testmetoder, vilka har fått verkningar långt utanför kosmetikasektorn. Avsevärda framsteg också har gjorts i fråga om validering och rättsligt godkännande av alternativa metoder.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att tillgängliggöra tillräcklig finansiering på medellång och lång sikt för snabb utveckling, validering och introduktion av alternativa testmetoder, så att djurförsök kan ersättas helt för viktiga toxikologiska parametrar såsom cancerogenicitet, reproduktionstoxicitet och toxicitet vid upprepad dosering(4).

9.  Europaparlamentet betonar behovet av en ihållande utbildningsinsats för att säkerställa att laboratorier och behöriga myndigheter har nödvändiga kunskaper om alternativ och processer.

10.  Europaparlamentet påpekar att akademiska institutioner har en viktig roll att spela när det gäller att främja alternativ till djurförsök inom vetenskapliga discipliner och att sprida ny kunskaper och metoder, som finns tillgängliga men inte alltid används i så stor utsträckning.

11.  Europaparlamentet framhåller behovet av att arbeta inom internationella strukturer för att påskynda valideringen och godkännandet av alternativa metoder samt förse tredjeländer, där forskare kan sakna kunskap om alternativa metoder och provningsanläggningar kan sakna nödvändig infrastruktur, med kunskapsöverföring och ekonomiskt stöd.

12.  Europaparlamentet påpekar att EU har främjat ett internationellt samarbete för alternativa testmetoder inom ramen för det europeiska partnerskapet för alternativ till djurförsök (EPAA), och har deltagit i ett antal andra relevanta internationella processer såsom internationellt samarbete om kosmetikalagstiftning (ICCR) samt det internationella samarbetet om alternativa testmetoder (ICATM). Sådana samarbeten är av avgörande betydelse.

Den internationella situationen

13.  Europaparlamentet understryker att Guatemala, Indien, Island, Israel, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Serbien och Turkiet har infört förbud mot djurförsök av kosmetika. Andra länder, såsom Sydkorea och Australien, har gjort betydande framsteg mot ett sådant förbud.

14.  Europaparlamentet konstaterar att ca 80 % av världens länder fortfarande tillåter djurförsök och saluföring av kosmetiska produkter som testats på djur trots vissa betydande rättsliga framsteg runt om i världen.

Om ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur

15.  Europaparlamentet menar att kosmetikaförordningen måste användas som modell för ett internationellt förbud mot kosmetikatester på djur och ett förbud mot internationell handel med kosmetiska ingredienser och produkter som testats på djur. Förbuden ska träda i kraft före 2023.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att garantera lika villkor för alla produkter som släpps ut på EU:s marknad och säkerställa att inga av dem har testats på djur i ett tredjeland.

17.  Europaparlamentet uppmanar ordförandena för EU:s institutioner att aktivt stödja, verka för och underlätta införandet av ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur i möten med sina motparter, särskilt med FN:s generalsekreterare.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att använda sina diplomatiska nätverk och beslutsamt agera i alla möjliga bilaterala och multilaterala förhandlingsforum för att bygga en stark och bred koalition till stöd för ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inom FN:s ram verka för och stödja en internationell konvention mot kosmetikatester på djur. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ta upp ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur som en punkt på dagordningen för nästa sammanträde i FN:s generalförsamling.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samtala med alla aktörer, till att börja förespråkarna för ett världsomfattande stopp för kosmetikatester på djur, icke-statliga organisationer och företrädare för det civila samhället, i syfte att anordna sidoevenemang vid FN:s nästa generalförsamling och främja dialogen om fördelarna och förtjänsterna med en internationell konvention mot kosmetikatester på djur.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att EU:s förbud mot kosmetikatester på djur inte försvagas av pågående handelsförhandlingar eller av Världshandelsorganisationens regler. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanta kosmetika som testats på djur från tillämpningsområdet för alla frihandelsavtal som redan ingåtts eller är under förhandling.

o
o   o

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska rådets ordförande, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/vice ordförande, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s generalsekreterare.

(1) EUT L 342, 22.12.2009, s. 59.
(2) ECLI:EU:C:2016:703.
(3) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(4)1 Vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet, Notes of Guidance for the Testing of Cosmetic Ingredients and their Safety Evaluation, 9:e uppdateringen, SCCS/1564/15.


Den aktuella situationen och framtidsutsikterna för får- och getsektorerna i EU
PDF 234kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om den aktuella situationen och framtidsutsikterna för får- och getsektorerna i EU (2017/2117(INI))
P8_TA(2018)0203A8-0064/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rekommendationerna från EU Sheep Meat Forum som hölls 2015 och 2016 på kommissionens begäran,

–  med beaktande av den undersökning som parlamentet hade beställt av Europaparlamentets utredningsavdelning B på begäran av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om framtiden för får- och getköttssektorerna i Europa,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om framtiden för får-/lamm- och getsektorerna i Europa(1),

–  med beaktande av den utvärdering som kommissionen genomförde 2011 av åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken i får- och getsektorerna,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om EU:s handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 En europeisk One Health handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2017)0339),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel,

–  med beaktande av den nederländske ombudsmannens slutsatser 2012 i hans rapport om myndigheternas hantering av Q-febern(3) och 2017 i hans undersökning av de lärdomar som regeringen drog av Q-feberepidemin(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0064/2018), och av följande skäl:

A.  Får- och getsektorerna kännetecknas av låg lönsamhet i de flesta delar av EU, med inkomster som är bland de lägsta i EU, vilket främst beror på höga drifts- och regleringskostnader, som i vissa fall överstiger försäljningspriserna, och en tung administrativ börda, vilket får allt fler uppfödare att lämna sektorn.

B.  Obalanser i livsmedelskedjan förvärrar dessa sektorers sårbarhet, och kommissionen har hittills inte vidtagit de nödvändiga lagstiftningsåtgärder som parlamentet har efterlyst i detta sammanhang.

C.  Det är omöjligt att inrätta och upprätthålla får- och getuppfödningen om inte uppfödarna garanteras stabila inkomster.

D.  Får- och getuppfödningen i Europa är säsongsbunden till skillnad från i vissa andra regioner i världen, där uppfödning och produktion kan pågå året runt. Den starka säsongsbetoningen kan leda till att många uppfödare och producenter lever i ekonomisk osäkerhet.

E.  Båda sektorer har potential att skapa och bibehålla sysselsättning i missgynnade områden, till exempel i avlägsna regioner och bergsområden.

F.  Får- och getuppfödning ger en stor utvecklings- och sysselsättningspotential i många sårbara landsbygdsområden och stadsnära områden, i synnerhet genom försäljning av får- och getkött och mejeriprodukter av hög kvalitet som kan avsättas via korta och lokala leveranskedjor.

G.  Fåruppfödarna upplever att det är svårt att hitta kvalificerad och ibland till och med okvalificerad arbetskraft.

H.  Får- och getuppfödning är en del av kulturarvet i många medlemsstater och ger traditionella produkter av hög kvalitet.

I.  Får- och getsektorerna måste uppfylla världens högsta standarder för livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och miljöskydd.

J.  Får- och getuppfödning är viktig för den miljömässiga hållbarheten, särskilt sådan uppfödning där djuren går på bete, eftersom denna verksamhet finns i 70 procent av EU:s geografiskt missgynnade regioner, inklusive i isolerade och relativt otillgängliga regioner, och bidrar till att bevara landskapet och den biologiska mångfalden (inbegripet lokala inhemska arter) samt till att bekämpa erosion, oönskade ansamlingar av biomassa, fördämningsskador, laviner och skogsbränder.

K.  Får- och getuppfödning ger ett viktigt socioekonomiskt bidrag till Europas landsbygdsområden genom att den upprätthåller produktion och sysselsättning i mindre gynnade områden och ger traditionella produkter av hög kvalitet.

L.  Generationsskiftet bland uppfödare behöver förbättras om denna typ av djuruppfödning ska kunna överleva och bidra till att hejda den snabba avfolkningen i många landsbygdsområden, där grundläggande tjänster och stödtjänster för familjer är bristfälliga, vilket påverkar särskilt kvinnor, som arbetar hårt inom sektorn med sådant som ofta inte syns.

M.  Dessa sektorer erbjuder en gynnsam miljö och möjligheter för unga människor som vill börja med djuruppfödning i strukturer i mänsklig skala – inklusive en låg kapitaliseringsgrad, en välutvecklad kollektiv organisation, ömsesidig hjälp och kooperativ med utrustning för gemensam användning – eller starta företag.

N.  Genomsnittsåldern för får- och getuppfödare blir allt högre, och kunskapsöverföringen mellan generationerna är bristfällig, vilket hindrar de två sektorerna från att fungera smidigt och gör dem sårbara eftersom det i framtiden kommer att saknas färdigheter och kunskaper. Uppfödare och tillverkare av bearbetade produkter av hög kvalitet, till exempel ost som tillverkas med hantverksmässiga metoder, saknar ofta den marknadsförings- och försäljningskompetens som behövs för att saluföra de egna produkterna på marknaden på ett tilltalande sätt.

O.  De flesta får och getter i EU föds upp med extensiva djurhållningsmetoder, till exempel på betesmark. I vissa medlemsstater tillämpar sektorerna intensiv djurhållning för uppfödning av getter och får.

P.  Dessa sektorer bidrar till att bevara områden med högt ekologiskt värde eller högt naturvärde, såsom betesmarker och naturbetesmark, skogbevuxen betesmark och andra sorters betesmarker med träd och buskar (dehesas) samt mindre bördig mark, och de spelar också en viktig roll när det gäller att hålla borta sly.

Q.  Innan förordning (EU) 2017/2393(5) trädde i kraft omfattade definitionen av permanent betesmark inte på lämpligt sätt betesmark av medelhavstyp med buskar och träd, såsom betesmarker av typen dehesas och andra ekosystem som är kopplade till skogsjordbruk, vilket ledde till att den areal som berättigade till direktstöd inskränktes och uppfödare i dessa områden missgynnades.

R.  Nomadiserande boskapsskötsel är en traditionell form av extensiv djurhållning som framför allt bedrivs i bergsområden och möjliggör utveckling i områden som är svårtillgängliga eller svårarbetade och som har lågt agronomiskt värde, så att ekonomisk verksamhet kan bibehållas i dessa områden.

S.  Alternerande beteshållning ingår i djurhållningsmetoderna i vissa medlemsstater.

T.  Den gällande gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att stödja olika sorters inhemska får- och getraser.

U.  Dessa raser är väl anpassade till den lokala miljön och spelar en avgörande roll för bevarandet av den biologiska mångfalden och den naturliga balansen i deras livsmiljö.

V.  Inhemska raser är mycket bättre anpassade till lokala förhållanden och särdrag.

W.  Det finns i dag 25 miljoner färre får än på 1980-talet, och under de senaste 17 åren har produktionen minskat med mer än 20 procent.

X.  Konsumtionen av får- och getkött har minskat avsevärt de senaste åren, från 3,5 kilo fårkött per person 2001 till 2 kilo i dag, och denna nedåtgående trend har fortsatt under 2017, framför allt bland ungdomar.

Y.  Den europeiska getköttsmarknaden är mycket speciell, med en produktion som huvudsakligen är koncentrerad till Grekland, Spanien och Frankrike och en konsumtion som är särskilt stor i Portugal, Italien och Grekland.

Z.  Produktionen av getkött från killingar eller utslaktade vuxna djur är säsongsbunden och utgör en biprodukt till mjölkproduktionen, och den står under ett fåtal aktörers kontroll. Försäljningspriset från denna produktion räcker inte till för att ersätta uppfödarna.

AA.  Det faktum att getkött förekommer i så liten omfattning på försäljningsställen innebär att produkten är mindre synlig och därmed konsumeras mindre av konsumenterna.

AB.  Får- och getsektorerna står för 3 procent av den europeiska mjölkproduktionen och 9 procent av den europeiska ostproduktionen, och tillsammans sysselsätter de 1,5 miljoner människor i Europeiska unionen.

AC.  Konsumtionen av getmjölk och getost har under senare år ökat avsevärt i ett antal medlemsstater.

AD.  Produktionen av fårkött i EU tillgodoser endast omkring 87 procent av vad marknaden efterfrågar, och importen från tredjeländer, främst Nya Zeeland, underminerar EU-produkternas konkurrenskraft under årets mest känsliga perioder (påsk och jul), men även under resten av året, eftersom Nya Zeeland och Australien är stora exportörer av fårkött.

AE.  Under de senaste åren har Nya Zeeland exporterat mer färskt och kylt kött, och minskat sin traditionella export av fryst kött, vilket har en större inverkan på EU:s marknad för färskt kött och leder till en sänkning av de priser som betalas till europeiska producenter. Detta måste beaktas vid de kommande förhandlingarna om frihandelsavtalet med Nya Zeeland.

AF.  I många fall konkurrerar de europeiska producenterna inte på lika villkor med importen från tredjeländer, som ofta har lägre kvalitetsstandarder, regleringsmässiga krav och miljöstandarder att rätta sig efter.

AG.  Får- och getsektorerna är känsliga sektorer och bör därför antingen skyddas i de pågående förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland respektive Australien eller undantas helt från dessa handelsavtal.

AH.  Vissa regioner i EU:s grannskap har visat intresse för får- och getprodukter från EU, vilket är en möjlighet för EU:s producenter som tyvärr inte utnyttjas fullt ut.

AI.  Brexit skulle kunna medföra betydande förändringar för handeln med fårkött inom EU, eftersom Storbritannien är den största producenten och den viktigaste inkörsporten för import från tredjeland.

AJ.  Storbritannien importerar omkring hälften av sin marknadskvot för fårkött från Nya Zeeland och nästan två tredjedelar från Australien, och EU kan inte över en natt frigöra sig från sina internationella åtaganden, vilket förstärker den osäkerhet som förorsakas av brexit.

AK.  Får- och getull är en hållbar, förnybar och biologiskt nedbrytbar resurs för textilsektorn.

AL.  Ull anses inte vara en jordbruksprodukt enligt bilaga I till EUF-fördraget, utan klassificeras endast som en animalisk biprodukt enligt förordning (EU) nr 142/2011.

AM.  Denna brist på erkännande medför nackdelar för fåruppfödarna jämfört med andra jordbrukare, dels eftersom ull omfattas av högre krav vid transporter än erkända jordbruksprodukter, dels eftersom marknadsingripanden genom en gemensam marknadsorganisation inte är möjliga för ull.

AN.  Får- och getuppfödning bedrivs huvudsakligen extensivt, vilket medför en direkt kontakt med vilda djur vars hälsostatus inte kan garanteras.

AO.  I enlighet med förordning (EG) nr 999/2001 har skrapieplanen lett till att utbytet av avelsdjur har minskat med 100 procent. För små inhemska raser har scrapiegenotypningen lett till att avelsboskapsbeståndet av handjur har minskat med upp till 50 procent.

AP.  Den senaste tidens utbrott av djursjukdomar har visat att ett utbrott i en medlemsstat kan utgöra ett hot mot hela den europeiska jordbruksmarknaden, med tanke på de epidemier som har drabbat Europeiska unionen, av vilka några – till exempel den största Q-feberepidemin någonsin, som utbröt på getgårdar mellan 2007 och 2011 – har konsekvenser för människors hälsa.

AQ.  Vaccination av får och getter skyddar medlemsstaternas besättningar mot gränsöverskridande sjukdomar, begränsar risken för ytterligare spridning mellan medlemsstaterna och bidrar till att mildra effekterna av antimikrobiell resistens.

AR.  Enligt den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens är immunisering genom vaccination en kostnadseffektiv folkhälsoåtgärd i kampen mot antimikrobiell resistens, även om användningen av antibiotika är billigare på kort sikt, och planen föreskriver också incitament för att öka användningen av diagnostik, antimikrobiella alternativ och vacciner.

AS.  Systemet för elektronisk identifiering av får och getter är ett effektivt sätt att se till att djuren är spårbara, men förlust av öronmärkningar eller oavsiktliga fel vid avläsningen av dem kan leda till sanktioner som i vissa fall är oproportionella.

AT.  Uppfödarna har också svårt att tillämpa de gällande identifieringsreglerna för killingar.

AU.  Det skydd för vissa djurarter, särskilt stora rovdjur, som habitatdirektiv 92/43/EEG ger, en försämring av deras livsmiljöer och mindre tillgång till och sämre kvalitet på naturliga byten i kombination med avfolkningen av landsbygden och bristen på investeringar i förebyggande åtgärder från medlemsstaterna är alla faktorer som har bidragit till att antalet rovdjursattacker på får- och gethjordar har ökat kraftigt i alla regioner, vilket förvärrar den redan osäkra situation som vissa uppfödare befinner sig i och äventyrar det traditionella jordbruket och betesbruket i många områden.

AV.  Rovdjur och stora köttätare har uppnått en god bevarandestatus i vissa regioner i Europeiska unionen.

AW.  Ett införande av möjligheten att ändra skyddsstatusen för arter i särskilda områden bör beaktas så snart önskad bevarandestatus har uppnåtts.

AX.  Får- och getuppfödare måste hantera mycket byråkrati och stora administrativa bördor som kommer inte bara av den gemensamma jordbrukspolitiken utan även av andra EU-regler, som till exempel reglerna för behandling av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

AY.  Marknaden för får- och getkött präglas av en stark fragmentering och brist på insyn i rapporteringen av marknadspriser.

AZ.  I vissa medlemsstater finns det väldigt få slakterier, vilket hindrar sektorerna i dessa medlemsstater från att utvecklas.

BA.  Slakterinäringens omstrukturering, efterlevandet av hälsobestämmelser och minskningen av slaktade djur som en följd av uppfödningens tillbakagång har i många områden lett till att de ekonomiska instrument som behövs för att skapa mervärde och bevara lokala leveranskedjor har försvunnit.

BB.  Slakterinäringens omstrukturering, åtgärderna i samband med galna kosjukans uppkomst och hygien- och hälsopaketen hör till de faktorer som i många medlemsstater har lett till att många instrument som är nödvändiga för lokal direktförsäljning har försvunnit och till att slakterikostnaderna har ökat.

BC.  Mobila mjölkningsenheter och slakterier, eller åtgärder för att göra sådana enheter direkt tillgängliga är viktiga och nödvändiga för att göra får- och getuppfödning mer produktiv.

BD.  Får- och getköttsprodukter saknar ofta de variationer av slutprodukten som finns för andra köttprodukter, vilket gör dem mindre attraktiva och därmed mindre efterfrågade av konsumenterna.

BE.  Köttproduktionens mervärde måste höjas och nya innovativa metoder införas som är bättre anpassade till unga människors konsumtionsvanor.

BF.  Utöver att tillhandahålla ett stort utbud av kött-, mjölk- och ylleprodukter till konsumenter i hela EU spelar får- och getuppfödningen en viktig roll i många kulturer, vilket lyfts fram bland annat i den bulgariska traditionen kukeri och den rumänska traditionen capra.

BG.  I många medlemsstater finns det en växande marknad för lokala och ekologiskt odlade jordbruksprodukter som uppfyller konsumenternas krav på insyn och kvalitet.

BH.  Medlemsstaterna får, i enlighet med förordning (EU) nr 1151/2012 och delegerad förordning (EU) nr 665/2014, använda det valfria kvalitetsbegreppet ”bergsprodukt” för att bättre synliggöra produkter från får- och getuppfödning i bergsområden.

BI.  EU:s kvalitetssystem, framför allt SGB (skyddad geografisk beteckning) och SUB (skyddad ursprungsbeteckning), tillhandahåller verktyg för att ge ökad synlighet och därmed bättre avsättningsmöjligheter på marknaden för får- och getprodukter.

BJ.  Vissa medlemsstater saknar strukturella strategier för att utveckla antingen den ena eller båda sektorerna, vilket hindrar deras utveckling.

BK.  Sådan politik skulle kunna inbegripa rekommendationer för olika led, såsom uppfödning (urval av avelsraser, handjursproduktion osv.), samt för avyttring på marknaden.

Bättre stöd

1.  Europaparlamentet stöder de rekommendationer som offentliggjordes 2016 av EU Sheep Meat Forum, som kommissionen tog initiativ till, framför allt behovet av att inrätta ett miljöstöd som ett erkännande av får- och getsektorernas tillhandahållande av kollektiva nyttigheter, särskilt på grundval av extensivt bete, i form av markförbättring och bevarande av den biologiska mångfalden, ekosystem, områden med stort miljövärde och vattenkvalitet, förebyggande av klimatförändringar, översvämningar, laviner, skogsbränder och erosion till följd av detta, samt landskapsvård och sysselsättning. Parlamentet betonar att dessa rekommendationer bör gälla även för getköttssektorn och får- och getmjölkprodukter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att införa incitament för uppfödare som bedriver alternerande beteshållning.

3.  Europaparlamentet begär att det kopplade stödet till får- och getuppfödning och andra särskilda åtgärder som är riktade mot båda sektorerna ska bibehållas eller om möjligt ökas, med differentierat stöd för betande besättningar, i nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, så att flykten av uppfödare från dessa sektorer i EU kan bromsas, med tanke på hur beroende en stor del av får- och getsektorerna är av direktstöd.

4.  Europaparlamentet understryker att systemet med ett frivilligt kopplat stöd enligt överenskommelsen i förhandlingarna om förordning (EU) 2017/2393 förenklas och förtydligas genom att hänvisningarna till kvantitativa gränser och till bevarandet av produktionen utgår, och genom att vissa kriterier för stödberättigande och den övergripande budgeten kan ses över årligen av medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka stödet för ett miljövänligt jordbruk till betesmarker för får och getter och för att stödja uppfödare som tillhandahåller ett högre djurskydd.

6.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen från förhandlingarna om förordning (EU) 2017/2393 om att erkänna särdragen hos betesmark av medelhavstyp, till exempel dehesas, i syfte att komma fram till mer rättvisa bestämmelser för vilken sorts mark som berättigar till direktstöd och åtgärda den inneboende diskrimineringen av naturbetesmark och betesmarker med träd och buskar.

7.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av denna typ av betesmark för förebyggande av bränder, men konstaterar att dessa förbättringar fortfarande är frivilliga för medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet anser att andra ekosystem som är knutna till betade skogsjordbruksmarker inte bör diskrimineras i detta avseende, och begär att gränsvärdet på 50 procent gräs på skogsarealer, som måste uppnås för att direktstöd per hektar ska beviljas, inte ska gälla för get- och fåruppfödare.

9.  Europaparlamentet förespråkar att lämplig betning tillåts i områden av ekologiskt intresse, inbegripet på torra betesmarker av låg kvalitet som finns i mindre gynnade områden.

10.  Europaparlamentet betonar att betning inte bör tillåtas om det finns risk för att känsliga naturområden skadas. Parlamentet understryker i detta sammanhang den viktiga roll som idisslare spelar för utnyttjandet av råfiber.

11.  Europaparlamentet anser att ett större stöd måste ges till unga och nyetablerade uppfödare, såväl direktstöd som stöd inom ramen för politiken för landsbygdsutveckling, i överensstämmelse med nationella strategier, i syfte att införa incitament för etablering eller övertagande av får- och getgårdar, eftersom den höga medelåldern bland uppfödare i djurhållningssektorerna, vilken är betydligt högre än medelåldern i andra jordbrukssektorer till följd av den låga lönsamheten, utgör en av de viktigaste utmaningarna för bibehållandet av en levande landsbygd och upprätthållandet av livsmedelstrygghet i EU.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta de särskilda problem som framhålls av de organisationer som företräder kvinnor som arbetar i dessa sektorer genom att, som en bland flera åtgärder, göra dem mer synliga och främja deras rätt till ägarskap och medägarskap samt införa nödvändiga tjänster till stöd för familjer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla specifika program som gör det möjligt för kvinnor att hitta sin plats vid sidan av männen inom dessa särskilda sektorer, eftersom detta i hög grad skulle kunna bidra till det generationsskifte som sektorn så väl behöver och till att bevara får- och getuppfödningen som familjeföretag.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna större uppmärksamhet åt mångfalden av genetiska resurser inom får- och getsektorerna eftersom den är mycket viktig för produktiviteten (fertilitet, fruktsamhet osv.), produkternas kvalitet och djurens anpassning till omgivningen.

15.  Europaparlamentet välkomnar de budgetposter för stöd som nu finns tillgängliga för att främja inhemska arter och differentierad kvalitet, såsom ekologisk certifiering.

16.  Europaparlamentet betonar att man i detta sammanhang bör beakta bevarandet av lokala raser och lantraser i planerna för husdjursavel.

17.  Europaparlamentet betonar hur viktiga inhemska får- och getraser är för betning i Alperna, eftersom djurhållning med andra arter är opraktiskt.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att öka stödet till uppfödning av sådana får- och getarter.

19.  Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till producentorganisationer i får- och getsektorerna.

20.  Europaparlamentet beaktar utvecklingen av stöd i sektorerna, som har enorm betydelse för insatserna för att öka effektiviteten och konkurrenskraften inom produktionen, förbättra produktkvaliteten och göra EU mer självförsörjande med fårkött – faktorer som alla är förenliga med EU:s mål att öka effektiviteten och förbättra kvaliteten.

Främjande och innovation

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till forskning om innovativa produktionsmetoder och innovativ produktionsteknik för att stärka får- och getsektorernas konkurrenskraft och främja kött-, mjölk- och ylleprodukter på den inre marknaden, och inte enbart fokusera på traditionella produkter, såsom ost, utan även på nya styckningsdelar för att erbjuda produkter som motsvarar konsumenternas förväntningar och efterfrågan på marknaden. Parlamentet uppmanar också kommissionen att uppmuntra till mer regelbunden konsumtion genom informationskampanjer om tillagnings- och beredningsmetoder som passar nya konsumenter, inklusive i nya tillväxtekonomier i EU:s grannskap och på marknader i öst, med betoning på de närings- och hälsomässiga fördelarna med får- och getkött.

22.  Europaparlamentet anser att man måste motverka föreställningen att lamm är svårt att tillaga och vända den rådande trenden att undvika rött kött.

23.  Europaparlamentet betonar att insatser för att öka konsumtionen av får- och getkött är avgörande om produktionen ska kunna ökas i EU.

24.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa en särskild budgetpost för kött- och mjölkprodukter från får och get för de kommande marknadsföringskampanjer som EU medfinansierar.

25.  Europaparlamentet betonar att man behöver se till att det finns tillräcklig finansiering till marknadsföringskampanjer som syftar till att öka konsumtionen av får- och getprodukter i hela EU.

26.  Europaparlamentet begär att skinnfällar och ull ska ingå bland de produkter som omfattas av stöd.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna informationskampanjer för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för får- och getprodukter i syfte att göra dem mer attraktiva. Parlamentet begär en djupgående undersökning av avsättningsmöjligheterna för ull för att ge producenterna större ekonomisk avkastning.

28.  Europaparlamentet uppmanar fler medlemsstater att införa det valfria kvalitetsbegreppet ”bergsprodukt” som anges i nuvarande EU-lagstiftning och som är ett instrument för att göra produkten mer synlig och öka konsumenternas möjligheter att fatta välgrundade beslut.

29.  Europaparlamentet betonar att man behöver införa garantimärkning av lamm- och killingkött, såväl för enskilda producenter som för producentsammanslutningar, såsom möjliga mottagare av stöd för differentierad kvalitet. Parlamentet betonar att en sådan märkning måste godkännas av den behöriga lokala myndigheten i enlighet med relevanta lagar och förordningar som reglerar användningen av sådan märkning.

30.  Europaparlamentet efterlyser stöd till EU-omfattande PR-evenemang som tillägnas får- och getsektorerna, såsom festivaler och andra liknande årliga tillställningar, som ett sätt att öka allmänhetens medvetenhet om fördelarna med dessa sektorer för EU, miljön och allmänheten.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utnyttjandet av den stora potentialen för traditionell får- och getuppfödning genom landsbygdsturism.

God praxis

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa förutsättningar för att får- och getmjölkssektorerna ska kunna utvecklas genom att möjliggöra största möjliga mervärde för uppfödarna med hjälp av strategier för hög kvalitet som främjar gårdsproduktion av mejeriprodukter som huvudsakligen avsätts via korta eller lokala leveranskedjor. Parlamentet betonar i detta avseende att kommissionen måste se till att hygienlagstiftningen tillämpas bättre i alla medlemsstater, framför allt genom användningen av Europeisk guide till god hygienpraxis vid hantverksmässig produktion av ost och andra mjölkprodukter, som Europeiskt nätverk för gårds- och hantverksproducenter av ost och andra mejeriprodukter har utarbetat i samarbete med kommissionen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en webbplattform med inriktning på får- och getsektorerna, vars viktigaste syfte är att tillhandahålla relevant god praxis och relevanta uppgifter från medlemsstaterna för gemensamt utnyttjande.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta riktlinjer för god praxis för marknadsföring av produkter från får- och getsektorerna, som sedan kan spridas till medlemsstaterna och yrkesorganisationerna.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna större uppmärksamhet åt sektorn för produktion och beredning av ull genom att stödja införandet av program för utbyte av information och god praxis mellan berörda parter i ullberedningskedjan.

36.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att undersöka möjligheten att undanta ull från tillämpningen av förordningarna nr (EG) nr 1069/2009 och nr (EU) nr 142/2011 om behandling av animaliska biprodukter, eftersom det rör sig om en produkt som inte är avsedd att användas som livsmedel.

Förbättra marknaderna

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om pristransparens inom sektorerna i syfte att ge konsumenter och producenter information om produktpriser.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga möjligheten att harmonisera ordningarna för slaktkroppar så att de återspeglar den verkliga kostnaden, utan att det skadar den biologiska mångfald som lokala raser ger, och inrättandet av ett europeiskt observationsorgan för övervakning av priser och produktionskostnader för får- och getkött. Parlamentet understryker att man behöver övervaka marginaler i hela livsmedelsförsörjningskedjan, inbegripet grossistpriser.

39.  Europaparlamentet varnar för att en statisk eller minskande efterfrågan i kombination med högre produktion kan leda till lägre priser för producenterna.

40.  Europaparlamentet påminner om att får- och getmjölksproducenter som har gått samman i en producentorganisation enligt artikel 149 i förordning (EU) nr 1308/2013 får föra gemensamma avtalsförhandlingar om en volym på upp till 33 procent av den nationella produktionen och 3,5 procent av produktionen inom EU. Parlamentet understryker att dessa tröskelvärden infördes i första hand för produktionen av obehandlad komjölk och därför är begränsande och föga anpassade till produktionen från små idisslare, i synnerhet när uppfödarna önskar gå samman i sammanslutningar för lokala producentorganisationer, i producentorganisationer med flera uppköpare eller gentemot en stor industrikoncern.

41.  Europaparlamentet begär att det ska inrättas exakta indikatorer som möjliggör en noggrannare övervakning av produktionen och konsumtionen av samt handeln med getkött, där åtskillnad görs mellan vuxna djur och killingar.

42.  Europaparlamentet anser att producenternas förhandlingsposition och marknadsstyrka i livsmedelskedjan måste förbättras, och att man måste utvidga systemet för avtalsförhållanden till att omfatta även får- och getuppfödning samt köttprodukter och mejeriprodukter genom att inrätta producentorganisationer och branschorganisationer liknande de som finns i andra gröd- och djuruppfödningssektorer, i linje med den överenskommelse som ingicks inom ramen för förordning (EU) 2017/2393, för att öka konkurrenskraften och den nuvarande låga produktiviteten i sektorerna.

43.  Europaparlamentet begär att kvalitetsmärkningen med skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning för fårkött bör inbegripas i kvalitetsmärkningen för skinka, såsom denna anges i artikel 172 i förordning (EU) nr 1308/2013, som en åtgärd för att reglera utbudet i syfte att öka möjligheterna att anpassa utbudet till efterfrågan.

44.  Europaparlamentet noterar att producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer för får- och getmjölk får bortse från de bindande tak som anges i artikel 149 i förordning (EU) nr 1308/2013 om de bedriver en ekonomisk verksamhet (marknadsföring, kvalitetskontroll, förpackning, märkning eller bearbetning) gemensamt i enlighet med artikel 152, ändrad genom förordning (EU) 2017/2393.

45.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte beviljar ekonomiskt stöd enligt det s.k. mjölkpaketet till får- och getmjölkssektorerna att göra detta.

46.  Europaparlamentet anser att man måste förhindra att produkter från får och getter säljs för priser som understiger produktionspriserna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna granska leveranskedjan för får- och getkött (till exempel åtskillnaden mellan kött från fullvuxna djur och kött från killingar) i syfte att se till att uppfödarna får en rimlig ersättning från marknaden.

48.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang att direktförsäljning är mycket viktig för får- och getprodukter.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa förutsättningar för producenter och producentorganisationer att bedriva direktförsäljning i syfte att begränsa konstlade prisökningar.

50.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av lokala leveranskedjor i fårsektorn som ett sätt att öka fårgårdarnas inkomster och få till stånd en bättre anpassning mellan efterfrågan och utbud, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt sin offentliga politik för lokala slakterier, som är absolut nödvändiga för utvecklingen av dessa lokala leveranskedjor.

51.  Europaparlamentet påminner om att producenter kan vidta åtgärder för att reglera utbudet av ost, inklusive ost av får- eller getmjölk, med en skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning i enlighet med artikel 150 i förordning (EU) nr 1308/2013.

52.  Europaparlamentet välkomnar förlängningen av löptiden för dessa instrument till efter 2020 som en del av den överenskommelse som uppnåddes i förhandlingarna om förordning (EU) 2017/2393.

53.  Europaparlamentet anser att utbudskoncentrationen bland uppfödare i företag, såsom kooperativ, måste främjas för att öka deras förhandlingsstyrka inom livsmedelskedjan, ge medlemmarnas produktion ett mervärde och införa åtgärder som leder till kostnadsbesparingar eller som är svåra att genomföra för de enskilda producenterna, såsom innovation och rådgivning om djurhållning.

54.  Europaparlamentet uppmuntrar myndigheterna i de medlemsstater där yrkesorganisationer inom får- och getsektorerna har visat ett uttalat intresse för att utarbeta strategier på medellång och lång sikt för utvecklingen av dessa sektorer, med förslag på hur man kan förbättra urvalet av avelsraser och avyttringen av produkter på marknaden.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta program för att uppmuntra producenter att bilda producent- och marknadsföringsorganisationer, bedriva direktmarknadsföring och producera och märka kött- och mejeriprodukter från får och get som har särskilda kvalitetsegenskaper (t.ex. ekologiska produkter och regionala specialprodukter).

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lätta på de administrativa kraven för att öppna små ysterier på får- och getgårdar, så att uppfödare kan ge sina jordbruksföretag ett större mervärde.

57.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att överväga ytterligare verktyg och instrument som kan hjälpa sektorerna att hantera kriser, bemöta globala utmaningar och utvecklas på ett hållbart sätt.

58.  Europaparlamentet anser att det måste finnas instrument att tillgå för att förebygga och hantera kriser inom får- och getsektorerna, så att man kan begränsa prisvolatiliteten och möjliggöra en skälig lönsamhet för producenterna samt skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och för att unga ska kunna ta över uppfödningsföretag.

59.  Europaparlamentet påpekar att kvaliteten på får- och getkött i hög grad är beroende av vad djuren äter, och att konkurrensvillkoren inom får- och getsektorerna därför varierar kraftigt från region till region inom EU.

60.  Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att se till att producenter har tillträde till marknader och att specialiserade avsättningsmöjligheter inrättas.

Brexit och handelsavtal

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur marknaden för fårkött kommer att se ut efter brexit, och att vidta de åtgärder som behövs för att undvika stora marknadsstörningar, inbegripet att införa ett effektivare säkerhetsnät för priser och marknader i syfte att skydda sektorn från följderna av brexit.

62.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att iaktta försiktighet vid förhandlingarna om de nya frihandelsavtalen med Nya Zeeland och Australien, i avvaktan på analysen av konsekvenserna av brexit för får- och getuppfödningen, särskilt angående vad som kommer att hända med dels den kvot på 287 000 ton slaktviktsekvivalenter för fårkött som EU har beviljat Nya Zeeland och som i genomsnitt fylls till omkring 75 procent, varav omkring 48 procent går till Storbritannien, dels den kvot på 19 200 ton slaktviktsekvivalenter för fårkött som EU har beviljat Australien och som i genomsnitt fylls till nästan 100 procent, varav omkring 75 procent går till Storbritannien.

63.  Europaparlamentet anser att de nya frihandelsavtalen bör föreskriva att Nya Zeelands och Australiens kvoter för lammköttsexport till EU ska delas i separata kategorier för färskt eller kylt och fryst kött. Parlamentet påminner om att lamm mycket ofta saluförs när de är 6 eller 9 månader i EU, medan de i Nya Zeeland ofta saluförs när de är 12 månader. Parlamentet understryker att förmånstillträde till marknaden inte bör höjas över befintliga tullkvoter.

64.  Europaparlamentet påminner om att fårkött enligt parlamentet är en särskilt känslig produkt i förhandlingarna om frihandelsavtalet med Nya Zeeland, och att parlamentet, i sin resolution av den 26 oktober 2017 med parlamentets rekommendation till rådet om det föreslagna förhandlingsmandatet för handelsförhandlingarna med Nya Zeeland(6), gav sitt stöd till att de känsligaste sektorerna eventuellt undantas.

65.  Europaparlamentet upprepar att alla frihandelsavtal till fullo måste respektera EU:s höga standarder för djur- och miljöskydd samt livsmedelssäkerhet. Parlamentet noterar att Nya Zeelands nuvarande tullkvoter påverkar EU:s fårköttsproduktion.

66.  Europaparlamentet är oroat över den skrivelse som Förenta staterna och sex andra stora jordbruksexportörer (Argentina, Brasilien, Kanada, Nya Zeeland, Thailand och Uruguay) skickade den 26 september 2017 till Storbritanniens och EU:s representanter vid Världshandelsorganisationen (WTO) angående interna diskussioner om en eventuell omfördelning av importtullkvoter mellan Storbritannien och EU:s övriga medlemsstater.

67.  Europaparlamentet betonar att Storbritannien efter utträdet ur EU måste ta över sin aktuella andel av tullkvoterna, och att en överenskommelse måste nås där varken de brittiska eller de europeiska marknaderna får ett överskott på importerat fårkött, för att förhindra att producenterna i Storbritannien och EU påverkas negativt.

68.  Europaparlamentet förstår att den brittiska fårköttssektorn är beroende av den inre marknaden, men anser att denna situation innebär både utmaningar och möjligheter.

69.  Europaparlamentet anser att Storbritanniens utträde ur EU bör utgöra en möjlighet för att ytterligare utveckla de europeiska får- och getsektorerna i syfte att göra EU mindre beroende av import av får- och getkött från Nya Zeeland.

70.  Europaparlamentet beklagar att de mer än 1 400 europeiska jordbruksprodukter som skyddas av en geografisk beteckning inte automatiskt omfattas av ett likvärdigt skydd på de tredjeländers marknader som omfattas av de internationella handelsavtal som EU förhandlar fram.

71.  Europaparlamentet begär att man vid ingåendet av nya handelsavtal med tredjeländer ska ta hänsyn till den osäkra situationen för får- och getuppfödare, framför allt genom att kategorisera dem som känsliga sektorer eller undanta dem från förhandlingarna helt och hållet, för att undvika bestämmelser som på något sätt skulle kunna äventyra den europeiska produktionsmodellen eller skada lokala eller regionala ekonomier.

72.  Europaparlamentet betonar att produktionskostnader och produktionsstandarder i de länder som exporterar mest får- och getkött i världen är betydligt lägre än kostnaderna och standarderna i Europa.

73.  Europaparlamentet understryker att dessa sektorer bör behandlas på lämpligt sätt, till exempel genom att man inför tullkvoter eller tillräckligt långa övergångsperioder, med vederbörlig hänsyn till den samlade effekten av handelsavtal på jordbruket, eller till och med genom att man undantar dem från förhandlingarna.

74.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang särskilt de allvarliga problemen i samband med farhågor för djurens välbefinnande under långa transporter från eller till avlägset belägna länder, och miljökonsekvenserna av sådana transporter.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett obligatoriskt regleringssystem för märkning av fårköttsprodukter, eventuellt med en gemensam EU-logga, för att möjliggöra för konsumenter att skilja mellan EU-produkter och produkter från tredjeländer. Parlamentet föreslår att en sådan märkning skulle kunna certifieras med hjälp av ett antal kriterier, bland annat ett kvalitetssäkringssystem för jordbruk och en angivelse av ursprungsland så att konsumenterna är fullständigt informerade om produktens ursprung.

76.  Europaparlamentet anser att systemet måste utformas på ett sätt som inte underminerar befintliga marknadsfrämjande märkningssystem på medlemsstatsnivå och regional nivå.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå vid öppnandet av exportmarknader för fårkötts- och slaktbiprodukter från EU i länder där onödiga begränsningar gäller i dag.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ökad export till Nordafrika, som utgör en växande marknad där man uppskattar den kvalitet och livsmedelssäkerhet som EU garanterar.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta rapporter om möjliga målmarknader för EU:s kött- och mejeriprodukter från får och getter.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja kvaliteten på de produkter som EU exporterar, framför allt med hjälp av stränga hälsobestämmelser och spårbarhet som säkerställer får- och getkött av högre kvalitet än det kött som exporteras av Nya Zeeland och Australien. Parlamentet påpekar att EU:s särskilda betoning på kvalitet är något som bör framhållas för att uppmuntra konsumenterna att äta europeiskt får- och getkött.

Elektroniska identifieringssystem

81.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att överväga en harmonisering av de toleransnivåer som gäller vid sanktioner för uppfödare som har gjort oavsiktliga fel vid märkningen av får eller i tillämpningen av det elektroniska identifieringssystemet, under det strikta villkoret att detta inte leder till att man accepterar en högre felmarginal än den som godtas för förebyggande djurhälsovård och att det är motiverat mot bakgrund av ”One Health”-förfarandet.

82.  Europaparlamentet anser att det behövs en enhetlig strategi för och en förbättring av den förebyggande djurhälsovården i EU.

83.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör genomföra lagstiftning utan undantag.

84.  Europaparlamentet understryker att förlusterna av öronmärken procentuellt sett är högre för får på extensivt bete i områden med naturliga begränsningar än för annan boskap i låglänta områden, och uppmanar kommissionen att beakta detta.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att studera möjligheten att utforma ett förenklat identifieringssystem för små hjordar i extensiva produktionssystem, som är avsett för lokala kretslopp och som inte inverkar negativt på produkternas spårbarhet, och att införa mer flexibla och tillväxtinriktade föreskrifter för användningen av elektroniska öronmärken.

86.  Europaparlamentet noterar att identifieringssystemen bör utformas på ett sätt som ger upphov till så lite byråkrati som möjligt. Parlamentet understryker att låginkomstproducenter kommer att behöva ekonomiskt stöd för att kunna införa kostsamma obligatoriska elektroniska identifieringssystem.

Hälsoaspekter

87.  Europaparlamentet konstaterar att utbrott av djursjukdomar har katastrofala följder för djurens, uppfödarnas och de kringboendes välbefinnande.

88.  Europaparlamentet betonar att människors och djurs hälsa alltid måste komma i första hand.

89.  Europaparlamentet anser att fler åtgärder behövs för att dels förhindra gränsöverskridande utbrott av djursjukdomar och minska konsekvenserna av antibiotikaresistens, dels främja vaccination för att bekämpa spridningen av infektioner hos får och getter.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge incitament och stöd till de får- och getuppfödare som kan visa på en hög vaccinationsgrad hos sina djur, i linje med den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens, eftersom det annars finns få marknadsincitament för uppfödarna att låta vaccinera sina djur.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin reaktionsförmåga vid utbrott av djursjukdomar såsom bluetongue med hjälp av en ny djurhälsostrategi för EU samt finansiering av forskning, ersättning för förlorad inkomst, förskottsbetalningar osv. .

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att förebygga sjukdomar och dödsfall bland bockkillingar, med utgångspunkt i djurets inneboende värde genom att prioritera både bockkillingarnas och getternas välbefinnande.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta användningen av vacciner med immunprecision som en första åtgärd för att bekämpa möjliga sjukdomsutbrott inom sektorerna.

94.  Europaparlamentet betonar att tillgången till läkemedel och veterinärprodukter för får- och getsektorerna måste förbättras på EU-nivå genom att läkemedelsforskningen stöds och marknadsföringstillstånd förenklas.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omvärdera nivån på övervakningen av hälsotillståndet för vilda djur, i synnerhet i de områden där besättningar går på extensivt bete.

Rovdjur

96.  Europaparlamentet påminner om att spridningen av rovdjur är en följd av bland annat gällande EU-lagstiftning som syftar till att bevara inhemska vilda djurarter.

97.  Europaparlamentet stöder en översyn av de relevanta bilagorna till habitatdirektivet i syfte att kontrollera och hantera spridningen av rovdjur i vissa betesområden.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den flexibilitet som ges i det direktivet när det gäller att hantera dessa problem på ett sätt som inte äventyrar en hållbar utveckling av landsbygdsområden.

99.  Europaparlamentet understryker att det behövs en objektiv, vetenskapligt grundad metod som beaktar djurens beteende, samspelet mellan rovdjur och byte, en korrekt regionalt specifik kvantifiering av risken för rovdjursangrepp från arter som förtecknas i habitatdirektivet, hybridisering, räckviddsdynamik och andra ekologiska frågor i alla förslag som övervägs.

100.  Europaparlamentet understryker att attackerna mot besättningar från vargar och hybriddjur (hund/varg) som inte omfattas av skydd blir allt vanligare – trots att allt större resurser mobiliseras – och allt dyrare för uppfödarna och samhället.

101.  Europaparlamentet konstaterar att de rekommenderade och genomförda åtgärderna för att skydda besättningar nu visar sina begränsningar, eftersom antalet djur som går förlorade har ökat avsevärt.

102.  Europaparlamentet påpekar att denna ineffektivitet nu väcker tvivel om framtiden för miljövänliga uppfödningsmetoder såsom pastoral boskapsskötsel, eftersom vissa uppfödare har börjat stänga in sina djur, vilket på sikt leder inte bara till att mycket omfattande arealer överges, med enorma risker för bränder och laviner som följd, utan även till en övergång inom uppfödningen till mer intensiva former av jordbruk.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att i samråd med uppfödare och andra intressenter överväga landsbygdsutvecklingsåtgärder för att skydda besättningar, ge skälig ersättning för förluster till följd av angrepp från stora rovdjur, inklusive rovdjur som inte skyddas enligt habitatdirektivet, och anpassa stödet så att besättningar kan fyllas på igen.

104.  Europaparlamentet anser att åtgärder måste vidtas för att se över rovdjurs bevarandestatus inom ramen för Bernkonventionen.

105.  Europaparlamentet uppmanar med bestämdhet medlemsstaterna att tillämpa rekommendationerna i denna konvention för att hindra spridningen av hybrider mellan hund och varg, som hotar arten Canis lupus och bär en mycket stor del av skulden för attackerna mot får- och getbesättningar.

106.  Europaparlamentet noterar de delframgångar man har haft med systemen att återinföra fårhundar som ett sätt att jaga bort vargar eller åtminstone hybrider.

107.  Europaparlamentet föreslår att ”vargombudsmän” ska utses för att medla mellan olika berörda intressen och i tvister om skyddsstatus och behovet av att ersätta förluster på grund av vargattacker, enligt den framgångsrika modellen med ”björnombudsmän” i vissa medlemsstater.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra sysselsättningen i sektorerna genom att utarbeta program för att få till stånd bättre träning av vakt- och vallhundar och träna dem i den faktiska arbetsmiljön på djurhållningsgårdar, och att i detta syfte utan dröjsmål förbättra det gränsöverskridande samarbetet och utbytet av idéer och framgångsrika metoder avseende stora rovdjur mellan förvaltningar, uppfödare och naturvårdare.

110.  Europaparlamentet efterlyser ett införande av skyddade betesområden inom vilka stora rovdjur kan regleras, så att deras återvändande inte leder till en minskning av djurhållningsmetoder som gynnar djurs välbefinnande (alternerande beteshållning för får, öppna lösdriftsstall med mera) eller försämringar inom det traditionella jord- och betesbruket (sommarbete i bergen).

Slakterier

111.  Europaparlamentet påpekar att koncentrationen av slakterier ökar allt mer, och detta kommer till uttryck i att företagsgrupper som bearbetar kött kontrollerar hela köttleveranskedjan från levande djur till förpackad färskvara, vilket leder inte bara till längre transportvägar för de levande djuren utan även till högre kostnader och minskad lönsamhet för producenterna.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa stödåtgärder för inrättande av slaktcentrum och förenkling av tillståndsförfaranden.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla lokala nätverk som kan agera som drivkrafter för att höja inkomsterna genom att underlätta inrättandet av lokala och mobila slakterier, som är absolut nödvändiga för struktureringen av dessa sektorer.

Utbildning

114.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda utbildningssystem för företrädare för sektorn i hur man kan uppvärdera produkterna så att de kan konkurrera med andra kött- och mjölkprodukter.

115.  Europaparlamentet anser att man absolut måste inrätta herdeskolor inriktade på fäboddrift i de medlemsstater där denna slags djurhållning är vanligare, i syfte att tillhandahålla en alternativ sysselsättningskälla inom djurhållning som främjar ett generationsskifte och samtidigt bidra till att ge det traditionella herdeyrket värdighet och ökat socialt erkännande.

116.  Europaparlamentet anser att man behöver främja inte bara innovation (jordbruksmetoder, nya produkter m.m.) utan även rådgivning samt inledande utbildning och fortbildning inom får- och getsektorerna.

Övriga punkter

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och tillämpa den relevanta EU-lagstiftningen, i synnerhet rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport.

118.  Europaparlamentet anser att man måste följa Europeiska unionens domstols beslut, enligt vilket skyddet för djurs välbefinnande inte upphör vid EU:s yttre gränser, och att transportörer av djur som exporteras från Europeiska unionen därför måste följa EU:s djurskyddsregler även utanför EU.

119.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på den vattenbrist som fastställts i många får- och getuppfödningsområden, i synnerhet i Medelhavsområdet, och att denna situation kommer att förvärras ytterligare på grund av klimatuppvärmningen.

120.  Europaparlamentet framhåller därför att det behövs en bättre förvaltning av vattenresurserna genom anpassade anordningar, med beaktande av nederbördens fördelning över året och hållbarhet.

o
o   o

121.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 41.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0441.
(3) https://www.nationaleombudsman.nl/onderzoeken/2012/100
(4) https://www.nationaleombudsman.nl/onderzoeken/2017030-onderzoek-naar-de-lessen-die-de-overheid-uit-de-qkoorts-epidemie-heeft
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial (EUT L 350, 29.12.2017, s. 15).
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0420.


Mediernas frihet och mångfald i Europeiska unionen
PDF 391kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen (2017/2209(ΙΝΙ))
P8_TA(2018)0204A8-0144/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7, 9, 10, 11 och 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 9, 10 och 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) samt den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, antagen och öppnad för undertecknande och ratificering genom FN:s generalförsamlings resolution 2106 av den 21 december 1965,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),

–  med beaktande av protokoll nr 29 om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna,

–  med beaktande av den europeiska stadgan om pressfrihet,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–  med beaktande av förklaringarna, rekommendationerna och resolutionerna från Europarådets ministerkommitté och Europarådets parlamentariska församling samt Venedigkommissionens yttranden och rättsstatlighetschecklista,

–  med beaktande av Europarådets studie Journalists under pressure – Unwarranted interference, fear and self-censorship in Europe,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot korruption och Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av de relevanta resolutionerna från FN:s generalförsamling och FN:s människorättsråd och rapporten från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten,

–  med beaktande av FN:s handlingsplan om journalisters säkerhet och frågan om straffrihet,

–  med beaktande av det arbete som utförs av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) på området mediefrihet, i synnerhet rapporterna från dess representant för mediefrihet,

–  med beaktande av det arbete som Europarådets plattform för att främja skydd för journalistiken och säkerhet för journalister utför,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 3 mars 2017 om yttrandefrihet och ”falska nyheter”, desinformation och propaganda från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet, OSSE:s representant för mediefrihet, Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) särskilda rapportör om yttrandefrihet och den särskilda rapportören om yttrandefrihet och tillgång till information från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av resultaten från det internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser och dem från övervakningsverktyget för mediemångfald från Europeiska universitetsinstitutets centrum för mediemångfald och mediefrihet,

–  med beaktande av policydokumentet Defining Defamation: Principles on Freedom of Expression and Protection of Reputation som publicerats av ARTICLE 19,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om EU-stadgan: standarder för mediefrihet i EU(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU‑medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor(3) och av den 29 oktober 2015 om uppföljning av Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2014 om den elektroniska massövervakningen av EU:s medborgare(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om e-demokrati i Europeiska unionen: möjligheter och utmaningar(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(6),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 februari 2017 Visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen(7) och av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(8),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om mediefrihet och mediepluralism i den digitala miljön(9),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline och kommissionens riktlinjer för EU-stöd till mediefrihet och medieintegritet i utvidgningsländerna under perioden 2014–2020,

–  med beaktande av 2016 års upplaga av kommissionens årliga kollokvium om de grundläggande rättigheterna, med mediepluralism och demokrati som tema, och de relevanta bidrag som offentliggjorts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av högnivågruppen med experter på falska nyheter och desinformation på internet som utsetts av kommissionen för att ge råd angående omfattningen av fenomenet falska nyheter och utformningen av roller och ansvarsområden för relevanta berörda parter,

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens (EDPS) yttrande 5/2016 om översynen av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (2002/58/EG),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF(10),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 juni 2017 om säkerhet och försvar,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för rättsliga frågor (A8-0144/2018), och av följande skäl:

A.  Yttrande- och åsiktsfrihet utgör grundläggande mänskliga rättigheter och oumbärliga villkor för en fullständig individuell utveckling och ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle, för förverkligande av principerna om öppenhet och ansvarighet och för uppfyllande av andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

B.  Mångfald är oskiljaktigt förenad med frihet, demokrati och rättsstatlighet.

C.  Rätten att informera och rätten till information utgör en del av de centrala grundläggande demokratiska värden som ligger till grund för Europeiska unionen.

D.  Pluralistiska, oberoende och trovärdiga mediers betydelse som demokratins och rättsstatens väktare och bevakare kan inte överskattas.

E.  Mediernas frihet, mångfald och oberoende är oumbärliga delar av rätten till yttrandefrihet, Medierna spelar en central roll i ett demokratiskt samhälle, genom att fungera som offentlighetens övervakningsorgan, samtidigt som de bidrar till att informera medborgarna och stärka deras egenmakt genom att bredda deras förståelse av det nuvarande politiska och sociala landskapet, och främja deras medvetna deltagande i demokratin. Denna roll bör utvidgas till att omfatta nätjournalistik och medborgarjournalistik, samt det arbete som utförs av bloggare, internetanvändare, aktivister som verkar via sociala medier och människorättsförsvarare, för att spegla dagens grundligt förändrade mediala verklighet, samtidigt som rätten till privatliv respekteras. Nätneutralitet är en grundläggande princip för ett öppet internet.

F.  Falska nyheter, nätmobbning och hämndporr utgör växande problem i våra samhällen, särskilt bland unga.

G.  Spridningen av falska nyheter och desinformation i sociala medier och sökmotorer har kraftigt skadat de traditionella mediernas trovärdighet, vilket i förlängningen hindrar deras förmåga att fungera som väktare.

H.  De offentliga myndigheterna har inte bara skyldighet att avstå från att införa begränsningar av yttrandefriheten, utan har även den positiva skyldigheten att anta en rättslig ram som främjar utvecklingen av fria, oberoende och pluralistiska medier.

I.  Enligt artiklarna 2 och 4 i den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och artikel 30 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, får aldrig yttrandefrihet utnyttjas för att försvara uttalanden som strider mot konventionen och förklaringen, t.ex. hatspråk och hatpropaganda som bygger på idéer eller teorier om överlägsenhet för en ras eller grupp av människor med en viss hudfärg eller en etnisk grupp, eller som försöker rättfärdiga eller främja rashat eller diskriminering i någon form.

J.  Offentliga myndigheter är skyldiga att skydda de offentliga mediernas oberoende och opartiskhet, i synnerhet i egenskap av aktörer som tjänar det demokratiska samhället och inte regeringsmaktens intressen.

K.  Myndigheterna bör även säkerställa att medierna respekterar gällande lagar och bestämmelser.

L.  Den senaste politiska utvecklingen i olika medlemsstater, där nationalismen och populismen är på frammarsch, har lett till påtryckningar och hot mot journalister, vilket visar att Europeiska unionen måste säkerställa, främja och försvara mediefrihet och mediemångfald.

M.  Enligt Europarådet har de övergrepp och brott som begås mot journalister av både statliga och icke-statliga aktörer en allvarlig och dämpande effekt på yttrandefriheten. Risken för och frekvensen av obefogade ingrepp spär på rädslan bland journalister, medborgarjournalister, bloggare och andra informationsaktörer, vilket leder till en potentiellt hög grad av självcensur, samtidigt som det undergräver medborgarnas rätt till information och deltagande.

N.  FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten påminde i september 2016 om att regeringarna bär ansvar för att både respektera journalistiken och säkerställa att journalister och deras källor skyddas genom stark lagstiftning, åtal av förövare och omfattande säkerhet när så krävs.

O.  Journalister och andra medieaktörer drabbas fortfarande av våld, hot, trakasserier och offentliga uthängningar i Europeiska unionen, huvudsakligen på grund av deras undersökande arbete för att skydda allmänhetens intresse från maktmissbruk, korruption, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brottslig verksamhet.

P.  Att garantera journalisters och andra medieaktörers säkerhet är en grundförutsättning för att de ska kunna fullgöra sin uppgift och ha möjlighet att informera medborgare ordentligt och delta verkningsfullt i den offentliga debatten.

Q.  Enligt Europarådets plattform för skydd för journalistiken och säkerhet för journalister är statliga aktörer skyldiga till mer än hälften av övergreppen mot mediearbetare.

R.  Undersökande journalistik bör främjas som en form av medborgerligt engagemang och en yttring av civilkurage med stöd av kommunikation, lärande och utbildning.

S.  Den radikala utvecklingen av mediesystemet, den snabba utvecklingen av mediemångfaldens onlinedimension och framväxten av sökmotorer och plattformar för sociala medier som nyhetskällor innebär både en utmaning och en möjlighet för främjande av yttrandefriheten, för en demokratisering av nyhetsproduktionen genom att medborgare involveras i den offentliga debatten, och för omvandling av ett växande antal informationsanvändare till att bli informationsproducenter. Maktkoncentrationen hos mediekonglomerat, plattformsoperatörer och mellanhänder på internet, och mediekontrollen från bolag och politiska aktörer, riskerar att medföra negativa konsekvenser för mångfalden i den offentliga debatten och tillgången till information och inverka på journalistikens och etermediernas frihet, integritet, kvalitet och redaktionella oberoende. Det krävs lika villkor på EU-nivå för att säkerställa att sökmotorer, plattformar för sociala medier och andra högteknologiska jättar respekterar reglerna på EU:s digitala inre marknad, på områden såsom e-integritet och konkurrens.

T.  Journalister behöver direkt, omedelbar och obehindrad tillgång till information från offentliga förvaltningar för att på ett riktigt sätt kunna ställa myndigheterna till svars.

U.  Uppgifter som inhämtats genom undersökningsrätten och uppgifter som erhållits genom visselblåsare kompletterar varandra, och båda är väsentliga för journalisters förmåga att fullgöra sitt uppdrag att agera i allmänhetens intresse.

V.  Journalister behöver ett fullständigt rättsligt skydd för att använda och sprida sådan information av allmänintresse inom ramen för sitt arbete.

W.  Rätten att begära och motta information från den offentliga förvaltningen upprätthålls fortfarande inte överallt eller fullt ut i EU.

X.  Mediesektorn spelar en central roll i alla demokratiska samhällen. Den ekonomiska krisens verkningar, i kombination med den samtidiga ökningen av plattformar för sociala medier och andra högteknologiska jättar och mycket selektiva reklamintäkter, har lett till en dramatiskt ökad otrygghet när det gäller arbetsvillkor och en försämrad social trygghet för medieaktörer, däribland oberoende journalister, vilket har lett till en dramatisk nedgång för journalistikens professionella, sociala och kvalitetsmässiga standard som kan påverka det redaktionella oberoendet i negativ riktning.

Y.  Europeiska audiovisuella observationsorganet vid Europarådet har fördömt framväxten av ett digitalt duopol där Google och Facebook står för upp till 85 procent av all tillväxt på marknaden för digital reklam 2016, vilket äventyrar framtiden för traditionella reklamfinansierade medieföretag, t.ex. kommersiella tv-kanaler, tidningar och tidskrifter som når ut till en mycket mer begränsad publik.

Z.  Inom ramen för utvidgningspolitiken är kommissionen skyldig att kräva full överensstämmelse med Köpenhamnskriterierna, däribland yttrande- och mediefrihet, och EU bör därför föregå med gott exempel med de högsta möjliga standarderna på detta område. När stater har blivit medlemmar av EU fortsätter de att vara otvetydigt bundna av människorättsförpliktelser i enlighet med EU-fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och respekten för yttrande- och mediefriheten i medlemsstaterna bör granskas regelbundet. EU kan enbart vara trovärdigt på den globala arenan om press- och mediefriheterna garanteras och respekteras inom unionen själv.

AA.  Forskningen visar konsekvent att kvinnor är i minoritet i mediesektorerna, i synnerhet i kreativa roller, och att de är kraftigt underrepresenterade på högre beslutsfattande nivå. Undersökningar av kvinnors deltagande i journalistiken tyder på att könsbalansen bland nytillträdande journalister är relativt god, men att fördelningen av ansvar när det gäller beslutsfattande kännetecknas av en betydande klyfta mellan könen.

AB.  Bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och EU-fördraget, som säkerställer respekt för dessa principer, uppfylls genom positiva åtgärder för att främja mediernas frihet och mångfald, för att främja kvalitet på, tillgång till och tillgänglighet för information (positiv frihet), men kräver även att inga ingripanden görs av de offentliga myndigheterna för att undvika skadliga angrepp (negativ frihet).

AC.  Olaglig och godtycklig övervakning, i synnerhet när den bedrivs i stor skala, är oförenlig med de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland yttrandefriheten – inbegripet pressfrihet och skydd av journalistiska källors konfidentialitet – och rätten till integritet och skydd av personuppgifter. Internet och sociala medier spelar en roll när det gäller spridning av hatpropaganda och främjande av radikalisering som leder till våldsam extremism genom vidarebefordring av olagligt innehåll, särskilt till men för unga människor. Bekämpning av sådana fenomen kräver nära och samordnat samarbete mellan alla relevanta aktörer, på alla myndighetsnivåer (lokal, regional och nationell) samt med civilsamhället och den privata sektorn. Ändamålsenliga lagar och verksamheter för säkerhet och terrorismbekämpning, samt åtgärder som syftar till att bekämpa och förebygga spridning av hatpropaganda och våldsam extremism, bör alltid vara föremål för skyldigheter avseende grundläggande rättigheter, så att alla eventuella konflikter med skyddet av yttrandefriheten undviks.

AD.  Att som visselblåsare slå larm om missförhållanden är, precis som Europarådet framhåller, en grundläggande aspekt av yttrandefriheten och spelar en viktig roll för att upptäcka och anmäla oegentligheter och missförhållanden, och för att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten och öppenheten. Visselblåsning utgör en central informationskälla i kampen mot organiserad brottslighet, i utredningen, identifieringen och offentliggörandet av fall av korruption inom den offentliga och privata sektorn samt för att upptäcka system för skatteflykt som inrättats av privata företag. Ett lämpligt skydd för visselblåsare på EU-nivå samt på nationell och internationell nivå, och ett främjande av en kultur som erkänner den viktiga roll som visselblåsare spelar i samhället, är förutsättningar för att säkerställa ändamålsenligheten för en sådan roll.

AE.  När det gäller bekämpning av korruption och administrativa missförhållanden i EU bör undersökande journalistik ges särskild uppmärksamhet och ekonomiskt stöd som ett verktyg som tjänar det allmännas bästa.

AF.  Enligt resultaten från övervakningsverktyget för mediemångfald är medieägandet fortfarande mycket koncentrerat, och detta utgör en betydande risk för mångfalden när det gäller information och synvinklar som ges utrymme i medieinnehållet.

AG.  Bevakningen av EU-frågor och det arbete som EU:s institutioner och organ utför bör omfattas av kriterierna för mediemångfald och mediefrihet, på samma villkor som bevakningen av nationella nyheter, och bör ha flerspråkigt stöd för att nå ut till så många EU-medborgare som möjligt.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder, däribland att säkerställa tillräcklig offentlig finansiering, för att garantera och främja ett pluralistiskt, oberoende och fritt medielandskap i det demokratiska samhällets tjänst, inbegripet public service-mediers, icke-kommersiella mediers och gräsrotsmediers oberoende och hållbarhet, vilka är avgörande delar i en gynnsam miljö för att garantera den grundläggande rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet.

2.  Europaparlamentet framhåller att lagstiftare, journalister, utgivare och mellanhänder på internet har ett gemensamt ansvar, vilket även gäller medborgarna i egenskap av konsumenter av information.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att garantera ett fullständigt genomförande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna i alla sina beslut och åtgärder och i all sin politik, för att på så sätt upprätthålla mediernas mångfald och frihet och skydda dem mot otillbörlig påverkan från nationella offentliga myndigheters sida. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att införa konsekvensbedömningar på människorättsområdet för att utvärdera sina lagstiftningsförslag och lägga fram ett förslag om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, i linje med den relevanta resolutionen av den 25 oktober 2016 från parlamentet.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att ha oberoende övervakningsmekanismer för att bedöma situationen för mediefrihet och mediemångfald i EU, som ett sätt att främja och skydda de rättigheter och friheter som fastställs i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och skyndsamt reagera på möjliga hot mot och kränkningar av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo stödja och stärka de verktyg som redan tagits fram i detta avseende, exempelvis övervakningsverktyget för mediemångfald och Europarådets plattform för skydd av journalistiken och säkerhet för journalister.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, att behandla försök att skada mediernas frihet och mångfald från medlemsstaternas regeringars sida som de allvarliga och systemiska maktmissbruk och handlingar mot EU:s grundläggande värden i artikel 2 i EU-fördraget som de är, med tanke på att rättigheterna till yttrande- och åsiktsfrihet är grundläggande mänskliga rättigheter och att mediernas frihet, mångfald och oberoende spelar en väsentlig roll i demokratiska samhällen, däribland genom att kontrollera regeringens och statens makt.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en oberoende granskning av relevant lagstiftning och praxis för att skydda yttrandefriheten och mediernas frihet och mångfald.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de övergrepp, kränkningar och dödliga attacker som fortfarande begås mot journalister och mediearbetare i medlemsstaterna på grund av deras verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att förhindra sådant våld, se till att ansvar utkrävs och att straffrihet undviks och säkerställa att brottsoffer och deras familjer har tillgång till lämpliga rättsmedel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett oberoende och opartiskt tillsynsorgan, i samarbete med journalistorganisationer, för övervakning, dokumentering och rapportering om våld och hot mot journalister och för att hantera skyddet av journalistiken och journalisters säkerhet på nationell nivå. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att fullt ut genomföra Europarådets rekommendation CM/Rec(2016)4 om skydd för journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de försämrade arbetsförhållandena för journalister och den mängd psykiskt våld som journalister drabbas av. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att upprätta nationella handlingsplaner, i nära samarbete med journalistorganisationer, för att förbättra arbetsförhållandena för journalister och säkerställa att journalister inte utsätts för psykiskt våld.

9.  Europaparlamentet är bekymrat över situationen för mediefriheten i Malta efter mordet i oktober 2017 på den korruptionsbekämpande journalisten Daphne Caruana Galizia, som även drabbades av trakasserier, däribland förebyggande beslut som frös hennes bankkonton, och hot från multinationella företag.

10.  Europaparlamentet fördömer skarpt mordet på den slovakiske undersökande journalisten Ján Kuciak och hans partner Martina Kušnírová.

11.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att uppkalla Europaparlamentets pressrum efter den mördade journalisten Daphne Caruana Galizia. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin efterlysning av ett årligt pris i Europaparlamentet till undersökande journalistik som ska uppkallas efter henne.

12.  Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen att lägga fram ett förslag om hur parlamentet skulle kunna hedra Ján Kuciaks arbete, och att överväga att döpa om parlamentets praktiksystem för journalister och uppkalla det efter Ján Kuciak.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo stödja Reportrar utan gränsers initiativ till att vid FN:s generalsekretariat inrätta en särskild representant för journalisters säkerhet.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i lag och praxis skapa och upprätthålla en trygg och säker miljö för journalister och andra medieaktörer, däribland utländska journalister som bedriver journalistisk verksamhet i medlemsstaterna, och därmed göra det möjligt för dem att utföra sitt arbete självständigt och utan otillbörlig inblandning, såsom hot om våld, trakasserier, finansiellt, ekonomiskt och politiskt tryck, påtryckningar om att lämna ut konfidentiella källor och konfidentiellt material, och riktad övervakning. Parlamentet betonar behovet av att medlemsstaterna garanterar effektiva förfaranden för rättslig prövning, i fråga om ovan nämnda handlingar, för journalister vars rätt att arbeta har hotats, för att undvika självcensur. Parlamentet framhåller vikten av ett jämställdhetsperspektiv när man överväger åtgärder för att hantera journalisters säkerhet.

15.  Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa adekvata arbetsförhållanden för journalister och mediearbetare, i full överensstämmelse med kraven i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan, som ett sätt att undvika otillbörliga inre och yttre påtryckningar, beroendesituationer, sårbarhet och instabilitet och till följd därav risken för självcensur. Parlamentet framhäver att oberoende journalistik inte kan garanteras och främjas enbart genom marknaden. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att främja och utarbeta nya socialt hållbara ekonomiska modeller som syftar till att finansiera och stödja kvalitet och oberoende journalistik och säkerställer att allmänheten får korrekt information. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka det ekonomiska stödet till public service-leverantörer och undersökande journalistik, och att samtidigt avstå från att blanda sig i redaktionella beslut.

16.  Europaparlamentet fördömer alla försök från regeringars sida att tysta kritiska medier och rasera mediefriheten och mediemångfalden, även på mer sofistikerade sätt som vanligtvis inte genererar en varning i Europarådets plattform för att främja skydd av journalistiken och säkerhet för journalister, t.ex. genom att regeringsmedlemmar och deras kumpaner köper upp kommersiella medieföretag och kapar public service-medierna för att gynna partsintressen.

17.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja och bredda omfattningen av verksamheten i det europeiska centrumet för press- och mediefrihet, i synnerhet det rättsliga stödet till hotade journalister.

18.  Europaparlamentet understryker att de som är verksamma i mediebranschen ofta har osäkra arbetsvillkor vad gäller kontrakt, löner och sociala garantier, vilket äventyrar deras förmåga att arbeta på ett riktigt sätt och därigenom hämmar mediefriheten.

19.  Europaparlamentet konstaterar att rätten till yttrandefrihet får bli föremål för inskränkningar – under förutsättning att de föreskrivs i lag, tjänar ett legitimt syfte och är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle – i syfte att, bland annat, skydda andra människors anseende och rättigheter. Parlamentet uttrycker dock sin oro över de negativa och avskräckande effekter som straffrättsliga lagar om förtal kan ha på rätten till yttrandefrihet, pressfrihet och offentlig debatt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från varje form av missbruk av lagar om brottsligt förtal genom att hitta en rimlig balans mellan rätten till yttrandefrihet och rätten till respekt för privatliv och familjeliv, däribland anseende, samtidigt som man säkerställer rätten till ett effektivt rättsmedel och undviker alltför långtgående och oproportionerliga straff och påföljder, i enlighet med de kriterier som fastställs av Europadomstolen.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett anti-SLAPP-direktiv (Strategic lawsuit against public participation) som skyddar de oberoende medierna från ogrundade stämningar som syftar till att tysta eller skrämma dem i EU.

21.  Europaparlamentet anser att grunden till deltagandet i demokratiska processer först och främst bygger på faktisk och icke-diskriminerande tillgång till information och kunskap. Parlamentet efterlyser att EU och dess medlemsstater tar fram adekvat politik för att uppnå universell tillgång till internet och för att erkänna tillgång till internet – inbegripet nätneutralitet – som en grundläggande rättighet.

22.  Europaparlamentet beklagar djupt det beslut som antagits av Förenta staternas federala kommunikationsutskott om att upphäva reglerna om nätneutralitet från 2015, och framhåller de negativa konsekvenser som detta beslut kan medföra i en globalt sammankopplad digital värld för rätten till tillgång till information utan diskriminering. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att stärka principen om nätneutralitet genom att bygga vidare på och vidareutveckla riktlinjerna för nationella regleringsmyndigheters genomförande av EU:s regler om nätneutralitet, från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec).

23.  Europaparlamentet lyfter fram oberoende och pluralistiska mediers viktiga roll i den politiska debatten och rätten till pluralistisk information både under mandatperioder och de mellanliggande perioderna. Parlamentet understryker behovet att garantera full yttrandefrihet för alla politiska aktörer, i enlighet med bestämmelserna i den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, och att basera den sändningstid de ges i public service-kanaler på journalistiska och yrkesmässiga kriterier och inte på i vilken utsträckning de har institutionell representativitet eller på deras politiska åsikter.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avstå från att vidta onödiga åtgärder som syftar till att på ett godtyckligt sätt begränsa tillgången till internet och utövandet av grundläggande mänskliga rättigheter, eller kontrollera offentliga kommunikationer, genom att exempelvis anta repressiva bestämmelser om etablering och drift av medieföretag och/eller webbplatser, godtyckligt införande av undantagstillstånd, teknisk kontroll över digital teknik – dvs. blockering, filtrering, störning och nedstängning av digitala platser – eller de facto-privatisering av kontrollåtgärder genom utövande av påtryckningar på mellanhänder för att förmå dem att vidta åtgärder för att begränsa eller ta bort innehåll på internet. Parlamentet uppmanar dessutom EU och medlemsstaterna att förhindra att sådana åtgärder införs av privata aktörer.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa fullständig transparens från privata företags och regeringars sida när det gäller användning av algoritmer, artificiell intelligens och automatiserat beslutsfattande, vilka inte bör införas och utvecklas på ett sätt som leder till eller har som avsikt att innehåll på internet godtyckligt blockeras, filtreras och tas bort, och att garantera att EU:s digitala politik och strategi måste tas fram med ett människorättsbaserat synsätt och sörja för lämpliga garantier och rättsmedel och vara helt förenliga med relevanta bestämmelser i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

26.  Europaparlamentet upprepar att nätmobbning, hämndporr och material med sexuella övergrepp mot barn är ett växande problem i våra samhällen och kan få extremt allvarliga konsekvenser, särskilt för barn och ungdomar, och framhåller att minderårigas intressen och rättigheter måste respekteras fullt ut i sammanhang som rör massmedier. Parlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att utarbeta långsiktig lagstiftning för att ta itu med dessa fenomen, däribland bestämmelser om upptäckt, signalering och borttagning av innehåll från sociala medier av innehåll som är uppenbart skadligt för människans värdighet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att bygga upp effektiva motbudskap och att tillhandahålla tydliga riktlinjer som säkerställer rättslig säkerhet och förutsägbarhet för användare, tjänsteleverantörer och internetsektorn som helhet, samtidigt som man säkerställer möjligheten till rättslig prövning i enlighet med nationell lagstiftning, i syfte att reagera mot missbruk av sociala medier för terroristers syften. Parlamentet betonar dock att alla åtgärder som begränsar eller tar bort innehåll på internet endast bör antas under specifika, fastställda och legitima omständigheter och under strikt rättslig tillsyn, i enlighet med internationella standarder, rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

27.  Europaparlamentet noterar uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet, vilken stöds av kommissionen. Parlamentet noterar det stora handlingsutrymme för skönsmässig bedömning som lämnas åt privata aktörer för att fastställa vad som utgör ”olaglighet”, och efterlyser en begränsning av detta handlingsutrymme, för att undvika censur och godtyckliga inskränkningar av yttrandefriheten.

28.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att anonymitet och kryptering är viktiga verktyg för utövande av demokratiska rättigheter och friheter, främjande av tillit till den digitala infrastrukturen och de digitala kommunikationerna och skydd av journalistiska källors konfidentialitet. Parlamentet erkänner att kryptering och anonymitet möjliggör den integritet och säkerhet som behövs för att man ska kunna utöva rätten till åsikts- och yttrandefrihet i den digitala tidsåldern, och påminner om att fri tillgång till information med nödvändighet innebär att skydda de personuppgifter som medborgarna lämnar efter sig när de är verksamma online. Parlamentet noterar att kryptering och anonymitet också kan ge upphov till missbruk och oegentligheter och göra det svårt att förhindra brottslig verksamhet och genomföra utredningar, vilket har påpekats av tjänstemän inom brottsbekämpning och terrorismbekämpning. Parlamentet erinrar om att inskränkningar av kryptering och anonymitet måste vara begränsade i enlighet med principerna om laglighet, nödvändighet och proportionalitet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att till fullo stödja och genomföra de rekommendationer som anges i rapporten av den 22 maj 2015 från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, som behandlar användning av kryptering och anonymitet i digital kommunikation.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar utarbetandet av etiska kodexar för journalister och för dem som medverkar i driften av medieföretag, i syfte att säkerställa ett fullständigt oberoende för journalister och medieorgan.

30.  Europaparlamentet betonar att brottsbekämpande och rättsliga myndigheter ställs inför många hinder när de utreder och åtalar brott som begås på internet, även på grund av skillnader mellan EU-medlemsstaternas lagstiftning.

31.  Europaparlamentet konstaterar att i det framväxande digitala medieekosystemet har nya mellanhänder dykt upp, som kan påverka och kontrollera information och tankar på internet genom att skaffa sig funktioner och kontroll som grindvakt. Parlamentet understryker att det måste finnas tillräckligt med oberoende och självständiga kanaler, tjänster och källor på internet med kapacitet att ge allmänheten en mångfald av åsikter och demokratiska tankar kring frågor av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nya eller utveckla befintliga nationella strategier och åtgärder för detta ändamål.

32.  Europaparlamentet konstaterar att den nya digitala miljön har förvärrat problemet med spridning av desinformation, eller så kallade falska nyheter eller fejknyheter. Parlamentet påminner dock om att detta inte är ett nytt fenomen, och att det heller inte är begränsat till onlinevärlden. Parlamentet framhåller vikten av att garantera rätten till information av god kvalitet genom att stärka medborgarnas tillgång till tillförlitlig information och förhindra spridningen av felaktiga uppgifter på och utanför internet. Parlamentet påminner om att användningen av termen ”falska nyheter” aldrig får syfta till att undergräva det allmänna förtroendet för medierna eller misskreditera och kriminalisera kritiska röster. Parlamentet uttrycker sin oro över det potentiella hot som begreppet falska nyheter kan utgöra för yttrande- och åsiktsfriheten och mediernas oberoende, och understryker samtidigt de negativa effekter som spridningen av falska nyheter kan ha på den politiska debattens kvalitet och på det välinformerade deltagandet av medborgarna i det demokratiska samhället. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa effektiva system för självreglering som bygger på principerna om riktighet och insyn och som ger adekvata skyldigheter och instrument när det gäller granskning av källor, och vikten av faktagranskning som utförs av opartiska och certifierade utomstående faktagranskningsorgan för att främja informationens objektivitet och skyddet av den.

33.  Europaparlamentet uppmanar företag inom sociala medier och onlineplattformar att utveckla verktyg som gör det möjligt för användarna att anmäla och signalera potentiella falska nyheter i syfte att underlätta en snabb korrigering, och att tillåta granskning från opartiska och certifierade utomstående faktagranskningsorgan, med uppdrag att ge exakta definitioner av falska nyheter och desinformation i syfte att minska det handlingsutrymme för skönsmässig bedömning som lämnas åt aktörer inom den privata sektorn, och att fortsätta visa och märka som ”falska nyheter” den information som har avslöjats som sådan, i syfte att stimulera den offentliga debatten och hindra återkomsten av samma desinformation i en annan form.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att inrätta en högnivågrupp med experter på falska nyheter och desinformation på internet som består av företrädare från civilsamhället, plattformar för sociala medier, nyhetsmedieorganisationer, journalister och den akademiska världen och ska analysera dessa framväxande hot och föreslå operativa åtgärder som ska vidtas på både EU-nivå och nationell nivå.

35.  Europaparlamentet framhåller internetaktörernas ansvar i fråga om att förhindra att obekräftad och felaktig information sprids enbart i syfte att öka internettrafiken genom användning av till exempel så kallat klickbete.

36.  Europaparlamentet erkänner att den roll som tidningsutgivare spelar och deras investeringar i undersökande, yrkesmässig och oberoende journalistik är avgörande för att bekämpa spridningen av ”falska” nyheter, och betonar behovet att säkerställa det pluralistiska redaktionella tidningsinnehållets bärkraft. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckliga finansiella resurser i digital kunskap och mediekompetens och för att utveckla kommunikationsstrategier, tillsammans med internationella organisationer och organisationer i civilsamhället, för att ge medborgarna och nätanvändarna förmåga att känna igen och vara medvetna om tvivelaktiga informationskällor samt upptäcka och avslöja avsiktligt falskt innehåll och falsk propaganda. Parlamentet uppmanar för detta ändamål medlemsstaterna att integrera medie- och informationskompetens i de nationella utbildningssystemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till bästa praxis på nationell nivå för att säkerställa att journalistiken är av god kvalitet och att den information som publiceras är tillförlitlig.

37.  Europaparlamentet upprepar varje individs rätt att bestämma över hur hans eller hennes personuppgifter ska användas, särskilt den exklusiva rätten att kontrollera användning och utlämnande av personuppgifter och rätten att bli glömd, dvs. möjligheten att snabbt få innehåll som kan skada individens värdighet borttaget från sociala medier och sökmotorer.

38.  Europaparlamentet konstaterar att internet och, mer allmänt, utvecklingen av den digitala miljön har utvidgat omfattningen av flera mänskliga rättigheter, vilket bland annat visas i Europeiska unionens domstols dom av den 13 maj 2014 i mål C-131/12, Google Spain SL och Google Inc. mot Agencia Española de Protección de Datos (AEPD) och Mario Costeja González(11). Parlamentet uppmanar i detta avseende EU‑institutionerna att inleda ett samverkansbaserat förfarande för att utarbeta en europeisk stadga om interneträttigheter, med beaktande av bästa praxis som tagits fram i medlemsstaterna – i synnerhet den italienska deklarationen om interneträttigheter – som en referenspunkt, tillsammans med relevanta europeiska och internationella människorättsinstrument, för reglering av den digitala sfären.

39.  Europaparlamentet understryker visselblåsarnas centrala roll i fråga om att skydda allmänintresset och främja en kultur av offentlig ansvarsskyldighet och integritet i både offentliga och privata institutioner. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att anta och genomföra en adekvat, avancerad och helomfattande ram för lagstiftning till skydd för visselblåsare genom att ge sitt fulla stöd till Europarådets rekommendationer och Europaparlamentets antagna resolutioner av den 14 februari och 24 oktober 2017. Parlamentet anser det nödvändigt att säkerställa att rapporteringsmekanismerna är tillgängliga och säkra och att visselblåsares och undersökande journalisters påståenden utreds på ett yrkesmässigt sätt.

40.  Europaparlamentet betonar att det rättsliga skyddet för visselblåsare när de offentliggör information i synnerhet bygger på rätten för allmänheten att ta emot denna information. Parlamentet betonar att ingen bör förlora sitt skydd bara för att man kan ha gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller för att det upplevda hotet mot allmänintresset inte blev verklighet, under förutsättning att personen i fråga vid tidpunkten för rapporteringen hade rimliga skäl att tro på uppgifternas riktighet. Parlamentet påminner om att de som medvetet rapporterar felaktig eller vilseledande information till behöriga myndigheter inte bör anses vara visselblåsare och därför inte bör gynnas av skyddsmekanismerna. Parlamentet betonar dessutom att alla personer som lider skada, vare sig direkt eller indirekt, av inlämnande eller röjande av oriktiga eller vilseledande uppgifter bör få rätt att söka effektiva rättsmedel.

41.  Europaparlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda informationskällornas konfidentialitet, i syfte att förhindra diskriminerande åtgärder och hot.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att journalister ges lämpliga verktyg för att utreda och få information från EU och medlemsstaternas offentliga förvaltningsmyndigheter, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar, utan att behöva möta godtyckliga beslut som nekar dem sådan rätt till tillgång. Parlamentet noterar att uppgifter som journalister eller medborgare inhämtat genom undersökningsrätten, inbegripet uppgifter som inhämtats genom visselblåsare, både kompletterar varandra och är väsentliga för journalisters förmåga att fullgöra sitt uppdrag i allmänhetens intresse. Parlamentet upprepar att tillgång till offentliga källor och evenemang bör vara avhängigt objektiva, icke-diskriminerande och transparenta kriterier.

43.  Europaparlamentet betonar att pressfrihet kräver oberoende gentemot politisk och ekonomisk makt, vilket innebär likabehandling oavsett redaktionens inriktning. Parlamentet erinrar om vikten av att bevara journalistik som drar nytta av mekanismer som förhindrar koncentration i enskilda grupper, monopolgrupper och monopolliknande grupper samt säkerställer fri konkurrens och redaktionell mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta och genomföra en förordning om medieägande i syfte att undvika horisontell koncentration av ägandet i mediesektorn, indirekt och medieövergripande ägande och för att garantera öppenhet, offentlighet och enkel tillgång för medborgarna till information om mediers ägande, finansieringskällor och förvaltning. Parlamentet understryker behovet av att tillämpa lämpliga begränsningar av medieägande för personer som innehar offentliga befattningar och säkerställa oberoende tillsyn och effektiva efterlevnadsmekanismer för att förebygga intressekonflikter och svängdörrsproblematik. Parlamentet anser att det är viktigt att ha oberoende och opartiska nationella myndigheter för att säkerställa en effektiv tillsyn av den audiovisuella mediesektorn.

44.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utveckla sin egen strategiska kapacitet och samarbeta med lokalsamhällen i EU och EU:s grannskap för att främja en pluralistisk mediemiljö och förmedla EU:s politik på ett samstämt och effektivt sätt.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo stödja och godkänna rekommendationen från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om mediernas mångfald och om insyn i medieägande, vilken antogs den 7 mars 2018.

46.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som radio och tv i allmänhetens tjänst spelar i fråga om att bevara mångfalden i medierna, såsom betonas i protokoll nr 29 till fördragen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge dem de ekonomiska och tekniska medel som krävs för att de ska kunna fullgöra sin funktion i samhället och tjäna samhällsintresset. Parlamentet uppmanar för detta ändamål medlemsstaterna att garantera deras redaktionella oberoende genom att skydda dem, genom tydligt fastställda regelverk, mot alla former av statlig, politisk och kommersiell inblandning och påverkan, och att samtidigt garantera fullständig självständighet i förvaltningen och oberoende för alla offentliga organ och enheter som har befogenheter inom radio och tv och telekommunikationer.

47.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att anpassa politiken för att utfärda licenser till nationella radio- och tv-bolag enligt principen om respekt för mediemångfald. Parlamentet betonar att de avgifter som tas ut och de strikta kraven med anknytning till utfärdandet av licenser bör vara föremål för granskning och inte får äventyra mediernas frihet.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om medlemsstaterna beviljar sändningstillstånd på grundval av objektiva, insynsvänliga, opartiska och proportionerliga kriterier.

49.  Europaparlamentet föreslår, i syfte att effektivt värna om mediernas frihet och mångfald, att deltagande i offentliga upphandlingar förbjuds, eller att det då åtminstone krävs full insyn, för företag vars slutliga ägare också äger ett medieföretag. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna åläggs att regelbundet rapportera om alla offentliga medel som går till medieföretag och att alla offentliga medel som går till medieägare regelbundet granskas. Parlamentet betonar att medieägare inte får ha dömts för eller befunnits skyldiga till någon straffbar gärning.

50.  Europaparlamentet betonar att all offentlig finansiering till medieorganisationer bör ges på grundval av icke-diskriminerande, objektiva och transparenta kriterier som medierna bör informeras om på förhand.

51.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör finna sätt att stödja medierna, genom att exempelvis säkerställa mervärdesskattens neutralitet i enlighet med rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid(12), och genom att stödja initiativ med anknytning till media.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta permanent och tillräcklig finansiering i EU:s budget till att stödja övervakningsverktyget för mediemångfald vid centrumet för mediemångfald och mediefrihet och att skapa en årlig mekanism för att bedöma riskerna för mediemångfalden i EU:s medlemsstater. Parlamentet betonar att samma mekanism bör användas för att mäta mediemångfalden i kandidatländer, och att resultaten från övervakningsverktyget för mediemångfald bör ha faktisk betydelse för framstegen i förhandlingsprocessen.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och samla in information och statistik om mediefrihet och mediemångfald i alla medlemsstater och att noga analysera alla överträdelser av journalisters grundläggande rättigheter, samtidigt som man respekterar subsidiaritetsprincipen.

54.  Europaparlamentet framhåller behovet av att öka utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter på det audiovisuella området.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att inkludera resultaten och rekommendationerna från övervakningsverktyget för mediemångfald när det gäller riskerna för mediernas mångfald och frihet i EU, vid utarbetningen av sin årsrapport om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (europeisk DRG-rapport).

56.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att stärka mediekompetensen och främja utbildning och utbildningsrelaterade initiativ bland alla medborgare genom formell, icke-formell och informell utbildning med livslångt lärande som perspektiv, även genom att ägna särskild uppmärksamhet åt lärares grundutbildning och fortbildning och stöd åt lärare samt genom att uppmuntra till dialog och samarbete mellan utbildningssektorn och alla berörda parter, däribland yrkesverksamma i mediebranschen samt civilsamhället och ungdomsorganisationer. Parlamentet bekräftar att det finns behov av att stödja åldersanpassade innovativa verktyg för att främja stärkande av egenmakt och onlinesäkerhet som obligatoriska delar av skolors läroplaner och överbrygga den digitala klyftan genom både specifika projekt för teknisk kompetens och lämpliga investeringar i infrastruktur, för att säkerställa allmän tillgång till information.

57.  Europaparlamentet betonar att en känsla av kritisk bedömning och analys när det gäller användning och skapande av medieinnehåll är viktig att utveckla, för människors förståelse av aktuella frågor och för deras bidrag till det offentliga livet, liksom för deras kunskaper om både den omvälvande potentialen och de inneboende hoten mot en allt mer komplex och sammanlänkad mediemiljö. Parlamentet framhåller att mediekompetens är en helt avgörande demokratisk färdighet som ger medborgarna egenmakt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta särskilda åtgärder för att främja och stödja projekt för mediekompetens, såsom pilotprojektet om mediekompetens för alla, och att utarbeta en heltäckande politik för mediekompetens som riktar sig till medborgare i samtliga åldersgrupper och behandlar alla typer av medier, som en integrerad del av EU:s utbildningspolitik och med stöd av EU:s finansieringsmöjligheter, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020.

58.  Europaparlamentet konstaterar med oro att medietillgången för minoriteter, lokala och regionala samhällen, kvinnor och personer med funktionsnedsättning är utsatt för risk, vilket även framgick av övervakningsverktyget för mediepluralism 2016. Parlamentet betonar att inkluderande medier är grundläggande för ett öppet, fritt och pluralistiskt medielandskap, och att alla medborgare har rätt till tillgång till oberoende information på sitt modersmål, oavsett om det är ett språk som används av myndigheter eller ett minoritetsspråk. Parlamentet betonar betydelsen av att ge europeiska journalister, särskilt de som arbetar på mindre använda språk och minoritetsspråk, adekvata möjligheter till utbildning och fortbildning. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till och stödja forskning, projekt och politik som förbättrar tillgången till media, samt relevanta initiativ inriktade på sårbara minoritetsgrupper (såsom pilotprojektet om möjligheter till praktiktjänstgöring för medier på minoritetsspråk), och att säkerställa möjligheter för alla medborgare att delta och yttra sig.

59.  Europaparlamentet uppmuntrar mediebranschen att skydda jämställdheten i mediestrategier och mediepraxis genom samregleringsmekanismer, interna uppförandekoder och andra frivilliga åtgärder.

60.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att engagera sig i sociala kampanjer, utbildningsprogram och mer riktad utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten (däribland för beslutsfattare inom branschen) för att främja jämlika värden och jämlik praxis genom finansiering och främjande på både nationell nivå och EU-nivå för att effektivt ta itu med klyftan mellan könen i mediesektorn.

61.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utvecklar en sektorsstrategi baserad på innovation och hållbarhet för den europeiska mediesektorn. Parlamentet anser att en sådan strategi bör stärka det gränsöverskridande samarbetet och samproduktionerna mellan medieaktörer i EU, för att framhäva deras mångfald och främja interkulturell dialog, förbättra samarbetet med alla EU-institutioners enskilda nyhetsrum och audiovisuella tjänster, särskilt Europaparlamentets, och främja mediebevakningen av och synligheten för EU:s verksamhet.

62.  Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla ytterligare modeller för upprättandet av en europeisk sändningsplattform i allmänhetens tjänst, som främjar politiska debatter över hela EU på grundval av fakta, skilda åsikter och respekt, bidrar till en åsiktsmässig mångfald i det nyligen sammanväxta medielandskapet och främjar EU:s synlighet i dess yttre förbindelser.

63.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna skyddar mediernas frihet och yttrandefriheten inom samtida konst, genom att främja skapandet av konstverk som ger uttryck för sociala problem, uppmuntrar till kritisk debatt och inspirerar till motberättelser.

64.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att avskaffa geoblockering för informationsmedieinnehåll och på så sätt göra det möjligt för EU-medborgare att få tillgång till onlinestreamning, streamning på begäran och reprisstreamning av andra medlemsstaters tv-kanaler.

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europarådets generalsekreterare.

(1) EUT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(2) EUT C 55, 12.2.2016, s. 33.
(3) EUT C 378, 9.11.2017, s. 104.
(4) EUT C 355, 20.10.2017, s. 51.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0095.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0022.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.
(9) EUT C 32, 4.2.2014, s. 6.
(10) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.
(11) ECLI:EU:C:2014:317.
(12) EUT C 94 E, 3.4.2013, s. 5.

Rättsligt meddelande