Index 
Antagna texter
Onsdagen den 30 maj 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal
 Förslag till ändringsbudget nr 1/2018 som åtföljer förslaget om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal
 Skydd mot dumpad och subventionerad import från länder som inte är medlemmar i EU ***II
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: EGF/2018/000 TA 2018 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ
 Godkännande av genetiskt modifierad majs GA21 (MON-ØØØ21-9) (D056125)
 Genetiskt modifierad majs 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603
 Fiskeriprodukters överensstämmelse med kriterierna för tillträde till EU:s marknad
 Framtiden för livsmedel och jordbruk
 Tolkning och genomförande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning
 Den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel
 Libyen
 Årsrapporten om Schengenområdets funktionssätt
 Miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem
 Årsrapporten om genomförandet av den gemensamma handelspolitiken

Utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal
PDF 124kWORD 45k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal (COM(2018)0150 – C8-0039/2018 – 2018/2029(BUD))
P8_TA(2018)0217A8-0175/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0150 – C8‑0039/2018),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 10,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 11,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0175/2018), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet som ett tecken på unionens solidaritet med unionens medborgare och de regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

2.  Europaparlamentet beklagar antalet omkomna i naturkatastrofer i unionen under 2017. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera för att förebygga katastrofer genom att ta de resurser som krävs i anspråk och utnyttja de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att undvika förlust av människoliv i framtiden.

3.  Europaparlamentet stöder de medlemsstater som använder de europeiska struktur- och investeringsfonderna för återuppbyggnad i de drabbade regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och snabbt godkänna den slutliga finansiella omfördelningen av partnerskapsavtalen, enligt medlemsstaternas begäran för detta ändamål.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja det finansiella bidraget från Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) på ett transparent sätt och garantera en rättvis fördelning i samtliga drabbade regioner.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till EU:s nya civilskyddsmekanism som ett sätt att förebygga och agera vid naturkatastrofer. Parlamentet anser att EU:s civilskyddsmekanism är ett förverkligande av solidariteten i unionen, i linje med EUSF. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att upprätthålla de särskilda villkoren för tillgång till EUSF för de yttersta randområdena, för att de ska kunna hantera sin situation med en hög risk för naturkatastrofer. Parlamentet efterlyser även, i situationer där det är svårt att samla in information och beroende på hur allvarliga klimatförhållandena är, större flexibilitet när det gäller tidsfristerna för att lämna in en ansökan om ianspråkstagande och utnyttjande av EUSF.

6.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/846.)

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.


Förslag till ändringsbudget nr 1/2018 som åtföljer förslaget om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal
PDF 118kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2018 för budgetåret 2018 som åtföljer förslaget om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland, Spanien, Frankrike och Portugal (08109/2018 – C8-0181/2018 – 2018/2030(BUD))
P8_TA(2018)0218A8-0176/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, slutgiltigt antagen den 30 november 2017(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3) (förordningen om den fleråriga budgetramen),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 1/2018 som kommissionen antog den 22 februari 2018 (COM(2018)0155),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2018 som rådet antog den 14 maj 2018 och översände till Europaparlamentet samma dag (08109/2018 – C8‑0181/2018),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0176/2018), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 1/2018 täcker det föreslagna utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Grekland för jordbävningarna i Lesbos, till Frankrike för orkanerna i Saint Martin och Guadeloupe samt till Portugal och Spanien för skogsbränderna i Centro och i Galicien under 2017.

B.  Kommissionen föreslår därför en ändring av unionsbudgeten för 2018 och en ökning av budgetpost 13 06 01 ”Stöd till medlemsstater i samband med en större naturkatastrof som får allvarliga konsekvenser på levnadsvillkoren, naturmiljön och ekonomin” med 97 646 105 EUR både i åtagande- och betalningsbemyndiganden.

C.  Europeiska unionens solidaritetsfond definieras enligt förordningen om den fleråriga budgetramen som ett särskilt instrument och motsvarande åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden bör budgeteras utanför den fleråriga budgetramens tak.

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2018.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 1/2018 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 57, 28.02.2018.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.


Skydd mot dumpad och subventionerad import från länder som inte är medlemmar i EU ***II
PDF 112kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 maj 2018 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (05700/1/2018 – C8-0168/2018 – 2013/0103(COD))
P8_TA(2018)0219A8-0182/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05700/1/2018 – C8-0168/2018),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0192),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 67a i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0182/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att akten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 443, 22.12.2017, s. 934.


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: EGF/2018/000 TA 2018 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ
PDF 138kWORD 43k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2018/000 TA 2018 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ) (COM(2018)0165 – C8-0131/2018 – 2018/2048(BUD))
P8_TA(2018)0220A8-0172/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0165 – C8-0131/2018),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2017/000 TA2017 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)(4),

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0172/2018), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.  Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, öka unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen, parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag.

D.  Det högsta årliga belopp som är tillgängligt via fonden är 150 miljoner EUR (i 2011 års priser). På kommissionens initiativ får enligt artikel 11.1 i förordningen om fonden högst 0,5 % av detta belopp (dvs. 861 515 EUR 2018) användas för tekniskt stöd för att finansiera förberedande åtgärder, övervakning, insamling av uppgifter, upprättande av en kunskapsbas, administrativt och tekniskt stöd, informations- och kommunikationsinsatser samt den revision, kontroll och utvärdering som krävs för att genomföra förordningen om fonden.

E.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen understrukit fondens betydelse som ett unionsinstrument för stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa med avseende på ett förbättrat mervärde, ökad effektivitet och anställbarhet för stödmottagarna.

F.  Det föreslagna beloppet på 345 000 EUR motsvarar ca 0,2 % av det högsta årliga belopp som är tillgängligt via fonden för 2018.

1.  Europaparlamentet stöder de åtgärder som kommissionen föreslagit och som ska finansieras som tekniskt stöd i enlighet med artikel 11.1 och 11.4 samt artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i förordningen om fonden.

2.  Europaparlamentet inser hur viktigt det är med övervakning och datainsamling. Parlamentet påminner om vikten av solida statistiska serier som sammanställts på lämpligt sätt för att vara tillgängliga och lättbegripliga. Parlamentet välkomnar den planerade kommande publiceringen av 2019 års tvåårsrapporter och efterlyser en allmän och bred spridning av dessa rapporter i hela unionen.

3.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med en särskild webbplats för fonden, som ska vara tillgänglig för alla unionsmedborgare. Parlamentet betonar vikten av flerspråkighet vid bred kommunikation med allmänheten. Parlamentet välkomnar avsikten att översätta nya delar på fondens webbplats till alla officiella EU-språk. Parlamentet vill se en mer användarvänlig webbmiljö och uppmuntrar kommissionen att göra innehållet i sina publikationer och audiovisuella aktiviteter ännu mer värdefullt, i enlighet med artikel 11.4 i förordningen om fonden. Parlamentet föreslår att kommissionen förbättrar sin kommunikation via sociala medier och olika plattformar.

4.  Europaparlamentet välkomnar det fortsatta arbetet med standardiserade förfaranden för ansökningar till fonden och för förvaltningen av den med hjälp av funktionerna i systemet för elektroniskt datautbyte (SFC 2014), som möjliggör en förenkling och snabbare behandling av ansökningarna samt bättre rapportering. Parlamentet efterlyser ett bättre utbyte av information om förfarandena mellan kommissionen och medlemsstaterna och medlemsstaterna sinsemellan. Parlamentet noterar att kommissionen har underlättat fondens finansiella transaktioner genom att skapa ett gränssnitt mellan SFC och kommissionens redovisningssystem ABAC. Parlamentet noterar att det endast behövs vissa fininställningar och justeringar vid eventuella ändringar, vilket i själva verket begränsar fondens bidrag till den typen av utgifter.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har för avsikt att investera 105 000 EUR av den tillgängliga budgeten för tekniskt stöd i tre möten som ska hållas av fondens expertgrupp med kontaktpersoner. Parlamentet erkänner värdet av att hålla ytterligare ett sammanträde i fondens expertgrupp med kontaktpersoner som en del av förberedelserna inför nästa fleråriga budgetram. Parlamentet noterar också kommissionens avsikt att investera 120 000 EUR för att främja nätverkssamarbete genom seminarier mellan medlemsstaterna, fondens genomförandeorgan och arbetsmarknadens parter. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att inom rimliga tidsfrister bjuda in parlamentet till alla möten och seminarier med expertgrupperna i enlighet med relevanta bestämmelser i ramavtalet om förbindelser mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(5).

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att bjuda in ledamöter i fondens arbetsgrupp att delta i nätverksseminarier om fonden när så är möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen bjuda in parlamentet till sådana möten och seminarier i enlighet med relevanta bestämmelser i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Parlamentet gläder sig över att arbetsmarknadens parter också har bjudits in att delta.

7.  Europaparlamentet påminner om vikten av nätverkssamarbete och informationsutbyte om fonden i syfte att sprida bästa praxis. Parlamentet stöder därför de två nätverksseminarierna om genomförandet av fonden utöver expertgruppens möten. Parlamentet förväntar sig att detta informationsutbyte även kommer att bidra till en bättre och mer detaljerad rapportering om hur framgångsrika åtgärderna är i medlemsstaterna, särskilt när det gäller stödmottagarnas återanställningsgrad.

8.  Europaparlamentet understryker att man ytterligare måste förstärka förbindelserna mellan alla som är involverade i ansökningar till fonden, särskilt arbetsmarknadens parter och intressenter på regional och lokal nivå, för att skapa största möjliga synergieffekter. Parlamentet betonar att samverkan mellan den nationella kontaktpersonen och regionala eller lokala genomförandepartner i ett ärende bör förstärkas, och att kommunikations- och stödsystem samt informationsflöden (interna uppdelningar, uppgifter och ansvar) bör klargöras samt att alla berörda parter bör vara överens om detta.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra fondens synlighet. Parlamentet påminner de ansökande medlemsstaterna om att de enligt artikel 12 i förordningen om fonden ska sprida information om de åtgärder som finansieras genom fonden till berörda stödmottagare, lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, medier och allmänheten.

10.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2018/000 TA 2018 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/845.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0116.
(5) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.


Godkännande av genetiskt modifierad majs GA21 (MON-ØØØ21-9) (D056125)
PDF 145kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen GA21 (MON-ØØØ21-9), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D056125-02 – 2018/2698(RSP))
P8_TA(2018)0221B8-0232/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen GA21 (MON-ØØØ21-9), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D056125-02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3,

–  med beaktande av omröstningen den 23 april 2018 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet den 21 september 2017 och offentliggjordes den 24 oktober 2017(3),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085 – COD(2017)0035),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har framfört invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Genom kommissionens beslut 2008/280/EG(5) godkändes utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs GA21 (nedan kallad GA21-majs). Tillståndet gällde även andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av GA21-majs för samma användningsområden som annan slags majs, med undantag för odling.

B.  Före beslut 2008/280/EG antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 13 september 2007 ett positivt yttrande, i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003, som offentliggjordes den 2 oktober 2007(6) (nedan kallat Efsa 2007).

C.  Den 6 oktober 2016 lämnade Syngenta France SAS, på uppdrag av Syngenta Crop Protection AG i Schweiz, en ansökan till kommissionen i enlighet med artiklarna 11 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003 om förlängning av ovan nämnda tillstånd.

D.  Den 21 september 2017 antog Efsa ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003, som offentliggjordes den 24 oktober 2017(7) (nedan kallat Efsa 2017).

E.  GA21-majs har utvecklats för att ha tolerans mot glyfosat genom att avge en modifierad version av EPSPS-proteinet.

F.  Användning av kompletterande herbicider, i detta fall glyfosat, tillhör gängse jordbrukspraxis vid odling av herbicidresistenta växter, och det kan därför förväntas att rester från besprutningen kommer att finnas kvar i skörden som oundvikliga beståndsdelar. Det har visat sig att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en större användning av kompletterande herbicider än deras traditionella motsvarigheter.

G.  Till följd av detta måste man utgå från att GA21-majs kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat, vilket inte bara kommer att leda till större belastning från rester i skörden utan även kan påverka den genetiskt modifierade majsens sammansättning och dess odlingstekniska egenskaper.

H.  Många kritiska synpunkter inkom från medlemsstaterna under den tre månader långa samrådsperioden, både avseende Efsa 2007(8) och Efsa 2017(9). Medlemsstaterna kritiserade till exempel det faktum att det behövdes ytterligare underlag innan slutsatser kunde dras när det gällde riskbedömningen av GA21-majs, att det inte gavs några uppgifter till stöd för att någon säker användning förekommit, att det i övervakningsrapporterna för GA21-majs för godkännandeperioden fanns grundläggande brister och att den övervakningsmetod som tillämpats inte var helt i linje med direktiv 2001/18/EG.

I.  Efsas panel för genetiskt modifierade organismer anser att fortsatta diskussioner med sökande och riskanalytiker behövs avseende det praktiska genomförandet av planerna för miljöövervakning efter utsläppandet på marknaden av genetiskt modifierade växter för import och bearbetning.

J.  Frågetecknen kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot klassificerade WHO:s internationella center för cancerforskning 2015 glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor.

K.  Parlamentet har tillsatt ett särskilt utskott för unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel som ska hjälpa till att fastställa huruvida unionens relevanta vetenskapliga standarder följts i riskbedömningsförfarandet och huruvida industrin utövat otillbörligt inflytande över unionsorganens slutsatser om cancerriskerna i samband med glyfosatanvändning.

L.  Enligt Efsas panel för bekämpningsmedel går det i allmänhet inte att dra några slutsatser om säkerheten i fråga om restprodukter efter besprutning av genetiskt modifierade grödor med glyfosatberedningar(10). Tillsatsämnen och blandningar av dessa som används i kommersiella beredningar för glyfosatbesprutning kan vara giftigare än det verksamma ämnet ensamt(11).

M.  Unionen har redan tagit bort en glyfosattillsats (betecknad POE-talgamin) från marknaden på grund av frågetecken kring dess toxicitet. Problematiska tillsatsämnen och blandningar kan emellertid fortfarande vara tillåtna i de länder där GA21-majs odlas (Argentina, Brasilien, Filippinerna, Japan, Kanada, Paraguay, Sydafrika, USA, Uruguay och Vietnam).

N.  Information om resthalter av herbicider och dessas metaboliter är avgörande för en grundlig riskbedömning av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter. Restprodukter från besprutning med bekämpningsmedel anses däremot ligga utanför ansvarsområdet för Efsas panel för genetiskt modifierade organismer. Någon bedömning av effekterna av att bespruta GA21-majs med glyfosat har inte gjorts.

O.  Medlemsstaterna har ingen skyldighet att mäta rester av glyfosat i majsimport för att säkerställa att gränsvärdena för högsta tillåtna resthalter följs som ett led i det samordnade fleråriga kontrollprogrammet för 2018, 2019 och 2020, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/660(12). De har heller ingen skyldighet att göra detta för åren 2019, 2020 och 2021(13). Det är därför inte känt huruvida resterna av glyfosat i denna importerade GA21-majs följer EU:s gränsvärden för högsta tillåtna resthalter.

P.  GA21-majs odlas i bland annat Argentina. Det finns omfattande dokumentation om de förödande hälsoeffekter som användningen av glyfosat har haft. Unionen har förbundit sig att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling, och i dem ingår ett åtagande om att man före 2030 avsevärt ska ha minskat antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt föroreningar och kontaminering av luft, vatten och mark (mål 3 för hållbar utveckling, delmål 3.9)(14).

Q.  Unionen har förbundit sig att föra en konsekvent politik för utveckling som strävar efter att minimera inkonsekvenser och skapa synergieffekter mellan olika unionspolitikområden, bland annat avseende handel, miljö och jordbruk, för att gynna utvecklingsländerna och effektivisera utvecklingssamarbetet.

R.  Efsa har kommit fram till att alla utom ett av de representativa användningsområdena för glyfosat på konventionella grödor (dvs. icke genetiskt modifierade grödor) utgör en risk för vilda landlevande ryggradsdjur som inte är målarter, och har även konstaterat en hög risk på lång sikt för däggdjur för vissa av de huvudsakliga användningsområdena för glyfosat på konventionella grödor(15). Echa har klassificerat glyfosat som giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter. De negativa effekterna av användningen av glyfosat på den biologiska mångfalden och miljön är väldokumenterade. En amerikansk studie från 2017 till exempel visar till exempel en negativ korrelation mellan användningen av glyfosat och förekomsten av fullvuxna monarkfjärilar, särskilt i områden med koncentrerat jordbruk(16).

S.  Ett förnyat godkännande av att GA21-majs släpps ut på marknaden kommer att leda till fortsatt efterfrågan av att denna majs odlas i tredjeländer. Som nämns ovan kan högre och upprepade doser av herbicider förväntas användas på herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter (jämfört med icke genetiskt modifierade växter), eftersom de utformats specifikt för det ändamålet.

T.  EU är part i FN:s konvention om biologisk mångfald som ålägger parterna att se till att verksamheter inom deras jurisdiktion inte förorsakar skada på andra länders miljö(17). Beslutet om ett eventuellt fortsatt tillstånd för GA21-majs hör till EU:s jurisdiktion.

U.  Utvecklingen av genetiskt modifierade grödor med tolerans för flera selektiva herbicider beror främst på den snabba utvecklingen av glyfosatresistenta ogräs i länder som har varit starkt beroende av genetiskt modifierade grödor. År 2015 fanns det minst 29 glyfosatresistenta ogräsarter runt om i världen(18).

V.  Efter en omröstning den 23 april 2018, avgav den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003 inget yttrande.

W.  Kommissionen har vid flera tillfällen beklagat att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft varit tvungen att anta beslut om godkännande utan stöd av den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Jean-Claude Juncker har också beklagat denna praxis och kallat den odemokratisk(19).

X.  Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet, vid första behandlingen(20), lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003, och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

Y.  Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter hur lämplig en genomförandeakt är, särskilt när akten behandlar känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljöskydd.

Z.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan när den utarbetar sitt beslut om förnyande av tillstånd.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet med förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(21), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphäva alla genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att godkännandeförfarandet har reviderats så att bristerna åtgärdas i det nuvarande förfarandet, som har visat sig vara olämpligt.

5.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om biologisk mångfald genom att avbryta all import av glyfosattoleranta genetiskt modifierade växter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter utan att det gjorts en fullständig bedömning av resthalterna från besprutning med kompletterande herbicider och deras kommersiella sammansättningar sådana de används i odlingsländerna.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i riskbedömningen av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter fullständigt ta med bedömningen av riskerna med användningen av kompletterande herbicider samt deras resthalter, oavsett om den genetiskt modifierade växten är avsedd att odlas inom unionen eller att importeras till unionen i form av livsmedel och foder.

8.  Europaparlamentet upprepar sin vilja att gå vidare med arbetet med kommissionens förslag om ändring av förordning (EU) nr 182/2011, för att bland annat se till att kommissionen drar tillbaka sitt förslag om den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa inte avger något yttrande över godkännandet av genetiskt modifierade organismer, vare sig de är avsedda för odling eller för livsmedel och foder. Parlamentet uppmanar rådet att driva på sitt arbete med kommissionens förslag och se det som en brådskande fråga.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2017.5006
(4)–––––––––––––––––––––– – Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110).Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (EUT C 399, 24.11.2017, s. 71).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 19).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 17).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (EUT C 35, 31.1.2018, s. 15).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (EUT C 86, 6.3.2018, s. 108).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4). (EUT C 86, 6.3.2018, s. 111).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0388).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0389).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (Antagna texter, P8_TA(2016)0386).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (Antagna texter, P8_TA(2016)0387).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (Antagna texter, P8_TA(2016)0390).Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0123). Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder Antagna texter, (P8_TA(2017)0215).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2017)0214).Resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0341).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0377).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-44406-6, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0378).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 (DAS-Ø15Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0396).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan 305423 × 40-3-2 (DP-3Ø5423-1 × MON-Ø4Ø32-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0397).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad raps av typ MON 88302 × Ms8 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8 × ACS-BNØØ3-6), MON 88302 x Ms8 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8) och MON 88302 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACS-BNØØ3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0398).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122 (DAS-59122-7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0051).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × NK603 (MON-87427-7 × MON-89Ø34-3 × MON-ØØ6Ø3-6) och genetiskt modifierad majs som kombinerar två av transformationshändelserna MON 87427, MON 89034 och NK603, och om upphävande av beslut 2010/420/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0052).Resolution av den 3 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0197).
(5) Kommissionens beslut 2008/280/EG av den 28 mars 2008 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen GA21 (MON‑ØØØ21-9) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 87, 29.3.2008, s. 19).
(6) https://www.efsa.europa.eu/fr/efsajournal/pub/541
(7) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2017.5006
(8) Bilaga G – medlemsstaternas kommentarer, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2005-226
(9) Bilaga G – medlemsstaternas kommentarer, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionDocumentsLoader?question=EFSA-Q-2016-00714
(10) Efsas slutsatser om sakkunnigbedömningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat. EFSA journal 2015, 13 (11):4302, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2015.4302/epdf
(11) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3955666
(12) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/660 av den 6 april 2017 om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2018, 2019 och 2020 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 94, 7.4.2017, s. 12).
(13) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/555 av den 9 april 2018 om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2019, 2020 och 2021 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 92, 10.4.2018, s. 6).
(14) https://sustainabledevelopment.un.org/sdg3
(15) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2015.4302
(16) https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/ecog.02719
(17) Artikel 3, https://www.cbd.int/convention/articles/default.shtml?a=cbd-03
(18) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5606642/
(19) Se till exempel öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).
(20) EUT C 355, 20.10.2017, s. 165.
(21) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.


Genetiskt modifierad majs 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603
PDF 146kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603, och om upphävande av besluten 2009/815/EG, 2010/428/EU och 2010/432/EU i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D056123-02 – 2018/2699(RSP))
P8_TA(2018)0222B8-0233/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603, och om upphävande av besluten 2009/815/EG, 2010/428/EU och 2010/432/EU i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D056123-02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av omröstningen den 23 april 2018 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet den 14 november 2017 och offentliggjordes den 28 november 2017(3),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085 – COD(2017)0035),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har framfört invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 3 februari 2011 lämnade Pioneer Overseas Corporation, för Pioneer Hi-Bred International Inc., Förenta staterna, in en ansökan om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 till den nationella behöriga myndigheten i Nederländerna i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003. Ansökan avsåg även utsläppande på marknaden av produkter som består av eller innehåller den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 (nedan kallad den genetiskt modifierade majsen) för annan användning än som livsmedel och foder, med undantag för odling.

B.  Ansökan omfattade tio klyvningsprodukter av de enskilda transformationshändelser som utgör den genmodifierade majsen, varav fem redan var godkända. Åtta av dessa klyvningsprodukter regleras genom utkastet till kommissionens genomförandebeslut. Klyvningsprodukterna 1507 x NK603 och NK603 x MON 810 har redan godkänts i olika kommissionsbeslut.

C.  Den 14 november 2017 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003, som offentliggjordes den 28 november 2017(5).

D.  Den genmodifierade majsen kommer från en korsning av fyra genetiskt modifierade transformationshändelser för majs: 1507 producerar det insektsdödande proteinet Cr1F och är resistent mot herbiciden glufosinat. 59122 producerar de insektsdödande proteinerna Cry34Ab1 och Cry35Ab1 och är också resistent mot herbiciden glufosinat. MON 810 producerar det insektsdödande proteinet Cr1Ab. NK603 producerar två enzymer som ger resistens mot herbiciden glyfosat.

E.  Användning av kompletterande herbicider, i detta fall glyfosat och glufosinat, tillhör gängse jordbrukspraxis vid odlingen av herbicidresistenta växter, och det kan därför förväntas att rester från besprutningen kommer att finnas kvar i skörden som oundvikliga beståndsdelar. Det har visat sig att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en större användning av kompletterande herbicider än deras traditionella motsvarigheter.

F.  Till följd av detta måste man utgå från att den genetiskt modifierade majsen kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat och glufosinat, vilket inte bara kommer att leda till större belastning från rester i skörden utan även kan påverka den genetiskt modifierade majsens sammansättning och dess odlingstekniska egenskaper.

G.  I en oberoende studie drogs slutsatsen att Efsas riskbedömning inte bör godtas, bland annat eftersom myndigheten inte krävde några empiriska data avseende toxicitet och inverkan på immunsystemet, kombinatoriska effekter och konsekvenserna av besprutning av högre doser av de kompletterande herbiciderna ignorerades, miljöriskbedömningen var oacceptabel och byggde på felaktiga antaganden samt inget system fanns för att utföra fallspecifik övervakning av spill och potentiella hälsoeffekter(6).

H.  Inga försöksdata tillhandahölls av sökanden om en i dagsläget icke godkänd klyvningsprodukt i den staplade transformationshändelsen (59122 × MON 810 × NK603). Godkännande av en staplad transformationshändelse bör inte övervägas utan en grundlig bedömning av försöksdata för varje klyvningsprodukt.

I.  Glufosinat klassas som reproduktionstoxiskt och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(7). Godkännandet av glufosinat för användning i unionen löper ut den 31 juli 2018(8).

J.  Frågetecknen kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot klassificerade WHO:s internationella centrum för cancerforskning 2015 glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor.

K.  Enligt Efsas panel för bekämpningsmedel går det i allmänhet inte att dra några slutsatser om säkerheten i fråga om restprodukter efter besprutning av genetiskt modifierade grödor med glyfosatberedningar(9). Tillsatsämnen och blandningar av dessa som används i kommersiella beredningar för glyfosatbesprutning kan vara giftigare än det verksamma ämnet ensamt(10).

L.  Unionen har redan tagit bort en glyfosattillsats, känd som POE-talgamin, från marknaden på grund av frågetecken kring dess toxicitet. Problematiska tillsatsämnen och blandningar kan emellertid fortfarande vara tillåtna i de länder där den genetiskt modifierade majsen odlas (Kanada och Japan).

M.  Information om resthalter av herbicider och dessas metaboliter är avgörande för en grundlig riskbedömning av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter. Restprodukter från besprutning med herbicider anses ligga utanför ansvarsområdet för Efsas panel för genetiskt modifierade organismer. Varken effekterna av besprutning av den genmodifierade majsen med herbicider eller den kumulativa effekten av besprutning med både glyfosat och glufosinat har bedömts.

N.  Medlemsstaterna har ingen skyldighet att mäta rester av glyfosat eller glufosinat i majsimport för att säkerställa att gränsvärdena för högsta tillåtna resthalter följs som ett led i det samordnade fleråriga kontrollprogrammet för 2018, 2019 och 2020, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/660(11). De har heller ingen skyldighet att göra detta för åren 2019, 2020 och 2021(12). Det är därför inte känt huruvida resterna av glyfosat eller glufosinat i denna importerade genetiskt modifierade majs följer EU:s gränsvärden för högsta tillåtna resthalter.

O.  De staplade transformationshändelserna producerar fyra insektsdödande toxiner (Cry1F och Cry1Ab, som angriper fjärilar, samt Cry34Ab1 och Cry35Ab1, som angriper skalbaggar). En vetenskaplig studie från 2017 om möjliga hälsoeffekter av Bt-toxiner och restprodukter från besprutning med kompletterande herbicider kom fram till att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt herbicidrester och deras samverkan med Bt‑toxiner(13). Detta har inte undersökts av Efsa.

P.  Efsa har kommit fram till att alla utom ett av de representativa användningsområdena för glyfosat på konventionella grödor (dvs. icke genetiskt modifierade grödor) utgör en risk för vilda landlevande ryggradsdjur som inte är målarter, och har även konstaterat en hög risk på lång sikt för däggdjur med vissa av de huvudsakliga användningsområdena för glyfosat på konventionella grödor(14). Echa har klassificerat glyfosat som giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter. De negativa effekterna av användningen av glyfosat på den biologiska mångfalden och miljön är väldokumenterade. En amerikansk studie från 2017 till exempel visade till exempel en negativ korrelation mellan användningen av glyfosat och förekomsten av fullvuxna monarkfjärilar, särskilt i områden med koncentrerat jordbruk(15).

Q.  Ett godkännande av utsläppandet av den genmodifierade majsen på marknaden kommer att leda till ökad efterfrågan på odling av den i tredjeländer. Som nämns ovan används högre och upprepade doser av herbicider på herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter (jämfört med icke genetiskt modifierade växter), eftersom de utformats specifikt för det ändamålet.

R.  Unionen är part i FN:s konvention om biologisk mångfald, som ålägger parterna ansvaret att se till att verksamheter inom deras jurisdiktion inte orsakar skada på andra staters miljö(16). Beslutet huruvida den genetiskt modifierade majsen ska godkännas eller inte hör till unionens jurisdiktion.

S.  Utvecklingen av genetiskt modifierade grödor med tolerans mot flera selektiva herbicider beror främst på den snabba utvecklingen av glyfosatresistenta ogräs i länder som varit starkt beroende av genetiskt modifierade grödor. 2015 fanns det minst 29 glyfosatresistenta ogräsarter runt om i världen(17).

T.  Efter en omröstning den 23 april 2018 avgav den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003 inget yttrande.

U.  Kommissionen har vid flera tillfällen djupt beklagat att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft varit tvungen att anta beslut om godkännande utan stöd av den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Juncker har också kritiserat denna praxis som odemokratisk(18).

V.  Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet vid första behandlingen(19) lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

W.  Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter en genomförandeakts lämplighet, särskilt när akten rör känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljö.

X.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan när den utarbetar sitt beslut om förlängning av godkännande.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten eftersom det inte är förenligt med målet med förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(20), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphäva alla genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att godkännandeförfarandet har reviderats så att bristerna åtgärdats i det nuvarande förfarandet, som har visat sig vara olämpligt.

5.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om biologisk mångfald genom att avbryta all import av glyfosattoleranta genetiskt modifierade växter.

6.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att inte godkänna import av någon genetiskt modifierad växt för användning som livsmedel eller foder som har gjorts tolerant mot en herbicid som inte är godkänd för användning i unionen (i detta fall glufosinat, vars godkännande löper ut den 31 juli 2018).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter utan att det gjorts en fullständig bedömning av resthalterna från besprutning med kompletterande herbicider och dessas kommersiella beredningar såsom de används i odlingsländerna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i riskbedömningen av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter i sin helhet ta med bedömningen av riskerna med användning av kompletterande herbicider och deras restprodukter, oavsett om den genetiskt modifierade växten är avsedd att odlas inom unionen eller att importeras till unionen för livsmedel och foder.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att gå vidare med behandlingen av kommissionens förslag om ändring av förordning (EU) nr 182/2011, för att bland annat se till att kommissionen drar tillbaka sitt förslag om den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa inte avger något yttrande med avseende på godkännande av genetiskt modifierade organismer, vare sig dessa är avsedda för odling eller för livsmedel och foder. Parlamentet uppmanar rådet att driva på sitt arbete med kommissionens förslag som en brådskande fråga.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2017.5000
(4)––––––––––––––––––––––– – Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110).Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (EUT C 399, 24.11.2017, s. 71).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 19).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 17).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (EUT C 35, 31.1.2018, s. 15).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (EUT C 86, 6.3.2018, s. 108).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (EUT C 86, 6.3.2018, s. 111).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0388).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0389).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (Antagna texter, P8_TA(2016)0386).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (Antagna texter, P8_TA(2016)0387).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (Antagna texter, P8_TA(2016)0390).Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0123).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DAS-40278–9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0215).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2017)0214).Resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0341).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0377).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-44406-6, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0378).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 (DAS-Ø15Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0396).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan 305423 × 40-3-2 (DP-3Ø5423-1 × MON-Ø4Ø32-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0397).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad raps av typ MON 88302 × Ms8 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8 × ACS-BNØØ3-6), MON 88302 x Ms8 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8) och MON 88302 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACS-BNØØ3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2017)0398).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122 (DAS-59122-7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0051).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × NK603 (MON-87427-7 × MON-89Ø34-3 × MON-ØØ6Ø3-6) och genetiskt modifierad majs som kombinerar två av transformationshändelserna MON 87427, MON 89034 och NK603, och om upphävande av beslut 2010/420/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0052).Resolution av den 3 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0197).
(5) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2017.5000
(6) https://www.testbiotech.org/node/2130
(7) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.
(8) Punkt 7 i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/404 (EUT L 67, 12.3.2015, s. 6).
(9) Efsas slutsatser om sakkunnigbedömningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat. EFSA Journal, vol. 13(2015):11, artikelnr 4302. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2015.4302/epdf
(10) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3955666
(11) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/660 av den 6 april 2017om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2018, 2019 och 2020 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 94, 7.4.2017, s. 12).
(12) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/555 av den 9 april 2018 om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2019, 2020 och 2021 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 92, 10.4.2018, s. 6).
(13) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5236067/
(14) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2015.4302
(15) https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/ecog.02719
(16) Artikel 3, https://www.cbd.int/convention/articles/default.shtml?a=cbd-03
(17) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5606642/
(18) Exempelvis i öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och i talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).
(19) EUT C 355, 20.10.2017, s. 165
(20) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.


Fiskeriprodukters överensstämmelse med kriterierna för tillträde till EU:s marknad
PDF 164kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om genomförande av kontrollåtgärder för fastställande av fiskeriprodukters överensstämmelse med kriterier för tillträde till EU-marknaden (2017/2129(INI))
P8_TA(2018)0223A8-0156/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(1),

–  med beaktande av kontrollsystemet för den gemensamma fiskeripolitiken, som består av rådets förordningar (EG) nr 1224/2009(2) och (EG) nr 1005/2008(3) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1026/2012 av den 25 oktober 2012 om vissa åtgärder i syfte att bevara fiskbestånd i fråga om länder som tillåter ohållbart fiske(7),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 av december 2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU: s ekonomiska intressen,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena(8),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8–0156/2018), och av följande skäl:

A.  EU är världens största marknadsområde för fiskeri- och vattenbruksprodukter med en andel på 24 % av den totala globala importen 2016, och vars importberoende för dessa produkter är över 60 %.

B.  Parlamentet betonade i sin resolution av den 8 juli 2010 om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter med anledning av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(9) att ett av de främsta målen med EU:s politik för import av fiskeri- och vattenbruksprodukter måste vara att se till att de importerade produkterna i alla hänseenden uppfyller samma krav som de som ställs på produkter från EU, och att EU:s insatser för att göra fisket hållbart är oförenliga med importen av produkter från länder som fiskar utan att bry sig om hållbarhet.

C.  I meddelandet från kommissionen av den 14 oktober 2015 Handel för alla - Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497) åtar sig EU att inta en mer ansvarsfull handelspolitik som ett instrument för genomförandet av målen för hållbar utveckling.

D.  Kontrollen av att fisk från EU-producenterna följer EU:s hälsobestämmelser faller på medlemsstaternas ansvar, medan kommissionen, i fråga om importerad fisk, ger tredjeländer tillstånd att fastställa vilka anläggningar som tillåts exportera fiskprodukter till EU, förutsatt att de kan garantera likvärdiga bestämmelser.

E.  EU:s yttersta randområden i Västindien, Indiska oceanen och Atlanten gränsar till ett flertal tredjeländer vars fiske-, produktions- och saluföringsvillkor inte alltid uppfyller europeiska standarder, vilket skapar illojal konkurrens med den lokala produktionen.

F.  Det finns flera internationella instrument gällande fiskare som bör ratificeras och genomföras, bl.a. Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 188 om arbete ombord på fiskefartyg (ILO C188), Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) Kapstadenavtal från 2012 och IMO:s internationella konvention om normer för utbildning, certifiering och vakthållning för personal ombord på fiskefartyg (STCW-F-konventionen).

G.  I slutsatserna i det vetenskapliga yttrandet Food from the Oceans av den 29 november 2017 rekommenderas det att målen för hållbar utveckling integreras i all unionspolitik, och att samma tillvägagångssätt tillämpas inom andra internationella områden samt att andra regioner i världen stöds i syfte att finna en balans mellan ekonomiska och ekologiska mål som omfattar framställning av livsmedel och den marina miljön.

1.  Europaparlamentet noterar att för att släppa ut fiskeri- och vattenbruksprodukter på marknaden måste EU-aktörer följa ett stort antal förordningar och uppfylla strikta kriterier, däribland reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken samt hälsobestämmelser och arbets-, fartygssäkerhets- och miljönormer, som alla bygger på system för säkerställande av efterlevnad. Parlamentet är övertygat om att dessa tillsammans skapar de höga standarder för kvalitet och hållbarhet för produkten som EU-konsumenterna med rätta kan förvänta sig.

2.  Europaparlamentet anser att tredjeländers fiskeri- och vattenbruksprodukters överensstämmelse med EU:s normer för miljömässig och social hållbarhet skulle främja hållbarhet i dessa tredjeländer och bidra till att skapa rättvisare konkurrensvillkor mellan EU-produkter och produkter från tredjeländer.

3.  Europaparlamentet är oroat över att importen av sådana produkter omfattas av färre kontroller, varav de främsta kontrollerna avser hälsobestämmelser och IUU-förordningen(10), och där den senare enbart utformats för att säkerställa att produkten fångats i enlighet med tillämpliga regler.

4.  Europaparlamentet betonar att för att garantera jämlik behandling av importerade europeiska fiskeri- och vattenbruksprodukter, vilket bör vara ett centralt mål för EU:s fiskeripolitik, bör EU kräva att alla importerade produkter uppfyller EU:s normer för bevarande och förvaltning samt de hygieniska krav som ställs i EU:s lagstiftning. Parlamentet konstaterar att detta skulle bidra till att skapa rättvisare konkurrens och höja standarderna för utnyttjandet av de marina resurserna i tredjeländer.

5.  Europaparlamentet anser att EU:s insatser för att bevara fiskbestånden och göra fisket hållbart inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken är oförenliga med importen av fiskeri- och vattenbruksprodukter från länder som ökar sina fiskeansträngningar utan att bry sig om hållbarhet och som enbart är ute efter omedelbara vinster.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att olika regler för utsläppande av fisk på marknaden skapar en diskriminerande marknad som påverkar EU:s fiskare och vattenbrukare negativt, varför kontrollerna av fiskeri- och vattenbruksprodukter bör ökas och förbättras.

7.  Europaparlamentet anser att tillämpningen av kontrollförordningen(11) bör förbättras i alla medlemsstater, så att den tillämpas på ett enhetligt och harmoniserat sätt i alla led i distributionskedjan, inbegripet detaljhandeln och restaurangtjänster, och för både importerade produkter och produkter från EU. Parlamentet påpekar att detta också gäller bestämmelser om märkning.

Sanitära normer

8.  Europaparlamentet är oroat över att det system som unionen har infört och som behöriga myndigheter i tredjeländer tillämpar för att kontrollera att fiskeriprodukter som exporteras till EU följer hälsobestämmelserna inte ger tillräckliga garantier för att dessa kriterier alltid följs.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer utbildning, tekniskt bistånd och institutionell kapacitetsuppbyggnad för att hjälpa utvecklingsländerna att följa EU:s bestämmelser. Parlamentet uppmuntrar sådana initiativ som generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhets (GD SANTE) program Bättre utbildning för säkrare livsmedel, som tillhandahåller utbildning för utvecklingsländernas officiella kontrollpersonal om EU-normer för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

10.  Europaparlamentet framhåller vikten av en strikt tillämpning av alla aspekter av EU:s lagstiftning om hälsonormer och inspektioner (bl.a. livsmedelssäkerhet, spårbarhet och förebyggande) på importerade fiskeri- och vattenbruksprodukter, inbegripet foder och foderråvaror, eftersom dessa aspekter är mycket viktiga för konsumentskyddet. Därför uppmanar parlamentet med eftertryck kommissionen att stärka sitt program för inspektioner i tredjeländer genom att förbättra de inspektioner som genomförs av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, i första hand genom att öka antalet anläggningar som kontrolleras vid varje inspektion, i syfte att nå resultat som bättre överensstämmer med den verkliga situationen i tredjeländer.

11.  Europaparlamentet noterar att även GD SANTE:s egna kontroller visar att vissa tredjeländer i hög grad underlåter att säkerställa att produkterna följer de nödvändiga hälsobestämmelserna, åtminstone vad gäller fiske- och fabriksfartyg och kylfartyg, vilket försvårar genomförandet av hälsokontroller vid EU:s gränskontrollstationer för att kontrollera att hälsobestämmelserna följs.

12.  Europaparlamentet är mycket oroat över observationerna att fiskefartyg från tredjeländer som fiskar utanför Västafrika har svårigheter att säkerställa produkternas spårbarhet och respekten för hälsobestämmelser. Parlamentet anser att riktigheten i de intyg som har utfärdats av tredjeländer för fiskefartyg och fiskeriföretag som är godkända för export till EU inte är helt tillförlitliga.

13.  Europaparlamentet anser att det faktum att man tillåter tredjeländer att delegera rätten att tilldela sådana intyg till andra utvalda tredjeländer, även kuststater, står i strid med konceptet om flaggstatens ansvar, och IUU-förordningen, som ligger till grund för den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt när det gäller skyldigheterna för den flaggstat som bekräftar fångstintyget. Parlamentet anser att kommissionen bör upphöra med att tillåta tredjeländer att delegera sådana befogenheter till andra länder.

14.  Europaparlamentet anser vidare att sanitära inspektioner av fiskefartyg bör utföras av de behöriga myndigheterna minst en gång per år.

Arbetstagares rättigheter

15.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas lovvärda resultat i ratificeringen av arbetskonventioner som är tillämpliga på sjömän står i kontrast till deras ytterst dåliga resultat i ratificeringen av konventioner för fiskare, och uppmanar dem att skyndsamt ratificera de relevanta instrumenten, inbegripet ILO C188, Kapstadenavtalet och STCW-F-konventionen.

16.  Europaparlamentet gratulerar arbetsmarknadens parter för deras framgång i tillämpningen av artikel 155 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) för att förhandla fram rådets direktiv (EU) 2017/159(12), som delvis genomför ILO-konventionen nr 188, samtidigt som det beklagar att detta inte täcker fiskare som är egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullborda förfarandet genom att lägga fram ett förslag om ett kompletterande direktiv som inbegriper bestämmelser om verkställighet, såsom den har gjort för sjöfart.

17.  Europaparlamentet uppmanar, i samband med detta, kommissionen att inleda förfaranden för utnyttjande av artikel 155 i EUF-fördraget med avseende på STCW-F-konventionen i syfte att förbättra säkerheten till sjöss inom fiske, som allmänt erkänns höra till de mest farliga yrkena i världen.

18.  Europaparlamentet stöder fortsatta insatser för att förbättra EU:s fiskeripolitik i syfte att göra den mer hållbar ur miljösynpunkt, säkerställa kustsamhällenas långsiktiga överlevnad och en näringsrik livsmedelskälla. Parlamentet anser att dessa insatser står i kontrast till den ökande öppenheten på EU:s marknad för fiskeriprodukter från tredje länder som inte har lika strikta förvaltningssystem. Parlamentet menar att detta utgör bristande samstämmighet mellan fiskeripolitiken och handelspolitiken.

Handelspolitik

19.  Europaparlamentet beklagar att motstridiga signaler ibland skickas av kommissionen till tredjeländer, såsom vid förhandlingarna av frihandelsavtal eller annat utökat tillträde till EU-marknaden för länder som har förhandsidentifierats inom ramen för IUU-förordningen eller förordningen om ohållbart fiske(13).

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en nära samordning mellan EU:s handelspolitik och fiskeripolitik, däribland i förhandlingar om handelsavtal som inbegriper frågor som rör fiske. Parlamentet anser att det är nödvändigt att analysera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av frihandelsavtal för EU:s fiskeriprodukter, införa lämpliga säkerhetsåtgärder vid behov och behandla vissa fiskeriprodukter som känsliga.

21.  Europaparlamentet anser att EU, som världens största importör av fiskeriprodukter, delar det politiska ansvaret med andra större fiskimporterande länder för att se till att Världshandelsorganisationens (WTO) handelsregler är i linje med strängast möjliga internationella normer för hantering och lagerhållning av fiskeriprodukter. Parlamentet uppmanar i detta syfte kommissionen att se till att den rättvisa, öppna och hållbara handeln med fisk stärks i EU:s bilaterala och multilaterala handelsavtal.

22.  Europaparlamentet insisterar på att frihandelsavtal och andra multilaterala avtal med handelsbestämmelser som förhandlas av kommissionen inbegriper stärkta kapitel om hållbar utveckling som är inriktade på specifika fiskefrågor som

   uttryckligen stärker kraven i IUU-förordningen och ålägger tredjelandet att inleda ett förfarande för att hindra IUU-fisk från att komma in på dess marknad, i syfte att förhindra att den indirekt anländer till EU, och
   som kräver att tredjelandet ratificerar och effektivt genomför centrala internationella fiskeriinstrument, såsom FN: s havsrättskonvention, FN: s avtal om fiskbestånd, FN: s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) avtal om hamnstatsåtgärder och FAO:s avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet samt att följa normerna för de relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna.

23.  Europaparlamentet begär att de yttersta randområdenas intressen verkligen ska beaktas när partnerskapsavtal om hållbart fiske eller handelsavtal ingås med tredjeländer, och att man vid behov undantar känsliga produkter.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, då den utarbetar ett avtal för tiden efter brexit, göra tillträdet för EU:s fartyg till brittiska vatten och tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken till villkor för brittiska fiskeri- och vattenbruksprodukters tillträde till EU:s marknad.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ändringar till förordningen om det allmänna preferenssystemet(14) för att inkludera viktiga fiskeriinstrument, såsom FN:s havsrättskonvention, FN:s avtal om fiskbestånd, FAO:s iakttagandeavtal samt FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder bland dem som ska ratificeras och tillämpas, och bestämmelser som gör det möjligt att upphäva GSP-plus-status i de fall där bestämmelserna i dessa instrument inte tillämpas.

26.  Europaparlamentet betonar att för att åtgärda bristerna i genomförandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling i frihandelsavtalen och för att verkställa dessa bestämmelser bör de införa en bindande tvistlösningsmekanism (inbegripet mellanstatliga samråd, ett panelförfarande, allmänhetens tillgång till handlingar och samråd med det civila samhället), med möjligheten att ålägga sanktioner vid bristande efterlevnad av internationella åtaganden.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över de svagheter och kryphål i tullkontrollerna som beskrivs i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att så fort som möjligt genomföra de rekommendationer som läggs fram i rapporten.

28.  Europaparlamentet noterar att utöver stora företags allmänna skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information har ytterligare krav på ökade skyldigheter i fråga om tillbörlig aktsamhet ålagts aktörer av alla storlekar (inbegripet små och medelstora företag) för två problematiska sektorer, nämligen timmer och konfliktmineraler, och dessa krav ska tillämpas genom hela kontrollkedjan. Parlamentet anser att fiskeriprodukter skulle kunna dra nytta av liknande skyldigheter och uppmanar med kraft kommissionen att undersöka möjligheten att införa krav på tillbörlig aktsamhet för dessa produkter.

Handelsnormer

29.  Europaparlamentet noterar att även om bestämmelserna i förordning (EU) nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter gäller för alla fiskeri- och vattenbruksprodukter, gäller bestämmelserna om märkning för konsumenter endast för en relativt liten grupp produkter, och inbegriper inte beredda, konserverade eller bearbetade produkter. Parlamentet anser att konsumentinformationen för dessa produkter också bör förbättras, så att mer obligatorisk information inbegrips i märkningen. Parlamentet anser att märkningen av dessa produkter måste förbättras för att informera konsumenterna och garantera att fiskeri- och vattenbruksprodukter kan spåras.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja informationskampanjer om det hållbarhetsarbete som fiskare och vattenbrukare utför i EU, med tonvikt på de höga miljö- och kvalitetsnormer som krävs enligt EU:s lagstiftning i jämförelse med tredjeländer.

31.  Europaparlamentet anser att en strikt efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitiken och av annan EU-lagstiftning kräver att EU-flottan iakttar höga miljömässiga, hygienisk-sanitära och sociala normer, och uppmanar därför med kraft kommissionen att utan dröjsmål undersöka möjligheten att skapa en märkning för att identifiera EU:s fiskeriprodukter.

32.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s konsumenter ofta skulle välja annorlunda om de fick bättre information om de saluförda produkternas verkliga beskaffenhet, deras geografiska ursprung och under vilka omständigheter de har framställts eller fångats.

33.  Europaparlamentet anser att den obligatoriska informationen i märkningen av fiskeriprodukter också bör innefatta flaggstaten för det fartyg som fångat fisken.

34.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen nyligen har inlett en utvärdering av de handelsnormer som första gången antogs för flera årtionden sedan, i syfte att fastställa vilka normer som bör användas med tanke på dagens handelspraxis och teknik som finns tillgänglig för spårning av produkter.

Kontrollsystemet

35.  Europaparlamentet anser att de tre förordningar som utgör kontrollsystemet utgör ett balanserat paket och har lett till väsentliga förbättringar inom fiskeriförvaltningen i EU.

36.  Europaparlamentet berömmer kommissionen för hur den har genomfört IUU-förordningen med avseende på tredjeländer, och därmed visat att EU kan utöva ett avsevärt inflytande på globalt fiske i rollen som en ansvarsfull marknadsaktör. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att utöva påtryckningar på andra marknadsstater att genomföra åtgärder för att förhindra att IUU-fångad fisk kommer in på deras marknader.

37.  Europaparlamentet påminner om den rapport som organisationer inom det civila samhället nyligen offentliggjorde, som analyserar flödet av fiskprodukter som importerats till EU-länder sedan 2010, det år då IUU-förordningen trädde i kraft, och som visar hur brister i kontrollerna av importer från tredjeländer till medlemsstaterna och regler som inte är enhetliga kan göra det möjligt för produkter som inte uppfyller kraven att komma in på EU-marknaden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna samt transit- och destinationsländerna att förbättra sin samordning för att garantera att de fångstintyg som utfärdas för importer av fisk genomgår noggrannare undersökningar. Parlamentet anser att det är av högsta vikt att anta ett harmoniserat och samordnat europeiskt datasystem som kan underlätta kontroller av fiskimporter i medlemsstaterna.

38.  Europaparlamentet anser att kommissionen och vissa medlemsstater har misslyckats med att strikt genomföra och tillämpa alla tre förordningar, såsom anges i handlingar från kommissionen, revisionsrätten och oberoende observatörer.

39.  Europaparlamentet anser att det förutom tillämpningen av IUU-förordningen även bör genomföras en striktare kontroll längre ner i försäljningskedjan när det gäller fisk av detta slag, särskilt genom striktare granskningar av medlemsstater och företag som misstänks tillhandahålla produkter som kommer från olagligt fiske.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla tillgängliga instrument för att se till att alla exportländer av fiskeri- och vattenbruksprodukter till EU tillämpar en sträng politik för bevarande av bestånden. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med dessa länder i alla relevanta forum, och i synnerhet inom ramen för de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna.

41.  Europaparlamentet konstaterar att många misslyckanden i genomförandet har skett med avseende på bland annat följande aspekter:

   ojämna nivåer av sanktioner och underlåtenhet att genomföra poängsystemet i olika medlemsstater,
   sanktioner som inte är tillräckligt avskräckande, effektiva eller proportionerliga för att förhindra upprepade överträdelser,
   otillräcklig insamling och otillräckligt utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna, särskilt på grund av att det saknas en gemensam och kompatibel databas,
   dålig spårbarhet av fisk, även när den passerar nationella gränser,
   dålig kontroll av vägningspraxis, och
   stora skillnader i kontrollen av import och införselställe, inbegripet fångstintyg,
   brist på en enhetlig och tydlig definition av allvarliga överträdelser i alla medlemsstater.

42.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa att en importerad produkt som stoppas i en hamn i en medlemsstat i Europeiska unionen inte kan föras in på EU-marknaden via en annan hamn i en annan medlemsstat.

43.  Europaparlamentet medger att vissa bestämmelser i förordningarna om kontrollsystem kan ge utrymme för tolkning och har förhindrat ett enhetligt genomförande, men parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna med tillräcklig öppenhet och politisk vilja skulle kunna intensifiera sina ansträngningar för att säkerställa en mer harmoniserad tillämpning av befintlig lagstiftning, t.ex. genom användningen av riktlinjer och tolkningar.

44.  Europaparlamentet konstaterar att detta var avsikten med den expertgrupp för efterlevnad som följer av skyldigheterna enligt unionens kontrollsystem för fiske, som upprättades som en del av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, och som var tänkt som en plattform för uppriktiga och icke-fördömande diskussioner om aktörernas brister, och beklagar att gruppen inte hittills har utvecklats i denna riktning.

45.  Europaparlamentet anser att mycket mer måste göras för att främja ett fullständigt genomförande av kontrollsystemet, däribland en lämplig uppföljning av upptäckta överträdelser, bättre rapportering från medlemsstaterna om åtgärder som vidtagits och utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen.

46.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att använda alla instrument som står till dess förfogande för att uppmuntra medlemsstaterna att fullt ut tillämpa bestämmelserna i kontrollsystemet, inbegripet, när så är lämpligt, genom att hålla inne medel från Europeiska havs- och fiskerifonden.

47.  Europaparlamentet upprepar slutsatsen från sin resolution av den 25 oktober 2016 om hur fiskerikontrollerna i Europa kan göras enhetliga(15), att eventuella översyner av kontrollförordningen eller IUU-förordningen ska inriktas och fokuseras på att endast hantera de aspekter som hindrar effektiva och jämna kontroller i alla EU-länder.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga befogenheterna hos Europeiska byrån för fiskerikontroll, genom att ge den tillräckliga resurser, till att omfatta inspektioner av fartyg som omfattas av avtalen, bland annat genom att överväga ett inspektionssamarbete med myndigheterna i den avtalsslutande staten.

49.  Europaparlamentet beklagar djupt kommissionens beslut att inleda en omfattande översyn av hela kontrollsystemet utan ordentliga offentliga samråd om varken genomförandet av IUU-förordningen eller EFCA:s mandat, eller om en översyn av hela paketet, i enlighet med kravet i riktlinjerna för bättre lagstiftning. Parlamentet anser att ett formellt offentligt samråd om alla element, innan förslaget om översyn läggs fram, skulle göra det möjligt för alla aktörer att i tillräckligt hög grad bidra till översynen av denna mycket viktiga pelare i den gemensamma fiskeripolitiken.

50.  Europaparlamentet insisterar eftertryckligen på att en översyn inte får leda till någon försvagning av nuvarande åtgärder, utan bör snarare förbättra och stärka lika villkor inom fiskerikontroll, såsom det enda möjliga sättet att garantera den gemensamma dimensionen av den gemensamma fiskeripolitiken.

51.  Europaparlamentet insisterar på att de grundläggande principerna inom ramen för den reviderade ordningen för kontroll ska innefatta

   EU-omfattande standarder och normer för inspektioner till havs, i hamnar och längs hela kontrollkedjan,
   fullständig spårbarhet av fisk genom hela kontrollkedjan, dvs. från fartyget till slutlig saluföring,
   fullständiga uppgifter om alla aktörers fångster, inklusive fångster som görs av fartyg under tio meter och fritidsfiskare,
   samma nivåer av påföljder i alla medlemsstater,
   en gemensam definition av vad som utgör en överträdelse,
   ett poängsystem som tillämpas av alla medlemsstater på ett likvärdigt sätt,
   påföljder som är tillräckligt avskräckande, effektiva och proportionerliga,
   ett system som är tillgängligt för kommissionen och alla medlemsstater för utbyte av all information om konstaterade överträdelser och rättslig uppföljning,
   ett fullständigt antagande av förbättringar av den tillgängliga tekniken, inbegripet möjligheten att anta framtida teknik allt efter som den utvecklas, utan att detta kräver en lagändring,
   otvetydigt fastställande av det ansvar som innehas av kommissionen och medlemsstaterna och, i förekommande fall, regionerna i medlemsstaterna,
   ingen regionalisering av kontrollförordningen.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag om ändring av kontrollförordningen.

53.  Europaparlamentet insisterar på att bestämmelserna och principerna i IUU-förordningen inte får ändras eller försvagas på något sätt, med tanke på denna förordnings enorma framgång när det gäller dess inverkan på fisket runt om i världen.

54.  Europaparlamentet insisterar på att inkluderandet av tredjeländer i IUU-förordningens processer för förhandsidentifiering, identifiering och uppförande på förteckningen måste ske utan någon som helst politisk inblandning och att avförande från förteckningen endast ska vara möjligt efter det att det berörda landet uppnått alla de förbättringar som kommissionen anser vara nödvändiga.

55.  Europaparlamentet anser att EFCA:s roll bör stärkas för att göra det möjligt för EFCA att i större utsträckning involveras i tillämpningen av kontroll- och IUU-förordningarna, inbegripet kontrollen och dubbelkontrollen av uppgifter i kontrollkedjan, planeringen och samordningen av kommissionens och medlemsstaternas inspektioner samt kontrollen av fångstintyg.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
(2) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006. EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.
(3) Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999. EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 av den 12 december 2017 om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008. EUT L 347, 28.12.2017, s. 81.
(5) EUT L 354, 28.12.2013, s. 1.
(6) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.
(7) EUT L 316, 14.11.2012, s. 34.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0195.
(9) EUT C 351E, 2.12.2011, s. 119.
(10) Rådets förordning (EG) nr 1005/2008.
(11) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009.
(12) EUT L 25, 31.1.2017, s. 12.
(13) Förordning (EU) nr 1026/2012.
(14) Förordning (EU) nr 978/2012. EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0407.


Framtiden för livsmedel och jordbruk
PDF 223kWORD 76k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om framtiden för livsmedel och jordbruk (2018/2037(INI))
P8_TA(2018)0224A8-0178/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 november 2017 Framtiden för livsmedel och jordbruk (COM(2017)0713),

–  med beaktande av artiklarna 38 och 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som fastställer den gemensamma jordbrukspolitiken och dess mål,

–  med beaktande av artiklarna 40 och 42 i EUF-fördraget, om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och den utsträckning i vilken konkurrensregler gäller för produktion av och handel med jordbruksprodukter,

–  med beaktande av artikel 13 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 349 i EU-fördraget som fastställer de yttersta randområdenas ställning och de villkor som gäller för tillämpning av fördragen på dessa områden,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial(1) (omnibusförordningen),

–  med beaktande av rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur(2),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens informationsdokument om framtidens gemensamma jordbrukspolitik, som offentliggjordes den 19 mars 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(3) och kommissionens rapport av den 10 oktober 2017 om medlemsstaternas nationella handlingsplaner och om framstegen med genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2017)0587),

–  med beaktande av sitt beslut av den 6 februari 2018 om tillsättning av ett särskilt utskott för unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod,(4)

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter nr 16/2017 Programplanering inom landsbygdsutveckling: mindre komplexitet och mer fokus på resultat behövs och nr 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende,

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 28 juni 2017 om framtiden för EU:s finanser (COM(2017)0358),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 februari 2018 En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098),

–  med beaktande av Cork 2.0-förklaringen från 2016 Ett bättre liv i landsbygdsområden, som gavs ut vid den europeiska konferensen om landsbygdsutveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om den aktuella situationen och framtidsutsikterna för får- och getsektorerna i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 En europeisk strategi för främjande av proteingrödor – att uppmuntra till produktion av proteingrödor och baljväxter i det europeiska jordbruket(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om möjligheter och utmaningar för biodlingssektorn i EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare?(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om GJP-verktyg för att minska prisvolatiliteten på jordbruksmarknader(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om hur den gemensamma jordbrukspolitiken kan öka sysselsättningen på landsbygden(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2015 om utsikterna för EU:s mejerisektor - översyn av genomförandet av ”mjölkpaketet”(14),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande En möjlig omformning av den gemensamma jordbrukspolitiken(15),

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020(16),

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, av vilka de flesta är relevanta för den gemensamma jordbrukspolitiken,

–  med beaktande av arbetsgruppen för jordbruksmarknaders rapport och slutsatser från november 2016 om att förbättra marknadens resultat och förbättra jordbrukarnas position i leveranskedjan,

–  med beaktande av Parisavtalet vid FN:s klimatkonferens 2015 (COP21), och särskilt av Europeiska unionens åtaganden i form av ”nationella fastställda bidrag” för att uppnå avtalets globala mål.

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2016 om genomförandet av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) (COM(2016)0797),

–  med beaktande av granskningen av miljöpolitikens genomförande (Environmental Implementation Review, EIR), som aviserades 2016 (COM(2016)0316) och som är ett verktyg som ska bidra till att förverkliga fördelarna med EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik för företag och medborgare genom bättre genomförande,

–  med beaktande av skrivelsen från budgetkontrollutskottet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetutskottet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8‑0178/2018), och av följande skäl:

A.  I kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk konstateras att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de äldsta och bäst integrerade politikområdena i EU, att den är av global strategisk betydelse och att den bör utformas så att EU:s jordbruks- och skogsbrukssektor kan tillgodose allmänhetens berättigade behov, inte bara en tryggad och hållbar livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel av hög kvalitet, utan även miljövård, skydd av biologisk mångfald och naturresurser, klimatåtgärder, landsbygdsutveckling, hälsa och höga djurskyddsstandarder samt sysselsättning.

B.  Det är nu läge att konstatera att den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras för att kunna bemöta behoven hos såväl sina främsta mottagare, det vill säga jordbrukarna, som samtliga medborgare, på ett mer tillfredsställande sätt.

C.  Den gemensamma jordbrukspolitiken är ytterst viktig för omkring 12 miljoner jordbruksföretag i hela Europa.

D.  Jordbruksmark utgör 47 % av det europeiska territoriet och det finns 22 miljoner jordbrukare och lantarbetare i EU.

E.  Målen med den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att säkerställa livsmedelssäkerhet och -suveränitet samt motståndskraft och hållbarhet för EU:s jordbrukssystem och -marker.

F.  EU:s övergripande mål om ett mångfunktionellt och diversifierat jord- och skogsbruk som skapar arbetstillfällen, är rättvist, drivs med hållbara jordbruksmetoder och möjliggör bevarandet av lönsamma småskaliga jordbruk och familjejordbruk som kan förvärvas och lämnas över från generation till generation är fortfarande avgörande för att skapa de positiva externa effekter och kollektiva nyttigheter som EU-medborgarna efterfrågar (livsmedelsprodukter och produkter som inte är livsmedel, samt tjänster).

G.  Det är nödvändigt att stoppa och vända den aktuella koncentrationen av makt i händerna på de stora detaljhandelskedjorna och storföretagen.

H.  Ändringar av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken måste utgå från strategiska mål i syfte att öka konkurrenskraften och säkerställa sunda och säkra livsmedel.

I.  Under mer än 25 år har den gemensamma jordbrukspolitiken genomgått regelbundna reformer som har dikterats av det europeiska jordbrukets öppnande för internationella marknader och uppkomsten av nya utmaningar, på områden som miljö och klimatförändringar. Nu behövs en ny fas i det fortlöpande anpassningsarbetet för att förenkla, modernisera och omorientera den gemensamma jordbrukspolitiken så att den säkrar jordbrukarnas inkomster och uppfyller hela samhällets förväntningar på ett mer effektivt sätt, särskilt i fråga om livsmedelskvalitet och livsmedelstrygghet, klimatförändringar, folkhälsa och sysselsättning, och samtidigt skapar politisk stabilitet och ekonomisk säkerhet för sektorn i syfte att uppnå livskraftiga landsbygdsområden, hantera livsmedelstryggheten, se till att EU:s klimat- och miljömål uppfylls samt öka det europeiska mervärdet.

J.  Även om kommissionen har gett sitt meddelande om den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken namnet Framtiden för livsmedel och jordbruk, så ger den inga garantier för att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bibehållas, och denna fråga måste lösas innan de kommande lagstiftningsförslagen läggs fram. Dessa förslag måste dels säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken inte åternationaliseras, att den inre marknaden inte hindras från att fungera korrekt, att stödmottagare gynnas av verklig förenkling, inte bara på EU-nivå utan även på medlemsstatsnivå, regional och lokal nivå samt på gårdsbruksnivå, och att jordbrukare och skogsägare ges flexibilitet och rättslig säkerhet, dels säkerställa ambitiösa miljömål och se till att målen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken uppfylls, utan att medlemsstaterna påläggs fler begränsningar och därmed ytterligare komplexitet, vilket skulle leda till förseningar i genomförandet av nationella strategier.

K.  En ny genomförandemodell skulle säkerställa en direkt relation mellan EU och Europas jordbrukare.

L.  Den gemensamma jordbrukspolitiken måste utgöra en viktig faktor i arbetet med att stärka sektorns långsiktiga produktivitet och konkurrenskraft och undvika stagnation och volatilitet i jordbrukarnas inkomster som, trots koncentrationen och intensifieringen av produktionen och den ökande produktiviteten, fortfarande i genomsnitt är lägre än inkomsterna i den övriga ekonomin.

M.  Direktstöd ger det första viktiga lagret av stabilitet och utgör ett skyddsnät för jordbrukarnas inkomster eftersom det står för en påtaglig del av jordbrukarnas årsinkomster samt upp till så mycket som 100 % av jordbruksintäkterna i vissa regioner. Detta stöd bör fortsätta, för att hjälpa jordbrukare att konkurrera på lika villkor med tredjeländer.

N.  Nya hållbara värdekedjor för landsbygden i bioekonomin kan skapa god tillväxt och möjlighet till sysselsättning för landsbygdsområden.

O.  Direktstöd måste vara mer riktat till jordbrukare, eftersom jordbrukarna bidrar till landsbygdsområdenas stabilitet och framtid och utsätts för ekonomiska marknadsrisker.

P.  Under de senaste åren har jordbrukarna drabbats av en allt större prisvolatilitet till följd av prisfluktuationer på världsmarknaderna och osäkerhet orsakad av den makroekonomiska utvecklingen, yttre politik såsom handelsrelaterade, politiska och diplomatiska frågor, sanitära kriser, överskott inom vissa sektorer i Europa, klimatförändringar och de allt vanligare extrema väderförhållandena i EU.

Q.  Särskilda verktyg för Medelhavssektorerna bör förbli i den första pelaren.

R.  Det är utslagsgivande med flexibla verktyg som kan sättas in snabbt för att hjälpa känsliga och strategiska sektorer att hantera strukturella förändringar såsom eventuell påverkan från brexit eller godkända bilaterala handelsavtal med EU:s viktigaste partner.

S.  Sektorsspecifika strategier för frukt och grönt, samt vin och biodling bör även fortsättningsvis vara obligatoriska för de producerande länderna och de till dem anknutna verktygens och bestämmelsernas särdrag bör bevaras.

T.  Det är viktigt att säkerställa lika villkor, rättvisa priser och en skälig levnadsstandard för alla jordbrukare i alla regioner och alla EU:s medlemsstater, så att priserna blir överkomliga för allmänheten och konsumenterna och det bedrivs jordbruk i alla delar av EU, inbegripet i områden med naturliga begränsningar. Man måste främja konsumtion av och tillgång till livsmedel av hög kvalitet och sunda och hållbara kostvanor, samtidigt som åtagandena för social och miljömässig hållbarhet, klimatåtgärder, hälsa, djurhälsa och djurskydd samt växtskydd samt en balanserad utveckling av landsbygdsområden fullgörs.

U.  Vatten och jordbruk sammanhänger med varandra, och en hållbar vattenförvaltning inom jordbrukssektorn är viktig för att garantera god kvalitet och tillräcklig livsmedelsproduktion samt säkerställa att vattentillgångarna bevaras.

V.  Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver lämpliga verktyg för att hantera jordbrukets utsatthet för klimatförändringar och samtidigt minska det tryck på sötvattenreserverna som utövas av sektorn, som står för 50 % av EU:s användning av sötvatten.

W.  Det behövs ett uppdaterat, enklare och mer rättvist stödsystem för större jämlikhet och legitimitet.

X.  I den befintliga gemensamma jordbrukspolitiken saknas de instrument som krävs för att säkerställa inkomster som möjliggör ett värdigt liv för äldre jordbrukare.

Y.  Det finns inga lämpliga instrument för att uppmuntra den äldre jordbrukargenerationen att avstå från jordbruk till förmån för den yngre generationen.

Z.  Enligt revisionsrättens informationsdokument från mars 2018 om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken gick det år 2010 100 driftsledare inom jordbruket över 55 år på 14 driftsledare under 35 år, en siffra som sjönk till 10,8 driftsledare år 2013. Genomsnittsåldern för EU:s lantbrukare ökade från 49,2 år till 51,4 år under perioden 2004 till 2013. Det är oftast de minsta jordbruken som drivs av äldre lantbrukare.

AA.  Den växande världshandeln innebär såväl möjligheter som utmaningar, bland annat i samband med miljö, klimatförändringar, vattenskydd, brist på jordbruksmark och markförstöring, och kräver således att reglerna för den internationella handeln anpassas så att det blir möjligt att inrätta gemensamma likvärdiga förutsättningar på grundval av höga standarder och rättvisa och hållbara villkor för utbytet av varor och tjänster, samt förnyade och effektiva handelspolitiska skyddsmekanismer, i enlighet med EU:s befintliga sociala, ekonomiska, sanitära och fytosanitära standarder och miljö-, hälso- och djurskyddsstandarder.

AB.  Dessa höga standarder måste upprätthållas och ytterligare främjas globalt, särskilt inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), så att europeiska producenters och konsumenters intressen skyddas genom att europeiska standarder säkerställs i handelsavtal för importer.

AC.  Ca 80 % av det protein som behövs i EU importeras från tredjeländer och hittills har man inte på långt när gjort tillräckligt för att genomföra en proteinstrategi i den gemensamma jordbrukspolitiken.

AD.  Fokus på forskning och utveckling för både resurssnål produkt- och processinnovation är välkommet, men mer behöver göras för att dels utveckla den resurskapacitet och infrastruktur som behövs för att omsätta forskningsresultaten i form av livsmedel och jordbruk och hållbara skogsjordbruksmetoder, med hjälp av adekvat stöd, dels främja ett tillvägagångssätt med flera aktörer där jordbrukarna står i centrum, med stöd av oberoende, insynsvänliga EU-omfattande rådgivningsverksamheter för jordbruket med tillräcklig finansiering i alla medlemsstater och regioner och genom kunskapsutbyte och utbildningstjänster på medlemsstatsnivå.

AE.  Direkt investeringsstöd bör vara bättre anpassat till de dubbla kraven på ekonomisk och miljömässig prestanda och ta hänsyn till de behov som jordbruken har.

AF.  EU har utvecklat en serie rymdprogram (Egnos och Galileo) och jordobservationsprogram (Copernicus), som, med de möjligheter till övervakning de erbjuder, har underlättat genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken och fått det europeiska jordbruket att övergå till precisionsjordbruk och uppnå miljömässiga och ekonomiska fördelar på jordbruksföretagen, något som måste utnyttjas fullt ut.

AG.  Den mesta forskningen inom bioteknik sker nu utanför EU och fokuserar mestadels på jordbruksekonomiska frågor som inte är relevanta för EU-sektorn, vilket leder till potentiella förluster av investeringar och fokus.

AH.  Den senaste tidens erfarenheter har visat att produktionskostnaderna sannolikt kommer att sjunka om man tar vara på naturliga sätt att öka skördarna och motståndskraften och uppmuntrar dem.

AI.  En konkurrenskraftig jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektor måste fortsätta att spela en stark roll i arbetet med att uppnå EU:s miljöskydds- och klimatmål enligt internationella avtal såsom COP21 och FN:s mål för hållbar utveckling, genom att jordbrukare uppmuntras och ersätts för sitt bidrag och gynnas av en minskning av onödiga regleringsmässiga och administrativa bördor i de åtgärder som de vidtar.

AJ.  Ökningen av den globala medeltemperaturen som förutses ske under 2000-talet och de omedelbara konsekvenserna för klimatförhållandena kräver ett livsmedelssystem som är ekologiskt hållbart och säkerställer säker och riklig produktion, samtidigt som EU inte blir beroende av andra marknader.

AK.  Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste överensstämma med FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet och EU-politiken, framför allt beträffande hållbarhet, miljö, klimat, folkhälsa och livsmedel.

AL.  Jordbruket är en av de sektorer i ekonomin som förväntas bidra till målet att senast 2030 minska växthusgasutsläppen med 30 % jämfört med nivåerna 2005 i enlighet med förordningen om ansvarsfördelning.

AM.  Småbrukarna utgör ca 40 % av EU:s jordbruksföretag, men får endast 8 % av bidragen från den gemensamma jordbrukspolitiken.

AN.  De 17 målen för hållbar utveckling fastställer nya och tydliga mål för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020.

AO.  Den gemensamma jordbrukspolitiken har successivt införlivat miljömål genom att säkerställa att alla dess bestämmelser är förenliga med de miljökrav som anges i unionslagstiftningen och att jordbrukare efterlever dem och även främjar hållbara jordbruksmetoder som bevarar miljön och den biologiska mångfalden.

AP.  Konsumtionen av mättade fetter och rött kött i unionen ligger fortfarande långt över de rekommenderade näringsvärdena, och livsmedelsindustrin fortsätter att i hög grad bidra till utsläppen av växthusgaser och kväve.

AQ.  Med slutna produktionskretsar, det vill säga när produktions-, bearbetnings- och packningsprocesserna sker i samma region, bevaras mervärdet i den regionen och säkerställer på så sätt fler arbetstillfällen i respektive område och har potential att återuppliva landsbygdsområden.

AR.  Den gemensamma jordbrukspolitiken strävar efter oupplösligt förbundna mål på ekonomins och miljöns område, och denna tvåfaldiga karaktär bör bevaras och till och med förstärkas inom ramen för reformen av den första pelaren och förgröningsmekanismen, för att gynna en övergång till en hållbar och effektiv modell för Europas jordbruk.

AS.  I den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste Europeiska unionen eftersträva en avsevärd begränsning av användningen av antibiotika i jordbruks- och livsmedelssektorn för att stärka ett hållbart jordbruk.

AT.  Mer långsiktigt motståndskraftiga och hållbara jordbrukssystem och jordbruksområden kommer att gynna hela EU.

AU.  Europeiska revisionsrätten har understrukit att det miljöanpassningsstöd som infördes som en del av reformen 2013 till följd av miljöanpassningskrav som ofta inte gör mer än avspeglar nuvarande metoder skapar ytterligare komplexitet och byråkrati, är svårt att förstå och förbättrar, enligt revisionsrätten, inte i tillräcklig utsträckning den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatresultat på grund av sin utformning, vilket är viktigt att ha i åtanke vid arbetet med att utforma den gemensamma jordbrukspolitikens nya miljöstruktur.

AV.  Europeiska revisionsrätten har identifierat allvarliga brister i genomförandet av den andra pelaren, i synnerhet det långa godkännandeförfarandet samt den komplexa och byråkratiska naturen hos programmen för landsbygdsutveckling.

AW.  I den evidensbaserade metakontrollen av ändamålsenligheten av vetenskapliga studier fann man att miljöanpassningsåtgärderna inte avsevärt förbättrade miljöprestandan, till stor del för att dessa krav redan var uppfyllda.

AX.  Corkförklaringen 2.0 Ett bättre liv i landsbygdsområden har som mål en blomstrande landsbygd, smart flerfunktionalitet, biologisk mångfald i och utanför jord- och skogsbruket, sällsynta djurarter och bevarandesorter samt ekologiskt jordbruk, stöd för mindre gynnade områden och åtaganden inom ramen för Natura 2000. I förklaringen betonas också betydelsen av insatser för att motverka avfolkningen av landsbygden, tillsammans med den roll som kvinnor och ungdomar spelar i denna process, och behovet av att få endogena resurser i landsbygdsområden att användas bättre, med hjälp av integrerade strategier och multisektoriella metoder som stärker nedifrån och upp-strategin och samverkanseffekter mellan aktörer, och som kräver att man investerar i landsbygdsområdenas livskraft, bevarande och en bättre förvaltning av naturresurser, incitament för klimatåtgärder, främjande av kunskap och innovation, bättre styrelseformer på landsbygden och en förenkling av landsbygdsutvecklingspolitiken och dess genomförande.

AY.  Mindre gynnade områden, såsom regioner med stark konkurrens mellan stadsutveckling och jordbruk, bör beaktas av den gemensamma jordbrukspolitiken mot bakgrund av de ytterligare begränsningarna av tillgång till mark i syfte att bevara jordbruket i sådana områden.

AZ.  Mindre gynnade områden, såsom bergsområden och de yttersta randområdena, bör även fortsättningsvis kompenseras av den gemensamma jordbrukspolitiken för de extra kostnader som förknippas med deras särskilda begränsningar i syfte att bevara jordbruksverksamheten i sådana områden.

BA.  Den gemensamma jordbrukspolitiken bör vederbörligen erkänna de stora miljöfördelar som vissa sektorer ger, exempelvis får och getter eller proteingrödor.

BB.  Biodlingssektorn är av avgörande betydelse för EU och bidrar avsevärt till samhället ur både ekonomisk synpunkt och miljösynpunkt.

BC.  Det är viktigt att jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan ytterligare stärks och att sund konkurrens säkerställs på den inre marknaden genom rättvisa och transparenta regler som beaktar jordbrukets särdrag i förbindelserna mellan produktion och andra delar av livsmedelskedjan, både uppströms och nedströms, och att incitamenten för att förebygga risker och kriser tillhandahålls på ett effektivt sätt, inbegripet verktyg för aktiv förvaltning som i högre grad kan anpassa utbudet till efterfrågan och som kan användas på sektorsnivå och av myndigheter i enlighet med rapporten från arbetsgruppen för jordbruksmarknader. Aspekter utanför ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken som påverkar konkurrenskraften och lika villkor för alla jordbrukare måste också beaktas och övervakas på lämpligt sätt.

BD.  De nya utmaningarna i form av livsmedelstrygghet och självförsörjning med livsmedel, som det europeiska jordbruket ställs inför i EU:s politiska prioriteringar och som anges i kommissionens diskussionsunderlag om framtiden för EU:s ekonomi, innebär att nästa fleråriga budgetram måste öka eller bibehålla jordbruksbudgeten i fasta priser för att täcka både befintliga och nya utmaningar.

BE.  Eftersom samhället förväntar sig att jordbrukare ska ändra sin praxis och helt och hållet gå in för hållbart jordbruk bör de få stöd från offentliga medel under övergången.

BF.  Alla ändringar av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken måste införas på ett sätt som säkerställer stabilitet för sektorn och rättslig säkerhet och förutsägbarhet för jordbrukarna och skogsägarna genom adekvata övergångsperioder och övergångsåtgärder.

BG.  Parlamentet måste spela en övergripande roll i fastställandet av en tydlig politisk ram för att bibehålla de gemensamma ambitionerna på europeisk nivå och en demokratisk debatt om de strategiska frågor som påverkar alla invånares vardagsliv och handlar om en hållbar användning av naturresurser, inbegripet vatten, jord och luft, kvaliteten på vår mat, jordbruksproducenters ekonomiska stabilitet, livsmedelssäkerhet, hälsa och en hållbar modernisering av jordbruks- och hygienmetoder i syfte att upprätta ett samhällskontrakt på europeisk nivå mellan producenter och konsumenter.

BH.  En omarbetad gemensam jordbrukspolitik måste ge de resultat som krävs, medlagstiftarna måste ges medel för att fullt ut kunna utöva sitt uppdrag inom en reglerad tidsram, och det finns osäkerheter kring brexit.

BI.  I Europa måste det säkerställas att både Förenade kungariket och EU 27 i framtiden får en tryggad livsmedelsförsörjning, varvid allt måste göras för att minimera produktionsstörningar och trygga tillgången till livsmedel för båda parter. Allt måste göras för att garantera enhetligt anpassade miljö- och livsmedelssäkerhetsstandarder för att medborgarna i varken Förenade kungariket eller EU ska behöva göra några avkall på livsmedelskvaliteten och livsmedelssäkerheten.

BJ.  Återställande, bevarande och förbättring av jord- och skogsbruksrelaterade ekosystem, även i Natura 2000-områden, är en av de sex främsta prioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU.

BK.  EU arbetar för närvarande på en proteinstrategi för att främja självförsörjning med proteingrödor.

BL.  Osäker livsmedelsförsörjning var under 2017 ett akut problem för 124 miljoner människor i 51 länder, vilket är 16 miljoner fler än under 2016, och flertalet drabbade bor på landsbygden.

BM.  Jämställdhet är ett centralt mål för EU och dess medlemsstater. Många av de roller som kvinnor i landsbygdsområden spelar bidrar till jordbruksföretagens och landsbygdssamhällenas fortlevnad. Insatser för att motverka flykten från landsbygden är kopplade till vilka möjligheter kvinnor och ungdomar har. Kvinnor på landsbygden ställs fortfarande inför många utmaningar, och jämställdhet beaktas inte i tillräckligt hög grad i jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitiken. Även om könet på mottagare av direktstöd eller landsbygdsutvecklingsstöd inte är någon tillförlitlig indikation på vilken effekt programmen har, så är kvinnliga sökande och stödmottagare underrepresenterade.

BN.  För att kunna rättfärdiga den gemensamma jordbrukspolitikens budget för europeiska skattebetalare måste den framtida finansieringen vara kopplad både till produktion av säkra livsmedel av hög kvalitet och till ett tydligt mervärde för samhället i fråga om hållbart jordbruk, ambitiösa miljö- och klimatresultat, standarder för människors och djurs hälsa och djurskydd samt andra samhälleliga effekter av den gemensamma jordbrukspolitiken, så att lika villkor verkligen gäller för alla, såväl i som utanför EU.

BO.  Enligt den särskilda Eurobarometerundersökningen nr 442 om européers attityder till djurs välbefinnande anser 82 % av EU-medborgarna att man borde värna mer om produktionsdjurs välbefinnande.

BP.  Användning av bekämpningsmedel, försämrad biologisk mångfald och förändringar av jordbruksmiljön kan ha en negativ inverkan på mängden pollinerande insekter och mångfalden av pollinerande insektsarter. Såväl domesticerade som vilda pollinerande insekter står inför betydande utmaningar, vilket kan få negativa effekter för EU:s jordbruk och livsmedelstrygghet, med tanke på att större delen av EU:s produktion är beroende av pollinering. Ett offentligt samråd inom ramen för EU-initiativet för pollinerande insekter inleddes i januari 2018 för att kartlägga bästa praxis och nödvändiga åtgärder som ska motverka minskningen av antalet pollinerande insekter i EU.

BQ.  Det behöver tas fram en särskild åtgärd inom ramen för landsbygdsutveckling, som ska ha tyngdpunkten förlagd till Europeiska unionens åtta principer om integrerat växtskydd, och avse att uppmuntra till en kraftigt minskad användning av bekämpningsmedel och främja användning av icke-kemiska alternativ.

BR.  Mindre gynnade områden, såsom bergsområden och de yttersta randområdena, bör även fortsättningsvis kompenseras av den gemensamma jordbrukspolitiken för de extra kostnader som förknippas med deras särskilda begränsningar i syfte att bevara jordbruksverksamheten i sådana områden.

BS.  När man tillämpar den gemensamma jordbrukspolitiken i de yttersta randområdena bör man till fullo utreda tillämpningsområdet för artikel 349 i EUF-fördraget, eftersom dessa områden är särskilt missgynnade när det gäller den socioekonomiska utvecklingen, i fråga om aspekter såsom en åldrande befolkning och avfolkning. Posei är ett effektivt verktyg som syftar till att utveckla och stärka struktureringen av sektorer, och som hanterar de specifika problemen inom jordbruket i de yttersta randområdena. Parlamentet påminner om att kommissionen i sin rapport av den 15 december 2016 till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Posei slog fast att ”med hänsyn till bedömningen av ordningen [Posei] anses en ändring av grundförordningen (EU) nr 228/2013 inte nödvändig”.

BT.  Både skogsförvaltning och skogsjordbruk med ett skogstäcke över betesmark eller jordbruksgrödor kan bidra till resiliens på gårds- och landskapsnivå och till nödvändiga miljöåtgärder och åtgärder för att begränsa klimatförändringarna, samtidigt som de ger skogs- eller jordbruksprodukter eller andra ekosystemtjänster, och därigenom stärker den gemensamma jordbrukspolitikens mål och låter den cirkulära ekonomin och bioekonomin bidra till nya affärsmodeller som gynnar jord- och skogsbrukare och landsbygdsområden. I EU:s skogsstrategi förespråkas en enhetlig helhetssyn på skogsbruk och skogens många fördelar och beaktas hela skogens värdekedja, Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en avgörande roll i dess mål, och uppmärksammar särskilt de mediterrana skogarna, som drabbas hårdare av klimatförändringar och bränder, vilket äventyrar den biologiska mångfalden och eventuell jordbruksproduktion.

Ett nytt förhållande mellan Europeiska unionen, medlemsstaterna, regionerna och jordbrukarna

1.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att förenkla och modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken för att gynna jordbrukarna ekonomiskt och uppfylla allmänhetens förväntningar, men betonar att de överordnade prioriteringarna för reform måste vara principerna i Romfördraget, den inre marknadens integritet och en verkligt gemensam politik som får tillräckligt med EU-finansiering och är modern och resultatorienterad, och som stöder ett hållbart jordbruk och säkerställer dels säkra och varierade livsmedel av hög kvalitet, dels sysselsättning och utveckling i landsbygdsområden.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk, och välkomnar att ett av den gemensamma jordbrukspolitikens mål ska vara att stärka och säkerställa en hållbar förvaltning av naturtillgångar och bidra till att uppnå EU:s miljö- och klimatmål.

3.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som eftersträvar som sin främsta prioritet att varje jordbruk i EU ska övergå till att vara ett företag som kombinerar ekonomiska och miljömässiga prestandanormer

4.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste upprätthålla den viktiga relationen mellan EU:s lagstiftare, jordbrukarna och allmänheten. Parlamentet avvisar alla försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket skulle skapa större obalanser i konkurrensen på den inre marknaden.

5.  Europaparlamentet framhåller den mycket viktiga roll som små och medelstora jordbruksföretag har; en roll som måste erkännas och värdesättas.

6.  Europaparlamentet påpekar att den flexibilitet som medlemsstaterna för närvarande har i fråga om alternativ enligt grundläggande regler gör det möjligt att hantera specifika situationer, men visar samtidigt att delar av den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre kan anses vara gemensamma. Parlamentet understryker att konkurrensförhållandena på den inre marknaden måste upprätthållas och att jordbrukare måste ges tillgång till stöd på lika villkor i olika medlemsstater och olika regioner, samt att adekvata och effektiva lösningar måste tillhandahållas för att minimera riskerna för att konkurrensen snedvrids eller att sammanhållningen påverkas negativt.

7.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ges rimlig flexibilitet inom en stabil gemensam ram med EU-regler, grundläggande normer, interventionsverktyg, kontroller och finansiella anslag som är överenskomna på EU-nivå av medlagstiftaren, för att säkerställa lika villkor för alla jordbrukare och i synnerhet en EU-strategi för stöd i den första pelaren, såsom garanti för att villkoren för sund konkurrens respekteras.

8.  Europaparlamentet anser, av omtanke om att genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken ska bli mer effektivt och bättre anpassat till de verkliga förhållandena för de olika jordbrukstyperna i Europa, att nationella alternativ som medlemsstaterna har beslutat om inom ramen för den EU-definierade verktygslådan enligt den första och andra pelaren, bör göras effektivare och att medlemsstaterna, med deltagande av alla relevanta intressenter, bör utforma sin egen enhetliga evidensbaserade nationella strategi på grundval av EU:s mål och indikatorer avseende de viktigaste typerna av möjliga interventionsverktyg, som också bör definieras på EU-nivå, och deras urvalskriterier, inom en tydlig gemensam ram med regler som är tillämpliga i hela EU, med vederbörlig respekt för den inre marknadens regler och principer.

9.  Europaparlamentet betonar att utökad subsidiaritet endast bör beviljas under förutsättning att det finns en solid gemensam uppsättning EU-regler, mål, indikatorer och kontroller.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra de ändringar som behövs i den kommande gemensamma jordbrukspolitiken för att ta fasta på parlamentets yrkande om att inget jordbruksstöd ska ges till uppfödning av tjurar avsedda att användas till tjurfäktning.

11.  Europaparlamentet betonar riskerna för överreglering på nationell och regional nivå och den stora osäkerheten för jordbrukare som följer av medlemsstaternas möjlighet att självständigt fastställa sina nationella planer och granska sina beslut årligen, beroende på de sittande regeringarnas ståndpunkter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillsammans med sina lagstiftningsförslag lägga fram en tydlig och enkel mall för nationella strategiska planer för medlagstiftarna, så att de kan bedöma dessa planers räckvidd, detaljnivå och innehåll, eftersom de är viktiga delar i kommissionens kommande förslag, och att förtydliga de kriterier som kommer att användas för att utvärdera dessa nationella strategier.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla verktyg som utformats för att man i högre grad ska kunna ta till vara synergieffekter mellan stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken respektive inom sammanhållningspolitiken.

13.  Europaparlamentet framhåller att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken till fullo måste respektera befogenhetsfördelningen inom varje medlemsstat, som ofta fastställs i medlemsstaternas statsförfattningar, särskilt när det gäller att respektera de rättsliga befogenheter som EU:s regioner har när de utformar, sköter och genomför olika delar av politiken, såsom Ejflu. Parlamentet betonar att jordbrukarna och andra stödmottagare måste vara vederbörligen involverade i alla faser av utvecklingen av politiken.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att fastställa programutformning, genomförande och kontroll av en resultatbaserad metod i syfte att främja resultat snarare än efterlevnad, och samtidigt säkerställa tillräcklig riskbaserad övervakning genom klart definierade, enklare, mindre byråkratiska (inbegripet förebyggande av nationell överreglering), stabila, transparenta och mätbara indikatorer på EU-nivå, inbegripet kontroller av medlemsstaternas åtgärder och programutformning, genomförande och sanktioner. Parlamentet anser att man måste införa grundläggande enhetliga kriterier för att fastställa liknande sanktioner för likvärdiga överträdelser som upptäcks vid genomförandet av de olika åtgärder som används av medlemsstaterna eller regionerna i syfte att uppnå de gemensamma allmänna mål som har fastställts av EU.

15.  Europaparlamentet betonar att en enbart resultatbaserad metod skulle medföra en risk för att de medlemsstater som på grund av sina särskilda förhållanden eventuellt inte fullt ut kan uppnå alla de resultat som fastställts i deras nationella planer kan få sina nationella anslag minskade och sina stöd indragna i efterhand.

16.  Europaparlamentet erkänner att den nya genomförandemodellen kommer att kräva finjusteringar och ändringar under flera år för att garantera att jordbrukarna inte bestraffas till följd av övergången till en resultatbaserad modell.

17.  Europaparlamentet noterar dock att en potentiell försening av antagandet av de nationella strategiska planerna för den gemensamma jordbrukspolitiken kan leda till sena utbetalningar, ett scenario som måste undvikas.

18.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna inom ramen för den första pelaren kan välja program från en prioriterad förteckning som upprättas av EU.

19.  Europaparlamentet efterlyser ett system med lämpliga juridiska och institutionella anpassningar som behövs för att ändra genomförandemodellen, dels för att inte merkostnader ska uppstå, dels för att inte utnyttjandet av medel i medlemsstaterna ska minska..

20.  Europaparlamentet anser att informationsinsamlingen bör bygga på satellitbilder och det integrerade administrations- och kontrollsystemets databaser i stället för på enskilda jordbrukares uppgiftslämning.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla relevanta synergieffekter mellan EU:s flaggskeppsprogram för rymden och den gemensamma jordbrukspolitiken, och i synnerhet med Copernicus-programmet som är av särskilt intresse för jordbrukarna när det gäller klimatförändringar och miljöövervakning.

22.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som ökar återvinningen av näringsämnen. Parlamentet anser att strukturpolitiken på jordbruksområdet bör anpassas till miljöstödsystemet, t.ex. genom en bättre kombination av vegetabilieproduktion och djuruppfödning.

23.  Europaparlamentet begär att den förenklade ordningen för småbrukare ska behållas.

24.  Europaparlamentet anser att jordbrukare med mindre markinnehav än 5 hektar bör ha möjlighet att frivilligt ansluta sig till detta system.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra ekonomisk kontroll, prestandakontroll och revisioner i syfte att säkerställa att funktionerna utförs enligt samma höga standarder och samma kriterier i alla medlemsstater, oberoende av att medlemsstaterna fått större handlingsfrihet med programmens utformning och förvaltning, och särskilt i syfte att säkerställa en snabb utbetalning av medel i alla medlemsstater till alla stödberättigade jordbrukare och landsbygdssamhällen, samtidigt som den administrativa bördan för stödmottagarna minimeras.

26.  Europaparlamentet påminner om att det under den förra reformen var svårt att komma överens om en definition av en ”aktiv jordbrukare”, och anser därför att resultatet av jordbruksverksamheten (till exempel att marken hålls i god hävd, att djuren sköts bra, att det bidras till den cirkulära ekonomin) skulle kunna erbjuda en bättre inriktad och kvantifierbar lösning på frågan om en sådan definition.

27.  Europaparlamentet avvisar tanken på att budgeten för landsbygdsutveckling ska skäras ned med 25 %, såsom det aviserats i det aktuella förslaget för den fleråriga budgetramen 2021–2027 av den 2 maj 2018. Parlamentet håller fast vid att nedskärningar av budgeten för jordbruk och landsbygdsutveckling inte får leda till sänkta ambitioner, jämfört med i den nuvarande jordbrukspolitiken.

28.  Europaparlamentet anser att alla aktörer inom ramen för kontrollen av unionens finanser, inbegripet Europeiska revisionsrätten, måste ha samma uppfattning om det resultatbaserade kontrollsystemet, så att inte medlemsstaterna eller stödmottagarna blir föremål för oväntade finansiella korrigeringar.

29.  Europaparlamentet betonar att jordbrukarna är företagare och därför måste få de friheter som sammanhänger med företagarverksamhet, så att de kan få skäliga priser på marknaden för sina produkter.

30.  Europaparlamentet betonar att deltidsarbetande jordbrukare och jordbrukare som uppbär inkomster från olika källor inte får undantas.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att ge större flexibilitet till medlemsstaterna, regionerna och jordbrukarna i och med höjningen av det ekonomiska tröskelvärde som gäller vid tillämpningen inom jordbrukssektorn av reglerna om stöd av mindre betydelse, samtidigt som den inre marknadens integritet bibehålls.

32.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att ge medlemsstaterna ökad flexibilitet inom ramen för reglerna om statligt jordbruksstöd, för att uppmuntra jordbrukarna att inrätta ett frivilligt buffertsparande med vars hjälp de bättre kan hantera de allt större klimat- och hälsorelaterade riskerna samt ekonomiska kriser.

33.  Europaparlamentet kräver dock skälig ersättning för kollektiva nyttigheter som tillhandahålls av mikroföretag och små jordbruksföretag, inbegripet för deras deltagande i kooperativ och lokalsamhällen.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter bättre synergieffekter mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och andra politikområden och stödformer, såsom Sammanhållningsfonden, strukturfonderna och andra investeringsfonder, för att skapa multiplikatoreffekter för jordbruksområdena.

35.  Europaparlamentet efterlyser bättre politisk samordning mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och annan EU-politik och andra EU-åtgärder – i synnerhet direktiv 2000/60/EG, direktiv 91/676/EEG och förordning (EG) nr 1107/2009 – som ett sätt att uppnå ett hållbart skydd av vattenresurser vars kvantitet och kvalitet påverkas negativt av jordbruket. Parlamentet efterlyser incitament för att stödja lokala samarbetsprojekt mellan jordbrukare och vattenleverantörer i syfte att stärka skyddet av vattenresurser.

36.  Europaparlamentet konstaterar att flera byar och regioner, fastän de har karaktären av landsbygd, av förvaltningstekniska skäl faller utanför tillämpningsområdet för landsbygdsprogrammen i vissa medlemsstater, vilket försätter dem i en mindre gynnad ställning.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att gå mer flexibelt till väga för att inte dessa regioner och producenterna i dem ska ta skada.

En smart, effektiv, hållbar och rättvis gemensam jordbrukspolitik som uträttar något för jordbrukarna, medborgarna, landsbygden och miljön

38.  Europaparlamentet anser att den nuvarande tvåpelarstrukturen ska bibehållas och betonar att pelarna ska vara samstämda och komplettera varandra. Den första pelaren, som finansieras helt med EU-medel, utgör ett effektivt medel för stöd till inkomster, referensmiljöåtgärder och en fortsättning av dagens marknadsåtgärder, och den andra pelaren bemöter medlemsstaternas särskilda behov. Parlamentet anser emellertid att det samtidigt är nödvändigt att uppmuntra jordbrukare och andra stödmottagare att utföra arbete som ger miljörelaterade och sociala kollektiva nyttigheter som inte ersätts av marknaden, och att respektera såväl nya som etablerade jordbruksmetoder på grundval av gemensamma, enhetliga och objektiva kriterier, samtidigt som medlemsstaterna får ha kvar sin möjlighet att vidta specifika åtgärder för att beakta lokala och sektoriella förhållanden. Parlamentet anser att övergången för alla europeiska jordbruksföretag till hållbarhet, och alla europeiska jordbruksföretags fullständiga integrering i den cirkulära ekonomin, genom kombination av ekonomiska och miljömässiga prestandanormer och utan avkall på de sociala och arbetsrättsliga normerna, ska ges högsta prioritet.

39.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt artikel 39 i EUF-fördraget är att höja produktiviteten inom jordbruket, tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

40.  Europaparlamentet framhåller vilken potential det finns hos tekniska innovationer för en smart och effektiv sektor som bidrar till hållbarhet, framför allt genom effektiv resursanvändning och övervakning av grödor, djurens hälsa och miljön.

41.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste främja och stödja tillämpningen av sådana innovationer.

42.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken i sin framtida utformning kan uppnå sina mål endast med hjälp av tillräcklig finansiering. Parlamentet begär därför att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken i nästa fleråriga budgetram ska höjas eller bibehållas i fasta priser för att ambitionerna i en reviderad och effektiv gemensam jordbrukspolitik efter 2020 ska kunna uppnås.

43.  Europaparlamentet anser att en fortsatt marknadsliberalisering, med det minskade skydd för jordbrukarna som detta för med sig, skulle nödvändiggöra kompensation till jordbrukssektorn, framför allt till jordbruksföretag med konkurrensnackdelar – särskilt till dem som på olika sätt har svårt att använda marken eller är belägna i bergstrakter, och att endast sådana kompensationsåtgärder kan säkerställa markförvaltningen för extensiva jordbruk och bevarandet av kulturlandskapet.

44.  Europaparlamentet betonar att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken bör anpassas efter framtida behov och utmaningar, exempelvis till följd av konsekvenserna av brexit och de frihandelsavtal som EU antagit tillsammans med sina största handelspartner.

45.  Europaparlamentet pekar på bestående skillnader i utvecklingen mellan landsbygdsområden i olika regioner och i olika medlemsstater och anser därför att sammanhållningskriterierna bör fortsätta spela en viktig roll i fördelningen av medel från den andra pelaren mellan medlemsstaterna.

46.  Europaparlamentet understryker vikten av en kraftfull budget till den andra pelaren (landsbygdsutvecklingspolitik) i den totala budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.

47.  Europaparlamentet anser att jordbrukarna behöver stöd för att kunna gå över till ett fullständigt hållbart jordbruk.

48.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av ny EU-politik och nya EU-mål inte får ske på bekostnad av en framgångsrik gemensam jordbrukspolitik och dess resurser.

49.  Europaparlamentet förstår den osäkerhet som för närvarande råder kring framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken.

50.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitikens resurser kommer från skattebetalarnas pengar i varje medlemsstat och att skattebetalarna inom hela EU har rätt att få lugnande besked om att dessa medel uteslutande används på ett målinriktat och transparent sätt.

51.  Europaparlamentet anser att nya budgetposter för landsbygdsutveckling som inte kopplas till ytterligare stöd bör undvikas.

52.  Europaparlamentet anser att det behövs ett mer målinriktat stöd för olika jordbrukssystem, framför allt små och medelstora familjejordbruk och unga jordbrukare, för att stärka regionala ekonomier med hjälp av en jordbrukssektor som är produktiv i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende. Parlamentet anser att detta kan uppnås genom en obligatorisk omfördelande högre stödnivå för ett jordbruksföretags första hektar, kopplad till medelstorleken på jordbruksföretag i medlemsstaterna, med tanke på att storleken på jordbruksföretag varierar kraftigt i EU. Parlamentet betonar att stöd till större jordbruk bör vara gradvis avtagande, med beaktande av stordriftsfördelar, med ett obligatoriskt tak som ska fastställas på europeisk nivå och flexibilitetkriterier för att beakta gårdars eller kooperativs kapacitet att skapa varaktig sysselsättning som håller kvar människor i landsbygdsområden. Parlamentet anser att de medel som görs tillgängliga genom taket och det gradvisa avtagandet bör behållas i den medlemsstat eller region som de kommer ifrån.

53.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att säkerställa att stödet riktas till riktiga jordbrukare, med tyngdpunkten förlagd till dem som aktivt arbetar med jordbruk för att försörja sig.

54.  Europaparlamentet bedömer det nödvändigt att behålla en förenklad ordning för små producenter för att underlätta deras tillgång till och förvaltning av den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd.

55.  Europaparlamentet understryker att man behöver fastställa de viktigaste inslagen i ett välbalanserat, öppet, enkelt och objektivt system för sanktioner och incitament, i kombination med ett öppet och lägligt system för fastställande av stödmottagares berättigande till att erhålla offentliga medel för tillhandahållande av kollektiva nyttigheter, som bör bestå av enkla, frivilliga och obligatoriska åtgärder och vara resultatorienterat, för att på så sätt flytta tonvikten från efterlevnad till faktiska prestationer.

56.  Europaparlamentet betonar att även deltidsjordbrukare och människor som bedriver jordbruk med inkomster vid sidan om för att på så sätt tjäna sitt livsuppehälle, vilka i många hänseenden ger liv åt landsbygdsområdena, är riktiga jordbrukare enligt kommissionens meddelande.

57.  Europaparlamentet begär att det nuvarande systemet för beräkning av direktstöd enligt den första pelaren, särskilt i medlemsstater där stödrättigheterna fortfarande beräknas delvis på grundval av historiska referensvärden, ska moderniseras och ersättas av en EU-metod för beräkning av direktstöd, där den grundläggande komponenten är inkomststöd till jordbrukare inom vissa gränser som skulle kunna öka i takt med deras bidrag till tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter i enlighet med EU:s mål fram till 2030, i syfte att göra systemet enklare och mer transparent.

58.  Europaparlamentet välkomnar det enkla, välmotiverade, transparenta och lätt genomförbara systemet för enhetlig arealersättning som med framgång har tillämpats i flera medlemsstater, och begär därför att systemet ska fortsätta att tillämpas efter 2020 samt föreslår att det ska få användas i alla medlemsstater och av alla jordbrukare i EU.

59.  Europaparlamentet understryker att det förvaltningstekniskt komplicerade systemet med stödrättigheter därmed skulle kunna ersättas, vilket skulle leda till en avsevärt minskad byråkrati.

60.  Europaparlamentet anser, av omsorg om stödets effektivitet, att dessa nya stödformer inte bör bli överlåtbara varor.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om kravet på stödanspråk är förenligt med WTO:s regler.

62.  Europaparlamentet understryker att medel från den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken som går till jordbrukares konkreta åtgärder omfattas av mycket exakta och småskaliga kontroller.

63.  Europaparlamentet anser att stöd även bör inbegripa strikta gemensamma villkor, bland annat med avseende på miljörelaterade produkter och andra kollektiva nyttigheter såsom arbetstillfällen av god kvalitet.

64.  Europaparlamentet påminner om sin resolution Nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare, där det erkänns att stöd till mark utan tydliga villkor leder till en snedvridning av marknaden för mark och därigenom påverkar koncentrationen av allt mer jordbruksmark till ett fåtal aktörer.

65.  Europaparlamentet förtydligar att kollektiva nyttigheter är de tjänster som går utöver föreskrivna miljö-, klimat- och djurskyddsbestämmelser i lagstiftningen, inbegripet framför allt vattenhushållning, skydd av biologisk mångfald, skydd av markens bördighet, skydd av pollengivare, skydd av humuslagret och djurskydd.

66.  Europaparlamentet betonar att det behövs en rättvis fördelning av direktstöd mellan medlemsstaterna, vilket är mycket viktigt för att den inre marknaden ska fungera korrekt, med beaktande av objektiva kriterier såsom de belopp som medlemsstaterna erhåller i den första och andra pelaren, och med hänsyn till att naturförhållanden, sysselsättning och socioekonomiska förhållanden, allmänna levnadsstandarder, produktionskostnader, särskilt kostnader för mark, och köpkraften inte är desamma över hela EU.

67.  Europaparlamentet betonar att ökad konvergens mellan direktstödsbeloppen i olika medlemsstater kan uppnås endast med hjälp av en lämplig budgethöjning.

68.  Europaparlamentet betonar att direktstödet finns till för att stödja jordbrukarna vid produktion av livsmedel samt vid skydd av miljö- och djurskyddsstandarder.

69.  Europaparlamentet anser att frivilligt kopplat stöd (VCS) bör bibehållas på det strikta villkoret att likvärdiga konkurrensvillkor kan garanteras på den inre marknaden, att snedvridning av konkurrensen, särskilt avseende råvaror, kan undvikas, att överensstämmelse med WTO:s regler tillförsäkras och att uppnåendet av miljö- och klimatmål inte äventyras, men att stödet endast bör aktiveras efter en bedömning av kommissionen. Parlamentet anser att frivilligt kopplat stöd fungerar som ett verktyg för att hantera känsliga sektorers behov och specifika mål som avser miljö, klimat eller kvalitet och saluföring av jordbruksprodukter, för att uppmuntra till jordbruksmetoder som uppfyller höga djurskydds- och miljöstandarder samt för att motverka specifika svårigheter, särskilt sådana som orsakas av strukturella konkurrensnackdelar i mindre gynnade områden och bergsområden, samt sådana som är mer tillfälliga och som uppstår till exempel vid en övergång från det gamla stödsystemet. Parlamentet anser dessutom att frivilligt kopplat stöd är ett verktyg för att främja strategiskt viktig produktion, såsom proteingrödor, i framtiden, eller för att kompensera för effekterna av frihandelsavtal. Parlamentet betonar dessutom att frivilligt kopplat stöd är av stor betydelse för bevarandet av mångfalden i EU:s jordbruksproduktion, sysselsättning inom jordbruket och hållbara produktionssystem.

70.  Europaparlamentet vill att betalningarna enligt första pelaren, också kopplat stöd, ska begränsas per hektar och stödmottagare till ett belopp som motsvarar två gånger EU:s genomsnittliga direktstöd per hektar, för att snedvridningar av konkurrensen ska undvikas.

71.  Europaparlamentet erinrar om att frågan om att säkerställa ett generationsskifte och nya aktörer är en utmaning för jordbruket i många medlemsstater och att alla nationella eller regionala strategier därför måste ta itu med denna fråga på ett övergripande sätt genom att utnyttja alla finansiella resurser i den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive det kompletterande stödet till unga jordbrukare inom den första pelaren, och åtgärder för att hjälpa unga jordbrukare att etablera sig inom den andra pelaren, som båda bör bli obligatoriska för medlemsstaterna, samt stöd från nya finansieringsinstrument, såsom ett verktyg för att ge tillgång till kapital när resurserna är begränsade. Parlamentet betonar dessutom att nationella åtgärder behövs för att avskaffa regleringsmässiga och ekonomiska hinder och främja efterträdarplanering, pensionspaket och tillgång till mark, samt underlätta och uppmuntra till samarbetsarrangemang – såsom partnerskap, andelsbruk, kontraktsuppfödning och arrendering mellan äldre och yngre jordbrukare. Parlamentet anser att reglerna för statligt stöd också bör beakta betydelsen av generationsskifte och förhindra att familjejordbruk läggs ned.

72.  Europaparlamentet anser att den nya lagstiftningen måste göra en tydligare åtskillnad mellan de kriterier som ligger till grund för incitament till ”unga jordbrukare” och ”nya aktörer inom jordbruket” (unga jordbrukare definieras utefter sin ålder och nya aktörer utefter det antal år som gått sedan de etablerade sitt jordbruksföretag), i syfte att öka de två gruppernas möjlighet att bidra till generationsskiftet och förbättra livet på landsbygden.

73.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna till insikt om att de nya samhälleliga, tekniska och ekonomiska förändringarna, såsom ren energi, digitalisering och smarta lösningar, påverkar livet på landsbygden.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja arbetet med att förbättra livskvaliteten på landsbygden för att uppmuntra människor – särskilt ungdomar – att stanna kvar i eller återvända till landsbygdsområdena, och uppmanar eftertryckligen både kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av nya tjänster som erbjuds av entreprenörer, i synnerhet av kvinnor och ungdomar.

75.  Europaparlamentet noterar med oro att bristen på arbetstagare inom flera jordbrukssektorer leder till att jordbruksverksamheten upphör, och uppmanar till stöd för att locka arbetstagare till jordbruket.

76.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna sinsemellan måste börja dela med sig av framgångsrika modeller, som för samman unga och gamla jordbrukare i syfte att genomföra ett generationsskifte.

77.  Europaparlamentet rekommenderar att tillgången till finansiering förbättras genom subventionerade låneräntor för nya aktörer.

78.  Europaparlamentet påminner om att landsbygdsområden och landsbygdssamhällen kräver särskild uppmärksamhet och integrerade insatser för att utveckla smarta byar.

79.  Europaparlamentet efterlyser bättre samarbete med EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF) för att främja skapandet av finansieringsinstrument som riktar sig till unga jordbrukare i samtliga medlemsstater.

80.  Europaparlamentet efterlyser lika villkor för särskilda tekniska förbättringar för landsbygdsnav och landsbygdsnät.

81.  Europaparlamentet understryker vikten av landsbygdsutveckling, inklusive Leader-initiativet, för att stärka samverkanseffekterna mellan olika politikområden och öka konkurrenskraften, främja effektiva och hållbara ekonomier, stödja ett hållbart och multifunktionellt jord- och skogsbruk, och för att producera livsmedel och andra varor och tjänster, som skapar ett mervärde och sysselsättning. Parlamentet betonar att landsbygdsutveckling är viktig för att främja partnerskap mellan jordbrukare, lokala samhällen och det civila samhället och för att främja ytterligare företagande och möjligheter, som mycket ofta är bundna till platsen, i jordbruksindustrin, landsbygdsturism, direktförsäljning, andelsjordbruk, bioekonomin och den hållbara produktionen av bioenergi och förnybar energi, som alla bidrar till att bevara ekonomisk verksamhet i regionerna. Parlamentet betonar därför att den andra pelaren måste stärkas finansiellt för att få till stånd större möjligheter att generera inkomster, åtgärda avfolkning, arbetslöshet och fattigdom samt främja social inkludering, tillhandahållandet av sociala tjänster och stärkandet av den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområden, med det övergripande målet att förbättra livskvaliteten i dessa områden.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en flerfondsfinansierad investeringsstrategi under valperioden efter 2020 för att det ska gå lätt och bra att använda de integrerade landsbygdsutvecklingsverktygen, såsom initiativet för smarta byar.

83.  Europaparlamentet vill att det inrättas en ny fond för lokalt ledd utveckling (LLU) som bygger på initiativet Leader och erfarenheter inom detta område, och för vilken 10 % av alla strukturfondsmedel bör öronmärkas. Fonden bör användas för mål som fastställs genom lokalt ledda strategier, utan någon avgränsning mellan strukturfonderna, och användningen bör vara decentraliserad.

84.  Europaparlamentet betonar att landsbygdsutvecklingsprogrammen bör ha ett mervärde för jordbruksföretagen och låta dem ha kvar sin viktiga roll att möjliggöra fleråriga åtgärder för innovativ praxis och miljöåtgärder i jordbruket.

85.  Europaparlamentet anser att man inom Leader-initiativet bör ägna särskild uppmärksamhet åt behov och projekt inom familjeägda jordbruksföretag av mikrostorlek, vid sidan om beviljandet av nödvändigt ekonomiskt stöd.

86.  Europaparlamentet anser att landsbygden bevisligen behöver kvinnor och män som ägnar sig åt jordbruk i små och medelstora jordbruksföretag.

87.  Europaparlamentet understryker att ett särskilt kompensationsstöd måste få finnas kvar för jordbruksföretag som ligger i mindre gynnade områden, enligt de villkor som fastställts av medlemsstaterna utifrån deras lokala särdrag.

88.  Europaparlamentet framhäver dessutom att användningen av finansieringsinstrument inom landsbygdsutvecklingen bör vara frivillig, samtidigt som investeringarna i landsbygdsområden bör stärkas.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa åtgärder för initiativet för smarta byar, för att smarta byar ska prioriteras inom den kommande landsbygdsutvecklingspolitiken.

90.  Europaparlamentet anser att finansieringen till biodling enligt andra pelaren bör göras mer målinriktad och ändamålsenlig och att det nya regelverket bör innehålla en ny stödordning för biodlare enligt första pelaren, som bland annat omfattar direktstöd per bisamhälle.

91.  Europaparlamentet betonar att åtgärder med mindre stark anknytning till jordbruket i högre grad måste samfinansieras.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett nytt enhetligt, stärkt och förenklat villkorssystem i den första pelaren som möjliggör integration och genomförande av de olika typerna av befintliga miljöåtgärder, såsom de nuvarande tvärvillkoren och miljöanpassningsåtgärderna. Parlamentet betonar att den första pelarens referensvärde för att uppnå hållbar jordbruksutveckling bör vara obligatoriskt och tydligt ange vilka åtgärder och resultat som förväntas av jordbrukarna, så att lika villkor gäller för alla, samtidigt som det säkerställs att byråkratin på gårdsnivå blir så liten som möjligt och att medlemsstaterna har tillräcklig kontroll och beaktar lokala förhållanden. Parlamentet efterlyser dessutom en ny och enkel ordning som bör vara obligatorisk för medlemsstaterna och frivillig för gårdar, grundas på EU-regler som går längre än referensvärdet för att uppmuntra jordbrukarna att övergå till hållbar teknik och hållbara metoder för klimat och miljö och som är förenliga med åtgärderna för miljö- och klimatvänligt jordbruk i den andra pelaren. Parlamentet anser att genomförandet av denna ordning bör fastställas i de nationella strategiska planerna inom en EU-ram.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den andra pelarens miljö- och klimatåtgärder i jordbruket för landsbygdsutveckling fortsätter att kompensera för de extra kostnader och det vinstbortfall som hör samman med jordbrukares frivilliga införande av miljö- och klimatvänliga metoder med möjlighet att lägga till ett incitament för investeringar i miljöskydd, biologisk mångfald och resurseffektivitet. Parlamentet anser att dessa program bör förenklas, riktas bättre och bli mer effektiva, så att jordbrukarna kan arbeta effektivt med ambitiösa politiska mål för miljöskydd, biologisk mångfald, vattenförvaltning, klimatåtgärder och begränsning av klimatförändringar, och samtidigt säkerställa att byråkratin på gårdsnivå blir så liten som möjligt och att medlemsstaterna har tillräcklig kontroll och beaktar lokala förhållanden.

94.  Europaparlamentet kräver att de verksamheter som genomför miljöåtgärder i jordbruket i enlighet med förordning (EU) nr 1305/2013 ska befrias, utöver de verksamheter som i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 834/2007 bedriver en rent ekologisk eller biologisk jordbruksproduktion och som enligt artikel 43 i förordning (EU) nr 1307/2013 är befriade från miljöåtaganden.

95.  Europaparlamentet framhåller att EU:s medelhavsregioner är mer utsatta för klimatförändringarnas följder, bland annat vattenbrist, bränder och ökenspridning, och att jordbrukarna i dessa områden därför kommer att bli tvungna att göra mer för att anpassa sin verksamhet till de ändrade miljöförhållandena.

96.  Europaparlamentet anser att kommissionens framtida lagstiftningsförslag bör kunna stödja största möjliga antalet jordbrukare i deras moderniseringsarbete till förmån för mer hållbar utveckling inom jordbruket.

97.  Europaparlamentet vill, för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bli enklare, att det nuvarande undantaget ska få finnas kvar, så att de minsta gårdarna på under 15 hektar inte belastas med ytterligare åtgärder på miljö- och klimatområdet inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

98.  Europaparlamentet föreslår att denna nya form av miljöanpassning bör åtföljas av betydande, samordnade och mer effektiva åtgärder inom den andra pelaren genom riktade materiella och immateriella investeringar (kunskapsöverföring, utbildning, rådgivning, utbyte av sakkunskaper, nätverkande och innovation inom de europeiska innovationspartnerskapen) som en ytterligare drivkraft för förändring.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess lagstiftningsförslag avseende reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller adekvata åtgärder och instrument som integrerar proteingrödeproduktion i förbättrade växelbruksystem för att komma till rätta med dagens proteinbrist, förbättra jordbrukarnas inkomster och ta itu med de största utmaningarna inom jordbruket, såsom klimatförändringar, förlusten av biologisk mångfald, utarmningen av marken samt vattenskydd och hållbar förvaltning av vattenresurser.

100.  Europaparlamentet anser att ett minimibelopp av den totala tillgängliga budgeten i den andra pelaren bör anslås till åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk, inklusive ekologiskt jordbruk, koldioxidbindning, markkvalitet, åtgärder för hållbar skogsförvaltning, planering av näringsämneshantering för skydd av biologisk mångfald, pollinering och genetisk mångfald bland djur och växter. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Natura 2000-stödet måste bibehållas och vara tillräckligt stort för att fungera som ett verkligt incitament för jordbrukarna.

101.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av utbetalningar inom ramen för landsbygdsutveckling till jordbruk som ligger i områden med naturliga begränsningar, svåra klimatförhållanden, branta sluttningar eller begränsad markkvalitet. Parlamentet kräver en förenkling av och en bättre strategi i planen för områden med naturliga begränsningar avseende perioden efter 2020.

102.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet redan tidigare har framhållit att man vid kontrollen av hur ändamålsenligt direktivet om Natura 2000 är underströk att samstämdheten med den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbättras, och framhåller den oroväckande nedgången i antalet arter och livsmiljöer som är kopplade till jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar den biologiska mångfalden. Parlamentet efterlyser även högre Natura 2000-stöd, för att ge kraftfullare incitament till skydd av Natura 2000-jordbruksområden, som är i mycket dåligt skick.

103.  Europaparlamentet vill att klimatsmarta jordbruksåtgärder ska förstärkas och genomföras, eftersom följderna av klimatförändringarna på jordbruket i Europa kommer att tillta.

104.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver hantera de risker som är förknippade med klimatförändringar och markförstöring i hela det brukade landskapet, genom att investera i att göra jordbruksekosystemen motståndskraftiga och robusta, investera i ekologisk infrastruktur för att bygga upp matjorden, åtgärda jorderosionen, införa/förlänga växelbruk, lägga till fler träd i landskapet och främja den biologiska och strukturella mångfalden på de enskilda jordbruken.

105.  Europaparlamentet anser att man bör stödja och främja en ökad användning av avfall från åkrarna som en förnybar, effektiv och hållbar energikälla för landsbygdsområden.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja innovation, forskning och modernisering i jordbruket, skogsjordbruket och livsmedelssektorn genom att stödja ett robust rådgivningssystem och utbildning som är bättre anpassad till behoven hos mottagare av stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i utvecklingen av deras metoder i riktning mot större hållbarhet och ökat resursskydd, och att stödja tillämpningen av smart teknik i syfte att mer effektivt hantera utmaningar på hälso-, miljö- och konkurrensområdet. Parlamentet betonar att utbildning och rådgivning måste vara en förutsättning i utformningen och genomförandet av program i alla medlemsstater, och att det är mycket viktigt att främja kunskapsöverföring, bästa praxis och utbyte mellan kooperativ och producentorganisationer i alla medlemsstater, till exempel genom EU:s kunskaps- och informationssystem för jordbruket (Akis). Parlamentet anser att agroekologiska metoder och de principer som stöder precisionsjordbruk kan skapa betydande fördelar för miljön, höja jordbrukarnas inkomster, rationalisera användningen av jordbruksmaskiner och betydligt öka resurseffektiviteten.

107.  Europaparlamentet betonar det angelägna behovet av att den gemensamma jordbrukspolitiken, Horisont 2020 och andra stödfinansieringssystem uppmuntrar jordbrukarna till att investera i ny teknik som är anpassad till storleken på deras jordbruk, såsom precisionsjordbruk och digitala jordbruksverktyg som förbättrar jordbrukets motståndskraft och dess inverkan på miljön.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen och spridningen av innovativ teknik för alla typer av jordbruk oberoende av deras storlek och produktion, konventionella såväl som ekologiska, animalie- såväl som vegetabilieproducerande, småskaliga såväl som storskaliga.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedriva en gemensam jordbrukspolitik som ger upphov till mer innovation, bidrar till en utveckling av bioekonomin samt lösningar för den biologiska mångfalden, klimatet och miljön.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på livskvaliteten i landsbygdsområden, för att göra livet där attraktivt för alla, i synnerhet för den yngre generationen.

111.  Europaparlamentet anser att den digitalisering och det precisionsjordbruk som främjas i den gemensamma jordbrukspolitiken inte bör leda till att jordbrukarna blir mera beroende av antingen insatsmedel eller ekonomiskt stöd utifrån, och inte heller hindra deras tillgång till resurser, utan bör bygga på öppen källkod och utarbetas på ett inkluderande sätt, under medverkan av jordbrukarna.

112.  Europaparlamentet uppmanar, utan att det påverkar en omdefiniering av det totala EU-stödet till landsbygdsutveckling, till att de pågående landsbygdsutvecklingsprogrammen, som godkänts i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EU) nr 1305/2013, ska fortsätta att gälla fram till 2024 eller till dess att en ny reform antas.

113.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att sprida konceptet ”smarta byar” i EU, vilket kommer att göra det möjligt att genom en mer samordnad utveckling av de olika politikområdena ta ett helhetsgrepp på problemen med otillräcklig bredbandsuppkoppling och otillräckliga arbetstillfällen och tjänster på landsbygden.

114.  Europaparlamentet kräver att åtgärder vidtas för att ta itu med det allvarliga problemet med jordbruksolyckor, vilka leder till skador och dödsfall på jordbruken inom EU, genom åtgärder inom den andra pelaren för att stödja investeringar i säkerhetsåtgärder och utbildning.

115.  Europaparlamentet kräver, inom ramen för utvecklingen av en EU-strategi för proteingrödor, att engångsanvändning av växtskyddsmedel ska vara tillåten fram till strax efter sådden på alla marker med proteingrödor.

116.  Europaparlamentet anser att investeringar i innovation, utbildning och yrkesutbildning är av avgörande betydelse för framtiden för EU:s jordbruk.

117.  Europaparlamentet framhåller att en resultatbaserad strategi på medlemsstatsnivå och regional nivå samt innovativa lösningar som tillhandahålls av certifieringssystem bör utredas ytterligare inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken utan att öka byråkratin och kontrollerna på plats.

118.  Europaparlamentet ställer sig uttryckligen bakom införandet av målinriktade moderniserings- och strukturförbättringsåtgärder i den andra pelaren för att genomföra prioriterade mål såsom Digital Farming 4.0.

119.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att skydda och främja småbrukares och marginaliserade gruppers tillgång till utsäde och jordbruksinsatsvaror, att skydda och främja, dels utsädesbyte och utsädets karaktär av att vara allmän egendom, samt hållbara, traditionella former av teknik som garanterar människors rätt till tillräckligt med livsmedel och näring.

120.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid företagares möjligheter att erbjuda tjänster till och från byarna.

121.  Europaparlamentet noterar att varje enskilt jordbruk är olika och att individuella lösningar därför är nödvändiga.

En stark ställning för jordbrukarna i det globala livsmedelssystemet

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla den nuvarande ramen för en samlad marknadsordning inom den första pelaren, inklusive de specifika politiska instrumenten och handelsnormerna, och att förbättra EU:s program för frukt, grönsaker och mjölk i skolan. Parlamentet framhåller betydelsen av de befintliga systemen för produktionsstyrning för specifika produkter och bibehållandet av obligatoriska enskilda sektorsprogram (vin, frukt och grönsaker, olivolja och biodling) för producentländer, med slutmålet att stärka hållbarheten och konkurrenskraften i varje sektor och bibehålla lika villkor för alla, och samtidigt ge alla jordbrukare tillträde.

123.  Europaparlamentet anser att den positiva och ”marknadsorienterade” erfarenheten av de operativa programmen inom den samlade marknadsordningen i frukt- och grönsakssektorn, som genomfördes av producentorganisationer och finansierades på grundval av värdet av den saluförda produktionen, har visat sig vara effektiva när det gäller att stärka konkurrenskraften och struktureringen i de berörda sektorerna och förbättra deras hållbarhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att införa liknande operativa program för andra sektorer. Parlamentet understryker att detta särskilt skulle kunna gynna producentorganisationer som företräder mjölkbönder i bergsområden och i unionens perifera regioner, som bearbetar och saluför produkter av hög kvalitet och bevarar mjölkproduktionen i dessa områden där det är svårt att driva jordbruk.

124.  Europaparlamentet påminner om att ojämlik marknadsstyrka är ett särskilt svårt hinder för en kostnadstäckande produktion, framför allt inom mejerisektor.

125.  Europaparlamentet pekar på möjligheten att införa det frivilliga minskningssystemet för mjölktillförsel inom ramen för den samlade marknadsordningen.

126.  Europaparlamentet vill att det införs ett nytt självhjälpsförvaltningsverktyg för olivolja så att oljan kan lagras under år med överproduktion och sedan släppas ut på marknaden när produktionen inte motsvarar efterfrågan.

127.  Europaparlamentet insisterar på att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken absolut måste stödja jordbrukare mer effektivt, rättvist och snabbt för att kunna hantera pris- och inkomstvolatilitet till följd av klimatrisker, svåra väderförhållanden, sanitära risker och marknadsrisker, genom att skapa ytterligare incitament och marknadsförhållanden som stimulerar utveckling och frivillig användning av sådana verktyg för riskhantering och stabilisering (försäkringssystem, inkomststabiliseringsverktyg, mekanismer för individuella medel och gemensamma fonder) och samtidigt säkerställa tillträde för alla jordbrukare och förenlighet med befintliga nationella system.

128.  Europaparlamentet efterlyser bättre stöd för att öka produktionen av baljväxter i EU och specifika bistånd för dem som bedriver extensiv får- och getuppfödning, mot bakgrund dels av miljönyttan med dessa sektorer, dels av behovet att minska EU:s importberoende av foderprotein.

129.  Europaparlamentet betonar att en framtidsinriktad gemensam jordbrukspolitik bör vara utformad för att bättre ta upp kritiska hälsofrågor, såsom de som gäller antimikrobiell resistens, luftkvalitet och hälsosammare kost.

130.  Europaparlamentet framhåller de utmaningar som antimikrobiell resistens utgör för djurs och människors hälsa. Parlamentet anser att den nya rättsliga ramen aktivt bör främja bättre djurhälsa och djurskydd som ett sätt att bekämpa antibiotikaresistens, och därigenom bättre skydda folkhälsan och jordbrukssektorn som helhet.

131.  Europaparlamentet uppmärksammar att marknadsrisker också kan hanteras genom förbättrat marknadstillträde för EU:s jordbruks- och livsmedelsprodukter på exportmarknader.

132.  Europaparlamentet insisterar på att primärproducenternas ställning i livsmedelskedjan måste stärkas, särskilt genom att man garanterar en rättvis fördelning av mervärdet mellan producenterna, förädlingsledet och detaljhandeln genom att tillföra de finansiella resurser och incitament som krävs för att stödja inrättandet och utvecklingen av ekonomiska organisationer, såväl vertikala som horisontella, såsom producentorganisationer, inbegripet kooperativ, och deras sammanslutningar och branschorganisationer, genom att fastställa harmoniserade miniminormer för att bekämpa illojala och otillbörliga handelsmetoder utmed livsmedelskedjan och stärka insynen i marknaderna med hjälp av verktyg för krisförebyggande.

133.  Europaparlamentet betonar att omnibusförordningen i enlighet med de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget och det undantag som avses i artikel 42 i EUF-fördraget har förtydligat det rättsliga förhållandet mellan bestämmelserna i den samlade marknadsordningen och EU:s konkurrensregler och infört nya kollektiva möjligheter för jordbrukare att stärka sin förhandlingsstyrka i livsmedelskedjan. Parlamentet anser att dessa bestämmelser är nödvändiga inom ramen för framtidens gemensamma jordbrukspolitik och bör förbättras ytterligare.

134.  Europaparlamentet anser, utifrån de lärdomar som dragits av EU:s olika organ för marknadsbevakning (mjölk, kött, socker och grödor), att sådana verktyg bör utvidgas till att omfatta de sektorer som ännu inte omfattas och utvecklas ytterligare för att ge tillförlitliga uppgifter och prognoser till marknadsaktörerna så att en tidig varning kan ges och förebyggande åtgärder snabbt kan vidtas i händelse av marknadsstörningar, så att kriser kan förebyggas.

135.  Europaparlamentet efterlyser utökat stöd till och främjande av lokala marknader och korta livsmedelskedjor Parlamentet betonar behovet av att utveckla lokala tjänster med anknytning till korta leveranskedjor.

136.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, där det är nödvändigt, ytterligare klarlägga och uppdatera reglerna för producentorganisationer och branschorganisationer i synnerhet sett till konkurrenspolitik, och även med inriktning på åtgärder och avtal från branschorganisationer för att tillmötesgå samhällskrav.

137.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitikens historiska verktyg för styrning av marknaderna (dvs. offentlig intervention och privat lagring) har en begränsad och otillräcklig effekt i globaliserade ekonomier, och att riskhanteringsverktyg inte alltid är tillräckliga för att hantera betydande prisvolatilitet och allvarliga marknadsstörningar.

138.  Europaparlamentet betonar därför att den samlade marknadsordningen måste fortsätta att spela en viktig roll i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken som skyddsnät för att snabbt stabilisera jordbruksmarknader och förutse kriser, och understryker att omnibusförordningen – med utgångspunkt i de lärdomar som dragits under de senaste marknadskriserna, särskilt i mejerisektorn – måste tillåta och uppmuntra till en kompletterande användning av innovativa instrument för styrning av marknaden och krishantering, såsom frivilliga sektorsavtal för att reglera, och i lämpliga fall minska, utbudet kvantitativt bland producenter, producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer och bearbetningsföretag (till exempel EU:s program för minskad mjölkproduktion).

139.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs för en hållbar proteinstrategi för EU.

140.  Europaparlamentet noterar behovet, dels av att skapa lokala och regionala marknader för baljväxter i hela EU, förbättra miljöresultaten genom att odla dem i växelbruk, och samtidigt också minska beroendet av importerat foder, gödselmedel och skadedjursbekämpningsinsatser, dels av att öka genomförbarheten och de ekonomiska incitamenten att gå över till mer hållbara jordbruksmetoder.

141.  Europaparlamentet anser att utbudshanteringsåtgärder för ost och skinka med skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar eller för vin har visat sig effektiva för att förbättra hållbarheten, konkurrenskraften och kvaliteten för de aktuella produkterna och därför bör behållas, och om möjligt utökas så att de täcker alla kvalitetsmärkta produkter i linje med den gemensamma jordbrukspolitikens mål.

142.  Europaparlamentet efterlyser en djupgående översyn av den nuvarande krisreservmekanismen i syfte att inrätta en fungerande och fristående EU-fond för jordbrukskriser, som ska vara undantagen från principen om budgetens ettårighet så att budgetöverföringar kan göras från ett år till nästa, särskilt när marknadspriserna är tillräckligt höga, samtidigt som krisreserven bibehålls på en konstant nivå under hela perioden för den fleråriga budgetramen, för att därigenom möjliggöra snabbare och mer samstämda och effektiva förebyggande åtgärder och reaktioner som kompletterar användningen av verktyg för styrning av marknaden och riskhantering vid allvarliga krissituationer, inklusive situationer där jordbrukare drabbas av ekonomiska konsekvenser på grund av djurhälsoproblem, växtsjukdomar och livsmedelssäkerhet, men också situationer som uppstår till följd av externa chocker som har en effekt på jordbruket.

143.  Europaparlamentet anser att handelsavtal är gynnsamma för vissa av EU:s jordbrukssektorer, och att de är nödvändiga för att stärka EU:s ställning på den globala jordbruksmarknaden samt gynnar EU:s ekonomi som helhet, men att de också för med sig ett antal utmaningar, särskilt för små och medelstora jordbruksföretag och känsliga sektorer, som måste beaktas, såsom respekten för EU:s sanitära, fytosanitära och sociala standarder och djurskydds- och miljöstandarder, vilket innebär att handelspolitiken och vissa av den gemensamma jordbrukspolitikens mål måste vara samstämda och inte får leda till att Europas höga standarder försvagas eller att dess landsbygdsområden äventyras.

144.  Europaparlamentet betonar att om man tillämpade olika standarder skulle risken öka för att EU:s inhemska produktion kom att utlandslokaliseras, på bekostnad av landsbygdsutveckling, miljö och i vissa fall livsmedelskvalitet.

145.  Europaparlamentet understryker att behovet av förstärkta skyddsmekanismer också bör vara en ledstjärna för debatter kring framtida handelsavtal (Mercosur, Nya Zeeland, Australien osv.) och deras påverkan på jordbruket i Europa.

146.  Europaparlamentet framhåller, att samtidigt som man måste fortsätta att arbeta för ett större marknadstillträde för europeiska jordbruksprodukter måste man också vidta lämpliga åtgärder som tar hänsyn till sektorsspecifika farhågor för att skydda det europeiska jordbruket, såsom skyddsmekanismer för att samhällsekonomiska skadeverkningar på små och medelstora jordbrukare i EU och i tredjeländer ska kunna undvikas, eller ett eventuellt uteslutande från förhandlingar av de känsligaste sektorerna och tillämpning av ömsesidighetsprincipen i produktionsvillkor, för att säkerställa lika villkor för jordbrukare i EU och deras utländska konkurrenter. Parlamentet insisterar på att den europeiska produktionen inte får undergrävas av importvaror av sämre kvalitet och undermålig standard.

147.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja se jordbruket som en strategisk verksamhet och att sträva efter frihandelsavtal där jordbruket inte längre ses som en anpassningsvariabel för övriga sektorer som är föremål för handel och där centrala sektorer skyddas, till exempel produktion av obehandlad mjölk.

148.  Europaparlamentet anser att de olika reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som har genomförts sedan 1990-talet i hög grad har influerats av kraven från den internationella handeln och WTO. Dessa reformer har gjort EU:s jordbruksprodukter och den europeiska jordbruksbaserade livsmedelssektorn konkurrenskraftigare, men de har också gjort det svårare för stora delar av jordbrukssektorn genom att utsätta dem för de instabila världsmarknaderna. Det är nu dags att följa förslaget i kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk i Europa och fokusera mer på andra mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom målen för jordbrukarnas levnadsstandard och för hälsa, sysselsättning, miljö och klimat.

149.  Europaparlamentet understryker att EU:s handelspolitik måste vara samstämd med EU:s andra politikområden, såsom utvecklings- och miljöpolitiken, och stödja målen för hållbar utveckling, och att den kan bidra till uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt i fråga om att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard och säkerställa att konsumenterna får tillgång till produkter till skäliga priser. Parlamentet betonar att EU:s jordbruksbaserade livsmedelsindustri bör dra nytta av de tillväxtmöjligheter som erbjuds av exporten, med tanke på att länder utanför Europa kommer att svara för uppskattningsvis 90 procent av den ytterligare globala efterfrågan på jordbruksbaserade livsmedelsprodukter som kommer att uppstå under nästa årtionde. Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste uppfylla det europeiska samhällets livsmedelsbehov och miljö- och klimatrelaterade behov innan man tänker på att producera för export på den internationella marknaden för jordbruksprodukter. Parlamentet betonar att så kallade utvecklingsländer bör ha tillräckliga möjligheter att på egen hand inrätta och upprätthålla en stark jordbruksbaserad livsmedelssektor.

150.  Europaparlamentet anser vidare att varor som produceras i samband med avskogning, mark- eller resursrofferi och kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte bör beviljas tillträde till EU:s marknad.

151.  Europaparlamentet erinrar om det nya europeiska samförståndet om utveckling där EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande och erkänner den överväldigande vikten av att principen om en konsekvent utvecklingspolitik enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) iakttas på ett ändamålsenligt sätt, vilket innebär att hänsyn måste tas till målen för utvecklingssamarbetet i all EU-politik, inbegripet jordbrukspolitik och finansiering, som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna negativt. Parlamentet anser här att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör respektera utvecklingsländernas rätt att utforma sin jordbruks- och livsmedelspolitik, utan att deras kapacitet att producera livsmedel och deras livsmedelstrygghet på lång sikt försvagas, särskilt i de minst utvecklade länderna.

152.  Europaparlamentet påminner om åtagandet från EU och dess medlemsstater att uppnå målen för hållbar utveckling och betonar att samstämmigheten mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för hållbar utveckling är mycket viktig, särskilt i fråga om mål 2 (ingen hunger), mål 5 (jämställdhet), mål 12 (ansvarsfull konsumtion och produktion) mål 13 (klimatåtgärder) och mål 15 (livet på land), som den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste anpassas till.

153.  I enlighet med principen om budgeteffektivitet efterlyser Europaparlamentet samstämmighet och bättre synergier mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s andra politikområden och internationella åtaganden, i synnerhet vad gäller energi, vattenförsörjning, markanvändning, biologisk mångfald och ekosystem, samt utveckling av avlägsna områden och bergstrakter.

154.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla handelsavtal genomföra en systematisk konsekvensbedömning av bestämmelserna för jordbrukssektorn samt att erbjuda specifika strategier för att ingen jordbrukssektor ska påverkas negativt på grund av ett handelsavtal som ingåtts med ett tredjeland.

155.  Europaparlamentet insisterar på att processer och produktionsmetoder (PPM) är en viktig del av de sociala, ekonomiska och miljömässiga standarderna för den globala handeln med jordbruksprodukter, och uppmuntrar kommissionen att yrka på att WTO ska erkänna denna egenskap hos PPM.

156.  Europaparlamentet understryker att uppfyllandet av målen i Parisavtalet om klimatförändringar och målen för hållbar utveckling ska vara en av de ledande principerna för all handelspolitik när det gäller jordbruksprodukter. Parlamentet konstaterar att kommissionen i sitt diskussionsunderlag om hur vi bemöter globaliseringen med rätta framhåller efterfrågan på mer rättvis handel och hållbara och lokala produkter som en förändrande trend i globaliseringen. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik i hög grad kan bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet.

157.  Europaparlamentet påminner om att EU har avvecklat sina exportsubventioner, och att det inte finns någon budgetpost kvar för exportsubventioner i EU:s nuvarande budget. Parlamentet uppmanar EU:s handelspartner att i detta avseende engagera sig för att minska sådant inhemskt stöd som snedvrider handeln. Parlamentet uppmanar de WTO-medlemmar som fortsätter att bevilja exportsubventioner att verkställa ministerbeslutet om exportkonkurrens som antogs i Nairobi den 19 december 2015.

158.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbli vaksam och intensifiera EU:s defensiva insatser för att åtgärda befintliga och framtida hinder för tillträde till marknader i tredjeländer, som blir allt fler, och samtidigt respektera miljön och mänskliga rättigheter, inklusive rätten till mat. Parlamentet understryker att de flesta av dessa hinder påverkar jordbruksprodukter (27 % enligt kommissionens databas med information om marknadstillträde), som i sin tur huvudsakligen avser sanitära och fytosanitära åtgärder för marknadstillträde.

159.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregripa och beakta konsekvenserna av brexit vid utarbetandet av utbyteserbjudanden och beräkningen av kvoter.

160.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lansera tydliga och transparenta initiativ för att ytterligare stärka främjandet av EU:s produktions-, säkerhets-, djurskydds- och miljöstandarder och korta leveranskedjor och för att stödja program för produktion av högkvalitativa livsmedel, vilket kan uppnås bland annat genom europeiska system för ursprungsmärkning, saluföring och marknadsföring på den inre marknaden och på marknader i tredjeländer för de sektorer som gynnas av specifika politiska instrument inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet insisterar på att det behövs mindre byråkrati och färre onödiga villkor, så att mindre producenter kan delta i dessa system. Parlamentet välkomnar den stadiga ökningen av budgeten för marknadsföringsprogram, och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta öka anslagen i denna takt med tanke på det ökande intresset från producenter.

161.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av korta lokala och regionala leveranskedjor. Dessa är mer hållbara ur miljösynpunkt på grund av mindre föroreningar tack vare färre transporter – och ger färskare jordbruksprodukter som går lättare att spåra.

162.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de lokala jordbrukarnas förutsättningar, så att de flyttas upp i värdekedjan, genom att ge dem hjälp och stöd när det gäller ekologiska produkter och produkter med högt förädlingsvärde samt ny kunskap och teknik, eftersom ett hållbart jordbruk kräver direkta åtgärder för att bevara, skydda och förbättra naturresurserna.

163.  Europaparlamentet påminner om att närproduktion stöder den lokala livsmedelsodlingen och ekonomin.

164.  Europaparlamentet betonar att fokus i framtiden bör ligga på att producera högkvalitativa livsmedel, eftersom Europas konkurrensfördel ligger på dessa områden. Parlamentet anser att EU:s standarder måste bibehållas och stärkas när så är möjligt. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ytterligare öka livsmedelsindustrins produktivitet och konkurrenskraft på lång sikt, samt införa ny teknik och effektivare resursanvändning för att på så sätt stärka EU:s ledande roll i världen.

165.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att det finns kvalitetsskillnader mellan livsmedelsprodukter av samma märke och i samma förpackningar som saluförs och distribueras på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens incitament för att ta itu med frågan om kvalitetsskillnader hos livsmedel på den inre marknaden och bland annat utarbeta en gemensam testmetod.

166.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts för att främja EU:s jordbruksintressen i nyligen genomförda bilaterala handelsförhandlingar, framför allt vad gäller marknadstillträde för högkvalitativa jordbruksbaserade livsmedelsprodukter från EU och skyddet av geografiska beteckningar i tredjeländer. Parlamentet hoppas att denna trend kan fortsätta och ytterligare förstärkas.

Ett transparent beslutsfattande för ett vederhäftigt förslag till gemensam jordbrukspolitik för 2021–2028

167.  Europaparlamentet betonar att parlamentet och rådet inom ramen för medbeslutandeförfarandet bör fastställa allmänna gemensamma mål, grundläggande standarder, åtgärder och finansiella anslag, och besluta om den lämpliga grad av flexibilitet som krävs för att göra det möjligt för medlemsstaterna och deras regioner att hantera sina särdrag och behov i linje med den inre marknaden för att undvika att nationella beslut snedvrider konkurrensen.

168.  Europaparlamentet beklagar att hela programplaneringsprocessen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 – samråd, meddelande, konsekvensbedömning och lagstiftningsförslag – upprepade gånger inletts åtskilligt för sent, nu när slutet av den åttonde valperioden närmar sig, vilket medför en risk att debatten om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken överskuggas av valdebatter och äventyrar möjligheten att nå en slutlig överenskommelse före valet till Europaparlamentet.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergångsförordning med tillräckliga verktyg så att jordbrukarna, vid ett eventuellt försenat antagande av den nya gemensamma jordbrukspolitiken, fortfarande har tillgång till landsbygdsutvecklingsåtgärder, framför allt miljö- och investeringsåtgärder.

170.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid genomförandet av den nya reformen säkerställa att utbetalningarna till jordbrukare sköts utan några förseningar, och att ta ansvar och ordentligt ersätta jordbrukarna om förseningar inträffar.

171.  Europaparlamentet framhåller dock att så stora framsteg som möjligt bör göras före utgången av den nuvarande valperioden och att frågan bör lyftas fram under kampanjen inför valet till Europaparlamentet.

172.  Europaparlamentet anser att institutioner och sakkunniga med ansvar för hälso- och miljöpolitik som påverkar biologisk mångfald, klimatförändringar och luft-, mark- och vattenföroreningar måste involveras i beslutsprocessen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

173.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, före införandet av stora förändringar i utformningen och/eller genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, föreslå en övergångsperiod som är tillräckligt lång för att en mjuk övergång ska kunna säkerställas och för att medlemsstaterna ska hinna genomföra den nya politiken ordentligt och med god ordning, så att förseningar av de årliga betalningarna till jordbrukarna och genomförandet av åtgärder för landsbygdens utveckling ska kunna undvikas.

174.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka dialogen med utvecklingsländerna och tillhandahålla sakkunskap och ekonomiskt stöd för att främja ett ekologiskt hållbart jordbruk som bygger på småskaligt jordbruk och familjejordbruk, med särskild inriktning mot kvinnor och unga människor – ett åtagande som gjordes i den gemensamma förklaringen från toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU 2017 på temat ”Att investera i unga för snabbare tillväxt för alla och hållbar utveckling”. Parlamentet påminner om kvinnors bidrag i landsbygdsområden som entreprenörer och främjare av hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av att utveckla kvinnors potential när det gäller hållbart jordbruk och deras styrka i landsbygdsområden.

175.  Europaparlamentet påminner om att svält och undernäring i utvecklingsländerna till stor del beror på bristande köpkraft och/eller oförmåga hos fattiga människor på landsbygden att bli självförsörjande. Parlamentet uppmanar därför EU med eftertryck att aktivt hjälpa utvecklingsländerna att övervinna hindren för en egen jordbruksproduktion (t.ex. bristfällig infrastruktur och bristfällig logistik).

176.  Europaparlamentet påpekar att mer än hälften av befolkningen i de minst utvecklade länderna fortfarande kommer att bo på landsbygden 2050 och att utvecklingen av ett hållbart jordbruk i utvecklingsländerna kommer att bidra till att frigöra potential i ländernas landsbygdssamhällen, få människor att stanna kvar på landsbygden och minska arbetslöshet, fattigdom och osäker livsmedelsförsörjning, vilket i sin tur kommer att bidra till att de bakomliggande orsakerna till ofrivillig migration kan angripas.

177.  Europaparlamentet inser att rymdtekniken, t.ex. den teknik som utvecklats inom EU:s rymd- och satellitprogram, som förvaltas av Europeiska byrån för GNSS (Galileo, Egnos och Copernicus), kan spela en viktig roll i uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling genom att tillhandahålla ekonomiskt överkomliga lösningar för att underlätta övergången till precisionsjordbruk, och därmed eliminera avfall, spara tid, minska trötthet och optimera användningen av utrustning.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur rymdforskningsteknik och rymdforskningsprogram samt det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete kan användas vid övervakningen av grödor, djurbesättningar, skog, fiske och vattenbruk, och som stöd för jordbrukare, fiskare, skogsbrukare och beslutsfattare i utvecklingen av olika metoder för att uppnå en hållbar livsmedelsproduktion och hantera närliggande utmaningar.

179.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i sina handlingsplaner säkerställer att det råder jämställdhet i landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att stödja en jämn könsfördelning i institutionernas strukturer för dialog med sektorn och också i beslutsfattande organ i sektorns yrkesorganisationer, kooperativ och sammanslutningar. Parlamentet anser att den nya EU-lagstiftningen avsevärt bör förbättra de tematiska delprogrammen för kvinnor i landsbygdsområden.

180.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör fortsätta att se till att EU:s djurskyddslagstiftning alltid efterlevs i alla medlemsstater, med ordentliga kontroller och sanktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och rapportera om djurhälsa och djurskydd, inklusive djurtransporter. Parlamentet påminner om att produkter som förs in i EU måste respektera europeiska djurskydds- och miljöstandarder och sociala standarder. Parlamentet begär finansiella incitament för frivilligt antagande av djurskyddsåtgärder utöver miniminormerna i lagstiftningen.

181.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och tillämpa relevant EU-lagstiftning, i synnerhet rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport. Parlamentet anser här att man måste följa domstolens beslut, enligt vilket skyddet för djurs välbefinnande inte upphör vid EU:s yttre gränser, och att transportörer av djur som exporteras från Europeiska unionen därför måste följa EU:s djurskyddsregler även utanför EU.

182.  Europaparlamentet insisterar på att jordbrukare som har extra kostnader till följd av specifika begränsningar som är kopplade till områden med högt naturvärde, såsom bergsområden, öar, yttersta randområden och andra mindre gynnade områden, särskilt ska beaktas. Parlamentet anser att finansieringen från den gemensamma jordbrukspolitiken är avgörande för dessa regioner till följd av deras specifika begränsningar, och att en sänkning av stödet vore ytterst skadlig för många jordbruksprodukter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utveckla och införa kvalitetssystem för att ge intresserade producenter möjlighet att införa dem snabbt.

183.  Europaparlamentet anser att budgeten för Posei bör bibehållas på en nivå som är tillräcklig för att hantera utmaningarna för jordbruket i de yttersta randområdena, vilket parlamentet har begärt flera gånger. Parlamentet välkomnar resultaten från den senaste kommissionsrapporten om genomförandet av Posei och anser att program för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna bör hållas separat från EU:s allmänna system för direktstöd, för att säkerställa en balanserad territoriell utveckling genom att förebygga att produktion läggs ned till följd av utmaningar som har att göra med avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden och ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter.

184.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i observatoriet för mjölkmarknaden inkludera en självständig del som studerar priserna i de yttersta randområdena, så att man snabbt kan reagera om en kris uppstår i sektorn. Parlamentet anser att definitionen av ”kris” och efterföljande interventioner av kommissionen bör anpassas till de yttersta randområdena, med beaktande av marknadens storlek, beroendet av några få ekonomiska verksamheter och mindre kapacitet för diversifiering.

185.  Europaparlamentet begär att den cirkulära ekonomin ska integreras bättre så att råvaror och biprodukter i den framväxande bioekonomin kan användas på ett så bra och effektivt sätt som möjligt, samtidigt som den begränsade tillgången på biomassa och mark och andra ekosystemtjänster respekteras, och anser att utvecklingen av biobaserad industri i landsbygdsområden eventuellt kan tillhandahålla nya affärsmodeller som kan hjälpa jordbrukare och skogsägare att hitta nya marknader för sina produkter och generera nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge det stöd som krävs till jordbruks- och skogsbrukssektorn, i avsikt att ge ett större bidrag till vidareutvecklingen av bioekonomin i EU. Parlamentet understryker att man behöver främja skogsjordbruk som kan generera flerfunktionella rekreations- och produktionsekosystem och mikroklimat, och åtgärda de luckor som skulle kunna hindra dess utveckling.

186.  Europaparlamentet anser att stöd till åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk, tillsammans med miljöordningar på medlemsstatsnivå, bör täcka jordbrukares kostnader för att övergå till nya hållbara metoder, såsom genom främjande och stöd för skogsjordbruk och andra hållbara skogsbruksåtgärder som stöder biologisk och genetisk mångfald bland djur och växtarter, och anpassning till ändrade klimatförhållanden.

187.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa innovation, forskning och modernisering i skogsjordbruk och skogsbruk genom att stödja ett starkt och specialanpassat rådgivningssystem, riktad utbildning och skräddarsydda lösningar för att stimulera innovation och utbyte av kunskaper och bästa praxis mellan medlemsstaterna, med en allmän inriktning på relevant ny teknik och digitalisering, och framhåller samtidigt den mycket viktiga roll som skogsägarsammanslutningar spelar för överföring av information och innovation, utbildning och vidareutbildning av småskaliga skogsägare och för genomförandet av en aktiv flerfunktionell skogsförvaltning.

o
o   o

188.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 350, 29.12.2017, s. 15.
(2) EUT L 221, 8.8.1998 s. 23.
(3) EUT L 309, 24.11.2009 s. 71.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0022.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0203.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0095.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0075.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0057.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0197.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0099.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0504.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0427.
(13) EUT C 86, 6.3.2018, s. 62.
(14) EUT C 265, 11.8.2017, s. 7.
(15) EUT C 288, 31.8.2017, s. 10.
(16) EUT C 342, 12.10.2017, s. 10.


Tolkning och genomförande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning
PDF 204kWORD 66k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2016/2018(INI))
P8_TA(2018)0225A8-0170/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–   med beaktande av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(1) (det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning),

–  med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2) (ramavtalet från 2010),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 om bättre lagstiftning(3) (det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 – Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter(4),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet(5),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(6),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 13 juni 2007 om praktiska bestämmelser för medbeslutandeförfarandet(7),

–  med beaktande av den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument(8),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017(9),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2018–2019(10),

–  med beaktande av domstolens domar av den 18 mars 2014 (biocidmålet), den 16 juli 2015 (målet om mekanismen för viseringsömsesidighet), den 17 mars 2016 (målet om den delegerade akten om Fonden för ett sammanlänkat Europa), den 14 juni 2016 (Tanzaniamålet) och den 24 juni 2016 (Mauritiusmålet)(11),

–  med beaktande av sitt beslut av den 13 december 2016 om den allmänna översynen av parlamentets arbetsordning(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om de strategiska prioriteringarna för kommissionens arbetsprogram 2017(14),

–  med beaktande av sitt beslut av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2012 om den 18:e rapporten om bättre lagstiftning – Tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2010)(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar(21),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 Genomförande av agendan för bättre lagstiftning: Bättre lösningar för bättre resultat (COM(2017)0651),

–  med beaktande av artikel 294 i EUF-fördraget om medbeslutandeförfarandet,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 oktober 2017 Overview of the Union’s Efforts to Simplify and to Reduce Regulatory Burdens (SWD(2017)0675),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 december 2016 EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning(22),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Bättre lagstiftning: Bättre resultat för ett starkare EU (COM(2016)0615),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 7 juli 2017 om riktlinjer för bättre lagstiftning (SWD(2017)0350),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor samt yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt utskottet för framställningar (A8-0170/2018), och av följande skäl:

A.  Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning trädde i kraft samma dag som det undertecknades, den 13 april 2016.

B.  I samband med antagandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning gjorde parlamentet och kommissionen ett uttalande där de bekräftade att det nya avtalet ”återspeglar balansen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och deras respektive befogenheter, enligt fördragen” och inte ”påverkar [...] tillämpningen av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen”(23).

C.  För att genomföra bestämmelserna om interinstitutionell programplanering i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning såg parlamentet över sin arbetsordning, bland annat för att staka ut de interna processerna för att förhandla om och anta gemensamma slutsatser om flerårig programplanering och gemensamma förklaringar om årlig interinstitutionell programplanering.

D.  När det gäller årlig interinstitutionell programplanering kom de tre institutionerna överens om två gemensamma förklaringar om EU:s lagstiftningsprioriteringar för åren 2017 respektive 2018–2019.

E.  Till skillnad från det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003 innehåller det nya avtalet inte längre någon rättslig ram för användningen av alternativa regleringsmetoder såsom samreglering och självreglering, och därför saknas hänvisningar till sådana metoder.

F.  I punkt 13 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning krävs det att kommissionen ska genomföra ett så brett samråd som möjligt inom ramen för sin egen konsekvensbedömning. I punkt 19 i avtalet krävs det att kommissionen, innan den antar ett förslag och inte efter, genomför öppna och transparenta offentliga samråd och säkerställer att villkoren och tidsfristerna för dessa offentliga samråd möjliggör bredast möjliga deltagande och inte begränsas till särintressen och lobbyister.

G.  I juli 2017 såg kommissionen över sina riktlinjer för bättre lagstiftning för att kunna förklara och utnyttja kopplingarna mellan de olika stegen av beslutsfattandet inom kommissionen på ett bättre sätt, och ersatte tidigare fristående riktlinjer som tog upp konsekvensbedömning, utvärdering och genomförande separat, och för att inkludera nya riktlinjer för planering och samråd med intressenter.

H.  Enligt punkt 16 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning får kommissionen på eget initiativ eller på uppmaning av parlamentet eller rådet komplettera sin egen konsekvensbedömning eller utföra andra analyser som den anser vara nödvändiga.

I.  Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftar att kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll ersätter den tidigare nämnden för konsekvensbedömning. Den nya nämndens uppgift är bland annat att utföra en objektiv kvalitetskontroll av kommissionens konsekvensbedömningar. För att ett initiativ som åtföljs av en konsekvensbedömning ska läggas fram för antagande av kommissionen behövs ett positivt yttrande från nämnden. Om yttrandet är negativt måste förslaget till rapport ses över och lämnas in på nytt till nämnden, och om även det andra yttrandet är negativt krävs ett politiskt beslut för att man ska kunna gå vidare med initiativet. Nämndens yttrande offentliggörs på kommissionens webbplats samtidigt som rapporten om det berörda initiativet och, när det gäller konsekvensbedömningar, när kommissionen har antagit det relaterade politiska initiativet(24).

J.  I början av 2017 hade nämnden för lagstiftningskontroll rekryterat klart sin personal, inklusive tre ledamöter som inte tillhör någon av EU-institutionerna. Under 2016 granskade nämnden 60 separata konsekvensbedömningar, varav 25 (42 %) fick en inledningsvis negativ bedömning, som ledde till att de reviderades och lämnades in på nytt till nämnden. Nämnden har efter detta utfärdat positiva övergripande bedömningar till alla utom en av de reviderade konsekvensbedömningar som den tagit emot. Nämnden har utbytt information med parlamentets avdelningar om bästa praxis och metoder på området konsekvensbedömningar.

K.  Om en ändring av den rättsliga grunden som medför en ändring från det ordinarie lagstiftningsförfarandet till ett särskilt lagstiftningsförfarande eller till ett icke-lagstiftningsförfarande planeras kommer de tre institutionerna, i enlighet med punkt 25 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, att utbyta synpunkter. Parlamentet har sett över sin arbetsordning för att ge verkan till denna bestämmelse. Man har ännu inte behövt tillämpa denna bestämmelse.

L.  I punkt 27 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftar de tre institutionerna behovet av att anpassa all befintlig lagstiftning till de rättsliga ramar som infördes i och med Lissabonfördraget, i synnerhet behovet av att ge hög prioritet åt en snabb anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen föreslog den sistnämnda anpassningen i december 2016(25), och parlamentet och rådet granskar för närvarande detta förslag mycket noga.

M.  En ny version av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter och de därmed sammanhängande standardfraserna finns bifogad till det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Enligt punkt 28 i avtalet kommer de tre institutionerna att inleda förhandlingar utan onödigt dröjsmål efter avtalets ikraftträdande, i syfte att komplettera den bifogade gemensamma överenskommelsen med icke bindande kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Efter långa förberedelser inleddes dessa förhandlingar slutligen i september 2017.

N.  I punkt 29 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning åtar sig de tre institutionerna att senast vid utgången av 2017 upprätta ett gemensamt funktionellt register över delegerade akter, som på ett välstrukturerat och användarvänligt sätt tillhandahåller information i syfte att öka öppenheten, underlätta planeringen och möjliggöra spårbarhet i de olika skedena av en delegerad akts livscykel. Registret har nu inrättats och började användas i december 2017.

O.  Enligt punkt 32 i det interinstitutionella avtalet ska kommissionen ”spela en medlande roll genom att behandla de båda grenarna av den lagstiftande myndigheten lika, med full respekt för de roller de tre institutionerna tilldelats enligt fördragen”.

P.  I punkt 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning understryker parlamentet och rådet, i sin egenskap av medlagstiftare, vikten av att institutionerna upprätthåller nära kontakter redan innan de interinstitutionella förhandlingarna inleds, så att de får en bättre förståelse för varandras ståndpunkter. I detta syfte beslutade de att främja ömsesidigt utbyte av synpunkter och information, bland annat genom att regelbundet bjuda in företrädare för de andra institutionerna till informella diskussioner. Dessa bestämmelser har inte lett till några nya specifika förfaranden eller strukturer. Medan kontakten mellan institutionerna har intensifierats inom ramen för den gemensamma förklaringen om lagstiftningsprioriteringar tyder utskottens erfarenhet på att det inte finns något systematiskt tillvägagångssätt för att främja ett sådant ömsesidigt utbyte av synpunkter och att det fortfarande är svårt att få information och återkoppling från rådet i frågor som medlemsstaterna tagit upp där. Parlamentet anser att denna situation är mycket otillfredsställande.

Q.  För att stärka insynen i lagstiftningsprocessen ytterligare såg parlamentet över sin arbetsordning för att anpassa sina regler om interinstitutionella förhandlingar under det ordinarie lagstiftningsförfarandet, genom att utgå från de bestämmelser som infördes under 2012. Medan parlamentets samtliga förhandlingsmandat är offentliga gäller inte detsamma för rådets mandat. Parlamentet anser att denna situation är mycket otillfredsställande.

R.  För att underlätta spårbarheten när det gäller de olika stegen i lagstiftningsprocessen, åtog sig de tre institutionerna, i punkt 39 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, att senast den 31 december 2016 identifiera sätt på vilka plattformar och verktyg kan vidareutvecklas för detta ändamål i syfte att inrätta en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider. Ingen sådan gemensam databas har skapats än.

S.  I enlighet med punkt 40 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, gällande förhandlingar om och ingående av internationella avtal, åtog sig de tre institutionerna att sammanträda inom sex månader efter detta avtals ikraftträdande för att förhandla fram förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte inom ramen för fördragen så som dessa tolkas av Europeiska unionens domstol. Dessa förhandlingar inleddes i november 2016 och pågår fortfarande.

T.  Regleringssamarbete har blivit ett nyckelinstrument i internationella handelsavtal som ett steg på vägen mot dialog och samstämmighet i regleringsfrågor mellan handelspartnerna. I denna process bör kommissionen förbli trogen principerna om rättvisa och lika villkor för alla berörda parter och garantera största möjliga insyn i beslutsfattandet.

U.  I punkt 46 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftar de tre institutionerna sitt åtagande att oftare använda omarbetning som lagstiftningsteknisk metod för att ändra befintlig lagstiftning och att därvid fullt ut iaktta det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter.

V.  Som ett bidrag till sitt program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) åtar sig kommissionen, i punkt 48 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, att varje år lägga fram en översikt, inklusive en årlig undersökning av bördorna, över resultaten av unionens insatser för att förenkla lagstiftningen och undvika överreglering och minska de administrativa bördorna. Resultaten av den första årliga undersökningen av bördor presenterades den 24 oktober 2017 som en del av kommissionens arbetsprogram för 2018.

W.  Den årliga undersökningen av bördorna utgör en unik möjlighet att kartlägga och övervaka resultaten av EU:s insatser för att undvika överreglering och minska de administrativa bördorna. Undersökningen ett utmärkt tillfälle att påvisa mervärdet av EU:s lagstiftning och erbjuda medborgarna öppenhet och insyn.

X.  Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kräver interinstitutionellt samarbete med målsättningen att förenkla den befintliga EU-lagstiftningen, så att överreglering och administrativa bördor för medborgare, förvaltningar och företag undviks. Parlamentet har betonat att dessa mål inte bör leda till en lägre standard för miljöskyddet, folkhälsan, arbetstagarnas hälsa, säkerheten, ILO:s normer eller konsumenträttigheter i samband med internationella handelsavtal.

Y.  I enlighet med punkt 50 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kommer de tre institutionerna tillsammans och regelbundet att följa upp genomförandet av detta avtal, både på politisk nivå genom årliga samtal och på teknisk nivå inom den interinstitutionella samordningsgruppen. Övervakning på politisk nivå inbegriper regelbundna diskussioner i utskottsordförandekonferensen och vid det årliga högnivåmötet för utvärdering. Specifika övervakningsarrangemang fastställdes vidare inom ramen för de gemensamma förklaringarna om EU:s lagstiftningsprioriteringar för åren 2017 respektive 2018–2019. Den erfarenhet som utskotten hittills har skaffat sig är ett ovärderligt verktyg för att bedöma genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Utskottet för rättsliga frågor har specifik behörighet för bättre lagstiftning och förenkling av unionsrätten.

Gemensamma åtaganden och mål

1.  Europaparlamentet betraktar det nya avtalet om bättre lagstiftning som en interinstitutionell åtgärd som syftar till att förbättra unionslagstiftningens kvalitet. Parlamentet påminner om att EU-lagstiftningen i många fall harmoniserar eller ersätter olika regler i de 28 medlemsstaterna, vilket gör de nationella marknaderna ömsesidigt och likvärdigt tillgängliga och minskar de administrativa kostnaderna generellt för att åstadkomma en fullt fungerande inre marknad.

2.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts och den erfarenhet som man skaffat sig under de första 18 månadernas tillämpning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och uppmuntrar institutionerna att vidta ytterligare åtgärder för att genomföra avtalet till fullo, i synnerhet i samband med de interinstitutionella förhandlingarna om icke-bindande kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll, de interinstitutionella förhandlingarna om praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte gällande förhandling och ingående av internationella avtal och inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

3.  Europaparlamentet påminner om att det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning syftar till att utveckla ett mer öppet och insynsvänligt förhållande mellan de tre institutionerna för att tillhandahålla lagstiftning av hög kvalitet till förmån för EU-medborgarna. Parlamentet anser att principen om lojalt samarbete mellan institutioner, trots att denna bara nämns i punkterna 9 och 32 med avseende på de specifika områden som omfattas av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, bör observeras under hela lagstiftningscykeln som en av de principer som slås fast i artikel 13 i EU-fördraget.

Programplanering

4.  Europaparlamentet välkomnar de tre institutionernas överenskommelse om att förstärka unionens årliga och fleråriga programplanering i enlighet med artikel 17.1 i EU-fördraget genom ett mer strukturerat förfarande med en precis tidsplan. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att det första interinstitutionella årliga programplaneringsarbetet inom ramen för det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning innebar aktivt deltagande av de tre institutionerna, ett deltagande som ledde till en gemensam förklaring om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017, med 59 viktiga lagstiftningsförslag som prioriteringar för 2017 och därtill en gemensam förklaring om lagstiftningsprioriteringar för 2018–2019, med 31 identifierade lagstiftningsförslag som prioriteringar fram till slutet på den nuvarande mandatperioden. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt rådets aktiva engagemang och utgår från att detta kommer att fortsätta i framtiden, även när det gäller den fleråriga programplaneringen för den nya mandatperioden. Parlamentet anser dock att prioriterad behandling av vissa lagstiftningsärenden som man enats om i gemensamma förklaringar inte bör användas för att utöva opassande påtryckningar mot medlagstiftarna och att skyndsamhet inte bör prioriteras på bekostnad av lagstiftningens kvalitet. Parlamentet anser det vara viktigt att utvärdera hur nuvarande praxis och regler för godkännande av gemensamma förklaringar tillämpas och om förbättringar av parlamentets arbetsordning kan göras vad gäller förhandlingarna om interinstitutionell programplanering, till exempel att förstärka det mandat som talmannen ges av de politiska grupperna.

5.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att parlamentsutskotten rådfrågas genomgående under utarbetandet av gemensamma förklaringar och genomförandet av dessa.

6.  Europaparlamentet påpekar att det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning inte påverkar de privilegierade förbindelser som parlamentet och kommissionen enades om i ramavtalet från 2010. Parlamentet påminner särskilt om att de arrangemang som rör tidsplanen för kommissionens arbetsprogram enligt bilaga 4 till ramavtalet från 2010 måste följas i samband med genomförandet av punkterna 6–11 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen när den lägger fram sitt arbetsprogram bör, utöver de uppgifter som anges i punkt 8 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, uppge hur den planerade lagstiftningen rättfärdigas mot bakgrund av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen och specificera dess europeiska mervärde.

8.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens arbetsgrupp för subsidiaritet, proportionalitet och ”mindre men mer effektivt”, som måste arbeta i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning för att öka förtroendet bland medborgare som anser att subsidiaritetsprincipen är central i den demokratiska processen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram mer inkluderande, utförliga och tillförlitliga arbetsprogram. Parlamentet begär i synnerhet att kommissionens arbetsprogram tydligt ska uppge den rättsliga karaktären hos varje förslag med korrekta och realistiska tidsramar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kommande lagstiftningsförslag – framför allt viktiga lagstiftningspaket – läggs fram i god tid före slutet på denna lagstiftningsperiod, för att på så sätt ge medlagstiftarna tillräckligt med tid för att utöva sina befogenheter fullt ut.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av en effektiv lagstiftning för att skydda arbetstillfällena och utveckla Europas konkurrenskraft, med särskilt fokus på små och medelstora företag i alla sektorer av ekonomin.

11.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen besvarade parlamentets begäranden om förslag till unionsrättsakter enligt artikel 225 i EUF-fördraget, oftast inom den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 10 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påpekar dock att kommissionen inte antog specifika meddelanden så som föreskrivs i denna bestämmelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta sådana meddelanden för att säkerställa fullständig öppenhet och ge ett politiskt svar på de begäranden som parlamentet gör i sina resolutioner, och med vederbörlig hänsyn till parlamentets relevanta analyser av europeiskt mervärde och kostnad för utebliven europeisk integration.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av ett lojalt och öppet samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen, vilket bör komma till konkret uttryck i ett verkligt åtagande från kommissionens sida att på samma nivå involvera parlamentet och rådet i genomförandet av sin programplanering. Kommissionen påminns om sin skyldighet att reagera skyndsamt på alla initiativbetänkanden, oberoende av om de rör lagstiftning eller inte. Parlamentet beklagar djupt att flera initiativbetänkanden förblivit obesvarade, och uppmanar kommissionen att inom tre månader förse medlagstiftarna med skälen till återkallandet av en text och även lämna motiverade svar på begäranden om lagstiftningsförslag eller andra förslag.

13.  Europaparlamentet anser att strykningen av samtliga hänvisningar till användningen av alternativa regleringsmetoden i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning inte påverkar parlamentets ståndpunkt om att icke-bindande instrument endast bör tillämpas med största försiktighet, i vederbörligen motiverade fall och efter att parlamentet hörts, så att de inte skadar den rättsliga förutsebarheten och tydligheten i gällande lag(26). Parlamentet oroas dessutom över att bristen på tydliga gränser i fråga om användningen av icke-bindande instrument till och med kan uppmuntra användningen av sådana, utan garantier för att parlamentet skulle kunna granska detta.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att gå med på att inkludera alternativa regleringsmetoder, under förutsättning att de är strikt nödvändiga, i de fleråriga och årliga programplaneringsdokumenten, för att möjliggöra korrekt identifiering och kontroll från lagstiftarnas sida.

Verktyg för bättre lagstiftning

15.  Europaparlamentet understryker att konsekvensbedömningar får ligga till grund för men aldrig ersätta politiska beslut eller orsaka omotiverade förseningar i lagstiftningsförfarandet. Parlamentet understryker att man under hela lagstiftningsförfarandet och i alla bedömningar av den föreslagna lagstiftningens inverkan måste ta särskild hänsyn till de potentiella konsekvenserna för dem som har minst möjligheter att med beslutsfattarna diskutera sina farhågor, däribland små och medelstora företag, det civila samhället, fackföreningar och andra som inte är i den gynnsamma positionen att de har enkelt tillträde till institutionerna. Parlamentet anser att man i konsekvensbedömningarna måste ta lika stor hänsyn till utvärderingen av i synnerhet de sociala, hälsomässiga och miljömässiga konsekvenserna, och att man måste bedöma inverkan på medborgarnas grundläggande rättigheter och på jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.  Parlamentet påminner om att små och medelstora företag utgör 99 % av alla företag i EU, att de genererar 58 % av omsättningen i EU och står för två tredjedelar av den totala privata sysselsättningen. Parlamentet påminner också om att kommissionen i småföretagsakten gjorde en utfästelse att införa principen ”tänka småskaligt först” vid utformningen av sin politik, och att detta innefattar SMF-testet för att utvärdera konsekvenserna av kommande lagstiftning och administrativa initiativ för små och medelstora företag(27). Parlamentet påminner om att det i sitt beslut av den 9 mars 2016 om det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning angav att lydelsen i detta avtal inte i tillräckligt hög grad ålägger de tre institutionerna att inkludera SMF- och konkurrenskraftstesterna i sina konsekvensbedömningar(28). Parlamentet understryker att man under hela lagstiftningsförfarandet måste ta särskild hänsyn till de potentiella konsekvenserna för konkurrenskraft och innovation och till behoven för små och medelstora företag och välkomnar det faktum att kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning föreskriver att potentiell inverkan på små och medelstora företag och på konkurrenskraften måste, i förekommande fall, beaktas och rapporteras systematiskt i alla konsekvensbedömningar. Parlamentet konstaterar att SMF-testet ofta brister i kvalitet och enhetlig tillämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man på ett bättre sätt kan ta hänsyn till inverkan på små och medelstora företag och planerar att följa denna fråga nära under de kommande åren.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att av omsorg om en bättre lagstiftning bättre bedöma de sociala och miljömässiga konsekvenserna av sin politik och dess påverkan på medborgarnas grundläggande rättigheter, genom att också ha i åtanke vad det kostar att inte lagstifta på EU-nivå och att lönsamhetsanalyser bara är ett av flera kriterier.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att det ska vara obligatoriskt att i alla konsekvensbedömningar inbegripa en balanserad analys av de ekonomiska, sociala, miljömässiga och hälsomässiga effekterna på medellång och lång sikt.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar för att undersöka om initiativ, förslag eller delar av befintlig lagstiftning är i linje med målen för hållbar utveckling, samt hur de påverkar målens utveckling och genomförande.

20.  Europaparlamentet påminner om att idén om en kompletterande teknisk oberoende ad hoc-panel i kommissionens ursprungliga förslag till ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning inte följdes upp under förhandlingarna. Parlamentet påpekar att målet med att inrätta ett sådant organ var att förbättra konsekvensbedömningarnas oberoende, transparens och objektivitet. Parlamentet påminner om att man i punkt 15 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning fastställer att parlamentet och rådet, när de anser att det är lämpligt och nödvändigt, får genomföra konsekvensbedömningar av egna betydande ändringar av kommissionens förslag som är absolut nödvändiga för ett informerat, välgrundat beslut. Parlamentet påminner sina utskott om vikten av att använda detta verktyg varhelst det är nödvändigt.

21.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning till införandet av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i konsekvensbedömningarnas omfattning. Parlamentet betonar i detta avseende att konsekvensbedömningar alltid bör omfatta en grundlig och rigorös analys av ett förslags överensstämmelse med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och specificera dess europeiska mervärde.

22.  Europaparlamentet konstaterar att ett betydande antal av kommissionens förslag inte åtföljdes av konsekvensbedömningar och att utskotten har uttryckt oro över att konsekvensbedömningarnas kvalitet och detaljrikedom varierar, från heltäckande till ganska ytlig. Parlamentet påpekar att under den första etappen av tillämpningen av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning åtföljdes 20 av de 59 kommissionsförslagen i 2017 års gemensamma förklaring inte av konsekvensbedömningar. Det föreskrivs att initiativ som förväntas ha en betydande inverkan på samhället, ekonomin eller miljön bör åtföljas av en konsekvensbedömning, och i punkt 13 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning föreskrivs det att de initiativ som ingår i kommissionens arbetsprogram eller i den gemensamma förklaringen också, som huvudregel, bör åtföljas av en konsekvensbedömning.

23.  Europaparlamentet ser positivt på att det interinstitutionella avtalet föreskriver att en föreslagen unionsåtgärds ”europeiska mervärde” samt ”kostnaden för utebliven europeisk integration” (cost of non-Europe) i avsaknad av åtgärder på unionsnivå ska beaktas vid fastställandet av lagstiftningsagendan. Parlamentet framhåller att kostnaden för utebliven europeisk integration kan uppskattas till 1,75 biljoner euro per år, vilket motsvarar 12 procent av EU:s BNP (2016). Parlamentet lovordar arbetet inom direktoratet för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst i detta sammanhang.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer i detalj klargöra hur den avser bedöma kostnaden för utebliven europeisk integration – bland annat kostnaden för tillverkare, konsumenter, arbetstagare, förvaltningar och miljön för att inte ha harmoniserad lagstiftning på EU-nivå och där olika nationella regler orsakar extra kostnader och gör politiken mindre effektiv – enligt punkterna 10 och 12 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påpekar att en sådan bedömning inte bara bör genomföras i händelse av tidsfristsklausuler, mot slutet av ett program eller när man planerar ett upphävande, utan också bör övervägas i fall där åtgärder eller lagstiftning på EU-nivå fortfarande inte finns eller håller på att granskas.

25.  Europaparlamentet påminner om att den tidigare nämnden för konsekvensbedömningar har ersatts med den nya nämnden för lagstiftningskontroll, vilket har stärkt nämndens oberoende. Parlamentet upprepar att nämnden för lagstiftningskontrolls oberoende, öppenhet och objektivitet måste skyddas och att nämndens ledamöter inte bör omfattas av någon politisk kontroll(29). Parlamentet understryker att kommissionen bör se till att nämndens alla yttranden, även negativa sådana, offentliggörs och görs tillgängliga samtidigt som de berörda konsekvensbedömningarna offentliggörs och efterlyser en utvärdering av nämnden för lagstiftningskontroll när det gäller hur den fullgör sin uppgift att övervaka och ge objektiva råd om konsekvensbedömningar.

26.  Europaparlamentet påpekar att parlamentets direktorat för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde, som inrättats vid dess administration, hjälper parlamentsutskotten och erbjuder dem olika tjänster, för vilka tillräckliga resurser måste finnas tillgängliga för att se till att ledamöterna och utskotten får bästa möjliga stöd. Parlamentet noterar med uppskattning att utskottsordförandekonferensen den 12 september 2017 antog en uppdaterad version av handboken om konsekvensbedömningar – riktlinjer för utskott.

27.  Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att gå igenom kommissionens konsekvensbedömningar och parlamentets förhandsbedömningar så tidigt som möjligt i lagstiftningsprocessen.

28.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet, enligt punkt 14 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, kommer att beakta kommissionens konsekvensbedömningar fullt ut vid behandlingen av kommissionens lagstiftningsförslag. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att parlamentsutskotten kan bjuda in kommissionen att redogöra för sin konsekvensbedömning och presentera det politiska alternativ som valts vid ett utskottssammanträde och uppmanar utskotten att utnyttja denna möjlighet mer regelbundet. Det är också möjligt att få en presentation av den inledande bedömningen av kommissionens konsekvensbedömning, som utförs av parlamentets egna avdelningar. Parlamentet påpekar dock att detta inte får leda till en minskning av manöverutrymmet för medlagstiftarna.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens möjlighet att komplettera sina egna konsekvensbedömningar under lagstiftningsprocessen. Parlamentet anser att punkt 16 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör tolkas så att kommissionen som regel omgående bör tillhandahålla kompletterande konsekvensbedömningar när parlamentet eller rådet ber om detta.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av att i god tid involvera och samråda med berörda parter på ett offentligt och transparent sätt, med tillräcklig tid för meningsfulla svar. Parlamentet understryker hur viktigt det är att offentliga samråd genomförs av kommissionen på alla officiella språk under den förberedande fasen.

31.  Europaparlamentet påminner om att det i punkt 17 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning står att ”[v]ar och en av de tre institutionerna ansvarar för att organisera arbetet med sina konsekvensbedömningar, inklusive interna organisatoriska resurser och kvalitetskontroll”.

32.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de tre institutionerna i punkt 17 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning åtar sig att utbyta information om bästa praxis och metoder för konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att detta bör inbegripa utbyte av sådana rådata som underbygger kommissionens konsekvensbedömning när så är möjligt, och i synnerhet när parlamentet beslutar sig för att komplettera kommissionens konsekvensbedömning med sitt eget fortsatta arbete. Parlamentet uppmuntrar därför de tre institutionernas avdelningar att samarbeta i största möjliga utsträckning, bland annat genom gemensamma utbildningstillfällen om konsekvensbedömningsmetoder, för att dessutom hitta en framtida, gemensam interinstitutionell metod.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av det som sägs i punkt 18 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, nämligen att ”kommissionens inledande konsekvensbedömning och eventuellt kompletterande konsekvensbedömningsarbete som institutionerna genomför under lagstiftningsprocessen” ska offentliggöras innan lagstiftningsprocessen är till ända, av omsorg om öppenhet gentemot allmänheten och berörda parter.

34.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att berörda parter, inbegripet fackföreningar och det civila samhället, bör kunna lämna konkreta bidrag till konsekvensbedömningsprocessen så tidigt som möjligt under samrådsfasen och uppmuntrar kommissionen att för detta ändamål mer systematiskt använda sig av färdplaner och inledande konsekvensbedömningar och offentliggöra dem i god tid i början av konsekvensbedömningsprocessen.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att innan ett förslag antas genomföra breda samråd och i synnerhet uppmuntra direkt deltagande av små och medelstora företag, det civila samhället och andra slutanvändare i samråden. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionens reviderade riktlinjer för bättre lagstiftning går i den riktningen.

36.  Europaparlamentet framhåller de nya bestämmelserna för offentliga samråd och samråd med berörda parter, vilka bör fungera som ett viktigt verktyg både i den förberedande fasen och under hela lagstiftningsprocessen.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att iaktta de obligatoriska tidsfrister som fastställs för genomföranderapporter och översyner av befintliga direktiv och förordningar.

38.  Europaparlamentet understryker vikten av efterhandsutvärdering av befintlig lagstiftning i enlighet med principen om att ”utvärdera först”, och rekommenderar att denna, när helst det är möjligt, tar formen av efterhandsbedömningar som tillämpar samma metod som i den konsekvensbedömning som utförts på förhand gällande samma lagstiftningsakt, för att möjliggöra en bättre utvärdering av den sistnämndas resultat.

39.  Europaparlamentet välkomnar punkt 22 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning där de tre institutionerna, till stöd för utvärderingen av befintlig lagstiftning, enas om att, när så är lämpligt, i lagstiftningen fastställa krav på övervakning, utvärdering och rapportering och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Parlamentet noterar utmaningarna med anknytning till insamling av data i medlemsstaterna om lagstiftningens resultat och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar i detta avseende.

40.  Europaparlamentet välkomnar punkt 23 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, där de tre institutionerna enas om att systematiskt överväga användningen av översynsklausuler i lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera översynsklausuler i sina förslag när så är lämpligt och att, om det inte är det, uppge varför den avviker från denna allmänna regel.

Rättsliga instrument

41.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens löften i fråga om omfattningen på de motiveringar som åtföljer vart och ett av dess förslag. Parlamentet uppskattar särskilt det faktum att kommissionen också kommer att förklara hur de föreslagna åtgärderna motiveras mot bakgrund av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av en förstärkt och omfattande bedömning och motivering gällande överensstämmelse med dessa principer och det europeiska mervärdet av den åtgärd som föreslås.

42.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med samstämmighet mellan motiveringen och den konsekvensbedömning som rör samma förslag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa sådan samstämmighet och att förklara det val som gjorts när detta avviker från konsekvensbedömningens slutsatser.

43.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att kommissionen, i punkt 25 i det nya interinstitutionella ramavtalet om bättre lagstiftning, bara lovar att ”vederbörligen beakta förordningars och direktivs skilda karaktär och verkningar”. Parlamentet upprepar sin begäran om att man, genom att följa samma strategi som den som beskrivs i Montirapporten, bör använda sig mer av förordningar i förslag till lagstiftning(30), i enlighet med de rättsliga krav som fastställs i fördragen gällande användningen av dessa för att säkerställa samstämmighet, förenkling och rättslig säkerhet i unionen.

44.  Europaparlamentet välkomnar de tre institutionernas åtagande om att utbyta synpunkter om ändringar av den rättsliga grunden i enlighet med punkt 25 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet betonar den roll som spelas av och den sakkunskap som finns i dess utskott för rättsliga frågor när det gäller att granska rättsliga grunder(31). Parlamentet påminner om parlamentets ståndpunkt om att den kommer att motarbeta alla försök till att undergräva parlamentets rättsliga befogenheter genom oberättigade ändringar av den rättsliga grunden. Parlamentet uppmanar rådet att fullt ut infria sitt löfte att fortsätta dialogen med parlamentet i händelse av oenighet rörande den föreslagna rättsliga grunden, särskilt i politiskt känsliga frågor.

45.  Europaparlamentet framhåller att valet av rättslig grund för ett förslag från kommissionen bör göras på objektiva grunder som kan bli föremål för rättslig prövning. Parlamentet betonar dock sin rätt, i egenskap av medlagstiftare, att föreslå ändringar av den rättsliga grunden på grundval av sin tolkning av fördragen.

Delegerade akter och genomförandeakter

46.  Europaparlamentet understryker vikten av principen i punkt 26 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och upprepar att det är lagstiftarens sak att bestämma huruvida och i vilken utsträckning delegerade akter ska användas och huruvida och i vilken utsträckning genomförandeakter ska användas, inom de begränsningar som följer av fördragen, och mot bakgrund av domstolens rättspraxis(32).

47.  Europaparlamentet konstaterar att delegeringen av befogenheter till kommissionen inte enbart är av teknisk natur utan också kan involvera politiskt känsliga frågor av stor betydelse för EU:s medborgare, konsumenter och företag.

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att följa den tidsfrist som avses i punkt 27 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning när det gäller att föreslå en anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Parlamentet anser vidare att alla fall som tidigare behandlades enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll, som en regel, nu bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget och således omvandlas till delegerade akter(33).

49.  Europaparlamentet varnar för att införandet av skyldigheten för kommissionen att systematiskt anlita medlemsstaternas experter i samband med utarbetandet av delegerade akter inte bör innebära att det berörda förfarandet blir mycket likt, om inte identiskt, med det som fastställs för utarbetandet av genomförandeakter, i synnerhet när det gäller förfarandemässiga befogenheter som beviljas dessa experter. Parlamentet anser att detta också kan komma att sudda ut skillnaderna mellan dessa två typer av akter, vilket skulle kunna innebära ett faktiskt återupplivande av den kommittémekanism som användes före Lissabonfördraget.

50.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att rådet, trots de eftergifter som parlamentet gjort, fortfarande är mycket motsträvigt till att godta delegerade akter när kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget uppfylls. Parlamentet påminner om att enligt vad som fastställs i skäl 7 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör detta avtal underlätta förhandlingarna inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och förbättra tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Parlamentet påpekar att i flera lagstiftningsärenden insisterade rådet i alla fall på att antingen tilldela genomförandebefogenheter enligt artikel 291 i EUF-fördraget eller att inkludera samtliga inslag som generellt sett kan omfattas av delegeringen av befogenheter eller tilldelningen av genomförandebefogenheter i den grundläggande akten. Parlamentet uttrycker besvikelse över att kommissionen i de fallen inte försvarade sina egna ursprungliga förslag.

51.  Europaparlamentet är mycket oroat över att rådet nästan systematiskt försöker att ersätta delegerade akter med genomförandeakter. Parlamentet anser att det är särskilt oacceptabelt att rådet försöker utnyttja anpassningen av rättsakter till Lissabonfördraget till att ersätta det föreskrivande förfarandet med kontroll med genomförandeakter i stället för med delegerade akter.

52.  Europaparlamentet välkomnar inledningen av de interinstitutionella förhandlingar som avses i punkt 28 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet bekräftar sin ståndpunkt gällande de icke-bindande kriterierna för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget enligt vad som fastställs i resolutionen av den 25 februari 2014(34). Parlamentet anser att de bör utgöra grunden för dessa förhandlingar.

53.  Europaparlamentet påminner om att politiskt viktiga delar, såsom unionens förteckningar eller register över produkter eller ämnen, bör kvarstå som en integrerad del av den grundläggande akten – om lämpligt i form av bilagor – och bör därför endast kunna ändras genom delegerade akter. Parlamentet betonar att självständiga förteckningar bör undvikas för att säkra rättslig klarhet.

54.  Europaparlamentet anser att kriterierna för tillämpning av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget måste ta hänsyn till domstolens rättspraxis, såsom den som fastställts i biocidmålet, målet om den delegerade akten om Fonden för ett sammanlänkat Europa och målet om mekanismen för viseringsömsesidighet(35).

55.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att ta expertgrupper i anspråk när det behövs mer omfattande sakkunskap i ett tidigt skede av utarbetandet av utkast till genomförandeakter samt att alltefter behov genomföra riktade och offentliga samråd. När helst sådana samrådsförfaranden inleds bör parlamentet vederbörligen informeras om detta.

56.  Europaparlamentet noterar med uppskattning det faktum att kommissionen i punkt 28 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning gått med på att se till att parlamentet och rådet har lika tillgång till all information om delegerade akter och genomförandeakter, så att de kommer att ta emot alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter. Parlamentet välkomnar det faktum att experter från parlamentet och rådet systematiskt kommer att ges tillträde till de möten om utarbetandet av delegerade akter i kommissionens expertgrupper till vilka medlemsstaternas experter är inbjudna. Parlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till detta åtagande på ett genuint och konsekvent sätt. Parlamentet noterar att detta tillträde redan har förbättrats.

57.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra det informella samarbetet under den förberedande fasen av delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet anser att det är viktigt att vid utarbetandet av delegerade akter och genomförandeakter inte tappa fokus på medlagstiftarnas avsikter med lagstiftningen, så som den uttrycks i själva lagstiftningsakten och dess syfte. Parlamentet betonar vikten av registret med delegerade akter, som nu är i drift.

58.  Europaparlamentet beklagar att åtgärder på nivå 2 som föreslagits av de tre tillsynsmyndigheterna (Esma, EBA och Eiopa) i många fall antas av kommissionen utan ändringar, vilket minskar granskningstiden för parlamentet när viktiga eller ett stort antal ändringar införs.

59.  Europaparlamentet berömmer de snabba framsteg som gjorts på interinstitutionell nivå gällande inrättandet av ett gemensamt funktionellt register över delegerade akter och välkomnar den officiella invigningen av detta den 12 december 2017.

60.  Europaparlamentet ser fram emot att kunna använda sig av ett välstrukturerat och användarvänligt funktionellt register över delegerade akter, vilket offentliggjordes den 12 december 2017 och hade begärts av parlamentet.

61.  Europaparlamentet konstaterar att förbättrade lagstiftningsförfaranden på EU-nivå, med ett fördjupat interinstitutionellt samarbete i rätt tid, kan leda till en konsekventare och mer harmoniserad tillämpning av unionsrätten.

Öppenhet i och samordning av lagstiftningsprocessen

62.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att enligt punkt 32 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ska parlamentet och rådet i egenskap av medlagstiftare utöva sina befogenheter på lika villkor, och kommissionen ska spela en medlande roll genom att behandla de båda grenarna av den lagstiftande myndigheten lika. Parlamentet påminner om att denna princip slås fast redan i Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, när så är möjligt, att lämna alla relevanta handlingar som avser lagstiftningsförslag, även icke-officiella dokument, till båda lagstiftarna samtidigt.

63.  Europaparlamentet beklagar att punkterna 33 och 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning fortfarande inte har lett till någon förbättring av informationsflödet från rådet, framför allt då det verkar finnas en allmän brist på information om de frågor som medlemsstaterna tagit upp i rådet och saknas en systematisk strategi för att underlätta det ömsesidiga utbytet av synpunkter och information. Parlamentet noterar med oro att informationsflödet vanligtvis varierar stort mellan ordförandeskapen och varierar mellan avdelningarna vid rådets generalsekretariat. Parlamentet understryker medlagstiftarnas asymmetriska tillgång till information, eftersom rådet kan delta i parlamentsutskottens sammanträden men parlamentets representanter inte bjuds in till att delta i rådets arbetsgruppers sammanträden. Parlamentet anser därför att en enhetligt öppen strategi är önskvärd, och föreslår att rådets samtliga sammanträden som regel bör vara offentliga, precis som parlamentets redan är.

64.  Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av punkterna 33 och 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet ber framför allt rådet att dagordningarna, arbetsdokumenten och ordförandeförslagen från arbetsgrupperna och de ständiga representanternas kommitté (Coreper) ska överföras till parlamentet regelbundet och strukturerat för att kunna uppnå en lika nivå av information mellan medlagstiftarna. Parlamentet anser att punkterna 33 och 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör tolkas så att parlamentet, utöver informella utbyten av synpunkter, kan uppmanas att skicka en representant till sammanträdena i rådets arbetsgrupper och Coreper.

65.  Europaparlamentet betonar att enligt punkterna 35 respektive 36 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kan lagstiftningsprocessen endast samordnas och skyndas på samtidigt som man säkerställer att varje institutions befogenheter skyddas fullt ut. Parlamentet anser därför att samordning eller påskyndande aldrig får innebära att övriga institutioner ålägger parlamentet en tidtabell.

66.  Europaparlamentet efterlyser ökade insatser när det gäller att inrätta den specialiserade gemensamma databasen med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider som avses i punkt 39 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påminner om att denna databas bör inkludera information om alla steg i lagstiftningsförfarandet för att underlätta spårbarheten. Parlamentet föreslår att detta också bör inkludera information om konsekvensbedömningsförfarandet.

67.  Europaparlamentet påminner de tre institutionerna om att ytterligare framsteg behövs i inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

68.  Europaparlamentet föreslår att rådet och parlamentet sammanträder minst en gång under samrådsförfarandet, så att parlamentet kan lägga fram och förklara skälen till de godkända ändringarna och rådet kan ange sin ståndpunkt till var och en av dem. Parlamentet föreslår under alla omständigheter att rådet lämnar ett skriftligt svar.

69.  Europaparlamentet föreslår att parlamentet utför en kvantitativ undersökning av samrådsförfarandets ändamålsenlighet.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera den tidsram som fastställs i ESA-förordningarna för beslut om att godkänna, ändra eller inte godkänna förslag till tekniska standarder, och att åtminstone officiellt informera medlagstiftarna god tid i förväg om kommissionen i undantagsfall är oförmögen att följa denna tidsram, med skälen för detta. Parlamentet understryker att kommissionen under den senaste tiden ofta underlåtit att göra detta. Parlamentet påminner kommissionen om att de förfaranden genom vilka parlamentet förklarar att det inte har några invändningar mot en akt aldrig var avsedda att kompensera för fördröjningar som orsakas av kommissionen, och att dessa förfaranden i hög grad påverkar den tid som parlamentet förfogar över för att utöva sina kontrollbefogenheter.

71.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de interinstitutionella förhandlingar som avses i punkt 40 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning inleddes i november 2016. Parlamentet beklagar att efter mer än ett år av diskussioner, tre förhandlingsomgångar på politisk nivå och ett antal sammanträden på teknisk nivå har fortfarande ingen överenskommelse nåtts, trots tydlig och fast rättspraxis. Parlamentet noterar de framsteg som gjorts hittills och understryker starkt att dessa förhandlingar bör avslutas under det bulgariska ordförandeskapet.

72.  Europaparlamentet välkomnar de skriftliga meddelanden som kommissionen tillhandahåller inför internationella konferenser och de dagliga muntliga genomgångar som lämnas av rådets ordförandeskap och kommissionen vid dessa konferenser.

73.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte får delta som observatör i EU:s samordningsmöten vid internationella konferenser.

74.  Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att praktiska arrangemang med anknytning till internationella avtal måste överensstämma med fördragen, i synnerhet artikel 218.10 i EUF-fördraget, och ta hänsyn till domstolens avgöranden, såsom de i Tanzaniamålet och Mauritiusmålet(36).

75.  Europaparlamentet uppmanar de andra institutionerna att följa fördragen och förordningarna och att iaktta relevant rättspraxis för att se till att parlamentet

   a) får omedelbar, fullständig och korrekt information under de internationella avtalens hela livscykel på ett proaktivt, strukturerat och smidigt sätt – utan att EU:s förhandlingsposition undergrävs – och får tillräckligt med tid på sig att framföra sina synpunkter i alla skeden och få dem beaktade i så stor utsträckning som möjligt,
   b) får korrekt information och involveras i genomförandet av avtalen, särskilt med avseende på de beslut som fattas av organ som inrättas genom avtal, och tillåts att till fullo utöva sina rättigheter som medlagstiftare i fall som påverkar EU:s lagstiftning,
   c) informeras på förhand om kommissionens ståndpunkt i internationella forum som WTO, Unctad, OECD, UNDP, FAO och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

76.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att alla parter respekterar den långvariga praxis som innebär att parlamentets godkännande inväntas före en provisorisk tillämpning av bestämmelserna om handel och investeringar i politiskt viktiga avtal, så som också kommissionsledamot Cecilia Malmström lovade i sin utfrågning den 29 september 2014. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att fortsätta att utvidga denna praxis till alla internationella avtal.

77.  Europaparlamentet är redo att återigen väcka talan vid Europeiska unionens domstol för att se till att parlamentets rättigheter respekteras, om inga avgörande framsteg görs inom en snar framtid i förhandlingarna om punkt 40 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

78.  Europaparlamentet konstaterar att varje institution bör vara medveten om att dess ansvar som lagstiftare inte upphör när internationella avtal väl har ingåtts. Det behövs en noggrann övervakning av genomförandet och fortlöpande insatser för att se till att avtalen uppfyller sina syften. Parlamentet uppmanar institutionerna att tillämpa bästa praxis och en samarbetsinriktad strategi även under genomförandet och utvärderingen av internationella avtal.

79.  Europaparlamentet konstaterar att konsekvensbedömningar, däribland en analys av situationen för de mänskliga rättigheterna, kan vara ett viktigt verktyg i förhandlingar om handels- och investeringsavtal vilket hjälper parterna att fullgöra sina förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter, och påminner om den bindande karaktären av avtal som den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att till fullo respektera fördelningen av befogenheter mellan EU och dess medlemsstater i enlighet med domstolens yttrande nr 2/15 av den 16 maj 2017 för antagandet av förhandlingsdirektiv, förhandlingarna samt den rättsliga grunden för förslag att underteckna och ingå, i synnerhet för rådets undertecknande och ingående av internationella handelsavtal.

81.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare att ägna särskild uppmärksamhet åt samstämmigheten mellan internationella standarder/krav och antagen bindande EU-lagstiftning.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna ut handlingar som beskriver dess ståndpunkt i internationella organisationer som fastställer standarder på finansiella, monetära och tillsynsmässiga områden, särskilt Baselkommittén för banktillsyn. Parlamentet begär att få fullständig information under alla skeden av utarbetandet av internationella standarder som kan ha inverkan på EU:s lagstiftning.

83.  Europaparlamentet efterlyser inrättande och formalisering av en ”finansiell dialog” om antagandet av och samstämmigheten mellan europeiska ståndpunkter inför större internationella förhandlingar, i enlighet med sin resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ(37). Parlamentet betonar att på grundval av detaljerade riktlinjer, som kan komma att kompletteras av proaktiva ”vägledande” resolutioner, ska dessa ståndpunkter diskuteras och tillkännages på förhand och uppföljning ska säkerställas genom att kommissionen regelbundet rapporterar om tillämpningen av dessa riktlinjer.

84.  Europaparlamentet erinrar om sitt uttalande av den 15 mars 2018 om placeringen av Europeiska läkemedelsmyndigheten(38), i vilket parlamentet beklagade att dess roll och rättigheter som medlagstiftare på lika villkor med rådet inte hade respekterats.

85.  Europaparlamentet erkänner det mandat som den 6 december 2017 godkändes av Coreper om enighet med rådets ståndpunkt om kommissionens förslag om ett obligatoriskt öppenhetsregister. Parlamentet uppmanar alla parter att slutföra förhandlingarna i god samarbetsanda för att förbättra insynen i lagstiftningsprocessen.

86.  Europaparlamentet uppmärksammar vederbörligen domen i målet De Capitani(39) som bekräftar att principen om offentlighet och transparens är en oskiljaktig del av unionens lagstiftningsprocess och att en allmän presumtion om att tillgång till lagstiftningshandlingar, däribland triloghandlingar, kan nekas inte föreligger.

Genomförande och tillämpning av unionslagstiftningen

87.  Europaparlamentet understryker vikten av principen i punkt 43 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, om att när medlemsstaterna i anslutning till införlivandet av direktiv i nationell rätt beslutar att lägga till element som inte har någon koppling till den unionslagstiftningen, bör sådana tillägg göras identifierbara, antingen genom den eller de akter genom vilka införlivandet sker eller genom relaterade handlingar. Parlamentet noterar att denna information ofta fortfarande saknas och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att handla gemensamt och konsekvent för att ta itu med bristen på öppenhet och andra problem med anknytning till nationell överreglering(40).

88.  Europaparlamentet anser att vid genomförandet och införlivandet av EU:s rättsakter måste en tydlig åtskillnad göras mellan fall av överreglering då medlemsstater inför ytterligare administrativa krav utan koppling till EU:s lagstiftning, och införandet av högre standarder som är striktare än de EU-täckande miniminormerna för miljö- och konsumentskydd, hälso- och sjukvård och livsmedelssäkerhet.

89.  Europaparlamentet anser att för att minska problemen med anknytning till nationell överreglering bör de tre institutionerna åta sig att anta EU-lagstiftning som är tydlig, lätt att införliva och som har ett specifikt europeiskt mervärde. Parlamentet påminner om att medan onödiga ytterligare administrativa bördor bör undvikas bör detta inte hindra medlemsstaterna från att upprätthålla eller vidta mer ambitiösa åtgärder och införa högre sociala, miljömässiga och konsumentskyddsrelaterade standarder i fall där bara miniminormer definieras i unionsrätten.

90.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning undvika att införa ytterligare administrativa krav när de införlivar EU-lagstiftning, och att i enlighet med punkt 43 i det interinstitutionella avtalet göra dessa tillägg identifierbara i införlivandeakten eller tillhörande dokument.

91.  Europaparlamentet påminner om att i punkt 44 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmanas medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att samla in information och data som behövs för att övervaka och utvärdera genomförandet av unionsrätten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att respektera sina åtaganden, inklusive genom att tillhandahålla jämförelsetabeller som innehåller tydlig och precis information om de nationella åtgärder som införlivar direktiv i deras inhemska rättsordning, vilket man enades om i den gemensamma politiska överenskommelsen av den 28 september 2011 från alla medlemsstater och kommissionen om förklarande dokument och i Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma politiska överenskommelse av den 27 oktober 2011 om förklarande dokument.

92.  Europaparlamentet anser att det åtagande som kommissionen gör i punkt 45 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör tolkas på så sätt att, med vederbörlig hänsyn tagen till sekretessregler, parlamentets åtkomst till information gällande de inledande faserna av överträdelseförfaranden och överträdelseförfaranden kommer att förbättras påtagligt. Parlamentet upprepar därför sina sedan länge framförda begäranden till kommissionen när det gäller uppgifter som parlamentet har rätt att få tillgång till(41).

93.  Europaparlamentet upprepar sin uppskattning för problemlösningsmekanism EU Pilot, som ett mer informellt, men icke desto mindre effektivt, sätt att säkerställa medlemsstaternas efterlevnad av unionsrätten(42). Parlamentet invänder mot kommissionens tillkännagivande om att den, som regel, kommer att inleda överträdelseförfaranden utan att längre använda sig av mekanismen(43).

94.  Europaparlamentet påminner om att kommissionsledamöterna är skyldiga att respektera Europaparlamentarikernas lagstiftningsbefogenheter. Parlamentet anser att de bör tillhandahålla parlamentet alla oberoende studier som ligger till grund för deras beslut, och samtidigt offentliggöra även de studier som motsäger deras slutsatser.

95.  Europaparlamentet beklagar att alla översättningar av lagstiftningsförslag inte blir tillgängliga samtidigt, något som försenar lagstiftningsprocessen.

96.  Europaparlamentet betonar att ändamålsenlig EU-lagstiftning vid tillämpningen måste syfta till att säkerställa att de fastställda förfarandena motsvarar de grundläggande ändamålen med rättsakterna i sig och framför allt det övergripande målet att skydda miljön när det gäller att säkerställa ett fullgott miljöskydd.

97.  Europaparlamentet erkänner vikten av det arbete som utskottet för framställningar utför när det gäller att bedöma kvaliteten i EU:s lagstiftningsarbete med avseende på det faktiska genomförandet av lagstiftningen, samt som en bas för att förbättra lagstiftningstexterna och lagstiftningsförfarandena. Parlamentet noterar i detta avseende vikten av ett verkligt interinstitutionellt samarbete med kommissionen när det gäller att säkerställa att framställningarna blir adekvat behandlade.

Förenkling

98.  Europaparlamentet välkomnar det åtagande som görs i punkt 46 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning om att oftare använda omarbetning som lagstiftningsteknisk metod. Parlamentet upprepar att denna teknik bör utgöra den ordinarie lagstiftningstekniken som ett ovärderligt verktyg för att uppnå förenkling(44). Parlamentet anser dock att i händelse av en fullständig översyn av politiken bör kommissionen, i stället för att använda tekniken för omarbetning, lägga fram ett förslag till en helt ny rättsakt som upphäver befintlig lagstiftning, så att medlagstiftarna kan inleda breda och ändamålsenliga politiska diskussioner och fullt ut tillvarata sina fördragsenliga befogenheter.

99.  Vid bedömningen av onödiga regelbördor och administrativa bördor, i enlighet med överenskommelsen mellan de tre institutionerna i punkterna 47 och 48 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, och vid bedömningen av eventuella mål för minskning av bördan för att sänka kostnaderna för förvaltningar och företag, inklusive små och medelstora företag, påminner Europaparlamentet om att bättre lagstiftning i förekommande fall även kan innebära mer EU-lagstiftning, inbegripet harmonisering av olikheter i nationella lagstiftningar, med beaktande av fördelarna med lagstiftningsåtgärder och följderna av underlåtenhet att agera på EU-nivå när det gäller sociala normer och miljö- och konsumentskyddsnormer, och med tanke på att det står medlemsstaterna fritt att tillämpa strängare normer om endast miniminormer fastställs i unionsrätten. Parlamentet påminner vidare om den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i EUF-fördraget, där unionen åläggs att noga överväga EU-lagstiftningens konsekvenser för sociala normer och sysselsättning, och genomföra vederbörliga samråd med berörda parter på det sociala området, särskilt fackföreningar, konsumenter och företrädare för utsatta grupper, med respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet och de avtal som de får ingå i enlighet med artikel 155 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar därför att minskningen av den administrativa bördan inte nödvändigtvis innebär avreglering och att den i varje fall inte får äventyra de grundläggande rättigheterna eller miljönormer, sociala normer, arbetsvillkor, hälsa och säkerhet, konsumentskydd, jämställdhet eller djurskydd, inbegripet de därmed förknippade informationskraven. Följaktligen får den inte ske på bekostnad av arbetstagarnas rättigheter – oavsett företagets storlek – eller leda till en ökning av osäkra anställningskontrakt.

100.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens första årliga undersökning av bördor mot bakgrund av förenklingen av EU-lagstiftningen, för vilken den utförde en Flash Eurobarometerundersökning om hur företag ser på lagstiftningen i vilken man intervjuade fler än 10 000 företag i de 28 medlemsstaterna, främst små och medelstora företag, i proportion till fördelningen av företag i EU. Parlamentet uppmärksammar undersökningens resultat, som bekräftar att inriktningen på att skära ner onödiga kostnader förblir lämplig och tycks visa på att det finns ett komplext samspel mellan olika faktorer som påverkar företagens uppfattning, som också kan orsakas av variationer i de nationella administrativa och rättsliga metoder för genomförande av lagstiftning. Parlamentet påpekar att nationell överreglering och till och med felaktig mediebevakning också kan påverka sådana uppfattningar. Parlamentet anser att en årlig undersökning av bördorna är ett viktigt verktyg för att identifiera problem med genomförandet och tillämpningen av EU-lagstiftningen, men att den inte får föranleda antagandet att reglering alltid medför alltför omfattande administrativa bördor. Parlamentet håller med kommissionen om att det enda sättet att ta reda på vad som faktiskt kan förenklas, effektiviseras eller strykas är att inhämta synpunkter från alla berörda parter, inbegripet sådana som har mindre kraftfulla företrädare, på specifika rättsakter eller flera rättsakter som tillämpas på en viss sektor. Parlamentet uppmanar kommissionen att finslipa den årliga undersökningen av bördor på grundval av de lärdomar som dragits från den första omgången, att tillämpa transparenta och verifierbara datainsamlingsmetoder, att ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens behov och att inkludera både faktiska och uppfattade bördor.

101.  Europaparlamentet noterar vidare resultatet av kommissionens bedömning av genomförbarheten, utan att det påverkar syftet med lagstiftningen, i fråga om att fastställa mål för att minska bördorna inom specifika sektorer. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fastställa mål för minskning av regelbördan för varje initiativ på ett flexibelt men evidensbaserat och tillförlitligt sätt, och efter fullständigt samråd med intressenter, såsom den redan gör inom ramen för Refit.

102.  Europaparlamentet betonar att en EU-standard i allmänhet ersätter 28 nationella standarder, vilket stärker unionens inre marknad och minskar byråkratin.

103.  Europaparlamentet betonar vikten av att undvika onödig byråkrati och beakta sambandet mellan företagens storlek och de resurser som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

Genomförande och uppföljning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

104.  Europaparlamentet noterar att talmanskonferensen kommer att få en regelbunden rapport från talmannen, med en redogörelse för läget vad gäller genomförandet, både internt och interinstitutionellt. Parlamentet anser att denna rapport bör ta vederbörlig hänsyn till utskottsordförandekonferensens bedömning utifrån de olika utskottens erfarenheter, i synnerhet utskottet för rättsliga frågor, som det utskott som ansvarar för bättre lagstiftning och förenkling av unionsrätten(45).

105.  Europaparlamentet välkomnar det första interinstitutionella politiska högnivåmötet för utvärdering av genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, som hölls den 12 december 2017. Parlamentet uppmuntrar utskottsordförandekonferensen att lämna alla rekommendationer som denna anser lämplig för genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning till talmanskonferensen.

o
o   o

106.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(4) EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.
(5) EGT C 73, 17.3.1999, s. 1.
(6) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(7) EUT C 145, 30.6.2007, s. 5.
(8) EUT C 369, 17.12.2011, s. 15.
(9) EUT C 484, 24.12.2016, s. 7.
(10) EUT C 446, 29.12.2017, s. 1.
(11) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-427/12, ECLI EU:C:2014:170. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-88/14, ECLI:EU:C:2015:499. Domstolens dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen, C-286/14, ECLI:EU:C:2016:183. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, C-263/14, ECLI:EU:C:2016:435. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2014, parlamentet mot rådet, C-658/14, ECLI:EU:C:2014:2025.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0484.
(13) EUT C 58, 15.2.2018, s. 39.
(14) EUT C 101, 16.3.2018, s. 116.
(15) EUT C 50, 9.2.2018, s. 91.
(16) EUT C 289, 9.8.2016, s. 53.
(17) EUT C 285, 29.8.2017, s. 11.
(18) EUT C 93, 24.3.2017, s. 14.
(19) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 117.
(20) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 87.
(21) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 31.
(22) EUT C 50, 9.2.2018, s. 91
(23) Se bilaga II till Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen.
(24)1 Artikel 6.2 i beslutet från Europeiska kommissionens ordförande av den 19 maj 2015 om inrättande av en oberoende nämnd för lagstiftningskontroll (C(2015)3263).
(25) Se COM(2016)0798 och COM(2016)0799.
(26) Se punkt 47 i parlamentets resolution av den 9 september 2010 om bättre lagstiftning – kommissionens femtonde årsrapport i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (EUT C 308E, 20.10.2011, s. 66).
(27) Se punkt 16 i parlamentets resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll.
(28) Se punkt 4 i Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen.
(29) Se punkt 12 i parlamentets ovannämnda resolution av den 27 november 2014 och punkt 5 i parlamentets beslut av den 9 mars 2016, som citeras ovan.
(30) Se punkt 5 i parlamentets resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning, som citeras ovan.
(31) Se Europaparlamentets arbetsordning, bilaga V, punkt XVI.1.
(32) Se punkt 6 i parlamentets resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, som citeras ovan.
(33) Se skäl D i parlamentets resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, som citeras ovan.
(34) Ibid, punkt 1.
(35) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, som anges ovan. Domstolens dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen, som anges ovan. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, som anges ovan.
(36) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, som anges ovan. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2016, parlamentet mot rådet, som anges ovan.
(37) EUT C 58, 15.2.2018, s. 76.
(38) Se Antagna texter, P8_TA(2018)0086.
(39) Tribunalens dom (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) av den 22 mars 2018, Emilio De Capitani mot Europaparlamentet, Mål T-540/15, ECLI:EU:T:2018:167.
(40) Se punkt 7 i parlamentets resolution av den 21 november 2012 om den tjugoåttonde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (EUT C 419, 16.12.2015, s. 73).
(41) Se punkterna 21 och 22 i parlamentets resolution av den 4 februari 2014 om den tjugonionde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2011).
(42) Se punkt 16 i parlamentets resolution av den 6 oktober 2016 om kontroll av unionsrättens tillämpning: Årsrapport 2014 (Antagna texter, P8_TA(2016)0385).
(43) Se punkt 2 i kommissionens ovannämnda meddelande EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning, se s. 12 i (EUT C 18, 19.1.2017).
(44) Se punkt 41 i parlamentets ovannämnda resolution av den 14 september 2011, som citeras ovan.
(45) Se Europaparlamentets arbetsordning, bilaga V, punkt XVI.3.


Den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel
PDF 125kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel (2018/2714(RSP))
P8_TA(2018)0226B8-0239/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 maj 2018 En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – Flerårig budgetram 2021-2027 (COM(2018)0321),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och systemet för Europeiska unionens egna medel,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 maj 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna (COM(2018)0324),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(1) och om reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel(2),

–  med beaktande av uttalandena från kommissionen och rådet av den 29 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag av den 2 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och systemet för Europeiska unionens egna medel, som utgör grunden för de kommande förhandlingarna. Parlamentet påminner om att parlamentets ståndpunkt fastställs klart och tydligt i två resolutioner som antogs med mycket stor majoritet den 14 mars 2018 och som utgör dess mandat för förhandlingarna.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa att nästa budgetram ger en tydlig och positiv vision av unionens framtid och att den beaktar EU-medborgarnas behov, problem och förväntningar. Parlamentet betonar att beslutet om den fleråriga budgetramen måste ge unionen de ekonomiska resurser som är nödvändiga för att hantera de stora utmaningarna och leva upp till de politiska prioriteringarna och uppfylla målen under den kommande sjuårsperioden. Parlamentet förväntar sig därför att rådet kommer att respektera sina politiska åtaganden och anta en modig strategi. Parlamentet är bekymrat över att kommissionens förslag försvagar EU:s centrala solidaritetspolitik, och har för avsikt att förhandla med rådet i syfte att bygga upp en mer ambitiös flerårig budgetram till förmån för medborgarna.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin förvåning och oro över att de jämförande uppgifter som kommissionen officiellt offentliggjorde den 18 maj 2018, på parlamentets bestämda begäran, avslöjar vissa diskrepanser i det sätt på vilket dessa belopp presenterades och offentliggjordes i förslagen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet noterar särskilt att ökningen av anslagen till flera EU-program är betydligt lägre medan nedskärningarna för andra program är betydligt högre än vad som ursprungligen presenterades av kommissionen. Parlamentet understryker att parlamentet och rådet från början måste komma överens om en tydlig metod när det gäller beloppen. Parlamentet framhåller att det i denna resolution kommer att använda sina egna beräkningar baserade på fasta priser och med beaktande av Förenade kungarikets utträde.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över den föreslagna globala nivån för nästa fleråriga budgetram som fastställts till 1,1 biljoner EUR, vilket motsvarar 1,08 % av BNI för EU-27 efter avdrag för Europeiska utvecklingsfonden (för närvarande 0,03 % av EU:s BNI utanför EU:s budget). Parlamentet understryker att denna globala nivå uttryckt i procent av BNI är lägre i reala termer än nivån för den nuvarande fleråriga budgetramen, trots de ytterligare anslag som krävs för nya politiska prioriteringar och framväxande utmaningar för unionen. Parlamentet påminner om att den nuvarande fleråriga budgetramen är lägre än dess föregångare (den fleråriga budgetramen 2007–2013) och har visat sig vara otillräcklig för att finansiera unionens akuta behov.

5.  Europaparlamentet beklagar att detta förslag leder direkt till en minskning av anslagen både till den gemensamma jordbrukspolitiken och till sammanhållningspolitiken med 15 % respektive 10 %. Parlamentet motsätter sig särskilt alla radikala nedskärningar som kommer att inverka negativt på själva arten och målen för dessa politikområden, t.ex. de föreslagna nedskärningarna i anslagen till Sammanhållningsfonden (med 45 %) eller till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (med mer än 25 %). Parlamentet ifrågasätter i detta sammanhang den föreslagna minskningen med 6 % av Europeiska socialfonden, trots dess utvidgade tillämpningsområde och integreringen av sysselsättningsinitiativet för unga.

6.  Europaparlamentet bekräftar sin bestämda ståndpunkt i fråga om den nödvändiga anslagsnivån för viktiga EU-politikområden i den fleråriga budgetramen 2021–2027, så att uppdragen och målen för dessa politikområden ska kunna uppfyllas. Parlamentet betonar i synnerhet kravet på att upprätthålla finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken för EU-27 på åtminstone samma nivå som i budgeten för 2014–2020 i reala termer, samtidigt som den övergripande utformningen av denna politik respekteras, på att tredubbla den nuvarande budgeten för programmet Erasmus +, på att fördubbla den särskilda finansieringen för små och medelstora företag och för bekämpning av ungdomsarbetslösheten, på att öka den nuvarande budgeten för forskning och innovation med minst 50 % till 120 miljarder EUR, på att fördubbla anslagen till programmet Life +, på att avsevärt öka investeringarna genom Fonden för ett sammanlänkat Europa och på att säkerställa ytterligare finansiering till säkerhet, migration och yttre förbindelser. Parlamentet betonar följaktligen sin ståndpunkt om att den fleråriga budgetramen för 2021–2027 bör fastställas till 1,3 % av BNI för EU-27.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av de övergripande principer som bör ligga till grund för den fleråriga budgetramen och alla därtill relaterade politikområden. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang sin ståndpunkt att EU bör infria sitt löfte om att vara en föregångare i genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling, och beklagar avsaknaden av ett tydligt och synligt åtagande i denna riktning i de förslag som rör den fleråriga budgetramen. Parlamentet begär därför att målen för hållbar utveckling integreras i all EU-politik och i alla EU-initiativ i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar vidare att undanröjandet av diskriminering är av avgörande betydelse för uppfyllandet av EU:s åtaganden om ett inkluderande Europa, och beklagar bristen på jämställdhet och jämställdhetsintegrering i EU:s politik som lades fram i samband med förslagen till den fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker också sin ståndpunkt att de klimatrelaterade utgifterna i enlighet med Parisavtalet bör ökas avsevärt jämfört med den nuvarande fleråriga budgetramen, och så snart som möjligt men senast 2027 uppgå till 30 %.

8.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om reformen av EU:s system för egna medel, som är en mycket positiv inkomstkälla för den fleråriga budgetramen 2021–2027. Parlamentet välkomnar därför förslaget att införa tre nya källor till egna medel för EU och att förenkla det nuvarande mervärdesskattebaserade systemet för egna medel. Parlamentet understryker att dessa förslag, som är direkt inspirerade av arbetet i den interinstitutionella högnivågruppen för egna medel, också ingick i den föreslagna korg som parlamentet lade fram i sin resolution av den 14 mars 2018. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att dessa nya resurser motsvarar två strategiska mål för unionen, nämligen en väl fungerande inre marknad och skyddet av miljön och kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet förväntar sig stöd från rådet och kommissionen i syfte att stärka parlamentets roll i förfarandet för antagande av egna medel. Parlamentet betonar på nytt sin ståndpunkt att inkomst- och utgiftssidan i nästa fleråriga budgetram bör behandlas som ett enda paket under de kommande förhandlingarna, och att ingen överenskommelse kan nås med parlamentet om den fleråriga budgetramen utan att motsvarande framsteg gjorts i fråga om de egna medlen.

9.  Europaparlamentet välkomnar dessutom principen om att framtida inkomster som härrör direkt från EU:s politik bör gå till EU:s budget, och stöder till fullo avskaffandet av alla rabatter och korrigeringar. Parlamentet undrar hur snabbt de nya egna medlen kommer att införas för att minska de nationella bidragen. Parlamentet frågar sig dock varför kommissionen inte har kommit med några förslag om inrättandet av en särskild reserv i EU:s budget som ska fyllas upp av alla typer av oförutsedda övriga inkomster, bland annat böter för överträdelser av konkurrensreglerna som åläggs företag, liksom en skatt på stora företag i den digitala sektorn och en skatt på finansiella transaktioner som nya egna medel för EU.

10.  Europaparlamentet erinrar om sin ståndpunkt till förmån för inrättandet av en mekanism som innebär att de medlemsstater som inte respekterar de värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen kan bli föremål för ekonomiska konsekvenser. Parlamentet noterar kommissionens förslag om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, som lades fram inom ramen för det övergripande paketet om den fleråriga budgetramen. Parlamentet har för avsikt att ingående undersöka alla delar av detta förslag och att införa nödvändiga bestämmelser för att säkerställa att de slutliga mottagarna av unionens budget inte på något sätt kan påverkas av överträdelser av regler som de inte är ansvariga för.

11.  Europaparlamentet är övertygat om att det behövs en bindande och obligatorisk halvtidsrevidering av den fleråriga budgetramen, vilket bör föreslås och fastställas i lämplig tid så att nästa parlament och kommission på ett ändamålsenligt sätt kan justera budgetramen 2021–2027. Parlamentet har för avsikt att förbättra utformningen av den föreslagna artikeln i förordningen om den fleråriga budgetramen.

12.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag om flexibilitet utgör en bra grund för förhandlingarna. Parlamentet välkomnar i synnerhet flera förslag som förbättrar de nuvarande bestämmelserna, särskilt återanvändningen av tillbakadragna anslag för unionens reserv, de ökade anslagen till särskilda instrument och upphävandet av alla begränsningar för den samlade marginalen för betalningar, i linje med parlamentets krav på detta område. Parlamentet har för avsikt att förhandla fram ytterligare förbättringar när så är nödvändigt.

13.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att inrätta en europeisk investeringsstabiliseringsmekanism, som ska komplettera de nationella budgetarnas stabiliseringsfunktion vid större asymmetriska chocker. Parlamentet kommer att noga undersöka detta förslag, i synnerhet när det gäller dess mål och omfattning.

14.  Europaparlamentet betonar att kommissionens förslag officiellt inleder en period av intensiva förhandlingar i rådet, men också mellan rådet och parlamentet för att säkerställa parlamentets godkännande av förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar att alla delar av paketet om den fleråriga budgetramen och egna medel, inklusive beloppen i den fleråriga budgetramen, bör omfattas av förhandlingar tills en slutlig överenskommelse har uppnåtts. Parlamentet uttrycker sin beredvillighet att omedelbart inleda en strukturerad dialog med rådet för att skapa bättre förståelse för parlamentets förväntningar och underlätta en överenskommelse i lämplig tid. Parlamentet anser därför att det nyligen fattade beslutet att anordna regelbundna möten mellan rådets successiva ordförandeskap och parlamentets förhandlingsteam är en viktig utgångspunkt i förfarandet inför antagandet av nästa fleråriga budgetram.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till övriga berörda institutioner och organ samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0075.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0076.


Libyen
PDF 151kWORD 53k
Europaparlamentets rekommendation av den 30 maj 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Libyen (2018/2017(INI))
P8_TA(2018)0227A8-0159/2018

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2259 (2015) och efterföljande resolutioner,

–  med beaktande av den libyska politiska överenskommelsen,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 22 augusti 2017 om FN:s stöduppdrag i Libyen,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1973 (2011) och alla dess efterföljande resolutioner avseende Libyen, däribland resolution 2380 (2017),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport till följd av säkerhetsrådets resolution 2312 (2016),

–  med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 14 november 2017 om lidandet för migranter i Libyen som är ett övergrepp på mänsklighetens samvete,

–  med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter från april 2018 ”Abuse Behind Bars: Arbitrary and unlawful detention in Libya”,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 18 september 2014(1), 15 januari 2015(2) och 4 februari 2016(3) om situationen i Libyen,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 december 2017 från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om situationen för migranter i Libyen,

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention,

–  med beaktande av EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 25 januari 2017 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Migration on the Central Mediterranean route – Managing flows, saving lives, (JOIN(2017)0004),

–  med beaktande av Maltaförklaringen av den 3 februari 2017,

–  med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika och dess handlingsplan,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet om situationen för migranter i Libyen, som antogs vid 2017 års toppmöte mellan Afrikanska unionen och Europeiska unionen, och inrättandet av högnivåarbetsgruppen bestående av de tre parterna AU, EU och FN,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juli 2017 om Libyen,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 19 oktober 2017,

–  med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0159/2018), och av följande skäl:

A.  Situationen i Libyen är mycket instabil och landet står inför ett antal komplexa utmaningar med kopplingar till varandra i fråga om politisk stabilitet, ekonomisk utveckling och säkerhet.

B.  Krisen i Libyen har en enorm inverkan på Libyens befolkning och påverkar även hela den omgivande regionen och EU, och därför är det mycket viktigt för Libyens befolkning liksom för grannländerna, länderna söder om Sahara och Medelhavsregionen att den politiska stabiliteten i Libyen garanteras, som en grundläggande förutsättning för att förbättra den ekonomiska och sociala situationen i landet.

C.  Stabiliteten i södra Libyen är en särskilt viktig fråga med tanke på det bräckliga tillståndet i dess grannländer, med ett potentiellt jihadistuppror som hotar försvagade regeringar i Sahel-Sahara-regionen.

D.  EU bör mer aktivt kommunicera sina diplomatiska ansträngningar och sitt stora finansiella bidrag till konsolidering av säkerheten och den socioekonomiska situationen i Libyen.

E.  Konflikten i Libyen kan endast lösas genom en konsekvent, övergripande och inkluderande strategi som omfattar alla internationella aktörer och berörda parter, däribland företrädare för de olika lokalsamhällena, stamhövdingarna och aktivister från civilsamhället, och genom libyskt egenansvar för och deltagande i fredsprocessen.

F.  Den libyska politiska överenskommelsen och FN:s handlingsplan för Libyen utgör för närvarande den enda möjliga ramen för en lösning på krisen.

G.  Genom diplomatiska ansträngningar och konkret stöd bistår EU Libyens politiska omvandling till ett stabilt, funktionellt land, och även det FN-ledda medlingsarbetet stöds av EU i detta hänseende.

H.  Det är av yttersta vikt att alla medlemsstater talar med en röst, så att EU:s medlingsinsatser stärks, och med tonvikt på FN:s och FN:s handlingsplans centrala roll. Enskilda initiativ från medlemsstaterna bör under alla omständigheter välkomnas endast om de vidtas inom ramen för EU och är helt i linje med EU:s utrikespolitik.

I.  EU:s insatser har gett resultat i migrationsfrågan med tanke på att siffrorna sjönk med en tredjedel i slutet av 2017 jämfört med 2016, och siffrorna för de första månaderna 2018 är 50 procent lägre än de för samma period förra året.

J.  Libyen utgör ett viktigt omstigningsställe och en viktig avreseort för migranter som försöker ta sig till Europa, särskilt från Afrika söder om Sahara. Tusentals migranter och flyktingar, som flyr från våldet i Libyen, har dött under sina försök att korsa Medelhavet för att ta sig till Europa.

K.  Migranter är bland de som drabbas hårdast av säkerhetsproblemen i Libyen, genom att de ofta utsätts för godtyckligt våld, gripande och frihetsberövande från icke-statliga aktörers sida samt utpressning, människorov i utpressningssyfte och utnyttjande.

L.  Många migranter, i synnerhet migranter från Afrika söder om Sahara, har utsatts för godtyckliga frihetsberövanden av olika väpnade grupper i landet.

M.  Det av Niger påtvingade återvändandet till Libyen av minst 132 sudaneser som fick stöd från UNHCR är en källa till stor oro.

N.  Problemet med internflyktingar är fortfarande aktuellt. Dessa människor möter ofta allvarliga hot, till exempel när de reser genom konfliktområden och till följd av förekomsten av landminor och odetonerade explosiva stridsmedel samt det våld som olika milisgrupper utövar.

O.  Libyen har blivit ett transitland för människohandel och är fortfarande värdland för hundratusentals migranter och asylsökande av olika nationaliteter, av vilka många lever under tragiska förhållanden och därmed utgör ett mål för människosmugglare. Det har även förekommit anklagelser om slaveri i Libyen.

P.  Vardagslivet för vanliga libyska medborgare karakteriseras av allt svårare levnadsvillkor som kompliceras ytterligare av en kontantkris, strypt vattentillförsel och frekventa strömavbrott, och det allmänt katastrofala tillståndet för landets hälso- och sjukvårdssystem.

Q.  Det politiska klimatet i Libyen karakteriseras av en djupgående misstänksamhet mellan de största politiska och militära aktörerna från olika regioner.

R.  Den internationellt erkända nationella samlingsregeringen är i ökande utsträckning beroende av flera milisgrupper för sin egen säkerhet. Dessa milisgrupper har förvärvat en aldrig tidigare skådad grad av inflytande över de statliga institutionerna i Tripoli, vilket hotar FN:s pågående försök att skapa en mer livskraftig politisk ram i landet.

S.  Länder som Turkiet, Qatar, Egypten och Förenade Arabemiraten har betydande inflytande över olika grupper i de stridande fraktionerna.

T.  De subnationella identiteterna i de olika libyska samhällena, stammarna och etniska grupperna har alltid utgjort kärnan i sociokulturellt hänseende i Libyen och spelar en avgörande roll för den sociala och politiska dynamiken och frågor som rör landets säkerhet. Det libyska samhället har starka traditioner av informell tvistlösning mellan städer, stammar och etniska grupper.

U.  Landet saknar för närvarande en tydlig och allmänt accepterad lagstiftningsram för valsystemet. Ingen författning har antagits, vilket innebär att landet står utan den nödvändiga rättsliga ramen för att hålla nya val. Det rådande klimatet med strafflöshet, utbredd brottslighet och korruption, liksom de väpnade gruppernas roll och spänningarna mellan olika libyska stammar och regioner, bidrar till ett ännu lägre förtroende för de redan svaga offentliga institutionerna och förvaltningarna.

V.  I Libyen har utomrättsliga avrättningar, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden och urskillningslösa angrepp mot bostadsområden och infrastruktur samt hatpropaganda och uppvigling till våld fortsatt att öka.

W.  Den madkhalistiska salafistiska extremistgruppen växer sig allt starkare och mer relevant i såväl östra som västra Libyen. Madkhalisterna motsätter sig politiska val, är angelägna om att bibehålla status quo, avvisar helt alla demokratiska modeller och är tungt beväpnade, och utgör därmed en konkret risk för ytterligare extremism och våld i landet.

X.  Det straffrättsliga systemets kollaps ökar strafflösheten i landet och begränsar offrens möjligheter att söka skydd och upprättelse. I flera regioner har få åtgärder följt, även i fall där polisrapporter har upprättats efter ett brott, för att inleda snabba, grundliga, effektiva, opartiska och oberoende utredningar och ställa förövarna inför rätta. Ingen gärningsman som tillhör en väpnad grupp har förklarats skyldig i Libyen sedan 2011.

Y.  Den onda cirkeln av våld i Libyen har hela tiden drivits på av övergripande strafflöshet för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Om inte detta problem bemästras på lämpligt sätt kommer fortsatt avsaknad av rättsstatlighet att göra visionen om en fredlig samlevnad och bekämpning av våldsbejakande extremism till en meningslöshet för befolkningen.

Z.  Dussintals politiska aktivister, människorättskämpar, personer inom media och andra offentliga personer har bortförts eller hotats. FN har mottagit rapporter om godtyckliga gripanden, tortyr och misshandel som bägge sidor gjort sig skyldiga till.

AA.  Ett ökande antal angrepp mot personal inom rättsväsendet, lokala organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare och mediearbetare samt mot flyktingar och migranter har påskyndat den försämrade situationen för mänskliga rättigheter för alla civilpersoner inom Libyens territorium. Bristen på rättsstatlighet och strafflösheten för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, bland annat tortyr, godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar och urskillningslösa angrepp mot civila och infrastruktur, fortsätter att driva på den onda cirkeln av våld i landet.

AB.  De läckande libyska gränserna uppmuntrar till olaglig gränsöverskridande handel, och de väpnade gruppernas utbredning i gränsområdena har på sistone förvärrat kampen mellan rivaliserande smugglare som vill ha kontroll och tillgång till resurser på andra sidan gränsen. De så kallade utländska stridande som kommer till landet och de olika kriminella nätverken fortsätter att dra fördel av den okontrollerade spridningen av vapen.

AC.  Den politiska osäkerheten och instabiliteten har gjort Libyen till en grogrund för extremistgrupper. Fezzanregionen präglas av strukturell instabilitet och är ett område som sedan länge varit ett transitområde till Europa för flyktingar och migranter och för smuggling av olja, guld, vapen och narkotika samt för människohandel. Regionen kännetecknas också av spänningar mellan olika etniska grupper och stammar, vilka ökat sedan Gaddafis fall och genom kampen om kontroll över landets resurser. En stabilisering av Fezzanregionen är en nödvändighet för att nå stabilisering i landet i stort.

AD.  De lokala myndigheterna i Libyen har en viktig roll att spela när det gäller att förebygga konflikter och tillhandahålla befolkningen nödvändiga offentliga tjänster.

AE.  Staden Derna utsätts för ett eskalerande angrepp, genom markattacker, flygangrepp och artilleribeskjutning, sedan den 7 maj 2018. Många civila har dödats, medan tillgången till hjälp och läkarvård har varit starkt begränsad och den humanitära situationen är ytterst allvarlig.

AF.  En officiell delegation från Europaparlamentet genomförde en delegationsresa till Libyen den 20–23 maj 2018.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

   a) att säkerställa starkast möjliga stöd för FN:s handlingsplan för Libyen, som lades fram i september 2017 av FN:s särskilda representant Ghassan Salamé, för en stabilisering av Libyen och för en politisk och inkluderande nationell försoningsprocess som kommer göra det möjligt för alla libyska parter, även alla stamenheter, att nå ett stabilt och varaktigt politiskt avtal, samtidigt som man ser till att kvinnor och minoriteter medverkar; att beakta resultaten från de inkluderande samrådsprocesserna, vilka lades fram för FN:s säkerhetsråd den 21 maj 2018; att kraftigt fördöma alla försök att undergräva den FN-ledda fredsprocessen och fortsätta det nära samarbetet med FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil),
   b) att intensifiera sina diplomatiska ansträngningar för att stödja FN:s handlingsplan och hjälpa till att konsolidera den libyska regeringen i dess ansträngningar för att skapa politiskt samförstånd, garantera säkerheten och utvidga sin överhöghet till hela Libyens territorium, utöver den begränsade territoriella kontroll som utövas av den internationellt erkända nationella samlingsregeringen, som en nödvändig förutsättning för en inkluderande politisk lösning som främjar stabilisering, återuppbyggnad och försoning i landet, statsbyggande samt en fredsbevarande insats som bygger på demokrati, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter; att garantera libyskt egenansvar för stabiliseringsprocessen och beslutet om den framtida statsformen; att stödja stärkandet av lokala mekanismer och lokal kapacitet i landet när det gäller medling, konfliktlösning och eldupphör och sammankoppla dem med FN:s handlingsplan som en del av en konsekvent och integrerad strategi som ger konkreta och varaktiga resultat,
   c) att stödja de ”town hall meetings” som äger rum i flera kommuner under FN:s överinseende, som ett effektivt initiativ till försoning nedifrån och upp, och som syftar till att uppmuntra dialog mellan olika grupper i samhället, och på så sätt konkret bidra till utvecklingen av en hållbar och livskraftig lösning på krisen i Libyen och hjälpa till att skapa en nationell kultur med en medborgaskapskänsla.
   d) att arbeta för sätt att främja institutionsuppbyggnad, skapa ett äkta civilsamhälle, få fart på ekonomin, övergå från en alltför ansträngd offentlig sektor till att främja en hållbar utveckling av den privata sektorn, vilka alla är nödvändiga åtgärder för att garantera långsiktig stabilitet och välfärd i landet,
   e) att stödja Libyens ansträngningar för att ta fram ett nytt konstitutionellt system som bör inbegripa en modell för rättvis fördelning av oljetillgångar och en tydlig fördelning av ansvar och skyldigheter för de historiska regionerna å ena sidan och en kommande statlig regering å andra sidan; att påminna om att en ny konstitution, som skulle kunna vara inspirerad av delar av den ändrade konstitutionen från 1963, skulle underlätta insatser för att hålla landsomfattande val, vilket bör ske först när den nya författningen antagits och de nödvändiga villkoren verkligen har uppnåtts, för att säkerställa ett högt valdeltagande, liksom acceptans och legitimitet hos allmänheten,
   f) att fortsätta prioritera arbetet inom EU:s institutioner om hur alla aspekter av den libyska krisen kan hanteras bättre och vilka instrument och sektorer som ska engageras, även genom att ägna större uppmärksamhet åt lokal dynamik, för att inrätta en ändamålsenlig och övergripande strategi för landet och visa på enighet när det gäller syfte och initiativ bland alla institutioner och medlemsstaterna, för att säkerställa att alla inblandade aktörers åtgärder är konsekventa, som en del av en bredare regional strategi,
   g) att öka sin närvaro och synlighet och sin förståelse för den komplexa situationen i landet genom att återinrätta EU:s delegation i Tripoli och återsända permanent EU-personal till delegationen,
   h) att fortsätta betona att det inte finns någon militär lösning på den libyska krisen och bekräfta att alla parter och väpnade grupper i Libyen måste följa artikel 42 i den libyska politiska överenskommelsen, respektera principerna inom internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning och avstå från våldsam retorik och våldsanvändning samt demobilisera och engagera sig för en fredlig lösning av konflikten, så att ytterligare skada och förlust av människoliv undviks; parlamentet anser att förhandlingarna bör syfta till att ena de libyska säkerhetsstyrkorna från alla regioner i syfte att bygga en nationell säkerhetsstruktur under den inkluderande internationellt erkända nationella samlingsregeringen, som garanterar insyn och ansvarsskyldighet och respekterar Libyens internationella skyldigheter på människorättsområdet, och bör även leda till att ett protokoll undertecknas som ålägger alla väpnade grupper att avstå från användning av tvångsmedel och våld, inom ramen för en konsekvent och genomgripande process för avväpning, demobilisering och återanpassning, med inriktning på att återintegrera medlemmar av väpnade grupper i samhället, och en process för reform av säkerhetssektorn i enlighet med Skhiratprinciperna om icke-diskriminering och transparens; parlamentet anser att undertecknandet av ett sådant protokoll bör göra det möjligt att genomföra fredsavtalet och bana väg för att hålla fria och rättvisa val, och ge upphov till ekonomiska och finansiella incitament samt förmå de undertecknande parterna att arbeta mot att bygga de nya statliga institutionerna,
   i) att beakta behovet av att utveckla skräddarsydda program för att återintegrera enskilda personer – och inte grupper – från milisgrupper i den reguljära säkerhetsapparaten, och på så sätt begränsa förekomsten av delade lojaliteter,
   j) att stödja FN:s ansträngningar för att hålla val i Libyen i slutet av 2018 och endast så snart som en ny författning antagits; att framför allt stödja insatser för att registrera väljare, eftersom det för närvarande endast är omkring 50 procent av alla röstberättigade som har registrerats; att säkerställa att ett avtal om ett övergångssystem antas före valet, i syfte att åter bygga upp förtroende och på så sätt stärka den nya regeringens internationella och nationella legitimitet; att, även med tekniska medel, stödja processen med att inrätta en giltig konstitutionell ram, och även hela valprocessen, genom att knyta EU-medel till antagandet av en vallag som i största möjliga utsträckning respekterar Venedigkommissionens internationella principer,
   k) att sätta press på dem som hindrar politiska fredssamtal och effektivt verkställa FN:s vapenembargo mot Libyen; att överväga att införa nya sanktioner mot dem som stöder olagliga oljeaffärer,
   l) att fördjupa samarbetet med alla internationella organisationer och andra aktörer på fältet, i syfte att stärka samstämdheten och samordningen i det internationella agerandet; att öka de diplomatiska ansträngningarna med alla regionala aktörer och grannländer för att se till att de bidrar till en positiv lösning på krisen i Libyen i linje med FN: s handlingsplan – som för närvarande är den enda möjliga ramen för en lösning på krisen; att stödja de pågående framstegen för den nationella konferens som äger rum inom Libyens gränser i syfte att nå ett avtal mellan de olika libyska parterna om nästa steg för att fullborda övergången; att avskräcka regionala aktörer från att överväga eventuellt ensidigt eller multilateralt ingripande med militär utan rättslig grund eller politiskt samförstånd från den libyska regeringen,
   m) att tillhandahålla stöd genom utplacering av lagstiftare, domare och specialiserade åklagare i Libyen som kan bistå i översynen av Libyens lagar för terrorismbekämpning, och se till att dessa har rätt förutsättningar för att leda och utreda mål som rör terrorismbekämpning i enlighet med rättsstatsprincipen,
   n) att diskutera krisen i Libyen inom ett större, regionalt och panafrikanskt sammanhang, och beakta att Libyen är avgörande för stabiliteten i Nordafrika, Sahel och Medelhavet; att främja och underlätta samarbetet med Libyens grannar i Sahel; att som en del av denna diskussion beakta den påverkan som situationen i Libyen har för den dynamik och de utmaningar som EU måste hantera; att utveckla en övergripande politik gentemot Libyen som tar hänsyn till regionala och panafrikanska perspektiv och omfattar utvecklings-, säkerhets- och migrationspolitik i vidare mening samt skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, terrorismbekämpning och kampen mot slaveri och utnyttjande; att se till att denna politik stöds genom lämpliga och tillräckliga medel för dess genomförande, inbegripet nästa fleråriga budgetram, för att kunna nå konkreta resultat; att fortsätta och intensifiera, där så är möjligt, samarbetet mellan Nato-insatsen Sea Guardian och Europeiska unionens militära insats Eunavfor Med Sophia,
   o) att säkerställa permanent och aktivt deltagande i insatser för att bekämpa terrorism och olaglig handel, genom dels integrering på underrättelseområdet, finansiellt samarbete och taktiskt stöd, dels sociala program och utbildningsprogram för hälso- och sjukvård och utbildning som stöder insatser från sociala aktörer och viktiga opinionsbildare för att bekämpa våldsbejakande extremism och främja ett budskap om samexistens och fredligt samarbete,
   p) att ha i åtanke att även om Daish/IS eventuellt har fått en betydligt svagare ställning i Libyen finns det nya former av extremism som är på frammarsch i landet, exempelvis den som madkhalisterna står för; att påminna om att det effektivaste sättet att svara mot den radikala militanta närvaron i landet till syvende och sist att inrätta inkluderande nationella institutioner som kan upprätthålla rättsstatsprincipen, tillhandahålla offentliga tjänster och lokal säkerhet och effektivt bekämpa grupper som hotar landets och den större regionens stabilitet,
   q) att i enlighet med Parisförklaringen av den 25 juli 2017 se till att EU:s medel utnyttjas på ett effektivt sätt i syfte att garantera mellanstatlig samordning när det gäller att återupprätta allmän infrastruktur genom EU:s stabiliseringsmekanismer; att prioritera finansiering av projekt och initiativ som stöder aktörer som verkar för ansvarsskyldighet och demokratisk förändring, som främjar lokalt förankrade mekanismer för dialog, försoning och konfliktlösning och som omfattar kvinnor och arbetar med ungdomar i syfte att hindra dem från att ge sig in på brottslig verksamhet, såsom att ansluta sig till milisgrupper med inblandning i smuggling och olaglig handel; att fortsätta stärka civilsamhället, framför allt människorättsförsvarare, och stödja den politiska processen och åtgärder för säkerhet och medling, särskilt genom det europeiska grannskapsinstrumentet och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred; att främja genomförandet av en representativ samhällsstyrning på lokal och nationell nivå i syfte att på ett bättre sätt bemöta utmaningarna med koppling till försoning, stabilisering och återupprättande av säkerheten; att se till att medlen från EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika endast beviljas när dess ursprungliga mål efterlevs och när detta åtföljs av en grundlig analys av lokala myndigheter och mottagare samt en efterföljande utvärdering,
   r) att stödja kommunerna att tillhandahålla viktiga tjänster och bygga upp ett lokalt styre; att garantera grundläggande levnadsstandard för befolkningen, med tanke på att en bättre förståelse för det lokala politiska och ekonomiska systemet är avgörande för att föra försoningsprocessen närmare folket och för att bekämpa olaglig handel; att säkerställa att EU:s medel utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt i projekt som hjälper den libyska befolkningen och det libyska civilsamhället; att främja kommunikation mellan det civila samhällets organisationer och de lokala myndigheterna,
   s) att stödja initiativ såsom det som utvecklats av Misrata-Tawergha Reconciliation Committee, genom vilket de två städerna Misrata och Tawergha nådde en överenskommelse på grundval av en doktrin om fredlig samlevnad, vilket öppnade vägen för Tawerghas fördrivna befolknings återvändande till staden,
   t) att ytterligare uppmuntra de libyska institutionerna att arbeta mer ändamålsenligt och öppet för att förbättra livsvillkoren för alla libyer genom att bland annat återupprätta prioriterad offentlig service och återuppbygga offentlig infrastruktur, att stärka landets ekonomiska styre, att lösa likviditetskrisen och att genomföra nödvändiga finansiella och ekonomiska reformer som begärs av de internationella finansiella institutionerna för att bidra till ekonomisk återhämtning och stabilisering; att hjälpa landet med att införa en marknadsbaserad ekonomi som kan gynna alla libyer; att med eftertryck uppmana de libyska myndigheterna att se till att inkomster från naturresurser och den nytta som dras av dessa används till förmån för hela befolkningen, inbegripet på lokal nivå; att uppmana de libyska myndigheterna att följa en hög standard för insyn inom den inhemska utvinningssektorn och att i synnerhet åta sig att följa kraven i utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI) så snart som möjligt; att hjälpa de libyska myndigheterna i kampen mot all olaglig verksamhet som hämmar den nationella ekonomin, i enlighet med vad som rapporteras i den nyligen framlagda delårsrapporten från den expertpanel som inrättats till följd av resolution 1973 (2011) beträffande Libyen,
   u) att fortsätta att kraftfullt och bestämt fördöma alla brott mot de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt, och intensifiera sina ansträngningar för att ge humanitärt bistånd till den behövande befolkningen i alla delar av landet, framför allt till inrättningar för hälso- och sjukvård samt energi; att öka det humanitära stödets ändamålsenlighet och stärka stödet till och samarbetet med humanitära organisationer på fältet; att fördöma de många och allt oftare förekommande försöken att begränsa civilsamhällets utrymme, framför allt genom undertryckande rättsliga ramar och angrepp mot människorättsförsvarare och rättsväsendet; att uppmana AU, FN och EU att fortsätta arbeta tillsammans och vidta kraftfulla åtgärder för att få ett omedelbart slut på dessa brott mot de mänskliga rättigheterna; att stärka det civila samhället samt främja de lokala mediernas utveckling och oberoende,
   v) att intensifiera insatserna inom UNHCR:s nödevakueringsmekanism, som finansieras av EU och som har gjort det möjligt för ca 1 000 av de mest utsatta flyktingarna i behov av skydd att evakueras från Libyen; att uppmuntra Libyens motparter att utöka det nuvarande antal nationaliteter som Libyen för närvarande tillåter UNHCR att arbeta med,
   w) att ta itu med frågan om irreguljär migration genom och från Libyen, med tanke på behovet av långsiktiga, ändamålsenliga och hållbara lösningar som bör innebära att man åtgärdar grundorsakerna till migration i Afrika i ursprungs- och transitländerna och fastställer de rättsliga grunderna för internationella migrationsprocesser, vilka för närvarande bygger på vidarebosättningar genom nödförflyttningsmekanismen eller direkta vidarebosättningar; att inrikta EU:s insatser på att skydda migranter i Libyen; att hjälpa de libyska myndigheterna med att se till att internflyktingar kan återvända till sina hem, och att stödja lokalsamhällena i att hantera utmaningarna, och samtidigt säkerställa att internflyktingars återvändande inte enbart utgörs av ett utbyte mellan å ena sidan ekonomisk kompensation som gynnar de olika milisgrupperna och å andra sidan rätten till återvändande; att förmå det internationella samfundet att inse behovet av åtgärder för att hantera utmaningarna på utvecklings-, människorätts- och säkerhetsområdet i Libyen och i Sahel- och Sahararegionen, däribland metoder för att bekämpa människohandel och smuggling av migranter; att se till att åtgärder för att bekämpa smuggling och människohandel inte hindrar den fria rörligheten, med tanke på regionens ekonomiska utveckling,
   x) att öka de gemensamma ansträngningarna från EU, AU och FN för att öka skyddet för migranter och flyktingar i Libyen, med särskild hänsyn till utsatta individer; att omedelbart och noggrant undersöka anklagelserna om övergrepp och omänsklig behandling av migranter och flyktingar i Libyen av kriminella grupper, liksom anklagelserna om slaveri; att ta fram initiativ för att förhindra sådana händelser i framtiden; att förbättra villkoren för flyktingar och migranter som hålls i förvar, och att uppmana de libyska myndigheterna att så snart som möjligt stänga de anläggningar som inte anses vara i linje med internationella standarder; att fortsätta med och öka antalet frivilliga återvändanden och insatser för vidarebosättning i samarbete med FN och AU, och samtidigt understryka vikten av att upphäva det libyska kravet på utresevisering; att uppmana de libyska myndigheterna att upphöra med godtyckliga gripanden och undvika frihetsberövande av utsatta personer, framför allt barn; att säkerställa att migranter behandlas med full respekt för internationella människorättsnormer och att anslå de nödvändiga medlen för detta ändamål från EU:s budget; att uppmana Libyen att skriva under och ratificera Genèvekonventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll från 1967; att se till att EU:s gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen och Europeiska unionens militära insats Sophia i södra centrala Medelhavsområdet och Frontexinsatsen Themis tillsammans inriktas på hur olaglig verksamhet kan upplösas, däribland smuggling av migranter, människohandel och terrorism, i centrala Medelhavsområdet; att se till att EU BAM i enlighet med sitt uppdrag fortsätter att aktivt arbeta med och bistå de libyska myndigheterna inom prioriterade områden som rör gränsförvaltning, brottsbekämpning och det vidare straffrättsliga systemet,
   y) att ytterligare utveckla sitt arbete för att motverka alla former av människosmuggling och människohandel till, genom och från Libyens territorium och utanför Libyens kust, som undergräver stabiliseringsprocessen i Libyen och sätter tusentals människoliv på spel; att i detta hänseende säkerställa fortsatta EU-bidrag för att motverka dessa problem genom hjälp till Libyens motparter med att bygga upp sedan länge välbehövlig kapacitet för att säkerställa lands- och sjögränserna och samarbeta med de libyska myndigheterna för att införa en omfattande gränsförvaltningsstrategi,
   z) att stödja en varaktig lösning för de över 180 000 internflyktingarna i Libyen, inbegripet uppskattningsvis 40 000 personer som tidigare varit bosatta i Tawargha, genom möjligheter till vidarebosättning eller underlättande av säkert återvändande till deras hem och genom ökat stöd till UNHCR och IOM för detta ändamål,
   aa) att angripa företeelsen att internationella kriminella gruppers verksamhet korsas med den verksamhet som bedrivs av terroristgrupper, genom att utföra djupgående undersökningar i synnerhet avseende människohandel och sexuellt våld som utövas under konflikter,
   ab) att stödja samarbetet med Libyens kustbevakning, som gjorde det möjligt att rädda nästan 19 000 migranter inom Libyens territorialvatten under perioden från januari till slutet av oktober 2017 att stödja de libyska myndigheterna i att formellt anmäla sitt sök- och räddningsområde, att införa ett antal tydliga operativa standardförfaranden för landstigning och säkerställa ett fungerande övervakningssystem för den libyska kustbevakningen, i syfte att upprätta ett tydligt och öppet register över alla personer som stigit i land på libysk mark och säkerställa att de ordentligt omhändertas i enlighet med internationella hmanitära normer; att fortsatt samarbeta med de libyska myndigheterna för att intensifiera det förberedande arbetet med ett samordningscentrum för sjöräddning i Libyen, med målet att öka deras sök- och räddningskapacitet; att säkerställa fortsatta specialistutbildningar genom IOM och UNHCR för den libyska kustbevakningen om internationellt skydd, flyktinglagstiftning och mänskliga rättigheter,
   ac) att stärka sitt humanitära och civila bistånd i syfte att ge lindring åt den libyska befolkningen och bemöta de mest akuta behoven hos personer som drabbats hårt av den libyska konflikten, framför allt i de värst drabbade områdena, och att ha beredskap att ta itu med varje förvärring av situationen; EU uppmanas eftertryckligen att stödja insatser för att ge större inflytande åt organisationer från civilsamhället, framför allt kvinnogrupper, som arbetar för att utan våld få till stånd lösningar på landets många olika kriser,
   ad) att frigöra alla finansiella och mänskliga resurser som krävs för att hjälpa flyktingarna och att bidra med ett humanitärt bistånd som anpassats efter de människor som fördrivits, i syfte att hantera den humanitära krisen i Libyen, som tvingat tusentals människor att fly landet,
   ae) att öka de internationella insatserna för att upplösa nätverk för smuggling av migranter och människohandel och att intensifiera sina ansträngningar för att bekämpa denna brottslighet och ställa förövarna inför rätta; att fortsätta och intensifiera arbetet i Europeiska unionens militära insats Sophia i södra centrala Medelhavsområdet, för att upplösa människohandlares och smugglares affärsmodeller, utveckla den libyska kustbevakningens kapacitet och stödja genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolutioner om vapenembargo och olaglig oljehandel; att fortsätta stödja Libyen genom EU:s civila uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP); att öka kapaciteten för sökning och räddning av människor i nöd och den kapacitet som alla länder behöver bidra med, och att erkänna stödet från privata aktörer och icke-statliga organisationer med att genomföra räddningsinsatser till havs och på land, med hänsyn till den befintliga internationella rättsliga ramen och de aktuella säkerhetsproblemen,
   af) att på nytt bekräfta sitt fullständiga stöd till Internationella brottmålsdomstolens uppdrag beträffande pågående brott mot de mänskliga rättigheterna i Libyen och påminna om att internationella mekanismer för ansvarsskyldighet såsom Internationella brottmålsdomstolen och universell jurisdiktion spelar en viktig roll för att införa en fredsplan inom en ram som fastställer åtgärder för ansvarsskyldighet och respekt för mänskliga rättigheter i Libyen; att stödja Internationella brottmålsdomstolen i dess ansträngningar för att dra förövare av särskilt grymma brott inför rätta; att stödja FN:s särskilde representant för Libyen i hans uppmaning till världssamfundet från november 2017 om att hjälpa Libyen att bekämpa strafflöshet för krigsbrott och överväga alternativ till gemensamma domstolar; att uppmana EU och medlemsstaterna att stödja internationella mekanismer för att förse det nationella rättsväsendet med alla nödvändiga medel för att kunna inleda utredningar av tidigare och pågående allvarliga kränkningar, och att stödja framtida legitima libyska myndigheter så att dessa själva kan utföra detta uppdrag; att ta hänsyn till att sakliga rättegångar skulle skipa rättvisa för alla offer för brott mot de mänskliga rättigheterna inom Libyens territorium och att detta kommer att bana vägen för en varaktig försoning och fred,
   ag) att uttrycka oro för den ökande närvaron av IS/Daish och andra terroristgrupper i Libyen, som destabiliserar landet och hotar både grannländer och EU,
   ah) att uppmana i synnerhet de libyska myndigheterna och milisgrupperna att se till att externa aktörer får tillträde till förvarsanläggningar, särskilt sådana som används för migranter,
   ai) att tydliggöra situationen beträffande aktieutdelning, avkastning på obligationer och ränteutbetalningar för de frusna tillgångar i EU som tillhör Libyens investeringsmyndighet; att tillhandahålla en utförlig rapport om de totala räntebeloppen för Gaddafis tillgångar sedan man frös dessa 2011, och en förteckning över de personer eller enheter som har gynnats av dessa ränteutbetalningar; att gripa sig an problemet med ett möjligt kryphål i EU:s sanktionssystem i denna fråga som ett prioriterat ärende.
   aj) att främja projekt för ekonomisk utveckling av Fezzanregionen och den lagliga ekonomin genom ett nära samarbete med de olika kommunerna, framför allt de som ligger längs migrationsvägarna, för att bekämpa de kriminella nätverkens olagliga verksamhet och terroristgruppernas våldsamma extremism genom skapande av alternativa inkomstkällor, framför allt för ungdomar,
   ak) att upprätthålla embargot på vapenexport till Libyen och på så sätt hindra dessa vapen från att hamna hos extremister och väpnade grupper, vilket ytterligare spär på den osäkerhet och instabilitet som råder i hela Libyen.
   al) att skyndsamt vidta diplomatiska åtgärder för att skydda civila och ta itu med den humanitära situationen i Derna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt för kännedom till den libyska nationella samlingsregeringen.

(1) EUT C 234, 28.6.2016, s. 30.
(2) EUT C 300, 18.8.2016, s. 21.
(3) EUT C 35, 31.1.2018, s. 66.


Årsrapporten om Schengenområdets funktionssätt
PDF 162kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om Schengenområdets funktionssätt (2017/2256(INI))
P8_TA(2018)0228A8-0160/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 27 september 2017 om bevarande och stärkande av Schengen (COM(2017)0570),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 mars 2016 till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet Att återvända till Schengen - en färdplan (COM(2016)0120),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning(1) (förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning),

–  med beaktande av kodexen om Schengengränserna, i synnerhet artiklarna 14 och 17,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0160/2018), och av följande skäl:

A.  Schengenområdet är ett unikt system och ett av Europeiska unionens största framsteg genom att det tillåter fri rörlighet för personer utan kontroller vid de inre gränserna. Detta har möjliggjorts genom en rad olika kompensationsåtgärder, t.ex. förstärkt informationsutbyte genom inrättande av Schengens informationssystem (SIS) och skapande av en utvärderingsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket i medlemsstaterna och främja ömsesidigt förtroende för Schengenområdets funktion. Ömsesidigt förtroende kräver också solidaritet, säkerhet, polissamarbete och straffrättsligt samarbete, gemensamt skydd av EU:s yttre gränser, ett gemensamt synsätt i fråga om migrations-, viserings- och asylpolitik samt respekt för internationell rätt och EU-rätt på detta område.

B.  Under de senaste åren har flera faktorer påverkat Schengenområdets funktion, inte minst de internationella resor och turistströmmar som först rättfärdigade lagstiftningen om ”smarta gränser”, liksom ett betydande antal asylsökande och irreguljära migranter samt därtill hörande sekundära förflyttningar och de därpå följande kontrollerna vid de inre gränserna som vissa medlemsstater återinfört och förlängt alltsedan 2014. Återinförandet av kontroller vid de inre gränserna tycks ha att göra med uppfattningen av hot mot den offentliga politiken och den inre säkerheten som är kopplade till rörlighet av personer och till terrorism samt hur många personer som söker internationellt skydd och hur många irreguljära migranter som anländer, snarare än välgrundade bevis på den faktiska förekomsten av ett allvarligt hot eller det faktiska antalet människor som anländer. Bland faktorerna ingår även terrorism och ett ökat hot mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten i medlemsstaterna.

C.  Förstärkningen av EU:s yttre gränser och inrättandet av systematiska kontroller mot relevanta databaser, även för EU-medborgarna, är några av de åtgärder som vidtagits för att skydda Schengenområdet.

D.  Vissa medlemsstater har bemött ankomsten av asylsökande och flyktingar med att återinföra kontroller vid sina inre gränser för att ”reglera” de förflyttningar som utförs av tredjelandsmedborgare som söker internationellt skydd, och detta trots att artikel 14.1 i kodexen om Schengengränserna föreskriver att normala gränsförfaranden inte gäller för asylsökande. Det krävs att man inrättar ett rättvist och solidariskt system för ansvarsfördelning i fråga om utvärderingen av asylansökningar.

E.  Kommissionen har från och med mars 2016 föreslagit en rad åtgärder som syftar till att återupprätta ett normalt fungerande Schengenområde. Det hänger först och främst på medlemsstaterna, att de har förtroende för varandra, visar solidaritet med första inreseländer, vidtar lämpliga åtgärder och genomför dem.

F.  Medlemsstaternas incitament att anta de åtgärder som rekommenderas för att återupprätta ett normalt fungerande Schengenområde måste främst utgå från att man inte godkänner ansökningar om förlängda gränskontroller.

G.  Ett bibehållande eller återinförande av kontroller vid de inre gränserna inom Schengenområdet får allvarliga konsekvenser för de europeiska medborgarna och för alla som gynnas av principen om fri rörlighet inom EU och undergräver allvarligt förtroendet för de europeiska institutionerna och den europeiska integrationen. Ett bibehållande eller återinförande av kontroller vid de inre gränserna medför direkta drifts- och investeringskostnader för arbetstagare som bor och arbetar på olika sidor av en gräns, för turister, för godstransporter på väg och för myndigheter, med förödande effekter på medlemsstaternas ekonomier. Kostnaderna som är förknippade med ett återinförande av gränskontrollerna uppskattas till mellan 0,05 miljarder och 20 miljarder euro i engångskostnader och 2 miljarder euro i årliga driftskostnader(4). Gränsregionerna skulle drabbas hårdast.

H.  Det blir allt vanligare att olika medlemsstater bygger murar och inhägnader vid EU:s yttre och inre gränser och att de används för att avskräcka från inresor och transiteringar, inklusive asylsökande på EU:s territorium. Enligt Transnational Institute (TNI) uppskattas det att de europeiska länderna har uppfört mer än 1 200 kilometer murar och gränser till en kostnad av åtminstone 500 miljoner euro, och mellan 2007 och 2010 bidrog EU-medel till utplaceringen av 545 gränsövervakningssystem som täcker 8 279 kilometer av EU:s yttre gränser, och till 22 347 uppsättningar övervakningsutrustning.

I.  Schengensamarbetet står vid en skiljeväg och det krävs kraftfulla och gemensamma åtgärder för att helt få tillbaka de fördelar det kan ge medborgarna. Det krävs även ömsesidigt förtroende och samarbete samt ömsesidig solidaritet mellan medlemsstaterna. Ingen bör göra politiska uttalanden i syfte att skuldbelägga Schengensamarbetet.

J.  En utvidgning av Schengenområdet är fortsatt ett viktigt instrument att utöka de ekonomiska och sociala förmåner som kommer av den fria rörligheten för människor, varor och kapital till de nyare medlemsstaterna, vilket främjar sammanhållningen och överbryggar klyftor mellan länder och regioner. Att tillämpa Schengenregelverket till fullo i alla medlemsstater som uppfyller kriterierna för ett framgångsrikt slutförande av Schengenutvärderingen, är av avgörande betydelse för att skapa en samordnad och robust rättssäkerhetsram. Kommissionens ordförande har vid flera tillfällen tillkännagett att Rumänien och Bulgarien är redo att ansluta sig till Schengenområdet, och detta har också tillkännagetts av Europaparlamentet i dess ståndpunkt av den 8 juni 2011 om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i republiken Bulgarien och Rumänien(5) och av rådet i dess slutsatser.

K.  Arbetsgruppen för granskning av Schengen har noggrant följt genomförandet av Schengenregelverket genom att studera resultat från Schengens utvärderingsmekanism och sårbarhetsanalyser och göra utskottsutfrågningar samt tjänsteresor till medlemsstaterna och tredjeländer. Arbetsgruppen har identifierat vilka åtgärder som vidtagits och vilka bestämmelser som håller på att genomföras, vilka som är de viktigaste bristerna vad gäller Schengenområdets sätt att fungera och vilka framtida åtgärder som behövs.

Centrala frågor

Framsteg i arbetet för att åtgärda bristerna

1.  Europaparlamentet påpekar att EU:s lagstiftare har antagit ett antal åtgärder under de senaste tre åren som har utformats för att stärka Schengenområdets integritet utan kontroller vid de inre gränserna. Parlamentet välkomnar effektiviteten i de åtgärder som vidtagits vid de yttre gränserna och inrättandet av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Parlamentet noterar byråns ansträngningar för att genomföra de nya bestämmelserna, särskilt genom gemensamma insatser för gränsbevakning och återsändande, och genom stöd till medlemsstater som upplever ökad migration, samtidigt som de grundläggande rättigheterna respekteras till fullo, i enlighet med förordningen om Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Parlamentet ser att den nyligen införda mekanismen för sårbarhetsanalyser är viktig för att avslöja svaga punkter vid de gemensamma yttre gränserna och förebygga kriser. Parlamentet lyfter fram de samordnade insatserna och samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer, i synnerhet på utbildningsområdet, för att organisera arbetet med att bygga upp särskilda mottagningscenter, så kallade hotspots.

2.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som vidtagits genom ändringen av kodexen om Schengengränserna och införandet av obligatoriska och systematiska kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna vid in- och utresa för tredjelandsmedborgare och för unionsmedborgare, samtidigt som parlamentet fortsätter att vaka över hur dessa åtgärder påverkar unionsmedborgarnas resor över gränserna, och om åtgärderna är nödvändiga och proportionerliga. De obligatoriska och systematiska kontrollerna vid Schengenområdets yttre gränser har på sina håll ersatts av riktade kontroller på grund av den oproportionerliga effekten på trafikflödet. Kommissionen bör beakta dessa effekter när det genomför den utvärdering som föreskrivs i förordning (EU) 2017/458.

3.  Europaparlamentet välkomnar den pågående reformen av SIS och eu-LISA:s idrifttagning den 5 mars 2018 av det automatiska systemet för identifiering av fingeravtryck inom SIS II, som inför en biometrisk sökfunktion i systemet som kommer att bidra till att stärka kampen mot brott och terrorism.

4.  Europaparlamentet betonar behovet att på ett bättre sätt använda befintliga verktyg, dvs. att maximera nyttan i de befintliga systemen och ta itu med strukturella informationsluckor i full överensstämmelse med uppgiftsskyddskraven och respekten för principerna om rätten till integritet, icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet.

5.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts på området för gränsöverskridande samarbete mellan polismyndigheter, rättsliga myndigheter och andra brottsbekämpande organ samt Eurojusts och Europols arbete för att bekämpa gränsöverskridande och organiserad brottslighet, människohandel och terrorism genom underrättelseverksamhet, informationsutbyte och gemensamma utredningar.

6.  Europaparlamentet uttrycker oro över kommissionens ansträngningar för att utarbeta en princip och en strategi för en europeisk integrerad gränsförvaltning på grundval av vad som offentliggjordes den 14 mars 2018 för att uppfylla bestämmelserna i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. Det är tveksamt om kommissionen verkligen fastställt önskvärda mål för den europeiska gräns- och kustbevakningen, särskilt när det gäller förstärkningen och tillämpningen av grundläggande rättigheter och andra delar av strategin.

7.  Europaparlamentet ser ett stort värde i den nya utvärderingsmekanismen för Schengen, eftersom den främjar öppenhet, ömsesidigt förtroende och ansvarstagande mellan medlemsstaterna genom att genomförandet av de olika områdena av Schengenregelverket granskas.

Avgörande brister

8.  Europaparlamentet uttrycker oro över de stora brister som upptäckts genom utvärderingsmekanismen för Schengen och genom sårbarhetsanalyserna.

9.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de mycket allvarliga brister i genomförandet av Schengenregelverket som upptäcktes under utvärderingen av Förenade kungarikets tillfälliga utnyttjande av Schengens informationssystem, och uppmanar rådet och kommissionen att inleda diskussioner med parlamentet om en lämplig uppföljning av resultatet av undersökningen, för upprätthållandet av integriteten i Schengensystemet.

10.  Europaparlamentet fördömer det fortsatta återinförandet av kontroller vid de inre gränserna, eftersom detta undergräver Schengenområdets grundläggande principer. Många av förlängningarna ligger inte i linje med de befintliga reglerna när det gäller omfattning, behov och proportionalitet, och är därför inte lagenliga. Medlemsstaterna har tyvärr inte vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa ett samarbete med andra berörda medlemsstater för att begränsa effekterna av dessa åtgärder, och de har inte heller lämnat tillräckliga motiveringar till dessa kontroller eller tillräcklig information om deras resultat, vilket gör att kommissionens analys och parlamentets granskning hindras. Parlamentet beklagar också medlemsstaternas praxis att på konstgjord väg ändra den rättsliga grunden för ett återinförande så att detta sträcker sig bortom den längsta möjliga perioden under samma faktiska omständigheter, Parlamentet anser att de ekonomiska, politiska och sociala konsekvenserna av denna praxis är till skada för Schengenområdets enhetlighet och negativ för EU-medborgarnas välstånd och principen om fri rörlighet. Parlamentet upprepar att EU-lagstiftaren har antagit många åtgärder under de senaste tre åren för att stärka de yttre gränserna och den yttre gränskontrollen, och understryker att det inte har förekommit någon motsvarande reaktion när det gäller avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna.

11.  Europaparlamentet framhåller att ett återinförande av kontroller vid de inre gränserna har visat sig vara mycket lättare än att avlägsna dessa kontroller när de väl har återinförts.

12.  Europaparlamentet oroas över att vissa av de bestämmelser som reglerar olika delar av kontrollerna av de yttre gränserna inte genomförs ordentligt, till exempel bestämmelserna om systematiska sökningar i databaser i samband med gränskontroller och om noggrann kontroll av att erfordrade inresevillkor är uppfyllda. Parlamentet oroas också över att vissa databaser, som SIS och VIS, emellanåt inte är tillgängliga vid vissa gränspassager. Parlamentet konstaterar att det i många medlemsstater är vanligt att man inte efterlevt bestämmelserna om att inrätta nationella samordningscentraler i enlighet med förordningen om det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur). Parlamentet framhåller återigen att det är viktigt att åtgärder som överenskommits på unionsnivå genomförs korrekt av medlemsstaterna, för att lagstiftningen om de inre och yttre gränserna ska fungera effektivt.

13.  Europaparlamentet påminner om att det finns andra verktyg än kontroller vid de inre gränserna som medlemsstaterna kan använda, däribland – vilket rekommenderas av kommissionen – riktade poliskontroller, under förutsättning att dessa kontroller inte har gränskontroll som syfte, bygger på allmän information som är tillgänglig för polisen eller på erfarenhet rörande möjliga hot mot den allmänna säkerheten, syftar till att bekämpa i synnerhet gränsöverskridande brottslighet samt är utformade och utförs på ett sätt som tydligt särskiljer dem från systematiska kontroller av personer vid de yttre gränserna. Parlamentet påminner om att dessa kontroller kan vara mer effektiva än kontrollerna vid de inre gränserna, i synnerhet eftersom de är mindre strikta och lättare kan anpassas efter framväxande risker.

14.  Europaparlamentet påminner om att oanmälda utvärderingsbesök på plats inom Schengenområdet kan utföras vid de inre gränserna utan att man först informerar den berörda medlemsstaten.

15.  Europaparlamentet fördömer uppförandet av fysiska barriärer, däribland stängsel, mellan medlemsstaterna. Det är tveksamt om sådana åtgärder är förenliga med kodexen om Schengengränserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera befintliga och framtida uppföranden och att rapportera om detta till Europaparlamentet.

16.  Europaparlamentet noterar förslaget att ändra kodexen om Schengengränserna vad gäller de regler som är tillämpliga på det tillfälliga återinförandet av kontroller vid de inre gränserna, som ett led i ansträngningarna att återupprätta ett normalt fungerande Schengenområde. Det behövs tydliga regler och ändringarna bör endast avspegla nya utmaningar och diffusa hot mot den inre säkerheten utan att uppmuntra återinförandet av kontroller vid de inre gränserna. Eventuella ändringar får inte vara ett nytt sätt att förlänga kontrollerna vid de inre gränserna. Det är oroande att kommissionens förslag om att återinförandet av kontrollerna vid de inre gränserna utgår från en utvärdering av ”upplevd risk” i stället för grundliga och faktiska bevis och förekomsten av ett allvarligt hot, och att den s.k. riskbedömningen helt och hållet anförtros den stat som återinför gränskontrollerna. Dessa åtgärder bör vidtas med stor försiktighet så att de inte orsakar oåterkalleliga skador på den grundläggande principen om fri rörlighet, i synnerhet genom att inrätta omfattande rättssäkerhetsgarantier för att upprätthålla en strikt tidsbegränsning för återinförandet av kontrollerna vid de inre gränserna.

17.  Europaparlamentet understryker att en ytterligare förlängning av befintliga – eller ett återinförande av nya – kontroller vid de inre gränserna skulle leda till stora ekonomiska kostnader för EU som helhet och allvarligt skada den inre marknaden.

Åtgärder som måste vidtas

18.  Europaparlamentet betonar att det finns ett akut behov av att snabbt åtgärda de avgörande brister som identifierats, om man ska kunna återvända till Schengenområdets normala sätt att fungera utan inre gränskontroller.

19.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att fullt ut genomföra befintliga regler och förordningar, och uppmanar kommissionen att agera kraftfullt mot kränkningar av överenskomna bestämmelser, genom att vidta proportionerliga och nödvändiga åtgärder mot medlemsstaten i fråga, däribland överträdelseförfaranden, för att skydda andra medlemsstaters intressen och verka för unionens bästa.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att reformera och anpassa SIS så att informationssystemet snabbt kan klara nya utmaningar, främst när det gäller skydd av försvunna barn eller barn i risk för fara, omedelbara och obligatoriska informationsutbyten om terrorism, samtidigt som EU-medborgarnas och tredjelandsmedborgarnas grundläggande rättigheter respekteras och garantierna rörande uppgifts- och integritetsskydd upprätthålls, samt obligatoriska informationsutbyten i samband med beslut om återsändande. Parlamentet betonar att en sådan reform inte får undergräva principerna om nödvändighet och proportionalitet. Parlamentet understryker att om systemet ska fungera korrekt måste varningarna leda till att åtgärder vidtas och bör motivera att de tas med i systemet. Parlamentet poängterar att en betydande ökning förväntas uppstå vad gäller den verksamhet som är kopplad till Sirene (Supplementary Information Request at the National Entry), och uppmanar medlemsstaterna att öka de medel som står till Sirene-kontorens förfogande genom att se till att de har tillräckliga ekonomiska och personalmässiga resurser för att kunna utföra sina nya uppgifter.

21.  Europaparlamentet betonar att resultaten av utvärderingsmekanismen för Schengen visar på avgörande problem, och uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra de rekommendationer som riktats till dem. Parlamentet lyfter även fram sårbarhetsanalysen och uppmanar medlemsstaterna att följa rekommendationerna från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen lägga fram en omfattande rapport till parlamentet och rådet om de utvärderingar som har genomförts enligt förordning (EU) nr 1053/2013.

23.  Europaparlamentet vidhåller bestämt att kommissionen inte längre bör förnya ansökningarna om undantag från Schengenreglerna om den berörda medlemsstaten inte har genomfört de rekommendationer som riktats till den inom ramen för utvärderingsmekanismen för Schengen.

24.  Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater, inklusive de som inte har några yttre landgränser, bör göra sitt yttersta för att säkerställa en hög kontrollnivå vid sina yttre gränser, genom att anslå tillräckliga resurser i fråga om personal, utrustning och sakkunskap för att säkerställa ett strikt iakttagande av de grundläggande rättigheterna, inklusive när det gäller frågor om internationellt skydd och non-refoulement, och bygga upp nödvändiga lednings- och kontrollstrukturer samt göra aktuella riskanalyser i enlighet med förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning, för att underlätta effektiva insatser på alla nivåer i befälsordningen och tillhandahålla lämplig infrastruktur för säkra, välordnade och smidiga gränspassager.

25.  Europaparlamentet anser att de ändringar som eventuellt görs, om utvärderingsmekanismen för Schengen någon gång ses över, bör inriktas på problemet med att det går så lång tid mellan besöken på plats och genomförandebesluten eller handlingsplanerna, och de ändringar som införs bör underlätta snabba korrigerande åtgärder från medlemsstaternas sida. Värdet med oanmälda besök på plats inom ramen för utvärderingsmekanismen för Schengen kan höjas om sådana besök verkligen är oanmälda (utan 24 timmars förvarning).

26.  Europaparlamentet påminner om att det bör få omedelbar och fullständig information om alla förslag om att ändra eller ersätta utvärderingsmekanismen för Schengen. Kommissionen bör göra en översyn av hur utvärderingsmekanismen för Schengen fungerar, inom sex månader från antagandet av samtliga rapporter om utvärderingar som ingår i det första fleråriga utvärderingsprogrammet, och överlämna översynen till parlamentet.

27.  Europaparlamentet vidhåller att utvärderingsmekanismen för Schengen bör utvecklas tillsammans med verktyget för sårbarhetsanalys på ett sätt som dels förhindrar oförutsedda problem i och förbättrar den övergripande förvaltningen av de yttre gränserna samt ökar respekten för Schengenregelverket och grundläggande rättigheter, inklusive respekten för Genèvekonventionen, som undertecknats av samtliga EU-medlemsstater, dels underlättar grundlig kontroll och öppenhet mellan medlemsstater och EU-institutionerna, i synnerhet för Europaparlamentet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att anslå tillräckliga resurser till genomförandet och uppföljningen av utvärderingsmekanismen och sårbarhetsanalyser för Schengen. Kommissionen uppmanas att vid de inre gränserna anordna besök på plats som verkligen är oanmälda, och att bedöma arten och effekterna av vidtagna åtgärder.

28.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att förbättra insamlingen av information och statistiska uppgifter om den nationella förvaltningen av resurser och kapacitet för gränskontroll. Medlemsstaterna uppmanas att inom fastställd tid tillgängliggöra all nödvändig information till mekanismen för sårbarhetsanalyser.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt de stater som påverkas direkt, att utarbeta och i tillräckligt hög grad testa de beredskapsplaner som krävs för att klara situationer med förhöjda migrationsnivåer, samt att förbättra sin registrerings- och mottagandekapacitet om sådana situationer skulle uppstå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sin kapacitet att upptäcka förfalskade handlingar och irreguljära inresor samtidigt som man fullt ut respekterar principen om non-refoulement och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet efterlyser samordnade insatser för att bekämpa människohandel och terrorism, i synnerhet för att med större precision identifiera kriminella organisationer och hur dessa finansieras.

30.  Europaparlamentet understryker att en laglig och säker åtkomst till EU, även vid Schengenområdets yttre gränser, kommer att bidra till den övergripande stabiliteten i Schengenområdet.

31.  Europaparlamentet anser att det nuvarande genomförandet av strategin för integrerad gränsförvaltning är otillräckligt. Kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån uppmanas att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar för att uppfylla kraven i förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning, och att skyndsamt inleda de tematiska utvärderingarna av strategin för integrerad gränsförvaltning i medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att anpassa sin gränsförvaltning till principen för en integrerad gränsförvaltning och att vid all gränsförvaltnings- och återsändandeverksamhet inta ett övergripande förhållningssätt med utgångspunkt från gränsförvaltningens grundläggande principer och framför allt att säkerställa att de grundläggande rättigheterna iakttas fullt ut, inklusive principen om non-refoulement, med särskilt fokus på utsatta grupper och minderåriga. Man måste säkerställa ett fullständigt genomförande av strategin för integrerad gränsförvaltning såväl på EU-nivå som på nationell nivå samt efterlevnad av internationella konventioner och därmed stärka förvaltningen av de yttre gränserna, samtidigt som de grundläggande rättigheterna respekteras.

32.  Europaparlamentet vidhåller att det är nödvändigt med ett snabbt införande av den heltäckande strategin för integrerad gränsförvaltning som institutionerna kommit överens om, den tekniska och operativa strategin från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och medlemsstaternas följande nationella strategier. Parlamentet är fullt medvetet om inkonsekvenserna vad gäller genomförandet av strategin för integrerad gränsförvaltning i medlemsstaterna, och betonar att ett fullständigt genomförande av den integrerade gränsförvaltningsstrategin i alla medlemsstater är avgörande för att Schengenområdet ska fungera som det är tänkt.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ett lagstiftningsförslag om ändring av Eurosurförordningen, mot bakgrund av de betydande brister som framkommit vid genomförandet av den nuvarande förordningen, och anser att ett sådant förslag bör uppmuntra till ökad användning av Eurosur för att delta i och bidra till informationsutbyte, riskanalys och sök- och räddningsinsatser.

34.  Parlamentet upprepar sitt stöd för Bulgarien och Rumäniens omedelbara anslutning till Schengenområdet och för Kroatiens anslutning så snart landet uppfyller kriterierna för anslutning. Parlamentet uppmanar rådet att godkänna anslutningen av Bulgarien och Rumänien som fullvärdiga medlemmar av Schengenområdet.

Andra frågor som påverkar schengenområdet

35.  Europaparlamentet betonar att den nuvarande situationen och de kvarstående kontrollerna vid de inre gränserna inte primärt beror på problem i Schengenområdets struktur och Schengenområdets regler i sig, utan snarare på närliggande frågor i regelverket, såsom brister i det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet bristande politisk vilja, solidaritet och ansvarsfördelning, brister i Dublinförordningen och i kontrollen av de yttre gränserna.

Framsteg i arbetet för att åtgärda bristerna

36.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för stöd och kapacitetsuppbyggnad vidtagits för att angripa de bakomliggande orsakerna till den irreguljära migrationen och förbättra levnadsvillkoren i ursprungsländerna.

37.  Europaparlamentet anser att samarbetet med tredjeländer är en del i insatsen för förbättra de omständigheter som leder till framtvingad och irreguljär migration. De åtgärder som krävs för att uppnå de önskade målen är vittomfattande.

Avgörande brister

38.  Europaparlamentet beklagar att många människor har anmälts döda eller saknade på Medelhavet under de senaste åren. Sök- och räddningsinsatserna utgör en enskild del i den europeiska integrerade gränsförvaltningen, i enlighet med förordningen om Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. En permanent, kraftfull och effektiv EU-insats för sök- och räddningsinsatser till havs är avgörande för att förhindra förlust av människoliv till havs. Det är av största vikt att man i all planering av operativa insatser rörande gränsövervakning av sjögränserna och genomförande av sådana insatser av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån integrerar adekvata aspekter och tillräcklig kapacitet avseende sök- och räddningsinsatser till havs, i enlighet med förordning (EU) nr 656/2014.

39.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över genomförandet av förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning, och understryker att medlemsstaterna måste uppfylla de krav som fastställs i förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning), i synnerhet när det gäller åtaganden för att bidra med tillräckligt många personalmässiga resurser och teknisk utrustning både till gemensamma insatser och till reserven med utrustning för snabba insatser, och anslå tillräckliga resurser för genomförandet av sårbarhetsanalyser. Parlamentet är bekymrat över Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns resurser och finansiella planering, och för de uppskattningar som ligger till grund för finansieringen av insatserna och de bidrag som krävs av medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa särskild utbildning i grundläggande rättigheter för nationella gränsvakter.

40.  Europaparlamentet anser att samarbetet på nationell nivå mellan de olika rättsvårdande myndigheterna, militären, gränsbevakningen, tullen och myndigheter med ansvar för sök- och räddningsinsatser till havs ofta är otillräckligt, vilket resulterar i splittrad situationskännedom och låg effektivitet. Avsaknaden av samarbetsstrukturer kan leda till ineffektiva och/eller oproportionerliga åtgärder. Parlamentet påminner om att oberoende av hur många välmenande åtgärder som genomförs på unionsnivå kan man inte ersätta bristen på internt samarbete mellan de berörda myndigheterna i medlemsstaterna.

41.  Europaparlamentet noterar inrättandet av andra storskaliga informationssystem och målet att förbättra systemens driftskompatibilitet samtidigt som nödvändiga säkerhetsanordningar bevaras, bl.a. avseende uppgifts- och integritetsskydd.

42.  Europaparlamentet anser att arbetet med förslagen om att göra informationssystemen driftskompatibla bör utgöra ett tillfälle att till viss del förbättra och harmonisera de nationella informationssystemen och infrastrukturerna vid gränspassagerna.

Åtgärder som måste vidtas

43.  Parlamentet uppmuntrar byråerna och medlemsstaterna att fortsätta genomföra multifunktionella insatser och att se till att lämpliga åtgärder vidtas för att sök- och räddningsinsatser till havs ska ingå i verksamheten genom lämpliga tillgångar och personalmässiga resurser. Byrån uppmanas att säkerställa genomförandet av klagomålsmekanismen och dithörande resurser och personal till stöd för ombudet för grundläggande rättigheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa snabba och effektiva förfaranden för återsändande, med full respekt för de grundläggande rättigheterna och under humana och värdiga förhållanden, så snart ett beslut om återsändande har utfärdats.

45.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna kan använda sig av den möjlighet som erbjuds genom direktiv 2001/40/EG för att erkänna och genomföra ett beslut om återsändande som fattats av en annan medlemsstat i stället för att fatta ett nytt beslut om återsändande eller skicka tillbaka den irreguljära migranten till den medlemsstat som utfärdade det första beslutet.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa adekvat infrastruktur, boende och levnadsvillkor för alla asylsökande, särskilt med hänsyn till behoven hos ensamkommande barn och familjer med barn samt kvinnor som befinner sig i en sårbar situation. Medlemsstaterna uppmanas att se till att deras förvar uppfyller kraven enligt internationell bästa praxis och människorättsnormer och människorättskonventioner, och kan klara den kapacitet som efterfrågas, med beaktande av att förvar är en sista utväg och inte bästa lösningen för barn, och i ökad utsträckning utnyttja andra alternativ än förvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att leva upp till sina omplaceringsåtaganden i enlighet med vad som avtalats i Europeiska rådet i september 2015 och åter bekräftats av EU-domstolen i september 2017 för att återställa ordningen när det gäller hanteringen av migration och främja solidariteten och samarbetet inom EU.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella dataskyddsmyndigheterna har en oberoende ställning, främst genom att ge tillräckliga ekonomiska resurser och personal för att de ska kunna uppfylla sina ökande uppgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas oberoende kontrollmyndigheter att säkerställa nödvändiga inspektioner av informationssystemen och deras användning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa mekanismer för att göra det möjligt för registrerade personer att inge klagomål och begära att få se vilka uppgifter om dem som finns registrerade, och att öka allmänhetens medvetenhet om olika informationssystem.

48.  Europaparlamentet insisterar på att multifunktionella insatser ska ledas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för att man ska kunna tillgodose behovet av sök- och räddningsinsatser till havs (i enlighet med förordning (EU) nr 656/2014) i de berörda områdena. Nationella gränsbevakningsmyndigheter måste också tillhandahålla tillräckliga resurser för sina insatser, särskilt sök- och räddningsinsatser. Gränskontroller bör utföras av en utbildad gränsvakt eller under sträng översyn av en behörig myndighet.

49.  Europaparlamentet noterar att Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har fått ett utökat mandat som den kan utnyttja till att stödja medlemsstaterna i samordnade insatser för återsändande.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare utveckla det ömsesidiga gränsöverskridande polissamarbetet, genom gemensam hotbedömning, riskanalys och patrullering. Parlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av Prümfördraget samt rådets beslut 2008/615/RIF, och anslutning till den europeiska modellen för informationsutbyte och det svenska initiativet. Medlemsstaterna uppmanas att förbättra sina nationella brottsbekämpande samarbetsstrukturer och strukturer för informationsutbyte, och förbättra det praktiska samarbetet, särskilt med angränsande medlemsstater.

51.  Europaparlamentet påminner om att det är högsta prioritet att reformera det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas), som en del av ett helhetsgrepp för att hantera utmaningarna i samband med flykting-, asyl- och migrationspolitiken och kommissionens agenda för migration. Parlamentet påminner om att det vid flera tillfällen har påpekat att det bästa sättet att bekämpa människohandel och på så sätt den så kallade irreguljära migrationen är att öppna upp lagliga vägar för migranter och flyktingar. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt följa Europaparlamentet och anta ett mandat för förhandlingar om alla förslag i detta avseende, i synnerhet vad gäller Dublinförordningen. Parlamentet poängterar att den nya europeiska asylbyrån ännu inte godkänts, och uppmanar rådet att snarast möjligt häva blockeringen av detta ärende.

52.  Europaparlamentet framhåller behovet att förbättra säkerheten kring de nationella id-kort som utfärdas av medlemsstaterna till unionsmedborgarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå, såsom redan är fallet för pass, normer för integrerade säkerhetsdetaljer och biometriska uppgifter i id-korten.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament och till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

(1) EUT L 251, 16.9.2016, s. 1.
(2) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53.
(3) EUT L 295, 6.11.2013, s. 11.
(4) Wouter van Ballegooij, The Cost of Non-Schengen: Civil Liberties, Justice and Home Affairs aspects, rapport om kostnader för uteblivna EU-åtgärder, Enheten för europeiskt mervärde, 2016, s. 32.
(5) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 160.


Miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem
PDF 190kWORD 64k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om genomförandet av direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem (2016/2328(INI))
P8_TA(2018)0229A8-0168/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 18, 19, 21, 79 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 3, 6, 20, 21, 23, 24, 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av 1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av resolutionen om grundläggande rättsprinciper för offer för brott och offer för maktmissbruk, som antogs av FN:s generalförsamling den 29 november 1985,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och rådets beslut (EU) 2017/865(1) och (EU) 2017/866(2) av den 11 maj 2017 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–   med beaktande av rekommendation CM/Rec(2006)8 av den 14 juni 2006 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om stöd till brottsoffer,

–   med beaktande av rekommendation CM/Rec(2010)5 av den 31 mars 2010 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet,

–  med beaktande av rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 december 2013 om bekämpning av hatbrott inom Europeiska unionen och av den 5 juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2017 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen(12),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer(13),

–  med beaktande av studien How can the EU and the Member States better help victims of terrorism? offentliggjord av parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor i september 2017,

–  med beaktande av undersökningen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Second European Union minorities and discrimination survey, offentliggjord i december 2017,

–   med beaktande av FRA:s studie Child-friendly justice – Perspectives and experiences of children involved in judicial proceedings as victims, witnesses or parties in nine EU Member States, offentliggjord i februari 2017,

–  med beaktande av FRA:s rapport om grundläggande rättigheter 2017, offentliggjord i maj 2017,

–  med beaktande av FRA:s rapport om grundläggande rättigheter 2016, offentliggjord i maj 2016,

–  med beaktande av FRA:s studie Victims of crime in the EU: the extent and nature of support for victims, offentliggjord i januari 2015,

–  med beaktande av FRA:s studie Severe labour exploitation: workers moving within or into the European Union, offentliggjord i juni 2015,

–  med beaktande av FRA:s rapport Violence against women: an EU-wide survey, offentliggjord i mars 2014,

–  med beaktande av rapporten om IVOR-projektet Implementing Victim-oriented reform of the criminal justice system in the EU, offentliggjord den 6 maj 2016,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) An analysis of the Victims’ Rights Directive from a gender perspective,

–  med beaktande av Yogyakartaprinciperna plus 10, antagna den 10 november 2017 (principer och staters skyldigheter i fråga om tillämpningen av internationell människorättslagstiftning med avseende på sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könsegenskaper),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(14),

–  med beaktande av bedömningen av genomförandet på EU-nivå av direktiv 2012/29/EU, framtagen av enheten för efterhandsbedömningar vid Europaparlamentets utredningstjänst,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0168/2018), och av följande skäl:

A.  Syftet med direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem (nedan kallat direktivet om brottsoffers rättigheter) är att sätta brottsoffret i centrum för det straffrättsliga systemet och att stärka brottsoffers rättigheter så att alla brottsoffer har samma rättigheter oavsett var brottet ägde rum och vad de har för nationalitet eller uppehållsstatus.

B.  Fram till september 2017 hade 23 av 27 medlemsstater införlivat direktivet om brottsoffers rättigheter i sin nationella lagstiftning. Kommissionen har inlett 16 överträdelseförfaranden mot medlemsstater som i praktiken ännu inte följer direktivet fullt ut. Genom direktivet har det blivit möjligt att göra framsteg i hanteringen av offer för brott i en annan medlemsstat. Det förekommer fortfarande brister i fråga om gränsöverskridande situationer.

C.  Det finns enhetliga normer och instrument på EU-nivå för att förbättra unionsmedborgarnas liv, men fortfarande behandlas brottsoffer olika från land till land.

D.  Trots att det har gjorts många förändringar i medlemsstaterna känner brottsoffer fortfarande ofta inte till sina rättigheter, vilket undergräver direktivets ändamålsenlighet i praktiken, i synnerhet kravet på tillgång till information.

E.  Utöver juridisk hjälp delar stödgrupper för brottsoffer in offrens behov i fyra grupper: rätt till rättvisa, värdighet, sanning och minne, där det sistnämnda innebär ett villkorslöst förkastande av terrorism.

F.  Vissa medlemsstater brister i stödverksamheterna för brottsoffer och i samordningen av dessa på lokal, regional, nationell och internationell nivå, vilket gör det svårt för brottsoffer att få hjälp från befintliga stödverksamheter.

G.  Skyddade boenden, kvinnocentrum och telefonjourer är centrala instanser till stöd för kvinnliga våldsoffer och deras barn. Tillhandahållandet av skyddade boenden för kvinnor och kvinnocentrum är otillräckligt i Europa. Det finns ett akut behov av skyddade boenden och kvinnocentrum eftersom sådana erbjuder säkerhet, husrum, rådgivning och stöd för kvinnor som överlevt våld i hemmet och för deras barn. Avsaknad av skyddade boenden kan riskera kvinnors liv.

H.   Om ett terrorattentat inträffar i en medlemsstat och offret är bosatt i en annan bör de båda medlemsstaterna samarbeta nära för att underlätta brottsofferstöd.

I.  Om statliga enheter och nationella institutioner vidtog effektiva och skyddsinriktade åtgärder för att bistå brottsoffren skulle medborgarna stödja och känna tillit till institutionerna, vilket skulle stärka deras anseende.

J.  Många som arbetar inom hälso- och sjukvården kan förväntas komma i kontakt med brottsoffer, särskilt offer för könsrelaterat våld, och ofta kontaktar brottsoffret dem först för att anmäla ett brott. Det finns belägg för att de som arbetar inom hälso- och sjukvården, såsom läkare och annan medicinsk personal, får begränsad utbildning i att hantera könsrelaterat våld.

K.  Kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld behöver alltid särskilt stöd och skydd på grund av sin särskilda sårbarhet för sekundär och upprepad viktimisering.

L.  Det finns fortfarande en systematisk underrapportering när det gäller fall eller förövare av våld i EU, särskilt avseende minoriteter, migranter, människor med uppehållsstatus som familjemedlem eller med osäker uppehållsstatus, hbti-personer, antisemitiska brott, sexuella övergrepp mot barn, våld i hemmet och könsrelaterat våld, människohandel och offer för tvångsarbete. Omkring två tredjedelar av alla kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld anmäler inte detta till någon myndighet, då de är oroliga för vedergällning, förödmjukelse och social stigmatisering.

M.  Hatbrott mot hbti-personer förekommer i hela EU. Dessa brott är underrapporterade och brottsoffrens rättigheter respekteras därför inte.

N.  Enligt FRA:s studie Making hate crime visible in the European Union: acknowledging victims’ rights löper invandrare större risk att drabbas av brott, oberoende av andra kända riskfaktorer.

O.  Antalet rasistiska hatbrott mot migranter och asylsökande har ökat i medlemsstaterna. Mycket få av dem som begår dessa hatbrott ställs inför rätta.

P.  Även om alla brottsoffer ska ha lika rättigheter utan diskriminering enligt artikel 1 i direktivet har de flesta medlemsstater i själva verket inte infört policyer eller förfaranden för att papperslösa brottsoffer på ett säkert sätt ska kunna anmäla allvarlig arbetskraftsexploatering, könsrelaterat våld och andra former av övergrepp utan risk för immigrationspåföljder. Detta drabbar i oproportionerlig grad kvinnor och flickor, som också är mer utsatta för människohandel och sexuell exploatering. Enligt FRA:s undersökning Second European Union minorities and discrimination survey hade bara var åttonde svarande rapporterat eller anmält den senaste diskriminerande händelse de varit med om på grund av sin etniska bakgrund eller invandrarbakgrund.

Q.  I artikel 1 direktivet anges att de rättigheter som fastställs i detta ska gälla brottsoffer på ett icke-diskriminerande sätt, inbegripet när det gäller deras uppehållsstatus.

R.  #MeToo-kampanjen har belyst att rättssystemet inte erbjuder kvinnor och flickor rättvisa och skydd på ett adekvat sätt och att offer för könsrelaterat våld därför inte får det stöd som de behöver.

S.  Ratificering och ett fullständigt genomförande av Istanbulkonventionen ger EU en samstämmig rättslig ram för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och skydda våldsoffren. Definitionen av könsrelaterat våld bör baseras på Istanbulkonventionen och erkänna den strukturella karaktären hos kvinnovåld och andra former av könsrelaterat våld samt våldets kopplingar till den alltjämt bristande jämställdheten mellan kvinnor och män. Våld i nära relationer måste ses ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom det drabbar kvinnor i oproportionerligt hög grad.

T.  Kvinnor är mest utsatta för stalkning, vilket är en vanlig form av könsrelaterat våld. Stalkning har inte tagits upp som ett särskilt brott i sju medlemsstaters strafflagstiftning.

U.  Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt säkerhet och skydd för barn till kvinnor som drabbats av könsrelaterat våld och våld i hemmet.

V.  Ofta informeras inte brottsoffren ordentligt om rättegångarna och deras resultat. Alltför ofta får brottsoffren utan förvarning veta att gärningsmannen har frigetts via medier eller andra externa kanaler och inte av de behöriga myndigheterna.

W.  Brottsoffer och familjemedlemmar får inte tillräcklig information om sina rättigheter när ett brott begås i en annan medlemsstat än den där brottsoffret är bosatt. Medlemsstaterna har olika definitioner av begreppet ”brottsoffer”. Till följd av detta sträcker sig den nationella lagstiftningen olika långt (ibland omfattas exempelvis även familjemedlemmar).

X.  Lättillgängliga och allmänt kända nummer till telefonjourer är för många kvinnor det första steget mot den hjälp och det stöd som de behöver när de är med om våld i nära relationer.

Y.  Endast 27 % av européerna känner till det gemensamma europeiska larmnumret 112. Alla har inte tillgång till det ännu.

Z.  I många fall är brottsoffret det viktigaste vittnet under rättegången och måste få skydd mot eventuella hämndaktioner eller hot från förövaren, bland annat genom förhindrande av upprepad eller sekundär viktimisering. Vittnesmål är avgörande för ett välfungerande straffrättsligt system och för tilltron till det och av väsentlig betydelse för en effektiv utredning och lagföring av organiserad brottslighet och terroristgrupper som därigenom kan komma att upplösas. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att ge vittnen verksamt skydd och öka utbytet av bästa praxis och det internationella samarbetet på detta område.

AA.  Brister i genomförandet av direktivet om brottsoffers rättigheter har framför allt rapporterats i fråga om att

   tillhandahålla lämpliga tjänster till brottsoffer i enlighet med deras särskilda behov,
   på ett korrekt sätt genomföra kraven om att garantera en individuell bedömning av brottsoffer,
   på ett korrekt sätt inrätta mekanismer som gör att den brottsmisstänkte kan få en kopia av brottsanmälan,
   garantera lika tillgång till stödverksamheter och specialiststöd för alla brottsoffer, däribland personer med funktionsnedsättning, hbti-personer, barn, offer för könsrelaterat våld, inklusive sexuellt våld, samt offer för hatbrott och hedersrelaterade brott, oavsett uppehållsstatus,
   garantera snabba, effektiva och brottsoffercentrerade förfaranden i brottmål, där hänsyn tas till de särskilda behoven hos de mest utsatta grupperna,
   samla in uppgifter om och analysera våldskultur, kvinnohat och könsstereotyper och deras koppling till förekomsten av hatbrott,
   informera brottsoffren om förövarnas straffrättsliga eller processrättsliga situation.

AB.  Brottsoffer rapporterar regelbundet att rättsprocessen i sig själv är ett slags viktimisering – en sekundär eller upprepad viktimisering. Hur brottsoffren upplever systemet påverkas av olika faktorer, bland annat hur de behandlas under processen och hur mycket kontroll och möjlighet att delta de ges.

AC.  Offer för terrorism har blivit utsatta för ett attentat vars syfte i slutändan varit att skada samhället eller den större grupp som de representerar. De är därför i behov av uppmärksamhet, stöd och socialt erkännande av särskilt slag på grund av det begångna brottets speciella karaktär.

AD.  Vissa rättigheter för offren för terrorattentaten i Bryssel 2016, som rätten till ekonomiskt stöd och ersättning, tillämpades eller beviljades inte på korrekt sätt i enlighet med bestämmelserna i direktivet om brottsoffers rättigheter.

Bedömning av genomförandet av direktivet

1.  Europaparlamentet kritiserar kommissionens underlåtenhet att i enlighet med artikel 29 i direktivet om brottsoffers rättigheter överlämna en rapport för parlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet senast i november 2017. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta och att skicka alla relevanta uppgifter och all relevant statistik till kommissionen för att underlätta dess bedömning av direktivets genomförande.

2.  Europaparlamentet är kritiskt till att endast 23 av 27 medlemsstater officiellt hade införlivat direktivet i september 2017, dvs. två år efter att det skulle ha skett, och att vissa medlemsstater endast delvis följer direktivet och endast i fråga om vissa bestämmelser.

3.  Europaparlamentet noterar vissa medlemsstaters framgångsrika genomförande av vissa bestämmelser i direktivet om brottsoffers rättigheter, nämligen

   rätten till tolkning och översättning,
   rätten att höras,
   barns rätt till skydd som brottsoffer,
   rättigheter för brottsoffer i samband med brottsanmälan,
   rätten att få information vid den första kontakten med en behörig myndighet.

4.  Europaparlamentet beklagar emellertid att det fortfarande finns betydande brister i införlivandet och genomförandet av direktivet i många medlemsstater, särskilt när det gäller

   komplexa förfaranden för tillgång till stödverksamheter och brister i systemet för stöd till brottsoffer, bland annat otillräcklig tillgång till juridisk hjälp och ersättning, brist på ekonomiskt stöd och samordning mellan stödverksamheter och inkonsekventa mekanismer för hänvisning av brottsoffer,
   det faktum att det ofta inte ges tydlig information på mer än ett språk, vilket i realiteten gör det svårt för brottsoffer att söka skydd utomlands i en annan medlemsstat,
   bristen på lagstöd i gränsöverskridande fall och rättigheter för brottsoffer som bor i en annan medlemsstat samt underlåtenheten att vidta åtgärder för att se till att obefintlig eller osäker uppehållsstatus inte utgör något hinder för brottsoffrens möjligheter att hävda sina rättigheter enligt detta direktiv.

5.  Europaparlamentet framhåller den vitala betydelsen av att den första kontakten med brottsoffret sker på ett korrekt sätt, särskilt när det handlar om offer för könsrelaterat våld. Parlamentet konstaterar emellertid att vissa av de mest utsatta offren – till exempel underåriga barn och personer utan utbildning, personer med funktionsnedsättning eller äldre, samt (av språkliga skäl) migranter och offer för människohandel – kan ha svårt att förstå den information som ges, och eftersom deras rätt till information enligt artikel 4 i direktivet därigenom inte kan utövas fullt ut är det nödvändigt att se till att det finns en kvalificerad expert på plats för att bistå offren. Parlamentet konstaterar att artikel 4 är en av direktivets styrkor, eftersom den hjälper brottsoffren att utöva sin rätt till det stöd och skydd som finns tillgängligt i enlighet med direktivet.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja enkel tillgång till rättslig prövning och adekvat juridisk hjälp utan kostnad, eftersom detta på ett påtagligt sätt bidrar till att bryta tystnaden och öka brottsoffrets tilltro till det straffrättsliga systemet, minskar möjligheten till straffrihet och gör att brottsoffret kan påbörja sin psykiska återhämtningsprocess.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att införa och verkligen tillämpa rätten till information enligt artikel 4 i direktivet om brottsoffers rättigheter till förmån för alla brottsoffer och potentiella brottsoffer. Parlamentet framhåller behovet av att förbättra informationsmekanismerna i medlemsstaterna så att brottsoffren inte bara känner till sina rättigheter utan även vet vart de ska vända sig för att utöva dem. Parlamentet påpekar att de yrkespersoner som först tar sig an brottsoffren bör fungera som deras främsta kontaktpunkt för information om deras rättigheter och om program avsedda att hantera viktimiseringssituationer. Parlamentet understryker att underlåtenhet att informera brottsoffret före, under och efter straffrättsliga förfaranden gör att brottsoffrens rättigheter inte kan utövas ordentligt, skapar missnöje med rättssystemet och avskräcker offret från att delta aktivt i de straffrättsliga förfarandena.

8.  Europaparlamentet beklagar att alltför många medlemsstater i sin lagstiftning inte har infört individuella bedömningar av brottsoffer, vilket leder till brister när det gäller att upptäcka och identifiera deras särskilda behov, behandla dem med respekt och värdighet och följaktligen erbjuda dem ett skydd som motsvarar deras särskilda behov.

9.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstaters underlåtelse att införliva direktivet i den nationella lagstiftningen innebär att medborgarna i dessa medlemsstater diskrimineras när det gäller skyddet av deras rättigheter som EU-medborgare.

10.  Europaparlamentet beklagar att direktivet om brottsoffers rättigheter begränsar brottsoffers möjlighet att utöva sin rätt till juridisk hjälp på grund av bestämmelser som föreskriver att medlemsstaterna ska erbjuda juridisk hjälp endast när brottsoffer är parter i straffrättsliga förfaranden och att de villkor eller processrättsliga regler enligt vilka brottsoffren har tillgång till juridisk hjälp ska fastställas i nationell rätt. Parlamentet betonar att dessa begränsningar kan vara särskilt betungande för offer för könsrelaterat våld som inte gör en anmälan och vilkas fall aldrig kommer att behandlas inom ramen för det straffrättsliga systemet.

11.  Europaparlamentet konstaterar att andra instrument som tar upp liknande successiva tillägg till brottsoffrens rättigheter komplicerar samstämmigheten med direktivet om brottsoffers rättigheter.

12.  Europaparlamentet erinrar om att tredjelandsmedborgare och EU-medborgare som utsatts för brott i en annan medlemsstat också kan åtnjuta de rättigheter och det stöd och skydd som detta direktiv erbjuder, oavsett uppehållsstatus, och att offer för brott som begåtts i en annan medlemsstat än den där de är bosatta kan göra sin anmälan hos de behöriga myndigheterna i bosättningsmedlemsstaten. Parlamentet konstaterar emellertid att denna rättighet ofta urholkas på grund av osäkerhet i fråga om medlemsstaternas bestämmelser om extraterritoriell tillämplighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att uppehållsstatus inte är ett kriterium för ett fullständigt utövande av brottsoffrens rättigheter och att förtydliga sina nationella bestämmelser om extraterritoriell tillämplighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera brottsoffer som inte är bosatta i landet stödverksamheter och information om deras rättigheter och att vidta särskilda åtgärder som framför allt fokuserar på alla brottsoffers rätt till ersättning i straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att underlätta samarbete mellan sina behöriga myndigheter eller enheter som tillhandahåller specialiststöd, så att brottsoffren verkligen får tillgång till sådan information och sådana tjänster.

13.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om att brottsoffer som inte är lagligt bosatta också bör ha tillgång till rättigheter och tjänster, bland annat skyddade boenden och andra specialiserade tjänster enligt detta direktiv, såsom rättsligt skydd och psykologiskt och ekonomiskt stöd från medlemsstaterna, utan att behöva vara rädda för att utvisas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder för att se till att dessa rättigheter och tjänster finns tillgängliga utan diskriminering. Parlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att bevilja papperslösa brottsoffer uppehållstillstånd av humanitära skäl eller så länge de straffrättsliga förfarandena pågår, vilket skulle kunna uppmuntra brottsoffer att anmäla brott och motarbeta det rådande klimatet av straffrihet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa lagstiftning som ger brottsoffer med uppehållstillstånd som familjemedlem möjlighet att ta sig ur situationer där övergrepp förekommer genom att erhålla självständiga uppehållstillstånd. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppmuntra och underlätta utbyte och utvärdering av befintlig god praxis mellan medlemsstaterna, där både brottsoffrens och civilsamhällets perspektiv kommer till uttryck.

Rekommendationer

Individuell bedömning

14.  Europaparlamentet påminner om att ett av de viktigaste målen med direktivet om brottsoffers rättigheter är att förbättra brottsoffers ställning i EU och att sätta brottsoffret i centrum för det straffrättsliga systemet.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka rättigheterna för offer för hatbrott, bland annat sådana som begås mot hbti-personer eller med rasistiska motiv.

16.  Europaparlamentet framhåller att individuella bedömningar är avgörande för att hjälpa alla brottsoffer att ta kontrollen över sin situation genom att informera dem om deras rättigheter, och rätten att fatta beslut, i de förfaranden som de är del i och, om det rör sig om barn, rätten att få tillgång till de specifika rättssäkerhetsgarantier som ska gälla för dem redan från början av det rättsliga förfarandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt införa individuell bedömning i rätt tid av brottsoffer i sin lagstiftning, bland annat i samband med deras inledande kontakt med en behörig myndighet, om detta är nödvändigt, eftersom detta är ett nödvändigt steg i processen för att kunna upptäcka och identifiera ett brottsoffers särskilda behov, samt att sedan bevilja särskilt skydd i enlighet med dessa behov och förhindra sekundär och upprepad viktimisering, hot och hämnd. Parlamentet poängterar att de individuella bedömningarna måste ses över regelbundet för att fastställa kontinuerliga stödbehov och att brottsoffren bör erbjudas en uppföljningsundersökning inom en lämplig tidsperiod efter det att brottet inträffade, baserat på befintlig kunskap om traumareaktioner. Parlamentet erinrar om att individuella bedömningar är särskilt nödvändiga för offer för människohandel och barn som utsatts för sexuella övergrepp, med tanke på de sociala, fysiska och psykologiska efterverkningarna av dessa brott. Parlamentet erinrar om att alla individuella bedömningar bör vara genusmedvetna, med tanke på att kvinnor och hbtqi-personer som utsatts för könsrelaterat våld behöver särskild uppmärksamhet och särskilt skydd på grund av den höga risken för upprepad viktimisering, och därför bör specifika åtgärder och specialiststöd säkerställas.

Stödverksamheter för brottsoffer

17.  Europaparlamentet beklagar att brottsoffer har svårigheter att få tillgång till stödverksamheter och att det i vissa medlemsstater fortfarande inte har byggts upp stödverksamheter för brottsoffer. Parlamentet framhåller att alla brottsoffer i hela EU bör beviljas stödverksamheter och rättigheter och att dessa bör finnas tillgängliga även när en person ännu inte har bevisat att han eller hon är ett brottsoffer eller innan några officiella förfaranden inletts. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sörja för skyddade boenden för kvinnor samt kvinnocentrum – och att öka deras antal och förbättra deras tillgänglighet – som kan bistå kvinnliga offer för alla typer av könsrelaterat våld, och att se till att kvinnor som överlevt våld aldrig nekas plats. Parlamentet insisterar på att tjänsterna måste byggas ut för att bättre tillgodose behoven hos alla kvinnor, i synnerhet kvinnor med funktionsvariationer och migrantkvinnor, även papperslösa. Parlamentet betonar att sådana tjänster även bör inbegripa specialiststöd som inte rör boende, såsom information och rådgivning, biträde i domstol och uppsökande verksamhet. Parlamentet anser att skyddade boenden för kvinnor bör hjälpa alla kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och att de bör vara tillgängliga dygnet runt, alla dagar i veckan, och vara gratis för kvinnor och deras barn, så att kvinnorna kan känna sig trygga och i stånd att anmäla könsrelaterat våld.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt individuell bedömning av barn och av barn som utsatts för någon form av brott, särskilt människohandel – bland annat för sexuell exploatering – samt könsrelaterat våld, sexuella övergrepp och sexuell exploatering. Parlamentet påminner om att barn som är brottsoffer alltid ska anses ha behov av särskilt skydd på grund av sin utsatthet, i enlighet med artikel 22.4 i direktivet. Parlamentet framhåller att barn och unga brottsoffer måste tas om hand på ett sätt som tar vederbörlig hänsyn till deras utsatthet.

Utbildning

19.  Europaparlamentet framhåller att det är ytterst viktigt med fortbildningsprogram på EU-nivå för att förfarandena i medlemsstaterna ska harmoniseras och standardiseras och för att garantera likabehandling av alla EU-medborgare.

20.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda särskild utbildning för dem som ansvarar för att bistå offer för terrordåd, liksom att tillhandahålla de resurser som behövs för detta ändamål.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla genusmedvetna utbildningsprogram och riktlinjer för alla som arbetar med brottsoffer, såsom rättstillämpare, poliser, åklagare, domare, hälso- och sjukvårdspersonal, socialarbetare och civilsamhällesorganisationer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda EU-medel för sådana utbildningsändamål på ett adekvat sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt se till att de följer alla skyldigheter gällande utbildning av poliser, så att de kan göra bättre individuella bedömningar i rätt tid när ett brott har begåtts. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga ytterligare eller sekundär viktimisering hos brottsoffer, informera brottsoffren om vilka rättigheter de har och vilka tjänsten de kan tillgå samt hjälpa dem att ta kontrollen över sin situation som ett sätt att minska posttraumatisk stress. Parlamentet betonar att sådan utbildning också bör inkluderas i utbildningsprogram, i samarbete med civilsamhället och icke-statliga organisationer, och att obligatorisk och särskild utbildning regelbundet bör finnas tillgänglig för alla som arbetar med brottsoffer för att utveckla ett förhållningssätt anpassat till särdragen och behoven hos varje typ av brottsoffer, hjälpa dem som arbetar med detta att förebygga våld samt erbjuda adekvat stöd för utsatta grupper, såsom barn, kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld, offer för människohandel, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påpekar att det krävs personalutbildning för ett effektivt genomförande av direktivets mål. Parlamentet anser att sådan utbildning bör inbegripa vägledning om hur man ska se till att brottsoffer skyddas mot tvång, övergrepp och våld och får sin fysiska och psykiska integritet respekterad. Vidare anser parlamentet att all utbildning bör betona icke-diskrimineringsprincipen – en av direktivets hörnstenar.

22.  Europaparlamentet erinrar om att barn som utsätts för brott är särskilt sårbara och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utbildning av personer som arbetar med offer för barnrelaterade brott, särskilt i fall som rör sexuella övergrepp och sexuell exploatering, med hänsyn tagen till behoven i olika åldersgrupper. Parlamentet framhåller att sådana personer bör kommunicera på ett barnanpassat sätt.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ge praktisk mening åt den internationella dagen för terrorismens offer genom att minst två gånger om året anordna ett internationellt evenemang särskilt ägnat åt utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan medlemsstaternas lokala, regionala och nationella myndigheter och åt insamling av vittnesmål från offer. Parlamentet anser att detta bör bidra till att säkerställa ett snabbt, enhetligt och fullständigt införlivande av direktivet, tidig upptäckt av gemensamma problem med tillämpningen samt fortlöpande utvärdering av dess förmåga till medvetandegörande och tillföra en operativ dimension till uttrycken för solidaritet och institutionellt och socialt stöd till offren.

24.  Europaparlamentet understryker att hälso- och sjukvårdspersonal har en avgörande betydelse när det gäller att identifiera offer för våld i hemmet, eftersom våld mot kvinnor i nära relationer påverkar både den fysiska och psykiska hälsan på lång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att information om stödverksamheter för offer och om offrens rättigheter finns tillgänglig för vårdpersonal och att tillhandahålla riktad utbildning till flera olika typer av vårdpersonal, bland annat allmänläkare, läkare som är specialiserade på akuthjälp, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden, socialarbetare inom psykisk hälsa och mottagningspersonal, så att brottsoffer bemöts på ett ändamålsenligt sätt, i synnerhet när det rör sig om könsrelaterat våld, och så att vårdpersonalen har möjlighet att identifiera fall av potentiella övergrepp och uppmuntra kvinnliga offer att kontakta behörig myndighet.

Den gränsöverskridande dimensionen

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge ekonomiskt stöd och juridisk hjälp till familjemedlemmar vid ett allvarligt brott – till exempel när brottsoffret har avlidit eller skadats allvarligt – som ägt rum i en annan medlemsstat än den där offret är bosatt, särskilt i fall då familjen inte har råd att resa till den medlemsstaten för att närvara i domstol, betala för psykologiskt stöd eller få hem offret.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra handläggningen mer flexibel och skynda på förfarandena vid översändande av domar om könsrelaterat våld som utfärdats i ett land, i synnerhet när det rör sig om internationella par, så att myndigheterna i de båda makarnas länder kan agera i enlighet därmed så snart som möjligt och förhindra att vårdnaden om barnen kan ges till en pappa som anklagats för könsrelaterat våld i ett annat land.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidareutveckla brottsoffrens rättigheter så att EU kan spela en ledande roll i skyddet av brottsoffers rättigheter.

Processuella rättigheter

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla kostnadsfri juridisk hjälp och samtidigt se till att den administrativa bördan för brottsoffret blir så liten som möjligt.

29.  Europaparlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att införa konfidentiella och anonyma förfaranden för brottsanmälningar, särskilt när det rör sig om sexuella övergrepp och övergrepp mot personer med funktionsnedsättning och minderåriga, i syfte att övervaka och utvärdera antalet brottsanmälningar och se till att papperslösa brottsoffer kan göra en anmälan utan att riskera konsekvenser som har att göra med deras invandrarstatus.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa rättsliga åtgärder i straffrättsliga förfaranden för att garantera skydd för barn som är brottsoffer – bland annat genom att tillgodose de specifika behoven hos barn som utsatts för könsrelaterat våld, särskilt i fall då barnets moder mördats av sin partner – under hela den tid som de straffrättsliga förfarandena pågår och att se till att de får hjälp och socialt och psykologiskt stöd efteråt, så att man undviker att barn som är brottsoffer utsätts för sekundär viktimisering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa särskilda åtgärder i syfte att stärka rollen för nationella telefonjourer när det gäller barn som är brottsoffer, med tanke på att antalet barn som själva anmäler brott är begränsat.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till signifikanta fall av könsrelaterat våld, inklusive våld i hemmet, när man beslutar om vårdnad och umgängesrätt, och anser att barnvittnens rättigheter och behov också bör beaktas när man erbjuder brottsoffer skydds- och stödverksamhet.

32.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om skyldigheten att tillhandahålla kostnadsfri översättning och tolkning, och konstaterar samtidigt att brist på information på andra språk kan utgöra ett hinder för ett effektivt skydd av brottsoffren och en form av diskriminering av dem.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att engagera sig aktivt och samarbeta nära i informationskampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet om brottsoffers rättigheter enligt EU-rätten, bland annat de särskilda behoven hos barn som är brottsoffer. Parlamentet understryker att sådana medvetandehöjande kampanjer även bör anordnas i skolor för att informera barn om deras rättigheter och ge dem verktygen att identifiera alla slags former av brottslighet som de kan ha utsatts för eller blivit vittnen till. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa kampanjer för att uppmuntra kvinnor och hbtqi-personer att anmäla alla former av könsrelaterat våld, så att kan skyddas och få det stöd de behöver.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis i fråga om ett förhållningssätt som utgår från brottsoffrens situation för poliser i deras dagliga arbete.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att engagera sig aktivt, på både regional och nationell nivå, i kampanjer för att förebygga könsrelaterat våld och upprepad viktimisering i rättssystemet och i media och för att främja en kulturförändring i den allmänna opinionen i syfte att undvika attityder eller beteenden där offret skuldbeläggs, vilket kan orsaka ytterligare trauman hos offer för särskilda brott som könsrelaterat våld eller sexuella övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra den privata sektorn, it-sektorn och media att utnyttja sin potential på bästa sätt och delta i arbetet med att förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis om inrättande av mekanismer för att uppmuntra och göra det lättare för brottsoffer att anmäla de brott de har utsatts för.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta särskilda åtgärder i händelse av attacker med ett stort antal offer för att göra det möjligt för många av de drabbade att delta i de straffrättsliga förfarandena.

38.   Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt risken för hot och vedergällning och behovet av att skydda brottsoffrens värdighet och fysiska integritet, även när de förhörs och lämnar vittnesmål, så att man kan fastställa om och i vilken utsträckning dessa personer bör erbjudas skyddsåtgärder under de straffrättsliga förfarandena.

39.  Europaparlamentet understryker vikten av att obligatoriskt hålla brottsoffer underrättade om de straffrättsliga förfaranden som inletts mot förövarna av brotten, i synnerhet när fängelsedomar har utfärdats eller avtjänas.

Det institutionella perspektivet

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt direktivet.

41.  Europaparlamentet framhåller vikten av relevanta, uppdelade och jämförbara uppgifter om alla brott, i synnerhet när det gäller våld mot kvinnor och människohandel, för att öka förståelsen av problemet och för att höja medvetenheten samt bedöma och förbättra medlemsstaternas åtgärder till stöd för brottsoffer.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att motverka de rättsliga och praktiska bristerna i genomförandet av detta direktiv genom verklig samverkan mellan EU:s olika instrument för brottsofferskydd, till exempel direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern, direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi och direktiv 2014/42/EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater och EU att ratificera Europarådets Istanbulkonvention(15) och se till att den tillämpas fullt ut, förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och flickor och genomföra dessa viktiga instrument på ett sammanhängande sätt så att brottsoffer i Europa kan åtnjuta sina rättigheter till fullo.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med sektorsundersökningar i sin övervakning och rapportering och säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet för att skydda alla brottsoffer, oavsett orsak till viktimiseringen eller särskilda karaktärsdrag, såsom ras, hudfärg, religion, kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuell läggning, könsegenskaper, funktionsnedsättning, migrantstatus eller någon annan status.

44.  Europaparlamentet påminner om att familjemedlemmar omfattas av definitionen ”brottsoffer” och uppmanar medlemsstaterna att göra en vid tolkning av begreppet ”familjemedlemmar” – och andra viktiga begrepp som ”särskilt sårbara” – så att man inte begränsar förteckningen över potentiella rättighetsinnehavare i onödan.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att den skriftliga och muntliga kommunikationen sker enligt enkla språkstandarder, som är anpassade för minderåriga och människor med funktionsnedsättning, på ett språk som brottsoffret kan förstå, så att brottsoffren kan hållas underrättade om sina rättigheter på ett begripligt, lämpligt och riktat sätt före, under och efter de straffrättsliga förfarandena.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förseningar som följer av översättnings- och tolkningssvårigheter beaktas i situationer där utövandet av rättigheter omfattas av tidsbegränsningar.

47.  Europaparlamentet konstaterar att stalkning är en vanlig form av könsrelaterat våld som kräver särskilda förebyggande åtgärder, och uppmanar därför de sju medlemsstater som ännu inte har gjort det att lagstifta för att göra stalkning till ett brott i enlighet med artikel 34 i Istanbulkonventionen och på grundval av de relevanta bestämmelser i direktivet om brottsoffers rättigheter som avser rätten till skydd av privatliv, rätten till skydd och framför allt rätten att undvika kontakt med förövaren eller med andra potentiella gärningsmän eller medbrottslingar.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra ytterligare viktimisering till följd av förödmjukelse och ärekränkningar av brottsoffret från samhällsmedlemmar som står angriparen nära. Parlamentet erinrar om att sådana uttryck utgör ytterligare viktimisering och inte bör omfattas av yttrandefriheten enligt artikel 10.2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och enligt rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna(16).

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns ett telefonnummer för krisinformation efter en attack, eller helst att man inkluderar en sådan tjänst i de tjänster som tillhandahålls av det europeiska larmnumret 112, och att det vidtas åtgärder för att erbjuda hjälp på andra språk. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att i sin lagstiftning omedelbart införliva artikel 22 i direktivet om brottsoffers rättigheter.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i situationer där ett offer för terrorism inte bor i den medlemsstat där attentatet ägde rum se till att denna medlemsstat samarbetar med bosättningsmedlemsstaten för att underlätta stöd till offret.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla en kostnadsfri nationell telefonjour som är öppen dygnet runt sju dagar i veckan för kvinnor och hbtqi-personer som utsatts för könsrelaterat våld.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att brottsoffer får hjälp från stödverksamheter för brottsoffer före, under och efter straffrättsliga förfaranden, inbegripet psykologiskt stöd. Parlamentet framhåller civilsamhällets viktiga roll i stödet till brottsoffer. Parlamentet anser dock att regeringarna inte bara kan förlita sig på icke-statliga organisationer för att tillhandahålla viktiga stödverksamheter för brottsoffer (”volontärarbete”). Parlamentet framhåller att medlemsstaterna måste se till att öka finansieringen och resurserna för icke-statliga organisationer på området kvinnors och brottsoffers rättigheter och bygga upp kapacitet för att utveckla mekanismer för brottsofferstöd som inbegriper brottsbekämpande myndigheter, hälso- och sjukvården, socialförvaltningen och civilsamhället.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda specialiststöd till offer för terrorism i beredskapsplaneringen för att se till att lämplig stödverksamhet tillhandahålls både omedelbart efter en attack och på längre sikt.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta särskilda åtgärder för att se till att information lämnas till offer som inte bor i den medlemsstat där ett terrorattentat har inträffat. Parlamentet anser att sådana åtgärder särskilt bör inriktas på rättigheterna för offer som inte är bosatta i landet i samband med straffrättsliga förfaranden och på ersättning.

55.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att i alla lägen bekämpa straffrihet och se till att förövarna ställs inför rätta, så att offren kan känna sig skyddade. Parlamentet uppmanar dessutom alla medlemsstater att arbeta sektorsövergripande för att fastställa och ta itu med systemfaktorer som bidrar till upprepad viktimisering av människor som befinner sig i utsatta situationer och/eller upplever omfattande diskriminering, eftersom det annars skulle kunna få allvarliga konsekvenser för brottsoffrets psykiska återhämtning.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta rättsliga mekanismer för att kriminalisera förhärligande av ett specifikt terrordåd om detta förödmjukar offren och orsakar sekundär viktimisering genom att skada brottsoffrets värdighet och möjlighet till återhämtning.

57.  Europaparlamentet anser att terrorismens offer måste ha en central plats i det europeiska samhället, som en symbol för försvaret av den demokratiska mångfalden. Parlamentet efterlyser därför kongresser, minneshögtider och audiovisuellt material för att höja européernas medvetenhet samt ett europeiskt register över offer avsett för administrativt bruk.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett starkare skydd för offer för könsrelaterat våld, inklusive sexuellt våld, som ett sätt att förbättra möjligheterna till rättslig prövning och effektivisera de straffrättsliga förfarandena.

59.  Europaparlamentet påminner om de särskilda egenskaperna hos offer för terrorattentat, som faller inom en särskild kategori och har särskilda behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett särskilt direktiv om skydd av offer för terrorism.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera stödverksamhet, exempelvis stöd och rådgivning i samband med trauman, och tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, som ett led i det riktade stödet till brottsoffer med särskilda behov, såsom barn, kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld, offer för människohandel, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta lämpliga kvalitetskontrollmekanismer för att kunna bedöma huruvida de har uppfyllt kraven på genusmedvetna och kvinno- och barnvänliga standarder i samband med de åtgärder som vidtas inom ramen för stödverksamheter för brottsoffer för att uppmuntra anmälningar av brott och skydda brottsoffret på ett effektivt sätt.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hjälpa brottsoffren att hantera de rättsliga, finansiella och praktiska frågorna samt risken för ytterligare viktimisering.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att framhålla den potentiella användningen av det EU-finansierade projektet ”InfoVictims” som ett sätt att nå ut med information till brottsoffer om straffrättsliga processer via olika kommunikationsvägar, såsom broschyrer och affischer. Parlamentet anser att detta projekt stärker utbytet av god praxis i fråga om information till brottsoffer.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta samordnade mekanismer för insamling av uppgifter om offer för terrorattentat som sker på landets territorium och att, genom inrättande och utveckling av en enda kontaktpunkt, förse offren med en webbportal och ett larmnummer eller andra kommunikationsmedel, såsom e-post eller multimedieverktyg, som erbjuder säker, personlig, specifik och relevant information anpassad efter användarens behov med en konfidentiell, kostnadsfri och lättillgänglig stödtjänst. Parlamentet betonar att denna stödtjänst måste kunna ge hjälp och stöd till offer för terrorism enligt deras specifika behov, såsom emotionellt och psykologiskt stöd, samt råd och information om juridiska, praktiska eller finansiella frågor och att den måste kunna bistå offren genom att samverka med de olika administrativa avdelningarna och vid behov företräda dem i detta sammanhang omedelbart efter attentatet och under de straffrättsliga förfarandena samt hjälpa till i nationella förfaranden för ersättningsansökan.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att, så långt som möjligt, förhindra intrång i offrens privatliv och angrepp mot deras anhöriga, särskilt i samband med brottsutredningen och rättsprocessen.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omvandla den nuvarande europeiska e-juridikportalen till en mer användarvänlig plattform med kortfattad och lättbegriplig information till brottsoffer om deras rättigheter och om vilka förfaranden de måste följa.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med full respekt för yttrandefriheten, föra en diskussion med medier och journalister om att vidta självregleringsåtgärder efter ett inträffat terrorattentat för att garantera att offrens och deras anhörigas privatliv skyddas, och att dessutom inse värdet i att samarbeta med organisationer som är specialiserade på hjälp och stöd till offer för att hjälpa offren att hantera den mediebevakning de utsätts för.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta samordningsmekanismer för att säkerställa en effektiv övergång när det gäller stöd till brottsoffer – från omedelbar genusmedveten vård efter ett brott till stöd som de behöver på längre sikt. Parlamentet påpekar att lokala och regionala myndigheter som tillhandahåller majoriteten av stödverksamheterna till brottsoffren bör göras delaktiga i samtliga steg av planeringen, beslutsfattandet och genomförandet. Parlamentet betonar att sådana mekanismer framför allt bör säkerställa att brottsoffren hänvisas till långsiktiga verksamheter där olika organisationer ger stöd i olika skeden. Parlamentet anser att dessa mekanismer även bör ha en gränsöverskridande funktion för att tillhandahålla stödverksamheter för brottsoffer och garantera brottsoffrets rätt till information, stöd och ersättning på bosättningsorten när brottet har skett i en annan medlemsstat än den där brottsoffret är bosatt.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i händelse av ett terrorattentat, inrätta ett samordningscentrum för att föra samman organisationer och experter med nödvändig sakkunskap för att tillhandahålla information, stöd och praktiska tjänster till offren och till deras familjer och anhöriga. Parlamentet betonar att dessa tjänster bör vara konfidentiella, kostnadsfria och lättillgängliga för alla offer för terrorism och särskilt omfatta

   a) emotionellt och psykologiskt specialiststöd, såsom traumastöd och traumarådgivning som är särskilt anpassad efter behoven hos offer för terrorism,
   b) yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för att hjälpa offer som drabbats av skador att hitta nya jobb eller byta karriär,
   c) underlättande av säkra virtuella kontakter mellan offer samt stödgrupper som drivs av offer,
   d) samhällsbaserade stödverksamheter,
   e) tjänster för information till familjemedlemmar om identifieringen av offer och deras kvarlevor och för hemtransport av kvarlevorna.

70.  Europaparlamentet beklagar att direktivet om brottsoffers rättigheter har en mer begränsad räckvidd än Istanbulkonventionen när det gäller skydd av offer för könsrelaterat våld (inklusive personer som drabbats av kvinnlig könsstympning). Parlamentet välkomnar icke desto mindre direktivets starkare ansvarsmekanism och betonar att de båda instrumenten bör främjas tillsammans för att maximera skyddet för offer för könsrelaterat våld.

71.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att erbjuda lämpligt informationsmaterial och kostnadsfri juridisk hjälp till offer för terrorism som även är parter i straffrättsliga förfaranden, så att de kan få ett beslut om ersättning.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk stödfond för terrorismens offer.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta

   a) en särskild permanent webbplats där det är möjligt att bedöma all offentlig information om de stödverksamheter som har inrättats efter ett terrorattentat i den medlemsstaten; informationen bör tillgängliggöras så snart som möjligt och innefatta kontaktuppgifter till alla organisationer med ansvar för att ge stöd och information till offer, familjemedlemmar och allmänheten efter ett terrorattentat, samt information om attentatet och om åtgärder som satts in, bland annat om hur man kan hitta eller ta kontakt med offer som saknas och åtgärder för att hjälpa offer att återvända hem, bland annat
   i. hur man får tillbaka ägodelar som förlorats till följd av ett attentat,
   ii. normala psykologiska reaktioner hos offer för ett attentat och vägledning för offer om hur man lindrar eventuella negativa reaktioner, samt information om möjliga icke-synliga skador, såsom nedsatt hörsel,
   iii. information om ersättning av identitetshandlingar,
   iv. information om hur man får ekonomiskt stöd, ersättning eller statliga förmåner,
   v. information om särskilda rättigheter för offer för terrorism och deras familjemedlemmar, inklusive rättigheter i straffrättsliga förfaranden enligt vad som föreskrivs i direktivet om brottsoffers rättigheter,
   vi. all annan information som anses nödvändig för att offren ska hållas underrättade om sina rättigheter och sin säkerhet eller om tjänster som finns tillgängliga för dem,
   b) en webbplats som bara kan nås av offer för terrorattentat och deras familjemedlemmar, med information till offren som inte är offentligt tillgänglig,
   c) planering beträffande information till familjemedlemmar om offrens situation,
   d) enhetlig insamling av uppgifter om offren av alla myndigheter och organisationer som ansvarar för mottagande och behandling av samt stöd till offer; uppgifterna bör samlas in enligt behoven hos alla organisationer som är involverade i åtgärderna efter attentatet och till stöd för offren och deras anhöriga.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella nätverk för stödverksamheter för brottsoffer för att stärka samarbetet mellan dessa organisationer och att tillsätta arbetsgrupper för att utbyta god praxis, utveckla utbildning och förbättra kommunikationen mellan myndigheter och brottsoffer.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med medlemsstaterna för att minska de påfallande stora skillnaderna(17) i ekonomisk ersättning som beviljas av varje medlemsstat till offer för terrorattentat.

76.  Europaparlamentet poängterar den vitala betydelsen av att medlemsstaterna bemöter brottsoffer på ett respektfullt, lyhört och professionellt sätt för att uppmuntra dem att göra anmälningar till brottsbekämpande eller medicinsk personal.

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att larmnumret 112 är fullt tillgängligt för personer med funktionsnedsättning och att kampanjer dras igång för att öka medvetenheten om numret.

78.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en europeisk strategi för förebyggande och bekämpande av alla former av könsrelaterat våld, bland annat med en rättsakt för att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) ska fastställas som brottsrekvisit enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget.

79.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta mekanismer för att driva in adekvat ersättning från förövarna.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra alla bestämmelser i direktivet om brottsoffers rättigheter på ett effektivt sätt, med tillräckliga ekonomiska och finansiella resurser och i fullt samarbete med kommissionen och andra relevanta aktörer, däribland civilsamhället.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den europeiska säkerhetsagendan även prioritera skydd av personlig säkerhet och skydd mot könsrelaterat och mellanmänskligt våld för alla individer.

o
o   o

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 131, 20.5.2017, s. 11.
(2) EUT L 131, 20.5.2017, s. 13.
(3) EUT L 82, 22.3.2001, s. 1.
(4) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.
(5) EUT L 132, 21.5.2016, s. 1.
(6) EUT L 181, 29.6.2013, s. 4.
(7) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(8) EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.
(9) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(10) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(11) Antagna texter, P8_TA(2017)0501.
(12) EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.
(13) EUT L 261, 6.8.2004, s. 15.
(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.
(15) Se parlamentets resolution av den 12 september 2017 om ingåendet av Istanbulkonventionen.
(16) Kammarens dom av den 16 juli 2009, Féret mot Belgien, C-573.
(17) Den nationella ekonomiska ersättningen varierar mellan en symbolisk summa på en euro i vissa medlemsstater och 250 000 euro eller mer i andra.


Årsrapporten om genomförandet av den gemensamma handelspolitiken
PDF 183kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma handelspolitiken (2017/2070(INI))
P8_TA(2018)0230A8-0166/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar(1),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 13 september 2017 om genomförandet av den handelspolitiska strategin Handel för alla (COM(2017)0491),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 9 november 2017 om genomförandet av frihandelsavtalen 1 januari 2016–31 december 2016 (COM(2017)0654),

–  med beaktande av den resolution som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av det tal om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll den 13 september 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om multilaterala förhandlingar inför WTO:s elfte ministerkonferens i Buenos Aires den 10–13 december 2017(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 med Europaparlamentets rekommendationer till Europeiska kommissionen om förhandlingarna om avtalet om handel med tjänster (TiSA)(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(5),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen den 15 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2017 om en digital handelsstrategi(7),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen den 16 mars 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/... om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(8),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen den 4 oktober 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 maj 2006 Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen (COM(2006)0249, SEC(2006)0643),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om genomförandet av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Korea(12),

–  med beaktande av yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 från Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) över EU:s befogenhet att underteckna och ingå frihandelsavtalet med Singapore,

–  med beaktande av kommissionens studie av den 15 november 2016 om framtida handelsavtals kumulativa konsekvenser för EU:s jordbruk,

–  med beaktande av artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

–  med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 4.1 om förbud mot slaveri och träldom,

–  med beaktande av artiklarna 207, 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0166/2018), och av följande skäl:

A.  Den gemensamma handelspolitiken består av handelsavtal och lagstiftningsåtgärder som är avsedda att skydda unionens offensiva och defensiva handelsintressen, bidra till hållbar gemensam tillväxt och skapande av anständiga arbeten, säkerställa respekten för europeiska normer och standarder, garantera staternas rätt att lagstifta och medborgarnas välmående samt främja unionens värden. För att dessa mål ska kunna följas upp måste unionen ha en välinriktad handelspolitik, som genomförs fullständigt och effektivt och övervakas på ett mera rättvist och öppet sätt.

B.  Unionen arbetar för politisk sammanhållning för utveckling i det europeiska samförståndet om utveckling från 2017 och strävar efter att uppnå hållbar utveckling och påskynda övergången genom att lägga tonvikt vid tvärgående element i utvecklingspolitiken, bland vilka märks jämställdhet mellan könen, ungdomsfrågor, investeringar och handel, hållbar energi och klimatåtgärder, god förvaltning, demokrati, rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter samt migration och rörlighet, för att bidra med hela sin utrikespolitik, inbegripet den gemensamma handelspolitiken, till de mål som definieras i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

C.  Unionen har åtagit sig att främja anständigt arbete för alla, såsom föreskrivs i slutdokumentet från FN:s världstoppmöte 2005 och i ministerförklaringen från FN:s ekonomiska och sociala råds högnivåsegment 2006, inbegripet genom sina handelsförbindelser. Europeiska rådet underströk upprepade gånger vikten av att stärka globaliseringens sociala dimension och ta hänsyn till denna i olika former av inre och yttre politik och i internationellt samarbete.

D.  EU är den mäktigaste handelsaktören i världen och den största inre marknaden i världen, och även världens ledande exportör av varor och tjänster, som skapar 31 miljoner arbetstillfällen i Europa, vilket är 67 % mer än i mitten av 1990-talet.

E.  Världshandelsorganisationen (WTO) är den enda internationella organisationen i världen som arbetar med de globala reglerna för handeln mellan olika ekonomiska områden eller nationer.

F.  Genomförande- och verkställighetsfasen är ytterst viktig och grundläggande för att garantera en effektiv handelspolitik för unionen.

G.  Unionens medborgare kräver i allt högre grad att unionens handelspolitik garanterar att varor som kommer in på EU:s marknad har producerats under anständiga och hållbara villkor.

H.  Europeiska företag utnyttjar handelsavtalens möjligheter till nedsättning av tullavgifter för omkring 70 % av den export som omfattas av dessa förmåner, medan våra partner utnyttjar dessa till omkring 90 %. Det är av avgörande betydelse att de europeiska företagen till fullo utnyttjar dessa förmåner i syfte att stimulera sysselsättningen, tillväxten och investeringarna.

I.  Små och medelstora företag är en drivkraft i den europeiska ekonomin och står för 30 % av unionens export och 90 % av dess sysselsättning, och det är oerhört viktigt att dessa företag fullständigt medverkar vid genomförandet av unionens handelspolitik, vilket stärker unionens roll inom export, innovation och internationalisering.

J.  EU är världens största tjänsteexportör och dess handelsöverskott på detta område har tiofaldigats sedan år 2000 och översteg 120 miljarder euro 2016.

K.  De frågor som väcks inom den offentliga debatten om den gemensamma handelspolitiken och dess genomförande bör besvaras på ett tydligt och exakt sätt.

L.  Den gemensamma handelspolitiken är, såsom uttalas i strategin Handel för alla, en värdebaserad politik som syftar till att främja bland annat god förvaltning, öppenhet, hållbar utveckling och rättvisa handelsbruk.

M.  Handelspolitiken bör vara förenlig med unionens yttre och inre politik i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling för att säkerställa öppenhet, stabilitet och rättvisare konkurrensvillkor, också med beaktande av målen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

Handelspolitikens aktuella sammanhang

1.  Europaparlamentet erinrar om att den internationella situationen har genomgripande förändrats sedan strategin Handel för alla offentliggjordes och att det finns nya utmaningar och konkreta uppgifter på handelsområdet att ta itu med. Parlamentet ser med oro på uppkomsten av protektionistiska tendenser inom handeln världen över, vilka är oförenliga med WTO:s regler, och uttrycker på nytt sitt stöd för ett öppet, rättvist, balanserat, hållbart och regelbaserat handelssystem.

2.  Europaparlamentet noterar dels Asiens växande ekonomiska betydelse och Förenta staternas successiva tillbakadragande på handelsfronten samt den ovisshet som detta leder till inom den internationella handeln, dels den inhemska kritiken mot internationell handelspolitik och kravet på frihandel. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sin handelspolitik för att bemöta denna händelseutveckling och vara mer responsbenägen och ansvarsmedveten, samtidigt som man inför en mer långsiktig strategi för de här förändringarna i ett internationellt sammanhang. Parlamentet understryker att EU:s roll för att främja en värdebaserad handelsagenda i den här föränderliga globala kontexten blir allt viktigare för EU-medborgarna.

3.  Europaparlamentet betonar att tjänster, särskilt digitala tjänster, inbegripet tjänstefieringen av handel med varor (leveranssätt 5), samt dataflöden och e-handel, blir en allt större del av den internationella handeln. Parlamentet framhåller behovet av skärpta internationella bestämmelser på detta område för att garantera konkreta fördelar för konsumenterna, bättre tillträde till utländska marknader för europeiska företag och respekt för de grundläggande rättigheterna i hela världen, inklusive uppgiftsskyddet och privatlivet. Parlamentet påpekar att det i samband med handelsavtal inte går att göra avkall på skyddet av personuppgifter, och anser att medborgarnas digitala rättigheter bör främjas via handelsavtalen. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt i fråga om uppgiftsskydd och digital handel, sådan den kommit till uttryck i parlamentets resolution En digital handelsstrategi. Parlamentet understryker att unionens handelspolitik kan spela en viktig roll för att övervinna den digitala klyftan. Parlamentet uppmanar kommissionen att föra den digitala handelsagendan framåt i pågående och framtida förhandlingar om frihandelsavtal och i WTO. Parlamentet begär att kapitel om digital handel inkluderas i alla framtida handelsavtal, även avtal som för närvarande är under förhandling, och erinrar om att omotiverade krav på datalokalisering måste förhindras. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa en digital handelsstrategi som tar hänsyn till de möjligheter som den erbjuder små och medelstora företag genom att underlätta tillträdet till globala marknader.

4.  Europaparlamentet betonar att Förenade kungarikets utträde ur EU kommer att få följder för den inre och yttre handeln. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda sig på hur brexit kommer att påverka handelspolitiken och att säkerställa fortsatt kontinuitet i genomförandet av unionens handelspolitik och förbindelser med tredjeländer, dels med olika sätt att nå en lösning på frågan om gemensamma åtaganden inom WTO.

5.  Europaparlamentet noterar yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 från EU-domstolen över EU:s frihandelsavtal med Singapore där det fastställs att EU har exklusiv befogenhet i fråga om avtalet mellan EU och Singapore, utom när det gäller portföljinvesteringar och tvistlösning mellan investerare och stater. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att snarast möjligt förtydliga sitt beslut om framtida frihandelsavtals uppbyggnad och att till fullo respektera denna fördelning av befogenheter mellan EU och dess medlemsstater när det gäller antagandet av förhandlingsdirektiv, förhandlingarna, den rättsliga grunden för förslag att underteckna och ingå internationella handelsavtal, och särskilt för rådets undertecknande och ingående av dessa, för att det inte ska uppstå några ytterligare dröjsmål med handelsavtal, som man redan enats om med handelspartner men som ännu inte ratificerats. Parlamentet påminner om att parlamentet alltifrån början måste få medverka vid och hållas fullständigt informerat, dels om alla handelsförhandlingar, innan förhandlingsriktlinjer antas, vilket ska ske i god tid och under alla skeden i samband med att förhandlingsmandatet tilldelas, dels om förhandlingarna om och genomförandet av handelsavtal. Parlamentet kräver att de nödvändiga arrangemangen vidtas genom ett interinstitutionellt avtal, inom ramen för avtalet om bättre lagstiftning.

6.  Europaparlamentet konstaterar att trots att Förenta staterna har dragit sig ur förhandlingarna har de återstående elva länderna lyckats nå en överenskommelse om Stillahavspartnerskapsavtalet den 23 januari 2018 i Tokyo.

Läget i fråga om programmet för unionens handelsförhandlingar

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att man inte kommit fram till någon överenskommelse vid WTO:s ministermöte i Buenos Aires. Parlamentet betonar den primära politiska och ekonomiska betydelsen av det multilaterala systemet, och upprepar sitt stöd till detta system. Parlamentet uppmanar unionen att aktivt föra fram förslag till uppdaterade multilaterala bestämmelser, där det tas hänsyn till de nya utmaningar som globala värdekedjor ger upphov till, samt att arbeta för att WTO får fortsätta stå i centrum för världshandelssystemet. Parlamentet välkomnar ikraftträdandet av avtalet om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet välkomnar förlängningen av WTO:s undantag för läkemedelsprodukter för de minst utvecklade länderna till och med 2033. Parlamentet beklagar att vissa multilaterala avtal inte följs och uppmanar kommissionen att inom WTO arbeta hårdare för att multilaterala bestämmelser och avtal ska genomföras effektivt. Parlamentet upprepar sitt tidigare krav på att kommissionen ska engagera sig i att utforma WTO:s agenda, särskilt när det gäller företagens sociala ansvar samt handel och hållbar utveckling. Parlamentet upprepar sin oro över amerikanska blockeringar av nya utnämningar till WTO:s överprövningsorgan och betonar vikten av ett väl fungerande tvistlösningssystem i WTO. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med våra huvudsakliga partner för att hantera illojal konkurrens och protektionistiska åtgärder från tredjeländer.

8.  Europaparlamentet noterar blockeringarna i de plurilaterala förhandlingarna om TiSA och avtalet om miljöanpassade varor. Parlamentet uppmanar EU att ta initiativ till att på nytt få i gång dessa bägge förhandlingsprocesser, varvid förhandlingarna om TiSA bör bedrivas i enlighet med parlamentets ståndpunkt om TiSA.

9.  Europaparlamentet framhåller att flera frihandelsavtal trätt i kraft, antingen fullständigt eller provisoriskt, såsom avtalen med Kanada och Ecuador, bestämmelserna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde i associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, jämte flera avtal om ekonomiskt partnerskap med olika afrikanska länder, vartill kommer att handelsavtalen med Singapore, Vietnam och Japan ingåtts sedan strategin ”Handel för alla” offentliggjordes. Parlamentet understryker att det behövs tillräckligt politiskt och administrativt stöd för att handelsavtal ska hinna ingås och ratificeras inom lämpliga tidsramar. Parlamentet stöder det arbete som nu pågår med att modernisera handelsavtalen med Chile och Mexiko. Parlamentet erinrar om sin begäran om att förhandlingarna inleds med Australien och Nya Zeeland, varvid hänsyn bör tas till parlamentets ståndpunkter.

10.  Europaparlamentet understryker att ömsesidigt gynnsamma handels- och investeringsförbindelser med EU:s strategiska partner bör främjas och förbättras ytterligare. Parlamentet manar till förnyade ansträngningar för att föra förhandlingarna om det omfattande investeringsavtalet med Kina framåt, särskilt när det gäller ömsesidighet i behandlingen av marknadstillträde och framsteg med hållbar utveckling.

11.  Europaparlamentet betonar att de ingångna avtalen och unionens pågående och kommande bilaterala förhandlingar skapar möjligheter för tillväxt genom tillträde till olika marknader och avlägsnande av handelshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen till kontinuerlig kontakt med intressenter för att värdera sina prioriteringar i pågående förhandlingar. Parlamentet erinrar om att förhandlingsinnehållet måste få vara viktigare än förhandlingstakten. Parlamentet påminner om att förhandlingarna måste föras i en anda av ömsesidighet och gemensamma fördelar, att europeiska normer och standarder måste säkerställas, varmed också avses att hot mot den europeiska sociala modellen och mot miljön ska förebyggas, och att offentliga tjänster, däribland tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och audiovisuella tjänster måste undantas, såsom det förutsätts i artikel 106 i EUF-fördraget och protokoll nr 26. Parlamentet betonar att kommissionen i alla handelsförhandlingar måste säkerställa att EU-myndigheter, samt nationella och lokala myndigheter behåller den fullständiga rätten att införa, anpassa, ha kvar eller upphäva åtgärder med avseende på beställning, organisation, finansiering och tillhandahållande av offentliga tjänster, såsom fallet ju varit i tidigare handelsavtal.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över och vid behov uppdatera förhandlingsmandaten för de pågående handelsförhandlingarna vart femte år, som gensvar på att omständigheterna och utmaningarna eventuellt förändrats, och att inkludera översynsklausuler i handelsavtal för att säkerställa att de genomförs så effektivt som möjligt och att de kan anpassas för att återspegla de aktuella förhållandena och anpassa sig till dem, förutsatt att parlamentarisk granskning och öppenhet garanteras.

13.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen vid mer än ett tillfälle har tillkännagett inledandet av förhandlingar om investeringar med Hongkong och Taiwan, och uppmanar kommissionen att avsluta förberedelsearbetet för att formellt inleda förhandlingar om investeringsavtal så snart som möjligt.

14.  Europaparlamentet påminner om att interna och externa investeringar är viktiga för den europeiska ekonomin och att det är nödvändigt att garantera skydd för europeiska investerare utomlands. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete med det nya multilaterala systemet för rättsliga avgöranden av tvister om investeringar, vilket bland annat måste bygga på en garanti av staternas rätt att lagstifta, och på öppenhet, och föreskriva en överklagandemekanism, strikta regler om intressekonflikter, och en uppförandekod. Parlamentet anser att detta nya system måste hantera investerares skyldigheter, förhindra oseriösa fall av talan, bevara rätten att lagstifta i allmänhetens intresse, undvika att lagstiftningsarbetet bromsas upp och garantera investerares likhet inför lagen (med särskild uppmärksamhet på mikroföretag, små och medelstora företag) och nationella investerare), oberoende domstolar, öppenhet och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka om man skulle kunna ta med förfarandebestämmelser om genkäromål, ifall investeringar som är föremål för ett anspråk har gjorts i strid med gällande lag, så att inte anspråk framställs jämsides med varandra i olika rättsinstanser, och förhållandet mellan systemet och de inhemska domstolarna således klarläggs.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutgiltigt bryta dödläget i fråga om Mauritiuskonventionen om öppenhet i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stat nu när EU-domstolen har gett klarhet i frågor som rör befogenheter, och uppmanar kommissionen att fördubbla sitt arbete i detta avseende. Parlamentet begär också att översynen av skyddsförordningen för bilaterala investeringsfördrag som medlemsstaterna har kvar bör ske tidigare än 2020.

16.  Europaparlamentet förväntar sig ett förstärkt engagemang av EU och dess medlemsstater i överläggningar inom FN om ett bindande fördrag om företag och mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet noterar med oro att den reform av ursprungsregler som tillkännagetts i strategin Handel för alla inte har genomförts. Parlamentet framhåller ursprungsreglernas invecklade karaktär och efterlyser än en gång uppdaterade ursprungsregler som går lätt att tillämpa och är klara och tydliga. Parlamentet betonar det åtagande som ingåtts vid Euromeds 10:e handelsministerkonferens om att översynen av konventionen om ursprungsregler för hela Europa–Medelhavsområdet ska vara slutförd senast vid utgången av 2018. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att ta fram en rapport om läget i fråga om ursprungsregler, och därvid beakta de kumulativa effekterna av ursprungsregler via bilaterala frihandelsavtal.

18.  Europaparlamentet erinrar om att jordbruksprodukter och de europeiska producenternas och konsumenternas intressen bör ges särskild uppmärksamhet vid genomförandet av unionens handelspolitik, särskilt med tanke på den kumulativa effekten av alla frihandelsavtal på sektorn. Parlamentet betonar att handelsavtal kan skapa ekonomiska utsikter för den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin, i synnerhet det avtal som slutits med Japan. Parlamentet noterar att EU är världens största jordbruksexportör. Parlamentet påminner om vikten av att uppnå en rättvis balans mellan skydd av känsliga jordbruksprodukter och främjande av unionens offensiva intressen i fråga om jordbruksexport, genom att bland annat fastställa övergångsperioder och lämpliga kvoter samt i vissa fall undantag för de känsligaste produkterna. Parlamentet erinrar om att en hög nivå på sanitära och fytosanitära normer måste garanteras, i enlighet med EU:s försiktighetsprincip, samtidigt som all diskriminering på detta område motarbetas.

Ömsesidighetsprincipen som en grundläggande del av unionens handelspolitik och en garanti för rättvis och lojal konkurrens

19.  Europaparlamentet är fast övertygat om att ett av de huvudsakliga målen med unionens handelspolitik bör vara att främja lojal konkurrens och säkerställa lika villkor. Parlamentet välkomnar att ömsesidighetsprincipen omnämns flera gånger i rapporten om genomförandet av unionens handelspolitik. Parlamentet erinrar om att ömsesidighet måste vara en grundläggande del av unionens handelspolitik, och beaktar i det sammanhanget att det i förekommande fall behövs asymmetri med utvecklingsländer och bestämmelser om förmånsbehandling för de minst utvecklade nationerna. Parlamentet noterar kommissionens ändrade förslag till förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling, som kan bli ett viktigt redskap för säkerställandet av lika villkor för tredjeländers marknadstillträde. Parlamentet anser att initiativet om prövning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen avser att skydda säkerhet och allmän ordning i unionen och medlemsstaterna och skulle kunna föra med sig ökad ömsesidighet i frågor som gäller marknadstillträde och samtidigt säkerställa fortsatt öppenhet för utländska direktinvesteringar.

20.  Europaparlamentet erinrar om att genomförandet av handelspolitiken bör bidra till att skapa rättvisa och likvärdiga konkurrensvillkor för företagen. Parlamentet välkomnar antagandet av den nya metoden för beräkning av antidumpningstullar i fall av konkurrenssnedvridning i tredjeländer. Parlamentet noterar det interinstitutionella avtal som ingåtts om modernisering av de handelspolitiska skyddsinstrumenten. Parlamentet betonar den nya möjlighet de ger, särskilt när det gäller att införa tullar över skademarginalen. Parlamentet framhåller att man måste säkerställa att dessa nya verktyg genomförs på ett tillfredsställande sätt, genom att man omedelbart, proportionerligt och i fullständig överensstämmelse med WTO-lagstiftningen och unionens andra rättsliga skyldigheter ingriper för att rätta till samtliga fall av bristfällig funktion eller missförhållanden. Parlamentet välkomnar kommissionens proaktiva inställning till genomförandet av de handelspolitiska skyddsinstrumenten under 2016 och efterlyser en liknande beslutsamhet och responsbenägenhet när somliga bland våra handelspartner, särskilt Förenta staterna, missbrukar dessa instrument för insatser mot EU:s export.

21.  Europaparlamentet beklagar att de insatser som krävs för att samordna tullmyndigheternas verksamhet knappt nämns i kommissionens rapport om genomförandet av handelspolitiken. Parlamentet påminner om att handelspolitiken måste bekämpa olaglig handel, i syfte att säkerställa dels våra företags konkurrenskraft, dels en hög konsumentsäkerhet. Parlamentet uppmärksammar även konkurrenspolitikens viktiga roll i detta avseende, och lyfter fram behovet av bilaterala och multilaterala förhandlingar för detta ändamål.

Användning av effektiva övergripande verktyg för att skapa en handelspolitik som är fördelaktig för alla

22.  Europaparlamentet vill att genomförandet av handelspolitiken ska bli en integrerad del av EU:s handelsstrategi.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående använda de instrument som står till dess förfogande i händelse av funktionsfel, hinder eller en partners underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter, i synnerhet tvistlösningsförfarandet, samt nuvarande tillfälliga processer för bestämmelserna om handel och hållbar utveckling i unionens frihandelsavtal.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vara på de personella och ekonomiska resurser som finns att tillgå i dag för att förbättra utarbetandet av handelsavtal som ska antas av våra medlagstiftare och för att möjliggöra ett bättre genomförande av handelspolitiken, och begär att en särskild avdelning ska inrättas vid kommissionen, med ansvar för att övervaka och fortlöpande utvärdera genomförandet av handelspolitiken, och att den ska avlägga rapport inför parlamentet.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att anstränga sig mer för att, bland annat med hjälp av informationsteknik, få bort alla hinder och onödiga administrativa bördor, göra tekniska förenklingar och hjälpa företagen att dra nytta av handelsavtal och handelsinstrument.

26.  Europaparlamentet betonar att EU:s delegationer utför ett mycket viktigt arbete tillsammans med medlemsstaternas ambassader samt med arbetsmarknadens partner, vilket möjliggör snabba och direkta åtgärder för att säkerställa att handelsbestämmelser genomförs ordentligt och att problem och hinder raskt upptäcks och åtgärdas. Parlamentet anser att unionens delegationer skulle vinna på ett rationaliserat system som grundas på en enda uppsättning regler och vägledning, för att enhetligheten ska kunna förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra EU-delegationerna i tredjeländer mer delaktiga i genomförandet av befintliga och nya frihandelsavtal, särskilt med avseende på att stärka det lokala nyföretagandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta sin verksamhet på området ekonomisk diplomati, under medverkan bland annat av europeiska handelskamrar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om handelsavtalens kumulativa verkan, sektor för sektor och land för land, i syfte att bidra till bedömningen av vår handelspolitik och att förutse och justera dess effekter.

28.  Europaparlamentet understryker att vissa sektorer kan hamna i ekonomiska svårigheter i samband med handel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta effektiva politiska stödåtgärder, varvid hänsyn bör tas till ett socialt perspektiv, i syfte att maximera fördelarna och minimera nackdelarna som kan uppstå när handeln liberaliseras. Parlamentet uppmanar här kommissionen att effektivisera Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och göra den mera proaktiv.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och att intensifiera sitt samarbete med internationella forum och organisationer såsom G20, Förenta nationerna, OECD, ILO, Världsbanken, Världstullorganisationen, Internationella standardiseringsorganisationen med flera, på områdena fastställande av internationella standarder samt genomförande och övervakning av handelsutbyten, också med inriktning på aspekter som berör samhället och miljön.

Analys av kommissionens första rapport om genomförandet av frihandelsavtalen

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande av den första rapporten om genomförandet av frihandelsavtalen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med denna årliga publikation. Parlamentet håller dessutom fast vid att kommissionen bör göra mer djupgående och omfattande studier av genomförandet av unionens frihandelsavtal, där tematiken tas upp till mer ingående behandling, och säkerställa att studierna omfattar relevanta och lämpliga ekonometriska och kvalitativa analyser och tolkningar av uppgifterna, tillsammans med konkreta rekommendationer där de uppgifter som offentliggjorts sätts in i ett sammanhang och där det ges ytterligare kvalitativ information bland annat – när det gäller genomförandet av bestämmelserna – om sådana inslag i frihandelsavtalen som handel och hållbar utveckling och offentlig upphandling. Parlamentet understryker att detta kommer att möjliggöra en heltäckande och bättre bedömning av vilken faktisk inverkan avtalen får i praktiken, så att rapporterna effektivt kan vägleda EU-institutionerna med att utforma och utföra EU:s handelsstrategi. Parlamentet anser att en gemensam metod bör tas fram och användas för dessa studier.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om bestämmelserna om behandling som mest gynnad nation i EU:s befintliga bilaterala frihandelsavtal och hur de i praktiken garanterar ytterligare marknadstillträde för EU i tredjeländer genom de frihandelsavtal som EU har förhandlat fram med sina frihandelsavtalspartner.

32.  Europaparlamentet framhåller att det saknas en hel del information och siffror i rapporten. Parlamentet uppmanar kommissionen till närmare samarbete med medlemsstaterna och partnerländerna för att utverka mer data och information om genomförandet av avtalen. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera, bland annat om alla frihandelsavtals inverkan på tillväxt och sysselsättning, frihandelsavtalens bidrag till utvecklingen av handelsflöden, och handels- och investeringsavtalens inverkan på investeringsflödena och handeln med tjänster.

33.  Europaparlamentet är bekymrat över att handelsförmånerna i unionens frihandelsavtal inte utnyttjas särskilt väl, och framför allt över att europeiska exportörer använder dem i mindre utsträckning än partnerländernas exportörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt fastställa orsakerna till denna obalans och att åtgärda dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera vilket samband som råder mellan å ena sidan komplicerade ursprungsregler och å andra sidan ekonomiska aktörers användning av preferenshandelsavtal. Parlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna skyndsamt tar fram åtgärder för att de ekonomiska aktörerna ska bli bättre informerade om de handelsförmåner som föreskrivs i frihandelsavtalen. Parlamentet anser att en ordentlig bedömning av genomförandet av EU:s frihandelsavtal förutsätter detaljerad information, även på mikronivå.

34.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör ägna lika mycket uppmärksamhet åt genomförandet av bestämmelserna i frihandelsavtalen som den ägnar åt förhandlingsfasen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp genomförandesvårigheter med unionens berörda handelspartner i syfte att finna lösningar och att systematisera utbytet med europeiska aktörer på detta område.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå mer mångsidigt till väga i sin sektorsanalys, och att redovisa konsekvenserna av handelsavtalens genomförande för de sektorer som anses vara känsliga.

36.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av att en färdplan ska upprättas för genomförandet av varje handelsavtal och ber kommissionen att låta alla berörda parter delta vid utarbetandet av dessa planer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa vilka mål som ska uppnås liksom konkreta kriterier som möjliggör en tydlig utvärdering, såsom framstegen med avlägsnandet av icke-tariffära hinder, användningsgraden för handelsförmåner och kvoter, eller läget i regleringssamarbetet samt framstegen med handel och hållbar utveckling. Parlamentet förväntar sig att färdplanerna för genomförandet översänds till parlamentet parallellt med att ingångna avtal hänvisas till parlamentet för godkännande så att de kan beaktas under godkännandeförfarandet, och kräver att framstegen med färdplanerna tas med i den årliga rapporten om genomförandet av frihandelsavtalen.

37.  Europaparlamentet erinrar om att handelsavtal inte får träda i kraft förrän de har ratificerats av parlamentet, vilket även gäller de handelsrelaterade kapitlen i associeringsavtalen. Parlamentet anser att man genomgående också måste invänta parlamentets samtycke innan politiskt viktiga avtal börjar tillämpas provisoriskt, vilket även kommissionsledamot Cecilia Malmström åtagit sig att göra under utfrågningen den 29 september 2014.

Den gemensamma handelspolitikens särskilda bestämmelser för små och medelstora företag

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alla verktyg för små och medelstora företag, i syfte att utarbeta ett överlag mera samordnat tillvägagångssätt och en konkret strategi för internationaliseringen av små och medelstora företag samt för att hjälpa dem att kunna exportera. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att främja denna strategi vid internationella forum. Parlamentet stöder genomförandet av effektiva informationskampanjer för små och medelstora företag för att handelsförmånerna i EU:s frihandelsavtal ska komma till ökad användning. Parlamentet betonar vikten av flerspråkighet i kontakterna med små och medelstora företag i alla medlemsstater. Parlamentet efterlyser ökat rättsligt och administrativt stöd till små och medelstora företag som tänker börja exportera till utländska marknader, inte bara genom att man uppdaterar webbsidor, utan även genom att man överväger insats av nya verktyg, såsom tekniska diskussionsforum på nätet, som kan ge grundläggande och mer lättillgängligt stöd. Parlamentet uppmanar unionens delegationer att bidra till informationen om hur man exporterar till respektive utländska marknader för att hjälpa de små och medelstora företagen.

39.  Europaparlamentet beklagar att det står så väldigt lite om små och medelstora företag i kommissionens rapport om genomförandet av frihandelsavtalen. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta ett särskilt avsnitt i rapporten handla om vilka konsekvenser handelsavtalens genomförande har för små och medelstora företag och om tillämpningen av de särskilda bestämmelserna för små och medelstora företag.

40.  Europaparlamentet välkomnar att man i de frihandelsavtal som det för närvarande förhandlas om tagit med särskilda kapitel som ägnats just åt små och medelstora företag, och uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete med att förhandla om sådana kapitel och bestämmelser och få med dem i de handelsavtal som kommissionen förhandlar om och i sina lagstiftningsförslag, för att små och medelstora företag bättre ska kunna bedriva handel och investeringsverksamhet. Parlamentet påminner om att förståelsen av ursprungsreglernas komplexitet har stor betydelse för små och medelstora företag och att särskilda bestämmelser för små och medelstora företag måste förhandlas fram, så att de kan delta i utländska offentliga upphandlingar. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att sträva efter att tillhandahålla en kalkylator för ursprungsregler som är skräddarsydd för små och medelstora företag, just för att de ska kunna använda de förmåner som är tillgängliga enligt befintliga avtal, så att dessa förmåner kommer till ökad användning.

Vikten av tillträde till offentliga upphandlingar och skydd av geografiska beteckningar

41.  Europaparlamentet erinrar om att skyddet av geografiska beteckningar är en av knäckfrågorna för unionen i förhandlingarna om handelsavtal. Parlamentet framhåller att rapporten om genomförandet av frihandelsavtalen visar att somliga partner inte följer bestämmelserna om skydd av geografiska beteckningar, och uppmanar kommissionen att med det snaraste vidta åtgärder för att se till att dessa bestämmelser respekteras.

42.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s marknader för offentliga upphandling är de öppnaste i hela världen. Parlamentet är bekymrat, dels över att somliga partner inte följer EU:s frihandelsavtals bestämmelser om tillträde till offentliga upphandlingar, vilket missgynnar unionens företag, dels över att tillträdet till marknaderna för offentlig upphandling i somliga tredjeländer är ytterst begränsat. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att säkerställa ökat tillträde till marknader för offentlig upphandling i tredjeländer och att, i överensstämmelse med avtalet om offentlig upphandling, överväga åtgärder mot tredjeländer som ger sina inhemska företag förtur vid tillträdet till sina marknader för offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar även kommissionen att på företagsnivå samla in och offentliggöra uppgifter om användningen av bestämmelserna om offentlig upphandling i frihandelsavtalen, för att förbättra förståelsen av de svårigheter som EU-företagen möter.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer information, åtföljd av relevant statistik, om hur tillträdet till marknader för offentlig upphandling under de senaste åren utvecklats, och även konkret information om vilka fördelar som skyddet av geografiska beteckningar medför.

Ett effektivt genomförande av handelspolitiken bidrar till att unionens värden främjas och försvaras

44.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma handelspolitiken måste bidra till att främja unionens grundläggande värden, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget, liksom till uppnåendet av de mål som fastställs i artikel 21, såsom befästandet av demokrati och rättsstat, respekt för de mänskliga rättigheterna, samt för grundläggande rättigheter och friheter, jämlikhet, respekt för människovärdet, miljöskydd och skydd av sociala rättigheter. Parlamentet anser att det krävs beslutsamma och fortlöpande åtgärder från kommissionens sida för att dessa mål ska uppnås. Parlamentet understryker att FN:s agenda 2030 och klimatavtalet från Paris ger primära riktmärken för att mäta hur EU:s handelspolitik bidrar till de överenskomna globala målen för hållbar utveckling.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet övervaka det allmänna preferenssystemet, och i synnerhet den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP plus), och att fortsätta offentliggöra rapporter vartannat år. Parlamentet kräver att kommissionen intensifierar arbetet med mottagarländerna, Europeiska utrikestjänsten, unionens delegationer, medlemsstaternas diplomatiska beskickningar, internationella organisationer, företag, arbetsmarknadens parter samt det civila samhället i syfte att säkerställa en bättre informationsinsamling och en fördjupad övervakningsanalys så att genomförandet av alla delar av systemet klart och tydligt kan utvärderas. Parlamentet betonar att det allmänna preferenssystemets effektivitet beror på kommissionens förmåga att övervaka och genomföra lagstiftningen om inte internationella arbets- eller miljökonventioner genomförs.

46.  Europaparlamentet erinrar om att den nya generationens avtal innehåller klausuler om mänskliga rättigheter och kapitel om hållbar utveckling, och att syftet med deras fullständiga genomförande är att säkerställa och främja respekten för mänskliga rättigheter, unionens värden samt högt ställda sociala normer och miljönormer. Parlamentet uppmärksammar utvärderingen av kapitlen om hållbar utveckling i kommissionens rapport om genomförandet av frihandelsavtalen, och vill att gällande bestämmelser om handel och hållbar utveckling genomförs i rätt tid. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram exakta metoder enkom för övervakningen och utvärderingen av genomförandet av dessa kapitel eftersom det är omöjligt att utvärdera dem på grundval av enbart kvantitativa data. Parlamentet erinrar om att det i vissa fall är svårt att genomföra bestämmelserna om handel och hållbar utveckling, till exempel i frihandelsavtalet mellan EU och Korea, och uppmanar därför än en gång till mer kraftfull verkställighet och skärpt övervakning av kapitlen om handel och hållbar utveckling, genom utökad medverkan från civilsamhällesorganisationers sida, medräknat arbetsmarknadens parter, i alla handelsavtal. Parlamentet beklagar att kommissionen i förtid avslutat diskussionen om hur kapitlet om hållbar utveckling i handelsavtalen kan verkställas med ökad kraft, där det som ett alternativ bland flera andra ingick överväganden om ett sanktionsbaserat tillvägagångssätt.

47.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om de inhemska rådgivande gruppernas viktiga roll. Parlamentet betonar det möjliga mervärdet med mer strukturerade och transparenta förbindelser med handelspartnernas inhemska rådgivande grupper, för att bekräfta deras centrala roll för en bättre förståelse för de lokala kraven och målsättningarna. Parlamentet anser att de inhemska rådgivande grupperna har en utslagsgivande betydelse, eftersom de bidrar till de processer som krävs för bättre övervakning och genomförande av kapitlen om handel och hållbar utveckling.

48.  Europaparlamentet välkomnar översynen av strategin Aid for Trade och stöder målet om att höja utvecklingsländernas kapacitet för att de bättre ska kunna utnyttja de möjligheter som erbjuds genom unionens handelsavtal. Parlamentet understryker även att strategin måste bidra till att rättvis och etisk handel främjas, och bör bli ett centralt redskap mot den ökande globala ojämlikheten och för stöd till den ekonomiska utvecklingen i EU: s partnerländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa utvecklingsländerna med att anta de åtgärder som behövs, bland annat för fortsatt tillträde till den europeiska marknaden för deras export och för bekämpning av klimatförändringarna.

49.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till införandet av ambitiösa bestämmelser om bekämpning av korruption i alla framtida handelsavtal som omfattas av unionens exklusiva behörighet. Parlamentet välkomnar att det tagits med bestämmelser mot korruption i de pågående förhandlingarna för att uppdatera frihandelsavtalet mellan EU och Mexiko och associeringsavtalet mellan EU och Chile. Parlamentet erinrar om att frihandelsavtal erbjuder en bra möjlighet till ökat samarbete i kampen mot penningtvätt, skattebedrägeri och skatteundvikande.

50.  Europaparlamentet uppskattar att jämställdhet mellan könen beaktas i kommissionens rapport om genomförandet av dess handelsstrategi. Parlamentet påminner om målet om att handeln ska bli till lika stor nytta för kvinnor som förmån, även via strategin Aid for Trade. Parlamentet betonar att detta kräver en proaktiv inställning från kommissionens sida, i form av arbete för jämställdhetsintegrering i EU:s handelspolitik, och uppmanar kommissionen att ta med den här frågan i sina årliga genomföranderapporter längre fram.

51.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att handelsförhandlingarna för att modernisera det nuvarande associeringsavtalet mellan Chile och EU för första gången i EU:s historia ska innehålla ett särskilt kapitel om jämställdhet och handel. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen och rådet till arbete för och stöd till att det tas med ett särskilt kapitel om jämställdhet i EU:s handels- och investeringsavtal.

52.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordningen mot tortyr och påminner om hur viktigt det är att se till att den verkligen genomförs och respekteras av våra handelspartner. Parlamentet stöder lanseringen av den internationella alliansen för tortyrfri handel.

53.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordningen om konfliktmineraler (EU) 2017/821, vars avsikt är att bidra till en mer ansvarsfull förvaltning av den globala värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter att skynda på med förberedelserna inför förordningens ikraftträdande. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kompletterande åtgärder utformas på ett effektivt sätt och att de medlemsstater och berörda nationella parter som medverkar får nödvändig sakkunskap och hjälp, med särskild betoning på att hjälpa små och medelstora företag att stärka sin kapacitet att uppfylla kraven för tillbörlig aktsamhet enligt förordningen.

54.  Europaparlamentet ser att integrerade globala leveranskedjor har spridits i internationella handelsmönster. Parlamentet uppmanar än en gång till att man ska söka efter sätt att utveckla, dels insynen i den globala värdekedjan, dels strategier för och bestämmelser om redovisningsskyldighet, och framhåller att den gemensamma handelspolitiken måste genomföras på ett sådant sätt, att en ansvarsfull förvaltning av den globala värdekedjan säkerställs. Parlamentet uppmanar kommissionen att, som ett led i sin handelspolitik, främja och förstärka företagens sociala ansvar, också i form av ytterligare åtgärder för utveckling av särskilda bestämmelser och rutiner, varvid hänsyn bör tas till OECD:s riktlinjer för multinationella företag, för att säkerställa att företagens sociala ansvar effektivt förverkligas. Parlamentet upprepar sitt krav på att kommissionen ska ta med företagens sociala ansvar i alla handelsavtal och effektivt övervaka dessa bestämmelser, som ett led i den av parlamentet påyrkade förbättrade oberoende övervakningen av kapitlet om handel och hållbar utveckling, där det civila samhället medverkar. Parlamentet bekräftar sitt stöd till internationella initiativ såsom hållbarhetspakten i Bangladesh, och uppmanar kommissionen att framöver fokusera på dess genomförande.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla internationella aktörer till uppslutning bakom OECD:s nya vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor inom klädes- och skosektorn.

56.  Europaparlamentet påminner om att EU:s handels- och utvecklingspolitik ska bidra till global hållbar utveckling, regional integration och integrering av utvecklingsländerna i regionala och därefter globala värdekedjor genom ekonomisk diversifiering, för vilket det krävs rättvisa och utvecklingsfrämjande globala handelsregler. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja utvecklingen av ett rättvist kontinentalt frihandelsområde i Afrika genom politiskt och tekniskt bistånd.

57.  Parlamentet erinrar om att EU fast föresatt sig att utrota de värsta formerna av barnarbete på global nivå, eftersom detta följer av våra värden enligt artikel 21 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar ånyo kommissionen att lägga fram ett förslag som syftar till att förbjuda importen av varor som framställts med hjälp av barnarbete eller någon annan form av tvångsarbete eller modernt slaveri. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att de länder som ännu inte ratificerat ILO-konventionerna nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete och nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete gör detta.

58.  Europaparlamentet noterar framstegen med ingående och genomförande av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet anser att en fördjupad analys krävs av deras följder för de afrikanska ekonomierna och delsektorerna, deras respektive arbetsmarknader och främjandet av intraregional handel i Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja dialog i en anda av verkligt partnerskap i syfte att behandla kvarstående frågor. Parlamentet påminner om att avtalen om ekonomiskt partnerskap är asymmetriska avtal som bör ge lika stor vikt till utveckling och handel. Parlamentet kräver i detta avseende ett snabbt genomförande av kompletterande åtgärder, inbegripet utbetalningen av EUF-medel.

59.  Europaparlamentet välkomnar vidare genomförandet av avtalet om ekonomiskt partnerskap Cariforum–EU. Parlamentet noterar att ytterligare information behövs för att säkerställa att Caricom-länderna kan utnyttja möjligheterna inom ramen för avtalet. Parlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma rådgivande kommittén, men uppmanar kommissionen att se till att framtida institutioner inom det civila samhället sammankallas i god tid.

60.  Europaparlamentet uppmanar än en gång EU att verka för lämpliga och effektiva lösningar för införandet av ett transparent och fungerande märkningssystem för social och miljömässig spårbarhet i hela produktionskedjan, i överensstämmelse med WTO:s avtal om tekniska handelshinder, och samtidigt parallellt fortsätta att främja liknande insatser på internationell nivå.

Genomförandet av unionens handelspolitik måste präglas av öppenhet och tillgång till information

61.  Europaparlamentet noterar kommissionens arbete med öppenhetsfrågor, och uppmanar kommissionen att förhandla så öppet som möjligt och helt i enlighet med bästa praxis från andra förhandlingar. Parlamentet anser att uppnåendet av öppenhet måste finnas med bland kommissionens huvudsyften. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att offentliggöra dokumenten med anknytning till förhandlingarna om och genomförandet av avtal, utan att undergräva unionens förhandlingsposition.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram en konkret strategi för information om handelspolitiken och om varje handelsavtal, för att så mycket information som möjligt ska överföras och så att informationen anpassas till specifika aktörer så att de kan dra nytta av avtalen. Parlamentet uppmanar kommissionen och staterna att ta fram medvetandehöjande åtgärder för de ekonomiska aktörerna om de avtal som slutits, genom en regelbunden dialog med branschorganisationer, företag och det civila samhället.

63.  Europaparlamentet välkomnar rådets offentliggörande av förhandlingsmandaten för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), Ceta, TiSA, avtalen med Japan, Chile och Tunisien och konventionen om den multilaterala investeringsdomstolen, liksom också kommissionens offentliggörande av sina förslag till förhandlingsmandat för avtalen med Australien och Nya Zeeland samt för inrättandet av den multilaterala investeringsdomstolen, vilket allt överensstämmer med parlamentets långvariga krav på öppenhet. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att offentliggöra alla förhandlingsmandat och kommissionen att offentliggöra alla utkast till mandat för inledandet av framtida förhandlingar. Parlamentet kräver att dess utfärdade rekommendationer tas med när rådet och kommissionen utformar och antar förhandlingsmandat.

64.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna, Europaparlamentet, de nationella parlamenten, ekonomiska aktörer, företrädare för det civila samhället och arbetsmarknadens parter bör göras mer delaktiga i övervakningen av handelspolitiken, inklusive men inte begränsat till bestämmelser om handel och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en handlingsplan, och en beskrivning av modellen med så kallat fördjupat partnerskapet, för genomförandet av handelsavtal.

65.  Europaparlamentet kräver att kommissionen förbättrar kvaliteten på de konsekvensbedömningar som genomförts för varje handelsavtal och att en sektorsvis och geografisk analys införlivas i dem. Parlamentet framhåller att en bättre och snabbare kommunikation kring innehållet i konsekvensbedömningarna av handelsavtal, på förhand såväl som i efterhand, är av avgörande betydelse.

66.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av att det håller på att inrättas en rådgivande grupp för övervakningen av handelspolitiken. Parlamentet understryker hur viktigt det är att detta nya organ inrättas så snart som möjligt, på ett transparent, offentligt och inkluderande sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet offentliggöra dokument från den rådgivande gruppens sammanträden och arbete. Parlamentet uppmanar även kommissionen att ta fram processer för att säkerställa att de frågor som tas upp av den rådgivande gruppen besvaras ordentligt.

o
o   o

67.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till medlemsstaternas nationella parlament samt till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska regionkommittén.

(1) EUT C 101, 16.3.2018, s. 30..
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0439.
(3) EUT C 101, 16.3.2018, s. 19.
(4) EUT C 35, 31.1.2018, s. 21.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0330.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0437.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0488.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0090.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0369.
(10) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(11) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0225.

Rättsligt meddelande