Index 
Antagna texter
Torsdagen den 31 maj 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Situationen för personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som sitter fängslade i Iran
 Försvarare av kvinnors rättigheter i Saudiarabien
 Sudan, särskilt situationen för Noura Hussein Hammad
 Utnämning av en ledamot av urvalskommittén för Europeiska åklagarmyndigheten
 Manipulering av vägmätare i motorfordon: översyn av EU:s rättsliga ramar
 En civilskyddsmekanism för unionen ***I
 Fonden för ett sammanlänkat Europa efter 2020
 Situationen i Nicaragua
 Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020
 Genomförande av EU:s ungdomsstrategi
 Genomförande av ekodesigndirektivet
 Besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal

Situationen för personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som sitter fängslade i Iran
PDF 126kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om situationen för personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som sitter fängslade i Iran (2018/2717(RSP))
P8_TA(2018)0231RC-B8-0254/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt av den 25 oktober 2016 om EU:s strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet(1), av den 3 april 2014 om EU‑strategin gentemot Iran(2), av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna(3) och av den 10 mars 2011 om EU:s förhållningssätt gentemot Iran(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om EU:s årsrapporter om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU: s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/568 av den 12 april 2018(5) om förlängning av restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med hänsyn till situationen i Iran med ett år, till och med den 13 april 2019,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet i Teheran av den 16 april 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten), Federica Mogherini, och utrikesministern i Islamiska republiken Iran, Javad Zarif, där man kom överens om att inleda en människorättsdialog och att organisera utbyten mellan EU och Iran om människorättsrelaterade frågor,

–  med beaktande av årsrapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och rapporterna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s generalsekreterare när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran av den 23 mars 2018,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Iran har anslutit sig till,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det finns flera personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som hålls frihetsberövade i iranska fängelser, däribland Ahmadreza Djalali, en svensk-iransk forskare som har anklagats för spionage och dömts till döden efter en orättvis rättegång utan tillgång till en advokat eller nödvändig medicinsk vård, och med ett ständigt överhängande hot om avrättning och med sviktande hälsa.

B.  Kamran Ghaderi, en österrisk-iransk medborgare, var på affärsresa till Iran då han greps och dömdes till 10 års fängelse efter det att åklagarmyndigheten tvingade fram en bekännelse. För närvarande hålls också Nazanin Zaghari-Ratcliffe, en brittisk‑iranska, frihetsberövad i Iran. Hon arbetade för en välgörenhetsorganisation och har diagnostiserats med allvarlig depression. Abbas Edalat, en brittisk-iransk forskare, greps i april 2018 och anklagelserna mot honom har ännu inte tillkännagivits.

C.  Personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran fortsätter att gripas och därefter placeras de i isoleringscell under långa perioder och förhörs, det finns inget korrekt rättsförfarande, de nekas kontakt med konsulära myndigheter och får inte ta emot besök från FN:s humanitära organisationer, det hålls hemliga rättegångar där den frihetsberövade ges begränsad tillgång till rådgivare, de får långa fängelsestraff som grundas på vaga eller ospecificerade anklagelser om ”nationell säkerhet” och ”spionage” och det förs statsunderstödda förtalskampanjer mot fängslade personer.

D.  Iran, som part i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), bör respektera tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet samt yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, i linje med sina skyldigheter.

E.  Iran fortsätter med fängslanden och har nyligen ökat gripandena av aktivister från det civila samhället, människorättsförsvarare, miljöaktivister och politiska aktivister. Människorättsförsvarare, journalister och politiska aktivister förföljs aktivt på grund av sina fredliga aktioner.

F.  Personer med dubbelt medborgarskap som hålls frihetsberövade i Iran har inte alltid fått tillgång till en advokat och en rättvis rättegång. I praktiken behandlar Iran personer med dubbla medborgarskap som endast iranier vilket begränsar utländska ambassaders tillträde till de medborgare som frihetsberövats i landet, och fångarnas tillgång till konsulärt skydd.

G.  Flera politiska fångar och personer som åtalats för brott mot den nationella säkerheten har inte fått tillräcklig tillgång till medicinsk vård under häktningstiden, vilket har fått allvarliga konsekvenser.

1.  Europaparlamentet fördömer de iranska myndigheternas fortsatta fängslande av personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran, efter att en orättvis rättegång hållits. Parlamentet efterlyser ett omedelbart och villkorslöst frigivande av dem, eller anser att de ska få en ny rättegång i enlighet med internationella standarder, och att de tjänstemän som är ansvariga för kränkningar av deras rättigheter ska ställas till svars.

2.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över gripandena, utan prima facie-bevisning för att ett brott har begåtts, av personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran då de anländer till Iran. Parlamentet understryker att dessa gripanden utgör ett hinder för personliga kontakter.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran hålls frihetsberövade i Irans fängelser under svåra förhållanden, och att de ofta tvingas att bekänna under tortyr och omänsklig behandling.

4.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att garantera Djalali full tillgång till sin advokat och all medicinsk behandling om han så begär. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att upphäva dödsdomen och att omedelbart frige honom, såsom det internationella samfundet begärt.

5.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att se till att Kamran Ghaderi får en ny rättegång, för att se till att hans rätt till en rättvis rättegång respekteras och att Nazanin Zaghari-Ratcliffe, som redan har rätt till tidig frigivning, omedelbart friges, och att anklagelserna mot Abbas Edalat omgående tillkännages.

6.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att respektera den svarandes grundläggande rätt till en advokat efter eget val och rätten till en rättvis rättegång, med tanke på Irans internationella åtaganden som anges i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet fördömer, på basis av trovärdiga rapporter, den tortyr och annan grym behandling som äger rum, särskilt under förhör, och uppmanar de iranska myndigheterna att respektera fångars mänskliga värdighet. Parlamentet beklagar djupt de grymma och omänskliga fängelseförhållandena och uppmanar Iran att se till att alla fångar får adekvat medicinsk vård.

8.  Europaparlamentet uppmanar domstolsväsendet att respektera principen om en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande och att ge misstänkta personer tillgång till ett juridiskt ombud, konsulära besök och besök av FN och humanitära organisationer, liksom full tillgång till medicinsk behandling och hälso- och sjukvårdstjänster i enlighet med Irans internationella åtaganden. Parlamentet uppmanar Iran att vidta nödvändiga åtgärder inför en översyn av lagstiftningen för att säkerställa rättvisa rättegångar och tillgång till en advokat under de utredande faserna och att sätta stopp för de bekännelser som tvingas fram genom tortyr.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inrätta en intern specialgrupp för att stödja EU-medborgare som riskerar dödsstraff eller uppenbart orättvisa rättegångar i tredjeländer, så att det stöd som finns tillgängligt från deras nationella konsulära eller diplomatiska tjänster stärks.

10.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att samarbeta med EU‑medlemsstaternas ambassader i Teheran i syfte att upprätta en förteckning över de personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som för närvarande hålls frihetsberövade i iranska fängelser, och att noga övervaka varje enskilt fall, med tanke på att medborgarnas säkerhet och skyddet av deras grundläggande rättigheter är av största vikt för EU.

11.  Europaparlamentet begär att man ska frige alla människorättsaktivister som sitter fängslade i Iran och att alla former av hot mot dem ska upphöra.

12.  Europaparlamentet välkomnar att ribban vad gäller drogrelaterade brott som bestraffas med döden har höjts märkbart som ett första steg mot ett moratorium för dödsstraffet i Iran.

13.  Europaparlamentet uppmanar Iran att samarbeta mer med internationella människorättsmekanismer genom att arbeta med de särskilda rapportörerna och särskilda mekanismerna, bland annat genom att godkänna ansökningar från mandatinnehavare om tillträde till landet. Parlamentet vädjar till de iranska myndigheterna att framför allt se till att FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Iran tillåts resa in i landet.

14.  Europaparlamentet stöder de diskussioner om mänskliga rättigheter som förs inom ramen för högnivådialogen mellan EU och Iran och som inleddes efter att den gemensamma övergripande handlingsplanen hade ingåtts. Parlamentet betonar att EU bör förbli fast besluten att fortsätta att ta upp sin oro avseende mänskliga rättigheter med Iran, både bilateralt och i multilaterala forum.

15.  Europaparlamentet framhåller än en gång Irans engagemang i en människorättsdialog och välkomnar öppenheten från de iranska myndigheternas sida när det gäller att fortsätta denna dialog.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta upp frågor om fängelseförhållanden och kränkningar av mänskliga rättigheter med myndigheterna, särskilt då det handlar om personer med medborgarskap i både ett EU‑land och Iran som sitter fängslade i Iran, i syfte att sätta stopp för den grymma och omänskliga behandlingen i iranska fängelser. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att systematiskt ta upp människorättsfrågor med de iranska myndigheterna, bland annat situationen för politiska fångar och människorättsförsvarare, yttrandefriheten och föreningsfriheten.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Irans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0402.
(2) EUT C 408, 30.11.2017, s. 39.
(3) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 157.
(4) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 163.
(5) EUT L 95, 13.4.2018, s. 14.


Försvarare av kvinnors rättigheter i Saudiarabien
PDF 131kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om situationen för kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien (2018/2712(RSP))
P8_TA(2018)0232RC-B8-0259/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien, särskilt resolutionen av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(1), resolutionen av den 12 februari 2015 om fallet Raif Badawi(2) och resolutionen av den 8 oktober 2015 om fallet Ali Mohammed al‑Nimr(3),

–  med beaktande av att Sacharovpriset för tankefrihet och yttrandefrihet 2015 tilldelades den saudiske bloggaren Raif Badawi,

–  med beaktande av uttalandet den 29 maj 2018 av talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om de arresteringar som nyligen skett i Saudiarabien, med godtyckliga gripanden och försvinnanden och utan korrekta rättsförfaranden, av Nawaf Talal Rasheed, en prins från al-Rashid-dynastin och son till den nu bortgångne poeten Nawaf Talal bin Abdul Aziz al-Rashid,

–  med beaktande av uttalandet den 18 maj 2018 från högsta ledningen för statens säkerhet i Saudiarabien om arresteringen av sju misstänkta personer,

–  med beaktande av det nya lagförslaget om förbud mot trakasserier, vilket godkänts av det saudiska Shurarådet den 28 maj 2018,

–  med beaktande av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna, både på nationell och regional nivå, av de sanktioner som införts av Saudiarabien och andra länder mot Qatar, och rapporten om Gulfkrisens inverkan på de mänskliga rättigheterna, som offentliggjordes av FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter i december 2017,

–  med beaktande av Saudiarabiens medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s kvinnokommission, liksom landets framtida medlemskap i kvinnokommissionens verkställande råd, som inleds i januari 2019,

–  med beaktande av det anförande som kommissionens ledamot Christos Stylianides höll på uppdrag av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik vid Europaparlamentets debatt den 4 juli 2017 om valet av Saudiarabien som medlem av FN:s kvinnokommission,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 9 mars 2018 av kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor avseende den kombinerade tredje och fjärde periodiska rapporten om Saudiarabien(4),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet om Saudiarabien som gjordes på uppdrag av ALQST, Gulfstaternas centrum för mänskliga rättigheter och Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) vid det 69:e sammanträdet i FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor den 7 mars 2018,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan den 15 maj 2018 har de saudiska myndigheterna arresterat sju kvinnor – Loujain al-Hathloul, Aisha al-Mana, Madeha al-Ajroush, Iman al-Nafjan, Aziza al‑Youssef, Hessah al-Sheikh, Walaa al-Shubbar – och fyra män – Ibrahim Fahad al-Nafjan, Ibrahim al-Modeimigh, Mohammed al-Rabiah och Abdulaziz al-Meshaal – för deras kamp för kvinnors rättigheter. De gripna människorättsförsvararna har därefter anklagats för att stödja verksamhet som bedrivs av utländska aktörer och rekrytera personer med ansvar för känsliga regeringsfrågor, samt för att ha gett pengar till utländska aktörer i syfte att destabilisera kungariket. Dessa aktivister är kända för sin kampanj mot förbudet för kvinnor att köra bil och sitt arbete för att avskaffa systemet med manligt förmyndarskap. De greps före det planerade upphävandet av förbudet för kvinnor att köra bil den 24 juni 2018.

B.  Madiha al-Ajroush, Walaa al-Shubbar, Aisha al-Mana och Hessah al-Sheikh rapporteras ha släppts fria den 24 maj 2018.

C.  Fallet Loujain al-Hathloul är särskilt oroväckande, eftersom hon fördes från Abu Dhabi till Saudiarabien mot sin vilja i mars 2018, efter att ha deltagit vid ett sammanträde där Saudiarabien granskades av FN-kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor. Hon fick reseförbud fram tills hon nyligen arresterades, och hålls nu isolerad enligt uppgifter från andra aktivister.

D.  Saudiarabien har vissa av de hårdaste restriktionerna för kvinnor, trots den senaste tidens statliga reformer som syftar till att främja kvinnors rättigheter i arbetslivet. Saudiarabiens politiska och sociala system är fortfarande odemokratiskt och diskriminerande. Kvinnor görs till andra klassens medborgare, ingen religions- och trosfrihet tillåts, landets många utländska arbetare diskrimineras allvarligt och alla med avvikande åsikter utsätts för hårda repressalier.

E.  Utredningen och arbetet i fallet pågår fortfarande, och det är svårt att få information om arresteringarna eftersom de saudiska myndigheterna endast lämnar ut begränsade uppgifter.

F.  Den 25 maj 2018 grep saudiska myndigheter den kända människorättsförsvararen Mohammed al-Bajadi, en av grundarna av den förbjudna saudiska föreningen för medborgerliga och politiska rättigheter, som har anklagat säkerhetsstyrkorna för övergrepp.

G.  Några dagar efter det att människorättsförsvararna arresterats, startade regeringstrogna medier och plattformar för sociala medier en ondsint förtalskampanj mot människorättsförsvararna och fördömde dem som ”förrädare” som utgör ett hot mot statens säkerhet. Experter menar att denna förtalskampanj mot människorättsförsvararna tyder på en avsikt att utfärda potentiellt mycket stränga straff.

H.  Det saudiska samhället förändras gradvis men kontinuerligt, och de saudiska myndigheterna har vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra erkännandet av kvinnor som jämställda medborgare, till exempel genom att ge dem rätt att rösta i kommunalval, ge dem tillträde till det rådgivande Shurarådet och det nationella rådet för mänskliga rättigheter, upphäva förbudet för kvinnor att köra bil, och bevilja dem tillträde till offentliga idrottsevenemang.

I.  Reformagendan Vision 2030, som är tänkt att leda till en ekonomisk och social omvandling av landet på basis av kvinnors egenmakt, bör vara en verklig möjlighet för saudiska kvinnor att bli myndighetsförklarade, vilket är absolut nödvändighet för att de fullt ut ska kunna åtnjuta sina rättigheter enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering. Den senaste vågen av gripanden av personer som kämpar för kvinnors rättigheter verkar strida mot detta mål och kan avleda uppmärksamheten från reformagendan.

J.  Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman al-Saud har erbjudit retoriskt stöd till reformerna för kvinnors rättigheter, särskilt under sin rundtur i Europa och Förenta staterna, men dessa reformer har hittills varit begränsade, och systemet med manligt förmyndarskap, de mest allvarliga hindret för kvinnors rättigheter, har i stort sett förblivit oförändrat. Dessutom har kronprinsen låtit omfattande angrepp riktas mot framstående aktivister, advokater och människorättsförsvarare, som intensifierats sedan han började befästa sin kontroll över landets säkerhetsinstitutioner.

K.  Saudiarabien har en rad diskriminerande lagar, särskilt de rättsliga bestämmelser som rör personlig status, situationen för kvinnliga arbetstagare med invandrarbakgrund, civilståndslagen, arbetslagen, medborgarskapslagen och systemet med manligt förmyndarskap, som gör att kvinnor endast kan åtnjuta de flesta av sina rättigheter enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor om de har tillstånd av en manlig förmyndare.

L.  Saudiarabien har en aktiv grupp online-människorättsförsvarare och det högsta antalet twitteranvändare i Mellanöstern. Saudiarabien finns med på Reportrar utan gränsers lista över ”internets fiender” på grund av censuren av saudiska medier och internet, och på grund av bestraffningen av personer som kritiserar landets regering eller religionen. Yttrandefrihet och press- och mediefrihet, både på och utanför nätet, är avgörande förutsättningar och katalysatorer för demokratisering och reformer och fungerar som en nödvändig kontroll av makten. 2015 års Sacharovpristagare, Raif Badawi, är fortfarande fängslad enbart för att fredligt ha uttryckt sina åsikter.

M.  Saudiarabiens FN-index för mänsklig utveckling för 2015 är 0,847, vilket placerar landet på plats 38 av 188 länder och territorier. Saudiarabiens jämställdhetsindex enligt FN-värdet är 0,257, vilket betyder 50:e plats bland 159 länder i 2015 års index. Saudiarabien rankas på 138:e plats av 144 länder i jämställdhetsrapporten ”Global Gender Gap Report” 2017 som publicerats av Världsekonomiskt forum.

N.  Saudiarabiens allmänna reservationer till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor strider enligt kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor mot konventionens syfte och mål och är otillåten enligt artikel 28. Saudiarabien utfäste sig att upprätthålla högsta möjliga standarder för främjande och skydd av mänskliga rättigheter när landet 2013 med framgång ansökte om medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att sätta stopp för alla former av trakasserier, även på rättslig nivå, mot Eman al-Nafjan, Aziza al-Youssef, Loujain al‑Hathloul, Aisha al-Mana, Madeha al-Ajroush, Hessah al-Sheikh, Walaa al‑Shubbar, Mohammed al-Rabiah och Ibrahim al-Modeimigh, liksom mot alla övriga människorättsförsvarare i landet, så att de kan utföra sitt arbete utan orättfärdiga hinder och utan rädsla för repressalier.

2.  Europaparlamentet fördömer det fortsatta förtrycket mot människorättsförsvarare i Saudiarabien, inbegripet försvarare av kvinnors rättigheter. Det undergräver trovärdigheten för reformprocessen i landet. Parlamentet uppmanar Saudiarabiens regering att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare och andra samvetsfångar som gripits och dömts enbart för att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet och arbetat fredligt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet protesterar mot den fortsatta, systematiska diskrimineringen av kvinnor och flickor i Saudiarabien.

3.  Europaparlamentet hyllar de saudiska kvinnor och kvinnorättsförsvarare som försöker bekämpa orättvis och diskriminerande behandling, och dem som försvarat mänskliga rättigheter trots alla svårigheter de tvingats utstå.

4.  Europaparlamentet välkomnar löftet att häva förbudet för kvinnor att köra bil inom kungariket som en del av agendan och visionerna för 2030.

5.  Europaparlamentet betonar att behandlingen av alla som hålls frihetsberövade och fängslade, även människorättsförsvarare, måste uppfylla de villkor som anges i FN:s principer till skydd för alla personer som på något sätt är frihetsberövade eller fängslade, som antogs genom FN:s generalförsamlings resolution 43/173 den 9 december 1988.

6.  Europaparlamentet konstaterar att internationella fordonsföretag, särskilt de som är baserade i EU, redan har börjat med könsriktad reklam innan förbudet för kvinnor att köra bil har upphävts.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över förekomsten av könsrelaterat våld i Saudiarabien, som fortfarande är underrapporterat och odokumenterat, och som motiveras med skäl som att kvinnorna måste hållas i styr under manligt förmyndarskap. Parlamentet uppmanar med kraft de saudiska myndigheterna att anta övergripande lagstiftning för att specifikt definiera och kriminalisera alla former av könsrelaterat våld mot kvinnor, i synnerhet våldtäkt, inbegripet våldtäkt inom äktenskapet, sexuellt tvång och sexuellt ofredande, och att undanröja alla hinder för kvinnors tillgång till rättslig prövning.

8.  Europaparlamentet är bestört över systemet med manligt förmyndarskap, varigenom tillstånd av en manlig förmyndare fortfarande krävs på ett antal områden, bland annat för internationella resor, tillgång till hälso- och sjukvård, val av bosättningsort, äktenskap, inlämnande av klagomål till rättsväsendet, rätt att lämna statliga kvinnojourer och rätt att lämna förvarsenheter. Parlamentet understryker att detta system är ett uttryck för det djupt rotade patriarkala system som styr landet.

9.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se över lagen om föreningar och stiftelser från december 2015, för att göra det möjligt för kvinnliga aktivister att organisera sig och arbeta fritt och självständigt utan otillbörlig inblandning från myndigheternas sida. Parlamentet vädjar även om en översyn av lagen mot terrorism, lagen mot it-brottslighet och lagen om press och publikationer, som ofta används för att åtala människorättsförsvarare, och önskar att alla diskriminerande bestämmelser inom rättssystemet ses över.

10.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, häva de reservationer som gjorts till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och att ratificera denna konventions fakultativa protokoll så att saudiska kvinnor fullt ut kan åtnjuta de rättigheter som fastställs i konventionen, samt att sätta stopp för barnäktenskap, tvångsäktenskap och bestämmelser om obligatorisk klädsel för kvinnor. Parlamentet uppmanar med kraft Saudiarabien att rikta en stående inbjudan till alla specialförfaranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter att besöka landet.

11.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att tillåta oberoende press och oberoende medier, och att garantera yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i fredliga sammankomster för alla invånare i Saudiarabien. Parlamentet fördömer våld mot människorättsförsvarare och demonstranter som demonstrerar fredligt, och betonar att fredliga kampanjer för grundläggande juridiska rättigheter eller kritiska kommentarer på sociala medier är uttryck för en oundgänglig rättighet. Parlamentet uppmanar med kraft de saudiska myndigheterna att avskaffa restriktioner för människorättsförsvarare som hindrar dem från att tala fritt på sociala medier och till internationella medier.

12.  Europaparlamentet påminner om att Saudiarabien valdes in i FN:s kvinnokommission med stöd av vissa EU-medlemsstater.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och att utöka sitt skydd och stöd för människorättsförsvarare, särskilt kvinnliga människorättsförsvarare.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att lägga fram en resolution om situationen för människorättsförsvarare i Saudiarabien nästa gång FN:s råd för mänskliga rättigheter samlas. Parlamentet uppmanar EU att vid nästa sammanträde i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s kvinnokommission ta upp frågan om medlemskap för länder med en problematisk människorättssituation, även när det gäller respekten för kvinnors rättigheter och jämställdheten. EU uppmanas att föreslå till FN:s råd för mänskliga rättigheter att utse en särskild rapportör för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera en diskussion om mänskliga rättigheter, särskilt situationen för kvinnliga människorättsförsvarare, som en stående punkt på dagordningen för det årliga toppmötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd, liksom andra bilaterala och multilaterala forum. Parlamentet uppmanar rådet att överväga att införa riktade åtgärder mot personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar att reglerna för tilldelning av Chaillotpriset för främjande av mänskliga rättigheter inom regionen för Gulfstaternas samarbetsråd begränsar möjligheten att ansöka till dem som är lagligen registrerade och aktivt deltar i en ”konstruktiv dialog med myndigheterna”.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Saudiarabien, bland annat genom anordnande av besök i fängelser, övervakning av rättegångar och offentliga uttalanden.

17.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att föra en dialog med Saudiarabien om mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och landets oroande roll i regionen. Parlamentet uttrycker sin beredvillighet att föra en konstruktiv och öppen dialog med de saudiska myndigheterna, inklusive parlamentariker, om genomförandet av landets internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser ett utbyte av sakkunskap avseende rättsväsen och juridiska frågor, för att stärka skyddet av individens rättigheter i Saudiarabien.

18.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att Raif Badawi inte utsätts för ytterligare spöstraff, och att omedelbart och villkorslöst försätta honom på fri fot, eftersom han betraktas som en samvetsfånge som gripits och dömts enbart för att han utövat sin rätt till yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att ta upp hans fall vid alla tänkbara kontakter på hög nivå.

19.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att införa ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff, som ett steg mot dess avskaffande. Parlamentet vill se en översyn av alla dödsdomar för att kontrollera att rättegångarna i dessa fall följt internationella normer.

20.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att sätta stopp för all uppvigling till hat och diskriminering mot religiösa minoriteter, och mot alla andra individer och grupper som utsätts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter av Saudiarabien, inklusive utländska medborgare från länder i andra regioner.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kvinnokommissionen, FN:s människorättsråd, hans majestät kung Salman bin Abdulaziz al-Saud och kronprins Mohammed bin Salman al-Saud, Konungariket Saudiarabiens regering samt generalsekreteraren vid Konungariket Saudiarabiens centrum för nationell dialog.

(1) EUT C 378, 9.11.2017, s. 64.
(2) EUT C 310, 25.8.2016, s. 29.
(3) EUT C 349, 17.10.2017, s. 34.
(4) CEDAW/C/SAU/CO/3-4.


Sudan, särskilt situationen för Noura Hussein Hammad
PDF 124kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om Sudan, särskilt situationen för Noura Hussein Hammad (2018/2713(RSP))
P8_TA(2018)0233RC-B8-0265/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sudan,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Sudan har varit part i sedan 1986,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som Sudan har varit part i sedan 1990,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2016 om barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs av FN:s generalförsamling 1979, och deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor, som antogs av FN:s generalförsamling 1993,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007, som lades fram av EU och bekräftades 2008, 2010, 2012, 2014 och 2016 och som efterlyser ett moratorium för dödsstraffet,

–  med beaktande av det första protokollet – om kvinnors rättigheter i Afrika – till den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som antogs 1981,

–  med beaktande av artiklarna 16 och 21 i den afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd, som trädde i kraft den 29 november 1999,

–  med beaktande av den brådskande skrivelsen om överklagande i fallet Noura Hussein Hammad, som den afrikanska expertkommittén för barnets rättigheter och välfärd skickade den 17 maj 2018 till Republiken Sudan,

–  med beaktande av Sudans konstitution från 2005,

–  med beaktande av artikel 96 (människorättsklausulen) i Cotonouavtalet, som undertecknades av Sudans regering 2005,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 135 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Noura Hussein Hammad tvingades av sin familj att gifta sig med Abdulrahman Hammad när hon var ett 16-årigt barn. Noura har hävdat att hon först våldtogs av sin man, som fick hjälp av familjemedlemmar. Enligt Noura Husseins vittnesmål den 2 maj 2017 höll tre män fast henne medan Abdulrahman våldtog henne. Noura högg sedan ihjäl sin man i nödvärn när han försökte våldta henne på nytt dagen därpå. En efterföljande läkarundersökning visade att hon även hade fått skador medan hon kämpade mot sin man.

B.  Noura Hussein Hammad satt i fängelset i Omdurman till den 29 april 2018, då hon befanns skyldig till mord. Den i dag 19-åriga Noura Hussein Hammad dömdes till döden av den centrala brottmålsdomstolen i Omdurman för att ha dödat den man som hennes far tvingat henne att gifta sig med. I samband med domen valde mannens familj dödsstraff som lämplig ”bestraffning” för Noura Hussein. Hennes dom har överklagats.

C.  Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har samlat in uppgifter om att Noura Husseins tvångsäktenskap, våldtäkten och andra former av könsrelaterat våld mot henne inte togs i beaktande som förmildrande omständigheter av domstolen. FN:s expert på summariska avrättningar har hävdat att en dödsdom som avkunnas när det finns tydliga bevis för nödvärn innebär godtyckligt dödande.

D.  Sudan ligger på plats 165 av 188 länder både i FN:s index för mänsklig utveckling och i FN:s jämställdhetsindex. FN:s kommitté för barnets rättigheter och FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna har uttryckt allvarlig oro över situationen för kvinnors mänskliga rättigheter i Sudan. Landets rättssystem baseras på islamiska sharialagar. Det finns belägg för att kvinnor som inte är politiskt, kulturellt och ekonomiskt jämställda med män utsätts för könsrelaterat våld, oavsett tro, ras eller nationalitet.

E.  Enligt Sudans konstitution ska staten ”skydda kvinnor mot orättvisa och främja jämställdhet”. Pramila Patten, FN:s särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikter, konstaterade efter sitt besök den 18–25 februari 2018 att det finns en djupt rotad kultur av att förneka sexuellt våld i Sudan. Tvångsäktenskap, våldtäkt inom äktenskapet och könsrelaterat våld betraktas som normalt i Sudan, och alla dessa former av våld rättfärdigas under åberopande av tradition, kultur och religion. Hittills har specialåklagarens kontor inte utrett ett enda fall av konfliktrelaterat sexuellt våld.

F.  Internationella brottmålsdomstolens (ICC) mandat att ta upp straffrihet för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord omfattar även illdåd som många kvinnor upplever, däribland ett stort antal sexuella och könsrelaterade brott. Den 4 mars 2009 utfärdade ICC en arresteringsorder mot Sudans president Omar al-Bashir med fem anklagelser om brott mot mänskligheten: mord, utrotning, tvångsförflyttning, tortyr och våldtäkt.

G.  En global kampanj under namnet ”Rättvisa för Noura Hussein Hammad”, som försöker få hennes dödsstraff upphävt, har dragits igång. Fram till maj 2018 har närmare en miljon människor skrivit under petitionen ”Rättvisa för Noura Hussein Hammad”. Hotelserna mot försvarsadvokater är ett angrepp mot möjligheten till en rättvis rättsprocess. Den våldtagna Noura Hussein Hammad är i behov av psykologiskt stöd.

H.  Fallet Noura Hussein Hammad har riktat världens blickar mot kvinnors rättigheter och kastat ljus över frågor om tvångsäktenskap och våldtäkt inom äktenskapet i Sudan, där den lagliga åldersgränsen för att gifta sig endast är tio år. Våldtäkt inom äktenskapet erkändes inte i sudanesisk rätt förrän 2015. De rättsliga myndigheterna vägrar dock erkänna det som ett brott.

I.  Aktivister för kvinnors och barns rättigheter har i allt högre grad bedrivit kampanjer mot tvångsäktenskap för flickor och äktenskap för underåriga flickor, en mycket utbredd företeelse i Sudan. Att förhindra och agera mot alla former av våld mot kvinnor och flickor, däribland tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, är ett av målen i EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020.

J.  Human Rights Watch har precis som FN:s oberoende expert på Sudan i världsrapporten för 2017 hävdat att Sudans säkerhetsstyrkor använt sexuellt våld, hotelser och andra former av övergrepp för att tysta kvinnliga människorättsförsvarare över hela landet. Noura Hussein Hammads advokat förbjöds av den nationella säkerhetstjänsten (NISS) att hålla en presskonferens som ett led i en allt hårdare skrämselkampanj. Nahid Gabralla, direktör för SEEMA, en icke-statlig organisation som arbetar med personer som överlevt könsrelaterat våld i Sudans huvudstad Khartoum, har fängslats flera gånger då hon bedrivit kampanjer till stöd för Noura Hussein Hammad i en tid då Sudan kringskär yttrandefriheten.

K.  Sudan är ett av sju länder som ännu inte har anslutit sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

L.  EU finansierar för närvarande projekt i Sudan till ett värde av 275 miljoner euro, främst via Europeiska utvecklingsfonden, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Sudan har inte ratificerat den reviderade versionen av Cotonouavtalet.

M.  Kvinnor i Sudan tvingas utstå diskriminering, godtyckliga gripanden och förnedrande bestraffningar. Enligt FN:s oberoende expert på Sudan är så kallade brott mot den allmänna moralen, som åberopas exempelvis mot kvinnor som anses klä sig ”oanständigt”, tillsammans med förnedringen med kroppslig bestraffning oförenliga med internationella människorättsnormer. Artiklarna 151, 152, 154 och 156 i Sudans strafflag skärper begränsningarna för kvinnor och deras sätt att klä och uppföra sig offentligt. Den som bryter mot dessa lagar döms till böter och i vissa fall till och med till spöstraff.

N.  EU stöder Sudan med en blandning av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, men ger även stöd till landets högst kontroversiella operationer för gränskontroll och bekämpande av olaglig handel och smuggling, bland annat via det så kallade Rock-projektet.

1.  Europaparlamentet beklagar och fördömer dödsdomen mot Noura Hussein Hammad. Parlamentet uppmanar de sudanesiska myndigheterna att omvandla dödsstraffet och att ta full hänsyn till att hon handlade i nödvärn när en man och hans medbrottslingar försökte våldta henne.

2.  Europaparlamentet uppmanar de sudanesiska myndigheterna att efterleva nationell rätt och internationella människorättsnormer, bland annat det till Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter fogade protokollet om kvinnors rättigheter i Afrika samt protokollet om Afrikanska unionens domstol, som antogs den 11 juli 2003. Parlamentet erinrar om att internationella normer slår fast att en dödsdom som avkunnas trots tydliga bevis för nödvärn innebär godtyckligt dödande, särskilt i fall då kvinnor åtalats för mord när de försvarat sig själva.

3.  Europaparlamentet erinrar de sudanesiska myndigheterna om deras skyldighet att garantera grundläggande rättigheter, däribland rätten till en rättvis rättegång. Parlamentet framhåller att alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att se till att rättegången mot Noura Hussein Hammad verkligen uppfyller de strängaste kraven på rättvisa och ett korrekt förfarande.

4.  Europaparlamentet framhåller på nytt den överordnade betydelsen av att centrala lagar i Sudan, bland annat 2010 års lag om nationell säkerhet och lagar som reglerar medierna och det civila samhället, ses över och reformeras för att bli förenliga med internationella normer som slår vakt om yttrande-, mötes- och föreningsfriheten. Parlamentet uttrycker sin oro över de vittgående gripande- och häktningsbefogenheter som ges åt NISS, som godtyckligt griper och häktar människor som i många fall torteras och utsätts för annan misshandel, medan NISS-tjänstemän åtnjuter åtalsimmunitet.

5.  Europaparlamentet konstaterar att de sudanesiska myndigheterna, allt medan fallet är föremål för en rättslig process, fortfarande är skyldiga att visa att de inte har något överseende med våldtäkt eller könsrelaterat våld och därigenom rädda livet på en ung kvinna vars tillvaro redan har slagits i spillror av orsaker som står utanför hennes kontroll. Parlamentet uppmanar de sudanesiska myndigheterna att se till att alla fall av könsrelaterat och sexuellt våld, däribland våldtäkt inom äktenskapet och våld i hemmet, lagförs och att förövarna ställs till svars. Parlamentet uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att bekämpa barn- och tvångsäktenskap och våldtäkt inom äktenskapet.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att göra en omedelbar, oberoende och opartisk utredning av anklagelserna mot Sudans säkerhetsstyrkor om våld, hotelser och andra former av övergrepp mot kvinnor.

7.  Europaparlamentet beklagar att NISS förbjöd den presskonferens som Noura Hussein Hammads försvar organiserat efter hennes dom. Parlamentet fördömer skarpt trakasserierna mot människorättsaktivister och advokater i samband med fallet Noura Hussein Hammad.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att under Noura Hussein Hammads frihetsberövande garantera fullt skydd av hennes, och hennes advokaters och anhörigas, fysiska och psykiska integritet.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt starka motstånd mot tillämpningen av dödsstraff i alla fall och under alla omständigheter. Parlamentet erinrar om att dödsstraffet kränker människovärdet och innebär grym, omänsklig och förnedrande behandling. Parlamentet vädjar till de sudanesiska myndigheterna att efterleva FN:s moratorium för dödsstraffet. Parlamentet uppmanar Sudan att ratificera tortyrkonventionen och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

10.  Europaparlamentet påpekar för de sudanesiska myndigheterna att bättre skydd av kvinnors mänskliga rättigheter och kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet skulle kunna rädda många människoliv och förhindra utgångar som den i fallet Noura Hussein Hammad.

11.  Europaparlamentet fördömer skarpt tidiga äktenskap och tvångsäktenskap och våld mot kvinnor och flickor i Sudan och på andra håll. Parlamentet påpekar att det pågående överklagandet av Noura Husseins dom, som är begränsat till dess formella och rättsliga aspekter och inte tar hänsyn till sakförhållandena, inte räcker enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Sudan har ratificerat. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att genomföra rekommendationen från kommittén för barnets rättigheter och att ändra lagen om personers rättsliga ställning för att höja den lagliga åldersgränsen för äktenskap.

12.  Europaparlamentet begär med eftertryck att EU och dess medlemsstater ser till att projekt tillsammans med de sudanesiska myndigheterna genomförs under iakttagande av principen om att inte göra någon skada, vilket skulle omöjliggöra samarbete med ansvariga för människorättskränkningar.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Sudans president, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Panafrikanska parlamentet.


Utnämning av en ledamot av urvalskommittén för Europeiska åklagarmyndigheten
PDF 109kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 31 maj 2018 om utnämningen av Antonio Mura till ledamot av den urvalskommitté som upprättas genom artikel 14.3 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (2018/2071(INS))
P8_TA(2018)0234B8-0237/2018

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 14.3 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(1),

–  med beaktande av förslaget från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (B8-0237/2018),

–  med beaktande av sin arbetsordning, och av följande skäl:

A.  Antonio Mura uppfyller de villkor som fastställs i artikel 14.3 i förordning (EU) 2017/1939.

1.  Europaparlamentet föreslår att Antonio Mura utses till ledamot av urvalskommittén.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.


Manipulering av vägmätare i motorfordon: översyn av EU:s rättsliga ramar
PDF 178kWORD 54k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 med rekommendationer till kommissionen om manipulering av vägmätare i motorfordon: översyn av EU:s rättsliga ramar (2017/2064(INL))
P8_TA(2018)0235A8-0155/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 91.1 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU(2),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) 2017/1151(3), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009(4), kommissionens förordning (EG) nr 692/2008(5) och föreskrifter nr 39 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om Cars 2020: för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa(7).

–  med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst från november 2017 Odometer tampering: measures to prevent it(8) (manipulering av vägmätare och sätt att förebygga detta) och den åtföljande bedömningen av det europeiska mervärdet Odometer manipulation in motor vehicles in the EU(9) (manipulering av vägmätare i motorfordon i EU),

–  med beaktande av slutrapporten från Association of European Vehicle and Driver Registration Authorities Vehicle Mileage Registration (registrering av fordons körsträckor)(10),

–  med beaktande av kommissionens studie Consumer Market Study on the Functioning of the Market for Second-Hand Cars from a Consumer’s perspective (konsumentmarknadsstudie av hur marknaden för begagnade bilar fungerar ur ett konsumentperspektiv),

–  med beaktande av den skriftliga förklaringen nr 30/2016 av den 11 april 2016 om bekämpning av bedrägerier med vägmätare på marknaden för begagnade bilar,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8–0155/2018), och av följande skäl:

Den nuvarande situationen

A.  Manipulering av vägmätare, dvs. avsiktlig och otillåten ändring av ett fordons verkliga körsträcka enligt vägmätaren, är ett allvarligt och utbrett problem i hela unionen, särskilt vid gränsöverskridande handel, och skadar tredjeländer som importerar begagnade bilar från Europeiska unionen.

B.  Den ekonomiska vinsten av manipulering av vägmätare kan vara avsevärd med tanke på den låga kostnaden för de verktyg som behövs och den artificiella höjningen av den begagnade bilens värde. Mellan 5 % och 12 % av alla begagnade bilar som säljs nationellt och mellan 30 % och 50 % av alla begagnade bilar som säljs över gränserna beräknas ha manipulerats, vilket innebär att den totala ekonomiska skadan i EU uppgår till 5,6–9,6 miljarder EUR.

C.  Antalet körda kilometer är en av de viktigaste parametrar som köparen har att utgå ifrån för att göra en bedömning av fordonets skick, och vägmätarställningen har stor inverkan på fordonets marknadsvärde.

D.  Vägmätarställningar lagras och visas digitalt, men det är enkelt att komma åt att omkonfigurera vägmätarna eftersom skyddsnivån för dem är lägre än för andra komponenter i fordonet.

E.  Manipulering av vägmätare skadar konsumenter, försäljare av begagnade bilar, försäkringsbolag och leasingföretag, samtidigt som det är en lönsam verksamhet för dem som begår dessa bedrägerier, och man måste hitta tekniska lösningar för att göra det svårare för lekmän att manipulera vägmätare.

F.  Det ökade slitaget på bilar med manipulerade vägmätare påverkar trafiksäkerheten negativt, och köpare av sådana bilar kan få ökade underhålls- och reparationskostnader om bilarna inte besiktigas i enlighet med den verkliga körsträckan.

G.  Bilar med manipulerade vägmätare kan visa högre bränsleförbrukning och högre avgasutsläpp än förväntat, och kan därmed bryta mot hållbarhetskraven i lagstiftningen om typgodkännande.

H.  Marknaden för begagnade bilar i unionen, som är två till tre gånger större än marknaden för nya bilar, är den varumarknad där konsumenternas förtroende är lägst enligt kommissionens resultattavla för konsumentmarknaderna –2014(11), och manipulering av vägmätare bidrar avsevärt till att konsumenterna förlorar förtroendet för försäljare av begagnade bilar, vilket snedvrider den inre marknaden och förhindrar sund konkurrens.

I.  Konsumenterna får inte tillräckligt mycket information om möjliga sätt att förhindra manipulering av vägmätarställningar i begagnade bilar och om befintlig teknik för att kontrollera vägmätarställningar och förhindra bedrägerier på detta område, samt om hur man kan få tillgång till denna teknik.

J.  I många medlemsstater har konsumenterna fortfarande inte fått tillgång till de verktyg som de behöver för att kunna kontrollera ett begagnat fordons historik.

K.  Vägmätarfusket drabbar i oproportionerligt hög grad sociala grupper och geografiska områden med lägre inkomster, och kunder i de medlemsstater som anslöt sig till unionen efter 2004 och i länder i unionens omedelbara närhet (särskilt de länder på västra Balkan som importerar begagnade bilar från unionen utan betydande tullavgifter eller tullfritt) löper en högre risk att köpa en bil med manipulerad vägmätare och drabbas därmed oftare av dessa bedrägerier.

L.  Eftersom det inte finns något gemensamt integrerat system för utbyte av information mellan medlemsstaterna är risken större för legalisering av en vägmätarställning som har manipulerats redan innan den för första gången kontrolleras i den medlemsstat där bilen i slutändan kommer att registreras och där det redan finns åtgärder för att registrera fordonet och kontrollera dess mätarställning.

M.  Att motverka vägmätarbedrägerier genom att snabbt inrätta enhetliga regler för att förhindra manipulation kommer i hög grad att öka säkerheten och tillförlitligheten vid gränsöverskridande köp av fordon och därmed minska utbredningen av illojala metoder och även medföra avsevärda fördelar för miljontals konsumenter i unionen.

Befintliga åtgärder för att motverka vägmätarbedrägerier

N.  Vissa medlemsstater har redan infört instrument för att minimera manipulering av vägmätare, såsom Car-Pass i Belgien och Nationale AutoPas (NAP) i Nederländerna. Båda dessa medlemsstater använder en databas för insamling av vägmätarställningar vid varje tillfälle då bilen genomgår underhåll, service, reparation eller regelbunden inspektion, utan att några personuppgifter samlas in, och de har båda i stort sett kommit till rätta med vägmätarbedrägerier inom sina territorier på kort tid.

O.  Det belgiska systemet bedrivs på rättslig grund av en icke-vinstdrivande organisation och systemet i Nederländerna drivs av ett statligt organ, och båda drivs till en rimlig kostnad. De framgångsrika systemen åtföljs och främjas av upplysnings- och informationskampanjer samt av en stark rättslig ram som fastställer tydliga regler och avskräckande påföljder.

P.  Det betydligt större antalet manipulerade bilar i länder utan tillgång till dessa databaser visar att det krävs gränsöverskridande uppgiftsutbyte och samarbete mellan medlemsstater för att man ska kunna lyckas.

Q.  Det europeiska systemet för informationsutbyte mellan olika länders bil- och körkortsregister (Eucaris), tillhandahåller redan infrastruktur och möjligheter för utbyte av harmoniserade uppgifter på transportområdet mellan medlemsstaternas myndigheter, och används av alla medlemsstater för att uppfylla skyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU(12), och systemet omfattar redan vägmätaravläsningar.

R.  Det finns också tekniska lösningar, både vad gäller maskinvara och programvara, som tillverkare kan integrera i fordon och på så sätt förhindra manipulering av vägmätare redan från början. Säkerhetsmoduler i maskinvara och säkra maskinvarutillägg används redan för att skydda elektroniska kontrollenheter i fordon från obehöriga ingrepp, manipulering och bilstöld, och de beräknas kosta en euro per fordon.

S.  Enligt förordning (EU) 2017/1151 ska tillverkare, för att få ett fordon typgodkänt, införa strategier för systematiskt skydd mot manipulering och skrivskydda funktioner för att avskräcka från omprogrammering av vägmätare, och även beakta funktioner för fjärrdatautbyte. Det enda som krävs från tillverkaren är information och förklaringar, och ingen provning föreskrivs om vägmätaren är skyddad mot manipulering, även om det finns certifierade och internationellt erkända processer, såsom de gemensamma kriterierna för utvärdering av informationsteknisk säkerhet. Internationellt erkända system, såsom Common Criteria (ISO/IEC 15408), kan bidra till att motverka manipulering.

Lagstiftning och kryphål

T.  Manipulering av vägmätare är förbjuden i 26 medlemsstater, men endast i tio av medlemsstaterna har ytterligare åtgärder vidtagits för att kontrollera den vägmätarställning som är tillgänglig för kunder, och endast sex medlemsstater klassificerar manipulering av vägmätare som en straffbar handling(13). Maskin- och programvaror för manipulering av vägmätare är fritt tillgängliga i EU och det klassificeras inte som en straffbar handling. Fler medlemsstater är på väg att kriminalisera verksamhet med anknytning till olaglig manipulering av vägmätarställningar.

U.  Vägmätarbedrägerier är ett hot mot trafiksäkerheten, vilket också fastställs i direktiv 2014/45/EU, enligt vilket medlemsstaterna uppmanas att införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för sådana manipuleringar. Kommissionen bör ytterligare undersöka möjligheten att koppla samman nationella plattformar för att möjliggöra gränsöverskridande utbyte av information om trafiksäkerhet som innehåller vägmätarställningar.

V.  Direktiv 2014/45/EU fastställer skyldigheten att registrera mätarställningar i samband med den regelbundna besiktningen och göra dessa uppgifter tillgängliga för efterföljande besiktningar, men behandlar bara registrering av mätarställningar vid trafiksäkerhetsprovningar från första besiktningen och framåt. Eftersom den första besiktningen kan äga rum så sent som fyra år efter att fordonet har registrerats första gången finns det tillräckligt med tid för att manipulera vägmätaren såväl före det första besiktningstillfället som mellan besiktningar, och risken finns att en felaktig körsträcka registreras officiellt.

W.  Varken Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG(14), kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 om typgodkännande eller föreskrifter nr 39 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Uneces föreskrifter nr 39) beaktar vägmätarbedrägerier eller vägmätare som är skyddade mot manipulering. I förordning (EG) nr 661/2009 görs en hänvisning till Uneces föreskrifter nr 39 om kraven för godkännande av hastighetsmätare, men det finns inga krav på vägmätare eller deras väsentliga egenskaper.

Den framtida utvecklingen inom bilindustrin

X.  Bilindustrin har gjort stora framsteg när det gäller att utveckla och tillverka fordon som är uppkopplade, använder ITS och kommunicerar med sin omgivning, vilket innebär att de flesta bilar som kommer in på marknaden redan är uppkopplingsbara, och att vi därmed successivt går mot en uppkopplad fordonspark på unionens vägar.

Y.  Enligt många olika studier är bilarna på vägarna i unionen i genomsnitt mellan 7 och 11 år gamla, och de blir hela tiden äldre, medan bilarna i de medlemsstater som anslöt sig till unionen efter 2004 är betydligt äldre, vilket innebär att fordonsparken består av nyare i hög grad uppkopplade bilar och äldre bilar utan uppkopplingsmöjligheter.

Z.  Moderna fordon sänder redan regelbundet uppgifter till tillverkarna, inklusive verklig körsträcka och total körtid, och ger på så sätt viktiga uppgifter för kontroll av om vägmätarställningen är rimlig.

AA.  Blockkedjeteknik kan vara en lösning för framtida lagring av vägmätaruppgifter.

AB.  CarTrustChain är ett framgångsrikt projekt för hur blockkedjeteknik kan användas för att undanröja manipulering av vägmätare, och projektet medfinansierades av Europeiska fonden för regional utveckling.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av artiklarna 91.1 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), lägga fram en lagstiftningsram enligt vilken medlemsstaterna är skyldiga att inrätta rättsliga, tekniska och operativa hinder för att göra manipulering av vägmätare omöjlig, i enlighet med rekommendationerna i denna resolution och dess bilaga inom en tidsram på tolv månader efter parlamentets antagande av denna resolution. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de rättsliga kraven i förordning (EU) 2017/1151.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att samma slags rättsliga och tekniska hinder tillämpas även på import från tredjeländer.

3.  Europaparlamentet välkomnar tekniska lösningar såsom HSM och SHE, som redan används i stor utsträckning för att skydda känsliga uppgifter i bilar, och betonar att vägmätarställningar bör ges samma skyddsnivå för att undvika att vägmätare kan manipuleras.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka typgodkännandet för säkerhet i bilar, särskilt för de tekniska åtgärderna mot vägmätarbedrägerier men också i ljuset av det ökande antalet uppkopplade bilar.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens införande av krav på teknisk säkerhet för vägmätare i förordning (EU) 2017/1151. Parlamentet påpekar dock att det inte finns några föreskrifter för hur dessa krav ska kontrolleras, och uppmanar därför kommissionen att fastställa tydliga kriterier för ändamålsenliga kontroller av vägmätarsäkerheten, så snart som möjligt anpassa dessa krav om det behövs och rapportera till parlamentet om hur effektiv förordningen är.

6.  Europaparlamentet konstaterar att nationella lösningar med databaser för frekventa vägmätaravläsningar från besiktningar, verkstadsbesök och andra fordonsinspektioner har rönt stor framgång i kampen mot manipulering av vägmätare i berörda medlemsstater, och föreslår därför att de medlemsstater som hittills inte har gjort så snarast inför liknande lösningar.

7.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att alla medlemsstater bör ha nationella register och bedriva ett gränsöverskridande utbyte av uppgifter från dessa register, eftersom detta är enda sättet att effektivt bekämpa vägmätarbedrägerier i unionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag till lagstiftningsram genom vilken medlemsstaterna ska inrätta nationella mekanismer för insamling av jämförbara och ömsesidigt kompatibla nationella uppgifter, på grundval av befintlig bästa praxis, för en regelbunden och tillförlitlig insamling av vägmätaruppgifter som påbörjas när ett fordon registreras för första gången, och för internationellt informationsutbyte.

8.  Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande tillgång till vägmätarställningar bör vara möjlig, och att enkel tillgång till denna information för en köpare av ett begagnat fordon i hög grad skulle bidra till konsumentskyddet. Parlamentet understryker att en köpare av ett begagnat fordon bör kunna kontrollera att vägmätarställningen är korrekt, oavsett i vilken medlemsstat fordonet tidigare var registrerat. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt informera konsumenter och intressenter om befintliga åtgärder mot vägmätarbedrägerier och metoder för att upptäcka och förhindra manipulering av vägmätare.

9.  Europaparlamentet understryker att Eucaris erbjuder en befintlig infrastruktur i form av en databaslösning för kostnadseffektivt utbyte av vägmätarställningar i hela unionen. Parlamentet beklagar att det 2017 endast var Belgien, Nederländerna och Slovakien som utnyttjade Eucaris plattform för utbyte av information om vägmätarställningar, och uppmuntrar därför medlemsstaterna att utnyttja de möjligheter som detta system ger.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra deltagandet i Eucaris obligatoriskt och att införa systemet som en plattform för fordonsinformation och därigenom underlätta kontrollen av mätarställningar i hela unionen, i syfte att minska möjligheterna till manipulering av vägmätare.

11.  Europaparlamentet beklagar att det elektroniska register som föreskrivs i direktiv 2014/45/EU inte har inrättats ännu och att medlemsstaternas påföljder inte är tillräckligt avskräckande, vilket har medfört att målen för uppgiftsutbyte inte har nåtts.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för att det inrättas en lagstiftningsram som gör det möjligt för medlemsstaterna att registrera obligatoriska vägmätarställningar vid besiktningar och vid varje tillfälle då bilen genomgår inspektion, service, underhåll och reparationer eller av annan anledning är på verkstad, med början när fordonet registreras för första gången.

13.  Europaparlamentet betonar att en blockkedjebaserad lösning kan vara mer kostnadseffektiv och uppmanar kommissionen att genomföra en kostnads-nyttoanalys av denna lösning inom tolv månader efter parlamentets antagande av denna resolution, och att inkludera säkerhet, insyn och skydd av uppgifter. Fram till dess att denna teknik eventuellt börjar användas bör effektiva och användarvänliga operativa lösningar, framför allt databaser, införas utan dröjsmål.

14.  Europaparlamentet understryker att en bredare tillämpning av avancerad krypteringsteknik, såsom lösningar som bygger på säkerhetsmoduler i maskinvara (HSM) och säkra maskinvarutillägg (SHE), skulle kunna ge ytterligare skydd mot manipulering av vägmätare genom att skydda vägmätare från obehöriga ingrepp med hjälp av säkrade chipp.

15.  Europaparlamentet betonar att fordon förses med allt bättre uppkopplingsmöjligheter och att denna utveckling kommer att fortsätta, vilket betyder att vägmätaruppgifter automatiskt kan registreras i en databas eller ett blockkedjenätverk. Parlamentet välkomnar bilindustrins ansträngningar för att utveckla mångsidiga tekniska säkerhetsmekanismer för att förhindra manipulering av vägmätare, bland annat kryptering av uppgifter, dataskydd och säkerhet, men uppmanar dessutom tillverkarna att göra de tekniska lösningarna ännu effektivare.

16.  Europaparlamentet understryker att alla åtgärder som innebär överföring och lagring av data bör följa det europeiska regelverket för dataskydd, endast tillämpas i syfte att förhindra manipulering av vägmätare och förses med högsta möjliga it-skyddsnivå.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta eller ändra lagstiftning om manipulering av vägmätare genom att klassificera detta som en straffbar gärning – inklusive tillhandahållande av sådan maskinvara, programvara och tillhörande tjänster som krävs för otillåten manipulering – eftersom manipuleringen leder till en felaktig bedömning av hur trafiksäkert ett fordon är och därmed påverkar trafiksäkerheten negativt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla de mänskliga och finansiella resurser som krävs för att denna lagstiftning ska kunna genomföras på ett effektivt, icke-diskriminerande och proportionellt sätt.

18.  Europaparlamentet anser att ett byte av ett fordons vägmätare mot en annan med lägre vägmätarställning i syfte att dölja den verkliga vägmätarställningen och därigenom göra en vinst bör betraktas som bedrägeri med vägmätare i fordon.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artiklarna 91.1 och 114 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag till akt om åtgärder för att ta itu med manipulering av vägmätare i enlighet med rekommendationerna i bilagan till denna resolution.

o
o   o

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

REKOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Främjande av tekniska lösningar och typgodkännande

I syfte att försvåra manipulering av vägmätare bör skyddsnivån för vägmätaruppgifter i fordon höjas. Detta ska uppnås genom att i förslaget inkludera följande:

—  Övervaka genomförandet av artikel 5.3 f i förordning 2017/1151 och rapportera om resultatet av denna övervakning så fort som möjligt till parlamentet.

—  Fastställa tydliga krav för att skydda vägmätarställningar från manipulering, inbegripet – om bedömningen är positiv – kryptografiskt skydd mot manipulation, system för igenkänning av manipulation, separat upptäckt och registrering av vägmätarställningar samt säkra hårdvaror.

—  Införa en testmetod eller tillämpa de gemensamma kriterierna för utvärdering av informationsteknisk säkerhet på de förebyggande lösningar som föreskrivs i förordning 2017/1152 avseende vägmätarbedrägerier.

Databassystem

Databaser med vägmätarställningar minskar avsevärt antalet manipulerade fordon. Det är viktigt att få till stånd en unionsomfattande lösning, eftersom isolerade nationella initiativ inte kan förhindra bedrägerier med vägmätare vid gränsöverskridande handel med begagnade fordon. Därför bör förslaget föreskriva följande åtgärder:

—  Den obligatoriska registreringen av vägmätarställningar som anges i direktiv 2014/45/EU bör göras tillgänglig för gränsöverskridande utbyte och på begäran även för kunder.

—  Inrätta en rättslig ram för upprättande av jämförbara databaser för registrering av vägmätarställningar i medlemsstaterna, för att säkerställa internationellt utbyte och tillgång till information, på grundval av befintlig bästa praxis, för regelbunden och tillförlitlig registrering av vägmätaruppgifter.

—  Befintliga nationella databaser med vägmätarställningar bör vara sammankopplade, kompatibla och interoperabla på EU-nivå så att internationellt utbyte av uppgifter möjliggörs, och befintlig infrastruktur såsom Eucaris bör användas för ett kostnadseffektivt och snabbt genomförande.

—  Dataskyddsbestämmelser bör respekteras och vid behov anpassas så att uppgifterna i fråga kan lagras och utbytas och så att privatlivet skyddas samtidigt som bedräglig användning av de insamlade uppgifterna effektivt förebyggs.

—  Köpare av begagnade fordon bör ges möjlighet att före köpet kontrollera att bilens vägmätarställning är korrekt på grundval av de vägmätaruppgifter som har samlats in från fordonet, oavsett i vilken medlemsstat fordonet var registrerat tidigare.

Blockkedjor och uppkoppling som potentiella och kompletterande långsiktiga lösningar

Fordon blir alltmer uppkopplade och andelen uppkopplade fordon i unionens fordonspark växer ständigt. Dessa fordon överför redan uppgifter såsom faktisk vägmätarställning till tillverkarnas servrar. Dessa uppgifter skulle redan nu kunna användas för att upptäcka bedrägerier med vägmätare.

Blockkedjetekniken skulle med tiden kunna erbjuda ett tillförlitligt verktyg för att säkra data i ett nätverk och bidra till att förhindra manipulering av uppgifter. Man kan undersöka om en kombination av utvecklingen av uppkopplade fordon med blockkedjetekniken skulle kunna vara en långsiktig lösning på vägmätarbedrägerierna.

Därför bör följande åtgärder föreslås:

—  De potentiella kostnaderna och fördelarna med att inrätta ett europeiskt blockkedjenätverk för vägmätarställningar bör utvärderas.

—  Om bedömningen är positiv: en rättslig ram och ett regelverk för automatisk överföring av information om vägmätarställningar för fordon som är utrustade med uppkopplingsfunktioner och – oberoende av bedömningen av blockkedjenätverket – för tillgång till vägmätardata som lagras och samlas in av tillverkare som ett komplement till manuell registrering av vägmätarställningar vid besiktningar och från andra källor bör inrättas.

—  Överföring av vägmätarställningar från besiktningar, verkstadsbesök och inspektioner bör vara obligatorisk, varigenom uppgifterna integreras men databassystemet frångås.

Lagstiftning och verkställighet

Bedrägeri med vägmätare är inte en straffbar gärning i alla medlemsstater, trots att detta uttryckligen föreskrivs i direktiv 2014/45/EU. Verkställande av effektiva rättsliga åtgärder, inklusive sanktioner, är avgörande för att man ska kunna stoppa bedrägerier med vägmätare. Därför bör följande åtgärder föreslås:

—  Bedrägeri med vägmätare bör klassificeras som en straffbar handling som begås av såväl den person som begär att vägmätarställningen ska ändras (fordonets ägare) som den person som ändrar vägmätarställningen, och bör bestraffas med effektiva, proportionella, avskräckande och icke-diskriminerande sanktioner enligt en i hög grad jämförbar standard i hela EU.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 51).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU av den 3 april 2014 om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG, (EUT L 127, 29.4.2014, s. 134).
(3) Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L 175, 7.7.2017, s.1).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
(5) Kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 199, 28.7.2008, s. 1).
(6) Föreskrifter nr 39 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på hastighetsmätarutrustning inklusive dess installation (EUT L 120, 13.5.2010, s. 40).
(7) EUT C 468, 15.12.2016, s. 57.
(8)http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/602012/IPOL_STU%282017%29602012_EN.pdf
(9) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2018/615637/EPRS_STU%282018%29615637_EN.pdf
(10) https://www.ereg-association.eu/media/1122/final-report-ereg-topic-group-xiii-vehicle-mileage-registration.pdf
(11) https://ec.europa.eu/info/files/consumer-markets-scoreboard-2014-edition_en
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU av den 25 oktober 2011 om underlättande av ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (EUT L 288, 5.11.2011, s. 1).
(13) Nätverket av europeiska konsumentcentrum (ECC-Net, 2015) Cross-border car purchases: Se what to look out when you’re bargain hunting (bilköp över gränserna: vad man bör tänka på när man letar efter fynd), s. 236.
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.


En civilskyddsmekanism för unionen ***I
PDF 211kWORD 67k
Europaparlamentets ändringar antagna den 31 maj 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2017)0772/2 – C8-0409/2017 – 2017/0309(COD))(1)
P8_TA(2018)0236A8-0180/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 1
(1)  Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen), som regleras genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU12, förstärker samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlättar samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra unionens insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.
(1)  Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen), som regleras genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU12, förstärker samarbetet mellan unionen, medlemsstaterna och deras regioner och underlättar samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra unionens insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.
_________________
_________________
12 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).
12 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 3
(3)  Naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor kan inträffa varsomhelst på jorden och ofta utan förvarning. Både naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor har blivit allt vanligare, allt allvarligare till sin natur och alltmer komplexa, samtidigt som de förvärras av klimatförändringarnas effekter och går över nationsgränser. De mänskliga, miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av en katastrof kan bli enorma.
(3)  Naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor kan inträffa varsomhelst på jorden och ofta utan förvarning. Både naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor har blivit allt vanligare, allt allvarligare till sin natur och alltmer komplexa, samtidigt som de förvärras av klimatförändringarnas effekter och går över nationsgränser. De mänskliga, miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av en katastrof kan bli oanade i omfattning. Dessvärre är sådana katastrofer ibland avsiktliga, exempelvis vid terroristattacker.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 4
(4)  Den senaste tidens erfarenheter visar att det inte alltid räcker med frivilliga erbjudanden om ömsesidigt bistånd som samordnas och underlättas av civilskyddsmekanismen för att man ska kunna garantera att det finns tillräcklig kapacitet för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de grundläggande behoven hos de människor som drabbats av en katastrof eller för att garantera ett tillräckligt skydd för miljö och egendom. Detta gäller särskilt i de fall medlemsstater drabbas samtidigt av återkommande katastrofer och den kollektiva kapaciteten är otillräcklig.
(4)  Den senaste tidens erfarenheter visar att det inte alltid räcker med frivilliga erbjudanden om ömsesidigt bistånd som samordnas och underlättas av civilskyddsmekanismen för att man ska kunna garantera att det finns tillräcklig kapacitet för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de grundläggande behoven hos de människor som drabbats av en katastrof eller för att garantera ett tillräckligt skydd för miljö och egendom. Detta gäller särskilt i de fall medlemsstater drabbas samtidigt av återkommande eller oväntade naturkatastrofer eller mänskligt orsakade katastrofer och den kollektiva kapaciteten är otillräcklig. För att råda bot på dessa brister och framväxande faror bör alla unionsinstrument utnyttjas på ett fullständigt flexibelt sätt, bland annat genom främjande av det civila samhällets aktiva deltagande. Icke desto mindre bör medlemsstaterna vidta adekvata förebyggande åtgärder för att bevara en nationell kapacitet som är tillräcklig för att katastrofer ska kunna hanteras ordentligt.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Förebyggande av skogsbränder är av grundläggande betydelse för det globala åtagandet om minskade koldioxidutsläpp. Förbränningen av träd och torvrik mark vid skogsbränder leder nämligen till koldioxidutsläpp. Studier har visat att bränder ligger bakom 20 % av de globala koldioxidutsläppen, vilket är mer än de samlade utsläppen från alla transportsystem i världen (fordon, fartyg och flygplan).
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  Förebyggande är en viktig förutsättning för att man ska kunna skydda sig mot katastrofer och det behövs ytterligare åtgärder i detta avseende. För detta ändamål ska medlemsstaterna regelbundet utbyta riskbedömningar och sammanfattningar av sin katastrofriskhanteringsplanering i syfte att en åstadkomma en integrerad strategi för katastrofhantering som länkar samman förebyggande, beredskap och insatser till en helhet. Kommissionen bör dessutom kunna begära att medlemsstaterna lämnar särskilda förebyggande- och beredskapsplaner för särskilda katastrofer, i synnerhet för att maximera unionens samlade bistånd till katastrofriskhantering. Den administrativa bördan bör minskas och de förebyggande åtgärderna stärkas, bland annat genom att det skapas nödvändiga kopplingar till andra av unionens centrala politikområden och instrument, i synnerhet de europeiska struktur- och investeringsfonder som anges i skäl 2 i förordning (EU) nr1303/201313.
(5)  Förebyggande är en viktig förutsättning för att man ska kunna skydda sig mot katastrofer och det behövs ytterligare åtgärder i detta avseende. För detta ändamål bör medlemsstaterna regelbundet utbyta riskbedömningar om sina nationella säkerhetsrisker och sammanfattningar av sin katastrofriskhanteringsplanering i syfte att en åstadkomma en integrerad strategi för hantering av naturkatastrofer och mänskligt orsakade katastrofer vilken länkar samman förebyggande, beredskap och insatser till en helhet. Kommissionen bör dessutom kunna begära att medlemsstaterna lämnar särskilda förebyggande- och beredskapsplaner för särskilda katastrofer, även sådana som orsakas av människor, i synnerhet för att maximera unionens samlade bistånd till katastrofriskhantering, särskilt via Europeiska miljöbyrån. Det är viktigt att minska den administrativa bördan och stärka de förebyggande åtgärderna, bland annat genom att stärka kopplingarna till och samarbetet med andra av unionens centrala politikområden och instrument, i synnerhet de europeiska struktur- och investeringsfonder som anges i skäl 2 i förordning (EU) nr 1303/201313.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Risk är ett negativt incitament för regioners utveckling. Förebyggande och riskhantering innebär omgestaltning av politiska strategier och institutionella ramar och förstärkning av lokal, nationell och regional kapacitet för att utforma och genomföra riskhanteringsåtgärder, där många olika aktörer samordnas. Det är mycket viktigt att utarbeta kartor över risker i regioner och/eller medlemsstater och att stärka insatskapaciteten och de förebyggande åtgärderna, med särskild tonvikt på klimatrisker. Det är mycket viktigt att riskkartorna beaktar både de risker som orsakas av de nuvarande klimatvariationerna och klimatförändringarnas prognostiserade utveckling.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 5b (nytt)
(5b)   När medlemsstaterna utarbetar sina riskbedömningar och sin riskhanteringsplanering bör de ta hänsyn till de specifika riskerna för vilda djur och växter och för djurskyddet. Kommissionen bör uppmuntra informationsspridning över hela Europa om drabbade djur i katastrofer. Utbildningsprogram och kurser bör vidareutvecklas i detta avseende.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 5c (nytt)
(5c)   Skogsbrandssäsongen 2017 var ovanligt lång och intensiv i många medlemsstater och orsakade över 100 dödsfall enbart i en medlemsstat. Bristen på tillgängliga resurser, som togs upp i rapporten om kapacitetsbrister1a, och oförmågan hos den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer (”EERC” eller ”den frivilliga poolen”) att i god tid tillmötesgå samtliga 17 begäranden om bistånd vid skogsbränder visade att medlemsstaternas frivilliga bidrag inte räcker vid storskaliga nödsituationer som drabbar flera medlemsstater samtidigt.
_________________
1a Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om framsteg och kvarvarande brister i den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer, av den 17 februari 2017.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 5d (nytt)
(5d)   De naturligaste partnerna för fördjupat samarbete är angränsande medlemsstater som delar samma expertis och strukturer och som mest sannolikt kommer att drabbas av samma katastrofer och risker.
Ändring 68
Förslag till beslut
Skäl 5e (nytt)
(5e)  Tryggade vattenresurser är avgörande för förmågan att tåla klimatförändringarna. Medlemsstaterna bör kartlägga befintliga vattenresurser för att underlätta anpassningen till klimatförändringarna och öka befolkningens motståndskraft mot klimathot såsom torka, bränder och översvämningar. Syftet med kartläggningen bör vara att stödja utformningen av åtgärder för att minska befolkningens sårbarhet.
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 6
(6)  Det behövs en förstärkning av den kollektiva förmågan när det gäller katastrofberedskap och katastrofinsatser, särskilt genom ömsesidigt bistånd i Europa. Förutom en förstärkning av de möjligheter som redan erbjuds genom den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer (EERC eller den frivilliga poolen), vilken hädanefter heter Europeiska civilskyddspoolen, bör kommissionen även inrätta rescEU. RescEU bör omfatta insatskapacitet vid nödsituationer som kan sättas in snabbt vid okontrollerade skogsbränder, stora översvämningar och jordbävningar samt fältsjukhus och sjukvårdsgrupper som följer Världshälsoorganisationens normer.
(6)  Det behövs en förstärkning av den kollektiva förmågan när det gäller katastrofberedskap och katastrofinsatser, särskilt genom ömsesidigt bistånd i Europa. Förutom en förstärkning av de möjligheter som redan erbjuds genom den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer (EERC eller den frivilliga poolen), vilken hädanefter heter Europeiska civilskyddspoolen, bör kommissionen även inrätta rescEU. RescEU bör omfatta insatskapacitet vid nödsituationer som kan sättas in snabbt vid okontrollerade skogsbränder, stora översvämningar och jordbävningar och vid terroristattacker och kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära attacker, samt fältsjukhus och sjukvårdsgrupper som följer Världshälsoorganisationens normer. Här är det viktigt att förstärka och ta tillvara den specifika kapaciteten hos lokala och regionala myndigheter, eftersom de är de första som ingriper vid en katastrof. Dessa myndigheter bör ta fram samarbetsmodeller där lokalsamfunden kan utbyta bästa praxis och ges möjlighet att delta i utvecklingen av sin egen motståndskraft mot naturkatastrofer.
Ändring 11
Förslag till beslut
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Regionala och lokala myndigheters roll i förebyggande och hantering av katastrofer är av stor betydelse, och deras insatskapacitet måste på lämpligt sätt involveras i all verksamhet som bedrivs för samordning och insättande enligt detta beslut, i enlighet med medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar och i syfte att minimera överlappningar och främja driftskompatibilitet. Sådana myndigheter kan spela en viktig förebyggande roll och är också de första som reagerar efter en katastrof, tillsammans med sin frivilligkapacitet. Det finns därför ett behov av kontinuerligt samarbete på lokal, regional och gränsöverskridande nivå i syfte att upprätta gemensamma varningssystem för snabba insatser innan rescEU mobiliseras samt regelbundna offentliga informationskampanjer om tidiga svarsåtgärder.
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 7
(7)  I de fall där den tillgängliga kapaciteten inte räcker till för att tillhandahålla effektiva katastrofinsatser bör unionen vara i stånd att stödja medlemsstaterna genom att bidra till finansieringen av leasing- eller hyresarrangemang i syfte att säkerställa snabb tillgång till erforderlig kapacitet eller genom att finansiera förvärv av sådan kapacitet. Detta skulle leda till att civilskyddsmekanismen blir betydligt mer effektiv, eftersom det säkerställs att det finns tillgång till kapacitet i sådana fall där man annars inte skulle kunna säkerställa effektiva katastrofinsatser, särskilt när det gäller katastrofer med vittomfattande konsekvenser som berör ett stort antal medlemsstater. Genom att unionen anskaffar kapacitet fås stordriftsfördelar och en bättre samordning vid katastrofinsatser.
(7)  I de fall där den tillgängliga materiella och tekniska kapaciteten inte räcker till för att tillhandahålla effektiva katastrofinsatser, även vid gränsöverskridande händelser, bör unionen vara i stånd att stödja medlemsstaterna genom att bidra till finansieringen av leasing- eller hyresarrangemang i syfte att säkerställa snabb tillgång till erforderlig kapacitet eller genom att finansiera förvärv av sådan kapacitet. Detta skulle leda till att civilskyddsmekanismen blir betydligt mer effektiv och insättningsbar, eftersom det säkerställs att det finns tillgång till materiell och teknisk kapacitet, även för räddning av äldre och funktionsnedsatta personer, i sådana fall där man annars inte skulle kunna säkerställa effektiva katastrofinsatser, särskilt när det gäller katastrofer med vittomfattande konsekvenser som berör ett stort antal medlemsstater, såsom gränsöverskridande epidemier. Genom att lämplig utrustning ställs till förfogande på förhand och genom att unionen anskaffar kapacitet fås stordriftsfördelar och en bättre samordning vid katastrofinsatser. En optimal och transparent användning av de ekonomiska resurserna bör säkerställas.
Ändring 13
Förslag till beslut
Skäl 7a (nytt)
(7a)   Många medlemsstater lider brist på materiell och teknisk utrustning vid oväntade katastrofer. Civilskyddsmekanismen bör därför göra det möjligt att utvidga den materiella och tekniska basen där behov finns, inte minst när det handlar om att rädda funktionsnedsatta, äldre eller sjuka personer.
Ändring 14
Förslag till beslut
Skäl 9
(9)  I syfte att göra utbildning och övningar effektivare och att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas nationella civilskyddsmyndigheter och organ bör det inrättas ett unionens kunskapsnätverk för civilskydd som grundar sig på befintliga strukturer.
(9)  Utbildning, forskning och innovation är viktiga aspekter av samarbetet på civilskyddsområdet. Utbildningen och övningarna bör effektiviseras, innovationen främjas mer och dialogen och samarbetet mellan medlemsstaternas nationella civilskyddsmyndigheter och organ stärkas på grundval av befintliga strukturer och genom deltagande av och informationsutbyte med kompetenscentrum, universitet och forskare och annan tillgänglig expertis i medlemsstaterna.
Ändring 15
Förslag till beslut
Skäl 9a (nytt)
(9a)   Samtidigt som förstärkt civilskydd är en av de viktigaste prioriteringarna i hela unionen med tanke på hur utvecklingen ser ut när det gäller katastrofer, både väderrelaterade och med koppling till den inre säkerheten, är det mycket viktigt att unionens verktyg kompletteras med en starkare territoriell och lokalt ledd dimension, eftersom lokala insatser är det snabbaste och effektivaste sättet att begränsa skadorna till följd av en katastrof.
Ändring 16
Förslag till beslut
Skäl 10
(10)  För att man ska få en fungerande rescEU-kapacitet krävs det att det anslås ytterligare medel som kan användas till att finansiera åtgärder som företas inom ramen för civilskyddsmekanismen.
(10)  För att man ska få en fungerande rescEU-kapacitet krävs det att det anslås ytterligare medel som kan användas till att finansiera åtgärder som företas inom ramen för civilskyddsmekanismen, men inte på bekostnad av finansieringsanslagen till annan viktig unionspolitik.
Ändring 17
Förslag till beslut
Skäl 10a (nytt)
(10a)  Separat finansiering och separata budgetanslag bör garanteras för den reviderade civilskyddsmekanismen. Med hänsyn till behovet av att undvika negativa konsekvenser för finansieringen av befintliga fleråriga program bör den ökade finansieringen i samband med den riktade översynen av civilskyddsmekanismen under åren 2018, 2019 och 2020 uteslutande tas från alla tillgängliga medel inom ramen för rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/20131a, med särskild användning av flexibilitetsmekanismen.
___________________
1a Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).
Ändring 18
Förslag till beslut
Skäl 11
(11)  Civilskyddsmekanismens förfaranden behöver förenklas så att man kan garantera att medlemsstaterna kan få tillgång till det bistånd och den kapacitet de behöver för att så snabbt som möjligt reagera på naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.
(11)  Civilskyddsmekanismens förfaranden behöver förenklas, rationaliseras och göras flexiblare så att man kan garantera att medlemsstaterna kan få snabb tillgång till det bistånd och den kapacitet de behöver för att så snabbt och effektivt som möjligt reagera på naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.
Ändring 19
Förslag till beslut
Skäl 12
(12)  För att man ska kunna dra största möjliga nytta av de befintliga finansieringsinstrumenten och hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla bistånd vid katastrofer utanför unionen krävs det att man medger en avvikelse från artikel 129.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/201214 i de fall där finansiering beviljas i enlighet med artiklarna 21, 22 och 23 i beslut nr 1313/2013/EU.
(12)  För att man ska kunna dra största möjliga nytta av de befintliga finansieringsinstrumenten och hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla bistånd, även vid katastrofer utanför unionen, krävs det att man medger en avvikelse från artikel 129.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/201214 i de fall där finansiering beviljas i enlighet med artiklarna 21, 22 och 23 i beslut nr 1313/2013/EU. Trots denna avvikelse bör finansieringen av civilskyddsåtgärder och av humanitärt bistånd i synnerhet förbli tydligt åtskild i en framtida finansieringsstruktur för unionen och vara i full överensstämmelse med de olika målen och rättsliga kraven i en sådan struktur.
__________________
__________________
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
Ändring 20
Förslag till beslut
Skäl 13
(13)  Det är viktigt att säkerställa att medlemsstater vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förebygga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor och för att mildra effekterna av sådana katastrofer. Det bör införas bestämmelser som förstärker kopplingen mellan förebyggande, beredskap och insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen. Man bör även säkerställa samstämmighet med annan relevant unionslagstiftning om förebyggande och katastrofriskhantering, bland annat när det gäller gränsöverskridande förebyggande åtgärder och insatser vid hot såsom allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa15. Man bör även säkerställa samstämmighet med internationella åtaganden såsom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, Parisavtalet och Agenda 2030 för hållbar utveckling.
(13)  Det är viktigt att säkerställa att medlemsstater vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förebygga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor och för att mildra effekterna av sådana katastrofer. Det bör införas bestämmelser som förstärker kopplingen mellan förebyggande, beredskap och insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen. Man bör även säkerställa samstämmighet med annan relevant unionslagstiftning om förebyggande och katastrofriskhantering, bland annat när det gäller gränsöverskridande förebyggande åtgärder och insatser vid hot såsom allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa15. Programmen för territoriellt samarbete inom ramen för sammanhållningspolitiken föreskriver särskilda åtgärder för att beakta motståndskraft mot katastrofer, riskförebyggande, riskhantering och ytterligare insatser för en starkare integration samt större synergieffekter. Vidare bör alla åtgärder vara samstämda med, och aktivt bidra till att fullgöra, internationella åtaganden såsom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, Parisavtalet och Agenda 2030 för hållbar utveckling.
__________________
__________________
15 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).
15 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).
Ändring 21
Förslag till beslut
Skäl 13a (nytt)
(13a)   Det är mycket viktigt att de moduler som hittills varit registrerade i Cecis (det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor) får finnas kvar för att kunna reagera på begäranden om bistånd och delta i utbildningssystemet på vanligt sätt.
Ändring 22
Förslag till beslut
Skäl 13b (nytt)
(13b)   Likaså är det viktigt att sammankoppla civilskyddsmekanismen, som är begränsad till tiden omedelbart efter en katastrof, med andra unionsinstrument som är inriktade på att åtgärda skadorna, såsom solidaritetsfonden.
Ändring 23
Förslag till beslut
Skäl 13c (nytt)
(13c)   Det är mycket viktigt att ändra solidaritetsfonden genom att införa en skyldighet att återställa miljöskador och genom att använda BNP per capita i regionen eller medlemsstaten i stället för det totala BNP som indikator för godkännande, så att man förhindrar att stora, tätbefolkade regioner med låga välståndsnivåer inte kan dra nytta av fonden. Det är mycket viktigt att göra en ekonomisk värdering av den katastrofdrabbade miljön, särskilt områden med högt naturvärde såsom skyddade områden eller områden som ingår i nätverket Natura 2000, så att de kan återställas.
Ändring 24
Förslag till beslut
Skäl 13d (nytt)
(13d)   Unionsåtgärder behöver även inriktas på att bistå med teknisk utbildning så att lokalsamhällenas kapacitet till självhjälp kan stärkas, vilket gör dem bättre rustade att göra en första insats och begränsa katastrofen. Riktad utbildning för personer som arbetar med medborgarnas säkerhet, såsom lokala ledare och personer verksamma inom social omsorg, hälso- och sjukvård, räddningstjänst och brandförsvar, samt lokala insatsgrupper på frivilligbasis som bör förfoga över snabbinsatsutrustning, kan hjälpa till att begränsa en katastrof och minska antalet dödsfall både under och efter katastrofen.
Ändring 25
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 1 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 3 – punkt 1 – led e
”e) Göra vetenskapliga kunskaper om katastrofer mer tillgängliga och öka användningen av dessa kunskaper.”
”e) Göra vetenskapliga kunskaper om katastrofer mer tillgängliga och öka användningen av dessa kunskaper, även i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.”
Ändring 26
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 1 – led aa (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 3 – punkt 1 – led ea (nytt)
aa)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”ea) Lindra de omedelbara konsekvenser som katastrofer kan få för människors liv och för kultur- och naturarvet.”
Ändring 27
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 1 – led ab (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 3 – punkt 1 – led eb (nytt)
ab)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”eb) Öka samarbetet och samordningen på gränsöverskridande nivå.”
Ändring 28
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 3
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 5 – punkt 1 – led a
a)  vidta åtgärder för att förbättra kunskapsbasen i fråga om katastrofrisker och underlätta utbyte av kunskaper, resultat av vetenskaplig forskning, bästa praxis och information, också mellan medlemsstater som har gemensamma risker,
a)  vidta åtgärder för att förbättra kunskapsbasen i fråga om katastrofrisker och på ett bättre sätt underlätta och främja samarbete och utbyte av kunskaper, resultat av vetenskaplig forskning och innovation, bästa praxis och information, också mellan medlemsstater som har gemensamma risker,
Ändring 29
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 3a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 5 – punkt 1 – led aa (nytt)
3a)  I artikel 5.1 ska följande led införas:
”aa) samordna harmoniseringen av information och vägledning om varningssystem, även på gränsöverskridande nivå,”
Ändring 30
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 3b (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 5 – punkt 1 – led f
3b)   I artikel 5.1 ska led f ersättas med följande:
”f) sammanställa och sprida information som gjorts tillgänglig av medlemsstaterna, organisera ett erfarenhetsutbyte om bedömningen av riskhanteringsförmåga, tillsammans med medlemsstaterna, och senast den 22 december 2014, utarbeta riktlinjer om innehåll, metod och struktur för dessa bedömningar, samt underlätta utbytet av god praxis när det gäller förebyggande- och beredskapsplanering, inbegripet genom frivillig utvärdering.”
”f) sammanställa och sprida information som gjorts tillgänglig av medlemsstaterna, organisera ett erfarenhetsutbyte om bedömningen av riskhanteringsförmåga, tillsammans med medlemsstaterna, och senast den 22 december 2019, utarbeta nya riktlinjer om innehåll, metod och struktur för dessa bedömningar, samt underlätta utbytet av god praxis när det gäller förebyggande- och beredskapsplanering, inbegripet genom frivillig utvärdering.”
Ändring 31
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – punkt 1 – led a
a)  utarbeta riskbedömningar på nationell eller lämplig subnationell nivå och tillhandahålla kommissionen dessa senast den 22 december 2018 och därefter vart tredje år,
a)  utarbeta riskbedömningar på nationell eller lämplig subnationell nivå, i samråd med relevanta lokala och regionala myndigheter och i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering, och tillhandahålla kommissionen dessa senast den 22 december 2018, och därefter vart tredje år, på grundval av en modell som överenskommits med kommissionen; i detta sammanhang ska befintliga nationella informationssystem användas,
Ändring 32
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4 – led aa (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – punkt 1 – led d
aa)  led d ska ersättas med följande:
”d) på frivillig grund delta i utvärderingar av bedömningen av riskhanteringsförmåga.”
”d) på frivillig grund delta i inbördes utvärderingar av riskhanteringsförmågan för att fastställa åtgärder som kan avhjälpa bristerna.”
Ändring 33
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – led b – stycke 2
En sammanfattning av de relevanta delarna i katastrofriskhanteringsplaneringen, bl.a. information om de utvalda förebyggande- och beredskapsåtgärderna, ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 januari 2019 och därefter vart tredje år. Kommissionen kan dessutom begära att medlemsstaterna ska lämna särskilda förebyggande- och beredskapsplaner som täcker både kortsiktiga och långsiktiga insatser. Unionen ska ta vederbörlig hänsyn till de framsteg som medlemsstaterna gjort med avseende på katastrofförebyggande och katastrofberedskap i samband med alla framtida mekanismer med förhandsvillkor inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.
En sammanfattning av de relevanta delarna i katastrofriskhanteringsplaneringen, bl.a. information om de utvalda förebyggande- och beredskapsåtgärderna, enligt en mall som ska fastställas genom en genomförandeakt, ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 januari 2019 och därefter vart tredje år. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. Kommissionen kan dessutom begära att medlemsstaterna ska lämna särskilda förebyggande- och beredskapsplaner som täcker både kortsiktiga och långsiktiga insatser. Insatserna kan omfatta ett åtagande från medlemsstaternas sida att uppmuntra investeringar baserade på riskbedömningar och förbättra återuppbyggnaden efter katastrofer. Den extra administrativa börda som detta medför på nationell och subnationell nivå ska vara så liten som möjligt.
Ändring 34
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – led b – stycke 3
kommissionen kan även inrätta särskilda samrådsmekanismer för att främja en lämplig förebyggande- och beredskapsplanering mellan medlemsstater som kan drabbas av samma typ av katastrofer.”
kommissionen kan, i samarbete med medlemsstaterna, även inrätta särskilda samrådsmekanismer för att främja en lämplig förebyggande- och beredskapsplanering mellan medlemsstater som kan drabbas av samma typ av katastrofer. Kommissionen och medlemsstaterna ska när det är möjligt även verka för samstämmighet mellan katastrofriskhantering och klimatanpassningsstrategier.
Ändring 36
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 8 – punkt 1 – led k
4a)  I artikel 8.1 ska led k ersättas med följande:
”k) I nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande beredskapsåtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 b.”
”k) I nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande beredskapsåtgärder, även genom samordning med andra unionsinstrument, för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 b.”
Ändring 37
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4b (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 9 – punkt 1a (ny)
4b)   I artikel 9 ska följande punkt införas:
”1a. Medlemsstaterna ska stärka relevant administrativ kapacitet hos de behöriga regionala och lokala myndigheterna i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar.”
Ändring 38
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 5
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 10 – punkt 1
1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra planeringen av katastrofinsatserna inom ramen för civilskyddsmekanismen, även genom utarbetande av katastrofinsatsscenarier på grundval av sådana riskbedömningar som avses i artikel 6 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet.
1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra planeringen av katastrofinsatserna, både vid naturkatastrofer och vid mänskligt orsakade katastrofer, inom ramen för civilskyddsmekanismen, även genom utarbetande av katastrofinsatsscenarier på grundval av sådana riskbedömningar som avses i artikel 6 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, kartläggning av tillgångar, däribland schaktmaskiner, mobila generatoraggregat och mobila brandsläckningsredskap, och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet.
Ändring 39
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 11 – punkt 1
1.  En europeisk civilskyddspool ska inrättas. Den ska bestå av en pool av insatskapacitet som på förhand ställs till förfogande av medlemsstaterna och ska omfatta moduler, annan insatskapacitet och experter.
1.  En europeisk civilskyddspool ska inrättas. Den ska bestå av en frivillig pool av insatskapacitet som på förhand ställs till förfogande av medlemsstaterna och ska omfatta moduler, annan insatskapacitet och experter.
Ändring 40
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 11 – punkt 1a (ny)
1a.   Eftersom nationellt förebyggande bör vara medlemsstaternas främsta prioritering för att minska säkerhetsriskerna ska den europeiska civilskyddspoolen vara ett komplement till befintlig nationell kapacitet.
Ändring 41
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 11 – punkt 2
2.  Utifrån identifierade risker ska kommissionen fastställa typ och antal för den centrala insatskapacitet som behövs för den europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen). Kommissionen ska övervaka vilka framsteg som gjorts när det gäller uppfyllandet av kapacitetsmålen och de kvarvarande bristerna samt uppmuntra medlemsstaterna att åtgärda dessa brister. Kommissionen får stödja medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 20, 21.1 i och 21.2.
2.  Utifrån behov och risker som identifierats på plats ska kommissionen, i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, fastställa typ och antal för den centrala insatskapacitet som behövs för den europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen). Kommissionen ska övervaka vilka framsteg som gjorts när det gäller uppfyllandet av kapacitetsmålen och de kvarvarande bristerna samt uppmuntra medlemsstaterna att åtgärda dessa brister. Kommissionen får stödja medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 20, 21.1 i och 21.2.
Ändring 42
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6 – led c
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 11 – punkt 7
7.  Den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för den europeiska civilskyddspoolen ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC, såvida inte medlemsstaterna befinner sig i en exceptionell situation som väsentligt påverkar utförandet av nationella uppgifter.
7.  Den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för den europeiska civilskyddspoolen ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC, utom vid ett nationellt nödläge eller force majeure eller om medlemsstaterna befinner sig i en exceptionell situation som väsentligt påverkar utförandet av nationella uppgifter. Det slutliga beslutet om att kapaciteten ska sättas in ska fattas av de medlemsstater som har registrerat den berörda insatskapaciteten.
Ändring 43
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6 – led c
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 11 – punkt 8 – stycke 1
När sådan insatskapacitet sätts in ska ledningen och kontrollen över den fortsatt ligga kvar hos de medlemsstater som gjort den tillgänglig och den får även dras tillbaka om det är omöjligt för medlemsstaterna att fortsätta att göra denna insatskapacitet tillgänglig på grund av en exceptionell situation som väsentligt påverkar utförandet av nationella uppgifter. I sådana fall ska samråd ske med kommissionen.
När sådan insatskapacitet sätts in ska ledningen och kontrollen över den fortsatt ligga kvar hos de medlemsstater som gjort den tillgänglig och den får även dras tillbaka vid ett nationellt nödläge eller force majeure i de medlemsstaterna eller om en exceptionell situation hindrar dem från att fortsätta att göra denna insatskapacitet tillgänglig. I sådana fall ska samråd ske med kommissionen.
Ändring 44
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 1
1.  I syfte att göra det möjligt att tillhandahålla hjälpinsatser när det inte finns tillräcklig befintlig kapacitet för att vidta effektiva katastrofinsatser inrättas rescEU.
1.  I syfte att göra det möjligt att tillhandahålla hjälpinsatser under exceptionella omständigheter när kapacitet på nationell nivå inte finns tillgänglig och när det inte finns tillräcklig befintlig kapacitet för att vidta effektiva katastrofinsatser inrättas rescEU. RescEU-kapacitet ska inte användas för att ersätta medlemsstaternas egen kapacitet och berörda ansvarsområden.
Ändring 45
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 2
2.  Följande kapacitet ska ingå i rescEU:
2.  RescEU ska bestå av ytterligare kapacitet utöver den som redan finns i medlemsstaterna, i syfte att komplettera och förstärka den, och ska hantera befintliga och framtida risker. Kapaciteten ska identifieras utifrån eventuella brister i insatskapaciteten med avseende på hälsokriser, industriella, miljömässiga, seismiska eller vulkaniska katastrofer, översvämningar och bränder, däribland skogsbränder, samt terroristattacker och kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot.
På grundval av de identifierade bristerna ska åtminstone följande kapacitet ingå i rescEU:
a)  Luftburen skogsbrandsbekämpning.
a)  Luftburen skogsbrandsbekämpning.
b)  Högkapacitetspumpning.
b)  Högkapacitetspumpning.
c)  Sök- och räddningstjänst i tätorter.
c)  Sök- och räddningstjänst i tätorter.
d)  Fältsjukhus och grupper för akutsjukvård.
d)  Fältsjukhus och grupper för akutsjukvård.
Ändring 46
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 2a (ny)
2a.   Kapaciteten ska till sin natur vara flexibel och kunna ändras för att hantera framtida utvecklingsförlopp och utmaningar, såsom konsekvenser av klimatförändringar.
Ändring 47
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 4
4.  På grundval av identifierade risker och med utgångspunkt i en multiriskmodell, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 i syfte att fastställa de typer av kapacitet som behövs utöver de som fastställs i punkt 2 i denna artikel och ändra rescEU:s sammansättning i enlighet därmed. Förenlighet med unionens politik inom andra områden ska säkerställas.
4.  På grundval av identifierade risker och identifierad kapacitet samt riskhanteringsplaneringen enligt artikel 6, och med utgångspunkt i en multiriskmodell, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 i syfte att fastställa de typer av kapacitet som behövs utöver de som fastställs i punkt 2 i denna artikel och ändra rescEU: s sammansättning i enlighet därmed. Förenlighet med unionens politik inom andra områden ska säkerställas.
Om det vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31 tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.
Om det vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31 tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.
Ändring 48
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 5
5.  Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den insatskapacitet som ingår i rescEU. Kvalitetskraven ska vara baserade på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan existerar.
5.  Kommissionen ska, i samarbete med medlemsstaterna, fastställa kvalitetskrav för den insatskapacitet som ingår i rescEU. Kvalitetskraven ska vara baserade på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan existerar.
Ändring 49
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 7
7.  Kapacitet från rescEU ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC. Kommissionen ska fatta beslut om insättande av rescEU-kapacitet och även ha kontrollen och ledningen av denna kapacitet.
7.  Kapacitet från rescEU ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC. Kommissionen ska fatta beslut om insättande av rescEU-kapacitet och även svara för den strategiska samordningen av denna kapacitet och ha befälet över insättandet, medan den operativa ledningen och kontrollen ska ligga kvar hos de ansvariga i den mottagande medlemsstaten.
Ändring 50
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 8
8.  Vid insättande av rescEU-kapacitet ska kommissionen komma överens med den begärande medlemsstaten om det operativa insättandet av denna kapacitet. Den begärande medlemsstaten ska underlätta den operativa samordningen av sin egen kapacitet och rescEU-kapaciteten
8.  Vid insättande av rescEU-kapacitet ska kommissionen genom ERCC komma överens med den begärande medlemsstaten om det operativa insättandet av denna kapacitet. Den begärande medlemsstaten ska underlätta den operativa samordningen av sin egen kapacitet och rescEU-kapaciteten
Ändring 51
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 10
10.  När kommissionen anskaffar utrustning såsom utrustning för luftburen skogsbrandsbekämpning genom att förvärva, leasa eller hyra den, ska följande säkerställas:
10.  När kommissionen anskaffar utrustning såsom utrustning för luftburen skogsbrandsbekämpning genom att förvärva, leasa eller hyra den, ska följande säkerställas:
a)  När utrustning förvärvas ska det ingås ett avtal mellan kommissionen och en medlemsstat om att utrustningen ska registreras i medlemsstaten i fråga.
a)  När utrustning förvärvas ska det ingås ett avtal mellan kommissionen och en medlemsstat om att utrustningen ska registreras i medlemsstaten i fråga.
b)  När utrustning leasas eller hyrs ska den registreras i en medlemsstat.
b)  När utrustning leasas eller hyrs ska det inte vara obligatoriskt att registrera den i en medlemsstat.
ba)  Den kommersiella förvaltningen av luftfartygen ska anförtros åt Easa-certifierade operatörer.
Ändring 52
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12a – stycke 1
Kommissionen ska vart annat år underrätta Europaparlamentet och rådet om vilka insatser och framsteg som gjorts med avseende på artiklarna 11 och 12.”
Kommissionen ska varje år underrätta Europaparlamentet och rådet om vilka insatser och framsteg som gjorts med avseende på artiklarna 11 och 12.”
Ändring 53
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12a – stycke 1a (nytt)
Denna information ska omfatta en genomgång av budget- och kostnadsutvecklingen, med en detaljerad teknisk och ekonomisk bedömning, tydlig information om kostnadsökningar och ändringar i fråga om erforderliga typer av insatskapacitet och eventuella kvalitetskrav för sådan kapacitet, samt skälen till dessa ökningar eller ändringar.
Ändring 54
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 1
Kommissionen ska inrätta ett nätverk av relevanta civilskydds- och katastrofhanteringsaktörer och institutioner, vilka tillsammans med kommissionen utgör unionens kunskapsnätverk för civilskydd.
Kommissionen ska inrätta ett nätverk av relevanta civilskydds- och katastrofhanteringsaktörer och institutioner, däribland kompetenscentrum, universitet och forskare, vilka tillsammans med kommissionen utgör unionens kunskapsnätverk för civilskydd. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till den expertis som finns i medlemsstaterna och insatsorganisationerna.
Ändring 55
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2 – inledningen
Nätverket ska utföra följande uppgifter på området utbildning, övningar, erfarenheter och kunskapsspridning, i tillämpliga fall i nära samarbete med berört kunskapscentrum:”
Nätverket ska sträva efter en jämn könsfördelning och utföra följande uppgifter på området utbildning, övningar, erfarenheter och kunskapsspridning, i tillämpliga fall i nära samarbete med berört kunskapscentrum:”
Ändring 56
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2 – led a
9a)  I artikel 13.1 ska led a ersättas av följande:
”a) Inrätta och förvalta ett utbildningsprogram för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Programmet ska innefatta gemensamma kurser och ett system för utbyte av experter, varigenom enskilda experter kan utstationeras i andra medlemsstater.”
”a) Inrätta och förvalta ett utbildningsprogram för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Programmet ska innefatta gemensamma kurser och ett system för utbyte av experter, varigenom enskilda experter kan utstationeras i andra medlemsstater. Ett nytt Erasmusprogram för civilskydd ska införas i överensstämmelse med bestämmelserna och principerna i förordning (EU) nr 1288/2013*.
Utbildningsprogrammet ska ha till syfte att förbättra samordningen, samverkansförmågan och komplementariteten mellan de kapaciteter som avses i artiklarna 9 och 11 och stärka kompetensen hos de experter som avses i artikel 8 d och f.
Erasmusprogrammet för civilskydd ska även ha till syfte att förbättra samordningen, samverkansförmågan och komplementariteten mellan de kapaciteter som avses i artiklarna 9, 11 och 12 och stärka kompetensen hos de experter som avses i artikel 8 d och f.
Erasmusprogrammet för civilskydd ska innehålla en internationell dimension i syfte att stödja unionens yttre åtgärder, däribland utvecklingsmålen, genom samarbete mellan medlemsstater och mellan partnerländer.
_______________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).
Ändring 57
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9b (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2 – led f
9b)   I artikel 13.1 ska led f ersättas med följande:
”f) Stimulera och främja införande och användning av relevant ny teknik inom ramen för civilskyddsmekanismen.”
”f) Stimulera forskning och innovation och främja införande och användning av relevant ny teknik inom ramen för civilskyddsmekanismen.”
Ändring 58
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9c (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 13 – punkt 3a (ny)
9c)  I artikel 13 ska följande punkt läggas till:
”3a. Kommissionen ska utöka utbildningskapaciteten och utbytet av kunskaper och erfarenheter mellan unionens kunskapsnätverk för civilskydd och internationella organisationer och tredjeländer för att bidra till att fullgöra internationella åtaganden om katastrofriskreducering, särskilt inom Sendai-ramverket.”
Ändring 59
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 11a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 16 – punkt 2
11a)  I artikel 16 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll.”
”2. Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid mänskligt orsakade katastrofer eller komplexa nödsituationer ska kommissionen, i samråd med humanitära aktörer, tydligt fastställa insatsens räckvidd och dess förhållande till parterna i den mer övergripande humanitära insatsen och säkerställa samstämmighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd samt respekt för humanitära principer.
Ändring 60
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
De nödvändiga anslagen för civilskyddsmekanismen ska gradvis godkännas av Europaparlamentet och rådet inom ramen för det årliga budgetförfarandet, med vederbörlig hänsyn till alla medel som finns tillgängliga enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013* och med särskild användning av flexibilitetsmekanismen, enligt vad som anges i bilaga I.
____________________
* Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).
Ändring 61
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 13
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 20 a – stycke 1
Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls i enlighet med detta beslut ska ge lämplig synlighet åt unionen, bland annat ska EU:s emblem ha en framträdande plats på sådan kapacitet som avses i artiklarna 11, 12 och 21.2 c.”
Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls i enlighet med detta beslut ska ge lämplig synlighet åt unionen, bland annat ska EU:s emblem ha en framträdande plats på sådan kapacitet som avses i artiklarna 11, 12 och 21.2 c. En kommunikationsstrategi ska tas fram för att de konkreta resultaten av åtgärderna inom civilskyddsmekanismen ska bli synliga för allmänheten.
Ändring 62
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 15 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 23 – punkt 2a (ny)
2a.  För kapacitet från medlemsstaterna som inte ställts till den europeiska civilskyddspoolens förfogande på förhand får unionens ekonomiska bistånd till transportresurser uppgå till högst 55 % av den totala stödberättigande kostnaden. För att ha rätt till sådan finansiering ska medlemsstaterna åta sig att utarbeta ett register över all kapacitet med tillhörande förvaltningsstruktur som de förfogar över, utöver sådan som på förhand ställts till den europeiska civilskyddspoolens förfogande, för att kunna ingripa vid hälsomässiga, industriella, seismiska eller vulkaniska katastrofer, vid översvämningar och skogsbränder och vid terroristattacker samt kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära attacker.
Ändring 63
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 16
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 26 – punkt 2
2.  Synergieffekter och komplementaritet med andra unionsinstrument ska eftersträvas, såsom instrument till stöd för sammanhållning, landsbygdsutveckling, forskning, hälso- och sjukvård samt migrations- och säkerhetspolitik. Vid insatser i samband med humanitära kriser i tredjeländer ska kommissionen säkerställa komplementaritet och samstämmighet mellan de åtgärder som finansieras enligt detta beslut och de åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1257/96.
2.  Synergieffekter, komplementaritet och ökad samordning med andra unionsinstrument ska utvecklas, såsom instrument till stöd för sammanhållning, däribland Europeiska unionens solidaritetsfond, landsbygdsutveckling, forskning, hälso- och sjukvård samt migrations- och säkerhetspolitik, utan att det innebär någon omfördelning av medel från dessa områden. Vid insatser i samband med humanitära kriser i tredjeländer ska kommissionen säkerställa komplementaritet och samstämmighet mellan de åtgärder som finansieras enligt detta beslut och de åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1257/96, och ska samtidigt respektera den distinkta och oberoende karaktären hos åtgärderna och deras finansiering och se till att de är i överensstämmelse med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.
Ändring 64
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 18
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 32 – punkt 1 – led g
”g) Inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU i enlighet med artikel 12, inbegripet kriterier för beslut om insättande och förfaranden för driften.
”g) Inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU i enlighet med artikel 12, inbegripet kriterier för beslut om insättande, förfaranden för driften och villkor för en medlemsstats insättande av rescEU-kapacitet på nationell nivå samt finansiella och andra arrangemang kopplade till detta.
Ändring 65
Förslag till beslut
Bilaga I (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

BILAGA I

VÄGLEDANDE TILLDELNING AV YTTERLIGARE MEDEL FÖR PERIODEN 2018–2020

 

 

2018

2019

2020

TOTALT

Totala ytterligare anslag under rubrik 3*

ÅB

19,157

115,2

122,497

256,854

 

BB

11

56,56

115,395

182,955

Totala ytterligare anslag under rubrik 4*

ÅB

2

2

2,284

6,284

 

BB

0,8

1,8

2,014

4,614

Totala ytterligare anslag under rubrikerna 3 och 4 tillsammans*

ÅB

21,157

117,2

124,781

263,138

 

BB

11,8

58,36

117,409

187,569

(belopp angivna i miljoner euro)

* De fullständiga beloppen ska tillhandahållas via flexibilitetsmekanismen.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0180/2018).


Fonden för ett sammanlänkat Europa efter 2020
PDF 134kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om transportpelaren i fonden för ett sammanlänkat Europa efter 2020 (2018/2718(RSP))
P8_TA(2018)0237RC-B8-0242/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(1) och den senare ändringen genom rådets förordning (EU, Euratom) 2017/1123 av den 20 juni 2017(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag(4),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 28 juni 2017 om framtiden för EU:s finanser (COM(2017)0358),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser(5),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2016)0604), kommissionens meddelande (COM(2016)0603) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2016)0299),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till ändring av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (COM(2016)0606),

–  med beaktande av Europaparlamentets ratificering av Parisavtalet den 4 oktober 2016 och rådets ratificering den 5 oktober 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2016 om halvtidsrevidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020(6),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2016 om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 maj 2018 En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – Flerårig budgetram 2021–2027 (COM(2018)0321),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 28 mars 2018 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om handlingsplanen för militär rörlighet (JOIN(2018)0005),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 14 februari 2018 om halvtidsutvärderingen av fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2018)0066),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Utvecklingen och upprustningen av transportinfrastrukturen i EU är fortfarande relativt splittrad och utgör en stor utmaning i fråga om kapacitet och finansiering, men är av stor vikt för att säkerställa både hållbar tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft och social och territoriell sammanhållning inom unionen och därigenom motverka obalanser mellan regioner.

B.  Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) är ett gemensamt, centralt förvaltat finansieringsprogram avsett att främja utvecklingen av ett högeffektivt, hållbart och sammanlänkat transeuropeiskt nät (TEN) inom infrastruktur för transport, energi och digitala tjänster.

C.  Ett snabbt fullbordande av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) kommer att ge ett betydande bidrag till EU:s uppnående av sina utsläppsminskningsmål enligt klimatavtalet från Paris, utfasningen av fossila bränslen i den europeiska ekonomin och EU:s 20–20–20–mål i fråga om energi- och klimatpolitik. Stomnätet bör vara fullbordat 2030 och det övergripande nätet 2050.

D.  En av tio européer arbetar i den bredare transportsektorn, och investeringar i transportinfrastruktur kommer att leda till att det skapas nya arbetstillfällen, då man uppskattar att upp till 20 000 nya arbetstillfällen kommer att skapas för varje miljard euro som investeras i stomnätet för TEN-T.

E.  FSE är inriktad på att underlätta gränsöverskridande förbindelser, inrätta multimodala och urbana knutpunkter, komma till rätta med marknadsmisslyckanden och undanröja flaskhalsar. FSE har säkrat genomförandet av projekt som annars inte skulle ha genomförts och har därmed tillfört ett tydligt EU-mervärde genom att underlätta gränsöverskridande samarbete och samordning.

F.  Transportsektorn utgjorde den största delen av FSE:s budget under perioden 2014–2020. Anslaget till transportsektorn delades upp i ett allmänt anslag för samtliga medlemsstater och ett anslag för sammanhållning som var tillgängligt för medlemsstater som omfattas av Sammanhållningsfonden och direkt överfördes från denna.

G.  FSE är ett av de mest framgångsrika EU-programmen, då ansökningsomgångarna till stor del har blivit övertecknade. FSE:s transportdel hade i slutet av 2017 redan anslagit 21,3 miljarder euro i bidrag till TEN-T-projekt, vilket gav investeringar på totalt 41,6 miljarder euro. Under 2018 kommer ytterligare bidragsavtal att ingås i en ansökningsomgång för blandfinansiering där FSE-bidrag kombineras med privat finansiering, bland annat från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Den ursprungliga budgeten på 1 miljard euro för denna ansökningsomgång utökades i november 2017 med 350 miljoner euro för att stödja prioriteringen ”Innovation och ny teknik” i linje med målen för handlingsplanen för alternativa bränslen.

H.  Införandet av principen om att outnyttjade resurser går förlorade har bidragit avsevärt till FSE:s framgång. Återkrävandet av medel från icke genomförda projekt bör dock påskyndas.

I.  FSE är inriktad på att påskynda investeringar i transportinfrastruktur och transportinnovation och att mobilisera investeringar från både den offentliga och den privata sektorn, samtidigt som rättsläget blir klarare och principen om teknikneutralitet respekteras.

J.  Kommissionen förväntas offentliggöra sina lagstiftningsförslag om europeiska strategiska investeringar, inbegripet en uppdatering av FSE, i juni 2018.

1.  Europaparlamentet betonar att investeringar i transportinfrastruktur innebär investeringar i långsiktig hållbar tillväxt, sammanhållning, konkurrenskraft och sysselsättning. Parlamentet understryker därför den strategiska betydelsen av FSE‑programmet för integrering av den inre marknaden, smart rörlighet och EU:s möjligheter att tillföra ett konkret mervärde för medborgarna genom programmet.

2.  Europaparlamentet betonar att FSE har varit, är och måste förbli ett effektivt och målinriktat instrument för investeringar i transeuropeisk infrastruktur (TEN) i sektorerna för transporter, energi och digitala tjänster, för att bidra till EU:s prioriteringar i fråga om sysselsättning, tillväxt och investeringar, den inre marknaden, energiunionen, klimatpolitiken samt den digitala inre marknaden.

3.  Europaparlamentet framhåller att FSE-programmet under perioden 2014–2020 lyckats skapa ett stort europeiskt mervärde genom sitt stöd till sammanlänkningsprojekt med gränsöverskridande, interoperabla och multimodala dimensioner och projekt för att förbättra sammanlänkningarna inom alla transportsätt, även till sjöss, i inlandshamnar och på inre vattenvägar, samt sin prioritering av projekt som överbryggar felande länkar och tar bort flaskhalsar i syfte att skapa ett gemensamt europeiskt transportområde som är tillgängligt för alla, liksom en innovativ transportsektor. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka det gränsöverskridande mervärdet med knutpunkter, såsom kusthamnar, och att stödja projekt som stärker sammanlänkningar med partnerländer utanför EU.

4.  Europaparlamentet inser att den fulla nyttan och potentialen med EU:s investeringar i TEN-T-nätet kan bli verklighet först när stomnätet och det övergripande nätet är fullbordade. Parlamentet uppmanar kommissionen att tänka på att fullbordandet av dessa nät kommer att kräva stora investeringar, som delvis kommer att vara beroende av fortsatt stöd från EU för att inte stanna av. Parlamentet insisterar på att trycket måste hållas uppe för att de ska fullbordas senast 2030 respektive 2050 och i överensstämmelse med 2000-talets standarder under hela processen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att FSE-programmet enligt förslaget till den fleråriga budgetramen 2021–2027 blir en fortsättning på det nuvarande programmet med ännu större ambitioner i fråga om politiska mål och finansiella resurser. Parlamentet betonar att investeringarna i digitala, innovativa och hållbara transportprojekt måste påskyndas i riktning mot ett grönare, verkligt integrerat, modernt, säkrare och effektivt transportsystem som är tillgängligt för alla.

6.  Europaparlamentet konstaterar att FSE-insatsen varit avgörande för starten av de flesta av projekten, särskilt för sammanlänkningsprojekt på gränsöverskridande, nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet betonar att FSE visat sig vara en viktig katalysator för offentliga och privata investeringar. Parlamentet anser dock att ytterligare åtgärder bör vidtas för att frigöra dess fulla potential.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ytterligare sätt att främja FSE som ett policystyrt instrument med sektorsspecifika mål vilket inriktas på komplexa projekt som innehåller en gränsöverskridande dimension eller syftar till EU-omfattande driftskompatibilitet.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen i nästa fleråriga budgetram – på grundval av en grundlig översyn av perioden 2014–2020 och följderna av det komplexa förhållandet mellan FSE och andra finansieringsprogram och finansieringsinstrument, såsom Horisont 2020, ESI-fonderna och Efsi, och i synnerhet den substitutionseffekt som observerats mellan FSE och Efsi – ytterligare bör stärka och säkerställa komplementariteten mellan FSE och andra program, såsom Horisont Europa och fonden InvestEU, i syfte att upprätthålla och främja programmets tydliga mål, undvika överlappningar och optimera budgetresurser.

9.  Europaparlamentet betonar att alla nedskärningar i nästa FSE till förmån för andra program, så som FSE 2014–2020 råkade ut för till förmån för Efsi och det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet, skulle betraktas som oacceptabla. Kommissionen uppmanas med eftertryck att bevara integriteten i FSE:s finansieringskapacitet, eftersom den stora merparten av FSE-finansieringen avser projekt som ger vinster i ett större regionalt och europeiskt sammanhang, men där den nationella eller marknadsbaserade finansieringen inte är tillräcklig.

10.  Europaparlamentet erkänner den uppmuntrande framgången avseende de första resultaten av den ansökningsomgång för blandfinansiering som inleddes under det nuvarande FSE-programmet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen starkt att upprepa sådana ansökningsomgångar i framtiden och att fortsätta att använda en starkare FSE i form av bidrag som där så är möjligt kombineras med finansieringsinstrument från EU och andra källor. Kommissionen uppmanas också att hitta sätt att med större framgång uppmuntra till medverkan av privata medinvesterare, och medlemsstaterna uppmanas att avskaffa rättsliga och administrativa hinder för en sådan process.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja synergier på projektnivå mellan de tre sektorerna. Sådana synergier är för närvarande begränsade på grund av budgetramens bristande flexibilitet när det gäller stödberättigade projekt och kostnader. Kommissionen uppmanas med eftertryck att anpassa infrastrukturen till de kommande behoven av ren och smart rörlighet. Parlamentet förväntar sig att de framtida sektorsspecifika politiska riktlinjerna och FSE-instrumentet görs flexiblare så att de underlättar synergier och reagerar snabbare på nya utvecklingstendenser och prioriteringar inom tekniken, såsom digitalisering, samtidigt som de påskyndar skapandet av en utsläppssnål ekonomi och bemöter gemensamma samhällsutmaningar såsom hot mot it-säkerheten.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av direkt förvaltning för att säkra gemensamma förfaranden för alla tre sektorerna, snabb medelstilldelning och ett mycket sunt genomförande av budgeten. Parlamentet påpekar att den direkta förvaltningen av FSE‑bidragen har visat sig vara mycket effektiv, med en stark projektplanering och en konkurrenskraftig urvalsprocess, fokus på EU:s politiska mål, ett samordnat genomförande och full delaktighet för medlemsstaterna. Parlamentet erkänner den avgörande roll som genomförandeorganet för innovation och transportnät (Inea) spelat för FSE:s framgång genom att optimera budgeten, särskilt tack vare sin flexibilitet att snabbt styra om medel som inte använts i en viss åtgärd till att finansiera nya. Parlamentet insisterar därför på att Inea måste förstärkas så att EU-medlen används på lämpligt sätt.

13.  Europaparlamentet stöder tillämpningen av principen om att outnyttjade resurser går förlorade i den direkta förvaltningen av FSE. Samtidigt insisterar parlamentet på att möjligheten att återvinna åtaganden i fall där projekt inte ger de förväntade resultaten måste behållas, i syfte att öka effektiviteten för FSE.

14.  Europaparlamentet inser att det är komplicerat att lämna in en projektansökan, särskilt för stor transportinfrastruktur, och betonar vikten av det tekniska bistånd som lämnas, till exempel genom FSE-programmets stödåtgärder, till i synnerhet medlemsstater som omfattas av Sammanhållningsfonden, i syfte att främja stödberättigande för mogna projekt av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att lämna denna typ av bistånd och att se över utvärderingskriterierna så att de gynnar en tydligare identifiering av projektens mervärde. Kommissionen uppmanas dessutom att vidta ytterligare åtgärder för att avsevärt förenkla de administrativa kraven, inte bara för små bidrag, och att anpassa det tekniska biståndet till mindre projektsökande.

15.  Europaparlamentet välkomnar överföringen av 11,3 miljarder euro från Sammanhållningsfonden till anslagen för sammanhållning inom FSE:s transportpelare under programmet för 2014–2020, och framhåller att ansökningsomgångarna inom ramen för sammanhållningspolitiken har varit en stor framgång.

16.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att anslå 42 265 miljoner euro till FSE för perioden 2021–2027, inräknat 7 675 miljoner euro till energiprojekt och 2 662 miljoner euro (båda i fasta priser) till telekommunikationsprojekt och digitala projekt. Parlamentet beklagar dock att anslaget till FSE:s transportdel i fasta priser uppgår till 11 384 miljoner euro och bidraget från Sammanhållningsfonden till 10 000 miljoner euro, vilket motsvarar nedskärningar med 12 respektive 13 procent. Parlamentet konstaterar och kan inte godta att de medel som anslagits till transportpelaren är de enda som har minskats. Parlamentet understryker att en minskning av anslagen till transportdelen inte går ihop med utmaningarna inom transportsektorn på den inre marknaden och framgången för FSE, och uppmanar kommissionen att ompröva det föreslagna beloppet.

17.  Europaparlamentet anser FSE-programmets finansieringskapacitet bör utökas under nästa fleråriga budgetram i syfte att bevara dess höga trovärdighet och attraktionskraft för investerare. Parlamentet betonar att en otillräcklig transportbudget skulle äventyra fullbordandet av TEN-T-nätet, och att detta i praktiken skulle minska värdet på investeringar med offentliga medel som redan gjorts.

18.  Europaparlamentet understryker dessutom att anslagen för sammanhållning har en stark regional dimension som svarar mot lokala behov och är nyckeln till ett fullbordande av de delar av stomnätet som är belägna i de medlemsstater som omfattas av Sammanhållningsfonden, och därmed till EU:s territoriella sammanhållning. Investeringar i EU:s transportinfrastruktur som genomförs med bidrag från Sammanhållningsfonden bör även i fortsättningen förbli ett välavvägt system av centralt förvaltade och delade resurser. Parlamentet betonar att det belopp som öronmärks under den direkta förvaltningen inom ramen för FSE från Sammanhållningsfonden i nästa fleråriga budgetram 2021–2027 måste ligga kvar på åtminstone samma nivå som i den föregående fleråriga budgetramen 2014–2020, och att detta belopp måste vara tillräckligt för att under nästa fleråriga budgetram 2021–2027 slutföra de projekt som finansieras från den öronmärkta Sammanhållningsfonden inom den nuvarande FSE.

19.  Europaparlamentet påminner om fullbordandet av stomnätet för transporter i EU och uppfyllandet av de politiska prioriteringarna kommer att fortsätta att kräva ett deltagande av berörda medborgare och intressenter i beslutsfattandet, transparens vid bedömningen och övervakningen av det miljömässiga och finansiella genomförandet av projekten, en förbättrad modal integrering och främjandet av sammodala transportoperationer.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stå fast vid FSE:s viktigaste politiska mål, som är de följande i transportsektorn: fullborda stomnätet för TEN-T till 2030, inklusive införande av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), höghastighetsleder till sjöss och det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS); gå över till ren, konkurrenskraftig, innovativ och uppkopplad rörlighet, inklusive en grundläggande infrastruktur för alternativa bränslen och laddning i EU till 2025, samt göra framsteg mot fullbordandet av det övergripande TEN-T-nätet till 2050.

21.  Europaparlamentet understryker behovet av en tydligare inriktning på smarta övergripande projekt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att inrätta särskilda och specifika transnationella initiativ för att påskynda och säkerställa ett korrekt genomförande av övergripande prioriteringar såsom ERTMS genom att mobilisera privata investeringar, delvis genom att sammanföra bidrag och finansieringsinstrument.

22.  Med avseende på transportsektorn påminner Europaparlamentet om vikten av att fokusera på multimodala och gränsöverskridande förbindelser, digitala lösningar, byte av transportslag och mer hållbara transporter. Parlamentet anser att den uppdaterade FSE också bör prioritera mer direkta kopplingar mellan stomnätet och det övergripande nätet. Parlamentet anser att dessa mål bör återspeglas i de förteckningar över i förväg identifierade projekt som ska ingå i den kommande FSE-förordningen.

23.  Europaparlamentet erkänner att transportsektorn fullt ut bör utnyttja de möjligheter som erbjuds av digital och innovativ teknik, och att ny innovativ transportinfrastruktur alltid är attraktivare för investeringar, särskilt från den privata sektorn. Parlamentet påpekar dock att den befintliga infrastrukturen förblir ryggraden i EU-nätet, och betonar det akuta behovet att investera mer i underhåll av befintlig infrastruktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att det är attraktivt att modernisera eller uppgradera befintlig infrastruktur med höga innovationsambitioner.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt de yttersta randområdena, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, genom att utvidga stomnätet för hamnar för att förbättra sammanlänkningarna inom deras närområden, mellan regionerna själva, med fastlandet och med tredjeländer. Parlamentet anser att de yttersta randområdena bör få upp till 85 procents medfinansiering inom alla transportsätt, i syfte att förbättra deras tillgång till ansökningsomgångar och skapa reguljära sjöfartsförbindelser mellan de yttersta randområdena och fastlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att upprätta en särskild ansökningsomgång för de yttersta randområdena och att dessutom överväga att anslå medel till innovativ teknik för regionala flygplatser i de yttersta randområdena för att garantera säkerhet och underhåll för flygplatsinfrastrukturen.

25.  Europaparlamentet välkomnar de mål som anges i det gemensamma meddelandet om handlingsplanen för militär rörlighet både i fråga om förbättring av infrastruktur och möjliggörande av synergier. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda FSE för att stödja utvecklingen av infrastruktur med dubbla användningsområden (civila och militära) längs TEN-T-nätet.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(2) EUT L 163, 24.6.2017, s. 1.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) EUT C 101, 16.3.2018, s. 64.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0401.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0412.
(7) EUT C 17, 18.1.2017, s. 20.


Situationen i Nicaragua
PDF 132kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om situationen i Nicaragua (2018/2711(RSP))
P8_TA(2018)0238RC-B8-0244/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt resolutionerna av den 18 december 2008(1), 26 november 2009(2) och 16 februari 2017(3),

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika från 2012,

–  med beaktande av EU:s landsstrategidokument och fleråriga vägledande program 2014–2020 för Nicaragua,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004,

–  med beaktande av Nicaraguas konstitution,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 november 2016 från talespersonen för kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om slutresultatet av valet i Nicaragua,

–  med beaktande av uttalandena av den 22 april 2018 och 15 maj 2018 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om Nicaragua,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 27 april 2018 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nicaragua,

–  med beaktande av besöket av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) den 17–21 maj 2018 för att undersöka situationen i Nicaragua och dess preliminära uttalande av den 21 maj 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 april 2018 från talespersonen för FN:s kontor för mänskliga rättigheter, Liz Throssell, om våldet under demonstrationerna i Nicaragua,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 14 maj 2018 från Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) om besöket för att undersöka situationen i Nicaragua,

–  med beaktande av rapporten av den 20 januari 2017 från OAS generalsekretariat om Nicaragua och dess uttalande av den 22 april 2018 som fördömde våldet i Nicaragua,

–  med beaktande av de kommunikéer som utfärdats av biskopskonferensen i Nicaragua, särskilt den senaste av den 23 maj 2018,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt rapporterna har minst 84 personer dödats, mer än 860 har skadats och över 400 har gripits till följd av de fredliga studentprotester som inleddes den 18 april 2018 mot de socialförsäkringsreformer som aviserats av president Daniel Ortega. De flesta offren hade skottskador i huvudet, halsen, bröstkorgen eller magen, vilket är ett mycket tydligt tecken på utomrättsliga avrättningar. De nicaraguanska myndigheterna har öppet stigmatiserat demonstranter genom att kalla dem för ”vandaler” och anklagat dem för ”politisk manipulation”.

B.  Den 23 april 2018 tillkännagav Ortega att socialförsäkringsreformen skulle dras tillbaka, men demonstrationerna övergick i omfattande och fortsatta oroligheter och med krav på en interimsregering och på att den demokratiska ordningen återställs. En annan källa till missnöje och öppen konflikt är den kraftiga ökningen av exportinriktade utvinningsverksamheter.

C.  Den 20 april 2018 attackerades 600 studenter i stadskatedralen i Managua av antiupprorsstyrkor och en grupp medlemmar av Sandinistiska nationella befrielsefronten som agerade med fullständig straffrihet och med polisens medverkan och samtycke. IACHR har dokumenterat attacker vid fyra universitet (UCA, UPOLI, UNA och UNAN).

D.  Det stora antalet dödsoffer visar på de statliga myndigheternas brutala förtryck, i strid med de principer om nödvändighet och proportionalitet som fastställs i internationell rätt och internationella normer, vilka begränsar användningen av våld. Chefen för den nationella polisen i Nicaragua, Aminta Granera, har avgått till följd av det övervåld som använts.

E.  Regeringen har godtyckligt stängt ned de medieföretag som rapporterat om protesterna, och journalister som gett uttryck för någon form av opposition har trakasserats, hotats och gripits. De nicaraguanska myndigheternas kraftåtgärder mot yttrandefriheten och trakasserier mot oppositionsledare har fördömts som ett angrepp på de medborgerliga fri- och rättigheterna. Journalisten Angel Gahona sköts till döds under en direktsändning.

F.  Människorättsorganisationerna har fått många rapporter om att skadade demonstranter inte har fått hjälp och vård på offentliga sjukhus.

G.  Den 27 april 2018 meddelade talmannen för Nicaraguas nationalförsamling, Gustavo Porras, att det inrättats en sanningskommission som ska utreda händelserna i samband med protesterna. Den 6 maj 2018 utnämndes sanningskommissionens fem ledamöter av en kommitté bestående av sju lagstiftare – varav fem tillhör president Ortegas parti – och nationalförsamlingen godkände deras utnämning.

H.  IACHR besökte Nicaragua den 17–21 maj 2018. IACHR dokumenterade olagliga och godtyckliga gripanden, tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling, censur och angrepp mot pressen, samt andra former av skrämseltaktik, såsom hot, trakasserier och förföljelse för att upplösa demonstrationer och förhindra medborgarna från att delta.

I.  Den nationella dialog mellan Ortega och Nicaraguas opposition samt civila grupper under ledning av den katolska kyrkan, som inleddes den 16 maj 2018 lyckades inte komma fram till någon lösning på krisen och avbröts då regeringens företrädare vägrade att diskutera den agenda med 40 punkter som medlarna hade lagt fram, och som även innehöll en färdplan för demokratiska val, däribland reformer av vallagen, tidigareläggande av nästa val och förbud mot omval av presidenter. Det har föreslagits att man ska inrätta en gemensam kommitté bestående av sex personer, tre från regeringen och tre från plattformen Alianza Cívica por la Justicia y la Democracia (medborgaralliansen för rättvisa och demokrati).

J.  Sedan Ortega tillträdde år 2007 har han tre gånger i rad blivit vald till president trots att Nicaraguas konstitution förbjuder på varandra följande omval, vilket visar på den korruption och det auktoritära styre som nu råder i landet. Valen 2011 och 2016 kritiserades hårt av EU-institutionerna och OAS för de oriktigheter som förekom, då de genomfördes utan närvaro av observatörer från dessa båda organisationer eller andra trovärdiga internationella observatörer.

K.  Korruptionen i den offentliga sektorn, bland annat sådan där Ortegas familjemedlemmar är inblandade, är fortfarande en av de största utmaningarna. Bestickning av offentliga tjänstemän, olagliga beslagtaganden och godtyckliga bedömningar av tull- och skattemyndigheterna är mycket vanliga. Berättigade farhågor om nepotism inom Nicaraguas regering har uttryckts. Människorättsgrupper har fördömt den successiva koncentrationen av makt som följer av ett enpartistyre och försvagade institutioner.

L.  Nicaragua har det senaste årtiondet upplevt en tillbakagång för demokratin och rättsstaten. Utvecklingen och befästandet av demokratin och rättsstaten samt respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s utrikespolitik, däribland associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012.

1.  Europaparlamentet fördömer att demonstranter i Nicaragua som protesterar mot socialförsäkringsreformer brutalt förtrycks och trakasseras, vilket har lett till många dödsfall, försvinnanden och godtyckliga gripanden som beväpnade styrkor, polisen och våldsamma grupper som stöder regeringen ligger bakom. Parlamentet påminner alla nicaraguanska säkerhetsstyrkor om deras skyldighet att framför allt skydda allmänheten mot skada.

2.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande och sin medkänsla med anhöriga till alla dem som dödats och skadats under demonstrationerna.

3.  Europaparlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att upphöra med allt våld mot personer som utövar sin rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet. Parlamentet uppmanar också de demonstranter och civilsamhällesorganisationer som lett protesterna att avstå från att använda våld när de utövar sina rättigheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att släppa alla dem som hålls godtyckligt frihetsberövade, kompensera alla berörda familjemedlemmar och garantera att inga straffrättsliga åtgärder kommer att vidtas mot dem. Parlamentet uppmanar med kraft de statliga myndigheterna att avstå från offentliga uttalanden som stigmatiserar demonstranter, människorättsaktivister och journalister, och att inte använda statliga medier för att föra offentliga kampanjer som kan uppmuntra till våld.

4.  Europaparlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att omedelbart tillåta en internationell, oberoende och transparent utredning i syfte att lagföra de ansvariga för förtrycket och dödsfallen i samband med demonstrationerna. Parlamentet välkomnar i detta avseende IACHR:s besök i Nicaragua och uttrycker sin oro över slutsatserna i den preliminära rapporten. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att spela en aktiv roll för att ställa de ansvariga till svars.

5.  Europaparlamentet uppmanar Nicaraguas regering att erkänna och stärka befogenheterna för den kommitté för övervakning av genomförandet av de rekommendationer som lagts fram av IACHR, och att skapa en kalender för sina nya besök. Parlamentet begär att det ska inrättas ett offentligt närvaroregister på sjukhus, enligt IACHR:s krav.

6.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att ge alla aktörer i samhället, inklusive oppositionen, journalister och människorättsförsvarare, däribland miljöaktivister och det civila samhället, tillräckligt utrymme att verka fritt, i enlighet med internationell rätt, för att lägga grunden för en diskussion med alla berörda parter om situationen i Nicaragua och upprätthålla skyddet av de mänskliga rättigheterna i landet. Parlamentet påminner om att oppositionens deltagande, avpolariseringen av rättsväsendet, ett slut på straffriheten och mediepluralism är avgörande faktorer för att återställa den demokratiska ordningen i landet.

7.  Europaparlamentet beklagar kränkningarna av mediefriheten i Nicaragua, både före och under protesterna. Parlamentet anser att myndigheternas beslagtagande av medieföretagens resurser och egendom under protesterna är oacceptabelt. Parlamentet uppmanar regeringen att återupprätta full mediefrihet och yttrandefrihet i landet, och att sluta trakassera journalister.

8.  Europaparlamentet noterar att det nyligen inletts en nationell dialog och inrättats en sanningskommission, som måste inkludera deltagande av oberoende nationella aktörer från alla sektorer, och internationella aktörer. Parlamentet beklagar att den första omgången av den nationella dialogen har misslyckats som en följd av de restriktioner som införts av den nicaraguanska regeringen och hoppas att den nyligen återupptagna dialogen erbjuder ett tillfälle att lösa krisen och få slut på våldet. Parlamentet betonar att dialogen bör äga rum utan våld och förtryck, med respekt för lagen och konstitutionen samt principen att alla förändringar av lagstiftningen bör göras i enlighet med vad som stadgas i lag och konstitution.

9.  Europaparlamentet fördömer de olagliga åtgärder som vidtagits i strid med rättssystemet och som har lett till ändringar av konstitutionen för att ta bort begränsningen av presidentens mandatperioder och därmed gjort det möjligt för Ortega att sitta kvar som president i uppenbar strid med rätten till demokratiska val. Parlamentet betonar behovet av starka demokratiska institutioner, mötesfrihet och politisk mångfald. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en valreform som skapar rättvisa, öppna och trovärdiga val i enlighet med internationella standarder, för att lösa den politiska krisen.

10.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att bekämpa den otyglade korruptionen inom Nicaraguas politiska kretsar, eftersom den hämmar alla statliga institutioners verksamhet och begränsar utländska investeringar. Parlamentet kräver att Nicaraguas lagstiftning mot korruption genomförs, däribland i fråga om mutor, missbruk av tjänsteställning och andra mindre betalningar (facilitation payments). Parlamentet är bekymrat över kopplingarna mellan president Ortega och andra konflikter i regionen. Parlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att underteckna och ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

11.  Europaparlamentet påpekar att Nicaragua, mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika, måste påminnas om nödvändigheten att respektera rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, enligt avtalet människorättsklausul. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att övervaka situationen och att vid behov bedöma vilka åtgärder som bör vidtas. Parlamentet varnar för de allvarliga politiska, ekonomiska och investeringsrelaterade konsekvenser som kan följa av brott mot mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Amerikanska staters organisation, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Limagruppen och Nicaraguas regering och parlament.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 89.
(2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 74.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0043.


Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020
PDF 185kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2015)0182) – Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020 (2017/2012(INI))
P8_TA(2018)0239A8-0167/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (CETS nr. 197) och Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (CETS nr. 201),

–  med beaktande av Europarådets konvention av den 11 maj 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av FN:s befolkningsfonds (UNFPA) rapport Marrying too young – End child marriage från 2012,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen från 1995 och handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen samt resultaten från konferenserna för översyn av dessa,

–  med beaktande av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från konferenserna för översyn av dessa,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet, 1325 (2000), 1820 (2009), 1888 (2009), 1889 (2010), 1960 (2011), 2106 (2013), 2122 (2013) och 2242 (2015),

–  med beaktande av Addis Abeba-handlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering från juli 2015,

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs i september 2015 och som trädde i kraft den 1 januari 2016, och i synnerhet dess mål för hållbar utveckling 1, 5, 8 och 10,

–  med beaktande av EU:s och FN:s Spotlight-initiativ,

–  med beaktande av artikel 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet 2010–2015,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som rådet antog den 7 mars 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategy for equality between women and men 2010-2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 28 april 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019) – Hålla de mänskliga rättigheterna högt på EU:s dagordning, (JOIN(2015)(0016)),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020, som antogs av rådet den 26 oktober 2015, och dess årliga genomföranderapport för 2016 som offentliggjordes den 29 augusti 2017 av kommissionen och den höga representanten,

–  med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019, av den 3 december 2015,

–  med beaktande av EU:s globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016,

–  med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, i vilken principen om en konsekvent politik för utveckling slås fast, som kräver att målen för utvecklingssamarbetet beaktas i all politik som sannolikt påverkar utvecklingsländerna,

–  med beaktande av det nya europeiska samförståndet om utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(2),

–  med beaktande av den bedömning av genomförandet på EU-nivå av EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020 som Europaparlamentets utredningstjänst offentliggjorde i oktober 2017,

–  med beaktande av rapporten från COC Nederland om genomförandet av EU:s hbti-riktlinjer(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0167/2018), och av följande skäl:

A.  Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s kärnvärden och finns förankrad i EU-fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, och jämställdhetsintegrering ska därför genomföras och ingå i alla EU:s verksamheter och politikområden för att kunna uppnås i praktiken och bidra till en hållbar utveckling. Jämställdhet och kvinnors egenmakt är en förutsättning för att uppnå målen för hållbar utveckling efter 2015 och utgör även en egen människorättsfråga, vilken bör eftersträvas oberoende av dess positiva effekter på utvecklingen och tillväxten.

B.  Mål 5 i målen för hållbar utveckling syftar till att uppnå jämställdhet, och alla kvinnors och flickors egenmakt i hela världen, och mål 5 bör integreras helt i Agenda 2030 för att nå framsteg i alla mål och delmål för hållbar utveckling.

C.  En utvecklingsstrategi kan endast vara effektivt om kvinnor och flickor spelar en central roll.

D.  Den första handlingsplanen för jämställdhet (2010–2015) medförde vissa framsteg, men kännetecknades även av ett antal brister: begränsad omfattning, avsaknad av jämställdhetsbudgetering, bristande kunskaper om jämställdhet från EU:s delegationer, brist på åtagande inom EU:s ledarskap och brist på institutionell struktur och incitament för att motivera och stödja personalen på ett lämpligt sätt.

E.  Parlamentet uppmanade i sin resolution av den 8 oktober 2015 till korrigering av dessa brister och införande av ett antal andra ändringar, däribland utökad omfattning för handlingsplanen för jämställdhet och ökat ansvar på ledningsnivå för jämställdhet mellan kvinnor och män.

F.  År 2018 är det sjuttio år sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs, och principen om jämställdhet står i centrum för visionen om mänskliga rättigheter i FN-stadgan från 1945, där det anges att alla människor bör få åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter ”utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion”.

G.  Den nya handlingsplanen för jämställdhet (2016–2020) (EU:s handlingsplan för jämställdhet II) utarbetades till följd av parlamentets rekommendationer, med fokus på att förändra EU:s institutionella kultur på högkvarters- och delegationsnivå för att skapa ett systematiskt skifte i EU:s förhållningssätt till jämställdhet samt på omvandling av kvinnors och flickors liv genom fyra centrala områden.

H.  De fyra centrala områden som inrättades inom handlingsplanenen för jämställdhet II är följande: att säkerställa flickors och kvinnors fysiska och mentala integritet; att främja flickors och kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter samt egenmakt; att stärka flickors och kvinnors talan och deltagande; en horisontell pelare om ändring av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens institutionella kultur för att EU mer ändamålsenligt ska kunna infria sina åtaganden.

I.  I Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om det krympande utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländerna(4) framhåller parlamentet vikten av att jämställdhet och kvinnors egenmakt främjas i EU:s yttre förbindelser.

J.  Det är svårt att fastställa den budget som ska anslås till åtgärder för jämställdhet eftersom jämställdhetsintegrering ännu inte har internaliserats i alla budgetanslag och beslut om utgifter som en del av en metod för jämställdhetsbudgetering. Enligt kommissionen har EU:s finansiella åtaganden för jämställdhet ökat, men kommissionens och Europeiska utrikestjänstens personalresurser för att hantera den ökade arbetsvolymen har inte ökat.

K.  Kvinnors deltagande inom näringslivet är oundgängligt för hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt.

L.  Jämställdhet tenderar att saknas i program- och projektövervakningssystem och utvärderingsförfaranden, och jämställdhetsanalys används knappt alls för att informera om mål, program, projekt och dialoger som avser landstrategier.

M.  Ett år efter antagandet av EU:s handlingsplan för jämställdhet II är det för tidigt att genomföra en fullständig bedömning av dess effekter. Det rekommenderas att politiska åtgärder eller genomförandeåtgärder vidtas med ett intervall på minst tre år innan en utvärdering av EU:s åtgärder görs. Syftet med denna resolution är därför inte att diskutera målen för EU:s handlingsplan för jämställdhet II utan att beakta hur de uppsatta målen har genomförts under det första året och rekommendera åtgärder för att förbättra genomförandet under kommande år.

N.  Konventionen om barnets rättigheter har undertecknats av 195 länder och är juridiskt bindande och ett väsentligt redskap för att hantera flickors sårbarhet och behov av särskilt skydd och särskild omvårdnad.

O.  Återinförandet och utvidgandet av Mexico City-strategin – eller den så kallade munkavleregeln, som innebär ett återkallande av Förenta staternas globala bistånd på hälso- och sjukvårdsområdet till organisationer som erbjuder flickor och kvinnor familjeplaneringstjänster och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa – är mycket oroande. Program för hiv/aids, mödra- och barnhälsovård, insatser mot Zika och andra hälso- och sjukdomsområden kommer att påverkas, och likaså organisationer som erbjuder, ger rådgivning om, hänvisar till eller förordar abort – även om de gör detta med egna och inte amerikanska medel, och även om abort är lagligt i deras land.

P.  EU:s delegationer och uppdrag står i främsta linjen när handlingsplanen för jämställdhet II genomförs i partnerländerna, och delegationschefernas, uppdragsledarnas och personalens ledarskap och kunskaper spelar en viktig roll när det gäller att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av handlingsplanen för jämställdhet II. Det finns fortfarande könsrelaterade hinder som står i vägen för kvinnors tillträde till ledande befattningar och chefsbefattningar i EU:s delegationer.

Q.  Endast en tredjedel av alla EU:s delegationer arbetar med frågor som gäller hbti-personers mänskliga rättigheter. EU:s hbti-riktlinjer tillämpas inte på ett enhetligt sätt. Genomförandet av riktlinjerna beror i hög grad på enskilda ambassadörers kunskaper och intressen, och inte på en strukturell strategi.

R.  Kvinnor och män påverkas på olika sätt i konflikter, situationer efter konflikter och instabila situationer. Kvinnor är inte bara offer utan även aktörer för en positiv förändring, vilka kan bidra till konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbyggande, fredsförhandlingar och återuppbyggnad efter konflikter. Kvinnor och flickor kan utsättas för olika former av diskriminering och vara mer utsatta för fattigdom. Var tredje kvinna i världen utsätts sannolikt för fysiskt och sexuellt våld någon gång i livet. Varje år tvingas 14 miljoner flickor att gifta sig.

1.  Europaparlamentet noterar offentliggörandet i augusti 2017 av den första årliga genomföranderapporten för år 2016 som visar på en tydlig utveckling mot genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet II.

2.  Europaparlamentet betonar att ett år efter antagandet av EU:s handlingsplan för jämställdhet II är det fortfarande alltför tidigt att säga något med säkerhet, men den allmänna färdriktningen är välkommen och ett antal positiva trender har noterats. Parlamentet konstaterar dock att det finns ett antal utmaningar i samband med rapporteringen och genomförandet av viktiga prioriteringar och genusrelaterade mål för hållbar utveckling och när det gäller att övervaka framstegen inom alla mål samt att integrera jämställdhetsperspektivet i den sektorspolitiska dialogen.

3.  Europaparlamentet noterar att EU:s handlingsplan för jämställdhet II har utformats som ett gemensamt arbetsdokument från avdelningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att visa sitt fasta åtagande genom att uppgradera den till ett framtida meddelande om jämställdhet.

4.  Europaparlamentet konstaterar att användningen av banbrytande policyforskning och tydliga belägg är viktig för att bygga upp kunskap om jämställdhet och kvinnors egenmakt i syfte att utforma politik och strategier som stärker EU:s förmåga att göra jämställdhet till en upplevd verklighet. Parlamentet uppmanar därför utrikestjänsten och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt sitt mål att se till att en oberoende utvärdering görs av genomförandet av de åtgärder som anges i bilaga 1 till handlingsplanen.

5.  Europaparlamentet noterar att EU:s handlingsplan för jämställdhet II ger en omfattande dagordning som spänner över EU:s hela utrikespolitiska arbete och välkomnar i detta avseende valet av tre tematiska pelare, däribland att säkerställa flickors och kvinnors fysiska och psykiska integritet, att främja ekonomiska och sociala rättigheter och främja flickors och kvinnors egenmakt samt att stärka flickors och kvinnors inflytande och deltagande. Parlamentet betonar att dessa pelare har till syfte att ta itu med de viktigaste faktorerna bakom och orsakerna till diskriminering och marginalisering. Parlamentet noterar även den horisontella pelaren om att ändra den institutionella kulturen vid kommissionens avdelningar och utrikestjänsten för att mer ändamålsenligt kunna infria EU:s åtaganden i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors egenmakt genom EU:s yttre förbindelser.

6.  Europaparlamentet påpekar att de främsta bidragande faktorerna bakom och orsakerna till diskriminering och marginalisering inbegriper sexuellt och könsbaserat våld mot kvinnor och flickor, inbegripet skadliga traditioner såsom barnäktenskap och kvinnlig könsstympning; otillräcklig tillgång till grundläggande sektorer och sociala tjänster, till exempel hälso- och sjukvård, utbildning, vatten, sanitet och mat; svårigheter att få tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård och ojämlikt deltagande i offentliga och privata institutioner såväl som i politiskt beslutsfattande och fredsprocesser.

7.  Europaparlamentet noterar att ojämlikhet mellan könen påverkar och förvärrar andra former av ojämlikhet och att en förståelse för detta måste styra valet av prioriteringar och åtaganden.

8.  Europaparlamentet efterlyser större fokus på flickor och kvinnor som drabbas av ytterligare diskriminering på grund av etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning, kast eller ålder, vid genomförandet av handlingsplan II, och att uppgifterna delas upp i enlighet med detta.

9.  Europaparlamentet understryker att ökad integration av kvinnor på arbetsmarknaden, bättre stöd till kvinnligt företagande, skydd av lika möjligheter och lika lön för män och kvinnor, samt främjandet av balans mellan arbetsliv och privatliv, är viktiga faktorer för att uppnå långsiktig ekonomisk tillväxt, bekämpa ojämlikhet och främja kvinnors ekonomiska oberoende.

10.  Europaparlamentet välkomnar den starka övervaknings- och ansvarsram som upprättats för att mäta och följa framstegen i handlingsplanen och erkänner att dess höjda ambitionsnivå ger en verklig möjlighet för EU att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt att stärka flickors och kvinnors egenmakt på området yttre förbindelser. Parlamentet inser emellertid att det behövs en djupare förståelse för och harmonisering av denna ram för att på ett korrekt sätt bedöma konsekvenserna av EU:s åtgärder.

11.  Europaparlamentet erkänner vikten av att man stärker strategier och åtgärder som främjar utbildning för flickor, och allt som detta för med sig för deras hälsa och ekonomiska egenmakt. Parlamentet påpekar att flickor och unga kvinnor är särskilt sårbara och att det behövs ett särskilt fokus på att säkerställa att de har tillgång till utbildning på alla nivåer. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att ett flertal möjligheter övervägs inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

12.  Europaparlamentet påpekar att ett större deltagande från både offentliga och privata sektorer är avgörande för att främja kvinnors rättigheter och deras ekonomiska egenmakt inom olika ekonomiska sektorer. Parlamentet betonar att kvinnor måste involveras och vara delaktiga inom framväxande ekonomiska områden som är viktiga för hållbar utveckling, inbegripet informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet understryker att företagen spelar en viktig roll när det gäller att stärka kvinnors rättigheter. Parlamentet begär i detta sammanhang att större stöd ges till lokala små och medelstora företag, särskilt till kvinnliga företagare, så att de ska kunna dra nytta av den tillväxt som den privata sektorn genererar.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka egenmakten hos kvinnor på landsbygden genom att förbättra deras tillgång till mark, vatten, utbildning, marknader och finansiella tjänster.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka kvinnors deltagande i fredsbevarande och fredsbyggande processer samt i EU:s militära och civila krishanteringsuppdrag.

Resultat för EU:s handlingsplan för jämställdhet II

15.  Europaparlamentet välkomnar utvidgningen av handlingsplanen för jämställdhet till att inkludera EU:s samtliga yttre förbindelser och till medlemsstaterna, och noterar de betydande framstegen med att förändra EU:s institutionella kultur på högkvarters- och delegationsnivå, vilket är avgörande för att stärka ändamålsenligheten hos EU:s initiativ och deras inverkan på jämställdheten. Parlamentet välkomnar även det obligatoriska krav som infördes genom EU:s handlingsplan för jämställdhet II om att alla EU-aktörer ska lägga fram en årlig rapport om de framsteg som gjorts på minst ett tematiskt område. Parlamentet upprepar dock att det behövs ökat ledarskap och fortsatta förbättringar i fråga om konsekvens och samordning mellan EU:s institutioner och medlemsstater med användning av befintliga strukturer och befintlig budget.

16.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens avdelningar och utrikestjänsten samt 81 procent av EU:s delegationer och 22 medlemsstater lämnade jämställdhetsrapporter för 2016. Trots att det kan finnas exceptionella omständigheter som förklarar varför delegationer inte rapporterar, förväntar sig parlamentet att EU-delegationerna och medlemsstaterna ökar sina ansträngningar och önskar se fortsatta framsteg år för år mot att alla rapporter lämnas in. Parlamentet konstaterar att skillnaderna mellan medlemsstaterna fortfarande är avsevärda. Parlamentet påminner om att fullständig efterlevnad när det gäller rapporteringen om och genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet II kommer att vara avgörande för att uppnå handlingsplanens mål att integrera jämställdhetsåtgärder för över 85 procent av alla nya initiativ senast 2020.

17.  Europaparlamentet välkomnar de praktiska stegen mot en förändrad kultur och införandet av en obligatorisk jämställdhetsanalys för alla nya externa åtgärder som genomförs, varigenom det övergripande ansvaret för att rapportera om handlingsplanen för jämställdhet läggs hos delegationscheferna, samt ökningen av antalet högt uppsatt personal som deltar i genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet II och tillsättandet av ett ökande antal jämställdhetsförespråkare och kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor i EU:s delegationer, trots att det i rådande läge finns en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor i endast hälften av EU:s delegationer. Vidare efterlyser parlamentet mer tid på ledningsnivå inriktad på jämställdhetsfrågor och uppmanar de delegationer som ännu inte har utsett kontaktpunkter för jämställdhet att göra det. Parlamentet betonar att alla kontaktpunkter bör ges tillräckligt med tid och kapacitet för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

18.  Europaparlamentet beklagar att det, enligt en rapport från utrikestjänsten från november 2016, endast inom ett fåtal GSFP-uppdrag ges utbildning om sexuella och könsrelaterade trakasserier, och noterar att inga fall av trakasserier, övergrepp eller våld av sexuell eller könsrelaterad art anmäldes av GSFP-uppdrag under 2015. Parlamentet betonar att det är viktigt att nolltolerans tillämpas mot sexuella och könsrelaterade trakasserier och att institutionella strukturer som förebygger sexuellt och könsrelaterat våld ges stöd. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att stödja alla ansträngningar för att bekämpa sexuellt och könsrelaterat våld i internationella fredsbevarande insatser, och att säkerställa att visselblåsare och offer ges ett effektivt skydd.

19.  Europaparlamentet välkomnar det ökade antalet åtgärder med fokus på jämställdhet (G1- & G2-markörer) och kravet att delegationer måste motivera projekt som saknar sådant fokus. Parlamentet understryker att en total ökning av sådana projekt inte bör ske på bekostnad av särskilda riktade projekt för jämställdhet (G2-markör) och rekommenderar därför ett specifikt mål för G2-projekt. Parlamentet noterar att det är oklart hur riktade (G2) och integrerade (G1) åtgärder kompletterar varandra. Parlamentet efterlyser fler ansträngningar för att förtydliga jämställdhetsintegrering och för att öka de riktade åtgärderna.

20.  Europaparlamentet noterar att endast ett fåtal återkommande jämställdhetskomponenter används i programplaneringen och i val av projekt. Parlamentet uppmanar de genomförande parterna att använda den fulla bredden av jämställdhetsområden.

21.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och flickor och alla former av könsbaserat våld, däribland människohandel, sexuellt utnyttjande, tvångsäktenskap, hedersrelaterade brott, kvinnlig könsstympning och användning av sexuellt våld som ett vapen i krig. Parlamentet uppmanar EU och samtliga medlemsstater att ratificera Istanbulkonventionen, det första rättsligt bindande internationella instrumentet för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor.

22.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor som har upplevt eller upplever våld inte har samma skydd mot mäns våld när det gäller information om, tillgång till och tillhandahållande av skyddat boende, stödtjänster och rättigheter, hjälplinjer, centrum för stöd till våldtäktsoffer osv. Parlamentet betonar att Istanbulkonventionen bör ha mäns våld mot kvinnor som ett huvudsakligt fokus, samtidigt som den tar upp allt könsrelaterat våld genom att avhandla våld som motiveras av flera olika skäl, såsom sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Parlamentet understryker vikten av strategiska åtgärder för att proaktivt bekämpa könsstereotyper och motarbeta patriarkala mönster, rasism, sexism, homofobi och transfobi liksom könsnormer och heteronormer.

23.  Europaparlamentet beklagar att man i den nuvarande programplaneringen verkar ha åsidosatt jämställdhetsaspekten i krissituationer och svåra konflikter och att detta bland annat lett till att många flickor och kvinnor som utsatts för våldtäkt i krig inte har fått tillgång till icke-diskriminerande vård, och mer specifikt heltäckande läkarvård. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt genomföra handlingsplanen för jämställdhet II i humanitära sammanhang där den måste ge icke-diskriminerande tillgång till hälsovård och att aktivt informera sina humanitära partner om att det enligt kommissionens politik, i de fall där graviditet hotar en kvinnas eller flickas liv eller orsakar lidande, enligt internationell humanitär rätt kan vara motiverat att erbjuda en säker abort. Parlamentet kräver att EU:s och medlemsstaternas humanitära bistånd inte ska omfattas av restriktioner från andra partnergivare i fråga om nödvändig medicinsk behandling, däribland tillgång till säker abort för kvinnor och flickor som våldtagits i väpnade konflikter. Parlamentet välkomnar att många EU-delegationer har inriktat sig på att bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att säkerställa skyddet av rätten till liv och värdighet för alla kvinnor och flickor genom att aktivt bekämpa sådan skadlig praxis som könsbaserade mord. Parlamentet betonar att användningen av våldtäkt som ett vapen i krig och för förtryck måste elimineras, och att EU måste utöva påtryckningar mot tredjeländers regeringar och alla aktörer som är involverade i regioner där könsbaserat våld förekommer, i syfte att sätta stopp för detta bruk, ställa förövarna inför rätta och arbeta med överlevande, drabbade kvinnor och samhällsgrupper för att hjälpa dem att återhämta sig fysiskt och mentalt.

24.  Europaparlamentet betonar att universell respekt för och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter bidrar till uppnåendet av alla hälsorelaterade mål för hållbar utveckling, t.ex. mödravård och åtgärder för att motverka högriskförlossningar och minska spädbarns- och barnadödligheten. Parlamentet påpekar att tillgång till familjeplanering, mödravård och säkra och lagliga aborter är viktiga insatser för att rädda kvinnors liv. Parlamentet beklagar dock att prioriteringarna i fråga om familjeplanering och reproduktiv hälsa försummas, både när det gäller finansiering och program. Parlamentet är bekymrat över att ingen av EU:s delegationer i Mellanöstern och Nordafrika eller regionerna Europa och Centralasien valt någon indikator knuten till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, trots de stora behov i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som finns i dessa regioner. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i de regionerna att på nytt bedöma dessa oroande siffror för att fastställa om de är kopplade till bristande rapportering eller om det finns ett behov av att komplettera befintliga program med riktade åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och att i samband med detta utnyttja halvtidsöversynen av programplaneringen. Parlamentet understryker att ett särskilt kapitel om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste behållas i den årliga rapporten för att säkerställa att de omvälvande effekterna av handlingsplanen för jämställdhet II utvärderas ordentligt och att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter korrekt återspeglas i den metodik som används i rapporten.

25.  Europaparlamentet konstaterar att rapporten visar behovet av starkare åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som ett villkor för jämställdhet och stärkande av kvinnors egenmakt samt nödvändigheten av lämpliga verktyg för att mäta framsteg i fråga om säkerställandet av allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i enlighet med EU:s åtagande i fråga om handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, handlingsplanen från Peking och slutdokumenten från deras översynskonferenser enligt delmålet för hållbar utveckling 5.6. Parlamentet påminner i detta sammanhang om delmålen för hållbar utveckling 3.7 och 5.3.

26.  Europaparlamentet beklagar mot bakgrund av det krympande utrymmet för det civila samhället att mål 18, som fokuserar på kvinnorättsorganisationer och försvarare av kvinnors mänskliga rättigheter, får alltför lite uppmärksamhet. Parlamentet oroas över att det tematiska målet om politiska och medborgerliga rättigheter, mer specifikt kvinnors och flickors åtnjutande av politiska och medborgerliga rättigheter, inte har betonats i genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet II.

Viktiga rekommendationer för kommissionen/utrikestjänsten

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta utbyte av bästa praxis i fråga om att förbättra jämställdhet och jämställdhetsintegrering mellan delegationer och enheter, till exempel att inrätta och främja ett nätverk med kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor och sprida fler positiva exempel på goda lösningar, däribland programformulering, genomförande och systematiska jämställdhetsanalyser med mera, samt att säkerställa att jämställdhetsanalyser påverkar de program som genomförs av EU-delegationerna på ett ändamålsenligt sätt.

28.  Europaparlamentet påpekar att betydande framsteg har gjorts på olika prioriterade områden, men att vissa områden har uppvisat långsammare utveckling än förväntat. Parlamentet uppmanar kommissionen att via en studie undersöka varför vissa tematiska mål och prioriterade områden tas i beaktande oftare än andra av EU-delegationerna och uppnår större framsteg.

29.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av personalresurserna för jämställdhetsintegrering inom kommissionens avdelningar, genom skräddarsydd utbildning och omorganisering av befintliga strukturer samt genom att anställa ytterligare personal. Vidare föreslår parlamentet att ökad personalutbildning specifikt riktad till höga tjänstemän på ledande poster, som inbegriper särskild utbildning om jämställdhetsfrågor inom mer utsatta grupper, samt en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor per enhet och en samordningsgrupp mellan enheter i GD DEVCO, GD NEAR, GD ECHO och utrikestjänsten bättre skulle bidra till att integrera ett jämställdhetsperspektiv i enheterna för extern politik. Parlamentet anser att förbättringar och ytterligare specialisering när det gäller jämställdhetsutbildning också bör finnas tillgängliga för lokala myndigheter och icke-statliga aktörer, däribland icke-statliga organisationer.

30.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa samstämdhet och komplementaritet i alla EU:s befintliga externa instrument och politikområden i fråga om jämställdhetsintegrering, inbegripet det nya samförståndet om utveckling, EU:s resurspaket om integrering av jämställdhetsperspektiv i utvecklingssamarbetet och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati.

31.  Europaparlamentet välkomnar riktlinjerna från den 8 mars 2016 som redogör för resurserna och verktygen för genomförandet av handlingsplan II som gäller GD DEVCO och utrikestjänsten, och efterlyser utarbetandet av riktlinjer för alla de europeiska tjänsteavdelningar som är inblandade i genomförandet av handlingsplan II.

32.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av det gemensamma globala jämställdhetsinitiativet mellan EU och FN (Spotlight-initiativet) i enlighet med handlingsplanens mål att ta itu med sexuellt och könsbaserat våld och skadliga sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap i tidig ålder eller människohandel. Parlamentet konstaterar dock att Spotlight-initiativet i huvudsak tar upp aspekter av agendan som redan är gemensamma globala frågor, vilket genomföranderapporten har visat, och understryker därför behovet av att driva jämställdhetsfrågor på ett mer heltäckande sätt, genom rätt mix av program och metoder. Parlamentet efterlyser ytterligare finansiering till Spotlight-initiativet utöver den finansiering som är öronmärkt för jämställdhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda halvtidsöversynen av sitt internationella samarbetsprogram för att öka finansieringen av jämställdhetspaketet så att de ambitiösa målen i handlingsplan II kan förverkligas, såsom integrering av ett jämställdhetsperspektiv i bilateralt samarbete och genom tematiska program.

33.  Europaparlamentet understryker att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män måste främjas och integreras av EU även i dess yttre förbindelser. Parlamentet konstaterar dock att kopplingen mellan handel och jämställdhetsfrågor inte tas upp tillräckligt i handlingsplan II och mer generellt att jämställdhetsintegrering fortfarande är en flerdimensionell utmaning. Parlamentet påminner i detta avseende om att förhandlingar om handelsavtal, och framför allt kapitel om handel och hållbar utveckling som tar upp arbetstagarrättigheter, utgör ett viktigt verktyg för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och stärkande av kvinnors egenmakt i tredjeländer. Parlamentet uppmanar därför GD Handel att i sitt arbete vidta åtgärder för att genomföra handlingsplan II och efterlyser att hänvisningar till flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhet skrivs in, som drivkrafter till ekonomisk tillväxt, i alla EU:s handelsavtal och att dessa respekterar ILO:s kärnkonventioner om jämställdhetsrelaterade rättigheter och arbetstagarrättigheter, däribland om tvångs- och barnarbete. Parlamentet påminner om behovet att övervaka vilka effekter EU:s handelspolitik har på kvinnors egenmakt och jämställdhet under genomförandet av den.

34.  Europaparlamentet konstaterar att stärkande av flickors och kvinnors egenmakt är ett av de fastställda målen i EU:s yttre åtgärder genom den globala strategin för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet noterar att kvinnors roll i fredsförhandlingar och fredsmäklande såsom den beskrivs i handlingsplanen inte är tillräcklig. Parlamentet framhåller den viktiga roll som kvinnor spelar när det gäller att främja dialog och skapa förtroende, bygga koalitioner för fred och föra fram olika perspektiv av vad fred och säkerhet betyder, särskilt i konfliktförebyggande, konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikter. Parlamentet noterar att främjandet av kvinnors rättigheter i kris- och konfliktdrabbade länder skapar starkare och motståndskraftigare samhällen. Parlamentet välkomnar utnämningen i utrikestjänsten av en chefsrådgivare för genusfrågor och för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet vill se att EU:s medlemsstater och resten av världssamfundet genom FN stärker sina insatser för att på ett mer ändamålsenligt sätt ta itu med de effekter som konfliktsituationer och situationer efter konflikter har på kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja det nya nätverket med kontaktpunkter för kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet noterar betydelsen av FN:s säkerhetsråds resolution 2250 om unga, fred och säkerhet och vikten av att komma fram till det bästa sättet för EU att genomföra denna resolution.

35.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att man inom ramen för handelsförhandlingarna med Chile ska inkludera ett särskilt kapitel om handel och jämställdhet och om kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar att förslaget att inkludera ett sådant särskilt kapitel i ett handelsavtal nu håller på att bli verklighet för första gången. Parlamentet betonar behovet av att bli informerat om innehållet i detta kapitel och att utvärdera det för att senare fatta beslut på en mer allmän nivå. Parlamentet uppmanar EU att införa övergripande bestämmelser i handelsavtalen, i syfte att främja jämställdhet, utbyta bästa praxis och göra det möjligt för kvinnor att dra större nytta av handelsavtal.

36.  Europaparlamentet kräver att könsuppdelad statistik samlas in för de nyckelsektorer som mest påverkas av handelsavtal, i syfte att erbjuda ett användbart verktyg för att så korrekt som möjligt kunna förutse hur kvinnors liv kan påverkas och för att motverka eventuella negativa effekter. Parlamentet efterlyser också en mekanism som uttryckligen ska inrättas för att övervaka och stärka jämställdhetspolitiken inom ramen för handelsavtal.

37.  Europaparlamentet välkomnar den tematiska prioriteringen av ekonomisk och social egenmakt och analysen av hinder för tillgången till produktionsmedel, inbegripet mark och tillhörande verksamheter. Parlamentet påpekar att EU har åtagit sig att investera i jämställdhet inom jordbruket, men att utvecklingsbiståndet för jordbruket inte huvudsakligen riktar sig till kvinnliga lantbrukare, och uppmanar EU och dess medlemsstater att fördela mer resurser till kvinnliga lantbrukare i enlighet med mål 5 i handlingsplan II.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft institutionerna att avsevärt öka andelen kvinnor i fråga om utnämning till delegationerna, och i synnerhet när det gäller utnämning av chefer för delegationerna, varav i dagsläget 28 av 138 delegationer har kvinnliga chefer, och för beskickningarna (bland vilka det för närvarande finns 5 kvinnor av totalt 17 chefer). Parlamentet uppmanar därför kommissionen och utrikestjänsten att effektivt genomföra riktade åtgärder för att underlätta kvinnors tillträde till befattningar på besluts- och chefsnivå. Parlamentet understryker den låga kvinnliga representationen på beslutsfattande befattningar, vilket tyder på att det finns ett glastak, dvs. osynliga hinder som hindrar kvinnor från att nå befattningar med större ansvar.

39.  Europaparlamentet betonar att framgången för EU:s handlingsplan för jämställdhet II i slutändan är beroende av långsiktigt och konsekvent engagemang på hög politisk nivå och inom högre ledarskap bland alla EU-aktörer samt av tillgång till tillräckliga mänskliga och finansiella resurser för dess genomförande och av anpassning av EU:s insatser till den lokala verkligheten i mottagarländerna. I detta avseende välkomnar parlamentet det positiva engagemanget från kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling och uppmuntrar till ett större engagemang från andra kommissionsledamöter. Parlamentet noterar att det krävs större politiskt ledarskap från den höga representanten och från chefer för att öka resurserna och ansvarsskyldigheten och för att samordna och stärka detta engagemang under de kommande åren. Parlamentet uppmanar alla EU-aktörer att använda sig av jämställdhetspaket för att säkerställa att jämställdhetsintegrering tillämpas konsekvent för att uppnå de ambitiösa målen för handlingsplan II.

40.  Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag Förenta staternas återinrättande och utvidgning av Mexico City-strategin, eller den så kallade munkavleregeln, i januari 2017, och dess inverkan på kvinnors och flickors övergripande hälso- och sjukvård och rättigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att aktivt stödja kvinnors rättigheter i hela världen, och att både på nationell nivå och på EU-nivå avsevärt öka utvecklingsbiståndet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i synnerhet när det gäller tillgång till familjeplanering och säkra och lagliga aborter, för att minska den brist på finansiering som blivit följden av Förenta staternas agerande på detta område.

41.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att förbättra genomförandet av EU:s hbti-riktlinjer och se till att EU-delegationerna regelbundet samråder med hbti-organisationer och informerar dem om vad som görs på området hbti-personers rättigheter, se till att det engagemang och de åtgärder som vidtas återspeglar behoven för hbti-personerna i respektive land och inte delegationernas personliga engagemang, samt att samordna strategier och insatser inte bara med EU-medlemsstaters nationella ambassader, utan även med ambassader i tredjeländer och med internationella organisationer, såsom FN.

42.  Europaparlamentet noterar att tillräcklig finansiering för jämställdhet i EU:s yttre förbindelser kommer att bli nödvändig för att bevara det politiska engagemanget för detta mål. Parlamentet understryker att nuvarande finansiering för insatser för jämställdhet och kvinnors egenmakt fortfarande är otillräcklig och uppmanar till att vända denna situation i nästa fleråriga budgetram.

Viktiga rekommendationer för EU:s delegationer

43.  Europaparlamentet välkomnar att delegationer genom handlingsplan II ges flexibilitet att välja prioriteringar utifrån sitt lands förutsättningar, eftersom detta möjliggör analyser från fall till fall och bedömningar av varje lands eller regions specifika behov, och således tar itu med den särskilda utmaningen med att främja kvinnors rättigheter och deras ekonomiska egenmakt. Icke desto mindre rekommenderar parlamentet att delegationerna bör uppmuntras att ha visat prov på framsteg på minst en prioritering per tematisk pelare senast vid slutet av handlingsplan II för att säkerställa en bättre täckning av de olika tematiska områdena, såsom att ha stärkt strategier och åtgärder som främjar utbildning för flickor och vilka konsekvenser detta har haft i fråga om hälsa och ekonomisk egenmakt. Parlamentet uppmanar till att man fokuserar på situationen för kvinnor och flickor i konfliktdrabbade områden, liksom på könsrelaterat våld, och framför allt användningen av våldtäkt som ett vapen i krig. Parlamentet påminner vidare om att EU-finansierade åtgärder och projekt systematiskt bör sträva efter att ta itu med bristande jämställdhet och diskriminering.

44.  Europaparlamentet påminner om skyldigheten enligt fördragen att tillämpa integrering av ett jämställdhetsperspektiv i all EU:s verksamhet, inbegripet politiska dialoger och i alla sektorspolitiska dialoger samt inom områden såsom energi, jordbruk, transport, utbildning och offentlig förvaltning, som hittills har fått mindre uppmärksamhet. Parlamentet insisterar på att jämställdhetsperspektivet bör integreras i nationella planer och politiska ramar för att säkerställa egenansvar och ansvarstagande i partnerländerna, och vill därmed påminna om vikten av att stödja utvecklingsprojekt som startas av kvinnor från länderna i fråga. Parlamentet pekar också på vikten av att arbeta tillsammans med partnerländer om statsbudgetar med jämställdhetsperspektiv.

45.  Europaparlamentet begär att en särskild budgetpost för jämställdhet ska införas så att man på ett mer framträdande sätt kan gripa sig an nivån av kvinnligt politiskt deltagande och kvinnlig representation i EU:s grannländer och i EU. Parlamentet betonar att dessa program bör integreras helt i målen och programmen för UN Women och fastställa mätbara mål för att regelbundet mäta framstegen för jämställdhet i östra och södra grannskapet, stärka samarbetet och engagera sig mer med partnerländernas regeringar, i syfte att snabbare uppnå bättre resultat, inom ramen för bilaterala partnerskap och associeringsavtal.

46.  Europaparlamentet konstaterar att fortbildning i jämställdhetsintegrering endast sker i vissa delegationer och att en stor andel av den personal som fått utbildning hade anställningsformer med tillfälliga uppdrag. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att åtgärda detta.

47.  Europaparlamentet understryker vikten av att vid politisk dialog förbättra kvinnors deltagande i utbildning, ekonomisk verksamhet, sysselsättning och företagande som ett prioriterat verktyg för att förbättra kvinnors ställning i samhället.

48.  Europaparlamentet understryker vikten av att genomföra systematiska och evidensbaserade jämställdhetsanalyser, med könsuppdelade uppgifter när så är möjligt, i samråd med och med medverkan av lokala organisationer i det civila samhället och kvinnogrupper, människorättsorganisationer och lokala och regionala myndigheter vid urval och bedömning av valet av mål, medlen för genomförande och övervakning av källor, och resultatens ändamålsenlighet och långsiktighet. Parlamentet välkomnar att 42 landsspecifika jämställdhetsanalyser har slutförts, uppmuntrar till ett snabbt slutförande av alla övriga länder, en betydligt bredare användning av kriterier för jämställdhet mellan kvinnor och män i program- och projektövervakningssystem och utvärderingsförfaranden och uppmanar till att jämställdhetsanalys ska spela en roll när det gäller att fastställa mål, projekt och dialoger som avser landstrategier. Parlamentet uppmuntrar därtill EU att undersöka möjligheterna att utbyta, hantera och uppdatera jämställdhetsanalysen på ett mer systematiskt sätt i syfte att förbättra samordningen och inte begränsa jämställdhetsanalysen till självklara politiska områden såsom utbildning och mödravård, utan även överväga politiska områden som för närvarande felaktigt betraktas som könsneutrala, särskilt jordbruk, klimat och energi.

49.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna om ramen för 2016–2020 har erkänt att EU:s finansiella investeringar i jämställdhet inte har mätts på ett systematiskt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett tydligt resultatstyrt system med höga krav på rapportering, utvärdering och mekanismer för ansvarsutkrävande, och att främja evidensbaserat beslutsfattande så att de tillgängliga ekonomiska resurserna kan utnyttjas mer effektivt och ändamålsenligt. Parlamentet begär att en rapport ska utarbetas för att fastställa exakt hur stora medel som har anslagits specifikt till jämställdhetsintegrering och slå fast vilka som är de viktigaste uppnådda målen.

50.  Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare förbättra insamlingen av uppgifter på nationell nivå och ta fram särskilda indikatorer med målvärden som fastställts på grundval av dessa indikatorer, liksom vikten av övervakning av dessa i linje med målen för hållbar utveckling.

51.  Europaparlamentet påminner om att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och uppmanar till ytterligare arbete när det gäller att ta itu med sociala och kulturella normer och könsstereotyper i samhället, genom ökat samarbete med det civila samhället och gräsrotsorganisationer som förespråkar kvinnors rättigheter och egenmakt, särskilt i instabila stater, konflikter och i nödsituationer. Parlamentet anser att skapande av nya eller utveckling av befintliga nätverk och deltagande av alla viktiga aktörer, inbegripet den privata sektorn, är grundläggande, liksom utvecklingen av offentlig-privata partnerskap, där så är möjligt. Parlamentet betonar behovet av en starkare roll för kvinnor i lokalsamhällen och icke-statliga organisationer vid övervakning och utkrävande av ansvar från lokala myndigheter. Parlamentet hävdar att man i stället för att utmåla kvinnor och flickor som ”sårbara” bör betona deras roll som drivkrafter för förändring och utveckling och som aktörer för fred i konfliktlösning. Parlamentet betonar att inkludering och aktivt deltagande av pojkar och män är nödvändigt för att säkerställa verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmuntrar därför till en brett upplagd utbildning för att skapa beteendeförändringar vad gäller könsrelaterat våld, med medverkan av alla män, pojkar och samhällsgrupper. Parlamentet betonar att sociala normer i fråga om kvinnors och mäns roller placerar kvinnor i en situation av ökad sårbarhet, särskilt i förhållande till deras sexuella och reproduktiva hälsa, och leder till skadliga sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning eller barnäktenskap, äktenskap i tidig ålder och tvångsäktenskap.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja rättsliga ramar och strategier för att främja ett ökat och mer ändamålsenligt deltagande av kvinnor i fredsbevarande insatser, fredsbyggande och medling samt i EU:s militära och civila krishanteringsuppdrag, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, med särskild inriktning på konfliktrelaterat sexuellt våld. Parlamentet anser i detta sammanhang att jämställdhetsmedveten konfliktanalys, som genomförs i samråd med lokala aktörer och kvinnoorganisationer, kan möjliggöra en bättre förståelse för kvinnors roll i konflikter.

53.  Europaparlamentet betonar behovet av budgetanslag för program för förebyggande av barnäktenskap, vilka syftar till att skapa ett klimat där flickor kan förverkliga sin fulla potential, bl.a. genom utbildning för flickor, sociala och ekonomiska program för flickor som inte går i skola, program för skydd av barn, flick- och kvinnojourer, juridisk rådgivning samt psykologiskt stöd.

54.  Europaparlamentet betonar vikten av att genom regelbunden dialog och samordning öka deltagandet av det civila samhällets organisationer och andra aktörer, verksamma på områden såsom mänskliga rättigheter, hälsa och miljö, med EU-delegationerna, eftersom ett sådant samarbete kommer att bidra till att förbättra synligheten och genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet II och därigenom öka det allmänna ansvarstagandet för ökad jämställdhet.

55.  Europaparlamentet är oroat över att bristfällig uppmärksamhet ägnas skyddet av kvinnorättsaktivister och kvinnoorganisationer, eftersom de för närvarande är under enorm press på grund av det alltmer begränsade offentliga rummet i många regioner. Parlamentet oroas lika mycket över att det tematiska målet om politiska och medborgerliga rättigheter, mer specifikt kvinnors och flickors åtnjutande av politiska och medborgerliga rättigheter, inte har betonats i genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet II.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer att säkerställa en effektiv och regelbunden insamling av uppgifter om våld mot kvinnor och flickor, att utarbeta landsspecifika rekommendationer och att främja inrättandet av skyddsmekanismer och lämpliga stödstrukturer för offer.

Viktiga rekommendationer för Europaparlamentet

57.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets delegationer att i sitt arbete med sina partnerländer systematiskt förhöra sig om jämställdhetsprogram, resultaten av jämställdhetsanalyser och om arbetet med att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt, och att i sina uppdragsprogram införa möten med kvinnoorganisationer. Parlamentet uppmanas att säkerställa bättre könsbalans bland ledamöterna i parlamentets delegationer.

58.  Europaparlamentet efterlyser landsspecifika rapporter om jämställdhetsanalyser som ska göras tillgängliga av kommissionen och ingå i bakgrundsbriefingar för alla Europaparlamentets delegationer till tredjeländer.

59.  Europaparlamentet rekommenderar att parlamentet periodvis granskar framtida genomföranderapporter om handlingsplan II, eventuellt vartannat år.

Viktiga rekommendationer för framtida rapportering

60.  Europaparlamentet understryker behovet av en förenklad rapporteringsmetod som begränsar byråkratin till ett minimum. Parlamentet uppmanar till att framtida genomföranderapporter slutförs och offentliggörs inom en kortare tidsram och efterlyser framtagandet av rapportering på nätet, tydliga mallar och utfärdande av en handbok för att underlätta delegationernas arbete.

61.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att kvinnor deltar i och är representerade på ekonomiska områden som är viktiga för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att företagande har en viktig roll att spela när det gäller att stärka kvinnors rättigheter. Parlamentet begär i detta sammanhang att större stöd ges till lokala små och medelstora företag – särskilt till kvinnliga företagare – genom mikrolån, så att tillväxt inom den privata sektorn kan komma dem till del.

62.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja stärkt nationell statistisk kapacitet och därtill knutna mekanismer i partnerländerna och att effektivt samordna finansiellt och tekniskt bistånd i syfte att garantera bättre mätning, övervakning och hantering av de resultat som uppnåtts när det gäller integreringen av ett jämställdhetsperspektiv.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in könsuppdelade uppgifter i samband med genomförandet av EU-finansierade program för kvinnors egenmakt.

64.  Europaparlamentet påpekar att det finns behov av både en sund jämställdhetspolitik och rapporter om konkreta praktiska åtgärder – i synnerhet när det gäller känsliga områden såsom sexuell och reproduktiv hälsa – för att mäta den verkliga påverkan på kvinnor och flickor, och män och pojkar också.

65.  Europaparlamentet påminner dock om att jämställdhetsintegrering av uppgifter är mer än att samla in könsuppdelade uppgifter och vill se en förbättring av uppgiftsinsamlingen för att kunna göra en kvalitativ analys av kvinnors situation, till exempel när det gäller arbetsvillkor.

o
o   o

66.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra tillförlitligheten hos jämställdhetsanalysen genom att harmonisera de uppgifter som samlats in av EU:s delegationer på ett sätt som gör dem jämförbara.

67.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att inte bara rådfråga internationella och nationella partner, den akademiska världen, tankesmedjor och kvinnoorganisationer, utan att även se till att deras synpunkter och sakkunskap kan bidra till övervakningen av EU-finansierade verksamheter och program för jämställdhet.

68.  Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna är skyldiga att respektera flickors och kvinnors rättigheter som migranter, flyktingar och asylsökande när de genomför och utvecklar EU:s migrationspolitik. Parlamentet efterfrågar i detta sammanhang en ny utvärdering av hur Europeiska unionens militära insats Sophia i södra centrala Medelhavsområdet samarbetar med den libyska kustbevakningen mot bakgrund av rapporterna om systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i interneringslägren på libysk mark.

69.  Europaparlamentet noterar att kunskaperna om begreppet jämställdhetsintegrering fortfarande ofta är bristfälliga, och att det finns behov av kvalitativ rapportering som skulle möjliggöra en utvärdering av genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet inom befintlig politik och befintliga projekt. Parlamentet pekar på behovet av konkreta mål och verksamheter, kopplade till tydliga specifika referenspunkter och ett strikt schema, samt av kvalitativa bedömningar av uppgifter, som tydligt visar vilken effekt de åtgärder som genomförts har haft på mottagarländerna. Syftet är att se till att handlingsplan II tjänar som en verklig mekanism för prioritering och genomförande av politiken, i stället för att endast bli ett internt rapporteringsverktyg.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 349, 17.10.2017, s. 50.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0026.
(3) https://www.ilga-europe.org/sites/default/files/Attachments/report_on_the_implementation_of_the_eu_lgbti_guidelines_2016.pdf
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0365.


Genomförande av EU:s ungdomsstrategi
PDF 183kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av EU:s ungdomsstrategi (2017/2259(INI))
P8_TA(2018)0240A8-0162/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 9, 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 14, 15, 21, 24 och 32,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU 2010,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(1),

–  med beaktande av rådets resolution om en EU-arbetsplan för ungdomsfrågor för 2016–2018(2),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 om att inrätta ett ungdomssysselsättningsinitiativ(4),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018)(5),

–  med beaktande av kommissionens utvärdering om EU:s ungdomsstrategi(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om framtiden för programmet Erasmus+(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2017 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(9),

–  med beaktande av Parisförklaringen om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, antagen under det informella mötet med EU:s utbildningsministrar den 17 mars 2015 i Paris,

–  med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma rapport 2015 om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018), som antogs av rådet den 23 november 2015(10),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2015 Utkast till 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet (COM(2015)0408),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2018 Handlingsplan för digital utbildning (COM(2018)0022),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om bedömning av EU:s ungdomsstrategi 2013–2015(12),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram(13),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av Europarådets resolution av den 25 november 2008 om Europarådets ungdomspolitik (CM/Res(2008)23),

–  med beaktande av Europarådets rekommendation av den 31 maj 2017 om ungdomsarbete (CM/Rec(2017)4),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning(15),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska regionkommittén – Det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018)(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(17),

–  med beaktande av Europeiska ungdomsforumets skuggrapport om EU:s ungdomspolitik,

–  med beaktande av Europeiska ungdomsforumets resolution om EU:s ungdomsstrategi(18),

–  med beaktande av ståndpunktsdokumentet Engage. Inform. Empower (engagera, informera, stärka) från Europeiska samarbetsorganisationen för ungdomsinformation och ungdomsrådgivning,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0162/2018), och av följande skäl:

A.  Lågkonjunkturens negativa effekter på ungdomars möjligheter att uppnå sin fulla potential är fortfarande märkbara i hela EU.

B.  Många medlemsstater, särskilt de i södra Europa, har fortfarande en bit kvar till att nå de nivåer de hade före krisen vad gäller ett flertal ungdomsindikatorer såsom sysselsättning, välfärd och social trygghet.

C.  Minskningen av klyftorna är tydlig på regional nivå inom hela EU. Många regioner har fortfarande en sysselsättningsgrad som ligger under nivåerna före krisen.

D.  Ungdomsarbetslösheten har minskat successivt under de senaste åren, men enligt Eurostat låg den ändå på 16,1 procent i januari 2018 och på över 34 procent i vissa medlemsstater. Jämfört med siffrorna för 2008 (15,6 procent) står det klart att nivån har ökat. Med tanke på dessa tal går det inte att tillämpa en universallösning om ungdomars fulla potential ska tillvaratas. Ungdomsarbetslösheten är oroväckande hög i de yttersta randområdena, över 50 procent i vissa områden, däribland Mayotte.

E.  Missgynnade grupper, såsom etniska minoriteter, personer med särskilda behov, kvinnor, hbtiq-personer, migranter och flyktingar – som stöter på hinder för att komma in på arbetsmarknaden, såväl som att få tillgång till kultur, sociala tjänster och utbildning – är de som drabbas mest av den socioekonomiska krisen.

F.  Utbildning bidrar till att minimera effekterna av socioekonomiska skillnader genom att tillhandahålla de kunskaper och färdigheter som krävs för att minska överföringen av nackdelar från generation till generation.

G.  Att inte investera övergripande i ungdomar och ungdomars rättigheter kommer att hindra ungdomar från att hävda, utöva och försvara sina rättigheter, och bidra till att förvärra företeelser såsom minskande befolkningstal, avhopp från skolan i förtid, brist på yrkeskvalifikationer, sent inträde på arbetsmarknaden, bristande ekonomiskt oberoende, potentiellt dåligt fungerande socialförsäkringssystem, otrygga anställningar överlag och social utestängning.

H.  De problem som ungdomar möter när det gäller arbete och utbildning samt socialt och politiskt engagemang är inte enhetliga, då vissa grupper är hårdare drabbade på ett oproportionerligt sätt. Mer måste göras för att stödja dem som står längst från eller är helt bortkopplade från arbetsmarknaden.

I.  Att bevara lokala skolor och läroanstalter i alla Europas regioner är avgörande för att förbättra utbildningen för ungdomar, och EU bör fullt ut stödja regionerna att klara denna utmaning.

J.  Utbildning, interkulturell dialog, strategisk kommunikation och ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna i synnerhet har en viktig roll att spela när det gäller att förhindra marginalisering och radikalisering av ungdomar och öka deras motståndskraft.

K.  Ungdomar bör aktivt involveras i planeringen, utformningen, genomförandet, övervakningen och bedömningen av all politik som påverkar ungdomar. 57 procent av ungdomsorganisationerna i EU anser att deras expertis inte beaktas i utformningen av ungdomspolitiken(19).

L.   För att få full legitimitet är viktigt att ungdomsorganisationer garanterar en tillräcklig representativitet och delaktighet för ungdomar.

M.  EU:s ungdomsstrategi är visserligen en pågående strategi som kontinuerligt förbättras, men dess mål är fortfarande mycket breda och ambitiösa. Det saknas vederbörligen fastställda referensparametrar.

N.  EU:s ungdomsstrategi (2010–2018) understryker behovet av en strukturerad dialog mellan ungdomar och beslutsfattare.

O.  Det slutgiltiga målet för EU:s ungdomsstrategi är att alla ungdomar i EU ska få fler och lika möjligheter.

P.  Ungdomar bör få hjälp och ges möjlighet att lösa de allvarliga problem de för tillfället står inför samt att klara de utmaningar de kommer att möta i framtiden genom en mer relevant, ändamålsenlig och bättre samordnad ungdomspolitik, förbättrad och tillgänglig utbildning och en riktad användning av ekonomisk politik och sysselsättnings- och socialpolitik på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

Q.  De senaste åren har EU inom ramen för sin ungdomsstrategi lanserat ett antal initiativ, såsom ungdomssysselsättningsinitiativet och ungdomsgarantin, i syfte att skapa fler och lika möjligheter för alla ungdomar som studerar eller arbetar och främja ungdomars delaktighet, egenmakt och aktiva deltagande i samhället.

R.  Det finns ett behov av att integrera EU:s insatser på ungdomsområdet genom att inkludera en ungdomsdimension i nuvarande och kommande politik och finansieringsprogram, särskilt inom alla viktiga politikområden, såsom ekonomi, sysselsättning och sociala frågor, sammanhållning, hälsa, kvinnor, medbestämmande, migration, kultur, medier och utbildning.

S.  Genomförandet av den framtida ungdomsstrategin inom olika politiska sektorer och institutioner behöver samordnas.

T.  Ett jämställdhetsperspektiv måste ingå i beslutsfattandet om ungdomspolitik, som tar hänsyn till de specifika utmaningar och omständigheter som särskilt unga kvinnor och flickor från olika kulturella och religiösa bakgrunder ställs inför. Särskilda jämställdhetsinritade åtgärder bör inkluderas i ungdomspolitiken, t.ex. förebyggande av våld mot kvinnor och flickor, utbildning om jämställdhet och sexualundervisning. Kvinnor löper 1,4 gånger högre risk att inte studera eller arbeta (NEET) än män i genomsnitt(20), och det behövs fortsatta insatser för att öka deltagandet på arbetsmarknaden bland unga kvinnor – särskilt efter mammaledighet och för ensamstående mammor – och de som har hoppat av skolan, lågutbildade, funktionsnedsatta ungdomar och alla ungdomar som riskerar diskriminering.

U.  Kontinuerliga satsningar behövs för att öka ungdomars deltagande i samhället, särskilt för funktionsnedsatta, migranter, flyktingar, ungdomar som varken arbetar eller studerar och de som hotas av social utestängning.

V.  Utbildning är en central faktor i kampen mot social utestängning, och investeringar i färdigheter och kompetens är därför av avgörande betydelse för att få bukt med hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar som varken arbetar eller studerar.

W.  Enligt artikel 9 i EUF-fördraget ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

X.  EU:s ungdomsstrategi skapade en god grund för ett fruktbart och givande samarbete på ungdomsområdet.

Y.  Det går inte att göra en korrekt och exakt bedömning av uppnåendet av målen för den senaste treårscykeln av EU:s ungdomsstrategi (2010–2018), och det är svårt att jämföra hur det ser ut i de olika medlemsstaterna eftersom det saknas riktmärken och indikatorer samt på grund av överlappande genomförandeinstrument.

Z.  Yrkesvägledning och tillgång till information om anställningsmöjligheter och utbildningsvägar är viktiga faktorer för en framtida utveckling av utbildningen och övergång till arbetsmarknaden.

AA.  När målen för denna strategi fastställs och när den genomförs och utvärderas måste EU ha ett nära samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter.

Utmaningar för ungdomar och lärdomar av EU:s nuvarande ungdomsrelaterade beslutsprocess

1.  Europaparlamentet beklagar att långsiktiga åtstramningsåtgärder, framför allt nedskärningar i finansieringen till utbildning, kultur och ungdomspolitik, har haft en negativ inverkan på ungdomar och deras levnadsvillkor. Parlamentet varnar för att ungdomar, särskilt de mest utsatta grupperna, såsom funktionsnedsatta, unga kvinnor, minoriteter och personer med särskilda behov, drabbas kraftigt av ökande ojämlikhet, risken för utestängning, otrygghet och diskriminering.

2.  Europaparlamentet välkomnar resultaten av det europeiska samarbetet på ungdomsområdet, som har visat förmåga att hantera de problem som de flesta européer möts av och stödja nationella beslutsfattare genom att ge dem expertkunskap, rekommendationer och legitimitet samt framgångsrikt mobilisera mer EU-medel.

3.  Europaparlamentet anser att den öppna samordningsmetoden är ett lämpligt om än otillräckligt sätt att utforma ungdomspolitik och att den måste kompletteras med andra åtgärder. Parlamentet uppmanar på nytt till ett närmare samarbete och utbyte av bästa praxis i ungdomsfrågor på lokal, regional och nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att enas om tydliga indikatorer och riktmärken för att göra det möjligt att övervaka vilka framsteg som gjorts.

4.  Europaparlamentet framhåller de positiva resultaten av EU:s ungdomsstrategi genom utvecklingen av sektorsövergripande arbete och genomförandet av en strukturerad dialog i syfte att säkerställa ungdomars deltagande, och anser att den allmänna medvetenheten bland berörda aktörer och intressenter om ungdomsstrategins mål och instrument måste förbättras. Parlamentet noterar särskilt att ett arbetssätt nedifrån och upp som används för den strukturerade dialogen utgör ett mervärde och bör bibehållas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att beakta resultaten av den sjätte cykeln av den strukturerade dialogen, som är inriktad på den framtida ungdomsstrategin, vid utarbetandet av den nya strategin.

5.  Europaparlamentet föreslår att lokala och regionala myndigheter involveras i ungdomspolitiken, särskilt i de medlemsstater där de har behörighet på detta område.

6.  Europaparlamentet välkomnar de politiska initiativ som syftar till att stödja EU:s ungdomar, framför allt Att investera i Europas unga, den europeiska solidaritetskåren och ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet anser dock att dessa instrument bör vara bättre kopplade till EU:s ungdomsstrategi och följa ett arbetssätt nedifrån och upp. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att systematiskt koppla samman alla politiska förslag som rör ungdomar till den övergripande strategin och involvera alla berörda aktörer, såsom arbetsmarknadens parter och det civila samhället, genom att anta ett långsiktigt helhetsperspektiv med väldefinierade övergripande mål.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att inrätta en sektorsövergripande arbetsgrupp för att samordna genomförandet av den framtida ungdomsstrategin, med deltagande av EU:s institutioner (inklusive parlamentet), medlemsstaterna och det civila samhället, i synnerhet fackföreningar och ungdomsorganisationer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta effektiva interna samordningsverktyg och att uppdra åt en av kommissionens vice ordförande att ansvara för ungdomsintegrering.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda den europeiska pelaren för sociala rättigheter som grund för att utarbeta lagstiftning för ungdomar.

10.  Europaparlamentet framhåller vikten av att främja en sund livsstil för att förebygga sjukdomar och anser att ungdomar måste ges korrekt information om och hjälp med allvarliga psykiska hälsoproblem, såsom bruk och missbruk av tobak, alkohol och narkotika.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av kommissionens utvärdering av genomförandet av EU:s ungdomsstrategi i medlemsstaterna i syfte att möjliggöra ytterligare kontroller och övervakning på plats. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att fastställa mål för ungdomsstrategin som kan bedömas kvalitativt och kvantitativt, med hänsyn tagen till varje medlemsstats och regions särdrag. Kommissionen uppmanas även att öka finansieringen till program och åtgärder som förbereder ungdomar för arbetslivet.

Att ge en röst till ungdomar i EU:s ungdomsstrategi

12.  Europaparlamentet rekommenderar att den framtida ungdomsstrategin bör bygga på deltagande och centreras kring ungdomar och ett ökat välbefinnande, reflektera alla europeiska ungdomars behov, ambitioner och mångfald samt ge dem ökad tillgång till kreativa verktyg som inbegriper ny teknik.

13.  Europaparlamentet anser att EU bör uttrycka solidaritet med ungdomar och fortsätta uppmuntra dem till att delta i samhället genom att ta fram särskilda åtgärder, såsom att integrera frivilligarbete, stödja ungdomsarbete, ta fram nya verktyg – särskilt sådana som inbegriper ny teknik – och främja utbyten baserade på solidaritet, samhällsengagemang, fritt utrymme och demokratisk dialog. Parlamentet bekräftar därför vikten av ungdomsorganisationer som en plats som ger ungdomar möjlighet att växa och utveckla en känsla av aktivt medborgarskap. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta ungdomars aktiva deltagande i frivilligorganisationer. Parlamentet betonar att ungdomars ökade deltagande i samhällslivet, förutom att vara en viktig gärning i sig själv, kan fungera som ett steg på vägen mot ett ökat politiskt deltagande.

14.  Europaparlamentet poängterar i detta avseende att icke-formellt och informellt lärande, liksom deltagande i idrotts- och frivilligverksamhet, har en viktig roll när det gäller att stimulera utvecklingen av medborgerliga, sociala och interkulturella kompetenser och färdigheter bland europeiska ungdomar.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns nationella regelverk och tillräckliga finansiella resurser för frivilligarbete.

16.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra ungdomar, särskilt dem med färre möjligheter och dem utanför formella organisationsstrukturer, att spela en aktiv och viktig roll i det offentliga livet. Parlamentet uppmanar dem även att anta en deltagarbaserad strategi för utformningen av politiken så att ungdomar får möjlighet att påverka beslut som påverkar deras liv genom att ge dem verktyg för demokrati både på och utanför nätet, samtidigt som hänsyn tas till de begränsningar och risker som är förknippade med sociala medier, och genom att involvera berörda aktörer, såsom arbetsmarknadens parter, organisationer i det civila samhället och ungdomsorganisationer, vid utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av ungdomspolitik.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ungdomar att delta fullt ut i valprocessen.

18.  Europaparlamentet understryker behovet att fortsätta den strukturerade dialogen mellan ungdomar och beslutsfattare inom nästa europeiska samarbetsram på ungdomsområdet. Parlamentet anser att den strukturerade dialogen systematiskt bör öka antalet och mångfalden av grupper av ungdomar som den riktar sig till, och konstaterar att ett tillräckligt ekonomiskt stöd för nationella och europeiska arbetsgrupper bör anslås för detta ändamål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra nationella, regionala och lokala beslutsfattare att delta i den strukturerade dialogen med ungdomar.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att tillämpa öppenhet när de lämnar in sina räkenskaper och använder medel som öronmärkts för att främja hållbar sysselsättning för ungdomar. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om vikten av att medlemsstaterna på begäran lämnar in detaljerad information om situationen för landets ungdomar.

20.  Europaparlamentet framhåller bristen på systematiska uppdateringar och tillförlitliga uppgifter om ungdomsstrategins genomförande. Parlamentet uppmanar med tanke på detta eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att verka för ett närmare samarbete mellan nationella och regionala statistikbyråer när det gäller att lämna in relevant och uppdaterad statistik om ungdomar, vilket är viktigt för att man ska kunna bedöma hur väl strategins genomförande har lyckats. De rapporter som lämnas in vart tredje år måste åtföljas av sådan statistik.

21.  Europaparlamentet påminner om att det finns en tendens till sjunkande deltagande bland ungdomar i nationella och lokala val och att ungdomar behöver ett politiskt engagemang och se resultatet av sitt bidrag. Parlamentet påminner om att möjligheter till erfarenhet av politiskt deltagande i sin egen miljö och i lokalsamhällen från tidig ålder är ett avgörande steg mot en ökad känsla av europeiskt medborgarskap och för att ungdomar ska bli aktiva medborgare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra regionala och lokala myndigheter att se till att ungdomar och ungdomsorganisationer kan delta och involveras fullt ut och på ett ändamålsenligt sätt i beslutsfattandet och valprocessen.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera de nationella ungdomsråden i ungdomsstrategins övervaknings- och genomförandekommittéer.

23.  Europaparlamentet betonar teknikens potential för nå ut till ungdomar och uppmanar EU att göra det lättare för dem att delta i samhället genom e-plattformar.

24.  Europaparlamentet noterar att trots kommissionens fortlöpande insatser för att informera om möjligheter för ungdomar som stöds av olika unionsprogram är det tyvärr fortfarande många ungdomar som anser att de har begränsad tillgång till dem. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att förbättra sina kommunikationsverktyg.

Lika möjligheter för att säkra varaktig integrering på arbetsmarknaden

25.  Europaparlamentet är djupt oroat över den ihållande höga ungdomsarbetslösheten i hela EU, särskilt i södra Europa. Parlamentet påminner om att skapandet av arbetstillfällen och sysselsättning av hög kvalitet bör garanteras och förbli centrala åtaganden gentemot ungdomar, och efterlyser i detta sammanhang åtgärder för att underlätta ungdomars övergång från utbildning till arbete genom att de erbjuds högkvalitativa praktikplatser och lärlingsutbildningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja strukturreformer av arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och skälig lön för att ungdomar inte ska diskrimineras när de ska ut i arbetslivet. Parlamentet betonar vikten av att definiera sociala rättigheter för nya former av sysselsättning och rättvis yrkespraktik samt att säkerställa den sociala dialogen.

26.  Europaparlamentet understryker vikten av att de nationella, regionala och lokala myndigheterna agerar för att anta skräddarsydda åtgärder och tillhandahålla individanpassat stöd för att nå ut till alla ungdomar som varken arbetar eller studerar. Parlamentet påminner om behovet av att involvera lokala aktörer såsom arbetsmarknadens parter, fackföreningar, det civila samhället och ungdomsorganisationer.

27.  Europaparlamentet anser att särskilda åtgärder bör vidtas för att ta itu med unga kvinnors otrygga situation på arbetsmarknaden, med särskild inriktning på lönegapet mellan kvinnor och män och kvinnors överrepresentation i atypiska anställningsformer som saknar socialt skydd.

28.  Europaparlamentet understryker behovet av att främja rättvisa arbetsvillkor och tillräckligt socialt skydd för arbetstagare i så kallade nya former av sysselsättning, där ungdomar är överrepresenterade.

29.  Europaparlamentet anser att åtgärder också bör vidtas för att integrera unga migranter på arbetsmarknaden, med full respekt för principen om lika behandling.

30.  Europaparlamentet betonar att en inkluderande ungdomspolitik bör värna och främja sociala program som underlättar politiskt och kulturellt deltagande. Anständigt och reglerat arbete, med grund i kollektivavtal, icke-prekära arbetsförhållanden, skäliga löner och allmänna offentliga tjänster av hög kvalitet är viktiga för ungdomars välmående i samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja rättvisa arbetsvillkor och fullgott socialt skydd, även när det gäller nya former av sysselsättning.

31.  Europaparlamentet erinrar om att sysselsättning och företagande är en av åtta prioriteringar i EU:s ungdomsstrategi (2010–2018). Ungdomsarbete och icke-formellt lärande, särskilt så som det tagits fram av ungdomsorganisationer, spelar en viktig roll när det gäller att utveckla ungdomars potential, inbegripet deras färdigheter som företagare, och gör det möjligt för dem att utveckla en bred uppsättning kompetenser som kan öka deras möjligheter på arbetsmarknaden.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja möjligheter till arbete och studier i andra medlemsstater, att utvidga och öka investeringarna i yrkesutbildning och att lägga fram det som ett lockande utbildningsalternativ.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja regionala och lokala myndigheter och att investera i nya livsmöjligheter för ungdomar, för att utveckla deras kreativitet och fulla potential, samt att stödja ungt företagande och främja social inkludering av ungdomar till förmån för deras lokalsamhällen.

34.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att anta en rättighetsbaserad strategi när det gäller ungdomar och sysselsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ungdomar har tillgång till högkvalitativa praktikplatser och arbetstillfällen som respekterar deras rättigheter, inklusive rätten till ett fast jobb som ger en lön som det går att leva på och ett socialt skydd samt säkrar ett värdigt och självständigt liv.

35.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att övervaka aktörer som upprepade gånger erbjuder på varandra följande praktikperioder utan att dessa följs av anställning, för att hindra att anställningar ersätts av så kallade praktikplatser.

36.  Europaparlamentet gläder sig över att ungdomssysselsättningsinitiativet har gett stöd till mer än 1,6 miljoner ungdomar(21). Parlamentet betonar att mer ansträngningar och finansiella åtaganden behövs. Parlamentet betonar behovet av att nå ut bättre till ungdomar som varken arbetar eller studerar, som stöter på flera olika typer av hinder, samt av att förbättra kvaliteten på det som erbjuds inom ungdomsgarantin, genom att man fastställer tydliga kvalitetskriterier och kvalitetsnormer, inklusive tillgång till socialt skydd, minimilön och anställningsrättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att verkligen förbättra sina övervaknings-, rapporterings- och resultatmätningssystem och att se till att medlen från ungdomssysselsättningsinitiativet används som ett komplement till den nationella finansieringen, och inte som en ersättning.

37.  Europaparlamentet betonar dessutom behovet av att se över kvaliteten när det gäller mentorskap och handledning, kvaliteten och lämpligheten hos den faktiska individanpassade utbildningen, praktiken eller yrkesverksamheten, liksom kvaliteten på resultaten i förhållande till de fastställda målen. Parlamentet understryker här att man måste se till att befintliga kvalitetsramar, till exempel den europeiska kvalitetsramen inom ungdomssysselsättningsinitiativet, tillämpas. Parlamentet anser att ungdomar också bör vara involverade i övervakningen av erbjudandenas kvalitet.

38.  Europaparlamentet påminner om att åtgärder för att främja integrering på arbetsmarknaden av ungdomar som varken arbetar eller studerar, inklusive högkvalitativ betald praktik och lärlingsutbildning, måste stödjas ekonomiskt av ungdomssysselsättningsinitiativet eller framtida europeiska verktyg, och att varje form av ersättande av arbetstillfällen eller utnyttjande av unga arbetstagare ska undvikas.

39.  Europaparlamentet konstaterar att främjandet av en företagaranda bland ungdomar är ett prioriterat område och att de formella och icke-formella utbildningssystemen är mycket effektiva insatser för främjande av ungt företagande. Parlamentet understryker att företagande är ett verktyg för att bekämpa ungdomsarbetslöshet och social utestängning och främja innovation. Därför bör EU:s ungdomsstrategi stödja skapandet av en gynnsam miljö för ungt företagande.

40.  Europaparlamentet påminner om att det huvudsakliga målet med ungdomssysselsättningsinitiativet är att nå ut till ungdomar som varken arbetar eller studerar, och uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att satsa mer på att identifiera och fokusera på denna befolkningsgrupp, särskilt de mest utsatta ungdomarna, till exempel funktionsnedsatta, och ta hänsyn till deras särskilda behov.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta fram innovativa och flexibla stipendier för att lyfta fram talang och konstnärs- och idrottsbegåvning inom allmän utbildning och yrkesutbildning. Parlamentet stöder de medlemsstater som vill införa stipendiesystem för studerande med påvisad utbildnings-, idrotts- och konstnärsbegåvning.

42.  Europaparlamentet understryker att 38 procent av ungdomarna har svårt att få tillgång till information. Parlamentet understryker betydelsen av en gemensam strategi för att vägleda, stödja och informera ungdomar om deras rättigheter och möjligheter.

43.  Europaparlamentet betonar vidare att ungdomssysselsättningsinitiativet inte bara ska fokusera på högutbildade ungdomar som varken arbetar eller studerar, utan även på dem som är lågutbildade, inte arbetar och inte är inskrivna hos den offentliga arbetsförmedlingen.

44.  Europaparlamentet betonar att arbetskraftens rörlighet inom EU fortsätter att vara begränsad trots den höga ungdomsarbetslösheten, och påminner om hur viktig arbetskraftens rörlighet är för en konkurrenskraftig marknad. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja möjligheterna till arbete och studier i andra medlemsstater.

45.  Europaparlamentet framhåller ännu en gång att vuxna över 55 år har en viktig uppgift när det gäller att träna upp unga på arbetsplatsen. Parlamentet förespråkar, tillsammans med kommissionen, program som gör det möjligt för dessa personer att gradvis lämna arbetsmarknaden fram till pensionsåldern, mer specifikt genom att först övergå till deltidsarbete och att då träna upp unga och hjälpa dem att steg för steg integreras på arbetsplatsen.

46.  Europaparlamentet understryker företagens viktiga roll när det gäller kompetensutveckling och skapande av arbetstillfällen för ungdomar. Utbildning inom områden med anknytning till främjande av företagande kan bidra till att öka tillväxten på längre sikt, stärka EU:s konkurrenskraft och minska arbetslösheten.

47.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att i sina handlingsplaner ange vilka resultat man hoppas uppnå genom de planerade åtgärderna. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att medlemsstaterna ger garantier för att de genomförda åtgärderna verkligen har lett till ökad sysselsättning. Parlamentet upprepar att det finns ett behov av att bedöma hållbarheten hos de åtgärder som ska genomföras.

Hållbar utveckling: framtiden för ungdomar

48.  Europaparlamentet är fast övertygat om att formell, icke-formell och informell utbildning av hög kvalitet är en grundläggande rättighet. Parlamentet anser därför att alla européer bör garanteras tillgång till alla nivåer av högkvalitativ utbildning, oavsett socioekonomisk status, etnicitet och kön, fysiska eller kognitiva funktionsnedsättningar. Parlamentet understryker den viktiga roll som den formella, icke-formella och informella utbildningen spelar när det gäller att förse ungdomar med de kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att bli engagerade medborgare och ta del av det europeiska projektet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utarbeta särskilda strategier och uppmuntrar i detta avseende till att lika hänsyn tas till konstnärlig och kreativ utbildning och vetenskapliga och tekniska ämnen (vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik) i skolornas läroplaner.

49.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att modernisera utbildningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja införandet av nya färdigheter och ny kompetens i utbildningen, exempelvis medborgarskap, kritiskt tänkande och företagaranda och att främja framtagandet av nya pedagogiska verktyg för att öka deltagandet i och tillgången till utbildning.

50.  Europaparlamentet är djupt oroat över det akuta problemet med barnfattigdom, som drabbar upp till 25 miljoner barn i EU (mer än 26,4 procent av alla européer under 18 år) från familjer som lider varje dag på grund av brist på tillräcklig inkomst och grundläggande tjänster. Parlamentet anser att ungdomspolitiken skulle kunna bidra till områden såsom barn- och familjepolitik.

51.  Europaparlamentet är djupt oroat över problemet med avhopp från skolan i förtid, och efterlyser därför lämpliga lösningar för att åtgärda det, i syfte att uppnå Europa 2020-målen.

52.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja initiativ som syftar till att främja ett aktivt och kritiskt medborgarskap, respekt, tolerans, värden och interkulturellt lärande, och framhåller i detta sammanhang den viktiga roll som EU:s program såsom Erasmus+, Kreativa Europa och Ett Europa för medborgarna spelar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja platser för dialog med ungdomar om en mängd olika teman såsom sex, jämställdhet, politik, solidaritet, miljö, lagstiftning, historia och kultur.

53.  Europaparlamentet är fast övertygat om att läs- och skrivkunnighet, inklusive digital kompetens och mediekompetens, räknefärdighet samt grundläggande färdigheter, som fungerar som ett nyckelverktyg för att säkerställa självständighet och en lovande framtid för ungdomar, måste prioriteras på europeisk, nationell och lokal nivå. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att ge alla tillgång till grundläggande inlärningskunskaper och kompetens.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra initiativ med formell utbildning och informellt lärande för att stödja ungdomars uppfinningsförmåga, kreativitet och företagaranda och att främja sammanhållning och ömsesidig förståelse mellan ungdomar från olika grupper.

55.  Europaparlamentet noterar med stor oro, i detta avseende, det fortsatt höga antalet EU-medborgare med dålig läs- och skrivkunnighet eller läs- och skrivsvårigheter, däribland funktionell analfabetism, bristande digital kompetens och mediekompetens, vilket är mycket oroande med tanke på hur det påverkar deras möjlighet att i tillräcklig utsträckning delta i det offentliga livet och på arbetsmarknaden.

56.  Europaparlamentet erinrar om att den första principen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställer att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att individen deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar följaktligen vikten av att prioritera och garantera sociala investeringar i utbildning under den nya programperioden i den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

57.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den sociala resultattavlan, som infördes inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, bör användas för att övervaka EU:s ungdomsstrategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en särskild uppsättning indikatorer för att övervaka ungdomsstrategin, såsom utbildning, färdigheter och livslångt lärande, jämställdhet på arbetsmarknaden, hälso- och sjukvård, digital tillgång, levnadsvillkor och fattigdom.

58.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som familj och lärare har i att stödja ungdomar som utsätts för mobbning i skolan och på nätet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att motverka denna typ av beteende, som påverkar det psykiska välbefinnandet hos ungdomar, särskilt genom att utveckla lämplig digital kompetens från och med lågstadiet, i enlighet med handlingsplanen för digital utbildning.

59.  Europaparlamentet menar att gemensamma mål och verktyg måste utarbetas för att mäta politikens påverkan, med utgångspunkt från internationella studier, för att insatsområdena utbildning, ungdomspolitik och idrott ska bli mer verkningsfulla.

60.  Europaparlamentet understryker de negativa effekterna av stress på ungdomars välbefinnande i skolan, inom yrkesutbildningen, på arbetsmarknaden och i privatlivet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i program för psykisk hälsa och att uppmuntra berörda aktörer att hjälpa ungdomar i detta avseende.

61.  Europaparlamentet understryker vikten av att garantera psykiskt och fysiskt välbefinnande för europeiska ungdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja idrottsaktiviteter utanför skoltid och att öka medvetenheten med hjälp av informationskampanjer om god kosthållning.

62.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja interkulturell dialog inom idrotten, bland annat genom att skapa plattformar för ungdomar, flyktingar och migranter.

63.  Europaparlamentet anser med tanke på ungdomspolitikens komplexitet och dess effekter att ett forskningssamarbete måste stimuleras för att utveckla empiriskt underbyggda insatser och förebyggande lösningar som gynnar ungdomars välbefinnande och motståndskraft.

64.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av kultur, inte bara för att bekämpa våld, rasism, radikalisering och intolerans, utan också för att utveckla en europeisk identitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och investera i kultur och att säkerställa lika tillgång.

65.  Europaparlamentet betonar att ungdomsorganisationer spelar en avgörande roll för ungdomars deltagande och inkludering i samhället. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stödja ungdomsorganisationer och erkänna deras roll i utvecklingen av färdigheter och social inkludering, och att stödja inrättandet av ungdomsråd på alla nivåer, tillsammans med ungdomar.

66.  Europaparlamentet betonar vikten av validering av icke-formellt och informellt lärande för att stärka eleverna, eftersom detta är helt avgörande för utvecklingen av ett samhälle som bygger på social rättvisa och lika möjligheter, och bidrar till utvecklingen av medborgerliga färdigheter och personlig utveckling. Parlamentet beklagar att arbetsgivarna och anordnare av formell utbildning fortfarande inte i tillräckligt hög grad erkänner värdet och relevansen av färdigheter, kompetens och kunskap som inhämtats genom icke-formellt och informellt lärande. Parlamentet påpekar att den bristande jämförbarheten och enhetligheten mellan valideringsmetoderna i EU-länderna utgör ett ytterligare hinder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar att genomföra ett nationellt system för erkännande och validering samt säkerställa tillräcklig finansiering för kunskaper som förvärvats genom icke-formell utbildning, och erinrar om rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande.

Bättre samordning och stöd från finansieringsinstrument för EU:s ungdomsstrategi

67.  Europaparlamentet anser att EU:s ungdomsstrategi bör följa den fleråriga budgetramen samt målen för hållbar utveckling och alla relevanta flaggskeppsinitiativ, program och politiska strategier genom att man upprättar en systematisk dialog mellan de respektive organen, fastställer tydliga mål och inrättar en passande samordningsmekanism.

68.  Europaparlamentet erinrar om att EU på ungdomsområdet endast kan vidta åtgärder för att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder i linje med subsidiaritetsprincipen, betonar betydelsen av samstämdhet mellan finansieringen på EU-nivå och nationell nivå och uppmanar därför kommissionen att främja synergier med nationella, regionala och lokala initiativ i syfte att undvika dubbelarbete, överlappning och upprepning av verksamhet.

69.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att öka de offentliga investeringarna i utbildning och ungdomsrelaterade frågor.

70.  Europaparlamentet är fast övertygat om att de tillgängliga medlen till stöd för olika ungdomsrelaterade initiativ och politikområden, såsom Erasmus+, ungdomssysselsättningsinitiativet och programmet Ett Europa för medborgarna, bör ökas avsevärt i nästa fleråriga budgetram för att öka ungdomars möjligheter och undvika utestängning.

71.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska solidaritetskåren, ett program som främjar solidaritet bland europeiska ungdomar, frivilligarbete och utvecklingen av ett inkluderande medborgarskap. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att det nya initiativet ska finansieras med hjälp av nya resurser och att programmet inte ska användas som ett alternativ för att ta itu med ungdomsarbetslösheten.

72.  Europaparlamentet är fast övertygat om att programmet Ett Europa för medborgarna bör fortsätta att främja ett aktivt medborgarskap, samhällsutbildning och dialog samt skapa en känsla av europeisk samhörighet. Parlamentet noterar programmets låga framgångsgrad på grund av bristande finansiering och efterlyser en avsevärd ökning av anslagen.

73.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att bibehålla programmet Erasmus för unga företagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att gemensamt främja detta program, i samverkan med handelskammare, företag och ungdomar, utan att för den skull försumma sina huvudsakliga verksamhetsområden.

74.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för att stärka programmet Kreativa Europa, som tillhandahåller särskilda rörlighetsprogram för unga konstnärer och yrkesverksamma som arbetar inom den kulturella och den kreativa sektorn.

75.  Europaparlamentet understryker vikten av Erasmus+: ett viktigt verktyg för att frambringa aktiva och engagerade unga medborgare. Parlamentet är övertygat om att Erasmus+ bör rikta sig till alla ungdomar, även dem med färre möjligheter, och att den högre ambitionsnivån för Erasmus+ kommande programperiod måste åtföljas av betydande extra medel för att frigöra programmets fulla potential, och att förfarandena bör förenklas genom upprättande av elektroniska system för tillgång till gränsöverskridande tjänster och uppgifter om studerande, såsom projektet med ”e-tjänstekortet”.

76.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan EU:s ungdomsstrategi och Erasmus+, genom samordning av tidsramarna för genomförandet, ändring av förordningen om Erasmus+ så att den klart stöder strategins mål genom gemensamma ”ungdomsmål” samt fastställande av nyckelåtgärd 3 som strategins viktigaste genomförandeverktyg.

77.  Europaparlamentet betonar att budgeten för ungdomssysselsättningsinitiativet inte räcker för att säkerställa att programmet når sina uppsatta mål. Parlamentet efterlyser därför en avsevärd ökning av anslagen till ungdomssysselsättningsinitiativet inom ramen för nästa fleråriga budgetram och begär att medlemsstaterna anslår medel till program för ungdomssysselsättning i sina nationella budgetar. Parlamentet understryker vidare att man måste höja den stödberättigande åldersgränsen från 25 till 29 år för att bättre återspegla verkligheten då många nyutexaminerade och nykomlingar på arbetsmarknaden är i slutet av tjugoårsåldern.

78.  Europaparlamentet förespråkar en harmonisering, utan åsidosättande av subsidiaritetsprincipen, av begreppet ungdom, med en och samma åldersgräns i hela EU. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att bidra till denna harmonisering, undanröja hinder för bedömning av framsteg och besluta vilka åtgärder som ska genomföras.

79.  Europaparlamentet uppmuntrar till främjande av EU:s framtida ramprogram för forskning och innovation för utveckling av integrerade, faktabaserade insatser och förebyggande lösningar som främjar ungdomars välbefinnande och motståndskraft.

80.  Europaparlamentet noterar de resultat och risker som tyder på att åtgärder som leds av kommissionen (bland annat utbytesprogram för studenter) enligt de nationella myndigheterna uppfyller kraven i ungdomsstrategin och att vissa medlemsstater drar tillbaka sina resurser från politikområden som får stöd från EU:s budget(22).

o
o   o

81.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 50.
(2) EUT C 417, 15.12.2015, s. 1.
(3) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.
(4) EUCO 37/13.
(5) EUT C 311, 19.12.2009, s. 1.
(6) http://ec.europa.eu/assets/eac/dgs/education_culture/more_info/evaluations/docs/youth/youth-strategy-2016_en.pdf
(7) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0359.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0018.
(10) EUT C 417, 15.12.2015, s. 17.
(11) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0426.
(13) EUT C 88, 27.3.2014, s. 1.
(14) EUT C 58, 15.2.2018, s. 57.
(15) EUT C 316, 22.9.2017, s. 76.
(16) EUT C 120, 5.4.2016, s. 22.
(17) EUT C 11, 12.1.2018, s. 16.
(18) https://www.youthforum.org/resolution-eu-youth-strategy-0
(19) Europeiska ungdomsforumets skuggrapport om EU:s ungdomspolitik.
(20) Society at a Glance 2016 – OECD Social Indicators.
(21) Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2018 om genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga i medlemsstaterna (P8_(TA(2018)0018)).
(22) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2018/615645/EPRS_STU(2018)615645_EN.pdf


Genomförande av ekodesigndirektivet
PDF 160kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av ekodesigndirektivet (2009/125/EG) (2017/2087(INI))
P8_TA(2018)0241A8-0165/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(1) (nedan kallat ekodesigndirektivet) samt de genomförandebestämmelser och frivilliga avtal som antagits enligt detta direktiv,

–  med beaktande av kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019 (COM(2016)0773), som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU(2) (nedan kallat direktivet om energimärkning),

–  med beaktande av unionens mål att uppnå minskade växthusgasutsläpp och energieffektivitet,

–  med beaktande av Parisavtalet om klimatförändringar och den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

–  med beaktande av EU:s och medlemsstaternas ratificering av Parisavtalet,

–  med beaktande av det långsiktiga målet i detta avtal, nämligen att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen väl under 2°C i förhållande till den förindustriella nivån och sträva efter att begränsa den till 1,5°C,

–  med beaktande av det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013)(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018)0028),

–  med beaktande av kommissionens meddelande och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032 – SWD(2018)0020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september om 2017 års förteckning över råvaror av avgörande betydelse för EU (COM(2017)0490),

–  med beaktande av rådets slutsatser om miljöinnovation – att möjliggöra övergången till en cirkulär ekonomi, som antogs den 18 december 2017(4),

–  med beaktande av Emissions Gap Report 2017 som offentliggjordes av FN:s miljöprogram i november 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(5),

–  med beaktande av EU:s avfallslagstiftning,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(6),

–  med beaktande av den bedömning av förverkligandet av Europatanken som generaldirektoratet för parlamentariska utredningar gjort som ett komplement till kontrollen av genomförandet av ekodesigndirektivet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0165/2018), och av följande skäl:

A.  Ekodesigndirektivet syftar till att öka energieffektiviteten och höja skyddsnivån för miljön genom harmoniserade krav som säkerställer att den inre marknaden fungerar väl och gynnar ständiga minskningar av energirelaterade produkters övergripande miljöpåverkan. Dessa åtgärder inverkar också positivt på energitryggheten genom att de minskar energiförbrukningen.

B.  I ekodesigndirektivet föreskrivs åtgärder för att minska energirelaterade produkters miljöpåverkan under livscykeln. De beslut som har fattats inom ramen för direktivet har hittills inriktats på att minska energiförbrukningen när produkterna används.

C.  Tillämpningen av direktivet kan väsentligt bidra till EU:s arbete för att förbättra energieffektiviteten och bidra till förverkligandet av klimatåtgärdernas mål.

D.  En minskad miljöpåverkan hos energiprodukter i ekodesignfasen, genom att minimikriterier fastställs för deras hållbarhet, utvecklings- och reparationsmöjlighet samt möjlighet till återvinning och återanvändning, kan ge stora möjligheter att skapa arbetstillfällen.

E.  I början av 2018 fanns 29 särskilda ekodesignbestämmelser för olika produktgrupper, och dessutom hade man antagit tre frivilliga avtal som hade erkänts inom ramen för direktivet.

F.  Ekodesigndirektivet erkänner frivilliga avtal eller annan självreglering som alternativ till genomförandeåtgärder när vissa kriterier är uppfyllda. Inte alla av de befintliga frivilliga avtalen har visat sig mer effektiva än lagstiftningsåtgärder.

G.  Ekodesign medför ekonomiska fördelar för industrin och konsumenterna och bidrar avsevärt till unionens klimat- och energipolitik och dess politik för en cirkulär ekonomi.

H.  Ekodesignlagstiftningen är nära förknippad med EU:s lagstiftning om energimärkning, och de åtgärder som vidtas enligt dessa båda direktiv före 2020 förväntas generera 55 miljarder euro i ytterligare intäkter varje år för industri-, grossist- och detaljhandelssektorerna. Vidare uppskattas de medföra årliga primärenergibesparingar på 175 Mtoe fram till 2020 och därmed bidra till upp till hälften av unionens energibesparingsmål för 2020 samt minska importberoendet av energi. Lagstiftningen bidrar också avsevärt till EU:s klimatmål genom att årligen minska växthusgasutsläppen med 320 miljoner ton koldioxid. Potentialen för energibesparingar är ännu större på längre sikt.

I.  Enligt rapporten Ecodesign Impact Accounting (Europeiska kommissionen, 2016) kommer EU:s konsumenter 2020 uppskattningsvis spara upp till 112 miljarder euro sammanlagt, eller cirka 490 euro per hushåll och år.

J.  Energirelaterade produkters miljöpåverkan uppstår till mer än 80 procent vid produktdesignfasen.

K.  För de flesta berörda parter kan tre större hinder för ett fullständigt genomförande av lagstiftningen identifieras: avsaknaden av ett tydligt stöd och en klar ledning från politiskt håll, den långsamma lagstiftningsprocessen och den bristande marknadsövervakningen i medlemsstaterna.

L.  Det uppskattas att 10–25 procent av produkterna på marknaden är oförenliga med ekodesign- och energimärkningsdirektiven, vilket medför en förlust på omkring tio procent av den planerade energibesparingen och orättvis konkurrens.

M.  Det befintliga undantaget från kommissionens förordningar (EG) nr 244/2009(7) och (EU) nr 1194/2012(8) för scenbelysning har på ett ändamålsenligt och effektivt sätt beaktat de särskilda behov och omständigheter som gäller för teatrarna och hela nöjesindustrin och bör fortsätta att tillämpas.

N.  Ekodesigndirektivets tillämpningsområde utvidgades 2009 till alla energirelaterade produkter (med undantag av transportmedel), men ekodesignkraven har hittills inte omfattat några icke-energiförbrukande produkter.

O.  I EU bör alla produkter utformas, tillverkas och saluföras med minsta möjliga användning av farliga ämnen, samtidigt som produktens säkerhet säkerställs för att underlätta återvinning och återanvändning och skyddet för människors hälsa och miljön ligger på en hög nivå.

P.  I ekodesigndirektivet anges det att dess komplementaritet med Reach-förordningen om kemikalier bör bidra till att öka deras respektive verkan och fastställa konsekventa krav för tillverkarna, men kraven för användning av farliga kemikalier och återvinning av dessa har än så länge varit begränsade.

Q.  En ny databas håller på att utvecklas inom ramen för den nya energimärkningsförordningen och marknadskontrolldatabasen ICSMS används i vissa, men inte alla, medlemsstater.

R.  Ett av huvudmålen för det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (det sjunde miljöhandlingsprogrammet) är att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och koldioxidsnål ekonomi. I miljöhandlingsprogrammet anges det att EU‑politiken bör säkerställa att prioriterade produkter på EU-marknaden får en ekodesign för att optimera resurs- och materialeffektiviteten.

S.  EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin innehåller bland annat ett åtagande om att betona frågan om en cirkulär ekonomi i framtida produktdesignkrav enligt ekodesigndirektivet, genom att systematiskt undersöka aspekter som hållbarhet och möjligheter att reparera, uppgradera, återvinna eller identifiera vissa material eller ämnen.

T.  I Parisavtalet fastställs ett långsiktigt mål som är i linje med målet att den globala temperaturhöjningen ska ligga väl under 2 °C över den förindustriella nivån och att man ska försöka begränsa den till 1,5°C över den förindustriella nivån. EU är fast beslutet att göra sitt för att uppnå dessa mål genom att minska utsläppen från samtliga sektorer.

U.  Ekodesignåtgärder bör omfatta produkternas hela livscykel för att förbättra resurseffektiviteten i unionen med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs i designfasen, som därför har en ytterst viktig roll i främjandet av aspekter rörande cirkulär ekonomi, hållbarhet, möjligheter till uppgradering och reparation samt återanvändning och återvinning av en produkt.

V.  Förutom mer hållbara och resurseffektiva produkter behövs en förstärkning av delningsekonomins och tjänsteekonomins principer, och samtidigt bör låginkomsthushåll, även sådana som riskerar energifattigdom, ägnas särskild uppmärksamhet när medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna och tjänsterna.

W.  Unionen är part i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar och är därför skyldig att vidta åtgärder för en utfasning av sådana farliga ämnen, bland annat genom att begränsa deras användning i produktdesignfasen.

Ett effektivt verktyg för kostnadseffektiva energibesparingar

1.  Europaparlamentet anser att ekodesigndirektivet har varit ett framgångsrikt instrument för att förbättra energieffektiviteten och lett till en betydande minskning av växthusgasutsläppen och besparingar för konsumenterna.

2.   Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen fortsätter att inkludera fler produktgrupper, som ska väljas ut på grundval av sin ekodesignpotential, däribland både sin energi- och materialeffektivitetspotential samt andra miljöaspekter, med hjälp av den metod som fastställs i artikel 15 i direktivet, och att den håller de nuvarande standarderna uppdaterade i syfte att utnyttja den fulla potentialen i direktivets tillämpningsområde och syften.

3.   Europaparlamentet betonar att ekodesigndirektivet gör att EU:s inre marknad fungerar bättre, genom framtagandet av gemensamma produktstandarder. Europaparlamentet betonar att det fortsatta antagandet av harmoniserade produktkrav på EU-nivå stöder europeiska tillverkares innovation, forskning och konkurrenskraft och säkerställer rättvis konkurrens utan att skapa en onödig administrativ börda.

4.  Europaparlamentet påminner om att det i direktivet krävs att kommissionen ska vidta genomförandeåtgärder när en produkt uppfyller kriterierna, det vill säga en betydande försäljningsvolym, en betydande miljöpåverkan och en potential för förbättring. Parlamentet betonar kommissionens ansvar när det gäller att respektera detta mandat och sörja för att fördelarna för konsumenterna, den cirkulära ekonomin och miljön uppnås på ett ändamålsenligt sätt, och konstaterar att sådana produktstandarder bara kan tillämpas på EU-nivå och att medlemsstaterna därför litar på att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder.

5.  Europaparlamentet anser att direktivets genomslagskraft skulle förbättras ytterligare genom initiativ som är kopplade till den cirkulära ekonomin. Europaparlamentet efterlyser därför en ambitiös plan för ekodesign och den cirkulära ekonomin, vilket ger såväl miljövinster som möjligheter till hållbar tillväxt och arbetstillfällen, även inom sektorn för små och medelstora företag, samt fördelar för konsumenterna. Parlamentet noterar den stora potential till avfallsminskning och resursbesparingar som finns i ökad resurseffektivitet och användning av returråvaror för att tillverka produkter.

6.  Europaparlamentet betonar att ekodesigndirektivet ingår i en större uppsättning verktyg och att dess genomslagskraft är beroende av synergier med andra instrument, framför allt för energimärkning. Parlamentet anser att överlappande bestämmelser bör undvikas.

En stärkt beslutsprocess

7.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som samrådsforumet har när det gäller att föra samman industrin, civilsamhället och andra berörda parter i beslutsprocessen och anser att forumet är en välfungerande enhet.

8.  Europaparlamentet är mycket oroat över att det ibland uppstår stora dröjsmål vid utarbetandet och antagandet av genomförandeåtgärder, vilket skapar osäkerhet för de ekonomiska aktörerna och har lett till att betydande energibesparingsmöjligheter har gått förlorade för konsumenterna, och med dem förknippade växthusgasminskningar, och kan leda till att åtgärderna inte är i takt med den tekniska utvecklingen.

9.  Europaparlamentet noterar att dröjsmålen i genomförandet delvis beror på de begränsade resurserna inom kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att satsa tillräckliga resurser för ekodesignprocessen, med tanke på lagstiftningens stora mervärde för EU.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undvika dröjsmål vid antagandet och offentliggörandet av genomförandeåtgärder och rekommenderar att tydliga tidsfrister och milstolpar fastställs för att genomföra och ompröva befintliga bestämmelser. Europaparlamentet anser att ekodesignåtgärder bör antas enskilt och lanseras så snart de har färdigställts.

11.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att respektera tidsfristerna i arbetsplanen för ekodesign 2016–2019.

12.  Europaparlamentet betonar att ekodesignkraven måste bygga på tillförlitliga tekniska analyser och konsekvensbedömningar med utgångspunkt i de produkter eller den teknik på marknaden som har bäst prestanda och den tekniska utvecklingen inom varje sektor. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera antagandet och översynen av åtgärder för produkter som har störst potential i fråga om både energibesparingar i primärenergi och den cirkulära ekonomin.

13.  Europaparlamentet erkänner att ekodesigndirektivet medger användning av frivilliga avtal. Frivilliga avtal kan användas i stället för genomförandeåtgärder om de omfattar större delen av marknaden och anses kunna garantera åtminstone en likvärdig miljöprestanda, och de bör garantera en snabbare beslutsprocess. Övervakningen av de frivilliga avtalen bör stärkas och civilsamhället bör involveras på lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens rekommendation (EU) 2016/2125 om riktlinjer för näringslivets åtgärder för självreglering och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka alla frivilliga avtal som erkänns enligt ekodesigndirektivet.

14.  Europaparlamentet efterlyser integrering av teknikinlärningskurvor i metodiken för ekodesign av energirelaterade produkter, i syfte att förutse tekniska förbättringar fram till den tidpunkt då bestämmelserna träder i kraft, och se till att bestämmelserna är aktuella.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är lämpligt inkludera bedömningar av utsläppen av mikroplast i vattenmiljön i ekodesignåtgärderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa obligatoriska krav på mikroplastfilter vid översynen av ekodesignåtgärderna för tvättmaskiner som används av hushåll samt för kombinerade tvättmaskiner och torktumlare.

Från energibesparing till resurseffektivitet

16.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att förbättra produktaspekter som är viktiga för den cirkulära ekonomin och anser att ekodesigndirektivet ger stora möjligheter till en förbättrad resurseffektivitet vilka hittills inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning.

17.  Europaparlamentet anser därför att ekodesigndirektivet - utöver fortsatta ansträngningar för en förbättrad energieffektivitet - nu systematiskt måste omfatta hela livscykeln för varje produktgrupp som ingår i direktivets tillämpningsområde, genom att minimikriterier för resurseffektivitet fastställs vilka bland annat omfattar hållbarhet, robusthet, reparations- och uppgraderingsmöjlighet men även möjlighet till delning, återanvändning, skalning, återvinning, återtillverkning, innehåll av återvunnet material eller returråvaror och användningen av råvaror av avgörande betydelse.

18.  Europaparlamentet anser att valet av cirkulär ekonomi-kriterier för varje produktgrupp bör vara väl definierade och utformas på att tydligt och objektivt sätt samtidigt som de förblir enkelt mätbara och kan uppnås till proportionerliga kostnader, för att direktivet ska vara genomförbart.

19.  Europaparlamentet efterlyser systematiska djupgående analyser av aspekter som rör den cirkulära ekonomin vid förstudier av särskilda ekodesignåtgärder inom respektive produktkategori.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillverkarna ger tydliga och objektiva instruktioner som gör det enklare för användare och oberoende reparatörer att reparera produkterna utan särskild utrustning. Parlamentet betonar också vikten av att informera om var det går att få tag på reservdelar och om produkternas livstid, när så är möjligt.

21.  Europaparlamentet betonar de potentiella fördelarna med att fokusera på andra miljöaspekter än energianvändning, såsom farliga kemikalier, mikroplastutsläpp, avfallsgenerering och insatsmaterial, och anser att direktivets verktyg bör användas för att öka konsumenternas insyn.

22.  Europaparlamentet anser, med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs på designstadiet, att det i stor utsträckning är på detta stadium som potentiellt skadliga ämnen kan undvikas, ersättas eller begränsas. Europaparlamentet framhåller att användningen av material och ämnen av avgörande betydelse, såsom sällsynta jordartsmetaller, eller ämnen som är av toxisk natur eller som inger betänkligheter, såsom långlivade organiska föroreningar och hormonstörande ämnen, måste beaktas särskilt i de utvidgade ekodesignkriterierna så att deras användning begränsas eller eventuellt ersätts, eller så att det åtminstone finns en möjlighet att extrahera/separera dem i slutet av livscykeln, utan att det påverkar andra harmoniserade rättsliga krav beträffande ämnena som fastställts på EU-nivå.

23.  Europaparlamentet anser att ekodesignkrav inte bör skapa mål för energirelaterade produkter som producenterna i EU har svårt att uppnå, särskilt små och medelstora företag vars potential i fråga om patenterad teknik är betydligt mindre än de marknadsledande företagens.

24.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende arbetsplanen för ekodesign för perioden 2016–2019, vilken inbegriper åtaganden om utarbetande av krav och standarder för materialeffektivitet, samtidigt som man främjar användning av returråvaror, och uppmanar kommissionen att ge prioritet åt att slutföra detta arbete. Sådana kriterier bör vara produktspecifika, baseras på tillförlitliga analyser och inriktas på områden med en klar förbättringspotential och att de bör kunna genomföras och kontrolleras av marknadsövervakningsmyndigheterna. Vid fastställandet av bästa praxis bör man främja användning av resultat från tidigare och pågående forskning och spetsinnovation inom materialåtervinning av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning.

25.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av en ”systemmetod” som inte bara tar hänsyn till produkten utan till hela det system som krävs för att den ska fungera inom ekodesignprocessen håller på att bli en allt viktigare framgångsfaktor när det gäller resurseffektivitet, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att inkludera fler sådana systemnivåmöjligheter i nästa arbetsplan för ekodesign.

26.  Europaparlamentet anser att man särskilt bör uppmärksamma produkter för vattenförbrukning där väsentliga miljöfördelar och stora besparingar för konsumenterna skulle kunna uppnås.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja återvinning av råvaror av avgörande betydelse, däribland från gruvavfall.

28.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har skjutit upp åtgärder inom området för informations- och kommunikationsteknik (IKT), till exempel för mobil- och smarttelefoner, i avvaktan på ytterligare bedömningar och med tanke på de snabba teknologiska förändringarna inom denna produktgrupp. Europaparlamentet anser dock att sådana produkter som säljs i stora antal och ofta byts ut har en klar förbättringspotential, framför allt i fråga om resurseffektivitet, och att ekodesignkriterierna således bör tillämpas på dessa och att ansträngningar bör göras för att effektivisera regelverket. Det är nödvändigt att noggrant bedöma hur man kan förbättra produktgruppernas ekodesign, för vilka möjligheterna till reparation och byte av reservdelar är viktiga ekodesignparametrar.

29.  Europaparlamentet framhåller behovet av att underlätta möjligheterna till reparation genom att reservdelar finns tillgängliga under hela produktens livscykel till rimliga priser sett till produktens totala kostnad.

30.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en bred översyn av unionens produktionspolitik för att ta itu med resurseffektivitetsinslag. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att bedöma om den nuvarande ekodesignmetoden kan användas för andra produktkategorier utöver energirelaterade produkter och i förekommande fall lägga fram förslag till ny lagstiftning.

31.  Europaparlamentet framhåller att en nödvändig förutsättning för att användningen av återvunna/sekundära material ska kunna säkerställas är att det finns högkvalitativa sekundära material, och därför bör en välorganiserad marknad för sekundära material upprättas.

32.  Europaparlamentet framhåller vikten av att lägga ansvar på producenterna och utvidga garantiperioderna och garantivillkoren, tvinga tillverkarna att ta ansvar för avfallshanteringsstadiet i en produkts livscykel i enlighet med relevant unionslagstiftning, främja möjligheterna till reparation, uppgradering, modularitet och återvinning och se till att råmaterial och avfallshantering stannar kvar i Europeiska unionen.

33.  Europaparlamentet efterlyser en förlängning av minimigarantierna för konsumentkapitalvaror.

Förbättrad marknadskontroll

34.  Europaparlamentet betonar att man måste förbättra kontrollen av de produkter som släpps ut på den inre marknaden genom ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna samt mellan kommissionen och nationella myndigheter, särskilt genom att förse marknadskontrollmyndigheterna med lämpliga finansiella resurser.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa ett digitalt faktablad för produkter (ett s.k. produktpass), enligt förslaget i rådets slutsatser av den 18 december 2017 om miljöinnovation, som ett sätt att visa vilka material och ämnen som har använts i produkterna, vilket också skulle underlätta marknadskontrollen.

36.  Europaparlamentet efterlyser ett mer sammanhängande och kostnadseffektivt marknadskontrollsystem i hela unionen för att säkerställa förenlighet med ekodesigndirektivet, och föreslår därför att

   nationella myndigheter ska använda databasen för informations- och kommunikationssystem för marknadskontroll (ICSMS) för att dela med sig av alla resultaten av genomförda kontroller av produkters överensstämmelse och tester av alla produkter som omfattas av ekodesignbestämmelserna, denna databas ska innehålla all relevant information om överensstämmande och icke överensstämmande produkter i syfte att undvika onödiga tester i en annan medlemsstat och vara användarvänlig och lättillgänglig,
   den allmänna produktregistreringsdatabasen för energimärkta produkter ska utvidgas till samtliga produkter som omfattas av ekodesignbestämmelserna,
   nationella myndigheter ska utarbeta särskilda planer för sin marknadskontrollverksamhet på ekodesignområdet, som ska förmedlas till andra medlemsstater och kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008(9); i dessa planer ska stickprovsinspektioner ingå,
   snabba screeningmetoder ska tillämpas för att upptäcka produkter som inte uppfyller kraven och sådana ska utarbetas i samarbete med experter inom industrin och delas med offentliga organ,
   kommissionen ska överväga att fastställa en lägsta andel produkter på marknaden som ska testas samt få fram ett mandat för att genomföra egen oberoende marknadskontroll och eventuellt lägga fram förslag,
   straffrättsliga åtgärder ska vidtas, däribland påföljder för tillverkare som inte iakttar kraven vilka står i proportion till den bristande efterlevnadens effekt på hela den europeiska marknaden och ersättning till konsumenter som har köpt produkter som inte uppfyller kraven, även efter den lagstadgade garantitiden, inklusive genom kollektiv prövning,
   särskild uppmärksamhet ska ägnas åt import från länder utanför EU och åt produkter som säljs på nätet,
   samstämmighet ska säkerställas med kommissionens förslag till förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter (COM(2017)0795), vars tillämpningsområde omfattar produkter som regleras i ekodesigndirektivet; parlamentet stöder i detta sammanhang att man på EU-nivå främjar gemensamma tester.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av lämpliga och tydligt fastställda harmoniserade provningsstandarder och betonar att testprotokoll som ligger så nära de verkliga förhållandena som möjligt bör utarbetas. Testmetoderna bör vara robusta och utformade och utförda på ett sådant sätt att det inte går att manipulera eller avsiktligt eller oavsiktligt förbättra testresultaten. Testerna får inte leda till orimlig börda för företag, särskilt inte för små och medelstora företag, som inte har samma kapacitet som sina större konkurrenter. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förordning (EU) 2016/2282 vad gäller användningen av toleranser i kontrollförfaranden.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att kontrollera regelefterlevnaden och efterlyser förstärkt samarbete när en produkt befinns vara oförenlig med regelverket. Parlamentet framhåller behovet av att tillverkare och importörer får vägledning om de detaljerade kraven i fråga om de dokument som behövs för marknadskontrollmyndigheterna.

Övriga förslag

39.  Europaparlamentet betonar att man måste säkerställa samstämmighet och konvergens mellan ekodesignbestämmelserna och de övergripande bestämmelserna såsom unionens kemikalie- och avfallslagstiftning, inklusive Reach-förordningen och WEEE- och RoHs-direktiven, och understryker att man måste stärka synergierna med miljöanpassad offentlig upphandling och EU:

40.  Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan ekodesigndirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda. Medlemsstaterna uppmanas att ge incitament som gör att effektiva produkter och tjänster sprids på marknaden och att utöka sin kontroll- och rådgivningsverksamhet. En förbättrad ekodesign hos energirelaterade produkter kan i sin tur inverka positivt på byggnaders energiprestanda.

41.  Europaparlamentet betonar att allmänheten och i synnerhet medierna måste få tydlig information om vinsterna med ekodesign innan en åtgärd införs och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kommunicera proaktivt om vinsterna med ekodesignåtgärder som ett stående inslag i antagandet av ekodesignåtgärder, samt att mer aktivt samarbeta med berörda parter för att förbättra människors kunskaper om lagstiftningen.

42.  Europaparlamentet framhåller att omställningen till en hållbar och cirkulär ekonomi kommer att innebära inte bara många möjligheter utan även sociala utmaningar. Ingen får hamna på efterkälken, och låginkomsthushåll som riskerar energifattigdom bör ägnas särskild uppmärksamhet när kommissionen och medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna. Sådana program får inte hindra innovation utan det ska fortfarande vara möjligt för tillverkare att erbjuda konsumenterna en lång rad högkvalitativa produkter, och spridning på marknaden av energirelaterade och vattenförbrukande produkter som kan nå större resurseffektivitet och besparingar för konsumenterna bör också främjas.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att införa och dra full nytta av den cirkulära ekonomin och strategierna för grön offentlig upphandling för att prioritera beprövade hållbara produkter, såsom miljömärkta produkter, och högsta tänkbara resurseffektivitetsstandarder i alla investeringar och främja en utbredd användning av grön upphandling, även i den privata sektorn.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
(2) EUT L 198, 28.7.2017, s. 1.
(3) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
(4) http://www.consilium.europa.eu/media/32274/eco-innovation-conclusions.pdf
(5) EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0287.
(7) Kommissionens förordning (EG) nr 244/2009 av den 18 mars 2009 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG när det gäller ekodesignkrav för rundstrålande lampor för hushållsbruk (EUT L 76, 24.3.2009, s. 3.).
(8) Kommissionens förordning (EU) nr 1194/2012 av den 12 december 2012 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG vad gäller krav på ekodesign för riktade lampor, ljusdiodlampor och tillhörande utrustning (EUT L 342, 14.12.2012, s. 1.).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).


Besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal
PDF 133kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal 2018/2600(RSP)
P8_TA(2018)0242B8-0238/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 153.1 a och b, 155.1 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artiklarna 4 och 30 i den europeiska sociala stadgan och artiklarna 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av åtgärder mot diskriminering och missbruk i rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – bilaga: Ramavtalet om deltidsarbete(1) (deltidsdirektivet),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP(2) (direktivet om visstidsanställning),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 avser arbetstidens förläggning i vissa avseenden(3) (arbetstidsdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare(5) (direktivet om ett europeiskt företagsråd),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention nr 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten samt konvention 175 om deltidsarbete,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar(6),

–  med beaktande av studien Temporary contracts, precarious employment, employees fundamental rights and EU employment law, som offentliggjordes av generaldirektoratet för unionens interna politik i november 2017(7),

–  med beaktande av de många framställningar om överträdelser av direktivet om visstidsarbete inom den offentliga sektorn(8), om otrygga arbetsförhållanden för anställda i den privata sektorn med arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats(9), om facklig representation och om skillnader i de sociala trygghetssystemen(10) och om åtgärder mot den ökande användningen av tillfälliga anställningskontrakt(11),

–  med beaktande av kommissionens nya förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett europeiskt arbetsmarknadsverk (COM(2018)0131) och till rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (COM(2018)0132),

–  med beaktande av resultatet av den utfrågning som utskottet för framställningar anordnade den 22 november 2017 om skydd av rättigheterna för arbetstagare med tillfälliga eller otrygga anställningar, på grundval av mottagna framställningar,

–  med beaktande av rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet(12),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen, om upphävande av rådets direktiv 91/533/EEG (COM(2017)0797),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal (O-000054/2018 – B8‑0022/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antalet arbetstagare med tidsbestämda anställningsavtal och deltidsanställningar har ökat i EU under de senaste 15 åren, på grund av den åtstramningspolitik som förts och de inskränkningar av arbetstagarnas rättigheter som gjorts, vilket har lett till flera otrygga anställningar och instabilitet i arbetslivet. Det behövs en effektiv politik som införlivar de olika anställningsformerna och ger arbetstagare tillräckligt skydd.

B.  De otrygga arbetsförhållandena beror på de stora brister som finns i det faktiska skyddet av arbetstagarnas rättigheter på de olika regleringsnivåerna, inbegripet EU:s primär- och sekundärrätt och medlemsstaternas lagstiftning. Framställningar om olika anställningsformer bör behandlas i enlighet med nationell lagstiftning i den respektive medlemsstat från vilken de härrör och i enlighet med relevant EU-lagstiftning. EU:s social- och arbetsmarknadspolitik baseras på subsidiaritetsprincipen.

C.  Det finns ett behov av att anpassa politiska åtgärder för att visa att otrygga anställningar är en dynamisk aspekt som påverkar alla individuella arbetsrelationer. Kampen mot osäkra anställningar måste föras med hjälp av ett integrerad åtgärdspaket i flera nivåer som främjar inkluderande och effektiva arbetsnormer jämte effektiva åtgärder för att säkerställa respekt för jämställdhetsprincipen.

D.  Målet att effektivt bekämpa orättvisa anställningsförfaranden som leder till otrygghet bör också eftersträvas med utgångspunkt i ILO:s agenda för anständigt arbete som fokuserar på jobbskapande, rättigheter i arbetslivet, socialt skydd och social dialog, med jämställdhet som ett övergripande mål.

E.  Uppgifter från Eurostat och Eurofound om ofrivilligt tillfälligt anställda, om skillnader i kön och ålder vad gäller tillfälligt anställda, och om undersysselsättning med en betydande andel deltidsarbetande, visar på en ökning av icke-standardiserade och atypiska anställningsformer. Uppgifter om arbetslöshet uppdelade efter kön och ålder visar på de lägsta siffrorna sedan 2009.

F.  Flera medlemsstater har under de senaste åren upplevt en kraftig ökning av atypiska och tillfälliga anställningsavtal i både den offentliga och privata sektorn, inom en rättslig ram där missbruk av tidsbestämda anställningsavtal inte har kunnat förhindras i tillräcklig grad eller bestraffas på grund av att det saknas effektiva och proportionerliga påföljder. Detta har undergrävt integriteten i europeisk arbetsrätt och Europeiska unionens domstols rättspraxis.

G.  Det finns en övergripande ram i EU:s lagstiftning som bör minska risken för otrygghet i vissa typer av anställningsförhållanden, såsom direktivet om visstidsanställning, direktivet om deltidsarbete, direktivet om deltidsanställning, arbetstidsdirektivet, direktivet om likabehandling i arbetslivet, direktivet om likabehandling av personer och direktivet om lika möjligheter och likabehandling.

H.  De stora förseningarna i kommissionens handläggning av överträdelseförfaranden som rör brott mot EU:s arbetslagstiftning i vissa medlemsstater, har gjort att missbruk av tidsbestämda anställningsavtal och kränkningar av arbetstagares rättigheter tillåtits pågå i flera år.

I.  Den senaste informationen som avser framställningar om missbruk av tidsbestämda anställningsavtal i den offentliga sektorn har belyst situationen för vissa tillfälligt anställda som blivit uppsagda av det offentliga organ där de arbetade efter beslut om att de utsatts för missbruk av tidsbestämda anställningsavtal, i strid med direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP.

J.  Arbetsvillkoren skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan, eftersom varje land har sin specifika lagstiftning om anställningsavtal.

K.  Utskottet för framställningar har starka bevis för att osäkra anställningar ökar.

L.  Arbetstagare med arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats måste betraktas som arbetstagare enligt EU:s lagstiftning eftersom de arbetar under annan persons ledning och får ersättning för detta arbete, och därför måste EU:s sociallagstiftning tillämpas.

M.  Osäkra anställningar, däribland arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, leder till bristande tillgång till socialt skydd och undergräver rätten till kollektivförhandlingar, särskilt i fråga om förmåner och skydd mot ogrundad uppsägning, och inkräktar också på karriärutveckling och utbildning. Osäkra anställningar leder till en allmänt otrygg livssituation.

N.  Det är vanligare att kvinnor arbetar deltid eller har tidsbestämda eller lågavlönade anställningar, och därför löper de större risk att hamna i en otrygg anställning till följd av diskriminering på arbetsmarknaden, vilket bromsar upp kampen mot och avskaffandet av löne- och pensionsklyftor mellan könen.

1.  Europaparlamentet betraktar osäker anställning som en anställning som har sitt ursprung i bland annat missbruk av tillfälliga anställningsavtal i strid med internationella normer om arbetsvillkor, arbetstagares rättigheter och EU:s lagstiftning. Parlamentet understryker att osäkra anställningar innebär en större risk för socioekonomisk sårbarhet, otillräckliga resurser för att leva ett värdigt liv och otillräckligt socialt skydd.

2.  Europaparlamentet betonar att man måste göra skillnad mellan atypisk och otrygg anställning. Parlamentet betonar att begreppen ”atypisk” och ”osäker” inte kan användas synonymt.

3.  Europaparlamentet noterar Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar och de framställningar som mottagits, och understryker att risken för otrygghet beror på typ av avtal men även på följande faktorer:

   Liten eller ingen anställningstrygghet på grund av arbetets icke-permanenta karaktär, såsom i samband med ofrivilliga och ofta marginella deltidsavtal, och i vissa medlemsstater oklara arbetstider och arbetsuppgifter som ändras på grund av behovsarbete.
   Rudimentärt uppsägningsskydd och otillräckligt socialt skydd vid uppsägning.
   Otillräckliga löner för anständig en levnadsstandard.
   Inga eller begränsade rättigheter till socialt skydd eller förmåner.
   Inget eller begränsat skydd mot alla former av diskriminering.
   Inga eller begränsade utsikter till avancemang på arbetsmarknaden eller karriärutveckling och fortbildning.
   Svaga kollektiva rättigheter och begränsade rättigheter till kollektiv representation.
   En arbetsmiljö som inte uppfyller minimikraven för hälsa och säkerhet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa osäkra anställningar såsom arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, genom att se till att nya instrument utvecklas, att rättspraxis från Europeiska unionens domstol respekteras och att EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning verkligen genomförs i medlemsstaterna, i syfte att hantera bristen på anständigt arbete och genomföra ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med samtliga arbetsmarknadsparter, särskilt fackföreningar, och relevanta aktörer när det gäller att främja kvalitativa, säkra och välbetalda arbetstillfällen, i syfte att bland annat stärka yrkesinspektionerna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta omedelbara åtgärder inom ramen för sin lagstiftning för att på ett effektivt sätt hantera de anställningsförfaranden som leder till otrygghet.

6.  Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att få ett slut på oskäliga villkor i anställningsavtal genom att åtgärda alla former av missbruk och kryphål. Parlamentet uppskattar det nya förslag till direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor som syftar till att fastslå nya rättigheter för alla arbetstagare, särskilt för att förbättra arbetsvillkoren för arbetstagare i nya och atypiska anställningsformer samtidigt som bördan för arbetsgivare begränsas och arbetsmarknadens anpassningsförmåga bevaras.

7.  Europaparlamentet välkomnar särskilt bestämmelserna om rätten att söka ytterligare arbete, med ett förbud mot exklusivitetsklausuler och med gränser för klausuler om oförenlighet samt en rätt att i rimlig tid informeras om den dag då arbetet påbörjas.

8.  Europaparlamentet betonar att arbetstidsdirektivet kan och måste tillämpas för arbetstagare med arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats och att de därför ska omfattas av bestämmelser om minimiperioder för vila och maximalt antal arbetstimmar.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till ILO:s indikatorer vid fastställandet av ett anställningsförhållande, som ett sätt att ta itu med det bristande skydd som osäkra anställningar erbjuder.

10.  Europaparlamentet konstaterar att tillgången till socialt skydd är en förutsättning för arbetstagarnas ekonomiska och sociala trygghet och för en välfungerande arbetsmarknad som skapar arbetstillfällen och hållbar tillväxt.

11.  Europaparlamentet betonar att kontroller måste genomföras så att arbetstagare som omfattas av tillfälliga eller flexibla anställningsavtal har minst samma skydd som övriga arbetstagare. Parlamentet konstaterar att en riktad insats för att använda ILO:s befintliga instrument i en särskild kampanj mot osäkra anställningar är nödvändig, och att man allvarligt bör överväga behovet av nya bindande instrument och rättsliga åtgärder som skulle begränsa och minska osäkra anställningar och göra osäkra anställningsavtal mindre attraktiva för arbetsgivarna.

12.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en helhetsbedömning av omständigheterna kring ett förnyat tidsbestämt anställningsavtal måste göras eftersom de arbetsuppgifter som arbetstagaren ålagts för att tillgodose tillfälliga behov inte var tillräckliga, vilket avslöjar ett missbruk i strid med klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut säkerställa lika lön för lika arbete på samma arbetsplats.

14.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna utvärderar lagstiftningen om osäkra anställningar i relation till dess effekt på jämställdheten. Parlamentet anser att det är nödvändigt att fokusera på olika befintliga åtgärder som gäller behoven bland kvinnor med osäkra anställningar, eftersom denna grupp redan är överrepresenterad och kommer att fortsätta vara extra hårt drabbad.

15.  Europaparlamentet påminner om att utgångspunkten för direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsanställning är att avtal om tillsvidareanställning är det normala anställningsförhållandet, medan tidsbestämda anställningskontrakt endast är ett inslag i vissa sektorer eller vissa yrken och verksamheter.

16.  Europaparlamentet fördömer att tidsbestämda anställningsavtal förnyas för att täcka behov som inte är tillfälliga utan konstanta och varaktiga, eftersom det utgör en överträdelse av direktiv 1999/70/EG.

17.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionens domstol har fastställt att en omvandling av tidsbestämda avtal till avtal om tillsvidareanställning är förenligt med de krav som följer av unionsrätten eftersom den förhindrar missbruk av tidsbestämda anställningsavtal och medför att följderna av sådant missbruk definitivt undanröjs(13).

18.  Europaparlamentet betonar att omvandlingen av ett tidsbestämt anställningsavtal till ett avtal om tillsvidareanställning ska betraktas som en åtgärd för att på ett effektivt sätt förhindra och bestraffa missbruk av tidsbestämda anställningsavtal inom både den offentliga och privata sektorn, som tydligt och konsekvent måste införas av alla medlemsstater i deras relevanta regelverk om arbetsrätt.

19.  Europaparlamentet betonar att omvandlingen av ett tidsbestämt anställningsavtal till ett avtal om tillsvidareanställning för en arbetstagare som har utsatts för missbruk av tidsbestämda anställningsavtal, i strid med direktiv 1999/70/EG, inte befriar en medlemsstat från skyldigheten att beivra sådant missbruk, och att dessutom ge den berörda arbetstagaren möjlighet till ersättning för skador han/hon tidigare utsatts för.

20.  Europaparlamentet understryker att om en medlemsstat väljer att beivra diskriminering av eller missbruk gentemot en tillfälligt anställd i strid med unionsrätten genom att bevilja ersättning till berörd arbetstagare, måste ersättningen under alla omständigheter vara tillräcklig och effektiv samt fullt ut kompensera alla skador.

21.  Europaparlamentet betonar att budgethänsyn som ligger till grund för en medlemsstats val av socialpolitik inte kan rättfärdiga bristen på effektiva åtgärder som syftar till att förebygga och i vederbörlig ordning beivra missbruk av på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal. Parlamentet betonar att antagandet av sådana effektiva åtgärder, helt i överensstämmelse med EU:s lagstiftning, är nödvändigt för att undanröja följderna av att arbetstagarnas rättigheter kränks.

22.  Europaparlamentet fördömer uppsägningar av arbetstagare som enligt behöriga rättsliga myndigheter hade utsatts för missbruk av tidsbestämda anställningsavtal, i strid med direktiv 1999/70/EG. Parlamentet är helt övertygat om att då missbruk av flera på varandra följande tidsbestämda anställningsavtal har skett, får en bestämmelse som ger effektiva och likvärdiga garantier för skydd av arbetstagare tillämpas, för att beivra missbruket och undanröja följderna av åsidosättandet av unionsrätten samt för att skydda de berörda arbetstagarnas anställning.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra arbetsvillkoren för icke‑traditionella arbeten genom att åtminstone tillhandahålla en uppsättning minimistandarder vad gäller socialt skydd, minimilön och tillgång till fortbildning och utveckling.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att respektera, främja och konkretisera de grundläggande principerna och de rättigheter på arbetsplatsen som berör dem som arbetar i den informella ekonomin, och att införa lämpliga mekanismer eller se över befintliga sådana för att säkerställa efterlevnaden av nationella lagar och andra författningar och att erkänna och verkställa anställningsförhållanden på ett sådant sätt att arbetstagarnas övergång till den formella ekonomin underlättas.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
(2) EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.
(3) EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.
(4) EUT L 327, 5.12.2008, s. 9.
(5) EUT L 122, 16.5.2009, s. 28.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0290.
(7) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/596823/IPOL_STU(2017)596823_EN.pdf
(8) 0389/2015, 1328/2015, 0044/2016, 0988/2016, 1108/2016, 1202/2016, 1310/2016, 0188/2017, 0268/2017, 0283/2017, 0640/2017, 0701/2017.
(9) 0019/2016, 0020/2016, 0021/2016, 0099/2017, 1162/2017.
(10) 0019/2016, 0442/2017.
(11) 1043/2017.
(12) EGT L 288, 18.10.1991, s. 32.
(13) Domstolens dom av den 26 november 2014, Mascolo, C-22/13, ECLI:EU:C:2014:2401, punkt 55,

Rättsligt meddelande