Index 
Antagna texter
Tisdagen den 12 juni 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Läget för fritidsfisket i EU
 Clearingkravet, rapporteringskraven och riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivat och transaktionsregister ***I
 Gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet ***I
 Nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning ***I
 Modernisering av utbildningen i EU
 En hållbar och konkurrenskraftig europeisk vattenbrukssektor

Läget för fritidsfisket i EU
PDF 144kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2018 om läget för fritidsfisket i Europeiska unionen (2017/2120(ΙΝΙ))
P8_TA(2018)0243A8-0191/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 43,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF‑fördraget(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011(4), särskilt artikel 77,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 av den 17 maj 2017 om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 199/2008(5), särskilt artikel 5,

–  med beaktande av studien Marine recreational and semi-subsistence fishing – its value and its impact on fish stocks, offentliggjord av utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik i juli 2017,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0191/2018), och av följande skäl:

A.  Internationella havsforskningsrådet definierade 2013 fritidsfiske som fångst eller försök till fångst av levande akvatiska resurser på fritiden huvudsakligen för rekreation och/eller för egen konsumtion. Detta omfattar aktiva fiskemetoder, däribland fiske med rev, ljuster och strandfiske, och passiva fiskemetoder, däribland fiske med nät, tinor och fällor samt linor. Med beaktande av att det i artikel 55.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 fastställs att ”saluföring av fångster från fritidsfiske ska vara förbjuden” behövs det en tydlig definition av fritidsfiske och fritidsfiske till havs.

B.  Det är viktigt att förstå skillnaden mellan fritidsfiske och fiske som bidrar till självförsörjning, eftersom dessa två bör utvärderas och regleras separat, och det bör klargöras att fritidsfiske inte är fiske som bidrar till självförsörjning. Förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken innehåller inte någon hänvisning till den senare. Dessa två fisken borde därför utvärderas och regleras separat.

C.  EU:s lagstiftning fungerar enligt ett system med två fiskekategorier som omfattar fritidsfiske och kommersiellt fiske, och som således inte erkänner fiske som bidrar till självförsörjning eller semikommersiellt fiske.

D.  På grund av sin stora omfattning kan fritidsfisket ha en stor inverkan på fiskbestånden, men regleringen av denna fråga omfattas huvudsakligen av medlemsstaternas behörighet.

E.  FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation har definierat fiske som bidrar till självförsörjning som fiske som i väsentlig grad bidrar till att tillmötesgå en enskild persons eller en familjs näringsbehov.

F.  Utan en tydlig juridisk skillnad mellan fritidsfiske, fiske som bidrar till självförsörjning och semikommersiellt fiske kan vissa olagliga, orapporterade och oreglerade fiskeaktiviteter (IUU-fiske) gå oupptäckta genom att de inte räknas eller regleras på ett korrekt sätt.

G.  Det finns ingen enskild överenskommen och klar definition av fritidsfiske på EU-nivå, vilket gör att det är mycket svårt att kontrollera fritidsfiske och samla in uppgifter samt bedöma fritidsfiskets effekter på fiskbestånd och miljö eller dess ekonomiska betydelse.

H.  För en god förvaltning av alla typer av fiske, däribland fritidsfiske, behövs det regelbundna och tillförlitliga uppgifter och tidsserier för att bedöma effekterna på fiskbestånd eller andra marina organismer och miljö, men för närvarande saknas det sådana uppgifter eller så är uppgifterna ofullständiga. Frånsett fritidsfiskets direkta påverkan på fiskbestånden har inte fritidsfiskets ytterligare miljöpåverkan undersökts i tillräcklig utsträckning.

I.  Studier har visat att en betydande mängd av spårbart plastavfall i hav, sjöar och floder härstammar från vattenbaserade fritidsaktiviteter såsom segling, turism och fiske. Skräp i form av förlorade fritidsfiskeredskap kan orsaka en allvarlig försämring av livsmiljöer och ekologiska skador.

J.  Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) ger ekonomiskt stöd för insamling av uppgifter, också i fråga om fritidsfiske.

K.  Målen i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 hänvisar till vikten av att uppnå ekonomiska, sociala och sysselsättningsmässiga fördelar, och att återställa och bevara fiskbestånd och bestånd av andra marina organismer över nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag.

L.  Enligt en färsk studie som beställdes av Europaparlamentet kan effekterna av fritidsfisket variera mellan olika fiskbestånd, och utgöra 2 procent (makrill) – 43 procent (lyrtorsk) av den totala fångsten.

M.  För att nå målen för den gemensamma fiskeripolitiken (GJP) bör fiskbestånd och fiskeverksamhet förvaltas och balanseras. Dessa mål kan inte uppnås om en del av uppgifterna om fångsterna och om den ekonomiska betydelsen av fiskeverksamheten, däribland fritidsfisket, saknas.

N.  Medlemsstaterna är skyldiga att samla in uppgifter, t.ex. uppskattningar av antalet fritidsfiskefångster och utkast av arter som finns förtecknade i förordning (EU) 2017/1004, som så småningom tas med i de fleråriga förvaltningsplanerna. Det är dock endast ett fåtal medlemsstater som förfogar över uttömmande uppgifter om det fritidsfiske som bedrivs inom deras territorium.

O.  Trots att ett stort antal arter fångas under fritidsfiske till havs tillämpas obligatorisk uppgiftsinsamling endast på ett fåtal arter, och därför behövs det mer landsspecifika undersökningar och analyser. Fritidsfiskefångster bör inbegripas i uppskattningen av den totala fiskedödligheten och biomassan.

P.  Tillgången till uppgifter om fritidsfisket varierar från region till region, med bättre information att tillgå om fritidsfisket till havs i Nordsjön och Östersjön än om fisket i Medelhavet, Svarta havet och Atlanten.

Q.  Det uppskattade antalet personer som utövar fritidsfiske till havs i Europa uppgår till mellan 8,7 och 9 miljoner personer, dvs. 1,6 procent av Europas befolkning, vilka fiskar uppskattningsvis 77 miljoner dagar per år.

R.  Med tanke på att fiskare enligt artikel 3.2.6 i förordning (EU) nr 508/2014 om EHFF definieras som ”varje person som bedriver kommersiell fiskeverksamhet, av det slag som erkänns av medlemsstaten” är det nödvändigt att hitta en annan definition som också omfattar personer som ägnar sig åt fritidsfiske i den mening som avses i skäl A.

S.  De ekonomiska verkningarna av fritidsfisket till havs i Europa (utan värdet av turistmässig fiskeverksamhet) beräknas uppgå till 10,5 miljarder euro, vilket omfattar 5,1 miljarder direkta, 2,3 miljarder indirekta och 3,2 miljarder framkallade utgifter. Bara i EU beräknas beloppet uppgå till 8,4 miljarder euro (vilket omfattar 4,2 miljarder direkta, 1,8 miljarder indirekta och 2,5 miljarder framkallade utgifter).

T.  Det finns en direkt koppling mellan å ena sidan fiskbeståndens storlek/struktur och tillgång till fiskemöjligheter, å andra sidan sysselsättningsmässiga, ekonomiska och socioekonomiska effekter som detta medför. För att man ska kunna anta förvaltningsåtgärder som bidrar till att både det miljömässiga målet och ekonomiska mål uppnås är det viktigt att man utvärderar både effekterna av all fiskeverksamhet på ett visst bestånd och dess ekonomiska värde.

U.  Fritidsfisket till havs stöder uppskattningsvis 99 000 heltidsarbeten i Europa, vilket inbegriper 57 000 direkta, 18 000 indirekta och 24 000 sekundära arbeten, och medför ett genomsnittligt ekonomiskt mervärde på 49 000 euro per år per heltidsarbete. Bara i EU beräknas antalet vara 84 000 heltidsarbeten (50 000 direkta, 15 000 indirekta och 20 000 sekundära arbeten.

V.  Turistmässigt fritidsfiske till havs samt andra former av turistmässigt fiske har visat sig vara av stor betydelse för många regioners och länders ekonomi, och bör därför analyseras för att man bättre ska kunna bedöma dess värde, inverkan och utvecklingspotential.

W.  Alla typer av fritidsfiske har större ekonomiska och sociala effekter på lokal och regional nivå än på nationell nivå i och med att de stöder lokala samhällen och kustsamhällen genom turism, produktion, detaljhandel med och uthyrning av utrustning, och andra tjänster i samband med fritidsfiske.

X.  I vissa fall utgör fångster från fritidsfiske en betydande andel av den totala fiskedödligheten för beståndet, och bör därför beaktas när fiskemöjligheterna fastställs. Enligt en färsk rapport som beställdes av Europaparlamentet kan den uppskattade procentuella andelen av totalfångsterna inom fritidsfisket till havs variera kraftigt beroende på målart – från 2 procent för makrill till 43 procent för lyrtorsk.

Y.  Det är viktigt att enskilt bedöma de olika metoderna för fritidsfiske eller de segment som beskrivs i Ices definition från 2013.

Z.  Bedömningen av fritidsfiskets påverkan på fiskbestånden inbegriper lagring av fångster och dödlighetstal för frisläppt fisk. Överlevnadsgraden för fisk som fångats med spö och lina (fånga och släppa tillbaka) är i de flesta fall högre än för motsvarande andel fisk som fångas med andra redskap och andra metoder, vilket bör beaktas i dessa fall. Det behövs ytterligare information om de redskap som huvudsakligen används inom fritidsfisket till havs så att man kan jämföra överlevnadsmöjligheterna för utkast inom det kommersiella fisket och fisk som släpps tillbaka inom fritidsfisket.

AA.  Fritidsfisket omfattar en rad olika redskap och metoder med varierande effekter på bestånden och miljön, och bör därför utvärderas och regleras i enlighet med detta.

AB.  På grund av den dåliga situationen för det nordliga beståndet av havsabborre och torsk i västra Östersjön har begränsningar för fritidsfisket införts på EU-nivå, där man fastställt gränser för antalet fångster eller förbud av fångst (havsabborre) för att hjälpa dessa fiskbestånd att återhämta sig. De brådskande förvaltningsåtgärder som vidtas när man anser att tillståndet för ett bestånd påverkas av fritidsfisket erbjuder inte den synlighet som sektorn behöver.

AC.  En del av fritidsfiskarna är inriktade på diadroma arter såsom lax, forell och ål. Insamlingen av uppgifter om dessa arter bör göras både i sötvatten och i saltvatten, så att man kan utvärdera hur fiskbestånden förändras över tiden.

AD.  Kustområdena är de områden som är lättast tillgängliga för de flesta fritidsfiskare, och där fångas utöver fisk ofta även ryggradslösa djur och alger, vilka spelar en nyckelroll för ekologin i dessa områden. Effekterna av dessa arters fångster måste också bedömas, inte bara när det gäller de berörda bestånden utan också när det gäller de ekosystem som de ingår i.

AE.  Laxen återvänder till sina födelsevatten och borde helst endast fångas i sådana flodsystem där effektiv kontroll och tillsyn är möjlig. Vid fångst av lax till havs tas laxen dock ut godtyckligt både från friska och utsatta populationer.

AF.  Fritidsfisket kan vara en viktig orsak till fiskedödlighet, men samtidigt bedömer man att fritidsfiskets största miljöpåverkan i sötvatten kan vara främmande arter som införs i ekosystemet, medan det för fritidsfiske till havs endast finns en liten sådan inverkan.

AG.  Den gemensamma fiskeripolitiken infördes för att förvalta kommersiellt fiske, utan någon hänsyn till fritidsfisket, dess särdrag och behovet av särskilda förvaltningsinstrument och planering.

AH.  Fritidsfisket medför en annan typ av miljöpåverkan än påverkan på grund av fiskuttag, men bristen på tydliga uppgifter gör det svårt att skilja dessa från andra antropogena källor.

AI.  Med tanke på hur viktigt fritidsfisket till havs är för Storbritannien, och dess betydelse för gemensamt utnyttjade fiskbestånd, bör landets utträde ur unionen beaktas vid den framtida förvaltningen av denna verksamhet.

AJ.  Fritidsfisket har många sociala och allmänna hälsofördelar, t.ex. genom att det ökar deltagarnas livskvalitet, uppmuntrar samspelet bland ungdomar och utbildar människor i fråga om miljön och vikten av dess hållbarhet.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att man samlar in tillräckligt med uppgifter om fritidsfiske, och i synnerhet om fritidsfiske till havs, för att man ska kunna göra en korrekt bedömning av de totala fiskedödlighetsnivåerna för alla bestånd.

2.  Europaparlamentet betonar att fritidsfisket ökar i de flesta av Europas länder och att denna typ av fiske utgör en viktig verksamhet med samhälleliga, ekonomiska, sysselsättningsmässiga och miljömässiga effekter, som också kan ha en stor inverkan på fiskeresurserna. Parlamentet understryker att medlemsstaterna därför bör säkerställa att sådan verksamhet bedrivs på ett hållbart sätt som är förenligt med målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

3.  Europaparlamentet understryker behovet av att skydda icke-kommersiella flottor och säkerställa deras överlevnad och ett generationsskifte med tanke på den ökande andelen fritidsfiskeverksamhet som är kopplad till fritidshamnar och säsongsbunden turism.

4.  Europaparlamentet anser att det måste samlas in uppgifter om antalet sportfiskare, hur mycket deras fångster uppgår till och vilket mervärde de skapar i kustsamhällena.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa och förbättra de befintliga bestämmelserna för fritidsfiske i den nya kontrollförordningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utvärdera, och vid behov utvidga insamlingen av uppgifter om fritidsfiske i syfte att omfatta fler fiskbestånd och andra marina organismer, utarbeta en genomförbarhetsstudie om enhetlig insamling av uppgifter om fritidsfiskets socioekonomiska konsekvenser och göra insamlingen av dessa uppgifter obligatorisk.

7.  Europaparlamentet anser att fångstdeklarationerna och fångstkontrollen inom fritidsfisket måste förbättras. Parlamentet påminner om att det vid antagandet av EU:s budget för 2018 godkände ett pilotprojekt om införandet av ett system för månatlig rapportering av fångsterna av havsabborre, och uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att finansiera ytterligare projekt för övervakning av de arter som är mest utsatta för fritidsfiske. Parlamentet påminner om vikten av spårbarhet och uppmanar kommissionen att inbegripa och förbättra de befintliga bestämmelserna för fritidsfiske i den nya kontrollförordningen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av fritidsfisket i EU. Parlamentet anser att bedömningen av de förvaltningsplaner som innefattar bestämmelser om fritidsfiske också bör ingå i kommissionens slutliga rapport om konsekvensbedömningen.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga tekniska åtgärder för att genomföra den nuvarande förordningen om insamling av uppgifter och utvidga den till att omfatta fler bestånd och aspekter av fritidsfiske.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att alla nödvändiga uppgifter om fritidsfiske regelbundet samlas in i syfte att få en fullständig utvärdering av fiskbestånden och bestånden av andra marina organismer, för att ge sektorn större synlighet. Parlamentet varnar för att det utan en sådan omfattande utvärdering, och om inga lämpliga åtgärder vidtas utifrån denna utvärdering, finns risk för att fiskeriförvaltningsplanerna och de tekniska åtgärderna varken uppfyller målen i förordning (EU) nr 1380/2013 eller når en balans mellan fritidsfiske och kommersiellt fiske.

11.  Europaparlamentet anser att i de fall där fritidsfiskefångsterna har en stor inverkan på beståndet ska de ingå som en integrerad del av ekosystemet och beaktas inom de sociala och ekonomiska övervägandena i de fleråriga förvaltningsplanerna, både för definiering av fiskemöjligheter och för antagande av relevanta tekniska åtgärder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vid behov införliva fritidsfisket i de fleråriga förvaltningsplaner som redan har godkänts eller som håller på att godkännas.

12.  Europaparlamentet understryker att insamlingen av uppgifter hör till medlemsstaternas skyldigheter. Parlamentet påpekar dock att en adekvat definition av fritidsfiske skulle förbättra kvaliteten på uppgifterna. Kommissionen uppmanas att föreslå en enhetlig definition av fritidsfiske på EU-nivå, som tydligt skiljer fritidsfiske från kommersiellt fiske och fiske som bidrar till självförsörjning, utifrån principen att fångster från fritidsfiske aldrig får säljas.

13.  Europaparlamentet anser, utifrån uppgifterna och konsekvensbedömningen och med hänsyn till medlemsstaternas befogenheter i fråga om fritidsfiske, att kommissionen bör utvärdera fritidsfiskets roll i den framtida gemensamma fiskeripolitiken, så att båda typerna av havsfiske – kommersiellt fiske och fritidsfiske – kan förvaltas på ett balanserat, rättvist och hållbart sätt som gör det möjligt att uppnå de eftersträvade målen.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge stöd, däribland ekonomiskt stöd, för att främja utvecklingen av fritidsfiske i turistsektorn, som ett viktigt bidrag till utvecklingen av den blå ekonomin i små samhällen och kustsamhällen, särskilt i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att detta skulle ha en positiv inverkan på ansträngningarna att förlänga turistsäsongen utöver sommarmånaderna. Parlamentet föreslår dessutom att kommissionen utser fritidsfisket till ett tema för Eden, projektåret för hållbar turism, och lanserar projekt för att främja fritidsfisketurism i små kustsamhällen inom ramen för Cosme-programmet.

15.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av fritidsfisket inte får innebära att det utanför ramen för en normal fiskeresursförvaltning, utifrån välgrundade vetenskapliga data, sker en minskning av yrkesfiskets fiskemöjligheter eller att knappa resurser delas mellan yrkesfisket och fritidsfisket, särskilt inom småskaligt och icke-industriellt fiske.

16.  Europaparlamentet erkänner att man har bedrivit fritidsfiske sedan århundraden i hela EU och att det är en integrerad del av kulturen, traditionerna och kulturarvet i många kust- och ösamhällen. Parlamentet noterar att de olika typerna av fritidsfiske är lika olika som kulturerna i EU, och att man bör erkänna detta faktum vid varje försök att lagstifta på detta område.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att en framtida reglering av fritidsfisket är adekvat och inte skadar yrkesfisket.

18.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov av att fastställa grundläggande bestämmelser för förvaltningen av fritidsfisket, och anser dessutom att det bör upprättas en förteckning över fritidsfiskeverksamhet som inbegriper uppgifter om fiskeredskap och fångst samt en beskrivning av fiskeområden, målarter och bifångster.

19.  Europaparlamentet bekräftar EHFF:s betydelse när det gäller att bidra till utvecklandet av forskningskapacitet och säkerställa fullständiga och tillförlitliga utvärderingar av de marina resurserna med avseende på fritidsfiske. Parlamentet påminner om att EHFF ger finansiering till uppgiftsinsamling, och uppmanar kommissionen att utvidga det framtida tillämpningsområdet för EHFF för att tillhandahålla ekonomiskt stöd till forskning och analys av de insamlade uppgifterna.

20.  Europaparlamentet betonar att det finns ett stort och viktigt behov av att utbyta uppgifter och påpekar att (EHFF) stöder insamlingen av uppgifter, även för fritidsfisket. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att samla in uppgifter och uppmanar med kraft kommissionen att dessutom ytterligare utveckla en gemensam databas med uttömmande och tillförlitliga uppgifter tillgängliga för forskare, så att de kan övervaka och bedöma fiskeresursernas tillstånd. Sådana åtgärder skulle bl.a. kunna inbegripa finansiering ur EHFF.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0316.
(2) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
(3) EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.
(4) EUT L 149, 20.5.2014, s. 1.
(5) EUT L 157, 20.6.2017, s. 1.


Clearingkravet, rapporteringskraven och riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivat och transaktionsregister ***I
PDF 238kWORD 75k
Text
Konsoliderad text
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 juni 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister (COM(2017)0208 – C8-0147/2017 – 2017/0090(COD))(1)
P8_TA(2018)0244A8-0181/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Ändringsförslag 1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(2)
P8_TA(2018)0244A8-0181/2018
till kommissionens förslag
P8_TA(2018)0244A8-0181/2018
---------------------------------------------------------
P8_TA(2018)0244A8-0181/2018

Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

och av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012(6) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 27 juli 2012 och trädde i kraft den 16 augusti 2012. Förordningens krav, närmare bestämt kravet på central clearing av standardiserade OTC-derivatkontrakt, krav på marginalsäkerheter, krav på begränsning av operativ risk för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt, rapporteringsskyldigheter när det gäller derivatkontrakt, kraven på centrala motparter och kraven på transaktionsregister bidrar till att minska systemrisken genom att öka transparensen på OTC-derivatmarknaden och minska motpartskreditrisken och den operativa risken i samband med OTC-derivattransaktioner.

(2)  En förenkling på vissa områden som omfattas av förordning (EU) nr 648/2012 och ett mer proportionellt angreppssätt när det gäller dessa områden är i överensstämmelse med kommissionens Refit-program (om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat) som framhåller vikten av kostnadsminskningar och förenkling för att unionens politik ska uppnå sina mål så effektivt som möjligt och som framför allt syftar till att minska regelbördan och den administrativa bördan utan att det påverkar det övergripande målet att bevara den finansiella stabiliteten och minska systemriskerna.

(3)  Effektiva och motståndskraftiga efterhandelssystem och marknader för säkerheter är av grundläggande betydelse för en väl fungerande kapitalmarknadsunion och förstärker ansträngningarna att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning i enlighet med kommissionens politiska prioriteringar.

(4)  Under 2015 och 2016 genomförde kommissionen två offentliga samråd om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen fick även in synpunkter på tillämpningen av förordningen från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma), Europeiska systemrisknämnden (nedan kallad ESRB) och Europeiska centralbankssystemet (nedan kallad ECBS). Dessa offentliga samråd visade att målen med förordning (EU) nr 648/2012 hade intressenternas stöd och att det inte behövdes någon mer genomgripande ändring av förordningen. Den 23 november 2016 antog kommissionen en översynsrapport i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) nr 648/2012. Även om alla bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 ännu inte börjat tillämpas fullt ut och en fullständig utvärdering av förordningen därför inte är möjlig pekade rapporten på områden där det behövs riktade åtgärder för att säkerställa att målen med förordning (EU) nr 648/2012 uppnås på ett mer proportionellt, effektivt och ändamålsenligt sätt.

(5)  Förordning (EU) nr 648/2012 bör omfatta alla finansiella motparter som kan utgöra en betydande systemrisk för det finansiella systemet. Definitionen av finansiella motparter bör därför ändras.

(6)  Vissa finansiella motparter har en verksamhet på OTC-derivatmarknaderna som är för begränsad för att utgöra en betydande systemrisk för det finansiella systemet och ▌ för begränsad för att central clearing ska vara ekonomiskt genomförbar. Dessa motparter, vanligen kallade små finansiella motparter, bör undantas från clearingkravet men även fortsättningsvis omfattas av kravet på utväxling av säkerheter för att minska eventuell systemrisk. Om clearingtröskeln överskrids av en liten finansiell motpart för åtminstone en klass av OTC-derivat bör detta emellertid utlösa ett clearingkrav för alla klasser av OTC-derivat med tanke på de inbördes kopplingarna mellan finansiella motparter och den systemrisk som kan uppstå för det finansiella systemet om dessa derivatkontrakt inte clearas centralt.

(7)  Icke-finansiella motparter har färre inbördes kopplingar än finansiella motparter. Deras verksamhet inskränker sig dessutom ofta till bara en klass av OTC-derivat. Därför utgör deras verksamhet en mindre systemrisk för det finansiella systemet än finansiella motparters verksamhet. Clearingkravets tillämpning på icke-finansiella motparter bör därför inskränkas, så att icke-finansiella motparter endast omfattas av clearingkravet avseende den tillgångsklass eller de tillgångsklasser som överskrider clearingtröskeln ▌.

(7a)  Eftersom finansiella motparter och icke-finansiella motparter medför olika risker är det nödvändigt att utarbeta två separata clearingtrösklar. För att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna bör dessa tröskelvärden uppdateras regelbundet.

(8)  Kravet att vissa OTC-derivatkontrakt som ingåtts innan clearingkravet trädde i kraft ska clearas skapar ovisshet kring rättsläget och praktiska svårigheter samtidigt som dess nytta är begränsad. Kravet ger framför allt upphov till ytterligare kostnader och bördor för motparterna i dessa kontrakt och kan även påverka marknadens goda funktion utan att leda till någon betydande förbättring av den enhetliga och konsekventa tillämpningen av förordning (EU) nr 648/2012 eller av skapandet av lika spelregler för marknadsdeltagarna. Detta krav bör därför avskaffas.

(9)  Motparter med en begränsad aktivitet på OTC-derivatmarknaden har svårt att få tillgång till central clearing både som kunder till en clearingmedlem och genom indirekta clearingarrangemang. Kravet att clearingmedlemmar ska möjliggöra indirekt clearing på skäliga villkor är därför inte ändamålsenligt. Det bör därför finnas ett uttryckligt krav att clearingmedlemmar och clearingmedlemmars kunder som tillhandahåller andra motparter clearingtjänster direkt eller indirekt genom att tillåta att deras egna kunder tillhandahåller andra motparter dessa tjänster ska göra detta på rättvisa, skäliga, icke‑diskriminerande och transparenta villkor.

(10)  Clearingkravet bör kunna upphävas tillfälligt under vissa förhållanden. Ett tillfälligt upphävande bör vara möjligt om de kriterier enligt vilka en viss klass av OTC-derivat har underställts clearingkravet inte längre uppfylls. Detta kan vara fallet om en klass av OTC-derivat inte längre är lämplig för obligatorisk central clearing eller om det har skett en väsentlig förändring av sådana kriterier avseende en särskild klass av OTC‑derivat. Ett tillfälligt upphävande av clearingkravet bör även vara möjligt om en central motpart upphör att erbjuda en clearingtjänst för en särskild klass av OTC‑derivat eller för en särskild typ av motpart och andra centrala motparter inte tillräckligt snabbt kan träda in och överta dessa clearingtjänster. Ett tillfälligt upphävande av clearingkravet bör även vara möjligt om detta anses vara nödvändigt för att undvika ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten i unionen.

(11)  Retroaktiv rapportering av transaktioner har visat sig vara svår eftersom det saknas vissa uppgifter som inte behövde rapporteras innan förordning (EU) nr 648/2012 trädde i kraft men som krävs i dag. Detta har lett till en kraftig underrapportering och till att de inrapporterade uppgifterna är av dålig kvalitet, samtidigt som den börda som rapportering av dessa transaktioner medför är betydande. Det är därför mycket sannolikt att dessa retroaktiva uppgifter inte kommer att användas. När tidsfristen för retroaktiv rapportering löper ut kommer flera av dessa transaktioner dessutom redan ha förfallit och därmed även de exponeringar och risker som är förbundna med dem. För att rätta till denna situation bör kravet på retroaktiv rapportering av transaktioner avskaffas.

(12)  Transaktioner inom grupper med icke-finansiella motparter utgör en relativt liten andel av alla OTC-derivattransaktioner och används främst för intern säkring inom grupper. Dessa transaktioner bidrar därför inte i väsentlig grad till systemrisker och graden av sammankoppling, samtidigt som skyldigheten att rapportera dessa transaktioner medför betydande kostnader och bördor för icke-finansiella motparter. Alla transaktioner mellan dotterbolag inom grupper där minst en av motparterna är en icke-finansiell motpart bör därför undantas från rapporteringsskyldigheten, oavsett den icke‑finansiella motpartens etableringsort.

(13)  Kravet på rapportering av börshandlade derivatkontrakt (ETD) lägger en betydande börda på motparter på grund av den stora volym ETD-kontrakt som ingås dagligen. Kommissionens offentliga samråd om kontroll av ändamålsenligheten i tillsynsrapporteringen, som publicerades den 1 december 2017, syftar till att samla in uppgifter om kostnaden för efterlevnad av de befintliga tillsynsrapporteringskraven på unionsnivå, samt om enhetligheten, samstämmigheten, ändamålsenligheten, effektiviteten och unionsmervärdet av dessa krav. Detta samråd ger en möjlighet för myndigheterna att holistiskt bedöma ETD‑rapporteringen tillsammans med alla befintliga och framtida lagstadgade rapporteringssystem, gör det möjligt för myndigheterna att ta hänsyn till den nya rapporteringsmiljön till följd av genomförandet av förordning (EU) nr 600/2014(7) och ger möjlighet att lägga fram förslag för att effektivt minska bördan på marknadsaktörer som är skyldiga att rapportera ETD-transaktioner. Kommissionen bör beakta dessa resultat för att föreslå framtida ändringar av rapporteringskraven enligt artikel 9.1 avseende ETD‑rapportering.

(14)  För att minska rapporteringsbördan för icke-finansiella motparter som inte omfattas av clearingkravet bör den finansiella motparten vara ensam ansvarig, även juridiskt sett, för rapportering av en enskild uppsättning uppgifter om OTC-derivatkontrakt som ingås med en icke-finansiell motpart som inte omfattas av clearingkravet samt för att säkerställa att de inrapporterade uppgifterna är korrekta. För att säkerställa att den finansiella motparten har de uppgifter som krävs för att uppfylla sin rapporteringsskyldighet bör den icke-finansiella motparten tillhandahålla de uppgifter som rör de OTC-derivattransaktioner som den finansiella motparten rimligen inte kan förväntas inneha. Det bör dock vara möjligt för en icke-finansiell motpart kan välja att rapportera sina OTC-derivatkontrakt. I detta fall bör den icke‑finansiella motparten informera den finansiella motparten om detta och förbli ansvarig, även juridiskt sett, för rapportering av dessa uppgifter och för säkerställande av att de är korrekta.

(15)  Det bör även fastställas vem som ska ansvara för rapportering av andra derivatkontrakt. Det bör därför närmare anges att förvaltningsbolag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS) ska vara ansvariga, även juridiskt sett, för rapportering för sådana UCITS-fonders räkning av OTC-derivatkontrakt som ingås av sådana UCITS-fonders samt för att säkerställa att de inrapporterade uppgifterna är korrekta. På samma sätt bör förvaltare för alternativa investeringsfonder (AIF) vara ansvariga, även juridiskt sett, för rapportering för sådana AIF-fonders räkning av OTC‑derivatkontrakt som ingås av sådana AIF-fonder samt för att säkerställa att de inrapporterade uppgifterna är korrekta.

(16)  För att undvika inkonsekvenser i tillämpningen av riskbegränsningstekniker inom unionen bör tillsynsmyndigheter godkänna riskhanteringsförfaranden som kräver en utväxling av säkerheter mellan motparterna som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad, eller betydande ändringar av sådana förfaranden, innan de tillämpas.

(16a)  För att undvika internationella regleringsmässiga skillnader och med beaktande av den särskilda karaktären i handeln med sådana derivat bör den obligatoriska utväxlingen av variationsmarginaler på fysiskt avvecklade valutaterminer och fysiskt avvecklade valutaswapderivat endast gälla för transaktioner mellan de mest systemviktiga motparterna, nämligen kreditinstitut och värdepappersföretag.

(16b)  Tjänster för att minska efterhandelsrisken, såsom portföljkompression, kan leda till en minskning av systemrisken. Genom att minska riskerna i befintliga derivatportföljer, utan att förändra portföljens övergripande marknadsposition, kan de minska de motpartsexponeringar och motpartsrisker som är förknippade med ökande utestående bruttopositioner. ”Portföljkompression” definieras i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 600/2014 och omfattas inte av den handelsskyldighet som föreskrivs i artikel 28 i förordning (EU) nr 600/2014. För att anpassa denna förordning till förordning (EU) nr 600/2014, där så krävs, med beaktande av skillnaderna mellan dessa två förordningar och möjligheten att kringgå clearingkravet, bör kommissionen, i samarbete med Esma och ESRB, bedöma vilka riskreduceringstjänster efter handel som kan beviljas undantag från clearingkravet.

(17)  För att öka transparensen och förutsägbarheten när det gäller inledande marginalsäkerheter och få centrala motparter att avhålla sig från att ändra sina modeller för inledande marginalsäkerheter på ett sätt som kan vara procykliskt bör centrala motparter ge sina clearingmedlemmar verktyg att simulera sina krav på inledande marginalsäkerheter och en detaljerad översikt över de modeller för beräkning av inledande marginalsäkerheter som de använder. Detta är i överensstämmelse med de internationella standarder som offentliggjorts av CPMI (Committee on Payments and Market Infrastructures) och Iosco (International Organization of Securities Commissions) och i synnerhet med de regler om informationslämnande som offentliggjordes i december 2012(8) och de standarder för centrala motparters lämnande av kvantitativ information som offentliggjordes 2015(9), vilka är relevanta för att främja en rättvisande bild av de risker och kostnader som är förbundna med clearingmedlemmars deltagande i en central motpart och för att öka centrala motparters transparens gentemot marknadsdeltagare.

(18)  Osäkerhet kvarstår om i vilken utsträckning tillgångar på kunders samlingskonton (omnibuskonton) eller på individuellt separerade konton är insolvensskyddade. Det är därför oklart under vilka omständigheter centrala motparter med tillräcklig rättslig säkerhet kan överföra kundpositioner om en clearingmedlem fallerar eller under vilka omständigheter centrala motparter med tillräcklig rättslig säkerhet kan betala ut intäkterna från en likvidation direkt till kunderna. För att uppmuntra och förbättra tillgången till clearing bör reglerna rörande dessa tillgångars och positioners insolvensskydd förtydligas.

(19)  De böter som Esma kan utdöma för transaktionsregister som står under myndighetens direkta tillsyn bör vara tillräckligt effektiva, proportionerliga och avskräckande för att göra Esmas tillsynsbefogenheter verkningsfulla och öka transparensen för positioner i och exponeringar mot OTC-derivat. De avgiftsbelopp som ursprungligen föreskrevs i förordning (EU) nr 648/2012 är inte tillräckligt avskräckande med tanke på transaktionsregistrens nuvarande omsättning, vilket potentiellt kan begränsa verkningsfullheten hos Esmas tillsynsbefogenheter enligt den förordningen i förhållande till transaktionsregister. Taket för avgifternas basbelopp bör därför höjas.

(20)  Myndigheter i tredjeland bör ha tillgång till uppgifter som rapporteras till transaktionsregister i unionen om det berörda tredjelandet uppfyller vissa villkor rörande behandlingen av dessa uppgifter och har en rättsligt bindande och verkställbar skyldighet som ger unionens myndigheter direkt tillgång till uppgifter som rapporteras till transaktionsregister i detta tredjeland.

(21)  Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365(10) får transaktionsregister som redan har registrerats i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012 och som vill utvidga denna registrering till att även omfatta tillhandahållandet av tjänster i samband med transaktioner för värdepappersfinansiering omfattas av ett förenklat registreringsförfarande. Ett liknande förenklat registreringsförfarande bör införas för registrering av transaktionsregister som redan har registrerats i enlighet med förordning (EU) nr 2015/2365 och som vill utvidga denna registrering till att även omfatta tillhandahållande av tjänster i samband med derivatkontrakt.

(22)  Att kvaliteten och transparensen hos uppgifter som tas fram av transaktionsregister är otillräcklig innebär att det är svårt för enheter som har beviljats tillgång till dessa uppgifter att använda dem för att övervaka derivatmarknader, och förhindrar reglerings- och tillsynsmyndigheter från att i god tid upptäcka risker för den finansiella stabiliteten. För att förbättra uppgifternas kvalitet och transparens och anpassa rapporteringskraven enligt förordning (EU) nr 648/2012 till kraven i förordning (EU) nr 2015/2365 och förordning (EU) nr 600/2014 krävs att rapporteringsregler och rapporteringskrav harmoniseras ytterligare och i synnerhet en ytterligare harmonisering av datastandarder, metoder och arrangemang för rapportering, samt förfaranden som transaktionsregister ska tillämpa för validering av inrapporterade uppgifters fullständighet och korrekthet samt för avstämning av uppgifterna mot andra transaktionsregister. Transaktionsregister bör dessutom på begäran ge motparter tillgång till alla uppgifter som rapporteras för deras räkning, så att motparterna kan kontrollera att uppgifterna är korrekta.

(22a)   För att minska den administrativa bördan och öka matchningen av handelstransaktioner bör Esma införa en gemensam EU-standard för rapportering till transaktionsregister. Eftersom centrala motparter och andra finansiella motparter tar på sig delegerade rapporteringsskyldigheter skulle ett enhetligt format öka effektiviteten för alla deltagare.

(23)  När det gäller de tjänster som tillhandahålls av transaktionsregister har konkurrensförhållanden upprättats genom förordning (EU) nr 648/2012. Motparter bör därför kunna välja vilket transaktionsregister de vill rapportera till och kunna byta transaktionsregister om de så önskar. För att underlätta byten och säkerställa att uppgifterna fortsatt är tillgängliga utan att det krävs upprepade förfaranden bör transaktionsregister fastställa lämpliga riktlinjer för att säkerställa att överföring av inrapporterade uppgifter till andra transaktionsregister sker under ordnade former om ett rapporteringsskyldigt företag begär detta.

(24)  I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs att clearingkravet inte bör tillämpas på pensionssystem innan de centrala motparterna har utvecklat en lämplig teknisk lösning för överföring av icke-kontanta säkerheter som tilläggssäkerheter (variationsmarginal). Eftersom ingen lämplig lösning för att möjliggöra central clearing för pensionssystem hittills har tagits fram bör detta tillfälliga undantag förlängas och gälla i ytterligare två år för den stora merparten av pensionssystemen. Central clearing bör emellertid fortsätta att vara det yttersta målet med tanke på att utvecklingen på regleringsområdet och på marknaden gör det möjligt för marknadsdeltagare att ta fram lämpliga tekniska lösningar inom denna tidsperiod. Kommissionen bör med bistånd från Esma, EBA, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (nedan kallad Eiopa) och ESRB övervaka de framsteg som görs av centrala motparter, clearingmedlemmar och pensionssystem mot lämpliga lösningar som gör det lättare för pensionssystem att delta i central clearing och sammanställa en rapport om dessa framsteg. Denna rapport bör även behandla lösningarna och relaterade kostnader för pensionssystem och därmed ta hänsyn till utvecklingen på regleringsområdet och på marknaden, t.ex. ändringar av vilken typ av finansiell motpart som omfattas av clearingkravet. ▌ Kommissionen bör ha befogenhet att förlänga detta undantag i ytterligare ett år, om den anser att de beröra partnerna enats om en lösning och ytterligare tid behövs för dess genomförande.

(24a)  Små pensionssystem, förutom de som klassificeras som små finansiella motparter, medför inte samma risker som större pensionssystem och det är lämpligt att tillåta dem ett längre undantag från clearingkravet. För sådana pensionssystem bör kommissionen utvidga undantaget från denna skyldighet till tre år. Om kommissionen vid utgången av denna period anser att de små pensionssystemen har gjort nödvändiga ansträngningar för att utveckla lämpliga tekniska lösningar för att delta i central clearing och att de negativa effekterna av central clearing av derivatkontrakt på pensionsförmånerna förblir oförändrade, bör kommissionen ha möjlighet att förlänga undantaget med ytterligare två år. Efter det att undantaget upphör att gälla bör små pensionssystem omfattas av denna förordning på samma sätt som alla andra enheter inom dess tillämpningsområde. Med tanke på de lägre volymer av derivatkontrakt som ingås av små pensionssystem kan man förvänta sig att de inte kommer att överstiga de trösklar som utlöser clearingkravet. Detta betyder att de flesta små pensionssystem, även efter det att undantaget upphör, fortfarande inte skulle omfattas av clearingkravet.

(24b)  Undantaget för pensionssystem bör fortsätta att tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning och om denna förordning träder i kraft efter den 16 augusti 2018 bör det också gälla retroaktivt för alla OTC-derivatkontrakt som utförs efter detta datum. Den retroaktiva tillämpningen av denna bestämmelse är nödvändig för att undvika ett gap mellan utgången av tillämpningen av det nuvarande undantaget och det nya undantaget, då båda tjänar samma syfte.

(25)  Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen när det gäller det närmare fastställandet av vilka villkor för tillhandahållandet av clearingtjänster som ska anses vara rättvisa, skäliga, transparenta och icke-diskriminerande, samt när det gäller förlängningen av den period under vilken clearingkravet inte ska tillämpas på pensionssystem.

(26)  Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och i synnerhet när det gäller tillgången för tredjeländers relevanta myndigheter till information hos transaktionsregister i unionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(11).

(27)  För att säkerställa en enhetlig harmonisering av regler om riskbegränsningsförfaranden, registrering av transaktionsregister och rapporteringskrav bör kommissionen anta förslag till tekniska tillsynsstandarder utarbetade av EBA, Eiopa och Esma när det gäller tillsynsförfaranden för att säkerställa att den inledande och den fortlöpande valideringen av riskhanteringsförfaranden som förutsätter en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad, närmare bestämmelser om en förenklad ansökan om utvidgning av ett transaktionsregisters registrering enligt förordning (EU) nr 2015/2365, närmare bestämmelser om de förfaranden som transaktionsregister ska tillämpa för att kontrollera den rapporterande motpartens eller inlämnande enhetens uppfyllande av rapporteringskraven, den inrapporterade informationens fullständighet och korrekthet och närmare bestämmelser om förfarandena för avstämning av uppgifter mellan transaktionsregister. Kommissionen bör anta dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder genom delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i enlighet med artiklarna 10–14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(12), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(14).

(28)  Kommissionen bör även ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder utarbetade av Esma genom genomförandeakter enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010 när det gäller datastandarder för den information som ska rapporteras om olika klasser av derivat, och metoder och arrangemang för rapportering.

(29)  Eftersom målen med denna förordning, dvs. att säkerställa att regler som leder till onödiga administrativa bördor och kostnader för regelefterlevnad blir proportionella utan att äventyra den finansiella stabiliteten, samt att öka genomlysningen av positioner i och exponeringar mot OTC-derivat, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av deras omfattning och effekter, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(30)  Tillämpningen av vissa bestämmelser i denna förordning bör skjutas upp för att fastställa alla nödvändiga genomförandeåtgärder och ge marknadsdeltagarna möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att efterleva bestämmelserna.

(31)  Samråd har i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(15) ägt rum med Europeiska datatillsynsmannen, som lämnade ett yttrande den [...].

(32)  Förordning (EU) nr 648/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(32a)  Clearingkravet för derivat enligt förordning (EU) nr 648/2012 och handelsskyldigheten för derivat enligt förordning (EU) nr 600/2014, bör bringas i samklang när så är nödvändigt och lämpligt. Därför bör kommissionen utarbeta en rapport om de ändringar som gjorts av clearingkravet för derivat via denna förordning, i synnerhet gällande vilka enheter som är föremål för clearingkravet och upphävandemekanismen, vilket även bör göras för handelsskyldigheten för derivat enligt förordning (EU) nr 600/2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 648/2012 ska ändras på följande sätt:

-1.  Artikel 1.4 ska ersättas med följande:"

”4. Förordning ska inte tillämpas på följande:

   a) Centralbanker och andra offentliga organ som har i uppdrag att förvalta eller deltar i förvaltningen av statsskulder.
   b) Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).
   c) Multilaterala utvecklingsbanker enligt förteckningen i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.”

"

-1a.  I artikel 1 punkt 5 ska led a utgå.

1.  Artikel 2.8 ska ersättas med följande:"

”8. finansiell motpart: ett värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(16), ett kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med direktiv (EU) nr 36/2013/EU, ett försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG(17), ett fondföretag (UCITS) som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG, utom då denna UCITS-fond avser en aktieköpsplan för anställda, ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6a i direktiv 2003/41/EG, en alternativ investeringsfond enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, som antingen är etablerat i unionen eller som förvaltas av en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF‑förvaltare) som auktoriserats eller registrerats i enlighet med direktiv 2011/61/EU, utom då denna AIF-fond avser en aktieköpsplan för anställda, och, i tillämpliga fall, vars AIF-förvaltare är etablerad i unionen, och en värdepapperscentral som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014(18) ▌.”

"

2.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led a ändras på följande sätt:

i)  Leden i–iv ska ersättas med följande:"

”i) mellan två finansiella motparter som omfattas av villkoren i artikel 4a.1 andra stycket,

   ii) mellan en finansiell motpart som omfattas av villkoren i artikel 4a.1 andra stycket och en icke-finansiell motpart som omfattas av artikel 10.1 andra stycket,
   iii) mellan två icke-finansiella motparter som omfattas av villkoren i artikel 10.1 andra stycket,
   iv) mellan, å ena sidan, en finansiell motpart som omfattas av villkoren i artikel 4a.1 andra stycket eller en icke-finansiell motpart som omfattas av villkoren i artikel 10.1 andra stycket och, å andra sidan, en i ett tredjeland etablerad enhet som skulle omfattas av clearingkravet om den var etablerad i unionen,”.

"

b)  Punkt 1 b ska ersättas med följande:"

”b) De har ingåtts eller förnyats antingen

   i) på eller efter den dag då clearingkravet börjar gälla, eller
   ii) på eller efter den dag då de båda motparterna uppfyller kriterierna som anges i punkt a.”

"

c)  Följande punkter ska införas:"

”3a. Clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster, oavsett om det sker direkt eller indirekt, ska tillhandahålla dessa tjänster på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta villkor. Sådana clearingmedlemmar och kunder ska vidta alla rimliga åtgärder som syftar till att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter inom en grupp av anknutna enheter, särskilt mellan handelsenheten och clearingenheten, som på ett negativt sätt kan påverka ett rättvist, skäligt, icke-diskriminerande och transparent tillhandahållande av clearingtjänster.

Clearingmedlemmar eller kunder ska tillåtas kontrollera riskerna förknippade med de clearingtjänster som erbjuds.

3b.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de förhållanden under vilka villkor för clearingtjänster, som hänvisas till i punkt 3a, anses vara rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta.

Esma ska överlämna förslagen till de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den ... [sex månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

"

3.  Följande artikel ska läggas till som artikel 4a:"

”Artikel 4a

Finansiella motparter som omfattas av ett clearingkrav

1.  En finansiell motpart som tar positioner i OTC-derivatkontrakt får på årsbasis beräkna sin aggregerade genomsnittliga position vid månadsslutet för de föregående tolv månaderna i enlighet med punkt 3.

Om den finansiella motparten inte beräknar sin position eller om resultatet av beräkningen överskrider de clearingtrösklar som fastställs enligt artikel 10.4 b ska den finansiella motparten

   a) omedelbart underrätta Esma och den relevanta behöriga myndigheten om detta,
   b) omfattas av det clearingkrav som avses i artikel 4 för framtida OTC‑derivatkontrakt, oavsett för vilken tillgångsklass eller vilka tillgångsklasser clearingtröskeln har överskridits, och
   c) cleara de kontrakt som avses i led b senast fyra månader efter det att den finansiella motparten började omfattas av clearingkravet.

2.  En finansiell motpart som har börjat omfattas av clearingkravet i enlighet med punkt 1 och senare visar för den relevanta behöriga myndigheten att dess aggregerade genomsnittliga position vid månadsslutet för de föregående tolv månaderna inte längre överskrider den clearingtröskel som avses i punkt 1, ska inte längre omfattas av clearingkravet i artikel 4.

2a.  Om en finansiell motpart som tidigare undantagits från clearingkraven nu omfattas av dessa krav i enlighet med punkt 1 ska den cleara sina OTC‑derivatkontrakt inom fyra månader efter det att den började omfattas av clearingkravet.

3.  Vid beräkning av de positioner som avses i punkt 1 ska den finansiella motparten inkludera alla OTC-derivatkontrakt som ingåtts av den finansiella motparten eller av andra enheter inom den grupp som den finansiella motparten tillhör.”

"

4.  I artikel 5.2 ska led c utgå.

4a.   I artikel 6.2 ska följande led läggas till efter led d:"

da) Inom varje klass av OTC-derivat som avses i led d, närmare uppgifter om de kontraktstyper som relevanta centrala motparter har auktoriserats att cleara samt de datum då dessa centrala motparter auktoriserades att cleara dessa kontrakt.

"

5.  I artikel 6.2 ska led e utgå.

6.  Följande artikel ska läggas till som artikel 6b:"

”Artikel 6b

Tillfälligt upphävande av clearingkravet i andra situationer än vid resolution

1.  Under andra omständigheter än de som avses i artikel 6a.1 får Esma begära att kommissionen endast tillfälligt upphäver clearingkravet i artikel 4.1 för en särskild klass av OTC-derivat eller för en särskild motpart om något av följande villkor är uppfyllt:

   a) Klassen av OTC-derivat är inte längre lämplig för central clearing på grundval av kriterierna i artikel 5.4 första stycket och 5.5.
   b) En motpart kommer sannolikt att upphöra med clearing av just den klassen av OTC-derivat och ingen annan central motpart kan cleara just den klassen av OTC-derivat utan avbrott.
   c) Ett tillfälligt upphävande av clearingkravet för en särskild klass av OTC‑derivat eller för en särskild typ av motpart är nödvändigt för att undvika eller hantera ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten i unionen och ett sådant tillfälligt upphävande står i proportion till detta syfte.

Vid tillämpning av första stycket c ska Esma före sin begäran samråda med ESRB.

Om Esma begär att kommissionen endast tillfälligt ska upphäva det clearingkrav som avses i artikel 4.1 ska den lägga fram skäl och bevis för att åtminstone ett av villkoren i första stycket är uppfyllt. Kommissionen ska utan dröjsmål informera Europaparlamentet och rådet om Esmas begäran.

1a.  En begäran om upphävande från Esma som avses i punkt 1 i denna artikel kan begäras av en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 22. Om den behöriga myndigheten begär att Esma lämnar in en begäran om tillfälligt upphävande ska den lägga fram skäl och bevis för att åtminstone ett av villkoren i punkt 1 första stycket är uppfyllt.

Esma ska inom 48 timmar från att ha mottagit en begäran från den behöriga myndigheten och på grundval av de skäl och bevis som den behöriga myndigheten lagt fram antingen begära att kommissionen tillfälligt upphäver clearingkravet för den särskilda klassen av OTC-derivat eller för den särskilda typ av motpart som avses i punkt 1, eller avslå begäran om tillfälligt upphävande. Esma ska informera den behöriga myndigheten om sitt beslut och lämna en detaljerad motivering som förklarar beslutet.

2.  Den begäran som avses i punkt 1 ska inte offentliggöras.

3.  Kommissionen ska inom 48 timmar från den begäran som avses i punkt 1 och på grundval av de skäl och bevis som Esma har lagt fram antingen tillfälligt upphäva clearingkravet för den särskilda klassen av OTC-derivat eller för den särskilda typ av motpart som avses i punkt 1, eller avslå begäran om tillfälligt upphävande. Kommissionen ska informera Esma om sitt beslut och lämna en detaljerad motivering som förklarar beslutet. Kommissionen ska därefter utan dröjsmål vidarebefordra denna information till Europaparlamentet och rådet.

4.  Kommissionens beslut att tillfälligt upphäva clearingkravet ska ▌ offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, på kommissionens webbplats och i det offentliga register som avses i artikel 6.

5.  Ett tillfälligt upphävande av clearingkravet i enlighet med denna artikel ska vara giltigt i en period som inte överstiger en månad från det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.  Om skälen för upphävandet fortsätter att äga giltighet får kommissionen, efter samråd med Esma och ESRB, förlänga det tillfälliga upphävande som avses i punkt 5 med en eller flera perioder om en månad, vilka sammanlagt inte får överstiga sex månader räknat från utgången av den inledande upphävandeperioden. Förlängningar av det tillfälliga upphävandet ska offentliggöras i enlighet med artikel 4.

Vid tillämpning av punkt 1 ska kommissionen underrätta Esma och informera Europaparlamentet och rådet om sin avsikt att förlänga ett tillfälligt upphävande av clearingkravet. Esma ska inom 48 timmar från denna underrättelse utfärda ett yttrande om förlängningen av det tillfälliga upphävandet.”

"

7.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Finansiella motparter, icke-finansiella motparter som uppfyller de villkor som avses i artikel 10.1 andra stycket och centrala motparter ska se till att uppgifter om varje derivatkontrakt som de har ingått och varje ändring eller avslutande av kontraktet rapporteras in i enlighet med punkt 1a till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 55 eller godkänts i enlighet med artikel 77. Uppgifterna ska rapporteras in senast den första arbetsdagen efter varje ingående, ändring eller avslutande av kontraktet.

Rapporteringskravet ska gälla de derivatkontrakt ▌ som ingicks den 12 februari 2014 eller senare.

Oaktat artikel 3 ska rapporteringsskyldigheten inte gälla OTC‑derivatkontrakt inom en och samma grupp om minst en av motparterna är en icke-finansiell motpart eller skulle klassas som en icke‑finansiell motpart om den var etablerad i unionen, under förutsättning att

   a) båda motparterna till fullo omfattas av samma konsolidering,
   b) båda motparterna omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker, och
   c) moderbolaget inte är en finansiell motpart.

"

b)  Följande punkter 1a och 1b ska införas:"

”1a. Närmare uppgifter om de derivatkontrakt som avses i punkt 1 ska rapporteras enligt följande:

   b) Närmare uppgifter om OTC-derivatkontrakt som ingåtts mellan en finansiell motpart och en icke-finansiell motpart som inte uppfyller villkoren i artikel 10.1 andra stycket ska rapporteras enligt följande:
   i) Finansiella motparter ska vara ensamt ansvariga, även juridiskt sett, för att rapportera in en enskild uppsättning uppgifter och för att säkerställa att de inrapporterade uppgifterna är korrekta. För att säkerställa att den finansiella motparten har de uppgifter som krävs för att uppfylla sin rapporteringsskyldighet bör den icke‑finansiella motparten tillhandahålla den finansiella motparten de närmare uppgifterna avseende OTC‑derivatkontrakt som ingåtts mellan dem och som den finansiella motparten rimligen inte kan förväntas inneha. Den icke-finansiella motparten ska ansvara för att dessa uppgifter är korrekta.
   ii) Oaktat led i får icke-finansiella motparter som redan har investerat i inrättandet av ett rapporteringssystem välja att rapportera uppgifterna om sina OTC-derivatkontrakt med finansiella motparter till ett transaktionsregister. I så fall ska den icke-finansiella motparten i förväg informera de finansiella motparterna med vilka den har ingått OTC-derivatkontrakt om sitt beslut. Ansvaret, inbegripet det juridiska ansvaret, för rapportering och för säkerställande av korrektheten av dessa uppgifter ska i detta fall ligga kvar hos de icke-finansiella motparterna.
   ba) Om OTC-derivatkontrakt ingås av en icke-finansiell motpart som inte omfattas av villkoren i artikel 10.1 andra stycket med en enhet som är etablerad i ett tredjeland som skulle vara en finansiell motpart om den vore etablerad i unionen, ska en sådan icke-finansiell motpart inte vara ålagd att rapportera enligt artikel 9 och ska inte vara juridiskt ansvarig för rapportering eller för säkerställande av korrektheten av uppgifterna i sådana OTC-derivatkontrakt om
   i) det berörda tredjelandets rättsordning för rapportering har bedömts vara likvärdig i enlighet med artikel 13 och den finansiella motparten i tredjelandet har rapporterat sådana uppgifter i enlighet med sitt tredjelands rättsordning för rapportering,
   ii) det berörda tredjelandets rättsordning för rapportering inte har förklarats vara likvärdig i enlighet med artikel 13, den finansiella motparten i tredjelandet väljer att, som om den vore en finansiell motpart etablerad i unionen, omfattas av kraven i denna artikel och registrerar sig hos Esma.

Esma ska göra ett unionsomfattande register över de finansiella motparter i tredjeländer som väljer att omfattas av denna artikel i enlighet med led ii) offentligt tillgängligt på sin webplats.

   c) Förvaltningsbolaget för ett fondföretag ska vara ansvarigt för rapportering av närmare uppgifter om OTC-derivatkontrakt i vilka fondföretaget är motpart och för att säkerställa de inrapporterade uppgifterna är korrekta.
   d) Förvaltaren av en alternativ investeringsfond ska vara ansvarig för rapportering av närmare uppgifter om OTC-derivatkontrakt i vilka den alternativa investeringsfonden är motpart och för att säkerställa de inrapporterade uppgifterna är korrekta.
   e) Motparter och centrala motparter som rapporterar in OTC‑derivatkontrakt till ett transaktionsregister ska säkerställa att uppgifterna om deras derivatkontrakt rapporteras korrekt och inte mer än en gång.

Motparter och centrala motparter som omfattas av den rapporteringsskyldighet som avses i punkt 1 får delegera denna rapporteringsskyldighet.

1b.  Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de uppgifter som ska lämnas av en finansiell motpart för den registrering hos Esma som avses i led ba ii) i första stycket i punkt 1a.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ... [sex månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

"

c)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

”6. För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av punkterna 1 och 3 ska Esma, i nära samarbete med ECBS, utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att närmare ange följande:

   a) Datastandarder och format för den information som ska rapporteras, vilka åtminstone ska omfatta följande:
   i) Globala identifieringskoder för juridiska personer (nedan kallade LEI‑koder).
   ii) Internationella standardnummer för värdepapper (nedan kallade ISIN‑koder).
   iii) Unika transaktionskoder (nedan kallade UTI-koder).
   b) Metoder och arrangemang för rapportering.
   c) Rapporteringsfrekvens.
   d) Det datum då derivatkontrakten ska rapporteras in, inbegripet varje successivt införande för derivatkontrakt som ingåtts före det datum från vilket rapporteringsskyldigheten börjar gälla.

Vid utarbetande av dessa förslag till tekniska standarder ska Esma ta hänsyn till den internationella utvecklingen och standarder som har överenskommits inom unionen eller på global nivå och deras överensstämmelse med rapporteringskraven i artikel 4 i förordning (EU) nr 2015/2365* och artikel 26 i förordning (EU) nr 600/2014.

Esma ska lägga fram dessa förslag till tekniska genomförandestandarder för kommissionen senast [EUT: 12 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

_____________________________________________________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).”

"

8.  I artikel 10 ska punkterna 1–4 ersättas med följande:"

”1. En finansiell motpart som tar positioner i OTC-derivatkontrakt får på årsbasis beräkna sin aggregerade genomsnittliga position vid månadsslutet för de föregående tolv månaderna i enlighet med punkt 3.

Om den finansiella motparten inte beräknar sin position eller om resultatet av den beräkning som avses i första stycket överskrider de clearingtrösklar som fastställs enligt artikel 10.4 b ska den finansiella motparten

   a) omedelbart underrätta Esma och den myndighet som har utsetts i enlighet med punkt 5 om detta,
   b) om den inte har beräknat sin position, omfattas av det clearingkrav som avses i artikel 4 för framtida OTC-derivatkontrakt för alla tillgångsklasser och på de villkor som anges i artikel 11.3,
   ba) om resultatet av den beräkning som avses i första stycket överskrider de clearingtrösklar som fastställts enligt punkt 4 b, omfattas av det clearingkrav som avses i artikel 4 för framtida OTC-derivatkontrakt för den tillgångsklass eller de tillgångsklasser för vilka clearingtröskeln har överskridits och undantas från de krav som fastställs i artikel 11.3 i den andra tillgångsklassen eller de andra tillgångsklasserna för vilka clearingtröskeln har överskridits,
   c) cleara de kontrakt som avses i led b senast fyra månader efter det att den finansiella motparten började omfattas av clearingkravet.

2.  En icke-finansiell motpart som har börjat omfattas av clearingkravet i enlighet med punkt 1 andra stycket och senare visar för den myndighet som har utsetts i enlighet med punkt 5 att dess aggregerade genomsnittliga position vid månadsslutet för de föregående tolv månaderna ett visst år inte längre överskrider den clearingtröskel som avses i punkt 1 ska inte längre omfattas av clearingkravet i artikel 4.

3.  Vid beräkningen av positionerna enligt punkt 1 ska den icke-finansiella motparten inkludera alla de OTC-derivatkontrakt som den icke-finansiella motparten eller andra icke-finansiella motparter inom den grupp som den icke-finansiella motparten tillhör har ingått, som inte på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som är direkt kopplade till den icke-finansiella motpartens eller denna grupps affärsverksamhet eller likviditetsförvaltning.

4.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter att ha hört ESRB och andra relevanta myndigheter, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger följande:

   a) Kriterier för att fastställa vilka OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som är direkt kopplade till den affärsverksamhet eller likviditetsförvaltningsverksamhet som avses i punkt 3. and
   b) Värden för clearingströsklarna, som ska fastställas med utgångspunkt i vilken systemvikt en motparts samlade nettopositioner och nettoexponeringar har per klass av OTC-derivat.

Esma får ta fram olika clearingtrösklar för finansiella och icke-finansiella motparter med beaktande av sammankopplingsgraden mellan finansiella motparter och deras högre systemrisk.

Efter att ha genomfört ett öppet offentligt samråd ska Esma överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012 och regelbundet uppdatera dem.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Esma ska, efter samråd med ESRB och andra berörda myndigheter, regelbundet se över de tröskelvärden som avses i punkt b och vid behov, särskilt för att säkerställa ökat deltagande i central clearing, föreslå tekniska standarder för tillsyn för att ändra dem.

"

8a.  I artikel 11 ska följande punkt läggas till:"

”1a. De krav som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte gälla de transaktioner inom grupper som avses i artikel 3 om en av motparterna är en icke-finansiell motpart som inte omfattas av clearingkravet i enlighet med artikel 10.1 andra stycket.”

"

8b.  I artikel 11 ska punkt 3 ändras på följande sätt:"

”3. Finansiella motparter ska ha riskhanteringsförfaranden som kräver en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad när det gäller OTC-derivatkontrakt som har ingåtts den 16 augusti 2012 eller därefter. De icke-finansiella motparter som avses i artikel 10 behöver inte tillämpa de riskhanteringsförfaranden som kräver en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad när det gäller OTC‑derivatkontrakt i den tillgångsklass eller de tillgångsklasser för vilken clearingtröskeln inte har överskridits.”

"

9.  Artikel 11.15 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:"

”a) Riskhanteringsförfaranden, inbegripet de nivåer på och den typ av säkerhets- och separeringssystem som avses i punkt 3 samt därmed förbundna tillsynsförfaranden för att säkerställa inledande och fortlöpande validering av dessa riskhanteringsförfaranden.”

"

b)  Andra stycket första meningen ska ersättas med följande:"

”ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [12 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].”

"

10.  I artikel 38 ska följande läggas till som punkterna 6 och 7:"

”6. En central motpart ska tillhandahålla ett simuleringsverktyg till sina clearingmedlemmar som gör det möjligt för dem att fastställa den mängd ytterligare inledande marginalsäkerheter, på bruttobasis, som den centrala motparten kan kräva vid clearing av en ny transaktion. Detta verktyg ska endast vara tillgängligt genom säkrad åtkomst och resultatet av simuleringen ska inte vara bindande.

7.  En central motpart ska ge sina clearingmedlemmar information om de modeller för inledande marginalsäkerheter som den använder. Informationen ska uppfylla samtliga följande villkor:

   a) Den ska tydligt redogöra för hur modellen för beräkning av inledande marginalsäkerheter är konstruerad och fungerar.
   b) Den ska tydligt beskriva nyckelantaganden och begränsningar i modellen för beräkning av inledande marginalsäkerheter samt under vilka omständigheter dessa antaganden inte längre är giltiga.
   c) Den ska vara dokumenterad.”

"

11.  I artikel 39 ska följande punkt 11 läggas till:"

”11. Medlemsstaternas nationella insolvensrätt ska inte hindra en central motpart från att agera i enlighet med artikel 48.5–7 med avseende på de tillgångar och positioner som redovisas på konton som det hänvisas till i punkterna 2–5 i denna artikel.

"

12.  Artikel 56 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Vid tillämpning av artikel 55.1 ska ett transaktionsregister lämna något av följande till Esma:

   a) En ansökan om registrering.
   b) En ansökan om utvidgning av en registrering om transaktionsregistret redan är registrerat enligt kapitel III i förordning (EU) nr 2015/2365.”.

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som närmare fastställer följande:

   a) Närmare bestämmelser om den ansökan om registrering som avses i punkt 1 a.
   b) Närmare bestämmelser om den förenklade ansökan om utvidgning av en registrering som avses i punkt 1 b.

Esma ska lägga fram dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder för kommissionen senast [EUT: 12 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

"

c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av punkt 1 ska Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att närmare ange följande:

   a) Formatet för den ansökan om registrering som avses i punkt 1 a.
   b) Formatet för den ansökan om utvidgning av en registrering som avses i punkt 1 b.

När det gäller punkt 1 b ska Esma utarbeta ett förenklat format.

Esma ska lägga fram dessa förslag till tekniska genomförandestandarder för kommissionen senast [EUT: 9 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.”.

"

12a.   I artikel 62 ska punkt 5 utgå.

12b.   I artikel 63 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler eller på egendom som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 61.1. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan.”

"

12c.   I artikel 63 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler eller egendom som tillhör de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 62.1. De ska även ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.”

"

12d.  I artikel 63 ska punkt 8 utgå.

12e.  I artikel 64 ska punkt 4 ändras på följande sätt:"

”4. När utredaren lämnar dossiern med resultaten till Esma ska denne underrätta de personer som är föremål för utredningarna om detta. Sådana personer ska ha rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till dossiern ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar.”

"

12f.   I artikel 64 ska punkt 8 ersättas med följande:"

”8. Esma ska överlämna ärenden till de lämpliga myndigheterna för utredning och eventuell lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det skulle kunna föreligga sakförhållanden som den vet utgör brott enligt tillämplig lagstiftning. Dessutom ska Esma inte ålägga avgifter eller viten i de fall där den känner till ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden, som redan har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt.”

"

12g.   I artikel 65.1 ska andra stycket utgå.

13.  Artikel 65.2 ska ändras på följande sätt:

a)  I led a ska ”20 000 EUR” ersättas med ”200 000 EUR”.

b)  I led b ska ”10 000 EUR” ersättas med ”100 000 EUR”.

c)  Följande led ska läggas till som led c:"

”c) För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt IV ska avgiftsbeloppen uppgå till minst 5 000 EUR och högst 10 000 EUR.”

"

13a.   I artikel 67.1 ska följande stycke läggas till:"

”Första stycket ska inte tillämpas om brådskande åtgärder krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada eller för att förhindra väsentlig och omedelbar skada för finansmarknadernas integritet, transparens, effektivitet och korrekta funktionssätt, däribland stabilitet eller korrekthet för de uppgifter som registreras i transaktionsregister. Esma får i sådana fall anta ett interimistiskt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter det att Esma har fattat sitt beslut.”

"

14.  Artikel 72.2 ska ersättas med följande:"

”2. Det avgiftsbelopp som tas ut av ett transaktionsregister ska täcka Esmas samtliga skäliga administrationskostnader för registrering och tillsyn samt stå i proportion till det berörda transaktionsregistrets omsättning och typen av registrering och tillsyn.”

"

15.  Följande artikel ska införas som artikel 76a:"

”Artikel 76a

Ömsesidig direkt tillgång till uppgifter

1.  Relevanta myndigheter i tredjeländer där ett eller flera transaktionsregister är etablerade ska, om det är nödvändigt för att de ska kunna fullgöra sitt uppdrag, ha direkt tillgång till information i transaktionsregister som är etablerade i unionen, under förutsättning att kommissionen har antagit en genomförandeakt om detta i enlighet med punkt 2.

2.  Om de myndigheter som avses i punkt 1 inkommer med en begäran får kommissionen anta genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 86.2 i vilka det fastställs om den rättsliga ramen i den begärande myndighetens tredjeland uppfyller alla följande villkor:

   (a) Transaktionsregister som är etablerade i detta tredjeland har auktoriserats på vederbörligt sätt.
   (b) Transaktionsregister i detta tredjeland är fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och kontroll av att de uppfyller sina skyldigheter,
   (c) Garantier för tystnadsplikt finns, inklusive skydd för affärshemligheter som myndigheterna delar med tredje parter, som åtminstone är likvärdiga med dem som föreskrivs i denna förordning.
   (d) Det föreligger en rättsligt bindande och verkställbar förpliktelse för transaktionsregister som auktoriserats i detta tredjeland att ge de enheter som avses i artikel 81.3 direkt och omedelbar tillgång till uppgifter.”.

"

16.  I artikel 78 ska följande införas som punkterna 9 och 10:"

”9. Ett transaktionsregister ska fastställa följande förfaranden och riktlinjer:

   a) Förfaranden för effektiv avstämning av uppgifter mellan transaktionsregister.
   b) Förfaranden för att säkerställa att inrapporterade uppgifter är fullständiga och korrekta.
   c) Riktlinjer för överföring under ordnade former av uppgifter till andra transaktionsregister på begäran av de motparter eller centrala motparter som avses i artikel 9 eller i andra fall där detta är nödvändigt.

10.  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som närmare fastställer följande:

   a) Förfaranden för avstämning av uppgifter mellan transaktionsregister.
   b) De förfaranden som transaktionsregistret ska tillämpa för att kontrollera att den rapporterande motparten eller inlämnande enheten uppfyller rapporteringskraven och för att kontrollera att den information som inrapporteras enligt artikel 9 är fullständig och korrekt.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ... [12 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

"

17.  Artikel 81 ska ändras på följande sätt:

a)  Följande led q ska läggas till i punkt 3:"

”q) Relevanta myndigheter i ett tredjeland med avseende på vilka en genomförandeakt har antagits enligt artikel 76a.”

"

b)  Följande punkt ska införas som punkt 3a:"

”3a. Ett transaktionsregister ska tillhandahålla de motparter och centrala motparter som avses i artikel 9.1a andra stycket information som inrapporterats för deras räkning.”

"

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med ECBS:s medlemmar, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som närmare anger följande:

   a) Den information som ska offentliggöras eller göras tillgänglig i enlighet med punkterna 1 och 3.
   b) Hur ofta den information som avses i punkt 1 ska offentliggöras.
   c) De operativa standarder som krävs för att aggregera och jämföra uppgifter mellan transaktionsregister och för att de enheter som avses i punkt 3 ska få tillgång till denna information.
   d) Villkor, arrangemang och vilken dokumentation som krävs för att transaktionsregister ska bevilja tillgång för de enheter som avses i punkt 3.

Esma ska lägga fram dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder för kommissionen senast [EUT: 12 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder ska Esma säkerställa att offentliggörandet av den information som avses i punkt 1 inte röjer identiteten hos någon av parterna i ett kontrakt.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

"

18.  Artikel 82.2 ska ersättas med följande:"

”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.6, 4.3, 64.7, 70, 72.3, 76a och 85.2 ska ges till kommissionen på obestämd tid.”

"

19.  Artikel 85 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Senast den ... [tre år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska kommissionen bedöma tillämpningen av denna förordning och upprätta en allmän rapport. Kommissionen ska lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, åtföljd av eventuella lämpliga förslag.”

"

aa)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Senast den ... [tre år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska Esma lägga fram en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen med en analys av effekten på marknadsaktörerna av de ändringar av rapporteringssystemet som införts genom förordning (EU) 2018/... [denna ändringsförordning]. Denna rapport ska särskilt omfatta en bedömning av införandet och genomförandet av respektive bestämmelser som tillåter delegering av rapportering till finansiella motparter och kräver rapportering av kontrakt av centrala motparter samt en undersökning av huruvida dessa nya bestämmelser har haft avsedd verkan att minska rapporteringsbördan för mindre motparter. I rapporten ska det även undersökas hur dessa nya bestämmelser har påverkat konkurrensen mellan transaktionsregister och huruvida och i vilken utsträckning de har lett till en mindre konkurrensutsatt miljö och mindre valmöjligheter för clearingmedlemmar och deras kunder.”

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. [Ett år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] och varje år därefter fram till ... två år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] upprätta en rapport med en bedömning av om lämpliga tekniska lösningar har utvecklats för pensionssystems överföring av kontanta och icke-kontanta säkerheter som tilläggssäkerheter (variationsmarginaler) och behovet av eventuella åtgärder för att underlätta dessa tekniska lösningar.

Esma ska, senast [sex månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] och varje år därefter fram till ... [två år efter denna ändringsförordnings ikraftträdande] och i samarbete med Eiopa, EBA och ESRB lägga fram en rapport till kommissionen med en bedömning av följande:

   a) Om centrala motparter, clearingmedlemmar och pensionssystem har gjort rimliga ansträngningar och utvecklat lämpliga tekniska lösningar som gör det lättare för pensionssystem att delta i central clearing genom att ställa kontanta och icke-kontanta säkerheter som tilläggssäkerheter (variationsmarginaler), inbegripet vilka implikationer dessa lösningar har för marknadslikviditet och procyklikalitet och deras möjliga rättsliga och andra implikationer.
   b) Pensionssystems aktivitet på marknaderna för clearade och oclearade OTC-derivat, fördelat på tillgångsklass, i fråga om volym och typ samt eventuella relaterade systemrisker för det finansiella systemet.
   c) Konsekvenserna av att pensionssystemen uppfyller clearingkravet för deras investeringsstrategier, inbegripet eventuella förändringar av fördelningen mellan deras kontanta och icke-kontanta tillgångar.
   d) Implikationerna av de clearingtrösklar som avses i artikel 10.4 för pensionssystem.
   e) Effekten av andra rättsliga krav på kostnadsskillnaden mellan clearade och oclearade OTC-derivattransaktioner, inbegripet marginalsäkerhetskrav för oclearade derivat och beräkning av bruttosoliditetsgraden enligt förordning (EU) nr 575/2013.
   f) Om ytterligare åtgärder är nödvändiga för att underlätta en clearinglösning för pensionssystem.

Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 82 för att förlänga den treårsperiod som avses i artikel 89.1 med två år vid ett tillfälle om den drar slutsatsen att ingen lämplig teknisk lösning har utvecklats och att den negativa effekten av central clearing av derivatkontrakt på framtida pensionärers pensionsförmåner är oförändrad.”

"

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Senast den ... [två år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska kommissionen antingen

   a) lägga fram ett förslag till en annan bindande lösning än permanenta eller ytterligare tillfälliga undantag från clearingkravet för pensionssystem, om den anser att de berörda parterna inte hittat någon lösning, eller
   b) anta en delegerad akt i enlighet med artikel 82 om förlängning av den tvåårsperiod som avses i artikel 89.1 en gång, med ett år, men endast om den anser att en lösning är inom räckhåll för de berörda parterna och att ytterligare tid krävs för denna lösnings genomförande, eller
   c) låta undantaget löpa ut, samtidigt som de berörda parterna uppmuntras att dessförinnan genomföra sin lösning, om den anser att en lösning har hittats.

"

ca)  Följande punkter ska införas:"

”3a. Senast den ... [tre år efter dagen för denna ändringsförordning ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 82 för att förlänga den treårsperiod som avses i artikel 89.1a en gång, med två år, men endast om den anser att de små pensionssystem som avses i artikel 89.1a har gjort nödvändiga ansträngningar för att utveckla lämpliga tekniska lösningar och att de negativa effekterna av central clearing av derivatkontrakt för pensionärers pensionsförmåner förblir oförändrade.

3b.   Esma ska senast ... [12 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] lägga fram en rapport till kommissionen med en bedömning av huruvida förteckningen över finansiella instrument som anses vara mycket likvida med minimala kredit- och marknadsrisker, i enlighet med artikel 47, skulle kunna utvidgas och huruvida denna förteckning skulle kunna inbegripa penningmarknadsfonder som auktoriserats enligt förordning (EU) 2017/1131.”

"

e)  Följande punkter ska läggas till:"

”6. Senast den ... [sex månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska kommissionen, efter samråd med Esma, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om anpassningen av handelsskyldigheten för derivat enligt förordning (EU) nr 600/2014 till ändringar enligt förordning (EU) 2018/... [denna ändringsförordning] av clearingkravet för derivat, särskilt för att fastställa vilka enheter som ska omfattas av clearingkravet samt upphävandemekanismen. Om en sådan anpassning anses nödvändig och lämplig ska rapporten åtföljas av ett lagförslag om införande av de nödvändiga ändringarna.

7.  Esma ska senast ... [18 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] och i samarbete med Eiopa och EBA lägga fram en rapport till kommissionen med en bedömning av huruvida principen om rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor enligt artikel 4.3a har varit ändamålsenlig vad gäller underlättande av tillgång till clearing.

Kommissionen ska senast den... [två år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av huruvida principen om rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor har blivit ändamålsenlig vad gäller underlättande av tillgång till clearing och, om så krävs, med förslag till förbättringar av den principen. I rapporten ska de resultat från den rapport som det hänvisas till i det första stycket beaktas. Rapporten ska, om så är lämpligt, åtföljas av ett lagförslag.

8.  Senast den ... [12 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska kommissionen utarbeta en rapport om bedömning av huruvida handel som är ett direkt resultat av riskreduceringstjänster efter handel, inbegripet portföljkompression, bör undantas från det clearingkrav som avses i artikel 4.1. I denna rapport ska kommissionen särskilt beakta i vilken utsträckning de minskar riskerna, i synnerhet motpartskreditrisker och operativa risker samt möjligheterna att clearingkravet kringgås och att negativa incitament uppstår för central clearing. Kommissionen ska lägga fram rapporten till Europaparlamentet och rådet, tillsammans med eventuella lämpliga lagförslag.

För att bistå kommissionen vid utarbetandet av den rapport som avses i första stycket ska Esma senast den... [sex månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande], i samarbete med ESRB, översända en rapport till kommissionen med en bedömning av huruvida handel som är ett direkt resultat av riskreduceringstjänster efter handel, inbegripet portföljkompression, bör undantas från clearingkravet. I denna rapport ska en utredning göras av portföljkompression och andra tillgängliga icke prisbildande riskreduceringstjänster efter handel som reducerar icke‑marknadsrisker i derivatportföljer utan att marknadsrisken ändras för portföljerna, såsom ombalanseringstransaktioner. Den ska också förklara syftena med och funktionen av sådana riskreduceringstjänster efter handel, utsträckningen i vilken de minskar risker, i synnerhet motpartskreditrisker och operativa risker, och en bedömning ska göras av behovet av att cleara sådan handel, eller av att undanta den från clearing, i syfte att hantera systemrisker. En bedömning ska också göras av i vilken utsträckning eventuella undantag från clearingkravet för sådana tjänster kan leda till negativa incitament för central clearing och till att motparter kringgår clearingkravet.

9.  På grundval av bland annat resultaten från kommissionens offentliga samråd om kontroll av ändamålsenligheten rörande tillsynsrapportering som offentliggjordes den 1 december 2017 och den rapport som Esma lämnat enligt andra stycket, ska kommissionen, senast den [tolv månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande], se över och rapportera om tillämpningen av artikel 9.1a. Kommissionen ska lägga fram rapporten till Europaparlamentet och rådet, tillsammans med eventuella lämpliga lagstiftningsförslag. Vid översynen av tillämpningen av artikel 9.1a ska kommissionen bedöma huruvida skyldigheten att rapportera transaktioner enligt artikel 26 i förordning (EU) nr 600/2014 skapar onödigt dubbelarbete av transaktionsrapportering för derivat som inte är OTC-derivat och huruvida kraven om att rapportera transaktioner som inte är OTC-transaktioner enligt artikel 9.1a skulle kunna reduceras utan otillbörlig förlust av information i syfte att förenkla rapporteringskedjan för derivat som inte är OTC-derivat för alla motparter, i synnerhet för icke-finansiella motparter som inte omfattas av clearingkravet som det hänvisas till i artikel 10.1 andra stycket.

Esma ska senast den ... [sex månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande] och i samarbete med ESRB lägga fram en rapport till kommissionen med en bedömning av följande:

   a) Överensstämmelsen mellan rapporteringsskyldigheterna för derivat som inte är OTC-derivat enligt förordning (EU) nr 600/2014 och enligt artikel 9 i denna förordning, både vad gäller uppgifter om derivatkontrakt som rapporteras och tillgång till uppgifter av de relevanta enheterna.
   b) Huruvida det är möjligt att anpassa rapporteringskraven för derivat som inte är OTC-derivat enligt förordning (EU) nr 600/2014 och enligt artikel 9 i denna förordning, både vad gäller uppgifter om derivatkontrakt som rapporteras och tillgång till uppgifter av de relevanta enheterna .
   c) Möjligheten att förenkla rapporteringskedjorna för alla motparter, inbegripet alla indirekta kunder, med beaktande av behovet av rapportering i rätt tid och de bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 4.4 i denna förordning och artikel 30.2 i förordning (EU) nr 600/2014.

"

20.  I artikel 89 ska punkt 1 första stycket ersättas med följande:"

”1. Fram till ... [två år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska clearingkravet i artikel 4 inte gälla OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar investeringsrisker med direkt anknytning till pensionssystemens solvens eller enheter som etableras för att ersätta medlemmar i ett pensionssystem om ett pensionssystem fallerar.

Pensionssystem, centrala motparter och clearingmedlemmar ska göra sitt bästa för att bidra till utarbetandet av tekniska lösningar som underlättar clearing av sådana OTC-derivatkontrakt av pensionssystem.

Kommissionen ska inrätta en expertgrupp bestående av företrädare för pensionssystem, centrala motparter, clearingmedlemmar och andra relevanta parter av sådana tekniska lösningar för att övervaka deras ansträngningar och bedöma de framsteg som görs inom utarbetandet av tekniska lösningar som underlättar clearing av sådana OTC-derivatkontrakt av pensionssystem. Denna expertgrupp ska sammanträda åtminstone var sjätte månad. Kommissionen ska beakta de ansträngningar som gjorts av pensionssystem, centrala motparter och clearingmedlemmar vid utarbetande av sina rapporter i enlighet med artikel 85.2 första stycket.”

"

20a.  I artikel 89 ska följande punkt läggas till:"

”1a. Oaktat vad som sägs i punkt 1 ska fram till och med den... [tre år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] clearingkravet i artikel 4 inte gälla OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar investeringsrisker med direkt anknytning till den finansiella solvensen för pensionssystem som hör till kategorin små pensionssystem och enheter som etablerats för att ge ersättning till medlemmar i dessa pensionssystem i händelse av en sådant pensionssystems fallissemang.

Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 82 för att komplettera denna förordning genom att avgöra vilka pensionssystem som kan anses vara små pensionssystem enligt det första stycket i denna punkt, med beaktande av att kategorin små pensionssystem inte får utgöra mer än 5 % av de derivatkontrakt som ingås av pensionssystem.

"

21.  Bilaga I ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den ... [5 månader efter denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Oaktat vad som anges i det andra stycket i denna artikel ska artikel 1.7 d och artikel 1.8, 1.10 och 1.11 tillämpas från och med [ ▌sex månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] och artikel 1.2 c, artikel 1.7 e, artikel 1.9, artikel 1.12 led b och c och artikel 1.16 från och med [ ▌18 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Om denna förordning träder i kraft efter den 16 augusti 2018 ska artikel 89.1 gälla retroaktivt för alla OTC-derivatkontrakt som utförs av pensionssystem efter den 16 augusti 2018 och före dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

1.   I avsnitt I ska följande led i, j och k läggas till:

”i) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.9 a om det inte fastställer tillräckliga förfaranden för avstämning av uppgifter mellan transaktionsregister.

j)  Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.9 b om det inte fastställer tillräckliga förfaranden för att säkerställa att de inrapporterade uppgifterna är fullständiga och korrekta.

k)  Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.9 c om det inte fastställer tillräckliga riktlinjer för överföring under ordnade former av uppgifter till andra transaktionsregister om detta begärs av de motparter och centrala motparter som avses i artikel 9 eller är nödvändigt av andra skäl.”

2.   I avsnitt IV ska följande led d läggas till:

”d) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 55.4 om det inte i tid underrättar Esma om väsentliga ändringar av villkoren för dess registrering.”

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0181/2018).
(2)* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar markeras med symbolen ▌.
(3) EUT C […], […], s. […].
(4) EUT C […], […], s. […].
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den ... (EUT...) och rådets beslut av den [...].
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
(8) http://www.bis.org/cpmi/publ/d106.pdf
(9) http://www.bis.org/cpmi/publ/d125.pdf
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2365/2015 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).


Gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet ***I
PDF 118kWORD 54k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 juni 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (COM(2015)0613 – C8-0389/2015 – 2015/0277(COD))
P8_TA(2018)0245A8-0364/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0613),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0389/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverande yttranden från den italienska senaten och Maltas parlament som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 december 2016(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 oktober 2016(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 december 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0364/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 juni 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets (EU) 2018/… om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1139).

(1) EUT C 75, 10.3.2017, s. 111.
(2) EUT C 88, 21.3.2017, s. 69.


Nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning ***I
PDF 127kWORD 55k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 juni 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om övervakning och rapportering av nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning (COM(2017)0279 – C8-0168/2017 – 2017/0111(COD))
P8_TA(2018)0246A8-0010/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0279),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0168/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen, och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20april 2018 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0010/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens förklaringar, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 juni 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om övervakning och rapportering av nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/956.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDEN FRÅN KOMMISSIONEN

Förslag om normer för koldioxidutsläpp från tunga fordon

Enligt vad som annonserades den 8 november 2017 i meddelandet ”Resultat för utsläppssnål rörlighet – Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare” (COM(2017)0675) planerar kommissionen att lägga fram det tredje paketet för rörlighet under första hälften av maj 2018. I paketet ingår ett förslag om normer för koldioxidutsläpp från tunga lastbilar.

Tidsplan för utveckling av simuleringsverktyget Vecto/certifieringsförordningen

Kommissionen fortsätter arbetet med den tekniska utvecklingen av verktyget för beräkning av fordons energiförbrukning (Vehicle Energy Consumption Calculation Tool - Vecto) med sikte på att integrera ny känd teknik från och med 2020 och andra typer av fordon, dvs. återstående lastbilar och bussar, från och med 2020, och släpvagnar från och med 2021.

Mer information om utvecklingen av Vecto och om ändringen av förordning (EU) 2017/2400 kommer att publiceras på kommissionens relevanta webbplatser så att berörda parter och ekonomiska aktörer löpande kan hålla sig informerade.

Utveckling av ett förfarande för vägkontrollprovning inom ramen för certifieringsförordningen

Kommissionen är medveten om vikten av att ha tillgång till tillförlitliga och representativa data om tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning.

Förordning (EU) 2017/2400 kommer därför att kompletteras med ett förfarande för att kontrollera och säkerställa överensstämmelse av Vecto-resultaten samt av koldioxidutsläpps- och bränsleförbrukningsrelaterade egenskaper hos relevanta komponenter, separata tekniska enheter och system. Enligt planen ska den tekniska kommittén för motorfordon rösta om kontrollförfarandet, som bör inbegripa vägprovning av tunga fordon i tillverkning, före slutet av 2018.

Det är också tänkt att kontrollförfarandet ska ligga till grund för framtida provning för att kontrollera prestanda hos fordon i drift, som utförs av tillverkare och typgodkännandemyndigheter, eller av oberoende tredje part.

(1) EUT C 81, 2.3.2018, s. 95.


Modernisering av utbildningen i EU
PDF 206kWORD 72k
Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2018 om modernisering av utbildningen i EU (2017/2224(INI))
P8_TA(2018)0247A8-0173/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning av den 20 september 2011 (COM(2011)0567),

–  med beaktande av rätten till utbildning sådan den fastställs i artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om effektiv lärarutbildning(1),

–  med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om kvalitetssäkring inom utbildningen(2),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 och 19 maj 2015 om förskoleverksamhetens och den primära utbildningens roll när det gäller att främja kreativitet, innovation och digital kompetens(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 om en ny kompetensagenda för Europa (COM(2016)0381) och parlamentets resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(5),

–  med beaktande av artikel 2 i protokoll nr 1 till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende rätten till utbildning,

–  med beaktande av Europarådets resolution 1904 (2012) om rätten till valfrihet inom utbildningen,

–  med beaktande av 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(7),

–  med beaktande av Parisförklaringen av den 17 mars 2015 om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om uppföljning av genomförandet av Bolognaprocessen(8),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (SWD(2016)0195),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2017 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2016 Förbättra och modernisera utbildningen (COM(2016)0941),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2017 Utveckling av skolan och utbildning av hög kvalitet för en bra start i livet (COM(2017)0248),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2017 En ny EU-agenda för högre utbildning (COM(2017)0247),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 maj 2017 till rådets rekommendation om uppföljning av utexaminerade (COM(2017)0249),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 5 oktober 2017 till rådets rekommendation om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (COM(2017)0563 – (SWD(2017)0322),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 30 november 2017 om modernisering av skolor och högre utbildning,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2017 EU:s nya strategi för utbildning,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 17 januari 2018 till rådets rekommendation om att främja gemensamma värden, inkluderande utbildning och en europeisk dimension i undervisningen (COM(2018)0023),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 17 januari 2018 till rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (COM(2018)0024),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2018 om handlingsplanen för digital utbildning (COM(2018)0022),

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten från toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt som hölls i Göteborg den 17 november 2017(12),

–  med beaktande av rådets slutsatser om förskola och barnomsorg: Att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld, som antogs vid rådets (utbildning, ungdom, kultur och idrott) 3090:e sammanträde den 19 och 20 maj 2011(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 1984 om utbildningsfrihet inom den europeiska gemenskapen(14),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av den högre utbildningen(15),

–  med beaktande av kommissionens och unionens höga representants för utrikes frågor och säkerhetspolitiktill Europaparlamentet och rådet av den 8 juni 2016 Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (JOIN(2016)0029), och av parlamentets resolution av den 5 juli 2017 om detta ämne (16),

–  med beaktande av artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Europarådets stadga om utbildning i demokratiskt medborgarskap och i mänskliga rättigheter, antagen inom ramen för rekommendation CM/Rec(2010)7,

–  med beaktande av artikel 10 i FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Pekingdeklarationens strategiska mål B och handlingsplanen från Peking (1995),

–  med beaktande av artiklarna 28 och 29 i FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs i september 2015 och som trädde i kraft den 1 januari 2016, och i synnerhet dess hållbara utvecklingsmål 4 och 5,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0173/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 6e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ligger behörigheten avseende utbildningsområdet hos medlemsstaterna, men Europeiska unionen har en mycket viktig stödjande roll att spela när det gäller att fastställa utmaningar och mål och att främja och utbyta bästa praxis.

B.  Rätten till utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet, och utbildning i alla dess former och på alla nivåer måste visa upp följande inbördes relaterade och grundläggande faktorer: a) Tillgång, b) tillgänglighet, c) acceptans, d) anpassningsbarhet.

C.  Den europeiska pelaren för sociala rättigheter har som sin främsta prioritering att tillhandahålla högkvalitativ och inkluderande utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande.

D.  Att uppnå lika möjligheter är en viktig funktion för utbildning, och tillgången till utbildning måste därför göras icke-diskriminerande. För detta ändamål krävs ytterligare insatser för att se till att alla, med särskild hänsyn till de mest utsatta, personer med funktionsnedsättning, personer med särskilda behov och missgynnade grupper, har samma möjligheter att få tillgång till och att avsluta en teoretisk eller praktisk utbildning och att skaffa sig färdigheter på alla nivåer.

E.  De europeiska utbildningssystemen utgör en ofantlig rikedom av kulturell, social och språklig mångfald, samtidigt som medlemsstaterna delar liknande utbildningsmål och utmaningar, inklusive att säkerställa lika tillgång till utbildning för alla, vilket är en fråga som kan behandlas på EU-nivå.

F.  Utbildningssystemens förmåga att tillgodose samhälleliga, ekonomiska och personliga behov beror på systemens kvalitet, tillgänglighet, mångfald, effektivitet och likvärdighet, samt på tillgången till adekvata mänskliga, finansiella och materiella resurser.

G.  Det är viktigt att komma ihåg att utbildning, inklusive lärarutbildning, har påverkats av den ekonomiska och finansiella krisen, och att den offentliga finansieringen av utbildningen spelar en grundläggande roll i de europeiska utbildningssystemen. Därför är ett ständigt och ökat offentligt ekonomiskt stöd till utbildning, även för lärare och deras arbetsvillkor samt för forskning, avgörande för att garantera fri, inkluderande och tillgänglig offentlig utbildning.

H.  Teoretisk och praktisk utbildning bör bidra till ungdomars personliga utveckling och mognad för att göra dem till handlingskraftiga och ansvarsfulla medborgare som är redo att leva och arbeta i en tekniskt avancerad och globaliserad värld, och erbjuda dem en central uppsättning färdigheter för livslångt lärande, som definieras som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är nödvändiga för självförverkligande och personlig utveckling, ett aktivt medborgarskap samt sysselsättning.

I.  Undervisningens kvalitet är en viktig faktor för elevers och studenters resultat, och därför är ett starkt stöd för spetskompetens när det gäller lärare och utbildare en av prioriteringarna för samarbete på EU-nivå i fråga om teoretisk och praktisk utbildning.

J.  Rätten till utbildning omfattar friheten att inrätta skolor och utbildningsanstalter, med iakttagande av demokratiska principer och föräldrars rätt att se till att deras barn utbildas och får kunskaper i enlighet med deras religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelser.

K.  När den öppna samordningsmetoden tillämpas på utbildning blir det möjligt för medlemsstaterna att utarbeta och genomföra en gemensam strategi för teoretisk och praktisk utbildning, även med webbplattformen ET 2020 (Utbildning 2020). Riktmärkena för denna strategi analyseras och utvärderas varje år i publikationen ”Education and Training Monitor”, både för medlemsstaterna och för EU som helhet.

L.  I den senaste ”Education and Training Monitor”, som offentliggjordes 2017, erkänner kommissionen att antalet elever som lämnar skolan i förtid fortfarande är mycket högt i EU, trots kontinuerliga framsteg när det gäller att minska detta antal.

M.  Enligt resultaten från den senaste Pisaundersökningen har 20,6 % av eleverna inom EU problem att förvärva grundläggande färdigheter i läsning, matematik och naturvetenskap, och ett betydande antal unionsmedborgare saknar läs- och skrivkunskaper. Detta ger anledning till allvarlig oro i fråga om fortbildning, personlig utveckling och adekvat deltagande i det offentliga livet och på arbetsmarknaden.

N.  Att säkerställa tillgång till högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg för alla barn, är en förutsättning för att de ska kunna få en positiv start i livet och i sin utbildningsfärd.

O.  Att ha personal av god kvalitet är en grundläggande faktor för verksamheten inom förskola och barnomsorg.

P.  Främjande av rörlighet för studenter och personal är en viktig del av Europas system för högre utbildning, och bidrar till ungdomars utveckling samt kan främja ekonomiska och sociala framsteg. Det finns ett behov av kvalitetsförbättringar och ökat ekonomiskt stöd i syfte att utöka student- och personalutbyten inom Erasmus +.

Q.  Metodikarbeten och digitala innovationer är ett möjligt instrument för bättre tillgång till kunskap och innehåll, men de kan inte ersätta personlig kontakt och utbyten eleverna sinsemellan, eller mellan elever och lärare, och de bör inte heller omvandlas till att bli en prioritering för utbildningssystemen.

R.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer, som fastställs i fördragen och bör komma till uttryck i all EU:s politik, inte minst inom kultur och utbildning.

S.  Utbildning är ett kraftfullt instrument för att överbrygga bristande jämställdhet och diskriminering, men kan å andra sidan ofta bevara eller förstärka befintlig diskriminering. Bristande jämställdhet inom utbildning står i vägen både för personlig utveckling och anställningsmöjligheter, och påverkar många sociokulturella områden.

T.  Trots det faktum att kvinnor utgör tre femtedelar (57,6 %) av alla som utexamineras från högre utbildningar, var skillnaden i sysselsättning mellan könen fortfarande 11,6 procentenheter år 2015(17).

Kunskap som en viktig ekonomisk resurs och en källa till medborgarnas välbefinnande

1.  Europaparlamentet bekräftar att allmän utbildning av hög kvalitet är en grundläggande faktor för den personliga, kulturella, sociala och yrkesrelaterade utvecklingen i ett kunskapsbaserat samhälle.

2.  Europaparlamentet anser att förmågan att skydda europeiska gemensamma värderingar och att uppnå EU:s ekonomiska och sociala mål, liksom målen om konkurrenskraft och hållbar tillväxt, är kopplad till utbildning av god kvalitet genom främjande av demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter, social sammanhållning, integration och individernas framgångar.

3.  Europaparlamentet understryker utbildningens avgörande roll för att forma det framtida Europa, både ekonomiskt och socialt, samtidigt som man tillgodoser behoven hos EU:s invånare och skapar en gemenskap av olika människor som förenas genom gemensamma grundläggande värden.

4.  Europaparlamentet understryker att utbildningssystem av hög kvalitet främjar aktivt medborgarskap och gemensamma värden, och på så sätt bidrar till att skapa ett öppet, inkluderande, pluralistiskt, demokratiskt och tolerant samhälle.

5.  Europaparlamentet betonar utbildningens roll när det gäller att hjälpa studerande att utveckla etiska och medborgerliga värden och bli aktiva, ansvarsfulla och öppna samhällsmedborgare som kan utöva och försvara sina demokratiska rättigheter och skyldigheter, värdesätta mångfald, spela en aktiv roll i det demokratiska livet och ta ansvar för sig själva och för sina medmänniskor. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av utbildning i medborgarskap och i medborgerliga, etiska och miljörelaterade frågor.

6.  Europaparlamentet betonar att för att få ungdomar att ta sig an utmaningar, bli aktiva unionsmedborgare och bli framgångsrika i livet och på arbetsmarknaden, och samtidigt forma världens framtid, måste högkvalitativ och inkluderande utbildning ge dem nödvändiga kunskaper och färdigheter, mediekompetens samt kritiskt och självständigt tänkande, och dessutom demokratiska attityder.

7.  Europaparlamentet betonar också att säkerställande av rättvis tillgång till högkvalitativ utbildning för alla är nyckeln för att kunna skapa fortsatt social sammanhållning, genom att bekämpa fattigdom, social utslagning av människor som kommer från missgynnade och utsatta miljöer och könsfördomar, och detta är därför fortfarande de främsta insatserna för att nå social rörlighet.

8.  Europaparlamentet konstaterar att utbildning av hög kvalitet kan främja innovation och forskning som är relevant för och gynnar samhället.

9.  Europaparlamentet erkänner utbildningens betydelse för att utveckla kulturell kompetens och främja kulturell utveckling. Parlamentet uppmuntrar närmare synergier mellan utbildnings- och kultursektorerna, vilket kan uppnås genom att man stödjer en aktiv roll för kultur och estetiska ämnen i formella, informella och icke-formella utbildningssammanhang.

10.  Europaparlamentet noterar den roll som utbildning spelar för att utveckla attityder för livslångt lärande som hjälper människor att anpassa sig till de föränderliga behoven i vår moderna värld.

11.  Europaparlamentet påminner om att skolor och utbildningsanstalter spelar en viktig roll för att skapa och främja en positiv inställning till lärande, även på livslång basis.

En föränderlig utbildningsverklighet och dess utmaningar

12.   Europaparlamentet anser att en övergripande strategi för utbildning med ett starkt politiskt och offentligt stöd är av avgörande betydelse för reformer inom utbildningen, och parlamentet menar att det för att uppnå dessa mål är grundläggande att involvera såväl samhället som helhet som alla berörda aktörer, inklusive föräldrar.

13.  Europaparlamentet anser att en effektiv styrning och adekvat finansiering av alla utbildningsformer, moderna högkvalitativa utbildningsresurser och undervisningsmetoder, motiverade och kompetenta lärare samt livslångt lärande är avgörande för att uppnå lika möjligheter, mångfald och spetskompetens inom utbildningen.

14.  Europaparlamentet framhåller potentialen i ny informations- och kommunikationsteknik (IKT) och innovation, eftersom de är instrument för att erbjuda nya möjligheter till utbildning som uppfyller enskilda elevers behov på ett mer effektivt sätt (inbegripet elever med särskilda behov) och ökad flexibilitet i lärande och undervisning, personanpassning och ansvar samt främjande av interaktiva former för samarbete och kommunikation.

15.  Europaparlamentet betonar de möjligheter som digitalisering och inrättande av gemensamma utbildningsplattformar erbjuder för modern utbildning, särskilt när det gäller distansstudier, distansutbildning och blandat lärande, vilket bör tillåta mer flexibilitet i utbildningen genom att den anpassas bättre till elevernas individuella livssituation och därmed främjar livslångt lärande, utbildning av hög kvalitet, tillgänglighet och utveckling av framtida kompetensbehov. Parlamentet framhåller behovet av åldersanpassade kursplaner i informations- och kommunikationsteknik (IKT) samt läroplaner för mediekunskap som respekterar barnets utveckling och välbefinnande och betonar vikten av såväl ansvarsfull användning som kritiskt tänkande.

16.  Europaparlamentet konstaterar att effektiv inlärning och undervisning genom digital teknik kräver lika tillgång, tillräcklig kompetens i digitala färdigheter, högkvalitativa läromedel, utbildning i att anpassa teknik för pedagogiska ändamål och främjande av den inställning och motivation som krävs för ett meningsfullt digitalt deltagande. Parlamentet anser att digitala färdigheter och mediekunskaper bör utgöra en central del av utbildningspolitiken, och omfatta bland annat medborgerliga kompetenser och kritiskt tänkande. Parlamentet betonar vikten av källkritik och granskning av källors tillförlitlighet, och av projekt för mediekompetens i denna fråga.

17.  Europaparlamentet erkänner att det i en alltmer globaliserad och digitaliserad värld behövs innovativa och relevanta metoder för inlärning, undervisning och bedömning, liksom lämplig infrastruktur för utbildning, som möjliggör grupparbete och undervisning i lag och stimulerar kreativt tänkande och problemlösning tillsammans med andra progressiva undervisningsmetoder. Parlamentet påminner om vikten av att involvera studenter, lärare och annan skolpersonal i bedömningen av huruvida utbildningsmålen har uppnåtts.

18.  Europaparlamentet noterar att insatser krävs för att anpassa utbildningsparadigmen så att de är balanserade och har både ett lärar- och innehållscentrerat synsätt, individuellt och specifikt anpassat till eleverna och deras livssituation, med en inriktning som fokuserar på förståelse och kombinerar inlärningsmetoder som är anpassade både till traditionella och internetbaserade system för lärande, så att man förstärker individanpassningen i utbildningsprocessen och på så sätt höjer nivåerna avseende tillägnad kunskap och fullbordad utbildning.

19.  Europaparlamentet betonar att utbildningssystemen bör främja och utveckla tvärvetenskapliga, samarbetsinriktade och kreativa strategier och lagarbeten som syftar till att ge elever och studenter kunskap och färdigheter, inklusive ämnesövergripande och så kallade mjuka kompetenser, liksom yrkesinriktade, ämnesövergripande, sociala och medborgerliga kompetenser.

20.  Europaparlamentet påminner om att högkvalitativ undervisning och inlärning är en kontinuerlig process som omfattar dialog, en känsla för att dela med sig och ifrågasätta, och att detta bör ges prioritet när utbildningen moderniseras.

21.  Europaparlamentet betonar att underlättande av lika tillgång till högkvalitativ inkluderande utbildning är av avgörande betydelse för att studerande med funktionsnedsättning ska kunna vara självständiga och integreras i samhället. Medlemsstaterna uppmanas att underlätta tillgång till allmän, inkluderande utbildning av god kvalitet, med beaktande av behoven hos alla studerande med någon typ av funktionsnedsättning, vilket t.ex. innebär tillhandahållande av tvåspråkig inkluderande utbildning för döva barn med hänsyn till deras särskilda språkliga behov. Parlamentet uppmanar skolorna att tillhandahålla både formella och informella differentierade tjänster, och extra stöd, och även utnyttja ny teknik så att alla elevers individuella behov kan tillgodoses. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka skolorna när det gäller principen om att ingen får avvisas, och att fastställa specifika funktionsnedsättningsindikatorer i Europa 2020-strategin.

22.  Europaparlamentet vidhåller att de europeiska utbildningssystemen framför allt måste syfta till att utveckla resonemangsförmåga, reflektion och vetenskaplig nyfikenhet, och ha möjlighet att bygga på en estetisk, naturvetenskaplig och teknisk humanistisk kultur. Dessutom måste de, med utgångspunkt i den praktiska verkligheten i ett lokalt, regionalt, nationellt och europeiskt sammanhang, kunna ge den utbildning som är nödvändig för att lösa nationella och europeiska problem och öka medvetenheten om problem inom det internationella samfundet.

23.  Europaparlamentet är medvetet om att det finns individuella skillnader i kognitiv förmåga och personliga egenskaper som samverkar med sociala och miljömässiga faktorer, och att detta påverkar utbildningsresultaten. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att utbildningen är mer effektiv, jämlik och rättvis när dessa skillnader beaktas.

24.  Europaparlamentet är medvetet om att det i en konkurrensutsatt värld är mycket viktigt att identifiera och främja talanger inom EU så tidigt som möjligt.

25.  Europaparlamentet betonar att en genomsnittlig förbättring av utbildningsresultaten är förenligt med främjande av spetskompetens bland talangfulla studenter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att utforma lämpliga interventionsprogram för att förstärka psykologiska drag som är relevanta för att få fram det mesta av människors potential.

26.  Europaparlamentet understryker behovet av att lägga vikt vid visuell förmåga som en ny livskompetens, eftersom människorna i vår tidsålder kommunicerar mycket mer genom bilder än genom traditionella medel.

27.  Europaparlamentet noterar de förslag som syftar till att skapa ett europeiskt område för utbildning och som lades fram vid det socialpolitiska toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg 2017. Parlamentet påminner om att detta initiativ bör främja samarbete, ömsesidigt erkännande av examensbevis och kvalifikationer samt ökad rörlighet och tillväxt.

28.  Europaparlamentet stöder rådets slutsatser av den 14 december 2017, i vilka man efterlyste ökad studentrörlighet och deltagande i utbildning och kulturell verksamhet, bland annat genom ett europeiskt studentkort, vilket bör underlätta erkännande av akademiska meriter som erhållits i andra medlemsstater.

29.  Europaparlamentet anser att Erasmus + är EU:s flaggskeppsprogram inom utbildning, och att dess genomslagskraft och popularitet har bevisats till fullo genom åren. Parlamentet vill därför se en betydande ökning av finansieringen för detta program i den fleråriga budgetramen för 2021–2027, så att det görs mer tillgängligt och inkluderande och så att det kan nå ut till fler studenter och lärare.

30.  Europaparlamentet understryker att ungdomsarbetslösheten är ett EU-omfattande fenomen som rapporteras uppgå till en nivå som är ungefär dubbelt så hög som den genomsnittliga arbetslösheten totalt sett. Parlamentet uttrycker sin oro över de alarmerande höga nivåerna i medlemsstaterna i Medelhavsområdet, med de högsta siffrorna i Spanien (44,4 %) och Italien (37,8 %) samt Grekland (47,3 % för ungdomsarbetslöshet och 30,5 % för ungdomar som varken arbetar, studerar eller gör praktik), enligt uppgifter från Eurostat.

31.  Europaparlamentet påpekar att trots två miljoner lediga tjänster inom EU är över 30 % av alla kvalificerade ungdomar med examensbevis sysselsatta med arbeten som inte motsvarar deras kompetens eller ambitioner, samtidigt som 40 % av Europas arbetsgivare har svårt att hitta personal med den kompetens de behöver(18).

32.  Europaparlamentet bekräftar behovet av att utbildningssystem på alla nivåer bibehåller ett jämställdhetsperspektiv som tar hänsyn till behoven hos människor som utsätts av olika former av diskriminering, däribland personer med funktionsnedsättning, hbti-personer och personer från marginaliserade grupper.

Förskola och barnomsorg

33.  Europaparlamentet betonar att tillgänglig förskola och barnomsorg av hög kvalitet skapar grund för ett rättvisare och mer effektivt utbildningssystem samt säkerställer individens personliga utveckling, välmående och effektiviteten i framtida inlärning.

34.  Europaparlamentet framhåller de stora fördelarna för alla barn, särskilt för barn från mindre gynnade grupper, av att delta i förskoleverksamhet, och betonar i detta sammanhang vikten av att garantera att alla barn kan få tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg. Parlamentet noterar med oro i detta sammanhang att efterfrågan på förskola och barnomsorg i flera medlemsstater är större än tillgången, särskilt vad gäller yngre barn.

35.  Europaparlamentet understryker vikten av att övervaka kvaliteten inom förskola och barnomsorg så att barnen tillåts utveckla sina kognitiva färdigheter och så att man kan avgöra om barnens intressen tillgodoses.

Skolutbildning

36.  Europaparlamentet ser alla skolor som självständiga center för att skapa kritiskt och kreativt tänkande samt främja demokratiska värderingar och ett aktivt medborgarskap. Parlamentet anser att skolorna bör inriktas på att hjälpa unga människor att skaffa sig de färdigheter som behövs för att förstå och använda tillgänglig information och för att utveckla sin självständighet och sina språkkunskaper.

37.  Europaparlamentet påpekar att de särskilda behoven hos alla studerande bör stå i centrum för en effektivt fungerande skola, vilket kräver inrättande av gemensamma mål och en tydlig agenda för målens genomförande, samt ett nära samarbete mellan hela skolgemenskapen och berörda parter, när så är lämpligt.

38.  Europaparlamentet konstaterar att moderna kursplaner bör vara kompetensdrivna, förbättra personliga färdigheter och förmågan att leva hälsomedvetet och framtidsinriktat, och inriktas på formativ bedömning och elevernas fysiska och psykiska välbefinnande. Parlamentet anser att alla studerande bör ha möjlighet att fullgöra sin egen intellektuella potential. Parlamentet betonar att det är en fortlöpande process att utveckla och förbättra sina färdigheter och att denna process pågår genom alla utbildningsnivåer in i arbetslivet, samt att kunskaper och färdigheter bör beaktas både i utbildningsprocessen och i erkännandet av utbildningskvalifikationer.

39.  Europaparlamentet understryker att baskunskaper och grundläggande färdigheter i läsning, skrivning och räkning är avgörande för elevernas fortsatta lärande, personliga utveckling och förvärvande av digital kompetens. Parlamentet betonar att den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) och kommissionens nya kompetensagenda bör komplettera de nationella åtgärderna och stödja medlemsstaterna i detta hänseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och utbildningsinstitutionerna att förbättra grundläggande kunskaper genom projekt- och problembaserat lärande, bland andra lösningar.

40.  Europaparlamentet menar att medlemsstaterna bör garantera att ingen lämnar skolan utan grundläggande färdigheter, inbegripet digitala baskunskaper. Parlamentet understryker att de flesta arbeten numera kräver ökad läs- och skrivkunnighet, räkneförmåga samt digital och annan grundläggande kompetens, och att moderna utbildningssystem därför bör kombinera alla åtta nyckelkompetenser som anges i kommissionens förslag till rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande, vilket även omfattar kunskaper och attityder. Parlamentet välkomnar att förslaget även definierar digital kompetens som en grundläggande kompetens.

41.  Europaparlamentet anser att skolan, trots den nya teknikens inverkan på utbildningen, bör förbli en grundläggande lärmiljö där elevernas potential utvecklas, och där alla människor kan finna utrymme och tid för personlig och social tillväxt.

42.  Europaparlamentet påpekar att om skolor får större självbestämmanderätt när det gäller kursplaner, bedömning och finansiering så medför detta bättre prestationer från eleverna, förutsatt att det finns en effektiv skolstyrning och skolbaserad ansvarsskyldighet för elevernas inlärning.

43.  Europaparlamentet lyfter fram de positiva effekterna av kulturell mångfald och flerspråkighet i skolorna för elevernas språkliga och kognitiva utveckling, liksom för främjandet av interkulturell medvetenhet, förståelse och mångfald.

44.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra språkinlärningen så att eleverna talar två språk utöver sitt modersmål, och att i gymnasieskolan främja undervisning i minst två ämnen på ett främmande språk.

45.  Europaparlamentet påpekar att skolutbyten i sekundärskolan (högstadiet och gymnasiet) betyder mycket både för att uppmuntra elever att förvärva de kunskaper, färdigheter, attityder och värden som är utmärkande för ett dynamiskt unionsmedborgarskap och för att utveckla konstruktivt kritiskt tänkande.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att göra skolor mer öppna för att möjliggöra erkännande av icke-formellt och informellt lärande och smidigare övergångar mellan olika utbildningsvägar (t.ex. tekniska och akademiska).

47.  Europaparlamentet understryker att eleverna bör uppmuntras att använda tekniker för egenbedömning för att mäta sina framsteg i studierna. Parlamentet uppmuntrar utbildningsinstitutioner att se till att verktyg för återkoppling ger tillförlitlig information, genom användning av en kombination av flera instrument, till exempel elevenkäter, fokusgrupper och förslagslådor.

48.  Europaparlamentet betonar vikten av att leva ett aktivt liv genom idrott. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att främja och ge en utökad roll åt fysisk aktivitet och idrott i läro- och kursplaner på alla nivåer, med förbättrade möjligheter att utveckla samarbete mellan skolor och lokala idrottsorganisationer. Parlamentet uppmuntrar också utbildningsinitiativ och fritidsaktiviteter för att stödja tillgodoseende av elevernas individuella behov och intressen samtidigt som man bygger broar med grupper i lokalsamhället.

49.  Parlamentet understryker vikten av högkvalitativ utbildning och yrkesutbildning samt lokala och frivilliga insatser för att öka statusen för arbetsplatsförlagd verksamhet.

50.  Europaparlamentet noterar att ett betydande antal nya arbetstillfällen skapas i branscher som har koppling till förnybar energi, och att gröna sektorer och yrken därför bör tas upp i skolornas undervisningsplaner.

51.  Europaparlamentet betonar att färdigheter i informationshantering, kritiskt tänkande och förmåga att tillämpa kunskap är centrala mål för akademisk utbildning.

52.  Europaparlamentet erkänner behovet av att stärka kunskapstriangeln och förbättra kopplingarna mellan forskning och utbildning genom att anslå tillräckliga resurser till relevanta program och genom att se till att studenter som deltar i forskningsprogrammen får tillräckliga finansiella resurser för att kunna bedriva sin forskning.

53.  Europaparlamentet anser att systemen för högre utbildning bör vara mer flexibla och öppna, och att varvad utbildning bör främjas vid universitet och andra utbildningsanstalter, särskilt genom att man främjar lärlingsutbildningar, möjliggör erkännande av icke-formellt och informellt lärande och ser till att det finns smidigare övergångar mellan olika utbildningsnivåer, inklusive mellan yrkesutbildning och högre utbildning, liksom olika former av måluppfyllelse. Parlamentet understryker att detta bör baseras på en bättre förståelse av hur högskoleutbildade presterar.

Högre utbildning

54.  Europaparlamentet betonar vikten av att, inom ramen för inrättande av ett europeiskt utbildningsområde, stödja samarbete och bygga vidare på potentialen hos de studerande och hos alla europeiska högre utbildningsanstalter för att stimulera nätverk, internationellt samarbete och konkurrens.

55.  Europaparlamentet anser att en heltäckande strategi för internationalisering, med ökad rörlighet för personal och studenter (även genom praktikprogram och lärlingsverksamhet) och en internationell dimension i kursplaner och i undervisning, forskning, samarbete och annan verksamhet, bör vara en viktig del vid de europeiska högre utbildningsanstalterna.

56.  Europaparlamentet förespråkar ett ökat fokus på ämnesövergripande studieprogram, och uppmuntrar ett parallellt främjande av naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik samt av human- och samhällsvetenskap. Parlamentet betonar behovet av att uppmuntra deltagande av kvinnor och andra underrepresenterade grupper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik samt inom relaterade yrken.

57.  Europaparlamentet förespråkar att högre utbildning måste samarbeta med samhället i stort för att främja innovativ tillväxt och social välfärd. Parlamentet anser att det är önskvärt med samarbete mellan högre utbildningsanstalter och externa intressenter, eftersom de sistnämnda kan bidra med kunskap och expertis i utformningen och genomförandet av program inom högre utbildning. Parlamentet betonar dock att ansvaret för beslutsfattandet alltid måste ligga hos studenter och pedagogiska experter.

58.  Europaparlamentet erkänner den nyckelroll som spelas av akademiker och studenter när det gäller att sprida kunskap, empiriska rön och fakta till den breda allmänheten. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang forskning som är ekonomiskt och politiskt oberoende och som är relevant för och till nytta för samhället.

59.  Europaparlamentet understryker den forskningsbaserade utbildningens och den pedagogiska forskningens roll som ett sätt att stimulera aktivt lärande, förbättra kompetensutvecklingen och förbättra utbildningsmetoderna.

60.  Europaparlamentet understryker att eleverna bör uppmuntras att använda tekniker för egenbedömning för att mäta sina framsteg i studierna.

Läraren som garant för kvalitetsundervisning

61.  Europaparlamentet menar att lärarna med sitt kunnande, sitt engagemang och sin effektivitet utgör grunden i utbildningssystemen.

62.  Europaparlamentet betonar behovet av att locka fler motiverade kandidater med gedigen akademisk eller yrkesmässig bakgrund och pedagogisk kompetens till läraryrket. Parlamentet efterlyser ändamålsenliga urvalsförfaranden och särskilda åtgärder och initiativ för att förbättra lärarnas status, utbildning, karriärmöjligheter och arbetsvillkor, inbegripet lön, så att man kan undvika instabila anställningsformer och inrätta sociala rättigheter, säkerhet och skydd samt ge lärarna stöd som omfattar mentorprogram, utbyten med andra kollegor och utbyten av bästa praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra större jämställdhet inom läraryrket.

63.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att omforma och investera i lärarutbildningen från dess inledande fas och genom lärarnas yrkesutveckling, i syfte att ge dem solida och uppdaterade kunskaper samt färdigheter och kompetenser som är nödvändiga för en hög standard i undervisningen, med olika pedagogiska metoder, såsom utbildning på distans som möjliggörs genom den digitala tekniken. Parlamentet understryker vikten av kontinuerlig fortbildning för lärare, inbegripet program för livslångt lärande och fortbildningskurser samt möjligheter till omskolning och kompetenshöjning under hela karriären, med praktiska lösningar för de utmaningar som lärarna möter i sitt arbete i klassrummet, och möjligheter att delta i internationella lärarutbyten, så att en institutionell lärandekultur främjas.

64.  Europaparlamentet instämmer i att högkvalitativ utbildning i pedagogik, psykologi och metodik för lärare och lektorer i grundskola, gymnasium och högre utbildning är en förutsättning för framgångsrik utbildning av framtida generationer. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av utbyte av bästa praxis och utveckling av färdigheter och kompetens genom internationellt samarbete, rörlighetsprogram såsom Erasmus + och betalda praktikplatser i andra medlemsstater.

65.  Europaparlamentet betonar lärarnas avgörande roll när det gäller att skapa en inlärningsmiljö som kräver en rad olika metoder och strategier för att tillgodose olika behov, så att alla elever får möjlighet att delta i utformningen, genomförandet och utvärderingen av resultaten av sitt lärande. Parlamentet erkänner lärarnas avgörande funktion som proaktiva vägvisare och mentorer som lär ut hur man bedömer information och intar en stödjande roll vid utmaningar samt förbereder eleverna för livet.

66.  Europaparlamentet anser att deltagande av det är avgörande att lärare och skolledare deltar i moderniseringen av utbildningssystemen för att reformprocesserna ska bli effektiva och för att man ska motivera undervisande personal till ytterligare förbättringar i skolan.

67.  Europaparlamentet anser att en heltäckande skolpolitik måste garantera ett effektivt stöd till lärarna för att säkerställa att utbildningsmålen uppnås, att skolmiljön är gynnsam, att skolan fungerar och utvecklas effektivt och att styrelseformerna grundas på samarbete.

68.  Europaparlamentet erkänner utbildarnas betydelsefulla roll, liksom vikten av samarbete mellan föräldrar, lärare och skolmyndigheter inom formell, icke-formell eller informell utbildning, för att stödja nuvarande och framtida generationer. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende ett förstärkt samarbete mellan alla relevanta aktörer inom formellt, icke-formellt och informellt lärande.

69.  Europaparlamentet anser att ett fördjupat samarbete mellan lärare, forskare och akademiker är till nytta för alla parter och leder till förbättring och uppdatering av undervisningens innehåll, inlärningsmetoder och pedagogik samt främjar innovation, kreativitet och nya färdigheter.

Rekommendationer

70.  Europaparlamentet anser att det europeiska området för utbildning bör inriktas på att uppnå gemensamma mål, bland annat att säkerställa utbildning av hög kvalitet för alla, och att det måste skapas utifrån anpassning och kritisk bedömning av befintliga strategier, utbildningstrender och siffror både inom och utanför EU, i syfte att garantera samstämdhet, konsekvens och uppnåbara resultat, och samtidigt ge ny drivkraft åt strategier och trender samt respektera principerna om delegering, subsidiaritet, frihet, proportionalitet och institutionell och utbildningsmässig självständighet.

71.  Europaparlamentet anser att utbildning inte bör äventyra eller ersätta Bolognaprocessen, utan att den processen snarare bör utvecklas och stärkas. Parlamentet understryker vikten av inbördes kopplingar och komplementaritet mellan det europeiska området för utbildning och det europeiska området för högre utbildning.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja inrättandet av ett europeiskt område för utbildning och att stärka samarbetet när det gäller att utveckla och genomföra dess mål. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se till att det sker utbyten av idéer och god praxis så att målen kan nås.

73.  Europaparlamentet stöder, som en grund för ökat samarbete med institutioner för högre utbildning både inom och utanför EU, inrättandet av ett europeiskt nätverk av universitet grundat på ett gräsrotsperspektiv och på initiativ av universiteten själva, som bland annat bör bidra till att det europeiska området för utbildning blir ett mer innovativt, livskraftigt och attraktivt område för lärande och forskning.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna utbildning som en investering i humankapital, och att erbjuda ökad offentlig finansiering av transparent karaktär för att förverkliga initiativ som syftar till förbättrad kvalitet, inkludering och jämlikhet i undervisning och lärande.

75.  Europaparlamentet betonar att ökade investeringar i systemen för teoretisk och praktisk utbildning, liksom modernisering och anpassning av dessa system, är en avgörande förutsättning för sociala och ekonomiska framsteg. Parlamentet betonar därför vikten av att se till att sociala investeringar framför allt i utbildning och yrkesutbildning för alla prioriteras under den kommande programperioden i den fleråriga budgetramen för 2020–2026.

76.  För att öka delaktigheten och säkerställa fria val av utbildning uppmuntrar Europaparlamentet adekvat finansiellt stöd för skolor av alla kategorier och på alla nivåer, såväl statliga skolor som icke vinstdrivna privata skolor, under förutsättning att de kursplaner som erbjuds grundar sig på de principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och följer de rättsliga system, regler och förordningar avseende undervisningens kvalitet och användning av finansieringsmedel som är i kraft i den berörda medlemsstaten.

77.  Europaparlamentet anser att det är hög tid att göra nödvändiga investeringar i utbildningsinfrastrukturen i mindre utvecklade regioner, samtidigt som man alltid måste se till att de samordnade investeringarna anpassas till det berörda områdets särdrag. Parlamentet betonar att det i detta sammanhang är särskilt viktigt att möjliggöra ökat stöd från Europeiska investeringsbanken och från de EU-fonder för regionala initiativ som syftar till att utveckla utbildningen.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utbyta erfarenheter och bästa praxis när det gäller offentliga finansieringsmekanismer och metoder, inklusive prestationsgrundad finansiering och konkurrensstyrd forskningsfinansiering, så att man kan få en hållbar och transparent diversifiering av finansieringen.

79.  Europaparlamentet uppmanar till ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna i moderniseringen av utbildningen. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att börja tillämpa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som erbjuder möjligheter att minska ojämlikheten i Europa genom utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande.

80.  Europaparlamentet betonar den europeiska planeringsterminens roll för att främja nationella reformer på utbildningsområdet, främst genom att fastställa de utbildningsrelaterade landsspecifika rekommendationerna.

81.  Europaparlamentet förväntar sig att handlingsplanen för digital utbildning ska stödja medlemsstaterna och utbildningsinstitutionerna i en ökad, mer effektiv och ålders- och utvecklingsanpassad användning av den senaste tekniken, för inlärning, undervisning och bedömning samtidigt som vissa kvalitetssäkringsstandarder följs. Parlamentet anser att varje digital utbildningsplan bör fastställa och regelbundet bedöma sambandet mellan digitala utbildningsverktyg och kvalifikationsramar som bygger på läranderesultat.

82.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna och utbildningsinstitutionerna främjar elevcentrerade individanpassade inlärningsmetoder, däribland skräddarsydda kurser som baseras på och kombineras med den studerandes akademiska och yrkesmässiga erfarenheter och innovativa metoder samt interagerande mellan lärare och studenter, så att man stödjer fortsatt utbildning och uppnående av de eftersträvade läranderesultaten där de studerande är aktiva deltagare i sin egen inlärningsprocess.

83.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha en helhetssyn på utbildning och att ge de studerande specifika och flexibla inlärningsmöjligheter som kan förse dem med den grundläggande kompetens som behövs för ett framgångsrikt inträde på arbetsmarknaden.

84.  Europaparlamentet efterlyser ökad integrering av ett undersökande, aktivt, projekt- och problembaserat lärande i utbildningsprogrammen på alla nivåer, i syfte att främja samarbete och lagarbete. Parlamentet rekommenderar att utbildningssystemen arbetar för att stärka övergripande, mjuka och livsinriktade färdigheter.

85.  Europaparlamentet upprepar att rätten till utbildning måste garanteras alla personer med funktionsnedsättning, från förskolan till universitetet, och betonar vikten av lämplig utrustning och teknik för undervisning, bedömningsmetoder och kvalificerad personal för att se till att personer med funktionsnedsättning verkligen kan åtnjuta denna rätt.

86.  Europaparlamentet stöder och uppmuntrar åtgärder som gäller utveckling av mediekompetens och kritiskt tänkande genom teoretisk och praktisk utbildning. Parlamentet påminner om det redan befintliga åtagandet på detta område, i enlighet med rådets slutsatser av den 30 maj 2016. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att samordna politikutvecklingen på EU-nivå avseende mediekompetens, i syfte att sprida aktuell kunskap och bästa praxis på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta särskilda åtgärder för att främja och stödja projekt för mediekunskap och digitala kunskaper, såsom pilotprojektet om mediekompetens för alla, och att utveckla en övergripande politik för mediekompetens och digital kompetens, med särskild inriktning på utbildningen i skolan.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa möjligheter att utveckla nyckelkompetenser för att bibehålla och tillägna sig kunskap, med särskild uppmärksamhet på grundläggande färdigheter, naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik, språkkunskaper, entreprenörskap, digital kompetens, kreativitet, kritiskt tänkande och förmåga att arbeta i grupp. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta användningen av EU:s ram för nyckelkompetenser i alla utbildningsmiljöer, och att möjliggöra dess tillämpning på formellt, icke-formellt och informellt lärande, så att man maximerar dess potential som ett mycket viktigt verktyg för livslångt lärande.

88.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetenhet om livslångt lärande och att inkludera ett jämställdhetsperspektiv när man utvecklar politik och program för detta, med särskilt fokus på kvinnor med lägre utbildningsnivåer, såväl i stads- som i landsbygdsområden, i syfte att ge dem möjlighet att höja sin kompetens.

89.  Europaparlamentet stöder EU:s höjda riktmärke för deltagande i livslångt lärande. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att föreslå rekommendationer om bästa praxis för att detta ambitiösa mål ska nås. Parlamentet uppmuntrar att det läggs starkare tonvikt vid livslångt lärande på alla utbildningsnivåer. Parlamentet betonar i detta sammanhang den roll som högre utbildningsanstalter har när det gäller genomförandet av en strategi för livslångt lärande, utbildningen av yrkesverksamma personer, kompetensutvecklingen och skapandet av en lärandekultur för människor i alla åldrar och med olika bakgrund.

90.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja medlemsstaterna med att utveckla teoretiska och praktiska utbildningsprogram som underlättar vuxenutbildning och aktiv inkludering av vuxna i utbildningssystemen. Parlamentet påminner om att teoretisk och praktisk vuxenutbildning bör erbjuda en rad olika utbildningsvägar och flexibla inlärningsmöjligheter, och stödja människor att förvalta sitt livslånga lärande, erbjuda program som ger en andra chans för personer som aldrig har gått i skolan, slutat skolan alltför tidigt eller helt hoppat av skolan. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtaganden som till exempel den kompetensgaranti som föreskrivs i EU:s nya kompetensagenda för Europa, och att agera för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för lågutbildade vuxna i EU.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla generationsövergripande projekt för att underlätta förståelse av de utmaningar som äldre människor ställs inför och ge dem möjlighet att dela med sig av sina färdigheter, kunskaper och erfarenheter.

92.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av synergier och samarbeten mellan formella, icke-formella och informella utbildningsvägar. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts under senare år för att rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande ska vara genomförd senast 2018. Parlamentet uppmanar ändå medlemsstaterna att även efter 2018 fortsätta med sina ansträngningar för att ytterligare förbättra genomförandet av rekommendationerna, och att inrätta de rättsliga ramar som behövs samt skapa övergripande valideringsstrategier för att möjliggöra denna validering. Parlamentet understryker att erkännandet av icke-formellt och informellt lärande, inbegripet via gratiskurser på nätet, är avgörande för idén att göra utbildning tillgänglig för mer missgynnade grupper.

93.  Europaparlamentet betonar föräldrarnas viktiga roll som en del av kunskapstriangeln för att stödja barnens lärande. Parlamentet framhåller fördelarna med föräldramedverkan i utbildningen, för bättre elevresultat, för elevernas välmående och för skolans utveckling.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja gränsöverskridande initiativ för öppen undervisning online.

95.  Europaparlamentet betonar att utbildningens kvalitet bör mätas i termer av i vilken utsträckning den studerande har förvärvat inte bara kunskaper och färdigheter, utan även förmågan att fullfölja och utveckla livslångt lärande och kreativa insatser.

96.  Europaparlamentet stöder kommissionen i inrättandet av en resultattavla för att stödja utvecklingen av nyckelkompetenser och kompetensbaserad utbildning, lärande och praktisk utbildning.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa stereotypa könsmönster inom utbildningen, för att garantera att även kvinnor har möjlighet och frihet att välja den karriär de önskar. Parlamentet är i detta sammanhang oroat över de stereotyper som kvarstår i läromedel i vissa medlemsstater, och lärares olika beteenderelaterade förväntningar på flickor och pojkar. Parlamentet påpekar behovet av att införliva principen om jämställdhet både i lärarnas grund- och fortbildning och i undervisningsmetoderna, i syfte att få bort eventuella hinder som gör att studerande inte kan förverkliga sin fulla potential oberoende av kön. När medlemsstaterna inför jämställdhet mellan kvinnor och män i läro- och kursplaner för regionala utbildningssystem, uppmanas de ägna särskild uppmärksamhet åt de mest avlägsna regionerna och ha i åtanke de höga nivåer av våld mot kvinnor som registreras där. Parlamentet betonar att utbildningssystemen på alla nivåer måste omfatta ett jämställdhetsperspektiv och ta hänsyn till behoven hos människor som utsätts för diskriminering.

98.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja principerna om jämställdhet och icke-diskriminering i utbildningsinstitutioner, såväl inom formellt som informellt lärande.

99.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen och/eller medlemsstaterna inrättar och främjar en europeisk/nationell jämställdhetsutmärkelse för utbildningsinstitutioner, i syfte att främja bästa praxis.

100.  Europaparlamentet understryker att utbildning är ett viktigt verktyg för social integration och för att förbättra kompetens och kvalifikationer hos migranter och flyktingar, såväl barn som vuxna. Parlamentet önskar i detta sammanhang se utbyte av bästa praxis avseende integration genom utbildning, och att man delar och sprider gemensamma värden, förbättrar och underlättar erkännandet av examensbevis och kvalifikationer, erbjuder stipendier och inrättar partnerskap med universitet i ursprungsländerna samt bygger på de värdefulla erfarenheterna från de så kallade utbildningskorridorerna.

101.  Europaparlamentet betonar att större ansträngningar bör göras för att säkerställa tillträde till utbildning och yrkesutbildning på alla nivåer för elever som tillhör inhemska minoriteter, och för att stödja läroanstalter som tillhandahåller tjänster på etniska eller språkliga inhemska minoriteters modersmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad främja program som är inriktade på utbyte av erfarenheter och bästa praxis avseende undervisning i regionala språk och minoritetsspråk i Europa. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att underlätta utveckling av undervisning på elevers och studenters modersmål.

102.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka kunskapsnivåerna i språk genom användning av god praxis, såsom officiell certifiering av kunskaper i främmande språk som förvärvats före en viss ålder.

103.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bygga upp ett system med innovativa och flexibla stipendier för att lyfta fram talanger och estetiska eller idrottsliga begåvningar inom teoretisk och praktisk utbildning. Parlamentet stöder de medlemsstater som strävar efter att införa stipendiesystem för studerande med påvisad utbildnings-, idrotts- eller estetisk begåvning.

104.  Europaparlamentet välkomnar i detta hänseende kommissionens meddelande om en ny kompetensagenda för Europa (COM(2016)0381), som föreslår lösningar på kompetensglapp och kompetensbrist och på hur man hittar rätt system för erkännande av kompetens. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att inrätta system av god kvalitet där utbildning (med största möjliga värde i termer av övergripande personlig utveckling och utveckling av färdigheter för livslångt lärande) och yrkesutbildning varvas med praktik, genom samordning med lokala och regionala aktörer och i linje med varje utbildningssystems särdrag. Parlamentet noterar fördelarna och den ökande attraktionskraften i det hybrida yrkesutbildningssystemet, som till lika stor del kombinerar starka skolbaserade och arbetsbaserade utbildningsvägar.

105.  Europaparlamentet rekommenderar att studievägledningen bör förstärkas som ett viktigt verktyg för att hantera olika utbildningssystem på ett flexibelt sätt samtidigt som kunskaper och färdigheter kompletteras och uppdateras.

106.  Europaparlamentet stöder och uppmuntrar studie- och yrkesvägledning som en avgörande pedagogisk uppgift för individens personliga och sociala utveckling i de yngre generationerna.

107.  Europaparlamentet anser att entreprenörskap är en drivkraft för tillväxt och jobbskapande och också ett sätt göra ekonomier mer konkurrenskraftiga och innovativa, vilket bidrar till att ge kvinnor egenmakt.

108.  Europaparlamentet understryker att socialt företagande är ett växande område som kan få fart på ekonomin samtidigt som fattigdom, socialt utanförskap och andra samhällsproblem kan minskas. Därför bör entreprenörsutbildningen omfatta en social dimension och ta upp sådana ämnen som rättvis handel, sociala företag, företagens sociala ansvar och alternativa affärsmodeller såsom kooperativ, i syfte att sträva efter en mer social och hållbar ekonomi för alla.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fokusera på utbildning i företagande och ekonomi, frivilligarbete samt kunskaper i främmande språk inom utbildningen, och att också prioritera dessa färdigheter inom yrkesutbildningsprogram.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja konkreta sysselsättningsmöjligheter kopplade till yrkesutbildning och yrkesutbildningens relevans på arbetsmarknaden.

111.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla yrkesvägledning som underlättar identifikationen av elevernas och studenternas förmåga och talang, och att stärka processen med individanpassad undervisning.

112.  Europaparlamentet betonar den särskilda utbildningssituationen för barn och ungdomar vars föräldrar reser i tjänsten inom Europa, och uppmanar kommissionen att genomföra en studie för att belysa dessa barns och ungdomars specifika situation avseende de utmaningar som uppstår för deras förskoletid och skolgång.

113.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att, i enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ge ökat stöd till medlemsstater som omfattar yttersta randområden, för att försöka förbättra deras utbildningssystem på alla nivåer.

114.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att regelbundet bedöma och övervaka relevansen av utbildningspolitik, utbildningsstrategier och utbildningsprogram, och även ta hänsyn till synpunkter från lärare och elever, för att se till att utbildningssystemen fortsätter att tillgodose landets varierande behov och föränderliga socioekonomiska situation. Parlamentet rekommenderar starkare kopplingar mellan utbildningspolitiken och annan politik, så att man främjar och utvärderar utbildningsreformernas effektivitet och resultat.

115.  Europaparlamentet upprepar vikten av att övervaka resultat- och konsekvensbedömningarna av EU:s program för att få unga i arbete. Parlamentet betonar vikten av ändamålsenliga och hållbara investeringar.

116.  Europaparlamentet uppskattar kommissionens verksamhet på området för modernisering av utbildningssystemen, och parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att bli mer delaktiga och engagerade i genomförandet av de föreslagna förbättringarna.

117.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen stödja läroanstalter med modernisering och reformprocesser, genom att utse specialiserade kontaktpunkter på nationell och/eller regional nivå som kan tillhandahålla relevant information, vägledning och stöd.

118.  Europaparlamentet lyfter på nytt fram behovet av att skapa rättighetsbaserade och genusmedvetna lärandemiljöer där de studerande kan få kunskap om och lära sig att stå upp för mänskliga rättigheter, däribland kvinnors och barns rättigheter, grundläggande värden och medborgardeltagande, medborgares rättigheter och ansvar, demokrati och rättsstat, att känna sig trygg i sin identitet, att veta att de kan göra sig hörda och få känna uppskattning från samhället.

Förskola och barnomsorg

119.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera fri och rättvis tillgång till förskoleverksamhet av hög kvalitet, och uppmanar dem att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de materiella och finansiella villkoren är uppfyllda så att alla barn kan få tillgång till förskola utan diskriminering, och att erbjuda fler daghems- och förskoleplatser.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga inrättande av en gemensam europeisk ram för förskola och barnomsorg, på basis av de principer som föreslås i kvalitetsramen. Parlamentet stöder fastställande av ett europeiskt riktmärke för kvaliteten inom barnomsorg och förskoleverksamhet, som bör utformas i samarbete med lärare och yrkesverksamma inom sektorn och i linje med nationella eller regionala kvalitetsindikatorer.

121.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör göra mer för att uppmuntra de styrande organen inom barnomsorg och förskoleverksamhet att utreda möjligheten att driva projekt av europeisk dimension. Parlamentet påpekar att de yrkesverksamma därigenom skulle kunna följa upp pedagogiska innovationer och på så sätt göra förskoleverksamheten mer meningsfull.

122.  Europaparlamentet vidhåller att barnomsorg och förskola inte bör uteslutas från det europeiska utbildningsområdet. Parlamentet anser att även dessa institutioner bör främja kunskapsutbyten mellan medlemsstaterna, särskilt i fråga om informationsdelning när man genomför innovativa projekt.

123.  Europaparlamentet rekommenderar ökat samarbete mellan personal inom förskola och barnomsorg och förskolelärare, för att förbättra kvaliteten på utbildningen och stärka övergångarna mellan de olika utbildningsstadierna, förbereda förskolebarn för övergången till grundskola och fokusera på barnens utveckling. Parlamentet betonar vikten av kontakter mellan barnomsorgs- och förskolepersonalen och föräldrarna eller andra som ansvarar för barnen, mellan skolpersonalen och barnen samt mellan barnen själva.

124.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka finansieringen för barnomsorg och förskoleverksamhet, och även öka det ekonomiska stödet och initiativen (såsom skattelättnader, subventioner eller borttagning av avgifter) för föräldrar och vårdnadshavare, särskilt de som kommer från socioekonomiskt missgynnade miljöer, för att möjliggöra och uppmuntra deras användning av barnomsorg och förskoleverksamhet.

125.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare investera i personal i syfte att locka fler människor att följa denna karriärväg och säkerställa tillgång till högt kvalificerad personal inom barnomsorg och förskoleverksamhet.

126.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förnya och förbättra sina system för att nå Barcelonamålet om att minst 33 % av de barn som är under tre år ska delta i barnomsorg och förskoleverksamhet.

Skolutbildning

127.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av en ”skolövergripande strategi” för att förbättra den sociala integrationen, tillgängligheten, de demokratiska styrelseformerna, kvaliteten och mångfalden inom utbildning, samt ta itu med problemet att barn lämnar skolan tidigt och att det finns unga som varken arbetar eller studerar, samtidigt som man strävar efter att sätta inlärningsresultaten och de lärandes behov, välbefinnande och delaktighet i skolan i centrum för all verksamhet. Parlamentet förespråkar främjande av och stöd till demokratiska strukturer med elevrepresentation.

128.  Europaparlamentet betonar att det stora antalet ungdomar som varken arbetar eller studerar, som omfattar nästan 6,3 miljoner ungdomar i åldern 15–24 år, kan minskas genom att man försöker förebygga att barn lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och genom att skolorna blir mer praktiskt inriktade och lokalt anknutna samt genom kontakter med lokala företag, lokala myndigheter, samhälls- och frivilligorganisationer. Att elever avbryter sin skolgång för tidigt är en av anledningarna till att ungdomar senare varken arbetar eller studerar, och detta kan motverkas genom att man bekämpar fattigdom och social utestängning. Det är också viktigt att hjälpa eleverna att hitta sina egna inlärningsmetoder, inklusive nätkurser och blandat lärande. Parlamentet välkomnar relevanta och engagerande kursplaner och ett kraftfullt och välutvecklat yrkesvägledningssystem med högkvalitativa rådgivnings- och vägledningstjänster för alla studerande.

129.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka möjligheter till och strukturer för internt och externt samarbete på skolnivå, inklusive tvärvetenskapligt samarbete, arbetslag och undervisning i team, skolsammanslutningar och samarbete med aktörer som deltar i utformningen och genomförandet av inlärningsvägarna, inklusive föräldrar. Parlamentet noterar vikten av internationella utbyten och skolpartnerskap via program såsom Erasmus+ och skolgemenskapen eTwinning.

130.  Europaparlamentet betonar att skolutbildningen också bör göras mer flexibel för att förbättra hänsynen till studenternas faktiska levnadsomständigheter, t.ex. genom ökad användning av onlinetjänster, så att till exempel även möjligheterna till blandat lärande kan förbättras.

131.  Europaparlamentet anser att ju tidigare människor får kunskap i ämnen som naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik, desto större möjligheter har de att lyckas med sin framtida utbildning och inom sitt yrke. Parlamentet uppmuntrar därför flera initiativ inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik på skolnivå, och samtidigt främjande av humanvetenskap och samhällsvetenskap, bland annat genom förstärkt och differentierat samarbete med institutioner för högre utbildning och vetenskaplig forskning.

132.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja utveckling av språkkunskaper bland ungdomar i Europa i formella och icke-formella utbildningsmiljöer, genom att utveckla innovativ flerspråkig pedagogik, dela bästa flerspråkiga pedagogiska praxis samt förbättra lärarnas språkkunskaper.

133.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att stödja befintliga initiativ, och utveckla och genomföra en allomfattande policy för inkluderande utbildning och strategier för att möta specifika behov, främja de mest utsatta gruppernas rättigheter och skapa lärandemiljöer som är till för alla samt ytterligare öppenhet och engagemang. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd utveckla innovativa metoder och pedagogiska verktyg för att främja integration och tillgodose enskilda elevers behov.

134.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna integrerar undervisning om EU i kursplanerna på högstadie- och gymnasienivå, så att eleverna blir bekanta med hur unionen fungerar, dess historia och de värderingar som förknippas med unionsmedborgarskapet.

135.  Europaparlamentet poängterar vikten av att i läro- och kursplaner samt i utbildningsinnehållet inkludera och främja kunskap om kvinnors frigörelse, och i synnerhet kvinnors rösträtt, inte minst vid symboliska jubileumsår (t.ex. 2018 då det är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Polen och Tyskland), i syfte att öka medvetenheten och främja kvinnors rättigheter inom en utbildningsram.

136.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning i hälsa och relationer, vilket bland annat måste omfatta att lära barn och ungdomar om förhållanden grundade på jämlikhet, samtycke, respekt och ömsesidighet, och att undervisa om kvinnors och flickors rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som ett verktyg för att bekämpa fördomar, förebygga könsrelaterat våld och främja välbefinnande.

137.  Europaparlamentet uppmuntrar Röda Korset-utbildning i skolor, för elever, lärare och annan skolpersonal, som ett stöd för att lära sig första hjälpen och kunna agera i en nödsituation.

138.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett pilotprojekt för att stödja utbyten för gymnasieelever, som då skulle tillbringa åtminstone ett halvt läsår i en annan medlemsstat.

139.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att begränsa användningen av standardiserade tester för att bedöma förvärvade kunskaper och färdigheter till ett nödvändigt minimum.

140.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga åtgärder för att säkerställa erkännande av sådana studieperioder utomlands som inte leder till någon examen eller något utbildningsbevis. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att föreslå riktlinjer för erkännande av studieperioder utomlands, med hänsyn till befintlig bästa praxis i medlemsstaterna, principen om ömsesidig uppskattning mellan utbildningssystem och viktigaste kompetensbaserade synsätt samt de nationella utbildningssystemens och kulturernas särdrag.

141.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att ta itu med problem med mobbning, nätmobbning, trakasserier, missbruk och våld, genom att i skolan och i samarbete med de direkta stödmottagarna och alla berörda parter (särskilt lärare, föräldraföreningar och specialiserade icke-statliga organisationer) utveckla förebyggande program och informationskampanjer som syftar till integrering.

142.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna, deras läroanstalter och kommissionen att mer aktivt arbeta för att främja idrott bland eleverna.

Högre utbildning

143.  Europaparlamentet önskar att inrättandet av det europeiska området för utbildning ska baseras på befintliga ramars potential, t.ex. det europeiska forskningsområdet, Innovationsunionen och det europeiska området för högre utbildning, på ett sådant sätt att de kan förstärka och komplettera varandra.

144.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera minst två procent av sin BNP i högre utbildning, och att uppfylla EU:s riktmärke att tre procent av unionens BNP ska investeras i forskning och utveckling senast 2020.

145.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna, när de använder nationella och regionala resurser och fördelar europeiska struktur- och investeringsfonder, ska prioritera utbildningsprogram och främja samarbete mellan den högre utbildningen, arbetslivet, industrin, forskarvärlden och samhället som helhet.

146.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja mer inkluderande och lättillgänglig rörlighet för studerande, praktikanter, lärarkandidater, forskare och administrativ personal, eftersom detta bidrar såväl till personlig som yrkesmässig utveckling och även till en högre kvalitet vad gäller lärande, undervisning, forskning och administration. Europaparlamentet förespråkar underlättande av rörlighet för alla, bland annat genom ett smidigt erkännande av poäng och akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer som erhållits utomlands, tillräcklig finansiering och personlig assistans, sociala rättigheter, och, i tillämpliga fall, införlivande av rörlighet i utbildningssyfte som en del av utbildningsprogrammen. Parlamentet noterar i detta sammanhang de nya initiativ som kommissionen tagit, till exempel det europeiska studentkortet eCard för att underlätta studenternas rörlighet över gränserna.

147.  Europaparlamentet anser att finansieringen av lärares och forskares rörlighet måste ökas genom att man beviljar studie- eller forskningsbidrag utöver rena kostnadsersättningar, förlänger utlandsvistelsernas varaktighet, förenklar tillståndsförfarandena och främjar former där lärare/forskare fungerar som handledare tillsammans.

148.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att öka rörligheten inom vuxenutbildningen, vilket redan föreskrivs i programmet Erasmus +.

149.  Europaparlamentet betonar vikten av att garantera ömsesidigt erkännande av och kompatibilitet mellan kvalifikationer och akademiska examina över gränserna, så att man stärker systemet för kvalitetssäkring på EU-nivå och i alla länder som har anslutit sig till det europeiska området för högre utbildning.

150.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla övergripande strategier och lämpliga verktyg för att bestämma kvaliteten på nya metoder för undervisning och lärande, t.ex. e-lärande, storskaliga öppna nätkurser och resurser med fri åtkomst. Parlamentet erkänner i detta sammanhang den roll som spelas av Europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA) och av andra relevanta europeiska nätverk för att bidra till att kvalitetssäkringen upprätthålls.

151.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att propagera för den nya EU-agendan för högre utbildning vid högre utbildningsanstalter, regionala och lokala myndigheter samt hos arbetsgivare, i syfte att svara mot lärosätenas och de studerandes behov och utmaningar, skapa anknytning till lokala och regionala aktörer, nå ut till lokalsamhället, främja lokal och regional utveckling och innovation, bygga upp inkluderande och sammanhängande system för högre utbildning, stärka samarbetet med arbetslivet och tillgodose regionala kompetensbehov. Parlamentet uppmuntrar även de högre utbildningsanstalterna att försöka bli mer involverade i den lokala och regionala utvecklingen genom att till exempel delta i samarbetsprojekt.

152.  Europaparlamentet efterlyser uppfyllande av åtagandena i den nya kompetensagendan, vilket inbegriper att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att tillhandahålla mer information om hur högskoleutbildade personer klarar sig på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang förslaget om att inrätta ett europeiskt system för uppföljning av utexaminerade senast 2020. Parlamentet menar att uppföljning av personer med akademisk examen och insamling av exakta och relevanta uppgifter (inte bara på nationell nivå utan även på EU-nivå) är avgörande för kvalitetssäkring och utveckling av utbildning av god kvalitet.

153.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att minska forsknings- och innovationsklyftan mellan medlemsstater och regioner genom att föreslå nya initiativ inom ramen för Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna, och att stödja en kombination av forskning och undervisning för dem som får stöd genom dessa åtgärder och som förbereder sig för en akademisk karriär.

154.  Europaparlamentet föreslår att det europeiska samarbetet för naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap (humaniora) och matematik (EU STE(A)M coalition) bör omfatta ett brett spektrum av ämnen för att förbereda studenterna att leva och arbeta i en dynamiskt föränderlig verklighet.

155.  Europaparlamentet stöder tilldelning av meritpoäng enligt det europeiska systemet för överföring av studiemeriter till studerande som vill göra samhällsinsatser som volontärer, som ett sätt att bidra till deras yrkesmässiga och personliga utveckling.

156.  Europaparlamentet betonar att program för internationellt samarbete, kulturdiplomati och politiska dialoger med tredjeländer på området för högre utbildning inte bara möjliggör ett friare kunskapsflöde, utan även bidrar till förbättrad kvalitet och höjd internationell status för europeisk högre utbildning, samtidigt som forskning och innovation samt rörlighet och interkulturell dialog främjas, liksom internationell utveckling i enlighet med EU:s utrikespolitiska mål.

157.  Europaparlamentet anser att framtidssäkrade utbildningssystem bör omfatta lärande för hållbarhet och fredsbevarande, och ingå i en bredare diskussion om arbetslivskompetens mot bakgrund av den ökande digitaliseringen och robotiseringen av de europeiska samhällena, med inriktning inte bara på ekonomisk tillväxt utan även på de studerandes personliga utveckling och förbättrade hälsa och välbefinnande.

158.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja samarbete mellan skola och arbetsliv för att göra studenterna bättre rustade att ta sig in på arbetsmarknaden, och att vidta åtgärder för att ta itu med kompetensglapp och kompetensunderskott. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende införandet av relevanta praktikplatser av hög kvalitet inom högre utbildning och yrkesutbildning, som erkänns med meritpoäng inom det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, och samarbete mellan institutioner för högre utbildning, näringsliv, forskare och lokala och regionala ekonomiska aktörer, för att skapa kvalitetssystem för varvad utbildning och yrkesutbildning, yrkesvägledning, lärlingsplatser, praktikplatser samt även verklighetsbaserad utbildning, vilket bör ingå i kursplanerna för yrkesutbildning och högre utbildning. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att säkra rätten för varje ung människa inom EU att bli erbjuden ett arbete, en lärlingsplats, extra utbildning eller en kombination av arbete och utbildning.

159.  Europaparlamentet anser att för att lärlings- och praktikplatser av god kvalitet ska kunna säkerställas måste det finnas ett lärlings- eller praktikavtal som klargör alla parters roller och ansvarsområden och bestämmer varaktighet, mål för inlärningen och arbetsuppgifter, i förhållande till tydligt fastställda färdigheter som ska utvecklas, anställningsförhållande, skälig ersättning/lön, även för övertid, socialt skydd och säkerhetssystem, i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller tillämpliga kollektivavtal eller med båda delar.

160.  Europaparlamentet betonar behovet av att erbjuda lämpligt utbildningsinnehåll samt anständiga arbetsvillkor i samband med praktik- och lärlingsplatser, så att dessa platsers viktiga roll i övergången från utbildning till yrkesliv kan säkras. Parlamentet betonar att praktik- och lärlingsplatser aldrig får användas som en ersättning för vanliga arbeten, och praktikanter eller lärlingar får inte heller betraktas som billig eller till och med gratis arbetskraft.

161.  Europaparlamentet föreslår att universitet och yrkesutbildningscentrum ska erbjuda grundutbildning och fortbildning för yrkeslärare, med bidrag från experter på de yrkesområden som motsvarar de specialområden som täcks av den yrkessinriktade utbildningen.

Läraren som garant för kvalitetsundervisning

162.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja lärarna med att integrera innovation och teknik i sin undervisning genom att förstärka deras digitala färdigheter och förse dem med tillräckliga resurser och stöd, t.ex. genom att öka utbudet av fortbildning och genom att utveckla virtuella gemenskaper och öppna utbildningsresurser samt kurser.

163.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en akademi för undervisning och lärande, som en kompletterande resurs som gör det möjligt för lärare att utbildas och utbyta bästa praxis på europeisk nivå, genom ett centrum för utbyten på nätet där man kan dela erfarenheter och lära av varandra, och som dessutom kan vara ett forum för regelbundna möten i form av workshoppar, seminarier och konferenser för att främja lärarsamarbete, höja kvaliteten på undervisningen och främja lärarnas yrkesmässiga utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett projekt för att skapa en sådan akademi, vilket även kan bygga på sakkunskapen inom plattformen European Schoolnet Academy.

164.  Europaparlamentet påminner om vikten av att undervisande personal vid högre utbildningsanstalter har pedagogisk utbildning, och av att man i rekryteringsprocessen lägger åtminstone lika stor vikt vid pedagogisk kompetens som vid forskningskompetens. Parlamentet understryker den forskningsbaserade utbildningens och den pedagogiska forskningens roll som ett sätt att stimulera ett elevfokuserat synsätt på lärande och undervisning, där man uppmuntrar aktivt lärande, förbättrad kompetensutveckling och förbättrade utbildningsmetoder.

165.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa incitament för att locka och motivera ungdomar och kvalificerade lärare att välja att arbeta i utbildningssektorn.

166.  Europaparlamentet framhåller behovet av att erkänna yrkesstatusen hos anställda inom förskola och barnomsorg.

167.  Europaparlamentet efterlyser stöd till lärare som ger flerspråkiga kurser, eftersom sådana kurser är en viktig faktor i utbildningens internationalisering.

168.  Europaparlamentet framhåller den roll som spelas av interkulturellt lärande som en del av lärarutbildningen för att förbättra lärarnas interkulturella kompetens, i syfte att främja europeisk kultur och gemensamma värden samt få en europeisk dimension i undervisningen. Parlamentet konstaterar att interkulturell kompetens är grundläggande i våra allt brokigare samhällen, liksom främjandet av internationalisering på skolnivå.

169.  Europaparlamentet är medvetet om att det behövs synergier mellan lärarnas kunskaper och elevernas tekniska potential för att maximera resultaten av lärandet.

170.  Europaparlamentet förespråkar att man på lärarutbildningens samtliga nivåer ska införa praktikplatser under ledning av utbildade mentorer.

171.  Europaparlamentet uppmuntrar lärare och skolledare att främja och ta en ledande roll när det gäller att genomföra innovationer i skolmiljön och verka för deras utveckling.

172.  Europaparlamentet uppmuntrar högre utbildningsanstalter att prioritera, stödja och belöna förbättring och uppdatering av pedagogiska kunskaper hos högskolelärare och forskare, och även ge utbildningsmässiga möjligheter genom modern teknik, som ett sätt att förbättra studenternas prestationer och undervisningens effektivitet.

173.  Europaparlamentet stöder utveckling av nya, innovativa och ambitiösa undervisningsmetoder och pedagogiska standarder, för att bättre kunna möta behoven hos de studerande och utbildningsanstalterna och hantera utmaningarna i en snabbt föränderlig värld.

o
o   o

174.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 183, 14.6.2014, s. 22.
(2) EUT C 183, 14.6.2014, s. 30.
(3) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(4) EUT C 172, 27.5.2015, s. 17.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0360.
(6) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 50.
(8) EUT C 346, 21.9.2016, s. 2.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0018.
(10) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.
(11) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(12) http://www.socialsummit17.se/wp-content/uploads/2017/11/Concluding-report-Gothenburg-summit.pdf
(13) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/educ/122123.pdf
(14) EGT C 104, 16.4.1984, s. 69, finns ej på svenska.
(15) EUT C 135, 26.5.2010, s. 12.
(16) Antagna texter, P8_TA(2017)0303.
(17) http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Gender_statistics
(18)  http://www.cedefop.europa.eu/en/publications-and-resources/publications/3072 och https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1502en_0.pdf


En hållbar och konkurrenskraftig europeisk vattenbrukssektor
PDF 193kWORD 65k
Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2018 om en hållbar och konkurrenskraftig europeisk vattenbrukssektor: dagens situation och framtida utmaningar (2017/2118(INI))
P8_TA(2018)0248A8-0186/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU (COM(2013)0229),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 304/2011 av den 9 mars 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur(2),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 710/2009 av den 5 augusti 2009 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 när det gäller fastställande av närmare bestämmelser för ekologisk produktion av vattenbruksdjur och alger(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97(4),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 av den 17 maj 2017 om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 199/2008(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 december 2008 om utarbetandet av en europeisk förvaltningsplan för skarvar för att minska skarvarnas allt större inverkan på fiskebestånden, fisket och vattenbruket(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter med anledning av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(13),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om att tillvarata potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukter i restauranger och detaljhandel(16),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om tillämpningen av vattenramdirektivet och ramdirektivet om en marin strategi vad gäller vattenbruk (SWD(2016)0178),

–  med beaktande av kommissionens dokument från 2015 Overview Report: Implementation of the rules on finfish aquaculture (GD SANTE 2015-7406 - MR),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2017)0339),

–  med beaktande av 2016 års ekonomiska rapport om EU:s vattenbrukssektor från den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF),

–  med beaktande av Eurobarometerundersökningen om konsumentvanor i fråga om fisk- och vattenbruksprodukter (2017) och den kompletterande analysen från EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter (Eumofa),

–  med beaktande av det vetenskapliga yttrandet Food from the oceans, som utarbetades av högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare i november 2017,

–  med beaktande av FAO:s uppförandekod för ett ansvarsfullt fiske,

–  med beaktande av OIE:s kodex för skydd av vattenlevande djur (Aquatic Animal Health Code),

–  med beaktande av artiklarna 42 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 Främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget(17),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av fiskeriutskottets betänkande och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0186/2018), och av följande skäl:

A.  Vattenbrukssektorn, inbegripet fiskodling till havs och i sötvatten samt odling av blötdjur, kräftdjur, alger och tagghudingar, är en innovativ ekonomisk sektor och den snabbast växande livsmedelsproduktionsverksamheten, och potentiellt en högteknologisk ekonomisk sektor som kräver stora investeringar i strukturer och forskning samt långsiktiga drifts- och finansieringsplaner.

B.  Fiskodlings- och skaldjursnäringarna fyller en viktig och värdefull funktion ur ekonomiskt, sysselsättningsmässigt, socialt och miljömässigt perspektiv, för att förbättra livskvaliteten i unionens kust- och inlandsområden och i de yttersta randområdena och bidra till tryggad närings- och livsmedelsförsörjning för européerna. Det finns vissa faktorer som påverkar vattenbruket negativt, däribland miljö- och klimatrelaterade faktorer, men framför allt rovdjur. Olika studier visar att predationen har en betydande påverkan på produktionen.

C.  I kommissionens meddelande Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU betonas fyra prioriterade områden som måste behandlas för att potentialen i EU:s vattenbruk ska frigöras: administrativa förfaranden, samordnad fysisk planering, konkurrenskraft, i synnerhet genom att koppla sektorn till vetenskap, och likvärdiga villkor.

D.  I samma meddelande uppmanas medlemsstaterna att utarbeta fleråriga nationella strategiska planer för vattenbrukssektorn, i vilka avgörande brister och problem som måste lösas skulle analyseras, och fastställa gemensamma mål samt om möjligt indikatorer för att mäta hur väl dessa mål har uppfyllts.

E.  Det bör vara ett grundläggande och prioriterat mål att bevara de lokala ekosystemen och bestånden och därmed förhindra undanträngning och förstörelse av det lokala fisket och jordbruket.

F.  Trots goda avsikter och insatser stagnerar vattenbruket i EU, vilket står i kontrast till den ökande tillväxten i andra regioner i världen.

G.  Det uppskattas att vattenbruksproduktionen i EU endast tillgodoser 10 % av den inhemska efterfrågan på fisk och att mer än hälften av efterfrågan på fiskeriprodukter tillgodoses genom import från tredjeländer.

H.  Vattenbruket bör betraktas och behandlas som en form av jordbruk, särskilt i fråga om dammodling.

I.  De yttersta randområdena släpar särskilt efter i utvecklingen av vattenbruket.

J.  Det senaste yttrandet från högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare över den fråga som ställdes till denna grupp av kommissionsledamot Vella, nämligen ”hur kan mer livsmedel och biomassa utvinnas från havet utan att framtida generationer berövas sina förmåner?”, innehåller följande rekommendationer: att integrera ett ”mat från havet”-paradigm utgående från ett ansvarsfullt bruk [...] i övergripande europeiska och globala policyagendor på systemnivå. och att ta utvecklingen av havsbruket i Europa till en högre och mer strategisk nivå genom en omfattande och samordnad politisk ram – vilket omfattar att utfärda vägledning om integreringen av krav för vattenbruk i genomförandet av 2014 års direktiv om fysisk planering i kust- och havsområden samt att utöka det tekniska samarbetet till vattenbruk inom ramen för partnerskapsavtalen om hållbart fiske mellan EU och de södra partnerländerna.

K.  För att starta eller utvidga en anläggning för vattenbruk i EU krävs olika tillstånd och godkännanden, och förfarandena för att få dessa officiella handlingar är inte harmoniserade på EU-nivå och i allmänhet tröga och krångliga samt saknar rättslig säkerhet och ekonomisk förutsägbarhet. Situationen riskerar att bromsa sektorns utveckling och skulle kunna avskräcka från företagsinvesteringar och ge upphov till orimliga kostnader för sektorn, förutom att indirekt främja importer från tredjeländer.

L.  De mest komplexa förfarandena för vattenbruket är de som är kopplade till miljökrav (miljökonsekvensbedömningar, strategiska miljöbedömningar och övervakningsförfaranden), men paradoxalt nog är inte denna tröghet och komplexitet i de administrativa förfarandena någon garanti för miljöskydd, tvärtom försvårar det ibland etableringen av socioekonomiskt och miljömässigt hållbara vattenbruksodlingar av hög kvalitet. Det finns skillnader mellan vattenbruk i sötvatten och marint vattenbruk. Skillnaderna mellan vattenbrukets undersektorer kräver olika metoder för förvaltning av bestånden, utfodring och reproduktion. Dessa skillnader måste beaktas tillräckligt vid utformningen av bestämmelser för vattenbruket i EU, och särskilt när det gäller hållbara miljöstandarder.

M.  Förseningar och komplexitet till följd av byråkrati, särskilt när det gäller licensiering och planering, utgör overksamhet som oundvikligen leder till ekonomiska, sociala och arbetsrelaterade kostnader för potentiella investerare i de områden där vattenbruksodlingarna etableras, vilket särskilt inverkar på kvinnors och ungdomars sysselsättning.

N.  En ändamålsenlig fysisk planering måste ta hänsyn till olika användares behov och behovet att skydda naturen, och det behövs insatser för att förena dessa. Avsaknaden av platser, bristen på ändamålsenlig fysisk planering och konflikten med annan ekonomisk verksamhet har en betydande påverkan på utvecklingen av EU:s vattenbruk i vissa regioner, eftersom vattenbrukssektorn kan väga mindre tungt än andra ”starka” sektorer.

O.  Fysisk planering är en av förutsättningarna för den långsiktiga utvecklingen av vattenbruket och ett nödvändigt medel för att säkerställa lämplig planering av platser för vattenbruk, med beaktande av andra verksamheter i de berörda områdena.

P.  EU:s miljölagstiftning grundar sig på direktiv (ramdirektivet om en marin strategi, fågel- och habitatdirektiven), och det är därför upp till medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att införliva lagstiftningen och tillämpa den med en viss grad av egen bedömning. Följaktligen finns det inget enhetligt genomförande i hela EU, vilket leder till rättsosäkerhet för företag och anläggningar och en brist på förutsägbarhet för investerare samt skapar ojämlika villkor.

Q.  Enligt det vetenskapliga yttrandet ”Food from the ocean” är det enda sättet att utvinna mer livsmedel och biomassa ur havet att skörda organismer längst ner i näringskedjan, såsom makroalger och musslor.

R.  Olika nationella eller regionala rättsliga ramar för vattenbruket kan leda till att olika rättsliga krav ställs på företag även om de är verksamma i samma havsområde, vilket i sin tur riskerar att snedvrida konkurrensen.

S.  Exemplen på gott samarbete som bygger på frivilliga avtal och andra överenskommelser mellan naturvårdare och sektorn välkomnas. Även exemplen på vattenbrukets bidrag till att bevara en god vattenkvalitet och akvatiska ekosystemtjänster välkomnas, samtidigt som det är viktigt att erkänna och försöka minska vattenbrukets negativa inverkan på den lokala miljön och vattenkvaliteten. Parlamentet uppmuntrar därför till fortsatta innovationer och initiativ för att säkerställa en hållbar och lönsam sektor på lång sikt.

T.  Musselodling och odling av makroalger kräver ett balanserat tillskott av näringssalt i miljön.

U.  Mot bakgrund av ovanstående kan denna typ av fiskodling också betecknas som en miljöskyddstjänst som upprätthåller vattnens kvalitet och kvantitet, och den förtjänar långt större uppskattning och stöd från beslutsfattare i EU än vad som för närvarande är fallet.

V.  EU-produkter måste uppfylla ett antal stränga bestämmelser och normer som rör miljön, djurens hälsa och välbefinnande och konsumentskyddet, som omfattar produktionsverksamhet, foder, välbefinnande, transport, bearbetning och sociala anställningsvillkor, vilket direkt påverkar produktionskostnaderna. Resultatet syns i form av utmärkt kvalitet och hållbara produkter som kan vara dyrare och därmed mindre konkurrenskraftiga än importerade produkter, vilka ofta kommer in på EU-marknaden till låga priser på grund av metoder som är ohållbara ur miljömässig, social och arbetsmässig synvinkel, och vars produktion är kopplad till bristfälliga djurhälso- och hälsonormer.

W.  Vissa vattenbruksföretag är kraftigt beroende av energiresurser, vilket ökar kostnaderna för vattenbruksproduktion.

X.  Man bör öka konsumtionen av fisk, som är ett livsmedel som innehåller proteiner, fettsyror, vitaminer, mineraler och viktiga mikronäringsämnen som är bra för människors hälsa, och den utmärkta kvaliteten på fisk och skaldjur i EU borde utgöra en stor konkurrensfördel för vattenbruket i EU.

Y.  Den globala konsumtionen av fisk ökar gradvis i takt med befolkningstillväxten i världen.

Z.  Dessutom är inte alltid EU:s handels-, social- och miljöpolitik samstämmiga: EU beviljar till exempel sårbara utvecklingsländer status som förmånstagare av det allmänna preferenssystemet i syfte att tillåta dem att betala lägre eller inga tullavgifter på exporter till EU, vilket ger dem väsentlig tillgång till EU-marknaden och bidrar till deras tillväxt. Samtidigt producerar vissa av dessa länder, till exempel vissa asiatiska länder, vattenbruksprodukter som inte uppfyller de miljö-, djurskydds-, hälso-, social- och arbetsstandarder som EU:s aktörer måste uppfylla och som, i vissa fall, strider mot de mänskliga rättigheterna.

AA.  Även när det gäller vattenbruksfoder är EU starkt beroende av import av fiskeriprodukter från tredje länder, och mer hållbara, alternativa foder har hittills inte utforskats och främjats i tillräcklig utsträckning.

AB.  Underskottet i utrikeshandeln med vattenbruksprodukter och den illojala konkurrensen mellan importerade vattenbruksprodukter och EU:s produktion skadar produkt- och livsmedelskvaliteten och konsumenternas hälsa.

AC.  Vattenbruket i tredjeländer erbjuder möjligheter till EU-investeringar.

AD.  Skillnaderna mellan produkter från det europeiska vattenbruket och från vattenbruket i tredjeländer, i fråga om kvalitet, miljöpåverkan, socialt beteende och respekt för djurens välbefinnande, kan omöjligt uppfattas av de europeiska konsumenterna, om informationen de får om produkterna är otillräcklig eller felaktig (särskilt när det gäller ursprungsland, upptining eller artbestämning).

AE.  EU:s lagstiftning när det gäller information om vattenbruksprodukter till konsumenterna är tydlig och kontrollen av den motsvarar den kontroll som utförs av medlemsstaternas myndigheter. Det är dock i allmänhet väldigt vanligt att denna information faktiskt inte ges till konsumenterna, vilket gäller både fiskhandlare och restauranger. Detta bristande genomförande försvagar konkurrenskraften för EU:s vattenbruk.

AF.  Hållbart vattenbruk bygger på uppfödning av friska djur, och det är därför av avgörande betydelse att ta fram specifika och innovativa veterinärmedicinska verktyg, i synnerhet vacciner och antibiotika, som bör användas ansvarsfullt och restriktivt för att säkerställa djurens och konsumenternas hälsa och välbefinnande, samt säkra och näringsrika vattenbruksprodukter, som inte är skadliga för miljön och för vilda arter. EU:s förordningar om djurens hälsa måste även beakta vattenbrukets och fiskarternas särdrag i samband med behandlingen av infektioner och sjukdomar och inverkan på produktkvaliteten.

AG.  I den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens konstateras att immunisering med hjälp av vaccination är ett kostnadseffektivt hälsoingripande i kampen mot antimikrobiell resistens(18), och att detta också gäller för vattenbruk.

AH.  Den bild som det europeiska samhället och dess konsumenter har av vattenbruket varierar mellan medlemsstaterna, men i allmänhet finns det klart utrymme för förbättringar.

AI.  Även om det alltid finns utrymme för förbättringar genom bättre metoder, beror inte vattenbrukets dåliga rykte alltid på reella problem (som gäller miljö-, kvalitets- eller säkerhetsaspekter), utan på konsumenternas förutfattade meningar om vattenbruket. Upprinnelsen till denna situation har till stor del sin förklaring i övertygelsen att den faktiska påverkan av vattenbruket i vissa tredjeländer (utvecklingsländer) även stämmer på vattenbruket i EU, vilket inte är fallet.

AJ.  De mycket varierande metoder som används inom vattenbruket leder till betydande skillnader när det gäller bland annat produktkvalitet, miljöpåverkan och sanitära förhållanden, vilket ofta resulterar i osäkerhet för konsumenterna rörande slutprodukten.

AK.  Vattenbrukssektorns dåliga anseende påverkar myndigheternas förvaltning av den (licensiering, planering), men även dess marknadsvillkor.

AL.  Det är viktigt att understryka potentialen hos vattenbruk i sötvatten, inlandsvattenbruk med slutna vatten, integrerade multitrofa vattenbrukssystem och recirkulerande system eller akvaponik i stadsområden, för att förbättra livsmedelstryggheten och utveckla landsbygden.

AM.  Även kräftdjur, blötdjur och vattenväxter, såsom alger, är viktiga resurser för vattenbruket.

AN.  Forskning och innovation spelar en avgörande roll när det gäller att frigöra potentialen i hållbart vattenbruk. Produktionen kan öka på ett hållbart sätt genom innovationsdriven utvidgning, regenerering och rengöring av vatten, användning av förnybar energi samt energi- och resurseffektivitet, varvid man kan minska miljöpåverkan och tillhandahålla ekosystemtjänster.

AO.  Det är viktigt att man på EU-nivå har standardprotokoll för vetenskapliga uppgifter som gör det möjligt att övervaka och förbättra förvaltnings- och produktionsmetoderna och deras påverkan på miljö och hälsa.

AP.  Uppfödning av inhemska eller endemiska arter bör främjas, i syfte att minska miljöpåverkan och göra vattenbruket mer hållbart.

AQ.  Svårigheter att få tillgång till lån och en betydande fördröjning mellan investeringen och den första försäljningen (i allmänhet tre år eller mer) riskerar att avskräcka investerare.

AR.  Villkoren för förfinansiering som erbjuds av banker och finansinstitut blir allt strängare.

AS.  Förfarandena, som i de flesta fall inte är tillräckligt tydliga för användarna, och det stora antalet handlingar som måste lämnas in för att få finansiering från Europeiska havs- och fiskerifonden är avskräckande för sökande. De uppskattningsvis 1 280 miljoner euro som finns tillgängliga i den nuvarande programperioden (2014–2020) är inte tillräckligt för att utveckla den europeiska vattenbrukssektorn. Dessutom är medlemsstaternas utnyttjandegrad extremt låg.

AT.  Hållbart vattenbruk måste ta hänsyn till potentiella effekter på vilda fiskbestånd och vattenkvaliteten, men behöver i sin tur även friska fiskbestånd och utmärkt vattenkvalitet.

AU.  Tillgängliga uppgifter visar en växande klyfta på uppskattningsvis åtta miljoner ton, mellan konsumtionsnivån för fisk och skaldjur i EU och volymen av fångsterna från fisket. Hållbart vattenbruk kan tillsammans med hållbart fiske bidra till att säkerställa långvarig tryggad livsmedels- och näringsförsörjning, inklusive livsmedelstillgång, samt tillväxt och sysselsättning för EU:s medborgare, och till att bemöta den ökande internationella efterfrågan på livsmedel från havet, förutsatt att man finner hållbara foderkällor för vattenbruket och förhindrar miljöförstöring. Det kan därigenom bidra till det övergripande målet att undanröja klyftan mellan konsumtion och produktion av fisk och skaldjur i EU.

AV.  Inom vattenbruket kan ett kilo fisk av lågt värde omvandlas till ett kilo fisk av högt värde (som i fallet med lodda till piggvar, där värdet höjs från 0,10 EUR till 7 EUR per kilo).

AW.  Unga människor är mindre intresserade av att arbeta inom vattenbrukssektorn eller investera i och utveckla den eftersom dålig kommunikation och brist på ekonomiska utsikter och ekonomisk stabilitet gör sektorn mindre attraktiv för yngre generationer.

AX.  Hållbart vattenbruk som ägs och förvaltas av samhället kan vara socioekonomiskt gynnsamt för perifera kustregioner och bidra positivt till den blå ekonomin.

AY.  Vattenbruk i sötvatten står för 20 % av sektorns produktion i Europa, och EU:s stöd bör motsvara denna proportion. Den avvikande karaktären hos vattenbruk i sötvatten innebär att det behöver särskilda regler och ett separat kapitel i lagstiftningen om EU:s gemensamma fiskeripolitik.

AZ.  Forskning och innovation är viktiga inslag för att öka vattenbrukssektorns hållbarhet och konkurrenskraft på EU-marknaden.

BA.  Vattenbruksprojekt i sötvatten kan också genomföras med efterhandsfinansiering, vilket ofta kräver oproportionella ansträngningar från investerare, med resultatet att fiskodlare i många fall inte vågar inleda sådana projekt. Stödet är i de flesta fall inte tillräckligt.

Att frigöra potentialen i EU: s vattenbruk

1.  Europaparlamentet erkänner de positiva effekter som ett hållbart vattenbruk, både marint vattenbruk och vattenbruk i sötvatten, kan ha för sysselsättningen och ekonomin i EU i stort, genom att öka produktiviteten och livskvaliteten i dess kust- och inlandsområden. Europaparlamentet betonar behovet av att stärka utvecklingen, diversifieringen och innovationen inom vattenbruket genom att främja ökad produktion av fisk, kräftdjur, blötdjur, alger och tagghudingar från vattenbruk och förbättra konkurrenskraften för sådana produkter (för att förbättra EU:s vattenbruksproduktion så att den åtminstone når det globala vattenbrukets tillväxttakt inom fem år och för att uppmuntra investeringar i mer energieffektiv och billigare utrustning) och öka konsumtionen och bidraget till tryggad livsmedels- och näringsförsörjning för EU-medborgarna. Parlamentet insisterar på att detta måste ske, samtidigt som man ser till att de marina ekosystemen fungerar väl även i framtiden, så att man kan fortsätta med lönsamt vattenbruk, kommersiellt fiske och annan hållbar användning av den marina miljön.

2.  Europaparlamentet anser att EU måste öka sin produktion inom vattenbrukssektorn, särskilt för att minska trycket på de naturliga fiskeområdena. Parlamentet anser att fiskbaserat foder bör komma från hållbara källor och inte äventyra målen för maximalt hållbart uttag i den gemensamma fiskeripolitiken och att näringsämnesbelastningen ska kontrolleras. Parlamentet betonar vikten av samarbete mellan forskningen, vattenbruksnäringen och fodertillverkarna samt miljöorganisationerna och miljöadministrationen. Parlamentet betonar att vattenbruket i EU bör ta hänsyn till kvalitet, hållbarhet, livsmedelssäkerhet, miljöskydd och djurs och människors hälsa och vara en förebild i detta avseende. Parlamentet gläds åt de nya initiativen inom landbaserat vattenbruk, särskilt i EU-områden med slutna vatten, och anser att det krävs kraftfullare åtgärder för att göra vattenbruket till en mer effektiv, ekonomiskt hållbar, socialt ansvarsfull och miljövänlig sektor, som tillgodoser en större andel av den europeiska efterfrågan på fisk och minskar Europas importberoende.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU och dess bidrag till att identifiera vilka områden som insatser bör inriktas på för att frigöra potentialen i EU:s vattenbruk, så att det, i kombination med hållbart fiske, kan bidra till målet att undanröja klyftan mellan konsumtion och produktion av fisk och skaldjur i EU på ett sätt som är miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart.

4.  Europaparlamentet betonar att vattenbruk i sötvatten utgör en möjlighet att förbättra livsmedelstryggheten och utvecklingen av landsbygdsområdena som fortfarande inte har undersökts tillräckligt.

5.  Europaparlamentet framhåller att hållbar tillväxt måste grundas på följande: Investeringsmässig förutsägbarhet och rättslig säkerhet för företagen, som kan skapas genom mer effektiva administrativa ramar, förbättrad insyn i förvaltningen, tydliga, enhetliga och förenklade kriterier för beviljande av tillstånd i hela EU, gemensamma förfaranden för hantering av sjukdomar och tillgång till lämplig veterinärbehandling som är ofarlig för djurs och människors hälsa, ändamålsenlig fysisk planering, tillgång till vägledande dokument, utbyte av bästa praxis, stöd från Rådgivande nämnden för vattenbruk och tillräckligt ekonomiskt stöd. Parlamentet påpekar att alla dessa faktorer kan bidra till hållbar tillväxt.

6.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna och rekommendationerna i det vetenskapliga yttrandet om livsmedel från haven från november 2017, som hänför utvecklingen och genomförandet av politiken på områdena sjöfart, fiske och vattenbruk under de kommande åren för bidra till att öka mängden hållbara livsmedel som kommer från haven.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja industrins insatser för att minska sitt beroende av vilda fiskbestånd för produktion av fiskfoder, bland annat genom ökad användning av tång och andra alger.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja fortsatt utveckling av den framväxande algvattenbrukssektorn.

9.  Europaparlamentet erkänner vattenbrukets potential att bidra till en tryggad livsmedels- och näringsförsörjning för EU-medborgarna, samt behovet av hållbara och näringsriktiga dieter, klimatsmarta, djurvänliga och ekologiskt hållbara livsmedelssystem som är cirkulära och resurseffektiva, vilket främjar innovation och stärker samhällenas egenmakt.

10.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av det europeiska vattenbruket måste kopplas till det grundläggande och väsentliga behovet av självförsörjande, säker, näringsrik och hållbar livsmedelsproduktion och sättas högre upp på EU:s globala agenda.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i forskning, studier och pilotprojekt för innovativa, framtidsorienterade, miljömässigt ansvarsfulla vattenbruksmetoder, däribland integrerade multitrofiska akvakultursystem, akvaponik och recirkulerande akvakultursystem, vilka minskar vattenbruksodlingars inverkan på livsmiljöer, populationer av vilda djur och vattenkvaliteten, och därmed bidrar till en ekosystemansats.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig analys och säkerställa lämplig uppföljning när det gäller var och en av rekommendationerna från högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare.

13.  Europaparlamentet understryker att en europeisk vattenbrukspolitik måste ta hänsyn till särdragen hos och de olika behoven och utmaningarna för de olika typerna av vattenbruksproduktion och ta fram skräddarsydda åtgärder som även beaktar geografiska skillnader och de potentiella effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i den gemensamma fiskeripolitiken efter 2020 fastställa individuella regler som är anpassade till varje undersektors särdrag.

14.  Europaparlamentet framhäver potentialen hos vattenbruk i sötvatten, inlandsvattenbruk med slutna vatten, integrerade multitrofa vattenbrukssystem samt recirkulerande system och akvaponik i stadsområden. Parlamentet betonar att vattenbruk i sötvatten fortfarande är en möjlighet som inte undersökts tillräckligt med avseende på förbättrad livsmedelstrygghet och utveckling av landsbygdsområdena, men att det spelar en viktig social roll genom att skapa sysselsättning på landsbygden i de fattigaste områdena, och att det är viktigt för miljön genom att det bevarar värdefulla våtmarker och tillhandahåller ett stort antal ekosystemtjänster, vars värde vida överskrider det ekonomiska värdet.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att aktivera samordningsinstrument, studiegrupper och EU-åtgärder för att rama in de fall där skaldjursproduktionen avsevärt äventyras av havsbraxens (Sparus aurata) predation och för att finna lösningar som är hållbara och miljövänliga.

16.  Europaparlamentet erkänner potentialen hos vattenbruket och den därmed sammanhängande bearbetningen och exporten av fiskprodukter som en inhemsk industri som ger sysselsättning och ekonomisk nytta, särskilt för kust- och ösamhällen på landsbygden.

17.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ramdirektivet för vatten och ramdirektivet om en marin strategi garanterar skydd för skaldjursproduktionsområden, liksom tidigare angetts i det upphävda skaldjursdirektivet.

18.  Europaparlamentet betonar att man, i fråga om produktion av makroalger och musslor, bör ta hänsyn till uppfödda eller odlade organismers naturliga reningsförmåga när man minskar tillförseln av näringsämnen för att uppnå en god ekologisk miljöstatus.

Förenkling av de administrativa förfarandena

19.  Europaparlamentet betonar de europeiska regionala och lokala myndigheternas roll för vattenbrukets utveckling, bland annat vid genomförandet av medlemsstaternas fleråriga strategiska planer.

20.  Europaparlamentet betonar att en hållbar tillväxt av vattenbruket måste bygga på investeringsmässig förutsägbarhet och rättslig säkerhet för företagen, vilket främst kräver

   a) förenkling och påskyndning av de administrativa förfarandena – mindre byråkrati – på EU-nivå och på nationell och regional nivå, med största möjliga nyttjande av informations- och kommunikationsteknologi, samtidigt som man ser till att den marina miljön inte försämras ytterligare,
   b) ökad insyn och ordentlig planering,
   c) bättre samordning när det gäller delade befogenheter mellan EU, medlemsstaterna och, i förekommande fall, regionala och lokala myndigheter,
   d) snabba, tydliga och öppna tillståndsförfaranden åtföljda av tidsfrister för godkännande, för att inte avskräcka investerare,
   e) noggrann övervakning från kommissionens sida av medlemsstaternas fleråriga nationella strategiska planer,
   f) riktlinjer från kommissionen för nationella strategiska planer för en enhetlig tillämpning av EU: s lagstiftning (huvudsakligen på miljöområdet och för att försäkra sig om hälsa och om att varken ekosystem eller fiskeriverksamhet ska komma till skada),
   g) en samordnad rättslig ram för olika regioner och medlemsstater som delar samma vatten, för att garantera rättvis konkurrens och en effektiv miljöpolitik,
   h) nära samarbete mellan kommissionen och de behöriga myndigheterna (nationella, men även lokala och regionala) i genomförandet av EU-lagstiftningen (främst på miljöområdet) samt stöd till samordningen av nationell eller regional lagstiftning om så behövs,
   i) mekanismer för utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna, genom en öppen metod för samordning av nationella åtgärder rörande företagssäkerhet, tillträde till unionsvatten och unionsområden, liksom förenkling av förfarandena för att bevilja tillstånd,
   j) tillräckligt offentligt ekonomiskt stöd på EU- och medlemsstatsnivå för hållbar och ansvarsfull produktion, innovation och utveckling på vattenbruksområdet.
   k) större hänsyn till vattenbruket och fiskerinäringen i unionens handelsavtal.

21.  Europaparlamentet föreslår att man så snart som möjligt inrättar en gemensam kontaktpunkt för det administrativa systemet, som tar på sig och utövar alla befogenheter, vilket skulle göra det möjligt att lämna in relevanta handlingar till ett enda förvaltningsorgan. Parlamentet anser att detta skulle underlätta slutanvändarens kontakt med de olika förvaltningsnivåerna.

22.  Europaparlamentet föreslår att man upprättar ett förenklat eller påskyndat licenssystem, där det behöriga förvaltningsorganet beviljar ett tillfälligt certifikat som låter de aktörer som uppfyller de fastställda kriterierna påbörja sin verksamhet. Kriterierna skulle kunna grundas på den sökandes tidigare erfarenheter eller på om det vattenbruksprojekt som presenteras är verkligt nydanande vad gäller innovation och/eller hållbarhet, eller på skapandet av områden som är avsedda för vattenbruk, där man på förhand fastställer vilka aktiviteter som är oförenliga med verksamheten.

Rättvisa i samspelet med andra sektorer

23.  Europaparlamentet understryker att lämplig fysisk planering bör ta hänsyn till alla sektorer (helhetssyn), hållbarhetsfrågor och livsmedelssäkerhet, utan att det ska gynna mäktiga ekonomiska sektorer till nackdel för vattenbruket. Europaparlamentet betonar att man inom den fysiska planeringen inte nödvändigtvis måste dela upp verksamheter i vissa områden, utan att man snarare kan försöka åstadkomma en balanserad kompatibilitet mellan verksamheterna som kan vara till fördel för alla.

24.  Europaparlamentet föreslår att man ställer sig bakom att vattenbruksorganisationerna och de lokala aktionsgrupperna för fiske får en mer aktiv och betydelsefull roll och blir mer delaktiga i beslutsprocessen, genom regionalisering, för att säkerställa att det bästa tillvägagångssättet tillämpas för varje enskild region.

25.  Europaparlamentet påpekar att man måste ta hänsyn till vattenbrukssektorns intressen och behandla den rättvist när den samverkar med andra sektorer, till exempel vid fysisk planering.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta kartor för fysisk planering för att identifiera områden där vattenbruk och annan verksamhet skulle kunna samexistera.

27.  Europaparlamentet påpekar att fysisk planering och licensvillkor är de troligaste orsakerna till att andra viktiga eller mäktiga sektorer inte vill samsas om utrymmet.

28.  Europaparlamentet påpekar att för att lika villkor ska råda när det gäller tillgången till marina resurser bör de socioekonomiska konsekvensbedömningar och miljökonsekvensbedömningar som krävs för vattenbruket även gälla alla de sektorer som sammanfaller med det, exempelvis turism eller råvaruutvinning.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de nationella myndigheterna att följa EU-lagstiftningen om vatten och regenerering och rengöring av förorenade områden.

30.  Europaparlamentet vidhåller att lagstiftningen bör antas efter samråd, på lika villkor, av alla berörda aktörer.

Anpassning av lagstiftningen till vattenbrukssektorns behov

31.  Europaparlamentet betonar att miljöhållbarhet ska gå hand i hand med social och ekonomisk hållbarhet (hållbarhet baseras på tre pelare), och att vederbörlig hänsyn måste tas till det nuvarande och potentiella bidraget från vattenbruket till livsmedelssäkerheten i EU.

32.  Europaparlamentet välkomnar bästa praxis inom sektorn och exemplen på gott samarbete på grundval av frivilliga avtal och andra överenskommelser mellan naturvårdare och sektorn i bland annat Natura 2000-områden. Parlamentet gläder sig åt de många exemplen på att vattenbruket bidrar till att bevara en god vattenkvalitet. Parlamentet ger sitt erkännande åt de akvatiska ekosystemtjänster som sektorn levererar och efterlyser incitament för att stärka dessa. Parlamentet betonar att införandet av ytterligare juridiska aspekter kring utnyttjandet av vattenbruk inte är önskvärt med avseende på hållbarheten och den socioekonomiska utvecklingen.

33.  Europaparlamentet betonar att EU:s lagstiftning bör anpassas bättre till vattenbrukssektorns omständigheter, särdrag och behov inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och i överensstämmelse med bland annat EU:s miljölagstiftning, i linje med målet att uppnå en god miljöstatus i alla marina vatten senast 2020 och med hänsyn till den viktiga roll som kvinnors och ungdomars sysselsättning spelar inom sektorn.

34.  Europaparlamentet betonar att man bör utfärda riktlinjer för tolkning och bästa praxis i de fall där tillämpningen av EU:s lagstiftning är problematisk eller motsägelsefull.

35.  Europaparlamentet påminner om att sektorn bör involveras mer i beslutsfattandet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka vattenbruksproduktionens begränsade bidrag till den inhemska efterfrågan på fisk, som beräknas ligga på 10 %, och ändra på det faktum att mer än hälften av unionens efterfrågan på fisk tillgodoses av importerade produkter.

Att stärka konkurrenskraften hos EU:s vattenbruk inom och utanför våra gränser

37.  Europaparlamentet begär att importerade vattenbruksprodukter ska uppfylla samma normer för miljöskydd, livsmedelssäkerhet, socialt skydd och arbetsrätt samt samma respekt för de mänskliga rättigheterna som EU:s aktörer, och beklagar att det fortfarande inte råder lika villkor på detta område och att skadlig snedvridning av konkurrensen är ett allvarligt problem för EU:s aktörer.

38.  Europaparlamentet framhåller den nuvarande situationen för europeiska dammodlare, som brottas med stora problem med förluster av hela sitt bestånd på grund av rovdjur såsom utter, häger och skarv. Parlamentet framhåller att dessa rovdjur även dödar gös- och karprom och därmed i hög grad begränsar avel och reproduktion av sötvattenfisk. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att tillämpa befintliga undantag när det gäller häger och skarv, och uppmanar kommissionen att göra en översyn av bevarandestatusen för utter och, när det behövs, ge tillåtelse att avlägsna och reglera dessa rovdjur.

39.  Europaparlamentet efterlyser fler och bättre ursprungs- och gränskontroller för importerade produkter samt bekämpande, inom EU, av illegala eller ”hemliga” vattenbruksmetoder som påverkar utvecklingen av denna sektor.

40.  Europaparlamentet påpekar att EU bör sprida sina hållbarhetsstandarder och kunskaper. Parlamentet anser att detta är särskilt relevant för angränsande regioner som producerar samma arter som EU, och särskilt för tredjeländer som delar vatten med EU.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att handelsavtal med tredjelandspartner innehåller villkor om att förmånstillträde till marknaden endast ges om hållbarhets- och djurhälsonormer som motsvarar dem som gäller i EU respekteras.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU:s politik för samarbete med utvecklingsländerna främja stöd- och utbildningsåtgärder som syftar till att främja ett hållbart vattenbruk och öka vattenbruksproducenternas medvetenhet i dessa länder om en politik för kvalitet och högre produktionsstandarder, särskilt när det gäller miljömässiga, hygienmässiga och sociala standarder.

43.  Europaparlamentet förespråkar att man vidtar åtgärder för att uppmuntra EU-investeringar i vattenbruksprojekt i tredjeländer.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta se till att EU:s importregler respekteras, även när det gäller odlingsmetoder som överensstämmer med miljömässiga, hygienmässiga och sociala standarder, i exporterande tredjeländer, så att man kan implementera lika villkor på internationell nivå. Parlamentet anser samtidigt att resultaten av övervakningen av processer inom vattenbruket i tredjeländer bör vara avgörande för förnyelsen av exporttillstånd för export av produkter till EU.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma konsekvenserna av brexit för vattenbruket.

Bättre konsumentupplysning

46.  Europaparlamentet insisterar på ett fullständigt genomförande av EU:s lagstiftning om märkning och konsumentupplysning, både på fiskmarknader och i hotell-, restaurang- och cateringbranschen. Parlamentet anser att detta är viktigt för alla fiskeriprodukter (inte enbart vattenbruksprodukter), både importerade och EU-producerade sådana. Parlamentet anser att kontrollförordningen bör anpassas och förstärkas för detta syfte.

47.  Europaparlamentet begär att det införs en särskild märkning för erkännande av produkter från EU:s hållbara vattenbruk, och betonar behovet av öppenhet inför konsumenterna även när det gäller vattenbruksprodukter som importeras från tredjeländer, genom förbättrad spårbarhet.

Att garantera djurens välbefinnande

48.  Europaparlamentet anser att strategin för slakt bör innehålla förslag som syftar till att säkerställa förfaranden för framtagande av effektiva parametrar för humana metoder att döda fisk i överensstämmelse med riktlinjerna från OIE och Efsa samt metoder för att säkerställa att utrustning som används för att slakta fisk fungerar enligt dessa parametrar och att effektiv och human slakt av odlad fisk tillämpas, bedöms, utvärderas och certifieras i hela EU.

Tillgången till veterinärmedicinska produkter

49.  Europaparlamentet påpekar att EU: s veterinärlagstiftning måste anpassas bättre till vattenbrukets förhållanden och behov, varvid hänsyn tas till olika arter och metoder.

50.  Europaparlamentet betonar att det behövs en verklig gemensam marknad för vacciner och andra veterinärmedicinska produkter som är skonsamma för djurs och människors hälsa, särskilt för mindre vanligt förekommande djurarter.

51.  Europaparlamentet påpekar att de relativt sett högre kostnaderna för diagnostik, antimikrobiella alternativ och vaccinationer i förhållande till traditionella antibiotika tyvärr utgör ett hinder för en sådan ökad vaccinationsanvändning och vaccinationsgrad som begärs i handlingsplanen(19). Parlamentet välkomnar att kommissionen i handlingsplanen tillkännager incitament för att främja användningen av diagnostik, antimikrobiella alternativ och vacciner(20).

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en skyldighet att lämna information om användningen av vacciner och antibiotika inom vattenbruket med hänsyn till eventuella risker för människors hälsa och ekosystemet.

53.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör utveckla konkreta incitament och åtgärder, inklusive förbättrat genomförande, eller vid behov ändring, av direktiv 2006/88/EG, för att främja ett integrerat kedjesynsätt på antimikrobiell resistens och öka användningen av antimikrobiella alternativ, diagnostik och vacciner inom vattenbruket och därigenom kostnadseffektivt förebygga, bekämpa och utrota sjukdomar och antibiotikaresistens hos vattenlevande djur och maximera överlevnaden, tillväxten och produktionseffektiviteten för vattenlevande djur.

54.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja vetenskaplig forskning i europeiska och nationella program om skaldjurens och fiskarnas hälsa samt utvecklingen av nya veterinärmedicinska produkter för vattenlevande arter.

55.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att antibiotikaresistens är ett mycket allvarligt problem på human- och djurmedicinens område och uppmanar kommissionen att se till att antibiotika endast får användas om det föreligger en allvarlig risk för epizooti i vattenbruksanläggningen och inte i rent förebyggande syfte samt att undersöka hur användningen påverkar överföringen av resistens till konsumenterna.

Bättre marknadsföringskampanjer och kommunikation

56.  Europaparlamentet efterlyser bättre marknadsföringskampanjer och kommunikation på EU-nivå om fördelarna med vattenbruk och fiskkonsumtion.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja starka och långvariga EU-kampanjer om hållbarhetsfördelarna med produkter från EU:s vattenbruk, med fokus på de höga kvalitets-, djurhälso- och miljöstandarderna jämfört med produkter som importeras från tredjeländer, såsom märkningen ”Farmed in the EU”.

58.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra och finansiera marknadsföringskampanjer för regionala kvalitetssystem som omfattas av förordning (EU) nr 1151/2012, såsom skyddade ursprungsbeteckningar. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna inleda en EU-omfattande informationskampanj för konsumenter och företag om vattenbruk i allmänhet och i synnerhet om skillnaderna mellan de stränga och allomfattande normerna på den europeiska marknaden och de lägre krav som gäller för importerade produkter i tredjeländer, med särskild uppmärksamhet på de problem som introduktionen i EU av särskilt resistenta mikroorganismer samt av antimikrobiell resistens medför för livsmedelssäkerheten och folkhälsan. Parlamentet betonar betydelsen av EU-lagstiftningen, för att förbättra välbefinnandet för odlad fisk under uppfödning, transport och slakt för att uppfylla konsumenternas förväntningar, samt för att marknadsföra produkternas kvalitet, som garanteras genom EU-standarder, till skillnad från produkter som importeras från tredjeländer.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta en lämplig del av EU:s reklambudget till marknadsföring av fisk och andra fiskeri- och vattenbruksprodukter. Parlamentet anser att en bred marknadsföringskampanj baserad på gemensamma principer och riktad till alla medlemsstater, genomförd som en gemensam åtgärd och med ett stöd på 80–100 %, bör lanseras i syfte att öka medvetenheten om och acceptansen för produkter från EU:s vattenbruk.

60.  Europaparlamentet stöder Farnet-nätverkets lokala aktionsgrupper för vattenbruk i främjandet av deras verksamhet på lokal, nationell och europeisk nivå.

Stöd till forskning och innovation

61.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som avsätter 1,2 miljarder EUR till en hållbar utveckling av EU:s vattenbruk, tillsammans med andra finansieringskällor, såsom Horisont 2020, skapar möjligheter för innovation.

62.  Europaparlamentet pekar på vikten av lokala aktionsgrupper inom fisket som bidrar till utveckling av fiske och vattenbruk i vissa områden genom att stärka lokala fiskeriresurser och uppmuntra till innovation och diversifiering inom fiske och vattenbruk.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge stöd till forskning om och bekämpning av ostronherpesvirus.

64.  Europaparlamentet är oroat över de följder som vissa invasiva främmande arter kan få för vattenbruket i EU. Parlamentet framhåller vikten av en vetenskapligt underbyggd, målinriktad och samtidigt proportionell tillämpning av förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter för att skydda både vattenbruket i EU och inhemska arter och ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskning och innovation som avser bekämpning av de mest problematiska invasiva främmande arterna.

65.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att stödja bekämpningen av den japanska ostronborraren (Ocenebra inornata).

66.  Europaparlamentet understryker att Horisont 2020 och nionde ramprogrammet bör fortsätta att stödja forskning inom vattenbruk som stärker sektorns konkurrenskraft och svarar mot de utmaningar som belystes under kommissionens konferens ”FOOD 2030”, som hölls 2016, och i yttrandet från högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare: ”Food from the Oceans”.

67.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör konsultera den europeiska teknik- och innovationsplattformen för vattenbruk och den rådgivande nämnden för vattenbruk om prioriterade ämnen som ska införas i de nationella strategiska planerna.

68.  Europaparlamentet uppmanar till investeringar i forskning, studier och pilotprojekt om ekosystembaserade vattenbruksmetoder, särskilt när det gäller de yttersta randområdena och regioner med demografiska nackdelar.

69.  Europaparlamentet betonar att samarbetet mellan å ena sidan forskarvärlden och å andra sidan vattenbruksproducenterna och andra intressenter i tidigare och senare led bör stärkas.

70.  Europaparlamentet begär att man på grundval av bästa vetenskapliga rekommendationer upprättar standardprotokoll på EU-nivå för insamling av uppgifter för övervakning och förbättring av vattenbrukens förvaltnings- och produktionsmetoder samt uppgifter om deras sociala, hälsomässiga, ekonomiska och miljömässiga påverkan, för såväl marina fiskodlingar som fiskodlingar i sötvatten.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja innovativa och miljövänliga tekniker inom vattenbruket, såsom akvaponik, för att producera livsmedel hållbart och resurseffektivt och undvika negativ påverkan på miljön.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att man utforskar möjligheterna att vidareutveckla algvattenbruket, som är en sektor med ekologiskt och ekonomiskt värde, med vederbörlig hänsyn till den sociala och miljömässiga hållbarheten.

Främjande av utbildning och sysselsättning

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med stöd från kommissionen om så är lämpligt, garantera lämplig yrkesutbildning inom vattenbruk, och noterar möjligheten att skola om yrkesfiskare i alternativa metoder för förvaltning av vattenmiljöerna, och därmed även bidra till att skapa arbetstillfällen för ungdomar i landsbygds- och kustområden samt i de yttre randområdena, på öar och i allmänhet i de regioner som i stor utsträckning är beroende av fisket och vattenbruket.

Ökad hållbarhet hos vattenbrukssektorn i EU

74.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som kvinnorna spelar inom vattenbrukssektorn och behovet av att anpassa lagstiftningen till denna verklighet, samt behovet av att ta hänsyn till de andra verksamheter som är knutna till själva vattenbruket, såsom verksamheter som har utvecklats av bland annat vävare eller förpackare av fiskenät.

75.  Europaparlamentet konstaterar att innovativa system som eftersträvar en så ekosystemnära uppfödning av fiskar som möjligt med naturliga foder hittills inte har en tillräcklig närvaro på den europeiska marknaden. Parlamentet kräver att ramvillkoren för sådana system förbättras.

76.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med investeringar för att utnyttja vattenbrukssektorns potential och säkerställa dess hållbarhet i syfte att skydda miljön och tillhandahålla kollektiva nyttigheter, och efterlyser därför en ökning av anslagen till forskning, innovation och kvalitetsinriktade, hållbara produktionsprojekt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare förenkla och minska den administrativa bördan för vattenbrukssektorn, bland annat för dammodlare.

77.  Europaparlamentet understryker att ett främjande av samarbete mellan forskning och innovation inom vattenbrukssektorn och särskilda universitetsprogram kommer att leda till nya idéer och ökat intresse för denna ekonomiska sektor.

Säkerställande av tillräcklig finansiering via EHFF och ytterligare strukturfonder

78.  Europaparlamentet välkomnar främjandet av hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk som en av prioriteringarna för EHFF. Parlamentet uttrycker dock oro över att den studie som revisionsrätten publicerade 2014 drog slutsatsen att dess föregångare, Europeiska fiskerifonden (EFF), inte effektivt stödde en hållbar utveckling av vattenbruket. Parlamentet noterar att stödinsatserna på europeisk nivå ansågs ha utformats och övervakats illa och misslyckats med att tillhandahålla en tillräckligt tydlig ram för utvecklingen av vattenbruket. Parlamentet noterar vidare att stödinsatserna på nationell nivå inte hade utformats eller tillämpats korrekt och att de nationella strategiska planerna och deras verksamhetsprogram inte hade tillhandahållit en tillräckligt tydlig grund för främjandet av vattenbruk, och att situationen egentligen inte har förbättrats av stödet från EHFF.

79.  Europaparlamentet påpekar att utbildning och god kommunikation kommer att locka unga människor till denna sektor och säkra dess framtid och konkurrenskraft, samt frambringa ny teknik och innovation som kommer att bidra till sektorns utveckling.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, parlamentet och rådet att öka investeringsstödet till vattenbruk i sötvatten till 75 % i fiskeripolitiken efter 2020, i syfte att främja viljan att investera samt ge fiskodlare välbehövlig hjälp. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillsammans med Europeiska investeringsbanken utforma ett system för räntestöd för investeringar i vattenbruk och finansiering av likvida tillgångar.

81.  Europaparlamentet föreslår också en ökning av EU:s framtida stöd till forskning, utveckling och innovation kopplad till vattenbruk, med särskilt beaktande av områden som påverkar ekonomisk hållbarhet och internationell konkurrenskraft, såsom energi- och resurseffektivitet, utvecklingen av finansiering av biologiska material, minskandet av bördan på miljön, tillhandahållande av miljötjänster av hög nivå, etc.

82.  Europaparlamentet noterar att det försenade antagandet av EHFF-förordningen och medlemsstaternas operativa program medförde att aktörerna inte kunde utnyttja medel från EHFF förrän tidigast i slutet av 2016, vilket innebär en försening på nästan tre år.

83.  Europaparlamentet efterlyser förenkling när det gäller förfarandet och handlingar som måste lämnas in för att få finansiering från EHFF.

84.  Europaparlamentet kräver att alla bestämmelser som går stick i stäv med ett främjande av vattenbruket även via andra EU-finansieringsinstrument (t.ex. Eruf) bör revideras på ett stödorienterat sätt.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra ytterligare ansträngningar och tillhandahålla ytterligare nödvändigt stöd för att möjliggöra för de som utnyttjar Europeiska havs- och fiskerifonden att få tillgång till finansiering.

86.  Europaparlamentet framhåller att starkare stöd behövs för producent- och branschorganisationerna så att de kan bli pelare i den samlade marknadsordningen.

Harmonisk symbios med fisket

87.  Europaparlamentet påpekar att det inte ska finnas någon motsättning mellan fisket och vattenbruket, och att de båda sektorerna kan vara helt förenliga med och komplettera varandra, i synnerhet i kustregioner eller öar, som i hög grad är beroende av dessa verksamheter där småskaligt fiske bedrivs. Parlamentet efterlyser dock en större utveckling av havsbaserade vattenbruksanläggningar.

88.  Europaparlamentet påpekar att marint vattenbruk är förenligt med och kompletterar kustfisket i de yttersta randområdena och uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av uppfödnings- och arturvalstekniker i de varma vattnen i tropiska eller subtropiska zoner. Parlamentet uppmanar kommissionen att framhäva kvinnornas roll inom det småskaliga kustfisket och de verksamheter som genereras av detta.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer medel till miljömässigt ansvarsfulla produktionsmetoder inom vattenbruket, såsom slutna vattenbrukssystem (CCS) i havet och recirkulerande vattenbrukssystem (RAS) på land, för att minska vattenbrukens negativa inverkan på livsmiljöerna, de vilda fiskbestånden och vattenkvaliteten.

90.  Europaparlamentet upprepar de synpunkter som parlamentet redan har framfört i sin resolution om utarbetande av en europeisk förvaltningsplan för skarvar, och erinrar om att en minskning av skarvens och andra rovfåglars skadliga inverkan på vattenbruksodlingar är en viktig faktor för företagens produktionskostnader och därmed för deras överlevnad och konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa de befintliga undantagen för hägrar och skarvar och kommissionen att se över utterns bevarandestatus.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna vidta åtgärder som med alla medel drastiskt minskar skarvbestånden på ett sådant sätt att å ena sidan skarvbestånden bevaras och å andra sidan andra arter inte hotas och skador av de berörda vattenbruken kan undvikas.

o
o   o

92.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 88, 4.4.2011, s. 1.
(2) EGT L 221, 8.8.1998, s. 23.
(3) EUT L 204, 6.8.2009, s. 15.
(4) EUT L 3, 5.1.2005, s. 1.
(5) EUT L 250, 18.9.2008, s. 1.
(6) EUT L 189, 20.7.2007, s. 1.
(7) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
(8) EUT L 354, 28.12.2013, s. 1.
(9) EUT L 149, 20.5.2014, s. 1.
(10) EUT L 157, 20.6.2017, s. 1.
(11) EUT C 21 E, 28.1.2010, s. 11.
(12) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 132.
(13) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 119.
(14) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 177.
(15) EUT C 316, 22.9.2017, s. 64.
(16) EUT C 76, 28.2.2018, s. 40.
(17) Antagna texter, P8_TA(2017)0316.
(18) Europeiska kommissionen (29 juni 2017): A European One Health Action Plan against Antimicrobial Resistance (AMR), s. 10.
(19) ”A European One Health Action Plan against Antimicrobial Resistance (AMR)”, s. 15.
(20) Ibid., s. 12.

Rättsligt meddelande