Index 
Antagna texter
Onsdagen den 13 juni 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Europaparlamentets sammansättning ***
 Insolvensförfaranden: uppdatering av förordningens bilagor ***I
 Avtal EU-Island om kompletterande bestämmelser för yttre gränser och visering 2014–2020 ***
 Avtal EU-Schweiz om kompletterande bestämmelser för yttre gränser och visering 2014–2020 ***
 Genomförande av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i Bulgarien och Rumänien *
 Sammanhållningspolitiken och den cirkulära ekonomin
 Ytterligare makroekonomiskt stöd till Ukraina ***I
 Förhandlingar om det moderniserade associeringsavtalet EU-Chile
 Förbindelserna EU - Nato
 It-försvar

Europaparlamentets sammansättning ***
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om utkastet till Europeiska rådets beslut om Europaparlamentets sammansättning (00007/2018 – C8-0216/2018 – 2017/0900(NLE))
P8_TA(2018)0249A8-0207/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till Europeiska rådets beslut (00007/2018),

—  med beaktande av den begäran om godkännande som Europeiska rådet har lagt fram i enlighet med artikel 14.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (C8‑0216/2018),

—  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om Europaparlamentets sammansättning och med beaktande av sitt förslag till Europeiska rådets beslut som utgör bilaga till denna resolution(1),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0207/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till Europeiska rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till Europeiska rådet och, för kännedom, till kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0029.


Insolvensförfaranden: uppdatering av förordningens bilagor ***I
PDF 236kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ersättande av bilaga A till förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden (COM(2017)0422 – C8-0238/2017 – 2017/0189(COD))
P8_TA(2018)0250A8-0174/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0422),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0238/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 maj 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0174/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ersättande av bilagorna A och B till förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/946.)


Avtal EU-Island om kompletterande bestämmelser för yttre gränser och visering 2014–2020 ***
PDF 233kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Island om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering, som är en del av fonden för inre säkerhet, för perioden 2014–2020 (09228/2017 – C8-0101/2018 – 2017/0088(NLE))
P8_TA(2018)0251A8-0196/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09228/2017),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Island om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering som är en del av fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020 (09253/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0101/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0196/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Island.


Avtal EU-Schweiz om kompletterande bestämmelser för yttre gränser och visering 2014–2020 ***
PDF 237kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering, som är en del av fonden för inre säkerhet, för perioden 2014–2020 (06222/2018 – C8-0119/2018 – 2018/0032(NLE))
P8_TA(2018)0252A8-0195/2018

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06222/2018),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering, som är en del av fonden för inre säkerhet, för perioden 2014–2020 (06223/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0119/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0195/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Schweiziska edsförbundet.


Genomförande av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i Bulgarien och Rumänien *
PDF 235kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om utkastet till rådets beslut om inledande av genomförandet av återstående bestämmelser i Schengenregelverket rörande Schengens informationssystem i Bulgarien och Rumänien (15820/1/2017 – C8-0017/2018 – 2018/0802(CNS))
P8_TA(2018)0253A8-0192/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (15820/1/2017),

–  med beaktande av artikel 4.2 i anslutningsakten för Republiken Bulgarien och Rumänien, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0017/2018),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0192/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.


Sammanhållningspolitiken och den cirkulära ekonomin
PDF 469kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2018 om sammanhållningspolitiken och den cirkulära ekonomin (2017/2211(INI))
P8_TA(2018)0254A8-0184/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 4, 11, 174–178, 191 och 349,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP21) inom ramen för UNFCCC, och av den elfte partskonferensen, som fungerar som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av artiklarna 7.2 och 11.2 i Parisavtalet, vilka erkänner de lokala, subnationella och regionala dimensionerna av klimatförändringarna och klimatåtgärder,

–  med beaktande av FN:s globala mål för hållbar utveckling, särskilt mål 7 om att säkerställa att alla har tillgång till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad och mål 11 om att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM(2018)0029),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2017 Avfallsenergins roll i den cirkulära ekonomin (COM(2017)0034),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 26 januari 2017 Rapport om genomförandet av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (COM(2017)0033),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Grön handlingsplan för små och medelstora företag: Att hjälpa små och medelstora företag att omvandla miljöproblem till affärsmöjligheter (COM(2014)0440),

–  med beaktande kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2012 Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juli 2012 Smarta städer och samhällen – europeiskt innovationspartnerskap (C(2012)4701),

–  med beaktande av studien Integration of environmental concerns in Cohesion Policy Funds (ERDF, ESF, CF) – Results, evolution and trends through three programming periods (2000–2006, 2007–2013, 2014–2020), som kommissionen beställde i december 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om synergier för innovation: Europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020 och andra europeiska innovationsfonder och EU-program(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om möjligheter till grön tillväxt för små och medelstora företag(12),

–  med beaktande av förklaringen av den 28 mars 2017 om smarta öar,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0184/2018), och av följande skäl:

A.  Lokala och regionala myndigheter, som är bäst insatta i problemen på lokal och regional nivå, är nyckelaktörer för ett effektivt genomförande av sammanhållningspolitiken och ligger också i spetsen för omställningen till en cirkulär ekonomi. En modell med europeiskt flernivåstyre, som bygger på aktivt och konstruktivt samarbete mellan de olika styrnivåerna och intressenterna, är, tillsammans med adekvat information till och deltagande av allmänheten, avgörande för om omställningen ska lyckas.

B.  Städer täcker bara 3 procent av jordens yta men är hem för över hälften av världens befolkning och står för över 75 procent av världens resurskonsumtion och 60–80 procent av världens växthusgasutsläpp. 70 procent av världens befolkning förväntas ha flyttat till städer år 2050.

C.  Omställningen till en motståndskraftigare, mer cirkulär ekonomi innebär både stora möjligheter och utmaningar för EU, medlemsstaterna och medborgarna att modernisera den europeiska ekonomin och ge den en mer hållbar prägel. I synnerhet är omställningen en möjlighet för alla europeiska regioner och lokala myndigheter, som är den styrnivå som ligger närmast medborgarna. Omställningen ger möjligheter till utveckling och tillväxt i de europeiska regionerna och kan hjälpa dem bygga en hållbar modell som åstadkommer ekonomisk utveckling, omvandlar befintliga sektorer, förbättrar deras handelsbalans och konkurrenskraft genom ökad produktivitet, skapar nya välavlönade kvalitetsjobb och nya värdekedjor.

D.  Ungefär 60 procent av avfallet i EU återvinns inte idag. Stora kostnadsfördelar och affärsmöjligheter skulle kunna skapas genom att prova och införa nya cirkulära affärsmodeller för små och medelstora företag i EU.

E.  Om vi ska uppnå målen från Parisavtalet måste vi gå över till en mer cirkulär ekonomi och stimulera utvecklingen av en ekonomisk modell där målet inte bara är att gå med vinst utan även att värna miljön.

F.  Sammanhållningspolitiken erbjuder inte bara investeringsmöjligheter som svar på lokala och regionala behov genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), utan också en integrerad politisk ram för att minska utvecklingsskillnaderna mellan de europeiska regionerna och hjälpa dem i deras arbete med de många utmaningarna för deras utveckling, inbegripet genom stöd till resurseffektivitet och hållbar utveckling samt territoriellt samarbete och kapacitetsuppbyggnad och även för att locka och främja privata investeringar.

G.  Dagens rättsliga ram för sammanhållningspolitiken tar inte upp omställning till en cirkulär ekonomi som ett mål. Hållbar utveckling är en horisontell princip för användning av ESI-fonderna, vilket fastställs i artikel 8 i förordningen om gemensamma bestämmelser och i den gemensamma strategiska ramen (bilaga I), vilket möjliggör en förstärkning av kopplingen mellan befintliga instrument till stöd för projekt för den cirkulära ekonomin.

H.  Många av de tematiska mål som fastställts för att ESI-fonderna ska uppfylla Europa 2020-strategin om smart och hållbar tillväxt för alla, och de därmed förbundna förhandsvillkoren, är relevanta också för målen för en cirkulär ekonomi.

I.  Enligt artikel 6 i förordningen om gemensamma bestämmelser måste verksamhet som stöds av ESI-fonderna följa tillämplig EU-lagstiftning respektive nationell lagstiftning avseende tillämpning av unionslagstiftningen, inbegripet särskilt miljölagstiftning.

J.  Ett av målen för den cirkulära ekonomin är minskad avfallsdeponering. Säkring och sanering av både lagliga och olagliga avfallsdeponier i medlemsstaterna bör ha högsta prioritet.

K.  Kina förbjöd import av plastavfall och osorterat pappersavfall den 1 januari 2018. Det förbudet innebär en påfrestning för EU:s återvinning, en utmaning som måste hanteras på regional och lokal nivå.

Hur kan sammanhållningspolitiken främja den cirkulära ekonomin?

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att stödja den cirkulära ekonomin genom sammanhållningspolitiken, särskilt genom att aktivt hjälpa medlemsstaterna och regionerna att bättre utnyttja sammanhållningspolitiska medel för den cirkulära ekonomin.

2.  Europaparlamentet noterar att kommissionens rapport om genomförande av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin innehåller uppgifter om att EU:s stöd 2014–2020 till innovation, små och medelstora företag, koldioxidsnål ekonomi och miljöskydd uppgår till 150 miljarder euro och att många av dessa områden bidrar till omställningen till en cirkulär ekonomi.

3.  Europaparlamentet noterar att analysen av förhandlingsresultaten om partnerskapsöverenskommelserna och Europeiska socialfondens (ESF) operativa program under innevarande programperiod visade att ESF har använts till stöd för införande av miljöriktigare arbetsorganisationsmodeller och åtgärder i den gröna sektorn.

4.  Europaparlamentet noterar dock att dagens politiska ram inte medger fullt utnyttjande av sammanhållningspolitikens potentiella bidrag till den cirkulära ekonomin, något som betonas i en ny studie som kommissionen låtit ta fram. Definitionen av de nuvarande insatstyper som används för anslagstilldelning omfattar inte den cirkulära ekonomin i sig.

5.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att genomföra de planerade åtgärderna för cirkulär ekonomi med respekt för god regleringspraxis, och betonar vikten av att övervaka genomförandeåtgärderna.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att omsätta kommissionens åtagande i praktiken och upprätta ett kontrollsystem för den cirkulära ekonomin(13) i syfte att stärka och utvärdera framstegen i övergången till cirkulär ekonomi på EU-nivå och nationell nivå, samtidigt som man minskar den administrativa bördan.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta extraordinära åtgärder för sanering av områden som använts för olaglig deponering och nedgrävning av farligt avfall, som är en hälsofara och en risk för det ekonomiska och sociala välståndet för de berörda befolkningarna.

8.  Europaparlamentet understryker att EU:s ramprogram för forskning och innovation Horisont 2020 och Life-programmet 2014–2020 har stor betydelse för finansieringen av innovativa projekt och stödet till projekt för avfallsreducering, återvinning och återanvändning som är relevanta för den cirkulära ekonomin.

9.  Europaparlamentet uppskattar att flera regioner har använt sina strategier för smart specialisering för att fastställa prioriteringar som rör den cirkulära ekonomin och styra sina sammanhållningspolitiska forsknings- och innovationsinvesteringar mot detta mål, en viktig åtgärd till stöd för investeringar och infrastruktur som motsvarar de små och medelstora företagens behov. Parlamentet uppmanar de regionala myndigheterna att använda denna goda praxis som standardmetod och omsätta de här strategierna för smart specialisering i praktiken.

10.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett europeiskt expertcentrum för resurseffektivitet för små och medelstora företag och plattformen för finansiellt stöd till den cirkulära ekonomin.

11.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att den cirkulära ekonomin är mer än avfallshantering. Den omfattar områden som miljöriktiga jobb, förnybar energi, resurseffektivitet, bioekonomi, jordbruks- och fiskeripolitiken med dess biobaserade industrier som strävar efter att ersätta fossila bränslen, vattenförvaltning, energieffektivitet, livsmedelssvinn, marin nedskräpning, bättre luftkvalitet, forskning och utveckling och innovation på anknutna områden. Parlamentet konstaterar dock att avfallsinfrastruktur är avgörande för att minska de linjära produktions- och konsumtionsmönstren och att det är nödvändigt att främja innovationer inom ekodesign för att minska plastavfallet.

12.  Europaparlamentet påminner om att man först måste lösa grundproblemet med marknaden för returråvaror. Om primärråvaror kostar mindre än återvunnet material är det naturligt att utvecklingen mot en grön ekonomi stannar av och att strukturfondsmedlen riskerar att försvinna i en ond cirkel. Ad hoc-lagstiftning (som kommissionens förslag om engångsprodukter av plast) och lämplig EU-beskattning som blir egna medel i nästa fleråriga budgetram kan i detta sammanhang på ett avgörande sätt bidra till omställningen till en cirkulär ekonomi.

13.  Europaparlamentet betonar att återvunna material i genomsnitt endast fyller 10 procent av EU:s materialbehov. Parlamentet noterar, med tanke på den senaste utvecklingen på de globala marknaderna, särskilt Kinas nya förbud mot import av plastavfall och osorterat pappersavfall, nya möjligheter för regionerna och lokalsamhällena att investera i infrastruktur för återvinning, skapa nya gröna jobb och ta itu med EU:s nuvarande utmaningar.

14.  Europaparlamentet påpekar att det finns viktiga förhandsvillkor i ESI-fonderna, särskilt för målet att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande. Parlamentet pekar särskilt på villkoret om främjande av ekonomiskt och miljömässigt hållbara investeringar i avfallssektorn. Tyvärr har dock avfallshierarkin försummats och ordentliga miljökonsekvensbedömningar har saknats beträffande långsiktiga resultat av investeringar inom ESI-fonderna.

15.  Europaparlamentet efterlyser samordning och större samarbete mellan regioner, små och medelstora företag och andra offentliga eller privata aktörer för att skapa nya tematiska plattformar för smart specialisering, särskilt i sektorerna för jordbruksbaserade livsmedel, energi och industri.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillämpa avfallshierarki som en förutsättning för den cirkulära ekonomin, liksom behovet av större insyn i leveranskedjorna så att uttjänta varor och material kan följas upp och återanvändas effektivt. Det finns också en negativ tendens med investering av ESI‑medel i de lägre nivåerna av avfallshierarkin, särskilt anläggningar för mekanisk biologisk behandling (MBT) och förbränning. Detta kan i vissa fall leda till överkapacitet och låsning till vissa tekniska lösningar på längre sikt, vilket äventyrar uppnåendet av EU:s återvinningsmål. Parlamentet påminner om att arbetet för att få företagen att rätta sig efter avfallshierarkin kommer att ge upphov till mer material i resursströmmarna och skapa potentiell avsättning för detta material i tillverkningsindustrin.

17.  Europaparlamentet påminner om de nya avfallsmål för 2025, 2030 och 2035 som fastställts i översynen av EU:s avfallslagstiftning och understryker att dessa mål bara kan uppnås genom politiskt engagemang på nationell, regional och lokal nivå och ekonomiska investeringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att helt och fullt utnyttja tillgängliga EU-medel till stöd för sådana investeringar och understryker att sådana investeringar kommer att ge stor utdelning i form av ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av regionala projekt för bearbetning av restavfall som inte går att återvinna alls, i syfte att framställa hållbara andra generationens biobränslen, efter noggrann sortering eller separat insamling i enlighet med avfallshierarkin.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla definitioner på avfallsområdet stämmer överens med ramdirektivet om avfall och att jämförbara data finns att tillgå över medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas framsteg.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av initiativet för innovativa åtgärder i städerna, inom vilket man hittills beviljat Eruf-finansiering för åtta innovativa projekt för den cirkulära ekonomin i städer, och uppmanar kommissionen att följa och utvärdera genomförandet av dessa projekt för att formulera mer övergripande strategier för den cirkulära ekonomin.

Den cirkulära ekonomin som motor för hållbar och regional utveckling

21.  Europaparlamentet understryker partnerskapsprincipens betydelse och alla de olika aktörernas viktiga roll, i synnerhet regionala och lokala myndigheter och den icke‑statliga sektorn, inbegripet små och medelstora företag och företag inom den sociala ekonomin, när partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen utformas. Parlamentet efterlyser genuint partnerdeltagande i de politiska processerna, med inrättande av horisontella partnerskap, och anser att mål för den cirkulära ekonomin måste integreras ordentligt i programdokumenten. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram sina egna nationella strategier på det här området och se till att de är samordnade med EU:s åtgärder för den cirkulära ekonomin. Parlamentet pekar på att de lokala myndigheterna kan spela en ledande roll i arbetet med att åstadkomma cirkulär ekonomi.

22.  Europaparlamentet understryker de offentlig-privata partnerskapens viktiga roll i samband med utformningen och planeringen av nya produkter och tjänster som beaktar livscykeln, i syfte att tillämpa de fyra designmodeller som skulle kunna användas inom den cirkulära ekonomin: utformning för lång livslängd; utformning för hyra/tjänster; utformning för återanvändning i produktionen och utformning för materialåtervinning.

23.  Europaparlamentet understryker vikten av att justera och finslipa dagens strategier och marknadsmodeller för att stödja regionerna i omställningen till denna mer hållbara ekonomiska form, och samtidigt ge skjuts åt den ekonomiska, industriella och miljömässiga konkurrenskraften.

24.  Europaparlamentet uppmanar till genomförande av den cirkulära ekonomin inom ramen för ett samordnat flernivåstyre och partnerskapsprincipen, med full insyn, medverkan av lokalsamhällen och ett brett deltagande av allmänheten.

25.  Europaparlamentet pekar på vikten av att främja ökat samarbete mellan alla berörda aktörer i den cirkulära ekonomins processer.

26.  Europaparlamentet noterar att de mer utvecklade regionerna har gynnats mest av projekt för den cirkulära ekonomin som getts stöd via sammanhållningspolitiken. Parlamentet konstaterar att de mindre utvecklade regionerna har begränsad administrativ kapacitet och uppmanar därför medlemsstaternas nationella myndigheter och kommissionen att utnyttja alla befintliga möjligheter att ge expertstöd och stärka dessa regioners kapacitet så att de kan öka sina insatser och skapa förutsättningar för att göra större tekniska framsteg genom att genomföra fler projekt som följer principerna för den cirkulära ekonomin samt genom att inrätta partnerskap och ett närmare samarbete med grupper av intressenter, exempelvis materialexperter, kemister, tillverkare och återvinningsföretag, särskilt inom ramen för initiativet ”Industri 2020 och kretsloppsekonomin”.

27.  Europaparlamentet betonar att uppskattningar har visat att en övergång till biologiska råmaterial och biologiska förädlingsmetoder kan spara upp till motsvarande 2,5 miljarder ton koldioxid årligen år 2030, vilket innebär att marknaderna för biobaserade råmaterial och nya konsumentprodukter kan flerdubblas. Parlamentet understryker den stora vikten av hållbar förvaltning av naturresurser och bevarande av den biologiska mångfalden, samtidigt som resurserna omvandlas till biobaserade produkter, material och bränslen.

28.  Europaparlamentet anser att bioekonomin är mycket viktig för den regionala och lokala utvecklingen eftersom den ökar sammanhållningen mellan regioner tack vare dess potential att skapa jobb och tillväxt på landsbygden. Parlamentet anser att ESI-fonderna bör användas mer för praktisk tillämpning av existerande innovationer, genom strategier för att uppmuntra berörda parter, samtidigt som man stimulerar mer innovation på området för biobaserade, biologiskt nedbrytbara, återvinningsbara och komposterbara material som tillverkas av hållbart framtagna råvaror. Parlamentet påpekar att en konsekvent tillämpning av bioekonomin också kan bidra till att lösa problemet med matsvinn. Parlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att samarbeta bättre för att skapa system och plattformar som sammanför olika aktörer som sysslar med livsmedelsproduktion, transporter, detaljhandel, konsumentfrågor och avfallshantering och andra berörda parter för att därmed få till stånd större synergier för att skapa effektiva lösningar.

29.  Europaparlamentet påpekar att incitament inte bara bör ges till lokala, regionala och nationella myndigheter utan även till konsumenterna själva. De bör ständigt informeras och uppmuntras att ändra sina konsumtionsmönster vad gäller avfallshantering, avfallsproduktion, återvinning och frågor som rör hållbara lösningar i vardagslivet.

30.  Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter bör ges bättre, enklare och mer transparent tillgång till finansiering, bland annat genom stärkande av deras administrativa kapacitet och ökat samarbete med EIB inom ramen för Europeiskt centrum för investeringsrådgivning, för att kunna öka investeringarna i miljöriktiga jobb, avfallshantering, smart specialisering, vidare utveckling av landsbygdsområden även vad gäller nödvändig infrastruktur och miljövänlig teknik, övergången från fossila bränslen till förnybara energikällor samt lokal energiomställning, inbegripet energieffektivitet, decentraliserad energidistribution, innovation för ren energi och den cirkulära ekonomin. Parlamentet gläder sig över att EIB de senaste fem åren har ställt 2,4 miljarder euro till förfogande i samfinansiering för projekt inom den cirkulära ekonomin för avfallshantering, vattenförvaltning och forskning och utveckling inom jordbruket. Parlamentet betonar vikten av bättre samordning mellan ESI-fonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) när det gäller den cirkulära ekonomin, också i syfte att garantera att programmen har en regional vinkel och bättre utnyttjar den regionala potentialen för hållbara energikällor.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna att främja inrättande av och stöd till nätverk för återanvändning och reparation, i synnerhet sådana som drivs som sociala företag, för att förlänga produkters livslängd genom återbruk, reparation och återanvändning, genom att underlätta sådana nätverks tillgång till insamlingsplatser för avfall och genom att främja användningen av ESI-fonderna, ekonomiska styrmedel, upphandlingskriterier eller andra åtgärder.

32.  Europaparlamentet betonar att hållbarhet i hela livscykeln genom återanvändning och återvinning också påverkas av energiförbrukningen i transportsektorn. Detta gäller särskilt på landsbygden där avstånden är längre mellan insamlingsplatser och bearbetningsanläggningar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att beakta livscykelsynsättet när de utformar sina strategier för cirkulär ekonomi på landsbygden, för att undvika att den samlade inverkan på miljön och klimatet blir negativ.

33.  Ett urval med 32 operativa program har undersökts vad gäller hur miljöhänsyn integreras i sammanhållningspolitikens fonder, och Europaparlamentet påpekar att nio av dem tar upp den cirkulära ekonomin medan sex av dem tar upp miljöriktiga jobb. Parlamentet gläder sig över de insatser som nationella och regionala myndigheter gör redan idag, men uppmanar samtidigt medlemsstaterna att bättre integrera den cirkulära ekonomin i sina operativa och regionala program och partnerskapsöverenskommelser. Parlamentet anser att regionerna måste beviljas stöd för att säkerställa en så smidig omställning som möjligt till den cirkulära ekonomin.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den cirkulära ekonomin integreras i grundutbildnings-, yrkesutbildnings- och omskolningsprogram som ett tvärvetenskapligt ämne, i syfte att utforma nya synsätt som sedan kommer att bidra till nya affärsmodeller och nya arbetstillfällen.

35.  Europaparlamentet uppmanar de nationella och regionala myndigheter som ansvarar för att ta fram operativa program att se till att den cirkulära ekonomin integreras mer i programmen för territoriellt samarbete, särskilt i gränsöverskridande program, i syfte att genomföra gränsöverskridande lösningar som kan ge effektivare och billigare resultat.

36.  Europaparlamentet anser att den framtida planeringen av ESI-fondernas nästa programperiod bör integreras bättre i de nationella energi- och klimatplanerna för 2030, genom att jämförbara indikatorer som de som anges i förordningen om styrningen av energiunionen används där så är möjligt. Parlamentet efterlyser en ambitiös och enhetlig strategi för medlemsstaterna i syfte att uppfylla befintliga obligatoriska EU-mål för begränsning av klimatförändring.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta tillfället i akt och ytterligare integrera den cirkulära ekonomin i sina aktuella operativa program under översynsperioden. Parlamentet anser att kommissionen bör underlätta denna process genom att hjälpa medlemsstaterna att analysera den aktuella situationen och områden där den cirkulära ekonomin och dess principer skulle kunna tillämpas och införas.

38.  Europaparlamentet anser att man ytterligare bör stärka det europeiska territoriella samarbetets roll för att hantera de utmaningar som är knutna till genomförandet av den cirkulära ekonomin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stimulera gränsöverskridande samarbete, särskilt genom europeiskt territoriellt samarbete, för att genomföra projekt för den cirkulära ekonomin. Parlamentet betonar dessutom vikten av att hitta hållbara lösningar genom föranslutningsavtalen med icke-medlemsstater för att hantera aktuella problem, i synnerhet med avseende på luftföroreningar.

39.  Europaparlamentet betonar de befintliga makroregionala strategiernas underutnyttjade potential att bidra till att lösa utmaningar i samband med genomförandet av den cirkulära ekonomin, inte bara i medlemsstaterna utan också i tredjeländer i samma geografiska område. Dessa strategier bör fokusera på prioriteringar som skulle bidra till upprättandet av en marknad för returråvaror i EU. Parlamentet efterlyser utveckling av initiativ för samarbete mellan EU och grannländer.

40.  Europaparlamentet upprepar sina åsikter om vikten av att bygga upp och bibehålla ordentlig kapacitet i lokala, regionala och nationella offentliga myndigheter, något som är i högsta grad relevant också för omställningen till en cirkulär ekonomi. Tekniskt bistånd kan spela en viktig roll på det här området. Parlamentet konstaterar att regioner och stadsområden spelar en viktig roll för att främja lokalt ansvarstagande vad gäller energiomställning som utgår från gräsrotsnivån och de är också mest lämpade för att testa och genomföra integrerade energilösningar i direkt kontakt med medborgarna. Parlamentet understryker den roll som initiativen för smarta städer spelar i den cirkulära ekonomin genom att de främjar miljöriktiga tekniska modeller i strategier för hållbar utveckling av städer. Parlamentet understryker att städer som präglas av hållbarhet och cirkulära principer är ett instrument för att konkret åstadkomma cirkulär ekonomi.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av miljöanpassad offentlig upphandling som en motor i den cirkulära ekonomin, med en potentiell marknad som beräknas till 1,8 biljoner euro om året för offentliga anläggningsarbeten, varor och tjänster(14).

42.  Europaparlamentet betonar behovet av en rättslig ram för energi som uppmuntrar enskilda personer och energisammanslutningar att delta i energiomställningen genom rätten till egenproduktion och egenförbrukning liksom genom fortsatta stödordningar, garanterat prioriterat nättillträde och prioriterad inmatning för förnybar energi.

43.  Europaparlamentet uppmuntrar regionala och lokala myndigheter att investera mer i utbildningsprogram, fortbildning och omskolning av arbetstagare, och upplysningskampanjer riktade till allmänheten om vinsterna och fördelarna med åtgärder för att genomföra den cirkulära ekonomin genom sammanhållningspolitiska projekt, för att på så sätt involvera allmänheten mer och påverka konsumtionsmönstren. Parlamentet understryker i detta sammanhang ESF:s potential. Parlamentet anser att unga företagares omställning till den cirkulära ekonomin måste främjas genom uppmuntrande insatser, särskilt i regioner med låga inkomst- och tillväxtnivåer. Parlamentet understryker också att den cirkulära ekonomin är en möjlighet för landsbygdsområden att motverka avfolkning, diversifiera sina ekonomier och skaffa sig säkerhet mot risker. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att landsbygdsområden behöver incitament för övergången till hållbara värdekedjor. Parlamentet betonar vikten av att utveckla en särskild strategi för öområden.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av strategier för lokalt ledd utveckling (CLLD) och integrerad territoriell investering (ITI) för att hjälpa lokala aktörer att kombinera olika typer av finansiering och planera lokala initiativ för den cirkulära ekonomin.

45.  Europaparlamentet noterar att 80 procent av det marina skräpet kommer från källor på land. Parlamentet betonar således vikten av att hantera skräp på land och marint skräp med hjälp av lokala och regionala insatser som gynnar både miljön och folkhälsan. Medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna uppmanas att fokusera sina insatser på att förebygga nedskräpning på land.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den europeiska planeringsterminen undersöka hur beräkningen av de nationella budgetunderskotten påverkar regionala och nationella investeringar som samfinansieras genom ESI‑fondmedel avsedda för den cirkulära ekonomin.

47.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att se över dricksvattendirektivet 98/83/EG, vilket kommer att underlätta omställningen till en cirkulär ekonomi genom att minska plastavfallet från flaskvatten, med stora energibesparingar och effektivare förvaltning av dricksvattenresurserna.

Den cirkulära ekonomin i sammanhållningspolitiken efter 2020

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för nästa programperiod genomföra en relevant spårningsmetod och fastställa lämpliga indikatorer för att korrekt kunna följa sammanhållningspolitikens bidrag till den cirkulära ekonomin, för att ge en mer exakt bild av miljömässiga och socioekonomiska överväganden.

49.  Europaparlamentet påpekar att viktiga bidrag till omställningen till cirkulär ekonomi också kommer från andra program som Life, Cosme och Horisont 2020. Det är viktigt med bättre synergi mellan ovannämnda instrument om vi ska uppnå målen i kommissionens handlingsplan för den cirkulära ekonomin.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med de nya lagstiftningsförslagen för den framtida ramen för sammanhållningspolitiken, ta fram lämpliga förhandsvillkor som rör den cirkulära ekonomin. Parlamentet anser att strategier för den cirkulära ekonomin bör utvecklas i partnerskap med nationella, regionala och lokala myndigheter och arbetsmarknadens parter.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet Horisont 2020 lägger ännu större fokus på och avsätter ännu mer finansiering för innovations- och forskningsprojekt som rör den cirkulära ekonomin.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka det sammanhållningspolitiska stödet till hållbar utveckling i städer och på landsbygden och efterlyser i det här sammanhanget en mer framträdande roll för mål som rör den cirkulära ekonomin. Parlamentet anser att innovativa åtgärder för städer och landsbygd bör drivas vidare och uppmanar kommissionen att dra största möjliga lärdom av erfarenheterna från 2014–2020 när man formulerar framtida förslag. Parlamentet efterlyser ett flexibelt och skräddarsytt tillvägagångssätt för genomförandet av agendan för städer, som ger incitament och vägledning för ett fullt utnyttjande av städernas potential att genomföra den cirkulära ekonomin.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin blir ett forum för utbyte av bästa praxis om hur de sammanhållningspolitiska resurserna kan användas på bästa sätt för övergången till en cirkulär ekonomi.

54.  Europaparlamentet betonar det ömsesidiga beroendet mellan cirkulär ekonomi och begränsning av klimatförändringen och efterlyser därför garantier för att större anslag avsätts till investeringar i cirkulär ekonomi och klimatåtgärder i sammanhållningspolitiken efter 2020. Parlamentet betonar också att anslag till klimatrelaterade åtgärder i nästa fleråriga budgetram bör ökas i förhållande till den nuvarande ramen.

o
o   o

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.
(7) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0321.
(10) EUT C 101, 16.3.2018, s. 111.
(11) EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.
(12) EUT C 353, 27.9.2016, s. 27.
(13) Kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM(2018)0029).
(14) Att köpa grönt! – En handbok om miljöanpassad offentlig upphandling, tredje utgåvan, Europeiska kommissionen, 2016.


Ytterligare makroekonomiskt stöd till Ukraina ***I
PDF 248kWORD 45k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Ukraina (COM(2018)0127 – C8-0108/2018 – 2018/0058(COD))
P8_TA(2018)0255A8-0183/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0127),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0108/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU av den 12 augusti 2013 om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 maj 2018 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0183/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/… om ytterligare makroekonomiskt stöd till Ukraina

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/947.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

Europaparlamentet, rådet och kommissionen påminner om att ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt stöd är att mottagarlandet respekterar demokratiska mekanismer i praktiken – däribland ett parlamentariskt flerpartisystem – och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ska övervaka att detta förhandsvillkor uppfylls under det makroekonomiska stödets hela livscykel.

Med hänsyn till att villkoren avseende bekämpningen av korruption inte uppfyllts, och att den tredje delbetalningen ur det tidigare programmet för makroekonomiskt stöd enligt beslut (EU) 2015/601 ställdes in, understryker Europaparlamentet, rådet och kommissionen att ytterligare makroekonomiskt stöd endast ska betalas ut under förutsättning att framsteg görs i arbetet med att bekämpa korruptionen i Ukraina. De ekonomisk-politiska och finansiella villkoren i det samförståndsavtal som ska ingås mellan Europeiska unionen och Ukraina ska därför bland annat inbegripa skyldigheter att stärka styrningen, den administrativa kapaciteten och den institutionella strukturen, med särskild hänsyn till kampen mot korruption i Ukraina och i synnerhet när det gäller ett system för redovisning av tillgångar, kontroll av företagens uppgifter om verkligt ägande och en välfungerande specialiserad korruptionsbekämpningsdomstol i linje med Venedigkommissionens rekommendationer. Villkor för bekämpning av penningtvätt och skatteflykt ska också beaktas. Om villkoren inte uppfylls ska kommissionen i enlighet med artikel 4.4 uppskjuta eller ställa in utbetalningen av det makroekonomiska stödet.

Kommissionen ska, förutom att regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om stödet och förse dem med relevanta handlingar, inför varje utbetalning offentligt rapportera om huruvida samtliga ekonomisk-politiska och finansiella villkor relaterade till denna utbetalning har uppfyllts, i synnerhet när det gäller bekämpningen av korruption.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen påminner om att detta makroekonomiska stöd till Ukraina ska bidra till de värderingar som delas med Europeiska unionen, inbegripet en hållbar och socialt ansvarsfull utveckling som skapar sysselsättning och minskar fattigdomen, samt ett åtagande till förmån för ett starkt civilt samhälle. Kommissionen ska se till att utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av samförståndsavtalet åtföljs av en analys av det makroekonomiska stödets förväntade sociala konsekvenser. I enlighet med förordning (EU) nr 182/2011 kommer denna analys att vidarebefordras till medlemsstatskommittén och den ska finnas tillgänglig för parlamentet och rådet via registret över kommittéernas arbete.

(1) EUT L 218, 14.8.2013, s. 15.


Förhandlingar om det moderniserade associeringsavtalet EU-Chile
PDF 176kWORD 48k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 juni 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det moderniserade associeringsavtalet mellan EU och Chile (2018/2018(INI))
P8_TA(2018)0256A8-0158/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21 och 36, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 218 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av det befintliga associeringsavtalet mellan Republiken Chile och Europeiska unionen,

–  med beaktande av att förhandlingar mellan Europeiska unionen och Chile om ett moderniserat associeringsavtal inleddes den 16 november 2017,

–  med beaktande av att rådet antog förhandlingsdirektiven för detta avtal den 13 november 2017,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från det 25:e sammanträdet i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Chile av den 22 januari 2018,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 14 september 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten avseende förhandlingarna om moderniseringen av handelspelaren i associeringsavtalet mellan EU och Chile(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Latinamerika(2),

–  med beaktande av förklaringen från forumet för civilsamhället EU–Celac den 11 maj 2015 Equality, rights and democratic participation for the peoples of Europe and Latin America and the Caribbean (jämlikhet, rättigheter och demokratiskt deltagande för befolkningarna i Europeiska unionen samt Latinamerika och Västindien),

–  med beaktande av artiklarna 108.4 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0158/2018), och av följande skäl:

A.  Chile och EU förenas av gemensamma värden och nära kulturella, ekonomiska och politiska band.

B.  Chile och EU har ett nära samarbete för att ta itu med regionala och globala utmaningar, såsom klimatförändringar, internationell säkerhet, hållbar utveckling och global styrning.

C.  Chile är en stark förespråkare för demokrati och mänskliga rättigheter, fri och öppen handel samt multilateralism. Landet är också en viktig medlem i Stillahavsalliansen, Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) och Sydamerikanska nationernas union (Unasur) samt ett höginkomstland och medlem av OECD.

D.  Chile har varit en viktig aktör i regionala frågor, till exempel som garant för fredsprocessen i Colombia och Santo Domingo-samtalen mellan Venezuelas regering och opposition. Chile beslutade att dra sig ur de venezuelanska samtalen när minimikraven för demokratiska presidentval och institutionell normalisering inte uppnåddes.

E.  Ett ramavtal om deltagande avseende Chiles deltagande i EU:s krishanteringsinsatser har varit i kraft sedan januari 2014. Chile deltar i Eufor Althea i Bosnien och Hercegovina samt i många av FN:s fredsbevarande insatser, vilket avspeglar landets engagemang för fred och säkerhet i världen.

F.  Det senaste parlaments- och presidentvalet är återigen ett bevis för den chilenska demokratins solida och mogna natur. Under de senaste årtiondena har Chile gynnats av en stark ekonomisk tillväxt och landet har varit en av Sydamerikas snabbast växande ekonomier. Reformarbeten i landet pågår fortfarande.

G.  Att abort nyligen avkriminaliserats under vissa omständigheter har visat på en ökad öppenhet i det chilenska samhället gentemot kvinnors och flickors egenmakt.

H.  Enligt 2016 års index för mänsklig utveckling placeras Chile i kategorin med en mycket hög mänsklig utveckling och landet intar förstaplatsen av länderna i Latinamerika och plats 38 i världen, före sju EU-medlemsstater.

I.  Det befintliga associeringsavtalet har varit avgörande för att de politiska förbindelserna mellan EU och Chile fördjupats och att handels- och investeringsflödena har ökat betydligt. Fortsatt respekt för rättsstatsprincipen och en stabil rättslig och politisk ram gör det möjligt för Chile och EU att utöva fri företagsamhet och främja en lämplig investeringsmiljö som inbegriper skydd för principen om rättssäkerhet.

J.  EU och Chile har ingått mer ambitiösa och övergripande avtal med andra partner under de senaste åren. Ett moderniserat associeringsavtal mellan EU och Chile har därför potential att avsevärt fördjupa den nuvarande relationen, däribland förbindelserna inom områdena utrikespolitik och säkerhet.

K.  Det framtida associeringsavtalet mellan EU och Chile måste till fullo återspegla den omdanande karaktären hos Agenda 2030 för hållbar utveckling och det internationella utvecklingssamarbetets roll för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

L.  Ett uppdaterat associeringsavtal, tillsammans med avtalen med Mexiko och Mercosur som för närvarande håller på att (om)förhandlas, skulle stärka EU:s roll som en viktig allierad i Latinamerika i en tid då andra aktörer i allt högre grad försöker få inflytande i regionen, såsom Kina och Ryssland.

M.  Den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Chile har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för att modernisera associeringsavtalet, senast i den gemensamma förklaring som antogs vid dess 25:e sammanträde den 22 januari 2018.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

Allmänna principer

Multilateralism samt regionalt och internationellt samarbete

Politisk dialog och samarbete

Institutionella bestämmelser

   a) att avsevärt stärka samarbetet mellan Chile och EU, två likasinnade partner i en omvärld med nya osäkerhetsfaktorer i internationella förbindelser, som bygger på våra gemensamma värden och principer om demokrati, kampen mot klimatförändringarna, säkerställande av jämställdhet, rättsstaten, god förvaltning samt respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
   b) att säkerställa att det moderniserade avtalet med Chile blir ambitiöst, omfattande och balanserat och medför märkbara fördelar för medborgarna, företagen och ekonomierna på båda sidor; att se till att det blir ett av de ledande avtalen bland de mest långtgående avtal som EU har ingått med tredjeländer,
   c) att stärka människorättsdimensionen inom samarbetet mellan EU och Chile mot bakgrund av EU:s och Chiles människorättsstrategi för 2016–2020; att införa ett gemensamt åtagande för att värna och främja de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, jämställdhet mellan kvinnor och män samt rättigheter för minoriteter, såsom hbti-personer, och ursprungsbefolkningar, med verkställbara mekanismer för övervakning, regelbunden rapportering och tvistlösning; att uppmuntra Chile att hitta en lösning på frågor som rör ursprungsbefolkningen Mapuchefolket och andra ursprungsbefolkningar; att fortsätta med praxisen att införa en klausul om mänskliga rättigheter i alla framtida associeringsavtal; att fortsätta den regelbundna dialogen mellan EU och Chile om mänskliga rättigheter i syfte att stärka den institutionella ramen och den offentliga politiken för att främja de mänskliga rättigheterna, inbegripet genom multilateralt samarbete,
   d) att förmå Chile att säkerställa rättssäkerhet och rättvisa rättsliga förfaranden i full överensstämmelse med internationella normer,
   e) att sträva efter att främja hållbar socioekonomisk utveckling, bekämpa fattigdom och minska ojämlikheten mot bakgrund av Chiles åtagande att uppnå målen för hållbar utveckling inom ramen för Agenda 2030,
   f) att hjälpa Chile att förbättra utbildningsstandarder och utbildningsprogram för att se till att personer med de lägsta inkomsterna har fullständig tillgång till högre utbildning; att stärka banden mellan universiteten och arbetsmarknaden för att överbrygga kompetensglappet och främja ungdomssysselsättningen,
   g) att främja skyddet av sociala och miljömässiga rättigheter och säkerställa ett effektivt genomförande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner samt utrotande av tvångsarbete och barnarbete,
   h) att stärka dialogen och samarbetet om regionala och globala utmaningar, såsom organiserad brottslighet, narkotikahandel, ökande ojämlikhet, migration, terrorism och klimatförändringar, inbegripet genomförandet av Agenda 2030; att stödja samarbete mellan EU och Chile kring migrationshantering och att inrätta mekanismer för återtagande av bland annat statslösa personer och tredjelandsmedborgare,
   i) att komma ihåg hur viktig den multilaterala agendan är och att inga bilaterala förhandlingar får undergräva strävan att uppnå framsteg multilateralt,
   j) att bidra till förstärkt multilateralism och internationellt samarbete i syfte att främja den internationella säkerheten och ta itu med globala utmaningar på ett effektivt sätt; att förbättra samordningen av bägge parters ståndpunkter i internationella organisationer och forum,
   k) att uppmuntra Chile till att fortsätta stödja åtgärder för regional integration och regionalt samarbete, framför allt Stillahavsalliansen, med tanke på dess goda resultat som en verklig och aktiv drivkraft för ekonomisk integration mellan regionens medlemmar, men även för Unasur och Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac); att undersöka möjligheten för EU att få observatörsstatus i Stillahavsalliansen,
   l) att föra en meningsfull och regelbunden dialog om alla frågor av relevans, som bygger vidare på och utvidgar de befintliga formaten; att mobilisera tillgängliga resurser genom partnerskapsinstrumentet i syfte att uppnå strategiska mål,
   m) att skapa förutsättningar för nära samarbete på området säkerhet och försvar, särskilt i fråga om förebyggande av konflikter, krishantering, sjöfartsskydd, nedrustning och icke-spridning; att möjliggöra ett ökat deltagande av Chile i uppdrag och insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP),
   n) att möjliggöra ökat samarbete i kampen mot terrorism, organiserad brottslighet och it‑brottslighet samt förebyggande av radikalisering och gränsöverskridande brottslighet, utan att undergräva medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter; att vidta åtgärder inom ramen för den globala kampen mot terrorism genom att intensifiera mekanismer, åtgärder och organ för globalt och regionalt samarbete i enlighet med internationell rätt och principerna i Förenta nationernas stadga,
   o) att förbättra samarbetet i kampen mot korruption, penningtvätt och skatteundandragande; att införa bestämmelser om god förvaltning i skattefrågor och öppenhetsstandarder som bekräftar parternas åtagande att tillämpa internationella standarder i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt,
   p) att komma ihåg att korruption undergräver mänskliga rättigheter, jämlikhet, social rättvisa, handel och sund konkurrens, och därmed bromsar den ekonomiska tillväxten; att införa särskilda avsnitt där tydliga och kraftfulla åtaganden samt åtgärder anges för att bekämpa korruption i alla dess former och att genomföra internationella standarder och multilaterala konventioner mot korruption,
   q) att underlätta rörligheten mellan EU och Chile; att förbättra ungdoms- och studentutbyten, stipendieprogram och utbildningskurser, bland annat genom programmet Erasmus+; att vidta ytterligare insatser för att få till stånd ett ömsesidigt erkännande av akademiska examina och en modernisering av samt tillgång till och internationalisering av den högre utbildningen,
   r) att främja överföringen av vetenskapligt och tekniskt kunnande och intensifiera samarbetet på området forskning och samarbete genom fullt utnyttjande av befintliga program, såsom Horisont 2020,
   s) att främja och stärka förbindelserna på området internationellt samarbete som bygger på samförståndsavtalet om internationellt samarbete, vilket undertecknades 2015; att skapa innovativa mekanismer för att bredda och stärka trepartssamarbete och regionalt samarbete med tredje parter inom och utanför Latinamerika genom program såsom EUROsociAL+ och Euroclima+ samt samarbete i fråga om politiken på narkotikaområdet såsom Copolad,
   t) att ta fram en metod för att visa vilka effekter det moderniserade avtalet har för män och kvinnor och att låta dess resultat ligga till grund för utformningen av politiska åtgärder för att uppnå en jämn könsfördelning,
   u) att på nytt bekräfta det gemensamma åtagandet att uppfylla Parisavtalet om klimatförändringar och Agenda 2030 samt att föreskriva ett nära samarbete mellan EU och Chile om miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna; att stärka partnerskapet när det gäller tekniskt och politiskt samarbete på viktiga miljöområden, däribland koldioxidutsläpp inom internationella transporter, bevarande av den biologiska mångfalden samt hållbar produktion och konsumtion; att uppmuntra till ökat samarbete inom den cirkulära ekonomin för att förbättra resurseffektivitet, hållbar användning av naturresurser, miljöinnovation och vattenförvaltning; att öka stödet till olika projekt som lindrar effekterna av klimatförändringarna,
   v) att stärka samarbetet inom forskning och utveckling samt om användning av EU-programmet Copernicus för satellitobservationer av jorden för miljöändamål,
   w) att främja kulturellt samarbete och att stödja diasporagrupper, både i Chile och EU, med målet att stödja utländska investeringar i både EU och i Chile,
   x) att bekräfta att tillgången till vatten är en mänsklig rättighet,
   y) att säkerställa att associeringsavtalet bygger på ett starkt parlamentariskt deltagande där de nuvarande bestämmelserna om samarbete och samarbetsmekanismerna stärks för att möjliggöra större insatser i och granskning av genomförandet, särskilt genom det befintliga interparlamentariska formatet inom ramen för den gemensamma parlamentarikerkommittén; att ge den gemensamma parlamentarikerkommittén möjlighet att begära relevant information om genomförandet av associeringsavtalet,
   z) att säkerställa ett lämpligt deltagande från det civila samhällets sida, både under förhandlingarna och i genomförandefasen av associeringsavtalet, inbegripet men inte begränsat till den gemensamma rådgivande kommittén; att betona att en institutionaliserad mekanism för att möjliggöra politisk dialog med deltagande av det civila samhällets organisationer i de båda regionerna måste inrättas,
   aa) att hålla parlamentet omedelbart och fullständigt informerat i alla skeden av förhandlingarna, i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget, bland annat genom att förse parlamentet med förhandlingstexter och protokoll från varje förhandlingsrunda; parlamentet välkomnar i detta avseende rådets beslut av den 22 januari 2018 att offentliggöra det förhandlingsmandat som gavs kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten i november 2017,
   ab) att betrakta det senaste offentliggörandet av förhandlingsdirektiven som ett viktigt precedensfall och att åta sig att offentliggöra alla förhandlingsdirektiv för internationella avtal i framtiden,
   ac) att påskynda avtalsförhandlingarna så att parlamentet kan ratificera associeringsavtalet innan den nuvarande valperioden upphör,
   ad) att på samtliga nivåer säkerställa respekten för den praxis som gäller sedan länge att inte tillämpa det nya avtalet provisoriskt förrän parlamentet har gett sitt godkännande.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Republiken Chiles president, regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0354.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0345.


Förbindelserna EU - Nato
PDF 275kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2018 om förbindelserna mellan EU och Nato (2017/2276(INI))
P8_TA(2018)0257A8-0188/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget,

–  med beaktande av Nordatlantiska fördraget,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, 26 juni 2015, 28 juni och 15 december 2016 samt den 9 mars, 22 juni och 15 december 2017,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 maj 2015 och 14 november 2016 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, av den 6 december 2016 om samarbetet mellan EU och Nato, av den 6 mars, 18 maj och 17 juli 2017 om EU:s globala strategi och av den 19 juni och 5 december 2017 om genomförandet av den gemensamma uppsättning förslag som godkändes av Europeiska unionens råd och Nordatlantiska rådet den 6 december 2016,

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 8 juli 2016 från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen och Natos generalsekreterare, den gemensamma uppsättningen förslag (42 åtgärder) som godkändes av Nordatlantiska rådet och Europeiska unionens råd den 6 december 2016 och framstegsrapporterna av den 14 juni och 5 december 2017 om deras genomförande, samt de 32 nya förslag som antogs av båda råden den 5 december 2017,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor/försvar) möten den 13 november 2017 och den 6 mars 2018 som specifikt rörde samarbetet mellan EU och Nato,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2016 till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 10 november 2017 till Europaparlamentet och rådet Förbättrad militär rörlighet i Europeiska unionen (JOIN(2017)0041) och den tillhörande handlingsplan som lades fram i mars 2018 (JOIN(2018)0005),

–  med beaktande av det försvarspaket som kommissionen lade fram den 7 juni 2017,

–  med beaktande av årsrapporten 2017 från Natos generalsekreterare, offentliggjord den 15 mars 2018,

–  med beaktande av Natos parlamentariska församlings resolution nr 439 av den 9 oktober 2017 om förstärkt samarbete mellan Nato och EU,

–  med beaktande av Natos parlamentariska församlings resolution nr 440 av den 9 oktober 2017 om den europeiska försvarsindustriella basen,

–  med beaktande av rapporten av den 8 oktober 2017 från Natos parlamentariska församlings försvars- och säkerhetsutskott om samarbete mellan Nato och EU efter Warszawa, inklusive dess bilaga som Europaparlamentet bidragit med,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 23 november 2016 och 13 december 2017 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP)(3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 december 2016 och 13 december 2017 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0188/2018), och av följande skäl:

A.  Våra värden, såsom liberal demokrati, multilateralism, mänskliga rättigheter, fred, utveckling och rättsstatsprincipen, på vilka EU och de transatlantiska förbindelserna grundar sig – liksom det regelbaserade internationella systemet och den europeiska enigheten och sammanhållningen – ifrågasätts i en tid med geopolitisk turbulens och snabb försämring av den strategiska miljön.

B.  Västvärldens två stora organisationer, EU och Nato, gör framsteg när det gäller att förstärka sitt samarbete för att möta komplexa utmaningar, risker och hot, både konventionella hot och hybridhot, skapade av såväl statliga som icke-statliga aktörer och huvudsakligen med ursprung i syd och öst. Ackumuleringen av kriser som destabiliserar det europeiska grannskapet skapar både interna och externa säkerhetshot. Ingendera organisation har hela skalan av verktyg för att ta itu med dessa säkerhetsutmaningar helt på egen hand och var och en av dem vore bättre skickad att hantera utmaningarna i samarbete med den andra. EU och Nato är oumbärliga för att garantera säkerheten i Europa och för sina medborgare.

C.  Samarbetet mellan EU och Nato bör inte ses som ett mål i sig utan som ett sätt att uppnå gemensamma mål genom komplementaritet när det gäller uppdrag och tillgängliga medel. EU-medlemsstaterna och de Natoallierade har en enda uppsättning styrkor. Tillsammans kan de utnyttja resurserna effektivt, och på ett mer ändamålsenligt sätt mobilisera ett brett spektrum av befintliga instrument för att möta utmaningarna på säkerhetsområdet.

D.  Nato är en militär allians och EU är inte det. EU är en global strategisk aktör och tillhandahåller säkerhet, med en unik och bred uppsättning av instrument och verktyg till sitt förfogande för att hantera dagens utmaningar på ett heltäckande sätt genom sina olika politiska åtgärder. I kölvattnet av sin globala strategi, och i enlighet med målen för denna, stärker EU sitt ansvar för sin egen säkerhet och försvar och sin roll som partner för internationell fred och säkerhet, liksom sin förmåga att agera självständigt och samtidigt stärka sitt bidrag till Nato och främja närmre samarbete.

E.  Nato har huvudansvaret för sina medlemmars kollektiva försvar. Nato har riktlinjer för allierade att avsätta 2 procent av sin BNP till försvaret inom ett årtionde för att bibehålla en lämplig försvarskapacitet. Nato är, i egenskap av EU:s viktiga samtalspartner för säkerhet, en nödvändig garanti för driftskompatibiliteten mellan de allierade styrkornas kapacitet och för samstämdheten i deras upphandlingar.

F.  EU:s och Natos åtgärder bör komplettera varandra på säkerhetsområdet för att bättre bemöta nya, mångfacetterade säkerhetsutmaningar utan tidigare motstycke. Gemensamma områden mellan de två organisationerna kräver också ett närmare och effektivare samarbete.

G.  EU och Nato, som båda är engagerade i krishantering, skulle vara effektivare i den verksamheten om de agerade på ett helt samordnat sätt där största möjliga nytta dras av deras sakkunskap och resurser. Som uppföljning till sin globala strategi förstärker EU sin sammanhängande strategi för yttre konflikter och kriser, och vidtar även åtgärder mot hot och utmaningar för den kombinerade inre och yttre säkerheten, med civila eller militära medel.

H.  Vid Natos toppmöte i Warszawa 2016 tog Atlantpakten och EU fram områden där det behövs stärkt samarbete mot bakgrund av gemensamma utmaningar för öst och syd, däribland att bekämpa hybridhot, förbättra motståndskraften, bygga upp försvarskapacitet, cyberförsvar, sjöfartssäkerhet och övningar. 42 åtgärder för att öka samarbetet mellan Nato och EU på överenskomna områden godkändes av Natos utrikesministrar i december 2016, och ytterligare områden för gemensamt arbete avtalades i december 2017.

I.  Ett partnerskap mellan EU och Nato krävs för att motverka hybridhot, bland annat när det gäller att motverka felaktig information och desinformation och stärka motståndskraften. Det krävs tydliga distinktioner med avseende på båda institutionernas behörighetsområden och politiska strategier.

J.  Det har skett ett uppsving när det gäller Rysslands aktiviteter. Så länge som risken kvarstår för att de transatlantiska banden och solidariteten mellan EU:s medlemsstater försvagas, behöver deras gemensamma strategi när det gäller Ryssland förstärkas. Både EU och Nato är bekymrade över Rysslands mer självsäkra militära beteende. Politisk manipulering och it-angrepp är också en källa till oro. EU har reagerat på Rysslands inblandning i EU:s inre angelägenheter, som strider mot internationella lagar och normer. Motståndskraft är, och kommer att fortsätta att vara, en viktig del av det kollektiva försvaret.

K.  Det södra grannskapet präglas av instabilitet utan motstycke och utgör en strategiskt viktig utmaning för både EU:s medlemsstater och Natomedlemmarna, i synnerhet de som är belägna vid de yttre gränserna.

L.  It-attacker blir allt vanligare och mer sofistikerade. År 2014 etablerade Nato cyberförsvaret som en del av Atlantpaktens kärnuppgifter för kollektivt försvar, och 2016 erkändes cyberrymden som en operativ domän, utöver land, luft och hav. EU och Nato kan komplettera varandras insatser. Ett förstärkt samarbete mellan EU:s medlemsstater på området cybersäkerhet bör främjas, och på detta område krävs det en samordnad strategi mellan alla EU:s medlemsstater.

M.  I december 2017 beslutade Nato och EU att utöka sitt samarbete i kampen mot terrorismen, främst genom att öka informationsutbytet och förbättra den nationella motståndskraften.

N.  Både EU och Nato använder samma transportinfrastruktur i Europa, en nyckelfaktor för snabb militär utplacering, och den militära rörligheten har nyligen fastställts som ett högst prioriterat område för samarbete mellan de två organisationerna.

O.  Enligt de senaste mätningarna från Pew Research Center är allmänhetens stöd för Nato starkt och ökar i de flesta av Natos medlemsstater.

Ett mer konkret partnerskap

1.  Europaparlamentet är övertygat om att EU och Nato delar samma värden i strävan efter internationell fred och säkerhet, att de står inför liknande strategiska utmaningar och, i och med att de har ett överlappande medlemskap med 22 gemensamma medlemmar, att de har sammanfallande säkerhets- och försvarsintressen, däribland att skydda sina medborgare mot alla hot. Parlamentet är övertygat om att det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato är av grundläggande betydelse för att bemöta dessa säkerhetsutmaningar. Parlamentet understryker att samarbetet mellan EU och Nato bör vara komplementärt och att de ska respektera varandras specifika drag och roller.

2.  Europaparlamentet betonar öppenhet och transparens med full respekt för självbestämmanderätten och förfarandena hos båda organisationerna, liksom delaktighet och ömsesidighet utan att det påverkar den särskilda karaktären för någon medlemsstats säkerhets- och försvarspolitik som viktiga principer för det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato. Parlamentet betonar att samarbete med EU-medlemsstater utanför Nato och Natomedlemsstater utanför EU är en integrerad del av samarbetet mellan EU och Nato.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att Nato för sina medlemmar är hörnstenen för kollektivt försvar och avskräckning i Europa. Parlamentet är också övertygat om att ett starkare EU med en mer ändamålsenlig GSFP, genom flera projekt mellan medlemsstater och i stånd att iaktta bestämmelserna i artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen varigenom medlemsstaterna kan begära bistånd, bidrar till ett starkare Nato. Parlamentet betonar att man i samarbetet mellan EU och Nato även bör ta hänsyn till säkerhets- och försvarspolitiken i de sex EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Nato och i de sju Nato-medlemsstater som inte är medlemmar i EU.

4.  Europaparlamentet är fast övertygat om att ändamålsenliga insatser för att bemöta hela spektrumet av utmaningar på säkerhetsområdet kräver en strategisk vision, ytterligare strukturell anpassning och en kombination av hårda och mjuka maktinstrument för både EU och Nato. Parlamentet understryker att tid är en avgörande faktor för att stärka partnerskapet mellan EU och Nato, med tanke på skillnaderna mellan de båda organisationerna.

5.  Europaparlamentet konstaterar att även om en gemensam europeisk strategisk kultur bör utvecklas ytterligare kommer en gemensam uppfattning av hot att ha en positiv effekt. Parlamentet anser att unionen måste arbeta för att stärka sin strategiska autonomi. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att i samarbete med EU:s institutioner finna en gemensam förståelse för den föränderliga hotmiljön och fortsätta sådana insatser som gemensamma genomgångar, utbildning i civila katastrofinsatser och gemensamma hotbedömningar. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som nyligen gjorts i denna riktning.

6.  Europaparlamentet understryker att EU:s medborgare, som inser att enbart nationella svar på terrorism och osäkerhet inte räcker till, förväntar sig ett skydd från EU mot dessa hot, och att nära samarbete mellan EU och Nato skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att komplettera varandra mer och bli mer effektiva.

7.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att stärka samarbetet mellan EU och Nato avseende uppdrag och insatser, på både strategisk och taktisk nivå.

8.  Europaparlamentet betonar att det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato är lika grundläggande för EU:s framväxande GSFP som för Atlantpaktens framtid och förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket efter brexit.

9.  Europaparlamentet anser att potentialen i förbindelserna mellan EU och Nato kan utnyttjas ännu mer och att vidare utveckling och fördjupande av partnerskapet inte bör begränsas till en gemensam reaktion på endast kriser utanför Europa, framför allt i närområdet, utan även på kriser på den europeiska kontinenten.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av att arbeta tillsammans med förebyggande åtgärder, analys och tidig varning, genom ett effektivt utbyte av information i syfte att bemöta nya hot med gemensamma åtgärder.

11.  Europaparlamentet anser att EU:s och Natos gemensamma förklaring och de efterföljande genomförandeåtgärderna markerar en ny och betydande fas i det strategiska partnerskapet. Parlamentet välkomnar de påtagliga resultaten från genomförandet av den gemensamma förklaringen, framför allt när det gäller bekämpning av hybridhot, strategisk kommunikation, sammanhållning av resultaten i de respektive försvarsplaneringsprocesserna och samarbete på sjöfartsområdet. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare framsteg och välkomnar den nya uppsättningen åtgärder som tillades den 5 december 2017, i synnerhet dem som gäller terrorismbekämpning, militär rörlighet och kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet välkomnar den förändrade insatskulturen och det väl fungerande samarbetet personalen emellan för genomförandet av varje åtgärd. Parlamentet upprepar att även om själva processen styrs av institutioner, så är framgången för genomförandet av överenskomna gemensamma mål och åtgärder beroende av den fortsatta politiska viljan från alla medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang engagemanget från medlemmar i både EU och Nato, och betonar att framgångsrikt genomförande av den gemensamma förklaringen är beroende av den politiska viljan hos samtliga medlemsstater på det hela taget. Parlamentet anser det viktigt att förstärka ett bättre samarbete och en bättre dialog mellan EU och Nato och att säkerställa politisk vilja och tillräckliga medel för fortsatt genomförande och ytterligare förbättring av samarbetet. Parlamentet ser fram emot att en ny förklaring från EU och Nato antas vid Natos toppmöte i Bryssel den 11–12 juli 2018.

12.  Europaparlamentet noterar att det förekommer regelbundna gemensamma genomgångar av vice ordföranden/den höga representanten och Natos generalsekreterare i rådet (utrikes frågor) respektive Nordatlantiska rådet, och fortsatta regelbundna möten mellan EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik och Nordatlantiska rådet.

13.  Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas upprepade bekräftelse av sitt åtagande gentemot Nato och Europas säkerhet. Parlamentet påminner om att EU och Förenta staterna är viktiga internationella partner och att detta partnerskap även bekräftas genom Nato. Parlamentet understryker värdet av de bilaterala förbindelserna mellan EU:s medlemsstater och Förenta staterna. Parlamentet är fast övertygat om att ett förstärkt samarbete mellan EU och Nato stärker de transatlantiska banden och om att Natos förmåga att fullgöra sina uppdrag är kopplad till de transatlantiska förbindelserna. Parlamentet konstaterar därför att den politiska utveckling som ägt rum på senare tid skulle kunna inverka på styrkan i de transatlantiska förbindelserna. Parlamentet konstaterar att Förenta staterna, som i allmänhet uppmuntrade och välkomnade den väsentliga utvecklingen av EU:s försvar, bör fortsätta ansträngningarna för en bättre förståelse av europeiska strategiska intressen, däribland utvecklingen av europeisk försvarskapacitet. Parlamentet betonar att EU:s ansträngningar för att uppnå strategiskt oberoende stärker Atlantpaktens säkerhetsmiljö.

14.  Europaparlamentet välkomnar Natos Enhanced Forward Presence på Natos östra flank. Parlamentet välkomnar Natos utplacering av fyra multinationella stridsgrupper i Estland, Lettland, Litauen och Polen, under ledning av Förenade kungariket, Kanada, Tyskland respektive Förenta staterna. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Nato bör stärkas ytterligare på de östra och södra flankerna, för båda organisationernas säkerhet, och att ryskt ingripande även i länderna på den östra flanken, med hybridmedel eller konventionella medel, bör förebyggas och motverkas på lämpligt sätt. Parlamentet understryker att den nuvarande infrastrukturen i Europa, som främst går i väst-östlig riktning, bör kompletteras genom utveckling av en ny nord-sydlig dimension, för att motsvara kraven på militär rörlighet. Parlamentet betonar att ansträngningarna för militär rörlighet bör bidra till effektivitet när det gäller att genomföra uppdrag och insatser inom ramen för GSFP samt till Atlantpaktens försvarsställning. Parlamentet anser att vägar, broar och järnvägar bör uppgraderas för att möjliggöra snabb utplacering av militär personal och utrustning.

15.  Europaparlamentet understryker i detta avseende betydelsen av att förbättra Natos kapacitet till snabb förstärkning genom att förbättra infrastrukturen i EU och nationellt och då avlägsna byråkratiska och infrastrukturrelaterade hinder för styrkornas snabba rörelse, och genom att förhandsplacera militär utrustning och förråd, vilket höjer vår kollektiva säkerhet.

16.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco). Parlamentet betonar dess potential att stärka Europas bidrag inom Nato. Parlamentet anser att det kan öka synergieffekterna och effektiviteten och att det är ett viktigt steg för att förbättra EU:s kapacitet på säkerhets- och försvarsområdet samt de europeiska Nato-medlemstaternas potentiella resultat, och är övertygat om att ett starkare EU och Nato förstärker varandra.

17.  Europaparlamentet betonar att Pesco kompletterar Nato och bör användas som en drivkraft för ytterligare samarbete mellan EU och Nato inom kapacitetsutveckling, eftersom det syftar till att stärka EU:s försvarskapacitet och i allmänhet till att göra GSFP effektivare och relevantare för att bemöta dagens säkerhetsmässiga och militära utmaningar. Parlamentet betonar betydelsen av öppenhet och kommunikation om Pesco till Förenta staterna och andra Nato-medlemsstater för att undvika alla missuppfattningar.

18.  Europaparlamentet understryker att nästa gemensamma förklaring från EU och Nato bör insistera på att de kapaciteter som utvecklas multinationellt av EU:s medlemsstater, däribland inom ramen för Pesco, och av Natos medlemsstater ska vara tillgängliga för både Natos och EU:s operationer. Parlamentet betonar att besluten nyligen från EU (samordnad årlig försvarsöversikt/CARD), Pesco, Europeiska försvarsfonden), som syftar till att säkerställa att européerna tar större ansvar för sin egen säkerhet, bidrar till att stärka Nato och även säkerställa en rättvis transatlantisk bördefördelning, samtidigt som man har i åtanke målet att tillsammans bemöta gemensamma säkerhetsutmaningar, undvika onödig dubblering och utveckla sammanhängande, komplementär och interoperabel försvarskapacitet. Parlamentet anser att utvecklingen av gemensamma standarder, förfaranden, utbildningar och övningar bör ses som en viktig faktor för att möjliggöra mer effektivt samarbete mellan EU och Nato.

19.  Europaparlamentet noterar att 80 procent av Natos försvarsutgifter efter brexit kommer att ligga utanför EU och att tre av fyra bataljoner i öst kommer att ledas av länder utanför EU.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU och Nato att anordna regelbundna övningar på strategisk nivå med deltagande av det högsta politiska ledarskapet i de båda organisationerna. Parlamentet gläder sig i detta avseende åt den estniska övningen EU Cybrid 2017, i vilken Natos generalsekreterare för första gången deltog i en EU-övning.

Huvudsakliga samarbetsområden

21.  Europaparlamentet konstaterar att hot mot säkerheten har antagit mer av en hybridkaraktär och blivit mindre konventionella, och att internationellt samarbete krävs för att komma till rätta med dem. Parlamentet uppmanar EU och Nato att fortsätta att bygga upp motståndskraft och utarbeta ett gemensam situationsmedvetandet om hybridhot. Parlamentet uppmuntrar EU och Nato att samordna sina krishanteringsmekanismer för att bemöta hybridhoten på ett konsekvent sätt. Parlamentet välkomnar den senaste tidens gemensamma invigning av det Helsingforsbaserade kompetenscentrumet för hybridhot, av Natos generalsekreterare och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och uppmuntrar EU:s medlemsstater att inrätta kompetenscentrum för hybridhot, med centrumet i Helsingfors som förebild. Parlamentet välkomnar i detta avseende de separata men parallella övningar, PACE17 och CMX17, som hölls 2017 och genom vilka EU:s och Natos personal testade sina respektive förfaranden för att kommunicera och utbyta information under ett fiktivt framträdande hybridhot. Parlamentet berömmer den samordnade åtgärden från de allierade i väst som svar på den misstänkta ryska kemiska attacken i Förenade kungariket.

22.  Europaparlamentet anser att man i den förestående gemensamma förklaringen från EU och Nato bör välkomna de framsteg som gjorts och uppmana till konkret genomförande av samtliga de förslag som de båda institutionerna antagit. Parlamentet anser att det behövs mer insatser när det gäller genomförandet av de många åtaganden som redan gjorts.

23.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att initiativen för att stärka ett ”försvarets Europa” (Europe of Defence) bör gynna båda organisationerna och därmed göra det möjligt för EU:s medlemsstater att stärka sitt strategiska oberoende och kunna ingripa militärt tillsammans på ett trovärdigt sätt. Parlamentet påminner om att sådana initiativ kompletterar Natos initiativ.

24.  Europaparlamentet anser det också viktigt att säkerställa genomförandet av principerna om delaktighet, ömsesidighet och full respekt för de båda organisationernas beslutsfattande, i enlighet med rådets slutsatser av den 5 december 2017.

25.  Europaparlamentet välkomnar framgången med EU:s parallella och samordnade krishanteringsövning 2017, som gav en användbar plattform för utbyte av bästa praxis. Parlamentet ser fram emot att få granska vunna erfarenheter samt att fortsätta att samarbeta om gemensamma övningar mellan EU och Nato, inbegripet den EU-ledda övning som planeras för 2018.

26.  Europaparlamentet noterar att de nuvarande förfarandena för utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan de båda organisationerna alltjämt är tungrodda och ineffektiva. Parlamentet anser att båda organisationer står inför liknande strategiska utmaningar och därmed kommer att få hantera följderna gemensamt. Parlamentet anser att samarbetet, i form av utbyte av sekretessbelagda uppgifter och underrättelseanalys, måste förbättras genom att man bygger upp ömsesidigt förtroende, även på området terrorismbekämpning. Parlamentet betonar att EU kommer att behöva öka sin kapacitet genom att förse mer EU-personal med säkerhetsgodkännanden och särskild utbildning i att arbeta med sekretessbelagda uppgifter, och genom investering i säkra kommunikationer. Även främjandet av ömsesidighet och behovsenligt utbyte som förhållningssätt till utbyte av lämplig information skulle gynna båda organisationernas uppdrag och insatser. Parlamentet anser att parallell och samordnad underrättelsebedömning kan utnyttjas för att gemensamt bekämpa hybridhot på ett mer ändamålsenligt sätt.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU och Nato att fördjupa sitt samarbete på området strategisk kommunikation, bland annat genom att stärka partnerskapet mellan Natos kunskapscentrum för strategisk kommunikation och Europeiska utrikestjänstens avdelning för strategisk kommunikation.

28.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nyligen inrättade gemensamma enhet för hybridhot och dess samspel med Natos hybridanalysenhet när det gäller delad situationsmedvetenhet och utbyte av bedömningar av potentiella hybridhot.

29.  Europaparlamentet är övertygat om att samarbete och informationsdelning är helt avgörande på området cybersäkerhet, och erkänner de framsteg som har gjorts på detta område. Parlamentet betonar behovet att förbättra förebyggandet och detekteringen av it-incidenter, och likaså hanteringen av dem. Parlamentet uppmanar båda organisationer att samordna sina övervakningsverksamheter och utbyta it-försvarsrelaterade uppgifter där så är lämpligt, och därmed underlätta EU:s och Natos underrättelseinsatser. Parlamentet uppmuntrar EU och Nato att stärka sitt operativa samarbete och den operativa samordningen och att främja interoperabilitet genom att dela bästa praxis när det gäller medel, metoder och förfaranden som används för att härleda it-attacker. Parlamentet anser att det ökande informationsutbytet mellan EU och Nato är en prioritet för att göra det möjligt att identifiera alla ansvariga källor bakom it-attacker och vidta rättsliga åtgärder till följd därav. Parlamentet anser det även viktigt att harmonisera utbildningsverksamheter och samarbeta inom forskning och teknisk utveckling på it-området. Parlamentet välkomnar överenskommelsen mellan EU:s incidenthanteringsorganisation och Natos centrala it-incidenthanteringsorgan. Parlamentet anser att nya verksamheter med anknytning till it-försvarssamarbetet, inom ramen för det nya mandatet för Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), kan fånga Natos intresse.

30.  Europaparlamentet anser det viktigt att säkerställa att insatserna för maritim kapacitetsuppbyggnad är komplementära och undvika onödig dubblering av dem, så att sjöfartsskyddet kan säkras på ett effektivare sätt. Parlamentet välkomnar det ökade operativa samarbetet och den ökade samordningen mellan EU och Nato, däribland genom situationsmedvetenhet baserad på de erfarenheter som förvärvats i Medelhavet och vid Afrikas horn, och därmed sökandet efter ytterligare möjligheter till ömsesidigt logistiskt stöd och informationsutbyte mellan de båda organisationernas personal i fråga om operativa insatser, inbegripet verksamhet kopplad till irreguljär migration.

31.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade taktiska och operativa samarbetet, bland annat genom direkta länkar mellan Natos marinstab och Frontex, samt mellan Nato-insatsen Sea Guardian och Europeiska unionens militära insats Sophia i södra centrala Medelhavsområdet, som hjälper EU och dess uppdrag att hejda irreguljär migration och bekämpa nätverk för olaglig handel, bland annat den olagliga handeln med vapen. Parlamentet konstaterar att Nato på begäran kan tillhandahålla logistiskt stöd och andra funktioner, t.ex. tankning till sjöss och medicinskt stöd. Parlamentet konstaterar att detta följer efter ett lyckat samarbete mellan EU och Nato med Nato-insatsen Ocean Shield respektive Atalantainsatsen för att bekämpa sjöröveri utanför Afrikas horn.

32.  Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare synergier mellan EU och Nato på området, och till ytterligare förbättringar, särskilt när det gäller samordning av insatser inom underrättelseverksamhet, övervakning och spaning.

33.  Europaparlamentet upprepar att initiativ från EU som syftar till att stärka Europas säkerhet och försvar också bör bidra till att säkerställa att de av EU:s medlemsstater som är medlemsstater i Nato uppfyller sina Natoåtaganden. Parlamentet anser att den dubbla egenskapen som medlem i EU och Nato inte får vara till skada för någon medlemsstat. Parlamentet understryker också att de av EU:s medlemsstater som inte är medlemmar i Nato bör ha andra skyldigheter inom ramen för den europeiska försvarsunionen. Parlamentet betonar att EU:s medlemsstater bör kunna starta autonoma militära uppdrag även när Nato inte är villigt att agera eller när EU-åtgärder är lämpligare.

34.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta trenden med ökade försvarsutgifter bland Natos medlemsstater. Parlamentet uppmuntrar alla EU-medlemsstater som också är medlemmar i Nato att göra avsevärda framsteg för att uppnå utgifter på 2 procent av BNP till försvaret, och 20 procent av detta till betydande ny utrustning. Parlamentet anser att EU-medlemsstater som har åtagit sig att följa Natos riktlinjer för försvarsutgifter bör överväga att avsätta en angiven summa, inom riktlinjen på 20 procent till upphandling, för att garantera att en minimiutgift läggs på innovation, vilket i sin tur kan medföra att teknik sprids till den civila sektorn.

35.  Europaparlamentet påminner om uppmaningen i den gemensamma förklaringen i Warszawa från EU och Nato till medlemmarna att ”underlätta en starkare försvarsindustri och bättre försvarsforskning”. Parlamentet är starkt övertygat om att EU och Nato måste stärka sitt samarbete och eftersträva synergier när det gäller att stärka och utveckla sin tekniska och industriella bas för att kunna tillgodose kapacitetsprioriteringarna, särskilt genom en årlig samordnad översyn av försvaret och Natos försvarsplaneringsprocess. Parlamentet anser det viktigt för båda organisationer att ha ändamålsenligt och balanserat transatlantiskt försvarstekniskt och försvarsindustriellt samarbete som en strategisk prioritet. Parlamentet stöder de åtgärder som föreslås inom ramen för Europeiska försvarsfonden för att uppmuntra gemensam forskning och utveckling av europeisk kapacitet. Parlamentet anser att ökat åtagande för forskning och kapacitetsplanering kan leda till mer effektivitet.

36.  Europaparlamentet upprepar behovet av att säkerställa samstämmighet i resultat och tidslinjer mellan EU:s samordnade årliga försvarsöversikt, kapacitetsutvecklingsplanen och respektive Natoprocesser, såsom Natos försvarsplaneringsprocess. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att EU:s och Natos multinationella initiativ för kapacitetsutveckling kompletterar och förstärker varandra. Parlamentet understryker att den kapacitet som används i GSFP och utvecklas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet fortsätter att innehas av medlemsstaterna, som också kan göra den tillgänglig för andra ramar.

37.  Europaparlamentet betonar behovet av att, i nära samarbete mellan EU och Nato, ta itu med de fysiska och rättsliga hindren för en skyndsam och snabb förflyttning av militär personal och resurser inom och utanför EU – däribland möjligheten att använda viktig infrastruktur såsom vägar, broar och järnvägar – i syfte att säkerställa, när så är nödvändigt, en smidig förflyttning av utrustning och militära styrkor i hela Europa, framför allt genom genomförandet av den handlingsplan som presenterats av vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen utifrån den färdplan som utarbetats av EU:s medlemsstater inom ramen för Europeiska försvarsbyrån. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att snabbt följa upp och utnyttja de framsteg som hittills har gjorts. Parlamentet betonar behovet av kompatibla försvarskapaciteter för att underlätta insättning av förband och samarbete över hela EU och Nato. Parlamentet rekommenderar EU och Nato att hantera rörligheten också för Natostyrkor från länder utanför EU på europeiskt territorium.

38.  Europaparlamentet anser att EU och Nato bör göra mer tillsammans för att stärka motståndskraften, försvaret och säkerheten i båda organisationers grannländer och partner. Parlamentet stöder starkt det gemensamma målet att ge stöd till grannländerna och partnerländerna för kapacitetsuppbyggnad och främjande av motståndskraft, däribland för terrorismbekämpning, strategisk kommunikation, it-försvar, ammunitionsförvaring och reform av säkerhetssektorn, särskilt i de tre pilotländerna (Bosnien och Hercegovina, Moldavien och Tunisien).

39.  Europaparlamentet påminner om att det ligger i både EU:s och Natos intresse att hantera säkerhetsfrågor i både västra Balkan och EU:s grannskap och att samarbeta på vissa särskilda områden. Parlamentet välkomnar EU:s och Natos insatser för att tillhandahålla politiskt och praktiskt stöd till länder på västra Balkan och i Östeuropa och Sydkaukasien. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna fortsätter dessa insatser för att säkerställa fortsatt demokratisk utveckling och fortsatta reformer av säkerhetssektorn. Parlamentet understryker att samarbete mellan EU och Nato och länderna på västra Balkan är avgörande för att bemöta säkerhetshoten mot hela kontinenten.

40.  Europaparlamentet betonar betydelsen av de principer som finns i Wiendokumentet, i synnerhet principen om öppenhet och transparens. Parlamentet välkomnar i detta avseende öppenheten för internationella observatörer vid EU:s och Natos militära övningar och gemensamma övningar.

41.  Europaparlamentet upprepar den viktiga roll som kvinnor har i GSFP:s och Natos uppdrag, i synnerhet när det gäller kontakt med kvinnor och barn i konfliktområden. Parlamentet välkomnar att både EU och Nato har erkänt denna viktiga roll. Parlamentet rekommenderar att EU och Nato på ett proaktivt sätt främjar jämlik könsfördelning i sina strukturer och operationer.

42.  Europaparlamentet betonar EU:s behov av att säkerställa nära säkerhets- och försvarsförbindelser med Förenade kungariket efter brexit, där det erkänns att Förenade kungariket kommer att fortsätta bidra avsevärt till det europeiska försvaret både som Natomedlem och europeisk nation, även om man samtidigt inte är medlem i EU.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten, Natos generalsekreterare, EU:s byråer på säkerhets- och försvarsområdena, regeringarna och de nationella parlamenten i EU:s medlemsstater och Natos parlamentariska församling.

(1) EUT C 58, 15.2.2018, s. 109.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0435.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0440 och P8_TA(2017)0492.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0503 och P8_TA(2017)0493.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0092.


It-försvar
PDF 326kWORD 64k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2018 om it-försvar (2018/2004(INI))
P8_TA(2018)0258A8-0189/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015, den 15 december 2016, den 9 mars 2017, den 22 juni 2017, den 20 november 2017 och den 15 december 2017,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2017 Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (COM(2017)0315),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2017 Start för Europeiska försvarsfonden (COM(2017)0295),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2016 En europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 7 februari 2013 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd (JOIN(2013)0001),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 13 september 2017 Assessment of the EU 2013 Cybersecurity Strategy (SWD(2017)0295),

–  med beaktande av ramen för EU:s politik för it-försvar av den 18 november 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 februari 2015 om cyberdiplomati,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om en ram för en gemensam diplomatisk respons från EU mot skadlig internetverksamhet (”verktygslåda för cyberdiplomati”),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 13 september 2017 till Europaparlamentet och rådet Resiliens, avskräckning och försvar: ett starkt cyberförsvar för EU (JOIN(2017)0450),

–  med beaktande av publikationen Tallinn Manual 2.0 on the International Law Applicable to Cyber Operations(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen(2),

–  med beaktande av det arbete som utförts av den globala kommissionen för cyberrymdens stabilitet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 6 april 2016 Gemensam ram för att motverka hybridhot – Europeiska unionens insatser (JOIN(2016)0018),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(3),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från ordförandena för Europeiska rådet och Europeiska kommissionen och Natos generalsekreterare av den 8 juli 2016, de gemensamma uppsättningarna förslag till genomförandet av den gemensamma förklaring som godkändes av Europeiska rådet och Nato-rådet den 6 december 2016 och den 5 december 2017 samt framstegsrapporterna om deras genomförande, som antogs den 14 juni och den 5 december 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om it-säkerhet och it‑försvar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion(5),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 13 september 2017 till Europaparlamentets och rådets förordning om Enisa, ”EU:s cybersäkerhetsbyrå”, och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik (”cybersäkerhetsakten”) (COM(2017)0477),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(7),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0189/2018), och av följande skäl:

A.  It- och hybridutmaningar, hot och angrepp utgör ett betydande hot mot EU:s, dess medlemsstaters och dess medborgares säkerhet, försvar, stabilitet och konkurrenskraft. Det är uppenbart att it-försvar innefattar både militära och civila aspekter.

B.  EU och medlemsstaterna står inför ett aldrig tidigare skådat hot i form av såväl politiskt motiverade, statsunderstödda it-angrepp som it-brottslighet och terrorism.

C.  Cyberrymden är allmänt erkänd av militären som det femte operativa området, vilket gör det möjligt att utveckla it-försvarskapacitet. Det debatteras huruvida cyberrymden ska erkännas som det femte krigföringsområdet.

D.  I klausulen om ömsesidigt försvar, artikel 42.7 i EU-fördraget, föreskrivs en ömsesidig skyldighet att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel i händelse av ett väpnat angrepp på en medlemsstats territorium. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Solidaritetsklausulen, artikel 222 i EUF-fördraget, kompletterar klausulen om ömsesidigt försvar, då det där föreskrivs att EU-länderna är skyldiga att handla gemensamt när ett EU-land utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller katastrof som orsakas av människor. I solidaritetsklausulen förutsätts användning av både civila och militära strukturer.

E.  Samtidigt som it-försvar fortfarande är medlemsstaternas eget ansvar spelar EU en viktig roll när det gäller att tillhandahålla en plattform för europeiskt samarbete och se till att dessa nya ansträngningar samordnas noga på internationell nivå och inom den transatlantiska säkerhetsstrukturen redan från början, för att undvika de luckor och effektivitetsbrister som många traditionella försvarsinsatser präglas av. Vi behöver göra mer än att bara utöka vårt samarbete och vår samordning. Vi måste säkerställa effektivt förebyggande genom att öka EU:s förmåga att upptäcka, försvara och avskräcka. Ett trovärdigt it-försvar och trovärdiga avskräckningsmedel på it-området behövs för att uppnå verklig it-säkerhet för EU och samtidigt se till att de stater som är minst förberedda inte blir lätta måltavlor för it-angrepp. Ett betydande it-försvar bör vara ett nödvändigt led i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och utvecklingen av en europeisk försvarsunion. Vi befinner oss i ett läge där vi lider av ständig brist på högkvalificerade experter inom it-försvar. Ett nära samarbete kring skyddet av väpnade styrkor mot it-angrepp är ett nödvändigt led i utvecklingen av en verksam GSFP.

F.  EU:s medlemsstater utsätts ofta för it-angrepp som utförs av fientliga och farliga statliga och icke-statliga aktörer mot civila eller militära mål. Den nuvarande sårbarheten beror främst på att de europeiska försvarsstrategierna och försvarskapaciteterna är fragmenterade, vilket lett till att utländska underrättelsetjänster upprepade gånger utnyttjat sårbarheterna i it-system och nätverk som är avgörande för den europeiska säkerheten. Medlemsstaternas regeringar har ofta inte kunnat informera berörda parter i tillräckligt god tid för att dessa ska kunna åtgärda sårbarheterna i sina produkter och tjänster. Dessa angrepp ställer krav på brådskande förstärkning och utveckling av EU:s offensiva och defensiva kapacitet på civil och militär nivå i syfte att undvika eventuella gränsöverskridande ekonomiska och samhälleliga konsekvenser av it‑incidenter.

G.  Skiljelinjerna mellan civil och militär inblandning suddas ut i cyberrymden.

H.  Många it-incidenter blir möjliga till följd av att den privata och offentliga nätinfrastrukturen inte är tillräckligt resilient och tålig samt av att databaserna är dåligt skyddade eller säkrade och på grund av andra brister i den kritiska informationsinfrastrukturen. Endast ett fåtal medlemsstater tar, som en del av sin respektive aktsamhetsplikt, ansvar för att skydda sina nätverks- och informationssystem och uppgifterna i dem, vilket förklarar den allmänna bristen på investeringar i utbildning och toppmodern säkerhetsteknik och varför lämpliga riktlinjer inte tas fram.

I.  Rätten till integritet och skydd av personuppgifter är fastställda i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 16 i EUF-fördraget och regleras av EU:s allmänna dataskyddsförordning, som trädde i kraft den 25 maj 2018.

J.  En aktiv och effektiv it-politik kan både avskräcka fiender, störa deras kapacitet och förekomma och försämra deras förmåga att angripa.

K.  Åtskilliga terroristgrupper och terroristorganisationer använder cyberrymden som ett billigt sätt att rekrytera, radikalisera och sprida terroristpropaganda. Terroristgrupper, icke-statliga aktörer och gränsöverskridande kriminella nätverk använder it-operationer för att samla in medel anonymt, samla underrättelser och utveckla it-vapen för att bedriva it-terrorkampanjer, för att störa, skada eller förstöra kritisk infrastruktur, för att angripa finansiella system och för att utföra andra olagliga verksamheter som påverkar EU-medborgarnas säkerhet.

L.  Avskräckande åtgärder på it-området och it-försvar inom Europas väpnade styrkor och kritiska infrastruktur har blivit avgörande frågor i debatten om en modernisering av försvaret, EU:s gemensamma försvarsinsatser, den kommande utvecklingen av de väpnade styrkorna och deras operationer och Europeiska unionens strategiska oberoende.

M.  Flera medlemsstater har gjort omfattande investeringar i inrättandet av välbemannade cyberkommandon för att möta dessa nya utmaningar och förbättra cyberresiliensen, men mycket mer måste göras eftersom det blir svårare och svårare att motverka it-angrepp på medlemsstatsnivå. De olika medlemsstaternas cyberkommandon varierar när det gäller deras offensiva och defensiva mandat. Andra it-försvarsstrukturer varierar stort mellan medlemsstaterna och är ofta fragmenterade. It-försvar och avskräckande åtgärder på it‑området är verksamhet som hanteras bäst genom samarbete på europeisk nivå och i samarbete med våra partner och allierade, eftersom dess operativa område inte har några nationella eller organisatoriska gränser. Militär och civil it-säkerhet är nära förbundna med varandra, och därför krävs det mer samverkan mellan civila och militära specialister. Privata företag har omfattande expertis på detta område, vilket ger upphov till grundläggande frågor om samhällsstyrning och säkerhet och frågor om staternas förmåga att försvara sina medborgare.

N.  Det finns ett brådskande behov av att stärka EU:s kapacitet inom it-försvar med tanke på att reaktionerna på den ständigt föränderliga it-säkerhetsbilden är för långsamma. Snabb reaktion och lämplig beredskap är nyckelfaktorer för att garantera säkerheten på detta område.

O.  Både det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och Europeiska försvarsfonden är nya initiativ som har den nödvändiga räckvidden för att gynna ett klimat som kan ge möjligheter för små och medelstora företag och nystartade företag, och för att underlätta samarbetsprojekt inom it-försvarsområdet, och båda kommer att bidra till att utforma den rättsliga och institutionella ramen.

P.  Medlemsstater som deltar i Pesco har åtagit sig att se till att samarbeten om it-försvar, såsom informationsutbyte, utbildning och operativt stöd, fortsätter att öka.

Q.  Bland de sjutton projekt som valts för Pesco är två på området it-försvar.

R.  Europeiska försvarsfonden måste stödja den europeiska försvarsindustrins globala konkurrenskraft och innovation genom att investera i digital teknik och it-teknik samt underlätta utvecklingen av smarta lösningar genom att ge små och medelstora företag samt nystartade företag möjlighet att delta i denna insats.

S.  Europeiska försvarsbyrån (EDA) har lanserat ett antal projekt för att tillgodose medlemsstaternas behov av att utveckla sin kapacitet för it-försvar, inbegripet projekt som rör utbildning, såsom samordningsplattformen för utbildning och övningar i it‑försvar (CD TEXP), den privata sektorns samordning av stöd till utbildning och övning i it-försvar (DePoCyTE) och projektet Cyber Ranges.

T.  Det finns andra pågående EU-projekt om situationsmedvetenhet, upptäckt av fientlig programvara och informationsutbyte (plattformen för informationsutbyte om fientlig programvara (MISP) och fleragentsystemet för upptäckt av avancerade ihållande hot (MASFAD)).

U.  Det finns ett betydande och ökande behov av kapacitetsuppbyggnad och utbildning inom it-försvarsområdet, och detta tillgodoses mest effektivt genom samarbete på EU‑ och Natonivå.

V.  GSFP-uppdrag och GSFP-insatser är som alla moderna organisatoriska insatser i hög grad beroende av fungerande it-system. It-hot mot GSFP-uppdrag och GSFP-insatser kan finnas på olika nivåer, allt från den taktiska nivån (GSFP-uppdrag och GSFP‑insatser) och den operativa nivån (EU-nätverk) till den bredare nivån global it‑infrastruktur.

W.  Kommando- och kontrollsystem, informationsutbyte och logistik är beroende av sekretessbelagd och icke-sekretessbelagd it-infrastruktur, i synnerhet på den taktiska och operativa nivån. Dessa system är attraktiva mål för fientliga aktörer som vill angripa olika uppdrag. It-angrepp kan ha allvarliga effekter på infrastruktur i EU. It‑angrepp mot i synnerhet EU:s energiinfrastruktur skulle få allvarliga konsekvenser och måste därför förhindras.

X.  Det är allmänt erkänt att it-försvaret är en fråga som bör tas i vederbörligt beaktande i alla skeden av planeringen av GSFP-uppdrag och GSFP-insatser och som kräver konstant övervakning, och tillräcklig kapacitet måste finnas till förfogande för att integrera det fullt ut i uppdragsplaneringen och för att kontinuerligt ge det nödvändiga avgörande stödet.

Y.  Europeiska säkerhets- och försvarsakademins nätverk (Esfa) är den enda europeiska utbildningsanordnaren för GSFP:s strukturer, uppdrag och insatser. Enligt nuvarande planer kommer dess roll i fråga om att samla europeisk utbildningskapacitet på it‑området att öka avsevärt.

Z.  I förklaringen från Natos toppmöte i Warszawa 2016 erkändes cyberrymden som ett operativt område där Nato måste försvara sig lika kraftfullt som man gör i luften, på land och till sjöss.

AA.  EU och Nato har medverkat till att medlemsstaternas kapacitet för it-försvar förbättrats genom forskningsprojekt om produkter med dubbla användningsområden som samordnats av EDA och Nato, och genom förbättring av medlemsstaternas cyberresiliens, genom stöd som getts av Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa).

AB.  2014 fastställde Nato it-säkerhetsoperationer som en del av sitt kollektiva försvar, och 2016 erkändes cyberrymden, tillsammans med land, luft och hav, som ett operativt område. EU och Nato är partner som kompletterar varandra i uppbyggandet av sin cyberresiliens och kapacitet för it-försvar. It-säkerhet och it-försvar är redan en av de starkaste samarbetspelarna mellan de två och ett kritiskt område där båda har unik kapacitet. I EU:s och Natos gemensamma förklaring av den 8 juli 2016 enades EU och Nato om en bred samarbetsagenda. Fyra av 42 förslag om närmare samarbete gäller it‑säkerhet och it-försvar, och ytterligare förslag är mer allmänt inriktade på att hantera hybridhot. Detta har kompletterats med ett vidare förslag om it-säkerhet och it-försvar som lades fram den 5 december 2017.

AC.  FN:s grupp med myndighetsexperter om informationssäkerhet har avslutat sina sista överläggningar. Trots att gruppen inte kunde åstadkomma någon konsensusrapport 2017, gäller rapporterna från 2015 och 2013, inklusive erkännandet att befintlig internationell rätt, och särskilt FN-stadgan, är tillämplig och nödvändig för att upprätthålla fred och stabilitet och främja en öppen, trygg, fredlig och tillgänglig IKT‑miljö.

AD.  I den nyligen lanserade ramen för en gemensam diplomatisk respons från EU mot skadlig internetverksamhet, verktygslådan för cyberdiplomati – som syftar till att utveckla EU:s och medlemsstaternas kapacitet i syfte att påverka beteendet hos potentiella angripare – föreskrivs användningen av proportionerliga åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, däribland restriktiva åtgärder.

AE.  Olika statliga aktörer – bland annat Ryssland, Kina och Nordkorea, men även icke‑statliga aktörer (inbegripet organiserade kriminella grupper) som inspireras, lejs eller sponsras av stater, säkerhetsbyråer eller privata företag – har varit inblandade i skadlig internetverksamhet i syfte att uppnå politiska, ekonomiska eller säkerhetsrelaterade mål, däribland angrepp på kritisk infrastruktur, it-spionage och massövervakning av EU-medborgare, bistånd till desinformationskampanjer och spridning av sabotageprogram (t.ex. Wannacry och NonPetya) som begränsar tillgången till internet och it-systemens funktion. Sådan verksamhet åsidosätter och strider mot internationell rätt, de mänskliga rättigheterna och EU:s grundläggande rättigheter och äventyrar demokratin, säkerheten, den allmänna ordningen och EU:s strategiska oberoende, och bör därför leda till en gemensam respons från EU, såsom användning av ramen för en gemensam diplomatisk respons från EU, däribland användning av de restriktiva åtgärder som föreslagits ingå i EU:s verktygslåda för cyberdiplomati, som t.ex. – när det gäller privata företag – böter och begränsad tillgång till den inre marknaden.

AF.  Sådana storskaliga angrepp mot IKT-infrastruktur har utförts flera gånger tidigare, bland annat i Estland 2007, i Georgien 2008 och – för närvarande nästan dagligen – i Ukraina. Offensiv it-kapacitet håller också på att sättas in mot EU:s och Natos medlemsstater i en aldrig tidigare skådad omfattning.

AG.  It-säkerhetsteknik som är relevant för både de militära och civila områdena är teknik med ”dubbla användningsområden” som erbjuder många möjligheter att utveckla synergier mellan civila och militära aktörer på ett antal områden, såsom kryptering, verktyg för säkerhets- och sårbarhetshantering, intrångsdetekteringssystem och system för förebyggande av intrång.

AH.  Utvecklingen av it-teknik under de närmaste åren kommer att beröra nya områden, som artificiell intelligens, sakernas internet, robotteknik och mobila enheter, och alla dessa inslag kan också påverka säkerheten på försvarsområdet.

AI.  De cyberkommandon som upprättats av flera medlemsstater kan bidra avsevärt till att skydda vital civil infrastruktur, och kunskap om it-försvar är ofta lika användbar på det civila området.

Kapacitetsutveckling för it-försvar och avskräckande åtgärder på it-området

1.  Europaparlamentet understryker att en gemensam it-försvarspolitik och en betydande it‑försvarskapacitet bör utgöra centrala delar i utvecklingen av den europeiska försvarsunionen.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till ett it-säkerhetspaket för att främja EU:s cyberresiliens, avskräckning och försvar.

3.  Europaparlamentet påminner om att it-försvar har både militära och civila dimensioner och att detta innebär att det behövs en integrerad politisk strategi och nära samarbete mellan militära och civila berörda parter.

4.  Europaparlamentet efterlyser en sammanhållen utveckling av it-kapaciteten i EU:s alla institutioner och organ samt i medlemsstaterna, och ett tillhandahållande av de politiska och praktiska lösningar som behövs för att klara av de hinder som återstår politiskt, i lagstiftningen och organisatoriskt för samarbetet om it-försvar. Parlamentet anser att ett regelbundet och förbättrat utbyte och samarbete mellan berörda offentliga parter kring it-försvar, både på EU-nivå och nationell nivå, är avgörande.

5.  Europaparlamentet betonar med kraft att medlemsstaternas it-försvarskapacitet inom ramen för den framväxande europeiska försvarsunionen bör stå i främsta ledet och vara så integrerad som möjligt redan från början så att maximal effektivitet kan säkerställas. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna till nära samarbete vid utformningen av deras respektive it-försvar, genom att använda en tydlig färdplan, så att de därmed bidrar till en process samordnad av kommissionen, Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) och EDA för att bättre strömlinjeforma it‑försvarsstrukturer över medlemsstaterna, för att brådskande genomföra kortsiktiga tillgängliga åtgärder och främja utbytet av expertis. Parlamentet anser att vi bör utveckla ett europeiskt säkert nätverk för kritisk information och infrastruktur. Parlamentet erkänner att stark kapacitet för att fastställa angrepps ursprung är en nödvändig del av ett verksamt it-försvar och verksamma avskräckande åtgärder på it-området och att ett effektivt förebyggande skulle kräva ytterligare betydande teknisk expertis. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka de ekonomiska resurserna och personalresurserna, i synnerhet i fråga om experter inom digital kriminalteknik, för att förbättra möjligheten att fastställa källan till it-angrepp. Parlamentet understryker att sådant samarbete också bör genomföras genom att Enisa förstärks.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att många medlemsstater anser att deras egen kapacitet för it-försvar är kärnan i deras nationella säkerhetsstrategi och utgör en väsentlig del av deras nationella suveränitet. Parlamentet betonar dock – på grund av cyberrymdens gränslösa natur – att den skala och kunskap som krävs för att skapa verkligt övergripande och effektiva styrkor som säkerställer EU:s mål att vara strategiskt oberoende i cyberrymden går utöver varje enskild medlemsstats kapacitet, och kräver därför en förstärkt och samordnad svarsåtgärd från samtliga medlemsstater på EU-nivå. Parlamentet noterar mot denna bakgrund att EU och dess medlemsstater har hamnat under tidspress när det gäller att utveckla sådana styrkor, och att de behöver agera genast. Parlamentet konstaterar att EU, på grund av EU-initiativ som den digitala inre marknaden, ligger bra till för att inta en ledande roll i att utveckla europeiska it‑försvarsstrategier. Parlamentet erinrar om att utvecklingen av it-försvar på EU-nivå måste främja unionens förmåga att skydda sig själv. Parlamentet välkomnar i detta avseende det föreslagna permanenta mandatet och den stärkta rollen för Enisa.

7.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang med kraft medlemsstaterna att på bästa sätt använda sig av den ram som fastställts genom Pesco och Europeiska försvarsfonden för att föreslå samarbetsprojekt.

8.  Europaparlamentet noterar det hårda arbete som utförts av EU och dess medlemsstater inom it-försvarsområdet. Parlamentet noterar i synnerhet EDA-projekten om cyber ranges, den strategiska forskningsagendan om it-försvar och utarbetandet av paket om it-situationsmedvetenhet som görs tillgängliga för högkvarter.

9.  Europaparlamentet ser positivt på att två it-projekt kommer att lanseras inom ramen för Pesco: dels plattformen för utbyte av information om cyberhot och hantering av it‑incidenter samt snabbinsatsstyrkor och ömsesidigt bistånd på området för cybersäkerhet. Parlamentet betonar att dessa båda projekt är inriktade på en defensiv it‑politik som bygger på att dela information om it-hot genom en plattform för medlemsstater i nätverksform och inrättande av snabbinsatsstyrkor för cybersäkerhet, som gör att medlemsstaterna kan hjälpa varandra att säkerställa en högre nivå av cyberresiliens och gemensamt upptäcka, känna igen och åtgärda it-hot. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att bygga vidare på de projekt som rör nationella snabbinsatsstyrkor och ömsesidigt bistånd på området för cybersäkerhet inom Pesco, genom att upprätta en europeisk snabbinsatsstyrka som samordnar, upptäcker och bekämpar kollektiva it-hot till stöd för de deltagande medlemsstaternas insatser.

10.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s kapacitet för att utveckla projekt för it-försvar är beroende av att unionen behärskar teknik, utrustning, tjänster och data samt behandling av dessa, och måste sätta sin tillit till tillförlitliga branschaktörer.

11.  Europaparlamentet erinrar om att ett syfte med de insatser som gjorts för att förbättra samstämmigheten hos kommandosystemen är att se till att tillgängliga medel för kommandosystemen är kompatibla med de som finns i de Natoländer som inte är medlemmar i EU, samt med tillfälliga partner, och att garantera ett smidigt informationsutbyte i syfte att påskynda beslutsprocessen och behålla kontrollen över informationen mot bakgrund av it-riskerna.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att man försöker hitta olika sätt för att komplettera Natos smarta försvarsprojekt (t.ex. kapacitetsutvecklingen för multinationellt it-försvar, plattformen för informationsutbyte om fientlig programvara (MISP) och utbildning och träning i multinationellt it-försvar (MNCDE&T)).

13.  Europaparlamentet erkänner utvecklingen på områden såsom nanoteknik, artificiell intelligens, stordata, elektriskt och elektroniskt avfall samt avancerad robotteknik. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och EU att ägna särskild uppmärksamhet åt fientliga statliga aktörers och organiserade kriminella gruppers eventuella exploatering av dessa områden. Parlamentet efterlyser utbildnings- och kapacitetsutveckling som syftar till att skydda mot framväxten av sofistikerade kriminella system som komplicerade identitetsbedrägerier och förfalskning av varor.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av mer terminologisk klarhet om säkerhet i cyberrymden, och även av ett omfattande och integrerat arbetssätt och gemensamma insatser för att bekämpa it- och hybridhot samt upptäcka och utplåna tillflyktsorter för extremister och kriminella på nätet, genom att stärka och öka informationsutbytet mellan EU och EU-organ som Europol, Eurojust, EDA och Enisa.

15.  Europaparlamentet understryker den artificiella intelligensens växande roll i både it‑angrepp och it-försvar. Parlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma detta område både under forskningen och den praktiska utvecklingen av sin it-försvarskapacitet.

16.  Europaparlamentet framhäver kraftigt att det i och med utvecklingen av obemannade luftfartyg, beväpnade eller inte, behöver vidtas ytterligare åtgärder för att minska deras potentiella it-sårbarheter.

It-försvar inom ramen för GSFP-uppdrag och GSFP-insatser

17.  Europaparlamentet betonar att it-försvar bör betraktas som en operativ uppgift för GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, samt att den bör integreras i all GSFP-planering för att säkerställa ständig hänsyn till it-säkerhet under hela planeringsprocessen och på så sätt minska bristerna i fråga om it-sårbarheten.

18.  Europaparlamentet erkänner att det krävs omfattande expertis om it-försvar, säker it‑infrastruktur och säkra it-nätverk för att planera ett framgångsrikt GSFP-uppdrag eller en framgångsrik GSFP-insats, både vid det operativa högkvarteret och inom själva uppdraget, för att kunna göra en grundlig hotbedömning och tillhandahålla adekvat skydd på området. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och de medlemsstater som tillhandahåller högkvarter för GSFP-insatser att stärka expertisen om it-försvar för EU‑uppdrag och EU-insatser. Parlamentet konstaterar att det finns en gräns för hur väl något GSFP-uppdrag kan förberedas för att skyddas mot it-angrepp.

19.  Europaparlamentet betonar att all planering av GSFP-uppdrag och GSFP-insatser behöver åtföljas av en noggrann bedömning av it-hotlandskapet. Parlamentet noterar att den taxonomi för hot som iordningställts av Enisa utgör en lämplig mall för en sådan bedömning. Parlamentet rekommenderar att det skapas en kapacitet för bedömning av cyberresiliens för GSFP:s högkvarter.

20.  Europaparlamentet erkänner särskilt vikten av att GSFP-uppdragens och GSFP‑insatsernas digitala fotavtryck och angripsytor måste göras så små som möjligt. Parlamentet vädjar till de deltagande planeringssamordnarna att ta hänsyn till detta redan i början av planeringen.

21.  Europaparlamentet erkänner den analys av utbildningsbehov från EDA som tar upp framträdande skicklighets- och kompetensbrister på området it-försvar bland beslutsfattare, inte bara i medlemsstaterna, och välkomnar EDA:s initiativ till kurser för högre beslutsfattare i medlemsstaterna till stöd för planeringen av GSFP-uppdrag och GSFP-insatser.

Teoretisk och praktisk utbildning om it-försvar

22.  Europaparlamentet konstaterar att ett strömlinjeformat teoretiskt och praktiskt utbildningslandskap för it-försvar i EU avsevärt skulle mildra hoten, och uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sitt samarbete kring utbildning, träning och övningar.

23.  Europaparlamentet stöder helhjärtat det militära Erasmusprogrammet och andra initiativ för gemensam utbildning och utbyte som syftar till att förbättra samverkansförmågan för medlemsstaternas väpnade styrkor och utvecklingen av en gemensam strategisk kultur genom att öka utbytet av ung militär personal, med tanke på att sådan samverkansförmåga är nödvändig bland alla medlemsstater och Natoallierade. Parlamentet anser emellertid att utbyten för praktisk och teoretisk utbildning på området it-försvar bör gå längre än detta initiativ och innefatta militär personal i alla åldrar och på alla befattningar samt studerande från alla akademiska studiecentrum inom it‑säkerhet.

24.  Europaparlamentet betonar att det behövs fler sakkunniga på it-försvarsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta samarbetet mellan civila akademiska institutioner och militärakademier för att överbrygga denna klyfta i syfte att skapa fler möjligheter till teoretisk och praktisk utbildning inom it-försvar, och att anslå fler resurser till specialiserad utbildning om it-insatser, bland annat om artificiell intelligens. Parlamentet uppmanar militärakademierna att integrera utbildning i it‑försvar i sina läroplaner och därigenom bidra till att utöka den it-talangreserv som finns tillgänglig för GSFP-uppdragens behov.

25.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att tillräckligt och förutseende informera och medvetandegöra företag, skolor och medborgare om it-säkerhet och de främsta digitala hoten och ge dem råd. Parlamentet välkomnar i detta avseende it-guider som ett verktyg för att vägleda medborgare och organisationer till en bättre it‑säkerhetsstrategi, öka på kunskapen om it-säkerhet och genomgående förbättra cyberresiliensen.

26.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas fokus, med tanke på behovet av mer specialiserad personal, inte bara bör ligga på att rekrytera kompetent personal till väpnade styrkor utan också på att behålla de specialister som behövs.

27.  Europaparlamentet gläder sig åt att elva medlemsstater (Belgien, Estland, Finland, Grekland, Irland, Lettland, Nederländerna, Portugal, Sverige, Tyskland och Österrike) inom projektet Cyber Ranges Federation har genomfört det första av fyra it‑försvarsprojekt som lanserats inom ramen för EDA:s agenda om sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Parlamentet uppmanar övriga medlemsstater att ansluta sig till detta initiativ. Medlemsstaterna uppmanas att verka för en större ömsesidig tillgång till virtuell utbildning om it-försvar och cyber ranges. Parlamentet konstaterar i detta avseende att den roll som Enisa och dess sakkunniga spelar också bör övervägas.

28.  Europaparlamentet anser att sådana initiativ bidrar till att förbättra utbildningskvaliteten på it-försvarsområdet på EU-nivå, särskilt genom inrättandet av omfattande tekniska plattformar och en EU-expertgrupp. Parlamentet anser att europeiska väpnade styrkor kan bredda sin attraktionskraft genom att tillhandahålla omfattande utbildning i it‑försvar för att dra till sig och behålla it-talanger. Parlamentet betonar behovet av att identifiera brister i både medlemsstaternas och EU-institutionernas datasystem. Parlamentet erkänner att den mänskliga faktorn är en av de svagheter i it‑säkerhetssystem som identifieras oftast och efterlyser därför regelbunden utbildning för såväl militär som civil personal som arbetar för EU-institutionerna.

29.  Europaparlamentet uppmanar EDA att lansera samordningsplattformen för utbildning och övningar i it-försvar (CD TEXP) för att bistå projektet Cyber Ranges Federation så snart som möjligt, med fokus på att stärka samarbetet om harmoniserade krav, gynna it‑försvarsforskningen och tekniska innovationer samt kollektivt bistå tredjeländer med att bygga upp sin kapacitet för att skapa resiliens inom it-försvar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komplettera dessa initiativ med ett särskilt europeiskt kompetenscentrum för utbildning i it-försvar för att tillhandahålla expertutbildning åt de mest lovande rekryterna, till stöd för de deltagande medlemsstaternas it-utbildning.

30.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av plattformen för utbildning, träning, övning och bedömning om it-försvar (ETEE) inom ramen för Esfa, som har till syfte att utöka möjligheterna till teoretisk och praktisk utbildning inom medlemsstaterna.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar till mer utbyte av situationsmedvetenhet genom skrivbordsövningar på it-området och samordning av respektive kapacitetsutvecklingsinsatser för att uppnå mer interoperabilitet och bättre förebyggande av och åtgärder mot framtida angrepp. Parlamentet uppmanar till att sådana projekt genomförs med Natoallierade, de väpnade styrkorna i EU:s medlemsstater och andra partner med omfattande erfarenhet av att bekämpa it‑angrepp för att utveckla operativ beredskap, gemensamma förfaranden och normer för att på ett omfattande sätt bemöta olika it-hot. Parlamentet välkomnar i detta avseende EU:s deltagande i it-övningar, t.ex. övningen i it-angrepp och it-försvar (CODE).

32.  Europaparlamentet erinrar om att en resilient cyberrymd kräver en oklanderlig it‑hygien. Parlamentet uppmanar alla offentliga och privata berörda parter att hålla regelbundna utbildningar i it-hygien för all sin personal.

33.  Europaparlamentet rekommenderar ett ökat utbyte av expertis och lärdomar som dragits mellan väpnade styrkor, polisstyrkor och andra statliga organ som är aktiva i medlemsstaterna och involverade i kampen mot it-hot.

Samarbete mellan EU och Nato om it-försvar

34.  Europaparlamentet upprepar att EU och Nato, med utgångspunkt i sina gemensamma värderingar och strategiska intressen, har ett särskilt ansvar och en särskild kapacitet att ta itu med de växande utmaningarna inom it-säkerhet och it-försvar på ett mer effektivt sätt och i nära samarbete genom att söka möjliga sätt att komplettera varandra, undvika dubbelarbete och erkänna deras respektive ansvarsområden.

35.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i samarbete med andra relevanta EU-institutioner och EU-strukturer överväga sätt att så snart som möjligt tillhandahålla stöd på unionsnivå för att införliva it-området i medlemsstaternas militära doktriner, på ett harmoniserat sätt, och i nära samarbete med Nato.

36.  Europaparlamentet vill se ett genomförande av de åtgärder som man redan kommit överens om. Parlamentet begär att nya initiativ för att främja samarbetet mellan EU och Nato identifieras som även beaktar samarbetsmöjligheterna inom Natos gemensamma kompetenscentrum för it-försvar (CCD COE) och Natos akademi för kommunikation och information (NCI) som syftar till att öka utbildningskapaciteten om it- och cybersystem, både i fråga om programvara och maskinvara. Parlamentet noterar att detta skulle kunna innefatta en dialog med Nato om möjligheten för EU att ansluta sig till CCD COE i syfte att öka komplementariteten och utöka samarbetet. Parlamentet välkomnar det nyligen inrättade Europeiska kompetenscentrumet för motverkande av hybridhot. Parlamentet uppmanar med kraft alla berörda institutioner och allierade att regelbundet diskutera sina verksamheter så att de kan undvika överlappningar och uppmuntra till ett samordnat arbetssätt i riktning mot it-försvar. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att stimulera utbytet av information om it-hot, baserat på ömsesidig tillit, mellan EU:s medlemsstater och med Nato.

37.  Europaparlamentet är övertygat om att ökat samarbete mellan EU och Nato är mycket viktigt och användbart på it-försvarsområdet för att förebygga, upptäcka och avskräcka från it-angrepp. Parlamentet uppmanar därför de båda organisationerna att öka sitt operativa samarbete och sin samordning samt att utöka sina gemensamma insatser för kapacitetsuppbyggnad, i synnerhet genom gemensamma övningar och gemensam utbildning för personal inom det civila och militära it-försvaret och genom medlemsstaternas deltagande i Natos smarta försvarsprojekt. Parlamentet anser det mycket viktigt att EU och Nato trappar upp utbytet av information för att möjliggöra formellt fastställande av ursprung till it-angrepp och följaktligen göra det möjligt att ålägga restriktiva sanktioner mot de ansvariga. Parlamentet uppmanar båda organisationerna att även ha ett närmare samarbete om it-aspekterna av krishantering.

38.  Europaparlamentet välkomnar utbytet av koncept för att integrera krav och normer för it-försvar i planeringen och utförandet av uppdrag och insatser för att gynna interoperabiliteten, och uttrycker hopp om att detta ska följas upp med mer operativt samarbete om hur man säkerställer it-försvaret i respektive uppdrag och synkroniserar operativa arbetssätt.

39.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan EU:s incidenthanteringsorganisation (CERT-EU) och Natos centrala it‑incidenthanteringsorgan (NCIRC) som syftar till att underlätta utbyte av information, logistiskt stöd, gemensamma hotbedömningar, personalförvärv och utbyte av bästa praxis för att säkerställa förmågan att vidta åtgärder mot hot i realtid. Parlamentet betonar att det är viktigt att främja informationsutbyten mellan CERT-EU och NCIRC och att arbeta för att öka graden av förtroende. Parlamentet anser att det finns ett antagande att information som innehas av CERT-EU skulle kunna vara till användning för it-försvarsforskningen och Nato, och att denna information därför bör delas, förutsatt att det säkerställs att detta görs i fullständig överensstämmelse med EU:s dataskyddslagstiftning.

40.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan de två organisationerna om it‑försvarsövningar. Parlamentet noterar att företrädare för EU deltar i den årliga Cyber Coalition-övningen. Parlamentet erkänner det framsteg som EU:s deltagande via de parallella och samordnade övningarna (PACE 17) i Natos krishanteringsövning 2017 utgör, och välkomnar i synnerhet införandet av en it-försvarskomponent. Parlamentet uppmanar de båda organisationerna att intensifiera dessa ansträngningar.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och Nato att anordna regelbundna övningar på strategisk nivå med deltagande av det högsta politiska ledarskapet i de båda organisationerna. Parlamentet gläder sig i detta avseende åt den estniska övningen EU Cybrid 2017, i vilken Natos generalsekreterare för första gången deltog i en EU-övning.

42.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett stort utrymme för ett mer ambitiöst och konkret program för it-försvarssamarbete som går utöver de begreppsmässiga aspekterna av samarbetet inom ramen för särskilda åtgärder. Parlamentet vädjar till de båda organisationerna att konkret och effektivt genomföra allt det som redan finns och att lägga fram mer ambitiösa förslag inför den kommande översynen av genomförandet av det gemensamma uttalandet.

43.  Europaparlamentet välkomnar it-partnerskapet mellan Nato och näringslivet (NICP) som upprättades 2014, och uppmanar EU att engagera sig i samverkande NICP-insatser i syfte att koppla samarbetsinsatser mellan Nato och EU till branschledare som är specialiserade på it-teknik, för att lyfta fram it-säkerheten genom fortsatt samarbete med särskilt fokus på träning, övningar och utbildning för företrädare för Nato, EU och näringslivet; inkludering av EU och näringslivet i Natos smarta försvarsprojekt; samarbetsinriktat informationsutbyte och bästa praxis för beredskap och återhämtning mellan Nato, EU och näringslivet; fullföljning av gemensamt utvecklad kapacitet för it‑försvar och samordnade svarsåtgärder på it-incidenter när och om det är lämpligt.

44.  Europaparlamentet noterar det pågående arbetet med förslaget till förordning som reviderar Enisa-förordningen ((EU) nr 526/2013) och fastställer en europeisk ram för certifiering och märkning av IKT-säkerhet. Parlamentet uppmanar Enisa att ingå ett avtal med Nato för att öka deras praktiska samarbete, däribland informationsutbyte och deltagande i it-försvarsövningar.

Internationella normer som tillämpas i cyberrymden

45.  Europaparlamentet uppmanar till att it-försvar införlivas i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och EU:s och medlemsstaternas yttre åtgärder som en sektorsövergripande uppgift, och uppmanar till närmare samordning av it-försvaret mellan medlemsstaterna, EU:s institutioner, Nato, FN, USA och andra strategiska partner, särskilt när det gäller regler, normer och verkställighetsåtgärder i cyberrymden.

46.  Europaparlamentet beklagar att FN:s grupp med myndighetsexperter 2016–2017 inte kunde åstadkomma en ny konsensusrapport efter flera månaders förhandlingar. Parlamentet påminner om, vilket också erkänns i 2013 års rapport, att befintlig internationell rätt och i synnerhet FN-stadgan – som förbjuder hot eller användning av våld mot någon stats politiska oberoende, däribland tvingande it-åtgärder avsedda att störa den tekniska infrastruktur som är nödvändig för att utföra officiella deltagandeförfaranden, inklusive val, i en annan stat – tillämpas och bör verkställas i cyberrymden. Parlamentet noterar att det i 2015 års rapport från FN:s grupp med myndighetsexperter förtecknas en uppsättning normer för ansvarsfullt beteende för stater, däribland förbudet för stater att genomföra eller medvetet stödja it-relaterad verksamhet som strider mot deras skyldigheter enligt internationella bestämmelser. Parlamentet uppmanar EU att ta på sig en ledande roll i de pågående och kommande debatterna om och genomförandet av internationella normer i cyberrymden.

47.  Europaparlamentet noterar betydelsen av Tallinnmanualen 2.0, som utgör ett diskussionsunderlag för och tillfälle till analys av hur befintlig internationell rätt kan tillämpas i cyberrymden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att börja granska och tillämpa det som experterna kommit fram till i Tallinnmanualen och komma överens om vidare frivilliga normer för internationellt beteende. Parlamentet konstaterar särskilt att eventuell offensiv användning av it-kapacitet bör vara grundad på internationell rätt.

48.  Europaparlamentet bekräftar sitt fulla engagemang för en öppen, fri, stabil och trygg cyberrymd, som respekterar de grundläggande värdena demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer, och där internationella tvister löses på fredlig väg grundat på FN-stadgan och principer i internationell rätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ett fortsatt genomförande av den gemensamma och övergripande EU‑strategin för cyberdiplomati och befintliga cybernormer och att tillsammans med Nato göra upp kriterier för och definitioner på EU-nivå för vad som utgör ett it-angrepp, för att förbättra EU:s förmåga att snabbt nå en gemensam ståndpunkt efter en internationellt oriktig gärning i form av ett it-angrepp. Parlamentet stöder helhjärtat genomförandet av 2015 års rapport från FN:s grupp med myndighetsexperter, med frivilliga, icke-bindande normer för staters ansvarsfulla agerande i cyberrymden, som omfattar respekt för medborgarnas integritet och grundläggande rättigheter och förtroendeskapande, regionala åtgärder. Parlamentet stöder i detta sammanhang det arbete som utförs av den globala kommissionen för cyberrymdens stabilitet för att ta fram förslag till normer och politiska strategier för att förbättra den internationella säkerheten och stabiliteten och att vägleda till ett ansvarsfullt statligt och icke-statligt beteende i cyberrymden. Parlamentet stöder förslaget att statliga och icke-statliga aktörer inte bör utföra eller medvetet tillåta verksamhet som uppsåtligt och avsevärt skadar den allmänna tillgängligheten eller integriteten för den offentliga kärnan av internet och därmed cyberrymdens stabilitet.

49.  Europaparlamentet erkänner att en majoritet av den tekniska infrastrukturen ägs eller drivs av den privata sektorn och att nära samarbete, samråd och inkludering av den privata sektorn och grupper i det civila samhället genom dialog med många olika berörda parter därför är nödvändigt för att säkerställa en öppen, fri, stabil och säker cyberrymd.

50.  Europaparlamentet är medvetet om att bilaterala avtal mellan stater inte alltid ger de förväntade resultaten på grund av problem vid tillämpningen. Parlamentet anser därför att ett effektivt sätt för att komplettera insatser från många berörda parter är att skapa koalitioner inom grupper av likasinnade länder som vill uppnå samförstånd. Parlamentet betonar den viktiga roll som de lokala myndigheterna måste inta i processen för teknisk innovation och utbyte av uppgifter för att stärka kampen mot brottslighet och terroristverksamhet.

51.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av ramen för gemensamma diplomatiska svarsåtgärder från EU vid fientlig it-verksamhet, den så kallade EU‑verktygslådan för cyberdiplomati. Parlamentet stöder möjligheten för EU att vidta restriktiva åtgärder mot fiender som angriper dess medlemsstater i cyberrymden, däribland införandet av sanktioner.

52.  Europaparlamentet uppmanar även till en tydlig förutseende strategi för it-säkerhet och it-försvar och till förstärkning av EU:s cyberdiplomati som en sektorsövergripande uppgift i EU:s utrikespolitik och dess genomgripande kapacitet och instrument, så att de på ett verkningsfullt sätt kan stärka EU:s normer och värderingar, samt bana väg för ett globalt samförstånd kring regler, normer och verkställighetsåtgärder i cyberrymden. Parlamentet konstaterar att uppbyggnaden av cyberresiliens i tredjeländer bidrar till internationell fred och säkerhet, vilket i slutändan gör Europas medborgare tryggare.

53.  Europaparlamentet anser att it-angrepp som NotPetya och WannaCry antingen är statligt styrda eller genomförs med en stats vetskap och godkännande. Parlamentet konstaterar att dessa it-angrepp, som orsakar svår och bestående ekonomisk skada och även hotar liv, är tydliga överträdelser av internationell rätt och juridiska normer. Parlamentet anser därför att NotPetya och WannaCry utgör överträdelser av internationell rätt av Ryska federationen respektive Nordkorea och att proportionerliga och lämpliga svarsåtgärder från EU och Nato bör sättas in mot de två länderna.

54.  Europaparlamentet vill se att Europols it-brottscentrum blir en kontaktpunkt för brottsbekämpningsavdelningar och offentliga myndigheter som har hand om it‑brottslighet, vars primära ansvar skulle vara att hantera försvaret av både .eu-domäner och kritisk infrastruktur i EU:s nätverk under ett angrepp. Parlamentet betonar att en sådan kontaktpunkt också bör få mandat att utbyta information och tillhandahålla bistånd till medlemsstaterna.

55.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla normer för integritet och säkerhet, kryptering, hatpropaganda, desinformation och terrorhot.

56.  Europaparlamentet rekommenderar att varje medlemsstat ålägger sig skyldigheten att hjälpa en annan medlemsstat som drabbas av it-angrepp och att säkerställa nationell it‑ansvarsskyldighet i nära samarbete med Nato.

Civil-militärt samarbete

57.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer att stärka partnerskap för kunskapsöverföring, genomföra lämpliga affärsmodeller och utveckla förtroende mellan företag och försvar och civila slutanvändare samt att förbättra överföringen av akademisk kunskap till praktiska lösningar, i syfte att skapa synergieffekter och överföra lösningar mellan de civila och militära marknaderna – vilka i själva verket utgör en inre marknad för it-säkerhet och it-säkerhetsprodukter – baserat på transparenta förfaranden och med respekt för EU-rätten och den internationella rätten, i syfte att bevara och stärka EU:s strategiska oberoende. Parlamentet noterar den väsentliga roll som privata it-säkerhetsföretag spelar för att tidigt varna för och fastställa källan till it‑angrepp.

58.  Europaparlamentet betonar med eftertryck vikten av forskning och utveckling (FoU), särskilt mot bakgrund av de höga säkerhetskraven på försvarsmarknaden. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge mer praktiskt stöd åt den europeiska it‑säkerhetsbranschen och andra berörda ekonomiska aktörer för att minska den byråkratiska bördan, i synnerhet för små och medelstora företag och nystartade företag (nyckelkällorna till innovativa lösningar på it-försvarsområdet), och att främja ett närmare samarbete med universitetens forskningsorganisationer och stora aktörer i syfte att minska beroendet av it-säkerhetsprodukter från externa källor och att skapa en strategisk logistikkedja inom EU för att stärka dess strategiska oberoende. Parlamentet noterar i detta sammanhang det värdefulla bidrag som Europeiska försvarsfonden kan bidra med och andra instrument inom ramen för den fleråriga budgetramen (FBR).

59.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att integrera inslag av it-försvar i ett nätverk av europeiska forsknings- och kompetenscentrum för cybersäkerhet, även i syfte att tillhandahålla tillräckliga resurser till it-kapacitet och it-teknik med dubbla användningsområden inom nästa fleråriga budgetram.

60.  Europaparlamentet noterar att skyddet av allmän och annan civil kritisk infrastruktur, i synnerhet informationssystem och tillhörande uppgifter, är en viktig försvarsuppgift för medlemsstaterna och särskilt för myndigheter med ansvar för informationssystemens säkerhet, och att den bör ingå i antingen de nationella it-försvarsstrukturernas eller i nämnda myndigheternas behörighetsområden. Parlamentet betonar att det krävs förtroende och ett så nära samarbete som möjligt mellan militära aktörer, it‑försvarsbyråer, andra behöriga myndigheter och de berörda branscherna, något som endast kan uppnås genom att man tydligt definierar skyldigheter, roller och ansvarsområden för civila och militära aktörer, och uppmanar alla berörda parter att ta hänsyn till detta i sin planering. Parlamentet efterlyser mer gränsöverskridande samarbete, samtidigt som man fullt ut respekterar EU:s dataskyddslagstiftning om brottsbekämpning i fråga om att stoppa skadlig it-verksamhet.

61.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att låta tyngdpunkten inom de nationella strategierna för it-säkerhet ligga på skyddet av informationssystem med tillhörande uppgifter samt betrakta skyddet av denna viktiga infrastruktur som en del av deras respektive aktsamhetsplikt. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anta och genomföra strategier, riktlinjer och styrmedel som erbjuder ett rimligt skydd mot rimligtvis identifierbara hotnivåer, så att de kostnader och bördor som skyddet medför står i proportion till den sannolika skada som berörda parter riskerar att drabbas av. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att ålägga juridiska personer som omfattas av deras lagstiftning att skydda personuppgifter som dessa ansvarar för.

62.  Europaparlamentet erkänner att ett starkare och mer strukturerat samarbete med polisstyrkor på grund av den föränderliga it-hotmiljön kan vara att rekommendera, särskilt på vissa kritiska områden, t.ex. när hot spåras under rubriker såsom cyberjihad, cyberterrorism, radikalisering på nätet och finansiering av extremistiska eller radikala organisationer.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar till nära samarbete mellan EU-organ som EDA, Enisa och Europeiska it-brottscentrumet i en sektorsövergripande strategi som syftar till att främja synergier och undvika överlappning.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna, EDA, Europaparlamentet samt utrikestjänsten ta fram en färdplan för ett samordnat arbetssätt för europeiskt it-försvar, inklusive en uppdatering av ramen för EU:s politik för it-försvar för att se till att den förblir ändamålsenlig, eftersom det är den som utgör det relevanta politiska styrmedlet för att kunna uppnå EU:s mål på it-försvarsområdet. Parlamentet noterar att denna process måste ingå i ett bredare strategiskt angreppssätt inom GSFP.

65.  Europaparlamentet begär att kapacitetsuppbyggnad på området it-säkerhet görs genom utvecklingssamarbete, och även genom ständig utbildning och träning i it-medvetenhet, med tanke på att miljontals nya internetanvändare, av vilka de allra flesta finns i utvecklingsländer, under de kommande åren kommer att börja använda internet och därmed stärka resiliensen hos länder och samhällen gentemot it- och hybridhot.

66.  Europaparlamentet uppmanar till internationellt samarbete och multilaterala initiativ för att bygga upp strikta ramar för it-försvar och it-säkerhet, motverka att staten tas över av korruption, ekonomiska bedrägerier, penningtvätt, finansiering av terrorism, och hantera de utmaningar som är kopplade till it-terrorism och kryptovalutor och andra alternativa betalningsmetoder.

67.  Europaparlamentet konstaterar att it-angrepp som NotPetya sprider sig fort och därmed orsakar skada åt alla håll, såvida det inte finns en utbredd resiliens på global nivå. Parlamentet anser att teoretisk och praktisk utbildning i it-försvar bör utgöra en del av EU:s yttre åtgärder och att uppbyggnaden av cyberresiliens i tredjeländer bidrar till internationell fred och säkerhet, vilket i slutändan gör Europas medborgare tryggare.

Förstärkning av institutionerna

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta i ett mer ambitiöst samarbete på it-området inom Pesco. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna inleder ett nytt it‑samarbetsprogram inom Pesco till stöd för snabb och verksam planering, kommando och kontroll av nuvarande och kommande EU-uppdrag och EU-insatser. Parlamentet noterar att detta bör leda till bättre samordning av den operativa kapaciteten i cyberrymden och kan leda till att det utvecklas ett gemensamt it-försvarskommando om Europeiska rådet beslutar om detta.

69.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna och vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram en EU-vitbok om säkerhet och försvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och vice ordföranden/den höga representanten att göra it-försvar och avskräckande åtgärder på it-området till en hörnsten i vitboken, som omfattar både skydd av it-området vid uppdrag som fastställs i artikel 43 i EU-fördraget och det gemensamma försvar som fastställs i artikel 42.7 i EU-fördraget.

70.  Europaparlamentet noterar att det nya it-samarbetsprogrammet inom Pesco bör ledas av både högt uppsatt militär och civil personal från varje medlemsstat, efter en roterande princip, och vara ansvarsskyldigt inför EU:s försvarsministrar inom Pescos format och inför vice ordföranden/den höga representanten, för att främja principerna om förtroende mellan medlemsstater och EU:s institutioner och organ vid utbytet av information och underrättelser.

71.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om ett inrättande av ett EU-försvarsråd baserat på EDA:s befintliga styrelse på ministernivå och Pescos format med EU:s försvarsministrar, för att kunna garantera prioritering, fullt ibruktagande av resurser och verkligt samarbete och verklig integration mellan medlemsstaterna.

72.  Europaparlamentet påminner om behovet av att säkerställa att Europeiska försvarsfonden hålls igång, eller rentav stärks i nästa fleråriga budgetram, med en tillräcklig budget som öronmärkts för it-försvar.

73.  Europaparlamentet efterlyser fler resurser för att modernisera och strömlinjeforma spridningen av it-säkerhet och it-underrättelser mellan utrikestjänsten/EU:s underrättelse- och lägescentral (Intcen), rådet och kommissionen.

Offentlig-privat partnerskap

74.  Europaparlamentet erkänner att privata företag spelar en viktig roll för att förebygga, upptäcka, förhindra och bemöta it-säkerhetsincidenter, inte bara som leverantörer av teknik utan även som leverantörer av andra tjänster än it-tjänster.

75.  Europaparlamentet erkänner den privata sektorns roll i att förebygga, upptäcka, förhindra och bemöta it-säkerhetsincidenter tillsammans med den roll den har i att stimulera innovation inom it-försvaret, och efterlyser därför utökat samarbete med den privata sektorn för att säkerställa gemensamma insikter vad gäller EU:s och Natos krav och hjälp med att komma fram till gemensamma lösningar.

76.  Europaparlamentet uppmanar EU att utföra en omfattande översyn av den programvara, it- och kommunikationsutrustning och infrastruktur som används inom institutionerna, för att kunna utesluta potentiellt farliga program och enheter och förbjuda dem som har bekräftats som skadliga, såsom Kaspersky Lab.

o
o   o

77.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, EU:s byråer på säkerhets- och it-försvarsområdena, Natos generalsekreterare och de nationella parlamenten i medlemsstaterna.

(1) Cambridge University Press, februari 2017, ISBN 9781316822524, https://doi.org/10.1017/9781316822524.
(2) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0366.
(4) EUT C 419, 16.12.2015, s. 145.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0435.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0493.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0492.

Rättsligt meddelande