Index 
Antagna texter
Torsdagen den 14 juni 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Ryssland, särskilt fallet med den ukrainske politiske fången Oleg Sentsov
 Människorättssituationen i Bahrain, särskilt fallet Nabeel Rajab
 Situationen för rohingyaflyktingarna, särskilt den svåra situationen för barnen
 Strukturella och ekonomiska hinder för tillgången till kultur
 Proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken ***I
 Användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg ***I
 Invändning mot en delegerad akt: bevarandeåtgärder för fisket i syfte att skydda Nordsjöns marina miljö
 Georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen
 Förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal EU-AVS
 Kontrollen av EU-rättens tillämpning 2016

Ryssland, särskilt fallet med den ukrainske politiske fången Oleg Sentsov
PDF 177kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om Ryssland, särskilt fallet med den ukrainska politiska fången Oleg Sentsov (2018/2754(RSP))
P8_TA(2018)0259RC-B8-0288/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, i synnerhet resolutionen av den 16 mars 2017 om ukrainska politiska fångar i Ryssland och situationen i Krim(1),

–  med beaktande av uttalandet av den 25 maj 2018 från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten om fallen med flera frihetsberövade i eller från det olagligen annekterade Krim och Sevastopol,

–  med beaktande av diskussionen i rådet (utrikes frågor) om Ryssland den 16 april 2018,

–  med beaktande av föreläggandet av den 19 april 2017 från Internationella domstolen med anledning av Ukrainas begäran om information om provisoriska åtgärder i fallet om tillämpning av den internationella konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism och den internationella konventionen om bekämpande av alla former av rasdiskriminering (Ukraina mot Ryska federationen),

–  med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som Ryssland är part i,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1998,

–  med beaktande av Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den ukrainske filmskaparen Oleg Sentsov, som motsatte sig Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön, greps i maj 2014 i samband med påstådd verksamhet i Krim. Han behandlades som rysk medborgare trots att han innehar ukrainskt medborgarskap.

B.  I fallet med Oleg Sentsov har det förekommit anklagelser om tortyr och svår misshandel i syfte att på olaglig väg få fram vittnesmål som därefter har getts rättsverkan.

C.  Den 25 augusti 2015 dömdes Oleg Sentsov av en domstol vars jurisdiktion EU inte erkänner, i strid med folkrätten och grundläggande rättsliga standarder.

D.  Oleg Sentsov, som för närvarande avtjänar ett straff i Rysslands nordligaste fängelse i Labytnangi, Yamalo-Nenets, aviserade en obegränsad hungerstrejk den 14 maj 2018.

E.  Antalet politiska fångar i Ryssland har ökat avsevärt under de senaste åren. Människorättscentrumet Memorial, som tilldelades Sacharovpriset 2009, offentliggjorde den 29 maj 2018 en förteckning med namnen på 158 politiska fångar.

F.  Oyub Titiev, direktör vid människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, greps av lokal polis den 9 januari 2018, anklagad för narkotikainnehav. Titiev har bestridit dessa anklagelser och olika icke-statliga organisationer och andra människorättsförsvarare har avfärdat dem som påhittade.

G.  Gripandet av Oyub Titiev är en del i en oroväckande trend där oberoende journalister och människorättsförsvarare grips, attackeras, hotas och förtalas.

H.  Människorättsförsvarare och det civila samhällets aktörer, särskilt krimtatarer, har utsatts för hot, trakasserier och gripanden.

I.  Användning av tortyr och grym och förnedrande behandling har rapporterats i flera fall. Hittills har dessa påståenden inte undersökts ordentligt. Tortyr har använts för att framtvinga erkännanden och underbygga falska bevis på skuld.

J.  Många fångar och andra frihetsberövade har utsatts för hårda och omänskliga fängelseförhållanden, vilket har medfört fysiska och psykiska hälsorisker. Det finns fångar som är i akut behov av medicinsk behandling och vård.

K.  Den restriktiva ryska lagstiftning som reglerar politiska och medborgerliga rättigheter har utsträckts till det för tillfället ockuperade Krim, vilket har lett till att mötes-, yttrande-, förenings-, informations- och religionsfriheten har kringskurits kraftigt. Det finns även trovärdiga rapporter om hotelser, påtvingade försvinnanden och tortyr.

L.  Godtyckliga gripanden, påtvingade försvinnanden, censurering och förbud mot fredliga sammankomster förekommer dagligen i Krim. Flera krimtatarer har gripits, utreds eller lagförs. Krimadvokater som ger de gripna rättsligt bistånd, människorättsförsvarare som rapporterar om fall av politiskt motiverade påtvingade försvinnanden i Krim samt journalister som rapporterar om situationen för Krimtatarerna har också gjorts till måltavlor.

M.  Ockupationsmaktens myndigheter i Krim har systematiskt och avsiktligt undertryckt yttrandefriheten i Krim genom att driva bort oberoende medier och hindra yrkesjournalister i deras arbete. Medborgarjournalisten och den krimtatariske aktivisten Nariman Memedeminov, som rapporterade om ockupationsmaktens myndigheters oegentligheter, frihetsberövades den 22 mars 2018 av ryska säkerhetsstyrkor på grundval av felaktiga anklagelser. Den 21 maj 2018 frihetsberövade ryska säkerhetsstyrkor en annan medborgarjournalist, Server Mustafaiev, efter att ha sökt igenom hans hem i det av Ryssland ockuperade Krim, framför allt av religiösa skäl.

N.  Ryssland förlorar många mål i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och underlåter att genomföra de avgivna domarna.

O.  Som fullvärdig medlem av Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Förenta nationerna har Ryska federationen förbundit sig att efterleva principerna för demokrati och rättsstatlighet och respektera de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna. Efter åtskilliga allvarliga kränkningar av rättsstatsprincipen och antagandet av restriktiva lagar under de senaste åren finns det allvarliga farhågor angående Rysslands efterlevnad av sina internationella och nationella förpliktelser. Europeiska unionen har vid upprepade tillfällen erbjudit extra stöd och experthjälp för att hjälpa Ryssland att moderniseras och leva upp till sin konstitutionella och rättsliga ordning, i enlighet med Europarådets normer.

P.  Enligt den ryska lagen om ”utländska agenter” måste icke-statliga organisationer som tar emot utländsk finansiering och bedriver ”politisk verksamhet” ansöka om att bli upptagna i en särskild regeringsförteckning över utländska agenter – varigenom de blir föremål för ytterligare, noggrann regeringskontroll – och alla deras publikationer, pressmeddelanden och rapporter måste ange att de är författade av utländska agenter.

Q.  Som reaktion på den olagliga annekteringen av Krim och det hybridkrig som Ryssland har inlett mot Ukraina har EU antagit en rad stegvisa restriktiva åtgärder mot Ryssland.

1.  Europaparlamentet kräver att de ryska myndigheterna omedelbart och förbehållslöst ska frige Oleg Sentsov och alla andra olagligt frihetsberövade ukrainska medborgare i Ryssland och på Krimhalvön. Parlamentet påminner om att det för närvarande finns sammanlagt mer än 70(2) ukrainska politiska fångar i Ryssland och det ockuperade Krim.

2.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart och förbehållslöst frigivande av Oyub Titiev, direktör för människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, och alla andra politiska fångar i Ryska federationen.

3.  Europaparlamentet kräver att de ryska myndigheterna ska upphöra med alla hot och trakasserier mot människorättscentret Memorial, dess personal och andra människorättsförsvarare, och låta dem utföra sitt människorättsarbete.

4.  Europaparlamentet understryker att behandlingen av alla fångar måste uppfylla internationella standarder, och att alla frihetsberövade bör ges tillgång till juridiskt biträde, sina familjer och diplomatiska företrädare samt till medicinsk behandling. Parlamentet betonar att de ryska myndigheterna och personal inom det ryska rättsväsendet bär det fulla ansvaret för de frihetsberövades säkerhet och välbefinnande, särskilt i Krim, i linje med den fjärde Genèvekonventionen.

5.  Europaparlamentet påminner Ryssland om hur viktigt det är att landet till fullo lever upp till de internationella rättsliga åtaganden som följer av medlemskapet i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, samt respekterar principerna för grundläggande mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen som är förankrade i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

6.  Europaparlamentet betonar att mötesfrihet i Ryska federationen beviljas enligt artikel 31 i den ryska författningen och genom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som Ryssland har undertecknat, vilket innebär att de ryska myndigheterna är skyldiga att respektera denna frihet.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna på alla nivåer att beakta den mycket viktiga roll som människorättsförsvarare spelar som hörnstenar för demokratin och övervakare av rättsstatsprincipen, och att offentligt fördöma alla attacker mot människorättsförsvarare, särskilt i Tjetjenien.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med den ukrainska filmskaparen, politiska aktivisten och politiska fången Oleg Sentsov, som inledde en hungerstrejk den 14 maj 2018 i syfte att få till stånd frigivandet av olagligt frihetsberövade landsmän, och är oroat över hur hungerstrejken påverkar Oleg Sentsovs hälsa. Parlamentet påminner om att Oleg Sentsov, som greps i Krim en kort tid efter att Ryssland hade tagit kontroll över halvön i Svarta havet 2014 och sedan dömdes på grundval av ett vittnesmål som hade avgetts under tortyr, nu avtjänar ett 20-årigt fängelsestraff för flera anklagelser om terrorism i ett fångläger med hög säkerhet i regionen Yamal Nenets längst norrut i Ryssland.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att en annan fånge i målet, Oleksandr Koltjenko, har dömts till 10 års fängelse.

10.  Europaparlamentet konstaterar att en annan olagligt frihetsberövad ukrainsk medborgare, Volodymyr Balukh, hungerstrejkar sedan den 19 mars 2018.

11.  Europaparlamentet uppmanar de ansvariga ryska myndigheterna och läkarmottagningarna att ge dessa frihetsberövade personer ordentlig medicinsk vård och respektera medicinsk etik, inbegripet att inte påtvinga tvångsmatning eller någon oönskad behandling som kan likställas med tortyr och andra former av misshandel.

12.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att många av de ukrainska politiska fångarna, bland annat Mykola Karpiyuk, Volodymyr, Prysych, Oleksiy Chirniy och Jevhen Panov, har torterats allvarligt.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den oroande trenden av gripanden av, angrepp och hot mot och förtal av oberoende journalister och människorättsförsvarare som arbetar i Ryssland, särskilt i Tjetjenien. Parlamentet belyser dels den viktiga roll som det civila samhället och organisationer såsom Memorial spelar, dels budskapet att aktivister från det civila samhället överallt måste kunna utöva sina mest grundläggande rättigheter i fråga om tankefrihet och yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar de tjetjenska och ryska myndigheterna att rätta sig efter den inhemska lagstiftningen och internationella åtaganden och att upprätthålla rättsstatsprincipen.

14.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över det klimat av straffrihet som gör att dessa gärningar kan ske, och efterlyser rättsliga och andra åtgärder för att förebygga, övervaka och framgångsrikt lagföra förövare av sådant våld i samarbete med det civila samhället. Parlamentet understryker att Ryssland och dess regering bär det yttersta ansvaret för att utreda dessa gärningar, ställa förövarna till svars och skydda alla ryska medborgare från olagliga kränkningar.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar att de ryska myndigheterna i det ockuperade Krim frihetsberövade flera krimtatarer i maj 2018, däribland Sever Mustafayev, Edem Smailov och familjemedlemmar till den politiska fången Nuri Primov.

16.  Europaparlamentet fördömer Rysslands överträdelser av folkrätten i det ockuperade Krim, inklusive verkställigheten av rysk lagstiftning, den kraftiga militariseringen av Krimhalvön, som hotar den regionala säkerheten, och de enorma och systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter som särskilt riktas mot etniska ukrainare och krimtatarer.

17.  Europaparlamentet välkomnar frigivandet av de krimtatariska ledarna Akhtem Chiygoz och Ilmi Umerov, som dömdes till fängelse av ryska domstolar i det tillfälligt ockuperade ukrainska territoriet Krim i september 2017, och som av de ryska myndigheterna tilläts lämna halvön den 25 oktober 2017. Parlamentet uttrycker sin tacksamhet till alla de som arbetade för deras frigivning, inklusive ryska människorättsorganisationer som Memorial.

18.  Europaparlamentet erinrar de ryska myndigheterna om att de, i sin de facto-egenskap av ockupationsmakt som utövar den faktiska kontrollen över Krim, bär det fulla ansvaret för att skydda Krims medborgare mot godtyckliga rättsliga och administrativa åtgärder, och att de i denna egenskap också är skyldiga enligt internationell humanitär rätt att säkerställa skyddet av de mänskliga rättigheterna på halvön.

19.  Europaparlamentet betonar att inga ryska domstolar, varken militära eller civila, är behöriga att döma i mål som rör gärningar som begåtts utanför Rysslands internationellt erkända territorium, och påpekar att de rättsliga förfarandena i sådana mål inte kan anses vara legitima.

20.  Europaparlamentet upprepar sin allvarliga oro över lagen om ”utländska agenter” och det sätt på vilket den genomförs. Parlamentet anser att definitionen av ”politisk verksamhet” som bedrivs av icke-statliga organisationer som tar emot utländsk finansiering är så bred att den i praktiken innebär att regeringen tillåts kontrollera i stort sett all organiserad verksamhet som rör samhällslivet.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland att säkerställa förbehållslöst och obegränsat tillträde för internationella människorättsobservatörer och övervakningsuppdrag. Parlamentet uppmanar internationella organisationer såsom FN, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa att närmare övervaka människorättssituationen i Krim och vidta lämpliga åtgärder.

22.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter att ägna oavbruten uppmärksamhet åt människorättssituationen på Krimhalvön och i de områden som inte kontrolleras av regeringen i östra Ukraina.

23.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att stå fast och enade i sitt åtagande att genomföra de beslutade sanktionerna mot Ryssland och förlänga dem, och att överväga riktade åtgärder mot de personer som bär ansvaret för kvarhållandet av och rättegångarna mot de politiska fångarna.

24.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att EU:s delegation till Ryssland och EU-medlemsstaternas ambassader övervakar rättegångarna mot människorättsförsvarare.

25.  Europaparlamentet uppmanar rådets och kommissionens ordförande samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noggrant fortsätta att följa dessa fall av bristande efterlevnad av internationella rättsliga skyldigheter och att ta upp dessa frågor i olika format och möten med Ryssland.

26.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att se till att alla fall där personer åtalas av politiska skäl tas upp vid överläggningarna om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland, när dessa återupptas, och att Rysslands företrädare i dessa överläggningar formellt uppmanas att svara i varje enskilt fall, samt att rapportera till parlamentet om deras diskussioner med de ryska myndigheterna.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att se till att unionen tar till vara varje möjlighet att, inom gränserna för den ryska inhemska lagstiftningen, fortsätta att ha kontakt med och stödja organisationer i det ryska civila samhället, inklusive de som verkar för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra ett uttalande för att fördöma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och försöket att dölja dem under fotbolls-VM.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Ryska federationens president, regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0087.
(2) Den icke uttömmande förteckningen omfattar följande: Teimur Abdullaiev, Uzeir Abdullaiev, Taliat Abdurakhmanov, Rustem Abiltarov, Zevri Abseitov, Muslim Aliiev, Refat Alimov, Kiazim Ametov, Ernes Ametov, Ali Asanov, Marlen Asanov, Volodymyr Balukh, Ali Bariev, Enver Bekirov, Memet Belialov, Oleksii Bessarabov, Rustem Vaitov, Resul Velilyaev, Valentyn Vygovskii, Pavlo Hryb, Mykola Dadeu, Konstatin Davydenko, Bekir Dehermendzhi, Mustafa Dehermendzhi, Emil Dzhemadenov, Arsen Dzhepparov, Dmitrii Dolgopolov, Volodymyr Dudka, Andriy Zakhtei, Ruslan Zeitullaiev, Server Zekiriaiev, Timur Ibragimov, Rustem Ismailov, Yevgenii Karakashev, Mykola Karpiuk, Stanislav Klykh, Andriy Kolomiiets, Oleksandr Kolchenko, Oleksandr Kostenko, Emir-Usein Kuku, Hennadii Limeshko, Serhii Litvinov, Enver Mamutov, Nariman Memedeminov, Remzi Memetov, Emil Minasov, Igor Movenko, Seiran Muradosilov, Seiran Mustafaiev, Server Mustafaiev, Yevhen Panov, Nuri Primov, Volodymyr Prisich, Ismail Ramazanov, Fevzi Sagandzhi, Ferat Saifullaiev, Aider Saledinov, Seiran Saliiev, Enver Seitosmanov, Oleg Sentsov, Oleksii Sizonovich, Vadym Siruk, Edem Smailov, Oleksandr Steshenko, Oleksii Stohniy, Renat Suleimanov, Anna Sukhonosova, Roman Sushchenko, Roman Ternovsky, Ruslan Ametov, Asan Chapukh, Oleksii Chirnii, Hlib Shablii, Mykola Shiptur, Dmytro Shtyblikov, Oleksandr Shumkov, Viktor Shur.


Människorättssituationen i Bahrain, särskilt fallet Nabeel Rajab
PDF 175kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om människorättssituationen i Bahrain, särskilt fallet Nabeel Rajab (2018/2755(RSP))
P8_TA(2018)0260RC-B8-0281/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 6 februari 2014 om Bahrain, särskilt fallen Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja och Ibrahim Sharif(1), av den 9 juli 2015 om Bahrain, särskilt fallet Nabeel Rajab(2), av den 4 februari 2016 om Bahrain: fallet Mohammed Ramadan(3) av den 7 juli 2016 om Bahrain(4), av den 16 februari 2017 om avrättningar i Kuwait och Bahrain(5), och av den 3 oktober 2017 om det krympande utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländerna(6),

–  med beaktande av uttalandena av den 17 juni 2015 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om domen mot al-Wefags generalsekreterare Ali Salman i Bahrain, av den 11 juli 2017 om domarna mot Nabeel Rajab vid Bahrains domstol och av den 6 juni 2018 om domen mot den bahrainska människorättsförsvararen Nabeel Rajab,

–  med beaktande av uttalandet av den 22 november 2017 från ordföranden för underutskottet för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av mötet för den informella arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna mellan EU och Bahrain av den 15 maj 2018,

–  med beaktande av uttalandet från FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein om situationen i Bahrain av den 11 september 2017,

–  med beaktande av uttalandet av FN:s kommitté mot tortyr av den 12 maj 2017,

–  med beaktande av Bahrains konstitution som antogs i februari 2002, särskilt kapitel 3 i denna, av artikel 364 i Bahrains strafflag och av Bahrains medborgarskapslag från 1963,

–  med beaktande av rapporten från november 2011 från Bahrains oberoende undersökningskommission,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, om människorättsdialoger med tredjeländer, om dödsstraff, om tortyr och om yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, till vilka alla Bahrain är part,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 15,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 5 juni 2018 bekräftade högsta appellationsdomstolen i Bahrain den ledande människorättsförsvararen Nabeel Rajabs fem år långa fängelsestraff för att ha spridit falska rykten i krigstid (artikel 133 i Bahrains strafflag), förolämpat ett grannland (artikel 215) och förolämpat ett lagstadgat organ (artikel 216) i samband med twittermeddelanden som han offentliggjort om påstådd tortyr i Jaw-fängelset i Bahrain och den saudiskledda koalitionens luftangrepp i Jemen. Dessa anklagelser grundar sig på bestämmelser som kriminaliserar rätten till yttrandefrihet, som skyddas av artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Bahrain ratificerade 2006. Nabeel Rajab förväntas nu att gå vidare med ett slutligt överklagande till Bahrains kassationsdomstol.

B.  Nabeel Rajab skulle friges denna månad efter ett två år långt fängelsestraff, under förnedrande fängelseförhållanden som närmast kan liknas vid misshandel, för tv‑intervjuer han gav 2015 och 2016 om begränsningar av pressfriheten i Bahrain. Före det godtyckliga gripandet i juni 2016 hade Nabeel Rajab förbjudits att resa och han avtjänade ett två år långt fängelsestraff mellan 2012 och 2014 för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet. FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövanden fastslog 2013 att han hade godtyckligt frihetsberövats för sin roll att hjälpa att leda och organisera demonstrationer i Bahrain. Han har utsatts för orättvisa rättsprocesser.

C.  Utöver detta nya femåriga fängelsestraff riskerar Nabeel Rajab att dömas till ytterligare fängelse genom de till och med 14 andra mål, som ännu inte avgjorts, som regeringen enligt uppgift har anfört mot honom, däribland ytterligare anklagelser om att ha spridit falska nyheter och uttalanden och skadliga rykten som undergräver statens anseende. Regeringen anklagade den 12 september 2017 dessutom honom för att ha spridit falska nyheter, uppviglat till hat mot regimen och uppmuntrat till att inte följa lagen på de sociala medierna.

D.  Nabeel Rajab har lidit av de dåliga fängelseförhållandena, vilka allvarligt har påverkat hans fysiska hälsa. Hans familj har också rapporterat att han hålls instängd i sin cell 23 timmar om dagen som en form av bestraffning, vilket med tiden allvarligt försämrar hans hälsotillstånd. Fängelseförvaltningen uppges avsiktligt ingripa i den medicinska vården av Nabel Rajab.

E.  Fallet Nabeel Rajab har blivit en symbol för människorättsförsvarare och för respekten för yttrandefriheten i Bahrain, och fallet strider mot den bahrainska regeringens egna åtaganden. Han är bara en av de många enskilda personer som utsätts för godtyckligt frihetsberövande och lagföring för att ha utövat yttrandefriheten och mötesfriheten.

F.  I maj 2017 behandlade FN:s kommitté mot tortyr de många och konsekventa beskyllningar om den utbredda tortyren och misshandeln av personer som frihetsberövats, särskilt av dem som gripits efter terrorismanklagelser, och uttryckte sin djupa oro över fallen Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja, Naji Fateel Hussain Jawad, Abdulwahab Hussain och Abduljalil al-Singace.

G.  Det har skett en betydande ökning av antalet avrättningar och dödsstraff efter att det sjuåriga moratoriet bröts i februari 2017, samt fortsatta påståenden om tortyr och misshandel. Bahrain har fortsatt med att ställa civila inför militärdomstolar, efter en ändring av grundlagen som antogs i april 2017. Trots dess historia av tortyr och misshandel återinförde myndigheterna arresterings- och utredningsbefogenheter till den nationella säkerhetsmyndigheten.

H.  Situationen i Bahrain har blivit kritisk när det gäller yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster. De ökande tillslagen mot människorättsförsvarare och fredliga oppositionsaktivister inbegriper fängelsestraff, exil, reseförbud, återtagande av medborgarskap eller allvarliga hot och skrämseltaktik till följd av deras fredliga arbete.

I.  Representantrådet och Shurarådet i Bahrain har godkänt en ändring av lagen om utövandet av politiska rättigheter, som kommer att hindra ett oberoende politiskt deltagande i valet 2018.

J.  2016 blev den största bahrainska politiska oppositionsgruppen Al-Wefaq upplöst och fick sina tillgångar frysta och sin webbplats blockerad i Bahrain av den bahrainska regimen. Gruppens huvudkvarter genomsöktes, vilket ledde till att gruppen åtalades för kroniskt åsidosättande av konungarikets konstitution och bestridande av dess legitimitet, samt för uppmuntran till utländsk inblandning och främjande av våld och stöd till terroristorganisationer.

K.  Den 31 maj 2017 beslutade Bahrains domstol att Bahrains oppositionsgrupp, det nationella demokratiska aktionsförbundet (Waad), skulle upplösas. Den 26 oktober 2017 bekräftade den högsta appellationsdomstolen i Bahrain appellationsdomstolens beslut att upplösa Waad.

L.  Den 15 maj 2018 återkallade Bahrains högsta brottmålsdomstol medborgarskapet för 115 personer, trots rapporter om tortyr och kränkningar av ett korrekt rättsförfarande i en orättvis massrättegång. Hot eller faktisk fråntagande av medborgarskap används som ett sätt att utöva politiskt förtryck. Många personer i Bahrain, inbegripet barn, främst bland den shiamuslimska delen av befolkningen har fått sitt medborgarskap fråntaget, något som direkt står i strid med artikel 15 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

M.  Ett antal interna organ har inrättats efter protesterna 2011 och till följd av slutsatserna i rapporten från Bahrains oberoende undersökningskommission för att övervaka statliga övergrepp, men de är inte effektiva och tillräckligt självständiga Dessa organs bristande oavhängighet uppges ha lett till avsaknad av ansvarighet inom den bahrainska regeringen och säkerhetsstyrkorna. Detta har gynnat en kultur av straffrihet som undergräver demokratiska försök till reformer och syftar till att ytterligare destabilisera landet.

N.  EU anser att ett nära samarbete med det civila samhället i tredjeländer och människorättsförsvarare i dessa länder utgör en av unionens huvudsakliga prioriteringar i arbetet med att stärka mänskliga rättigheter och ta itu med människorättskränkningar.

1.  Europaparlamentet efterlyser ett omedelbart frigivande av alla dem som hålls fängslade enbart på grund av deras fredliga verksamhet med anknytning till de mänskliga rättigheterna eller politisk verksamhet. Parlamentet uppmanar statliga myndigheter samt säkerhetsstyrkor och säkerhetstjänster att upphöra med alla våldshandlingar, förföljelser och trakasserier, även inom rättsväsendet, och med censuren av människorättsförsvarare, politiska motståndare, demonstranter, civilrättsliga aktörer och deras släktingar inom och utanför landet. Parlamentet fördömer de nuvarande tillslagen mot de grundläggande demokratiska rättigheterna, framför allt yttrandefriheten, mötesfriheten, föreningsfriheten, den politiska pluralismen, fredliga protester och rättsstatsprincipen i Bahrain.

2.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige Nabeel Rajab och att alla återstående anklagelser mot honom avskrivs och att myndigheterna ser till att han fram till sitt frigivande inte utsätts för tortyr eller annan misshandel och regelbundet kan träffa både sin familj och de advokater han själv valt, och att han får lämplig hälsovård. Parlamentet fördömer frihetsberövandet av Nabeel Rajab, som bland annat kränker hans rätt till yttrandefrihet och rätt till fri rörlighet.

3.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att leva upp till sina internationella skyldigheter och åtaganden att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och säkerställa ett säkert och gynnsamt klimat för människorättsförsvarare och kritik mot myndigheterna, inbegripet i samband med 2018 års val, där rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster garanteras. Parlamentet påminner Bahrains regering om dess ansvar för att garantera säkerheten och tryggheten för alla medborgare oavsett deras politiska åskådning, tillhörighet eller tro.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt de dåliga fängelseförhållandena i landet och användning av tortyr av den bahrainska säkerhets- och fängelsepersonalen. Parlamentet uppmanar med kraft de bahrainska myndigheterna att avhålla sig från all tortyr och all grym och förnedrande behandling av frihetsberövade personer, att undersöka fullt ut påstådda fall av kränkningar av de grundläggande rättigheterna för fångar och av tortyr och att ställa förövarna av dem inför rätta.

5.  Europaparlamentet påminner Bahrains myndigheter om att artikel 15 i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning föreskriver att inget uttalande som tillkommit som ett resultat av tortyr får användas som bevis i några som helst rättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar Bahrain att omedelbart ratificera det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr.

6.  Europaparlamentet fördömer de många dödsdomarna i landet och efterlyser ett officiellt moratorium för alla avrättningar. Parlamentet vill se en översyn av alla dödsdomar för att säkerställa att dessa rättegångar har följt internationella normer.

7.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att ändra konstitutionen och sätta stopp för användningen av militära rättegångar för civila mål.

8.  Europaparlamentet fördömer att fråntagandet av medborgarskap används som ett medel för repressalier och uppmanar de bahrainska myndigheterna att upphäva beslutet och följa internationella skyldigheter och normer.

9.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att omedelbart häva de reseförbud mot människorättsförsvarare och insisterar på att myndigheterna under alla omständigheter garanterar att människorättsaktivister i Bahrain har möjlighet att utöva sina legitima människorättsaktiviteter, både nationellt och internationellt, utan hinder, hot eller trakasserier.

10.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att eftersträva stabilitet genom reformer och ett försoningsarbete där alla får vara med, i en omgivning där man fritt får uttrycka politiskt missnöje under fredliga former, särskilt inför det kommande valet till representantrådet som utlysts till oktober 2018. Parlamentet fördömer i detta sammanhang angreppen på oppositionen och det civila samhället i Bahrain, bland annat att upplösa den politiska oppositionsgruppen Al-Wefaq och oppositionsgruppen Waad, och förbudet mot medlemmarna i dessa upplösta grupper från att delta i det kommande valet. Parlamentet anser att dessa åtgärder strider mot principerna om demokratisk mångfald och fria och rättvisa val och står i strid med internationella avtal och Bahrains konstitution. Parlamentet uppmanar alla parter att inleda en verklig nationell dialog för att gjuta nytt liv i en fredlig och verklig nationell försoningsprocess.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet och medlemsstaterna att systematiskt ta upp människorättsfrågor i Bahrain, och att överväga att införa riktade åtgärder mot personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att hänvisa till Bahrain i EU:s och medlemsstaternas rapporter enligt punkt 4 i de kommande mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att samarbeta med FN:s särskilda rapportörer (framför allt om tortyr, mötesfrihet, religionsfrihet och trosfrihet, domares och advokaters oberoende och om människorättsförsvarare) och utfärda en stående inbjudan till dem. Parlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att ge internationella icke-statliga organisationer och journalister fritt tillträde till Bahrain, bland annat för att ta kontakt med fängslade människorättsförsvarare.

14.  Europaparlamentet beklagar att övervakningsteknik exporteras av europeiska företag till Bahrain, och betonar behovet av att exportkontrollmyndigheter i EU tar hänsyn till människorättskriterier innan exportlicenser ges till ett tredjeland. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att strikt följa EU:s uppförandekod om vapenexport, och att framför allt stoppa alla överföringar av vapen, övervakning och underrättelseutrustning och material som kan användas av Bahrain i landets pågående tillslag mot de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet beklagar att Bahrain upprepade gånger vägrat att ta emot en officiell delegation från parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att låta en officiell delegation med ledamöter från Europaparlamentet att besöka landet, i syfte att träffa offentliga myndigheter och företrädare för det civila samhället.

16.  Europaparlamentet beklagar att EU-delegationens Chaillotpris för främjande av mänskliga rättigheter inom regionen för Gulfstaternas samarbetsråd tilldelades 2014 till Bahrains nationella institution för mänskliga rättigheter, som upprepade gånger har ansett att de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som utförts av Bahrains regering, inklusive fängslandet av Nabeel Rajab, är berättigade.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd. Europaparlamentet begär att denna resolution ska översättas till arabiska.

(1) EUT C 93, 24.3.2017, s. 154.
(2) EUT C 265, 11.8.2017, s. 151.
(3) EUT C 35, 31.1.2018, s. 42.
(4) EUT C 101, 16.3.2018, s. 130.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0044.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0365.


Situationen för rohingyaflyktingarna, särskilt den svåra situationen för barnen
PDF 176kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om situationen för rohingyaflyktingarna, särskilt den svåra situationen för barnen (2018/2756(RSP))
P8_TA(2018)0261RC-B8-0292/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar och situationen för rohingyafolket,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s strategi med Myanmar/Burma,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 februari 2018 om Myanmar/Burma,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter, som antogs av rådet den 6 mars 2017,

–  med beaktande av uttalandet av den 30 mars 2016 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om den nya regeringens tillträde i Myanmar,

–  med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 5 mars 2018 om den fjärde människorättsdialogen mellan EU och Myanmar,

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,

–  med beaktande av FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) globala handlingsplan för perioden 2014–2024 för att avskaffa statslöshet, från november 2014,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av slutrapporten från den rådgivande kommissionen för delstaten Rakhine från augusti 2017,

–  med beaktande av stadgan för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds rapport från generalsekreteraren om konfliktrelaterat sexuellt våld, som offentliggjordes den 23 mars 2018,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  720 000 rohingyanska barn i Bangladesh och Myanmar är i akut behov av humanitärt bistånd och skydd.

B.  I delstaten Rakhine har det bott nästan 1,3 miljoner rohingyer, en i huvudsak muslimsk minoritet som utsätts för förtryck och fortsatta allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som bland annat innebär att deras liv och säkerhet hotas, att de förvägras rätt till hälsa och utbildning och att de utsätts för tvångsarbete, sexuellt våld och inskränkta politiska rättigheter. Rohingyamuslimer anses vara världens mest förföljda minoritet och den största statslösa gruppen.

C.  Sedan augusti 2017 har mer än 900 000 rohingyer, varav 534 000 barn, flytt undan det våld som riktats mot dem och sökt skydd i Bangladesh av fruktan för sina liv. I samband med våldsamheterna i Myanmar dödades enligt uppskattningar omkring 1 000 rohingyanska barn under fem år . Enligt Asean-parlamentariker för mänskliga rättigheter (APHR) har 28 300 rohingyanska barn förlorat minst en förälder, samtidigt som ytterligare 7 700 ska ha förlorat båda föräldrarna, vilket betyder att antalet förlorade föräldrar är så högt som 43 700.

D.  Mer än 14 000 barn under fem år lider av grav akut undernäring. Rohingyanska barn har upplevt eller bevittnat traumatiska händelser, många har t.ex. förlorat en eller båda föräldrarna, separerats från sina familjer, utsatts för fysiska övergrepp, psykiskt lidande, undernäring, sjukdom, sexuell exploatering och bevittnat brott mot mänskligheten i delstaten Rakhine, där bland annat hem systematiskt bränts ned och rohingyer utsatts för fysiska attacker och våldtäkter.

E.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid bin Ra’ad al-Hussein, har beskrivit de åtgärder som Myanmars regering vidtagit som ett typiskt exempel på etnisk rensning och som ett ”cyniskt grepp” för att med våld förflytta ett stort antal människor som inte har möjlighet att återvända.

F.  Kriser påverkar ofta kvinnor och flickor mer och på ett annat sätt än män och pojkar eftersom de förstärker, befäster och förvärrar en redan existerande och ihållande brist på jämställdhet, det könsbaserade våldet och könsdiskrimineringen.

G.  Myanmars militär använder våldtäkt som ett verktyg i sin kampanj för etnisk rensning i delstaten Rakhine. Sexuellt våld används för att splittra hela samhällen och hindra kvinnor och flickor från att återvända hem. De som utsätts för våldtäkt i lägren kan drabbas av social utestängning från sina egna. FN:s råd för mänskliga rättigheter har begärt information om vem som bär ansvaret för Myanmars militär när det gäller de omfattande våldtäkterna på rohingyanska kvinnor och flickor.

H.  Många flyktingar är gravida kvinnor eller kvinnor med små barn som har gått många mil till fots och som är sjuka när de kommer fram till flyktinglägret på grund av den psykiska och fysiska påfrestningen samt av svält och skador.

I.  Nio månader efter att Myanmars soldater och milismän började angripa rohingyer, tror biståndsorganisationer att så många som 48 000 barn kommer att födas i flyktinglägren.

J.  Tillgången till hälso- och sjukvård är mycket begränsad för kvinnor och barn i flyktinglägren i Bangladesh. Gravida kvinnor och mödrar bör få den nödvändiga mödravård som de behöver, inklusive vård under graviditeten, en säker förlossning, vård av nyfödda, amningsstöd och fortgående reproduktiv hälsovård.

K.  Risken för att rohingyanska barn och kvinnor ska falla offer för människohandel och prostitution är mycket stor liksom risken för sexuella trakasserier och våld i flyktinglägren i Bangladesh. De ensamma rohingyanska barnen i flyktinglägren är de mest utsatta och riskerar att falla offer för människohandel.

L.  Rohingyanska barns tillgång till formell utbildning är otillräcklig. Det är endast de allra yngsta rohingyanska barnen som får grundutbildning i informella klassrum i flyktinglägren, medan de äldre barnen har begränsad eller ingen tillgång till formell utbildning.

M.  Monsunperioden har inletts i Bangladesh och situationen förväntas bli betydligt värre. Minst 200 000 personer i flyktinglägren befinner sig i omedelbar fara att drabbas av översvämningar och jordskred. Människors liv och tillfälliga boenden samt livsmedels- och vattenförsörjningen är allvarligt hotade. Det finns en stor risk för spridning av sjukdomar, bland annat kolera och hepatit under de monsunregn som leder till översvämningar. Väldigt få rohingyaflyktingar har haft tillgång till läkarvård eller har vaccinerats innan de kommer till Bangladesh.

N.  Myanmar har hittills vägrat att låta en undersökningsdelegation från FN:s råd för mänskliga rättigheter resa in i landet och har stängt ute FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar, Yanghee Lee, och avfärdat nästan alla påstådda fall av övergrepp som begåtts av säkerhetsstyrkorna i delstaten Rakhine.

O.  I Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) fastslås att de allvarligaste brott som angår hela det internationella samfundet, i synnerhet folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, inte får förbli ostraffade. Internationella brottmålsdomstolens åklagare bad i april 2018 domstolen att avgöra huruvida Internationella brottmålsdomstolen kan utöva jurisdiktion över de påstådda utvisningarna av rohingyer från Myanmar till Bangladesh. En dom som bekräftar Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion kan bereda väg för en utredning av Myanmar beträffande brott mot mänskligheten eller utvisningar.

P.  I mars 2017 blockerade Kina och Ryssland antagandet i FN:s säkerhetsråd av en resolution om situationen för rohingyaminoriteten i Myanmar.

Q.  Avsaknaden av realistiska utsikter till ett tryggt och frivilligt återvändande och bristen på politiska framsteg mot en lösning på krisen i Myanmar tyder på att denna situation inte kommer att lösas på kort sikt och således kräver en hållbar strategi, särskilt när det gäller barns rättigheter och behov.

R.  Ett trepartssamförståndsavtal undertecknades mellan Myanmar, UNHCR och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) den 6 juni 2018. UNHCR har förklarat att det fortfarande inte finns några förutsättningar för ett frivilligt återvändande.

S.  I maj 2018 frigjorde kommissionen 40 miljoner euro i humanitärt bistånd för livräddande insatser till sårbara rohingyanska civila och värdsamhällen i Bangladesh och till hela delstaten Rakhine. Detta är utöver de 51 miljoner euro som anslogs 2017.

T.  FN gick i mars 2018 ut med en vädjan om 951 miljoner US-dollar för att hjälpa rohingyaflyktingarna under resten av 2018, men endast omkring 20 % av det beloppet har hittills kommit in.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt attackerna mot rohingyafolket i Myanmar, som enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter handlar om etnisk rensning. Parlamentet är mycket oroat över att människorättskränkningarna blir allt allvarligare och alltmer omfattande, med bland annat mord, våldsamma sammanstötningar, förstörelse av civil egendom och tvångsförflyttning av hundratusentals civila. Parlamentet uppmanar med kraft militären och säkerhetsstyrkorna i Myanmar att omedelbart upphöra med att döda, trakassera och våldta rohingyafolket och att sluta bränna ner deras hem.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen i Myanmar att tillåta fullständigt och obehindrat tillträde till delstaten Rakhine för internationella observatörer och människorättsorganisationer och humanitära biståndsorganisationer, bland annat FN‑organ och internationella icke-statliga organisationer, särskilt FN:s informationsuppdrag som inrättades av UNHCR i mars 2017, för att se till att det görs oberoende och opartiska utredningar av påstådda fall av allvarliga människorättskränkningar, oavsett vilka parter som begått dem.

3.  Europaparlamentet påminner om behovet av medicinskt och psykologiskt stöd i flyktinglägren, särskilt anpassat för sårbara grupper som kvinnor och barn. Parlamentet efterlyser flera stödtjänster för dem som utsatts för våldtäkt och sexuella övergrepp. Parlamentet insisterar på att alla kvinnor och flickor bör ha tillgång till information och tjänster om sexuell och reproduktiv hälsa, däribland preventivmedel och säkra aborter.

4.  Europaparlamentet välkomnar den vård som tillhandahålls av organ och organisationer före och efter en förlossning. Parlamentet påminner om vikten av att skapa registreringsmöjligheter och intyg för nyfödda, för att se till att de har dokumentation, garanteras lagliga rättigheter och tillgång till grundläggande tjänster och stöd till spårande av familjemedlemmar, i enlighet med de åtaganden som regeringen i Bangladesh gjort för att säkerställa att alla förlossningar som sker på dess territorium registreras. Parlamentet påminner om att familje-enheten är avgörande om dessa barn ska få tillgång till sina rättigheter.

5.  Europaparlamentet noterar med stor oro bristen på tillräcklig utbildning för de rohingyanska barnen i flyktinglägren. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bangladesh att garantera de rohingyanska barnen fullständig och tillräcklig tillgång till utbildning av god kvalitet på sitt eget språk. Parlamentet framhåller den risk som en förlorad generation innebär för hela samhället om inte nödvändiga åtgärder för att säkerställa barnens utbildning vidtas. Parlamentet understryker betydelsen av full tillgång till utbildning eftersom utbildning kan tillhandahållas i FN-organs och icke‑statliga organisationers skolor, så att alla barn får möjlighet att utveckla sin potential.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över att tvångsprostitution, människohandel och sexuellt våld är så vanligt i lägren, inklusive barnäktenskap, partnervåld, sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bangladesh och Myanmar att, i samarbete med UNHCR, garantera rohingyaflyktingarnas säkerhet på deras territorium, särskilt genom att intensifiera kampen mot människohandel och barnprostitution, och bryta de nätverk som finns.

7.  Europaparlamentet lovordar insatserna från Bangladesh regering och folk när det gäller att ge skydd åt och säkerhet för rohingyaflyktingar, och uppmuntrar dem att fortsätta att tillhandahålla humanitärt bistånd till flyktingar från Myanmar. Parlamentet efterlyser ytterligare internationellt stöd till de samhällen som tar emot flyktingar, bland annat genom att åtgärda inhemska utmaningar på det sociala, utbildningsmässiga och ekonomiska planet samt inom hälso- och sjukvården. Parlamentet insisterar på betydelsen av att lyssna på och göra kvinnor delaktiga i alla berörda parters utformning av humanitära åtgärder och uppbyggnad av motståndskraft.

8.  Europaparlamentet insisterar på att regeringen i Myanmar måste garantera ett säkert, frivilligt och värdigt återvändande, under FN:s fullständiga överinseende, för dem som vill återvända till sitt land. Parlamentet uppmanar regeringarna i både Myanmar och Bangladesh att fullt ut respektera principen om ”non-refoulement”.

9.  Europaparlamentet välkomnar det samförståndsavtal som ingicks mellan Burma/Myanmar, UNHCR och UNDP den 6 juni 2018 som ett första konkret steg för att FN:s organ ska bli helt delaktiga i återvändandeprocessen. Parlamentet betonar dock vikten av att avtalet så snart som möjligt blir allmänt tillgängligt.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att humanitära aktörer kan tillhandahålla akuttjänster, inbegripet vid sexuellt överförbara sjukdomar och sexuellt våld. Parlamentet uppmanar samtliga givare att öka anslagen så att alla olika mödravårdstjänster finns tillgängliga.

11.  Europaparlamentet välkomnar FN:s kampanj för att senast 2024 avskaffa statslöshet. Parlamentet påminner om att rohingyafolket är en integrerad del av befolkningen i Myanmar och att den därför måste erkännas som sådan, enligt rekommendationen från den rådgivande kommittén.

12.  Europaparlamentet påminner om att det ekonomiska ansvaret för att bistå flyktingarna inte på ett oproportionerligt sätt ska vila på Bangladesh. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet och de internationella givarna att snabbt öka sitt engagemang och göra de medel som behövs tillgängliga för att kunna fortsätta ge nödvändigt humanitärt bistånd och stöd, och för att effektivt stödja rohingyanska kvinnor och barn, särskilt gravida kvinnor, barn och våldtäktsoffer, och för att stödja lokala samhällen and värdsamhällen i Bangladesh.

13.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande den 26 april 2018 av en ram för riktade åtgärder mot de tjänstemän som är ansvariga för de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter, och för ett starkare EU-vapenembargo. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utan ytterligare dröjsmål vidta alla åtgärder. Parlamentet uppmanar dessutom FN: s säkerhetsråd att införa ett globalt, heltäckande vapenembargo mot Myanmar genom vilket man avbryter all direkt och indirekt leverans, försäljning och överföring – inklusive transit och omlastning – av vapen, ammunition och annan militär utrustning och säkerhetsutrustning, liksom tillhandahållande av militärutbildning och annat militärt och säkerhetsmässigt stöd.

14.  Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att överväga konsekvenser för de handelsförmåner som Myanmar åtnjuter, bland annat genom att diskutera en utredning enligt de mekanismer som finns i ”Allt utom vapen-bestämmelsen”.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att kräva ansvarsskyldighet i multilaterala forum för dem som har begått brott i Myanmar. Parlamentet noterar begäran från Internationella brottsdomstolens chefsåklagare till domstolens domare att bekräfta Internationella brottsdomstolens jurisdiktion över brottet att utvisa rohingyer från Myanmar till Bangladesh. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta en ledande roll i FN:s säkerhetsråd och lägga fram en särskild resolution som handlar om hela situationen i Myanmar/delstaten Rakhine till Internationella brottsdomstolen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta en ledande roll i FN:s generalförsamling och FN:s råd för mänskliga rättigheter och se till att det snabbt inrättas en internationell, opartisk och oberoende mekanism till stöd för utredningar av de påstådda grymma brotten.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till regeringen och parlamentet i Myanmar, stadsrådgivaren Aung San Suu Kyi, regeringen och parlamentet i Bangladesh, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU: s medlemsstater, generalsekreteraren för Asean, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN: s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN: s flyktingkommissarie samt FN: s råd för mänskliga rättigheter.


Strukturella och ekonomiska hinder för tillgången till kultur
PDF 218kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om strukturella och ekonomiska hinder för tillgången till kultur (2017/2255(INI))
P8_TA(2018)0262A8-0169/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 27 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av artikel 15 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 22 och 25,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om att främja de europeiska kulturella och kreativa sektorerna som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kulturindustrin i Europa(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om konstnärers sociala ställning(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna av EU:s yttre åtgärder(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om skolundervisningens roll för fler medborgares tillgång till kultur(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om ”Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden”(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld(11),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 1 juni 2017 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser som tillämpas på böcker, tidningar och tidskrifter(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om meddelandet Europeana – nästa steg(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering när det gäller personer med funktionsnedsättning, samt om EU:s handikappstrategi för 2010–2020(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(16),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artikel 30 om deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott,

–  med beaktande av mål 11 i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, som undertecknades i september 2015 och syftar till att göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara,

–  med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention av den 27 oktober 2005 om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(17),

–  med beaktande av rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda(18),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 december 2014 om en arbetsplan för kultur (2015–2018)(19),

–  med beaktande av EU:s arbetsplan för kultur 2015–2018,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 och 19 maj 2015 om de kulturella och kreativa sektorernas samverkan med andra sektorer för att stimulera innovation, ekonomisk hållbarhet och social delaktighet(20),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 31 maj 2016 om Europeanas roll för digital tillgång till, synlighet för och användning av det europeiska kulturarvet(21),

–  med beaktande av rådets resolution av den 6 maj 2003 om tillgång till kulturell infrastruktur och kulturell verksamhet för personer med funktionshinder(22),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 juni 2016 till Europaparlamentet och rådet Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (JOIN(2016)0029),

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den europeiska kulturagendan (COM(2010)0390),

–  med beaktande av kommissions grönbok av den 27 april 2010 Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn (COM(2010)0183),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (2018) (COM(2016)0543),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 september 2012 Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt och sysselsättning i EU (COM(2012)0537),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2014 En integrerad kulturarvsstrategi för Europa (COM(2014)0477),

–  med beaktande av rapporten från 2012 från arbetsgruppen med experter från medlemsstaterna om tillgång till kultur,

–  med beaktande av resultaten av Eurobarometer nr 399 Tillgång till kultur och delaktighet och av Eurobarometer 466 Kulturarv,

–  med beaktande av resultaten från statistiska undersökningar från Eurostat (Statistiska uppgifter på kulturområdet) för 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0169/2018), och av följande skäl:

A.  I artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna fastslås det att ”var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner”. Tillgång till kultur och möjlighet att uttrycka sig kreativt är viktigt för ett demokratiskt samhälle grundat på yttrandefrihet och jämställdhet.

B.  Farokonventionen erkänner rätten till kulturarv och efterlyser innovativa sätt att förvalta kulturarvet så att offentliga myndigheter kan samarbeta med andra aktörer, inklusive föreningar och privatpersoner.

C.  Artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna uppmanar till respekt för den kulturella mångfalden och artikel 25 erkänner rätten för äldre att delta i kulturlivet.

D.  Kultur har en stark inverkan på främjandet, förståelsen och utvecklingen av solidariteten mellan europeiska och transeuropeiska samhällen.

E.  I de flesta av EU-medlemsstaternas konstitutioner hänvisas det, på ett direkt eller indirekt sätt, till kultur och frågan om tillgång till denna.

F.  EU kan fungera som komplement till och främja kulturpolitiken, men myndigheter på nationell, regional och lokal nivå, enligt artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), är fortfarande de viktigaste organen med ansvar för kulturpolitik i EU i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

G.  Alla former av hinder som försvårar tillgång till och full delaktighet i kulturella processer och kulturella ekosystem för personer och samhällsgrupper hämmar utvecklingen av verkligt demokratiska och inkluderande samhällen.

H.  Kultur ger EU-medborgarna större möjligheter att utveckla sin personliga, sociala, kreativa och interkulturella kompetens.

I.  Enligt FN:s uppskattningar bor hälften av världens befolkning, dvs. 3,5 miljarder människor, för närvarande i städer. 2030 kommer nästan 60 % av världens befolkning att bo i stadsområden. Därför är det nödvändigt att fastställa effektiva strategier för att lösa de frågor som kvarstår och att säkerställa tillräckligt med tid för att genomföra ändringar i syfte att skapa verkligt inkluderande stadsområden.

J.  I Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(23) ingår kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer bland de grundläggande kompetenser som behövs för självförverkligande och personlig utveckling, aktivt medborgarskap, social delaktighet och sysselsättning.

K.  I kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 med titeln En europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (COM(2007)0242) understryks behovet av att underlätta tillgången till kultur och kulturella verk, samt att främja kulturell mångfald.

L.  Framtiden för kulturell innovation i EU är beroende av investeringar i kreativa resurser, kunskap och talang.

M.  I arbetsplanen för kultur (2015–2018) antagen av rådet i december 2014 prioriteras en tillgänglig kultur för alla och främjande av kulturell mångfald.

N.  Ett av målen för EU och dess medlemsstater bör vara att minska de sociala och ekonomiska ojämlikheterna i syfte att främja ett inkluderande samhälle där alla kan delta. En stark, dynamisk och diversifierad kulturell sektor är grundläggande för ett inkluderande samhälle.

O.  Deltagande i kulturella aktiviteter är ett sätt att skapa en känsla av att tillhöra ett samhälle. Byggandet av en social identitet är nära kopplad till kulturell delaktighet. Att delta i kulturella verksamheter kan bidra till ökad självkänsla och bättre livskvalitet, särskilt för personer som upplever någon form av marginalisering på grund av arbetslöshet, sjukdom eller av andra skäl.

P.  En kulturell sektor är inkluderande när den ger alla människor samma möjligheter att delta och utveckla sina kreativa färdigheter, oavsett social, kulturell eller religiös bakgrund och oberoende av varje form av funktionsnedsättning.

Q.  I många regioner besöks ofta offentliga bibliotek och kulturella institutioner av allmänheten och är ofta de enda kontaktpunkterna för information och kultur, i synnerhet på landsbygden eller i avlägsna regioner.

R.  Ny digital teknik kan påverka förvaltningen av kultursektorn, dialog, publikskapande och spridning av kulturella aktiviteter.

S.  Ny digital teknik och nätplattformar erbjuder viktiga möjligheter att öka deltagandet och det kulturella skapandet.

T.  Personer från tredjeländer är underrepresenterade i EU:s olika kulturella områden. Detta påverkar även personer med funktionsnedsättning.

U.  I rapporten om tillgång till kultur(24) från EU:s arbetsgrupp med experter från medlemsstaterna definieras tillgång i termer av att göra det möjligt för nya målgrupper att dra nytta av det tillgängliga kulturella utbudet. Detta innebär att nå ut till nya målgrupper och medborgare och föra dem närmare kulturarvet och andra kulturella resurser.

V.  Den digitala tekniken har förändrat de sätt på vilka människor får tillgång till kulturellt innehåll, skapar det och sprider det.

W.  Plattformen Europeana, som lanserades 2008, har blivit ett gemensamt europeiskt kulturprojekt som underlättar digital tillgång till Europas kulturarv.

X.  Ett av de specifika målen med programmet Kreativa Europa är att få en ny och bredare publik samt förbättra tillgången till kulturella verk och till kreativt arbete inom och utanför EU, med särskilt fokus på barn, ungdomar, personer med funktionsnedsättning och underrepresenterade grupper.

Y.  Initiativ genomförs på unionsnivå och i medlemsstaterna för att säkerställa bättre tillgång till kulturell infrastruktur och till kulturverksamhet för personer med funktionsnedsättning.

Z.  Olikheterna i skatteförfaranden och skattesystem inom EU skapar problem för rörligheten för konstnärer och yrkesverksamma inom kultursektorn i allmänhet genom att skapa onödig byråkrati som ofta är oproportionerlig i förhållande till de verkliga och blygsamma inkomster de har från sin verksamhet.

AA.  Framtagandet av tillförlitlig, jämförbar och aktuell kulturstatistik, som ligger till grund för skapandet av en sund kulturpolitik, är en av de sektorsövergripande prioriteringarna i arbetsplanen för kultur 2015–2018, där man betonar den ekonomiska potentialen i de kulturella och kreativa sektorerna och deras inverkan på den sociala välfärden.

AB.  Tillgång till kvalitativ forskning och jämförande dataresurser som gör det möjligt att effektivt övervaka och analysera de kulturella, ekonomiska och sociala effekterna av kulturpolitiken,

AC.  Kulturen bidrar till ett samhälle grundat på kunskap, till utbyte av erfarenheter och världshistoria.

AD.  Omkring 8,4 miljoner människor är anställda inom EU:s kulturella sektor (motsvarande 3,7 % av den totala arbetskraften)(25) och deras potential för den ekonomiska tillväxten är fortfarande bara delvis förverkligad.

AE.  De som genom sin kulturella produktion strävar efter att uttrycka sin identitet, bredda och på ett hållbart sätt utveckla tillgången till kultur står inför svårigheter och utmaningar.

Tillgång till kultur och deltagande

1.  Europaparlamentet betonar att det betraktar tillgång till kultur som en grundläggande rättighet för alla medborgare i enlighet med artikel 27 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i vilken delaktighet i kulturlivet fastställs vara en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner också om att denna rättighet är inskriven i Farokonventionen, som erkänner rätten att delta i det kulturella livet och främjar kulturarvets roll i byggandet av fredliga och demokratiska samhällen. Parlamentet uppmanar därför de undertecknande medlemsstaterna att påskynda ratificeringsprocessen och andra stater, som inte undertecknat konventionen, att utnyttja det unika tillfälle som Europaåret för kulturarv innebär.

2.  Europaparlamentet understryker vikten av en heltäckande tillämpning av begreppet tillgänglighet och dess värde som ett verktyg för att säkerställa att varje person som nyttjar kultur och kulturella platser och initiativ beaktas i vidaste och fullaste bemärkelse, och att, till följd av detta, hänsyn tas till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning för att se till att de åtnjuter lika möjligheter, verklig social delaktighet och ett aktivt deltagande i samhället.

3.  Europaparlamentet framhåller den obestridliga vikten av en aktiv och tillgänglig kultursektor för utvecklingen av ett inkluderande samhälle och en stärkt gemensam kärna av allmängiltiga värderingar och ett aktivt europeiskt medborgarskap, som är grundläggande för att ge medborgarna möjlighet till ett givande och meningsfullt deltagande i det offentliga livet och samtidigt främja Europas kulturarv och utveckla Europas kulturella och språkliga mångfald. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna, och unionen inom dess ansvarsområde, att utveckla och genomföra nödvändiga särskilda åtgärder för att garantera tillgång till och deltagande i kulturlivet.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar deltagande och mångfald som en integrerad del av planering, organisatorisk utveckling och rekrytering i den kulturella sektorn på europeisk, nationell och regional nivå. Parlamentet uppmuntrar även medlemsstaterna att genomföra systematisk kontroll av de åtgärder som är inriktade på detta mål.

5.  Europaparlamentet erinrar om vikten av EU:s roll för att främja och underlätta en bättre samordning av kulturpolitik på alla nivåer. Parlamentet konstaterar att aktörer från hela EU endast på detta sätt kommer att kunna utarbeta en omfattande och effektiv politik som främjar tillgång till och deltagande i kultur, samt positionera kulturen som en viktig del av det europeiska integrationsprojektet.

6.  Europaparlamentet betraktar tillgång till och deltagande i kultur som en övergripande fråga, och betonar därför vikten av samordning av kulturpolitiken med andra politikområden, såsom utbildnings-, social-, regional-, utrikes-, digitalisering- och mediepolitik.

7.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utveckla en kulturell åtgärdsstrategi inriktad på barn och ungdomar.

8.  Europaparlamentet betraktar främjandet och uppnåendet av en inkluderande och meningsfull tillgång till kultur som en av prioriteringarna på den politiska dagordningen samt uppmanar till att integrera andra politikområden med tillgänglighets- och delaktighetsaspekterna i kulturen, vilket inte bara kommer att bidra positivt till andra områden, utan också påverka det synergistiska sektorsövergripande samarbetet i enlighet med andan i artikel 167 i EUF-fördraget.

9.  Europaparlamentet påpekar att kompendiet över nationell kulturpolitik, som utformas och förvaltas av Europarådet och en expertplattform, har varit ett mycket användbart verktyg för kulturpolitiken i och utanför Europa. Parlamentet beklagar dock att det sedan 2011 har gjorts få framsteg när det gäller datainsamling och i synnerhet dataanalys, och rekommenderar därför att rådet går vidare med en översyn av det nuvarande innehållet, inbegripet lokala och regionala nivåer av kulturpolitiken.

10.  Europaparlamentet understryker att begreppen tillgång till kultur och deltagande i kultur är nära sammanbundna. Parlamentet noterar att strategier för att stärka tillgång till och delaktighet i kultur bör genomföras genom att identifiera underrepresenterade grupper, utveckla och genomföra initiativ och program som syftar till att öka deras deltagande samt eliminera befintliga hinder.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att samla in information om funktionsnedsatta personers deltagande i kulturella aktiviteter.

12.  Europaparlamentet beklagar att ekonomiska hinder fortfarande hindrar medborgare, särskilt dem som tillhör de mest missgynnade grupperna, från att fullt ut åtnjuta sina grundläggande rättigheter att delta i kulturlivet och få tillgång till kultur, och att detta hindrar ett effektivt genomförande av denna grundläggande rättighet.

13.  Europaparlamentet påminner om vikten av att utveckla plattformar för utbyte av erfarenheter på regional, nationell och europeisk nivå.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa ett kulturutbud av hög kvalitet för alla medborgare som grund för att främja ett aktivt, demokratiskt och inkluderande medborgarskap.

Finansiella hinder

15.  Europaparlamentet betonar att stabil och kontinuerlig offentlig finansiering spelar en fundamental roll i att säkerställa ett dynamiskt kulturliv och förblir ett oumbärligt instrument för att stödja kulturella aktiviteter i EU så att de kan uppnå sin ekonomiska potential att bidra till hållbar tillväxt och social sammanhållning samt finansiera kulturell infrastruktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att inom sina respektive behörighetsområden avsätta en lämplig del av sina budgetar till offentligt kulturstöd och att stärka synergierna med Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra kulturella stödfonder, inbegripet program för att främja forskning och innovation och de tillgängliga instrumenten för sammanhållningspolitiken.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att offentlig finansiering av kultur inte minskas, oberoende av eventuella framtida ekonomiska svårigheter som en medlemsstat kan ställas inför.

17.  Europaparlamentet beklagar att ekonomiska nedgångar ofta har lett till och fortfarande alltför ofta i första hand leder till nedskärningar i de offentliga utgifterna för kultur och har en negativ inverkan på budgetarna för kulturella aktiviteter.

18.  Europaparlamentet påminner om att investeringar i den kulturella och den kreativa sektorn är ett sätt att frigöra dess stora och fortfarande undervärderade potential att främja kulturell mångfald och social innovation och samtidigt generera hållbart ekonomiskt välstånd och arbetstillfällen av hög kvalitet, och att sådana investeringar också har en direkt inverkan på utvecklingen av nya färdigheter, digitalisering, entreprenörskap, innovation och nya affärsmodeller, stärker konkurrenskraften för de europeiska kulturella och kreativa sektorerna, tar tillvara möjligheter och får tillgång till nya internationella möjligheter, marknader och publikgrupper. Parlamentet anser därför att den privata sektorn spelar en viktig roll som komplement till offentliga investeringar och uppmanar medlemsstaterna att överväga att vidta lagstiftningsåtgärder för att införa ett skatteavdrag för inbetalningar av medel från privata enheter som stöder kulturen.

19.  Europaparlamentet påpekar att fragmentering, lågt mervärde och de många egenföretagande män och kvinnor i den kreativa sektorn, vilkas verksamheter i allmänhet betraktas som intressanta, inte får leda till att den kulturella och kreativa sektorn blir till en modell för lågavlönade arbeten eller arbeten med dåligt socialt skydd. Parlamentet föreslår därför att man utvecklar kraftfulla översynsförfaranden för gott arbete inom den kreativa sektorn.

20.  Europaparlamentet betonar att allmänhetens tillgång till kulturella varor och tjänster och stöd till kulturell produktion och kulturellt uttryck stärker den kreativa ekonomin och bidrar till ett lands utveckling.

21.  Europaparlamentet menar att den bristande finansieringen av kulturbranschen skulle kunna avhjälpas genom skatteincitament för privat sponsring.

22.  Europaparlamentet riktar uppmärksamhet på problemen med internationell inkomstbeskattning som konstnärer över hela Europa står inför, och rekommenderar därför en standardmodell som är till nytta för anställda och egenföretagare och förhindrar dubbelbeskattning.

23.  Europaparlamentet efterlyser investeringar i mikroföretag i syfte att stimulera kreativitet och innovation och därmed främja regional och lokal utveckling.

24.  Europaparlamentet understryker att det höga priset på kulturella varor och tjänster är ett av de hinder för att delta i kultur som betonas av de tillfrågade i Eurobarometer- och Eurostatundersökningar(26). Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang med eftertryck medlemsstaterna och regionerna att vidta åtgärder riktade mot särskilda målgrupper, särskilt studenter, stora familjer och äldre, i syfte att undanröja ekonomiska hinder för tillgången till kultur.

25.  Europaparlamentet betonar att höga försäkringskostnader för utställningsföremål och scenframträdanden är en annan orsak till höga biljettpriser till museer, teatrar och gallerier och ofta gör det omöjligt för mindre enheter att utveckla sina program efter sin publiks önskningar och ambitioner, vilket är en situation som resulterar i en allt större klyfta mellan små enheter som ligger nära sin publik och större internationellt erkända institutioner.

26.  Europaparlamentet betonar den roll som adekvat finanspolitik för de kulturella och kreativa sektorerna kan spela för att förbättra tillgången till kultur och deltagandet i kultur. Parlamentet konstaterar emellertid att indirekt stöd till kulturarvet genom att införa reducerade mervärdesskattesatser inte kan ersätta direkta subventioner. Parlamentet efterlyser bättre samordning av nationell kulturpolitik och mervärdesskattesatser som ett verktyg för att stimulera deltagande i kultur.

27.  Europaparlamentet påminner om vikten av att medlemsstaterna undersöker möjligheterna till en mer samordnad skattepolitik när det gäller inkomster, kulturarbetare och konstnärer som tillbringar korta perioder i olika länder och således kan blir föremål för olika regler och administrativa förfaranden för varje enskilt uppförande, workshop eller vistelse. Parlamentet föreslår att ett minimum av harmonisering för att stödja konstnärers och kulturarbetares rörlighet bör betraktas som en prioritering i syfte att främja mångfald inom skapande och kultur i och utanför EU, i stället för att bygga hinder i form av byråkrati som inte står i proportion till de faktiska intäkterna från kulturellt arbete.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och offentliga myndigheter att investera i decentraliseringen av kulturell verksamhet, antingen genom att bygga infrastruktur i perifera regioner eller genom olika tillfälliga kulturella evenemang. Parlamentet uppmuntrar även privata kulturinstitutioner att investera i geografisk decentralisering.

29.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att ändra mervärdesskattedirektivet, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa en enhetlig mervärdesskattesats på e-publikationer och på tryckta publikationer. Parlamentet anser att skillnaden mellan de mervärdesskattesatser som tillämpas på fysiska och elektroniska publikationer är otidsenliga och ohållbara i den digitala tidsåldern. Parlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål anta kommissionens förslag i denna fråga.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av att förena privatliv och yrkesliv för tillgång till, utnyttjande av och deltagande i olika kulturella aktiviteter.

Utbildningsmässiga hinder och utmaningar

31.  Europaparlamentet betonar att utbildningsnivån är en av de viktigaste faktorerna med betydande inverkan på nivån av deltagande i kulturen. Parlamentet understryker att högre utbildningsnivåer leder till en högre nivå av deltagande i kulturevenemang(27). Parlamentet understryker att humaniora, språkinlärning i skolorna och kulturell utbildning utgör en integrerad del av den allmänna utbildningen, eftersom de bidrar till att minska sociala skillnader, och kräver därför samma finansiering som vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

32.  Europaparlamentet betonar att kunskap kan ses som resultatet av kulturella samspel som påverkar och speglar kulturellt präglade individer.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar en interaktiv och inkluderande lokalt förankrad strategi för att utveckla kultur- och utbildningspolitik i syfte att öka kulturellt intresse och deltagande, främja Europas kulturarv och utveckla Europas kulturella och språkliga mångfald.

34.  Europaparlamentet konstaterar att bristen på intresse är ett av de hinder för deltagande i kultur som oftast betonas av de tillfrågade i Eurostat- och Eurobarometerundersökningar(28). Parlamentet påpekar i detta sammanhang att främjandet av efterfrågan, som uppfattas som uppbyggnaden av intresse och förståelse av kulturen genom formell, icke-formell och informell utbildning, bör vara en prioriterad uppgift när det gäller att öka tillgången till och deltagandet i kultur.

35.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska studentkortet införs generellt och att det som en ytterligare förmån ger fri tillgång till kulturinstitutioner i EU.

36.  Europaparlamentet påminner om skolans och familjernas avgörande roll som viktiga plattformar för unga människors kontakt med kultur samt för att forma kulturbehov och kulturkompetens. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att införa en bredare kulturell och konstnärlig utbildning i skolornas läroplaner inom både den formella och informella utbildningen.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna, i nära samarbete med regionala och lokala myndigheter och med hjälp av finansiering och/eller subventioner, säkerställer musikundervisning i statliga skolor.

38.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att betrakta utbildning som en av de viktigaste kulturella aktiviteterna, eftersom främjande av efterfrågan framför allt innebär att ge människor de färdigheter och kunskaper som gör det möjligt för dem att uppskatta konst. Parlamentet påminner om att kultiverandet av ett intresse för kultur är verkningsfullare i ung ålder, och anser att kulturen därför bör ges större utrymme i skolornas läroplaner och mer mänskliga resurser och material göras tillgängliga för att uppnå detta mål. Parlamentet uppmanar till att skolor bör ges finansiering för besök på museer och andra kulturinstitutioner, eftersom detta på samma gång kommer att främja intresset för kultur och ungdomars deltagande samt innebära ytterligare resurser till kulturinstitutioner.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av offentliga utbildningssystem för att introducera barn till kulturvärldens mångfald och på så sätt bidra till att lära upp nya målgrupper och att sprida kultur. Parlamentet betonar också betydelsen av att olika kulturella institutioner utvecklar partnerskap med skolor på lokal, regional och nationell nivå.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att stödja kulturutbildningsprogram utanför skolan avsedda för alla, inte minst missgynnade barn och ungdomar, genom program som syftar till att introducera dem för olika konstnärliga uttryck och hjälpa dem att bli mer medvetna om det befintliga kulturarvet.

41.  Europaparlamentet betonar betydelsen av lokala kulturinstitutioner, bland annat kulturcentrum och bibliotek, som nyckelaktörer för att övervinna hinder för tillgång till och deltagande i kultur. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att aktivt stödja sådana kulturinstitutioner.

42.  Europaparlamentet efterlyser större uppskattning och förståelse för den sociala roll som offentliga bibliotek och kulturella institutioner i lokalsamhället, särskilt i landsbygdsområden eller avlägset belägna områden, inte bara genom ökad offentlig finansiering utan även genom att bilda partnerskap och förse dem med tillräckliga IKT- och personalresurser med tillgång till utbildning, vilket skulle göra dem till institutioner som kan förbättra människors liv och verka för lokal utveckling.

43.  Europaparlamentet framhåller att inrättandet av partnerskap är grundläggande när det gäller att attrahera potentiella målgrupper för konstnärlig verksamhet och att detta exempelvis skulle kunna uppnås genom samarbete med organisationer som företräder studerande, migranter eller funktionshindrade för att på ett lämpligt sätt tillgodose deras intressen och behov.

44.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stödja initiativ på nationell, regional och lokal nivå som främjar kontakter, samarbete och utbyte av erfarenheter mellan traditionella konstformer, kulturinstitutioner och olika mångkulturella grupper eller minoritetsorganisationer samt mellan professionella och icke-professionella kultursektorer.

45.  Europaparlamentet rekommenderar utvecklingen av en sammanhängande strategi för stöd till de utbildningsprojekt som föreslås av kulturinstitutioner. Parlamentet understryker att dessa projekt fungerar som verktyg som stöder och höjer medvetenhet, kulturell kompetens och interkulturell kunskap, och därigenom tjänar som utgångspunkt för allmänhetens långsiktiga engagemang i kulturaktiviteter.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta fritidsprogram för ungdomar på kulturinstitutioner.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta åtgärder för att säkerställa en mer utbredd tillgång till kulturella institutioner och utveckla en övergripande europeisk strategi för tillträde till offentliga platser, i synnerhet i fråga om kultur i stadsmiljöer, såsom museer, teatrar, biografer, bibliotek, konsertlokaler osv.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra inrättandet av stipendier eller praktikantbidrag för studerande med anknytning till statliga eller privata utbildningsnätverk på kulturinstitutioner eller kulturförvaltningsorgan.

Strukturella hinder

49.  Europaparlamentet uppmärksammar det ofta lägre kulturdeltagandet bland befolkningen på landsbygden, något som är strukturellt betingat(29), och lyfter i detta sammanhang fram den roll som små lokala kulturcentrum, transportinfrastruktur och stöd till kulturturism har i att underlätta tillgången till kulturinstitutioner.

50.  Europaparlamentet betonar att Europas kulturarv är unikt i världen för sin mångfald och rikedom, och understryker att kulturturism har stor potential när det gäller att bidra till en hållbar ekonomi samt till att främja social sammanhållning och integration. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka sina insatser och investeringar för att utveckla en hållbar och långsiktig politik för kulturturism.

51.  Europaparlamentet efterlyser ökade investeringar i den kulturella sektorn i syfte att stimulera lokala ekonomier och främja kulturturism. Parlamentet noterar att kulturturism, i samverkan med vetenskap, den primära sektorn och hantverksmässiga och industriella centrum tillsammans med rörlighet, är avgörande faktorer för att skapa ett mer närliggande och humanistiskt Europa.

52.  Europaparlamentet föreslår ökade investeringar i tillgången till kultur för yttersta randområden, bergsområden och avlägsna områden i syfte att skapa kulturella möjligheter på lokal nivå.

53.  Europaparlamentet noterar behovet av ytterligare åtgärder för att förbättra tillgången till en kulturell infrastruktur utan tekniska eller fysiska hinder och till kulturverksamhet och medier för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inom sina respektive behörighetsområden fortsätta arbeta för att integrera personer med funktionsnedsättning genom kultur samt att verka för att undanröja befintliga hinder.

54.  Europaparlamentet erkänner behovet av delaktighetsbaserade metoder för att förvalta kulturarvet som bygger på en strategi som fokuserar på lokalsamhällena, i syfte att tillgodose efterfrågan och involvera större delar av allmänheten, med särskild hänsyn till ungdomar, personer med funktionshinder och underrepresenterade eller marginaliserade grupper.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kulturinstitutionerna som är beroende av dem att säkerställa ett kulturutbud som är tillgängligt för alla, med specifika åtgärder för vissa befolkningsgrupper, såsom barn och ungdomar, äldre, funktionshindrade och migranter.

56.  Europaparlamentet betonar vikten av ökade investeringar från medlemsstaternas sida vid genomförandet av den universella punktskriften (Braillesystemet) i ett brett spektrum av kulturell infrastruktur och teknik. Parlamentet efterlyser ökade investeringar i produktion av talböcker, taltidskrifter och taltidningar samt i användningen av teckenspråk i teaterproduktioner.

57.  Europaparlamentet framhåller behovet av att undanröja hinder för rörlighet för konstnärer och specialister inom kulturområdet, särskilt skattehinder. Parlamentet betonar effekten av dessa åtgärder på breddandet av det kulturella utbudet i Europa. Parlamentet lovordar programmet Kreativa Europa för att ha bidragit till kulturell rörlighet och de yrkesverksamma inom sektorn samt för att ha uppmuntrat spridningen av kulturella evenemang och projekt av hög kvalitet.

58.  Europaparlamentet påminner om att hindren för tillgång till kultur är mer synliga på lokal nivå, varför det bör göras större investeringar i olika kulturella projekt för rörlighet i syfte att möjliggöra utveckling och sammanhållning i lokalsamhällen.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att betrakta rörlighet för europeiska konstnärer och artister från tredjeländer som en tillgång för att främja fred, utbytet av visioner och nedmonteringen av sociala och kulturella stereotyper.

60.  Europaparlamentet påminner om att språkliga hinder kan ha en negativ effekt på efterfrågan på kultur, och efterlyser därför ökad flerspråkighet i kulturella produktioner.

61.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta transport och tillgång till kulturella institutioner för personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet.

Digitala hinder och utmaningar

62.  Europaparlamentet är övertygat om att digitala verktyg, när de används och genomförs på rätt sätt och åtföljs av en enhetlig nivå av digital kompetens, kan bidra till att övervinna hinder för tillgång till kultur orsakade av faktorer såsom ogynnsamt geografiskt läge, funktionsnedsättning, social bakgrund, språk, tidsbrist eller finansiella resurser. Parlamentet påpekar att digitala verktyg också kan vara ett sätt att komma till rätta med sociala eller psykiska hinder, utan att detta leder till att man avstår från att investera i geografisk decentralisering av kulturella aktiviteter. Parlamentet anser därför att digital utbildning mot denna bakgrund bör vara en del av lärandeprocessen från tidig ålder, i syfte att utveckla adekvata kunskaper och färdigheter.

63.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta en sammanhållen digital strategi inriktad mot kulturell infrastruktur och kulturverksamhet i syfte att stärka deras kapacitet.

64.  Europaparlamentet noterar problemet med digital uteslutning, och betonar behovet av att bekämpa denna. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att digitalisering kräver av kultur- och utbildningsinstitutionerna samt av målgrupperna själva att de förvärvar nya kompetenser, färdigheter och kunskaper. Parlamentet betonar särskilt behovet av att bygga ut den kapacitet som är kopplad till användningen av ny digital teknik i kulturinstitutioner samt att anpassa dem till de utmaningar som är kopplade till den tekniska utvecklingen.

65.  Europaparlamentet understryker att digitaliseringen och tillhandahållandet på internet av kulturellt material i Europa bör genomföras med full respekt för upphovspersoner och immateriella rättigheter. Parlamentet anser i detta avseende att immateriella rättigheter inte bör hämma det generella målet, för det allmännas bästa, att öka tillgången till och främja spridningen av kreativt innehåll, information och kunskap. Parlamentet insisterar vidare på det brådskande behovet av att reglera en säker digital miljö som möjliggör för konstnärer och upphovspersoner att få vederbörlig ersättning för sitt arbete och för att säkerställa en rimlig ersättning för tillgång över gränserna.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen prioritera innovativa metoder för att utveckla publik och engagera målgrupper, inbegripet genom användning av ny teknik, inom ramen för EU-program, särskilt inom ramen för programmet Kreativa Europa och dess nästa generationer.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta publikutveckling i beaktande i sina kulturella och digitala strategier och att stödja användningen av digital teknik i syfte att underlätta tillgången till kulturellt innehåll.

68.  Europaparlamentet erkänner bidraget från plattformen Europeana och från institutioner i medlemsstaterna när det gäller digitalisering och tillgång till kulturellt innehåll. Parlamentet uppmanar, inom ramen för det europeiska året för kulturarv, till fortsatt stöd och resurser till projektet och till främjande av allmänhetens tillgång till digitala kulturarvsresurser och kulturarvstjänster. Parlamentet kräver en verklig omstrukturering av webbplatsen för att den bättre ska överensstämma med avancerad teknik samt en ordentlig kommunikationsstrategi som motsvarar det rika innehåll som samlats in på webbplatsen.

69.  Europaparlamentet understryker behovet av att, när det gäller digitala mottagare, samla in och hantera kulturdata för att möjliggöra för kulturorganisationer att bättre förstå mottagarnas behov och för att utveckla en sammanhängande strategi för den digitala publiken.

70.  Europaparlamentet konstaterar att kulturellt innehåll spelar en ledande roll när det gäller allmänhetens acceptans av den nya tekniken och utvecklingen av européernas digitala färdigheter och mediekompetens.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 142.
(2) EUT C 93, 9.3.2016, s. 95.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0486.
(4) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 25.
(5) EUT C 125 E, 22.5.2008, s. 223.
(6) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 135.
(7) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 179.
(8) EUT C 11, 12.1.2018, s. 55.
(9) EUT C 316, 22.9.2017, s. 88.
(10) EUT C 11, 12.1.2018, s. 16.
(11) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.
(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0233.
(13) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 16.
(14) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.
(15) Antagna texter, P8_TA(2017)0474.
(16) Antagna texter, P8_TA(2017)0062.
(17) EUT L 347, 20.12.2013, s. 221.
(18) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.
(19) EUT C 463, 23.12.2014, s. 4.
(20) EUT C 172, 27.5.2015, s. 13.
(21) EUT C 212, 14.6.2016, s. 9.
(22) EUT C 134, 7.6.2003, s. 7.
(23) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.
(24) Rapporten Policies and good practices in the public arts and cultural institutions to promote better access to and wider participation in culture, oktober 2012.
(25) Eurostat, Culture statistics - cultural employment (2017), http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Culture_statistics_-_cultural_employment
(26) Eurobarometer nr 399.
(27) Eurostats kulturstatistik, 2016 års upplaga, s. 116–136. Uppgifter från Eurostat från 2015 – EU:s undersökning om inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC).
(28) Eurobarometer nr 399, Eurostat (uppgifter från EU:s undersökning om inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) från 2015).
(29) Eurostat (uppgifter från EU:s undersökning om inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) från 2015).


Proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken ***I
PDF 239kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 juni 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken (COM(2016)0822 – C8-0012/2017 – 2016/0404(COD))
P8_TA(2018)0263A8-0395/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0822),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 46, 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0012/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den tyska förbundsdagen, det tyska förbundsrådet, den franska nationalförsamlingen, den franska senaten och det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 över tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet av den 31 maj 2017 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 april 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0395/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 juni 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/… om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2018/958.)

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 43.


Användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg ***I
PDF 151kWORD 48k
Europaparlamentets ändringar antagna den 14 juni 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/1/EG om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (COM(2017)0282 – C8-0172/2017 – 2017/0113(COD))(1)
P8_TA(2018)0264A8-0193/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  Användning av hyrda fordon kan minska kostnaderna för företag som transporterar gods för egen räkning eller för andras räkning och samtidigt göra dem flexiblare. Det kan därför bidra till att de berörda företagen blir produktivare och mer konkurrenskraftiga. Eftersom hyrda fordon tenderar att vara yngre än den genomsnittliga fordonsflottan, är de också säkrare och mindre förorenande.
(2)  Sådan användning av hyrda fordon kan minska kostnaderna för företag som transporterar gods för egen räkning eller för andras räkning och samtidigt göra dem flexiblare. Denna användning av inhyrda fordon kan därför bidra till att de berörda företagen blir produktivare och mer konkurrenskraftiga. Eftersom hyrda fordon tenderar att vara yngre än den genomsnittliga fordonsflottan, kan de ofta vara säkrare och mindre förorenande.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Direktiv 2006/1/EG gör det inte möjligt för företag att dra full nytta av fördelarna med att använda hyrda fordon. Det direktivet tillåter medlemsstaterna att begränsa företags användning av hyrda fordon med en högsta tillåten bruttovikt på över sex ton för transporter för egen räkning. Dessutom är medlemsstaterna enligt direktivet inte skyldiga att tillåta användningen av ett hyrt fordon på sina respektive territorier om fordonet är registrerat eller taget i bruk i enlighet med lagstiftningen i en annan medlemsstat än den där företaget som hyr fordonet är etablerat.
(3)  Direktiv 2006/1/EG gör det inte möjligt för företag att dra full nytta av fördelarna med att använda hyrda fordon. Det direktivet tillåter medlemsstaterna att, för företag som är etablerade på deras respektive territorier, begränsa användningen av hyrda fordon med en högsta tillåten bruttovikt på över sex ton för transporter för egen räkning. Dessutom är medlemsstaterna enligt direktivet inte skyldiga att tillåta användningen av ett hyrt fordon på sina respektive territorier om fordonet är registrerat eller taget i bruk i enlighet med lagstiftningen i en annan medlemsstat än den där företaget som hyr fordonet är etablerat.
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Medlemsstaterna bör inte ha rätt att, på sina respektive territorium, begränsa användningen av fordon som har hyrts in av ett företag som är vederbörligen etablerat på en annan medlemsstats territorium, förutsatt att detta fordon är registrerat och uppfyller driftstandarderna och säkerhetskraven, eller har satts i trafik i enlighet med lagarna i någon av medlemsstaterna och har drifttillstånd från den medlemsstat där det ansvariga företaget är etablerat.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  Nivån på beskattning av vägtransporter varierar fortfarande avsevärt inom unionen. Därför är det motiverat att behålla vissa begränsningar, vilket också indirekt påverkar friheten att tillhandahålla tjänster på området fordonsuthyrning, för att undvika skattemässiga snedvridningar. Följaktligen bör medlemsstaterna ha möjlighet att begränsa den tid ett fordon som hyrts i en annan medlemsstat än den där företaget är etablerat kan användas inom deras respektive territorier.
(5)  Nivån på beskattning av vägtransporter varierar fortfarande avsevärt inom unionen. Därför är det motiverat att behålla vissa begränsningar, vilket också indirekt påverkar friheten att tillhandahålla tjänster på området fordonsuthyrning, i syfte att undvika skattemässiga snedvridningar. Följaktligen bör medlemsstaterna ha möjlighet att, i enlighet med villkoren i detta direktiv och inom sina respektive territorier, begränsa den tid som ett etablerat företag kan använda ett inhyrt fordon som är registrerat eller har tagits i trafik i en annan medlemsstat. De bör även ha rätt att begränsa antalet sådana fordon som hyrs in av ett företag som är etablerat inom deras territorier.
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
(5a)  För att kunna genomdriva dessa åtgärder ska informationen om registreringsnumret för det inhyrda fordonet tillhandahållas i medlemsstaternas nationella elektroniska register i enlighet med förordning (EG) nr 1071/2009. Behöriga myndigheter i etableringsmedlemsstaten som har informerats om användningen av ett fordon som har hyrts av operatören, och som har registrerats eller satts i trafik i enlighet med lagarna i en annan medlemsstat, bör informera berörda myndigheter i denna andra medlemsstat om detta. Medlemsstaterna bör använda informationssystemet för den inre marknaden i detta syfte.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
(6a)   För att upprätthålla operativa standarder, uppfylla säkerhetskrav och säkerställa anständiga arbetsvillkor för förare, är det viktigt att transportföretag garanteras tillgång till resurser och direkt stödinfrastruktur i det land där de bedriver sin verksamhet.
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 7
(7)  Genomförandet av detta direktiv och dess konsekvenser bör övervakas av kommissionen och dokumenteras i en rapport. Eventuella framtida åtgärder inom detta område bör övervägas mot bakgrund av den rapporten.
(7)  Genomförandet av detta direktiv och dess konsekvenser bör övervakas av kommissionen och dokumenteras i en rapport senast tre år efter datumet för införlivandet av detta direktiv. I rapporten bör man ta vederbörlig hänsyn till effekterna på trafiksäkerheten, skatteintäkterna och miljön. Dessutom bör man utvärdera alla överträdelser av detta direktiv, däribland gränsöverskridande överträdelser. Behovet av framtida åtgärder inom detta område bör övervägas mot bakgrund av den rapporten.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1 – led a – led ii
Direktiv 2006/1/EG
Artikel 2 – punkt 1 – led a
”a) Fordonet är registrerat eller satt i trafik i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.”
”a) Fordonet är registrerat eller satt i trafik i enlighet med lagstiftningen i valfri medlemsstat, vilket även inkluderar driftstandarder och säkerhetskrav.”
Ändring 9
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1 – led b – led ii
Direktiv 2006/1/EG
Artikel 2 – punkt 1 – led b
b)  Följande punkt ska införas som punkt 1a:
utgår
”1a. Om fordonet inte är registrerat eller satt i trafik i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där det företag som hyr fordonet är etablerat, får medlemsstaterna begränsa användningstiden för det hyrda fordonet inom sina respektive territorier. Medlemsstaterna ska dock i ett sådant fall tillåta användning under minst fyra månader under ett givet kalenderår.”
Ändring 10
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2006/1/EG
Artikel 3
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inhemska företag får använda hyrda fordon för godstransport på väg, på samma villkor som fordon ägda av dessa företag, förutsatt att villkoren i artikel 2 är uppfyllda.”
1.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företag som är etablerade på deras territorier får använda hyrda fordon för godstransport på väg, på samma villkor som fordon ägda av dessa företag, förutsatt att villkoren i artikel 2 är uppfyllda.”
Ändring 11
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2006/1/EG
Artikel 3 – stycke 1a (nytt)
1a.  Om fordonet är registrerat eller satt i trafik i enlighet med lagstiftningen i en annan medlemsstat får den medlemsstat där företaget är etablerat
a)  begränsa den tid det inhyrda fordonet kan användas inom deras respektive territorier, förutsatt att den tillåter att det inhyrda fordonet används under minst fyra sammanhängande månader under ett givet kalenderår; i detta fall får medlemsstaten kräva att hyreskontraktet inte löper längre än den tidsfrist som medlemsstaten har fastställt,
b)  begränsa antalet inhyrda fordon som kan användas av ett företag, förutsatt att de tillåter att det lägsta antal fordon som får hyras in motsvarar minst 25 % av hela den fordonsflotta företaget ägde den 31 december året innan tillståndet att använda fordonet begärdes. I detta fall ska ett företag som har en total fordonspark på fler än ett men färre än fyra fordon tillåtas att använda minst ett sådant hyrt fordon.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 2a (nytt)
Direktiv 2006/1/EG
Artikel 3a (ny)
(2a)  Följande artikel ska införas som artikel 3 a:
”Artikel 3a
1.  Informationen om det hyrda fordonets registreringsnummer ska införas i det nationella elektroniska register som definieras i artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009*.
2.  Behöriga myndigheter i en operatörs etableringsmedlemsstat som har informerats om användningen av ett fordon som har hyrts av operatören, och som har registrerats eller satts i trafik i enlighet med lagarna i en annan medlemsstat, bör informera berörda myndigheter i denna andra medlemsstat om detta.
3.  Det administrativa samarbete som avses i punkt 2 ska ske genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som upprättades genom förordning (EU) nr 1024/2012**.
__________________
* Med hänsyn till artikel 16 i förordning EG (nr) 1071/2009 och de ytterligare uppgifter som ska registreras enligt kommissionens förslag.
** EUT L 316, 14.11.2012, s. 1.”
Ändring 13
Förslag till direktiv
Artikel 1 –led 3
Direktiv 2006/1/EG
Artikel 5a
Senast den [för in det datum som infaller 5 år efter tidsfristen för införlivande av direktivet] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och effekterna av detta direktiv. Rapporten ska innehålla information om användningen av fordon som har hyrts i en annan medlemsstat än den medlemsstat där det företag som hyr fordonet är etablerat. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder.”
Senast den ... [3 år efter tidsfristen för införlivande av ändringsdirektivet] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och effekterna av detta direktiv. Rapporten ska innehålla information om användningen av fordon som har hyrts i en annan medlemsstat än den medlemsstat där det företag som hyr fordonet är etablerat. I rapporten ska man särskilt uppmärksamma effekterna på trafiksäkerheten och skatteintäkterna, inklusive skattemässiga snedvridningar, samt på efterlevnaden av cabotageregler i enlighet med förordning (EG) nr 1072/2009. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder.”
Ändring 14
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [för in det datum som infaller 18 månader efter det att direktivet träder i kraft]. De ska överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen utan dröjsmål.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ... [20 månader efter det datum då detta direktiv träder i kraft]. De ska överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen utan dröjsmål.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0193/2018).


Invändning mot en delegerad akt: bevarandeåtgärder för fisket i syfte att skydda Nordsjöns marina miljö
PDF 246kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om kommissionens delegerade förordning av den 2 mars 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/118 om fastställande av bevarandeåtgärder för fisket i syfte att skydda Nordsjöns marina miljö (C(2018)01194 – 2018/2614(DEA))
P8_TA(2018)0265B8-0299/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2018)01194),

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(1), särskilt artiklarna 11.2 och 46.5,

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/118 av den 5 september 2016 om fastställande av bevarandeåtgärder för fisket i syfte att skydda Nordsjöns marina miljö(2),

–  med beaktande av förslaget till resolution från fiskeriutskottet,

–  med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi)(3) ska medlemsstaterna uppnå en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020. Samtidigt föreskriver artikel 2.5 j i förordning (EU) nr 1380/2013 att den gemensamma fiskeripolitiken ska bidra till detta mål.

B.  Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) uttryckte i slutsatserna till sitt relevanta vetenskapliga utlåtande(4) ett antal farhågor när det gäller de föreslagna åtgärdernas effektivitet för skyddade arter och livsmiljöer samt havsbottnens integritet. Dessa farhågor har inte återspeglats fullt ut i skälen i den delegerade förordning som ses över.

C.  STECF konstaterade också i sitt vetenskapliga utlåtande att uppgifterna om det aktuella fisket, som de föreslagna åtgärderna bygger på, är från 2010–2012 och därför kan vara inaktuella.

D.  Det okända antalet fartyg som skulle omfattas av de delvis tillfälliga undantagen enligt artiklarna 3b, 3c och 3e i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/118, i dess ändrade lydelse enligt den delegerade förordning som ses över, skulle mycket väl kunna påverka de föreslagna åtgärdernas effektivitet.

E.  Definitionen av ”alternativa bottenkontaktredskap” i artikel 2.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/118, i dess ändrade lydelse enligt den delegerade förordning som ses över, behöver preciseras. Om den omfattar elfiske skulle en sådan definition vara i strid med det förhandlingsmandat som parlamentet antog den 16 januari 2018(5) i det ordinarie lagstiftningsförfarandet för antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder(6).

F.  Påverkan av de ”alternativa bottenkontaktredskap” som föreslås skulle fortfarande kunna bli betydligt större än av andra, delvis förbjudna redskap (snurrevad eller skotsk vad).

G.  Översyns- och rapporteringsklausulen i den föreslagna delegerade akten är inte tillämplig på de nyligen föreslagna zonerna och deras förvaltning, vilket gör det omöjligt att göra en transparent utvärdering av åtgärdernas effektivitet, särskilt när det gäller de alternativa bottenkontaktredskap som nyligen testats.

1.  Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny delegerad akt där hänsyn tas till ovan anförda synpunkter.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
(2) EUT L 19, 25.1.2017, s. 10.
(3) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
(4) Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (2017) – rapport från det 54:e plenarsammanträdet (PLEN-17-01).
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0003.
(6) Lagstiftningsförfarande 2016/0074(COD).


Georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen
PDF 132kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen (2018/2741(RSP))
P8_TA(2018)0266RC-B8-0275/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det avtal om eldupphör av den 12 augusti 2008 som undertecknades av Georgien och Ryssland efter medling av EU samt genomförandeavtalet av den 8 september 2008,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(2),

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet, särskilt den som man enades om i Bryssel 2017,

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma meddelanden om den europeiska grannskapspolitiken, särskilt rapporten av den 18 maj 2017 om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018), det gemensamma arbetsdokumentet av den 9 juni 2017 Eastern Partnership – 20 Deliverables for 2020: Focusing on key priorities and tangible results (SWD(2017)0300) samt 2016 års meddelande En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i det östra grannskapet, särskilt sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(3),

–  med beaktande av utplaceringen av EU:s övervakningsuppdrag (EUMM) i Georgien den 15 september 2008,

–  med beaktande av rapporten från det oberoende internationella undersökningsuppdraget avseende konflikten i Georgien under ledning av Heidi Tagliavini,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Georgien firar 100-årsdagen av den första georgiska demokratiska republiken som bildades 1918 och man är med rätta stolt över de framsteg som gjorts.

B.  EU stöder helhjärtat Georgiens suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser.

C.  Tio år efter Rysslands militära angrepp på Georgien i augusti 2008 fortsätter Ryssland att olagligen ockupera de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien, vilket undergräver folkrätten och det regelbaserade internationella systemet. De så kallade införlivande- och alliansfördragen, som undertecknades mellan Ryssland och Abchazien och Sydossetien 2014 och 2015, var tydliga brott mot folkrätten, OSSE:s principer och Rysslands internationella åtaganden. Europeiska unionen erkänner inte ramen för de så kallade valen och den folkomröstning som hölls av ryskstödda separatister i de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien 2016 och 2017.

D.  EU lägger fortsatt stor vikt vid uppnåendet av en fredlig lösning på konflikten mellan Ryssland och Georgien i fullständig överensstämmelse med grundläggande folkrättsliga normer och principer.

E.  Ryssland ökar ständigt sin olagliga militära närvaro i Georgiens ockuperade territorier genom att bygga nya baser, föra in nya styrkor och ny utrustning, samt genomföra militärövningar.

F.  Ryssland fortsätter att brista i fullgörandet av sina internationella skyldigheter och vägrar att till fullo genomföra det avtal om eldupphör som efter medling av EU undertecknades den 12 augusti 2008.

G.  Ryssland fortsätter att isolera Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien från resten av landet genom att stänga ännu flera gränsövergångar, inrätta fysiska hinder längs den administrativa gränslinjen och genomföra en kampanj som syftar till att utrota georgisk kultur.

H.  Denna linje flyttas sakta men säkert längre in i det Tbilisikontrollerade territoriet genom en process som kallas ”gränsuppbyggnad” och på vissa ställen kommer man mycket nära kritisk infrastruktur såsom motorvägar och gasledningar.

I.  Hundratusentals internflyktingar och flyktingar som utvisats med tvång från de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien på grund av flera omgångar av etnisk rensning är fortfarande berövade sin grundläggande rätt att på ett säkert och värdigt sätt återvända till sina hem.

J.  I de ockuperade områdena i Georgien sker kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna, bland annat rätten till rörelse- och uppehållsfrihet, rätten till egendom och rätten till utbildning på modersmålet. Olagliga frihetsberövanden och kidnappningar fortsätter.

K.  Ryssland, som är den makt som utövar den faktiska kontrollen över de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien, bär det fulla ansvaret för allvarliga människorättskränkningar och för den humanitära situationen på plats.

L.  Invasionen 2008 var Rysslands första större öppna angrepp på den europeiska ordningen. Det följdes senare av andra, bland annat annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina.

M.  De georgiska internflyktingarna Artjil Tatunasjvili, Giga Otchozoria och Davit Basjaruli berövades livet till följd av brutala handlingar som begicks olagligen av den ryska ockupationsmakten i Suchumi och Tschinvali.

N.  Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har inlett en utredning av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som påstås ha begåtts i konflikten.

O.  Ett gemensamt ad hoc-besök i Georgien den 12 augusti 2008 av de central- och östeuropeiska ledarna – Lech Kaczyński, Polens president, Toomas Hendrik Ilves, Estlands president, Valdas Adamkus, Litauens president, Ivars Godmanis, Lettlands premiärminister och Viktor Jusjtjenko, Ukrainas president – anses allmänt som en viktig faktor som hejdade de ryska trupprörelserna i riktning mot Tbilisi när trupperna befann sig bara 50 km från den georgiska huvudstaden, och gjorde det lättare för det franska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd att medla fram ett eldupphör.

P.  Ryssland fortsätter att neka EUMM tillträde till de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien, i strid med avtalet om eldupphör som efter medling av EU undertecknades den 12 augusti 2008, vilket hindrar EUMM från att fullgöra sitt uppdrag.

1.  Europaparlamentet bekräftar sitt otvetydiga stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet erkänner att de principer som fastställs i FN-stadgan, Helsingforsslutakten från 1975 och 1990 års OSSE-stadga från Paris utgör hörnstenarna för en fredlig europeisk kontinent.

2.  Europaparlamentet betonar att suveränitet, oberoende och en fredlig konfliktlösning är centrala principer för den europeiska säkerhetsordningen. Parlamentet betonar att en lösning på konflikterna i Georgien är avgörande för att öka säkerheten och stabiliteten på hela den europeiska kontinenten. Parlamentet anser att dessa konflikter och den varaktiga ockupationen av georgiska territorier fortfarande utgör är ett potentiellt hot mot andra europeiska länders suveränitet.

3.  Europaparlamentet kräver att Ryssland upphäver sitt beslut om att erkänna det så kallade oberoendet för de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien. Parlamentet fördömer Venezuelas, Nicaraguas, Syriens och Naurus beslut att erkänna Abchazien och Sydossetien och uppmanar dem att återkalla detta erkännande.

4.  Europaparlamentet framhåller behovet av att Ryssland villkorslöst uppfyller alla bestämmelser i avtalet om eldupphör av den 12 augusti 2008, framför allt åtagandet om att dra tillbaka alla sina militära styrkor från Georgiens territorium.

5.  Europaparlamentet kräver att Ryssland upphör med sin ockupation av de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien och fullt ut respekterar Georgiens suveränitet och territoriella integritet samt okränkbarheten av landets internationellt erkända gränser och att Ryssland upphör med den integrering av de båda regionerna i den ryska förvaltningen som faktiskt sker.

6.  Europaparlamentet bekräftar EU:s starka åtagande att bidra till en fredlig lösning på konflikten mellan Ryssland och Georgien genom att använda alla de instrument som den har till sitt förfogande som ett led i en övergripande strategi, däribland EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien, sitt medordförandeskap vid de internationella diskussionerna i Genève, EUMM i Georgien och politiken om icke-erkännande och dialog.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Georgiens regering att fortsätta att samarbeta med ICC genom att underlätta undersökningar som utförs av ICC:s åklagarmyndighet samt se till att ICC:s registrator kan fullgöra sitt uppdrag i fråga om utåtriktad verksamhet och deltagande från offrens sida.

8.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att bevilja EUMM villkorslöst tillträde till de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien, i enlighet med sitt mandat. Parlamentet påminner om att EUMM utgör den enda permanenta internationella närvaron på plats som tillhandahåller opartisk information om situationen utmed den administrativa gränslinjen, och efterlyser en förlängning av dess mandat efter den 14 december 2018.

9.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att sätta stopp för ytterligare gränsuppbyggnad utmed den administrativa gränslinjen genom att resa taggtrådsstängsel och andra konstgjorda hinder. Parlamentet kräver också att Ryssland ska sluta inkräkta på områden som kontrolleras av den georgiska regeringen och inte utöka den administrativa gränslinjen ytterligare, och därmed medvetet hindra kontakter mellan människor och isolera befolkningen i båda de ockuperade områdena.

10.  Europaparlamentet fördömer den avsiktliga förstörelsen av dussintals georgiska byar och georgiska kyrkor i de ockuperade territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien samt de avsiktliga försöken att radera ut spåren av georgisk kultur och historia i de ockuperade territorierna, och fördömer motstridiga och splittrande initiativ såsom den så kallade folkomröstningen 2017 genom vilken en namnändring godkändes av Tschinvaliregionen/Sydossetien.

11.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att respektera principen om fredlig konfliktlösning, och Georgiens ensidiga åtagande att inte använda våld, i enlighet med vad som bekräftades av Georgiens president i hans tal till Europaparlamentet den 23 november 2010.

12.  Europaparlamentet välkomnar den georgiska regeringens nya initiativ för fred med titeln ”Ett steg mot en bättre framtid”, som syftar till att förbättra de humanitära och socioekonomiska förhållandena för personer som är bosatta i de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien och till att främja kontakter mellan människor och bygga upp förtroendet mellan splittrade befolkningsgrupper

13.  Europaparlamentet erinrar Ryssland, som ockupationsmakt, om att fullgöra sina skyldigheter gentemot befolkningen och om att Ryssland måste upphöra med människorättskränkningar, begränsningar av rörelse- och uppehållsfriheten, diskriminering på grund av etniskt ursprung, och åsidosättande av rätten till egendom och tillgång till utbildning på modersmålet i de ockuperade territorierna i Georgien.

14.  Europaparlamentet uppmanar dessutom Ryssland att sätta stopp för strafflöshet och etniskt motiverade brott i de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien, samt att undanröja eventuella hinder för att se till att de som är skyldiga till morden på de georgiska internflyktingarna Artjil Tatunasjvili, Giga Otchozoria och Davit Basjaruli ställs inför rätta.

15.  Europaparlamentet välkomnar det georgiska parlamentets antagande av den partiövergripande resolution om upprättandet av en förteckning över förövare och personer som har gjort sig skyldiga till att dölja sådana brott (Otchozoria-Tatunasjvili-förteckningen) och uppmanar medlemsstaterna och rådet att svartlista och införa nationella eller EU-omfattande sanktioner mot dem som finns med eller som kanske läggs till i Otchozoria-Tatunasjvili-förteckningen.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland att göra det möjligt för internflyktingar och flyktingar att på ett säkert och värdigt sätt återvända till sina hem och säkerställa ett obehindrat tillträde på plats för internationella övervakningsmekanismer för mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av den omstörtande politik som omfattar propaganda, desinformation och infiltration av sociala medier och som syftar till att försvaga demokratin och samhället i Georgien genom att misskreditera institutioner, manipulera den allmänna opinionen, sprida falska berättelser, öka sociala spänningar och främja en allmän misstro mot medierna. Parlamentet fördömer i detta sammanhang det informationskrig som förs av Ryssland, som utnyttjar sina statskontrollerade mediekanaler för att avsiktligt sprida falska nyheter i syfte att påverka inrikespolitiken och underminera den europeiska integrationsprocessen.

18.  Europaparlamentet betonar att det internationella samfundet måste inta en konsekvent, enhetlig och bestämd hållning mot Rysslands ockupations- och annekteringspolitik eftersom det är det enda sättet att säkerställa en fredlig lösning på konflikten i Georgien och förebygga liknande konflikter i grannskapet.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att anta en strategi som är förenlig med Europaparlamentets politik och den politik som förs av de nationella parlamenten i medlemsstaterna genom att använda tydligare och mer exakta termer för att definiera Rysslands aggression i Georgien som Ryska federationens ockupation av de georgiska territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, medlemsstaternas regeringar och parlament, de östliga partnerskapsländernas regeringar och parlament samt Ryska federationens regering och parlament.

(1) EUT C 11, 12.1.2018, s. 82.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0493.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0440.


Förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal EU-AVS
PDF 142kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om de förestående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (2018/2634(RSP))
P8_TA(2018)0267B8-0274/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010(1),

–  med beaktande av Georgetown-avtalet från 1975 om inrättande av AVS-gruppen och dess reviderade version från 1992(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(4),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 december 2017 till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och länder i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (COM(2017)0763),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 november 2016 Ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, (JOIN(2016)0052),

–  med beaktande av det gemensamma samrådsdokumentet av den 6 oktober 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik På väg mot ett nytt partnerskap mellan Europeiska unionen och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet efter 2020 (JOIN(2015)0033),

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 7 juni 2017 från parlamentet, rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden av den 7 december 2017 om ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, och den 12 maj 2016 om EU:s framtida förbindelser med AVS‑länderna,

–  med beaktande av det sjunde och åttonde toppmötet med AVS-ländernas stats- och regeringschefer i Malabo (13–14 december 2012) och Port Moresby (4 maj 2016),

–  med beaktande av det 103:e och 105:e mötet i AVS-EU-ministerrådet som hölls i Dakar (26–27 april 2016) och Bryssel (den 3–4 maj 2017),

–  med beaktande av toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen i Abidjan den 29–30 november 2017,

–  med beaktande av rapporten från AVS-länderna (gruppen med framstående personer) från mars 2016 om framtiden för AVS-länderna efter 2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2015 om de lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete(5),

–  med beaktande av förklaringen från det åttonde toppmötet för AVS-ländernas stats- och regeringschefer den 1 juni 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen(6) och de resolutioner som antagits av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen,

–  med beaktande av förklaringen från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen av den 21 december 2016 om den parlamentariska dimensionen av förbindelserna mellan AVS-länderna och EU efter Cotonou(7),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 9 december 2015 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU(8),

–  med beaktande av artiklarna 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om de förestående förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (O-000043/2018 – B8-0025/2018 och O-000044/2018 – B8‑0026/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Cotonouavtalets styrka och regelverk bygger på ett antal unika egenskaper, såsom dess rättsligt bindande karaktär, dess spännvidd – med de tre pelarna utvecklingssamarbete, politiskt samarbete och ekonomi- och handelssamarbete – och dess stora budget i form av Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

B.  Partnerskapet mellan AVS och EU har spelat en viktig roll för framstegen när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, trots att EU har misslyckats med att uppnå målet om att avsätta 0,7 % av sin bruttonationalinkomst (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd.

C.  Partnerskapet mellan AVS och EU har bidragit stort till fattigdomsutrotning, integreringen av AVS-staterna i världsekonomin och som en effektivare global aktör i multilaterala handels- och klimatförhandlingar.

D.  Partnerskapet mellan AVS och EU har förbättrat marknadstillträdet för AVS-staterna och EU:s medlemsstater och främjat ökad ömsesidig förståelse av ståndpunkter, värderingar och normer genom politisk dialog dem emellan.

E.  Trots att partnerskapet mellan AVS och EU har bidragit stort till framstegen när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen har resultaten avseende målen om fattigdomsutrotning och integrering av AVS-staterna i världsekonomin hittills varit otillräckliga, om man betänker att hälften av AVS-staterna fortfarande hör till världens minst utvecklade länder och att de tillsammans står för mindre än 5 % av världshandeln och omkring 2 % av världens BNP.

F.  Inrättandet av Afrikanska unionen, den gemensamma strategin Afrika-EU, den gemensamma partnerskapsstrategin för EU och Västindien och strategin mellan EU och Stillahavsområdet är exempel på EU:s alltmer regionala angreppssätt för att ta itu med frågor av gemensamt intresse, såsom fred och säkerhet, terrorism och migration.

G.  Fred, säkerhet och politisk stabilitet är förutsättningar för en hållbar utveckling.

H.  Det gemensamma grundavtalet och de regionala pakterna måste ta hänsyn till regionala och kontinentala särdrag i linje med principerna om subsidiaritet och komplementaritet.

I.  AVS-staterna har fastställt tre pelare för förhandling, nämligen

   handel, investeringar och tjänster,
   utvecklingssamarbete, vetenskap och teknik, forskning och innovation, samt
   politisk dialog och påverkansarbete.

J.  Den politiska dialog om grundsatser som avses i artiklarna 8 och 96 i Cotonouavtalet är ett konkret och rättsligt medel för att upprätthålla AVS–EU-partnerskapets gemensamma värderingar och främja demokrati, goda styrelseformer och mänskliga rättigheter, som är grundläggande för en hållbar utveckling.

K.  Det finns ett tydligt behov av att säkerställa att villkorligheten vad gäller mänskliga rättigheter bibehålls och att den politiska dialogen stärks i det nya avtalet.

L.  Trots att den roll som nationella parlament, lokala myndigheter, civilsamhället och den privata sektorn spelar tydligt erkänns i 2010 års översyn av Cotonouavtalet, har deras deltagande i överläggningarna om AVS–EU-samarbetets politik och verksamhet, däribland programplanering, uppföljning och utvärdering, varit begränsat.

M.  Politisk dialog har till stor del tillämpats först i ett sent skede vid politiska kriser snarare än i förebyggande syfte.

N.  Organisationer i det civila samhället möter allt strängare lagstiftning och andra hinder som begränsar deras verksamhet och spelrum.

O.  Teknisk kapacitet i många AVS-stater för att hantera frågor på beskattningsområdet är en begränsning för såväl inhemsk mobilisering av intäkter som deltagande i internationella skattesamarbeten.

P.  EUF finansieras med direkta bidrag från EU:s medlemsstater och är inte underkastad EU:s normala budgetregler. Parlamentet har inga befogenheter över EUF-budgeten, förutom att bevilja ansvarsfrihet för redan gjorda utbetalningar, och inte heller någon formell rätt att granska programplaneringen för EUF.

Q.  Att stärka AVS–EU-partnerskapets parlamentariska dimension och rådgivande roll bör vara ett centralt inslag i det nya partnerskapet.

R.  Den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens täta och mycket varierande sammanträden har bidragit till en fortlöpande dialog mellan Europaparlamentets och AVS-staternas ledamöter, vilket har konsoliderat församlingens legitimitet och stärkt den parlamentariska diplomatin. Den gemensamma parlamentariska församlingen har använts som förebild för parlamentarisk diplomati i diverse politiska forum.

1.  Europaparlamentet välkomnar de huvudpunkter och den övergripande struktur för det framtida samarbetet mellan AVS-länderna och Europeiska unionen som kommissionen har föreslagit i sin rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingarna om ett framtida partnerskapsavtal.

2.  Europaparlamentet insisterar på att 2030-agendan för hållbar utveckling, målen för hållbar utveckling och det europeiska samförståndet om utveckling bör stå i centrum för det förnyade partnerskapet mellan AVS och EU.

3.  Europaparlamentet välkomnar att uppnåendet av målen för hållbar utveckling är ett centralt syfte, men beklagar avsaknaden av konkreta genomförandeåtgärder i de föreslagna pakterna. Parlamentet betonar behovet av att integrera övergripande frågor som miljöhållbarhet, klimatförändringsmål, jämställdhet och social rättvisa i alla strategier, planer och åtgärder i hela det framtida avtalet.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt förslag till ett nytt partnerskapsavtal är öppet för externa partner.

5.  Europaparlamentet påminner om att det allra första målet för hållbar utveckling är att utrota fattigdom, som fortfarande är ett stort problem i de flesta AVS-länder. Parlamentet betonar därför att kampen mot fattigdom måste förbli ett centralt inslag i det framtida avtalet.

6.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i stor utsträckning har beaktat parlamentets synpunkter och att det gemensamma grundavtalet och de regionala pakterna kommer att vara rättsligt bindande i lika hög utsträckning, vilket parlamentet hade begärt.

7.  Europaparlamentet erinrar om att det framtida partnerskapsavtalet kommer att omfatta principerna om jämlikhet, ömsesidig respekt och ömsesidigt intresse.

8.  Europaparlamentet insisterar på att grundsatserna i Cotonouavtalet – respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen samt goda styrelseformer – ska fortsätta att utgöra grunden för samarbetet under perioden efter 2020 och vara en väsentlig en del av grundavtalet, regionala pakter och protokoll. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i den delen av mandatet som handlar om de mänskliga rättigheterna uttryckligen inbegripa frihet från diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller könsidentitet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i enlighet med handlingsplanen från Peking 1995 samt resultaten från konferenserna för översyn.

9.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta upp frågan om mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning på grundval av befintliga internationella rättsliga instrument, lagar, principer och mekanismer som införts genom regionala och panafrikanska styrande organ, i syfte att stärka egenansvaret.

10.  Europaparlamentet påpekar att det framtida partnerskapet mellan AVS-länderna och EU:s medlemsstater måste inkludera 2030-agendan för hållbar utveckling och bör bidra till genomförandet av denna på alla nivåer.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och AVS-ländernas förhandlare att i det gemensamma grundavtalet inkludera en bestämmelse om att alla parter till fullo ska införa Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

12.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att säkerställa konsekvens mellan de principer som införs i det gemensamma grundavtalet och de regionala prioriteringar som fastställs i pakterna, samt betonar att grundavtalet bör innehålla uttryckliga hänvisningar till ansvarsskyldighet och övervaknings- och översynsmekanismer vid eventuell bristande efterlevnad. Parlamentet understryker att parternas ansvarsskyldighet gentemot medborgarna och civilsamhället också måste säkerställas, samt att de gemensamma institutionerna bör skapa mekanismer som gör det möjligt för civilsamhället och medborgarna att rapportera underlåtelse att uppfylla åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och andra viktiga aspekter.

13.  Europaparlamentet upprepar för alla parter i förhandlingarna att politisk dialog är en grundläggande del av Cotonouavtalet, och att den fortsatt måste vara en central och rättslig pelare både i den övergripande ramen och på regional nivå i det nya avtalet.

14.  Europaparlamentet understryker att politisk dialog är en integrerad del av partnerskapet och en värdefull grund för att förbättra situationen för människorna i partnerländerna. Parlamentet anser därför att situationen för de mänskliga rättigheterna i dessa länder måste övervakas bättre och betonar att övervakningen måste vara inkluderande, öppen och deltagarorienterad. Parlamentet understryker betydelsen av att på ett meningsfullt sätt engagera civilsamhället i dialogen på alla nivåer.

15.  Europaparlamentet påminner om att den politiska dialogen måste vara balanserad och bygga på ömsesidig respekt.

16.  Europaparlamentet betonar att samarbetet mellan EU och AVS-länderna bör inkludera en mekanism för inbördes granskning för att regelbundet övervaka framstegen och bristerna vid genomförandet av målen för hållbar utveckling, vilket ska inkludera parlament, lokala myndigheter och civilsamhället samt regelbunden utvärdering och offentlig rapportering om respekten för de mänskliga rättigheterna och andra viktiga aspekter. Parlamentet anser att för att vara effektivt kräver genomförandet av 2030-agendan och målen för hållbar utveckling legitimitet, närhet, subsidiaritet och att lokala myndigheter och icke-statliga aktörer deltar i stor utsträckning. Parlamentet efterlyser bättre kommunikation och dialog för att fördjupa förbindelserna mellan AVS- och EU-länderna.

17.  Europaparlamentet upprepar att avtal om ekonomiskt partnerskap utgör grund för regionalt samarbete och fungerar som instrument för utveckling och regional integration. Parlamentet efterlyser därför att de fullständigt integreras i det nya AVS–EU-avtalet.

18.  Europaparlamentet uppmanar till ökad politisk tyngd för AVS-EU-partnerskapet på den globala arenan, så att parterna kan bli mer effektiva globala aktörer.

19.  Europaparlamentet efterlyser tydliga bestämmelser i det framtida avtalet för att reglera den privata sektorns roll och ansvar. Parlamentet betonar framför allt behovet av att låta företag som ingår i utvecklingspartnerskap följa principerna om företagens sociala ansvar under projektens hela livscykel, däribland respekt för FN:s Global Compact-initiativ, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, Internationella arbetsmarknadsorganisationens grundläggande arbetsnormer, miljöstandarder och FN:s konvention mot korruption. Parlamentet understryker att både EU- och AVS-stater ska dra upp nationella planer för att införa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, och då i synnerhet bestämmelserna om tillbörlig aktsamhet.

20.  Europaparlamentet påminner om att mobilisering av inhemska resurser genom beskattning är den viktigaste inkomstkällan för finansiering av hållbar utveckling. Parlamentet beklagar att åtgärder för att bekämpa olagliga finansiella flöden och skatteundandragande inte ges någon framträdande plats i förslaget till mandat. Parlamentet uppmanar de förhandlande parterna att i det nya avtalet införa långtgående bestämmelser om ekonomiskt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer för att de ska kunna hantera framväxande globala standarder för bekämpning av skatteundandragande, inbegripet automatiskt utbyte av information, information om verkligt huvudmannaskap för företag och offentlig landsspecifik rapportering av multinationella företag för att stoppa urholkning av skattebasen och överföring av vinster, med grund i G20:s och OECD:s modeller. Parlamentet uppmanar också alla parter att förbinda sig att stödja inrättandet av en rättsligt bindande mellanstatligt FN-organ för skattesamarbete.

21.  Europaparlamentet beklagar att förslaget till förhandlingsmandat inte innehåller några föreskrifter om att säkerställa en hållbar utveckling för jordbruket, trots de stora utmaningar som klimatförändringarna medför för jordbrukarna i AVS-staterna. Parlamentet uppmanar förhandlingsparterna att inkludera stödsystem för hållbara jordbruksmetoder i det nya avtalet.

22.  Europaparlamentet vill att civilsamhället i större utsträckning ska delta i politisk dialog, programplanering samt genomförande och stöd för kapacitetsuppbyggnad i civilsamhället. Parlamentet understryker betydelsen av att engagera civilsamhället i den politiska dialogen, i synnerhet när det gäller lokala grupper som direkt berörs av politiken. Parlamentet betonar i detta avseende faran med att det civila samhället får allt mindre plats i vissa länder, och även behovet av att inkludera grupper som t.ex. minoriteter, ungdomar och kvinnor som inte kan organisera sina intressen eller som inte erkänns av sina regeringar trots ett legitimt demokratiskt intresse.

23.  Europaparlamentet betonar att det civila samhällets engagemang bör byggas upp kring erkännandet av de olika roller det spelar och att dess roll som aktör i avtalet bör stärkas.

24.  Europaparlamentet understryker att principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete måste införlivas fullt ut i det nya partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna och att bestämmelser för att säkerställa länders egenansvar, fokus på resultat, inkluderande av utvecklingsprocessen, öppenhet samt ömsesidig ansvarighet måste vara hörnstenar i avtalet och de regionala protokollen. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa en geografiskt balanserad strategi för biståndsgivande, med ett starkt fokus på de minst utvecklade och instabila staterna. Parlamentet anser att ett villkorande av biståndet mot samarbete med EU i migrationsfrågor inte är förenligt med de avtalade principerna om utvecklingseffektivitet.

25.  Europaparlamentet betonar att det förnyade samarbetet/partnerskapet mellan EU och AVS bör säkerställa effektivare gemensamma åtgärder för att möta de olika utmaningar som världen ställs inför idag, såsom bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet.

26.  Europaparlamentet upprepar att det framtida avtalet måste inbegripa en möjlighet att utvidga åtagandena och respekten för en konsekvent utvecklingspolitik samt bör omfatta mekanismer för att systematiskt övervaka denna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den roll som EU:s delegationer spelar i främjandet av en konsekvent politik för utveckling och betonar att de regelbundet måste genomföra dialoger på landsnivå.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av investeringar från den privata sektorn, vilket underlättar långsiktig utveckling av lokala kapitalmarknader och ger möjlighet att använda de begränsade medlen i det offentliga utvecklingsbiståndet för att maximera effekterna och finansieringen av målen för hållbar utveckling.

28.  Europaparlamentet upprepar vikten av att stärka den parlamentariska dimensionen i det kommande avtalet, så att en verklig rådgivande befogenhet säkerställs för den framtida övergripande gemensamma parlamentariska församlingen och en öppen, demokratisk och heltäckande parlamentarisk dialog kan föras. Parlamentet begär att församlingens rättsliga och operativa självständighet ska garanteras, och att församlingen ska ha en nära koppling till genomförandet av avtalet och regelbundet ska höras i alla frågor som är av betydelse för partnerskapet. Parlamentet anser att den gemensamma parlamentariska församlingen ska inkluderas fullt ut i förhandlingarna om det framtida partnerskapet.

29.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare ansträngningar för att förbättra den gemensamma parlamentariska församlingens granskning av utvecklingsprogrammeringen.

30.  Europaparlamentet är övertygat om att det behövs regelbundna, åtminstone årliga, möten på AVS–EU-nivå för att säkerställa kontinuitet och stabilitet i partnerskapet och möjliggöra regelbunden rapportering om, och kollegial granskning av, arbetet med att nå målen för hållbar utveckling och respekt för mänskliga rättigheter samt andra nödvändiga delar av avtalet, i enlighet med parlamentets önskan.

31.  Europaparlamentet rekommenderar därför att den gemensamma parlamentariska församlingen anpassas till den nya regionala strukturen, med fortsatt fokus på arbetet i regionala forum, och med ett nära samarbete med de nationella och regionala parlamenten. Parlamentet anser att AVS–EU:s ministerråd och den gemensamma parlamentariska församlingen bör sammanträda regelbundet i plenum och alternera mellan EU och en AVS-stat, dock mindre ofta än nu, men att det inte bör vara en förutsättning att rådet sammankallas. Parlamentet uppmanar den EU-medlemsstat som innehar rådsordförandeskapet att engagera sig mer i arbetet med att förbereda, organisera och stå som värd för församlingens sammanträdesperioder.

32.  Europaparlamentet begär att sammanträden mellan parlamentsledamöter från EU och från AVS-länderna på nivån för de regionala pakterna ska hållas minst en gång om året i varje region och kompletteras av ett forum där flera olika intressenter deltar, däribland icke-statliga aktörer, såsom civilsamhället, ungdomar och den privata sektorn.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att det panafrikanska parlamentets roll måste bli en stark pelare i den framtida EU–Afrika-pakten, särskilt gentemot och tillsammans med det framtida EU–Afrika-rådet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och dess motparter i AVS-länderna att i ett tidigt skede av förhandlingarna offentliggöra skriftliga förslag om den parlamentariska dimensionen och det panafrikanska parlamentets roll samt att samråda med det panafrikanska parlamentet och Europaparlamentet om detta.

34.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet ska informeras fullständigt och omedelbart i alla skeden av förhandlingsförfarandet i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget, och upprepar att det är nödvändigt att komma överens om bättre praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte under hela livscykeln för internationella avtal. Parlamentet uppmanar dessutom rådet och kommissionen att fullt ut och snarast informera den gemensamma parlamentariska församlingen om förhandlingarna.

35.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens råd att offentliggöra det mandat som rådet antagit och uppmanar AVS-länderna att göra detsamma med sina mandat.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/03_01/pdf/mn3012634_en.pdf
(2) http://www.wipo.int/edocs/trtdocs/en/acp/trt_acp_3.pdf
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0371.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.
(5) EUT C 349, 17.10.2017, s. 11.
(6) EUT C 310, 25.8.2016, s. 19.
(7) EUT C 170, 30.5.2017, s. 36.
(8) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/1081264en.pdf


Kontrollen av EU-rättens tillämpning 2016
PDF 171kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2018 om kontrollen av EU-rättens tillämpning 2016 (2017/2273(INI))
P8_TA(2018)0268A8-0197/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 1, 2 och 3,

–  med beaktande av kommissionens 33:e årsrapport om kontrollen av unionsrättens tillämpning (2015) (COM(2016)0463),

–  med beaktande av kommissionens 34:e årsrapport om kontrollen av unionsrättens tillämpning (2016) (COM(2017)0370),

–  med beaktande av kommissionens rapport Utvärderingsrapport för projektet ”EU pilot” (COM(2010)0070),

–  med beaktande av kommissionens rapport Andra utvärderingsrapporten för EU Pilot-projektet (COM(2011)0930),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om kontroll av unionsrättens tillämpning: Årsrapport 2014(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 december 2016 EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning (C(2016)8600),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (COM(2002)0141),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 april 2012 Uppdatering av klagandens ställning i ärenden om unionsrättens tillämpning (COM(2012)0154),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 Bättre lagstiftning för bättre resultatEn EU-agenda (COM(2015)0215),

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om 30:e och 31:a årsrapporterna om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2012–2013)(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2016 om en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning(7) och sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 27 maj 2016 Förverkliga fördelarna med EU:s miljöpolitik genom en regelbunden granskning av dess genomförande (COM(2016)0316), och av den 3 februari 2017 Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063),

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0197/2018), och av följande skäl:

A.  I artikel 17 i EUF-fördraget fastställs kommissionens grundläggande roll som ”fördragens väktare”.

B.  I artikel 2 i EU-fördraget föreskrivs att ”unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”. Ett korrekt genomförande av unionslagstiftningen är därför av största vikt för att uppnå de politiska mål för EU som fastställs i fördragen och i sekundärrätten. I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs också att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

C.  Enligt artikel 2 i EU-fördraget och artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på, och i all sin verksamhet ska unionen syfta till att undanröja alla former av bristande jämställdhet och främja lika möjligheter och likabehandling.

D.  I artikel 3 i EU-fördraget föreskrivs att unionens mål bland annat är att främja fred, sina värden och folkens välfärd och att verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas och på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö, och att unionen ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

E.  I enlighet med fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol är medlemsstaterna skyldiga att förse kommissionen med tydlig och detaljerad information om hur de införlivar EU-direktiv i sin nationella lagstiftning. Enligt den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen(9) och den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen(10) kan medlemsstaterna, när de underrättar kommissionen om nationella införlivandeåtgärder, även behöva tillhandahålla dokument som förklarar hur de har införlivat direktiven i nationell rätt.

F.  Enligt artikel 4.3 i EU-fördraget och artiklarna 288 tredje stycket och 291.1 i EUF-fördraget är det medlemsstaterna som har det huvudsakliga ansvaret för att införliva, tillämpa och genomföra unionsrätten på ett korrekt sätt och inom angiven tid och att tillhandahålla tillräckliga rättsmedel för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd på de områden som omfattas av unionsrätten.

G.  En korrekt tillämpning av EU-rätten garanterar alla EU-medborgare fördelarna med unionens politik och företagen lika konkurrensvillkor.

H.  Efter antagandet i december 2016 av meddelandet EU:s lagstiftning: Bättre resultat genom bättre tillämpning har kommissionen beslutat att koncentrera sig på fall där medlemsstater inte anmäler åtgärder för införlivande eller åtgärderna på ett felaktigt sätt införlivar direktiv, inte följer en dom från EU-domstolen (enligt artikel 260.2 i EUF-fördraget), allvarligt skadar EU:s ekonomiska intressen eller inkräktar på EU:s exklusiva befogenheter.

I.  Enligt artikel 6.1 i EU-fördraget har stadgan samma rättsliga värde som fördragen och riktar sig till EU:s institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna när dessa tillämpar unionsrätten (artikel 51.1 i stadgan).

J.  EU Pilot-förfaranden ska möjliggöra närmare och mer konsekvent samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna, så att överträdelser av unionsrätten om möjligt kan lösas på ett tidigt stadium genom bilateral dialog utan att man behöver ta till formella överträdelseförfaranden.

K.  För att bemöta det nuvarande demokratiska underskottet och med hänsyn till Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, är det nödvändigt att införa ett nytt system med ett enda sammanhållet ramverk som bygger på befintliga instrument och mekanismer och som bör tillämpas på ett enhetligt sätt på alla EU:s institutioner och alla medlemsstater.

L.  Enligt den nya politik som antagits av kommissionen för att säkerställa respekten för EU-rätten är syftet med EU Pilot dock inte att förlänga överträdelseförfarandet, som i sig är ett sätt att inleda en dialog med en medlemsstat för att lösa problem.

M.  För att säkerställa ett mer strategiskt och effektivt sätt att kontrollera regelefterlevnad och hantera överträdelser har kommissionen, så som anges i dess meddelande Bättre resultat genom bättre tillämpning, beslutat att inleda överträdelseförfaranden utan att tillämpa EU Pilot-mekanismen, såvida det inte anses lämpligt att använda den i ett visst fall.

N.  2016 mottog kommissionen 3 783 nya klagomål om eventuella överträdelser av unionsrätten, och de medlemsstater som var föremål för flest klagomål var Italien (753), Spanien (424) och Frankrike (325).

O.  Enligt artikel 258 första och andra styckena i EUF-fördraget ska kommissionen avge ett motiverat yttrande till en medlemsstat om kommissionen anser att den medlemsstaten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen. Kommissionen får föra ärendet vidare till domstolen om den berörda medlemsstaten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som kommissionen angett.

P.  Under 2016 inledde kommissionen 847 nya överträdelseförfaranden på grund av sent införlivande av direktiv.

Q.  År 2016 pågick fortfarande 95 överträdelseförfaranden, där domstolen har fastställt de berörda medlemsstaternas bristande efterlevnad.

R.  I sin resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter uppmanade parlamentet kommissionen att senast i september 2017 och på grundval av artikel 295 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag om ingående av en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EU:s pakt för DRG) i form av ett interinstitutionellt avtal som fastställer arrangemang för att underlätta samarbetet mellan unionens institutioner och medlemsstaterna inom ramen för artikel 7 i EU-fördraget.

S.  Enligt ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen ska parlamentet informeras om alla överträdelseförfaranden som baseras på formella underrättelser, men detta omfattar inte det informella EU Pilot-förfarande som genomförs innan formella överträdelseförfaranden inleds.

T.  I artikel 41 i stadgan anges att rätten till god förvaltning innebär att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av institutionerna, och i artikel 298 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration när de fullgör sina uppgifter.

U.  I sitt meddelande av den 3 februari 2017 Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik, hävdar kommissionen att den har haft en strukturerad och heltäckande dialog med medlemsstaterna om genomförandet av EU:s miljölagstiftning, och kommissionen erbjuder sig – utan att det påverkar dess befogenheter enligt EU-fördragen att kontrollera efterlevnaden – att underlätta medlemsstaternas ansträngningar genom en ny särskild ram.

V.  Artikel 157 i EUF-fördraget medger och artikel 19 i EUF-fördraget möjliggör lagstiftning för att bekämpa alla former av diskriminering, inklusive på grund av kön.

W.  Genom förklaring nr 19 till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget har EU och medlemsstaterna förbundit sig ”att bekämpa alla slag av våld i hemmet (…), att förhindra och bestraffa dessa brottsliga handlingar samt att stödja och skydda brottsoffren”.

X.  EU har antagit lagstiftning mot människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, med artiklarna 79 och 83 i EUF-fördraget som grund. Genom programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap finansieras bland annat åtgärder som bidrar till att utrota våld mot kvinnor.

Y.  Ett antal av EU:s direktiv, i synnerhet de som fokuseras på jämställdhet tillämpas inte korrekt i ett antal medlemsstater vilket gör att personer av olika kön inte skyddas mot diskriminering i fråga om tillgång till sysselsättning och tillgång till varor och tjänster.

Z.  Könsbaserad diskriminering sammanfaller med andra typer av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av ras och etnicitet, religion, funktionsnedsättning, hälsa, könsidentitet, sexuell läggning, ålder och/eller socioekonomiska villkor.

AA.  Av kvinnorna i EU har 33 procent utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld och 55 procent för sexuella trakasserier – 32 procent av dem på arbetsplatsen. Kvinnor är särskilt utsatta för sexuellt och fysiskt våld samt våld via nätet, nätmobbning och stalkning. Mer än hälften av alla kvinnliga mordoffer mördas av en partner eller släkting. Våld mot kvinnor är en av de mest utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i världen, oavsett offrens ålder, nationalitet, religion, utbildning eller ekonomiska och sociala ställning, och utgör ett stort hinder mot jämställdhet. Fenomenet kvinnomord minskar inte i medlemsstaterna.

AB.  Enligt EU:s hbt-undersökning upplevde lesbiska, bisexuella och transsexuella kvinnor en mycket stor risk för diskriminering på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. 23 procent av de lesbiska och 35 procent av transpersonerna har blivit fysiskt/sexuellt attackerade eller hotade med våld i hemmet eller på annan plats (på gatan, allmänna transportmedel, arbetsplatsen etc.) minst en gång de senaste fem åren.

AC.  Tillämpningen och verkställandet av EU:s jämställdhetslagstiftning i medlemsstaterna har visat sig medföra vissa specifika problem i samband med införlivandet och tillämpningen av de relevanta direktiven, t.ex. betydande brister i lagstiftningen och nationella domstolars inkonsekventa tillämpning av den.

AD.  Institutioner och mekanismer för jämställdhet är ofta marginaliserade i nationella förvaltningsstrukturer, eftersom de är uppdelade mellan olika politikområden och förhindras av komplicerade mandat och saknar kunnig personal, utbildning och uppgifter samt tillräckliga resurser och inte får tillräckligt stöd från de politiska ledarna.

AE.  Enligt den jämförande analys av antidiskrimineringslagstiftning i Europa som offentliggjordes 2017 av det europeiska nätverket av juridiska experter på jämställdhet och icke-diskriminering kvarstår – i de allra flesta länder – en allvarlig oro rörande uppfattning och medvetenhet, eftersom enskilda ofta inte är informerade om sin rätt till skydd mot diskriminering och om skyddsmekanismer. Enligt denna analys, och i fråga om verkställandet av EU:s antidiskrimineringsdirektiv, har ytterligare orosmoln uppstått, såsom avsaknaden av (eller alltför begränsad) rättslig status för organisationer och sammanslutningar för att delta i förfaranden för eller till stöd för offer för diskriminering och restriktiv tillämpning av omvänd bevisbörda samt ett antal hinder för effektiv tillgång till rättslig prövning, och dessa hindrar medborgarna att i praktiken fullt ut åtnjuta och skydda sina rättigheter som följer av bestämmelserna i antidiskrimineringslagstiftningen.

AF.  2017 års jämställdhetsindex från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) visar endast på marginella förbättringar, vilket tydliggör att EU fortfarande har långt kvar till dess att jämställdhet uppnåtts, och det övergripande poängtalet är nu 66,2 poäng av 100, bara fyra poäng högre än för tio år sedan.

AG.  I fråga om beslutsfattande har ovannämnda uppgifter om jämställdhet visat på en förbättring med nästan tio poäng under det senaste årtiondet, och poängtalet är nu 48,5 poäng, men detta område har fortfarande det lägsta poängtalet av alla. Denna negativa siffra återspeglar framför allt den ojämna representationen av kvinnor och män inom politiken och pekar på ett demokratiskt underskott i EU:s förvaltning.

AH.  Eurofounds rapport om sysselsättningsklyftan mellan könen uppskattar att denna klyfta kostar EU runt 370 miljarder euro per år, vilket motsvarar 2,8 procent av EU:s BNP.

AI.  Enligt Eurofounds undersökning om arbetsvillkor visar den sammansatta indikatorn för avlönad och oavlönad arbetstid att kvinnors arbetstid är längre när avlönade och oavlönade arbetstimmar räknas samman.

AJ.  Trots EU:s engagemang för jämställdhet i beslutsfattande, finns det allvarliga brister i EU-byråernas styrelser när det gäller balansen mellan könen, som visar på bestående mönster av könssegregering.

AK.  Feminiseringen av fattigdom är ett faktum inom EU, och korrekt och fullständig tillämpning samt verkställande av EU:s jämställdhetslagstiftning bör gå hand i hand med politik som tar itu med den väldigt höga arbetslösheten, fattigdomen och sociala utestängningen bland kvinnor. Avsaknaden av jämställdhetspolitik och bristande genomförande av jämställdhetslagstiftning försätter kvinnor ytterligare i fara och ökar risken för fattigdom och social marginalisering genom att de stängs ute från arbetsmarknaden.

AL.  Korrekt genomförande av den befintliga lagstiftningen är grundläggande för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Även om det omarbetade direktivet 2006/54/EG tydligt förbjuder såväl direkt som indirekt diskriminering, och trots att kvinnor i genomsnitt har en hög utbildningsnivå, var det könsmässiga lönegapet fortfarande 16,3 procent år 2015.

AM.  Principen om jämställdhet måste utgöra en väsentlig del av kontrollen av den befintliga unionsrättens tillämpning.

AN.  Insamlingen av uppgifter, som om möjligen är könsuppdelad, är mycket viktig för att utvärdera de framsteg som hittills gjorts avseende tillämpningen av EU-lagstiftningen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut(11) att reagera snabbt på överträdelser och stöder kommissionens insatser för att lösa problem med genomförandet informellt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra mekanismen för problemlösning inom ramen för EU Pilot.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över ökningen av det totala antalet överträdelseförfaranden 2016, som innebar att det största antalet sådana fall under de senaste fem åren uppnåddes.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens årsrapport från 2016 om kontrollen av unionsrättens tillämpning och konstaterar att de fyra områden där flest överträdelseförfaranden till följd av försenat införlivande inleddes mot medlemsstaterna 2016 enligt denna rapport var miljö, rättsliga frågor och konsumentfrågor, beskattning och den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet påminner om att rätten att inge framställningar till parlamentet är en av hörnstenarna i unionsmedborgarskapet, i enlighet med artiklarna 20 och 227 i EUF-fördraget och artikel 44 i stadgan, och denna rätt rankas som näst viktigast för medborgarna enligt färska undersökningar. Parlamentet understryker betydelsen av framställningar som ett medel för medborgarna och unionsinvånarna att känna sig delaktiga i unionens verksamhet, och att uttrycka sina åsikter om fall där unionsrätten tillämpas felaktigt eller överträds eller där det finns eventuella luckor, och parlamentet uppmärksammar samtidigt dessa brister i förhoppning om att finna en snabb och effektiv lösning på de problem som tas upp. Parlamentet håller med kommissionen om att arbetet för att säkerställa ett effektivt genomförande av befintlig unionslagstiftning måste ges samma betydelse som arbetet med att utforma ny lagstiftning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra sin hantering av framställningar genom att i tid besvara dem, och lämna utförliga svar.

5.  Europaparlamentet uppmärksammar studien som beställts av parlamentets utskott för framställningar från utredningsavdelning C om kontroll av unionsrättens tillämpning: verktyg och utmaningar, och välkomnar de konkreta rekommendationer om åtgärder som riktas till parlamentet. Parlamentet framhåller i detta avseende den nyligen offentliggjorda studien från utredningsavdelning C om faktisk tillgång till rättslig prövning, till följd av återkommande klagomål rörande behandlingen av flera framställningar. Parlamentet stöder kommissionens förslag att främja juridisk utbildning i ämnet EU-rätt för de olika medlemsstaterna, för att säkerställa enhetliga domar och därmed lika möjligheter i hela unionen.

6.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens rapport för 2016 är mer insynsvänlig och ger fler statistiska uppgifter jämfört med tidigare rapporter. Parlamentet beklagar dock att rapporten inte ger någon exakt information om hur många framställningar som lett till inledande av ett EU Pilot-förfarande eller ett överträdelseförfarande, och uppmanar kommissionen att lämna särskild information om detta. Tyvärr får varken parlamentet eller framställarna medverka i dessa förfaranden. Kommissionen uppmanas på nytt att ge parlamentet information om alla EU Pilot-ärenden och överträdelseförfaranden som inletts, i syfte att förbättra öppenheten, krympa tidsramen för tvistlösning via framställningsutskottet, bygga upp medborgarnas förtroende för EU-projektet och slutligen ge EU Pilot-mekanismen ökad legitimitet, särskilt när det gäller överträdelseförfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt meddela sina beslut rörande överträdelseförfaranden och vilka olika åtgärder den vidtar, och att offentliggöra dagordningen och de viktigaste resultaten från paketmöten. Parlamentet är medvetet om domstolens domslut i mål C-39/05 P, C-52/05 P och C-562/14 P från maj 2017, där det kungjordes att handlingar inom EU Pilot-förfarandet inte bör offentliggöras om det föreligger en risk för att detta utlämnande av information skulle påverka överträdelseförfarandets karaktär, förändra dess förlopp eller underminera målen för förfarandet, men uppmanar kommissionen att offentliggöra handlingar som utbytts med medlemsstaterna när denna risk inte längre föreligger, främst när EU Pilot-förfarandena har avslutats. Parlamentet stöder i detta hänseende Europeiska ombudsmannens förslag om tidsramar för och insyn i det inledande skedet av överträdelseförfaranden inom ramen för EU Pilot. Parlamentet betonar vikten av att hålla alla berörda parter informerade och att öka insynen i EU Pilotförfaranden. Parlamentet beklagar att kommissionen brustit när det gäller att möta de farhågor som ledamöter tagit upp i EU Pilot-förfaranden, och uppmanar kommissionen att informera utskottet för framställningar om alla nya viktiga steg i sina utredningar och ha en kontinuerlig dialog med medlemsstaterna när det gäller oavslutade framställningar. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att i sin årsrapport inkludera statistik över genomförandet av såväl EU-förordningar som EU-direktiv.

7.  Europaparlamentet anser att det stora antalet överträdelseförfaranden visar att det fortfarande är en stor utmaning och en viktig prioritet att se till att EU:s lagstiftning tillämpas i rätt tid och på ett korrekt sätt i medlemsstaterna, med tanke på det nya, mer strategiska och effektiva sätt att kontrollera regelefterlevnad som antagits av kommissionen för 2016. Parlamentet anser att vissa av dessa överträdelser är resultatet av brist på resurser för den offentliga förvaltningen i vissa medlemsstater, ibland till följd av obetänksamma åtstramningsåtgärder.

8.  Europaparlamentet understryker att antalet klagomål inte har varit så högt sedan 2011, vilket innebär en ökning med 67,5 procent jämfört med förra året, med ett rekordantal på 3 783 nya klagomål och en minskning av antalet lösta klagomål. Dessutom pågick 1 657 överträdelseförfaranden fortfarande i slutet av 2016, samtidigt som 986 nya överträdelseförfaranden inleddes samma år, varav 847 avser försenat införlivande. Parlamentet noterar med oro att 95 överträdelseförfaranden fortfarande pågår efter domslut från EU-domstolen, eftersom kommissionen ansåg att de berörda medlemsstaterna inte ännu hade uppfyllt domarna enligt artikel 258 i EUF-fördraget, och att de områden som berörs mest totalt sett är sysselsättning och rättsliga frågor och konsumentfrågor, följt av inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, skatter och tullar och miljö.

9.  Europaparlamentet välkomnar minskningen av antalet nya EU Pilot-ärenden 2016 (790 jämfört med 881 för 2014) och det faktum att denna siffra nådde sin lägsta nivå sedan 2011, trots att kommissionen inte genomför EU Pilot-förfaranden i händelse av försenat införlivande av direktiv. Parlamentet noterar dock att andelen lösta ärenden sjönk något jämfört med 2015 (från 75 till 72 procent). Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra sina prioriteringar när det gäller dess tillsynspolitik, där kommissionen förklarar att den kommer att inrikta sina åtgärder för kontroll av efterlevnaden på områden där den kan göra verklig skillnad, och om politiska prioriteringar för att följa sådana ärenden som avslöjar systembrister i en medlemsstats rättssystem.

10.  Europaparlamentet noterar att kommissionens åtagande att verkställa EU-rätten på ett mer strategiskt sätt nyligen har lett till att överträdelseförfaranden har avslutats av politiska skäl. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förklara övervägandena bakom sådana beslut i framtida övervakningsrapporter.

11.  Europaparlamentet understryker att de flesta EU Pilot-ärenden som ledde till formella överträdelseförfaranden främst rörde politikområdena miljö, inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, energi och skatter och tullar. Parlamentet konstaterar även att Ungern, Tyskland, Spanien och Polen hade flest EU pilot-ärenden som drevs genom överträdelseförfaranden.

12.  Europaparlamentet erkänner att det främsta ansvaret för korrekt genomförande och tillämpning av EU-rätten ligger hos medlemsstaterna, men påpekar att detta inte befriar EU-institutionerna från deras skyldighet att respektera EU: s primärrätt när de utformar sekundärrätten, i synnerhet i fråga om rättsstaten och grundläggande rättigheter med avseende på stadgan.

13.  Europaparlamentet påpekar att korrekt genomförande och tillämpning av unionsrätten är grundläggande för att förverkliga EU:s politik enligt den princip om jämställdhet mellan kvinnor och män som fastställs i fördragen och för att mana till och främja ömsesidig tillit mellan offentliga institutioner på såväl EU-nivå som nationell nivå samt mellan institutioner och medborgare, och parlamentet erinrar även om att tillit och rättssäkerhet båda utgör grunden till ett gott samarbete och en effektiv tillämpning av unionsrätten.

14.  Europaparlamentet är oroat över att det fortfarande finns omfattande brister vid genomförandet av EU:s miljölagstiftning och kontrollen av hur den efterlevs i vissa medlemsstater, särskilt när det gäller områdena avfallshantering, infrastruktur för avloppsvattenrening och efterlevnaden av gränsvärdena för luftkvaliteten.

15.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, EU-medborgarna och andra berörda aktörer spelar i övervakningen och rapporteringen av brister i medlemsstaternas införlivande och tillämpning av EU-lagstiftning. Parlamentet välkomnar därför medborgarnas ökade engagemang i genomförandet av EU:s lagstiftning, inbegripet den avgörande rollen för visselblåsare i den privata och den offentliga sektorn. Parlamentet påminner om att det måste vara EU-medborgarnas rättighet att vara de första att på ett tydligt, tillgängligt och insynsvänligt sätt i god tid få veta huruvida det har antagits nationella lagar som införlivar unionslagstiftningen, och i så fall vilka, samt vilka nationella myndigheter som ansvarar för att genomföra dem korrekt.

16.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen lägger stor vikt vid ett korrekt införlivande av EU-rätten i rätt tid i nationell lagstiftning och vid att det finns tydliga interna rättsliga ramar, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att prioritera detta, så att överträdelser av EU-rätten undviks, samtidigt som allmänheten och företagen kan dra nytta av ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av den.

17.  Europaparlamentet påpekar dock att orealistiska tidsfrister för genomförande av lagstiftning kan göra det omöjligt för medlemsstaterna att hålla dessa, vilket antyder ett tyst godkännande av försenat genomförande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna att enas om mer realistiska tidsplaner för genomförande av förordningar och direktiv, med beaktande av de nödvändiga perioderna för granskning och samråd. Parlamentet anser att kommissionen bör lägga fram rapporter, sammanfattningar och reviderad lagstiftning inom de tidsfrister som överenskommits av medlagstiftarna och i enlighet med de tillämpliga rättsliga bestämmelserna.

18.  Europaparlamentet understryker att det 2016 fanns 70 direktiv att införliva, en ökning från 56 direktiv 2015. Parlamentet uttrycker oro över att antalet nya ärenden på grund av försenat införlivande kraftigt ökat från 543 till 847. Parlamentet beklagar att det i slutet av 2016 fortfarande pågick 868 överträdelseärenden om sent införlivande, vilket innebär en ökning med 67,5 procent jämfört med de 518 pågående ärendena vid årsslutet 2015.

19.  Europaparlamentet ser med oro på att medlemsstaterna, liksom under 2015, inte alltid uppfyllde sitt åtagande att lägga fram förklarande dokument tillsammans med de nationella åtgärder som införlivar direktiven i deras rättsordning. Parlamentet anser att kommissionen i ett läge där en stor del av de förklarande dokument som lagts fram varit av ojämn kvalitet bör ge mer stöd till medlemsstaterna i utarbetandet av dessa förklarande dokument och jämförelsetabeller.

20.  Europaparlamentet understryker att om man inte säkerställer ett punktligt och korrekt införlivande av befintlig unionslagstiftning avseende principerna om kvinnors och mäns lika möjligheter och likabehandling i frågor som rör utbildning, anställning och yrkesutövning, lika lön för lika arbete och likabehandling av kvinnor och män vad gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, samt befintliga bestämmelser för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv och sätta stopp för alla former av våld mot kvinnor och flickor, så berövas i slutändan medborgare och företag de förmåner som de har rätt till enligt unionsrätten.

21.  Europaparlamentet betonar att EU är en union som bygger på rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna (artikel 2 i EU-fördraget). Parlamentet framhåller att medlemsstaterna vid genomförandet av EU-rätten fullt ut måste respektera de grundläggande värdena och rättigheterna i fördragen och stadgan. Parlamentet upprepar att det är ytterst viktigt att noga övervaka medlemsstaternas och EU-institutionernas handlingar och underlåtelser att handla.

22.  Europaparlamentet upprepar sin oro över antalet framställningar till parlamentet och klagomål till kommissionen angående problem som man trott hade lösts av kommissionen.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att skydda integriteten i EU:s rättsordning, som omfattar primärrätt, sekundärrätt och icke-bindande lagstiftning. Parlamentet efterlyser därför ett snabbt vidtagande av de lagstiftnings- och icke-lagstiftningsinitiativ som krävs för att medborgarna ska få se den europeiska pelaren för sociala rättigheter förverkligad. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera så öppet och samstämmigt som möjligt i sina insatser för att inrätta en ny ram för ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen, såsom granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att skapa sådana ramar med särskild inriktning mot en rättvis och balanserad utveckling, sysselsättning, sociala frågor och inkludering i samband med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

24.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen i sin resolution av den 25 oktober 2016 att lägga fram ett förslag om ingående av en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EU:s pakt för DRG), för att på ett effektivt sätt slå samman sina relevanta årliga tematiska rapporter med resultatet av befintliga övervakningsmekanismer och verktyg för periodisk bedömning så att de alla kan presenteras i god tid. Parlamentet påminner om att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare och med fullständig respekt för principerna om god och ändamålsenlig förvaltning i enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget och artiklarna 41 och 47 i stadgan, har en skyldighet att övervaka att och bedöma huruvida unionsrätten genomförs korrekt och medlemsstaternas och alla unionsinstitutioners och unionsorgans respekt för principerna och målen enligt fördragen samt uppfylla sitt åtagande att aktivt hjälpa medlemsstaterna att införliva och genomföra vissa direktiv och förordningar. Parlamentet rekommenderar därför att denna uppgift beaktas som en del av cykeln för DRG-politiken från 2018, och att kommissionen slår samman sina relevanta årliga tematiska rapporter med resultatet av befintliga övervakningsmekanismer och verktyg för periodisk bedömning, så att de kan presenteras i god tid.

25.  Europaparlamentet påminner om att det vid flera tillfällen har uppmanat kommissionen att mer proaktivt övervaka, leda och stödja genomförandet av miljölagstiftning och miljöpolitik.

26.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att aktivt hjälpa medlemsstaterna att införliva och genomföra lagstiftningen genom att utarbeta genomförandeplaner för vissa direktiv och förordningar.

27.  Europaparlamentet anser att parlamentet, med tanke på att det delar ansvaret för unionsrättens genomförande och efterlevnad i enlighet med det interinstitutionella avtalet, och utövar kontroll över kommissionen i enlighet med artikel 14 i EU-fördraget, automatiskt bör underrättas om alla EU Pilot-projekt och överträdelseförfaranden som inleds, och även ges adekvat tillgång till handlingar som rör båda dessa slags förfaranden, särskilt när de har sin grund i framställningar, samtidigt som man respekterar de sekretessbestämmelser som krävs för en god hantering av ärendena.

28.  Europaparlamentet skulle gärna se ett ökat deltagande från företrädare för medlemsstaterna när framställningsutskottet diskuterar framställningar.

29.  Europaparlamentet noterar att tillämpningen av unionsrätten i medlemsstaterna är otillfredsställande, vilket framgår av det stora antalet klagomål till kommissionen och det omfattande flödet av framställningar till Europaparlamentet. Parlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande från december 2016 förklarar att den har för avsikt att öka användningen av förebyggande verktyg, såsom paketmöten, genomförandeåtgärder, expertgrupper och specialiserade nätverk, inklusive Solvit-nätverket, och hjälpa medlemsstaterna att bygga upp sin kapacitet för att genomföra unionsrätten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja bestämmelserna i artikel 197 i EUF-fördraget för att genomföra denna förnyade tillsynspolitik i fullt partnerskap med medlemsstaterna och EU-institutionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin hantering av framställningar genom att ge snabba och ingående svar.

30.  Europaparlamentet noterar att 95 överträdelseförfaranden fortfarande pågår, trots att EU-domstolen har slagit fast att medlemsstaterna underlåtit att följa bestämmelserna, och endast tre av dessa ärenden har överlämnats av kommissionen till EU-domstolen med stöd av artikel 260 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att säkerställa ett fullständigt och snabbt verkställande av domstolens beslut, och om så är nödvändigt, fullständigt utnyttja bestämmelserna i artikel 279 i EUF-fördraget för att förhindra att unionsrätten och domstolens befogenheter undergrävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med denna situation och regelbundet rapportera om framstegen i detta avseende till Europaparlamentet.

31.  Europaparlamentet understryker att alla EU-institutioner är bundna av fördragen och stadgan(12).

32.  Europaparlamentet rekommenderar att alla interparlamentariska debatter om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter ska inbegripa det civila samhället och medborgardeltagande, till exempel genom framställningar till parlamentet och det europeiska medborgarinitiativet.

33.  Europaparlamentet betonar att samförståndsavtal som ingås mellan EU-institutionerna och medlemsstater inte betraktas som unionsakter enligt artikel 288 i EUF-fördraget.

34.  Europaparlamentet betonar att effektivitet, insyn och ansvarsskyldighet är ytterst viktiga aspekter när EU-institutionerna utarbetar och genomför EU-lagstiftning. Parlamentet betonar särskilt principen om demokratisk ansvarsskyldighet – och den roll parlamentet spelar för att säkerställa detta – samt unionsmedborgarnas rätt till rättvisa och god förvaltning, som föreskrivs i artiklarna 41 och 47 i stadgan. Parlamentet påpekar att dessa rättigheter och principer innebär att medborgarna ska ges adekvat och enkel tillgång till förslag till rättsakter som berör dem. Parlamentet påminner om att dessa rättigheter och principer också bör vara av överordnad betydelse för medlemsstaterna när de föreslår utkast till akter för genomförande av unionsrätten.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, där så är möjligt och nödvändigt, stärka de av EU:s ekonomiska resurser, såsom Europeiska socialfonden, som avsätts för ”att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig förvaltning” i syfte att främja social välfärd och ekonomisk utveckling och för att ge gynnande lagstiftning större genomslagskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut använda sig av artikel 197 i EUF-fördraget för att bidra till att stärka medlemsstaternas kapacitet att genomföra och verkställa EU-rätten.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma instrument för att hjälpa medlemsstaterna att erkänna problem med införlivandet, ta itu med dem på ett tidigt stadium i överträdelseförfarandena och hitta gemensamma lösningar.

37.  Europaparlamentet påminner om att den lagstiftning som ger upphov till de mest flagranta överträdelseförfarandena är resultatet av direktiv. Parlamentet påminner om att förordningar är direkt bindande och tillämpliga i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i så stor utsträckning som möjligt använda sig av förordningar när den avser att lägga fram lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att ett sådant tillvägagångssätt skulle minska risken för överreglering.

38.  Europaparlamentet påminner om att förhandsavgöranden bidrar till att klargöra hur EU-rätten ska tillämpas. Parlamentet anser att användningen av detta förfarande möjliggör en enhetlig tolkning och ett enhetligt genomförande av EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bättre följa upp att de nationella domstolarna uppfyller sin skyldighet att begära ett förhandsavgörande från domstolen, så som anges i artikel 267 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmuntrar därför de nationella domstolarna att i händelse av tvivel hänskjuta frågor till EU-domstolen och på så sätt förebygga överträdelseförfaranden.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt sin kontroll över genomförandet av rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion(13) och att inleda överträdelseförfaranden när så behövs, med särskild vaksamhet gentemot felaktig eller bristfällig tillämpning.

40.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens fortsatta ansträngningar för att kontrollera efterlevnaden av EU:s miljöregler i syfte att säkerställa lika villkor för alla medlemsstater och ekonomiska aktörer och för att åtgärda brister i genomförandet och verkställandet av EU:s miljölagstiftning, bland annat att inleda överträdelseförfaranden om det är nödvändigt. Parlamentet understryker dock de kända begränsningarna när det gäller genomslagskraften för EU:s miljöregler, i synnerhet miljöansvarsdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta parlamentets resolution av den 26 oktober 2017(14) om tillämpningen av miljöansvarsdirektivet. Parlamentet påpekar att medborgarnas rätt till en hälsosam miljö i vissa medlemsstater äventyras av brister i genomförandet och tillämpningen av EU:s miljölagstiftning, framför allt när det gäller förebyggande av skador på luft och vatten, avfallshantering och infrastruktur för rening av avloppsvatten. Parlamentet påminner om att ett fullständigt genomförande av EU:s miljölagstiftning skulle kunna innebära besparingar för EU:s ekonomi på 50 miljarder euro varje år, framför allt i form av lägre sjukvårdskostnader och direkta kostnader för miljön.

41.  Europaparlamentet betonar att EU:s regelverk även omfattar internationella avtal som EU har ingått. Parlamentet konstaterar med stor oro att EU:s miljöregler kanske inte står i överensstämmelse med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen)(15) genom att de inte ger tillräcklig tillgång till rättslig prövning för miljöorganisationer och allmänheten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till slutsatserna och rekommendationerna från kommittén för kontroll av efterlevnaden av Århuskonventionen(16) och rådets ståndpunkt av den 17 juli 2017(17) och undersöka hur Århuskonventionen kan följas på ett sätt som är förenligt med de grundläggande principerna i unionens rättsordning och dess system för domstolsprövning.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av åtgärder som antas på området för asyl och migration, för att se till att de överensstämmer med principerna i stadgan, arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att övervinna eventuella svårigheter med genomförandet och att vid behov inleda nödvändiga överträdelseförfaranden. Parlamentet noterar med oro att vissa medlemsstater ignorerar sina skyldigheter vad gäller asyl och migration, särskilt när det gäller omfördelning av asylsökande. Parlamentet understryker att bristen på solidaritet mellan några medlemsstater när det gäller asyl och migration måste åtgärdas, så att alla medlemsstater uppfyller sina skyldigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med den ökande handeln med människor för arbetskraftsexploatering och sexuellt utnyttjande.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bemöta migrationssituationen och säkerhetsläget på ett verkningsfullt sätt och att driva igenom den europeiska migrationsagendan och de relaterade genomförandepaketen effektivt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra återvändandedirektivet (2008/115/EG)(18) på ett korrekt sätt och att regelbundet rapportera om genomförandet av den europeiska migrationsagendan.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats är förenliga med EU:s arbetsmarknadslagstiftning, inbegripet direktivet om deltidsarbetande, eftersom många framställningar som handlar om osäkra anställningar har mottagits under 2016.

45.  Europaparlamentet välkomnar att dess roll för att uppmärksamma kommissionen på brister i verkställandet av EU-rätten i medlemsstaterna genom parlamentsfrågor och framställningar erkänns i betänkandet. Parlamentet framhåller att om de nationella parlamenten närmare granskar sina respektive regeringar när dessa deltar i lagstiftningsprocessen kommer detta att främja en mer effektiv tillämpning av unionsrätten, i enlighet med fördragen.

46.  Europaparlamentet är oroat över att det, med tanke på de inkonsekventa översättningarna av många direktiv till EU:s officiella språk, är sannolikt att olika språkversioner leder till olika tolkningar av de respektive texterna, vilket i sin tur leder till att de införlivas på olika sätt i medlemsstaterna. Parlamentet beklagar att sådana skillnader i införlivandet och den rättsliga tolkningen av direktiv kanske inte upptäcks systematiskt, utan först när de klargörs genom domslut från EU-domstolen.

47.  Europaparlamentet påminner om att de nationella parlamenten har en viktig roll att spela, både under den förberedande granskningen av förslag till unionsrättsakter, och i granskningen av att medlemsstaterna genomför antagna unionsrättsakter på ett korrekt sätt. Parlamentet uppmanar de nationella parlamenten att fullgöra denna funktion på ett proaktivt sätt.

48.  Europaparlamentet anser att tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna alltid bör beaktas, i överensstämmelse med kommissionens strävanden efter en bättre och mer ändamålsenlig unionslagstiftning.

49.  Europaparlamentet upprepar återigen att det inom de relevanta generaldirektoraten (GD IPOL, GD EXPO och GD ERRS) bör inrättas ett fristående system för efterhandsbedömningar av de viktigaste unionsrättsakter som parlamentet antar enligt medbeslutandeförfarandet i det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt sin kontroll över genomförandet av EU-lagstiftning om fastställande av regler mot korruptionsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, och att vidta lämpliga åtgärder för att hantera sådana fenomen.

51.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och EU:s institutioner att en av EU:s prioriteringar är att säkerställa punktlig och korrekt tillämpning av lagstiftningen i medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla principerna om tilldelning, subsidiaritet och proportionalitet, i enlighet med artikel 5 i EU-fördraget, samt principen om likhet inför lagen, i syfte att bättre kontrollera unionsrättens tillämpning. Parlamentet erinrar om vikten av att öka medvetenheten om de bestämmelser i de befintliga direktiven som hanterar olika aspekter av principen om jämställdhet och som omsätter denna princip i praktiken.

52.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna att alltid uppfylla sin skyldighet att respektera EU:s primärrätt när de fastställer bestämmelser i sekundärrätten, EU-rätten och icke-bindande lagstiftning, utvecklar politik och undertecknar avtal eller fördrag med institutioner utanför EU, att uppfylla sin skyldighet att med alla tillgängliga medel bistå medlemsstaterna i deras arbete för att införliva EU:s lagstiftning på alla områden och respektera unionens värden och principer, särskilt med tanke på den senaste tidens utveckling i medlemsstaterna.

53.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens synsätt att klagomål från enskilda personer spelar en viktig roll för att upptäcka mer allmänna problem med bristande efterlevnad och tillämpning av EU-rätten som påverkar allmänhetens och företagens intressen.

54.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av en samstämd och heltäckande uppsättning kodifierade bestämmelser för god förvaltning i hela unionen gör det svårt för allmänheten och företagen att enkelt och fullständigt förstå sina rättigheter enligt unionsrätten. Parlamentet betonar därför att en kodifiering av bestämmelserna om god förvaltningssed i form av en förordning som anger de olika aspekterna av det administrativa förfarandet – inklusive underrättelser, bindande tidsfrister, rätten att bli hörd och rätten för var och en att ta del av sin akt – innebär att medborgarnas rättigheter och öppenheten stärks. Parlamentet anser att denna förordning skulle ge större tillgänglighet, tydlighet och konsekvens i tolkningen av befintliga bestämmelser, till nytta för allmänheten och företagen och för förvaltningen och dess personal.

55.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sina resolutioner av den 15 januari 2013 och den 9 juni 2016 efterlyste en förordning om en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning grundad på artikel 298 i EUF-fördraget, men att denna begäran inte har följts upp med något förslag från kommissionen. Parlamentet uppmanar därför återigen kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en europeisk förvaltningsprocesslag, med beaktande av de steg som parlamentet hittills tagit i denna fråga.

56.  Europaparlamentet understryker att otillräcklig integrering av miljöhänsyn i andra politikområden är en av de bakomliggande orsakerna till undermåligt genomförande av miljölagstiftningen och miljöpolitiken.

57.  Europaparlamentet understryker behovet att upprätthålla en hög nivå i fråga om miljöskydd samt folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

58.  Europaparlamentet betonar att en effektiv kontroll av efterlevnaden av EU-bestämmelserna på områdena hälsa, livsmedelssäkerhet och miljö är viktigt för EU-medborgarna, eftersom det påverkar deras vardag och tjänar allmänintresset.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka överträdelser på miljöområdet med en gränsöverskridande dimension, särskilt när det gäller lagstiftningen om ren luft, inbegripet korrekt införlivande och tillämpning av EU-rätten i de framtida medlemsstaterna. Vidare uppmanas kommissionen att på ett lämpligt och tydligt sätt och i tid meddela klagandena om vilka argument de berörda medlemsstaterna anfört som svar på klagomålet.

60.  Europaparlamentet konstaterar att antalet överträdelseförfaranden på miljöområdet minskade under 2016 jämfört med 2015, men är oroat över att antalet förfaranden på området hälsa och livsmedelssäkerhet däremot ökade. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt detta.

61.  Europaparlamentet poängterar att jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer som måste integreras i all politik.

62.  Europaparlamentet understryker den grundläggande roll som rättsstatsprincipen har när det gäller att ge legitimitet hos alla former av demokratisk samhällsstyrning. Parlamentet betonar att detta är en hörnsten i unionens rättsordning och att den som sådan är förenlig med idén om en union som bygger på rättsstatsprincipen.

63.  Europaparlamentet erinrar om att principen om jämställdhet – vad gäller lika lön för lika arbete – skrevs in i EU-fördragen år 1957 (se artikel 157 i EUF-fördraget) och betonar att artikel 153 i EUF-fördraget låter EU agera inom det bredare området för lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet.

64.  Europaparlamentet noterar med uppskattning att EU-domstolens breda tolkning av begreppet lika lön för lika arbete, såsom det formuleras i dess domslut och omfattande rättspraxis avseende den berörda artikeln, verkligen har ökat möjligheterna att bekämpa såväl direkt som indirekt lönediskriminering baserad på kön och minska det könsmässiga lönegapet, men betonar att det fortfarande återstår mycket att göra för att undanröja det kvarstående könsmässiga lönegapet i EU.

65.  Europaparlamentet beklagar djupt att införandet av rättsliga principer som förbjuder löneskillnader mellan kvinnor och män har visat sig inte vara tillräckliga i sig för att utrota det kvarstående könsmässiga lönegapet. Parlamentet betonar att det omarbetade direktiv 2006/54/EG kräver att medlemsstaterna ser till att samtliga bestämmelser i kollektivavtal, löneskalor, löneavtal och enskilda anställningskontrakt som strider mot principen om lika lön kan förklaras ogiltiga eller kan ändras.

66.  Europaparlamentet betonar att både medlemsstaterna och kommissionen bör ägna uppmärksamhet åt genomförandet av EU-rätten, i synnerhet bestämmelserna om lika lön för lika arbete. Parlamentet upprepar vikten av att integrera jämställdhetsprincipen i en rad EU-direktiv, och anser att alternativa instrument är värdefulla verktyg för ett korrekt genomförande av EU-rätten. Parlamentet erinrar om vikten av att öka medvetenheten om de bestämmelser i de befintliga direktiven som handlar om olika aspekter av jämställdhetsprincipen och omsätter denna i praktiken. Parlamentet understryker att förhandlingar om kollektivavtal kan möjliggöra en bredare tillämpning av EU:s lagstiftning om lika lön för lika arbete mellan kvinnor och män, föräldraledighet, arbetsvillkor och arbetstid, inklusive en gemensam vilodag per vecka, för att åstadkomma balans mellan arbetsliv och privatliv för kvinnor och män och förbättra deras situation på arbetsmarknaden.

67.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 15 januari 2013 i vilken parlamentet efterlyste ett antagande av en EU-förordning om en europeisk förvaltningsprocesslag i enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget. Parlamentet noterar med besvikelse att kommissionen har underlåtit att följa upp parlamentets begäran om att lägga fram ett förslag till lagstiftningsakt om en förvaltningsprocesslag.

68.  Europaparlamentet erkänner vikten av att samla in uppgifter, som om möjligen är könsuppdelade, för att utvärdera de framsteg som gjorts för att stärka kvinnors rättigheter.

69.  Europaparlamentet beklagar kommissionens bristfälliga strategi när det gäller djurskydd, där kommissionen bortser från de allvarliga brister som har uppmärksammats av flera medborgare som utövat sin rätt att göra framställningar. Parlamentet upprepar sin begäran om en ny strategi på EU-nivå för att fylla alla befintliga luckor och säkerställa ett fullständigt och effektivt skydd av djurs välbefinnande genom tydlig och uttömmande lagstiftning som helt uppfyller kraven i artikel 13 i EUF-fördraget.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant granska framställningar som gäller skillnaderna i kvalitet hos livsmedelsprodukter av samma varumärke i olika medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att sätta stopp för otillbörliga affärsmetoder och säkerställa att alla konsumenter behandlas lika.

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0385.
(2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(3) EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.
(4) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(5) EUT C 316, 22.9.2017, s. 246.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.
(7) EUT C 86, 6.3.2018, s. 126.
(8) EUT C 440, 30.12.2015, s. 17.
(9) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(10) EUT C 369, 17.12.2011, s. 15.
(11) EUT C 18, 19.1.2017, s. 10.
(12) Dom av den 20 september 2016 av Europeiska unionens domstol i de förenade målen C-8/15 P till C-10/15 P, Ledra Advertising Ltd (C-8/15 P), Andreas Eleftheriou (C-9/15 P), Eleni Eleftheriou (C-9/15 P), Lilia Papachristofi (C-9/15 P), Christos Theophilou (C-10/15 P), Eleni Theophilou (C-10/15 P) mot Europeiskakommissionen och Europeiska centralbanken (ECLI:EU:C:2016:701).
(13) EUT L 193, 19.7.2016, s. 1.
(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0414.
(15) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.
(16) ACCC/C/2008/32 (EU), del II, antagen den 17 mars 2017.
(17) EUT L 186, 19.7.2017, s. 15.
(18) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

Rättsligt meddelande