Index 
Antagna texter
Tisdagen den 11 september 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Likvärdighet av fältbesiktningar ***I
 Gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag *
 Genomförandebeslut om att underställa de nya psykoaktiva ämnena cyklopropylfentanyl och metoxiacetylfentanyl kontrollåtgärder *
 Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen
 Förslag till ändringsbudget nr 4/2018: utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen
 Effekten av EU:s sammanhållningspolitik i Nordirland
 Särskilda åtgärder till förmån för Grekland
 Olika sätt att återintegrera arbetstagare efter skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet
 Förbindelserna mellan EU och tredjeländer på området för reglering och tillsyn av finansiella tjänster
 Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden
 Den europeiska solidaritetskåren ***I
 Ökning av finansieringsramen för stödprogrammet för strukturreformer och anpassning av det allmänna målet ***I
 Euratomprogrammet som kompletterar ramprogrammet Horisont 2020 *
 Åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU
 Likabehandling av språk i den digitala tidsåldern
 Transparent och ansvarsfull förvaltning av naturtillgångar i utvecklingsländerna: skogarna

Likvärdighet av fältbesiktningar ***I
PDF 120kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets beslut 2003/17/EG vad gäller likvärdighet av fältbesiktningar i Brasilien av utsädesodlingar av foderväxter och stråsäd och om likvärdighet av utsäde av foderväxter och stråsäd som produceras i Brasilien, samt vad gäller likvärdighet av fältbesiktningar i Moldavien av utsädesodlingar av stråsäd, köksväxter och olje- och spånadsväxter och om likvärdighet av utsäde av stråsäd, köksväxter och olje- och spånadsväxter som produceras i Moldavien (COM(2017)0643 – C8-0400/2017 – 2017/0297(COD))
P8_TA(2018)0318A8-0253/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0643),

–  med beaktande av artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0400/2017),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 februari 2018(1),

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0253/2018), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/… om ändring av rådets beslut 2003/17/EG vad gäller likvärdighet av fältbesiktningar i Förbundsrepubliken Brasilien av utsädesodlingar av foderväxter och stråsäd och om likvärdighet av utsäde av foderväxter och stråsäd som produceras i Förbundsrepubliken Brasilien, samt vad gäller likvärdighet av fältbesiktningar i Republiken Moldavien av utsädesodlingar av stråsäd, köksväxter och olje- och spånadsväxter och om likvärdighet av utsäde av stråsäd, köksväxter och olje- och spånadsväxter som produceras i Republiken Moldavien

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/1674.)

(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 76.


Gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag *
PDF 167kWORD 50k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag (COM(2018)0021 – C8-0022/2018 – 2018/0006(CNS))
P8_TA(2018)0319A8-0260/2018

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0021),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0022/2018),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0260/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 1
(1)  Genom rådets direktiv 2006/112/EG3 får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa sina särskilda ordningar för småföretag, i enlighet med gemensamma bestämmelser och med sikte på en närmare harmonisering. Dessa bestämmelser är emellertid föråldrade och minskar inte bördan för regelefterlevnad för småföretag, eftersom de är utformade för ett gemensamt system för mervärdesskatt baserat på beskattning i ursprungsmedlemsstaten.
(1)  Genom rådets direktiv 2006/112/EG3 får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa sina särskilda ordningar för småföretag, i enlighet med gemensamma bestämmelser och med sikte på en närmare harmonisering. Dessa bestämmelser är emellertid föråldrade och fyller inte sitt syfte att minska bördan för regelefterlevnad för småföretag, eftersom de är utformade för ett gemensamt system för mervärdesskatt baserat på beskattning i ursprungsmedlemsstaten.
_________________
_________________
3 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
3 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  I sin handlingsplan för mervärdesskatt4 tillkännagav kommissionen ett omfattande paket med förenklade regler för småföretag för att minska deras administrativa börda och bidra till att skapa ett skatteklimat som underlättar deras tillväxt och utvecklingen av gränsöverskridande handel. Detta skulle innefatta en översyn av den särskilda ordningen för småföretag som beskrivs i meddelandet om uppföljningen av handlingsplanen om mervärdesskatt5. Översynen av den särskilda ordningen för småföretag är därför en viktig del av det reformpaket som anges i handlingsplanen för mervärdesskatt.
(2)  I sin handlingsplan för mervärdesskatt, tillkännagav kommissionen ett omfattande paket med förenklade regler för småföretag för att minska deras administrativa börda och bidra till att skapa ett skatteklimat som underlättar deras tillväxt och utvecklingen av gränsöverskridande handel samt förbättra efterlevnaden av mervärdesskattebestämmelserna. Småföretag i unionen är särskilt verksamma inom vissa sektorer som verkar över gränserna, t.ex. byggsektorn, kommunikationssektorn, restaurangbranschen och detaljhandeln, och kan utgöra en viktig källa till sysselsättning. För att nå målen för handlingsplanen för mervärdesskatt är det nödvändigt med en översyn av den särskilda ordningen för småföretag som beskrivs i meddelandet om uppföljningen av handlingsplanen om mervärdesskatt23. Översynen av den särskilda ordningen för småföretag är därför en viktig del av det reformpaket som anges i handlingsplanen för mervärdesskatt.
_________________
_________________
4 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om en handlingsplan för mervärdesskatt: Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU - Dags för beslut (COM(2016)0148, 7.4.2016).
4 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om en handlingsplan för mervärdesskatt: Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU - Dags för beslut (COM(2016)0148, 7.4.2016).
5 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om en handlingsplan för mervärdesskatt - Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU - Dags för beslut (COM(2017)0566, 4.10.2017).
5 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om en handlingsplan för mervärdesskatt - Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU - Dags för beslut (COM(2017)0566, 4.10.2017).
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Översynen av denna särskilda ordning är nära kopplad till kommissionens förslag om fastställande av principerna för ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för gränsöverskridande B2B-handel mellan medlemsstaterna på grundval av beskattningen av gränsöverskridande leveranser av varor i destinationsmedlemsstaten6. Mervärdesskattesystemets övergång till destinationsbaserad beskattning har visat att ett flertal av de nuvarande reglerna inte är lämpade för ett destinationsbaserat skattesystem.
(3)  Översynen av denna särskilda ordning är nära kopplad till kommissionens förslag om fastställande av principerna för ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för gränsöverskridande B2B-handel mellan medlemsstaterna på grundval av beskattningen av gränsöverskridande leveranser av varor i destinationsmedlemsstaten6. Mervärdesskattesystemets övergång till destinationsbaserad beskattning har visat att ett flertal av de nuvarande reglerna inte är lämpade för ett destinationsbaserat skattesystem. De främsta svårigheterna med ökad gränsöverskridande handel för småföretag uppstår på grund av de komplexa och olikartade mervärdesskattereglerna i hela unionen, liksom det faktum att det nationella undantaget för små företag endast gynnar småföretag i den medlemsstat där dessa småföretag är etablerade.
_________________
_________________
6 Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller vissa harmoniserings- och förenklingsregler inom det nuvarande mervärdesskattesystemet och införandet av ett slutgiltigt system för beskattning av handel mellan medlemsstaterna (COM(2017)0569, 4.10.2017).
6 Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller vissa harmoniserings- och förenklingsregler inom det nuvarande mervärdesskattesystemet och införandet av ett slutgiltigt system för beskattning av handel mellan medlemsstaterna (COM(2017)0569, 4.10.2017).
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 4
(4)  För att hantera frågan om den oproportionerliga bördan för regelefterlevnad för småföretag bör förenklingsåtgärder inte enbart ställas till förfogande för företag som är undantagna från skatteplikt enligt de gällande reglerna, utan också till dem som anses små ur ekonomisk synvinkel. För att förenkla mervärdesskattereglerna anses företag vara ”små” om deras omsättning uppfyller villkoren som mikroföretag enligt den allmänna definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG7.
(4)  För att hantera frågan om den oproportionerliga bördan för regelefterlevnad för småföretag bör förenklingsåtgärder inte enbart ställas till förfogande för företag som är undantagna från skatteplikt enligt de gällande reglerna, utan också till dem som anses små ur ekonomisk synvinkel. Tillgången till sådana åtgärder är särskilt viktig eftersom majoriteten av småföretagen, oavsett om dessa är undantagna från skatteplikt eller inte, i själva verket är tvungna att anlita rådgivare eller externa konsulter som hjälper dem att uppfylla sina förpliktelser på mervärdesskatteområdet, vilket innebär ytterligare en ekonomisk börda för dessa företag. För att förenkla mervärdesskattereglerna anses företag vara ”små” om deras omsättning uppfyller villkoren som mikroföretag enligt den allmänna definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG7.
_________________
_________________
7 Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
7 Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 6
(6)  Småföretag kan bara omfattas av undantaget om deras årsomsättning understiger det tröskelvärde som tillämpas av den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas. Vid fastställandet av tröskelvärdena bör medlemsstaterna följa de reglerna om tröskelvärden som fastställs i direktiv 2006/112/EG. Dessa regler, av vilka merparten infördes år 1977, är inte längre lämpliga.
(6)  Småföretag kan bara omfattas av undantaget om deras årsomsättning understiger det tröskelvärde som tillämpas av den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas. Vid fastställandet av tröskelvärdena bör medlemsstaterna följa de reglerna om tröskelvärden som fastställs i direktiv 2006/112/EG. Dessa regler, av vilka merparten infördes år 1977, är inte längre lämpliga. Av flexibilitetsskäl och för att se till att medlemsstaterna har möjlighet att fastställa lämpliga lägre tröskelvärden som står i proportion till deras ekonomiers storlek och behov, bör endast maximala tröskelvärden fastställas på unionsnivå.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 8
(8)  Medlemsstaterna bör få fortsätta att fastställa sina nationella tröskelvärden för undantag på den nivå som lämpar sig bäst för deras ekonomiska och politiska villkor, med förbehåll för det övre tröskelvärde som föreskrivs i detta direktiv. I detta avseende bör det klargöras att om medlemsstaterna tillämpar olika tröskelvärden ska detta ta sin utgångspunkt i objektiva kriterier.
(8)  Medlemsstaterna bör få fortsätta att fastställa sina nationella tröskelvärden för undantag på den nivå som lämpar sig bäst för deras ekonomiska och politiska villkor, med förbehåll för det övre tröskelvärde som föreskrivs i detta direktiv. I detta avseende bör det klargöras att om medlemsstaterna tillämpar olika tröskelvärden ska detta ta sin utgångspunkt i objektiva kriterier. För att underlätta gränsöverskridande näringsverksamhet bör förteckningen över nationella tröskelvärden för undantag vara lättillgänglig för alla små och medelstora företag som vill bedriva verksamhet i flera medlemsstater.
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 12
(12)  När ett undantag tillämpas bör småföretag som utnyttjar undantaget åtminstone ha tillgång till förenklad registrering av mervärdesskatt, fakturering, räkenskapsföring och rapporteringsskyldigheter.
(12)  När ett undantag tillämpas bör småföretag som utnyttjar undantaget åtminstone ha tillgång till förenklad registrering av mervärdesskatt, fakturering, räkenskapsföring och rapporteringsskyldigheter. För att undvika förvirring och rättslig osäkerhet i medlemsstaterna bör kommissionen utarbeta riktlinjer för förenklad registrering och redovisning och förklara närmare vilka förfaranden som bör förenklas och i vilken utsträckning. Senast ... [tre år efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] bör kommissionen och medlemsstaterna göra en utvärdering av denna förenkling för att bedöma om den bidrar med ett mervärde och konkreta positiva effekter för företag och konsumenter.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  För att säkerställa efterlevnad med de villkor för undantag som beviljas av en medlemsstat till företag som inte är etablerade där, är det nödvändigt att kräva en förhandsanmälan av deras avsikt att använda undantaget. En sådan anmälan bör göras av företaget till den medlemsstat där det är etablerat. Den medlemsstaten bör därefter, på grundval av den information som lämnats om företagets omsättning, lämna den informationen till övriga berörda medlemsstater.
(13)  För att säkerställa efterlevnad med de villkor för undantag som beviljas av en medlemsstat till företag som inte är etablerade där, är det nödvändigt att kräva en förhandsanmälan av deras avsikt att använda undantaget. En sådan anmälan bör göras via en portal på internet, som kommissionen bör inrätta. Medlemsstaten där företaget är etablerat bör därefter, på grundval av den information som lämnats om företagets omsättning, underrätta övriga berörda medlemsstater.  Småföretag kan när som helst underrätta sin registreringsmedlemsstat om sin önskan att återgå till det allmänna mervärdesskattesystemet.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 15
(15)  För att minska bördan för regelefterlevnad för småföretag som inte är undantagna, bör medlemsstaterna åläggas att förenkla mervärdesskatteregistrering och räkenskapsföring och att förlänga tidsperioderna så att mervärdesskattedeklarationer inte behöver lämnas så ofta.
(15)  För att minska bördan för regelefterlevnad för småföretag som inte är undantagna, bör medlemsstaterna åläggas att förenkla mervärdesskatteregistrering och räkenskapsföring. Dessutom bör kommissionen inrätta en enda kontaktpunkt för inlämning av mervärdesskattedeklarationer i de olika medlemsstaterna.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 17
(17)  Syftet med detta direktiv är att minska den administrativa bördan för småföretag, som inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå. Unionen får vidta åtgärder enligt subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5, går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(17)  Syftet med detta direktiv är att minska den administrativa bördan för småföretag, som inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå. Unionen får vidta åtgärder enligt subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5, går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Mervärdesskattekontroller som ett resultat av efterlevnadsförfaranden är dock värdefulla instrument för bekämpning av skattebedrägerier och minskandet av fullgörandebördan för för små företag inte bör ske på bekostnad av bekämpningen av mervärdesskattebedrägerier.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 12
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 284 – punkt 4 – stycke 1
Innan småföretag utnyttjar undantaget i andra medlemsstater ska de anmäla det till den medlemsstat där företaget är etablerat.
Kommissionen ska inrätta en portal på internet där småföretag ska registrera sig om de vill utnyttja undantaget i en annan medlemsstat.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 12
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 284 – punkt 4 – stycke 2
Om småföretag utnyttjar undantaget i andra medlemsstater än den där de är etablerade, ska etableringsmedlemsstaten vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en korrekt deklaration av årsomsättningen i unionen och företagets årsomsättning i medlemsstaten och ska informera skattemyndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna i vilka företaget gör sina leveranser eller tillhandahållanden.”
Om småföretag utnyttjar undantaget i andra medlemsstater än den där de är etablerade, ska etableringsmedlemsstaten vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en korrekt deklaration av årsomsättningen i unionen och företagets årsomsättning i medlemsstaten och ska informera skattemyndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna i vilka företaget gör sina leveranser eller tillhandahållanden. Medlemsstaterna ska även se till att kravet på tillräcklig kännedom om småföretagens status och aktieägar- eller ägarförhållanden uppfylls, så att de kan bekräfta dessa företags status som småföretag.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 15
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 288a
Om årsomsättningen i medlemsstaten för ett småföretag under ett kalenderår överstiger det tröskelvärde för undantag som avses i artikel 284.1 ska företaget kunna fortsätta att dra nytta av undantaget för det året, förutsatt att årsomsättningen i medlemsstaten under det året inte överstiger det tröskelvärde som fastställs i artikel 284.1 med mer än 50 %.”
Om årsomsättningen i medlemsstaten för ett småföretag under ett kalenderår överstiger det tröskelvärde för undantag som avses i artikel 284.1 ska företaget kunna fortsätta att dra nytta av undantaget för ytterligare två år, förutsatt att årsomsättningen i medlemsstaten under två ytterligare år inte överstiger det tröskelvärde som fastställs i artikel 284.1 med mer än 33 %.”
Ändring 14
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 17
17)  Artiklarna 291–294 ska utgå.
17)  Artiklarna 291 och 292 ska utgå.
Ändring 15
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 17a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 293 – stycke 1
17a)   I artikel 293 ska första stycket ersättas med följande:
Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv skall kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande 1. förbättringar som bör göras av den särskilda ordningen för små företag, 2. anpassning av de nationella regelsystemen för skattebefrielse och graderad skattelättnad, 3. anpassning av tröskelvärdena i avsnitt 2.
Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv ska kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande
i)  förbättringar som bör göras av den särskilda ordningen för småföretag,
ii)  anpassning av de nationella regelsystemen för skattebefrielse och möjligheten att harmonisera tröskelvärdena för skattebefrielse i hela unionen,
iii)  anpassning av tröskelvärdena i avsnitt 2.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 17b (nytt)
17b)   Artikel 294 ska utgå.
Ändring 17
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 18
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 294e
Artikel 294e
Artikel 294e
Medlemsstaterna får befria undantagna småföretag från den skyldighet att inge en mervärdesskattedeklaration som anges i artikel 250.
Medlemsstaterna ska antingen befria undantagna småföretag från den skyldighet att inge en mervärdesskattedeklaration som anges i artikel 250 eller får tillåta att sådana undantagna småföretag lämnar in en förenklad mervärdesskattedeklaration, vilken ska innehålla åtminstone följande uppgifter: utkrävbar mervärdesskatt, avdragsgill mervärdesskatt, nettobelopp för mervärdesskatt (som ska betalas eller erhållas), totalt värde av ingående transaktioner och totalt värde av utgående transaktioner, för en period som motsvarar ett kalenderår. Småföretag kan dock välja att tillämpa den tidsperiod som fastställs i enlighet med artikel 252.
Om denna möjlighet inte utnyttjas ska medlemsstaterna tillåta att sådana undantagna småföretag lämnar in en förenklad mervärdesskattedeklaration för en period som motsvarar ett kalenderår. Småföretag kan dock välja att tillämpa den tidsperiod som fastställs i enlighet med artikel 252.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 18
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 294i
Artikel 294i
utgår
För småföretag ska den beskattningsperiod som ska ingå i en mervärdesskattedeklaration vara en period som omfattar ett kalenderår. Småföretag kan dock välja att tillämpa den tidsperiod som fastställs i enlighet med artikel 252.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 18
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 294ia (ny)
Artikel 294ia
Kommissionen ska inrätta en enda kontaktpunkt där småföretag kan lämna in mervärdesskattedeklarationer för de olika medlemsstater där de är verksamma. Den medlemsstat där företaget är etablerat ska ansvara för mervärdesskatteuppbörden.
Ändring 20
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 18
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 294j
Artikel 294j
utgår
Trots artikel 206 får inte medlemsstaterna kräva preliminära betalningar av småföretag.”
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 1a (ny)
Förordning (EU) nr 904/2010
Artikel 31 – punkt 1
Artikel 1a
Direktiv (EU) nr 904/2010 ska ändras på följande sätt:
I artikel 31 ska punkt 1 ersättas med följande:
1.  De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska se till att personer som berörs av gemenskapsinterna leveranser av varor eller gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster samt icke etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionstjänster och tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II till direktiv 2006/112/EG, har möjlighet att för dessa typer av transaktioner få en elektronisk bekräftelse på giltigheten av registreringsnumret för mervärdesskatt för varje angiven person liksom dennes namn och adress. Denna information ska motsvara de uppgifter som avses i artikel 17.
1. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska se till att personer som berörs av gemenskapsinterna leveranser av varor eller gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster samt icke etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionstjänster och tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II till direktiv 2006/112/EG, har möjlighet att för dessa typer av transaktioner få en elektronisk bekräftelse på giltigheten av registreringsnumret för mervärdesskatt för varje angiven person liksom dennes namn och adress. Denna information ska motsvara de uppgifter som avses i artikel 17. Systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) ska specificera huruvida stödberättigande småföretag drar nytta av undantaget från mervärdesskatteplikt för småfäretag eller inte.”
Ändring 22
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1
Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2022 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen utan dröjsmål.
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen utan dröjsmål.
Ändring 23
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 2
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 2022.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020.

Genomförandebeslut om att underställa de nya psykoaktiva ämnena cyklopropylfentanyl och metoxiacetylfentanyl kontrollåtgärder *
PDF 113kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om utkastet till rådets genomförandebeslut om att underställa de nya psykoaktiva ämnena N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]cyklopropankarboxamid (cyklopropylfentanyl) och 2-metoxi-N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]acetamid (metoxiacetylfentanyl) kontrollåtgärder (09420/2018 – C8-0278/2018 – 2018/0118(NLE))
P8_TA(2018)0320A8-0271/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (09420/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8‑0278/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(1), särskilt artikel 8.3,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0271/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.


Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen
PDF 121kWORD 45k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen (COM(2018)0360 – C8-0245/2018 – 2018/2078(BUD))
P8_TA(2018)0321A8-0272/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0360 – C8‑0245/2018),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 10,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 11,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0272/2018).

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet som ett tecken på unionens solidaritet med unionens medborgare och de regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

2.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att frigöra finansiellt stöd via Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) till regioner som drabbats av naturkatastrofer och beklagar antalet omkomna i naturkatastrofer i unionen under 2017.

3.  Europaparlamentet efterlyser en ytterligare optimering av förfarandet för utnyttjande av fonden så att tiden mellan ansökan och betalning minskar. Parlamentet påminner om att en snabb utbetalning till stödmottagare är av stor betydelse för lokalsamhällena, de lokala myndigheterna och deras förtroende för unionens solidaritet.

4.  Europaparlamentet stöder de medlemsstater som använder de europeiska struktur- och investeringsfonderna för återuppbyggnad i de drabbade regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och snabbt godkänna den finansiella omfördelningen av partnerskapsavtalen, enligt medlemsstaternas begäran för detta ändamål.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja det finansiella bidraget från fonden på ett transparent sätt och att garantera en rättvis fördelning i samtliga drabbade regioner.

6.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2018/1505.)

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.


Förslag till ändringsbudget nr 4/2018: utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen
PDF 118kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2018 för budgetåret 2018 som åtföljer förslaget om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen (11738/2018 – C8-0395/2018 – 2018/2082(BUD))
P8_TA(2018)0322A8-0273/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(2), särskilt artikel 44,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, slutgiltigt antagen den 30 november 2017(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(4),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(5),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(6),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 4/2018 som kommissionen antog den 31 maj 2018 (COM(2018)0361),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2018 som rådet antog den 4 september 2018 och översände till Europaparlamentet samma dag (11738/2018 – C8‑0395/2018),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0273/2018), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 4/2018 täcker det föreslagna utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Bulgarien och Litauen för översvämningarna, till Grekland för jordbävningarna på Kos samt till Polen för stormarna under 2017.

B.  Kommissionen föreslår därför en ändring av budgeten för 2018 och en ökning av budgetpost 13 06 01 ”Stöd till medlemsstater i samband med en större naturkatastrof som får allvarliga konsekvenser för levnadsvillkoren, naturmiljön och ekonomin” med 33 992 206 EUR både i åtagande- och betalningsbemyndiganden.

C.  Europeiska unionens solidaritetsfond definieras enligt förordningen om den fleråriga budgetramen som ett särskilt instrument och motsvarande åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden bör budgeteras utanför den fleråriga budgetramens tak.

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2018.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 4/2018 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.
(3) EUT L 57, 28.02.2018.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(5) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(6) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.


Effekten av EU:s sammanhållningspolitik i Nordirland
PDF 118kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om effekten av EU:s sammanhållningspolitik i Nordirland (2017/2225(INI))
P8_TA(2018)0323A8-0240/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av effekten av EU:s sammanhållningspolitik i Nordirland

–  med beaktande av bestämmelserna i Belfastavtalet från 1998 (långfredagsavtalet),

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0240/2018) och av följande skäl:

A.  I EU:s sammanhållningspolitik i Nordirland används olika instrument, däribland Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden, Peace-programmet för Nordirland och gränsregionen samt det gränsöverskridande Interreg-programmet.

B.  Det är uppenbart att Nordirland är en region som har haft stor nytta av EU:s sammanhållningspolitik. Åtagandet om att finansiera kommissionens förslag till flerårig budgetram för 2021–2027 är mycket välkommet.

C.  Utöver de mer allmänna sammanhållningspolitiska medlen har Nordirland i synnerhet tjänat på särskilda gränsöverskridande program och program som går över gränsen för befolkningsgrupperna, däribland Peace-programmet.

D.  EU:s sammanhållningspolitik, i synnerhet genom Peace-programmet, har på ett avgörande sätt bidragit till fredsprocessen i Nordirland, stödjer långfredsavtalet och fortsätter att stödja försoningen av befolkningsgrupperna.

E.  Efter att Peace-programmet inrättades 1995 har mer än 1,5 miljarder euro använts till det dubbla målet att främja sammanhållningen mellan de samhällen som är inblandade i konflikten i Nordirland och gränsgrevskapen i Irland, samt till ekonomisk och social stabilitet.

F.  Framgången för EU:s sammanhållningsstöd bygger delvis på att det rör sig om ”neutrala medel”, dvs. de är inte direkt kopplade till någondera befolkningsgruppens intressen.

1.  Europaparlamentet understryker betydelsen och den positiva effekten av EU:s sammanhållningspolitik för Nordirland, i synnerhet när det gäller återhämtningen i eftersatta stads- och landsbygdsområden och bekämpning av klimatförändringarna samt för att bygga kontakter mellan befolkningsgrupperna och över gränsen i samband med fredsprocessen. Parlamentet konstaterar specifikt att stödet till eftersatta stads- och landsbygdsområden ofta ges i form av stöd för en ny ekonomisk utveckling som främjar den kunskapsbaserade ekonomin, såsom vetenskapsparkerna i Belfast och Derry/Londonderry.

2.  Europaparlamentet understryker att över en miljard euro i ekonomiskt stöd från EU kommer att ha gått till den ekonomiska och sociala utvecklingen i Nordirland och angränsande regioner under den nuvarande budgetramen, varav 230 miljoner kommer att investeras i Peace-programmet för Nordirland (med en total budget på nästan 270 miljoner euro) och 240 miljoner i Interreg V-A-programmet för Nordirland, Irland och Skottland (med en total budget på 280 miljoner euro).

3.  Europaparlamentet anser att de särskilda EU-programmen för Nordirland, i synnerhet Peace-programmet, är av stor betydelse för att upprätthålla fredsprocessen, eftersom de främjar försoning, gränsöverskridande kontakter och kontakter mellan befolkningsgrupperna. Parlamentet konstaterar att gränsöverskridande samarbete, samarbete mellan befolkningsgrupperna och gemensamma tjänster är särskilt viktiga i detta hänseende.

4.  Europaparlamentet välkomnar de viktiga framsteg som har gjorts genom Peace-programmet i Nordirland och noterar det arbete som har utförts av alla parter i denna process.

5.  Europaparlamentet ser att förtroendebyggande åtgärder inom och mellan befolkningsgrupperna, och åtgärder för en fredlig samexistens, såsom gemensamma områden och stödnätverk, har spelat en ledande roll i fredsprocessen, eftersom gemensamma områden gör det möjligt för befolkningsgrupperna i Nordirland att förenas som ett samhälle i olika verksamheter och utveckla ömsesidigt förtroende och respekt, och därmed bidra till att överbrygga klyftan.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av samhällsledd lokal utveckling och en nedifrån och upp-strategi som uppmuntrar alla samhällsgrupper att ta egenansvar för projekten, vilket därmed stärker fredsprocessen.

7.  Europaparlamentet noterar att alla intressenter i Nordirland fortfarande verkar för att upprätthålla målen för EU:s sammanhållningspolitik i regionen. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av ett samordnat flernivåstyre och partnerskapsprincipen.

8.  Europaparlamentet anser dock att man måste göra mer för att öka den allmänna kännedomen om, synligheten för och behovet av effekterna av EU:s finansiering i Nordirland, i synnerhet genom att informera allmänheten om de EU-finansierade projektens effekter på fredsprocessen och den allmänna ekonomiska utvecklingen i regionen.

9.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att förvaltnings- och kontrollsystemen i regionerna fungerar korrekt och att EU:s ekonomiska stöd därmed används på ett effektivt sätt. Parlamentet betonar samtidigt att utöver efterlevnaden måste även Peace-programmets underliggande mål alltid beaktas när man utvärderar resultaten av detta program.

10.  Europaparlamentet anser, utan att det påverkar de pågående förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket, att det är mycket viktigt för Nordirland att delta i vissa specifika EU-program efter 2020, såsom Peace-programmet och Interreg V-A-programmet för Nordirland, Irland och Skottland, eftersom detta kraftigt skulle gynna den ekonomiska och sociala utvecklingen genom att minska de befintliga klyftorna, i synnerhet i eftersatta områden och på landsbygden. Parlamentet vill dessutom se att man inom ramen för den fleråriga budgetramen efter 2020 använder alla relevanta finansiella instrument som skulle kunna användas för att upprätthålla de sammanhållningspolitiska målen.

11.  Europaparlamentet anser, utan att det påverkar de pågående förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket, att EU:s stöd för territoriellt samarbete, i synnerhet gränsöverskridande projekt och projekt mellan samhällsgrupperna, bör upprätthållas efter 2020, eftersom man har fått goda resultat från EU:s särskilda sammanhållningsprogram för Nordirland, dvs. Peace-programmet och Interreg-programmen, vilka är särskilt viktiga för stabiliteten i regionen. Parlamentet befarar att om dessa program avslutas skulle det hota den förtroendebyggande verksamhet som sker gränsöverskridande och över gränsen för befolkningsgrupperna, och därmed även hota fredsprocessen.

12.  Europaparlamentet betonar att 85 % av finansieringen av Peace- och Interreg-programmen kommer från EU. Parlamentet anser därför att det är viktigt att EU fortsätter att sträcka ut sin hand till befolkningsgrupperna i Nordirland efter 2020 genom att spela en aktiv roll i förvaltningen av tillgängliga EU-medel för sammanhållningen och samarbetet mellan befolkningsgrupperna där, och därmed hjälpa dem att överbrygga motsättningarna i samhället. Parlamentet anser därför att medlen bör behållas på en lämplig nivå efter 2020. Parlamentet understryker att detta är viktigt för att fredsbyggandet ska kunna fortsätta.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att framföra det nordirländska exemplet med sammanhållningsmedel, i synnerhet inom Peace-programmet, som ett exempel på hur EU bemöter konflikter mellan befolkningsgrupper och splittringar i samhället. Parlamentet betonar i detta sammanhang att den nordirländska försoningsprocessen är ett positivt exempel för andra områden i EU som har drabbats av konflikter.

14.  Europaparlamentet betonar att god praxis med sammanhållningsmedlen och Peace-programmet bör ses som en EU-modell och främjas för att kunna överbrygga misstron mellan olika samhällsgrupper och nå långvarig fred i andra delar av Europa, men även övriga världen.

15.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att människorna i Nordirland, i synnerhet de unga, fortsätter att ha möjlighet till ekonomiskt, socialt, och kulturellt utbyte i Europa, och då framför allt tillträde till programmet Erasmus+.

16.  Europaparlamentet noterar även kommissionens avsikt att föreslå en fortsatt finansiering av Peace- och Interregprogrammen i sitt förslag till flerårig budgetram för 2021–2027. Parlamentet noterar även Förenade kungarikets ståndpunktsdokument från april 2018, där Förenade kungariket anger att man tillsammans med Nordirlands regering och Irlands regering är beredd att försöka hitta en efterföljare till Peace IV, samt Interreg V-A, för perioden efter 2020, i tillägg till bekräftelsen av att man kommer uppfylla sina åtaganden inom Peace och Interreg i den nuvarande fleråriga budgetramen.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till Nordirlands församling och regering samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och dess regioner.


Särskilda åtgärder till förmån för Grekland
PDF 132kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om genomförandet av särskilda åtgärder till förmån för Grekland enligt förordning (EU) 2015/1839 (2018/2038(INI))
P8_TA(2018)0324A8-0244/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 Nystart för sysselsättning och tillväxt i Grekland (COM(2015)0400),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1839 av den 14 oktober 2015 om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller särskilda åtgärder till förmån för Grekland(2),

–  med beaktande av förordning (EU) 2017/825 om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020(3),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 19 september 2016 om efterhandsutvärderingarna av Eruf och Sammanhållningsfonden för perioden 2007–2013 (SWD(2016)0318),

–  med beaktande av rapporten från det grekiska ministeriet för ekonomi och utveckling om hur de belopp som ställts till förfogande enligt förordning (EU) 2015/1839 har använts (programperioden 2007‑2013)(4),

–   med beaktande av frågan för muntligt besvarande till kommissionen om genomförande av förordning (EU) 2015/1839 om särskilda åtgärder till förmån för Grekland O-000100/2017 – (B8–0001/2018) ,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0244/2018), och av följande skäl:

A.  Sammanhållningspolitiken är ett uttryck för solidaritet och EU:s främsta investeringsinstrument, och den omfattar alla regioner och minskar skillnader. Betydelsen av dess mervärde och flexibilitet under den ekonomiska och finansiella krisen har bekräftats vid flera tillfällen. Med befintliga budgetmedel har sammanhållningspolitiken bidragit till att bibehålla välbehövliga offentliga investeringsmöjligheter och förhindra ett förvärrande av krisen samt gjort det möjligt för medlemsstaterna och regionerna att anta skräddarsydda lösningar i syfte att öka resiliensen inför oförutsedda händelser och externa chocker.

B.  Stödet från Eruf och Sammanhållningsfonden i Grekland för 2007–2015 uppgick till 15,8 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 19 % av alla offentliga kapitalutgifter.

C.  Den ekonomiska och finansiella krisen hade lett till konstant negativ tillväxt i Grekland, vilket de tre internationella räddningspaketen inte kunde råda bot på, samt till allvarliga likviditetsproblem och brist på offentliga medel.

D.   Grekland och de grekiska öarna har varit – och är fortfarande – särskilt hårt drabbade av flykting- och migrationskrisen och under stort tryck från det ökade inflödet av migranter och flyktingar, vilket har slagit hårt mot den lokala ekonomiska verksamheten, särskilt inom turistsektorn.

E.  Mellan 2007 och 2013 minskade Greklands BNP i fasta priser med 26 %, och under de två efterföljande åren var tillväxten lägre än 1 %, trots att recessionen var över 2014. Sysselsättningsgraden sjönk från 66 % till 53 % under 2013, vilket innebar att endast drygt hälften av befolkningen i arbetsför ålder förvärvsarbetade, och arbetslösheten ökade från 8,4 % till 27,5 % under samma period, vilket fick stora konsekvenser för den grekiska befolkningens köpkraft och påverkade flera sektorer, bland annat hälso- och sjukvårdssektorn, kraftigt. Enligt färska uppgifter från Eurostat ligger arbetslösheten på 20,8 %, och ungdomsarbetslösheten är hög.

F.  Kommissionen och medlagstiftarna konstaterade 2015 att Grekland hade drabbats av krisen på ett unikt sätt, vilket skulle ha kunnat inverka kraftigt på såväl slutförandet av insatserna för de operativa programmen för 2000–2006 och 2007–2013 som inledningen av genomförandet av programmen inom ramen för sammanhållningspolitiken för 2014–2020.

G.  Antagandet av förordning (EU) 2015/1839 syftade till att ge Grekland likviditet i ett kritiskt skede innan genomförandet av programmen stannade av och man missade nödvändiga investeringstillfällen, eftersom betydande belopp skulle ha betalats tillbaka om projekt under programperioderna 2000–2006 och 2007–2013 inte hade slutförts.

H.  Förordning (EU) 2015/1839 fastställer ett ytterligare förskott för programperioden 2014–2020 i två delbetalningar på vardera 3,5 % av stödbeloppet från de sammanhållningspolitiska fonderna och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), samt tillämpning under programperioden 2007–2013 av en medfinansieringsgrad på 100 % till de stödberättigade utgifterna och frigörande i förtid av de återstående 5 % av kvarvarande EU-utbetalningar, som borde ha hållits inne tills programmen hade slutförts.

I.  Förordningen antogs för att man så snabbt som möjligt skulle kunna hantera en allvarlig krissituation och se till att Grekland hade tillräckliga medel för att slutföra projekten under programperioden 2007–2013 och påbörja genomförandet under den innevarande programperioden.

J.  Enligt artikel 152.6 andra stycket skulle Grekland senast i slutet av 2016 lämna in en rapport till kommissionen om genomförandet av bestämmelserna om tillämpningen av medfinansieringsgraden på 100 % och taket för betalningar till program vid programperiodens slut.

K.  EU betalade också 95 % av de totala investeringskostnaderna under finansieringsperioden 2007–2013 i Grekland (vilket i vanliga fall är högst 85 %) genom åtgärden för ökad finansiering, förordning (EU) nr 1311/2011.

L.  Ett separat konto infördes i oktober 2015 dit alla medel anslagna till finansieringen av EU-finansierade projekt fördes över för att säkerställa att de användes enbart för utbetalningar till stödmottagare och insatser för de operativa programmen.

M.  Grekland har också sedan 2011 erhållit stöd från kommissionens arbetsgrupp för Grekland, som tillhandahåller tekniskt stöd till landets reformprocess, och sedan 2015 från stödtjänsten för strukturreformer, som tillhandahåller stöd till förberedelserna, utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av tillväxtfrämjande reformer. Förordning (EU) 2017/825 om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 trädde i kraft den 20 maj 2017, vilket var av stort värde för insatserna från stödtjänsten för strukturreformer i intresserade medlemsstater, inklusive Grekland.

1.  Europaparlamentet bekräftar att sammanhållningspolitiken är viktig för att uppnå EU:s mål om smart och hållbar tillväxt för alla, bekämpning av arbetslöshet, minskad ojämlikhet och stärkt konkurrenskraft i alla EU:s regioner samt för att uttrycka europeisk solidaritet och komplettera andra politikområden. Parlamentet påminner dessutom om att de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) utgör den största källan för direktinvesteringar i Grekland.

2.  Europaparlamentet tar del av den rapport om användningen av de belopp som tilldelats enligt förordning (EU) 2015/1839 beträffande programperioden 2007–2013, som skulle lämnas in senast i slutet av 2016. Parlamentet konstaterar att rapporten lämnades in av de grekiska myndigheterna i maj 2017 och gjordes tillgänglig för parlamentet i december 2017, efter flera påminnelser. Parlamentet ser positivt på att kommissionen har tillhandahållit parlamentet en provisorisk bedömning av förteckningen över 181 prioritetsprojekt, som uppgår till ett värde av 11,5 miljarder euro och motsvarar omkring 55 % av de totala anslagen till Grekland från Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF för perioden 2007–2013, av vilka 118 redan hade genomförts framgångsrikt före programperiodens utgång och 24 anses ha fasats ut.

3.  Europaparlamentet betonar att enligt uppgifterna i ovannämnda rapport så var den direkta inverkan på likviditeten 2015, efter antagandet av förordningen vad gäller särskilda åtgärder till förmån för Grekland, 1 001 709 731,50 euro, och tillförseln 2016 uppgick till 467 674 209,45 euro. Parlamentet noterar dessutom att sammantaget med det ökade förskottet för programperioden 2014–2020 erhöll Grekland ungefär 2 miljarder euro 2015–2016.

4.  Europaparlamentet ser positivt på att de utbetalade beloppen gick till mycket varierande projekt: transport och annan infrastruktur (miljö, turism, kultur, förnyelse av städer och landsbygd, social infrastruktur), informationssamhällesprojekt och insatser för att utveckla mänskliga resurser. Parlamentet välkomnar dessutom att 63 % av de totala utbetalningarna till projekt med statligt stöd avsåg stöd till företagsprojekt, vilket bidrog direkt till konkurrenskraften och en minskad företagarrisk, medan 37 % avsåg statliga stödåtgärder för infrastrukturprojekt, som tillägg till ordningarna på området för marknadsvillkor och företagsförbättringar.

5.  Europaparlamentet välkomnar att likviditetsökningen, enligt den rapport som de grekiska myndigheterna har lämnat in, samtidigt innebar en ökning av de finansiella intäkterna med omkring 1,5 miljarder euro och en förstärkning av programmet för offentliga investeringar för 2015–2016.

6.  Europaparlamentet välkomnar den effekt som åtgärderna har haft i fråga om att stärka den ekonomiska verksamheten, normalisera och konsolidera omsättningen och arbetskapitalet i ett stort antal företag, skapa och bevara arbetstillfällen samt slutföra viktig produktionsinfrastruktur, vilket också framgår av den stora effekten på skatteintäkterna i budgeten.

7.  Europaparlamentet noterar att de medel som EU har betalat ut till följd av genomförandet av förordningen användes 2015 för att slutföra projekten inom ramen för de operativa programmen fram till slutet av perioden för stödberättigande och att det kvarvarande beloppet, som betalades ut tillsammans med nationella medel, 2016 även bidrog till slutförandet av andra projekt.

8.  Europaparlamentet uppskattar att de grekiska myndigheterna åtog sig att omorganisera projektklassificeringen och kartlägga viktiga projekt som skulle väljas ut för slutförande. Parlamentet understryker att detta i hög grad bidrog till att institutionella och administrativa hinder kunde överbryggas och prioriterade åtgärder för genomförande fastställas utan ytterligare dröjsmål och förebyggde därmed även finansiella korrigeringar. Parlamentet ser positivt på att de medel som betalades ut av EU enligt förordning (EU) 2015/1839 avsevärt minskade antalet projekt som klassificerades som ofullständiga. Parlamentet noterar att jämfört med programperioden 2000–2006, då omkring 900 projekt inte slutfördes, så fanns det vid tidpunkten för inlämning av de slutliga kostnadsredovisningarna för programperioden 2007–2013 79 projekt som ännu inte hade slutförts, men att dessa förväntas slutföras med användning av nationella medel.

9.  Europaparlamentet understryker att utnyttjandet av strukturfonderna har förbättrats avsevärt, att betalningsgraden i Grekland för programperioden 2007–2013 i slutet av mars 2016 var drygt 97 %(5), och att Grekland, enligt dokumentet om läget för verkställandet av de totala utbetalningarna och de utestående åtagandena för programmen för 2007–2013 av den 31 mars 2018, inte har några utestående åtaganden under rubrik 1b(6). Parlamentet ser positivt på att Grekland var den första medlemsstaten som till fullo utnyttjade de tillgängliga medlen och uppnådde en utnyttjandegrad på 100 % jämfört med EU-genomsnittet på 96 %.

10.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att utnyttjandegraden endast ger vägledande information och att en betoning på utnyttjandet av medel inte bör ske på bekostnad av investeringarnas effektivitet, mervärde och kvalitet. Parlamentet konstaterar att de särskilda åtgärderna är makroekonomiska och att det är svårt att härleda effekterna av dem till enskilda projekt.

11.  Europaparlamentet påminner om att ESI-fonderna har stor inverkan på BNP och andra indikatorer i flera medlemsstater samt på den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen i allmänhet, och att investeringar som stöds av sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling i Grekland beräknas ha höjt BNP 2015, i slutet av den föregående programperioden, med drygt 2 % över den nivå som BNP skulle ha varit på om inga medel hade tillförts. Parlamentet påminner om att användningen av EU:s strukturfonder alltid måste inriktas på att uppnå dess föredragsbaserade mål och ge ett verkligt europeiskt mervärde, fokusera på EU:s prioriteringar och gå utöver ren BNP-tillväxt.

12.  Europaparlamentet tar del av den huvudsakligen kvantitativa analysen av den rapport som de grekiska myndigheterna lämnade in om användningen av de belopp som tilldelats enligt förordning (EU) 2015/1839 beträffande programperioden 2007–2013, i enlighet med rättsliga krav. Parlamentet konstaterar att effekterna av de särskilda åtgärderna inte kan skiljas från ESI-fondernas samlade effekter i Grekland, men anser att en kvalitativ bedömning, trots svårigheterna med att genomföra den, skulle komplettera analysen och bidra till en bättre förståelse av de uppnådda resultaten. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ge mer information om ökad konkurrenskraft och produktivitet och hållbarhet ur ett socialt och ekologiskt perspektiv.

13.  Europaparlamentet ser positivt på att betalningsansökningarna från de grekiska myndigheterna enligt de slutliga uppgifterna till kommissionen den 31 december 2016 uppgick till 1,6 miljarder euro och att Grekland den 31 mars 2018 uppvisade en genomförandegrad på 28 % för programperioden 2014–2020(7), och var en av de medlemsstater som uppvisade bäst resultat, i stort, även om man kan se vissa skillnader i uppdelningsgrad eller utnyttjandegrad per fond. Parlamentet stöder dessutom antagandet av förordning (EU) 2015/1839 såsom en viktig åtgärd för att tillhandahålla skräddarsytt stöd vid en avgörande tidpunkt för Grekland. Parlamentet ser positivt på att det ytterligare förskottet i enlighet med kravet helt och hållet täcktes av mellanliggande betalningsansökningar för Eruf och Sammanhållningsfonden, men noterar att det inte täcktes helt av Europeiska socialfonden (omkring 4 %) eller Europeiska havs- och fiskerifonden.

14.  Europaparlamentet påminner om vikten av relevanta strukturreformer. Parlamentet noterar de insatser som har gjorts och uppmanar Grekland att fortsätta att utnyttja alla möjligheter till stöd inom ramen för stödprogrammet för strukturreformer i syfte att inrätta ett sunt företagsklimat för ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av ESI-fonderna och för att maximera deras socioekonomiska effekt.

15.  Europaparlamentet konstaterar att regionalpolitiken mildrade effekten av finanskrisen och den utdragna finanspolitiska konsolideringen i flera medlemsstater genom att stödja offentliga investeringar och sprida EU-investeringar på ett flexibelt sätt med hjälp av en omfördelning av EU-medel och en höjd medfinansieringsgrad. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att säkerställa lämplig finansiering av den för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet framhåller dock att sammanhållningspolitiken bör ses som det viktigaste verktyget för offentliga investeringar och som en katalysator som ska attrahera ytterligare offentliga och privata medel, och att liknande åtgärder som leder till en sänkning av de nationella medfinansieringskvoter som krävs för att erhålla medel för operativa program som finansieras av strukturfonderna, för Grekland eller någon annan medlemsstat, endast bör övervägas i undantagsfall och bör, innan de antas eller genomförs, undersökas ur ett effektivitetsperspektiv och vara vederbörligen motiverade.

16.  Europaparlamentet konstaterar att vissa regioner har svårt att medfinansiera projekt inom ramen för ESI-fonderna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och stabilitets- och tillväxtpakten, snarast beakta hur regionala investeringar som medfinansieras genom ESI-fonderna, särskilt i de mindre utvecklade regionerna, inverkar på beräkningen av budgetunderskott.

17.  Europaparlamentet påminner de grekiska myndigheterna om att de måste säkerställa ordentlig kommunikation och se till att investeringar inom ramen för ESI-fonderna är synliga.

18.  Europaparlamentet välkomnar den preliminära bedömningen att programperioden 2007–2013 förväntas avslutas utan att medel går förlorade för Grekland. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultatet av avslutandeförfarandet, som förväntas genomföras under det första halvåret 2018, och ge en uppdatering om de projekt som ska slutföras med nationella medel och de som fortfarande inte hade slutförts den 31 mars 2018.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 270, 15.10.2015, s. 1.
(3) EUT L 129, 19.5.2017, s. 1.
(4) Aten, maj 2017.
(5) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om efterhandsutvärderingarna av Eruf och Sammanhållningsfonden för perioden 2007–2013.
(6) Dokument om läget för verkställandet av de totala betalningarna och nivån på de utestående åtagandena för rubrik 1b (program för 2007–2013) – utnämning av nationella myndigheter och läge för verkställande av mellanliggande betalningar i de operativa programmen inom ramen för ESI-fonderna 2014–2020 (läget den 31 mars 2018).
(7) Dokument om läget för verkställandet av de totala betalningarna och nivån på de utestående åtagandena för rubrik 1b (program för 2007–2013) – utnämning av nationella myndigheter och läge för verkställande av mellanliggande betalningar i de operativa programmen inom ramen för ESI-fonderna 2014–2020 (läget den 31 mars 2018).


Olika sätt att återintegrera arbetstagare efter skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet
PDF 179kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om olika sätt att återintegrera arbetstagare efter skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet (2017/2277(INI))
P8_TA(2018)0325A8-0208/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1996,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (direktivet om likabehandling i arbetslivet(1)),

–  med beaktande av det gemensamma uttalande som European Chronic Disease Alliances gjorde i november 2017 om att förbättra sysselsättningen för dem med kronisk sjukdom i Europa (Improving the employment of people with chronic diseases in Europe),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011, i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020(2),

–  med beaktande av 2014 års gemensamma rapport från Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) Psychosocial risks in Europe – Prevalence and strategies for prevention,

–  med beaktande av sin resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen(4),

–  med beaktande av Philadelphiadeklarationen av den 10 maj 1944 om Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) mål,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa (COM(2008)0412),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 24 februari 2011 om genomförandet av ramavtalet mellan arbetsmarknadens parter om arbetsrelaterad stress (SEC(2011)0241),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 februari 2007 Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (COM(2007)0062),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(6),

–  med beaktande av antidiskrimineringsdirektivet 2000/78/EG och rättspraxis från Europeiska unionens domstol, såsom de förenade målen C-335/11 och C-337/11 från april 2013 (HK Danmark), som tillsammans fastslår att arbetsgivare inte får diskriminera när långvariga hälsoproblem kan likställas med funktionsnedsättning, liksom att arbetsgivarna är skyldiga att i skälig mån anpassa arbetsförhållandena,

–  med beaktande av EU:s gemensamma åtgärd för psykisk hälsa och välbefinnande som inleddes 2013,

–  med beaktande av den kampanj som förs av EU-Osha Friska arbetsplatser förebygger stress,

–  med beaktande av sitt nyligen genomförda pilotprojekt för äldre arbetstagares hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som genomfördes av EU-Osha,

–  med beaktande av EU-Oshas rapport från 2016 Rehabilitering och återgång till arbetet: Analysrapport om EU:s och medlemsstaternas riktlinjer, strategier och program,

–  med beaktande av 2014 års rapport från Eurofound Employment opportunities for people with chronic diseases,

–  med beaktande av BusinessEuropes rapport från 2012 Employers’ practices for Active Ageing,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0208/2018), och av följande skäl:

A.  Arbetsrelaterad stress är ett växande problem och det arbetsrelaterade hälsoproblem som anmäls näst mest i Europa. 25 %(7) av arbetstagarna uppger att de upplever arbetsrelaterad stress. Arbetsrelaterad stress kan undergräva den enskildes rätt till hälsosamma arbetsförhållanden. Arbetsrelaterad stress leder också till ökad frånvaro och låg tillfredsställelse i arbetet, får negativa konsekvenser för produktiviteten och står för nästan hälften av alla förlorade arbetsdagar per år.

B.  Den åldrande europeiska arbetskraften innebär nya utmaningar när det gäller arbetsmiljö och en förändrad organisation av arbetet. Åldrandet innebär en ökad risk för kroniska psykiska och fysiska hälsoproblem, inklusive funktionsnedsättning och sjukdom, vilket betyder att det är viktigt med förebyggande åtgärder, återintegrering och rehabilitering för att åstadkomma hållbara arbetsplatser och pensions- och sociala trygghetssystem. Kroniska sjukdomar berör inte bara den äldre befolkningen.

C.  Långvarig frånvaro från arbetet har negativa konsekvenser för den psykiska och fysiska hälsan och innebär höga sociala och ekonomiska kostnader samt kan hindra en återgång till arbetet. Människors hälsa och välbefinnande har stor betydelse för skapandet av hållbara ekonomier. Det är viktigt att beakta de allvarliga ekonomiska följderna för en familj då personen i fråga inte kan återgå till arbetet på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

D.  Det är skillnad mellan funktionsnedsättningar, skador, sjukdomar och hälsotillstånd som är åldersrelaterade, samtidigt som de ofta överlappar varandra, och det behövs ett helhetsgrepp som ändå är individanpassat.

E.  Den åldrande befolkningen är en av de största samhällsutmaningarna i EU. Det finns därför ett behov av åtgärder som främjar ett aktivt åldrande och som gör det möjligt för människor att fortsätta vara aktiva och i sysselsättning fram till pensionsåldern, eller längre om de så önskar. Den äldre generationen och dess erfarenheter är oumbärliga för arbetsmarknaden. Äldre personer som är beredda att fortsätta arbeta vill ofta ha flexibla eller individanpassade arbetsvillkor. En sjukdom, funktionsnedsättning och utestängning från arbetet har allvarliga ekonomiska följder.

F.  Rökning såväl som alkohol- och drogmissbruk är några av de vanligaste hälsoriskerna för EU:s arbetsföra befolkning eftersom de är kopplade till både skador och olika icke smittsamma sjukdomar(8). 20–25% av alla arbetsplatsolyckor drabbar personer som är påverkade av alkohol(9), och enligt uppskattningar har 5–20 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Europa allvarliga problem med sin alkoholkonsumtion(10). Att återintegrera arbetstagare som har haft missbruksproblem i sysselsättning av hög kvalitet innebär särskilda utmaningar för arbetsgivaren.

G.  Personer med funktionsnedsättning, kronisk sjukdom eller som återhämtar sig från en skada eller sjukdom befinner sig i en utsatt situation och bör få individanpassat stöd när de kommer tillbaka till sin arbetsplats eller ut på arbetsmarknaden. Vissa personer med kroniska tillstånd vill inte eller kan inte återgå till arbetet.

H.  Området yrkesinriktad rehabilitering och återgång till arbete skulle kunna erbjuda värdefulla möjligheter till frivilligarbete, till exempel att utföra frivilligarbete efter pensionen. Frivilligarbete i alla åldrar bör stödjas.

I.  Arbetsgivare måste först skapa en sund och säker arbetsplatskultur. Att på frivillig basis delta i arbetsmiljöarbete, till exempel genom arbetsgrupper, är också något som kan bidra till en förändrad kultur.

J.  Sysselsättning spelar en viktig roll för att underlätta återhämtnings- och rehabiliteringsprocessen med tanke på de positiva psykosociala effekter som sysselsättning har för de anställda. God praxis avseende arbetsmiljön är avgörande för att de anställda ska vara produktiva och motiverade, vilket bidrar till att bevara företagens konkurrenskraft och innovativa förmåga, säkerställer arbetstagares välbefinnande och hjälper dem att bibehålla värdefull kompetens och yrkeserfarenhet, minska personalomsättningen och förhindra utestängning, olyckor och skador. Kommissionen uppmanas därför att undersöka möjligheterna att kalkylera hela kostnaden på området aktiv och social inkludering. Att anta lämpliga och individanpassade strategier för att återintegrera personer som återhämtar sig efter en skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet är viktigt för att förebygga fortsatt sjukfrånvaro eller sjuknärvaro.

K.  Definitionen av personer med nedsatt arbetsförmåga kan variera mellan medlemsstaterna.

L.  Små och medelstora företag och mikroföretag har särskilda behov i detta hänseende, eftersom de förfogar över färre resurser när det gäller att fullgöra skyldigheter vid förebyggande av sjukdomar och olyckor, och behöver därför stöd att uppnå sina arbetsmiljömål. God praxis avseende arbetsmiljö är å andra sidan avgörande för små och medelstora företag samt mikroföretag, särskild för att skapa en livskraftig verksamhet. Det finns flera olika EU-finansierade program som ger möjlighet till värdefullt utbyte av innovationer och bästa praxis inom området för en hållbar arbetsmiljö.

M.  Negativa psykosociala faktorer på arbetsplatsen påverkar inte bara hälsan utan leder även till ökad frånvaro och lägre tillfredsställelse i arbetet. Genom individanpassade arbetsmiljöåtgärder kan en person med förändrad arbetsförmåga fortsätta att arbeta samtidigt som sådana åtgärder gynnar hela personalstyrkan. Även om frånvaro från arbetet kan vara medicinskt nödvändigt, finns det också andra negativa psykosociala effekter för personer som är borta från arbetet en längre tid och för vilka sannolikheten att de ska återgå till arbetet därför är mindre. Tidiga, koordinerade vårdinsatser, där den anställdas hälsa premieras, är av yttersta vikt för att förbättra resultaten av en återgång till arbetet och förhindra långsiktiga negativa konsekvenser för individen.

N.  Det saknas ofta tillgängliga och jämförbara uppgifter om yrkessjukdomar på EU-nivå. Enligt Eurofound uppger ungefär 28 % av européerna att de lider av kronisk fysisk eller psykisk ohälsa, sjukdom eller funktionsnedsättning(11). En av fyra i arbetsför ålder uppskattas ha långvariga hälsoproblem(12). Funktionsnedsättning och dålig hälsa kan vara både en orsak och en konsekvens av fattigdom. Enligt en studie från OECD har personer med funktionsnedsättning i genomsnitt 12 % lägre inkomst än resten av befolkningen(13). I vissa länder är inkomstklyftan så stor som 30 %. En studie från 2013 visade att 21,8 % av alla cancerpatienter mellan 18 och 57 blev arbetslösa direkt efter att de hade fått sin diagnos, och 91,6 % av denna grupp var arbetslösa femton månader efter diagnosen(14). En Eurostat-studie från 2011(15) visade att det endast är 5,2 % av de förvärvsarbetande med nedsatt arbetsförmåga på grund av långvariga hälsoproblem och/eller problem med basala aktiviteter som uppger att de har ett särskilt arbetsupplägg. Enligt samma Eurostat-studie uppger 24,2 % av dem som är arbetslösa att ett särskilt arbetsupplägg skulle behövas för att underlätta en återgång till arbetet.

O.  Digitaliseringen kommer antagligen att leda till stora förändringar i hur arbete organiseras och kan bidra till att förbättra möjligheterna för arbetstagare med till exempel nedsatt fysisk förmåga. Äldre generationer kommer troligtvis att ställas inför en unik uppsättning utmaningar i detta avseende, samtidigt som de också bör kunna dra nytta av dessa förändringar.

P.  Varje arbetstagares rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden är inskriven i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och goda arbetsförhållanden har ett positivt värde i sig. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för deras egen hälsa och välbefinnande och rätten till arbete och till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Förbättrad hälsa för och återintegrering av arbetstagare ökar den allmänna välfärden i samhället, och innebär ekonomiska fördelar för medlemsstater, arbetstagare och arbetsgivare, inklusive äldre kvinnor och personer med sjukdomstillstånd, och hjälper till att bevara kompetens som annars skulle gå förlorad. Arbetsgivare, arbetstagare, familjer och samhället tjänar på att arbetsoförmåga omvandlas till arbetsförmåga.

Förebyggande och tidiga insatser

1.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förbättra hanteringen av sjukfrånvaro i medlemsstaterna och att göra arbetsplatser mer anpassningsbara till kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar, genom att motverka diskriminering via bättre tillämpning av direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet. Parlamentet inser att för att få till stånd en förbättring måste det finnas en fungerande lagstiftning med en effektiv överblick i medlemsstaterna för att säkerställa att arbetsgivare gör arbetsplatserna mer inkluderande för dem som lider av kroniska sjukdomar och funktionsnedsättning, genom att till exempel förändra arbetsuppgifter, hjälpmedel och kompetensutveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja en rimlig anpassning av arbetsplatser för att säkerställa en snabb återgång till arbetet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för integrering och rehabilitering och att stödja medlemsstaternas insatser för att öka medvetenheten om och identifiera samt dela god praxis kring anpassningar av arbetsplatser. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer som arbetar med återgång till arbete att underlätta informationsutbyte om potentiella icke-medicinska hinder för att återvända till arbetet, och att samordna åtgärder i syfte att identifiera och ta itu med dessa.

3.  Europaparlamentet uppmanar Eurofound att fortsätta undersöka och analysera sysselsättningsmöjligheterna och anställningsbarheten för personer med kroniska sjukdomar. Parlamentet vill att evidensbaserad politik ska bli standard och utgöra grunden för insatser för en återgång till arbetet. Parlamentet uppmanar politiker att inta en ledande roll när det gäller att se till att arbetsgivare och arbetstagare har tillgång till information och medicinsk vård, och att bästa praxis sprids på europeisk nivå.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s kommande strategiska ram för arbetsmiljö efter 2020 bör fortsätta att prioritera investeringar genom EU-fonder, som syftar till att förlänga och främja ett hälsosammare liv och arbetsliv samt ett individanpassat arbetsupplägg, och att stödja rekrytering och välanpassad återgång till arbetet för dem som önskar och om deras sjukdomstillstånd tillåter. Parlamentet anser att en integrerad del av denna strategi är att investera i både primära och sekundära förebyggande mekanismer, till exempel genom att tillhandahålla e-vårdsteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera förebyggande av risker och sjukdomar på arbetsplatsen.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut delta i den kommande EU‑täckande kampanjen 2020–2022 för förebyggande av arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär, att hitta andra innovativa lösningar än lagstiftning och att utbyta information och erfarenheter med arbetsmarknadens parter. Parlamentet efterlyser ett aktivt engagemang från medlemsstaternas sida i spridningen av information som tillhandahålls av EU-Osha. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en rättsakt om muskuloskeletala besvär. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra studier, uppdelade på kön, ålder och ekonomiskt verksamhetsområde, om förekomsten av muskuloskeletala besvär, för att man ska kunna förebygga och bekämpa uppkomsten av sådana besvär och att utveckla en EU-omfattande strategi för kronisk sjukdom för förebyggande och tidiga insatser.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsgivarna att agera proaktivt och införliva information som tillhandahålls av EU-Osha i de riktlinjer och program som finns på deras arbetsplatser. Parlamentet välkomnar lanseringen av en ny sida på EU‑Oshas webbplats om arbetsrelaterade sjukdomar, rehabilitering och återgång till arbetet, i syfte att tillhandahålla information om förebyggande åtgärder och praxis.

7.  Europaparlamentet anser att systematiskt förebyggande av psykosociala risker är ett måste på moderna arbetsplatser. Parlamentet noterar med oro att antalet rapporterade fall av psykisk ohälsa och psykosociala problem har ökat under de senaste åren, och att arbetsrelaterad stress är ett växande problem för arbetstagare och arbetsgivare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att stödja företagen i genomförandet av en sammanhängande uppsättning strategier och program för att bättre förebygga dessa problem, hantera stigmatiseringen av psykisk ohälsa och stödja personer med sådana problem, genom att möjliggöra tillgång till psykologiskt stöd. Parlamentet framhåller fördelarna – däribland den påvisade avkastningen på investeringar – med att förebygga psykosociala risker och vidta hälsofrämjande åtgärder för att ytterligare stimulera arbetsgivarna och få dem att vidta åtgärder. Parlamentet noterar att lagstiftning om och erkännande av psykosociala risker och psykisk ohälsa, såsom kronisk stress och utbrändhet, varierar i medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet betonar att man måste uppdatera och tillhandahålla gemensamma hälsoindikatorer för och definitioner av arbetsrelaterade sjukdomar, inklusive arbetsrelaterad stress, liksom EU-täckande statistiska uppgifter som ska användas som underlag vid fastställande av mål för minskning av arbetsrelaterade sjukdomar.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och genomföra ett program som systematiskt övervakar, hanterar och stödjer de arbetstagare som är utsatta för psykosociala risker, såsom stress, depression och utbrändhet, för att bland annat kunna utarbeta verkningsfulla rekommendationer och riktlinjer som motverkar dessa risker. Parlamentet understryker att kronisk stress på arbetet har erkänts som ett stort hinder både för produktiviteten och den enskildes livskvalitet. Parlamentet noterar att psykosociala risker och arbetsrelaterad stress är ett strukturellt problem som hänger samman med arbetsorganisationen, och att dessa risker kan förebyggas och hanteras. Parlamentet betonar behovet av att utföra studier, förbättra det förebyggande arbetet och utbyta bästa metoder och verktyg för att återintegrera drabbade personer på arbetsmarknaden.

10.  Europaparlamentet vill att psykisk ohälsa och inlärningssvårigheter ska avstigmatiseras. Parlamentet uppmuntrar till initiativ för att öka medvetenheten och stödja en förändring i detta avseende genom att utforma förebyggande strategier och åtgärder vad gäller psykosociala risker på företagsnivå. Parlamentet lovordar i detta sammanhang de åtgärder som vidtagits av arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna vilka har bidragit till en positiv förändring. Parlamentet påminner om vikten av grundlig utbildning i hantering av psykosociala risker för dem som tillhandahåller företagshälsovård och för arbetsmiljöinspektörer. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete kring, och en nystart av, EU:s initiativ för hantering av psykosociala risker i arbetslivet och vill att denna fråga prioriteras i EU-Oshas kommande strategiska ram.

11.  Europaparlamentet förstår att en återintegrering av arbetstagare som har haft missbruksproblem innebär särskilda utmaningar för arbetsgivaren. Parlamentet noterar i detta sammanhang Alnamodellen som drivs av de svenska arbetsmarknadsparterna(16), och som hjälper arbetsplatser med förebyggande åtgärder och tidiga insatser och med att rehabilitera arbetstagare som har haft missbruksproblem.

12.  Europaparlamentet välkomnar kampanjen Friska arbetsplatser förebygger stress och framhåller att jämställdhetsaspekten måste finnas med i initiativen mot arbetsrelaterad stress, på grund av kvinnornas särskilda arbetsvillkor.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att investera mer i riskförebyggande åtgärder och att stödja ett förebyggande klimat. Parlamentet påpekar att de förebyggande tjänsternas kvalitet är avgörande för att stödja företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa effektiva riktlinjer om en hälsosam kost, om alkohol- och tobakskonsumtion och om luftkvalitet, och att uppmuntra sådana riktlinjer på arbetsplatser. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att utveckla hälso- och sjukvårdstjänster som är integrerade med sociala, psykologiska och arbetsrelaterade tjänster samt arbetsmedicin. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ge arbetstagare lämplig tillgång till hälso- och sjukvård som gör att fysisk och psykisk ohälsa upptäcks tidigt, och att underlätta återintegreringen. Parlamentet påminner om att tidiga investeringar och förebyggande åtgärder kan minska den långsiktiga psykosociala effekten för den enskilde liksom de totala samhällskostnaderna.

14.  Europaparlamentet anser att åtgärderna för återintegrering bör

   vara förenliga med en livscykelinriktad syn på utbildningspolitiska åtgärder och åtgärder för livslångt lärande samt sociala och sysselsättningspolitiska åtgärder,
   vara skräddarsydda, målinriktade och behovsinriktade, utan att ställa krav som den deltagande sannolikt inte kommer att kunna uppfylla på grund av hans eller hennes hälsotillstånd,
   vara grundade på en helhetsstrategi, och
   respektera de förutsättningar som krävs för att möjliggöra deltagande utan att skapa villkor som är ett hot mot en minimiinkomst.

15.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ge riktade extraförmåner till personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom som täcker extrakostnader för exempelvis personligt stöd och personlig assistans, användning av särskilda hjälpmedel samt vård och omsorg, och bland annat fastställa rimliga prisnivåer på läkemedel för utsatta grupper i samhället. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa anständiga invaliditets- och ålderspensionsnivåer.

Återgång till arbete

16.  Europaparlamentet konstaterar att sysselsättning är viktigt för den enskildes psykosociala välbefinnande och att en integrering av långtidsarbetslösa i sysselsättning med hjälp av individanpassade metoder är oerhört viktigt i kampen mot fattigdom och social utestängning och har även andra förebyggande psykosociala fördelar. Parlamentet betonar att integreringen av personer som återgår till arbetet efter en skada eller sjukdom, fysisk eller psykisk, har flera positiva effekter: det gynnar välbefinnandet för de berörda personerna, sänker kostnaderna för medlemsstaternas sociala trygghetssystem och för enskilda företag, stöder ekonomin i stort, t.ex. genom att skapa mer hållbara pensionssystem och sociala trygghetssystem för kommande generationer. Parlamentet noterar att det finns arbetstagare som har svårt att hantera ersättningssystem som kan innebära att de får vänta onödigt länge på vård, och att det i vissa fall kan leda till alienering. Parlamentet vill snabbt se ett klientfokus i alla administrativa förfaranden som rör återintegrering av arbetstagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder i samarbete med kommissionen och relevanta EU-organ, för att motverka de negativa effekterna av långvarig frånvaro, såsom isolering, psykosociala problem, socioekonomiska effekter och minskad anställbarhet.

17.  Europaparlamentet anser att både medlemsstaterna och arbetsgivarna bör anamma ett positivt och arbetsorienterat förhållningssätt gentemot arbetstagare med funktionsnedsättning, äldre arbetstagare samt dem som har drabbats av psykisk eller fysisk sjukdom eller skada, inklusive personer som har diagnosticerats med en obotlig sjukdom, med fokus på tidig utvärdering av personens kvarvarande arbetsförmåga och arbetsvilja, och bör i ett tidigt skede organisera psykologisk och social rådgivning såväl som sysselsättningsrelaterad rådgivning samt anpassning av arbetsplatsen, med beaktande av personens yrkesprofil och socioekonomiska situation liksom företagets situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra bestämmelserna i sina sociala trygghetssystem så att en återgång till arbetet främjas, under förutsättning att arbetstagaren så önskar och hälsotillståndet tillåter.

18.  Europaparlamentet noterar den positiva roll som sociala företag har spelat i återintegreringen av långtidsarbetslösa i arbetslivet, särskilt de sociala företag som arbetar med arbetsmarknadsintegration. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge denna typ av företag det erkännande och tekniska stöd som de behöver.

19.  Europaparlamentet anser i detta avseende att det bör hänvisas till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess tillhörande fakultativa protokoll (A/RES/61/106) och att Världshälsoorganisationens (WHO) klassifikation av funktionstillstånd och funktionshinder och hälsa (ICF) bör användas inom alla relevanta åtgärder och all relevant politik. Parlamentet delar uppfattningen att funktionsnedsättning är ett hälsotillstånd som förekommer i ett socioekonomiskt sammanhang.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta och tillhandahålla riktlinjer för bästa praxis och handledning, stöd och rådgivning till arbetsgivare om hur de bör utarbeta och genomföra planer för återintegrering samtidigt som en kontinuerlig dialog mellan arbetsmarknadens parter bör garanteras under hela återintegreringsprocessen som ger arbetstagarna information om deras rättigheter så fort återgången till arbetet inleds. Parlamentet uppmuntrar dessutom till utbyte av god praxis inom och mellan medlemsstater, branschorganisationer, arbetsmarknadens parter, icke‑statliga organisationer och beslutsfattare om en återintegrering av arbetstagare efter sjukdom eller skada.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med arbetsmarknadens parter i syfte att tillhandahålla externt stöd för att säkerställa vägledning av och tekniskt stöd till små och medelstora företag och mikroföretag med begränsad erfarenhet av yrkesinriktad rehabilitering och åtgärder för återgång till arbetet. Parlamentet bekräftar vikten av att beakta den situation och de särskilda behov och svårigheter som små och medelstora företag liksom mikroföretag har för att uppfylla kraven, men också vissa verksamheter i den offentliga sektorn, när det gäller att genomföra åtgärder på företagsnivå. Parlamentet betonar att åtgärder för ökad medvetenhet, utbyte av god praxis, rådgivning och nätplattformar är ytterst viktiga verktyg för att hjälpa små och medelstora företag samt mikroföretag i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att utveckla praktiska verktyg och riktlinjer som kan hjälpa små och medelstora företag och mikroföretag med begränsad erfarenhet av yrkesinriktad rehabilitering och åtgärder för återgång till arbete. Parlamentet inser vikten av att investera i chefsutbildning.

22.  Europaparlamentet noterar risken för att de mer kreativa strategierna för att återintegrera dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden kan gå miste om finansiering till förmån för en snävare strategi grundad på lätt mätbara resultat. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka finansieringen till nedifrån och upp-strategier inom ramen för strukturfonderna, särskilt Europeiska socialfonden.

23.  Europaparlamentet noterar framgången med fallhantering av program för återintegrering och betonar behovet av individuellt utformat och integrerat stöd från socialarbetare eller utsedda rådgivare. Parlamentet anser att det är viktigt att företag håller nära kontakt med sina arbetstagare eller med deras företrädare under frånvaron från arbetet på grund av sjukdom eller skada.

24.  Europaparlamentet anser att åtgärder för återgång till arbete och återintegrering bör ingå i en bredare helhetsstrategi för ett hälsosamt arbetsliv i syfte att skapa arbetsmiljöer utan fysiska och psykiska risker under människors hela arbetsliv och ett aktivt och friskt åldrande för alla arbetstagare. Parlamentet betonar den centrala betydelsen av kommunikation, av den hjälp som specialister på hantering av yrkesinriktad rehabilitering erbjuder och av en integrerad strategi som involverar alla berörda parter i den framgångsrika fysiska och yrkesmässiga rehabiliteringen av arbetstagare. Parlamentet anser att det är arbetsplatsen som bör vara den centrala punkten i systemen för återgång till arbete. Parlamentet lovordar framgångarna med den icke byråkratiska och praktiska strategin i det österrikiska programmet fit2work(17), med tonvikt på enkel kommunikation som är tillgänglig för alla arbetstagare (t.ex. ett förenklat språk).

25.  Europaparlamentet betonar vikten av att behålla personer med nedsatt arbetsförmåga i sysselsättning, bland annat genom att se till att små och medelstora företag samt mikroföretag har de resurser som behövs för att göra detta på ett effektivt sätt. Parlamentet förordar starkt en återintegrering på den öppna arbetsmarknaden av arbetstagare som återhämtar sig från en sjukdom eller skada i sysselsättning av hög kvalitet, genom omskolning och kompetenshöjande åtgärder. Parlamentet betonar vikten av att fokusera de politiska åtgärderna på den enskildes arbetsförmåga och uppmärksamma arbetsgivaren på fördelarna med att behålla en arbetstagares erfarenheter och kompetens som annars riskerar att gå förlorad vid permanent sjukskrivning. Parlamentet erkänner dock vikten av ett starkt skyddsnät via det nationella sociala trygghetssystemet för dem som inte kan återgå till arbete.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik och skapa politiska incitament för arbetsgivare i syfte att främja sysselsättning bland personer med funktionsnedsättning och kronisk sjukdom, bland annat genom att göra lämpliga anpassningar och undanröja hinder på arbetsplatsen för att underlätta deras återintegrering. Parlamentet påminner om att företag och berörda personer måste få information om vilka incitament och rättigheter som finns.

27.  Europaparlamentet erkänner i detta avseende att flexibla, individanpassade och anpassningsbara arbetslösningar, t.ex. distansarbete, flexibel arbetstid, anpassade hjälpmedel och minskad arbetstid eller arbetsbelastning, spelar en viktig roll i återgången till arbete. Parlamentet betonar vikten av att uppmuntra tidig och/eller gradvis återgång till arbete (om sjukdomen tillåter), som kan åtföljas av deltidssjukskrivning för att se till att de berörda personerna inte drabbas av inkomstbortfall på grund av återgången till arbete, samtidigt som de ekonomiska incitamenten för företagen behålls. Parlamentet betonar att dessa lösningar, inklusive geografisk, tidsmässig och praktisk flexibilitet, måste fungera för både arbetstagaren och arbetsgivaren och underlätta organisationen av arbetet, med hänsyn till variationer i produktionscykler.

28.  Europaparlamentet lovordar nationella program och initiativ som har hjälpt personer med kroniska sjukdomar att återintegreras i sysselsättning av hög kvalitet, som det tyska programmet Job4000(18), där man arbetar enligt en integrerad modell för att förbättra möjligheterna till en stabil yrkesmässig integration av personer med svåra funktionsnedsättningar som har särskilt svårt att hitta arbete, och inrättandet av återintegreringsbyråer som hjälper personer med kronisk sjukdom att hitta arbete som passar deras situation och förmåga(19).

29.  Europaparlamentet noterar att en hög grad av självständighet på arbetsplatsen ger viktiga positiva psykologiska effekter och ökad produktivitet. Parlamentet anser att en viss grad av självständighet på arbetsplatsen kan behövas för att lättare återintegrera sjuka och skadade arbetstagare med varierande hälsotillstånd och behov.

30.  Europaparlamentet ser värdet i att återgå till arbetet som en del i vårdprocessen, eftersom arbete för många människor ger ekonomiskt oberoende och höjer livskvaliteten, vilket i bland kan vara en avgörande faktor i rehabiliteringen.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte dra in de sociala förmånerna så fort en person med kronisk sjukdom hittar ett arbete, för att de ska slippa hamna i den så kallade bidragsfällan.

Förändrade attityder till återintegrering av arbetstagare

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin kommunikation, sina riktlinjer och sin politik och i samarbete med arbetsmarknadens parter, säkerställa att arbetsgivarna betraktar återintegrering som en möjlighet att dra nytta av arbetstagarnas färdigheter, kompetens och erfarenhet. Parlamentet anser att det är viktigt att arbetsgivarnas och arbetstagarnas företrädare redan från början är med in processen för återgång till arbete och är en del av beslutsprocessen.

33.  Europaparlamentet påminner om artiklarna 26 och 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där konventionsstaterna åtar sig att organisera, stärka och förlänga stöd och program för rehabilitering, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och sociala tjänster, och att främja sysselsättningsmöjligheter och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, och stöd för att återgå till arbetet.

34.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att öka medvetenheten om strategier och program för yrkesinriktad rehabilitering och återgång till arbete samt för en bättre företagskultur för att återgången till arbete ska bli framgångsrik och för att bekämpa negativa attityder samt motverka fördomar och diskriminering. Parlamentet anser att grupper av experter, såsom psykologer och handledare utbildade inom yrkesinriktad rehabilitering, på ett effektivt sätt skulle kunna delas mellan olika företag så att även mindre företag kan dra nytta av deras yrkeskunskaper. Parlamentet anser att det även finns utrymme för att stödja och komplettera insatser av icke-statliga organisationer och volontärer i denna process.

35.  Europaparlamentet berömmer de företag som har tagit initiativ som stöder personer med hälsoproblem, funktionsnedsättning eller förändrad arbetsförmåga, genom att erbjuda heltäckande förebyggande program, anpassade arbetsuppgifter, utbildning och omskolning eller genom att förbereda övriga medarbetare på den förändrade förmågan hos den som återgår till arbetet, vilket underlättar återintegrering. Parlamentet uppmanar med kraft fler företag att delta i sådana insatser och att presentera sådana initiativ. Parlamentet anser att åtgärder för att underlätta en återintegrering av arbetstagare i företagen måste ingå i företagskulturen.

36.  Europaparlamentet efterlyser en bättre förståelse för de utmaningar och den diskriminering som leder till att personer med hälsoproblem eller funktionsnedsättning har sämre möjligheter, särskilt de utmaningar som utgörs av bristande förståelse, fördomar, föreställningar om låg produktivitet och social stigmatisering.

37.  Europaparlamentet anser att utbildning och en förändrad företagskultur liksom EU‑omfattande kampanjer såsom ”nollvision”, spelar en viktig roll för att förändra den allmänna opinionen. Parlamentet efterlyser ökad medvetenhet om de demografiska utmaningar som de europeiska arbetsmarknaderna står inför. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att äldre personer ofta utsätts för åldersdiskriminering. Parlamentet understryker betydelsen av kampanjer som bekämpar diskriminering på grund av arbetstagarnas ålder och främjar förebyggande åtgärder och arbetsmiljöåtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionen att beakta resultaten från parlamentets pilotprojekt om äldre arbetstagares arbetsmiljö.

38.  Europaparlamentet anser att nationella politiska ramar har en avgörande betydelse när det gäller att skapa ett stödjande samhälle som hanterar åldersproblematik och ett aktivt och hälsosamt åldrande. Parlamentet anser dessutom att detta kan stödjas effektivt genom åtgärder på EU-nivå, såsom strategier, vägledning, kunskapsutbyte och användning av olika finansieringsinstrument, som Europeiska socialfonden och ESI‑fonderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder för rehabilitering och återintegrering av äldre arbetstagare i arbetslivet, om möjligt och om de enskilda personerna så önskar, genom att bland annat följa rekommendationerna från parlamentets pilotprojekt för äldre arbetstagares arbetsmiljö.

39.  Europaparlamentet konstaterar att de personer som har diagnosticerats med en obotlig sjukdom har fortfarande en grundläggande rätt till arbete. Parlamentet konstaterar dessutom att dessa personer möter helt unika utmaningar när det gäller deras arbete som är helt annorlunda än de utmaningar som andra patientgrupper möter eftersom det oftast är ont om tid för en anpassning till de nya förhållandena och för en anpassning av deras arbetsplatser. Parlamentet lovordar initiativ såsom kampanjen Dying to Work för att öka medvetenheten om denna typ av problem. Parlamentet uppmuntrar arbetsgivare att i möjligaste mån upprätthålla en dialog med anställda som fått en obotlig diagnos, för att säkerställa att alla nödvändiga och eventuella anpassningar kan göras så att arbetstagaren kan fortsätta arbeta om han eller hon så önskar. Parlamentet anser att för många patienter är det mycket viktigt att fortsätta arbeta av personliga, psykologiska eller ekonomiska skäl och för hans eller hennes värdighet och livskvalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja en rimlig anpassning av arbetsplatsen till de mycket speciella utmaningar som utmärker denna grupp. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med bristen på statistik om hur sysselsättningssituationen för patienter med cancer ser ut och att stödja en insamling av uppgifter som är bättre och jämförbara mellan medlemsstaterna, i syfte att förbättra stödtjänsterna för dem.

40.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att utveckla och uppdatera arbetstagarnas kompetens i överensstämmelse med företagens och marknadens behov, med särskild tonvikt på digital kompetens, genom att ge arbetstagarna relevant utbildning och möjligheter till livslångt lärande. Parlamentet betonar den ökande digitaliseringen av arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att en ökad digital kompetens kan ingå i förberedelserna inför en återgång till arbete, särskilt för äldre personer.

41.  Europaparlamentet noterar att både formella och informella omsorgsgivare har en viktig funktion i den yrkesinriktade rehabiliteringen. Parlamentet konstaterar att 80 % av vården och omsorgen i Europa tillhandahålls av obetalda omsorgsgivare(20) och att det faktum att de tillhandahåller denna vård och omsorg avsevärt minskar deras långsiktiga utsikter till anställning. Parlamentet konstaterar vidare att, med tanke på att de flesta omsorgsgivare är kvinnor, finns det en tydlig könsdimension i sysselsättningssituationen för omsorgsgivare. Parlamentet uppmanar unionen, och medlemsstaterna samt arbetsgivare att särskilt beakta konsekvenserna för dessa omsorgsgivares sysselsättning.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 204, 13.6.2018, s. 179.
(2) EUT C 366, 27.10.2017, s. 117.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0474.
(4) EUT C 101, 16.3.2018, s. 138.
(5) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.
(6) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(7) https://osha.europa.eu/sv/tools-and-publications/publications/reports/psychosocial-risks-eu-prevalence-strategies-prevention/view
(8) Institute for Health Metrics and Evaluation (2016) GBD Compare Data Visualization. http://vizhub.healthdata.org/gbd-compare
(9) Den vetenskapliga gruppen vid det europeiska forumet för alkohol och hälsa (2011) Alcohol, Work and Productivity. https://ec.europa.eu/health//sites/health/files/alcohol/docs/science_02_en.pdf
(10) Eurofound (2012), Use of alcohol and drugs at the workplace. https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_files/docs/ewco/tn1111013s/tn1111013s.pdf
(11) Eurofounds tredje europeiska undersökning om livskvalitet 2001–2012, https://www.eurofound.europa.eu/surveys/european-quality-of-life-surveys/european-quality-of-life-survey-2012
(12) S. 7 https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/policies/docs/2017_chronic_framingdoc_en.pdf
(13) S. 7, de viktigaste resultaten https://www.oecd.org/els/emp/42699911.pdf
(14) S. 5 https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/policies/docs/2017_chronic_framingdoc_en.pdf
(15) Eurostat, 2011 ad hoc-modul för AKV anges i: https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/policies/docs/2017_chronic_framingdoc_en.pdf
(16) http://www.alna.se
(17) ”EU-OSHA Case Study on Austria — Fit2Work programme” https://osha.europa.eu/en/tools-and-publications/publications/austria-fit2work/view
(18) Källa: Resultatdokument 5.2 från projektet Pathways Scoping Paper on the Available Evidence on the Effectiveness of Existing Integration and Re-Integration into Work Strategies for Persons with Chronic Conditions.
(19) Källa: Return to work coaching services for people with a chronic disease by certified ”experts by experience”: Nederländerna. Fallstudie: EU-Osha.
(20) http://www.ecpc.org/WhitePaperOnCancerCarers.pdf


Förbindelserna mellan EU och tredjeländer på området för reglering och tillsyn av finansiella tjänster
PDF 153kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om förbindelserna mellan EU och tredjeländer på området för reglering och tillsyn av finansiella tjänster (2017/2253(INI))
P8_TA(2018)0326A8-0263/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 med rekommendationer till kommissionen om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn(1),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 15 maj 2014 Economic Review of the Financial Regulation Agenda (SWD(2014)0158),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 8 augusti 2014 om verksamheten i de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA) och Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) (COM(2014)0509),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2016 Synpunkter från berörda parter på EU:s regelverk för finansiella tjänster (COM(2016)0855),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion(3),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 27 februari 2017 EU equivalence decisions in financial services policy: an assessment (SWD(2017)0102),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0263/2018), och av följande skäl:

A.  Sedan finanskrisen har mer än 40 nya EU-finanslagstiftningstexter antagits, av vilka 15 innehåller bestämmelser om tredjeland som ger kommissionen diskretionär befogenhet att, å EU:s vägnar, ensidigt besluta om huruvida föreskrifter i utländska jurisdiktioner kan anses vara likvärdiga.

B.  Likvärdighet och passrättigheter är klart skilda koncept som ger olika rättigheter och skyldigheter till lagstiftare, tillsynsmyndigheter, finansinstitut och marknadsaktörer. Likvärdighetsbeslut ger inte finansinstitut som är etablerade i tredjeländer passrättigheter eftersom detta koncept är oupplösligt knutet till den inre marknaden med sina gemensamma reglerings-, tillsyns-, verkställighets- och rättsramar.

C.  Inget handelsavtal som EU har ingått har någonsin inbegripit bestämmelser om gränsöverskridande ömsesidig tillgång till finansiella tjänster.

D.  Det finns inte någon enhetlig ram som ligger till grund för beslut om likvärdighet. Varje lagstiftningsakt innehåller en unik likvärdighetsbedömning som är anpassad till dess politiska mål. De nuvarande likvärdighetsbestämmelserna erbjuder olika tillvägagångssätt som möjliggör en hel rad möjliga fördelar beroende på tillhandahållaren av finansiella tjänster och den marknad där den är verksam.

E.  Likvärdighet är bland annat ett verktyg för att främja internationell regleringskonvergens, vilket kan leda till ökad konkurrens på EU:s inre marknad med lika spelregler och samtidigt förebygga regelarbitrage, vilket skyddar konsumenter och investerare, bevarar EU:s finansiella stabilitet och förhindrar en fragmentering av den inre marknaden. Likvärdighet är också ett verktyg för att säkerställa rättvis och likvärdig reglering och tillsyn mellan olika finansinstitut i EU och finansinstitut i tredjeländer.

F.  Likvärdighetsbeslut baseras på EU:s enhetliga regelverk och fattas på grundval av en teknisk bedömning. De bör trots det omfattas av en högre grad av kontroll från parlamentets sida.

G.  Kommissionen beskriver likvärdighet som ett nyckelinstrument för att effektivt hantera marknadsaktörers gränsöverskridande aktivitet i en sund och säker tillsynsmiljö med tredjelandsjurisdiktioner som fullständigt följer, genomför och verkställer tillsynsregler med samma höga standard som EU.

H.  Förenade kungarikets kommande utträde ur EU kan komma att få en betydande inverkan på reglering och tillsyn av finansiella tjänster, med tanke på de nära förbindelser som för närvarande existerar mellan medlemsstaterna på detta område. Förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur EU pågår fortfarande.

I.  Om utträdesavtalet, inklusive övergångsperioden, godkänns och ratificeras kommer finansinstituten att ha en längre period på sig för att anpassa sig till brexit. Om det inte blir någon övergångsperiod måste kommissionen och ESA-myndigheterna vara beredda att skydda den finansiella stabiliteten, den inre marknadens integritet och det oberoende beslutsfattandet inom EU.

J.  Med hänsyn till unionens finansiella stabilitet är det nödvändigt att till fullo beakta sammankopplingen mellan marknader i tredjeländer och EU:s inre marknad.

K.  I sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar - EU:s lagstiftning om finansiella tjänster uppmanar parlamentet kommissionen att ”föreslå en konsekvent, enhetlig, transparent och praktisk ram för förfaranden och beslut om tredjeländers likvärdighet, varvid hänsyn ska tas till en resultatbaserad analys samt till internationella standarder eller överenskommelser.”

Förbindelser med tredje länder sedan krisen

1.  Europaparlamentet noterar att sedan den finansiella krisen har EU utvecklat sin finansreglering genom omfattande reformer och genomförande av internationella standarder. Parlamentet välkomnar det ökade reglerings- och tillsynssamarbetet mellan EU och tredjeländer. Parlamentet konstaterar att detta har lett till förbättrad global enhetlighet i regleringen av finansiella tjänster och har bidragit till att göra EU mer motståndskraftigt mot globala finansiella chocker.

2.  Europaparlamentet anser att EU bör främja globala finansiella regleringsreformer som syftar till att minska systemriskerna samt förbättra den finansiella stabiliteten och verka för ett öppet, integrerat, effektivt och motståndskraftigt finanssystem som stöder hållbar ekonomisk tillväxt, jobbskapande och investeringar. Parlamentet betonar att alla ramverk för internationellt lagstiftnings- och tillsynssamarbete bör bevara unionens finansiella stabilitet och utformas med respekt för system och standarder för reglering och tillsyn samt tillämpningen av dem.

3.  Europaparlamentet konstaterar med oro att internationellt samarbete blir allt svårare att uppnå på grund av olika nationella intressen och de därmed förknippade incitamenten att flytta till andra jurisdiktioner.

EU:s likvärdighetsförfaranden

4.  Europaparlamentet noterar att flera av EU:s rättsakter innehåller särskilda bestämmelser för rättsligt samarbete med tredjeländer avseende tillsynssamarbete och försiktighetsåtgärder.

5.  Europaparlamentet betonar att beviljande av likvärdighet är ett ensidigt beslut som EU fattar på grundval av EU-standarder. Parlamentet anser att internationellt samarbete i vissa specifika fall också kan främjas genom samarbetsarrangemang mellan EU och tredjeländer.

6.  Europaparlamentet betonar att EU bör uppmuntra andra jurisdiktioner att ge EU-marknadsdeltagare tillgång till deras finansmarknader.

7.  Europaparlamentet betonar att EU genom sina förbindelser med tredjeländer avseende reglering och tillsyn av finansiella tjänster bör förbättra skattesamarbetet med tredjeländer, i enlighet med internationella standarder och EU-standarder. Parlamentet anser att likvärdighetsbeslut bör fattas på grundval av tillfredsställande regler i tredjeländerna om bekämpning av skatteundandragande, skattebedrägeri, skatteflykt och penningtvätt.

8.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s system för likvärdighet är en integrerad del av dess regelverk och ramverk för tillsyn för finansiella tjänster och kan innebära flera fördelar, bland annat följande: ökad konkurrens, ökade kapitalflöden till EU, fler instrument och investeringsval för EU:s företag och investerare, starkare skydd för investerare och konsumenter och finansiell stabilitet.

9.  Europaparlamentet upprepar att likvärdighetsbeslut i de flesta fall inte innebär att finansinstitut som är etablerade i tredjeländer får rätt att tillhandahålla finansiella tjänster i hela EU. Parlamentet påpekar att de i vissa fall kan ge tredjelandsinstitut begränsad tillgång till den inre marknaden för vissa produkter eller tjänster.

10.  Europaparlamentet understryker i jämförelse att ”EU-passet” ger företag rätt att tillhandahålla finansiella tjänster i hela EES enligt den licens som de har beviljats i sitt hemland och under hemlandets tillsyn, och att detta inte är tillgängligt för finansinstitut som är etablerade i länder utanför EES eftersom det vilar på ett antal tillsynskrav som harmoniseras i EU-lagstiftningen och på ömsesidig erkännande av licenser.

11.  Europaparlamentet betonar att EU:s likvärdighetssystem syftar till att främja internationell regleringskonvergens och stärka tillsynssamarbetet på grundval av EU-standarder och internationella standarder och säkerställa likabehandling mellan finansinstitut i EU och tredjeländer, samtidigt som EU:s finansiella stabilitet bevaras och investerare och konsumenter skyddas.

12.  Europaparlamentet anser att EU:s förfarande för att bevilja likvärdighet i dagsläget skulle förbättras med ökad transparens gentemot Europaparlamentet. Parlamentet anser att en strukturerad, övergripande och praktisk ram tillsammans med riktlinjer för erkännande av tillsynsramar i tredjeländer och en detaljrikedom när det gäller bedömningen av sådana ramar skulle förbättra transparensen.

13.  Europaparlamentet anser att likvärdighetsbeslut bör vara objektiva, proportionerliga och riskkänsliga samtidigt som de höga standarderna i EU-regleringen upprätthålls. Parlamentet anser vidare att likvärdighetsbeslut bör fattas i unionens, dess medlemsstaters och dess medborgares bästa intresse, med beaktande av den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadsintegritet, investerar- och konsumentskydd och den inre marknadens funktion.

14.  Europaparlamentet anser att likvärdighetsbedömningarna är tekniska till sin karaktär men noterar att likvärdighetsbeslut har en tydlig politisk dimension där olika politiska mål ibland behöver vägas mot varandra. Parlamentet framhåller att processen för att bevilja ett tredjeland likvärdighet när det gäller finansiella tjänster alltid bör granskas av parlamentet och rådet och att dessa beslut, med tanke på ökad transparens, bör fattas genom delegerade akter och vid behov underlättas genom ett förfarande med ett tidigt meddelande om avsikt att avstå från invändning.

15.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens beslut av den 21 december 2017 om att bevilja likvärdighet för aktiehandelsplatser i Schweiz som en del av MiFID II-/MiFIR-likvärdighetsförfarandet - begränsat till en period på 12 månader, med möjlighet till förlängning under förutsättning att tillräckliga framsteg görs för en gemensam institutionell ram - hade en tydlig politisk dimension.

16.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har rätt att återkalla likvärdighetsbeslut, särskilt i fall med väsentliga skillnader i tredjelandets regelverk, och anser att parlamentet bör höras i god tid innan ett återkallandebeslut fattas. Parlamentet efterlyser transparenta förfaranden för antagande, återkallande eller tillfälligt upphävande av likvärdighetsbeslut.

17.  Europaparlamentet anser att en enhetlig ram för kontinuerlig tillsyn över en likvärdig ordning för tredjeländer bör utvecklas. Parlamentet anser att de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) bör ges befogenhet att ge kommissionen råd och övervaka lagstiftningens och tillsynens utveckling i tredjeländer, med tanke på att sådana utvecklingstendenser kan få effekter på unionen genom det finansiella systemets sammankopplingar. Parlamentet begär att hållas informerat om pågående reglerings- och tillsynsgranskningar i tredje land. Parlamentet noterar i detta avseende lagstiftningspaketet om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, som föreskriver ökad övervakning efter ett likvärdighetsbeslut, däribland regleringsfrågor, tillsyn och tillsyn samt situationen på marknaden i tredjelandet.

18.  Europaparlamentet anser att inom EU:s framtida livvärdighetsramar måste tredjeländer hålla ESA-myndigheterna informerade om nationell regleringsutveckling och att beslutet om likvärdighet bör kräva ett gott reglerings- och tillsynssamarbete och informationsutbyte. Parlamentet anser att även tredjeländer bör upprätthålla en nära dialog med EU.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska och inrätta en tydlig ram för en transparent, enhetlig och konsekvent tillämpning och regelbunden övervakning av likvärdighetsförfaranden som inför ett standardiserat förfarande för fastställande, återkallelse eller tillbakadragande av likvärdighet. Kommissionen uppmanas att bedöma fördelarna med att införa ett ansökningsförfarande för beviljande av likvärdighet för tredjeländer.

20.  Europaparlamentet begär att likvärdighetsbeslut ska övervakas kontinuerligt av den berörda ESA-myndigheten och att sådana övervakningar ska offentliggöras. Parlamentet betonar att sådan övervakning bör omfatta relevant lagstiftning, rättstillämpning och tillsynspraxis samt viktiga lagändringar och marknadsutvecklingar i det berörda tredjelandet. Parlamentet uppmanar dessutom ESA-myndigheterna att göra ad hoc-bedömningar av utvecklingen i tredjeländer på grundval av motiverade ansökningar från parlamentet, rådet och kommissionen.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska den nuvarande likvärdighetsordningen och bedöma huruvida den bidrar till att skapa lika spelregler mellan finansinstitut i EU och tredjeländer, samtidigt som den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater bevaras och marknadsintegritet, investerar- och konsumentskydd och den inre marknadens funktion upprätthålls. Parlamentet anser att denna granskning, tillsammans med eventuella förslag till förbättringar, bör offentliggöras.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen till parlamentet överlämna en rapport om alla likvärdighetsbeslut, inbegripet om likvärdighet som beviljats, tillfälligt upphävts eller dragits tillbaka, och att förklara skälen för dessa beslut.

23.  Europaparlamentet erinrar om ESA-myndigheternas betydelse för analys och övervakning av tredjeländers tillsyns- och regleringsramar, och begär i detta avseende att de berörda ESA-myndigheterna ges kapacitet och befogenheter att samla in, sammanställa och analysera uppgifter. Parlamentet påminner om betydelsen av nationella behöriga myndigheter i samband med godkännandeförfarandet för finansinstitut som önskar delegera delar av sin portföljförvaltning eller riskhantering till tjänsteleverantörer i tredjeländer där regleringen är jämförbar med den i EU, liksom vikten av tillsynskonvergens. Parlamentet noterar den pågående översynen av ESA-myndigheterna, särskilt förslagen om tillsyn av finansinstituts delegering, utkontraktering eller risköverföringsarrangemang. Parlamentet anser att de nationella konkurrensmyndigheterna och ESA-myndigheterna bör bedriva ett nära samarbete i syfte att säkerställa enhetligt genomförande av regleringssamarbete och verksamhet med tredje land.

EU:s roll när det gäller att fastställa globala standarder för finansiell reglering

24.  Europaparlamentet betonar vikten av EU:s roll när det gäller att fastställa globala standarder som ett sätt att verka för internationell konsekvens i regleringen av finansiella tjänster i syfte att maximera finansiell stabilitet, minska systemriskerna, skydda konsumenter och investerare och förebygga regleringsmässiga kryphål mellan jurisdiktioner och utveckla ett effektivt internationellt finansiellt system.

25.  Europaparlamentet efterlyser en aktiv medverkan från unionen och medlemsstaterna i de globala standardiseringsorganen för finansiella tjänster. Parlamentet påminner om uppmaningarna till kommissionen i rapporten om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ.

26.  Europaparlamentet begär därför också att det gemensamma forumet mellan EU och USA om reglering av finansmarknaderna ska uppgraderas så att det blir fler regelbundna möten för att uppnå en tätare och mer konsekvent samordning.

27.  Europaparlamentet poängterar att förbättrade förbindelser med tredjeländer avseende finansiella tjänster och stärkande av EU:s kapitalmarknader inte behöver utesluta varandra. Parlamentet betonar därför behovet av framsteg i projektet avseende kapitalmarknadsunionen.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0202.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0108.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0006.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0069.


Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden
PDF 160kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (2018/2054(INI))
P8_TA(2018)0327A8-0266/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 4, 162, 174–178 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(2),

–  med beaktande av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2017 Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (COM(2017)0534),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 20 september 2017 som åtföljer kommissionens meddelande Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (SWD(2017)0307),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om rätt finansieringsmix för Europas regioner: en avvägning mellan finansieringsinstrument och bidrag i EU: s sammanhållningspolitik(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser(10),

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2017 Felande transportlänkar i gränsregioner(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3)(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om nya territoriella utvecklingsverktyg i sammanhållningspolitiken 2014–2020: integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling(14),

–  med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från högnivågruppen för förenkling för ESI-fondernas stödmottagare,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0266/2018), och av följande skäl:

A.  EU och dess närmaste grannar i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) har fyrtio inre landgränser och inre EU-gränsregioner, och dessa regioner täcker 40 procent av EU:s territorium, står för 30 procent av EU:s befolkning och producerar nästan en tredjedel av EU:s BNP.

B.  Gränsregioner, särskilt de med en lägre befolkningstäthet, har ofta sämre förutsättningar för social och ekonomisk utveckling och uppvisar generellt sämre ekonomiska resultat än andra regioner i medlemsstaterna, och deras fulla ekonomiska potential utnyttjas inte.

C.  Även fysiska och/eller geografiska hinder bidrar till att begränsa den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen mellan gränsregioner, både inom och utanför EU, framför allt i bergsregioner.

D.  Trots de insatser som redan gjorts kvarstår det fortfarande hinder – främst administrativa, språkliga och rättsliga hinder – som hämmar tillväxten, den ekonomiska och sociala utvecklingen och sammanhållningen mellan och inom gränsregionerna.

E.  Enligt uppskattningar som kommissionen gjorde 2017 skulle undanröjandet av så lite som 20 procent av befintliga hinder i gränsregionerna medföra en ökning av deras BNP med 2 procent, dvs. ca 91 miljarder euro, vilket skulle motsvara omkring en miljon nya arbetstillfällen. Det är vida erkänt att territoriellt samarbete, inbegripet gränsöverskridande samarbete, skapar verkligt och påtagligt mervärde för i synnerhet EU-medborgare som bor nära inre gränser.

F.  Totalt ca 2 miljoner gränsarbetare och studenter är verksamma i ett annat EU-land, varav 1,3 miljoner är arbetstagare vilket motsvarar 0,6 procent av samtliga anställda i EU:s 28 medlemsstater.

G.  I den nuvarande fleråriga budgetramen går 95 procent av all finansiering för de transeuropeiska transportnäten (TEN-T) och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) till stomnätskorridorerna inom TEN-T, medan små projekt i det övergripande nätet och åtgärder för sammanlänkning med TEN-T-nätet ofta inte är berättigade till samfinansiering eller nationell finansiering, trots att de behövs för att lösa särskilda problem och för utvecklingen av gränsöverskridande anslutningar och ekonomier.

H.  Kommissionen har även för avsikt att redovisa sin ståndpunkt om de inre gränsregioner som ligger vid havet.

I.  Det vore bra om kommissionen också kunde anta en ståndpunkt om de många utmaningar som regionerna vid EU:s yttre gränser brottas med, inbegripet de yttersta randområdena, landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar liksom regioner i EU med ett avsides läge, ökaraktär eller andra allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar enligt artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden, som efter två år av forskning och dialog ger en värdefull inblick i de utmaningar och hinder som EU:s inre gränsregioner brottas med. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att tillämpa och sprida information om god praxis och positiva resultat, på det sätt som sker i detta kommissionsmeddelande, och efterlyser en uppföljning med en liknande analys av regionerna vid EU:s yttre gränser.

Inriktning på kvarstående hinder

2.  Europaparlamentet påpekar att tillgång till offentliga tjänster, i linje med utvecklingen av dem, är avgörande för de 150 miljoner människor som bor i inre gränsområden, och att sådan tillgång ofta hämmas av många rättsliga, administrativa och språkliga hinder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att maximera sina insatser och öka samarbetet för att undanröja dessa hinder och att främja och inrätta användning av e-förvaltning, särskilt i samband med hälso- och sjukvårdstjänster, transporter, uppförande av grundläggande fysisk infrastruktur, utbildning, kultur, idrott, kommunikationer, arbetskraftens rörlighet, miljö, reglering, gränsöverskridande handel och företagsutveckling.

3.  Europaparlamentet understryker att gränsregionerna i viss utsträckning har samma problem och utmaningar, men att vissa problem är regions- eller medlemsstatsspecifika och beror på de enskilda regionernas specifika rättsliga, administrativa, ekonomiska och geografiska särdrag, vilket gör att varje sådan region kräver sitt individuella tillvägagångssätt. Parlamentet konstaterar att det finns gemensam utvecklingspotential för gränsregioner i allmänhet. Parlamentet efterlyser skräddarsydda, integrerade och platsbaserade tillvägagångssätt, till exempel lokalt ledd utveckling.

4.  Europaparlamentet understryker att de skilda rättsliga och institutionella ramarna i medlemsstaterna kan leda till rättslig osäkerhet i gränsregionerna, vilket medför en större tidsåtgång och högre kostnader för att genomföra projekten och utgör ett extra hinder för människor, institutioner och företag i dessa regioner och ofta står i vägen för bra initiativ. Parlamentet betonar därför att det vore önskvärt med större komplementaritet, bättre samordning och kommunikation, kompatibilitet och beredskap att överbrygga hinder mellan medlemsstaterna, eller åtminstone på gränsregionnivå.

5.  Europaparlamentet konstaterar att gränsarbetare, som är de som i störst utsträckning påverkas av utmaningarna i gränsregionerna, befinner sig i en speciell situation, inte minst vad gäller erkännande av examensbevis och andra kvalifikationer som förvärvats efter omskolning, hälso- och sjukvård, transporter och tillgång till information om lediga tjänster, sociala trygghetssystem och skattesystem. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att öka sina insatser för att komma tillrätta med dessa hinder och ge regionala och lokala myndigheter i gränsregionerna större befogenheter och resurser samt tillräcklig flexibilitet för att bättre samordna angränsande nationella rätts- och förvaltningssystem i syfte att förbättra gränsarbetarnas livskvalitet. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att sprida och tillämpa bästa praxis i hela EU. Parlamentet betonar att dessa problem är ännu mer komplexa för gränsarbetare som pendlar till och från tredjeländer.

6.  Europaparlamentet belyser de utmaningar det innebär att bedriva företagsverksamhet i gränsregionerna, särskilt i fråga om antagande och tillämpning av arbets- och handelsrätt, beskattning, offentlig upphandling och sociala trygghetssystem. Medlemsstaterna och regionerna uppmanas att bättre anpassa eller harmonisera relevanta rättsliga bestämmelser med de utmaningar som gränsområdena innebär och att främja komplementaritet och samordna sina regelverk, i syfte att möjliggöra större rättslig konsekvens och flexibilitet i genomförandet av nationell lagstiftning, samt att förbättra spridningen av information om gränsöverskridande frågor, t.ex. genom att inrätta gemensamma kontaktpunkter för att göra det möjligt för arbetstagare och företag att fullgöra sina skyldigheter och utöva sina rättigheter fullt ut, i enlighet med vad lagen kräver i den medlemsstat där de erbjuder sina tjänster. Parlamentet efterlyser en bättre användning av befintliga lösningar och säkerställandet av finansiering av befintliga samarbetsstrukturer.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande inte tog med en särskild bedömning av små och medelstora företag, inbegripet extra stöd som kan ges till dessa. Parlamentet anser att små och medelstora företag står inför särskilda utmaningar när det gäller gränsöverskridande kontakter som omfattar, men inte är begränsade till, utmaningar med koppling till språk, administrativ kapacitet, kulturella skillnader och skilda rättsliga villkor. Parlamentet betonar att det är särskilt viktigt att ta itu med denna utmaning, eftersom små och medelstora företag sysselsätter 67 procent av de anställda i EU:s icke-finansiella sektorer och genererar 57 procent av mervärdet(15).

8.  Europaparlamentet påpekar att transporttjänsterna i gränsregioner, särskilt de med lägre befolkningstäthet, fortfarande är otillräckligt utvecklade och samordnade, särskilt vad gäller gränsöverskridande kollektivtrafik, till viss del beroende på att förbindelser saknas eller har lagts ned, vilket hämmar rörligheten över gränserna och utsikterna till ekonomisk utveckling. Dessutom betonar parlamentet att den gränsöverskridande transportinfrastrukturen drabbas särskilt hårt av de komplexa reglerings- och förvaltningssystemen. Parlamentet betonar den potential som finns för att utveckla hållbara transporter, i första hand baserad på kollektivtrafik, och ser i detta sammanhang fram emot kommissionens kommande undersökning om de felande länkarna i järnvägsnätet längs EU:s inre gränser. Parlamentet understryker att en sådan undersökning eller framtida rekommendationer bl.a. bör bygga på information och erfarenheter från lokala, regionala och nationella myndigheter samt utformas med beaktande av eventuella förslag om gränsöverskridande samarbete och, där sådant redan finns, om bättre gränsöverskridande förbindelser, och uppmanar de regionala myndigheterna i gränsregioner att lägga fram förslag om hur befintliga luckor i transportnäten ska kunna överbryggas. Parlamentet påminner om att viss befintlig järnvägsinfrastruktur inte längre används på grund av brist på stöd. Parlamentet betonar de fördelar som ytterligare utveckling av vattenvägarna kan medföra för lokala och regionala ekonomier. Parlamentet anser att en del av FSE, som måste förfoga över tillräckliga anslag, ska användas för att fylla igen luckorna i den hållbara transportinfrastrukturen i gränsregionerna. Parlamentet betonar behovet av att undanröja flaskhalsar i trafiken som hindrar ekonomisk verksamhet såsom transport, turism och persontrafik.

9.  Europaparlamentet noterar att gränsområdenas attraktionskraft för bosättning och investeringar till stor del beror på livskvaliteten, tillgången till offentliga och kommersiella tjänster för invånare och företag samt kvaliteten på transporter, det vill säga villkor som bara kan uppfyllas och vidhållas genom nära samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter liksom företag på båda sidor om gränsen.

10.  Europaparlamentet beklagar att skilda och komplexa förfaranden för förhandsgodkännande av hälso- och sjukvårdstjänster och de metoder för betalning och ersättning som används, administrativa bördor för patienter vid gränsöverskridande specialistbesök, oförenligheter i användningen av teknik och i den gemensamma användningen av patientuppgifter samt brist på enhetlig och tillgänglig information inte bara begränsar tillgången från båda sidor om gränsen och därmed hämmar ett fullständigt utnyttjande av vårdinrättningarna, utan också hindrar larm- och räddningstjänster i deras gränsöverskridande insatser.

11.  Europaparlamentet betonar den roll som EU:s gränsregioner kan spela för miljön och dess bevarande, eftersom miljöföroreningar och naturkatastrofer ofta är gränsöverskridande. Parlamentet stöder i detta sammanhang de gränsöverskridande projekten för miljöskydd i EU:s yttre gränsregioner, eftersom dessa regioner ofta brottas med miljöproblem som orsakas av olika miljöstandarder och lagstiftning i EU:s grannländer. Parlamentet efterlyser också bättre samarbete och samordning i förvaltningen av vattendragen inom EU för att förebygga sådana naturkatastrofer som översvämningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lösa de problem som uppstått på grund av rådande fysiska och geografiska hinder mellan gränsregionerna.

Förstärkt samarbete och förtroende

13.  Europaparlamentet anser att ömsesidigt förtroende, politisk vilja och ett flexibelt tillvägagångssätt mellan aktörer på olika nivåer, från lokal till nationell nivå, inklusive det civila samhället, är viktiga faktorer för att komma tillrätta med ovannämnda kvarstående hinder. Parlamentet anser att sammanhållningspolitikens värde för gränsregionerna bygger på målet att öka sysselsättningen och tillväxten och att detta arbete måste initieras på unionsnivå, medlemsstatsnivå samt regional och lokal nivå. Parlamentet efterlyser därför bättre samordning och dialog, effektivare informationsutbyte och ytterligare utbyte av bästa praxis mellan myndigheterna, särskilt på lokal och regional nivå. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att stärka detta samarbete och att tillhandahålla finansiering för samarbetsstrukturer i syfte att säkerställa att de respektive lokala och regionala myndigheterna har tillräcklig självständighet i praktiska och ekonomiska frågor.

14.  Europaparlamentet understryker vikten av utbildning och kultur samt, i synnerhet, möjligheterna att öka insatserna för att främja flerspråkighet och interkulturell dialog i gränsregionerna. Parlamentet betonar skolornas och massmediernas potential i detta sammanhang, och uppmanar medlemsstaterna, regioner och kommuner vid de inre gränserna att införa undervisning i grannländernas språk i läroplanen redan från förskolan. Parlamentet betonar dessutom vikten av att främja ett flerspråkigt tillvägagångssätt på alla förvaltningsnivåer.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta och främja ömsesidigt erkännande och bättre förståelse av utbildnings- och examensbevis, yrkesutbildning och yrkeskvalifikationer mellan grannregioner. Parlamentet rekommenderar därför att konkreta färdigheter införs i läroplanen i syfte att förbättra de gränsöverskridande sysselsättningsmöjligheterna, inbegripet validering och erkännande av färdigheter.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar olika åtgärder som syftar till att bekämpa alla former av diskriminering i gränsområden och till att undanröja hinder för utsatta människor att hitta arbete och integreras i samhället. Parlamentet stöder i detta sammanhang främjandet och utvecklingen av sociala företag i gränsområden som en källa till nya arbetstillfällen, särskilt för utsatta grupper såsom arbetslösa ungdomar och personer med funktionsnedsättning.

17.  Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020(16) och ser den som ett verktyg för att få till stånd en effektiv och inkluderande offentlig förvaltning, och konstaterar att denna plan är särskilt värdefull för förenklingsåtgärder i gränsregionerna. Parlamentet noterar att det behövs driftskompatibilitet mellan de befintliga e-förvaltningssystemen på de nationella, regionala och lokala förvaltningsnivåerna. Parlamentet ser dock bekymrat på det ojämna genomförandet av planen i vissa medlemsstater. Parlamentet är dessutom bekymrat över att kompatibiliteten mellan myndigheternas elektroniska system ofta är bristfällig samt att utländska företagare har så få internettjänster till sitt förfogande när de börjar bedriva verksamhet i ett annat land. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta tillgången, bland annat genom språkverktyg, till sina digitala tjänster för potentiella användare från grannområdena, och uppmanar myndigheterna i gränsområdena att inrätta elektroniska portaler för utvecklingen av gränsöverskridande företagsinitiativ. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att intensifiera sina insatser inom e-förvaltningsprojekt som i positiv riktning kommer att påverka livet och arbetet för de personer som bor i gränsregioner.

18.  Europaparlamentet noterar att vissa inre och yttre gränsregioner brottas med stora migrationsutmaningar som ofta är mer än vad gränsregionerna klarar av, och rekommenderar en genomtänkt användning av Interreg-programmen liksom utbyte av god praxis mellan lokala och regionala myndigheter i gränsområdena, inom ramen för integreringen av flyktingar som omfattas av internationellt skydd. Parlamentet understryker att det behövs stöd och samordning på europeisk nivå och att nationella regeringar måste stödja lokala och regionala myndigheter i hanteringen av dessa utmaningar.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att presentera sin syn på hur man ska hantera de utmaningar som de inre gränsregioner som ligger vid havet liksom de regioner som ligger vid de yttre gränserna brottas med. Parlamentet efterlyser extra stöd till gränsöverskridande projekt mellan EU:s yttre gränsregioner och gränsregionerna i grannländer, särskilt regioner i de tredjeländer som deltar i EU:s integrationsprocess. I detta sammanhang upprepar parlamentet att de drag som kännetecknar gränsregionerna och de utmaningar de brottas med i viss mån är gemensamma för alla, men att de kräver en differentierad och skräddarsydd ansats. Parlamentet anser att de yttersta randområdena, som ligger vid EU:s yttre gränser, bör få särskild uppmärksamhet och tillräckligt stöd.

20.  Europaparlamentet betonar att den framtida sammanhållningspolitiken på lämpligt sätt bör beakta och stödja de EU-regioner som är mest utsatta för konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU, särskilt de som på grund av brexit kommer att befinna sig vid EU:s yttre sjö- eller landgränser.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras vårdtjänster bättre kompletterar varandra i gränsregionerna och säkerställa ett genuint samarbete när det gäller tillhandahållande av gränsöverskridande larmtjänster såsom hälso- och sjukvård samt polis- och brandkårsutryckningar, i syfte att se till att patienternas rättigheter respekteras såsom det föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samt att öka tillgången till och kvaliteten på tjänsterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionerna och kommunerna att sluta bilaterala eller multilaterala ramavtal om gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete och framhåller i detta sammanhang de så kallade Zoast-områdena (Zones Organisées d’Accès aux Soins Transfrontaliers), där invånare i gränsterritorier kan få hälso- och sjukvård på båda sidor om gränsen på särskilda vårdanläggningar utan några administrativa eller ekonomiska hinder och vilka har blivit riktmärken för gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete i Europa.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska möjligheterna att öka samarbetet och överbrygga hinder för regional utveckling vid de yttre gränserna till angränsande regioner, framför allt regioner i de länder som förbereder sig för en EU-anslutning.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av småskaliga och gränsöverskridande projekt för att föra samman människor och på så sätt skapa nya möjligheter till lokal utveckling.

24.  Europaparlamentet framhåller vikten av att dra lärdomar av och ytterligare utnyttja potentialen i framgångsrika exempel från vissa gränsregioner.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av idrott som ett verktyg för att underlätta integreringen av grupper som lever i gränsregioner och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anslå tillräckliga ekonomiska resurser till program för territoriellt samarbete i syfte att finansiera lokal idrottsinfrastruktur.

Utnyttjande av EU:s verktyg för bättre samstämdhet

26.  Europaparlamentet understryker den mycket viktiga och positiva roll som programmen för europeiskt territoriellt samarbete, i synnerhet programmen för gränsöverskridande samarbete, spelar för den ekonomiska och sociala utvecklingen och sammanhållningen i gränsregionerna, inbegripet gränsregioner vid havet och vid de yttre gränserna. Parlamentet välkomnar att det europeiska territoriella samarbetet fortsätter att vara ett viktigt mål i kommissionens förslag till flerårig budgetram för perioden 2021–2027, med en mer framträdande roll inom sammanhållningspolitiken efter 2020, och efterlyser avsevärt högre anslag, särskilt till den del som avser gränsregionerna. Parlamentet understryker det påtagliga europeiska mervärde som det europeiska territoriella samarbetet ger och uppmanar rådet att anta de anslag som föreslagits för detta ändamål. Parlamentet understryker samtidigt att programmen måste förenklas, att det måste råda större överensstämmelse mellan det europeiska territoriella samarbetet och EU:s övergripande mål och att programmen måste bli mer flexibla för att bättre kunna ta itu med lokala och regionala utmaningar, minska de administrativa bördorna för mottagarna och underlätta för fler investeringar i hållbara infrastrukturprojekt via program för gränsöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar myndigheterna i gränsregionerna att intensifiera användningen av det stöd som ges via dessa program.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet ge parlamentet en rapport om ett antal hinder som har undanröjts i det gränsöverskridande samarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka användningen av befintliga innovativa verktyg som bidrar till den pågående moderniseringen och fördjupningen av det gränsöverskridande samarbetet, exempelvis kontaktpunkten för gränserna (Border Focal Point), det förstärkta Solvit-nätverket och den gemensamma digitala ingången, som syftar till att tillhandahålla sakkunskap och rådgivning om regionala gränsöverskridande aspekter, liksom att utveckla nya verktyg. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som en standardåtgärd digitalisera den offentliga förvaltningen i så stor utsträckning som möjligt för att garantera att personer och företag i gränsregioner får tillgång till obrutna digitala offentliga tjänster.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen samlar in information om gränsöverskridande samarbete för en bättre och mer välunderbyggd beslutsprocess i samarbete med medlemsstaterna, regionerna och kommunerna, liksom av att pilotprojekt, program, studier, analyser och territoriell forskning stöds och finansieras.

29.  Europaparlamentet förespråkar att man bättre utnyttjar den potential som EU:s makroregionala strategier har för att hantera utmaningar som är knutna till gränsregioner.

30.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör vara mer inriktad på investeringar i människor, eftersom gränsregionernas ekonomier kan stärkas genom en effektiv blandning av investeringar i innovation, humankapital, god förvaltning och institutionell kapacitet.

31.  Europaparlamentet beklagar att den potential som de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete besitter inte utnyttjas till fullo, vilket delvis skulle kunna bero på de regionala och lokala myndigheternas betänkligheter men också på deras rädsla för att tvingas släppa ifrån sig en del av sin behörighet samt på en fortsatt okunskap om deras respektive behörigheter. Parlamentet efterlyser en snabb kartläggning och hantering av andra eventuella orsaker till denna situation. Kommissionen uppmanas att föreslå åtgärder för att överbrygga de hinder som ligger i vägen för en effektiv tillämpning av detta instrument. Parlamentet erinrar om att kommissionens främsta roll inom programmen för europeiskt territoriellt samarbete bör vara att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet framhåller att hänsyn måste tas till de erfarenheter som har gjorts i de många Euroregioner som finns och verkar i EU:s inre och yttre gränsregioner, i syfte att främja möjligheter till ekonomisk och social utveckling samt livskvaliteten för de personer som bor i gränsregioner. Parlamentet efterlyser en bedömning av Euroregionernas arbete inom ramen för det regionala samarbetet och dess förhållande till EU:s gränsregioners initiativ och arbete, i syfte att samordna och optimera resultaten av deras arbete på detta område.

33.  Europaparlamentet understryker att den territoriella konsekvensbedömningen bidrar till en bättre förståelse för politikens territoriella inverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ge den territoriella konsekvensbedömningen en större roll när initiativ till EU-lagstiftning läggs fram.

34.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att de gränsöverskridande hindren ytterligare skulle minskas med hjälp av en europeisk gränsöverskridande konvention som, i fråga om territoriellt avgränsade, gränsöverskridande infrastrukturer eller tjänster (t.ex. ett sjukhus eller en spårvagnslinje), skulle göra det möjligt att tillämpa det nationella regelverket och/eller standarderna i endast ett av de två eller flera berörda länderna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det nyligen offentliggjorda förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang (COM(2018)0373).

35.  Europaparlamentet väntar på det framtida förslaget till förordning från kommissionen om ett verktyg för förvaltning av gränsöverskridande samarbete, i syfte att bedöma dess användbarhet för berörda regioner.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas nationella och regionala parlament, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(3) EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.
(4) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0067.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0105.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0254.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0245.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0222.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.
(11) EUT C 207, 30.6.2017, s. 19.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0320.
(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0321.
(14) Antagna texter, P8_TA(2016)0211.
(15) Årsrapport om europeiska små och medelstora företag 2016–2017, s. 6.
(16) Kommissionens meddelande av den 19 april 2016 EU:s handlingsplan för e-förvaltning -2020 – Snabbare digital omvandling av förvaltningar (COM(2016)0179).


Den europeiska solidaritetskåren ***I
PDF 127kWORD 52k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av den rättsliga ramen för den europeiska solidaritetskåren och om ändring av förordningarna (EU) nr 1288/2013, (EU) nr 1293/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och beslut nr 1313/2013/EU (COM(2017)0262 – C8-0162/2017 – 2017/0102(COD))
P8_TA(2018)0328A8-0060/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0262),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 165.4 och 166.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet(C8-0162/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2017 om den europeiska solidaritetskåren (2017/2629(RSP)(1),

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den tjeckiska senaten, det spanska parlamentet och det portugisiska parlamentet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2017(2),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av dokumentet om den politiska agendan för volontärarbete i Europa inom ramen för Europaåret för frivilligarbete 2011 (EYV2011) samt den relaterade femårsöversynen av EYV2011 från 2015 – Helping Hands,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning samt yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, budgetutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0060/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om fastställande av den rättsliga ramen för den europeiska solidaritetskåren och om ändring av förordning (EU) nr 1288/2013, förordning (EU) nr 1293/2013 och beslut nr 1313/2013/EU

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1475.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

Utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter bör 80 % av budgeten för programmets genomförande under 2019 och 2020 göras tillgängliga genom angivna omfördelningar under underrubrik 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning) i den fleråriga budgetramen 2014–2020 och omfördelningar från unionens civilskyddsmekanism och Life-programmet. Dock ska inga ytterligare omfördelningar göras från programmet Erasmus+ utöver beloppet 231 800 000 EUR som anges i kommissionens förslag (COM(2017)0262).

Återstående 20 % av budgeten för programmets genomförande under 2019 och 2020 bör tas från tillgängliga marginaler under underrubrik 1a i den fleråriga budgetramen 2014–2020.

Det råder samsyn om att kommissionen ska se till att de nödvändiga anslagen görs tillgängliga genom det normala årliga budgetförfarandet på ett välavvägt och försiktigt sätt.

UTTALANDE AV KOMMISSIONEN

Kommissionen bekräftar att anslag till tekniska stödresurser på kommissionens initiativ enligt förordningen om gemensamma bestämmelser (särskilt omfördelningar från Europeiska socialfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) för att finansiera den europeiska solidaritetskåren under 2018 inte kommer att användas prejudicerande av kommissionen i samband med förslaget om den europeiska solidaritetskåren efter 2020 (COM(2018)0440)).

(1) EUT C 298, 23.8.2018, s. 68.
(2) EUT C 81, 2.3.2018, s. 160.


Ökning av finansieringsramen för stödprogrammet för strukturreformer och anpassning av det allmänna målet ***I
PDF 125kWORD 44k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2017/825 för att öka finansieringsramen för stödprogrammet för strukturreformer och om anpassning av det allmänna målet (COM(2017)0825 – C8-0433/2017 – 2017/0334(COD))
P8_TA(2018)0329A8-0227/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0825),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 175 och 197.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0433/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 mars 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 3 april 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 juli 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0227/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

3.   Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av förordning (EU) 2017/825 för att öka finansieringsramen för stödprogrammet för strukturreformer och anpassa det allmänna målet

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1671.)

BILAGA TLL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

Vad gäller finansiering av den ökade finansieringsramen för stödprogrammet för strukturreformer, och utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter, har Europaparlamentet, rådet och kommissionen beslutat följande:

1.  40 miljoner EUR kommer att finansieras via budgetposten för stödprogrammet för strukturreformer under rubrik 1b (13.08.01) i den fleråriga budgetramen (Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning) genom att utnyttja den samlade marginalen för åtaganden i enlighet med artikel 14 i förordningen om den fleråriga budgetramen (EU, Euratom) nr 1311/2013 inom ramen för budgetförfarandet i enlighet med artikel 314 i EUF-fördraget.

2.  40 miljoner EUR kommer att finansieras via budgetposten för stödprogrammet för strukturreformer under rubrik 2 (13.08.02) i den fleråriga budgetramen (Hållbar tillväxt: naturresurser) genom annan omfördelning än tekniskt stöd och landsbygdsutveckling inom denna rubrik, utan att utnyttja marginalerna. De exakta källorna till sådan omfördelning kommer att fastställas längre fram, med hänvisning till förhandlingarna i förfarandet för budgeten 2019.

UTTALANDE AV KOMMISSIONEN

(för offentliggörande i C-serien av EUT)

Kommissionen kommer att identifiera och föreslå omfördelningar av 40 miljoner EUR under rubrik 2 i den fleråriga budgetramen (Hållbar tillväxt: naturresurser) i ändringsskrivelsen till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för 2019.

Kommissionen avser att föreslå att den samlade marginalen för åtaganden utnyttjas i enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen inom ramen för budgetförfarandet för 2020 enligt artikel 314 i EUF-fördraget.

(1) EUT C 237, 6.7.2018, s. 53.
(2) EUT C 247, 13.7.2018, s. 54.


Euratomprogrammet som kompletterar ramprogrammet Horisont 2020 *
PDF 176kWORD 54k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om förslaget till rådets förordning om Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram (2019-2020) som kompletterar Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2017)0698 – C8-0009/2018 – 2017/0312(NLE))
P8_TA(2018)0330A8-0258/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2017)0698),

–  med beaktande av artikel 7 ifördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8‑0009/2018),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0258/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  I syfte att säkerställa kontinuiteten i kärnteknisk forskning på gemenskapsnivå är det nödvändigt att fastställa gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram för perioden 1 januari 2019–31 december 2020 (nedan kallat Euratomprogrammet). Euratomprogrammet bör ha samma mål som programmet för 2014–2018, stödja samma verksamheter och använda samma typ av genomförande som visat sig vara effektiv och ändamålsenlig för att uppnå programmets mål.
(4)  I syfte att säkerställa kontinuiteten i kärnteknisk forskning på gemenskapsnivå och uppnå målen på detta område är det nödvändigt att fastställa gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram för perioden 1 januari 2019-31 december 2020 (nedan kallat Euratomprogrammet). Euratomprogrammet bör ha samma mål som programmet för 2014–2018, stödja samma verksamheter och använda samma typ av genomförande som visat sig vara effektiv och ändamålsenlig för att uppnå programmets mål.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Kärnenergi är visserligen av betydelse för energiförsörjningen och den ekonomiska utvecklingen, men samtidigt kan allvarliga kärntekniska olyckor utgöra fara för människors hälsa. Kärnsäkerhet och, i förekommande fall, andra säkerhetsaspekter som hanteras av det gemensamma forskningscentrumet (JRC) bör därför ges största möjliga vikt i Euratoms program.
(6)  Kärnenergi är visserligen av betydelse för energiförsörjningen och den ekonomiska utvecklingen, men samtidigt kan allvarliga kärntekniska olyckor utgöra fara för människors hälsa och miljön på medellång och lång sikt. Kärnsäkerhet och, i förekommande fall, aspekter på nukleärt fysiskt skydd som hanteras av det gemensamma forskningscentrumet (JRC) bör därför ges största möjliga vikt i Euratoms program.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Den europeiska strategiska planen för energiteknik (nedan kallad SET-planen), som angavs i slutsatserna från rådets möte den 28 februari 2008 i Bryssel, påskyndar utvecklingen av en uppsättning tekniker med låga koldioxidutsläpp. Europeiska rådet enades vid sitt möte den 4 februari 2011 om att EU och medlemsstaterna skulle främja investeringar i förnybar energi, och säker och hållbar teknik med låga koldioxidutsläpp och rikta in sig på att genomföra de teknikprioriteringar som anges i SET-planen. Det står varje medlemsstat fritt att välja vilken typ av teknik som den vill stödja.
(7)  Den europeiska strategiska planen för energiteknik (nedan kallad SET-planen), som angavs i slutsatserna från rådets möte den 28 februari 2008 i Bryssel, påskyndar innovationsprocessen inom området för europeisk spetsteknik med låga koldioxidutsläpp. Europeiska rådet enades vid sitt möte den 4 februari 2011 om att EU och medlemsstaterna skulle främja investeringar i förnybar energi, och säker och hållbar teknik med låga koldioxidutsläpp, inbegripet kärnkraft, och rikta in sig på att genomföra de teknikprioriteringar som anges i SET-planen. Åtgärd 10 (kärnkraft) i SET-planen har följande mål: Upprätthålla en hög säkerhetsnivå vid kärnreaktorer och därtill hörande bränslecykler under drift och avveckling, och samtidigt förbättra effektiviteten. Det står varje medlemsstat fritt att välja vilken typ av teknik som den vill stödja.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Eftersom alla medlemsstater har kärntekniska anläggningar eller använder radioaktiva material, särskilt för medicinska ändamål, har rådet, i sina slutsatser från mötet i Bryssel den 1–2 december 2008, erkänt att det finns ett kontinuerligt behov av kompetens på kärnenergiområdet, särskilt genom lämplig utbildning som kopplas till forskning och samordnas på gemenskapsnivå.
(8)  Eftersom alla medlemsstater har kärntekniska anläggningar eller använder radioaktiva material, särskilt för medicinska ändamål, har rådet, i sina slutsatser från mötet i Bryssel den 1-2 december 2008, erkänt att det finns ett kontinuerligt behov av kompetens på kärnenergiområdet, särskilt genom lämplig utbildning på alla nivåer och vederbörlig samordning med forskningsprojekt på EU-nivå.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Även om det är upp till varje medlemsstat att avgöra om den vill använda kärnenergi eller inte, kan det även konstateras att kärnenergi fyller olika funktioner i olika medlemsstater.
(9)  Även om det är upp till varje medlemsstat att avgöra om den vill använda kärnenergi eller inte, kan det även konstateras att kärnforskning fyller en viktig funktion i samtliga medlemsstater, inte minst inom området människors hälsa.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  För att fusion ska bli ett trovärdigt alternativ för kommersiell energiproduktion krävs det för det första att uppförandet av Iter slutförs enligt tidsschemat på ett framgångsrikt sätt, och att anläggningens verksamhet inleds. För det andra måste man fastställa en ambitiös men ändå realistisk färdplan mot elproduktion senast 2050. Om dessa mål ska kunna uppnås måste det europeiska fusionsprogrammet få en ny inriktning på ett gemensamt verksamhetsprogram för genomförande av denna färdplan. För att säkerställa att målen med pågående fusionsforskning uppnås, liksom att det finns ett långsiktigt engagemang från och samarbete mellan fusionsforskningsintressenter bör man se till att gemenskapsstödet fortsätter. Större fokus bör i första hand läggas på de verksamheter som stöder Iter, men även på utveckling mot en demonstrationsreaktor, med inbegripet. ökat deltagande, beroende på vad som är lämpligt från den privata sektorns sida. Denna rationalisering och omprioritering bör åstadkommas utan att Europas ledande ställning på fusionsenergiområdet äventyras.
(11)  För att fusion ska bli ett trovärdigt alternativ för kommersiell energiproduktion krävs det för det första att uppförandet av Iter slutförs enligt tidsschemat på ett framgångsrikt sätt, och att anläggningens verksamhet inleds, samt att Euratomprogrammet kan lämna ett betydande bidrag. För det andra måste man fastställa en ambitiös men ändå realistisk färdplan mot elproduktion senast 2050. Om dessa mål ska kunna uppnås måste det europeiska fusionsprogrammet få en ny inriktning på ett gemensamt verksamhetsprogram för genomförande av denna färdplan. För att säkerställa att målen med pågående fusionsforskning uppnås, liksom att det finns ett långsiktigt engagemang från och samarbete mellan fusionsforskningsintressenter bör man se till att det långsiktiga gemenskapsstödet fortsätter. Större fokus bör i första hand läggas på de verksamheter som stöder Iter, men även på utveckling mot en demonstrationsreaktor, med inbegripet. ökat deltagande, beroende på vad som är lämpligt från den privata sektorns sida. Denna rationalisering och omprioritering bör åstadkommas utan att Europas ledande ställning på fusionsenergiområdet äventyras.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  JRC bör också i fortsättningen tillhandahålla oberoende och kundstyrt vetenskapligt och tekniskt stöd vid fastställandet, utvecklingen, genomförandet och övervakningen av gemenskapspolitiken, särskilt på områdena kärnsäkerhet samt forskning och utbildning på säkerhetsområdet. För att optimera användningen av mänskliga resurser och undvika dubbelarbete inom forskning i unionen bör all ny verksamhet som bedrivs av JRC analyseras för att kontrollera dess samstämmighet med redan befintlig verksamhet i medlemsstaterna. Säkerhetsaspekter för ramprogrammet Horisont 2020 bör begränsas till JRC:s direkta åtgärder.
(12)  JRC bör också i fortsättningen tillhandahålla oberoende och kundstyrt vetenskapligt och tekniskt stöd vid fastställandet, utvecklingen, genomförandet och övervakningen av gemenskapspolitiken, särskilt på områdena forskning och utbildning om kärnsäkerhet, nukleärt fysiskt skydd, kärnämneskontroll och icke-spridning. För att optimera användningen av mänskliga resurser och undvika dubbelarbete inom forskning i unionen bör all ny verksamhet som bedrivs av JRC analyseras för att kontrollera dess samstämmighet med redan befintlig verksamhet i medlemsstaterna. Säkerhetsaspekter för ramprogrammet Horisont 2020 bör begränsas till JRC:s direkta åtgärder.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Det är unionens uppgift att i alla medlemsstaters intresse utveckla ett ramverk för att stödja gemensam spetsforskning, kunskapsuppbyggnad och kunskapsbevarande när det gäller kärnklyvningsteknik, med särskilt fokus på säkerhet, strålskydd och icke-spridning. En förutsättning är att man har tillgång till oberoende vetenskapliga belägg, och där kan JRC ge ett avgörande bidrag. Detta påpekades i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen, där kommissionen angav att man med hjälp av JRC ville stärka den vetenskapliga grundvalen för olika politikområden. JRC är berett att ta itu med denna utmaning genom att fokusera sin kärnsäkerhetsforskning på unionens prioriterade politikområden.
(14)  Det är unionens uppgift att i alla medlemsstaters intresse utveckla ett ramverk för att stödja gemensam spetsforskning, kunskapsuppbyggnad och kunskapsbevarande när det gäller kärnklyvningsteknik, med särskilt fokus på säkerhet, nukleärt fysiskt skydd, hantering av kärnavfall, strålskydd och icke-spridning. En förutsättning är att man har tillgång till oberoende vetenskapliga belägg, och där kan JRC ge ett avgörande bidrag. Detta påpekades i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen, där kommissionen angav att man med hjälp av JRC ville stärka den vetenskapliga grundvalen för olika politikområden. JRC är berett att ta itu med denna utmaning genom att fokusera sin kärnsäkerhetsforskning på unionens prioriterade politikområden.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Euratomprogrammet bör främja allmänhetens och det civila samhällets kunskaper om och intresse för forskning och innovation genom att främja vetenskaplig utbildning, göra vetenskapliga rön mer tillgängliga, ta fram ansvarsfulla forsknings- och innovationsplaner som motsvarar medborgarnas och det civila samhällets prioriteringar och förväntningar samt underlätta dessa aktörers deltagande i verksamheter under Euratomprogrammet.
(15)  Euratomprogrammet bör säkerställa ett bättre informationsflöde för att allmänheten och det civila samhället ska få kunskaper om och intresse för forskning och innovation genom att främja vetenskaplig utbildning, göra vetenskapliga rön mer tillgängliga, ta fram ansvarsfulla forsknings- och innovationsplaner som motsvarar medborgarnas och det civila samhällets prioriteringar och förväntningar samt underlätta dessa aktörers deltagande i verksamheter inom ramen för Euratomprogrammet.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Resultatet av debatterna vid symposiet i Bryssel den 26–27 februari 2013, som organiserades av kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén tillsammans, om fördelarna och begränsningarna med kärnfissionsforskning för en koldioxidsnål ekonomi, som förberetts genom en tvärvetenskaplig studie med bl.a. experter inom energiområdet, ekonomi och samhällsvetenskap, där man konstaterade behovet av fortsatt kärnforskning på europeisk nivå.
(17)  Resultatet av debatterna vid symposiet i Bryssel den 26-27 februari 2013, som organiserades av kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén tillsammans, om fördelarna och begränsningarna med kärnfissionsforskning för en koldioxidsnål ekonomi, som förberetts genom en tvärvetenskaplig studie med bl.a. experter inom energiområdet, ekonomi och samhällsvetenskap, där man konstaterade behovet av fortsatt kärnforskning, bland annat fissionsforskning, på europeisk nivå.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Euratomprogrammet bör bidra till att göra forskaryrket mer attraktivt i unionen. Lämplig uppmärksamhet bör ägnas den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare17 samt andra relevanta referensramar som fastställts inom ramen för det europeiska forskningsområdet, samtidigt som man beaktar att de till sin natur är frivilliga.
(18)  Euratomprogrammet bör bidra till att göra forskaryrket mer attraktivt i unionen och till att unga uppmuntras att delta i forskning på detta område. Lämplig uppmärksamhet bör ägnas den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare17 samt andra relevanta referensramar som fastställts inom ramen för det europeiska forskningsområdet, samtidigt som man beaktar att de till sin natur är frivilliga.
_________________
_________________
17 Kommissionens rekommendation 2005/251/EG av den 11 mars 2005 om den europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare (EUT L 75, 22.3.2005, s. 67.
17 Kommissionens rekommendation 2005/251/EG av den 11 mars 2005 om den europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare (EUT L 75, 22.3.2005, s. 67.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Verksamheten inom Euratomprogrammet bör främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskning och innovation, särskilt genom att angripa de underliggande orsakerna till obalansen mellan könen, utnyttja både kvinnliga och manliga forskares fulla potential och integrera genusdimensionen i projektinnehållet i syfte att höja forskningens kvalitet och stimulera innovation. Verksamheten bör också syfta till att förverkliga principerna om jämställdhet mellan kvinnor och män i artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
(19)  Verksamheten inom Euratomprogrammet måste följa principerna om jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskning och innovation, särskilt genom att angripa de underliggande orsakerna till obalansen mellan könen, utnyttja både kvinnliga och manliga forskares fulla potential och förbättra deras tillgång till forskningsprogram, i syfte att höja forskningens kvalitet och stimulera innovation. Verksamheten bör också syfta till att förverkliga principerna om jämställdhet mellan kvinnor och män i artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)  Forsknings- och innovationsverksamhet som får stöd genom Euratomprogrammet bör uppfylla grundläggande etiska principer. Yttrandena i energifrågor från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik bör härvidlag beaktas på lämpligt sätt. Forskningsverksamheten bör även ta hänsyn till artikel 13 i EUF-fördraget och leda till minskad användning av djur i forsknings- och försökssammanhang med målet att till slut ersätta djurförsök med andra metoder. Vid alla typer av verksamhet bör man garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa.
(20)  Forsknings- och innovationsverksamhet som får stöd genom Euratomprogrammet bör uppfylla grundläggande etiska principer. Yttrandena i energifrågor från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik bör härvidlag beaktas på lämpligt sätt. Forskningsverksamheten bör även ta hänsyn till artikel 13 i EUF-fördraget och leda till att användningen av djur ersätts med andra metoder i forsknings- och försökssammanhang med målet att till slut förbjuda djurförsök. Vid alla typer av verksamhet bör man säkerställa högsta skyddsnivå för människors hälsa.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 21
(21)  Det är också troligt att effekten skulle bli större om man kombinerade medel från Euratomprogrammet med sådana från den privata sektorn, inom ramen för offentlig-privata partnerskap på sådana nyckelområden där forskning och innovation kan bidra till unionens bredare mål i fråga om konkurrenskraft. Man bör särskilt ta fasta på deltagandet från små och medelstora företag.
(21)  Det är också troligt att effekten skulle bli större om man kombinerade medel från Euratomprogrammet med sådana från den privata sektorn, inom ramen för offentlig-privata partnerskap på sådana nyckelområden där forskning och innovation kan bidra till unionens bredare mål i fråga om konkurrenskraft. Man bör särskilt ta fasta på deltagandet från små och medelstora företag, bland annat nya innovativa aktörer inom det berörda forskningsområdet.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 25
(25)  Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inklusive förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, sanktioner. En omarbetad kontrollstrategi där fokus flyttats från minimering av felfrekvenser till riskbaserad kontroll och upptäckt av bedrägerier bör minska deltagarnas kontrollbörda.
(25)  Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inklusive förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter genom gemensamma revisionsåtgärder, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, sanktioner. En omarbetad kontrollstrategi där fokus flyttats från minimering av felfrekvenser till riskbaserad kontroll och upptäckt av bedrägerier på grundval av gemensamma principer och kriterier på EU-nivå bör minska deltagarnas kontrollbörda.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 26
(26)  Det är viktigt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av Euratomprogrammet, att det genomförs på ett så effektivt och användarvänligt sätt som möjligt och att det samtidigt är rättsligt säkert och tillgängligt för samtliga deltagare. Det är nödvändigt att säkerställa efterlevnaden av de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/201219 och av kraven på förenkling och bättre lagstiftning.
(26)  Det är viktigt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av Euratomprogrammet, att det genomförs på ett så effektivt och användarvänligt sätt som möjligt och att det samtidigt är rättsligt säkert och att potentiella stödmottagare informeras på lämpligt sätt, för att öka tillgängligheten för samtliga deltagare. Det är nödvändigt att säkerställa efterlevnaden av de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/201219 och av kraven på förenkling och bättre lagstiftning.
_________________
_________________
19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 33
(33)  Uppfyllandet av Euratomprogrammets mål på relevanta områden förutsätter att övergripande verksamheter får stöd, både inom Euratomprogrammet och i samband med verksamheten inom ramprogrammet Horisont 2020.
(33)  Uppfyllandet av Euratomprogrammets mål på relevanta områden förutsätter att övergripande verksamheter får stöd, både inom Euratomprogrammet och i samband med verksamheten inom ramprogrammet Horisont 2020, såsom i fallet med Marie Skłodowská-Curie-åtgärderna till stöd för forskares rörlighet.
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.  Euratomprogrammets allmänna mål är att bedriva forsknings- och utbildningsverksamhet på kärnenergiområdet, med tonvikt på en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerhet och strålskydd, särskilt för att kunna bidra till den långsiktiga utfasningen av fossila bränslen från energisystemet på ett tryggt, effektivt och säkert sätt. Det allmänna målet ska uppnås genom de verksamheter som anges i bilaga I form av direkta och indirekta åtgärder som uppfyller de särskilda målen i punkterna 2 och 3 i denna artikel.
1.  Euratomprogrammets allmänna mål är att bedriva forsknings- och utbildningsverksamhet på kärnenergiområdet, med tonvikt på en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerhet, nukleärt fysiskt skydd och strålskydd, särskilt för att bidra till den långsiktiga utfasningen av fossila bränslen från energisystemet på ett tryggt, effektivt och säkert sätt. Det allmänna målet ska uppnås genom de verksamheter som anges i bilaga I i form av direkta och indirekta åtgärder som uppfyller de särskilda målen i punkterna 2 och 3 i denna artikel.
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led a
(a)  Att främja säkerhet i kärnenergisystem.
(a)  Att främja säkerhet i kärnenergisystem, bl.a. genom strukturerade gränsöverskridande inspektioner ifall kärntekniska anläggningar ligger i närheten av en eller flera nationella gränser med andra medlemsstater.
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led b
(b)  Att bidra till att ta fram säkra långsiktiga lösningar för hantering av avfall för slutförvaring inbegripet geologisk slutförvaring samt separation och transmutation.
(b)  Att bidra till samarbete på EU-nivå och med tredjeländer när det gäller att fastställa och ta fram säkra långsiktiga lösningar för hantering av avfall för slutförvaring inbegripet geologisk slutförvaring samt separation och transmutation.
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led a
(a)  Att öka kärnsäkerheten när det gäller t.ex. kärnreaktor- och bränslesäkerhet, avfallshantering, inbegripet geologisk slutförvaring samt separation och transmutation, nedmontering och krisberedskap.
(a)  Att öka kärnsäkerheten när det gäller t.ex. kärnreaktor- och bränslesäkerhet, avfallshantering för att undvika alla oönskade effekter för människor eller miljön, inbegripet geologisk slutförvaring samt separation och transmutation, nedmontering och krisberedskap.
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led b
(b)  Att öka kärnsäkerheten när det gäller t.ex. kärnämneskontroll, icke-spridning, bekämpning av illegal handel och nukleär kriminalteknik.
(b)  Att förbättra det nukleära fysiska skyddet när det gäller t.ex. kärnämneskontroll, icke-spridning, bekämpning av illegal handel och nukleär kriminalteknik, bortskaffande av råmaterial och radioaktivt avfall, motverkande av it-angrepp och minskning av riskerna för terrordåd mot kärnkraftverk, jämte strukturerade gränsöverskridande inspektioner ifall kärntekniska anläggningar ligger i närheten av en eller flera nationella gränser med andra medlemsstater.
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led d
(d)  Att främja kunskapshantering samt teoretisk och praktisk utbildning.
(d)  Att främja kunskapshantering samt teoretisk och praktisk utbildning, inklusive långsiktig yrkesutbildning med hänsyn till den ständiga utvecklingen av ny teknik.
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 4
4.  Euratomprogrammet ska genomföras på ett sätt som säkerställer att de prioriteringar och verksamheter som får stöd är relevanta med tanke på de föränderliga behoven samt ta hänsyn till utvecklingen inom vetenskap, teknik, innovation, politikutformning, marknader och samhälle, med målsättningen att optimera användningen av mänskliga och ekonomiska resurser och undvika dubbelarbete inom forskning och utveckling på kärnenergiområdet i unionen.
4.  Euratomprogrammet ska genomföras på ett sätt som säkerställer att de prioriteringar och verksamheter som får stöd är relevanta med tanke på de föränderliga behoven samt ta hänsyn till utvecklingen inom vetenskap, teknik, innovation, politikutformning, särskilt inom energi- och miljöpolitiken, marknader och samhälle, med målsättningen att optimera användningen av mänskliga och ekonomiska resurser, skapa större synergier mellan befintliga program och projekt och undvika dubbelarbete inom forskning och utveckling på kärnenergiområdet i unionen.
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
2.  Finansieringsramen för Euratomprogrammet får omfatta utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som är nödvändiga för förvaltningen av programmet och för att dess mål ska kunna uppnås, framför allt undersökningar och sammanträden med experter, i den mån sammanhänger med de allmänna målen i denna förordning, och utgifter knutna till it-nät, för informationsbearbetning och -utbyte samt alla andra utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som kommissionen ådragit sig för förvaltningen av Euratomprogrammet. Utgifter för kontinuerliga och återkommande åtgärder, såsom kontroll, revision och it-nät kommer att täckas inom gränserna för kommissionens administrativa utgifter enligt punkt 1.
2.  Finansieringsramen för Euratomprogrammet får omfatta utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som är nödvändiga för förvaltningen av programmet och för att dess mål ska kunna uppnås, framför allt undersökningar och sammanträden med experter, i den mån de sammanhänger med de allmänna målen i denna förordning, och utgifter knutna till it-nät, för informationsbearbetning och -utbyte, för it-nätens säkerhet samt alla andra utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som kommissionen ådragit sig för förvaltningen av Euratomprogrammet. Utgifter för kontinuerliga och återkommande åtgärder, såsom kontroll, revision och it-nät kommer att täckas inom gränserna för kommissionens administrativa utgifter enligt punkt 1.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1 – led c
(c)  Länder och territorier som är associerade till Euratoms sjunde ramprogram eller Euratoms forsknings- och utbildningsprogram 2014–2018.
(c)  Länder och territorier som är associerade till, eller som deltar som medlemsstat i, Euratoms sjunde ramprogram eller Euratoms forsknings- och utbildningsprogram 2014-2018.
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 3
3.  Arbetsprogrammen som avses i punkterna 1 och 2 ska anpassas till det vetenskapliga, tekniska och innovationsmässiga läget på nationell, unions- och internationell nivå samt till relevant utveckling inom politik, marknad och samhälle. De ska uppdateras vid behov.
3.  Arbetsprogrammen som avses i punkterna 1 och 2 ska anpassas till det vetenskapliga, tekniska och innovationsmässiga läget på nationell, unions- och internationell nivå samt till relevant utveckling inom politik, marknad och samhälle. De ska uppdateras vid behov, med vederbörlig hänsyn till rekommendationerna från kommissionens oberoende expertgrupper som tillsatts för att utvärdera Euratomprogrammet.
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 15
Särskild vikt ska läggas vid att säkerställa lämpligt deltagande av, och innovativa effekter för, små och medelstora företag och den privata sektorn i allmänhet i Euratomprogrammet. Kvantitativa och kvalitativa bedömningar av de små och medelstora företagens deltagande ska göras som en del i utvärderings- och övervakningsförfarandena.
Särskild vikt ska läggas vid att säkerställa lämpligt deltagande av, och innovativa effekter för, små och medelstora företag, däribland nya innovativa aktörer inom det berörda forskningsområdet, samt den privata sektorn i allmänhet i Euratomprogrammet. Kvantitativa och kvalitativa bedömningar av de små och medelstora företagens deltagande ska göras som en del i utvärderings- och övervakningsförfarandena.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 21 – punkt 2
2.  Kommissionen ska rapportera och offentliggöra resultaten av övervakningen som avses i punkt 1.
2.  Kommissionen ska rapportera och offentliggöra resultaten av övervakningen som avses i punkt 1, och överlämna dem till Europaparlamentet.
Ändring 30
Förslag till förordning
Bilaga I – stycke 2
Kärnenergi ingår i debatten om kampen mot klimatförändringar och minskning av Europas beroende av importerad energi. I det bredare sammanhanget att hitta en hållbar energimix för framtiden kommer Euratomprogrammet också genom sin forskningsverksamhet att bidra till debatten om fördelarna och begränsningarna med kärnfissionsenergi för en koldioxidsnål ekonomi. Genom att garantera en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten skulle mer avancerad kärnteknik även kunna innebära möjligheter till betydande förbättringar av effektiviteten och användningen av resurser och leda till mindre avfall än nuvarande lösningar. Största möjliga uppmärksamhet kommer att ägnas åt kärnsäkerhetsaspekter.
Kärnenergi bidrar på ett betydande sätt till kampen mot klimatförändringar och minskning av Europas beroende av importerad energi. I det bredare sammanhanget att hitta en hållbar energimix för framtiden kommer Euratomprogrammet också genom sin forskningsverksamhet att bidra till att bibehålla de tekniska fördelarna med kärnfissionsenergi för en koldioxidsnål ekonomi. Genom att säkerställa en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten skulle mer avancerad kärnteknik även kunna innebära möjligheter till betydande förbättringar av effektiviteten och användningen av resurser och leda till mindre avfall än nuvarande lösningar. Största möjliga uppmärksamhet kommer att ägnas åt kärnsäkerhetsaspekter.
Ändring 31
Förslag till förordning
Bilaga I – stycke 6 – led a – stycke 2
I linje med det allmänna målet, stöd till gemensam forskningsverksamhet om säker drift och avveckling av reaktorsystem (inklusive bränslecykelanläggningar) som används i unionen eller, i den utsträckning det är nödvändigt för att bibehålla en bred kärnsäkerhetsexpertis i unionen, de reaktorer som kan komma att användas i framtiden, med fokus enbart på säkerhetsaspekter, inbegripet alla aspekter av bränslecykeln såsom separation och transmutation.
I linje med det allmänna målet, stöd till gemensam forskningsverksamhet om säker drift och avveckling av reaktorsystem (inklusive bränslecykelanläggningar) som används i unionen eller, i den utsträckning det är nödvändigt för att bibehålla en bred kärnsäkerhetsexpertis i unionen, kan dessa reaktorer komma att användas i framtiden i alla aspekter av bränslecykeln såsom separation och transmutation.
Ändring 32
Förslag till förordning
Bilaga I – stycke 9 – led a – stycke 2 – led 3
(3)  Utbyte med relevanta intressenter för att stärka unionens förmåga att reagera vid kärntekniska olyckor och incidenter genom forskning om varningssystem och modeller för radioaktiva ämnens spridning i luft, och genom att mobilisera resurser och expertis för analys och modellering av kärntekniska olyckor.
(3)  Utbyte med relevanta intressenter för att stärka unionens förmåga att reagera vid kärntekniska olyckor och incidenter genom forskning om varningssystem och modeller för radioaktiva ämnens spridning i miljön (luft, vatten och mark) och genom att mobilisera resurser och expertis för analys och modellering av kärntekniska olyckor.
Ändring 33
Förslag till förordning
Bilaga I – stycke 11
För att uppnå målen för Euratomprogrammet ska det säkerställas att lämpliga länkar och gränssnitt, t.ex. gemensamma ansökningsomgångar, finns till det särskilda programmet för ramprogrammet Horisont 2020.
För att uppnå målen för Euratomprogrammet och skapa synergi mellan nukleär och icke-nukleär verksamhet och kunskapsöverföring på relevanta områden, ska det säkerställas att lämpliga länkar och gränssnitt, t.ex. gemensamma ansökningsomgångar, finns till det särskilda programmet för ramprogrammet Horisont 2020.
Ändring 34
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt 1 – led b – inledningen
(b)  Bidra till att ta fram säkra långsiktiga lösningar för hantering av avfall för slutförvaring, inbegripet geologisk slutförvaring samt separation och transmutation.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 36
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt 1 – led g – inledningen
(g)  Främja innovation och industrins konkurrenskraft
(g)  Främja innovation

Åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU
PDF 177kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU (2018/2055(INI))
P8_TA(2018)0331A8-0265/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som trädde i kraft genom antagandet av Lissabonfördraget i december 2009(1), särskilt artiklarna 1, 20, 21, 23 och 31,

–  med beaktande av 2014 års rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Violence against women: an EU-wide survey(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier(4),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets publikation Cyber Violence against Women and Girls,

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen från EU:s ordförandeskapstrio Estland, Bulgarien och Österrike av den 19 juli 2017,

–  med beaktande av Förenta nationernas rättsliga instrument för de mänskliga rättigheterna, och framför allt kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor och dess protokoll samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av andra FN-instrument om sexuella trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor, såsom Wiendeklarationen och det handlingsprogram av den 25 juni 1993 som antogs av FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter, förklaringen från FN:s generalförsamling om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993, resolutionen av den 21 juli 1997 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor, rapporterna från FN:s särskilda rapportörer om våld mot kvinnor samt den allmänna rekommendationen nr 19 från Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(5) (brottsofferdirektivet),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 november 2012 om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) (COM(2012)0614),

–  med beaktande av ramavtalet av den 26 april 2007 om trakasserier och våld i arbetet mellan Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), BusinessEurope, UEAPME och CEEP,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) The Persistence of Discrimination, Harassment and Inequality for Women. The Work of Equality Bodies informing a new European Commission Strategy for Gender Equality, som offentliggjordes 2015,

–  med beaktande av Equinets rapport Harassment on the Basis of Gender and Sexual Harassment: Supporting the Work of Equality Bodies, som offentliggjordes 2014,

–  med beaktande av Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, särskilt artiklarna 2 och 40(6), och av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(7),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen(8), den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(9), den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(10), den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(11), den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(12) och den åtföljande bedömningen av det europeiska mervärdet från november 2013, och den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor(13),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(14), den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(15), och den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(17),

–  med beaktande av Europeiska fackliga samarbetsorganisationens rapport Safe at home, safe at work – Trade union strategies to prevent, manage and eliminate work-place harassment and violence against women,

–  med beaktande av rapporten inför expertmötet om våld mot kvinnor och män i arbetslivet (3–6 oktober 2016), som organiserades av Internationella arbetsorganisationen (ILO),

–  med beaktande av Interparlamentariska unionens studie Sexism, harassment and violence against women parliamentarians, som offentliggjordes 2016(18),

–  med beaktande av studien om mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i EU:s politiska liv, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik i mars 2018(19),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0265/2018), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är en av EU:s grundläggande värderingar, och erkänns i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Könsbaserat våld beror på en ojämlik maktbalans och ansvarsfördelning mellan män och kvinnor och är kopplat till patriarkatet och ihållande könsdiskriminering.

B.  Äldre, särskilt äldre ensamstående kvinnor, utgör en särskilt utsatt samhällsgrupp när de utsätts för psykologiska och fysiska trakasserier samt mobbning.

C.  I direktiv 2002/73/EG definieras sexuella trakasserier som någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

D.  Denna definition bör omarbetas mot bakgrund av den sociala och tekniska utvecklingen och attityder, som har utvecklats och förändrats över tiden.

E.  Trakasserier på grund av graviditet och moderskap måste bekämpas för att en verklig balans mellan arbetsliv och privatliv ska kunna uppnås för kvinnor.

F.  Sexuella trakasserier är en form av sexuellt våld och den mest extrema och långlivade formen av könsdiskriminering. Ungefär 90 % av offren för sexuella trakasserier är kvinnor och ungefär 10 % är män. Enligt en EU-omfattande studie från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från 2014 om våld mot kvinnor har var tredje kvinna upplevt fysiskt eller sexuellt våld under sitt vuxna liv. Upp till 55 % av alla kvinnor i EU har utsatts för sexuella trakasserier. 32 % av alla offer i EU uppgav att förövaren var en chef, kollega eller kund. 75 % av alla kvinnor inom yrken som kräver specifika kvalifikationer eller av kvinnor i ledande befattningar har utsatts för sexuella trakasserier. 61 % av alla kvinnor som arbetar inom tjänstesektorn har utsatts för sexuella trakasserier. Totalt är det 5–10 % av den europeiska arbetskraften som vid något tillfälle utsatts för mobbning på arbetsplatsen.

G.  I EU är det förbjudet med både psykiska och sexuella trakasserier i arbetslivet, inklusive i tillgången till sysselsättning, yrkesutbildning och befordran, och trakasserier betraktas som en hälso- och säkerhetsfråga.

H.  Det är EU-institutionernas och EU-byråernas ansvar att fortsätta förbättra befintliga mekanismer genom att införa de mest effektiva bestämmelserna för att öka kunskapen om definitionen av sexuella trakasserier och skydda arbetstagarna.

I.  Mörkertalet för sexuella trakasserier är stort på grund av att det inte finns tillräcklig kunskap om problemet i samhället, att det är förknippat med rädsla och skam att tala om ämnet med andra människor, att det finns rädsla för att bli uppsagd, att det är svårt att få fram bevis, att det inte finns tillräckliga resurser för rapportering, övervakning och skydd av utsatta samt att våldet har normaliserats.

J.  Mycket ofta kan en anmälan av sexuella trakasserier på arbetsplatsen leda till att offret avskedas eller isoleras på arbetsplatsen. När mindre allvarliga övergrepp inte ifrågasätts blir det ett rättfärdigande av mer allvarliga övergrepp.

K.  Mobbning och sexuella trakasserier fortsätter att vara ett allvarligt problem i olika sociala sammanhang, inklusive på arbetsplatsen, i det offentliga rummet, i virtuella miljöer såsom internet samt i politiken. Mobbning förekommer allt oftare med hjälp av ny teknik, till exempel webbsidor eller sociala medier, där förövarna känner sig trygga i skydd av anonymiteten.

L.  I samband med att nya former för arbetsorganisation och socialt liv växer fram och gränsen mellan privatliv, arbetsliv och socialt liv suddas ut, kan ett negativt beteende som riktas mot individer eller samhällsgrupper intensifieras. Mobbning på arbetsplatsen kan mycket ofta ta sig olika uttryck, antingen vertikalt (mobbaren är en chef eller en underordnad) eller horisontalt (mobbaren är en kollega på samma nivå i hierarkin).

M.  Mobbning och sexuella trakasserier är företeelser som involverar offer och förövare i alla åldrar, med alla utbildningsbakgrunder och kulturella bakgrunder och inkomster och från alla samhällsklasser, och som får fysiska, sexuella, känslomässiga och psykologiska följder för offret. Könsstereotyper och sexism, inklusive ett sexistiskt och hatiskt språkbruk, både på och utanför internet, är de grundläggande orsakerna till många former av våld mot och diskriminering av kvinnor och ett hinder för kvinnors egenmakt.

N.  Enligt definitionen i brottsofferdirektivet är könsbaserat våld en kränkning av offrets grundläggande friheter och omfattar sexuellt våld (inklusive våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier). Kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld liksom deras barn behöver ofta särskilt stöd och skydd på grund av den stora risken för upprepad viktimisering, hot eller vedergällning i samband med sådant våld.

O.  Våld i arbetslivet hanteras ofta fragmentariskt och fokus ligger mer på synliga former, såsom fysiskt våld. Sexuella trakasserier och mobbning kan få ännu mer destruktiva följder för den enskilda individen.

P.  De sexistiska handlingar och åtföljande sexuella trakasserier som kvinnor kan utsättas för på arbetsplatsen är en bidragande faktor till att kvinnor lämnar arbetsmarknaden, vilket får negativa följder för deras ekonomiska oberoende och familjens inkomst.

Q.  I EU har de kvinnor på landsbygden och i avlägsna områden som utsätts för trakasserier och våld vanligtvis svårare att få fullt stöd och skydd mot förövarna.

R.   Både fysiska och verbala trakasserier, inklusive på nätet, har skadliga effekter inte bara på kort sikt utan även på lång sikt, och kan exempelvis leda till stress, djupa depressioner och till och med till självmord, vilket framgår av att fler sådana fall rapporteras. Utöver negativa hälsoeffekter har mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen också negativ inverkan på den enskildes karriär, på organisationer och samhälle, såsom ökad frånvaro, minskad produktivitet och sämre service samt förlust av humankapital.

S.  Enligt EU:s lagstiftning ska medlemsstaterna samt EU- institutionerna och EU:s byråer se till att det finns ett jämställdhetsorgan som ger oberoende stöd till offer för trakasserier, genomför oberoende undersökningar, samlar in relevanta uppdelade och jämförbara uppgifter, bedriver forskning om definitioner och klassificeringar, offentliggör oberoende rapporter och utfärdar rekommendationer i frågor som rör sysselsättning, utbildning, tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster samt för egenföretagare.

T.  Skyddet för kvinnor i EU mot såväl könsbaserat våld som sexuella trakasserier och mobbning varierar på grund av att medlemsstaternas politik och lagstiftning skiljer sig åt. Rättsväsendet ger inte alltid kvinnor tillräckligt stöd. Förövaren av könsrelaterat våld är ofta redan bekant med offret och många gånger befinner sig offret i beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla.

U.  Samtliga medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men alla har inte ratificerat den och denna fördröjning gör att konventionen inte kan tillämpas fullt ut.

V.  Såväl sexism som sexuella trakasserier mot och mobbning av kvinnliga parlamentsledamöter förekommer och är vanligt. De som trakasserar och utövar våld tillhör inte enbart den politiska motståndarsidan, utan kan också vara medlemmar i samma politiska parti såväl som religiösa ledare, lokala myndigheter och till och med familjemedlemmar.

W.  Politiker är valda att företräda medborgarna och har ett stort ansvar att agera som positiva förebilder när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i samhället.

X.  Kvinnors legitimitet inom politiken ifrågasätts fortfarande ibland och kvinnor är offer för stereotyper, vilket får dem att avstå från att engagera sig politiskt, något som är särskilt tydligt på alla de nivåer där kvinnor i politiken är underrepresenterade.

Y.  Det är inte alla nationella och regionala parlament eller kommunförvaltningar som har specifika strukturer och interna regler som fastställer lämpliga kanaler för säker och konfidentiell inlämning och behandling av klagomål om trakasserier. Utbildning om sexuella trakasserier och mobbning bör vara obligatorisk för all parlamentspersonal och alla parlamentsledamöter, också i Europaparlamentet.

Z.  Våld i hemmet är också en arbetsplatsfråga eftersom det kan påverka offrets arbetsdeltagande, arbetsprestation och säkerhet.

AA.  Sexuella trakasserier och mobbning förekommer inte endast på arbetsplatsen, utan också i det offentliga rummet, bland annat i formell och informell utbildning, i hälso- och sjukvården, i fritidsverksamheter, på gatan och i kollektivtrafiken.

AB.  Nätstalkning och nättrakasserier sker med hjälp av informations- och kommunikationsteknik och används för att stalka, trakassera, kontrollera eller manipulera en person. Nättrakasserier är framför allt något som drabbar yngre kvinnor eftersom de använder dessa medier oftare. 20 % av alla unga kvinnor i åldersgruppen 18–29 år i EU-28 har utsatts för trakasserier på nätet.

AC.  Enligt en rapport från 2016 hade mer än hälften av de tillfrågade kvinnorna utsatts för någon form av sexuella trakasserier på arbetsplatser runt om i Storbritannien, men fyra av fem anmälde inte trakasserierna till sin arbetsgivare(20).

AD.  Den nya tekniken kan också vara till hjälp när det gäller att analysera, förstå och förebygga våld.

AE.  Kvinnor, och särskilt unga kvinnor, utsätts för mobbning eller sexuella trakasserier med hjälp av ny teknik som till exempel webbplatser och sociala medier, och den organiseras ibland genom hemliga forum eller grupper på sociala medier. Handlingarna inbegriper våldtäktshot, dödshot, hackningsförsök och publicering av privata uppgifter och bilder. Med den utbredda användningen av onlinemedier och sociala medier bedömer man att en av tio flickor redan vid 15 års ålder har utsatts för någon form av våld på internet, inklusive nätstalkning och nättrakasserier. Kvinnor som har en offentlig roll, bland annat journalister och särskilt hbti-personer och kvinnor med funktionsnedsättning, är särskilt utsatta för nätmobbning och våld på nätet. Vissa har varit tvungna att lämna sociala medier som en följd av detta och upplever fysisk rädsla, stress, koncentrationsproblem, rädsla att gå hem samt oro för sina nära och kära.

AF.  Det går endast att förebygga trakasserier i arbetslivet om både privata och offentliga företag skapar en kultur i vilken kvinnor behandlas som jämlikar och arbetstagare behandlar varandra med respekt.

AG.  Forskning har visat att det är vanligt med trakasserier på arbetsplatser där de flesta chefer är män och där kvinnor har lägre befattningar, såsom underhålls- och mediabranschen, men att det även förekommer i teknikföretag och på advokatkontor, inom försäljning och många andra sektorer om de mansdominerande chefsgrupperna tolererar en sexualisering av arbetstagarna. I företag med fler kvinnliga chefer förekommer färre sexuella trakasserier.

Allmänna rekommendationer

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla typer av våld mot kvinnor i enlighet med FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och Istanbulkonventionen.

2.  Europaparlamentet betonar att sexuella trakasserier är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som kan kopplas till patriarkaliska maktstrukturer som behöver omformas snarast.

3.  Europaparlamentet betonar männens viktiga roll för att få ett slut på alla former av trakasserier och sexuellt våld. Parlamentet uppmanar kommissionen och samtliga medlemsstater att aktivt involvera män i informationskampanjer, förebyggande kampanjer och utbildningskampanjer för jämställdhet. Parlamentet betonar att förebyggande kampanjer också måste fokusera på mindre allvarliga övergrepp.

4.  Europaparlamentet betonar att informationsåtgärder och informationskampanjer för att förebygga våld mot kvinnor och flickor även måste omfatta pojkar samt genomföras tidigt i utbildningen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka att EU:s direktiv om förbud mot sexuella trakasserier genomförs korrekt.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla övergripande nationella handlingsplaner och lagstiftning för våld mot kvinnor, och att avsätta tillräckliga resurser för bl.a. personalutbildning och tillräcklig finansiering för jämställdhetsorgan.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa exempel på bästa praxis för att bekämpa sexuella trakasserier och mobbning och trakasserier på grund av graviditet och moderskap på arbetsplatsen och i andra sammanhang, och att vidareförmedla resultaten av denna bedömning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa lämpliga och tillräckliga finansieringsmekanismer för program och åtgärder mot sexuella trakasserier mot och mobbning av kvinnor på alla nivåer, med särskilt fokus på hur ny teknik och innovativa metoder kan användas, till exempel genom större investeringar i forsknings- och innovationsprocesser för att bekämpa företeelsen.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att samla in uppgifter om de olika skyddsbestämmelser som finns inom EU-institutionerna och EU:s byråer samt att utfärda bindande slutsatser för att harmonisera bestämmelserna med de bästa standarderna.

10.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater ännu inte har ratificerat Istanbulkonventionen och uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har gjort det att utan dröjsmål ratificera och fullt ut genomföra Istanbulkonventionen. De medlemsstater som redan har ratificerat Istanbulkonventionen uppmanas att fullt ut genomföra den.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bilda sig en klar uppfattning om problemet med sexuella trakasserier i EU, genom bättre och vetenskapligt mer underbyggda studier, och även om nya problem som nätmobbning.

12.  Europaparlamentet välkomnar den nya breda offentliga debatten, även i sociala medier, som bidrar till att gränserna i fråga om sexuella trakasserier och ett acceptabelt beteende ritas om. Parlamentet välkomnar särskilt sådana initiativ som #MeToo-rörelsen och ger alla kvinnor och flickor som deltagit i kampanjen, inklusive dem som har pekat ut sina förövare, sitt fulla stöd.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag för att bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i politiken, och att i förslaget inkludera en uppdaterad och heltäckande definition av trakasserier (både sexuella eller andra trakasserier) och mobbning.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa ihållande och långvariga trakasserier eller hot mot arbetstagare, som leder eller syftar till att förödmjuka, isolera eller utesluta dem från arbetsgemenskapen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samarbete med Eurostat och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), förbättra, främja och säkra en systematisk insamling av relevanta, köns- och åldersuppdelade jämförbara uppgifter om fall av sexuell och könsbaserad diskriminering och sexuella och könsbaserade trakasserier, inbegripet nättrakasserier, på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och arbetsgivare att aktivt delta i uppgiftsinsamlingen genom att tillhandahålla sektors- och yrkesspecifik expertis.

16.  Europaparlamentet noterar att för att få jämförbara siffror om förekomsten av sexuella trakasserier och mobbning i EU:s medlemsstater bör ökad kunskap om och erkännande av problemen prioriteras genom samordnade informations- och utbildningsinsatser.

17.   Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram ett direktiv för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsbaserat våld. Direktivet bör innehålla gemensamma definitioner av olika typer av våld mot kvinnor, inklusive en uppdaterad och heltäckande definition av trakasserier (både sexuella och andra trakasserier) och mobbning samt gemensamma rättsliga normer för en kriminalisering av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande EU-strategi mot alla former av könsbaserat våld, inklusive sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, baserad på vittnesmål i form av kvinnors historier och direkta erfarenheter.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig offentlig finansiering för att brottsbekämpande tjänstemän, domare och alla offentliganställda tjänstemän som arbetar med mobbning och sexuella trakasserier ska få utbildning om och insikt i våld och trakasserier i arbetslivet och i andra sammanhang.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att offer för könsbaserat våld samt sexuella trakasserier och mobbning har tillgång till lättillgängliga specialiserade tjänster av hög kvalitet och med tillräckliga resurser, och att erkänna att det finns ett samband mellan dessa uttryck av våld mot kvinnor och att det krävs ett helhetsgrepp, där man å ena sidan beaktar de sociala och kulturella aspekter som leder till våld mot kvinnor och å andra sidan gör det möjligt för de specialiserade tjänsterna att själva utveckla tekniska verktyg för att förebygga och hantera detta.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter att med hjälp av lämpliga planer och resurser säkerställa att offer för våld och trakasserier i landsbygdsområden och avlägset belägna områden får tillgång till stöd och skydd.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med nya former av könsbaserat våld, såsom nättrakasserier, genom att utöka definitionen av olaglig hatpropaganda, som definieras i EU-rätten i rambeslutet om bekämpande av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet med hjälp av strafflagstiftningen till att omfatta kvinnohat, och se till att uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet även omfattar dessa brott. Parlamentet efterlyser utbildningsprogram som kan uppmuntra kvinnor att förbättra sin kompetens att använda ny teknik, så att de bättre kan möta alla former av sexuella trakasserier och nätmobbning, och uppmanar de specialiserade tjänsterna att samarbeta i utvecklingen av informations-och resurssystem som kan övervaka och analysera problemet med könsrelaterat våld utan att bryta mot den nya allmänna dataskyddsförordningen (förordning (EU) 2016/679).

22.  Europaparlamentet fördömer den utbredda förekomsten av sexuella trakasserier och andra typer av övergrepp, särskilt i spel på internet och sociala medier, och uppmuntrar mediebolagen och medieoperatörerna att övervaka och snabbt reagera på alla trakasserier. Parlamentet efterlyser därför olika åtgärder, bland annat informationskampanjer, särskilda utbildningar och interna regler om disciplinära åtgärder mot förövarna och psykologiskt och/eller juridiskt stöd för dem som utsatts för sådana handlingar, för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen och på nätet.

Våld på arbetsplatsen

23.  Europaparlamentet betonar hur viktigt och brådskande det är att medlemsstater, lokala och regionala myndigheter, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar förstår de hinder som kvinnor ställs inför när de ska anmäla sexuella trakasserier, könsdiskriminering och våld, och att de därför fullt ut ska stödja och uppmuntra kvinnor att anmäla bl.a. sexuella trakasserier, könsdiskriminering, trakasserier på grund av graviditet och moderskap samt mobbning, utan rädsla för eventuella repressalier, och inrätta mekanismer som stöder och ger kvinnor möjlighet att anmäla övergrepp på ett säkert sätt.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av aktiva och effektiva strategier förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor, inklusive sexuella trakasserier, sexism och mobbning som flertalet kvinnor utsätts för på arbetsplatsen.

25.  Europaparlamentet understryker det akuta behovet av standarder när det gäller våld och trakasserier på arbetsplatsen, som kan fungera som regelverk för regeringar, arbetsgivare, företag och fackföreningar på alla nivåer.

26.  Europaparlamentet konstaterar att vissa sektorer och yrken är mer riskutsatta, särskilt hälso- och sjukvården, offentliga larmtjänster, politiken, utbildning, transport, hemarbete, jordbruket och landsbygdsekonomin samt textil-, konfektions-, läder- och skoindustrin.

27.  Europaparlamentet konstaterar att vissa grupper av arbetstagare kan vara mer utsatta för mobbning och våld på arbetsplatsen, särskilt gravida och föräldrar, kvinnor med funktionsnedsättning, migrantkvinnor, kvinnor från ursprungsbefolkningar, hbti-personer och kvinnor som arbetar deltid liksom praktikanter eller visstidsanställda.

28.  Europaparlamentet konstaterar att oönskade beteenden samtidigt kan härröra från olika källor eller samtidigt gälla yrkeslivet, privatlivet eller det sociala livet, med negativa konsekvenser för alla berörda individer, yrkesgrupper eller samhällsgrupper.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa våld och trakasserier på arbetsplatsen med hjälp av en strategi som fastställer förebyggande åtgärder samt effektiva, transparenta och konfidentiella förfaranden för att behandla klagomål, kraftfulla och avskräckande påföljder för förövare, övergripande information och utbildning för att arbetstagare ska förstå åtgärderna och förfarandena och för att hjälpa företag att utarbeta handlingsplaner för genomförandet av alla dessa åtgärder. Parlamentet betonar att dessa åtgärder inte bör införlivas i redan befintliga strukturer om dessa strukturer redan har inbyggda könsspecifika hinder.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med specialiserade psykologer investera i utbildning för yrkesinspektörer och se till att företag och organisationer har utbildad personal som kan ge psykosocialt stöd till offren.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att se till att både offentliga och privata företag och organisationer anordnar obligatorisk utbildning om sexuella trakasserier och mobbning för både anställda och chefer. Effektiv utbildning bör vara interaktiv, kontinuerlig, skräddarsydd för den specifika arbetsplatsen och hållas av externa experter.

32.  Europaparlamentet betonar det stora mörkertalet när det gäller trakasserier och framhåller vikten av att det finns utbildade rådgivare med tystnadsplikt i varje organisation för att stödja offren i samband med en anmälan och bistå med juridisk hjälp.

33.  Europaparlamentet betonar att företagen bör ha nolltolerans mot sexuella trakasserier och en policy för detta, och att företagen måste se till att alla anställda känner till denna policy, anmälningsförfaranden samt sina rättigheter och skyldigheter när det gäller sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

34.  Europaparlamentet uppmanar medieföretag att skydda och stödja journalister som utsätts för nätmobbning och att vidta en rad lämpliga åtgärder, såsom informationskampanjer, lämplig chefsutbildning, bl.a. om förhindrande av skuldbeläggning av offren och sekundär viktimisering, åtgärder för att förbättra cybersäkerheten och juridisk hjälp till den person som lämnar in ett klagomål.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa lika lön för kvinnor och män som ett sätt att undvika maktmissbruk och främja jämställdhet och respekt för mänsklig värdighet, vilket är grundläggande för att bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet betonar att lika lön bör säkerställas genom öppenhet kring löner och genom att potentiellt förorättade garanteras rätt till information, genom att män och kvinnor garanteras likabehandling och lika arbetsmöjligheter, genom att kvinnors tillgång till beslutsfattande och högre chefsbefattningar säkerställs och främjas, både inom den offentliga och privata sektorn, så att en jämn könsfördelning i styrelser säkerställs. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att intensifiera sina insatser för att bryta dödläget kring direktivet om kvinnor i styrelser, som har blockerats i rådet sedan 2013.

36.  Europaparlamentet anser att en övergripande strategi för våld på arbetsplatsen behövs, med erkännande av samexistensen av mobbning, sexuella trakasserier och trakasserier på grund av graviditet och moderskap, olika former av obetalt arbete i den formella och informella ekonomin (såsom självhushållsjordbruk, livsmedelsberedning, vård av barn och äldre) och många olika system för arbetslivserfarenhet (t.ex. lärlingsutbildning, praktik och frivilligt arbete).

37.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt antagande av översynen av direktivet om skriftligt meddelande (rådets direktiv 91/533/EEG).

38.  Europaparlamentet erkänner att våld i hemmet ofta får följdverkningar på arbetsplatsen med negativa konsekvenser för arbetstagarens liv och företagens produktivitet, och att denna spridningseffekt också kan gå i motsatt riktning, från arbetsplatsen till hemmet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ge riktlinjer för hur europeiska skyddsordrar ska användas på arbetsplatsen och att förtydliga frågan om arbetsgivarnas ansvar.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna företeelsen trakasserier på grund av graviditet och moderskap i arbetslivet.

Våld i politiken

40.  Europaparlamentet uppmanar alla politiker att uppträda exemplariskt och föregå med gott exempel när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i parlament och i andra sammanhang.

41.  Europaparlamentet fördömer alla former av trakasserier mot kvinnliga politiker i sociala medier i form av trollning, som innebär att sexistiska och grova meddelanden läggs ut, inklusive dödshot och våldtäktshot.

42.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att partiöverskridande riktlinjer och förfaranden fastställs för att skydda både förtroendevalda och anställda.

43.  Europaparlamentet erkänner att jämställda listor på alla nivåer fyller en viktig funktion för att göra det möjligt för kvinnor att delta i politiken och omforma de maktstrukturer som diskriminerar kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa sådana listor i samband med Europaparlamentsvalet.

44.  Europaparlamentet uppmanar samtliga politiska partier, inklusive de partier som är representerade i Europaparlamentet, att vidta konkreta åtgärder för att lösa detta problem, bland annat genom att införa handlingsplaner och se över partiets interna regler och införa nolltolerans, förebyggande åtgärder, förfaranden för att hantera klagomål och lämpliga påföljder för dem som gör sig skyldiga till sexuella trakasserier och mobbning av kvinnor i politiken.

45.  Europaparlamentet uppmanar nationella och regionala parlament och kommunförvaltningar att fullt ut stödja offren inom ramen för interna förfaranden, och att tillsammans med polisen utreda ärenden, att föra ett konfidentiellt register över ärenden över tid, att se till att all personal och alla ledamöter ges obligatorisk utbildning på temat respekt och värdighet, och att anta annan bästa praxis för att garantera nolltolerans på alla nivåer i sina respektive institutioner.

46.  Europaparlamentet uppmanar alla relevanta aktörer att säkerställa ett omfattande och snabbt genomförande av Europaparlamentets resolution från 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU. Det är parlamentets uppgift att säkerställa nolltolerans mot sexuella trakasserier samt att på lämpligt sätt skydda och stödja offren. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang

   en arbetsgrupp bestående av oberoende experter som ska undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp i parlamentet,
   en utvärdering och vid behov en översyn av sammansättningen av parlamentets behöriga organ för att säkerställa oberoende och jämn könsfördelning,
   obligatorisk utbildning för alla anställda och ledamöter,
   en tydlig tidsplan för ett omfattande genomförande av alla krav i resolutionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar politiker att uppmuntra utbildningar för chefer och att själva gå dessa utbildningar för att undvika en ledning med en låt-gå-attityd, och att kartlägga situationer där våld mot kvinnor förekommer.

Våld i det offentliga rummet

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en definition av offentliga platser, med beaktande av kommunikationsteknikens utveckling, och att därför i den definitionen inkludera ”virtuella” offentliga platser såsom sociala medier och webbplatser.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga en särskild lagstiftning om trakasserier i det offentliga rummet, inklusive interventionsprogram, med ett specifikt fokus på närvarande personers interventionsroll.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att forska mer om orsakerna och konsekvenserna av sexuella trakasserier i det offentliga rummet, däribland hur sexistisk och stereotyp reklam kan påverka förekomsten av våld och trakasserier.

51.  Europaparlamentet framhåller att informationskampanjer mot könsstereotyper och patriarkala maktförhållanden och för nolltolerans mot sexuella trakasserier är ett av de bästa verktygen mot könsbaserat våld i det offentliga rummet.

52.  Europaparlamentet framhåller att utbildning om jämställdhet på alla nivåer är grundläggande för att undvika och eliminera dessa former av oönskat beteende, ändra attityder och minska den kulturella toleransen för sexism och sexuella trakasserier. Det behövs utbildningsprogram och debatter om detta ämne i skolan. Dessa program och debatter bör, i samarbete med relevanta icke-statliga organisationer och jämställdhetsorgan, vid behov och när så är lämpligt, omfatta information och diskussioner om förebyggande av och åtgärder mot sexuella trakasserier, för att öka kunskapen om offrens rättigheter och påminna om kopplingen mellan sexuella trakasserier och objektifieringen av kvinnor.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra informationskampanjer på gymnasieskolor och att ta upp problemet med nätmobbning i skolornas och universitetens kursplaner. I synnerhet bör den framgångsrika kampanjen mot nätmobbning ”Delete Cyberbullying” och initiativet för ett säkrare internet fortsätta för att bekämpa mobbning och sexuella trakasserier, så att ungdomar, framtidens EU-medborgare, förstår vikten av att främja jämställdhet och respektera kvinnor.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett rapporteringssystem i skolorna för att följa upp alla fall av nätmobbning.

55.  Europaparlamentet konstaterar att vissa åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit har visat sig effektiva för att minska trakasserier i det offentliga rummet, såsom formell övervakning (ökad polisiär närvaro och/eller ökad närvaro av personal i kollektivtrafiken, övervakningskameror) och naturlig övervakning (ökad synlighet och mer belysning).

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påminna internetleverantörer om deras skyldighet att skydda sina onlinekonsumenter genom att ta itu med fall av upprepade övergrepp eller stalkning för att skydda offret, informera den skyldige om att han/hon inte kan agera ostraffat och på så sätt förändra beteendet.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av it-experter och lämpliga kontrollorgan, till exempel en särskild polisenhet, kontrollera webbplatserna mer för att skydda offren för mobbning och sexuella trakasserier och i förekommande fall förebygga och beivra brott.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det i medierna, politiken och den allmänna debatten inte används ett språkbruk som uppmanar till våld och som nedvärderar kvinnor och därmed kränker deras mänskliga värdighet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera sin lagstiftning om och sin definition av könsbaserat våld i linje med definitionen av våld mot kvinnor i Istanbulkonventionen, för effektivare lagstiftning mot trakasserier och mobbning.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra övervakningsmekanismerna för att på lämpligt sätt genomföra EU:s lagstiftning mot sexuella trakasserier och säkerställa att jämställdhetsorganen i varje medlemsstat har tillräckliga resurser för att motverka diskriminering.

o
o   o

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.
(2) http://fra.europa.eu/en/publication/2014/violence-against-women-eu-wide-survey-main-results-report
(3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(4) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
(5) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(6) https://rm.coe.int/168008482e
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.
(8) EUT C 77 E, 28.3.2002, s. 138.
(9) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(10) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(11) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 102.
(12) EUT C 285, 29.8.2017, s. 2.
(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0451.
(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(15) EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.
(16) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.
(17) Antagna texter, P8_TA(2017)0417.
(18) https://www.ipu.org/resources/publications/reports/2016-10/sexism-harassment-and-violence-against-women-parliamentarians
(19) Studien Bullying and sexual harassment at the workplace, in public spaces, and in political life in the EU, Europaparlamentet, generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, mars 2018.
(20) https://www.tuc.org.uk/sites/default/files/SexualHarassmentreport2016.pdf


Likabehandling av språk i den digitala tidsåldern
PDF 159kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern (2018/2028(INI))
P8_TA(2018)0332A8-0228/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 21.1 och 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Unescos konvention från 2003 om skydd av det immateriella kulturarvet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 om inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn(3),

–  med beaktande av rådets resolution av den 21 november 2008 om en europeisk strategi för flerspråkighet (2008/C 320/01)(4),

–  med beaktande av rådets beslut av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG(5),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2008 Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande (COM(2008)0566),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 En digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén En digital agenda för Europa (COM(2010)0245)(6),

–  med beaktande av rekommendationen om att främja och använda flerspråkighet och allmän tillgång till Internet, som antogs av Unescos allmänna konferens vid den 32:a sessionen i Paris den 15 oktober 2003,

–  med beaktande av den särskilda Eurobarometerrapporten 386 om européerna och deras språk, som publicerades i juni 2012,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002 (SN 100/1/02 REV 1),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 1988 om teckenspråk för döva(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2004 om skyddet och främjandet av den kulturella mångfalden i ett utvidgat Europa: de europeiska regionernas roll och internationella organisationers (exempelvis Unesco och Europarådet) roll(8) , och sin resolution av den 4 september 2003 om europeiska regionala och mindre använda språk – minoritetsspråken inom EU – med beaktande av utvidgningen och den kulturella mångfalden(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om skydd och icke-diskriminering av minoriteter i EU:s medlemsstater(12),

–  med beaktande av undersökningen från Europaparlamentets utredningstjänst och enheten för vetenskaplig framsyn (Stoa) om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern – ett projekt om det mänskliga språket, som offentliggjordes i mars 2017,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0228/2018), och av följande skäl:

A.  Språkteknologi kan underlätta kommunikationen för döva och hörselskadade, blinda och synskadade och personer med dyslexi. I detta betänkande avses med ”språkteknologi” teknik som inte bara stöder talade språk, utan även teckenspråk, eftersom teckenspråk är en viktig del av Europas språkliga mångfald.

B.  Utvecklingen av språkteknologi omfattar många forskningsområden och forskningsgrenar, inbegripet datorlingvistik, artificiell intelligens, datavetenskap och lingvistik, med tillämpningar som t.ex. bearbetning av naturligt språk, textanalys, talteknologi och datautvinning.

C.  Enligt den särskilda Eurobarometerrapporten 386 om européerna och deras språk kan drygt hälften av EU-medborgarna (54 %) föra ett samtal på minst ett ytterligare språk, en fjärdedel (25 %) kan tala minst två ytterligare språk och en av tio (10 %) är förtrogen med minst tre.

D.  Det finns 24 officiella språk och mer än 60 nationella språk, regionala språk och minoritetsspråk i Europeiska unionen, utöver invandrarspråk och de olika statligt godkända teckenspråken i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Flerspråkigheten är en av de viktigaste tillgångarna för den kulturella mångfalden i Europa och samtidigt en av de största utmaningarna för skapandet av ett verkligt integrerat EU.

E.  Stöd till lokalsamhällen, såsom ursprungsbefolkningar och befolkningar på landsbygden eller i avlägset belägna samhällen, för att övervinna geografiska, sociala och ekonomiska hinder för tillgång till bredband är en viktig förutsättning för en effektiv EU-politik för flerspråkighet.

F.  Flerspråkigheten ingår i flera av EU:s politikområden, bland annat kultur, utbildning, ekonomi, den digitala inre marknaden, livslångt lärande, sysselsättning, social delaktighet, konkurrenskraft, ungdomar, det civila samhället, rörlighet, forskning och medier. Större uppmärksamhet måste ägnas åt att undanröja hinder för dialog mellan kulturer och språk och åt att främja ömsesidig förståelse.

G.  Kommissionen konstaterar att den digitala inre marknaden måste vara flerspråkig. Det har inte föreslagits någon gemensam EU-strategi för att hantera problemet med språkliga hinder.

H.  Språkteknologi används i praktiskt taget alla vanliga digitala produkter och tjänster, eftersom de flesta använder språk i någon utsträckning, särskilt via alla internetrelaterade produkter, såsom sökmotorer, sociala nätverk och e-handelstjänster. Användningen av språkteknologi påverkar även områden av grundläggande betydelse för EU-medborgarnas dagliga välbefinnande, såsom utbildning, kultur och hälsa.

I.  Den gränsöverskridande e-handeln är mycket begränsad, och endast 16 % av EU-medborgarna köpte varor på nätet från andra EU-länder under 2015. Språkteknologi kan bidra till den framtida kommunikationen över land- och språkgränserna i Europa samt gynna den ekonomiska tillväxten och den sociala stabiliteten samt minska naturliga hinder och på så sätt respektera och främja sammanhållning och konvergens och stärka EU:s globala konkurrenskraft.

J.  Den tekniska utvecklingen är i allt högre grad språkbaserad och har konsekvenser för tillväxten och samhället. Det finns ett brådskande behov av mer språkmedvetna strategier och av teknisk, men också verkligt tvärvetenskaplig, forskning och utbildning om digital kommunikation och språkteknologi och deras koppling till tillväxten och samhället.

K.  Genom att uppfylla Barcelonamålet om att ge medborgarna möjlighet att kommunicera väl på sitt modersmål plus två andra språk skulle man ge människor större möjligheter att ta del av kulturellt innehåll, utbildningsmaterial och vetenskapliga uppgifter i digital form och att delta i egenskap av medborgare, förutom att få tillgång till den digitala inre marknaden. Ytterligare medel och verktyg, särskilt de som tillhandahålls via språkteknologi, är grundläggande för en korrekt hantering av den europeiska flerspråkigheten och främjandet av flerspråkighet på individnivå.

L.  Det har gjorts betydande genombrott inom artificiell intelligens och utvecklingstakten inom språkteknologi har varit snabbt. Språkcentrerad artificiell intelligens erbjuder nya möjligheter för digital kommunikation, digitalt förbättrad kommunikation, teknikstödd kommunikation och samarbete på alla europeiska språk (och språk utanför Europa), genom att ge personer som talar olika språk lika tillgång till information och kunskap och genom att förbättra IT-nätens funktioner.

M.  De gemensamma europeiska värdena samarbete, solidaritet, jämställdhet, erkännande och respekt bör innebära att alla medborgare har fullständig och likvärdig tillgång till digital teknik, vilket inte bara skulle förbättra sammanhållningen och välbefinnandet i Europa, utan även möjliggöra en flerspråkig digital inre marknad.

N.  Tillgången till tekniska verktyg, såsom datorspel eller undervisningsappar på minoritetsspråk och mindre använda språk, är avgörande för utvecklingen av språkkunskaper, särskilt hos barn.

O.  De som talar mindre använda europeiska språk måste kunna uttrycka sig på ett kulturellt meningsfullt sätt och skapa sitt eget kulturella innehåll på lokala språk.

P.  Framväxten av metoder såsom djupinlärning, som bygger på ökade dataresurser och tillgång till stora mängder data, gör språkteknologi till en verklig lösning för att övervinna språkliga hinder.

Q.  Språkliga hinder påverkar avsevärt utformningen av den europeiska identiteten och framtiden för den europeiska integrationsprocessen. EU:s beslutsfattande och politik bör kommuniceras till medborgarna på deras modersmål, både online och offline.

R.  Språk utgör en mycket stor del av den ständigt ökade mängden stordata.

S.  En enorm mängd data uttrycks på mänskliga språk. Hanteringen av språkteknologi skulle kunna göra det möjligt att skapa ett stort antal innovativa it-produkter och it-tjänster inom näringslivet och handeln samt inom förvaltning, forskning, offentlig service och administration samt minska naturliga hinder och marknadskostnader.

Nuvarande hinder för att uppnå likabehandling av språk i den digitala tidsåldern i Europa

1.  Europaparlamentet beklagar att det på grund av bristen på en lämplig politik i Europa för närvarande finns en allt större teknisk klyfta mellan resursstarka språk och mindre resursstarka språk, vare sig de senare är officiella, medofficiella eller icke-officiella i EU. Parlamentet beklagar vidare att fler än 20 europeiska språk hotas av digital språkutrotning. Parlamentet noterar att EU och dess institutioner har en skyldighet att öka, främja och värna om den språkliga mångfalden i Europa.

2.  Europaparlamentet påpekar att den digitala tekniken under det senaste årtiondet har haft en stor inverkan på språkets utveckling, vilken är svår att bedöma. Parlamentet rekommenderar att de politiska beslutsfattarna beaktar seriöst de studier som visar att den digitala kommunikationen håller på att urholka unga vuxnas läs- och skrivförmåga, vilket leder till barriärer mellan generationerna när det gäller grammatikkunskaper och läs- och skrivkunnighet samt till en allmän utarmning av språket. Parlamentet anser att digital kommunikation bör bidra till att bredda, berika och främja språk, och att dessa ambitioner bör återspeglas i den nationella utbildningen och politiken avseende läs- och skrivkunnighet.

3.  Europaparlamentet betonar de betydande nackdelarna i samband med europeiska mindre använda språk i form av en akut brist på verktyg, resurser och forskningsfinansiering, vilket hämmar och minskar omfattningen av det arbete som utförs av forskare som, även om de förfogar över nödvändiga tekniska färdigheter, inte kan dra full nytta av språkteknologi.

4.  Europaparlamentet noterar den fördjupade digitala klyftan mellan mer utbredda språk och mindre använda språk samt den ökande digitaliseringen av det europeiska samhället, vilket leder till skillnader i tillgång till information, särskilt för lågutbildade, äldre, låginkomsttagare och personer från missgynnade miljöer. Parlamentet betonar att ojämlikheten skulle minska om innehåll gjordes tillgängligt på olika språk.

5.  Europaparlamentet konstaterar att man i Europa visserligen har en stark vetenskaplig grund inom språkteknologi, vid en tidpunkt då språkteknologi utgör en enastående möjlighet ur såväl ekonomisk som kulturell synvinkel, men att Europa fortfarande ligger långt efter på grund av marknadsfragmentering, otillräckliga investeringar i kunskap och kultur, dåligt samordnad forskning, otillräcklig finansiering och rättsliga hinder. Parlamentet noterar vidare att marknaden för närvarande domineras av icke-europeiska aktörer, vilka inte hanterar de särskilda behoven i ett flerspråkigt Europa. Parlamentet framhåller behovet av att ändra detta paradigm och förstärka det europeiska ledarskapet inom språkteknologi genom att inrätta ett projekt som är skräddarsytt för Europas behov och krav.

6.  Europaparlamentet konstaterar att språkteknologi först görs tillgänglig på engelska. Parlamentet är medvetet om att stora globala och europeiska tillverkare och företag ofta även utvecklar språkteknologi för de största europeiska språken med relativt stora marknader: spanska, franska och tyska (även om dessa språk redan saknar resurser på vissa delområden), men vill ändå betona att det bör göras allmänna insatser på EU-nivå (politiska åtgärder, finansiering, forskning och utbildning) för att säkerställa utvecklingen av språkteknologi för officiella EU-språk med färre talare och att det även bör göras särskilda insatser på EU-nivå (politiska åtgärder, finansiering, forskning och utbildning) för att inkludera och främja regionala språk och minoritetsspråk i denna utveckling.

7.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att bättre utnyttja nya tekniska tillvägagångssätt som bygger på ökade dataresurser och bättre tillgång till stora mängder data, i syfte att främja utvecklingen av djupinlärande neuronnät som gör språkteknologin till en verklig lösning på problemet med språkliga hinder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att trygga tillräcklig finansiering för att stödja en sådan teknisk utveckling.

8.  Europaparlamentet konstaterar att språk med färre talare behöver ett lämpligt stöd från ett antal berörda parter, inbegripet stilgjuterier när det gäller diakritiska tecken, tangentbordstillverkare och innehållshanteringssystem, så att man på lämpligt sätt kan lagra, bearbeta och visa innehåll på dessa språk. Parlamentet begär att kommissionen bedömer hur sådant stöd kan uppbådas och ingå som en rekommendation i upphandlingsförfaranden inom EU.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja användningen av flera språk för digitala tjänster, såsom mobila applikationer.

10.  Europaparlamentet noterar med oro att den digitala inre marknaden förblir splittrad av ett antal hinder, inbegripet språkliga hinder, vilket därmed hämmar e-handeln, kommunikationen via sociala nätverk och andra kommunikationskanaler, samt det gränsöverskridande utbytet av kulturellt, kreativt och audiovisuellt innehåll liksom den bredare spridningen av paneuropeiska offentliga tjänster. Parlamentet betonar att den kulturella mångfalden och flerspråkigheten i Europa skulle kunna gynnas av gränsöverskridande tillgång till innehåll, särskilt för utbildningsändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en kraftfull och samordnad strategi för den flerspråkiga digitala inre marknaden.

11.  Europaparlamentet konstaterar att språkteknologi för närvarande inte finns på den europeiska politiska dagordningen, trots att respekt för den språkliga mångfalden är inskriven i fördragen.

12.  Europaparlamentet lovordar den viktiga roll som tidigare EU-finansierade forskningsnätverk, såsom FLaReNet, Clarin, HBP och META-NET (inbegripet META-SHARE), har spelat för att bana väg för inrättandet av en europeisk plattform för språkteknologi.

Förbättring av den institutionella ramen för politik för språkteknologi på EU-nivå

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utarbeta en rekommendation om skydd och främjande av kulturell och språklig mångfald i unionen, inbegripet på området för språkteknologi.

14.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen för att höja språkteknologins profil i Europa bör ge en kommissionsledamot ansvaret för området flerspråkighet och språkteknologi. Parlamentet anser att den ansvarige kommissionsledamoten bör ges i uppdrag att främja språklig mångfald och jämställdhet på EU-nivå, med tanke på den språkliga mångfaldens betydelse för Europas framtid.

15.  Europaparlamentet föreslår att man säkerställer ett omfattande rättsligt skydd på EU-nivå för de 60 regionala språken och minoritetsspråken, erkänner nationella och språkliga minoriteters kollektiva rättigheter i den digitala världen och säkrar undervisning på modersmålet för talare av officiella och icke-officiella EU-språk.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som redan har tagit fram egna framgångsrika politiska strategier på området språkteknologi att dela med sig av sina erfarenheter och sin goda praxis för att hjälpa andra nationella, regionala och lokala myndigheter att ta fram egna strategier.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en övergripande språkrelaterad politik och att anslå medel och använda lämpliga verktyg för att främja och underlätta språklig mångfald och flerspråkighet på det digitala området. Parlamentet betonar EU:s och medlemsstaternas delade ansvar, tillsammans med universitet och andra offentliga institutioner, när det gäller att bevara sina respektive språk i den digitala världen och att upprätta databaser och översättningsteknologi för alla språk i EU, inklusive mindre utbredda språk. Parlamentet efterlyser samordning mellan forskningen och näringslivet med den gemensamma målsättningen att stärka de digitala möjligheterna till språköversättning och med öppen tillgång till de data som krävs för den tekniska utvecklingen på detta område.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta strategier och politiska åtgärder för att främja flerspråkighet på den digitala marknaden. Parlamentet begär i detta sammanhang att kommissionen och medlemsstaterna ska fastställa minimikraven för de språkresurser – såsom datamängder, lexikon, talinspelningar, översättningsminnen, kommenterade korpusar och uppslagsverk – som bör finnas för alla europeiska språk för att undvika digital utrotning.

19.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att överväga inrättandet av ett centrum för språklig mångfald som skulle öka medvetenheten om betydelsen av mindre använda språk, regionala språk och minoritetsspråk, även på området för språkteknologi.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin ramstrategi för flerspråkighet och att föreslå en tydlig handlingsplan för hur man kan främja språklig mångfald och överbrygga språkbarriärer på det digitala området.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med avseende på språkteknologi prioritera medlemsstater av liten storlek som har sitt eget språk, för att ta hänsyn till de språkliga utmaningar som dessa står inför.

22.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av språkteknologi kommer att underlätta textning, dubbning och översättning av datorspel och programvara till minoritetsspråk och mindre använda språk.

23.  Europaparlamentet betonar att man måste minska teknikklyftan mellan olika språk genom att satsa mer på kunskaps- och tekniköverföring.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram effektiva metoder för att konsolidera sina modersmål.

Rekommendationer för EU:s forskningspolitik

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett omfattande och på lång sikt samordnat finansieringsprogram för forskning, utveckling och innovation på området för språkteknologi, på europeisk, nationell och regional nivå, vilket är särskilt anpassat till Europas behov och krav. Parlamentet betonar att programmet bör sträva efter djup förståelse av naturligt språk och efter att öka effektiviteten genom att dela kunskaper, infrastruktur och resurser, i syfte att utveckla innovativa tekniker och tjänster för att uppnå nästa vetenskapliga genombrott på detta område och bidra till att minska teknikklyftan mellan de europeiska språken. Parlamentet betonar att detta bör ske med deltagande av forskningscentrum, universitet och högskolor, företag (särskilt små och medelstora företag samt nystartade företag) och andra relevanta aktörer. Parlamentet framhåller vidare att detta projekt bör vara öppet, molnbaserat och interoperabelt samt erbjuda mycket skalbara och högeffektiva grundläggande verktyg för flera olika språkteknologiska tillämpningar.

26.  Europaparlamentet anser att de aktörer som integrerar IKT i EU bör ges ekonomiska incitament för att påskynda tillhandahållandet av molnbaserade tjänster, i syfte att möjliggöra en smidig integration av språkteknologi i sina programvaror för e-handel och i synnerhet för att små och medelstora företag ska kunna dra nytta av maskinöversättning.

27.  Europaparlamentet betonar att Europa måste säkra sin ledande ställning på området för språkcentrerad artificiell intelligens. Parlamentet påminner om att det är EU-företag som är bäst lämpade att erbjuda skräddarsydda lösningar som är utformade efter våra specifika kulturella, samhälleliga och ekonomiska behov.

28.  Europaparlamentet anser att särskilda program inom befintliga finansieringssystem såsom Horisont 2020, och även efterföljande finansieringsprogram, bör främja långsiktig grundforskning samt överföring av kunskap och teknik mellan länder och regioner.

29.  Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas en europeisk plattform för språkteknologi med företrädare för alla europeiska språk, som gör det möjligt att dela resurser, tjänster och programpaket med öppen källkod kopplade till språkteknologi, i synnerhet mellan universitet och forskningscentrum, samtidigt som det säkerställs att alla finansieringssystem både kan arbeta med och vara tillgängliga för nätgemenskapen för öppen källkod.

30.  Europaparlamentet rekommenderar att man inrättar eller utvidgar projekt såsom projektet Digital Language Diversity, som omfattar forskning om de digitala behoven hos alla europeiska mindre använda språk, inbegripet språk med ett mycket litet eller mycket stort antal talare, i syfte att ta itu med frågan om den digitala klyftan och hjälpa dessa språk att förbereda sig för en digital framtid.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att man uppdaterar vitboksserien om META-NET – en EU-omfattande undersökning som offentliggjordes 2012 om språkteknologins status, resurser för alla europeiska språk, uppgifter om språkbarriärer och politiken avseende denna fråga – för att möjliggöra en bedömning och utveckling av politiken för språkteknologi.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en finansieringsplattform för språkteknologi på grundval av genomförandet av sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Dessutom anser parlamentet att kommissionen bör lägga tonvikt vid forskningsområden som behövs för en djupgående språkförståelse, såsom datorlingvistik, lingvistik, artificiell intelligens, språkteknologi, datavetenskap och kognitiv vetenskap.

33.  Europaparlamentet påpekar att språket kan utgöra ett hinder för förmedlingen av vetenskapliga kunskaper. Parlamentet konstaterar att de flesta inflytelserika vetenskapliga tidskrifter publiceras på engelska, vilket skapar en stor förskjutning i skapandet och fördelningen av akademiska kunskaper. Parlamentet understryker att dessa förutsättningar för kunskapsproduktion måste speglas i EU:s politik och program för forskning och innovation. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att försöka hitta lösningar som innebär att vetenskapliga kunskaper tillgängliggörs även på andra språk än engelska samt att stödja utvecklingen av artificiell intelligens på området för naturligt språk.

Utbildningspolitik för att förbättra språkteknologins framtid i Europa

34.  Europaparlamentet anser att man på grund av den nuvarande situationen, där icke-europeiska aktörer dominerar marknaden för språkteknologi, inom den europeiska utbildningspolitiken bör sträva efter att behålla begåvningar i Europa, analysera de nuvarande utbildningsbehoven kopplade till språkteknologi (inbegripet alla berörda områden och discipliner) och, på basis av detta, tillhandahålla riktlinjer för genomförandet av samordnade gemensamma insatser på europeisk nivå samt öka medvetenheten bland skolelever och studerande om karriärmöjligheter inom språkteknologibranschen, inbegripet inom språkcentrerad artificiell intelligens.

35.  Europaparlamentet anser att digitalt undervisningsmaterial också måste tas fram på minoritetsspråk och regionala språk – något som är viktigt när det gäller icke-diskriminering – om vi vill åstadkomma lika möjligheter och likabehandling.

36.  Europaparlamentet framhåller behovet av att främja ett allt större deltagande för kvinnor på området europeiska studier om språkteknologi, som en avgörande faktor för utveckling av forskning och innovation.

37.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen och medlemsstaterna främjar användningen av språkteknologi inom utbyten mellan EU-medborgarna på kultur- och utbildningsområdet, såsom inom ramen för Erasmus+ (till exempel Erasmus+ Online Linguistic Support), i syfte att minska de hinder som språklig mångfald kan utgöra för den interkulturella dialogen och ömsesidig förståelse, särskilt när det gäller skriftliga och audiovisuella uttryck.

38.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna även utarbetar program för digital kompetens på europeiska minoritetsspråk och regionala språk och inför kurser i språkteknologi samt språkteknologiverktyg i läroplanerna för sina skolor, universitet och yrkeshögskolor. Parlamentet betonar dessutom att läs- och skrivkunnighet är av stor betydelse och en absolut förutsättning för framsteg i samhällenas digitala integration.

39.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör tillhandahålla det stöd som utbildningsanstalter behöver för att förbättra digitaliseringen av språken i EU.

Språkteknologi: fördelar för både privata företag och offentliga organ

40.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja utvecklingen av investeringsinstrument och acceleratorprogram som syftar till att öka användningen av språkteknologi i den kulturella och kreativa sektorn, särskilt genom att rikta in sig på samhällen med mindre resurser och uppmuntra utvecklingen av språkteknologisk kapacitet på områden där sektorn är svagare.

41.  Europaparlamentet kräver att det tas fram åtgärder och lämplig finansiering för att ge europeiska små och medelstora företag samt nystartade företag möjlighet att enkelt få tillgång till och använda språkteknologi, så att de kan utöka sin verksamhet på internet tack vare tillgången till nya marknader och utvecklingsmöjligheter och på så sätt höja sin innovationsnivå och skapa jobb.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att öka medvetenheten om fördelarna för företag, offentliga organ och allmänheten med tillgänglighet till onlinetjänster, innehåll och produkter på flera språk, även mindre använda språk, regionala språk och minoritetsspråk, för att undanröja språkliga hinder och bevara språkgemenskapers kulturarv.

43.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av flerspråkiga offentliga e-tjänster inom europeiska, regionala och, i lämpliga fall, lokala förvaltningar med innovativ, inkluderande och stödjande språkteknologi, vilket kommer att minska ojämlikheten mellan språk och språkgemenskaper, främja likvärdig tillgång till tjänster, stimulera rörligheten för företag, medborgare och arbetstagare i Europa och trygga förverkligandet av en inkluderande och flerspråkig digital inre marknad.

44.  Europaparlamentet uppmanar myndigheter på alla nivåer att förbättra tillgången till onlinetjänster och information på olika språk, särskilt för tjänster i gränsregioner och avseende kulturrelaterade frågor, och att använda befintlig språkteknologi med fri eller öppen källkod, inklusive maskinöversättning, taligenkänning och text-till-tal-teknik samt intelligenta språksystem, såsom system för flerspråkig informationssökning, sammanfattning och talförståelse, i syfte att förbättra tillgången till dessa tjänster.

45.  Europaparlamentet understryker vikten av text- och datautvinningsteknik för utveckling av språkteknologi. Parlamentet understryker behovet av att stärka samarbetet mellan näringslivet och dataägarna. Parlamentet betonar behovet av att anpassa regelverket och säkerställa en mer öppen och interoperabel användning och insamling av språkresurser. Parlamentet noterar att känsliga uppgifter inte bör överlämnas till kommersiella företag och deras fria programvara, eftersom det är oklart hur de kan använda de insamlade uppgifterna, såsom i samband med hälsorelaterade uppgifter.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 345, 31.12.2003, s. 90.
(2) EUT L 175, 27.6.2013, s. 1.
(3) EUT L 318, 4.12.2015, s. 1.
(4) EUT C 320, 16.12.2008, s. 1.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 965.
(6) EUT C 54, 19.2.2011, s. 58.
(7) EGT C 187, 18.7.1988, s. 236.
(8) EUT C 92 E, 16.4.2004, s. 322.
(9) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 374.
(10) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 59.
(11) EUT C 93, 9.3.2016, s. 52.
(12) Antagna texter, P8_TA(2018)0032.


Transparent och ansvarsfull förvaltning av naturtillgångar i utvecklingsländerna: skogarna
PDF 199kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om transparent och ansvarsfull förvaltning av naturresurser i utvecklingsländer: skogarna (2018/2003(INI))
P8_TA(2018)0333A8-0249/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) (september 2001) och de frivilliga partnerskapsavtalen med tredjeländer inom ramen för Flegt,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 208,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(1) (EU:s timmerförordning),

–  med beaktande av partnerskapet från Busan för effektivt utvecklingssamarbete från 2011,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling 2015–2030,

–  med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

–  med beaktande av slutrapporten från kommissionens studie The impact of EU consumption on deforestation: Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation (2013),

–  med beaktande av genomförbarhetsstudien om alternativ för att förstärka EU:s insatser mot avskogning, beställd av kommissionens generaldirektorat för miljö (2017),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2008 Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden (COM(2008)0645),

–  med beaktande av Consumer Goods Forum 2010, ett globalt industrinätverk av återförsäljare, tillverkare och tjänsteleverantörer, där man antog ett mål om att uppnå noll nettoavskogning inom medlemmarnas leveranskedja senast 2020,

–  med beaktande av 2011 Bonn Challenge, som är en global insats för att återställa 150 miljoner hektar av världens avskogade och skadade mark till 2020, och 350 miljoner hektar till 2030,

–  med beaktande av Tropical Forest Alliance 2020,

–  med beaktande av New York-deklarationen om skogar och handlingsplanen från 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser från 2016 om skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel,

–  med beaktande av Amsterdamförklaringen om eliminering av avskogning från jordbruksråvarukedjor kopplade till europeiska länder (december 2015),

–  med beaktande av kommissionens strategi Handel för alla (2015),

–  med beaktande av FN:s program för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna (Redd+),

–  med beaktande av FN:s strategiska plan för skog 2017–2030 (UNSPF), som fastställer sex globala mål och 26 delmål för skogen som ska uppnås senast 2030,

–  med beaktande av FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, som antogs den 17 juni 1994,

–  med beaktande av FN:s utvecklingsprograms (UNDP:s) utveckling av nationella plattformar för hållbara råvaror,

–  med beaktande av den bilaterala samordningsmekanismen för skogslagstiftningens efterlevnad och skogsförvaltning med Kina (2009),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1969,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1987,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 från 1989 om ursprungsfolk och stamfolk,

–  med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter från 2007,

–  med beaktande av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning (2012) från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

–  med beaktande av FAO:s principer från 2014 för ansvarsfulla investeringar i jordbruk och livsmedelssystem,

–  med beaktande av den senaste rapporten om planetens gränser,

–  med beaktande av 1973 års konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites),

–  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992 samt Cartagenaprotokollet om biosäkerhet från 2000 och Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning från 2010,

–  med beaktande av slutrapporten från expertgruppen på hög nivå för hållbara finanser,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, som uppdaterades 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(3),

–  med beaktande av uttalandet från april 2018 från företrädare för det civila samhället om EU:s roll i att skydda skogar och rättigheter,

–  med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) globala program för att bekämpa naturvårds- och skogsbrott,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för internationell handel (A8-0249/2018), och av följande skäl:

A.  Skogar med biologisk mångfald bidrar betydligt till begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna och till bevarandet av den biologiska mångfalden.

B.  300 miljoner människor lever i skogar och 1,6 miljarder människor är direkt beroende av skogar för sin försörjning, däribland mer än 2 000 ursprungsbefolkningsgrupper. Skogarna spelar en viktig roll för de lokala ekonomiernas utveckling. Skogen är hem för uppskattningsvis 80 % av alla landlevande arter och utgör därför en viktig källa till biologisk mångfald. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation går omkring 13 miljoner hektar skog förlorad varje år.

C.  Avskogning och skogsförstörelse sker huvudsakligen på det södra halvklotet och i tropiska skogar.

D.  Skogar förhindrar markförstörelse och ökenspridning och minskar därmed risken för översvämningar, jordskred och torka.

E.  Skogarna är avgörande för ett hållbart jordbruk och förbättrar livsmedels- och näringsförsörjningen.

F.  Skogarna ger också viktiga ekosystemtjänster, som främjar hållbart jordbruk genom att reglera vattenflödena, stabilisera marken, upprätthålla markens bördighet, reglera klimatet och genom att erbjuda en fungerande livsmiljö för vilda pollinerande insekter och naturliga fiender till skadegörare inom jordbruket.

G.  Skogsprodukter står för 1 % av världens BNP.

H.  Restaurering av skogar är en av de viktigaste strategierna för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Alla regeringar bör ta sitt ansvar och vidta åtgärder för att minska kostnaderna för växthusgasutsläpp i det egna landet.

I.  Avskogning och skogsförstörelse är den näst största mänskliga orsaken till koldioxidutsläpp och står för nästan 20 % av de globala växthusgasutsläppen.

J.  Brännved är fortfarande den viktigaste skogsprodukten i utvecklingsländerna och den viktigaste energikällan i många länder i Afrika och Asien. I Afrika söder om Sahara använder sig fortfarande fyra av fem personer av ved för att laga mat.

K.  Primärskogar är rika på biologisk mångfald och lagrar 30–70 % mer kol än avverkade eller utarmade skogar.

L.  Tydlig, konsekvent och aktuell information om skogstäcket behövs för att en effektiv övervakning och tillämpning av lagstiftningen ska kunna ske.

M.  Trots att de frivilliga partnerskapsavtalen med tredjeländer inom ramen för Flegt har visat sig värdefulla för att förbättra skogsförvaltningen har de fortfarande många brister.

N.  Dessa partnerskapsavtal är inriktade på industriell avverkning, medan den olagliga avverkningen till övervägande del härstammar från småskalig avverkning och timmer från gårdar.

O.  I de frivilliga partnerskapsavtalen tillämpas en alltför snäv definition av ”lagligt”, som ibland inte tar hänsyn till viktiga frågor som rör besittningsrättsliga förhållanden och lokalbefolkningarnas rättigheter.

P.  De frivilliga partnerskapsavtalen, Redd+ och certifiering är fortfarande skilda initiativ, som bör samordnas bättre.

Q.  Uppfyllandet av Flegt-målen beror också i stor utsträckning på större producent-, bearbetnings- och handelsländer som Kina, Ryssland, Indien, Sydkorea och Japan och deras åtagande att bekämpa olaglig skogsavverkning och handel med olagliga trävaruprodukter. Bilaterala politiska dialoger med dessa partner har hittills bara gett begränsade resultat.

R.  Syftet med EU:s timmerförordning är att se till att inget olagligt timmer släpps ut på EU-marknaden. I 2016 års översyn av timmerförordningen konstaterades det att förordningens genomförande och efterlevnad var ofullständig. Ett offentligt samråd inleddes i början av året om eventuella ändringar av timmerförordningens tillämpningsområde.

S.  Skyddade områden bör stå i centrum för alla strategier för naturskydd. De bör fungera som säkra och inkluderande centrum för ekonomisk utveckling, som utgår ifrån hållbara former av jordbruk, energi, kultur och turism, och leda till utveckling av en god samhällsstyrning.

T.  Offentlig-privata partnerskap är viktiga för att parker i Afrika söder om Sahara ska utvecklas på ett hållbart sätt som innebär att skogssamhällenas rättigheter respekteras.

U.  Korruption och svaga institutioner utgör betydande hinder för skyddet och bevarandet av skogar. I en gemensam rapport från FN:s miljöprogram (Unep) och Interpol från 2016(5) anges det att skogsbrott utgör ett av de fem största hindren för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås, och att mellan 15 och 30 % av den lagliga handeln världen över härrör från olaglig skogsavverkning. Enligt Världsbanken medför olaglig skogsavverkning och handel med timmer att de drabbade länderna förlorar uppskattningsvis 15 miljarder US-dollar varje år.

V.  Skogsbrott kan ta sig många uttryck, exempelvis som olaglig exploatering av värdefulla utrotningshotade träslag (som finns förtecknade i Cites), olaglig avverkning av timmer för byggnadsmaterial och möbler, olaglig avverkning och ”tvättning” av trä genom bulvanföretag inom odlings- och jordbrukssektorn för att tillhandahålla massa för pappersindustrin, samt utnyttjande av den mycket oreglerade handeln med brännved och kol för att dölja olaglig skogsavverkning i och utanför skyddade områden.

W.  Urbanisering, vanstyre och storskalig avskogning för jordbruk, gruvdrift och infrastrukturutveckling medför allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna med förödande konsekvenser för skogsbefolkningar och lokalsamhällen, såsom markrofferi, tvångsavhysningar, trakasserier från polisens sida, godtyckliga arresteringar och kriminalisering av lokala ledare, människorättsförsvarare och aktivister.

X.  FN:s Agenda 2030 fastställer målet att bromsa och stabilisera avskogningen och skogsförstörelsen före 2020. Detta åtagande upprepas i Parisavtalet och bör inte skjutas upp.

Y.  I det femtonde målet för hållbar utveckling anges det uttryckligen att det behövs ett välfungerande skogsbruk. Samtidigt kan skogarna bidra till att flera av de andra målen uppfylls.

Z.  Redd+ har haft positiva miljömässiga och sociala effekter i många utvecklingsländer när det gäller allt från bevarandet av den biologiska mångfalden till landsbygdsutvecklingen och förbättringen av skogsförvaltningen. Samtidigt har Redd+ emellertid kritiseras för att utsätta skogssamhällen för stort tryck.

AA.  Allt fler bevis pekar på att säkerställandet av lokalsamhällenas besittningsrätt leder till minskad avskogning och en mer hållbar skogsförvaltning.

AB.  Jordbruket står för 80 % av avskogningen i världen. I synnerhet djurhållningen och stora industriella soja- och palmoljeplantager bidrar avsevärt till avskogningen, särskilt i tropiska länder. Orsaken till detta är ökad efterfrågan på motsvarande produkter i industriländerna och tillväxtekonomierna och det industriella jordbrukets expansion världen över. I en studie som kommissionen genomförde under 2013 kom man fram till att EU-27 var världens största nettoimportör av varor, råvaror och tjänster som medför avskogning (under perioden 1990–2008). EU har därför en avgörande roll att spela i kampen mot avskogning och skogsförstörelse, särskilt med tanke på dess efterfrågan på jordbruksråvaror och krav på tillbörlig aktsamhet i fråga om sådana råvaror.

AC.  Expansionen av sojaodlingen har skapat sociala och miljömässiga problem, såsom markerosion, vattenutarmning, förorening från bekämpningsmedel och tvångsförflyttning av människor. Ursprungsbefolkningarna hör till de värst drabbade.

AD.  Expansionen av palmoljeplantager har lett till omfattande skogsförstörelse och sociala konflikter, där plantageföretag ställs mot ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.

AE.  Under de senaste åren har den privata sektorn visat ett allt större engagemang för skogsskydd, och fler än 400 företag har förbundit sig att eliminera avskogning från sina produkter och försörjningskedjor i enlighet med New York-deklarationen om skogar. Särskilt fokus ligger på råvaror som palmolja, soja, nötkött och timmer. Att den offentliga sektorn vidtar åtgärder avseende jordbruksprodukter förekommer emellertid fortfarande relativt sällan.

1.  Europaparlamentet påminner om att Agenda 2030 erkänner att skogar med biologisk mångfald spelar en viktig roll för den hållbara utvecklingen och för åtagandena enligt Parisavtalet. Parlamentet upprepar att en hållbar och inkluderande skogsförvaltning och ansvarsfull användning av skogsråvarorna är det effektivaste och billigaste sättet att på naturlig väg avskilja och lagra koldioxid.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja att mål för skogs- och markförvaltning tas med i de nationellt fastställda bidragen för skogsrika utvecklingsländer.

3.  Europaparlamentet påminner om att Parisavtalet ålägger alla parter att vidta åtgärder för att bevara och förbättra kolsänkor, inbegripet skogar.

4.  Europaparlamentet noterar att man genom att hejda avskogningen och skogsförstörelsen och ge skogarna en möjlighet att växa till sig igen skulle generera minst 30 % av alla de åtgärder som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 C(6).

5.  Europaparlamentet noterar att avskogningen står för 11 % av de globala antropogena utsläppen av växthusgaser, dvs. mer än alla personbilar tillsammans.

6.  Europaparlamentet bekräftar att typen av skogsförvaltning har betydelse för koldioxidbalansen i tropikerna, eftersom det i nyligen publicerade artiklar(7) har framhållits att de mer subtila formerna av skogsförstörelse, och inte bara storskalig avskogning som man tidigare trott, troligen är en mycket viktig källa till koldioxidutsläpp som står för mer än hälften av de totala utsläppen.

7.  Europaparlamentet påpekar att återbeskogning, återställande av befintliga förstörda skogar och en ökning av antalet träd i jordbrukslandskap genom skogsjordbruk är de enda källorna till negativa utsläpp som har en betydande potential att bidra till att målen i Parisavtalet uppnås.

8.  Europaparlamentet påminner om Bonn-utmaningen(8), vars mål att återställa 350 miljoner hektar förstörd och avskogad mark fram till 2030 skulle kunna ge ungefär 170 miljoner US-dollar per år i nettovinst genom skydd av avrinningsområden, förbättrad skördeavkastning och förbättrade skogsprodukter och medföra att upp till 1,7 gigaton koldioxidekvivalenter binds årligen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera EU:s internationella åtaganden, bland annat från COP21, FN:s skogsforum (UNFF), FN:s konvention om biologisk mångfald (UNCBD), New York-deklarationen om skogar och det hållbara utvecklingsmålet 15, i synnerhet mål 15.2, som går ut på att främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen världen över senast 2020.

10.  Europaparlamentet påminner särskilt om att unionen har åtagit sig att uppnå Aichi-målen i konventionen om biologisk mångfald, vilka kräver att 17 % av alla habitat bevaras, att 15 % av de skadade ekosystemen återställs och att skogsförluster upphör nästan helt, eller åtminstone halveras, fram till 2020.

11.  Europaparlamentet konstaterar att luftfartssektorn i stor utsträckning är beroende av utsläppskompensation, bland annat skogsbaserad sådan. Parlamentet understryker emellertid att skogskompensation utsätts för stark kritik eftersom den är svår att mäta och omöjlig att garantera. Parlamentet anser att Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) bör undanta skogsbaserad utsläppskompensation från systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart (Corsia).

12.  Europaparlamentet betonar att orsakerna till avskogningen inte bara går att finna inom skogssektorn i sig och att de hänger samman med ett stort antal frågor, såsom besittningsrättsliga förhållanden, skydd av ursprungsbefolkningarnas rättigheter, jordbrukspolitiken och klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för ett fullständigt och effektivt genomförande av de frivilliga partnerskapsavtalen och att ta itu med avskogningen på ett helhetsbetonat sätt genom en enhetlig politisk ram, dvs. genom att se till att markbesittningsrättigheterna för skogsberoende samhällen faktiskt erkänns och respekteras, särskilt i samband med EU:s utvecklingsfinansiering och granskningsprocessen för de frivilliga partnerskapsavtalen, och att detta sker på ett sådant sätt att det går att försörja sig på det lokala skogsbruket samtidigt som bevarandet av ekosystemen garanteras.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vartannat år utarbeta en rapport om hur genomförandet av Flegt-handlingsplanen framskrider. Parlamentet betonar att en sådan rapport bör omfatta en bedömning av genomförandet av de frivilliga partnerskapsavtalen, planerade tidsfrister, eventuella svårigheter som uppstått och åtgärder som vidtagits eller planeras.

14.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av frivilliga partnerskapsavtal har större chans att lyckas om man förutser ett mer riktat stöd till sårbara grupper som är inblandade i förvaltningen av timmerresurser (småbrukare, mikroföretag och små och medelstora företag samt oberoende operatörer i den ”informella sektorn”). Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att certifieringsprocesserna respekterar intressena hos de mer sårbara grupper som är involverade i skogsförvaltningen.

15.  Europaparlamentet understryker vikten av att bekämpa den olagliga handeln med tropiskt timmer. Parlamentet föreslår att kommissionen i framtida förhandlingar om Flegt-exportlicenser för verifierade lagliga timmerprodukter som exporteras till EU tar hänsyn till erfarenheterna från det indonesiska systemet, som är i kraft sedan november 2016. Parlamentet föreslår att kommissionen genomför en oberoende konsekvensbedömning av genomförandet av laglighetsförsäkringssystemet för indonesiskt timmer och begär att denna bedömning läggs fram inom en rimlig tidsperiod.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med risken för konflikttimmer, för att se till att sådant timmer definieras som olagligt genom hela processen med frivilliga partnerskapsavtal. Parlamentet anser att definitionen av ”lagligt” i laglighetsförsäkringssystemen för timmer bör utvidgas till att även omfatta mänskliga rättigheter, särskilt lokalsamhällenas besittningsrätt, och att denna definition bör gälla för samtliga frivilliga partnerskapsavtal.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda sig av den strukturerade dialog om Flegt som föreslagits för att göra en korrekt bedömning av riskerna för korruption inom skogssektorn och ta fram åtgärder som stärker deltagandet, öppenheten, ansvaret och integriteten, som delar av en strategi för korruptionsbekämpning.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta fram en miljöpolitisk strategi för offentlig upphandling av timmer för att främja skyddet och återställandet av skogarnas ekosystem världen över.

19.  Europaparlamentet noterar med oro att skogssektorn är särskilt sårbar för dålig samhällsstyrning, inbegripet korruption, bedrägerier och organiserad brottslighet, som ofta präglas av strafflöshet. Parlamentet beklagar att tillämpningen av skogslagstiftningen är svag även i länder där lagstiftningen är god.

20.  Europaparlamentet konstaterar att skogsbrott, såsom olaglig avverkning, 2016 uppskattades motsvara ett värde av 50–152 miljarder US-dollar globalt sett, vilket innebär en ökning jämfört med de 30–100 miljarder som värdet uppskattades till 2014, och är det miljöbrott som inbringar högst inkomster. Parlamentet noterar att olaglig avverkning är en viktig källa till finansiering av organiserad brottslighet och därmed gör regeringar, stater och lokalsamhällen fattigare till följd av uteblivna inkomster(9).

21.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att det har blivit allt vanligare med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, markrofferi och konfiskering av mark som tillhör ursprungsbefolkningarna, och att denna utveckling intensifierats av utbyggnaden av infrastruktur, monokulturplantager för livsmedel, bränsle och fiber samt avverkningar och åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, såsom utvecklingen av biobränslen, naturgas eller storskalig vattenkraft.

22.  Europaparlamentet noterar med oro att cirka 300 000 personer tillhörande skogsbefolkningar (även kallade pygméer eller batwaer) i den centralafrikanska regnskogen utsätts för större påfrestningar än någonsin förut när det gäller deras marker, skogsresurser och samhällen till följd av att skogarna avverkas, röjs för jordbruk eller omvandlas till exklusiva naturskyddsområden.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att följa upp de aspekter som tas upp i parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(10), även med hänsyn till företag som är verksamma på detta område. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att vidta de åtgärder som efterlyses i resolutionen för att identifiera och straffa dem som är ansvariga när sådant agerande direkt eller indirekt kan tillskrivas multinationella företag vars verksamhet omfattas av en medlemsstats jurisdiktion.

24.  Europaparlamentet pekar på att olaglig avverkning medför förlorade skatteintäkter för utvecklingsländerna. Parlamentet beklagar särskilt att skatteparadis och system för skatteflykt används för att finansiera skal- och dotterbolag till stora mass-, timmer- och gruvbolag som har koppling till avskogning, vilket bekräftas av Panamadokumenten och Paradisdokumenten, eftersom effekterna av oreglerad finansiell globalisering kan ha en negativ inverkan på skogsskyddet och miljöhållbarheten. Parlamentet uppmanar återigen EU att visa en stark politisk vilja och beslutsamhet i kampen mot skatteflykt och skatteundandragande, både på hemmaplan och gentemot tredjeländer.

25.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av den efterfrågade genomförbarhetsstudien om alternativ för att förstärka EU:s åtgärder för att motverka avskogning(11), som beställts av kommissionens generaldirektorat för miljö. Parlamentet konstaterar att denna studie huvudsakligen fokuserar på sju råvaror förenade med skogsrelaterade risker, nämligen palmolja, soja, gummi, nötkött, majs, kakao och kaffe, och erkänner att EU tydligt är en del av problemet med den globala avskogningen.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart genomföra en grundlig konsekvensbedömning och hålla ett samråd med berörda parter, där särskilt lokalbefolkningar och kvinnor deltar, i syfte att ta fram en ambitiös EU-handlingsplan om avskogning och skogsförstörelse som innehåller konkreta och enhetliga regleringsåtgärder, bland annat en övervakningsmekanism, för att säkerställa att inga leveranskedjor eller finansiella transaktioner med anknytning till EU resulterar i avskogning, skogsförstörelse eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet pekar på behovet av att denna handlingsplan främjar ökat ekonomiskt och tekniskt stöd till producentländer med det särskilda målet att skydda, bevara och återställa skogar och viktiga ekosystem samt förbättra försörjningen för samhällen som är beroende av skogen.

27.  Europaparlamentet påminner om att infödda kvinnor och kvinnliga jordbrukare spelar en central roll i skyddet av skogarnas ekosystem. Parlamentet noterar dock med oro att det saknas kvinnligt deltagande och medinflytande i förvaltningen av naturresurser. Parlamentet beklagar avsaknaden av utbildning på skogsbruksområdet. Parlamentet anser att jämställdhet inom utbildningen på skogsbruksområdet är en avgörande faktor för en hållbar förvaltning av skogar, vilket bör återspeglas i EU:s handlingsplan.

28.  Europaparlamentet noterar att ett offentligt samråd har inletts om produktdefinitionen i timmerförordningen. Parlamentet anser att möjligheten att i frågeformuläret välja att minska förordningens tillämpningsområde inte är motiverat, med tanke på att den olagliga handeln blomstrar inom förordningens nuvarande tillämpningsområde. Parlamentet noterar vidare att det europeiska träbearbetningsförbundet har ställt sig positivt till att utöka timmerförordningens tillämpningsområde till alla träprodukter.

29.  Europaparlamentet konstaterar att det i 2016 års översyn av EU:s timmerförordning (SWD(2016)0034) inte var möjligt att undersöka huruvida de påföljder som fastställts av medlemsstaterna är effektiva, proportionella och avskräckande, eftersom antalet påföljder som har tillämpats hittills har varit mycket lågt. Parlamentet ifrågasätter att vissa medlemsstater tillämpar kriteriet om de nationella ekonomiska förhållandena för fastställda påföljder, med tanke på den internationella aspekten av brottet och det faktum att brottet rankas som nummer ett av alla miljöbrott i världen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra och tillämpa EU:s timmerförordning fullt ut, och begär att EU:s timmerförordning ska omfatta alla produkter som är eller kan vara gjorda av trä, och som innehåller eller kan innehålla trä. Parlamentet framhåller kravet att genomföra adekvata och ändamålsenliga kontroller, bland annat på komplexa leveranskedjor och importer från bearbetningsländer, och efterlyser kraftfulla och avskräckande påföljder för samtliga ekonomiska aktörer, eftersom detta är ett internationellt brott och det miljöbrott som genererar de största intäkterna.

31.  Europaparlamentet noterar avslöjandet om att Flegt-exportlicenser gör det möjligt för timmer med olagligt ursprung att blandas med lagligt timmer och att detta timmer därför potentiellt skulle kunna exporteras till EU som timmer som överensstämmer med EU:s timmerförordning(12).

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera anvisningarna om EU:s timmerförordning i syfte att ta itu med konflikttimmer och utfärda rekommendationer om mer utförliga riskbegränsningsåtgärder för att stärka tillämpningen, inbegripet krav på skärpta åtgärder för kundkännedom för aktörer som importerar från konfliktdrabbade områden eller högriskområden, villkor för bekämpning av bestickning i kontrakt med leverantörer, genomförande av efterlevnadsbestämmelser för bekämpning av korruption, reviderade årsredovisningar och revisioner för bekämpning av korruption.

Skogs- och markförvaltning

33.  Europaparlamentet är medvetet om det viktiga arbete som utförts under FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) när det gäller global hållbar skogsförvaltning och noterar att detta arbete spelar en viktig roll för den hållbara handeln med skogsprodukter.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att etablera ett starkare samarbete och ändamålsenliga partnerskap med framstående timmerkonsumerande länder och internationella intressenter såsom FN, i synnerhet FAO, centret för internationell skogsbruksforskning (CIFOR) och Världsbankens program för skogar (PROFOR), för en effektivare minskning av handeln med olagligt avverkat timmer på global nivå och en bättre skogsförvaltning generellt sett.

35.  Europaparlamentet betonar att inte bara primärskogar utan även sekundärskogar, som främst återbeskogas genom naturliga processer efter betydande mänskliga eller naturliga störningar av primärskogen, tillhandahåller avgörande ekosystemtjänster, försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen samt timmer. Parlamentet anser att eftersom även sekundärskogens överlevnad hotas av olaglig avverkning bör eventuella åtgärder för att ta itu med öppenheten och ansvarsskyldigheten inom skogsförvaltningen också inriktas på denna, och inte bara på primärskogar.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra deltagandeorienterad och samhällsbaserad skogsförvaltning genom att stärka det civila samhällets medverkan i planeringen och genomförandet av skogsförvaltningsstrategier och skogsförvaltningsprojekt, öka medvetenheten och se till att även lokalsamhällena drar nytta av skogsresurserna.

37.  Europaparlamentet noterar med oro att skogsbefolkningars osäkra besittningsrätt till mark utgör ett av de största hindren för att bekämpa avskogningen.

38.  Europaparlamentet påminner om att en ansvarsfull förvaltning av besittning av mark och skog är nödvändig för att säkerställa social stabilitet, hållbar användning av miljön och ansvarsfull investering i hållbar utveckling.

39.  Europaparlamentet noterar att det finns modeller med samfällighetsskogsbruk/kollektivt sedvaneägande som kan ge flera fördelar(13), inbegripet en ökning av skogsmarken och av tillgängliga vattenresurser, och som minskar den olagliga avverkningen genom tydliga regler för tillgång till timmer och ett starkt system för skogsövervakning. Parlamentet föreslår att mer forskning och stöd ges för att bidra till utarbetandet av rättsliga ramar för samfällighetsskogsbruk.

40.  Europaparlamentet uppmanar partnerländerna att erkänna och skydda rätten för lokala skogsberoende samhällen och ursprungsbefolkningar, särskilt rätten för kvinnor från ursprungsbefolkningar, till sedvanerättsligt ägande och att bestämma över sin mark och sina territorier och naturresurser, i enlighet med internationella människorättsinstrument såsom den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention nr 169. Parlamentet uppmanar EU att stödja partnerländerna i detta och i att noggrant tillämpa principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke till storskaliga markförvärv.

41.  Europaparlamentet fördömer det krympande utrymmet för det civila samhällets och lokalsamhällenas yttrandefrihet i fråga om skogsförvaltningen och det stigande antalet angrepp på denna yttrandefrihet.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning bindande för den externa investeringsplanen. Parlamentet betonar att efterlevnaden av riktlinjerna förutsätter att det finns en effektiv och oberoende övervaknings- och efterlevnadsmekanism, inbegripet lämpliga tvistlösnings- och klagomålsmekanismer. Parlamentet insisterar på att hänsyn tas till besittningsrättsliga normer i utformningen och övervakningen av projekt och den årliga rapporteringen, och att sådana normer blir bindande när det gäller EU:s samtliga externa åtgärder som finansieras genom offentligt utvecklingsbistånd (ODA).

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart inrätta en ändamålsenlig klagomålsmekanism för offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och annan skadlig inverkan från ODA-finansierad verksamhet, så att utredningar och förlikningsprocesser kan inledas. Parlamentet påpekar att denna mekanism bör omfatta standardiserade förfaranden och vara av administrativ karaktär, och därmed tjäna som komplement till rättsliga mekanismer, samt att EU:s delegationer skulle kunna fungera som kontaktpunkter.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta en bestämmelse som gör det obligatoriskt att offentliggöra information om avskogning, som lägger fram bevis om finansiella investeringar kopplade till produktionen eller bearbetningen av råvaror, som medför risker för skogen.

45.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens rapport om öppenhetsdirektivet 2013/50/EU, genom vilket krav på offentliggörande införs för betalningar till regeringar från börsnoterade och stora onoterade företag med verksamhet inom utvinningsindustrin och som inbegriper avverkning av naturskogar (naturliga eller delvis naturliga), ska lämnas in till Europaparlamentet och rådet senast den 27 november 2018. Parlamentet noterar vidare att denna rapport bör åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Parlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av en eventuell översyn, att överväga att utöka kravet till andra industrisektorer som påverkar skogar, och till andra skogar än primärskogar.

46.  Europaparlamentet beklagar att markanvändningsplaneringen och tilldelningen av koncessioner i många länder ofta sker utan lokalt medverkande och överenskommelser med skogssamhällena. Parlamentet anser att laglighetsförsäkringssystemen för timmer bör omfatta rättssäkerhetsgarantier som stärker samhällena, för att minska risken för att mark tilldelas eller överlåts på ett korrupt eller ojämlikt sätt.

47.  Europaparlamentet betonar vikten av insyn i uppgifter, bättre kartläggning, oberoende övervakning, revisionsverktyg och informationsutbyte för att förbättra samhällsstyrningen och det internationella samarbetet samt för att underlätta efterlevnaden av åtagandena om noll avskogning. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt ekonomiska och tekniska stöd till partnerländerna för att åstadkomma detta och hjälpa dem att utveckla den kompetens som krävs för att förbättra de lokala skogsförvaltningsstrukturerna och ansvarsskyldigheten.

Ansvarsfulla leveranskedjor och ansvarsfull finansiering

48.  Europaparlamentet noterar att importen av timmer och timmerprodukter bör genomgå noggrannare kontroller vid EU:s gränser, för att säkerställa att de importerade produkterna verkligen uppfyller kriterierna för införsel till EU.

49.  Europaparlamentet noterar att mer än hälften av de råvaror som produceras och exporteras till världsmarknaden härrör från olaglig avskogning. Parlamentet påpekar att i fråga om jordbruksrelaterade råvaror som är förenade med skogsrelaterade risker uppskattas det att 65 % av Brasiliens och 9 % av Argentinas export av nötkött samt 41 % av Brasiliens, 5 % av Argentinas och 30 % av Paraguays export av soja troligen är kopplad till olaglig avskogning. Parlamentet noterar vidare att EU-producenter importerar avsevärda mängder av foder och protein från utvecklingsländer(14).

50.  Europaparlamentet framhåller den privata sektorns betydelse för att uppnå internationella skogsmål, bland annat återställandet av skogar. Parlamentet betonar emellertid behovet av att säkerställa att globala leveranskedjor och finansiella flöden enbart stöder laglig, hållbar och avskogningsfri produktion och inte leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

51.  Europaparlamentet välkomnar att större aktörer inom den privata sektorn (mycket ofta från EU) har åtagit sig att eliminera produkter som har anknytning till avskogning från sina försörjningskedjor och investeringar. Parlamentet noterar dock att EU måste anta denna utmaning och stärka insatserna inom den privata sektorn genom politik och lämpliga åtgärder, genom vilka en gemensam utgångspunkt och lika villkor skapas för alla företag. Parlamentet anser att detta skulle förstärka utfästelserna, skapa förtroende och öka företagens ansvar för sina åtaganden.

52.  Europaparlamentet påminner om att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter måste respekteras. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna för att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag när det gäller mänskliga rättigheter, och betonar betydelsen av att EU är aktivt involverad i denna process.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar företag att vidta åtgärder för att förhindra korruption i sin verksamhet, särskilt när det gäller tilldelningen av markbesittningsrättigheter, och anser att de bör utvidga sina externa övervakningssystem för arbetsnormer till att även inbegripa mer omfattande åtaganden rörande avskogning.

54.  Europaparlamentet pekar på behovet av att EU inför obligatoriska krav för finanssektorn om att iaktta tillbörlig aktsamhet vid bedömningen av finansiella och icke-finansiella miljömässiga, sociala och förvaltningsrelaterade risker. Parlamentet pekar även på behovet av att allmänheten får ta del av förfarandet för bedömning av tillbörlig aktsamhet, vilket bör ske genom att investerarna rapporterar om detta åtminstone årligen.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med den globala avskogningen genom att reglera den europeiska handeln med och konsumtionen av råvaror som är förenade med risker för skogen, såsom soja, palmolja, eukalyptus, nötkött, läder och kakao, utifrån de lärdomar som dragits från Flegt-handlingsplanen, timmerförordningen, förordningen om konfliktmineraler, direktivet om icke-finansiell rapportering, lagstiftning om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och andra EU-initiativ för att reglera leveranskedjorna.

56.  Europaparlamentet anser att detta regelverk bör

   a) fastställa bindande kriterier för hållbara produkter och produkter som inte bidrar till avskogning,
   b) införa obligatoriska skyldigheter vad gäller tillbörlig aktsamhet för aktörer i både tidigare och senare led i leveranskedjor som inbegriper råvaror som är förenade med risker för skogen,
   c) säkerställa spårbarhet för råvaror och insyn genom hela leveranskedjan,
   d) kräva att medlemsstaternas behöriga myndigheter utreder och lagför de EU-medborgare eller EU-baserade företag som drar nytta av olagliga ändringar av markanvändningen i producentländerna,
   e) vara förenligt med internationell humanitär rätt, respektera den sedvanerätt som anges i de frivilliga riktlinjerna och garantera fritt och på förhand inhämtat och välinformerade samtycke från alla samhällen som potentiellt påverkas under hela produktens livscykel.

57.  Europaparlamentet kräver att EU ser till att de åtgärder som vidtagits och regelverket inte medför onödiga bördor för små och medelstora producenter eller hindrar deras tillträde till marknader och den internationella handeln.

58.  Europaparlamentet kräver också att EU främjar ett liknande bindande regelverk på internationell nivå och integrerar skogsdiplomati i sin klimatpolitik för att uppmuntra länder som bearbetar och/eller importerar betydande mängder tropiskt virke, som Kina och Vietnam, att anta effektiv lagstiftning som förbjuder import av olagligt avverkat timmer och som kräver att aktörer iakttar tillbörlig aktsamhet (på motsvarande sätt som i EU:s timmerförordning). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra öppenheten när det gäller diskussionerna och åtgärderna inom ramen för EU:s och Kinas bilaterala samordningsmekanism för skogslagstiftningens efterlevnad och skogsförvaltning.

59.  Europaparlamentet beklagar att regeringen i Demokratiska republiken Kongo omprövar moratoriet för att bevilja två kinesiska företag nya licenser för avverkning av landets tropiska regnskogar. Parlamentet kräver att moratoriet upprätthålls tills skogsföretagen, regeringen och de lokala skogsberoende samhällena når en överenskommelse om protokoll som garanterar en tillfredsställande miljö- och samhällsförvaltning.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att införa tvärvillkor för djurfoder i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för att garantera att offentliga bidrag beviljas för hållbara livsmedel som inte bidrar till avskogning och att importen av proteinfodergrödor och djur minskar samtidigt som den inhemska proteinproduktionen diversifieras och förbättras, samt för att se till att import av råvaror som är förenade med risker för skogen (t.ex. soja och majs) utesluts från direkt eller indirekt stöd från EU:s framtida livsmedels- och jordbrukspolitik.

61.  Europaparlamentet betonar att den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste anpassas till EU:s internationella åtaganden, bland annat Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar.

62.  Europaparlamentet kräver att indikatorerna för målen för hållbar utveckling används för att bedöma de externa effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken, i enlighet med OECD:s förslag.

63.  Europaparlamentet påminner om att Malaysia och Indonesien är de största producenterna av palmolja och står för uppskattningsvis 85–90 % av den globala produktionen, och att den ökade efterfrågan på denna vara leder till avskogning, sätter press på markanvändningen och i hög grad påverkar lokalsamhällena, hälsan och klimatet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att man bör utnyttja förhandlingarna om handelsavtal med Indonesien och Malaysia för att förbättra situationen på plats.

64.  Europaparlamentet medger att befintliga certifieringssystem för palmolja har haft en positiv verkan, men beklagar att varken Round Table on Sustainable Palm Oil (RSPO), Indonesian Sustainable Palm Oil (ISPO), Malaysia Sustainable Palm Oil (MSPO) eller något av de andra större erkända certifieringssystemen i praktiken förbjuder sina medlemmar att omvandla regnskogar eller torvmarker till palmodlingar. Parlamentet anser därför att dessa större certifieringssystem misslyckas med att effektivt begränsa växthusgasutsläppen i samband med anläggning och drift av odlingar och således inte heller har lyckats förhindra omfattande bränder i regnskogar och torvmarker. Parlamentet uppmanar även kommissionen att säkerställa att det sker en oberoende granskning och övervakning av dessa certifieringssystem för att garantera att den palmolja som släpps ut på EU-marknaden uppfyller alla nödvändiga krav och är hållbart producerad. Parlamentet noterar att frågan om hållbarhet inom palmoljesektorn inte enbart kan lösas genom frivilliga åtgärder och strategier, utan att palmoljeföretag även bör omfattas av bindande regler och ett obligatoriskt certifieringssystem.

65.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra tillförlitligheten hos frivilliga certifieringssystem genom märkning för att garantera att endast palmolja vars produktion inte bidrar till avskogning, skogsförstörelse, som inte härrör från olagligt beslagtagande av mark och inte har koppling till brott mot de mänskliga rättigheterna kommer in på EU:s marknad, i enlighet med sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(15), och att Round Table on Sustainable Palm Oil (RSPO) omfattar all slutanvändning av palmolja. Parlamentet betonar dessutom att konsumenterna måste informeras bättre om de skadliga effekter som den ohållbara palmoljeproduktionen har på miljön, där det yttersta målet är att avsevärt minska konsumtionen av palmolja.

66.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och alla medlemsstater som ännu inte har gjort det att genomföra åtgärder för att ta i bruk ett EU-omfattande åtagande om att senast 2020 enbart köpa in certifierat hållbar palmolja, bland annat genom att underteckna Amsterdamförklaringen om eliminering av avskogning från jordbruksråvarukedjor kopplade till europeiska länder, och att sträva efter att inrätta ett åtagande från sektorn, exempelvis genom att underteckna och tillämpa Amsterdamförklaringen till stöd för en fullständigt hållbar leveranskedja för palmolja senast 2020.

En konsekvent politik för utveckling

67.  Europaparlamentet påminner om att målen för hållbar utveckling endast kan uppnås om försörjningskedjorna blir hållbara och synergier skapas mellan olika politikområden. Parlamentet är djupt bekymrat över att EU:s stora beroende av import av djurfoder i form av sojabönor medför avskogning tredjeländer. Parlamentet är oroat över den miljöpåverkan som följer av den ökade importen av biomassa och den stigande efterfrågan på trä i Europa, särskilt för att uppfylla EU:s mål för förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att respektera principen om en konsekvent utvecklingspolitik enligt artikel 208 i EUF-fördraget, eftersom denna princip är grundläggande för EU:s bidrag till genomförandet av Agenda 2030, Parisavtalet och det europeiska samförståndet om utveckling. Parlamentet pekar därför på behovet av att se till att det råder överensstämmelse mellan EU:s utvecklings-, handels-, jordbruks-, energi- och klimatpolitik.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att effektivisera sina insatser för att bekämpa olaglig avverkning, och att bättre samordna sina åtgärder för detta inom EU:s olika politikområden och vid sina avdelningar som berörs av dessa åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om importstandarder för timmer i framtida bilaterala eller multilaterala handelsrelaterade avtal, för att inte undergräva de framsteg som nåtts med hjälp av Flegt-handlingsplanen med timmerproducerande länder.

69.  Europaparlamentet påminner om att skogarna till 80 % utgörs av ursprungsbefolkningarnas och lokalsamhällenas traditionella markområden och territorier. Parlamentet noterar med oro att FN:s särskilde rapportör om ursprungsbefolkningars rättigheter har rapporterat om ett ökande antal fall situationer där projekt för begränsning av klimatförändringarna påstås ha inverkat negativt på ursprungsbefolkningars rättigheter, särskilt projekt för förnybar energi som produktion av biobränsle och uppförande av vattenkraftsdammar. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa de lokala skogssamhällenas markbesittningsrättigheter, inbegripet sedvanerättigheterna. Parlamentet betonar att resultatbaserade betalningar och Redd+ bör ses som en möjlighet att förbättra skogsförvaltningen, markbesittningsrättigheterna och försörjningsmöjligheterna.

70.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som ursprungsbefolkningarna spelar för den hållbara förvaltningen av naturresurser och bevarandet av den biologiska mångfalden. Parlamentet påminner om att Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) uppmanar sina parter att respektera ursprungsbefolkningarnas kunskaper och rättigheter som skyddsgarantier vid genomförandet av Redd+. Parlamentet kräver att partnerländerna vidtar åtgärder för att på ett ändamålsenligt sätt involvera ursprungsbefolkningarna i åtgärder för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

71.  Europaparlamentet pekar på behovet av att EU och medlemsstaterna ökar synergierna mellan de frivilliga partnerskapsavtalen och Redd+.

72.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över ökningen av den storskaliga industriella användningen av skogen för energi genom monokultur, vilket påskyndar den globala förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster.

73.  Europaparlamentet påminner om att EU:s politik för biodrivmedel bör stämma överens med målen för hållbar utveckling och principen om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet upprepar att EU bör fasa ut alla politiska stimulansåtgärder för agrobränslen fram till 2030.

74.  Europaparlamentet beklagar att man under den pågående översynen av direktivet om förnybar energi (RED II) inte inför kriterier för social hållbarhet och andra följder av indirekt markanvändning med tanke på riskerna för markrofferi. Parlamentet erinrar om att direktivet bör vara förenligt med internationella besittningsrättsliga normer, dvs. ILO:s konvention nr 169 och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations frivilliga riktlinjer om besittningsrätt och principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruket och livsmedelssystem. Parlamentet betonar även behovet av att man inför strängare kriterier för skogsbiomassa för att förhindra att främjandet av bioenergi leder till avskogning i tredjeländer.

75.  Europaparlamentet noterar de otvetydiga bevisen för att omvandling av tropiska skogar till jordbruk, plantager eller annan markanvändning leder till en stor förlust av arter, i synnerhet arter som enbart lever i skogar. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att återställa naturliga skogar med biologisk mångfald för att ta itu med klimatförändringarna och skydda den biologiska mångfalden, i överensstämmelse med målen i Agenda 2030, särskilt mål 15. Parlamentet anser att program för återställande av skogar bör ta hänsyn till lokala sedvanerättigheter till mark, vara inkluderande och skräddarsydda för lokala förhållanden och främja naturbaserade lösningar, såsom återställande av skogslandskap, för att skapa balans mellan olika användningar av mark, inbegripet skyddade områden, skogsjordbruk, jordbrukssystem, småskaliga plantager och bosättningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man behandlar den inverkan som EU:s förbrukning har på avskogningen i tredjeländer i ljuset av de mål som fastställs i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

76.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja initiativ från skogrika utvecklingsländer som syftar till att motväga den ohämmade expansionen av jordbruksmetoder och gruvdriftsverksamhet som har haft en negativ inverkan på förvaltningen av skogar och ursprungsbefolkningarnas försörjningsmöjligheter och kulturella integritet, samt skadliga konsekvenser för den sociala stabiliteten och jordbrukarnas livsmedelssuveränitet.

77.  Europaparlamentet upprepar att hållbara värdekedjor för trä, som kommer från hållbart förvaltade skogar, inklusive hållbara skogsplanteringar och familjeägda skogsgårdar, kan bidra väsentligt till att målen för hållbar utveckling och klimatåtagandena uppfylls. Parlamentet insisterar mot bakgrund av att skogsförstörelse eller skogsstörningar står för 68,9 % av de totala kolförlusterna i tropiska ekosystem(16) på att inga offentliga medel som härrör från klimatfinansieringen och utvecklingsfinansieringen bör användas för att stödja jordbrukets expansion, avverkning i industriell skala, gruvdrift, resursutvinning eller utveckling av infrastruktur i intakta skogslandskap, och att finansiering från den offentliga sektorn i allmänhet bör vara föremål för handfasta hållbarhetskriterier. Parlamentet uppmanar vidare EU och dess medlemsstater att samordna givarpolitiken i detta avseende(17).

78.  Europaparlamentet anser att insatser för att hejda avskogningen måste inbegripa bistånd och stöd för effektivast möjliga användning av befintlig odlingsmark, och att sådana insatser måste genomföras i samverkan med strategin för smarta byar. Parlamentet erkänner att agroekologiska metoder har god potential att maximera ekosystemens funktioner och motståndskraft genom blandade och mångfaldiga tekniker för odling, skogsjordbruk och permakultur, som är relevanta även för grödor som palmolja, kakao och gummi, som också ger extra fördelar när det gäller sociala resultat, diversifieringen av produktionen samt produktiviteten utan att det innebär ytterligare skogsomvandling.

Skogsbrott

79.  Europaparlamentet konstaterar att enligt FN:s miljöprogram och Interpol är olaglig skogsavverkning och handel med timmer en av miljöbrottslighetens fem största sektorer, där gränsöverskridande organiserade kriminella grupper spelar en alltmer framträdande roll.

80.  Europaparlamentet betonar att man i kampen mot olaglig internationell handel måste använda sig av samordnade och inkluderande åtgärder för att stoppa förstörelsen, avskogningen och den olagliga avverkningen och avvärja bedrägerier, slakt och efterfrågan på skogsråvaror och vilda djur och växter.

81.  Europaparlamentet understryker att skogsbrott – från oreglerad eller olaglig förbränning av kol till storskaliga företagsbrott som omfattar timmer, papper och massa – har stor inverkan på de globala klimatutsläppen, vattenreserverna, ökenspridningen och nederbördsmönstren.

82.  Europaparlamentet konstaterar med oro att FN:s miljöprogram och Interpol pekar på att lagstiftningen om miljöbrott bedöms vara otillräcklig i många länder, bland annat på grund av brist på sakkunskaper och personal, låga böter eller frånvaro av straffrättsliga påföljder osv., vilket hindrar att sådana brott bekämpas på ett effektivt sätt.

83.  Europaparlamentet betonar vikten av verkligt avskräckande och effektiva påföljder i producentländerna för att bekämpa olaglig skogsavverkning och handel med timmer.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(18) så att det även omfattar olaglig skogsavverkning.

85.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att hjälpa till att förbättra övervakningen av avskogning och olaglig verksamhet.

86.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med de bakomliggande orsakerna till miljöbrott, såsom fattigdom, korruption och dålig förvaltning, genom ett integrerat och helhetsinriktat tillvägagångssätt, uppmuntra till ekonomiskt samarbete över gränserna samt utnyttja alla instrument som kommer i fråga för att bekämpa internationell organiserad brottslighet, bland annat beslag och förverkande av tillgångar som härrör från brott och åtgärder mot penningtvätt.

87.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka de nationella rättsliga ramarna, stödja skapandet av nationella brottsbekämpande nätverk och förbättra genomförandet och efterlevnaden av den internationella rätt som är av betydelse för främjandet av en transparent och ansvarsfull skogsförvaltning, bland annat genom utbyte av bästa praxis, strikta informationskrav, grundliga bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling samt övervaknings- och rapporteringssystem, där hänsyn tas till behovet av att skydda skogsvaktarna. Parlamentet efterlyser ökat samarbete mellan sektorer och byråer på såväl nationell som internationell nivå, särskilt med Interpol och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, bland annat i fråga om utbyte av underrättelseinformation och rättsligt samarbete samt utvidgningen av Internationella brottmålsdomstolens behörighet till att omfatta miljöbrott.

88.  Europaparlamentet påminner om att ökad tillgång till tulluppgifter om import till EU skulle öka transparensen och ansvarigheten i den globala värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga kraven på tulluppgifter och att inbegripa exportören och tillverkaren som obligatoriska uppgifter i dessa, för att därigenom öka transparensen och spårbarheten i de globala värdekedjorna.

Handelsfrågor

89.  Europaparlamentet betonar att unionens handelsförhandlingar måste vara i linje med unionens åtaganden om att vidta åtgärder för att minska avskogning och skogsförstörelse och att stärka skogens kollager i utvecklingsländer.

90.  Europaparlamentet understryker behovet av att utöka och stärka förfaranden för att förebygga, övervaka och verifiera påverkan på miljö och mänskliga rättigheter i EU:s bilaterala och multilaterala frihandels- och investeringsavtal, däribland genom verifierbara indikatorer och oberoende lokalt förankrade övervaknings- och rapporteringsinitiativ.

91.  Europaparlamentet uppmanar EU att i kapitlen om handel och hållbar utveckling alltid ta med bindande och verkställbara bestämmelser för att stoppa olaglig skogsavverkning, avskogning, skogsförstörelse och markrofferi samt andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som omfattas av lämpliga och effektiva tvistlösningsmekanismer, och att bland olika verkställighetsmetoder överväga en sanktionsbaserad mekanism och bestämmelser för att garantera äganderätten, föregående samråd och informerat samtycke. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera sådana bestämmelser i redan slutna frihandelsavtal med hjälp av översynsklausulen och i synnerhet genom åtagandet att ändamålsenligt genomföra Parisavtalet om klimatförändringar. Parlamentet betonar vikten av att övervaka dessa bestämmelser och utan dröjsmål inleda samrådsförfaranden på myndighetsnivå ifall handelspartner inte respekterar dessa regler, och utlösa de befintliga verkställighetsmekanismerna, såsom de tvistlösningsmekanismer som finns upprättade inom ramen för kapitlen om handel och hållbar utveckling.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med ambitiösa skogsspecifika bestämmelser i EU:s samtliga handels- och investeringsavtal. Parlamentet betonar att dessa bestämmelser bör vara bindande och verkställbara genom effektiva övervaknings- och sanktionsmekanismer som gör det möjligt för individer och samhällen, utanför eller inom EU, att få sin sak prövad.

93.  Europaparlamentet understryker att korruption kopplad till olaglig skogsavverkning bör tas upp i EU:s handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att i frihandelsavtalen inkludera bestämmelser mot korruption med koppling till olaglig skogsavverkning, som är verkställbara och som måste genomföras effektivt och fullt ut.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera olagliga skogsmetoder, såsom underpris på trä i koncessioner, kommersiella bolags avverkning av skyddade träd, smuggling av skogsprodukter över gränserna, olaglig avverkning och behandling av råmaterial från skogen utan licens, i de verkställbara bestämmelserna om korruptionsbekämpning i frihandelsavtalen.

95.  Europaparlamentet konstaterar att förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP) fortfarande har en begränsad räckvidd när det gäller skydd och ansvarsfull förvaltning av skogsbruksresurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att konventioner som rör skogar och som omfattas av GSP och GSP+ övervakas ordentligt, även av det civila samhället, för att säkerställa att skogarna skyddas i partnerländerna, bland annat genom att inrätta en klagomålsmekanism för att säkerställa att klagomål från berörda parter behandlas i vederbörlig ordning. Parlamentet betonar att denna mekanism måste vara särskilt inriktad på ursprungsbefolkningars rättigheter, skogsberoende samhällen och de rättigheter som garanteras i ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk, där så är lämpligt.

96.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av adekvat tillgång till rättvisa, rättsmedel och ändamålsenligt skydd för visselblåsare i naturresursexporterande länder för att säkerställa att lagstiftning eller initiativ genomförs effektivt.

o
o   o

97.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0098.
(3) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0330.
(5) Nellemann, C. (Chefredaktör), Henriksen, R., Kreilhuber, A., Stewart, D., Kotsovou, M., Raxter, P., Mrema, E., och Barrat, S. (red.), The Rise of Environmental Crime – A Growing Threat to Natural Resources, Peace, Development And Security, A UNEP-INTERPOL Rapid Response Assessment, FN:s miljöprogram och RHIPTO Rapid Response, Norwegian Center for Global Analyses, www.rhipto.org, 2016.
(6) Goodman R. C. och Herold M., Why Maintaining Tropical Forests is Essential and Urgent for Maintaining a Stable Climate, arbetsdokument 385, Center for Global Development, Washington DC, 2014. McKinsey & Company, Pathways to a low-carbon economy, 2009. McKinsey & Company, Pathways to a Low-Carbon Economy: Version 2 of the Global Greenhouse Gas Abatement Cost Curve, 2013.
(7) Baccini, A. m.fl., Tropical forests are a net carbon source based on aboveground measurements of gain and loss, Science, vol. 358, utgåva 6360, 2017, s. 230–234.
(8) Se https://www.iucn.org/theme/forests/our-work/forest-landscape-restoration/bonn-challenge.
(9) Nellemann, C. (Chefredaktör), Henriksen, R., Kreilhuber, A., Stewart, D., Kotsovou, M., Raxter, P., Mrema, E., och Barrat, S. (red.), The Rise of Environmental Crime – A Growing Threat to Natural Resources, Peace, Development And Security, A UNEP-INTERPOL Rapid Response Assessment, FN:s miljöprogram och RHIPTO Rapid Response, Norwegian Center for Global Analyses, www.rhipto.org, 2016.
(10) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.
(11) http://ec.europa.eu/environment/forests/pdf/feasibility_study_deforestation_kh0418199enn_main_report.pdf
(12) I 2014 års rapport Permitting Crime från byrån för miljöundersökningar (EIA) och det indonesiska nätverket för skogsövervakning (Jaringan Pemantau Independen Kehutanan/JPIK) framkom det att vissa företag som licensierats enligt laglighetsförsäkringssystemet för timmer deltog i så kallad timmertvätt, dvs. de blandade timmer med olagligt ursprung med lagligt timmer. I dag skulle detta timmer kunna exporteras till EU som Flegt-licensierat timmer. Rapporten finns på http://www.wri.org/blog/2018/01/indonesia-has-carrot-end-illegal-logging-now-it-needs-stick och den ursprungliga källan är https://eia-international.org/wp-content/uploads/Permitting-Crime.pdf.
(13) Ett fall från Nepal som tas upp av ClientEarth, tillgängligt på https://www.clientearth.org/what-can-we-learn-from-community-forests-in-nepal/.
(14) Forest Trends Report Series: Consumer Goods and Deforestation: An Analysis of the Extent and Nature of Illegality in Forest Conversion for Agriculture and Timber Plantations, 2014.
(15) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.
(16) Baccini, A. m.fl., Tropical forests are a net carbon source based on aboveground measurements of gain and loss, Science, vol. 358, utgåva 6360, 2017, s. 230–234, http://science.sciencemag.org/content/early/2017/09/27/science.aam5962
(17) Baccini, A. m.fl., a.a.
(18) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.

Rättsligt meddelande