Index 
Antagna texter
Torsdagen den 13 september 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Uganda, gripanden av parlamentariker från oppositionen
 Burma/Myanmar, särskilt fallet med journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo
 Kambodja, särskilt fallet Kem Sokha
 Avtal om samarbete mellan Eurojust och Albanien *
 Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer och det fria flödet av sådana uppgifter ***I
 Gemensam digital ingång ***I
 Bränderna i Mati i den grekiska regionen Attika i juli 2018 och EU:s reaktion
 Hotet om rivning av Khan al-Ahmar och andra beduinbyar
 En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi
 Åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall
 En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens
 Europa på väg: en agenda för framtidens rörlighet i EU
 Genomförandet av förordningen om växtskyddsmedel
 Olika kvalitet på produkter på den inre marknaden

Uganda, gripanden av parlamentariker från oppositionen
PDF 124kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om Uganda, gripanden av parlamentariker från oppositionen (2018/2840(RSP))
P8_TA(2018)0344RC-B8-0364/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Uganda,

–  med beaktande av det gemensamma lokala uttalande som gjordes den 17 augusti 2018 av EU:s delegation, uppdragscheferna från Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Italien, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike samt uppdragscheferna från Norge och Island och som gällde fyllnadsvalet i kommunen Arua,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948, som Uganda har undertecknat,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, ratificerad av Uganda den 21 juni 1995,

–  med beaktande av 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av uttalandet av Ugandas människorättskommission om framväxande människorättsfrågor i landet efter fyllnadsvalet i kommunen Arua den 15 augusti 2018,

–  med beaktande av rapporten om Uganda från människorättsrådets arbetsgrupp för allmän periodisk översyn,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”), särskilt artikel 8.4 om icke-diskriminering,

–  med beaktande av Ugandas konstitution från 1995, ändrad 2005,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Fyllnadsvalet den 15 augusti 2018 i kommunen Arua i nordvästra Uganda, där den oberoende oppositionskandidaten Kassiano Wadri blev invald, kantades av våldsamheter.

B.  Ugandas president Yoweri Museveni och den oberoende parlamentsledamoten Robert Kyagulanyi Ssentamu, även känd som Bobi Wine, bedrev tillsammans med flera andra politiker kampanj i Arua den 13 augusti 2018 i samband med det mycket laddade fyllnadsval som utlösts av mordet på en parlamentsledamot i juni.

C.  Den populäre musikern Bobi Wine har vuxit fram som en inflytelserik kritiker av president Museveni sedan han tog plats i Ugandas parlament 2017.

D.  Bobi Wines chaufför Yasin Kawuma sköts sent den 13 augusti 2018 ihjäl under oklara omständigheter. När president Museveni lämnade Arua ska anhängare till Kassiano Wadri ha attackerat presidentbilen med stenar.

E.  Polisen grep två journalister från den ugandiska tv-kanalen NTV, Herbert Zziwa och Ronald Muwanga, medan de rapporterade direkt från området där Kawuma mist livet.

F.  Strax därefter greps både Bobi Wine och Kassiano Wadri, tillsammans med flera andra. Wine anklagades för innehav av skjutvapen.

G.  33 människor, däribland Kassiano Wadri och fyra parlamentsledamöter – Robert Kyagulanyi, Francis Zaake, Gerald Karuhanga och Paul Mwiru – åtalades för förräderi dagen efter valet, och Bobi Wine åtalades i en militärdomstol för olaga vapeninnehav.

H.  De protester som dessa gripanden utlöst i Arua, Kampala och Mityana har slagits ned med våld av Ugandas säkerhetsstyrkor. Det har rapporterats om att tårgas och skarp ammunition ska ha använts.

I.  James Akena, en fotograf som arbetar för nyhetsbyrån Reuters och som höll på att bevaka de politiska protesterna #freeBobiWine i Kampala, blev den 20 augusti 2018 slagen av soldater och därefter gripen och kvarhållen i häkte i flera timmar.

J.  Det förekommer rapporter om att Bobi Wine och andra frihetsberövade torterats i häktet. Efter att först ha tillbakavisat dessa beskyllningar har nu myndigheterna lovat att utreda dem.

K.  Bobi Wine åtalades senare för förräderi i en civil domstol efter militärdomstolens beslut att inte gå vidare med anklagelserna om olaga vapeninnehav.

L.  Bobi Wine släpptes senare fri mot borgen och har lämnat Uganda för att söka behandling i USA.

M.  FN:s tidigare högkommissarie för mänskliga rättigheter Zeid Ra’ad al-Hussein har manat Ugandas regering att göra en ingående, oberoende och opartisk utredning av de allvarliga anklagelserna om människorättsbrott, bland annat utomrättsliga avrättningar, övervåld, tortyr och andra former av misshandel, och att ställa de ansvariga inför rätta.

N.  Kizza Besigye, ledare för partiet Forum för demokratisk förändring (FDC) och fyrfaldig presidentkandidat, frihetsberövades åtskilliga gånger av polis eller militär mellan 2001 och 2017, senast den 25 september 2017.

O.  Att företrädare för den politiska oppositionen grips och hotas tillhör vardagen i Uganda.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över gripandena av oppositionsparlamentariker i samband med fyllnadsvalet i Arua.

2.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är för demokratin i Uganda att dess president och regering respekterar oberoendet hos landets parlament som institution och parlamentsledamöternas oberoende mandat och säkerställer att alla parlamentsledamöter fritt kan fullgöra sina mandat som folkvalda.

3.  Europaparlamentet uppmanar de ugandiska myndigheterna att dra tillbaka de till synes falska anklagelserna mot Bobi Wine och att upphöra med tillslagen mot oppositionspolitiker och anhängare av oppositionen.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ugandiska myndigheterna att omedelbart inleda en effektiv, opartisk och oberoende utredning av Yasin Kawumas död och rapporterna om dödsfall och övervåld i samband med protesterna. Parlamentet förväntar sig en snabb och oberoende utredning av anklagelserna om att de gripna i Arua utsatts för tortyr och misshandel. Parlamentet framhåller behovet av att de ansvariga ställs inför rätta.

5.  Europaparlamentet framhåller på nytt sin tro på yttrandefriheten och mediernas viktiga roll i ett demokratiskt samhälle. Parlamentet konstaterar med oro att journalister som bevakade demonstrationerna och de upplopp som bröt ut blev slagna tillsammans med deltagarna och att två journalister greps. Parlamentet uppmanar de ugandiska myndigheterna att skapa ett klimat där journalister obehindrat kan utöva sitt yrke och informera om den politiska utvecklingen i landet.

6.  Europaparlamentet erinrar de ugandiska myndigheterna om deras skyldigheter att garantera, skydda och främja de grundläggande rättigheterna, bland annat befolkningens medborgerliga och politiska rättigheter, som till exempel yttrande- och mötesfriheten.

7.  Europaparlamentet erinrar Ugandas regering om dess internationella skyldigheter, särskilt beträffande respekten för grundläggande friheter och rättsstatliga principer och hanteringen av domstolsmål, i synnerhet med avseende på rätten till en rättvis och opartisk rättegång.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de brottsbekämpande myndigheterna att skydda de grundläggande friheterna utan någon form av hot och att därigenom efterleva artikel 24 i landets konstitution, som stipulerar att ”ingen person får utsättas för någon form av tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.

9.  Europaparlamentet uppmanar de ugandiska säkerhetsstyrkorna att visa prov på återhållsamhet när de övervakar protester, avstå från användning av skarp ammunition, verka lagenligt och med full respekt för människorättslagstiftningen och låta journalister bedriva sitt informationsarbete fritt.

10.  Europaparlamentet vädjar samtidigt till de protesterande att vara laglydiga och utöva sina rättigheter och friheter inom lagens råmärken.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att utnyttja det politiska inflytande som utvecklingsbiståndsprogrammen ger, särskilt programmen för budgetstöd, för att stärka försvaret och främjandet av mänskliga rättigheter i Uganda.

12.  Europaparlamentet lovordar det arbete som Ugandas människorättskommission bedrivit efter gripandena, dödsfallen och tortyren i samband med fyllnadsvalet i Arua, bland annat genom att rapportera, besöka interneringsanläggningar, leta efter försvunna personer samt ingripa för att säkerställa fångarnas rättigheter, medicinsk behandling och anhörigbesök.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noga följa situationen i Uganda, och begär att bli underrättat om varje nytt tecken på att ugandiska oppositionsparlamentariker hindras eller obstrueras i sitt arbete som lagstiftare.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Republiken Ugandas president, talmannen i Ugandas parlament samt Afrikanska unionen och dess institutioner.


Burma/Myanmar, särskilt fallet med journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo
PDF 131kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om Myanmar, särskilt fallet med journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo (2018/2841(RSP))
P8_TA(2018)0345RC-B8-0371/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar och om situationen för rohingyafolket, särskilt de resolutioner som antogs den 14 juni 2018(1), den 14 december 2017(2), den 14 september 2017(3), den 7 juli 2016(4) och den 15 december 2016(5),

–  med beaktande av uttalandet av den 3 september 2018 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om domarna mot Wa Lone och Kyaw Soe Oo i Myanmar och uttalandet av den 9 juli 2018 om åtalen mot två Reuters-journalister i Myanmar,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 oktober 2017 och den 26 februari 2018 om Myanmar,

–  med beaktande av rådets slutsats (Gusp) 2018/655 av den 26 april 2018(6) och (Gusp) 2018/900 av den 25 juni 2018(7) om införande av ytterligare restriktiva åtgärder mot Myanmar som förstärker EU:s vapenembargo och riktar sig mot militära tjänstemän och tjänstemän inom gränsbevakningspolisen,

–  med beaktande av rapporten från det oberoende undersökningsuppdraget avseende Myanmar för FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 24 augusti 2018, som kommer att presenteras vid det 39:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 10–28 september 2018,

–  med beaktande av det uttalande som Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, gjorde den 3 september 2018,

–  med beaktande av den slutliga rapporten och rekommendationerna från den Kofi Annan-ledda rådgivande kommissionen för delstaten Rakhine,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av internationell humanitär rätt, Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen till dem och av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av stadgan för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds rapport från generalsekreteraren om konfliktrelaterat sexuellt våld av den 23 mars 2018,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens första förundersökningskammares beslut av den 6 september 2018,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 12 december 2017 greps och häktades de två journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo godtyckligen för påstådd rapportering om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av Tatmadaw (Myanmars väpnade styrkor) i delstaten Rakhine.

B.  Journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo åtalades därefter med stöd av sekretesslagen från 1923. Den 3 september 2018 dömdes de av en domstol i Myanmar till 7 års fängelse. Detta viktiga mål undergräver ytterligare yttrandefriheten, demokratin och rättsstatsprincipen i Myanmar.

C.  Europeiska unionens och medlemsstaternas diplomater fanns bland de många internationella observatörer som närvarade vid varje domstolsförhandling efter det att journalisterna greps den 12 december 2017, och de har kontinuerligt tagit upp ärendet med Myanmars regering.

D.  Aktörer från det civila samhället, däribland journalister, advokater och människorättsförsvarare, som framfört kritiska synpunkter på myndigheterna i Myanmar, särskilt på Tatmadaw och andra säkerhetsstyrkor i Myanmar och på de handlingar som utförts av dem i delstaten Rakhine, blir enligt utsago godtyckligt gripna, kvarhållna eller trakasserade. Mediernas bevakning av våldet i delstaten Rakhine kontrolleras strikt av militären och regeringen

E.  Människorättsaktivisten, rohingyern Wai Nu, som satt fängslad från 18 års ålder till 25 års ålder, är ett av de många exempel på aktivister som Myanmars myndigheter inriktar sig på.

F.  Den tidigare barnsoldaten Aung Ko Htwe avtjänar ett fängelsestraff på två år och sex månader för en intervju i media om sina erfarenheter i Myanmars armé. Han dömdes enligt § 505 b i Myanmars strafflag, en vagt formulerad bestämmelse som ofta har använts för att begränsa yttrandefriheten.

G.  Tiotals journalister har enligt uppgifter gripits och kvarhållits sedan 2016. Myndigheterna i Myanmar använder ett antal repressiva lagar, bland annat sekretesslagen, för att gripa, kvarhålla, tysta eller trakassera det civila samhällets aktörer, journalister, advokater och människorättsaktivister som uttrycker sig kritiskt om Myanmars regering och dess säkerhetsstyrkor. Parlamentet noterar att Myanmar kom på 159:e plats av 198 länder i Freedom House 2017 års rankning av press- och mediefrihet.

H.  Rapporten från FN:s oberoende internationella undersökningsuppdrag till Myanmar fastställde den 24 augusti 2018 att de allvarligaste kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och de grövsta brotten enligt internationell rätt, däribland folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser begicks i delstaterna Kachin, Rakhine och Shan av Tatmadaw, Myanmars polisstyrka, NaSaKa (tidigare högkvarteret för gränsövervaknings- och immigrationsmyndigheterna), Myanmars gränspolis och icke‑statliga väpnade grupper. I rapporten anges också att Arakan Rohingya Salvation Army inledde samordnade attacker mot en militär bas och flera av säkerhetsstyrkornas utposter i den norra delen av delstaten Rakhine för att sätta press på rohingyasamhällena. Rapporten kräver dessutom att högre militära befälhavare i Myanmar och de som är ansvariga för särskilt grymma brott mot rohingyafolket ska utredas och lagföras internationellt. Myanmar har avvisat dessa slutsatser.

I.  Rapporten från det oberoende internationella undersökningsuppdraget till Myanmar fastställer att Myanmars statsrådgivare Aung San Suu Kyi, som tilldelats Nobels fredspris och Sacharovpriset, har misslyckats med att utnyttja sin faktiska ställning som regeringschef och hennes moraliska auktoritet att stoppa eller förhindra händelseutvecklingen i delstaten Rakhine. Också de civila myndigheterna har bidragit till dessa särskilt grymma brott genom sina handlingar och försummelser, särskilt genom att sprida falska berättelser, bestrida Tatmadaws brottsliga handlingar, stoppa oberoende utredningar och övervaka förstöringen av bevis.

J.  Den 8 september 2018 bekräftade Internationella brottsmålsdomstolen att den kan utöva jurisdiktion över de påstådda utvisningarna av rohingyer från Myanmar till Bangladesh.

K.  Sociala medier har använts i Myanmar för smutskastningskampanjer och konspirationsteorier som inriktas på rohingyafolket och muslimer i landet.

L.  Rohingyafolket står för den största procentuella andelen av Myanmars muslimer, och flertalet av dem bor i delstaten Rakhine. Enligt försiktiga beräkningar uppgår dödstalet till 10 000. Sedan augusti 2017 har mer än 700 000 rohingyer flytt för sin säkerhet till Bangladesh, varav cirka 500 000 barn, och många av dem har rest ensamma efter att deras föräldrar har dödats eller de skilts från sina familjer.

1.  Europaparlamentet fördömer det godtyckliga gripandet och dömandet av journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo för rapporteringen om situationen i delstaten Rakhine. Parlamentet uppmanar Myanmars myndigheter att omedelbart och villkorslöst frige dem och dra tillbaka alla anklagelser mot dem och alla personer som frihetsberövats godtyckligt, inbegripet politiska fångar, människorättsförsvarare, journalister och mediearbetare, endast för att de har utövat sina rättigheter och friheter.

2.  Europaparlamentet fördömer alla hotelser, trakasserier och begränsningar av yttrandefriheten, särskilt av Myanmars militär och säkerhetsstyrkor. Parlamentet betonar att mediefrihet och kritisk journalistik är viktiga pelare för demokrati, främjande av god förvaltning, transparens och ansvarighet, och uppmanar myndigheterna i Myanmar att säkerställa adekvata förhållanden för journalister och mediearbetare, så att de kan utföra sitt jobb utan rädsla för hot, trakasserier eller otillbörliga gripanden eller åtal.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till myndigheterna i Myanmar att upphäva sitt beslut att upphöra med samarbetet med FN: s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar och att ge nationella och internationella mediaorganisationer, särskilt FN:s särskilda rapportör, fullständigt och obehindrat tillträde till delstaten Rakhine och att garantera mediepersonalens säkerhet.

4.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över missbruket av repressiva rättsliga bestämmelser som begränsar yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Myanmar att upphäva, se över eller ändra alla lagar, inbegripet 1923 års sekretesslag, som inte överensstämmer med internationella normer och som kriminaliserar och kränker rätten till yttrandefrihet, fredliga sammankomster och föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar Myanmars regering att säkerställa att all lagstiftning är förenlig med internationella normer och skyldigheter.

5.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de utbredda och systematiska angreppen mot rohingyafolket i delstaten Rakhine av Tatmadaw och andra säkerhetsstyrkor i Myanmar, vilka enligt det oberoende internationella undersökningsuppdraget till Myanmar utgör folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Parlamentet är djupt oroat över att människorättskränkningarna som begås av regeringen i Myanmar blir allt allvarligare och alltmer omfattande.

6.  Europaparlamentet upprepar sitt fortsatta stöd till rohingyafolket. Parlamentet uppmanar än en gång regeringen i Myanmar och säkerhetsstyrkorna att omedelbart upphöra med det pågående våldet, dödandet, förstörelse av egendom samt sexuellt våld mot rohingyafolket och etniska minoriteter i norra Myanmar, och att se till att det råder säkerhet och att rättsstatsprincipen består i Myanmar, särskilt i delstaterna Rakhine, Kachin och Shan. Parlamentet påminner myndigheterna i Myanmar om deras internationella skyldighet att utreda och lagföra de skyldiga. Parlamentet uppmanar med kraft Myanmars regering och statsrådgivare Aung San Suu Kyi att otvetydigt fördöma all hets till hat och bekämpa social diskriminering och fientligheter mot rohingyafolket och andra minoritetsgrupper.

7.  Europaparlamentet noterar resultaten från det oberoende internationella undersökningsuppdraget till Myanmar och stöder dess rekommendationer. Parlamentet välkomnar det nya avgörandet att Internationella brottsmålsdomstolen kan utöva jurisdiktion över de påstådda utvisningarna av rohingyer från Myanmar till Bangladesh. Parlamentet erkänner dock att det också krävs en framställning av FN:s säkerhetsråd till Internationella brottsmålsdomstolen om en undersökning om hela omfattningen av människorättskränkningarna. Parlamentet uppmanar Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare att inleda en preliminär undersökning i detta avseende. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att hänskjuta ärendet till Internationella brottmålsdomstolen utan dröjsmål. Parlamentet stöder kravet från det oberoende internationella undersökningsuppdraget till Myanmar och Aseanparlamentariker för mänskliga rättigheter (APHR) att de militärgeneraler som är ansvariga blir föremål för en utredning och åtalas.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att kräva ansvarsskyldighet i multilaterala forum för dem som har begått brott i Myanmar. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta en ledande ställning i FN:s säkerhetsråd när det gäller att hänskjuta ärendet till Internationella brottmålsdomstolen, samt i FN:s generalförsamling och det kommande 39:e sammanträdet för FN:s råd för mänskliga rättigheter, och att öka sina insatser för att inrätta en internationell, opartisk och oberoende ansvarsmekanism för att stödja undersökningar av påstådda grymma brott och lagföring av de ansvariga.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till FN:s säkerhetsråd att införa ett globalt, heltäckande vapenembargo mot Myanmar genom vilket man avbryter all direkt och indirekt leverans, försäljning och överföring, inklusive transit och omlastning, av vapen, ammunition och annan militär utrustning och säkerhetsutrustning, liksom tillhandahållande av militärutbildning och annat militärt och säkerhetsmässigt stöd. Parlamentet uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att anta riktade individuella sanktioner, däribland reseförbud och frysning av tillgångar, mot dem som är verkar vara ansvariga för allvarliga brott enligt internationell rätt.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en undersökning enligt den mekanism som tillhandahålls genom avtalet ”Allt utom vapen”, för att se över de handelsförmåner som gynnar Myanmar.

11.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande den 26 april 2018 av en rättslig ram för riktade åtgärder mot de tjänstemän som är ansvariga för de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter, och för ett starkare EU-vapenembargo, samt en första förteckning över sanktioner, som fastställdes den 25 juni 2018. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att införa reseförbud, riktade finansiella sanktioner och frysningar mot tjänstemän i Myanmar som har identifierats av det oberoende internationella undersökningsuppdraget till Myanmar som skyldiga till särskilt grymma brott.

12.  Europaparlamentet påminner om att tusentals rohingyer, många av dem barn, är internflyktingar och i akut behov av humanitärt bistånd och skydd. Parlamentet efterlyser omedelbart, ohindrat och fritt tillträde till hela landet för att ge humanitärt bistånd. Parlamentet insisterar på att regeringen i Myanmar måste garantera ett säkert, frivilligt och värdigt återvändande, under FN:s fullständiga överinseende, för dem som vill återvända till sitt land.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU, EU:s medlemsstater och det internationella samfundet att åtgärda det ökade behovet av långsiktigt humanitärt bistånd till rohingyabefolkningen i Bangladesh och i deras värdsamhällen.

14.  Europaparlamentet erinrar om att våldtäkter och sexuellt våld har varit ett återkommande kännetecken för övergreppen på civilbefolkningen i delstaterna Kachin, Rakhine och Shan. Parlamentet uppmanar EU, särskilt kommissionens avdelning för civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo), och EU:s medlemsstater att säkerställa förbättringar av skyddet av könsrelaterat våld för rohingyaflickor och rohingyakvinnor.

15.  Europaparlamentet påminner om behovet av medicinskt och psykologiskt stöd i flyktinglägren, särskilt anpassat för sårbara grupper som kvinnor och barn. Parlamentet efterlyser flera stödtjänster för dem som utsatts för våldtäkt och sexuella övergrepp.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till regeringen och parlamentet i Myanmar, stadsrådgivaren Aung San Suu Kyi, regeringen och parlamentet i Bangladesh, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU: s medlemsstater, generalsekreteraren för Asean, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN: s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN: s flyktingkommissarie samt FN: s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0261.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0500.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0351.
(4) EUT C 101, 16.3.2018, s. 134.
(5) EUT C 238, 6.7.2018, s. 112.
(6) EUT L 108, 27.4.2018, s. 29.
(7) EUT L 160 I, 25.6.2018, s. 9.


Kambodja, särskilt fallet Kem Sokha
PDF 130kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 Kambodja, särskilt fallet Kem Sokha (2018/2842(RSP))
P8_TA(2018)0346RC-B8-0366/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kambodja, särskilt resolutionerna av den 14 september 2017(1) och den 14 december 2017(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser om Kambodja av den 26 februari 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 30 juli 2018 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om de allmänna valen i Kambodja,

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens utvärderingsuppdrag till Kambodja den 5–11 juli 2018,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2008,

–  med beaktande av uttalandet av den 16 november 2017 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om upplösningen av Kambodjas nationella räddningsparti,

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Kambodja från 1997,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 22 februari 2017 om den politiska situationen i Kambodja samt uttalandena av EU-delegationens talesperson av den 25 augusti 2017 och den 3 september 2017 om inskränkningarna av det politiska utrymmet i Kambodja,

–  med beaktande av resolution 36/32 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 29 september 2017 och generalsekreterarens rapport av den 2 februari 2018,

–  med beaktande av rapporten från Interparlamentariska unionens kommitté för parlamentarikers mänskliga rättigheter och dess styrande råds beslut från mars 2018,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution (A/RES/53/144) av den 8 mars 1999 om individers, gruppers och samhällsorgans rättigheter och ansvar när det gäller att främja och försvara universellt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,

–  med beaktande av fredsavtalen i Paris från 1991, där artikel 15 innehåller ett åtagande att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Kambodja, även från de internationella signatärernas sida,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

–  med beaktande av Kambodjas statsförfattning, särskilt artikel 41, i vilken rätten till yttrande- och mötesfrihet står inskriven, artikel 35 om rätten till politiskt deltagande och artikel 80 om parlamentarisk immunitet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 3 september 2017 arresterades ordföranden för Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP) och den 16 november 2017 tillkännagav högsta domstolen att CNRP upplösts, efter en förhandling som pågått en dag. Högsta domstolen utfärdade även ett femårigt förbud mot att bedriva politisk verksamhet för 118 CNRP-politiker.

B.  I valet till nationalförsamlingen, som hölls den 29 juli 2018 fick det styrande partiet, Kambodjas folkparti (Cambodian People’s Party, CPP) 100 % av mandaten och likaså i valet till senaten den 25 februari 2018.

C.  Rätten till politiskt deltagande står inskriven i artikel 35 i Kambodjas statsförfattning. I lagen om politiska partier, som ändrades 2017, ingår talrika restriktioner för oppositionspartiers deltagande, bland annat att partier upplöses om deras ledare bestraffats för brott.

D.  Vid valen i Kambodja 2018 förekom i själva verket ingen konkurrens och de uppfyllde inte heller de internationella miniminormerna för demokratiska val. Europeiska unionen och Amerikas förenta stater inställde sitt ekonomiska bistånd till Kambodjas nationella valkommitté och vägrade övervaka valen.

E.  Beslutet om upplösning av CNRP innebar ett betydande steg i riktning mot en auktoritär stat. Kambodjas politiska uppbyggnad kan inte längre anses vara demokratisk.

F.  Kambodjas regering vidtog långtgående åtgärder för att det styrande partiet CPP skulle kunna uppträda i det närmaste utan opposition i valen både till senaten och nationalförsamlingen.

G.  Efter att Kem Sokha arresterats den 3 september 2017 åtalades han för förräderi med stöd av artikel 443 i Kambodjas strafflag, trots sin parlamentariska immunitet. Till följd av uttalanden från Kambodjas regering kom hans rätt både till en rättvis rättegång och till oskyldighetspresumtionen att ställas på spel. Han riskerar upp till 30 års fängelse om han befinns skyldig. Rättens ordförande, Dith Munty, är medlem av det styrande partiets ständiga kommitté.

H.  Den 28 augusti 2018 frigav Kambodjas myndigheter 14 medlemmar av CNRP efter att de benådats av kungen. Denna benådning står i samband med att ett halvt dussin aktivister och journalister försatts på fri fot.

I.  Kem Sokha hölls frihetsberövad utan rättegång i över ett år. FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande förklarade att Kem Sokha hållits häktad på ”godtyckliga” och ”politiskt motiverade grunder”. Den 10 september 2018 frigavs han mot borgen. Han kan inte lämna området omedelbart kring sitt hus och får inte stå i kontakt, vare sig med andra medlemmar av oppositionen eller med medier.

J.  Arresteringen av Kem Sokha utspelade sig i ett läge där de politiska rättigheterna och valrättigheterna i Kambodja i omfattande skala och systematiskt undertrycks. Alltfler medlemmar av den politiska oppositionen, liksom också politiska kommentatorer, har arresterats och frihetsberövats. Den tidigare ordföranden för CNRP, Sam Rainsy, dömdes för straffbart förtal och lever nu i landsflykt.

K.  Kambodjas myndigheter har också slagit till mot journalister och reportrar som berättat om angreppen på oppositionspartier. Den 69-årige prisbelönte filmskaparen James Ricketson är ett av offren för dessa angrepp på medierna. Ricketson arresterades för att ha låtit en drönare flyga över ett möte som hölls av ett oppositionsparti i juni 2017. Ricketson dömdes i huvudstaden Phnom Penh till sex års fängelse för spionage.

L.  Oberoende medier har utsatts för ett hårt tillslag. Angreppen har också riktat sig mot nätverk av sociala medier. I maj 2018 utfärdade regeringen en förordning med inskränkningar av rättigheterna till yttrandefrihet, pressfrihet och publikationsfrihet. Regeringen gavs också befogenhet att övervaka nätverken av sociala medier för att uppdaga och tysta ned fall av oliktänkande i Kambodja.

M.  Fackföreningsfolk, människorättsaktivister och civilsamhällesorganisationer får sin handlingsfrihet alltmer beskuren i Kambodja och ställs inför trakasserier, skrämseltaktik och godtyckliga gripanden. Lagen om föreningar och icke-statliga organisationer, som ändrades 2015, kringskär svårt föreningsfriheten och yttrandefriheten, bland annat genom att införa myndighetskontroll över de sistnämnda organisationernas arbete och censur av det. Lagen om fackföreningar kringskär föreningsfriheten och hindrar och betungar i onödan fackföreningarnas arbete och förfarandena för registrering av dem.

N.  Fem människorättsförsvarare med anknytning till den kambodjanska föreningen för mänskliga rättigheter och utveckling (ADHOC), nämligen Nay Vanda, Ny Sokha, Yi Soksan, Lim Mony, och Ny Chakrya, står anklagade för att ha mutat ett vittne och för medhjälp till mutande av ett vittne. Dessa fem människorättsförsvarare satt häktade i 14 månader innan de frigavs mot borgen.

O.  Kambodja åtnjuter det mest förmånliga systemet inom ramen för EU:s allmänna preferenssystem, nämligen systemet ”Allt utom vapen”. EU har anslagit upp till 410 miljoner euro till utvecklingssamarbetet med Kambodja under budgetperioden 2014–2020. Av dessa medel är 10 miljoner euro avsedda för stöd till arbetet med valreform i Kambodja, och utbetalningen av dem har i nuläget inställts.

P.  FN:s generalsekreterare erinrade i sitt uttalande i juli om att en inkluderande och pluralistisk process förblir väsentlig för att man ska kunna slå vakt om de framsteg Kambodja gjort med att befästa freden.

Q.  Konflikterna om sockerplantager är fortfarande olösta. Det råder fortsatt oro över avhysningar från markområden, ihållande straffrihet för dessa handlingar samt över den prekära situationen för de samhällen som drabbats. Kambodjas regering har inte anslutit sig till EU:s referensramar för revisionsprocessen för sockerrör.

1.  Europaparlamentet konstaterar att Kem Sokha frigavs från fängelset mot borgen och på stränga villkor. Parlamentet fördömer att han satts i husarrest, Parlamentet yrkar på att alla åtal mot honom läggs ned och att han omedelbart och fullständigt försätts på fri fot. Parlamentet yrkar därtill på att andra politiskt motiverade åtal och domstolsutslag mot oppositionspolitiker, såsom Sam Rainsy, omedelbart frångås.

2.  Europaparlamentet är oroat över Kem Sokhas hälsa och uppmanar Kambodjas myndigheter att låta honom få lämplig medicinsk behandling. Parlamentet anmodar landets regering att låta Kem Sokha sammanträffa med utländska diplomater, FN‑tjänstemän och människorättsobservatörer.

3.  Europaparlamentet uttalar sin övertygelse om att valen i Kambodja inte kan anses som fria och rättvisa. Parlamentet uttalar sin allvarliga oro över hur valen 2018 i Kambodja förrättats och över deras resultat, i och med att valprocessen inte blev trovärdig och i omfattande grad fördömdes av det internationella samfundet.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar den kambodjanska regeringen att arbeta för att stärka demokratin och rättsstaten och att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket omfattar ett fullständigt iakttagande av de konstitutionella bestämmelserna om mångfald och förenings- och yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar dessutom den kambodjanska regeringen att upphäva alla ändringar som på senaste tiden gjorts i statsförfattningen, strafflagen, lagen om politiska partier, lagen om fackföreningar, lagen om icke-statliga organisationer och all annan lagstiftning som inskränker yttrandefriheten och de politiska friheterna och inte fullständigt överensstämmer med Kambodjas skyldigheter och internationella normer.

5.  Europaparlamentet betonar att en trovärdig demokratisk process förutsätter att de politiska partierna, det civila samhället och medierna kan sköta sina legitima funktioner utan fruktan, hot eller godtyckliga begränsningar. Parlamentet uppmanar regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att upplösningen av CNRP snabbt återkallas.

6.  Europaparlamentet uppmanar än en gång den kambodjanska regeringen att få slut på alla former av trakasserier, övergrepp och politiskt motiverade straffrättsliga anklagelser mot bland annat medlemmar av den politiska oppositionen, människorättsförsvarare, fackföreningsfolk och förespråkare av arbetstagares rättigheter, aktivister som kämpar för rätten till mark och andra aktivister inom det civila samhället och journalister. Parlamentet uppmanar den kambodjanska regeringen att omedelbart frige alla som frihetsberövats för utövandet av mänskliga rättigheter, bland dem också James Ricketson, och att lägga ned alla åtal mot dem.

7.  Europaparlamentet stöder beslutet om att tillfälligt inställa EU:s valstöd till Kambodja, och erinrar om vilka nationella och internationella skyldigheter i fråga om demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter som Kambodja förbundit sig att fullgöra. Parlamentet uppmanar med kraft den kambodjanska regeringen att gå in för demokratifrämjande reformer och tillämpa internationellt erkända miniminormer för framtida valprocesser, där det bland annat ska ingå att det ordnas med fria och rättvisa flerpartival, inrättas en verkligt oberoende nationell valkommitté samt att icke-statliga organisationer och oberoende medier får medverka med att övervaka valen och rapportera om dem.

8.  Europaparlamentet påminner Kambodjas regering om att den måste fullgöra sina skyldigheter och åtaganden avseende de demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter som utgör en väsentlig del av samarbetsavtalet mellan EU och Kambodja och villkoren enligt ”Allt utom vapen”.

9.  Europaparlamentet välkomnar det informationsuppdrag som EU inom ramen för ”Allt utom vapen” nyligen utförde i Kambodja och uppmanar kommissionen att snarast möjligt rapportera till parlamentet om slutsatserna av det. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga eventuella konsekvenser för Kambodjas handelsförmåner, också i form av att det inleds en undersökning med stöd av de mekanismer som föreskrivs i ”Allt om vapen”.

10.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att utarbeta en förteckning över personer som bär ansvar för upplösningen av oppositionen och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kambodja, i syfte att eventuellt införa viseringsrestriktioner mot dem och frysa deras tillgångar.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noga följa situationen i Kambodja. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att vid kommande 39:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter vidta åtgärder och gå i ledningen för att det antas en kraftfull resolution om människorättssituationen i Kambodja.

12.  Europaparlamentet uppmanar den kambodjanska regeringen att förnya samförståndsavtalet med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) i Kambodja efter att det löpt ut den 31 december 2018.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, Aseans generalsekreterare, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Kambodjas regering och nationalförsamling.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0348.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0497.


Avtal om samarbete mellan Eurojust och Albanien *
PDF 109kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2018 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av avtalet om samarbete mellan Eurojust och Albanien (08688/2018 – C8-0251/2018 – 2018/0807(CNS))
P8_TA(2018)0347A8-0275/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (08688/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0251/2018),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0275/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer och det fria flödet av sådana uppgifter ***I
PDF 123kWORD 51k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ, kontor och byråer, om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut 1247/2002/EG (COM(2017)0008 – C8-0008/2017 – 2017/0002(COD))
P8_TA(2018)0348A8-0313/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0008),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 16.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0008/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av bidragen från den tjeckiska deputeradekammaren, det spanska parlamentet och det portugisiska parlamentet om utkastet till lagstiftningsakt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0313/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut 1247/2002/EG

Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1725.)

BILAGA TLL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

KOMMISSIONENS UTTALANDEN

Kommissionen beklagar att de uppdrag som avses i artiklarna 42.1, 43 och 44 i EU-fördraget uteslutits från förordningens tillämpningsområde och konstaterar att det till följd av detta inte kommer att finnas några bestämmelser om uppgiftsskydd för sådana uppdrag. Endast bestämmelser om uppgiftsskydd för medlemsstaternas behandling av personuppgifter när de utövar verksamhet som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skulle kunna fastställas genom ett rådsbeslut på grundval av artikel 39 i EU-fördraget. Ett sådant rådsbeslut skulle inte kunna omfatta bestämmelser som gäller verksamhet som utförs av EU:s institutioner, organ och byråer. För att täppa till denna rättsliga lucka skulle ett eventuellt rådsbeslut därför behöva åtföljas av ett ytterligare, kompletterande instrument, på grundval av artikel 16 i EUF-fördraget.

Kommissionen konstaterar att artikel 9.3 (f.d. artikel 70a i rådets allmänna riktlinje) inte skapar en ny skyldighet för unionens institutioner och organ när det gäller avvägningen mellan skyddet av personuppgifter och allmänhetens tillgång till handlingar.


Gemensam digital ingång ***I
PDF 117kWORD 49k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (COM(2017)0256 – C8-0141/2017 – 2017/0086(COD))
P8_TA(2018)0349A8-0054/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0256),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 21.2, 48 och 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0141/2017),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2017(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0054/2018), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012

Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1724.)

(1) EUT C 81, 2.3.2018, s. 88.


Bränderna i Mati i den grekiska regionen Attika i juli 2018 och EU:s reaktion
PDF 126kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om bränderna i Mati i den grekiska regionen Attika i juli 2018 och EU:s reaktion (2018/2847(RSP))
P8_TA(2018)0350RC-B8-0388/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2017)0772),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Parisavtalet, som antogs genom beslut 1/CP.21 vid den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  99 personer dog och hundratals skadades i de tragiska bränderna i Mati i den grekiska regionen Attika i juli 2018.

B.  Bränderna förstörde hus och tvingade hundratals människor att evakueras, orsakade stora skador på lokal och regional infrastruktur och på miljön, med återverkningar på jordbruket, och drabbade den ekonomiska aktiviteten, bland annat i turism- och hotellbranschen.

C.  Situationer med extrem torka och skogsbränder har blivit vanligare, allvarligare och mer komplexa och berör hela Europa, samt förvärras av klimatförändringarna.

D.  Investeringar för att bekämpa klimatförändringarna är en åtgärd som är akut nödvändig om katastrofer till följd av torka och bränder ska kunna förhindras.

E.  Grekland, Sverige och Lettland begärde alla EU-stöd genom unionens civilskyddsmekanism under sommaren 2018 på grund av bränder.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med de anhöriga till alla dem som miste livet i bränderna i Attikaregionen.

2.  Europaparlamentet uttrycker sitt medlidande med alla invånare som har drabbats av bränderna i Attikaregionen.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin tacksamhet mot brandmän, kustbevakare, frivilliga och andra som riskerade sina liv för att försöka släcka bränderna och hjälpa sina medmänniskor.

4.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av unionens civilskyddsmekanism för att tillhandahålla flygplan, fordon, sjukvårdspersonal och brandmän från hela EU.

5.  Europaparlamentet påminner om att olika EU-fonder, såsom EU:s solidaritetsfond, kan användas för att återställa kritisk infrastruktur och för uppröjningsinsatser efter en naturkatastrof.

6.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av stöd från EU:s sammanhållningsfonder för förebyggande arbete och katastrofinsatser och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja detta stöd till fullo och att informera allmänheten om risken för skogsbränder.

7.  Europaparlamentet framhåller att det behövs mer vetenskaplig forskning om riskbedömningsmekanismer, system för förebyggande och tidig upptäckt och andra metoder för att bekämpa dessa fenomen och att utbytet av erfarenheter och bästa praxis bland regioner och medlemsstater måste förbättras.

8.  Europaparlamentet framhåller att ett dokument som publicerades av Meteorologiska världsorganisationen den 1 augusti 2018(2) presenterar belägg för att värmeböljan i Europa 2018 är kopplad till klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa mål och genomföra klimatåtgärder som innebär att åtagandena enligt COP 21-avtalet från Paris kommer att fullgöras.

9.  Europaparlamentet framhåller behovet av att förebygga översvämningar i de skogsbrandsdrabbade områdena för att undvika ytterligare katastrofer.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till risken för skogsbränder och till ekosystembaserad skogs- och landskapsförvaltning när den utvärderar nuvarande EU-åtgärder, såsom EU:s skogsstrategi och EU-strategin för klimatanpassning, och att anpassa dessa strategier vid eventuella brister.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet slutföra de interinstitutionella förhandlingarna om unionens nya civilskyddsmekanism och inrättandet av rescEU före utgången av 2018.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, medlemsstaternas regeringar och de regionala myndigheterna i de branddrabbade områdena.

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
(2) https://public.wmo.int/en/media/news/july-sees-extreme-weather-high-impacts


Hotet om rivning av Khan al-Ahmar och andra beduinbyar
PDF 130kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om hotet om rivning av Khan al-Ahmar och andra beduinbyar (2018/2849(RSP))
P8_TA(2018)0351RC-B8-0384/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om konflikten mellan Israel och Palestina,

–  med beaktande av uttalandet av den 7 september 2018 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om den senaste utvecklingen när det gäller den planerade rivningen av Khan al-Ahmar,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet om byn Khan al-Ahmar av den 10 september 2018 från Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket,

–  med beaktande av Genève-konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid (nedan kallad den fjärde Genèvekonventionen) från 1949, särskilt artiklarna 49, 50, 51 och 53,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens halvårsrapport om rivningar och konfiskering av egendom på Västbanken (Six-Month Report on Demolitions and Confiscations of EU funded structures in the West Bank including East Jerusalem (January-June 2018)) av den 24 augusti 2018,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 5 september 2018 avslog Israels högsta domstol framställningarna från invånarna i Khan al-Ahmar. Högsta domstolen slog fast att de berörda myndigheterna har rätt att verkställa planen att omplacera invånarna till Västra Jahalin och gav de israeliska myndigheterna tillstånd att gå vidare med rivningsplanerna för Khan al-Ahmar.

B.  Khan al-Ahmar är en av 46 beduinbyar, som enligt FN löper stor risk att tvångsförflyttas på centrala Västbanken. Byn består av 32 familjer och sammanlagt 173 personer, varav 92 barn. Den israeliska armén har utfärdat rivningsbeslut för samtliga byggnader i byn.

C.  Israels högsta domstol slog 2010 fast att alla byggnader i Khan al‑Ahmar hade uppförts olagligt, i strid med lagstiftningen om detaljplaner och zonindelning, och att de därför måste rivas. Högsta domstolen betonade också att de israeliska myndigheterna måste hitta lämpliga alternativ för att inhysa både skolan och byns invånare. Israel har skriftligen förklarat att man kommer att ge de familjer som vill flytta till Västra Jahalin (Abu Dis) möjlighet att utveckla ett andra bosättningsområde öster om Jeriko. Den berörda byn Khan al-Ahmar har vägrat att tvångsförflyttas.

D.  Tvångsförflyttningar av invånare på ett ockuperat område av andra skäl än befolkningens säkerhet eller tvingande militära skäl är förbjudna enligt den fjärde Genèvekonventionen och utgör ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt.

E.  De israeliska myndigheterna tillämpar mycket restriktiva byggregler på de palestinska invånarna i område C på Västbanken. Dessa regler gör det nästan omöjligt för palestinierna att bygga lagligt i området och används som ett sätt att fördriva palestinierna och utvidga bosättningsverksamheten. De israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt och utgör ett stort hinder för fredsansträngningarna. Enligt internationell rätt har alla tredje parter, däribland EU:s medlemsstater, en skyldighet att inte erkänna, hjälpa eller bistå bosättningar på ett ockuperat område samt en skyldighet att effektivt motarbeta dem.

F.  Khan al-Ahmar ligger i den s.k. E1-korridoren på den ockuperade Västbanken. Upprätthållandet av status quo inom detta område är av avgörande betydelse för en fungerande tvåstatslösning och för upprättandet av en sammanhängande och livskraftig palestinsk stat i framtiden. Parlamentet har upprepade gånger motsatt sig alla åtgärder som undergräver tvåstatslösningens genomförbarhet och uppmanat båda sidor att i politik och handling visa ett genuint åtagande för en tvåstatslösning för att återupprätta förtroendet.

G.  Tio EU-medlemsstater stöder humanitära program i Khan al-Ahmar, bland annat byggandet av en skola, och EU-finansierat humanitärt bistånd till ett uppskattat värde av 315 000 euro är nu i fara.

H.  Enligt uppgifter från kontoret för EU:s representant i Palestina fortsatte rivningen och beslagtagandet av palestinskt egendom på den ockuperade Västbanken, bland annat i östra Jerusalem, under första halvåret 2018. Rivningen av Khan al-Ahmar riskerar att skapa ett negativt prejudikat för dussintals andra beduinbyar över hela Västbanken.

1.  Europaparlamentet ansluter sig till kravet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket på den israeliska regeringen om att stoppa omplaceringsplanen, som kommer att leda till att Khan al‑Ahmar rivs och dess invånare tvångsförflyttas till en annan plats. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att EU fortsätter att tala med en röst i denna fråga.

2.  Europaparlamentet varnar de israeliska myndigheterna för att en rivning av Khan al‑Ahmar och en tvångsförflyttning av dess invånare utgör ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över konsekvenserna av en rivning av Khan al‑Ahmar, som ytterligare skulle hota en fungerande tvåstatslösning och undergräva utsikterna till fred. Parlamentet upprepar att skyddet och bevarandet av tvåstatslösningens genomförbarhet är en omedelbar prioritet i EU:s politik och åtgärder när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina samt fredsprocessen i Mellanöstern.

4.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s åtgärder – om rivningen av Khan al-Ahmar och fördrivningen av dess invånare äger rum – måste stå i proportion till hur allvarlig denna utveckling är och vara förenliga med EU:s mångåriga stöd till byn Khan al‑Ahmar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skärpa EU:s ton mot de israeliska myndigheterna när det gäller full respekt för den palestinska befolkningens rättigheter i område C och att kräva ersättning från Israel för förstörelsen av EU-finansierad infrastruktur.

5.  Europaparlamentet uppmanar den israeliska regeringen att omedelbart upphöra med sina hot om rivning och faktisk fördrivning som den riktar mot beduinbyarna i Negevöknen och område C på den ockuperade Västbanken. Parlamentet betonar att rivning av byggnader, skolor och annan viktig infrastruktur i det ockuperade palestinska området strider mot internationell humanitär rätt.

6.  Europaparlamentet påminner om att Israel, i enlighet med den fjärde Genèvekonventionen, bär det fulla ansvaret för tillhandahållandet av nödvändiga tjänster, bland annat utbildning, hälso- och sjukvård samt välfärd för de människor som bor i de ockuperade områdena.

7.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den enda varaktiga lösningen på konflikten i Mellanöstern är två demokratiska stater, Israel och Palestina, som lever sida vid sida i fred inom säkra och erkända gränser, på grundval av 1967 års gräns och med Jerusalem som huvudstad i båda staterna. Parlamentet fördömer alla ensidiga beslut eller åtgärder som riskerar att försämra möjligheterna att nå en sådan lösning.

8.  Europaparlamentet uppmanar de israeliska myndigheterna att omedelbart upphöra med sin bosättningspolitik och vända utvecklingen. EU uppmanas att inte vika sig i denna fråga.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s särskilda samordnare för fredsprocessen i Mellanöstern, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet.


En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi
PDF 170kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (2018/2035(INI))
P8_TA(2018)0352A8-0262/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018)0028),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 16 januari 2018 om hur användningen av oxo-nedbrytbar plast, däribland oxo-nedbrytbara plastbärkassar, påverkar miljön (COM(2018)0035),

–  med beaktande av kommissionens meddelande och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032),

–  med beaktande av kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019 (COM(2016)0773), särskilt målet om att fastställa mer produktspecifika och övergripande krav på områden såsom hållbarhet, reparationsmöjligheter, uppgraderingsmöjligheter, design som förenklar demontering och förenklad återanvändning och återvinning,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer, och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/720 av den 29 april 2015 om ändring av direktiv 94/62/EG när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(6) (nedan kallat ekodesigndirektivet) samt de genomförandebestämmelser och frivilliga avtal som antagits enligt det direktivet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut 1386/2013/EU av den 20 november 2013, ”Ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020”(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 december 2017 om miljöinnovation: att möjliggöra övergången till en cirkulär ekonomi,

–  med beaktande av Särskild Eurobarometer nr 468 från oktober 2017 om européernas inställning till miljön,

–  med beaktande av Parisavtalet om klimatförändringar och den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

–  med beaktande av FN-resolutionen Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2018 om internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid i samband med målen för hållbar utveckling till 2030(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från fiskeriutskottet (A8-0262/2018), och av följande skäl:

A.  Plast är ett värdefullt material som används i stor utsträckning i alla värdekedjor och är till nytta för både vårt samhälle och vår ekonomi, om det används och hanteras på ett ansvarsfullt sätt.

B.  Dagens sätt att producera, använda och bortskaffa olika plaster får förödande skadeverkningar för miljön, klimatet och ekonomin och möjligen också negativa konsekvenser för både människors och djurs hälsa. Den främsta utmaningen är därför att producera och använda plast på ett ansvarsfullt och hållbart sätt för att minska uppkomsten av plastavfall och om möjligt minska användningen av skadliga ämnen i plast. Forskning och innovation avseende ny teknik och nya alternativ spelar i detta avseende en viktig roll.

C.  Dessa skadeverkningar skapar en utbredd oro bland allmänheten: 74 % av EU-medborgarna uttrycker sin oro över plastens hälsokonsekvenser och 87 % är oroliga över plastens miljöpåverkan.

D.  Dagens gynnsamma politiska dynamik bör användas för att vi ska få en övergång till en hållbar cirkulär ekonomi också för plastens vidkommande, där man ger högsta prioritet åt att förebygga uppkomsten av plastavfall i överensstämmelse med avfallshierarkin.

E.  Flera medlemsstater har redan infört nationella lagstiftningsåtgärder för att förbjuda mikroplast som avsiktligen tillsätts till skönhetsprodukter.

F.  Länderna i Europa har tidigare exporterat plastavfall, även till länder där otillräckliga avfallshanterings- och återvinningssystem orsakar miljöskador och risker för lokalbefolkningens hälsa, särskilt avfallshanterarnas hälsa.

G.  Plastavfall är ett globalt problem och internationellt samarbete behövs för att tackla denna utmaning. EU har förbundit sig att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling. Flera av dessa mål rör hållbar konsumtion och produktion av plast som begränsar plastens effekter på den marina miljön och landmiljön.

H.  Den globala årliga plastproduktionen uppgick under 2015 till 322 miljoner ton och förväntas fördubblas under de kommande 20 åren.

I.  I EU uppkommer 25,8 miljoner ton plastavfall varje år.

J.  I EU samlas endast 30 % av plastavfallet in för återvinning. Endast 6 % av plasten som släpps ut på marknaden är gjord av återvunnen plast.

K.  Andelen deponering (31 %) och förbränning (39 %) av plastavfall är fortfarande hög.

L.  Omkring 95 % av värdet av den plast som för närvarande används som förpackningsmaterial läcker ut från ekonomin, vilket leder till en årlig förlust på mellan 70 och 105 miljarder euro.

M.  EU har som mål att 55 % av plastförpackningarna ska återvinnas 2030.

N.  Plaståtervinning medför avsevärda klimatfördelar i form av minskade koldioxidutsläpp.

O.  Globalt hamnar varje år mellan 5 och 13 miljoner ton plast i världshaven, och det uppskattas att det i dag finns över 150 miljoner ton plast i oceanerna.

P.  I EU hamnar mellan 150 000 och 500 000 ton plastavfall i världshaven och andra hav varje år.

Q.  Om ingenting görs kommer det enligt studier som FN hänvisar till att finnas mer plaster än fisk i haven 2050.

R.  Plast utgör 85 % av allt skräp på stränderna och över 80 % av allt marint skräp.

S.  Praktiskt taget alla typer av plastmaterial återfinns i haven, från det stora stillahavssopområdet, som innehåller minst 79 000 ton plast som flyter omkring på ett 1,6 miljoner kvadratkilometer stort område, till jordens mest avlägsna områden som djuphavsbottnen och Arktis.

T.  Marint skräp påverkar också den ekonomiska verksamheten och mänskliga livsmedelskedjan negativt.

U.  Hela 90 % av alla sjöfåglar sväljer plastpartiklar.

V.  Man känner ännu inte exakt till vilka inverkningar plastavfall har på floran, faunan och människors hälsa. De katastrofala följderna för det marina livet har dokumenterats, och över 100 miljoner havslevande djur dör varje år på grund av plastskräpet i haven.

W.  Lösningar på frågan om plastavfall i den marina miljön kan inte uppnås lösryckta från den övergripande plaststrategin. Artikel 48 i fiskerikontrollförordningen(11), med sina åtgärder för bärgning av förlorade fiskeredskap, är ett steg i rätt riktning, men dess tillämpningsområde är alltför snävt avgränsat, i och med att medlemsstaterna får undanta det överväldigande flertalet fiskefartyg från denna skyldighet och rapporteringskraven fortfarande genomförs dåligt.

X.  I Adriatiska havet studeras, inom ramen för projekt som samfinansieras genom anslag från Europeiskt territoriellt samarbete (ETS), nya förvaltningsverktyg och god praxis för att lindra och om möjligt eliminera fenomenet med övergivna fiskeredskap, och att ge fiskeflottorna en ny roll som ”Sea Sentinels”.

Y.  Medlemsstaterna har undertecknat den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol) och bör sträva efter att fullständigt genomföra alla dess föreskrifter.

Z.  Spökfiske inträffar när nätredskap, fiskfällor eller linor som används vid fiske och inte är biologiskt nedbrytbara går förlorade eller lämnas åt sitt öde så att levande varelser i haven fångas i dem så att de trasslar in sig, skadas, svälter och dör. Den företeelse som kallas spökfiske har sin upprinnelse i att fiskeredskap går förlorade eller lämnas åt sitt öde. Kontrollförordningen innefattar krav på obligatorisk märkning av fiskeredskap samt på att redskap som gått förlorade ska anmälas och bärgas. En del fiskare hämtar därför på eget initiativ tillbaka till hamnarna nät som gått förlorade och bärgats i havet.

AA.  Det är visserligen svårt att exakt ange hur stort vattenbrukets bidrag till det marina skräpet är, men uppskattningsvis 80 % av det marina skräpet är plast och mikroplast och mellan 20 och 40 % av det marina skräpet är delvis anknutet till mänsklig verksamhet till havs, bland annat sådan som bedrivs av handelsfartyg och kryssningsfartyg, medan resten härstammar från land. Enligt en aktuell studie från FAO(12) kommer cirka 10 % från fiskeredskap som gått förlorade och övergetts. Fiskeredskap som gått förlorade och övergetts bildar ett av inslagen i det marina plastskräpet, och uppskattningsvis 94 % av all den plast som kommer ut i haven hamnar till sist på havsbottnen, och därför måste Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) användas för att fiskare direkt ska kunna delta i systemen för ”fiske efter marint skräp”, genom att de får betalt för det, eller får andra ekonomiska eller materiella incitament.

AB.  Mellan 75 000 och 300 000 ton mikroplast släpps ut i EU:s miljö varje år, däribland mikroplast som avsiktligt har tillsatts plastprodukter, mikroplast som släpps ut under användningen av produkter samt mikroplast som bildas genom att plastprodukter bryts ner.

AC.  Mikroplast och nanopartiklar medför särskilda utmaningar inom den offentliga politiken.

AD.  Mikroplast har konstaterats i 90 % av allt buteljerat vatten.

AE.  Kommissionens begäran till Europeiska kemikaliemyndigheten om att granska den vetenskapliga grunden för att begränsa användningen av avsiktligt tillsatta mikroplaster i konsumentprodukter eller produkter för yrkesmässig användning välkomnas.

AF.  Kommissionens begäran till Europeiska kemikaliemyndigheten om att utarbeta ett förslag till en eventuell begränsning av oxo-nedbrytbar plast välkomnas.

AG.  Enligt artikel 311 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är införandet av nya egna medel föremål för ett särskilt rättsligt förfarande som kräver ett enhälligt beslut i medlemsstaterna och samråd med Europaparlamentet.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018)0028) som ett steg framåt mot EU:s övergång från en linjär till en cirkulär ekonomi. Parlamentet inser att plast spelar en viktig roll i vår ekonomi och våra dagliga liv, men samtidigt har avsevärda nackdelar. Parlamentet anser att den främsta utmaningen därför är att hantera plast på ett hållbart sätt längsmed hela värdekedjan och därmed ändra det sätt som vi producerar och använder plast, så att värdet bibehålls i vår ekonomi utan att skada miljön, klimatet och folkhälsan.

2.  Europaparlamentet betonar att man i enlighet med avfallshierarkin bör ge högsta prioritet åt förebyggande, såsom det definieras i ramdirektivet om avfall, av plastavfall i början av produktionskedjan. Parlamentet anser dessutom att det även är mycket viktigt att avsevärt förbättra vår materialåtervinning av plast för att främja hållbar tillväxt och skydda miljön och folkhälsan. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att betrakta Kinas nyligen införda förbud mot import av plastavfall som ett tillfälle att investera i förebyggande av plastavfall, bland annat genom att stimulera återanvändning och cirkulär produktdesign, och att investera i högklassiga anläggningar för insamling, sortering och återvinning i EU. Parlamentet anser att utbyte av bästa praxis är viktigt i detta hänseende, särskilt för små och medelstora företag.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att plaststrategin också bör stimulera till nya, smarta, hållbara och cirkulära modeller för företagande, produktion och konsumtion utmed hela värdekedjan i överensstämmelse med FN:s tolfte mål för hållbar utveckling om hållbar konsumtion och produktion samt genom internalisering av externa kostnader. Parlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på detta arbeta för tydliga kopplingar mellan unionens avfalls-, kemikalie- och produktpolitik, bland annat genom att utveckla giftfria materialkretslopp i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utgående från ett kraftfullt underlag i form av forskning och innovation, fastställa en politik för den cirkulära ekonomin och bioekonomin för tiden efter 2020, och se till att de åtaganden som behövs för detta ändamål finns att tillgå i den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar i synnerhet vikten av forskning för att utveckla innovativa lösningar och förstå effekterna av makro-, mikro- och nanoplast på ekosystemen och människors hälsa.

5.  Europaparlamentet framhåller att plaster finns av många slag och med olika användningsändamål och att det därför behövs ett skräddarsytt och ofta produktspecifikt tillvägagångssätt för de olika värdekedjorna, med en kombination av olika lösningar som tar hänsyn till miljöpåverkan, befintliga alternativ, situationens krav på det lokala och regionala planet samt funktionella behov.

6.  Europaparlamentet betonar att alla aktörer inom hela värdekedjan, inbegripet konsumenterna, måste arbeta tillsammans för att uppnå framgång och få till stånd ett resultat som blir till nytta för ekonomin, miljön, klimatet och hälsan.

7.  Europaparlamentet betonar att minskningen av avfallsgenereringen är ett delat ansvar och att det förblir en stor utmaning att omvandla den allmänna oron som plastavfallet inger till allmänt ansvarstagande. Parlamentet framhåller att det i detta avseende är avgörande att utveckla nya konsumtionsmönster genom att stimulera en beteendeförändring hos konsumenterna. Parlamentet efterlyser ökad medvetenhet bland konsumenterna om effekterna av föroreningar från plastavfall, vikten av förebyggande och korrekt avfallshantering samt befintliga alternativ.

Från utformning för materialåtervinning till utformning för den cirkulära ekonomin

8.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att se till att unionens hela regelverk om produkter och avfall genomförs och genomdrivs fullständigt och snabbt. Parlamentet påpekar att endast 30 % av plastavfallet i EU samlas in för återvinning, vilket leder till ett enormt resursslöseri. Parlamentet betonar att plast inte längre kommer att tas emot på deponier efter 2030 och att medlemsstaterna måste hantera sitt plastavfall i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2008/98/EG. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna bör använda sig av ekonomiska instrument och andra åtgärder för att ge incitament för tillämpning av avfallshierarkin. Parlamentet betonar vikten av separata anläggningar för insamling och sortering för att möjliggöra återvinning av hög kvalitet och främja användningen av högkvalitativa returråvaror.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla branschaktörer att börja göra konkreta insatser nu för att all förpackningsplast senast 2030 ska kunna återanvändas eller materialåtervinnas på ett kostnadseffektivt sätt, att förena sin varumärkesidentitet med hållbara och cirkulära affärsmodeller och att använda sin marknadsstyrka till att främja och driva på hållbara och cirkulära konsumtionsmönster. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och utvärdera utvecklingen, främja bästa praxis och kontrollera miljöpåståenden för att undvika grönmålning.

10.  Europaparlamentet anser att det civila samhället i vederbörlig ordning bör engageras och informeras, så att det kan ställa industrin till svars för dess åtaganden och skyldigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla sin skyldighet att se över och skärpa de väsentliga kraven i direktivet om förpackningar och förpackningsavfall senast i slutet av 2020, där hänsyn tas till en jämförelse av egenskaperna hos olika förpackningsmaterial utifrån livscykelanalyser, med särskild inriktning på förebyggande och utformning för den cirkulära ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram tydliga, genomförbara och effektiva krav, inbegripet på ”återanvändbara och återvinningsbara plastförpackningar på ett kostnadseffektivt sätt” och på onödiga förpackningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra resurseffektivitet och den cirkulära ekonomin till övergripande principer, där hänsyn även tas till den viktiga roll som cirkulära material, produkter och system kan spela, också för förpackningar som tillverkats av annat material än plast. Parlamentet anser att detta bland annat kan uppnås genom utökat producentansvar, utveckling av produktstandarder, genomförande av livscykelanalyser, utvidgning av lagstiftningsramen om ekodesign så att den omfattar alla viktiga plastproduktgrupper, antagande av bestämmelser för miljömärkning samt införande av metoden för produkters miljöavtryck.

Att skapa en verkligt integrerad inre marknad för materialåtervunnen plast

13.  Europaparlamentet noterar att det finns flera skäl för den låga användningen av materialåtervunnen plast i EU, bland annat de låga priserna på fossila bränslen som delvis beror på subventioner, brist på förtroende och ett otillräckligt högkvalitativt utbud. Parlamentet understryker att det behövs en stabil inre marknad för returråvaror för att garantera övergången till en cirkulär ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de hinder som möter denna marknad, så att lika villkor gäller.

Kvalitetsstandarder och verifiering

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt ta fram kvalitetsstandarder, i förtroendeskapande syfte och som stimulans till marknaden för sekundär plast. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vid utvecklingen av dessa kvalitetsstandarder beakta olika grader av materialåtervinning som är förenliga med olika produkters funktion, och samtidigt slå vakt om folkhälsa, livsmedelssäkerhet och miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa säker användning av återvunna material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och uppmuntra till innovation.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till bästa praxis i fråga om certifiering utförd av oberoende tredje parter och uppmuntra certifieringen av återvunna material, eftersom det är nödvändigt med verifiering för att stärka både industrins och konsumenternas förtroende för återvunna material.

Innehåll av återvunnet material

16.  Europaparlamentet uppmanar näringslivets alla aktörer att omsätta sina offentliga åtaganden om ökad användning av materialåtervunnen plast i form av formella utfästelser och vidta konkreta åtgärder.

17.  Europaparlamentet anser att det kan behövas obligatoriska regler för hur mycket återvunnet material som ska ingå i produkterna, för att man ska få fart på användningen av returråvaror i den mån marknaderna för återvunna material fortfarande inte fungerar. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa krav på hur mycket återvunnet material som minst ska ingå i specifika plastprodukter som släpps ut på EU:s marknad och samtidigt respektera livsmedelssäkerhetskraven.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga införande av en lägre mervärdesskatt (moms) för produkter där det ingår återvunnet material.

Kretsloppsbaserad offentlig upphandling

19.  Europaparlamentet betonar att upphandling är ett mycket viktigt instrument för övergången till en cirkulär ekonomi, eftersom den kan driva på ett nytänk i fråga om företagsmodeller och främja resurseffektiva produkter och tjänster. Parlamentet framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett EU-nätverk för lärande om kretsloppsbaserad offentlig upphandling där man kan ta till vara lärdomarna från pilotprojekt. Parlamentet anser att dessa frivilliga åtgärder utifrån en tydlig konsekvensbedömning bör bereda väg för bindande EU-bestämmelser och kriterier för kretsloppsbaserad offentlig upphandling.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta bort alla incitament som motverkar uppnåendet av största möjliga materialåtervinning av plast.

Gränssnittet mellan kemikalier och avfall

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter att optimera kontrollerna av importerade material och produkter för att säkerställa och genomdriva att EU:s kemikalie- och produktlagstiftning efterlevs.

22.  Europaparlamentet hänvisar till sin resolution om genomförandet av paketet om cirkulär ekonomi: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall.

Att förebygga uppkomsten av plastavfall

Plaster för engångsbruk

23.  Europaparlamentet noterar att det inte finns någon patentlösning på frågan om vad man ska göra åt skadeverkningarna på miljön av plaster för engångsbruk, och menar att man därför måste sammanföra frivilliga åtgärder med lagstiftning, samt förändra konsumenternas medvetenhet, beteende och deltagande, för att lösa detta komplexa problem.

24.  Europaparlamentet noterar vad som redan gjorts i vissa medlemsstater och välkomnar därför kommissionens förslag om en särskild lagstiftningsram för att minska miljöpåverkan från vissa plastprodukter, särskilt plast för engångsbruk. Parlamentet anser att detta förslag bör bidra till en avsevärd minskning av marint skräp, som utgörs av över 80 % plast, och därmed bidra till det mål inom Agenda 2030 för hållbar utveckling som består i att förebygga och avsevärt minska alla slags havsföroreningar.

25.  Europaparlamentet menar att denna ram måste förse medlemsstaternas behöriga myndigheter med en ambitiös uppsättning åtgärder som är förenlig med den inre marknadens integritet, som blir till konkret nytta för miljön och samhällsekonomin, och som är så funktionell som konsumenterna behöver.

26.  Europaparlamentet erkänner att en minskning och begränsning av plastprodukter för engångsbruk kan skapa möjligheter för hållbara affärsmodeller.

27.  Europaparlamentet hänvisar till det pågående arbetet inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet om detta förslag.

28.  Europaparlamentet betonar att det finns olika sätt att uppnå en hög grad av separat insamling och materialåtervinning och minska nedskräpningen, bland annat system för utökat producentansvar med anpassade avgifter, pantsystem och ökad medvetenhet bland medborgarna. Parlamentet erkänner fördelarna med de system som redan finns i olika medlemsstater och potentialen för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna. Parlamentet understryker att valet av system kvarstår som en fråga för medlemsstaternas behöriga myndighet.

29.  Europaparlamentet välkomnar att direktiv 94/62/EG föreskriver att medlemsstaterna ska upprätta obligatoriska system för utökat producentansvar för alla förpackningar före utgången av 2024 och uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utsträcka denna skyldighet även till andra plastprodukter i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG.

30.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om systemet för Europeiska unionens egna medel (COM(2018)0325) avseende ett bidrag baserat på icke-återvunnet avfall från plastförpackningar. Parlamentet betonar att styreffekten av ett eventuellt bidrag måste vara förenlig med avfallshierarkin. Parlamentet understryker därför att förebyggande av avfallsgenerering bör prioriteras.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ansluta sig till och stödja den internationella koalitionen för att minska föroreningar som orsakas av plastkassar som bildades vid COP 22 i Marrakech i november 2016.

32.  Europaparlamentet anser att stormarknader har en avgörande roll när det gäller att minska plast för engångsbruk i EU. Parlamentet välkomnar initiativ såsom plastfria gångar på stormarknader, vilka gör det möjligt för stormarknader att testa komposterbara biomaterial som alternativ till plastförpackningar.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om mottagningsanordningar i hamn (COM(2018)0033), som syftar till att avsevärt minska bördan och kostnaderna för fiskare som tar med sig fiskeredskap och plastavfall tillbaka till hamnen. Parlamentet understryker den viktiga roll som fiskare kan spela, i synnerhet genom att samla in plastavfall från havet under sin fiskeverksamhet, och ta med sig det tillbaka till hamnen för en korrekt avfallshantering. Parlamentet understryker att kommissionen och medlemsstaterna bör tillhandahålla incitament för denna verksamhet, så att fiskare inte behöver betala någon avgift för behandlingen.

34.  Europaparlamentet beklagar att genomförandet av artikel 48.3 i fiskerikontrollförordningen om bärgnings- och rapporteringsskyldigheter med avseende på fiskeredskap som gått förlorade inte ingick i kommissionens utvärderings- och genomföranderapport för 2017. Parlamentet betonar att det behövs en ingående bedömning av hur fiskerikontrollförordningens krav i fråga om fiskeredskap har genomförts.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att stödja planer för insamling av skräp till havs, där fiskefartyg i mån av möjlighet medverkar, och att i hamnarna ta i bruk anläggningar för mottagning och bortskaffande av marint skräp, och införa ett system för materialåtervinning av uttjänta nät. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda rekommendationerna i FAO:s frivilliga riktlinjer om märkning av fiskeredskap, samt att stå i nära kontakt med fiskesektorn för att motverka spökfiske.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att förbättra insamlingen av uppgifter om marint skräp genom att inrätta och genomföra ett digitalt rapporteringssystem som ska vara obligatoriskt för hela EU och där enskilda fiskefartyg kan rapportera om redskap som de förlorat, till stöd för bärgningsinsatser, varvid data från regionala databaser kan användas för informationsdelning på en europeisk databas som förvaltas av fiskerikontrollbyrån, eller genom att utveckla SafeSeaNet till ett användarvänligt, EU-omfattande system där fiskare kan avisera om förlorade redskap.

37.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste bemöda sig om att utarbeta strategier och planer för att minska dumpningen av fiskeredskap i havet, även med hjälp av understöden från EHFF, och dessutom med stöd från strukturfonderna och ETS och med erforderligt engagemang från regionerna.

Biobaserad plast, biologisk nedbrytbarhet och komposterbarhet

38.  Europaparlamentet stöder starkt kommissionens arbete med att ta fram tydliga ytterligare standarder, harmoniserade bestämmelser och definitioner av både biobaserat innehåll, biologisk nedbrytbarhet (en av råvaran oberoende egenskap) och komposterbarhet för att bemöta rådande missuppfattningar och missförstånd samt ge konsumenter tydlig information.

39.  Europaparlamentet framhåller att främjandet av en hållbar bioekonomi kan bidra till att minska Europas beroende av importerade råvaror. Parlamentet framhåller den potentiella roll som bioplaster och biologiskt nedbrytbara plaster skulle kunna spela, där detta visat sig vara gynnsamt ur ett livscykelperspektiv. Parlamentet anser att biologisk nedbrytbarhet måste bedömas under relevanta verkliga förhållanden.

40.  Europaparlamentet framhåller att biologiskt nedbrytbara och komposterbara plaster kan bidra med stöd till övergången till en cirkulär ekonomi, men att de inte kan betraktas som någon lösning på frågan om marint skräp och inte heller bör rättfärdiga onödig användning av plast för engångsbruk. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram tydliga kriterier för nyttiga produkter och tillämpningar där det ingår biologiskt nedbrytbar plast, däribland förpackningar och tillämpningar inom jordbruket. Parlamentet efterlyser ytterligare forskning och utveckling om denna fråga. Parlamentet betonar att biologiskt nedbrytbar plast och biologiskt icke-nedbrytbar plast måste behandlas olika när det gäller korrekt avfallshantering.

41.  Europaparlamentet framhåller att biobaserade plaster erbjuder möjlighet till att delvis diversifiera råvarukällorna, och efterlyser ytterligare forskning och utveckling inom detta område. Parlamentet erkänner att det redan finns innovativa biobaserade material på marknaden. Parlamentet betonar att olika ersättningsmaterial måste behandlas opartiskt och lika.

42.  Europaparlamentet yrkar på ett totalförbud inom EU senast 2020 mot plaster som kan nedbrytas genom oxidation, eftersom denna typ av plast inte ordentligt bryts ner biologiskt, inte är komposterbar, inverkar negativt på återvinningen av konventionell plast och inte är till någon påvisbar fördel för miljön.

Mikroplaster

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2020 införa ett förbud mot mikroplast i skönhetsprodukter, kroppsvårdsprodukter, rengöringsmedel och tvätt- och diskmedel. Parlamentet uppmanar vidare Europeiska kemikaliemyndigheten att bedöma och vid behov utarbeta ett förbud mot mikroplast som avsiktligen tillsätts till andra produkter, med hänsyn till om det finns fungerande alternativ att tillgå.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i produktlagstiftningen fastställa minimikrav för att avsevärt minska källutsläppen av mikroplast, framför allt från textilier, fordonsdäck, målarfärg och cigarettfimpar.

45.  Europaparlamentet noterar den goda praxis som förvärvats i samband med Operation Clean Sweep, liksom olika initiativ om nollförluster av pellets. Parlamentet menar att dessa initiativ tål att upprepas på EU-nivå och global nivå.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när reningen av avloppsvatten och hanteringen av dagvatten tas upp vid den pågående kontrollen av ändamålsenligheten i ramdirektivet för vatten och i översvämningsdirektivet, undersöka källorna till och fördelningen av både makro- och mikroplast, samt vad det blir av dessa plaster och vilka effekter detta för med sig. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen att säkerställa ett fullständigt genomförande och genomdrivande av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse samt ramdirektivet om en marin strategi. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att stödja forskning om teknik för rening av avloppsslam och vattenreningsteknik.

Forskning och innovation

47.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om ytterligare investeringar på 100 miljoner euro som ett led i programmet Horisont 2020, såsom drivkraft för investeringar i lösningar inriktade på resurseffektivitet och den cirkulära ekonomin, till exempel alternativ för förebyggande och design, diversifiering av råvaror och innovativ återvinningsteknik såsom molekylär och kemisk materialåtervinning samt förbättring av mekanisk materialåtervinning. Parlamentet framhåller nystartade företags innovativa potential beträffande detta. Parlamentet stöder initiativet om att fastställa en strategisk forsknings- och innovationsagenda för cirkularitet i fråga om material, med särskild fokus på plast och material som innehåller plast utöver förpackningen, som blir vägledande för framtida beslut inom Horisont Europa. Parlamentet noterar att lämplig finansiering kommer att behövas för att hjälpa till att stimulera privata investeringar. Parlamentet betonar att offentlig-privata partnerskap kan bidra till att påskynda övergången till en cirkulär ekonomi.

48.  Europaparlamentet betonar den stora potentialen med att koppla samman den digitala agendan och den cirkulära ekonomin. Parlamentet understryker behovet av att göra någonting åt lagstiftningshindren mot innovation, och uppmanar kommissionen att undersöka möjliga innovationsöverenskommelser på EU-nivå i linje med uppnåendet av målen i plaststrategin och den bredare agendan för en cirkulär ekonomi.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att stödja användningen av innovativa fiskeredskap genom att uppmuntra fiskare att byta ut gamla nätredskap och utrusta befintliga nätredskap med spårningstaggar och sensorer som är kopplade till appar för smarta telefoner, samt med chips för radiofrekvensidentifiering, och att ha spårningsutrustning ombord på fartygen, så skepparna lättare kan spåra sina nät och, vid behov, få dem tillbaka. Parlamentet inser vilken roll tekniken kan spela för att inte plastavfall ska komma ut i havet.

50.  Europaparlamentet yrkar på att uppdraget ”Mission Plastic Free Ocean” ska ingå i Horisont Europa för att minska mängden plast som kommer in i den marina miljön och samla in plast som finns i havet. Parlamentet upprepar sina uppmaningar om att bekämpa marint skräp (bland annat genom förebyggande åtgärder och genom att öka de maritima färdigheterna och medvetenheten om miljöproblem på grund av plastföroreningar och andra typer av marint skräp samt ordna städkampanjer, t.ex. skräpfiske och strandstädning), i enlighet med det gemensamma meddelandet av den 10 november 2016 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016)0049). Parlamentet efterlyser en politisk dialog i EU om marint skräp mellan beslutsfattare, berörda parter och experter.

Globala åtgärder

51.  Europaparlamentet uppmanar EU att gå i ledningen för arbetet med att ta fram ett globalt protokoll om plast och att säkerställa att de olika åtaganden som ingåtts både på EU-nivå och på global nivå kan spåras på ett enhetligt sätt som medger insyn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa aktivt ledarskap i den arbetsgrupp som inrättades av FN:s miljöförsamling i december 2017 för att arbeta med internationella åtgärder mot plastavfall och mikroplast i haven. Parlamentet understryker att frågorna om plastföroreningar och avfallshanteringskapacitet bör ingå i EU:s utrikespolitiska ram, med tanke på att en stor del av plastavfallet i haven kommer från länder i Asien och Afrika.

52.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner att tillsammans med EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning inrikta sig på förebyggande, se över sina interna upphandlingsregler och rutiner för hantering av plastavfall och avsevärt minska uppkomsten av plastavfall, särskilt genom att ersätta, minska och begränsa plaster för engångsbruk.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 150, 14.6.2018, s. 93.
(2) EUT L 150, 14.6.2018, s. 100.
(3) EUT L 150, 14.6.2018, s. 109.
(4) EUT L 150, 14.6.2018, s. 141.
(5) EUT L 115, 6.5.2015, s. 11.
(6) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
(7) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
(8) EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0287.
(10) Antagna texter, P8_TA(2018)0004.
(11) EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.
(12) Abandoned, lost or otherwise discarded fishing gear.


Åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall
PDF 156kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (2018/2589(RSP))
P8_TA(2018)0353B8-0363/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om att skydda människors hälsa och bevara, skydda och förbättra miljön,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer, och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), som inrättade en europeisk kemikaliemyndighet(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljde kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (SWD(2018)0020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018)0028),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2018 Kommissionens allmänna rapport om tillämpningen av Reach och översyn av vissa delar: Slutsatser och åtgärder (COM(2018)0116),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2016 Arbetsplan för ekodesign 2016–2019 (COM(2016)0773),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om kommissionens utkast till genomförandebeslut XXX om beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet(13),

–  med beaktande av Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall,

–  med beaktande av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel,

–  med beaktande av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (O-000063/2018 – B8-0036/2018 och O-000064/2018 – B8‑0037/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet anges att en EU-strategi för en giftfri miljö ska tas fram för att säkerställa en minimering av exponeringen för kemikalier i produkter, inklusive importerade produkter, med målsättningen att främja giftfria materialkretslopp så att återvunnet avfall kan användas som en viktig och tillförlitlig råvarukälla för unionen.

B.  Enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2018/851 måste medlemsstaternas åtgärder för att förebygga avfallsgenerering minska genereringen av avfall, särskilt avfall som inte lämpar sig för bearbetning för återanvändning eller materialåtervinning.

C.  Enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2018/851 måste dessa åtgärder också främja minskade halter av farliga ämnen i material och produkter, och se till att leverantörer av en vara enligt definitionen i artikel 3.33 i Reach-förordningen förser Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) med den information som avses i artikel 33.1 i förordningen. Echa måste upprätta och upprätthålla en databas för uppgifter som skickas in i detta sammanhang, och måste ge aktörer inom avfallshantering och på begäran konsumenter tillgång till databasen.

D.  Enligt artikel 10.5 i direktiv (EU) 2018/851 måste medlemsstaterna, då det är nödvändigt att uppfylla skyldigheten att förbereda för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning samt för att underlätta eller förbättra återvinningen, vidta nödvändiga åtgärder, före eller under återvinningen, för att avlägsna farliga ämnen, blandningar och komponenter från farligt avfall inför en behandling av dem i enlighet med artiklarna 4 och 13 i direktiv 2008/98/EG(14) om avfall.

E.  Enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 850/2004 måste de bortskaffnings- eller återvinningsmetoder som kan leda till att ämnen som anges i bilaga IV (långlivade organiska föroreningar,) återvinns, materialåtervinns, återtas eller återanvänds vara förbjudna.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet välkomnar såväl kommissionens meddelande och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 januari 2018 som samrådsförfarandet, men förväntar sig snabba åtgärder för att hantera ”gränssnittsproblemen”. Parlamentet stöder den övergripande vision som kommissionen lagt fram, som är i linje med det sjunde miljöhandlingsprogrammets mål.

2.  Europaparlamentet anser att kommissionens huvudsakliga målsättning borde vara att förhindra att farliga kemikalier kommer in i materialkretsloppet och att åstadkomma full överensstämmelse mellan lagar som genomför avfalls- och kemikaliepolitik, och att säkerställa en bättre tillämpning av nuvarande lagstiftning, samtidigt som de luckor i lagstiftningen som kan utgöra hinder för en hållbar cirkulär ekonomi i EU åtgärdas, framför allt vad gäller importerade varor.

3.  Europaparlamentet betonar att produkter i en verkligt cirkulär ekonomi måste utformas så att de kan vidareutvecklas, är hållbara, kan repareras, återanvändas och materialåtervinnas, med så få potentiellt skadliga ämnen som möjligt.

4.  Europaparlamentet upprepar att övergången till en cirkulär ekonomi kräver en strikt tillämpning av avfallshierarkin och en utfasning av skadliga ämnen när så är möjligt, särskilt när säkrare alternativ finns eller utvecklas, för att säkerställa att giftfria materialkretslopp utvecklas, vilket underlättar materialåtervinning och behövs för en sund utveckling av en välfungerande marknad för returråvaror.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utveckla en unionsstrategi för en giftfri miljö, i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i nära samarbete med Echa trappa upp sin regleringsverksamhet för att främja att ämnen som inger mycket stora betänkligheter ersätts och att begränsa ämnen som utgör oacceptabla risker för människors hälsa eller miljön inom ramen för Reach-förordningen och sektors- och produktspecifik lagstiftning, så att återvunnet avfall kan användas som en viktig och tillförlitlig råvarukälla inom EU.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att hitta lokala, nationella, regionala och europeiska lösningar som involverar alla berörda aktörer för att identifiera potentiella skadliga kemikalier i återvinningsflödena och avlägsna dem därifrån.

8.  Europaparlamentet uppmanar företag att fullt ut anamma en framåtblickande helhetsstrategi för en hållbar kemikaliehantering genom att ta vara på möjligheten att ersätta giftiga ämnen i produkter och leveranskedjor, och därmed öka takten på och leda marknadsinnovationen.

9.  Europarlamentet framhåller att genomförandet av lagstiftning om kemikalier, produkter och avfall kan bli en utmaning för små och medelstora företag. Parlamentet betonar att när åtgärder vidtas bör man ta hänsyn till dessa företags specifika situation, utan att göra avkall på skyddet av människors hälsa och miljön. Parlamentet framhåller att det behövs tydlig och lättillgänglig information för att säkerställa att små och medelstora företag har de förutsättningar som krävs för att efterleva all lagstiftning på området fullt ut.

10.  Europaparlamentet anser att när det finns risk för överlappning i lagstiftningen är det absolut nödvändigt att tydliggöra kopplingarna, för att säkerställa samstämmighet och utnyttja eventuella synergieffekter.

11.  Europaparlamentet understryker att det är ytterst viktigt med ökad transparens vad gäller förekomsten av potentiellt skadliga ämnen i konsumentprodukter för att allmänheten ska känna förtroende för returråvaror och veta att de är säkra. Parlamentet påpekar dessutom att ökad transparens ytterligare skulle stärka incitamenten för att fasa ut användningen av potentiellt skadliga ämnen.

Otillräcklig information om potentiellt skadliga ämnen i produkter och avfall

12.  Europaparlamentet anser att potentiellt skadliga ämnen är ämnen som uppfyller kriterierna enligt artikel 57 i Reach-förordningen som ämnen som inger mycket stora betänkligheter, ämnen som förbjuds genom Stockholmskonventionen (långlivade organiska föroreningar), särskilda ämnen som avgränsas i artiklarna i bilaga XVII till Reach-förordningen och särskilda ämnen som regleras i sektors- och/eller produktspecifik lagstiftning.

13.  Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att fullfölja sina åtaganden om att skydda medborgarnas hälsa och miljön från hormonstörande kemikalier. Parlamentet förväntar sig att kommissionen, utan ytterligare dröjsmål, lägger fram sin strategi om hormonstörande ämnen för att minska EU-medborgarnas exponering för andra hormonstörande ämnen än bekämpningsmedel och biocider.

14.  Europaparlamentet betonar att alla potentiellt skadliga ämnen bör kunna spåras så snabbt som möjligt och att information om dessa ämnen, inklusive deras sammansättning och koncentration, bör göras fullt tillgänglig för alla i leveranskedjan, för återvinningsföretag och för allmänheten samtidigt som hänsyn tas till befintliga system och möjliga sektorsspecifika spårningslösningar övervägs. Parlamentet välkomnar som ett första steg i denna riktning de nya bestämmelserna i artikel 9 i direktiv (EU) 2008/851 om avfall.

15.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna och kommissionen att, i samarbete med Echa, öka sina insatser för att senast 2020 se till att alla relevanta ämnen som inger mycket stora betänkligheter, inbegripet ämnen som uppfyller kriteriet för lika stora betänkligheter, t.ex. hormonstörande ämnen och sensibiliserande ämnen, förs upp på Reach-förordningens kandidatförteckning, i enlighet med vad som anges i det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

16.  Europaparlamentet anser att spårningssystemet också bör omfatta alla produkter som importeras till EU och som kan innehålla potentiellt skadliga ämnen, i enlighet med de gällande kraven för import som fastställs i Reach-förordningen. Parlamentet framhåller dessutom betydelsen av att åtgärda problemet med icke-registrerade ämnen i importerade varor. Parlamentet betonar att det behövs ett närmare samarbete om importerade varor på internationell nivå, med aktörer såsom FN:s miljöprogram (Unep), tredjeländer som står inför liknande utmaningar med importerade varor, och exportländer.

17.  Europaparlamentet noterar, precis som kommissionen i slutsatserna från sin andra översyn av Reach-förordningen, att kvaliteten på uppgifterna om kemiska faror samt användning och exponering i Reach-registreringsunderlagen bör förbättras.

18.  Europaparlamentet anser att i enlighet med artikel 20.2 i Reach-förordningen (fullständighetskontroll av registreringen) bör Echa inte ge marknadstillträde för kemikalier som har ofullständiga och otillräckliga registreringsunderlag och bör se till att nödvändig information tas fram så snart som möjligt. Uppgifterna i registreringsunderlagen måste vara korrekta, adekvata, tillförlitliga, relevanta och trovärdiga. Parlamentet uppmanar Echa att intensifiera sina ansträngningar inom ramen för artikel 41 i Reach-förordningen (efterlevnadskontroll av registreringen) för att få bort registreringsunderlag som inte uppfyller kraven och se till att inget marknadstillträde ges för kemikalier med registreringsunderlag som inte uppfyller kraven. Parlamentet uppmanar de sökande och medlemsstaterna att se till att Reach-registreringsunderlagen uppfyller kraven och hålls aktuella.

Hanteringen av förekomsten av potentiellt skadliga ämnen i återvunnet material

19.  Europaparlamentet betonar att unionen måste säkerställa samma skyddsnivå för människors hälsa och miljön, oavsett om produkter tillverkats av obearbetat eller återvunnet material.

20.  Europaparlamentet upprepar att i enlighet med avfallshierarkin ska förebyggande prioriteras framför återvinning och att återvinning därmed inte bör rättfärdiga fortsatt användning av farliga etablerade ämnen.

21.  Europaparlamentet anser att samma regler i princip bör gälla för primära och sekundära råvaror. Parlamentet betonar dock att det fortfarande inte går att säkerställa att material från återvunna produkter är helt och hållet identiska med primärråvarorna.

22.  Europaparlamentet påpekar att EU-regler bör säkerställa att materialåtervinning inte leder till fortsatt användning av farliga ämnen. Parlamentet noterar med oro att den lagstiftning som förebygger förekomsten av kemikalier i produkter, inklusive importerade produkter, är fragmentarisk, osystematisk och inkonsekvent och endast gäller ett fåtal ämnen, produkter och användningsområden, ofta med många undantag. Parlamentet beklagar bristen på framsteg i utvecklingen av en unionsstrategi för en giftfri miljö i syfte att bland annat minska exponering för potentiellt skadliga ämnen i produkter.

23.  Europaparlamentet framhåller att möjligheten att återvinna material som innehåller potentiellt skadliga ämnen endast bör övervägas när det inte finns några ersättningsmaterial som är fria från potentiellt skadliga ämnen. Parlamentet anser att all materialåtervinning av denna typ bör ske i slutna eller kontrollerade kretslopp, utan fara för människors hälsa, inbegripet arbetstagares hälsa, eller miljön.

24.  Europaparlamentet hoppas att innovativa metoder för materialåtervinning kommer att bidra till att avfall som innehåller potentiellt skadliga ämnen dekontamineras.

25.  Europaparlamentet anser att problemet med produkter som innehåller etablerade ämnen bör lösas med hjälp av ett effektivt system för registrering, spårning och bortskaffande av avfall.

26.  Europaparlamentet anser att, eftersom mer än 80 % av en produkts miljöpåverkan bestäms i designstadiet, ekodesigndirektivet och annan produktspecifik lagstiftning borde användas vid sidan av Reach-förordningen för att införa krav på att ersätta potentiellt skadliga ämnen. Parlamentet betonar att användningen av giftiga eller potentiellt skadliga ämnen, t.ex. långlivade organiska föroreningar och endokrinstörande ämnen, särskilt bör beaktas inom ramen för de utvidgade ekodesignkriterierna, utan att det påverkar andra harmoniserade rättsliga krav som fastställs på EU-nivå om dessa ämnen.

27.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att säkerställa lika villkor för EU-tillverkade varor och importerade varor. Parlamentet anser att EU-tillverkade varor inte under några omständigheter får missgynnas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa en lämplig användning av begränsningar enligt Reach-förordningen och annan produktlagstiftning så att EU-producerade produkter och importerade produkter omfattas av samma regler. Parlamentet betonar framför allt att utfasningen eller ersättandet av ämnen som inger mycket stora betänkligheter, till följd av tillståndsförfarandet enligt Reach-förordningen, bör matchas med restriktioner som tillämpas samtidigt. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att utöka kontrollerna av importerade material för att säkerställa att Reach-förordningen och produktlagstiftningen efterlevs.

28.  Europaparlamentet betonar att kontrollen av efterlevnaden av kemikalie- och produktlagstiftningen vid EU:s gränser bör förbättras.

29.  Europaparlamentet anser att man för att åtgärda förekomsten av potentiellt skadliga ämnen i återvunna material bör införa ett produktpass som ett sätt att visa vilka material och ämnen som har använts i produkterna.

Osäkerhet i fråga om hur material kan upphöra att vara avfall

30.  Europaparlamentet betonar att det behövs tydliga EU-regler som anger de villkor som material måste uppfylla för att inte längre betraktas som avfall, och att det krävs harmoniserade kriterier för när avfall upphör att vara avfall. Parlamentet anser att sådana tydliga EU-bestämmelser måste vara utformade på ett sätt som gör att även små och medelstora företag kan tillämpa dem.

31.  Europaparlamentet anser att det bör vidtas åtgärder på EU-nivå för att i högre grad harmonisera medlemsstaternas tolkning och genomförande av de bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall som anges i ramdirektivet om avfall, för att underlätta användningen av återvunna material i EU.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta fullt ut vad gäller kriterierna för när avfall upphör att vara avfall.

Svårigheter vid tillämpningen av EU:s metoder för avfallsklassificering och följderna för materialens återvinningsbarhet (returråvaror)

33.  Europaparlamentet anser att reglerna för klassificering av avfall som farligt eller icke-farligt bör vara förenliga med klassificeringsreglerna för ämnen och blandningar enligt förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLP-förordningen), med beaktande av avfallets egenskaper och hur det hanteras, och välkomnar också de nya tekniska riktlinjerna för klassificering av avfall. Parlamentet betonar behovet av att vidareutveckla ramen för klassificering av avfall och kemikalier för att inkludera farliga endpoints som inger stora betänkligheter, t.ex. hög persistens, hormonstörande ämnen, bioackumulering eller neurotoxicitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra den korrekta tolkningen av CLP-förordningen vad gäller klassificeringen av avfallsflöden, så att man förebygger felklassificering av avfall som innehåller ämnen som inger betänkligheter.

35.  Europaparlamentet betonar att den bristfälliga kontrollen av efterlevnaden av EU:s avfallslagstiftning är oacceptabel och måste prioriteras, bland annat genom landrapporter inom ramen för granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik, då det behövs en mer enhetlig strategi för reglerna för kemikalie- och avfallsklassificering.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål se över den europeiska avfallsförteckningen.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 150, 14.6.2018, s. 109.
(2) EUT L 150, 14.6.2018, s. 93.
(3) EUT L 150, 14.6.2018, s. 100.
(4) EUT L 150, 14.6.2018, s. 141.
(5) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(6) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.
(7) EUT L 158, 30.4.2004, s. 7.
(8) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
(9) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0287.
(11) EUT C 366, 27.10.2017, s. 96.
(12) EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.
(13) Antagna texter, P8_TA(2018)0100.
(14) EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.


En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens
PDF 220kWORD 73k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (2017/2254(INI))
P8_TA(2018)0354A8-0257/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer från 2017 om användning av medicinskt viktiga antimikrobiella medel i livsmedelsproducerande djur,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska veterinärförbundet (FVE) av den 29 februari 2016, som innehåller svar på frågor från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) om användning av antimikrobiella medel i livsmedelsproducerande djur(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2016 om det fortsatta arbetet inom ramen för en One health-modell för att bekämpa antimikrobiell resistens,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2016 om att stärka balansen i läkemedelssystemen i EU och dess medlemsstater,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2011 om immunisering av barn: framgångar och utmaningar när det gäller immunisering av barn i Europa samt hur man ska gå vidare, som antagits av EU-medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsministrar,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 december 2014 om vaccinering som ett ändamålsenligt verktyg inom folkhälsan,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om säkrare hälso- och sjukvård i Europa: förbättrad patientsäkerhet och bekämpning av antimikrobiell resistens(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om den mikrobiella utmaningen – allt större hot från antimikrobiell resistens(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2017)0339),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en ny strategi för djurs välbefinnande för 2016–2020(5),

–  med beaktande av WHO:s globala handlingsplan för vaccin, som godkändes av Världshälsoförsamlingens 194 medlemsstater i maj 2012,

–  med beaktande av WHO:s europeiska handlingsplan för vaccin 2015–2020,

–  med beaktande av den artikel med titeln The Role of the European Food Safety Authority (EFSA) in the Fight against Antimicrobial Resistance (AMR) som publicerades i tidskriften Food Protection Trends 2018,

–  med beaktande av kommissionens färdplan för en strategi om läkemedel i miljön och det aktuella utkastet till strategin(6),

–  med beaktande av FN:s politiska deklaration från generalförsamlingens högnivåmöte om antimikrobiell resistens av den 21 september 2016,

–  med beaktande av Världsbankens rapport från mars 2017 om läkemedelsresistenta infektioners hot mot vår ekonomiska framtid,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om veterinärmedicinska läkemedel (COM(2014)0558),

–  med beaktande av rapporten från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) från september 2015 med titeln Antimicrobial Resistance in G7 Countries and Beyond: Economic Issues, Policies and Options for Action: Economic Issues, Policies and Options for Action,

–  med beaktande av EMA:s och Efsas gemensamma vetenskapliga yttrande om åtgärder för minskning av behovet av att använda antimikrobiella substanser inom djurhållning i Europeiska unionen och resulterande inverkan på livsmedelssäkerheten (Ronafa-yttrandet),

–  med beaktande av den 70:e resolutionen från Världshälsoförsamlingen av den 29 maj 2017 om förbättring av förebyggande, ställande av diagnos och klinisk hantering av blodförgiftning,

–  med beaktande av den första gemensamma rapporten från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), Efsa och EMA (Jiacra I) från 2015 och den andra gemensamma rapporten (Jiacra II) från 2017 om en integrerad analys av användningen av antimikrobiella medel och förekomsten av antimikrobiell resistens hos bakterier från människor och livsmedelsproducerande djur,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel(7),

–  med beaktande av ECDC:s rapport från 2016 om övervakning av antimikrobiell resistens i Europa,

–  med beaktande av EU:s sammanfattande rapport om antimikrobiell resistens hos zoonosbakterier och indikatorbakterier från människor, djur och livsmedel år 2016(8), som utarbetades av ECDC och Efsa,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0257/2018), och av följande skäl:

A.  Överdriven och felaktig användning av antibiotika, särskilt i djuruppfödningsprocessen (antibiotika som används i förebyggande syfte och som tillväxtbefrämjande medel) och bristfällig praxis för infektionsbekämpning inom både human- och veterinärmedicin har gradvis gjort antimikrobiell resistens till ett massivt hot mot människors och djurs hälsa.

B.  Det uppskattas att minst 20 % av alla vårdrelaterade infektioner kan förebyggas genom varaktiga och mångfasetterade program för förebyggande och kontroll av infektioner.(9)

C.  Återhållsam användning av antibiotika och förebyggande och kontroll av infektioner inom alla hälso- och sjukvårdssektorer, inbegripet djurhälsa, är grundbultar för att effektivt förhindra att antibiotikaresistenta bakterier utvecklas och överförs.

D.  50 % av antibiotikaförskrivningarna för människor är ineffektiva och 25 % av människors intag förskrivs inte på ett korrekt sätt. 30 % av de sjukhusintagna använder antibiotika och multiresistenta bakterier utgör en särskild risk på sjukhus och vårdhem samt bland patienter som för sin vård kräver utrustning såsom respiratorer och blodkatetrar.

E.  Antibiotika fortsätter att användas inom djurhållningen för att förebygga sjukdomar och för att kompensera för dålig hygien snarare än att förskrivas vid behov, vilket bidrar till framväxten av bakterier som är resistenta mot antimikrobiella medel i djur som sedan kan överföras till människor.

F.  Sambandet mellan antibiotikaresistens som upptäcks hos livsmedelsproducerande djur (t.ex. slaktkycklingar) och det faktum att en stor andel bakterieinfektioner hos människor härrör från hantering, bearbetning och konsumtion av köttet från dessa djur har också bekräftats av EU:s byråer(10).

G.  Missbruket av antibiotika urholkar deras verkan och leder till spridning av högresistenta mikrober som är särskilt resistenta mot sista linjens antibiotika. Enligt uppgifter från OECD kan antimikrobiell resistens vara orsak till uppskattningsvis 700 000 dödsfall per år världen över. Av dessa dödsfall inträffar 25 000 i EU och övriga utanför EU, varför samarbete inom utvecklingspolitiken och samordning och övervakning av antimikrobiell resistens på internationell nivå är av avgörande betydelse.

H.  Om inga åtgärder vidtas skulle antimikrobiell resistens kunna orsaka upp till 10 miljoner dödsfall årligen 2050. Av dessa uppskattade dödsfall skulle 9 miljoner inträffa utanför EU, i utvecklingsländer, särskilt i Asien och Afrika. Infektioner och resistenta bakterier sprids lätt, varför behovet av globala åtgärder är akut.

I.  Vaccinationer och snabbdiagnosverktyg har potential att begränsa missbruket av antibiotika. Snabbdiagnosverktyg gör det möjligt för hälso- och sjukvårdspersonal att snabbt upptäcka en bakterie- eller virusinfektion och därigenom minska missbruket av antibiotika och risken för att resistens utvecklas(11).

J.  Den fortsatta spridningen av högresistenta bakterier skulle kunna göra det omöjligt att i framtiden sörja för god hälso- och sjukvård med avseende på invasiva operationer eller vedertagna behandlingar för vissa patientgrupper som behöver strålbehandling, kemoterapi eller transplantationer.

K.  Bakterier utvecklas ständigt, miljöerna för forskning och utveckling (FoU) och regelsystemen är komplexa, vissa specifika infektioner är sällsynta och den förväntade avkastningen från nya antimikrobiella medel är fortfarande begränsad.

L.  Vårdrelaterade infektioner beror på bristande förebyggande åtgärder som leder till antibiotikaresistenta bakterier och bristfällig hygien, särskilt på sjukhus. ECDC beräknar att ungefär fyra miljoner patienter får en vårdrelaterad infektion varje år i EU och att ungefär 37 000 dödsfall per år är en direkt följd av dessa infektioner. Antalet dödsfall kan vara ännu högre. Den tidigare siffran 25 000 dödsfall i EU per år har visat sig vara en allvarlig underskattning.

M.  Den bristande tillgången till effektiva antibiotika i utvecklingsländerna orsakar fortfarande fler dödsfall än antimikrobiell resistens. Åtgärder mot antimikrobiell resistens som inriktas alltför mycket på att begränsa åtkomsten till antibiotika skulle kunna förvärra den redan allvarliga krisen med bristande tillgång till läkemedel, som för närvarande orsakar över en miljon dödsfall per år hos barn under fem år. Syftet med åtgärder för att ta itu med antimikrobiell resistens måste vara att säkerställa hållbar tillgång till läkemedel för alla, vilket innebär tillgång för de som har ett behov men inget överflöd för någon.

N.  I flera medlemsstater sker en snabb ökning av nivåerna av multiresistenta svampar vilket orsakar kraftigt förlängda inläggningar på sjukhus och ökad dödlighet för smittade patienter. Det amerikanska centrumet för kontroll och förebyggande av sjukdomar har ökat medvetenheten om problemet. Detta specifika problem är på ett anmärkningsvärt sätt frånvarande i den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens.

O.  Aktiva screeningprogram med snabbdiagnosverktyg har visat sig bidra väsentligt till hanteringen av vårdrelaterade infektioner och till att minska deras spridning inom sjukhus och mellan patienter(12).

P.  Användningen av föreningar av antibiotika i icke-kliniska konsumentprodukter har visat sig öka risken för att skapa läkemedelsresistenta bakteriestammar(13).

Q.  God handhygien i form av effektiv handtvättning och torkning kan bidra till att förhindra antimikrobiell resistens och överföringen av infektionssjukdomar.

R.  Användning av medicintekniska produkter kan förhindra postoperativa infektioner och kan därför förhindra och kontrollera utvecklingen av antimikrobiell resistens(14).

S.  Det finns framgångsrika exempel på program som har förbättrat den globala tillgången till läkemedel för hiv, tuberkulos och malaria.

T.  Vårdrelaterade infektioner utgör ett avsevärt hot mot bevarandet och säkerställandet av grundläggande hälso- och sjukvård över hela världen.

U.  Om den nuvarande trenden håller i sig skulle antimikrobiell resistens kunna orsaka fler dödsfall än cancer år 2050(15).

V.  ECDC och Efsa har återigen konstaterat att antimikrobiell resistens är ett av de största hoten mot folkhälsan(16).

W.  Bland dödsfallen till följd av antimikrobiell resistens är läkemedelsresistent tuberkulos den ledande orsaken.

X.  I sin rapport från mars 2017 varnade Världsbanken för att läkemedelsresistenta infektioner år 2050 skulle kunna orsaka lika stora globala ekonomiska skador som finanskrisen 2008.

Y.  Antimikrobiell resistens måste ses och förstås såväl som ett hot mot människors, djurs och planetens hälsa som ett direkt hot mot att uppnå flera av målen för hållbar utveckling som anges i Agenda 2030 för hållbar utveckling, inbegripet, men inte begränsat till, målen för hållbar utveckling nummer 1, 2, 3 och 6.

Z.  Målen för One Health-modellen är att bevara effektiviteten i behandlingar av infektioner hos såväl människor som djur, minska uppkomst och spridning av antimikrobiell resistens samt öka utvecklingen och tillgängliggörandet av nya effektiva antimikrobiella medel i EU och i resten av världen.

AA.  I rådets slutsatser om det fortsatta arbetet inom ramen för en One health-modell för att bekämpa antimikrobiell resistens(17) uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera strategiska forskningsdagordningar för EU:s befintliga forsknings- och utvecklingsinitiativ om nya antibiotika, alternativ och diagnosmetoder inom ramen för ett One Health-nätverk om antimikrobiell resistens.

AB.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner medborgarnas grundläggande rätt till hälso- och sjukvård. Rätten till hälso- och sjukvård är den ekonomiska, sociala och kulturella rätt till en allmän minimistandard av hälso- och sjukvård som var och en har rätt till.

AC.  En central pelare i alla EU-omfattande strategier för antimikrobiell resistens måste vara att säkerställa fortsatt utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal om den senaste utvecklingen inom forskningen och om bästa praxis för att förebygga och stoppa spridningen av antimikrobiell resistens.

AD.  Världshälsoförsamlingen uppskattar att blodförgiftning – ett syndromsvar på infektionssjukdomar – orsakar uppskattningsvis sex miljoner dödsfall världen över varje år, av vilka de flesta är möjliga att förhindra.

AE.  I enlighet med deras gemensamma mandat arbetar ECDC, Efsa och EMA för närvarande för att tillhandahålla resultatindikatorer för antimikrobiell resistens och förbrukning av antimikrobiella medel i livsmedelsproducerande djur och människor.

AF.  Naturen förser oss med en mängd kraftfulla antibiotika, vilket skulle kunna utnyttjas i långt större utsträckning än vad som nu görs.

AG.  De senaste uppgifterna från EMA visar att åtgärderna för att minska användningen av antimikrobiella medel inom veterinärmedicinen har varit inkonsekventa i EU(18). Vissa medlemsstater har på kort tid åstadkommit en väsentligt minskad användning av antimikrobiella veterinärmedicinska medel tack vare en ambitiös nationell politik, vilket belysts genom en serie informationsuppdrag som utförts av kommissionens direktorat för hälsa och livsmedel: revision och analys(19).

AH.  Antimikrobiell resistens utgör ett gränsöverskridande hälsohot, men situationen varierar betydligt från en medlemsstat till en annan. Kommissionen har följaktligen en skyldighet att identifiera och vidta åtgärder på områden som har ett stort europeiskt mervärde, samtidigt som man respekterar de befogenheter som tillhör medlemsstaterna, vilka ansvarar för att fastställa sina egna hälso- och sjukvårdspolicyer.

AI.  Effektiva insatser mot antimikrobiell resistens måste vara en del av ett bredare internationellt initiativ där så många internationella institutioner, organ och experter som möjligt är engagerade, inte minst den privata sektorn.

AJ.  Huvudorsakerna till antimikrobiell resistens är bland annat olämplig användning och missbruk av antimikrobiella medel, svagheter inom system för kvalitetssäkring av läkemedel, användning av antimikrobiella medel i boskap för att gynna tillväxt eller förhindra sjukdomar, brister i förebyggande och kontroll av infektioner samt svagheter inom övervakningssystem.

AK.  Patienter bör ha tillgång till hälso- och sjukvård och behandlingsalternativ enligt sina egna val och preferenser, inbegripet kompletterande och alternativa behandlingar och läkemedel.

AL.  Man uppskattar att kostnaden för att vidta globala åtgärder mot antimikrobiell resistens är uppemot 40 miljarder US-dollar under en tioårsperiod.

AM.  Utmaningarna i samband med antimikrobiell resistens kommer att öka under de kommande åren och effektiva åtgärder är beroende av fortsatta gränsöverskridande investeringar i offentlig och privat forskning och innovation så att bättre verktyg, produkter och enheter, nya behandlingar och alternativa metoder kan utvecklas enligt One Health-modellen.

AN.  Under femte till sjunde ramprogrammen (FP5–FP7) har mer än en miljard euro investerats i forskning om antimikrobiell resistens, och inom ramen för Horisont 2020 har en sammanlagd budget på över 650 miljoner euro avsatts hittills. Kommissionen har åtagit sig att investera mer än 200 miljoner euro i antimikrobiell resistens under de sista tre åren av Horisont 2020.

AO.  Olika finansieringsinstrument inom Horisont 2020 kommer att lägga fram forskningsresultat om antimikrobiell resistens, särskilt följande:

   Initiativet för innovativa läkemedel (IMI), med inriktning på alla aspekter kring utvecklingen av antibiotika, inbegripet forskning om mekanismerna bakom antimikrobiell resistens, upptäckten av nya läkemedel, utveckling av läkemedel samt ekonomi och förvaltning, med sju pågående projekt inom ramen för programmet ND4BB med en total budget på mer än 600 miljoner euro i form av kommissionens finansieringsbidrag och naturabidrag från företag.
   Partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP), med inriktning på utveckling av nya och bättre läkemedel, vaccin, mikrobicider och diagnosmetoder för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, med 32 pågående projekt värda mer än 79 miljoner euro.
   Det gemensamma programplaneringsinitiativet om antimikrobiell resistens (JPIAMR), med inriktning på konsolidering av de annars fragmenterade nationella forskningsinsatserna och med pågående projekt värda 55 miljoner euro.
   Europeiska forskningsrådet (EFR), med sina forskningsprojekt präglade av forskarstyrning och nedifrån-och-upp-perspektiv.
   InnovFin Infectious Diseases Financial Facility (IDFF) för marknadsnära projekt, med sju lån på sammanlagt 125 miljoner euro beviljade hittills.
   Instrumentet för små och medelstora företag och Snabbspåret till innovation, med stöd till små och medelstora företag när det gäller att utveckla nya lösningar och verktyg för att förebygga, diagnostisera och behandla smittsamma sjukdomar och förbättra infektionskontrollen, med 36 projekt knutna till antimikrobiell resistens och en budget på 33 miljoner euro.

AP.  Mer än 20 nya klasser av antibiotika utvecklades fram till 1960-talet, men endast en ny klass antibiotika har utvecklats sedan dess, trots spridningen och utvecklingen av nya resistenta bakterier. Dessutom finns det tydliga belägg för resistens mot nya medel inom befintliga klasser av antibiotika.

AQ.  De nya antimikrobiella medlen har positiva spridningseffekter på folkhälsan och forskningen.

AR.  Användning av antibiotika i avelstekniskt hänseende, till exempel i tillväxtbefrämjande syfte, innebär att dessa hälsoprodukter missbrukas, vilket påpekats av alla internationella hälsoorganisationer, vilka rekommenderar ett förbud för att bekämpa antimikrobiell resistens. Användning av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte i livsmedelsproducerande djur har varit förbjuden i EU sedan 2006.

AS.  Många sjukdomar som orsakas av mikrober kan bekämpas effektivt inte med hjälp av antibiotika, vilket banar väg för läkemedelsresistens, utan med hjälp av tidig diagnos kombinerat med behandling med nya och befintliga läkemedel samt andra metoder och behandlingar som är godkända i EU, och därmed rädda livet på miljontals människor och djur i hela EU.

AT.  Klyftan ökar mellan den tilltagande antimikrobiella resistensen och utvecklingen av nya antimikrobiella medel. År 2050 kan läkemedelsresistenta sjukdomar orsaka tio miljoner dödsfall per år i hela världen. Enligt uppskattningar dör minst 25 000 personer varje år i EU av infektioner som orsakas av resistenta bakterier, med en årlig kostnad på 1,5 miljarder euro, samtidigt som endast en ny klass antibiotika har utvecklats under de senaste 40 åren.

AU.  För att bevara effektiviteten i antibiotika som enbart är avsedda för människor och begränsa riskerna för uppkomst av antimikrobiell resistens mot dessa viktiga antibiotika, måste man förbjuda användning av vissa antibiotikafamiljer som veterinärläkemedel. Kommissionen bör fastställa vilka antibiotika eller grupper av antibiotika som enbart ska få användas vid behandling av vissa infektioner hos människor.

AV.  Den politiska förklaring som antogs av statscheferna vid FN:s generalförsamling i New York i september 2016 och den globala handlingsplanen i maj 2015 var en signal om att världssamfundet ställt sig bakom en bred samordnad och sektorsövergripande strategi för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till antimikrobiell resistens.

AW.  Den siffra som ofta upprepas, dvs. 25 000 dödsfall med koppling till antimikrobiell resistens i EU per år och relaterade kostnader på över 1,5 miljarder euro, härstammar från 2007 och det behövs fortlöpande uppdaterad information om den verkliga bördan av antimikrobiell resistens. Det bör understrykas att problemets omfattning är ett bevis på det uppenbara behovet av en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens.

EU som ett område för bästa praxis

1.  Europaparlamentet anser att för att man ska kunna vidta tillräckliga åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens måste One Health-principen spela en central roll och återspegla det faktum att människors och djurs hälsa och miljön är kopplade till varandra och att sjukdomar överförs från människor till djur och tvärtom. Parlamentet betonar därför att sjukdomar måste bekämpas både hos människor och djur, samtidigt som man tar särskild hänsyn till livsmedelskedjan och miljön, som kan vara ytterligare en källa till resistenta mikroorganismer. Parlamentet understryker kommissionens viktiga roll i samordningen och övervakningen av nationella handlingsplaner som genomförs av medlemsstaterna och vikten av samarbete mellan administrationer.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av en tidsram för den europeiska One Health-handlingsplanen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera mätbara och bindande mål för antimikrobiell resistens med ambitiösa riktmärken, både i den europeiska One Health-handlingsplanen och i nationella handlingsplaner, för att möjliggöra benchmarking.

3.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt med en korrekt och återhållsam användning av antimikrobiella medel för att begränsa uppkomsten av antimikrobiell resistens inom hälso- och sjukvård, djurhållning och vattenbruk. Parlamentet betonar att det finns betydande skillnader i hur medlemsstaterna hanterar och motarbetar antimikrobiell resistens, vilket innebär att samordningen av nationella planer med specifika mål är avgörande. Parlamentet betonar att kommissionen spelar en nyckelroll i samordningen och övervakningen av nationella strategier. Parlamentet understryker vikten av ett sektorsövergripande (särskilt inom ramen för EU:s nästa ramprogram för forskning och innovation (FP9)) genomförande av One Health-modellen med hjälp av många olika medel, vilket ännu inte i tillräcklig utsträckning är fallet i kommissionens handlingsplan. Parlamentet begär att förebyggande användning av antibiotika som veterinärläkemedel ska regleras strikt, i enlighet med bestämmelserna i den kommande förordningen om veterinärmedicinska läkemedel.

4.  Europaparlamentet rekommenderar att det nyligen inrättade One Health-nätverket och EU:s gemensamma åtgärder om antimikrobiell resistens och vårdrelaterade infektioner (EU-Jamrai) också bör omfatta andra viktiga berörda intressenter utöver medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och offentliggöra en halvtidsöversyn och en efterhandsutvärdering av One Health-handlingsplanen och att involvera alla relevanta intressenter i utvärderingsförfarandet.

6.  Europaparlamentet betonar att gemensamma åtgärder för hela EU mot det växande hotet mot människors och djurs hälsa och miljön från antibiotikaresistenta bakterier endast kan bli framgångsrika om de baseras på standardiserade uppgifter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla och föreslå lämpliga förfaranden och indikatorer för att mäta och jämföra framstegen i kampen mot antimikrobiell resistens och att säkerställa att de standardiserade uppgifterna lämnas in och utvärderas.

7.  Europaparlamentet noterar att de nyligen antagna EU-indikatorerna som hjälper medlemsstaterna att övervaka sina framsteg i kampen mot antimikrobiell resistens endast fokuserar på förbrukning av antibiotika och inte speglar användningens lämplighet. Parlamentet uppmanar ECDC att ändra EU-indikationerna på ett sätt som tar hänsyn till detta.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter om och rapportera den mängd antibiotika som tillverkarna producerar.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera kontroll, övervakning och rapportering av mönster för antimikrobiell resistens och patogener och att lämna in dessa uppgifter till det globala systemet för övervakning av antimikrobiell resistens (GLASS). Parlamentet understryker vidare att systematisk insamling av alla relevanta och jämförbara uppgifter om försäljningsvolymen är av yttersta vikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med EMA, Efsa och ECDC utarbeta en prioriteringslista över patogener för EU, med beaktande av WHO:s globala prioriteringslista över patogener, för såväl människor som djur, och att därigenom tydligt fastställa framtida FoU-prioriteringar. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppmuntra och stödja medlemsstaterna när det gäller att inrätta och övervaka nationella mål för övervakning och minskning av antimikrobiell resistens/vårdrelaterade infektioner.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma standardiserade undersökningar för insamling av uppgifter om vårdrelaterade infektioner samt att undersöka hot mot stora människo- och djurpopulationer under epidemier och pandemier.

11.  Europaparlamentet understryker att bättre utbyte av lokal, regional och nationell information och dito uppgifter om framväxande problem hos människors och djurs hälsa, tillsammans med användning av system för tidig varning, kan bistå medlemsstaterna vid antagandet av lämpliga inneslutningsåtgärder i syfte att begränsa spridningen av resistenta organismer.

12.  Europaparlamentet efterlyser en utökning av alla relevanta EU-byråers roll och finansiering i kampen mot antimikrobiell resistens och vårdrelaterade infektioner. Parlamentet anser att ett tätt samarbete mellan EU-byråer och EU-finansierade projekt är av yttersta vikt.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram regelbundna och korrekta rapporter om antalet konstaterade fall av antimikrobiell resistens hos människor, liksom en korrekt och aktuell statistik över dödsfall till följd av antimikrobiell resistens.

14.  Europaparlamentet betonar att övervakning av djuruppfödningen för jordbrukets och livsmedelsindustrins behov, förebyggande av infektioner, hälsoutbildning, biosäkerhetsåtgärder, aktiva screeningprogram och bekämpningsrutiner är av största vikt för att bekämpa smittsamma mikroorganismer, eftersom det minskar behovet av antimikrobiella medel och följaktligen minskar mikroorganismernas möjligheter att utveckla och sprida resistens. Parlamentet betonar behovet av obligatorisk rapportering till folkhälsomyndigheterna av alla patienter som befunnits vara smittade med eller vara bärare av högresistenta bakterier. Parlamentet betonar behovet av riktlinjer för isolering av bärare som lagts in på sjukhus och inrättande av en tvärvetenskaplig arbetsgrupp som ska rapportera direkt till de nationella hälsoministerierna.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av ett EU-system för insamling av uppgifter om korrekt användning av all antibiotika. Parlamentet efterlyser utveckling av protokoll för förskrivning och användning av antibiotika på EU-nivå, som erkänner bland annat veterinärernas och primärvårdsläkarnas ansvar på detta område. Parlamentet efterfrågar också obligatorisk insamling, på nationell nivå, av uppgifter om all förskrivning av antibiotika och registrering av dessa i en databas som kontrolleras och samordnas av experter på infektioner för att sprida kunskap om bästa antibiotikaanvändning.

16.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen inte i god tid lade fram en strategi mot förorening av vatten genom läkemedel såsom krävs i vattendirektivet(20). Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål utarbeta en EU-strategi för bekämpning av läkemedelsrester i vatten och miljö, med tillräcklig tonvikt på övervakning, datainsamling och förbättrad analys av följderna av antimikrobiell resistens för vattentäkter och vattenekosystem. Parlamentet påpekar nyttan av en integrerad kedjestrategi mot läkemedelsrester och antimikrobiell resistens i miljön(21),

17.  Europaparlamentet betonar att förorening av vatten och mark genom antibiotikarester från human- och veterinärmedicinen är ett växande problem och att miljön själv är en potentiell källa till nya resistenta mikroorganismer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ägna miljöaspekten betydligt större uppmärksamhet inom ramen för One Health-modellen.

18.  Europaparlamentet erinrar om att den siffra som ofta upprepas, dvs. 25 000 dödsfall med koppling till antimikrobiell resistens i EU per år och relaterade kostnader på över 1,5 miljarder euro, härstammar från 2007 och att det krävs fortlöpande uppdaterad information om den verkliga bördan av antimikrobiell resistens.

19.  Europaparlamentet påminner om att hälsa är en produktivitets- och konkurrenskraftsfaktor samt en av de frågor som är viktigast för medborgarna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sin finansiering av EUCAST som hanterar de tekniska aspekterna av fenotypisk in vitro-resistensbestämning och fungerar som EMA:s och ECDC:s brytpunktskommitté.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anslå ytterligare finansiering till forskning om icke-terapeutiska foderalternativ för tillämpning inom djurhållning i den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

22.  Europaparlamentet stöder, som ett minimum, rådets svar på Codex Alimentarius utkast till uppförandekod för att minimera och begränsa antimikrobiell resistens och dess principer nr 18 och 19 om ansvarig och återhållsam användning av antimikrobiella medel.

23.  Europaparlamentet efterfrågar ett fokus på efterlevnad av riktlinjer för infektionsbekämpning, integrering av mål för en minskning av infektionstakten samt stöd till god praxis för att åtgärda patientsäkerheten i sjukhusmiljön.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, ECDC och medlemsstaterna att uppmuntra till användning av engångshanddukar på hygienkänsliga platser, till exempel vårdinrättningar, anläggningar för livsmedelsberedning och plantskolor.

25.  Europaparlamentet påminner om att resistenta bakterier kan överföras från djur till människor bland annat via livsmedel och att läkemedelsresistenta bakterier kan cirkulera i populationer av människor och djur via vatten och miljön. Parlamentet noterar att det finns en risk för infektion med resistenta organismer via kontaminerade grödor som behandlats med antimikrobiella medel eller med gödselmedel samt via utsläpp från jordbruket till grundvattnet. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att spridningen av sådana bakterier påverkas av handel, resor och både mänsklig migration och djurmigration.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta meddelanden avseende folkhälsan för att öka allmänhetens medvetenhet och på så sätt främja ett förändrat beteende i förhållande till en ansvarsfull användning och hantering av antibiotika, i synnerhet förebyggande användning. Parlamentet understryker betydelsen av att främja ”hälsokompetens” eftersom det är mycket viktigt att patienterna förstår hälso- och sjukvårdsinformation och kan följa behandlingsanvisningar på rätt sätt. Parlamentet betonar att förebyggande åtgärder, däribland god hygien, bör utökas för att minska efterfrågan på antibiotika för människor. Parlamentet betonar att medvetenheten om farorna med självmedicinering och överdriven förskrivning bör vara en central del i en förebyggande strategi.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta meddelanden avseende folkhälsan för att öka allmänhetens medvetenhet om kopplingen mellan infektioner och kroppshygien. Parlamentet betonar att ett effektivt sätt att minska användningen av antimikrobiella medel är att förhindra att infektioner sprids över huvud taget. Parlamentet förespråkar i detta sammanhang främjande av initiativ för egenvård.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier för att hjälpa patienter att hålla sig till och fullfölja behandling med antibiotika och annan lämplig behandling som förskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå riktlinjer, i enlighet med One Health-modellen, med bästa praxis för framtagandet av harmoniserade kvalitetsstandarder för tillämpning inom EU-omfattande insatser, i syfte att främja tvärvetenskaplig utbildning, infektionsförebyggande och utbildningsprogram för hälso- och sjukvårdspersonal och allmänheten, garantera att hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer agerar korrekt vid förskrivning, dosering, användning och avfallshantering av antimikrobiella medel och material som kontaminerats av antimikrobiella medel(22) samt att säkerställa inrättande och användning av tvärvetenskapliga arbetsgrupper för antibiotikaförvaltning i sjukhusmiljöer.

30.  Europaparlamentet understryker att en tredjedel av förskrivningarna görs inom primärvården och att denna sektor därför bör betraktas som en prioritering i samband med användningsprotokollen. Parlamentet betonar behovet av att specialister på infektionssjukdomar deltar i utarbetandet av dessa protokoll och i kontrollen och uppföljningen av dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för användning av dessa protokoll på området människors hälsa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över alla befintliga protokoll, i synnerhet för profylaktisk användning vid kirurgi. Parlamentet välkomnar aktuella projekt på nationell nivå, exempelvis Pirasoa-programmet, som exempel på god praxis i fråga om rationell användning inom primärvården och på sjukhus. Parlamentet efterlyser utveckling av mekanismer för utbyte av bästa praxis och protokoll.

31.  Europaparlamentet är medvetet om att hälso- och sjukvårdspersonal ofta måste fatta snabba beslut om antibiotikabehandling vid indikation. Parlamentet noterar att snabbdiagnostester kan bidra till att underbygga effektivt och precist beslutsfattande.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra infektionsspridning via resistenta bakterier genom att införa aktiva screeningprogram med teknik för snabba diagnoser i syfte att snabbt identifiera patienter som smittats av multiresistenta bakterier och att vidta lämpliga åtgärder för infektionsbekämpning (t.ex. isolering av patienter, gruppering av patienter med samma infektion samt förstärkta hygienåtgärder).

33.  Europaparlamentet är medvetet om att kostnaden för snabbdiagnosverktyg kan vara högre än för antibiotika. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå incitament för sektorn att utveckla effektiva, billiga och ändamålsenliga provtagningsmetoder och att använda snabbdiagnosverktyg. Parlamentet betonar att snabbdiagnosverktyg endast finns tillgängliga i hela landet i 40 % av OECD-länderna. Parlamentet uppmanar hälso- och sjukförsäkringsbolagen att stå för de extra kostnader som uppstår vid användning av snabbdiagnosverktyg, med tanke på de långsiktiga fördelarna med att förhindra onödig användning av antimikrobiella medel.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att begränsa försäljningen av antibiotika genom den hälso- och sjukvårdspersonal för djur och människor som förskriver dem och att avskaffa alla incitament – ekonomiska eller annat – för förskrivning av antibiotika, samtidigt som man fortsätter att garantera en tillräckligt snabb tillgång till akutveterinärmedicin. Parlamentet betonar att många antimikrobiella medel används för både människor och djur och att vissa av dessa antimikrobiella medel är nödvändiga för att förebygga eller behandla livshotande infektioner hos människor, och att deras användning på djur därför bör förbjudas. Parlamentet understryker att dessa antimikrobiella medel endast bör användas för behandling av människor, i syfte att bevara deras effektivitet i fråga om att behandla infektioner hos människor så länge som möjligt. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör tillåtas införa eller behålla striktare åtgärder avseende begränsning av antibiotikaförsäljning.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder mot olaglig försäljning av antimikrobiella produkter eller försäljning av sådana utan recept från en läkare eller veterinär i EU.

36.  Europaparlamentet understryker vikten av vaccin och diagnosverktyg när det gäller att bekämpa antimikrobiell resistens och vårdrelaterade infektioner. Parlamentet rekommenderar att mål för livslång vaccinering och infektionsbekämpning hos befolkningen, särskilt inom högriskgrupper, ska ingå som ett centralt inslag i de nationella handlingsplanerna mot antimikrobiell resistens. Parlamentet betonar också vikten av tillgänglig information och ökad medvetenhet hos allmänheten för att öka vaccinationsgraden inom hälso- och sjukvården för djur och människor och därigenom bekämpa sjukdomar och antimikrobiell resistens på ett kostnadseffektivt sätt.

37.  Europaparlamentet betonar att det i den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens konstateras att immunisering genom vaccination är ett kostnadseffektivt hälsoingripande i kampen mot antimikrobiell resistens(23) och att kommissionen i handlingsplanen tillkännager incitament för att främja användningen av diagnostik, antimikrobiella alternativ och vacciner(24), men att de relativt sett högre kostnaderna för diagnostik, antimikrobiella alternativ och vaccination jämfört med vanligt förekommande antibiotika utgör ett hinder för en sådan höjning av vaccinationsgraden som efterlyses i handlingsplanen(25). Parlamentet betonar att olika medlemsstater redan nu betraktar vaccination som en viktig policyåtgärd både för att förebygga utbrott av gränsöverskridande djursjukdomar och för att begränsa ytterligare smittrisker för EU:s jordbruksmarknad och därför har infört sådan.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka insatserna för att förebygga och kontrollera infektioner som kan leda till blodförgiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella handlingsplaner mot antimikrobiell resistens inkludera målinriktade insatser för bättre förebyggande, tidig upptäckt och diagnos samt klinisk behandling av blodförgiftning.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man bäst kan utnyttja potentialen hos de europeiska referensnätverken för sällsynta sjukdomar och att bedöma deras möjliga roll inom forskningen om antimikrobiell resistens.

40.  Europaparlamentet understryker att miljöföroreningar på grund av antibiotikarester från människor och djur, särskilt från djuruppfödning, sjukhus och hushåll, är ett växande problem som kräver samordnade politiska åtgärder för att undvika spridning av antimikrobiell resistens bland ekosystem, djur och människor. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare forskning om överföringsdynamik och dessa föroreningars förhållandemässiga inverkan på antimikrobiell resistens. Parlamentet efterlyser följaktligen utveckling av synergier mellan One Health-modellen och befintliga miljörelaterade övervakningsdata, särskilt i form av övervakning av bevakningslistor inom ramen för vattendirektivet, för att öka kunskaperna om förekomst och spridning av antimikrobiella medel i miljön.

41.  Europaparlamentet noterar att bakterier som exponeras för herbicider reagerar annorlunda på kliniskt relevanta antibiotika. Parlamentet noterar frekvensen av förändrad antibiotikaresistens som orsakas av användning av godkända herbicider och antibiotika och att effekterna av denna förändring inte är föremål för tillsyn.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med läkemedelsutsläpp, inbegripet antimikrobiella medel, i miljön via avloppsvatten och avloppsvattenreningsverk, vilket är en viktig faktor för uppkomsten av antimikrobiell resistens.

43.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av miljöriskbedömningar som en del av förfarandet för godkännande för försäljning av antimikrobiella medel liksom för äldre produkter som redan har släppts ut på marknaden. Parlamentet efterlyser en strikt efterlevnad av EU:s goda tillverkningssed och reglerna för grön upphandling vid tillverkning och distribution av läkemedel och antibiotikautsläpp i miljön.

44.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med problemet med snabbt ökande nivåer av multiresistenta svampar genom att se över användningen av svampbekämpningsmedel inom jordbruket och industrin.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fasa ut användningen av antimikrobiella föreningar eller kemikalier i icke-kliniska miljöer, såsom i rengöringsprodukter för hushåll och andra konsumentvaror.

46.  Europaparlamentet framhåller det brådskande behovet av ingående forskning om de effekter som förekomsten av antimikrobiella ämnen i livsmedelsgrödor och animaliskt foder har på utvecklingen av antimikrobiell resistens, samt om den mikrobiella miljön i jorden.

47.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att en omsorgsfull förhandsbedömning av de samhälleliga kostnaderna av ett ”end of pipe”-synsätt är nödvändig.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över sina regler för god lantbrukspraxis och relevant bästa tillgängliga teknik inom ramen för direktivet om industriutsläpp(26), i avsikt att införa bestämmelser om hantering av gödsel som innehåller antibiotika/antimikrobiellt resistenta mikroorganismer.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera utvecklingen av hållbara läkemedel med låg miljö- och vattenpåverkan och uppmuntra till ytterligare innovationer inom läkemedelssektorn på detta område.

50.  Europaparlamentet betonar att inte alla medlemsstater har tillräckliga resurser för att utveckla och genomföra omfattande nationella strategier för antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge medlemsstaterna tydlig information om tillgängliga EU-resurser för bekämpning av antimikrobiell resistens och att tillhandahålla mer öronmärkt finansiering för detta ändamål.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över och ändra de referensdokument för bästa tillgängliga teknik (Bref-dokument) enligt direktivet om industriutsläpp som är relevanta för utsläpp från tillverkningsanläggningar för antibiotika.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja den befintliga lagstiftningen på alla områden med koppling till antimikrobiell resistens, för att se till att hotet bemöts inom alla politikområden.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillämpa en livscykelbedömning, från tillverkning och förskrivning till hantering av läkemedelsavfall. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda frågan om avfallshantering av antibiotika, varvid alternativ till förbränning, exempelvis förgasning, bör undersökas.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att miljöhänsyn inkluderas i systemet för säkerhetsövervakning av läkemedel när det gäller läkemedel för människor och stärks när det gäller läkemedel för djur, särskilt i samband med antimikrobiell resistens.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa kvalitetsnormer (tröskelvärden) eller riskbedömningskrav för att säkerställa att gödsel, avloppsslam och bevattningsvatten innehåller säkra koncentrationer av relevanta antibiotika och antimikrobiellt resistenta mikroorganismer innan de får spridas på jordbruksmark.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna inleda en EU-omfattande informationskampanj för konsumenter och företag om vattenbruk i allmänhet och i synnerhet om skillnaderna mellan de stränga och omfattande normerna på EU-marknaden och de normer som gäller för produkter som importeras från tredjeländer, med särskild tonvikt på de problem som införseln i EU av särskilt resistenta mikroorganismer samt antimikrobiell resistens medför för livsmedelssäkerheten och folkhälsan.

57.  Europaparlamentet efterlyser en utfasning av rutinmässig profylaktisk och metafylaktisk användning av antimikrobiella medel på grupper av livsmedelsproducerande djur och begär att användning av sista linjens antibiotika ska förbjudas helt och hållet för livsmedelsproducerande djur. Parlamentet betonar att god djurhållning, hygien och jordbruksförvaltning samt goda investeringar på dessa områden bidrar till att förebygga infektioner och därigenom till att minska antibiotikaanvändningen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en ny EU-strategi för djurskydd, i enlighet med vad som förespråkats av Europaparlamentet, med det långsiktiga syftet att skapa en djurskyddslag. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utan dröjsmål genomföra de kvarstående punkterna från EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015.

58.  Europaparlamentet understryker att god förvaltning av jordbruksanläggningar, biosäkerhet och djurhållningssystem ligger till grund för livsmedelsproducerande djurs hälsa och välstånd, och tillämpat på rätt sätt minimerar detta mottagligheten för bakteriesjukdomar och behovet av antibiotikaanvändning för djur.

59.  Europaparlamentet anser att tillräcklig finansiering för jordbruksföretagens investeringar, till exempel i kvalitativa djurstallar, ventilation, rengöring, desinfektion, vaccinering och biosäkerhet, måste uppmuntras och inte undergrävas i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet erkänner i detta sammanhang vikten av medvetenhet bland jordbrukarna om djurskydd, djurhälsa och livsmedelssäkerhet. Parlamentet noterar vikten av att främja och tillämpa god praxis i alla steg av produktionen och bearbetningen av livsmedelsprodukter och vikten av säkert och näringsmässigt balanserat foder, särskilda foderstrategier, fodersammansättningar, foderberedningar och foderbearbetning.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att – även inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken – skapa flera synergier och, i överensstämmelse med konstaterandena i One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens, tillhandahålla effektiva ekonomiska incitament och stödåtgärder till djurhållare som kan uppvisa en signifikant minskning av sin antibiotikaanvändning och en hög vaccinationsgrad för sina djur eller kreatursbesättningar.

61.  Europaparlamentet betonar att god sanitet och hygien på jordbruksanläggningar är helt grundläggande. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för användning av antibiotika på djur och för hygienförhållanden på jordbruksanläggningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta specifika planer och att stärka kontrollen av sanitetsförhållanden.

62.  Europaparlamentet påminner om de förebyggande åtgärder som ska vidtas innan man tar till antimikrobiell behandling av hela grupper (metafylax) av livsmedelsproducerande djur:

   Användning av bra och friska avelsdjur, som växer naturligt, med lämplig genetisk mångfald.
   Förhållanden som tar hänsyn till djurslagens beteendemässiga behov, inklusive socialt umgänge och sociala hierarkier.
   Säkrande av en beståndstäthet som inte ökar risken för sjukdomsspridning.
   Isolering av sjuka djur från resten av gruppen.
   Uppdelningar av flockar i mindre, fysiskt åtskilda grupper (gäller kycklingar och mindre djur).
   Genomförande av befintliga bestämmelser om djurskydd redan i tvärvillkoren i enlighet med de föreskrivna verksamhetskraven 11, 12 och 13 i bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013(27).

63.  Europaparlamentet anser att krav på märkning med information om användningen av antibiotika skulle förbättra konsumenternas kunskap och hjälpa konsumenterna att göra mer informerade val. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett harmoniserat system för märkning som baseras på djurskyddsnormer och god djurhållningspraxis, vilket planerades redan 2009(28).

64.  Europaparlamentet hänvisar också till den senaste tidens vetenskapliga resultat (februari 2018) som visar att betalaktamas med utvidgat spektrum (Extended Spectrum Beta-Lactamase, ESBL) endast överförs till människor genom kreaturshållning och köttkonsumtion i begränsad utsträckning, och att ESBL framför allt överförs från människa till människa(29).

65.  Europaparlamentet betonar att intensiv djurhållning kan innebära att boskap och fjäderfän på ett olämpligt och rutinmässigt sätt ges antibiotika för att växa snabbare och att antibiotika också ofta används i profylaktiskt syfte för att förhindra att sjukdomar sprids i de trånga, begränsade och stressframkallande utrymmen som djuren hålls i och som hämmar deras immunsystem, samt för att kompensera de ohälsosamma förhållanden under vilka de föds upp.

66.  Europaparlamentet anser att vår kunskap om spridningen av antimikrobiell resistens från livsmedelsproducerande djur till människor redan är ganska god men att detta inte återspeglas tillräckligt väl i handlingsplanen. Parlamentet noterar att man i handlingsplanen endast efterlyser ytterligare forskning och mer kunskap om frågan, och att detta till och med kan senarelägga sådana åtgärder som verkligen behövs.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skilja mellan kreatur och husdjur, i synnerhet i samband med utvecklingen av mekanismer för att övervaka och bedöma användningen av antimikrobiella medel inom veterinärmedicinen samt vid utformningen av åtgärder för att hantera användningen av dessa.

68.  Europaparlamentet betonar att man i samarbete med veterinärer har utarbetat en heltäckande övervakning av antibiotika inom jordbruket, som innebär att användningen av antibiotika dokumenteras på ett omfattande sätt och att användningen av dem förbättras ytterligare. Parlamentet beklagar att det än så länge inte finns något jämförbart system inom humanmedicin.

69.  Europaparlamentet noterar att sambandet mellan antibiotikaresistens i livsmedelsproducerande djur (t.ex. slaktkycklingar) och en stor andel bakterieinfektioner hos människor, som härrör från hantering, bearbetning och konsumtion av köttet från dessa djur, också har bekräftats av EU:s byråer(30).

70.  Europaparlamentet betonar att forskningen visar att det finns ett samband mellan insatser som begränsar användningen av antibiotika hos livsmedelsproducerande djur och en minskad förekomst av antibiotikaresistenta bakterier i dessa djur(31).

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på grundval av den senaste tidens forskning(32) visa omsorg och proportionalitet när åtgärder vidtas, och att omsorgsfullt bedöma och klassificera antibiotika och antimikrobiell resistens i all relevant lagstiftning, för att inte i onödan begränsa tillgången till medel för bekämpning av vissa protozoer, som bland annat coccidia, inom djurhållningen i EU och därigenom oavsiktligt orsaka en förhöjd risk för att människor smittas av farliga bakterier, till exempel salmonella, och mikrober via livsmedel.

72.  Europaparlamentet beklagar att EU:s One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens helt saknar fördelning av resurser och att den inte använder lagstiftningsinstrument på ett mer ambitiöst sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att vara mer ambitiös med en eventuell framtida handlingsplan som den tar fram och att vidta mer bestämda åtgärder för att genomföra den i sin helhet.

73.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens principiellt riktiga strategi alltför ofta inskränks till avsiktsförklaringar, och uppmanar kommissionen att konkretisera strategin.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och övervaka nationella strategier för att göra det möjligt att utbyta bästa praxis mellan medlemsstaterna.

75.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utarbeta ambitiösa nationella strategier för att motverka antimikrobiell resistens i animalieproduktionssektorn och att inkludera kvantitativa minskningsmål för användningen av veterinärmedicinska antimikrobiella medel, samtidigt som de lokala förhållandena beaktas. Parlamentet betonar att alla sektorer som ingår i livsmedelskedjan bör involveras i genomförandet av strategierna.

76.  Europaparlamentet noterar att det i vissa medlemsstater finns juridiskt definierade, professionellt kvalificerade veterinärmedicinska rådgivare som har rätt att förskriva vissa veterinärläkemedel för de behöriga myndigheterna. Parlamentet betonar att nationella handlingsplaner för antimikrobiell resistens inte bör förbjuda dessa personer att vid behov förskriva och tillhandahålla vissa veterinärmedicinska läkemedel, med tanke på den oundgängliga roll dessa personer kan spela i isolerade landsbygdsområden.

77.  Europaparlamentet framhåller vikten av utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och av kommissionens samordning av sådant utbyte. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att antibiotikaanvändningen inom djurhållningen i Nederländerna har minskat med 64,4 % under perioden 2009–2016 och att den uttalade nationella ambitionen är en ytterligare minskning till 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att också i andra delar av EU följa detta exempel på offentlig-privat samverkan mellan stat, industrier, forskare och veterinärer.

78.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att överväga att införa positiva (skattebefrielser för jordbrukare) och negativa (skatter på försäljning av antibiotika, såsom de som införts med gott resultat i Belgien och Danmark) skatteincitament för antibiotika som används inom djurhållning för icke-terapeutiska ändamål.

Stärka forskning, utveckling och innovation avseende antimikrobiell resistens

79.  Europaparlamentet påpekar att över 1,3 miljarder euro har investerats i forskning om antimikrobiell resistens, vilket medfört att EU är ledande på området, och att EU: s arbete bland annat har lett till att programmet New Drugs for Bad Bugs (ND4BB)(33) och det gemensamma programplaneringsinitiativet om antimikrobiell resistens (JPIAMR)(34) har lanserats. Parlamentet understryker behovet av effektivitet och samordning av forskningsverksamhet. Parlamentet välkomnar därför initiativ såsom ERA-NET för att skapa synergieffekter mellan JPIAMR och Horisont 2020. Parlamentet framhåller att över 20 nya antibiotikaklassar utvecklades fram till 1960-talet och noterar med oro att inga verkligt nya antimikrobiella klasser har införts de senaste åren.

80.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att överväga ett nytt regelverk för att stimulera utvecklingen av nya antimikrobiella medel för människor, vilket redan efterlysts av parlamentet den 10 mars 2016 i dess ändringsförslag till förslaget till en förordning om veterinärmedicinska läkemedel och i dess resolution av den 19 maj 2015. Parlamentet noterar att kommissionen i den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens också åtar sig att ”analysera EU:s regleringsinstrument och incitament – särskilt lagstiftningen om särläkemedel och pediatriska läkemedel – för att använda dem för att ta fram nya antimikrobiella substanser”.

81.  Europaparlamentet ser med glädje på att Efsa och EMA nyligen såg över och diskuterade ett antal alternativ till användning av antimikrobiella medel i livsmedelsproducerande djur, varav några har konstaterats ge lovande resultat vad gäller förbättring av djurhälsoparametrarna vid experimentella undersökningar. Parlamentet rekommenderar därför att ta ett nytt krafttag för vetenskaplig forskning om alternativ och att utveckla ett EU-regelverk som skulle stimulera till utveckling av dessa och förtydliga förfarandet för deras godkännande.

82.  Europaparlamentet påminner om att den traditionella tillverkningen av antibiotika, som bygger på flera olika tekniker som förändrar den antibiotika som erhålls från naturen, har uttömts och att FoU-investeringar för att skapa en ny generation bör skilja sig från det traditionella antibiotikaparadigmet. Parlamentet välkomnar de nya metoder som redan har utvecklats, bland annat monoklonala antikroppar som minskar virulensen hos bakterier, inte genom att eliminera dem utan genom att göra dem verkningslösa.

83.  Europaparlamentet påpekar att vetenskap och forskning spelar en avgörande roll i utvecklingen av standarder i kampen mot antimikrobiell resistens.

84.  Europaparlamentet välkomnar nyligen genomförda forskningsprojekt om alternativa antibiotikaterapier såsom fagterapi, till exempel det EU-finansierade Phagoburn-projektet. Parlamentet noterar att inga fagterapier hittills har godkänts på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ram för fagterapi som ska bygga på den senaste vetenskapliga forskningen.

85.  Europaparlamentet noterar den senaste tidens forskning om utvecklingen av nästa generations probiotika för samtidig användning med antibiotikabehandling i kliniska miljöer, vilket bevisligen kan minska vårdrelaterade infektioner som orsakas av ytterst antibiotikaresistenta bakterier(35).

86.  Europaparlamentet noterar att FoU på området nya metoder för att behandla och förebygga infektioner är lika viktiga, och att dessa metoder kan omfatta användning av substanser för att stärka immunsvaret på bakterieinfektioner, såsom pre- och probiotika.

87.  Europaparlamentet uppmuntrar EMA att tillsammans med Efsa och ECDC se över all tillgänglig information om fördelarna och riskerna med äldre antimikrobiella substanser, inbegripet kombinationer av olika antibiotika, och att ta ställning till om den godkända användningen av dem behöver ändras. Parlamentet betonar att en tidig dialog mellan innovatörer och tillsynsmyndigheter bör uppmuntras för att vid behov anpassa regelverket för att prioritera och påskynda utvecklingen av antimikrobiella läkemedel och möjliggöra snabbare tillgång.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett påskyndat förfarande genom vilket användning av antimikrobiella medel som har godkänts för industri- eller lantbruksändamål men som misstänks ha en allvarlig negativ inverkan på den antimikrobiella resistensen kan förbjudas tillfälligt, tills ytterligare studier av det antimikrobiella medlets inverkan har genomförts.

89.  Europaparlamentet erinrar om att dålig kvalitet på medicinska och veterinärmedicinska produkter med låga koncentrationer av aktiva ingredienser, och/eller långsiktig användning av dessa, främjar uppkomsten av resistenta mikrober. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förbättra och utforma lagstiftning som säkerställer att läkemedlen är av kontrollerad kvalitet, säkra och effektiva och att användningen av dem följer strikta principer.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka anslagen till tidig sektorsövergripande och tvärvetenskaplig FoI inom epidemiologi och immunologi för antimikrobiellt resistenta patogener och screening för vårdrelaterade infektioner, framför allt i fråga om överföringsvägarna mellan djur och människor och miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om handhygien och inverkan av olika handtvätts- och handstorkningsmetoder på överföring av potentiella patogener.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att investera både i utveckling av antibiotikafria alternativ för djurhälsa, däribland tillväxtbefrämjande medel, och i utveckling av nya molekyler för framtagande av nya antibiotika. Parlamentet betonar att nya antibiotika inte får användas för att främja djurhälsan eller tillväxten, och att sektorer som mottar offentliga medel för utveckling av nya antibiotika måste upphöra att distribuera och/eller använda antibiotika för att främja djurhälsan eller tillväxten.

92.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens gränsöverskridande forskningsprojekt om vägledning i fråga om antimikrobiella medel och infektionsförebyggande åtgärder, såsom det EU-finansierade Interreg-projektet i-4-1-Health. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka finansieringen till forskning om åtgärder för att förebygga vårdrelaterade infektioner.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare stöd till FoU-åtgärder på området antimikrobiell resistens, däribland avseende de globala infektioner som omnämns i målen för hållbar utveckling, särskilt läkemedelsresistent tuberkulos, malaria, hiv och försummade tropiska sjukdomar, som en del av EU:s nästa ramprogram för forskning och innovation, bland annat genom att inrätta en särskild avdelning inom programmet inriktad på den globala kampen mot antimikrobiell resistens.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa restriktioner för transport av levande djur från områden där det nuvarande övervakningssystemet har upptäckt bakteriestammar som är resistenta mot antimikrobiella medel.

95.  Europaparlamentet noterar att vissa växtskyddsprodukter också skulle kunna ha antimikrobiella egenskaper som kan påverka spridningen av antimikrobiell resistens. Parlamentet efterlyser ytterligare forskning om den eventuella kopplingen mellan exponering för kommersiella sammansättningar av bekämpningsmedel och herbicider och utveckling av antimikrobiell resistens. Parlamentet inser att herbicider rutinmässigt testas för toxicitet men inte för subletala effekter på mikrober, och betonar därför med beaktande av ovanstående betydelsen av att överväga att rutinmässigt utföra sådana tester.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en tidig och kontinuerlig dialog med alla berörda parter för att utveckla lämpliga incitament till FoU på området antimikrobiell resistens. Parlamentet erkänner att det inte finns någon universallösning. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att formellt inkludera civilsamhället i One Health-diskussionerna, exempelvis genom att inrätta och finansiera ett särskilt intressentnätverk.

97.  Europaparlamentet betonar det behövs olika samarbetsmodeller under ledning av den offentliga sektorn och med industrins deltagande. Parlamentet konstaterar att industrins kapacitet spelar en viktig roll vid FoU på området antimikrobiell resistens. Parlamentet betonar trots detta att ytterligare offentlig prioritering och samordning krävs inom FoU i denna viktiga fråga. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en offentlig plattform för offentligt finansierade FoU-projekt inom antimikrobiell resistens och för samordning av alla FoU-åtgärder.

98.  Europaparlamentet understryker därför att den nuvarande ramen för innovation inte på ett effektivt sätt uppmuntrar till FoU på området antimikrobiell resistens, och efterlyser en anpassning och harmonisering av reglerna för immateriell äganderätt på EU-nivå, framför allt för att bättre kunna anpassa varaktigheten för skyddet till den period som önskas för det innovativa läkemedlet i fråga.

99.  Europaparlamentet tror att det redan i många olika delar av EU bedrivs forskning i frågor som rör bekämpning av antimikrobiell resistens, utan att man hittills har fått någon ordentlig överblick över forskningsläget inom EU som helhet. Parlamentet föreslår därför att det inrättas en särskild plattform på EU-nivå, så att forskningsresurserna i framtiden kan användas mer ändamålsenligt.

100.  Europaparlamentet framhåller värdet av att utveckla koalitioner mellan den akademiska världen och företag för biofarmaceutiska läkemedel när det gäller att ta fram nya antibiotika, snabba diagnoser och nya behandlingar.

101.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det gemensamma tekniska symposiet mellan Världshälsoorganisationen (WHO), Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) och Världshandelsorganisationen (WTO) om antimikrobiell resistens och om hur man främjar innovation, tillgång till och lämplig användning av antibiotika(36), under vilket man diskuterade nya FoU-modeller som ska ge incitament till FoU samtidigt som lönsamheten för ett antibiotiskt medel frikopplas från sålda volymer.

102.  Europaparlamentet påminner om att förordningen om kliniska prövningar(37) kommer att bidra till att uppmuntra till forskning om nya antimikrobiella medel i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och EMA att genomföra förordningen om kliniska prövningar utan ytterligare dröjsmål.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen och spridningen av nya ekonomiska modeller, pilotprojekt och push- och pullincitament för att främja utvecklingen av nya former av terapier, diagnoser, antibiotika, medicintekniska produkter, vacciner och alternativ till att använda antimikrobiella medel. Parlamentet anser att dessa är meningsfulla när de är långsiktigt hållbara, behovsbaserade och evidensbaserade, inriktas på viktiga offentliga prioriteringar and stöder en lämplig medicinsk användning.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur effektiva de hygien- och sanitetsmetoder som för närvarande används på sjukhus och i vårdmiljöer är. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforska användning av probiotika och annan hållbar hygienteknik som effektiva sanitetsmetoder för att förebygga och minska antalet vårdrelaterade infektioner som beror på antimikrobiell resistens.

105.  Europaparlamentet efterlyser införande av teknik för kostnadseffektivitet som minskar effekterna av vårdrelaterade infektioner på sjukhus och hjälper till att hindra spridningen av multiresistenta mikroorganismer.

106.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja alternativa ersättningssystem för att underlätta spridningen av innovativ teknik i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen.

107.  Europaparlamentet noterar att den traditionella affärsmodellen för läkemedelsutveckling inte är lämplig för antibiotikautveckling, eftersom resistens kan utvecklas över tid och med tanke på att dessa läkemedel är avsedda att användas tillfälligt och som en sista utväg. Parlamentet påminner sektorn om dess sociala ansvar att bidra till att bekämpa antimikrobiell resistens genom att hitta sätt att förlänga livstiden för antibiotika och därigenom skapa en hållbar tillgång till effektiva antibiotika, och efterlyser incitament för denna forskning och ett tydligt regelverk.

108.  Europaparlamentet erinrar om att både parlamentet och rådet har begärt en översyn av nuvarande incitament (dvs. de som ingår i förordningen om särläkemedel(38)), på grund av missbruket av dem och de höga slutpriserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera de befintliga modellerna för FoU-incitament, inbegripet modellen för överförbar ensamrätt på marknaden, i syfte att utforma nya modeller och skapa ett tydligt regelverk.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med forskare och industrin utveckla nya modeller för incitament som frikopplar betalning från förskrivningsvolymer och stimulerar investeringar under hela produktutvecklings- och produktionsperioden. Parlamentet framhåller att säkerställandet av överkomliga priser och tillgång till kvalitativa antibiotika måste vara det slutliga målet för FoU-incitament.

110.  Europaparlamentet konstaterar att farmaceuter har en viktig roll när det gäller att öka medvetenheten om lämplig användning av antimikrobiella medel och att förebygga antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka deras ansvar genom att tillåta tillhandahållande av exakta mängder och utlämning av vissa vacciner och snabbdiagnostester via apotek.

111.  Europaparlamentet anser att överförbar ensamrätt på marknaden och marknadstillträdesersättning bör övervägas som former av hållbara incitament.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i täten globalt när det gäller att förespråka evidensbaserade modeller för bästa praxis på området tidig diagnos för att bekämpa antimikrobiell resistens.

Påverka den globala agendan

113.  Europaparlamentet understryker att vi, utan harmoniserade och omedelbara åtgärder på global nivå, är på väg mot en tid då antibiotika inte längre kommer att kunna användas och där vanliga infektioner återigen skulle kunna bli dödliga.

114.  Europaparlamentet påminner om att på grund av problemets komplexa natur, dess gränsöverskridande dimension, de allvarliga konsekvenserna för miljön och människors och djurs hälsa samt den stora ekonomiska bördan kräver antimikrobiell resistens omedelbara, samordnade insatser på EU-nivå, global nivå och sektorsövergripande nivå. Parlamentet efterfrågar därför ett tydligt åtagande, både från EU:s och medlemsstaternas sida, om att inrätta europeiska och internationella partnerskap och lansera en sektorsövergripande global strategi för bekämpning av antimikrobiell resistens som omfattar politikområden såsom internationell handel, utveckling och jordbruk.

115.  Europaparlamentet välkomnar WHO:s rangordning av de 20 mest antibiotikaresistenta patogenerna(39). Parlamentet vill omedelbart se FoU-projekt som handlar om denna prioritetslista över antibiotikaresistenta bakterier i syfte att få fram läkemedel mot dem. Parlamentet betonar dock att forskning om nya läkemedel inte är den enda åtgärd som behövs och att missbruk och överanvändning måste åtgärdas både vad gäller människor och djur.

116.  Europaparlamentet konstaterar att antimikrobiell resistens är ett gränsöverskridande problem och att produkter förs in i Europa från hela världen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att samarbeta med tredje parter för att minska användningen av antibiotika inom djurhållningen och de relaterade miljöföroreningarna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att genomföra kollaborativa forskningsprogram med tredjeländer för att minska överanvändningen av antibiotika. Parlamentet uppmanar kommissionen att i frihandelsavtal förbjuda import av produkter från livsmedelsproducerande djur när djuren inte har fötts upp i enlighet med EU:s normer och att särskilt förbjuda användning av tillväxtbefrämjande antibiotika.

117.  Europaparlamentet noterar rapporten med titeln Tackling drug-resistant infections globally: final report and recommendations(40), där det uppskattas att globala åtgärder mot antimikrobiell resistens kommer att kosta 40 miljarder US-dollar under en tioårsperiod, vilket är mycket lite i jämförelse med kostnaderna om inga åtgärder vidtas och en mycket liten del av vad G20-länderna lägger ner på hälso- och sjukvård i dag (omkring 0,05 %). Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa en skatt på industrin för folkhälsa inom ramen för dess sociala ansvar.

118.  Europaparlamentet kräver att man i alla framtida handelsavtal med Förenade kungariket efter brexit måste ta upp och fastställa som ett villkor att alla framtida framsteg i EU:s åtgärder för bekämpning av antimikrobiell resistens måste följas upp av Förenade kungariket, i syfte att skydda konsumenterna och arbetstagarna både i EU och Förenade kungariket.

119.  Europaparlamentet välkomnar WHO:s globala handlingsplan mot antimikrobiell resistens, som enhälligt antogs vid den 68:e Världshälsoförsamlingen i maj 2015. Parlamentet betonar att de globala, EU-omfattande och nationella handlingsplanerna måste stämma överens med denna globala handlingsplan.

120.  Europaparlamentet välkomnar WHO:s nya riktlinjer om användning av medicinskt viktiga antimikrobiella medel i livsmedelsproducerande djur(41). Parlamentet betonar att i vissa länder sker cirka 50–70 % av förbrukningen av medicinskt viktig antibiotika i den animaliska sektorn, huvudsakligen för friska djur i tillväxtbefrämjande syfte. Parlamentet begär, inom ramen för One Health-modellen, att denna fråga ska finnas med i EU:s handelspolitik och i förhandlingar med internationella organisationer såsom WTO och associerade länder eller tredjeländer, för att formulera en global politik för att förbjuda användning av antibiotika på friska djur i tillväxtbefrämjande syfte.

121.  Europaparlamentet noterar att antimikrobiell resistens är ett stort bekymmer i samband med många fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar, bland annat hiv/aids, malaria och tuberkulos samt sjukdomar kopplade till epidemier och pandemier. Parlamentet understryker att ungefär 29 % av alla dödsfall som orsakas av antimikrobiell resistens beror på läkemedelsresistent tuberkulos. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omgående öka sitt stöd till forskning om och användning av hälsoverktyg som kan bekämpa fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar som påverkas av antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta partnerskap, baserade på samma modell som partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) och partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP), för internationella FoU-projekt på hälsoområdet, som omfattar olika geografiska regioner och tar upp de mest relevanta hälsofrågorna, såsom antimikrobiell resistens, vacciner, cancer och tillgång till läkemedel.

122.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av EU-initiativ såsom ECDC-programmen för infektionssjukdomar, däribland aids, tuberkulos och malaria. Parlamentet påpekar att dessa initiativ är exempel på god praxis som visar EU:s reaktion och goda funktion när det gäller behovet av nya antibiotika, och att ECDC bör ha en nyckelroll i prioriteringen av FoU-behov, i samordningen av insatser, i deltagandet av alla aktörer, i främjandet av sektorsövergripande arbete och i kapacitetsuppbyggnad genom FoU-nätverk.

123.  Europaparlamentet betonar problemet med framväxt av multiresistenta bakterier som är resistenta mot flera antibiotika samtidigt och som med tiden kan bli superbakterier som är resistenta mot alla tillgängliga antibiotika, däribland sista linjens antibiotika. Parlamentet framhåller att det behövs en databas över dessa multiresistenta bakterier som inkluderar aids, tuberkulos, malaria, gonorré, Escherichia coli och andra läkemedelsresistenta bakterier.

124.  Europaparlamentet noterar att boskap som föds upp i livsmedelssyfte i Förenta staterna ges fem gånger så mycket antibiotika som jordbruksdjur i Förenade kungariket. Parlamentet understryker därför vikten av kontroller av köttimporten till EU.

125.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förespråka EU:s standarder och åtgärder för att motverka antimikrobiell resistens och för lämplig användning av antibiotika i handelsavtal, och att arbeta inom WTO för att lyfta fram frågan om antimikrobiell resistens. Parlamentet noterar att användningen av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte i livsmedelsproducerande djur har varit förbjuden i EU sedan 2006 men att antibiotika fortfarande kan användas i djurfoder även för att främja tillväxten av djur i länder utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en klausul i alla frihandelsavtal om att livsmedel som importeras från tredjeländer inte får ha producerats med användning av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte, i avsikt att skapa lika villkor för EU:s djurhållning och vattenbruk och minska den antimikrobiella resistensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda all import av livsmedel från tredjeländer när produkterna i fråga kommer från djur som behandlats med antibiotika eller grupper av antibiotika som inom EU är förbehållna behandling av vissa infektioner bland människor.

126.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfullare åtgärder för att motverka olaglig praxis inom tillverkning, handel, användning och avfallshantering av antimikrobiella medel. Parlamentet framhåller att aktörer som ingår i livscykelkedjan för antimikrobiella medel måste ta ansvar för sina handlingar.

127.  Europaparlamentet noterar den inverkan som universell och bred tillgång till befintliga antibiotika till ett överkomligt pris har. Parlamentet anser att målinriktad behandling med specifika antibiotika bör vara tillgänglig för alla, i syfte att hindra missbruk av olämpliga antibiotika och överanvändning av bredspektrumantibiotika. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfullare åtgärder mot försäljning av stora partier antimikrobiella medel till dumpningspriser, i synnerhet kritiska humanantibiotika.

128.  Europaparlamentet efterlyser omfattande kontroller av antibiotikaproducenter för att anpassa utfasningsperioderna efter verkligheten, i syfte att säkerställa att det inte finns antibiotika i livsmedelsprodukter.

129.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för fortsatt politisk medvetenhet och åtaganden på hög nivå om åtgärder mot antimikrobiell resistens, däribland i FN:s forum samt G7 och G20. Parlamentet framhåller möjligheten för EU:s vetenskapliga organ, såsom ECDC, att inta en global vägledande roll. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för samarbete mellan EU och internationella organisationer, bland annat WHO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världsorganisationen för djurhälsa (OIE). Parlamentet välkomnar Davos-förklaringen om att bekämpa antimikrobiell resistens som lanserades vid Världsekonomiskt forum i Davos i januari 2016, där läkemedelsindustrin, bioteknikindustrin och diagnostikbranschen efterlyser kollektiva åtgärder för att skapa en hållbar och förutsägbar marknad för antibiotika, vacciner och diagnostik som stöder bevarandet av nya och befintliga behandlingar.

130.  Europaparlamentet kräver att man främjar, förbättrar och övergår till en produktionsmodell som baseras på agroekologi.

o
o   o

131.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, Europeiska läkemedelsmyndigheten, Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska miljöbyrån, Världshälsoorganisationen och Världsorganisationen för djurhälsa.

(1) Det europeiska veterinärförbundet (FVE), Antimicrobial use in food-producing animals: Replies to EFSA/EMA questions on the use of antimicrobials in food-producing animals in EU and possible measures to reduce antimicrobial use, 2016.
(2) EUT C 353, 27.9.2016, s. 12.
(3) EUT C 434, 23.12.2015, s. 49.
(4) EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.
(5) EUT C 366, 27.10.2017, s. 149.
(6) https://ec.europa.eu/info/consultations/public-consultation-pharmaceuticals-environment_sv#add-info
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0061.
(8) http://www.efsa.europa.eu/en/press/news/180227
(9) https://ecdc.europa.eu/sites/portal/files/media/en/publications/Publications/healthcare-associated-infections-antimicrobial-use-PPS.pdf
(10) Efsa och ECDC, The European Union Summary report on antimicrobial resistance in zoonotic and indicator bacteria from human, animal and food in 2014, 2016.
(11) Världshälsoorganisationen, Global guidelines on the prevention of surgical site infection, 2016. Tillgänglig på: http://www.who.int/gpsc/ssi-guidelines/en/.
(12) Celsus Academie voor Betaalbare Zorg, Cost-effectiveness of policies to limit antimicrobial resistance in Dutch healthcare organisations, januari 2016. Tillgänglig på: https://goo.gl/wAeN3L.
(13) http://ec.europa.eu/health/ph_risk/committees/04_scenihr/docs/scenihr_o_021.pdf
(14) Världshälsoorganisationen, Global guidelines on the prevention of surgical site infection, 2016. Tillgänglig på: http://www.who.int/gpsc/ssi-guidelines/en/.
(15) https://amr-review.org/sites/default/files/160525_Final%20paper_with%20cover.pdf
(16) http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2018.5182/epdf
(17) http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/06/17/epsco-conclusions-antimicrobial-resistance/
(18) http://www.ema.europa.eu/ema/index.jsp?curl=pages/news_and_events/news/2017/10/news_detail_002827.jsp&mid=WC0b01ac058004d5c1
(19) http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/index.cfm
(20) Artikel 8 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område (EUT L 226, 24.8.2013, s. 1).
(21) Så som den har utvecklats i Nederländerna av ministeriet för infrastruktur och offentliga arbeten, Riksinstitutet för folkhälsa och miljö (RIVM), vattensektorn och vattenförbunden.
(22) Artikel 78 i den kommande förordningen om veterinärmedicinska läkemedel.
(23) Europeiska kommissionen, En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens, juni 2017, s. 10.
(24) Ibid., s. 12.
(25) Ibid., s. 15.
(26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
(27) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549), med tillämpning av bestämmelserna i rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998, s. 23). Rådets direktiv 91/630/EEG av den 19 november 1991 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning (EGT L 340, 11.12.1991, s. 33). Rådets direktiv 91/629/EEG av den 19 november 1991 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar (EGT L 340, 11.12.1991, s. 28).
(28) https://ec.europa.eu/food/sites/food/files/animals/docs/aw_other_aspects_labelling_ip-09-1610_en.pdf
(29) Mevius, D. m.fl., ESBL-Attribution-Analysis (ESBLAT). Searching for the sources of antimicrobial resistance in humans, 2018. Tillgänglig på: http://www.1health4food.nl/esblat.
(30) Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet: https://ecdc.europa.eu/sites/portal/files/media/en/publications/Publications/antimicrobial-resistance-zoonotic-bacteria-humans-animals-food-EU-summary-report-2014.pdf.
(31) http://www.thelancet.com/pdfs/journals/lanplh/PIIS2542-5196(17)30141-9.pdf
(32) Mevius, D. m.fl., ESBL-Attribution-Analysis (ESBLAT). Searching for the sources of antimicrobial resistance in humans, 2018. Tillgänglig på: http://www.1health4food.nl/esblat.
(33) http://www.imi.europa.eu/content/nd4bb
(34) http://www.jpiamr.eu
(35) Pamer, E. G., ”Resurrecting the intestinal microbiota to combat antibiotic-resistant pathogens”, Science, Vol. 352(6285), 2016, s. 535–538.
(36) http://www.wipo.int/publications/en/details.jsp?id=4197
(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1).
(38) Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (EGT L 18, 22.1.2000, s. 1).
(39) http://www.who.int/mediacentre/news/releases/2017/bacteria-antibiotics-needed/en/
(40) https://amr-review.org/sites/default/files/160518_Final%20paper_with%20cover.pdf
(41) http://www.who.int/foodsafety/areas_work/antimicrobial-resistance/cia_guidelines/en/


Europa på väg: en agenda för framtidens rörlighet i EU
PDF 171kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om Europa på väg: en agenda för framtidens rörlighet i EU (2017/2257(INI))
P8_TA(2018)0355A8-0241/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europa på väg: en agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla (COM(2017)0283),

–  med beaktande av Parisavtalet, som Europaparlamentet och rådet ratificerade den 4 oktober 2016(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 oktober 2017 om ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla(3),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 5 juli 2017 om konsekvenserna av digitaliseringen och robotiseringen av transporter för EU: s politikutformning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 om handlingsplanen för intelligenta transportsystem(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 Cars 2020: för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2015 om tillhandahållande av integrerade biljettsystem för multimodala transporter i Europa(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter(8),

–   med beaktande av Vallettaförklaringen om trafiksäkerhet av den 29 mars 2017,

–  med beaktande av kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av sin studie från 2016 Self-piloted cars: the future of road transport? (självkörande bilar, framtiden för vägtransporter?),

–  med beaktande av sin studie från 2017 Infrastructure funding challenges in the sharing economy (utmaningar för finansiering av infrastruktur i delningsekonomin),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs studie från 2017 Impact of digitalisation and the on-demand economy on labour markets and the consequences for employment and industrial relations (digitaliseringens och beställningsekonomins effekter på arbetsmarknaderna och konsekvenserna för sysselsättningen och förhållandet mellan arbetsmarknadens parter),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0241/2018), och av följande skäl:

A.  Transportsektorn håller på att genomgå strukturella förändringar, och framtiden för transporter i EU befinner sig i skärningspunkten mellan de övergripande prioriteringarna för klimat- och energiramen för 2030, programmet för ren luft i Europa och EU:s riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020.

B.  Utfasningen av fossila bränslen på transportområdet och användningen av utsläppssnål teknik erbjuder möjligheter för framtidens rörlighet och en hållbar ekonomisk tillväxt.

C.  Delningsekonomin och den kollaborativa ekonomin håller på att omvandla transportindustrin i hela världen. Det beräknade värdet av delningsekonomiska transaktioner i transportsektorn i Europa 2015 uppgick till 5,1 miljarder euro, vilket är en ökning med 77 % jämfört med föregående år, samtidigt som icke monetära delningsekonomiska interaktioner kraftigt överstiger detta scenario, vilket tydligt visar på omfattningen av detta fenomen.

D.  Passagerartransporterna beräknas öka med omkring 42 % mellan 2010 och 2050, och godstransporterna med 60 % under samma tidsperiod.

E.  I vitboken om transport från 2011 begärdes att 30 % av godstransporter längs viktiga transportkorridorer ska flyttas över från vägtransporter till mer hållbara transportsätt som t.ex. järnväg fram till 2030, och 50 % fram till 2050, samt att lämplig miljövänlig infrastruktur ska utvecklas.

F.  Tillämpningen av principen att användaren och förorenaren betalar inom alla transportsätt, inbegripet väg, järnväg och sjö- och luftfart, kommer att bidra till att skapa lika villkor för alla transportsätt.

G.  Nya rörlighetstjänster syftar till att avsevärt förbättra stadstransporter och kan göra det genom att minska trängsel och utsläpp och erbjuda ett alternativ till privat bilägande, med tanke på att privata bilar fortfarande är det vanligaste transportmedlet för resor. De kan möjliggöra en övergång till multimodala och delade transporter, som också är mer hållbara, och komplettera allmänna kommunikationsmedel och aktiva transportsätt.

H.  Transportsektorn spelar en viktig roll för EU:s ekonomi: den står för omkring 4 % av EU:s BNP och mer än 5 % av den totala sysselsättningen i EU(9). Kvinnor utgör endast 22 % av arbetskraften inom sektorn, och en tredjedel av sektorns samtliga arbetstagare är äldre än 50 år.

I.  Uppkopplade och självkörande fordon förväntas göra framtida vägtransporter effektivare och säkrare, eftersom den mänskliga faktorn är den största orsaken till alla trafikolyckor på Europas vägar.

J.  Stora framsteg har gjorts under de senaste årtiondena med att göra EU till världens säkraste vägtransportområde. Det stora antalet offer för trafikolyckor – 25 500 döda och 135 000 allvarligt skadade på EU:s vägar förra året – orsakar fortfarande stort mänskligt lidande och oacceptabla ekonomiska kostnader, omkring 100 miljarder euro per år, och målet att fram till 2020 halvera antalet offer för trafikolyckor jämfört med 2010 uppfylls inte, och andelen oskyddade trafikanter, såsom gångtrafikanter, cyklister och förare av tvåhjuliga motorfordon, av alla allvarligt skadade och döda ökar kraftigt.

K.  Transporter är den största källan till luftföroreningar i stadsområden och står för mer än 25 % av växthusgasutsläppen i EU, varav mer än 70 % kommer från vägtransporter, och denna andel fortsätter att växa.

L.  Ny forskning och nya beräkningar visar på en starkare koppling mellan exponering för luftföroreningar och högre folkhälsorisker, inbegripet hjärt- och kärlsjukdomar, såsom stroke och ischemiska hjärtsjukdomar, och cancer, och i EU beräknas partiklar i atmosfären orsaka 399 000 förtida dödsfall per år, och motsvarande siffra för kväveoxider är 75 000 och för ozon 13 600. Människor som bor i stadsområden är särskilt exponerade för denna risk.

M.  För närvarande görs stora insatser i hela världen för en mer inkluderande, säker och rättvis transportsektor, bland annat genom att ambitiösa mål och bindande standarder införs. EU bör inte missa möjligheten att ligga i framkant när det gäller dessa sociala innovationer.

Transportövergångens inverkan på kompetens och arbetssätt

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Europa på väg: En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla, där det framhålls att rörlighetssektorn genomgår djupgående förändringar och betonas att den digitala rörlighetsrevolutionen bör leda till en säkrare och mer innovativ, integrerad, hållbar, rättvis, konkurrenskraftig och ren vägtransportsektor som är sammanlänkad med andra mer hållbara transportsätt. Parlamentet välkomnar den strategi som tillämpas i meddelandet för att uppnå ett enhetligt regelverk för det alltmer komplexa vägtransportområdet.

2.  Europaparlamentet framhåller att EU:s rörlighetssektor måste utnyttja de möjligheter som den digitala tekniken erbjuder. Parlamentet anser att nya företagsmodeller som ger upphov till innovativa tjänster för delad rörlighet, såsom nya onlineplattformar för godstransporter, samåkning, delningstjänster för bilar och cyklar och appar för smarta telefoner som erbjuder analys av och uppgifter om trafikförhållanden i realtid, bör utvecklas och främjas.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå och tillämpa åtgärder för samverkande intelligenta transportsystem i enlighet med målen och initiativen i vitboken om transport från 2011 samt i Parisavtalet om klimatförändringar från december 2015.

4.  Europaparlamentet framhåller att EU:s fordonssektor sysselsätter 8 miljoner människor och står för 4 % av EU:s bruttoförädlingsvärde, vilket ger ett handelsöverskott på 120 miljarder euro.

5.  Europaparlamentet understryker att förändringarna i fordonsindustrin som är kopplade till digitalisering, automatisering och renare bilar kommer att kräva ny expertis och nya arbetssätt. Parlamentet understryker att dessa förändringar bör föra med sig nya möjligheter som gör transportsektorn mer attraktiv och avhjälpa bristen på specialiserad arbetskraft inom sektorn. Parlamentet understryker att produktionen av renare, mer uppkopplade och automatiserade fordon kommer att få konsekvenser för tillverkning, utveckling, underhåll och service samt skapa behov av nya kompetenser, exempelvis för montering av elmotorer och tillverkning av andra generationens batterier, bränsleceller, datorutrustning eller avläsningsutrustning. Parlamentet framhåller att det redan i dag är mycket svårt för industrin att rekrytera personal med lämplig kompetens, och att även om efterfrågan på ingenjörer förväntas öka så är mjukvarukompetens ett nytt krav som företag måste beakta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anpassa EU:s transportarbetares vidareutbildning och kompetensutveckling till dessa nya utmaningar.

6.  Europaparlamentet understryker att agendan för framtidens rörlighet bör prioritera jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet framhåller att transportsektorn till största delen styrs av män, som utgör tre fjärdedelar av den sammanlagda arbetskraften, och att en balans mellan könen måste främjas. Parlamentet välkomnar lanseringen av ”Kvinnor och transporter – EU-plattform för förändring”, som strävar efter att främja kvinnors sysselsättning och jämställdhet inom transportsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta tillsammans på denna plattform så att skapandet av sysselsättning för kvinnor och digitaliseringen av sektorn går hand i hand.

7.  Europaparlamentet påpekar att den digitala revolutionen kommer att omforma fordonsindustrins värdekedja, forsknings- och investeringsprioriteringar och tekniska möjligheter, som måste vara transparenta, samstämda och förenliga med rättsliga standarder, vilket kommer att få betydelse för dess globala konkurrensställning.

8.  Europaparlamentet påminner om att automatiserad körning kommer att ha en betydande inverkan på arbetskraften inom transportsektorn och kräva nya kvalifikationer för berörda yrken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder inför denna omställning på arbetsmarknaden, som bör åtföljas av en starkare social dialog. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en EU-strategi som omfattar de nya sysselsättningsmöjligheter som digitaliseringen av transportsektorn kommer att erbjuda, och att beakta bästa praxis i medlemsstaterna för att främja skapandet av sysselsättning inom transportsektorn, inklusive, som en prioriterad fråga, rättvisa övergångsordningar för arbetstagare vars jobb försvinner när transportsektorn digitaliseras.

9.  Europaparlamentet betonar att automatiserad körning slutligen kommer att väcka frågor om tolkningen av befintlig EU-lagstiftning om körtid och viloperioder. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt kontrollera om lagstiftningsåtgärder krävs.

10.  Europaparlamentet uppmärksammar den positiva effekt som digitaliseringen har på transportsektorn genom att den bidrar till minskad byråkrati och förenklade förfaranden för både myndigheter och företag, och gör det lättare att kontrollera att lagstiftningen om körtider och viloperioder och reglerna för cabotage efterlevs genom införandet av digitala färdskrivare, vilket förbättrar villkoren för yrkesförare och bidrar till att skapa lika villkor för alla transportföretag.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya kompetensagenda för Europa och initiativ såsom strategin för branschsamverkan kring kompetens och koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen, som främjar samarbete mellan fackförbund, utbildningsinstitutioner och aktörer i privata sektorn för att förutse, se och hantera kompetensglapp.

12.  Europaparlamentet välkomnar att fordonsindustrin är en av de sex pilotsektorer i strategin för vilka finansiering har tillgängliggjorts genom åtgärden sektoriella kunskapsallianser inom ramen för programmet Erasmus+.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en halvtidsutvärdering av de projekt som har inletts om kompetens inom fordonssektorn, inklusive det treåriga forskningsprojektet Skillfull och rekommendationerna från högnivågruppen Gear 2030. Parlamentet anser, på grundval av resultatet av Skillful-projektet, att det kommer att vara möjligt att bedöma hur lämpliga de nuvarande utbildnings- och kvalifikationskraven för vägtransportförare är, i synnerhet mot bakgrund av nya yrken och färdigheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, snarare än att reagera på specifika utmaningar, vara proaktiva med att bemöta digitaliseringen och fatta övergripande och strategiska beslut på grundval av teknikneutralitet som syftar till att maximera potentiella fördelar, samt att arbeta för att få till stånd en gemensam EU-strategi för de viktigaste frågorna.

15.  Europaparlamentet framhåller den grundläggande roll som användare och konsumenter kan spela i fråga om att främja trafikövergången, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka insynen och den offentliga tillgången till relevanta uppgifter i syfte att främja allmänhetens medvetenhet och göra det möjligt för konsumenter att fatta välgrundade beslut.

Övergång genom framsteg inom forskning och innovation

16.  Europaparlamentet framhåller att Europa är en världsledare inom både tillverkning och transport, och betonar att den europeiska transportsektorn absolut måste fortsätta att utvecklas och investera i och förnya sig själv på ett hållbart sätt, för att kunna behålla sitt tekniska ledarskap och sin konkurrenskraftiga ställning.

17.  Europaparlamentet påminner om det viktiga målet att skapa ett gemensamt europeiskt transportområde utan hinder där varje transportsätt har sin egen plats i en effektiv sammodalitet och där ett samspel mellan transportsätten stärks, och uppmanar därför medlemsstaterna att skapa lämpliga förutsättningar som bygger på incitament för att göra transportsätten mer effektiva och undanröja existerande hinder såsom onödig byråkrati.

18.  Europaparlamentet påminner om att hållbar och innovativ transportteknik och hållbara och innovativa rörlighetslösningar kommer att behövas för att öka vägsäkerheten och begränsa klimatförändringarna och koldioxidutsläppen, luftföroreningarna och trängseln, och att det behövs ett europeiskt regelverk som stimulerar innovation. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till större finansiering av sammankopplad sektorsövergripande forskning och utveckling avseende uppkopplade och förarlösa bilar, elektrifiering av järnvägs- och väginfrastruktur, alternativa bränslen, design och tillverkning av fordon, nätövervakning och trafikledning samt smarta rörlighetstjänster och smart infrastruktur, utan att befintliga system i andra sektorer förbises. Parlamentet noterar att dessa viktiga innovationer kommer att kräva många former av industriell know-how för att kunna utvecklas på ett effektivt sätt. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att samverkande, automatiserade och uppkopplade fordon kan stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och minska energiförbrukningen och utsläppen inom transportsektorn samt bidra till att minska antalet döda i trafiken. Parlamentet anser att man därför bör fastställa infrastrukturkrav för att garantera att dessa system kan fungera på ett säkert sätt.

19.  Europaparlamentet framhåller att Europa behöver ett bättre ramverk för gemensamma åtgärder inom forskning och innovation på transportområdet för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och erbjuda befolkningen i Europa bästa möjliga transport- och rörlighetslösningar och samtidigt säkerställa att europeiska företag kan bibehålla och stärka sina konkurrensfördelar. Parlamentet anser att ambitiösa mål för våra framtida transportsystem enbart kan uppnås om nya idéer och koncept tas fram, testas och genomförs i nära samverkan med den poliska agendan och lagstiftningsagendan.

20.  Europaparlamentet begär ytterligare transparent ekonomiskt stöd till forskning, innovation och utbildning, liksom har skett inom ramen för strategierna för smart specialisering, där samfinansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden gav stöd till områden såsom framdrivning och intelligenta transportsystem.

21.  Europaparlamentet erinrar om att EU-finansiering i nästa fleråriga budgetram för 2021‑2027 kommer att vara avgörande för fullbordandet av gränsöverskridande infrastruktur och undanröjandet av flaskhalsar längs med det transeuropeiska transportnätets (TEN-T) stamnätskorridorer. Parlamentet konstaterar att finansiering av infrastruktur främjar privata och offentliga investeringar i hållbara transporttjänster och hållbar transportteknik av god kvalitet. Parlamentet begär därför att medel ska avsättas inom ramen för nästa fleråriga budgetram för att stödja den snabba utvecklingen och ibruktagandet av system, tjänster och digitala lösningar för framtidens transporter.

22.  Europaparlamentet betonar att de ekonomiska hindren bör sänkas och tillgången till finansiering förenklas, eftersom byråkrati och administrationskostnader är en större börda proportionerligt sett för små och medelstora företag på grund av bristande kompetens och kapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka huruvida medlemsstaternas offentliga upphandlingar av smart transportinfrastruktur följer bestämmelserna om underlättat tillträde för små och medelstora företag i direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling.

23.  Europaparlamentet framhåller att Europa måste förbättra innovationsekosystemet, det vill säga allt ifrån grundläggande teknikforskning till forskning om nya tjänster och företagsmodeller som leder till social innovation (när stor marknadsspridning har uppnåtts). Parlamentet framhåller att offentligt stöd till innovationsekosystemet bör inriktas på marknadsmisslyckanden inom forskning och innovation samt innovationsvänliga strategier, så att europeisk standardisering och reglering och finansieringsinstrument kan stärka den privata sektorns investeringar i innovation.

24.  Europaparlamentet noterar att forskning på EU-nivå, framför allt genom Horisont 2020, kommer att vara avgörande för att uppnå resultat, vilket framgår av offentlig-privata partnerskap såsom det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas och det europeiska initiativet för miljövänliga fordon, och efterlyser ett särskilt offentlig-privat partnerskap för uppkopplad och automatiserad körning. Parlamentet stöder kommissionens arbete för att få till stånd den europeiska batterialliansen och begär ytterligare ekonomiskt stöd till utvecklingen av hållbara batterier och tillverkningen och återvinningen av battericeller i EU för framtida utsläppssnåla och utsläppsfria fordon och för en global strategi för rättvis handel för import av material såsom litium och kobolt, eftersom utvecklingen av denna teknik kommer att spela en viktig roll för ren och hållbar rörlighet i framtiden.

25.  Europaparlamentet framhåller att man behöver utarbeta enhetliga strategier för ekonomisk och industriell utveckling, där mål som exempelvis en ytterligare höjning av produktionen och användningen av utsläppssnåla fordon åtföljs av tillhandahållandet av de resurser som behövs för att uppnå dem, vad gäller infrastruktur och komponenter med anknytning till användning, t.ex. batterier, en aspekt som kommissionen och medlemsstaterna också bör fokusera på i syfte att utarbeta en strategi för en EU-produktion av batterier. Parlamentet understryker hur viktigt det är att uppmuntra tillverkare och stimulera spridning på marknaden för att sänka kostnaderna.

26.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen också har gjort en koppling till den cirkulära ekonomin, med särskild tonvikt på knappa råvaror och batterier. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ytterligare bedöma hur tillverkningen och återvinningen av batterier påverkar miljön för att få en fullständig bild av batteridrivna elfordons miljöpåverkan, i syfte att underlätta jämförelser av hur hållbara olika drivsystem är under hela livscykeln.

27.  Europaparlamentet framhåller de potentiella fördelarna med återanvändningen av fordonsbatterier, till exempel i smarta nät och smarta lösningar för att lagra energi i hemmet, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskning och pilotprojekt på detta område genom finansieringssystem.

28.  Europaparlamentet stöder den ökade användningen av digital teknik i genomförandet av principen om att förorenaren betalar, såsom elektroniska vägtullar och biljetter baserade på fordonets miljöprestanda. Parlamentet välkomnar kommissionens riktlinjer för städer avseende trängselavgifter (Uvar-system). Mer behöver dock göras på EU-nivå för att undvika att det gemensamma transportområdet fragmenteras. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att finansiering av transportinfrastrukturprojekt och betydande investeringar i de mest miljöriktiga och koldioxidsnåla bränslena behövs för att främja omställningen av transportsystemet och säkerställa att energi- och transporttillgångar integreras som ett sätt att påskynda övergången till en mer hållbar bränslemix. Avseende EU-finansiering av transport anser parlamentet att ett av kriterierna för stödberättigande för projekt bör vara deras bidrag till uppnåendet av klimatmålen.

29.  Europaparlamentet bekräftar EU:s åtaganden i kampen mot klimatförändringarna enligt Parisavtalet, FN:s Agenda 2030 och ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030. Parlamentet välkomnar de åtgärder som redan har antagits, såsom det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP) och paketen om utsläpp under faktiska körförhållanden (RDE), för att minska klyftan mellan de uttalade målen för utfasning av fossila bränslen och de faktiska utsläppen från vägkörning. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera hur effektiva dessa åtgärder är och att, vid behov, föreslå ytterligare förbättringar. Parlamentet anser att WLTP är ett steg i rätt riktning när det gäller mätning av bränsleförbrukningen och koldioxidutsläppen för personbilar.

30.  Europaparlamentet konstaterar att man, för att kunna påskynda utfasningen av fossila bränslen, måste ge konsumenterna information om passagerarfordon, och begär därför bättre, tillförlitlig och mer tillgänglig information om fordons utsläpp och bränsleförbrukning, inklusive standardiserad, synlig och tydlig märkning av fordon, så att konsumenterna kan fatta välgrundade beslut, företag och privatpersoner kan stimuleras att ändra sitt beteende och en miljövänligare rörlighet kan främjas. Parlamentet betonar att mer exakt information också kommer att underlätta och göra det möjligt för myndigheter i medlemsstater, regioner och städer att tillämpa ”grön” offentlig upphandling. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation (EU) 2017/948(10), och uppmanar samtidigt kommissionen att överväga en översyn av direktiv 1999/94/EG(11) om information om bilar.

31.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenter stöter på både finansiella och icke-finansiella hinder när de köper ett utsläppssnålt fordon. Parlamentet påminner om att slutanvändarnas acceptans av bränslen med låga utsläpp i hög grad beror på tillgången på och tillgängligheten till omfattande och gränsöverskridande infrastruktur. Parlamentet välkomnar i detta avseende befintliga privata och offentliga initiativ för att möjliggöra roaming mellan laddningsinfrastrukturoperatörer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att underlätta roaming och göra laddningsinfrastruktur i EU mer tillgänglig. Parlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning stödja medlemsstaternas ansträngningar för att bygga ut infrastrukturen för alternativa bränslen i syfte att uppnå en EU-omfattande central täckning så snart som möjligt.

32.  Europaparlamentet anser att man, för att skynda på marknadspenetrationen av bränslen med låga utsläpp, och för att till fullo ta till vara deras klimatfördelar, måste stimulera användningen av dem och utvecklingen av kompatibla fordon. För att uppfylla Parisavtalet behöver dock transportsektorns växthusgasutsläpp stadigt gå nedåt mot noll fram till århundradets mitt. EU:s vägtransportsektor kan inte börja övergå till att bli ekologiskt och ekonomiskt hållbar om man fortsätter att tillämpa en enda teknisk strategi för alla. Det behövs i stället en övergång till en verkligt teknikneutral bedömning av drivsystem i utvecklingen av framtida fordon som ska motsvara olika rörlighetsbehov. En sektorsövergripande insats krävs för att påskynda investeringar i infrastruktur för bränslen med låga utsläpp, vilket är en förutsättning för större spridning och användning av fordon som drivs med alternativa bränslen.

33.  Europaparlamentet betonar att direktivet om rena fordon(12) måste beakta kommuners och regionala myndigheters behov och tillgängliga resurser för att nå sin fulla potential, i synnerhet vad gäller komplexa frågor och administrativa bördor.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att senast den 2 maj 2018 lägga fram ett lagstiftningsförslag om standarder för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för tunga fordon, som bör vara ambitiöst, realistiskt och grundat på uppgifter som har samlats in med simuleringsverktyget Vecto (Vehicle Energy Consumption Calculation Tool), så att lagstiftningen om tunga fordon blir samstämd. Parlamentet betonar att Vecto måste uppdateras snabbt och regelbundet så att redovisningen av ny teknik blir korrekt i syfte att snabbt förbättra fordonens effektivitet.

35.  Europaparlamentet understryker att ambitionsnivån för koldioxidmålen för tunga fordon måste överensstämma dels med framtida ambitioner för att minska förorenande utsläpp, till exempel inom ramen för Euro 7, dels med kraven enligt direktiv (EU) 2015/719 om vikter och dimensioner(13).

36.  Europaparlamentet påminner om de fruktansvärda experiment som utfördes av European Research Group on Environment and Health in the Transport Sector (EUGT), ett organ som finansieras av stora bilföretag, där människor och apor utsattes för avgaser. Parlamentet påminner om att detta inte är den första bilindustriskandalen av detta slag. Parlamentet begär att all forskning som används som underlag för EU:s politik ska vara helt oberoende av bilindustrin, inklusive i fråga om finansiering och underleverantörsverksamhet.

Transportövergång som fungerar för alla användare

37.  Europaparlamentet understryker att uppkopplingar mellan självkörande fordon, mellan fordon och infrastruktur, mellan fordon, cyklar och fotgängare, liksom mot själva nätet, bör vara ett huvudmål på lång sikt för att ett obehindrat trafikflöde ska kunna säkerställas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta itu med frågor om användning och hantering av uppgifter, med betoning på dataskydd, och att utvärdera samtliga tekniska tillämpningar som sannolikt kommer att använda CAD-teknik och som inbegriper höga nivåer av självständighet och tillhandahåller tjänster med mervärde. Parlamentet betonar att telekommunikations- och satellitinfrastruktur behöver utvecklas för bättre positionerings- och kommunikationstjänster mellan fordon och infrastruktur, och uppmanar kommissionen att föreskriva var och när befintlig transportinfrastruktur måste följa standarder för smart transportinfrastruktur.

38.  Europaparlamentet framhåller att självkörande och rena fordon kommer att kräva integrerad infrastrukturplanering och investeringar för att utrusta vägarna med nödvändig infrastruktur för telekommunikation och laddning, t.ex. för elbilar, och för att tillhandahålla högkvalitativa vägdata, t.ex. för högdefinierade digitala kartor, samt helt interoperabel fordonsutrustning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka investeringarna för att finansiera innovativa och hållbara uppgraderingar av transportinfrastruktur.

39.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att fullständig 5G-täckning av TEN‑T‑korridorerna för järnväg, väg och inre vattenvägar måste säkerställas så snart som möjligt så att adekvat uppkoppling för transport och lämplig förvaltning av säkerhet, signalering, automatisering, digitala funktioner för konsumenter och säker behandling av uppgifter kan åstadkommas. Parlamentet begär att projekt för smarta motorvägar ska tas fram och intelligenta transportkorridorer inrättas. Parlamentet anser att huvudvägar bör vara utrustade med fiber, trådlösa stationer och 5G-basstationer.

40.  Europaparlamentet påminner om att det övergripande målet bör vara en nollvision för trafikolyckor på europeiska vägar, och framhåller att man måste säkerställa att gamla och nya transportsätt kan fungera säkert sida vid sida, och att en obligatorisk installation av vissa förarassistanssystem och försäkran om lämplig infrastruktur kommer att underlätta denna övergång. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig och tekniskt neutral utvärdering av hur säkerheten påverkas av användningen av automatiserade system med ett holistiskt fokus på hur säkerheten påverkas av alla intermodala transportsystem.

41.  Europaparlamentet betonar att målen för att minska antalet dödsfall och allvarliga skador i trafikolyckor fortfarande inte har uppnåtts, och att den europeiska transportpolitiken därför bör vara inriktad på att uppnå dem. Parlamentet framhåller vikten av adekvat säkerhetslagstiftning för att göra vägtransportsektorn säkrare. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att en minskning av antalet olyckor och offer på Europas vägar kräver lämpliga förutsättningar för parkering och vila i hela EU.

42.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av uppkopplade och automatiserade bilar i stor utsträckning har skett på teknikens villkor. Parlamentet begär därför att de samhälleliga konsekvenserna av denna utveckling ska undersökas och erkännas, och anser att man måste se till att ibruktagandet av uppkopplade och självkörande fordon är helt förenligt med samhälleliga, mänskliga och miljömässiga värden och mål. Parlamentet framhåller att om det sker en olycka där en eller flera automatiserade fordon är inblandade bör det vara tydligt vem som bär ansvaret, det vill säga programvaruföretag, fordonstillverkare, förare eller försäkringsbolag.

43.  Europaparlamentet understryker att dessa kommande förändringar inte får ske på bekostnad av social inkludering eller uppkopplingsmöjligheter i medlemsstaterna och i områden med bristande rörlighet. Parlamentet noterar att nätverkskapaciteten behöver uppgraderas genom att man utnyttjar befintlig nätinfrastruktur och framtida betydande innovationer för att möjliggöra en djupare integrering av digital teknik och ta itu med de stora skillnaderna i fråga om uppkopplingsmöjligheter mellan medlemsstaterna och också mellan stats- och landsbygdsområden samt mellan centrala och avlägset belägna områden, och man bör därför ta fram ett antal skräddarsydda lösningar som stöds av och bygger på samordning mellan den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet betonar att traditionella transportsätt såsom bussar fortfarande har en viktig roll att spela i avlägset belägna områden och bergsområden och att man inte bör bortse från dem i denna process. Parlamentet påminner om att erfarenheter från flera EU-länder visar att strukturering av kollektiva och offentliga vägtransporter inom ramen för avtal om allmän trafikplikt som kombinerar lönsamma och icke lönsamma linjer kan ge optimala resultat för allmänheten, de offentliga finanserna och marknadskonkurrensen.

44.  Europaparlamentet erinrar om att man behöver främja kollektiva och säkrare transportsätt för gods och passagerare i större gränsöverskridande korridorer och storstadsområden i syfte att minska föroreningar, trafikstockningar och dödsolyckor samt skydda allmänhetens och vägtrafikanternas hälsa.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja planer för hållbar rörlighet i städer och på landsbygden som motiveras av ett samhällsintresse, och att integrera alla nya transportsätt genom att stödja införandet av ett multimodalt transportsystem för passagerare, förbättra rörligheten och kvaliteten på tjänster för allmänheten, inbegripet äldre och personer med funktionsnedsättning, erbjuda dem alternativ och internalisera eller minska hälsorelaterade kostnader och externa miljökostnader för städer, samt främja turismen. Parlamentet noterar att sådana planer bör främja inkludering, deltagande och sysselsättning för människor som bor i mer avlägset belägna områden för att bekämpa avfolkningen av landsbygden samt förbättra tillgängligheten till och kommunikationen med ytterområden och gränsregioner. Parlamentet betonar att rörlighet på landsbygden skiljer sig väsentligt från rörlighet i städer, inte bara när det gäller avstånd och tillgång till allmänna kommunikationsmedel, utan också med avseende på miljöfaktorer och ekonomiska faktorer, t.ex. lägre miljöpåverkan från utsläpp av föroreningar, lägre medelinkomst och högre hinder för investeringar i infrastruktur.

46.  Europaparlamentet konstaterar att lärdomarna från tidigare och pågående projekt, såsom arbetsprogrammet för transport, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Hållbar delad rörlighet som är sammanlänkad med kollektivtrafik på den europeiska landsbygden (SMARTA), bidrar till att skapa smarta byar, bland annat med effektivare och smartare logistik från dörr till dörr, innovativa koncept för rörlighet som en tjänst (MaaS), nästa generations smarta transportinfrastruktur, uppkopplade och automatiserade transporter och smart rörlighet i städer (transport till och från städerna).

47.  Europaparlamentet betonar att rörlighet i allt större utsträckning ses som en tjänst och att smidigare gränsöverskridande multimodala dörr-till-dörr-transporter därför bör möjliggöras, och uppmanar därför medlemsstaterna att tillhandahålla informations- och bokningstjänster för multimodala resor med realtidsinformation, och uppmanar kommissionen att senast 2018 lägga fram ett lagstiftningsförslag om rättigheter för passagerare som använder multimodala transporter. Parlamentet vidhåller att man i samband med till exempel vägavgifter bör behandla sådana nya transporttjänster som transportsätt som är åtminstone likvärdiga eller t.o.m. bättre än personbilar, och att lagstiftning inte får stå i vägen för användningen av dem.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja sådan nationell och lokal bästa regleringspraxis som integrerar nya och traditionella former av rörlighet, som stöder konsumenternas val genom att tillhandahålla dem informations- och biljettjänster för multimodala resor, uppmuntra dem att använda kollektiva hellre än privata transportmedel eller stödja erbjudanden från delningstransportekonomin som ger drivkraft och erforderligt stöd till främjandet av hållbar turism och miljö- och kulturarvet, och att särskilt gynna små och medelstora företag och fokusera på medlemsstater och områden som uppvisar luckor i rörligheten.

49.  Europaparlamentet upprepar att resesektorn är en av de sektorer som påverkas mest av digitaliseringen och att denna nya och mer betydelsefulla digitala miljö ger konsumenterna möjlighet att vara mer aktiva när de söker efter, köper, bokar och betalar för sina resor. Parlamentet betonar att befintliga regler som skyddar transparens och neutralitet måste stärkas, så att konsumenterna kan göra medvetna val på grundval av tillförlitlig information.

50.  Europaparlamentet påminner om att rörligheten måste styras. Parlamentet anser att människor måste uppmuntras till att anta hållbara rörlighetsvanor genom ekonomiska incitament och ökad medvetenhet om miljöeffekterna av enskilda transportsätt, samordning och utveckling av koldioxidsnåla transporttjänster såsom kollektivtrafik och inrättande eller förbättring av infrastruktur för mjuk rörlighet (promenader, cykling osv.), så att människor ges ett alternativ till vägtransporter. Parlamentet framhåller att man behöver finansiera projekt som underlättar lokal och regional utsläppssnål rörlighet, till exempel system för lånecyklar i städer.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja effektiv och miljövänlig logistik för en bättre hantering av den förväntade ökningen av efterfrågan på godstransporter genom större optimering av lastkapaciteten för lastbilar och en minskning av antalet tomma och delvis lastade lastbilar. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att intensifiera arbetet med att skynda på övergången till multimodala transporter och att främja multimodala plattformar för samordning av transportbehovet, och uppmanar medlemsstaterna att i hela Europa som standard använda elektroniska transportdokument för att minska byråkratin och den administrativa bördan och öka effektiviteten.

52.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som konvojer och användningen av långtradare kan spela för ökad effektivitet och lägre bränsleförbrukning för godstransporter på väg, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att genomföra målen i Amsterdamförklaringen och uppmuntra till ökad användning av långtradare.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja initiativ som bidrar till att minska och förhindra trafikstockningar utan att överföra transportvolymer till alternativa vägavsnitt, såsom exempel på bästa praxis för ”trängselavgifter” samt framgångsrika åtgärder för trafikomställning.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en detaljerad bedömning av problem avseende skydd av personuppgifter och ansvarsskyldighet som skulle kunna uppstå vid utvecklingen av automatiserade bilar.

55.  Europaparlamentet konstaterar att de delningsekonomiska affärsmodellerna har potential att effektivisera transportsystemet och minska trafikens oönskade externa effekter, såsom trafikstockningar och utsläpp. Parlamentet uppmanar myndigheterna, i linje med subsidiaritetsprincipen, att överväga att till fullo integrera genuina delningstransporttjänster i det konventionella transportsystemet, i syfte att främja smidiga kompletta resekedjor och nya former av hållbar rörlighet.

56.  Europaparlamentet betonar att de mest brådskande frågorna när det gäller delningsekonomin rör konsumentskydd, ansvarsfördelning, beskattning, försäkringssystem, socialt skydd för arbetstagare (både anställda och egenföretagare) och uppgiftsskydd, och förväntar sig regleringsåtgärder på dessa områden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att delningsekonomin inte ger upphov till illojal konkurrens, orsakar social eller skattemässig dumpning eller ersätter reglerad kollektivtrafik.

57.  Europaparlamentet anser att det med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol i mål C-434/15(14) av den 20 december 2017 bör göras en tydlig åtskillnad mellan ren förmedling via onlineplattformar och tillhandahållande av en transporttjänst. Enligt parlamentet ingår en tjänst inte i informationssamhället när verksamheten i huvudsak består i att tillhandahålla yrkesmässiga tjänster, och under alla omständigheter inte när den tekniska plattformen direkt eller indirekt avgör priserna, kvantiteten eller kvaliteten på den tjänst som utförs.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska risken och sannolikheten för att företag som tillhandahåller tjänster inom delningsekonomin ägnar sig åt skatteflykt, och att insistera på att de ska betala skatt där vinsterna görs och tjänsterna tillhandahålls.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 282, 19.10.2016, s. 1.
(2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(3) EUT C 81, 2.3.2018, s. 195.
(4) EUT C 345, 13.10.2017, s. 52.
(5) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 50.
(6) EUT C 468, 15.12.2016, s. 57.
(7) EUT C 265, 11.8.2017, s. 2.
(8) EUT C 316, 22.9.2017, s. 155.
(9) EU Transport in figures: Statistical pocketbook 2015, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2015.
(10) EUT L 142, 2.6.2017, s. 100.
(11) EUT L 12, 18.1.2000, s. 16.
(12) EUT L 120, 15.5.2009, s. 5.
(13) EUT L 115, 6.5.2015, s. 1.
(14) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi mot Uber Systems Spain, SL. Mål C–434/15, ECLI:EU:C:2017:981.


Genomförandet av förordningen om växtskyddsmedel
PDF 160kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel (2017/2128(INI))
P8_TA(2018)0356A8-0268/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung(5),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut av den 18 februari 2016 i ärende 12/2013/MDC om kommissionens praxis vid produktgodkännande och utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel (pesticider)(6),

–  med beaktande av den europeiska genomförandebedömningen av förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden samt dess relevanta bilagor, som offentliggjordes av Europaparlamentets utredningstjänst (GD EPRS)(7) i april 2018,

–  med beaktande av domarna från Europeiska unionens domstol av den 23 november 2016 i mål C-673/13, kommissionen mot Stichting Greenpeace Nederland och PAN Europe, och mål C-442/14, Bayer CropScience mot College voor de toelating van gewasbeschermingsmiddelen en biociden,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 11 april 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel](8),

–  med beaktande av mandatet för och arbetet i Europaparlamentets särskilda utskott för unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0268/2018), och av följande skäl:

A.  Utvärderingen av genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 (nedan kallad förordningen) visade att målen att skydda människors hälsa, djurs hälsa och miljön inte uppnås helt och att förbättringar skulle kunna göras för att uppnå alla mål i förordningen.

B.  Utvärderingen av genomförandet av förordningen bör beaktas tillsammans med EU:s övergripande politik för bekämpningsmedel, däribland bestämmelserna i direktiv 2009/128/EG [om hållbar användning av bekämpningsmedel], förordning (EU) nr 528/2012 [om biocidprodukter], förordning (EG) nr 396/2005 [om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester], och förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning].

C.  Genomförandet av förordningen är inte tillfredsställande och bör ligga i linje med relaterad EU-politik, bland annat avseende bekämpningsmedel.

D.  Tillgängliga uppgifter visar att det praktiska genomförandet av förordningens tre huvudinstrument – godkännanden, produktgodkännanden och efterlevnadskontroll av regleringsbeslut – lämnar utrymme för förbättringar och inte säkerställer ett komplett fullgörande av målen i förordningen.

E.  Vissa bestämmelser i förordningen har inte tillämpats alls av kommissionen, särskilt artikel 25 om godkännande av skyddsämnen och synergister och artikel 27 om en förteckning över icke godkända tillsatsämnen.

F.  Andra centrala bestämmelser såsom tillämpning av uteslutningskriterierna för verksamma ämnen som är hormonstörande har försenats avsevärt till följd av kommissionens olagliga agerande.

G.  Vissa intressenter har uttryckt oro kring det i lag fastställda utvärderingsupplägget, särskilt när det gäller vem som ska ta fram de vetenskapliga studierna och bevis för utvärderingarna av verksamma ämnen, samt användningen av ett farobaserat förhållningssätt under dessa utvärderingar.

H.  Bevisbördan bör fortsatt ligga på sökanden för att offentliga medel inte ska spenderas på studier som i slutändan kan gagna privata intressen. Insyn måste säkerställas i alla etapper av produktgodkännandet som ska ligga helt i linje med de immateriella rättigheterna, samtidigt som goda laboratorieprinciper upprätthålls konsekvent inom hela unionen.

I.  Det finns frågetecken kring det praktiska genomförandet av det fastställda utvärderingsupplägget. Framför allt finns stora frågetecken kring den ofullständiga harmoniseringen av uppgiftskrav och metoder som kan hämma utvärderingsprocessen.

J.  Hur de nationella behöriga myndigheterna presterar konstaterades vara en tungt vägande faktor som påverkar utvärderingen av verksamma ämnen. Medlemsstaterna uppvisar betydande skillnader i fråga om tillgänglig expertis och personal. Förordningen och tillhörande rättsliga krav tillämpas inte enhetligt i medlemsstaterna, vilket får betydande konsekvenser för hälsan och miljön.

K.  Insynen i alla skeden av godkännandeförfarandet bör förbättras vilket skulle kunna bidra till att främja allmänhetens förtroende för det system som reglerar växtskyddsmedel. Insynen i de behöriga myndigheternas verksamhet i samband med produktgodkännande är också i många fall otillfredsställande. Kommissionen har föreslagit ändringar i den allmänna livsmedelslagstiftningen i syfte att komma tillrätta med frågetecknen kring uppgifterna och bevisen som tillhandhålls vid utvärderingen och att öka insynen.

L.  Produktgodkännanden av växtskyddsmedel, som uteslutande äger rum på nationell nivå, drabbas ofta av förseningar i samband med riskhanteringsbeslut. Detta leder i vissa fall till en ökning av antalet produktgodkännanden som medlemsstaterna beviljar enligt undantaget i artikel 53 i förordningen. Det finns fall där sådana undantag används på ett sätt som strider mot lagstiftarens ursprungliga avsikt.

M.  I förordningen införs en bestämmelse om att integrerat växtskydd borde ha blivit en del av de föreskrivna verksamhetskraven enligt reglerna för tvärvillkor i den gemensamma jordbrukspolitiken, men detta har ännu inte har skett.

N.  De tillgängliga uppgifterna visar att denna reglering på EU-nivå stärker och ger mervärde åt de nationella insatserna och åtgärderna.

O.  Vanligtvis studeras alternativ på allvar först efter att de rättsliga kraven har ändrats, som t.ex. då det förlängda förbudet mot neonikotinoider senast utvärderades (den 30 maj 2018)(9) och det visade sig att för 78 % av användningsområdena för neonikotinoider finns det icke-kemiska alternativ som är redo att användas.

P.  Inga nya verksamma ämnen har lagts fram för godkännande sedan den 31 maj 2016. Det är viktigt med innovation och utveckling av nya produkter, särskilt lågriskprodukter.

Q.  Tillgången på förfalskade bekämpningsmedel på marknaden är ett verkligt bekymmer. Förfalskade bekämpningsmedel kan vara skadliga för miljön och kan även minska förordningens effektivitet.

Huvudsakliga slutsatser

1.  Europaparlamentet anser att EU är rätt nivå för fortsatta regleringsåtgärder i fråga om bekämpningsmedel.

2.  Europaparlamentet påpekar att miljöåtgärder i syfte att förebygga, begränsa och hejda spridningen av patogener och skadegörare även fortsatt måste stå i centrum för alla befintliga och framtida åtgärder.

3.  Europaparlamentet anser att ett antagande och genomförande av förordningen utgör ett avgörande steg framåt när det gäller hanteringen av växtskyddsmedel inom EU jämfört med tidigare.

4.  Europaparlamentet påpekar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de små och medelstora företagens roll i utvecklingen av nya produkter, eftersom dessa företag ofta saknar de mycket stora resurser som krävs i utvecklingen och godkännandet av nya ämnen.

5.  Europaparlamentet är bekymrat över att förordningen inte har genomförts på ett ändamålsenligt sätt och att dess mål när det gäller jordbruksproduktion och innovation därför inte uppnås i praktiken. Parlamentet understryker att antalet verksamma ämnen i bekämpningsmedel minskar delvis på grund av en låg innovationsgrad.

6.  Europaparlamentet påminner om att det finns ett stort behov av ett integrerat tillvägagångssätt och att förordning (EG) nr 1185/2009 om statistik om växtskyddsmedel(10) måste ingå i bedömningen, genom att dess resultat används för att minska mängderna och därmed riskerna och de negativa konsekvenserna för hälsan och miljön.

7.  Europaparlamentet konstaterar att förordningens mål, instrument och genomförande inte alltid ligger tillräckligt i linje med EU:s politik när det gäller jordbruk, hälsa, djurskydd, livsmedelssäkerhet, vattenkvalitet, klimatförändringar, hållbar användning av bekämpningsmedel samt gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och foder.

8.  Europaparlamentet är bekymrat över att genomförandet av förordningen, i fråga om användningen av djur för tester i samband med faroidentifiering och riskbedömning, inte är i linje med de så kallade 3R-kraven (principerna om ersättning, begränsning och förfining) i direktiv 2010/63/EU om djurförsök, och att den tvååriga bioassayen med avseende på carcinogenicitet kan leda till kontroversiella resultat(11).

9.  Europaparlamentet påminner om att försiktighetsprincipen är en allmän princip inom unionen som fastställs i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att den syftar till att garantera en hög skyddsnivå för miljön genom förebyggande beslut.

10.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att kraven för godkännande av skyddsämnen och synergister ännu inte har tillämpats, vilket strider mot artikel 25 i förordningen.

11.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att förteckningen över icke godkända tillsatsämnen fortfarande inte har antagits, särskilt efter införandet av förbudet mot att använda POEA i kombination med glyfosat, vilket har belyst den skadliga inverkan en del tillsatsämnen kan ha.

12.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens pågående Refit-utvärdering av förordning (EG) nr 1107/2009, som planeras vara klar till november 2018. Parlamentet förväntar sig att dessa slutsatser blir ett lämpligt underlag för medlagstiftarnas diskussioner om den framtida utvecklingen av förordningen.

13.  Europaparlamentet är bekymrat över den i vissa medlemsstater stadigt ökande användningen, och de identifierade fallen av missbruk, av produktgodkännanden i nödsituationer enligt artikel 53. Parlamentet noterar att en del medlemsstater använder artikel 53 i betydligt högre utsträckning än andra. Parlamentet noterar att Efsa tillhandahåller tekniskt bistånd i enlighet med artikel 53.2, genom att granska användningen av produktgodkännanden i nödsituationer. Parlamentet noterar resultaten av Efsas undersökning av produktgodkännanden i nödsituationer för tre neonikotinoider under 2017, som visar att vissa av dessa produktgodkännanden var nödvändiga och höll sig inom ramen för de parametrar som har fastställts i lagstiftningen, medan andra inte var motiverade. Parlamentet anser att det är viktigt att medlemsstaterna tillhandahåller de uppgifter som behövs för att Efsa ska kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt.

14.  Europaparlamentet understryker vikten av att politiskt beslutsfattande präglas av regulatorisk vetenskap, som producerar verifierbara och upprepningsbara bevis med hjälp av internationellt överenskomna vetenskapliga principer, såsom riktlinjer, god laboratoriesed och sakkunniggranskad forskning.

15.  Europaparlamentet är bekymrat över att den ofullständiga harmoniseringen av uppgifts- och testkrav inom vissa vetenskapliga områden leder till ineffektiva arbetsmetoder, bristande förtroende bland de nationella myndigheterna och förseningar i förfarandet för produktgodkännande, vilket kan få direkta negativa effekter för människors hälsa, djurs hälsa, miljön och jordbruksproduktionen.

16.  Europaparlamentet beklagar den bristande offentliga tillgängligheten av information om utvärderings- och produktgodkännandeförfarandet samt den begränsade tillgången till information. Parlamentet beklagar att graden av insyn i de rapporterande medlemsstaterna är låg (i samband med godkännandeförfarandet), och förslår att informationens tillgänglighet och användarvänlighet skulle kunna förbättras i det skede där Efsa är inkopplad och att insyn i riskhanteringsskedet tycks saknas och även upplevs som problematisk av intressenterna. Parlamentet välkomnar Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) ansträngningar att öka insynen och användarvänligheten genom sin webbplats och anser att denna modell skulle kunna användas i framtiden för att förbättra insynen.

17.  Europaparlamentet framhåller att huruvida förfarandet för produktgodkännande av växtskyddsmedel betraktas som trovärdigt eller inte i hög grad beror på allmänhetens förtroende för de EU-byråer som tillhandahåller de vetenskapliga yttranden som ligger till grund för godkännanden och riskhantering. Parlamentet understryker att det är viktigt med insyn i den vetenskapliga bedömningsprocessen för att behålla allmänhetens förtroende. Parlamentet begär därför att organen i fråga ska ges tillräcklig finansiering samt nödvändiga personalresurser för att de ska kunna säkerställa ett oberoende och öppet förfarande för produktgodkännande i god tid. Parlamentet välkomnar dessutom Efsas ständiga ansträngningar att förbättra sitt system för att säkerställa oberoende och kunna hantera eventuella intressekonflikter, vilket revisionsrätten lovordade som det mest avancerade systemet bland de granskade byråerna 2012 och som nyligen uppdaterades i juni 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå förbättringar för att ytterligare stärka insynen i regleringsprocessen, bland annat genom att ge tillgång till uppgifter från säkerhetsstudier som lämnats in av tillverkarna som en del av deras ansökningar om produktgodkännande för försäljning av växtskyddsmedel inom EU. Parlamentet erkänner behovet av att se över förfarandet för att förbättra utvärderingarna, öka oberoendet hos de myndigheter som fått i uppdrag att utföra studierna, undvika intressekonflikter och göra förfarandet mer öppet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en katalog över användningsområden på EU-nivå i syfte att förbättra harmoniseringen av regleringen.

19.  Europaparlamentet beklagar att de växtskyddsmedel som finns tillgängliga på marknaden och användarnas användning av dem i vissa fall inte nödvändigtvis uppfyller produktgodkännandevillkoren för medlens sammansättning och användning. Parlamentet poängterar att icke-professionell användning om möjligt bör begränsas för att minska missbruket.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för professionella användare för att säkerställa att växtskyddsmedel används på ett korrekt och lämpligt sätt. Parlamentet anser att det är lämpligt att göra skillnad mellan professionella användare och icke-professionella användare. Parlamentet noterar att växtskyddsmedel används i privata trädgårdar, på järnvägsspår och i offentliga parker.

21.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaternas rätt att avvisa produktgodkända växtskyddsmedel inte påverkas.

22.  Europaparlamentet poängterar att förordningen bättre bör spegla behovet av att främja jordbruksmetoder som bygger på integrerat växtskydd, bland annat genom att stimulera utvecklingen av lågriskämnen. Parlamentet understryker att avsaknaden av tillgängliga växtskyddsmedel med låg risk står i vägen för utvecklingen av ett integrerat växtskydd. Parlamentet konstaterar bekymrat att av totalt nästan 500 tillgängliga ämnen på EU-marknaden är det endast tio som godkänts som växtskyddsmedel med låg risk.

23.  Europaparlamentet understryker att produktgodkännandet och främjandet av icke-kemiska bekämpningsmedel med låg risk är en viktig åtgärd för att stödja växtskydd med liten tillförsel av bekämpningsmedel. Parlamentet erkänner behovet av ökad forskning om dessa produkter då deras sammansättning och funktion skiljer sig radikalt från konventionella produkter. Parlamentet understryker att detta även inbegriper behovet av ökad expertis inom Efsa och de behöriga nationella myndigheterna för att utvärdera dessa biologiska verksamma ämnen. Parlamentet betonar att växtskyddsmedel med biologiskt ursprung bör utvärderas lika strikt som andra ämnen. I linje med sin resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung, uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram ett specifikt lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EG) nr 1107/2009, utanför den allmänna översynen i samband med Refit-initiativet, för att fastställa ett påskyndat förfarande för utvärdering, produktgodkännande och registrering av bekämpningsmedel med låg risk.

24.   Europaparlamentet anser att förordning (EG) nr 1107/2009 också bör anpassas så att bättre hänsyn tas till ämnen som inte betraktas som växtskyddsmedel och som, när de används för att skydda växter, regleras genom förordningen. Parlamentet konstaterar att dessa ämnen utgör intressanta alternativ i samband med integrerade produktionsmetoder och vissa biologiska bekämpningsmedel.

25.  Europaparlamentet understryker att växtskyddsmedel för mindre användningsområden bör uppmärksammas och främjas särskilt då de ekonomiska incitamenten för företag att utveckla sådana produkter är mycket små. Parlamentet välkomnar inrättandet av samordningscentrumet för mindre användningsområden som ett forum för att förbättra samordningen mellan medlemsstaterna, odlarorganisationerna och branschen, genom att utarbeta lösningar för mindre användningsområden.

26.  Europaparlamentet framhåller att många produktgodkända växtskyddsmedel inte har utvärderats mot EU-standarder på mer än 15 år på grund av förseningar i förfarandena för produktgodkännande.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa ett innovationsvänligt regelverk för att göra det möjligt att ersätta äldre kemikalier med nya och bättre växtskyddsmedel. Parlamentet betonar att det är viktigt att ha tillgång till ett brett utbud av växtskyddsmedel med olika verkningssätt för att undvika resistensutveckling och upprätthålla effektiviteten i appliceringen av växtskyddsmedel.

28.  Europaparlamentet är bekymrat över att harmoniseringen av riktlinjer ännu inte har konsoliderats.

29.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av riktlinjer eller ofullständiga riktlinjer innebär betydande brister som får negativa konsekvenser för förordningens genomförande och därmed även för uppnåendet av dess mål.

30.  Europaparlamentet poängterar att tillgängliga vägledningsdokument inte är rättsligt bindande, vilket skapar osäkerhet om vilka regler som gäller för de sökande och sår tvivel kring resultaten av de utvärderingar som gjorts i samband med godkännandeförfarandena.

31.  Europaparlamentet välkomnar konceptet med det zonbaserade systemet och dess mål att underlätta ett effektivt produktgodkännande av växtskyddsmedel. Parlamentet anser att förfarandet för ömsesidigt erkännande är centralt för att fördela arbetsbördan och främja iakttagandet av tidsfristerna. Parlamentet beklagar genomförandeproblemen i samband med principen om ömsesidigt erkännande. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att det zonbaserade systemet ska fungera bättre. Parlamentet understryker att ett fullständigt genomförande av den befintliga lagstiftningen bör syfta till att undvika dubbelarbete och göra nya ämnen tillgängliga för jordbrukare utan onödiga dröjsmål.

32.  Europaparlamentet understryker behovet av kunskapsutbyte och ny kompetens i fråga om alternativ till kemiska bekämpningsmedel och integrerat växtskydd, bland annat hur man fastställer det optimala växelbruket för jordbrukarnas respektive marknader och klimatförhållanden. Parlamentet konstaterar vidare att åtgärder för detta redan har vidtagits i den övergripande förordningen om den gemensamma jordbrukspolitiken, i synnerhet inom de rådgivningstjänster inom jordbruket som finansieras inom ramen för landsbygdsutvecklingen.

33.  Europaparlamentet är bekymrat över att så få nya ämnen har godkänts. Parlamentet betonar att det krävs en lämplig verktygslåda med växtskyddsmedel för att jordbrukarna ska kunna säkra EU:s livsmedelsförsörjning.

34.  Europaparlamentet är bekymrat över att EU:s befintliga vetenskapsbaserade utvärderingssystem för växtskyddsmedel på senare tid har ifrågasatts alltmer. Parlamentet betonar att man måste bevara och ytterligare stärka ett vetenskapligt robust och objektivt system som grundar sig på sakkunniggranskade bevis. Dessa bevis ska ha sitt ursprung i ett öppet, oberoende och tvärvetenskapligt synsätt som ska tillämpas vid godkännandet av alla verksamma ämnen, i linje med EU:s principer för riskanalys och försiktighetsprincipen enligt den allmänna livsmedelslagstiftningen. Parlamentet begär att man inom förfarandet för förnyat godkännande av verksamma ämnen ska beakta den praktiska användningen av växtskyddsmedel liksom vetenskaplig och teknisk utveckling på området. Parlamentet framhåller att det nuvarande systemet för utvärdering och produktgodkännande är komplext, vilket leder till att de föreskrivna tidsfristerna inte följs och kan innebära att systemet som helhet inte fungerar som det ska. Parlamentet betonar följaktligen att systemet behöver ses över och förenklas.

35.  Europaparlamentet uppmärksammar obalansen i antalet ansökningar mellan några medlemsstater i samma zon med liknande storlek och jordbruksförhållanden.

36.  Europaparlamentet anser att produkter som importerats från länder utanför EU och odlats med användning av växtskyddsmedel bör omfattas av samma stränga kriterier som produkter som producerats inom EU. Parlamentet är bekymrat över att växtskyddsmedel som inte är registrerade inom EU kan användas i produktionen av importerade varor.

Rekommendationer

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att förordningen genomförs på ett ändamålsenligt sätt med avseende på deras specifika roller i (produkt)godkännandeförfarandena.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra situationen med de behöriga nationella myndigheternas allvarliga och ständiga personalbrist vilket leder till förseningar vid faroidentifieringen och den första riskbedömningen som genomförs av medlemsstaterna.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den förfarandemässiga förlängningen av godkännandeperioden medan förfarandet pågår, i enlighet med artikel 17 i förordningen, inte tillämpas på verksamma ämnen som är mutagena, cancerogena eller reproduktionstoxiska och därför i kategori 1A eller 1B, eller verksamma ämnen som har endokrinstörande egenskaper och är skadliga för människor eller djur, vilket för närvarande är fallet i fråga om ämnen såsom flumioxazin, tiakloprid, klortoluron och dimoxistrobin(12).

40.  Europaparlamentet anser att det omedelbart måste bli förbjudet att använda verksamma ämnen som är mutagena, cancerogena eller reproduktionstoxiska och därför i kategori 1A eller 1B, eller verksamma ämnen som har endokrinstörande egenskaper och är skadliga för människor eller djur, och som redan har fått en eller flera förfarandemässiga förlängningar av godkännandeperioden i enlighet med artikel 17.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att skyddet av människors hälsa, djurs hälsa och miljön är viktiga mål i lagstiftningen, samtidigt som jordbruksproduktionen ska förbättras och jordbrukssektorns konkurrenskraft bevaras.

42.  Europaparlamentet uppmanar industrin att tillhandahålla alla data och vetenskapliga studier i ett elektroniskt och maskinläsbart standardformat till den rapporterande medlemsstaten och EU-byråerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en harmoniserad modell för indata för att underlätta datautbytet mellan medlemsstaterna i alla skeden av förfarandet. Parlamentet erkänner att dessa data måste hanteras i enlighet med EU:s dataskyddslagstiftning och immaterialrättsliga lagstiftning.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt tillämpa artikel 9 i förordningen om godtagande av ansökan och enbart godkänna kompletta ansökningar för att utvärdera det verksamma ämnet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en fullständig och enhetlig tillämpning av de farorelaterade uteslutningskriterierna, utifrån den befintliga harmoniserade vägledningen, och att se till att ämnen bedöms med avseende på sin risk endast om det finns bevis för att de inte uppvisar farliga egenskaper (som föranleder uteslutning), såsom förordningen kräver.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till slut genomföra bestämmelserna för tillsatsämnen, skyddsämnen och synergister, upprätta en förteckning över icke godkända tillsatsämnen och regler så att skyddsämnen och synergister testas på EU-nivå, och se till att enbart de kemikalier som uppfyller kraven i EU:s godkännandekriterier får komma ut på marknaden.

46.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tolkning av försiktighetsprincipen i Refit-utvärderingen av den allmänna livsmedelslagstiftningen(13), nämligen att försiktighetsprincipen inte är ett alternativ till utan snarare en särskild form av riskhantering. Parlamentet påminner om att detta synsätt även får stöd i EU-domstolens domar(14).

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att när de agerar som riskhanterare i (produkt)godkännandeförfarandena tillämpa försiktighetsprincipen i vederbörlig ordning och särskilt uppmärksamma skyddet av känsliga befolkningsgrupper enligt definitionen i artikel 3.14 i förordningen.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, byråerna och de behöriga myndigheterna att se över och förbättra sin kommunikation när det gäller riskbedömningsförfarandena och riskhanteringsbesluten i syfte att öka allmänhetens förtroende för produktgodkännandesystemet.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra genomförandet av de nationella förfarandena för produktgodkännande i syfte att begränsa undantagen och förlängningarna enligt artikel 53 i förordningen till verkliga nödsituationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut använda sina kontrollrättigheter enligt artikel 53.2 och 53.3. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att fullt ut uppfylla kravet att lämna information till andra medlemsstater och kommissionen enligt artikel 53.1, särskilt vad gäller åtgärder som vidtas för att säkerställa säkerheten för användare, känsliga befolkningsgrupper och konsumenter.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att färdigställa metoder för att avgöra när vissa undantag bör tillämpas, särskilt i fråga om ”försumbar exponering” eller ”allvarlig fara för växtskyddet” utan att ändra lagens ordalydelse eller andemening. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på att eventuella nytolkningar av begreppet ”försumbar exponering” som ”försumbar risk” skulle strida mot ordalydelsen och andemeningen i lagen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament för forskningsinitiativ när det gäller verksamma ämnen, däribland biologiska ämnen med låg risk, och växtskyddsmedel inom ramarna för Horisont Europa och den fleråriga budgetramen för 2021-2027. Parlamentet understryker vikten av ett regelverk för växtskyddsmedel på EU-nivå som skyddar miljön och människors hälsa och som också främjar forskning och innovation för att utveckla effektiva och säkra växtskyddsmedel, samtidigt som man säkerställer hållbara jordbruksmetoder och integrerat växtskydd. Parlamentet framhåller att det behövs ett brett utbud av säkra och effektiva verktyg för att skydda växter. Parlamentet framhåller den potential som precisionsjordbruksmetoder och teknisk innovation kan ha för att hjälpa jordbrukarna inom EU att optimera skadedjursbekämpningen på ett mer riktat och hållbart sätt.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt begränsa användningen av förfarandet med bekräftande uppgifter till det ändamål som avses i artikel 6 f i förordningen, dvs. om det fastställs nya krav under utvärderingsförfarandet eller som ett resultat av nya vetenskapliga och tekniska rön. Parlamentet betonar att fullständig dokumentation är viktigt för godkännande av verksamma ämnen. Parlamentet beklagar att förfarandet med undantag på grund av bekräftande uppgifter har lett till att vissa växtskyddsmedel som annars skulle ha förbjudits blivit kvar på marknaden under en längre tid.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka insynen i förfarandena i stort, bland annat genom att tillgängliggöra detaljerade mötesanteckningar om diskussionerna i kommittéförfarandet och de olika partnernas respektive ståndpunkter, och i synnerhet genom att förklara och motivera besluten som fattas av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att förordningen och dess genomförande stämmer bättre överens med EU:s lagstiftning och politik på detta område, särskilt med direktivet om en hållbar användning av bekämpningsmedel, och att skapa incitament, däribland genom att tillgängliggöra tillräckliga resurser som på kort sikt främjar och stimulerar utveckling och användning av säkra och giftfria alternativ till växtskyddsmedel. Parlamentet konstaterar att oundviklig inverkan på arter som inte är mål för bekämpning inte beaktas i regelverket, särskilt bin och andra pollengivare och andra insekter som är viktiga för jordbruket, eftersom de livnär sig på skadegörare. Parlamentet noterar att man i en färsk vetenskaplig studie framhåller ”insekternas undergång” som tar sig uttryck i att 75 % av de bevingade insekterna helt har försvunnit från vissa regioner i Tyskland, även i naturreservat där inga bekämpningsmedel används inom jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa samstämdhet mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och lagstiftningen som rör växtskyddsmedel, genom att i synnerhet låta skyldigheterna enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och direktiv 2009/128/EG stå kvar i förteckningen över föreskrivna verksamhetskrav (SMR 12 och SMR 13), i enlighet med kommissionens förslag till förordning om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken(15).

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ändamålsenlig efterlevnadskontroll av förordningen, särskilt avseende kontroller av växtskyddsmedel som marknadsförs i EU, oavsett om de tillverkats i EU eller importerats från tredjeländer.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.
(2) EUT L 70, 16.03.2005, s. 1.
(3) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.
(4) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0042.
(6) https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/64069
(7) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2018/615668/EPRS_STU(2018)615668_EN.pdf.
(8) COM(2018)0179.
(9) Slutsatser från Agence nationale de sécurité sanitaire de l’alimentation, de l’environnement et du travail (ANSES), Frankrike, 2018.
(10) EUT L 324, 10.12.2009, s. 1.
(11) Källa: Baserat på information och slutsatser från European Implementation Assessment, utredningstjänstens studie från april 2018, s. 36 och II-33.
(12) Källa: https://www.foodwatch.org/fileadmin/foodwatch.nl/Onze_campagnes/Schadelijke_stoffen/Documents/Rapport_foodwatch_Ten_minste_onhoudbaar_tot.pdf.
(13) SWD(2018)0038.
(14) T.ex. tribunalens dom av den 9 september 2011 i mål T-257/07, Frankrike mot kommissionen, ECLI:EU:T:2011:444.
(15) Förslag till förordning om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken – COM(2018)0392.


Olika kvalitet på produkter på den inre marknaden
PDF 174kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om olika kvalitet på produkter på den inre marknaden (2018/2008(INI))
P8_TA(2018)0357A8-0267/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004(3),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande av den 26 september 2017 om tillämpningen av EU:s livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning på marknadsföring av produkter med kvalitetsskillnader – Det specifika fallet livsmedel,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 25 maj 2016 Vägledning om genomförandet/tillämpningen av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder (SWD(2016)0163),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 maj 2016 Ett helhetsgrepp på gränsöverskridande e-handel till nytta för enskilda och företag i EU (COM(2016)0320),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 Kommissionens arbetsprogram 2018 – En agenda för ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU (COM(2017)0650),

–  med beaktande av kommissionsordförande Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen av den 13 september 2017,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets ordförande av den 9 mars 2017, särskilt punkt 3,

–  med beaktande av resultatet av det 3 524:e mötet i rådet (jordbruk och fiske) den 6 mars 2017,

–  med beaktande av protokollet från det 2 203:e mötet i kommissionen av den 8 mars 2017,

–  med beaktande av informationsdokumentet om vilseledande förpackningar, som utarbetades av utredningsavdelning A i januari 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter(5), särskilt punkt 6,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder 2005/29/EG(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(8), särskilt punkt 14,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(9), särskilt punkt 178,

–  med beaktande av sin större interpellation av den 15 mars 2017 om skillnader i fråga om produkters innehållsförteckning, sammansättning och smak mellan marknaderna i de central-/östeuropeiska och de västeuropeiska EU-medlemsstaterna(10),

–  med beaktande av informationsmeddelandet från Europaparlamentets utredningstjänst från juni 2017 Dual quality of branded food products: Addressing a possible east-west divide,

–  med beaktande av den undersökning om livsmedel och tjeckiska konsumenter som den tjeckiska myndigheten för jordbruks- och livsmedelskontroll genomförde i februari 2016,

–  med beaktande av den särskilda studien om olika kvalitet på och sammansättning av produkter som saluförs på Europeiska unionens inre marknad med hänsyn till konsumensskyddslagstiftningen (särskilt otillbörliga affärsmetoder), konkurrensrätten (särskilt osund konkurrens) och industriell äganderätt, som utarbetades av juridiska fakulteten vid Palackýuniversitetet i Olomouc 2017,

–  med beaktande av de olika undersökningar, studier och tester som genomförts de senaste åren av livsmedelsmyndigheterna i ett antal medlemsstater i Central- och Östeuropa,

–  med beaktande av Nielsen-rapporten The state of private label around the world från november 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 april 2018 En ny giv för konsumenterna (COM(2018)0183),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 april 2018 om bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler (COM(2018)0185),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet(11),

–  med beaktande av artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om skydd av immateriell egendom,

–  med beaktande av den gemensamma skrivelsen av den 23 mars 2018 från Republiken Kroatien, Tjeckien, Ungern, Litauen, Republiken Polen och Republiken Slovakien till kommissionen om olika kvalitet på produkter på den inre marknaden inom ramen för den nya given för konsumenterna,

–  med beaktande av resultaten från de jämförande undersökningar som gjorts av konsumentskyddsmyndigheter och konsumentorganisationer i flera av EU:s medlemsstater,

–  med beaktande av kommissionens förslag att uppdatera direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder för att tydliggöra att nationella myndigheter kan bedöma och ta itu med vilseledande affärsmetoder som inbegriper saluföring av produkter som identiska i flera EU-länder samtidigt som det finns väsentliga skillnader i deras sammansättning eller egenskaper,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0267/2018), och av följande skäl:

A.  Företag bör när de marknadsför, säljer eller levererar produkter ge konsumenterna korrekt och lättbegriplig information om produkternas exakta sammansättning, även om lokala produkter och recept, så att de kan fatta ett välgrundat köpbeslut.

B.  En huvudprincip när det gäller varumärken bör vara att konsumenterna kan lita på en produkts sammansättning, värde och kvalitet, och det är därför tillverkarna som ska se till att dessa förväntningar uppfylls.

C.  Konsumenterna känner inte till att produkter av samma märke och med samma förpackning anpassas till lokala preferenser och lokal smak, och den varierande kvaliteten på produkter väcker farhågor om att vissa medlemsstater behandlas annorlunda än andra. EU har redan tagit fram märkningar i syfte att tillgodose konsumenternas särskilda förväntningar och ta hänsyn till särskilda produktionsförhållanden som erkänns genom användning av kvalitetsbegrepp.

D.  Direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder är unionens huvudsakliga rättsinstrument för att se till att konsumenterna inte utsätts för vilseledande reklam och andra otillbörliga metoder i transaktionerna mellan näringsidkare och konsumenter, däribland saluföring av identiskt märkta produkter på ett sätt som kan vilseleda konsumenterna.

E.  Otillbörliga affärsmetoder kan enligt direktivet om otillbörliga affärsmetoder vara helt förbjudna eller förbjudna under vissa omständigheter. Enligt kommissionens slutsatser leder införandet av metoder i förteckningen i bilaga I till direktivet om otillbörliga affärsmetoder, i tillämpliga fall, till ökad rättssäkerhet och således till sundare konkurrens mellan producenter på marknaden.

F.  Konsumenterna associerar varumärken och produkter med kvalitet och förväntar sig därför att produkter av samma märke och/eller med identiskt utseende också håller samma kvalitet oavsett om de säljs i det egna landet eller i en annan medlemsstat.

G.  Konsumenterna associerar också en jordbruks- eller livsmedelsprodukts varumärke och etikett eller förpackning med kvalitet och förväntar sig därför att produkter av samma märke, som säljs med samma etikett eller ser likadana ut, också både håller samma kvalitet och har samma sammansättning oavsett om de säljs i det egna landet eller i en annan medlemsstat. Alla jordbrukare i EU framställer produkter som ska uppfylla samma höga standarder, och kunderna förväntar sig att denna enhetliga kvalitet även ska gälla andra produkter i livsmedelskedjan, oavsett i vilken jurisdiktion de har sin hemvist.

H.  Alla EU-medborgare förtjänar likabehandling när det gäller de livsmedels- och icke-livsmedelsprodukter som säljs på den inre marknaden.

I.  Otillbörliga metoder på detta område måste stoppas så att konsumenterna inte vilseleds, och endast kraftfulla gemensamma åtgärder på EU-nivå kan lösa detta gränsöverskridande problem.

J.  Bedömningen av om en affärsmetod är otillbörlig enligt direktivet om otillbörliga affärsmetoder måste göras från fall till fall av medlemsstaterna, utom när det gäller de metoder som anges i bilaga I.

K.  Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker betonade i sitt tal om tillståndet i unionen 2017 att det är oacceptabelt att livsmedel som säljs till människor i vissa delar av Europa är av lägre kvalitet än i andra länder, trots att produkterna är identiskt märkta och förpackade.

L.  Direktivet om otillbörliga affärsmetoder har genomförts på mycket olika sätt i medlemsstaterna, varvid förfarandena och effektiviteten när det gäller lösningarna och genomförandet av direktivet i medlemsstaternas i hög grad skiljer sig åt.

M.  Märket är ofta den viktigaste faktorn vid fastställandet av en produkts värde.

N.  En stärkt och mer effektiv samarbetsram för tillsyn skulle öka konsumenternas förtroende och leda till färre konsumentskador.

O.  Alla konsumenter i EU har samma rättigheter, men analyser visar att vissa producenter och tillverkare har sålt produkter av olika kvalitet under samma varumärke och med vilseledande identiskt utseende, varvid vissa produkter i en del länder har innehållit mindre av huvudingrediensen eller har innehållit ingredienser av lägre kvalitet som ersättning för ingredienser av högre kvalitet. Detta problem är mer utbrett i de medlemsstater som gått med i EU sedan 2004. Genom analyserna framkom fall där samma produkter eller produkter med vilseledande identiskt utseende och lägre kvalitet eller skillnader i smak, konsistens eller andra organoleptiska egenskaper såldes till priser som varierade avsevärt från land till land. Även om detta inte bryter mot principerna för den fria marknadsekonomin eller mot de nuvarande märkningsbestämmelserna eller annan livsmedelslagstiftning utgör det missbruk av varumärkesidentitet och går därmed stick i stäv med principen att alla konsumenter ska behandlas lika.

P.  Det har förekommit avsevärda skillnader när det gäller produkter som barnmat, vilket gör att tillverkarnas principer och påståenden om att de anpassar sina produkter till lokala preferenser kan ifrågasättas. Vissa laboratorieresultat bekräftar att produkter av lägre kvalitet kan innehålla mindre hälsosamma kombinationer av ingredienser, vilket därmed strider mot principen om att alla konsumenter ska behandlas likvärdigt. Vissa producent- och tillverkarföreträdare har gått med på att ändra sina produktrecept i vissa länder så att identiska produkter erbjuds på hela den inre marknaden.

Q.  Dessa oacceptabla metoder har införts av välkända multinationella företag inom den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin som på detta sätt försöker maximera sina vinstmarginaler genom att utnyttja skillnaderna i köpkraft mellan olika medlemsstater.

R.  I förslaget om en ny giv för konsumenterna, en riktad översyn av EU:s direktiv på konsumentskyddsområdet efter ändamålsenlighetskontrollen av EU:s lagstiftning om konsumentskydd och saluföring, föreslog kommissionen en uppdatering av direktivet om otillbörliga affärsmetoder för att tydliggöra att nationella myndigheter kan bedöma och ta itu med sådana vilseledande affärsmetoder som innebär att produkter saluförs som identiska i olika medlemsstater, när det faktiskt finns stora skillnader i deras sammansättning eller egenskaper.

S.  Konsumenterna bör visserligen inte vilseledas, men produktdifferentiering och produktinnovation bör inte begränsas i sig.

T.  Den inre marknaden har gett aktörerna i livsmedelskedjan stora fördelar. Livsmedelshandeln är allt oftare gränsöverskridande och har avgörande betydelse för hur den inre marknaden fungerar.

U.  För att dra full nytta av den inre marknaden är det avgörande att EU:s befintliga livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning tillämpas på ett bättre sätt så att man kan identifiera och åtgärda omotiverade varierande standarder och därmed skydda konsumenterna mot vilseledande information och affärsmetoder.

V.  Konsumentorganisationernas roll måste ständigt stärkas i detta avseende. De spelar en unik roll för att säkerställa konsumenternas förtroende och bör få ytterligare stöd genom fler rättsliga och ekonomiska åtgärder samt kapacitetsbyggande.

W.  Bevisade skillnader i fråga om ingredienser i jämförbara produkter skulle på lång sikt kunna utgöra en fara för konsumenthälsan, särskilt när det gäller utsatta konsumenter såsom barn och personer med särskild kosthållning och/eller hälsoproblem, och därigenom bidra till en försämring av medborgarnas hälsa. Detta gäller till exempel om fetthalten och/eller sockerinnehållet är högre än förväntat, om fett av animaliskt ursprung ersätts med fett av vegetabiliskt ursprung eller tvärtom, om socker ersätts med konstgjorda sötningsmedel eller om salthalten ökas. Märkning som inte ger en korrekt bild av de tillsatser som använts, eller av antalet ersättningsmedel för basingredienser, är vilseledande för konsumenterna och kan utgöra en hälsorisk.

X.  Det saknas lagstiftning om kvalitetsskillnader på EU-nivå, vilket gör det omöjligt att jämföra kvalitet eller identifiera fall av olika kvalitet och innebär att det inte finns några verktyg för att avhjälpa situationen. Kommissionens direktorat för hälsa och livsmedel: revision och analys har regelbundet rapporterat om brister i genomförandet och efterlevnaden av tillämpliga krav i EU:s livsmedelslagstiftning, till exempel när det gäller märkning av maskinurbenat kött(12) eller användning av livsmedelstillsatser(13).

Y.  Skillnader i sammansättning som eventuellt kan påverka konsumenthälsan kan påträffas inte bara i livsmedel, utan också i kosmetika, hygienprodukter och rengöringsmedel.

Z.  Arbetet med att ändra sammansättningen i syfte att minska innehållet av fett, socker och salt i livsmedel släpar efter i många länder i Central-, Öst- och Sydösteuropa.

1.  Europaparlamentet betonar att resultaten av åtskilliga tester och undersökningar som genomförts i flera medlemsstater, framför allt i Central- och Östeuropa, med olika laboratorietestningsmetoder, visar att det finns skillnader av olika omfattning, bland annat i sammansättningen och i de ingredienser som används, mellan produkter av samma märke och i till synes identiska förpackningar som saluförs och distribueras på den inre marknaden, vilket är till skada för konsumenterna. Parlamentet noterar att den stora majoriteten konsumenter är oroade över sådana skillnader, enligt en undersökning som gjorts på uppdrag av en nationell behörig myndighet. Utifrån resultaten av dessa tester och undersökningar drar parlamentet slutsatsen att konsumenterna är oroade över att det förekommer diskriminering mellan olika medlemsstaters marknader. Parlamentet betonar att ingen sådan diskriminering kan accepteras och att alla konsumenter i EU bör ha tillgång till samma produktkvalitet.

2.  Europaparlamentet framhåller att fallen av sådana stora skillnader inte bara gäller livsmedel utan ofta också icke-livsmedelsprodukter, bland annat tvätt- och rengöringsmedel, kosmetika, toalettartiklar och produkter avsedda för spädbarn.

3.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet 2013 uppmanade kommissionen att göra en djupgående undersökning för att bedöma om den gällande EU-lagstiftningen behövde anpassas och att informera parlamentet och konsumenterna om resultatet.

4.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som kommissionen nyligen har aviserat för att ta itu med denna fråga, särskilt dess åtagande att ta fram en gemensam testmetod och anslå en budget för dess utarbetande och genomförande och för insamlingen av ytterligare tillförlitliga och jämförbara uppgifter, och att uppdatera direktivet om otillbörliga affärsmetoder och inrätta kunskapscentrumet för livsmedelsbedrägerier och kvalitet.

5.  Europaparlamentet noterar det uppdrag som högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja har fått från Europeiska rådet för att ta upp frågan om olika kvalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter att delta aktivt i pågående initiativ, bland annat i utvecklingen och införlivandet i sina arbetsmetoder av en gemensam testmetod och insamlingen av ytterligare uppgifter. Parlamentet betonar att det är viktigt att de parter som företräder konsumenternas intressen deltar aktivt och kan få yttranden utfärdade på sina vägnar, bland annat företrädarna för konsumentorganisationer, tillverkare och forskningsorganisationer som har utfört produkttester i medlemsstaterna. Parlamentet bör involveras i alla pågående initiativ som kan påverka försöken att ta itu med frågan om olika kvalitet.

6.  Europaparlamentet rekommenderar de berörda medlemsstaterna att utarbeta egna bedömningar av metoderna och effektiviteten när det gäller genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder och annan befintlig lagstiftning som rör olika kvalitet på livsmedel och andra produkter, och att lämna in dem till kommissionen, så att den kan göra en objektiv bedömning av problemets allvar.

7.  Europaparlamentet gläder sig över att det har antagit ett pilotprojekt för 2018, som kommer att omfatta en rad marknadsundersökningar bland flera kategorier av konsumentprodukter. Syftet är att bedöma olika aspekter av kvalitetsskillnader. Parlamentet förväntar sig att projektet genomförs och offentliggörs i tid, i enlighet med den ursprungliga planen. Parlamentet anser att projektet dessutom bör förlängas till 2019 för att säkra en större kunskapsbredd och täcka andra sektorer än livsmedelssektorn. Parlamentsledamöterna bör göras med delaktiga i övervakningen av projektet. Parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna uppmuntras att utnyttja alla verktyg som finns till förfogande, även pilotprojekt och nationella projekt, för att göra ytterligare bedömningar av olika aspekter av produkter av olika kvalitet.

8.  Europaparlamentet betonar att detaljerad information om vilken offentlig myndighet som har ansvar för att vidta åtgärder och om tillhörande administrativa eller rättsliga förfaranden, bland annat medborgarnas möjlighet att lämna in klagomål över nätet, är en förutsättning för att direktivet om otillbörliga affärsmetoder ska kunna genomföras effektivt. Parlamentet ser därför negativt på informationsbristerna i de berörda medlemsstaterna, eftersom de ansvariga myndigheterna i vissa medlemsstater inte lämnar information om olika kvalitet på produkter på sina webbplatser, trots att de hävdar att man måste ta itu med frågan.

9.  Europaparlamentet understryker att kommissionen redan har underrättats om en ny nationell märkning som är avsedd att varna konsumenterna om skillnader i livsmedels sammansättning.

10.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har startat ett utbildningsprogram på nätet som hjälper företagen att förstå och tillämpa konsumenträtten i EU på ett bättre sätt, för att ytterligare stärka konsumentskyddet i EU och hjälpa företagen.

Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av EU:s livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning på marknadsföring av produkter med kvalitetsskillnader

11.  Europaparlamentet noterar kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av EU:s livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning på marknadsföring av produkter med kvalitetsskillnader. Parlamentet framhåller att syftet med tillkännagivandet är att hjälpa nationella myndigheter att avgöra om ett företag bryter mot EU:s livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning när det säljer produkter med kvalitetsskillnader i olika länder och att ge dem råd om hur de ska samarbeta med varandra. Parlamentet är oroat över att den stegvisa strategi som nationella myndigheter enligt tillkännagivandet ska tillämpa för att avgöra om producenter bryter mot EU:s lagstiftning för närvarande inte tillämpas i praktiken av myndigheterna, vilket kan innebära att konsumenternas rättigheter kränks.

12.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att konsumenterna på den inre marknaden, där de har en allmän kunskap om principerna om fri rörlighet och lika tillgång till varor, a priori inte förväntar sig att märkesprodukter som säljs i olika länder ska skilja sig åt. Parlamentet påminner om kommissionens påpekande att studier om märkeslojalitet visar att märken enligt konsumenternas uppfattning fungerar som ett slags intyg på kontrollerad och konstant kvalitet. Parlamentet delar dessutom kommissionens uppfattning att detta förklarar varför vissa konsumenter förväntar sig att märkesprodukter ska hålla motsvarande, om inte exakt samma, kvalitet oavsett var och när de köps och att varumärkesinnehavare ska informera dem vid beslut om att ändra produktsammansättningen.

13.  Europaparlamentet anser därför inte att det räcker att tillhandahålla eventuell ytterligare information, inte ens i förpackningens huvudsakliga synfält, om inte konsumenten säkert förstår att produkten i fråga skiljer sig från till synes identiska produkter av samma märke som säljs i en annan medlemsstat.

14.  Europaparlamentet delar vidare kommissionens uppfattning i detta sammanhang att producenter inte nödvändigtvis behöver erbjuda identiska produkter i olika geografiska områden och att den fria rörligheten för varor inte innebär att varje produkt måste vara identisk överallt på den inre marknaden. Parlamentet betonar att näringsidkare får saluföra och sälja varor med olika sammansättning och egenskaper på grundval av legitima faktorer, förutsatt att EU-lagstiftningen respekteras fullt ut. Parlamentet betonar emellertid att sådana produkter inte får skilja sig i kvalitet när de erbjuds konsumenter på andra marknader.

15.  Europaparlamentet anser att tillhandahållande av korrekt och lättbegriplig information till konsumenterna är avgörande för att man ska komma till rätta med olika kvalitet på produkter. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att ett företag som avser att släppa ut en produkt med till viss del olika egenskaper på olika medlemsstaters marknader inte får märka produkten på ett till synes identiskt sätt.

16.  Europaparlamentet konstaterar att det kan finnas godtagbara skillnader i sammansättningen för enskilda varumärkesprodukter och att produkterna kan skilja sig åt på grund av regionala konsumentpreferenser, användning av lokala ingredienser, krav i nationell lagstiftning eller ändrad sammansättning. Parlamentet betonar att syftet inte är att fastställa eller harmonisera kraven på livsmedelskvalitet och att det inte är önskvärt att ålägga tillverkarna en exakt sammansättning för de enskilda produkterna. Parlamentet anser emellertid att konsumentpreferenser inte bör användas som ursäkt för en lägre kvalitet eller för att erbjuda olika kvalitetsklasser på olika marknader. Konsumenterna måste på ett tydligt sätt informeras och göras medvetna om sådana anpassningar för varje enskild produkt och inte bara rent generellt om att detta är etablerad praxis.

17.  Europaparlamentet anser att tillkännagivandet uppfattas vara avsett för framför allt livsmedel. Parlamentet anser att bestämmelserna om tillämpningen av konsumentskyddslagstiftningen bör tillämpas på alla livsmedels- och icke-livsmedelsprodukter som är tillgängliga på den inre marknaden i allmänhet och att produkternas märkning måste vara läsbar för konsumenterna och innehålla fullständig information.

18.  Europaparlamentet uppmärksammar 2016 års vägledning om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder, där följande anges: ”Varor av samma märke med samma eller liknande förpackning kan skilja sig i sammansättningen beroende på tillverkningsplats och målmarknad, dvs. de kan variera mellan medlemsstaterna. Marknadsföring av produkter med olika sammansättning är enligt direktivet om otillbörliga affärsmetoder inte otillbörlig i sig.” Parlamentet betonar att kommissionens vägledningar är viktiga för att underlätta en korrekt och enhetlig tillämpning av direktivet om otillbörliga affärsmetoder, och uppmanar därför kommissionen att klargöra förhållandet mellan tillkännagivandet, vägledningen och dokumentet från undergruppen för den inre marknaden i högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det kan finnas olika krav för de nationella behöriga myndigheternas kontrollmetoder. Parlamentet understryker att det redan har gjorts olika analyser som skulle kunna ligga till grund för utformningen och genomförandet av den gemensamma testmetoden, även om metoderna för dessa skiljer sig åt och resultaten inte har bedömts på samma sätt. Parlamentet anser att syftet med arbetet att ta fram en metod under ledning av kommissionens gemensamma forskningscentrum bör anges tydligt, så att man säkerställer en enhetlig tolkning av den resulterande metoden, bland annat en definition av vad som utgör en ”betydande skillnad”, och gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att använda den. Parlamentet påpekar att fastställande av vilken av de olika produkterna som är mest standard och därmed ”referensprodukt” faktiskt skulle kunna hindra den samlade bedömningen eftersom det kan vara för svårt att avgöra.

20.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att hjälpa de nationella tillsynsmyndigheterna att identifiera otillbörliga affärsmetoder vid saluföring av produkter. Kommissionen uppmanas att samordna de nationella behöriga myndigheterna i detta avseende. Parlamentet betonar att syftet med en sådan metod är att säkerställa insamling av tillförlitliga och jämförbara uppgifter från medlemsstaternas sida på gemensamma grunder och att bidra till en samlad bedömning av hur allvarligt och omfattande problemet med produkter av olika kvalitet är på den inre marknaden. Parlamentet påminner om att den faktiska karaktären av otillbörliga affärsmetoder förmodligen kommer att bedömas från fall till fall även i fortsättningen, eftersom fastställandet av i vilken grad konsumenterna vilseleds alltid bygger på en subjektiv bedömning från den behöriga myndighetens eller domstolens sida.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att uppmana de behöriga myndigheterna att genomföra fler marknadstester i medlemsstaterna som inbegriper produktjämförelser mellan olika regioner och länder. Parlamentet framhåller emellertid att sådana tester, enligt kommissionens uppfattning, bör göras enligt en gemensam teststrategi som ännu inte är fullt utvecklad. Parlamentet betonar vikten av att hålla sig till tidsplanen så att resultaten av de tester som genomförts enligt en gemensam testmetod blir fullständiga, offentliggörs på alla officiella EU-språk i en databas som är tillgänglig för allmänheten och analyseras så snart som möjligt, dock senast före utgången av 2018. Dessutom betonar parlamentet att resultaten omedelbart måste offentliggöras i syfte att informera konsumenterna och producenterna så att de blir medvetna om detta. På så sätt kan man bidra till att minska förekomsten av produkter av olika kvalitet.

Andra aspekter av olika kvalitet

22.  Europaparlamentet understryker att egna varumärken har blivit ett nödvändigt inslag i konsumenternas varukorgar och att deras marknadsandel har ökat under det senaste årtiondet i de flesta produktkategorier i de flesta medlemsstater. Parlamentet anser att egna varumärken inte bör ge intryck av att vara märkesprodukter så att konsumenterna blir förvirrade. Parlamentet framhåller på nytt att kommissionen måste ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om egna varumärken så att man får slut på sammanblandningen av egna varumärken och märkesprodukter. Parlamentet konstaterar att den inre marknaden är tillgänglig för producenter och tillverkare, men att den också är mycket konkurrensutsatt, med vissa varumärken som är allmänt kända eller har gott renommé i hela unionen.

23.  Europaparlamentet påminner om att det upprepade gånger har uppmanat kommissionen att avgöra huruvida olika kvalitet får negativa återverkningar på den lokala och regionala produktionen, framför allt små och medelstora företag. Det är beklagligt att kommissionen ännu inte har presenterat några uppgifter.

24.  Europaparlamentet betonar att förfalskning av märkesprodukter innebär en hälso- och säkerhetsrisk för konsumenterna, underminerar konsumenternas förtroende för märkena och medför förlorade intäkter för producenterna. Parlamentet noterar att utbudet av förfalskningar som beslagtas inom EU fortfarande är stort och omfattar nästan alla slags varor.

25.  Europaparlamentet är oroat över de restriktioner som införts för näringsidkare när det gäller köp av varor, vilket kan få en negativ inverkan på konsumenternas valmöjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera vilka faktorer som bidrar till en fragmentering av den inre marknaden för varor och otillbörligt begränsar konsumenternas förmåga att dra full nytta av den inre marknaden, med inriktning på territoriella försörjningsbegränsningar och konsekvenserna av dessa. Kommissionen uppmanas att i tillämpliga fall utnyttja konkurrenslagstiftningen för att motverka sådana metoder.

26.  Europaparlamentet påpekar att nationella behöriga myndigheter endast kan välja ut prover och genomföra tester på den egna medlemsstatens territorium. Parlamentet betonar behovet av ett fördjupat, effektivt, öppet och snabbt gränsöverskridande samarbete och utbyte av uppgifter, bland annat utbyte av information om produkter som eventuellt inte uppfyller kraven och information om eventuella otillbörliga metoder, mellan nationella konsumentskyddsmyndigheter och livsmedelsmyndigheter, konsumentorganisationer och kommissionen, i syfte att ta itu med kvalitetsskillnader och förbättra och anpassa tillämpningen av lagstiftningen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att inta en mer aktiv roll i ett sådant samarbete. Parlamentet välkomnar antagandet av den ändrade förordningen om konsumentskyddssamarbete, som ger stärkta utrednings- och tillsynsbefogenheter, förbättrar informations- och uppgiftsutbytet samt tillgången till all relevant information och medför harmoniserade bestämmelser om vilka förfaranden som ska följas för samordning av utrednings- och tillsynsbefogenheterna i detta avseende.

27.  Europaparlamentet inser nyttan av samordnade tillsynsåtgärder, som är en viktig form av samordning av tillsynen enligt förordningen om konsumentskyddssamarbete, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka dem ytterligare och utöka deras tillämpningsområde.

Rekommendationer och ytterligare åtgärder

28.  Europaparlamentet betonar vikten av en bred och läglig offentlig debatt som leder till ökad medvetenhet hos konsumenterna om produkter och deras egenskaper. Parlamentet konstaterar att vissa tillverkare och innehavare av egna varumärken redan har meddelat ändringar av recepten eller tillämpning av EU:s gemensamma produktionsstandard. Parlamentet betonar industrins roll i att förbättra insynen och tydligheten i produkternas sammansättning och kvalitet samt ändringar av dessa. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ till att utarbeta en uppförandekod i detta avseende. Parlamentet anser att både producenter och återförsäljare, i deras eget intresse, bör göras ännu mer delaktiga, så att man så snart som möjligt kan hitta ett effektivt sätt att åtgärda den nuvarande situationen utan att tillgripa rättsliga åtgärder och göra det möjligt för Europas konsumenter att få tillgång till produkter av samma kvalitet på hela den inre marknaden. Parlamentet uppmanar tillverkarna att överväga att införa en logotyp på förpackningen som anger att samma varumärke har samma innehåll och kvalitet i alla medlemsstater.

29.  Europaparlamentet uppmanar konsumentorganisationerna, organisationerna i det civila samhället och de anmälda nationella organ som har ansvar för att genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder och annan relevant lagstiftning att delta mer aktivt i den offentliga debatten och informera konsumenterna. Parlamentet är övertygat om att konsumentorganisationerna på ett avgörande sätt skulle kunna bidra till en lösning av problemet med olika kvalitet på produkter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att öka sitt stöd för nationella konsumentorganisationer genom finansiella och rättsliga mekanismer, så att de kan bygga upp kapacitet, utveckla sin testningsverksamhet och, tillsammans med de behöriga myndigheterna, bidra till att fall där produkter orättmätigt håller olika kvalitet, spåras upp och avslöjas. Parlamentet anser dessutom att man bör främja ett bättre gränsöverskridande informationsutbyte mellan konsumentorganisationer.

30.  Europaparlamentet anser att de behöriga myndigheterna utifrån tidigare erfarenheter hittills inte själva på ett effektivt sätt har kunnat ta itu med några specifika fall av olika kvalitet på nationell nivå eller genomföra gällande lagstiftning, eller också har de bara försökt göra det i minsta möjliga utsträckning, delvis på grund av att det saknas en uttrycklig rättslig bestämmelse på EU-nivå. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna har ansvar för att genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder och att de därför bör göra det för att se till att konsumenterna inte vilseleds genom otillbörliga marknadsföringsmetoder. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör se till att de nationella behöriga myndigheterna har lämplig teknisk, ekonomisk och personalmässig kapacitet för att säkerställa ett effektivt genomförande. Medlemsstaterna uppmanas att ge konsumenterna möjlighet att lämna in klagomål och få dem behandlade, och att i största möjliga utsträckning informera konsumenterna om deras rättigheter och möjligheter inom ramen för gällande lagstiftning samt om försäljarnas skyldighet att lämna information om produkternas sammansättning och, i tillämpliga fall, ursprung.

31.  Europaparlamentet uppmärksammar att frågan om olika kvalitet har ett direkt samband med de väsentliga delarna av den inre marknadens funktion och konsumenternas förtroende, som båda står på spel, och därför krävs bland annat en lösning på unionsnivå via direkt verkställbara åtgärder. Parlamentet är övertygat om att åtgärder på unionsnivå skulle trygga den inre marknadens integritet, under förutsättning att det finns möjligheter till åtgärder på nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga de nationella standarder för livsmedels- och icke-livsmedelsprodukter som finns i EU och att bedöma om de är relevanta i fall av olika kvalitet på den inre marknaden.

32.  Europaparlamentet anser att det snabbt måste utvecklas kapacitet och mekanismer på EU-nivå i form av en särskild övervaknings- och tillsynsenhet inom ett befintligt EU-organ (det gemensamma forskningscentrumet, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) eller annat organ), med minimal byråkrati, för att övervaka att sammansättningen och ingrediensernas proportioner är konsekventa i livsmedelsprodukter med identiskt varumärke och förpackning och för att bedöma jämförande laboratorieanalyser i syfte att identifiera otillbörliga affärsmetoder i marknadsföringen av livsmedelsprodukter.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en ny giv för konsumenterna, där man försöker komma till rätta med produkter av olika kvalitet genom att ändra artikel 6 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder så att det föreskrivs att marknadsföring av produkter som identiska med samma produkter som marknadsförs i flera andra medlemsstater, även om dessa produkter skiljer sig åt vad gäller sammansättning eller egenskaper, utgör en vilseledande affärsmetod. Parlamentet konstaterar emellertid att förslaget också innehåller vissa otydliga bestämmelser som måste förtydligas för att säkerställa en korrekt tolkning och tillämpning.

34.  Europaparlamentet är emellertid starkt övertygat om att det effektivaste sättet att åtgärda omotiverade fall av olika kvalitet är genom en ändring av bilaga I till direktivet om otillbörliga affärsmetoder där man inför ytterligare en punkt i förteckningen över affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga och där man uttryckligen nämner identiskt märkta produkter av olika kvalitet när sådana produkter är diskriminerande och inte uppfyller konsumenternas förväntningar.

35.  Europaparlamentet betonar att lagstiftningsprocessen bör leda till en tydlig definition av vad som får anses utgöra olika kvalitet och hur respektive fall bör bedömas och hanteras av de behöriga myndigheterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en öppen förteckning över så kallade legitima faktorer skulle kunna äventyra de behöriga myndigheternas förmåga att göra bedömningar och tillämpa lagstiftningen. Parlamentet är oroat över att användningen av begreppet ”definierade konsumentpreferenser” när man bedömer huruvida en differentiering i produktsammansättningen är motiverad eller inte kan leda till motstridiga tolkningar av behöriga myndigheter.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka det uppdrag som det gemensamma forskningscentrumet har fått att utarbeta en gemensam europeisk metod för att jämföra egenskaperna hos icke-livsmedelsprodukter och riktlinjer för ökad produktinsyn inom ett år, och att utvärdera testresultaten. Parlamentet påpekar att det gemensamma forskningscentrumet – för att utbyta bästa praxis på området – också bör sträva efter att samarbeta med de myndigheter i medlemsstaterna som redan har genomfört sin egen produkttestning, men ännu inte har meddelat resultaten till andra medlemsstaters nationella myndigheter.

37.  Europaparlamentet påpekar att livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet samt skyddet för konsumenterna mot att vilseledas har högsta prioritet. Parlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att säkerställa en bättre övervakning och en korrektare tillämpning av EU-lagstiftningen. Parlamentet anser att de behöriga nationella myndigheterna bör övervaka efterlevnaden av den gällande lagstiftningen inom dessa områden på ett effektivt sätt.

38.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att förbättra insynen i vetenskapliga studier på området livsmedelssäkerhet som svar på uttryck för oro bland allmänheten, i syfte att förbättra tillgången till den information som krävs för att fatta inköpsbeslut som stöds av en tillförlitlig, vetenskapligt grundad riskbedömning.

39.  Europaparlamentet uppmanar de nationella livsmedelsmyndigheterna att från fall till fall fastställa om en misstänkt diskriminerande metod faktiskt är olaglig, på grundval av bestämmelserna i direktivet om otillbörliga affärsmetoder och deras samspel med de krav på rättvisande information som anges i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna.

40.  Europaparlamentet konstaterar att alla EU-medborgare påverkas av kvalitetsskillnader, bland annat när de reser mellan medlemsstaterna.

41.  Europaparlamentet betonar emellertid att betydande skillnader i produkter för barn, såsom livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, inte kan motiveras med enbart hänvisning till regionala smakpreferenser.

42.  Europaparlamentet förkastar med kraft påståendet från vissa producenter om att förändringar i sammansättning och/eller kvalitet görs för att priserna ska överensstämma med konsumenternas förväntningar. Parlamentet framhåller att olika studier har visat att produkter av lägre kvalitet ofta är dyrare än motsvarande produkter av högre kvalitet i andra delar av EU.

43.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att principen om en cirkulär ekonomi ska tillämpas på produktförpackningar, och betonar att producenterna, om produktförpackningar i en medlemsstat följer denna princip, bör göra samordnade ansträngningar för att se till att så är fallet för alla deras produkter som saluförs under samma märke och i samma typ av förpackningar i och utanför EU.

44.  Europaparlamentet betonar att vissa fall av olika kvalitet på produkter beror på bristande efterlevnad av EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att så snart som möjligt se till att gällande EU-bestämmelser om livsmedelsmärkning följs, även när det gäller exempelvis maskinurbenat kött.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
(2) EUT L 345, 27.12.2017, s. 1.
(3) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.
(4) EUT C 65, 19.2.2016, s. 2.
(5) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 11.
(6) EUT C 93, 24.3.2017, s. 27.
(7) EUT C 86, 6.3.2018, s. 40.
(8) EUT C 11, 12.1.2018, s. 2.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0027.
(10) O-000019/2017.
(11) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.
(12) http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/overview_reports/details.cfm?rep_id=76
(13) http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/overview_reports/details.cfm?rep_id=115

Rättsligt meddelande