Index 
Antagna texter
Torsdagen den 25 oktober 2018 - StrasbourgSlutlig utgåva
Import av kulturföremål ***I
 Skyddet av EU:s ekonomiska intressen – Återvinning av pengar och tillgångar från tredjeländer i fall av bedrägeri
 Godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel ***I
 Veterinärmedicinska läkemedel ***I
 Tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av foder som innehåller läkemedel ***I
 Avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer ***I
 Främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon ***I
 Flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd ***I
 Europeiska bankmyndighetens säte ***I
 Flytten av Europeiska läkemedelsmyndighetens säte ***I
 Det ökande nyfascistiska våldet i Europa
 Djurs välbefinnande, användning av antimikrobiella medel och miljöpåverkan av industriell slaktkycklinguppfödning
 FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP24)
 14:e mötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald (COP14)
 Sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet
 Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet
 Dödandet av journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul
 Situationen i Azovska sjön
 Situationen i Venezuela
 Främjande av automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis
 Utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen i Europeiska unionen: dags att handla!
 Handelsaspekterna av globaliseringen

Import av kulturföremål ***I
PDF 241kWORD 78k
Europaparlamentets ändringar antagna den 25 oktober 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om import av kulturföremål (COM(2017)0375 – C8-0227/2017 – 2017/0158(COD))(1)
P8_TA(2018)0418A8-0308/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Mot bakgrund av rådets slutsatser av den 12 februari 2016 om kampen mot finansiering av terrorism, kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism24 och direktivet om bekämpande av terrorism25 bör det införas gemensamma regler om handel med tredjeländer i syfte att säkerställa ett verkningsfullt skydd mot förlust av kulturföremål, bevarandet av mänsklighetens kulturarv och förhindra finansiering av terrorism genom försäljning av plundrat kulturarv till köpare i unionen.
(1)  Mot bakgrund av rådets slutsatser av den 12 februari 2016 om kampen mot finansiering av terrorism, kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism24 och direktivet om bekämpande av terrorism25 bör det införas gemensamma regler om handel med tredjeländer i syfte att säkerställa ett verkningsfullt skydd mot olaglig handel med, förlust av eller förstörelse av kulturföremål, bevarandet av mänsklighetens kulturarv och förhindra finansiering av terrorism och penningtvätt genom försäljning av plundrat kulturarv till köpare i unionen.
__________________
__________________
24 COM(2016)0050.
24 COM(2016)0050.
25 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6)
25 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6)
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Med tanke på unionens engagemang för rättvisa processer och ersättning till brottsoffer samt Unescos (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur) stadga och konventioner om skydd av kulturarvet måste det säkras att föremål som köpts, grävts ut eller på annat sätt erhållits på olaglig väg ska återställas. När det gäller exploatering av folk och territorier som vanligen leder till olaglig handel med kulturföremål, i synnerhet när denna olagliga handel har sitt ursprung i ett sammanhang av väpnad konflikt, bör denna förordning beakta människors och territoriers regionala och lokala särdrag snarare än kulturproduktionens marknadsvärde.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Kulturarvet är en av grundstenarna för civilisationen och det berikar kulturlivet för alla folk och människor och bör därför skyddas från olagligt förvärv och plundring. Unionen bör därför förbjuda införsel till unionens tullområde av kulturföremål som exporterats olagligen från tredjeländer.
(2)  Kulturföremål har ofta stor kulturell, konstnärlig, historisk och vetenskaplig betydelse. Kulturarvet är en av grundstenarna för civilisationen, som bland annat kan ha ett symbolvärde för mänskligheten och utgöra en del av mänsklighetens kulturella minne. Det berikar kulturlivet för alla folk och förenar oss i mänsklighetens gemensamma minnen och utvecklingen av civilisationen. Kulturarvet bör därför skyddas från olagligt förvärv och plundring. Plundring av arkeologiska platser är inget nytt fenomen, men sker nu i industriell skala. Så länge det går att bedriva lukrativ handel med olagligt utgrävda kulturföremål och därigenom göra vinster utan påtagliga risker, kommer denna utgrävning och plundring att fortsätta i framtiden. Kulturarvets ekonomiska och konstnärliga värde skapar stark efterfrågan på den internationella marknaden, men bristen på kraftfulla internationella lagstiftningsåtgärder och ineffektiv tillämpning av dessa leder till att kulturföremålen överförs till den underjordiska ekonomin. Plundring av arkeologiska platser och handel med olagligt utgrävt kulturarv är ett allvarligt brott som orsakar stort lidande för dem som drabbas direkt eller indirekt. Otillåten handel med kulturföremål bidrar i många fall till påtvingad kulturell likriktning eller fördrivning, medan plundring av kulturföremål bland annat leder till upplösning av kulturer. Unionen bör därför förbjuda import till unionens tullområde av kulturföremål som exporterats olagligen från tredjeländer, med särskild tonvikt på kulturföremål från tredjeländer som påverkas av väpnade konflikter, i synnerhet när föremålen har exporterats av terroristorganisationer eller andra kriminella organisationer.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Tredjeländernas behöriga myndigheter har inte alltid tillräcklig kapacitet för att bekämpa smuggling av och olaglig handel med kulturföremål. Dessa myndigheter kan också vara utsatta för korruption eller andra former av administrativa missförhållanden. När kulturföremål tas ur sitt sammanhang berövas befolkningen sina sedvänjor, föremål eller platser för hågkomst och religionsutövning. Föremålens historiska kontext och vetenskapliga värde går förlorade om föremål som hör ihop med varandra säljs separat. Med tanke på kulturföremålens oersättlighet och allmänintresset borde det enbart vara möjligt att äga sådana föremål på vissa villkor. Importförfarandet måste omfatta en försäkran om lämplig lagring efter införseln, dokumentation, beviljande av tillgång för akademiska institutioner och offentliga museer samt samarbete när det gäller berättigade anspråk på återställande.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Med tanke på de olika regler som tillämpas i medlemsstaterna när det gäller införsel av kulturföremål till unionens tullområde bör åtgärder vidtas i synnerhet för att säkerställa att importen av kulturföremål omfattas av enhetliga kontroller i samband med införseln.
(3)  Med tanke på de olika regler som tillämpas i medlemsstaterna när det gäller import av kulturföremål till unionens tullområde bör åtgärder vidtas i synnerhet för att säkerställa att viss import av kulturföremål omfattas av enhetliga kontroller i samband med införseln till unionens tullområde, på grundval av befintliga processer, förfaranden och administrativa verktyg som syftar till att uppnå ett enhetligt genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/20131a.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  De gemensamma reglerna bör omfatta tullbehandlingen av icke-unionsvaror i form av kulturföremål som förs in till unionens tullområde, dvs. både varornas övergång till fri omsättning och deras hänförande till ett särskilt tullförfarande med undantag av transitering.
(4)  De gemensamma reglerna bör omfatta införsel och import av icke-unionsvaror i form av kulturföremål till unionens tullområde.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Med hänsyn till den kända potentialen hos frizoner (så kallade frihamnar) när det gäller lagring av kulturföremål, bör de kontrollåtgärder som ska införas ha ett så brett tillämpningsområde som möjligt med avseende på de tullförfaranden som berörs. Kontrollåtgärderna bör därför endast gälla varor som övergått till fri omsättning samt varor som hänförts till ett särskilt tullförfarande. Ett så brett tillämpningsområde bör dock inte gå emot principen om fri transitering av varor eller gå utöver syftet att förhindra att olagligt exporterade kultföremål förs in till unionens tullområde. Därför bör kontrollåtgärderna omfatta de särskilda tullförfaranden som varor som förs in i unionens tullområde kan hänföras till, men inte transitering.
(5)  De kontrollåtgärder som ska införas för frizoner (så kallade frihamnar) bör ha ett så brett tillämpningsområde som möjligt med avseende på de tullförfaranden som berörs, i syfte att förhindra kringgående av denna förordning genom utnyttjande av frizoner, som utgör eventuella bakgrundsområden för fortsatt spridning av handel med olagliga produkter i EU. Kontrollåtgärderna bör därför endast gälla varor som övergått till fri omsättning samt varor som hänförts till ett särskilt tullförfarande. Ett så brett tillämpningsområde bör dock inte gå utöver syftet att förhindra att olagligt exporterade kulturföremål förs in till unionens tullområde, utom när behöriga myndigheter har rimliga skäl att anta att kulturföremål exporterats från ursprungslandet eller tredjelandet i strid med dess lagar och andra författningar.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Definitioner som grundar sig på definitionerna i Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 14 november 1970, och Unidroits konvention om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt, undertecknad den 24 juni 1995, i vilka ett betydande antal medlemsstater är parter, bör användas i förordningen, med tanke på att många tredjeländer och de flesta medlemsstater är bekanta med reglerna i dessa konventioner.
(6)  Definitioner som grundar sig på definitionerna i Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 14 november 1970 (1970 års Unesco-konvention), och Unidroits konvention om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt, undertecknad den 24 juni 1995, i vilka ett betydande antal medlemsstater är parter, bör användas i förordningen, med tanke på att många tredjeländer och de flesta medlemsstater är bekanta med reglerna i dessa konventioner.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Exportens laglighet bör granskas på grundval av lagar och andra författningar i det land där kulturföremålen upptäckts eller skapats (”ursprungsland”). I syfte att undvika kringgående av regler bör, när kulturföremål förs in i unionen från ett annat tredjeland än ursprungslandet, den person som önskar införa kulturföremålen till unionens tullområde visa att de exporterats därifrån lagligen, när det berörda tredjelandet är undertecknande part i Unescos konvention från 1970 och därmed ett land som åtagit sig att bekämpa olaglig handel med kulturföremål. I andra fall bör personen bevisa laglig export från ursprungslandet.
(7)  Exportens laglighet bör granskas på grundval av lagar och andra författningar i det land där kulturföremålen upptäckts eller skapats, eller bortförts, utgrävts eller stulits på land eller under vatten i ett sådant land eller i det land som har så nära anknytning till kulturföremålen att det betraktar dem som nationell kulturegendom och reglerar exporten av dem från sitt territorium i samband med att de lagligen förs ut ur det land där de skapades eller upptäcktes (nedan kallat ursprungsland). När kulturföremål förs in i unionen från ett annat tredjeland än ursprungslandet, bör den person som önskar införa kulturföremålen till unionens tullområde, i syfte att undvika kringgående av regler, visa att de exporterats lagligen från ursprungslandet. I undantagsfall, där kulturföremålens ursprungsland antingen inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt och denna omständighet anses vara väldokumenterad och styrkt av den behöriga myndigheten, eller där kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet före 1970, och har kvarhållits i ett tredjeland för andra ändamål än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning innan föremålen förs in i unionens tullområde, men innehavaren inte kan tillhandahålla de handlingar som krävs, eftersom sådana handlingar inte användes när kulturföremålen exporterades från ursprungslandet, ska ansökan åtföljas av lämpliga handlingar och uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från tredjeland i enlighet med dess lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas.
Ändringar 10 och 11
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Skyddet mot olaglig import, export och överföring av egna kulturföremål från de medlemsstater som är parter i 1970 års Unescokonvention stöds av åtgärderna i artikel 5 i den konventionen, som kräver att minst en nationell tjänst för skydd av kulturarvet inrättas, med ett tillräckligt antal kvalificerade anställda. Det nödvändiga aktiva samarbetet avseende säkerhet och bekämpning av olaglig import av kulturföremål, särskilt i krisområden, med de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som är parter i konventionen, underlättas också genom denna. De stater som är parter i konventionen bör uppfylla sina åtaganden inom ramen för den, och de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen bör göra det utan dröjsmål.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  För att inte störa handen med varor över den yttre gränsen på ett oproportionellt sätt bör denna förordning endast gälla varor över en viss åldersgräns. Därför förefaller det lämpligt att fastställa en åldersgräns på minst 250 år för alla kategorier av kulturföremål. Denna minimigräns kommer att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning inriktas på sådana kulturföremål som mest sannolikt är målet för plundrare i konfliktområden, utan att utesluta andra varor som det är nödvändigt att kontrollera för att säkerställa skyddet av kulturarvet.
(8)  För att inte störa handeln med varor över unionens yttre gränser på ett oproportionellt sätt bör denna förordning endast gälla varor över en viss åldersgräns och ett visst gränsvärde. Därför förefaller det lämpligt att fastställa en lägsta åldersgräns för de flesta kategorier av kulturföremål, i enlighet med förordning (EG) nr 116/2009 och bestämmelserna i Unescos konvention från 1970 och Unidroits konvention från 1995, samt ett ekonomiskt gränsvärde för vissa kategorier av kulturföremål som anges i bilaga I. Vissa kategorier av kulturföremål bör inte omfattas av ett ekonomiskt gränsvärde eftersom de behöver starkare skydd på grund av att de löper större risk för plundring, förlust eller förstörelse. Denna minimigräns kommer att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning inriktas på sådana kulturföremål som mest sannolikt är målet för plundrare i konfliktområden, utan att utesluta andra varor som det är nödvändigt att kontrollera för att säkerställa skyddet av kulturarvet.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Eftersom vissa kategorier av kulturföremål, nämligen arkeologiska föremål, delar av monument, sällsynta handskrifter och inkunabler är särskilt sårbara för plundring och förstörelse förefaller det nödvändigt att föreskriva ett system med ökad granskning innan de får föras in till unionens tullområde. Ett sådant system bör innebära att en licens utfärdad av den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten uppvisas innan varorna får övergå till fri omsättning eller hänföras till ett särskilt tullförfarande annat än transitering. Personer som önskar erhålla en sådan licens bör kunna bevisa laglig export från ursprungslandet med lämpliga styrkande handlingar och bevis, i synnerhet exportintyg eller licenser som utfärdats av det exporterande tredjelandet, ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar, transportdokument och expertutlåtanden. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör besluta om att utfärda en licens utan onödigt dröjsmål, på grundval av fullständiga och korrekta ansökningar.
(10)  Eftersom vissa kategorier av kulturföremål, nämligen arkeologiska föremål och delar av monument, är särskilt sårbara för plundring och förstörelse förefaller det nödvändigt att föreskriva ett system med ökad granskning innan de får föras in till unionens tullområde. Ett sådant system bör innebära att en licens utfärdad av den behöriga myndigheten i den första medlemsstat som importen avser måste uppvisas före importen till unionens tullområde. Personer som önskar erhålla en sådan licens bör kunna bevisa att kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet, eller i undantagsfall från tredjelandet, i enlighet med det landets eller tredjelandets lagar och andra författningar, eller bevisa att sådana lagar och andra författningar saknas. Med vederbörlig hänsyn till risken och tillämpning av principerna om tillbörlig aktsamhet, bör man kunna bevisa laglig export från ursprungslandet, eller i undantagsfall från tredjelandet, med lämpliga styrkande handlingar och bevis (exportintyg eller exportlicenser som utfärdats av ursprungslandet, det standardiserade objekt-id som är internationell standard för beskrivning av kulturföremål, ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar, transportdokument) som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med dess lagar och andra författningar. Om det saknas styrkande handlingar bör ansökan innehålla en expertbedömning om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör besluta huruvida en licens ska utfärdas utan onödigt dröjsmål och inom de tidsramar som anges, på grundval av fullständiga och korrekta ansökningar.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 10a (nytt)
(10a)  Med hänsyn till föremålens särskilda karaktär är rollen för tullmyndigheternas kulturexperter ytterst viktig, eftersom de vid behov bör kunna kräva ytterligare uppgifter från deklaranten och analysera kulturföremålen genom en fysisk undersökning.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  För andra kategorier av kulturföremål bör de personer som önskar föra in dem till unionens tullområde genom en försäkran intyga och ta på sig ansvaret för att varorna har införts lagligen från tredjelandet och bör tillhandahålla tillräcklig information för att föremålen ska kunna identifieras av tullen. För att underlätta förfarandet och av skäl som rör rättslig förutsägbarhet bör uppgifterna om kulturföremålet lämnas med användning av ett standardiserat dokument. Det standardiserade objekt-ID som rekommenderas av Unesco bör användas för att beskriva kulturföremålet. Tullen bör registrera införseln av kulturföremålen, behålla originalen och lämna en kopia av de relevanta handlingarna till deklaranten, i syfte att garantera spårbarhet efter det att varorna har kommit in på den inre marknaden.
(11)  För andra kategorier av kulturföremål bör de personer som önskar föra in dem till unionens tullområde genom en elektronisk försäkran intyga och ta på sig ansvaret för att varorna har införts lagligen från ursprungslandet eller, i undantagsfall, från tredjelandet, och bör tillhandahålla tillräcklig information för att föremålen ska kunna identifieras av tullen. För att underlätta förfarandet och av skäl som rör rättslig förutsägbarhet bör uppgifterna om kulturföremålet lämnas med användning av ett elektroniskt standardiserat dokument. En standardiserad handling med det standardiserade objekt-ID som rekommenderas av Unesco bör användas för att beskriva kulturföremålet. Den elektroniska förklaringen bör även omfatta exportintyg eller licenser som utfärdats av ursprungslandet eller, i undantagsfall, härrör från tredjelandet, vilka bevisar att kulturföremålen i fråga exporterades från det landet i enlighet med ursprungslandets eller tredjelandets lagar och andra författningar, eller bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. Om ursprungslandets eller tredjelandets lagstiftning inte föreskriver utfärdande av exportlicenser eller intyg, ska importörsförklaringen även innehålla lämpliga styrkande handlingar och bevis, såsom ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar och transportdokument. Kulturföremålen bör registreras elektroniskt och deklaranten bör få en kopia av de relevanta handlingarna, i syfte att garantera spårbarhet efter det att föremålen har kommit in på den inre marknaden. De uppgifter som tillhandahålls de behöriga myndigheterna i form av elektroniska förklaringar bör göra det möjligt för dem att vidta ytterligare åtgärder om de på grundval av en riskanalys anser att föremålen kan bli föremål för olaglig import.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Tillfällig införsel av kulturföremål för utbildningsändamål, vetenskaplig eller akademisk forskning bör inte omfattas av uppvisande av licens eller försäkran.
(12)  Tillfällig införsel av kulturföremål för utbildningsändamål, vetenskaplig verksamhet, scenkonst, konservering, restaurering, digitalisering, akademisk forskning samt för samarbete mellan museer eller andra icke-vinstdrivande institutioner för att anordna kulturutställningar bör inte omfattas av kravet på uppvisande av en importlicens eller importörsförklaring. Kulturföremål som ska visas vid handelsmässor och internationella konstmässor bör inte omfattas av kravet på uppvisande av en importlicens eller importörsförklaring. Om kulturföremålen emellertid skulle förvärvas och bli kvar inom unionens territorium bör de omfattas av kravet på uppvisande av en importlicens eller importörsförklaring, beroende på kategorin av kulturföremål.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Lagring av kulturföremål från länder som påverkas av väpnad konflikt eller drabbats av en naturkatastrof bör också tillåtas utan krav på uppvisande av en licens eller en förklaring, i syfte att säkerställa att de förvaras i säkerhet och bevaras.
(13)  Lagring av kulturföremål från länder som påverkas av väpnad konflikt eller drabbats av en naturkatastrof och som avser att när så är möjligt återlämna dessa föremål till det ursprungsland eller tredjeland som föremålen lagligen exporterades från, bör också tillåtas utan krav på uppvisande av en importlicens eller en importörsförklaring, i syfte att säkerställa att de förvaras i säkerhet och bevaras.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  För att beakta erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning och ändrade geopolitiska och andra förhållanden som utsätter kulturföremål för en risk, utan att därför hindra handeln med tredjeländer på ett oproportionellt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av minimiåldersgränsen för de olika kategorierna av kulturföremål. Denna delegering bör också göra det möjligt för kommissionen att uppdatera bilagan i enlighet med ändringar i den kombinerade nomenklaturen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201627. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(14)  För att beakta erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning och ändrade geopolitiska och andra förhållanden som utsätter kulturföremål för en risk, utan att därför hindra handeln med tredjeländer på ett oproportionellt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av minimiåldersgränsen och kriterierna för det ekonomiska gränsvärdet för de olika kategorierna av kulturföremål. Denna delegering bör också göra det möjligt för kommissionen att uppdatera bilaga I i enlighet med ändringar i Kombinerade nomenklaturen och att fastställa en andra bilaga (bilaga II) med en förteckning över länder och KN-nummer utgående från de röda listor över kulturföremål som är utsatta för risk som utarbetas och ändras av Internationella museirådet (ICOM). Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201627. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
__________________
__________________
27 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
27 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta särskilda villkor för tillfällig införsel till och lagring av kulturföremål i unionens tullområde, förlagor till ansökningar och formulär till importlicenser, och till importörsförklaringar och åtföljande handlingar, samt ytterligare förfaranderegler för hur de ska lämnas in och handläggas. Kommissionen bör också tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att organisera inrättandet av en elektronisk databas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstater. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201128.
(15)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta särskilda villkor för tillfällig införsel till och lagring av kulturföremål i unionens tullområde, varvid lämpliga lagringsförhållanden bör garanteras med vederbörlig hänsyn till kulturföremålens särskilda egenskaper. Dessa åtgärder bör även tillämpas på de elektroniska standardiserade förlagorna till elektroniska ansökningar om och formulär för importlicenser och en förteckning över skälen till att en sådan ansökan kan avslås, samt till importörsförklaringar och åtföljande handlingar, liksom på ytterligare förfaranderegler för hur de elektroniskt ska lämnas in och handläggas. Kommissionen bör också tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att organisera inrättandet av en elektronisk databas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstater inom ramen för förordning (EU) nr 952/2013. Ett sådant inrättande kan utgöra en del av det arbetsprogram som avses i artikel 280 i den förordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201128.
__________________
__________________
28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)  För genomförandet av denna förordning är de tillämpliga bestämmelserna för tullens kontroller de som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Relevant information om handelsflöden för kulturföremål bör samlas in och ligga till grund för ett effektivt genomförande av förordningen och för en framtida utvärdering av den. Handelsflöden för kulturföremål kan inte övervakas effektivt endast utifrån deras värde eller vikt eftersom dessa två mått kan fluktuera. Det är nödvändigt att samla in information om antalet deklarerade föremål. Eftersom ingen kompletterande måttenhet anges för kulturföremål i kombinerade nomenklaturen är det nödvändigt att kräva att antalet föremål deklareras.
(16)  Relevant information om handelsflöden för kulturföremål bör samlas in i elektronisk form och delas av medlemsstaterna och kommissionen som grund för ett effektivt genomförande av förordningen och för en framtida utvärdering av den. För att främja insyn och offentlig granskning bör så mycket information som möjligt offentliggöras. Handelsflöden för kulturföremål kan inte övervakas effektivt endast utifrån deras värde eller vikt eftersom dessa två mått kan fluktuera. Det är nödvändigt att samla in information elektroniskt om antalet deklarerade föremål. Eftersom ingen kompletterande måttenhet anges för kulturföremål i kombinerade nomenklaturen är det nödvändigt att kräva att antalet föremål deklareras.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet29 har bland annat till syfte att stärka tullmyndigheternas kapacitet att öka reaktionsförmågan vad gäller risker på området kulturföremål. Den gemensamma ram för riskhantering som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 bör användas och relevant riskinformation utbytas mellan tullmyndigheter.
(17)  EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet har bland annat till syfte att stärka tullmyndigheternas utbildning och kapacitet att öka reaktionsförmågan vad gäller risker på området kulturföremål. Den gemensamma ram för riskhantering som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 bör användas och relevant riskinformation utbytas mellan tullmyndigheter.
__________________
__________________
29 COM(2014)0527. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet.
29 COM(2014)0527. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 17a (nytt)
(17a)  Det är nödvändigt att inrätta kampanjer för att öka medvetenheten bland köparna av kulturföremål om risken för olagliga varor och att bistå marknadsaktörerna i deras förståelse för och tillämpning av denna förordning. Medlemsstaterna bör involvera relevanta nationella kontaktpunkter och andra informationstjänster i samband med spridningen av denna information.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 17b (nytt)
(17b)  Kommissionen bör se till att mikroföretag samt små och medelstora företag får lämpligt tekniskt stöd och bör underlätta utbytet av information med dessa företag för att genomföra denna förordning på ett effektivt sätt. Mikroföretag samt små och medelstora företag som är etablerade i unionen och som importerar kulturföremål bör därför få tillgång till Cosme-programmet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/20131a.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 33).
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för underlåtenhet att följa bestämmelserna i denna förordning och meddela kommissionen dessa påföljder.
(18)  Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för underlåtenhet att följa bestämmelserna i denna förordning och meddela kommissionen dessa påföljder. Medlemsstaterna bör också underrätta kommissionen när påföljder tillämpas. Det bör införas likvärdiga villkor och en enhetlig strategi, och därför bör påföljderna i varje medlemsstat vara av liknande karaktär och ha liknande effekt.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Tillräcklig tid bör föreskrivas för att kommissionen ska kunna anta regler om genomförande av denna förordning, i synnerhet sådana som rör vilka formulär som ska användas för att ansöka om en importlicens eller för att upprätta en importörsförklaring. Därför bör tillämpningen av denna förordning skjutas upp.
(19)  Kommissionen bör utan dröjsmål anta regler om genomförande av denna förordning, i synnerhet sådana som rör vilka elektroniska, standardiserade formulär som ska användas för att ansöka om en importlicens eller för att upprätta en importörsförklaring.
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1
I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för införsel av kulturföremål till unionens tullområde.
I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för införsel och import av kulturföremål till unionens tullområde.
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 2
Denna förordning ska inte tillämpas på kulturföremål som transiteras genom unionens tullområde.
Denna förordning ska tillämpas på kulturföremål som transiteras genom unionens tullområde, när behöriga myndigheter har rimliga skäl att anta att kulturföremål har exporterats från ursprungslandet eller tredjelandet i strid med det landets lagar och andra författningar.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led a
a)  kulturföremål: varje föremål som är av betydelse för arkeologi, förhistoria, historia, litteratur, konst eller vetenskap och som tillhör de kategorier som förtecknas i bilagan och uppfyller den minimiåldersgräns som anges där.
a)  kulturföremål: varje föremål som är av betydelse för arkeologi, förhistoria, historia, litteratur, konst eller vetenskap och som tillhör de kategorier som förtecknas i bilagorna och uppfyller den minimiåldersgräns och de ekonomiska gränsvärden som anges där.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led aa (nytt)
aa)  import av kulturföremål:
i)  sådan övergång till fri omsättning som avses i artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, eller
ii)  hänförande av varor till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden som avses i artikel 210 i förordning (EU) nr 952/2013:
a)  lagring, som omfattar lagring i tullager och frizoner,
b)  särskild användning, som omfattar tillfällig införsel och slutanvändning,
c)  aktiv förädling.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led b
b)  ursprungsland: det land på vars nuvarande territorium kulturföremålet skapats eller upptäckts.
b)  ursprungsland: det land på vars nuvarande territorium kulturföremålet skapats eller upptäckts eller bortförts, utgrävts eller stulits på land eller under vatten, eller det land som har en så nära anknytning till kulturföremålen att det skyddar dem såsom nationell kulturegendom och reglerar export av dem från sitt territorium i samband med att kulturföremålen lagligen förs ut ur det land där de skapades eller upptäcktes.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led c
c)  exportland: det sista land i vilket kulturföremålet innehades permanent i enlighet med det landets lagar och andra författningar innan det avsändes till unionen.
c)  tredjeland: det sista land utöver ursprungslandet där kulturföremålet kvarhölls innan det infördes till unionens tullområde.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led d
d)   permanent: en tidsperiod på minst en månad och för andra syften än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning.
utgår
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led ha (nytt)
ha)  objekt-ID: den internationella standard som antagits av Unesco för beskrivning av kulturföremål och sammanställning av en enda uppsättning uppgifter om kulturföremål.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led hb (nytt)
hb)  behöriga myndigheter: de myndigheter som medlemsstaterna har utsett för utfärdande av importlicenser och registrering av importörsförklaringar.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2
2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 med avseende på ändring av den andra i tabellen i bilagan till följd av ändringar i kombinerade nomenklaturen och med avseende på att ändra minimiåldersgränsen i tredje kolumnen i tabellen i bilagan mot bakgrund av erfarenheter från genomförandet av denna förordning.
2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 med avseende på ändring av den andra kolumnen i tabellen i bilaga I till följd av ändringar i Kombinerade nomenklaturen och med avseende på att ändra minimiåldersgränsen och de ekonomiska gränsvärdena i bilagan mot bakgrund av erfarenheter som samlats in vid genomförandet av denna förordning och förordning (EG) nr 116/2009.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2a (ny)
2a.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 i syfte att ändra bilaga II, som innehåller en förteckning över länder och kategorier av föremål med avseende på vilka det finns en särskild risk för olaglig handel, utgående från den databas med röda listor över kulturföremål som är utsatta för risk som offentliggjorts av Internationella museirådet (ICOM). Kommissionen ska se till att bilaga II uppdateras regelbundet.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 3 – rubriken
Kulturföremål som förs in till unionens tullområde
Införsel och import av kulturföremål till unionens tullområde
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 3 – stycke 1
1.  För kulturföremål ska övergång till fri omsättning eller hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering endast vara tillåtet efter uppvisande av en importlicens som utfärdats i enlighet med artikel 4 eller av en importörsförklaring som formulerats i enlighet med artikel 5.
1.  Införsel av kulturföremål som avlägsnats från ett ursprungslands territorium i strid med internationell lagstiftning och ursprungslandets eller tredjelandets lagar och andra författningar är förbjuden.
Import av kulturföremål till unionens tullområde ska endast vara tillåten efter uppvisande av en importlicens som utfärdats i enlighet med artikel 4 eller av en importörsförklaring som formulerats i enlighet med artikel 5.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1a (ny)
1a.  Genomförd import av kulturföremål får inte betraktas som bevis för lagligt ursprung eller äganderätt.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led a
a)  Tillfällig införsel, i den mening som avses i artikel 250 i förordning (EU) nr 952/2013, till unionens tullområde av kulturföremål för utbildningsändamål och ändamål som rör vetenskaplig och akademisk forskning.
a)  Tillfällig införsel, i den mening som avses i artikel 250 i förordning (EU) nr 952/2013, till unionens tullområde av kulturföremål för utbildningsändamål, vetenskaplig verksamhet, scenkonst, konservering, restaurering, digitalisering, akademisk forskning samt för samarbete mellan museer eller andra icke-vinstdrivande institutioner för att anordna kulturutställningar.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led aa (nytt)
aa)  Kulturföremål som ska visas vid handelsmässor och internationella konstmässor, såvida de inte är förvärvade och är kvar inom unionens territorium.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led b
b)  Lagring, i den mening som avses i artikel 237 i förordning (EU) nr 952/2013, av kulturföremål i det uttryckliga syftet att säkerställa deras bevarande genom, eller under övervakning av, en offentlig myndighet.
b)  Lagring, i den mening som avses i artikel 237 i förordning (EU) nr 952/2013, av kulturföremål i syfte att säkerställa deras säkerhet eller bevarande genom, eller under övervakning av, en offentlig myndighet, med avsikten att när så är möjligt återlämna dessa föremål till det ursprungsland eller tredjeland som de lagligen exporterades till.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led ba (nytt)
ba)  Återlämnade kulturföremål, i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2014/60/EU.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3
3.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta särskilda villkor för sådan tillfällig införsel eller lagring av kulturföremål som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.
3.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta särskilda villkor för sådan tillfällig införsel eller lagring av kulturföremål och återlämnade kulturföremål i syfte att skydda dem som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 1
1.  Övergång till fri omsättning och hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering i unionen av sådana kulturföremål som avses i leden c, d och h i bilagan får endast ske på villkor att en importlicens uppvisas för tullmyndigheterna.
1.  Import till unionen av sådana kulturföremål som avses i led A1 och A2 i bilaga I får endast ske på villkor att en importlicens uppvisas för tullmyndigheterna.
Denna artikel ska endast tillämpas på de föremål som avses i första stycket om de finns med på förteckningen över länder och KN-nummer enligt bilaga II, om en sådan förteckning är i bruk för det ursprungsland från vilket kulturföremålen exporteras och kulturföremålens ursprungsland är känt.
Denna artikel ska även tillämpas på kulturföremål som endast förtecknas i bilaga II och som importeras till unionens tullområde från ett ursprungsland eller tredjeland.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
2.  Innehavaren av varorna ska ansöka om en importlicens hos den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten. Ansökan ska åtföljas av alla styrkande handlingar och alla uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. När exportlandet är en konventionsslutande part i Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 14 november 1970, (nedan kallad Unesco-konventionen) ska ansökan åtföljas av alla styrkande handlingar och alla uppgifter som styrker att kulturföremålen har exporterats från det landet i enlighet med landets lagar och andra författningar.
2.  Innehavaren av varorna ska ansöka om en importlicens hos den behöriga myndigheten i den första medlemsstat som importen avser. Ansökan ska åtföljas av lämpliga styrkande handlingar och uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas. Den ska innehålla följande:
–  exportintyg eller exportlicenser,
–  ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna,
–  ägarbevis,
–  fakturor och kvitton,
–  försäljningsavtal,
–  försäkringshandlingar eller transportdokument.
Om det saknas styrkande handlingar ska ansökan även innehålla en expertbedömning om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2a (ny)
2a.  Utan hinder av punkt 2 ska ansökan, i undantagsfall där antingen
a)  kulturföremålens ursprungsland inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt och denna omständighet anses vara väldokumenterad och styrkt av den behöriga myndigheten, eller
b)  kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet före 1970, och har kvarhållits i ett tredjeland för andra ändamål än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning innan föremålen förs in i unionens tullområde, men innehavaren inte kan tillhandahålla de dokument som krävs enligt punkt 2, eftersom sådana dokument inte användes när kulturföremålen exporterades från ursprungslandet,
ska ansökan åtföljas av lämpliga handlingar och uppgifter som styrker att kulturföremålen i fråga har exporterats från tredjelandet i enlighet med dess lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas.
De styrkande handlingarna ska innehålla följande:
–  exportintyg eller exportlicenser,
–  ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna,
–  ägarbevis,
–  fakturor och kvitton,
–  försäljningsavtal, och
–  försäkringshandlingar eller transportdokument.
Om det saknas styrkande handlingar ska ansökan även innehålla en expertbedömning om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3
3.  Den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten ska kontrollera att ansökan är fullständig. Den ska begära alla uppgifter eller alla dokument som saknas i ansökan inom 30 dagar efter mottagandet av ansökan.
3.  Den behöriga myndigheten i den första medlemsstat som importen avser ska kontrollera att ansökan är fullständig. Den ska begära alla uppgifter eller alla dokument som saknas eller ska kompletteras i ansökan inom 21 dagar efter mottagandet av ansökan.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4 – inledningen
4.  Den behöriga myndigheten ska, inom 90 dagar efter inlämnandet av den fullständiga ansökan, granska ansökan och besluta att importlicens ska utfärdas, eller avslå ansökan. Den får avslå ansökan på följande grunder:
4.  Den behöriga myndigheten ska, inom 90 dagar efter inlämnandet av den fullständiga ansökan, granska ansökan och besluta att importlicens ska utfärdas, eller avslå ansökan. Om en importlicens utfärdas ska den behöriga myndigheten registrera den licensen elektroniskt. Den behöriga myndigheten ska avslå ansökan på följande grunder:
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4 – led a
a)  Om exportlandet inte är en konventionsslutande part i Unesco-konventionen från 1970 och det inte har kunnat visas att kulturföremålen exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra förordningar.
a)  Om det inte har kunnat visas att kulturföremålen exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar som var i kraft vid tidpunkten för exporten, eller om sådana lagar och andra författningar saknades, eller, i de undantagsfall som anges i artikel 4.2a, från tredjelandet i enlighet med de lagar och andra författningar i det tredjelandet som var i kraft vid tidpunkten för exporten, eller om sådana lagar och andra författningar saknades.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4 – led b
(b)  Om exportlandet är en konventionsslutande part i Unesco-konventionen från 1970 och det inte har kunnat visas att kulturföremålen exporterats från exportlandet i enlighet med det landets lagar och andra förordningar.
utgår
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4 – led c
c)  Om den behöriga myndigheten har rimliga skäl att anta att innehavaren av varorna inte har förvärvat dem lagligen.
c)  Om den behöriga myndigheten har rimliga och kontrollerbara skäl att anta att innehavaren av varorna inte har förvärvat dem lagligen.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4 – led ca (nytt)
ca)  Om en ansökan om importlicens för ett kulturföremål tidigare har fått avslag av de behöriga myndigheterna i en annan EU-medlemsstat för samma kulturföremål, och inga ytterligare bevis har lämnats som inte redan lämnades in i samband med att ansökan avvisades.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4 – led cb (nytt)
cb)  Om den lagliga exporten direkt från ursprungslandet inte kan bevisas genom lämpliga styrkande handlingar och bevis, i synnerhet exportintyg eller licenser som utfärdats av det exporterande landet, ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, objekt-ID om sådant finns, försäkringshandlingar, transportdokument och expertutlåtanden.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4a (ny)
4a.  Den behöriga myndigheten får avslå ansökan om det finns krav på återlämnande eller betalning av skadestånd vilka har lämnats in av myndigheterna i ursprungslandet och behandlas av en domstol.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4b (ny)
4b.  Om ansökan avslås ska det administrativa beslut som avses i punkt 4 åtföljas av en motivering, inklusive information om överklagandeförfarandet, som meddelas den sökande som berörs vid tidpunkten för utfärdandet.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4c (ny)
4c.  Ansökan ska innehålla en förklaring om att föremålen inte tidigare har omfattats av en ansökan eller, om denna fått ett tidigare avslag, ska den innehålla de skäl som ligger till grund för det avslaget och inkludera ytterligare bevis som inte fanns tillgängliga när ansökan behandlades tidigare.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4d (ny)
4d.  Om en medlemsstat avslår en elektronisk ansökan ska detta samt de skäl som ligger till grund för avslaget meddelas de övriga medlemsstaterna och kommissionen. I fall av misstänkt olaglig handel ska medlemsstaterna även informera andra relevanta myndigheter som Interpol och Europol.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 5 – stycke 1
Medlemsstaterna ska utse offentliga myndigheter med behörighet att utfärda importlicenser i enlighet med denna artikel. De ska meddela kommissionen uppgifter om dessa myndigheter samt alla eventuella ändringar av uppgifterna.
Medlemsstaterna ska utan dröjsmål utse offentliga myndigheter med behörighet att utfärda importlicenser i enlighet med denna artikel. De ska meddela kommissionen uppgifter om dessa myndigheter samt alla eventuella ändringar av uppgifterna.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 6
6.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, upprätta förlagan till ansökan om importlicens samt förfaranderegler för inlämnande och handläggning av en sådan ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.
6.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, upprätta den elektroniska standardförlagan till ansökan om importlicens samt förfaranderegler för elektroniskt inlämnande och handläggning av en sådan ansökan tillsammans med relevanta styrkande handlingar, vilka också ska handläggas elektroniskt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
1.  Övergång till fri omsättning och hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering i unionen av sådana kulturföremål som avses i leden a, b, e, f, g, i, j, k och l i bilagan får endast ske på villkor att en importörsförklaring lämnats in till tullmyndigheterna i införselmedlemsstaten.
1.  Import till unionens tullområde av de kulturföremål som avses i bilagan och som omfattas av led 3–14 i del A i bilaga I får endast ske på villkor att en elektronisk importörsförklaring lämnats in av föremålens innehavare till tullmyndigheterna i den första medlemsstat som importen avser.
Denna artikel är även tillämplig på de kulturföremål som avses i led A1 och A2 och vars KN-nummer inte anges i bilaga II.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2
2.  Importörsförklaringen ska innehålla en undertecknad förklaring från innehavaren av varorna om att varorna har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar. Om exportlandet är en konventionsslutande part i Unesco-konventionen om kulturegendom ska importörsförklaringen innehålla en undertecknad förklaring från innehavaren av varorna om att varorna har exporterats från det landet i enlighet med det landets lagar och andra författningar.
2.  Importörsförklaringen ska registreras elektroniskt. Den ska innehålla följande:
a)  En undertecknad förklaring från innehavaren av föremålen om att dessa exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas.
b)  Ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna.
c)  Exportintyg eller licenser som utfärdats av ursprungslandet och som bevisar att kulturföremålen i fråga har exporterats från ursprungslandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2a (ny)
2a.  Utan hinder av punkt 2, i undantagsfall där antingen
a)  kulturföremålens ursprungsland inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt och denna omständighet anses vara väldokumenterad och styrkt av den behöriga myndigheten, eller
b)  kulturföremålen har exporterats från ursprungslandet före 1970, och har kvarhållits i ett tredjeland för andra ändamål än tillfällig användning, transitering, export eller avsändning innan föremålen förs in i unionens tullområde, men innehavaren inte kan tillhandahålla de dokument som krävs i punkt 2, eftersom sådana dokument inte användes när kulturföremålen exporterades från ursprungslandet,
ska importörsförklaringen innehålla följande:
a)  en undertecknad förklaring från innehavaren av kulturföremålen om att dessa exporterats från tredjelandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar, eller som bevisar att sådana lagar och andra författningar saknas,
b)  ett standardiserat dokument med det standardiserade objekt-ID som beskriver kulturföremålen i fråga tillräckligt detaljerat för att de ska kunna identifieras av tullmyndigheterna, och
c)  exportintyg eller licenser som utfärdats av tredjelandet och som bevisar att kulturföremålen i fråga har exporterats från tredjelandet i enlighet med det landets lagar och andra författningar.
Om ursprungslandets eller tredjelandets lagar och andra författningar inte föreskriver utfärdande av exportlicenser eller intyg, ska importörsförklaringen även innehålla andra lämpliga styrkande handlingar och bevis, däribland ägarbevis, fakturor och kvitton, försäljningsavtal, försäkringshandlingar och transportdokument.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3
3.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta förlagan till importörsförklaringen samt förfaranderegler för inlämnande och handläggning av en importörsförklaring. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.
3.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta den elektroniska standardförlagan till importörsförklaringen samt förfaranderegler för elektroniskt inlämnande och handläggning av en importörsförklaring. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 5a (ny)
Artikel 5a
Mikroföretag samt små och medelstora företag
Kommissionen ska se till att mikroföretag samt små och medelstora företag får lämpligt tekniskt och ekonomiskt stöd, bland annat genom främjande av nationella kontaktpunkter i samarbete med medlemsstaterna och inrättande av en särskild webbplats som innehåller all relevant information, och ska underlätta informationsutbytet mellan dessa företag och de relevanta nationella kontaktpunkterna när de tar emot förfrågningar, i syfte att genomföra denna förordning på ett effektivt sätt.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 5b (ny)
Artikel 5b
Användning av elektroniska system
1.  Allt utbyte av information mellan behöriga myndigheter och deklaranter enligt artiklarna 4 och 5, såsom utbyte av förklaringar, ansökningar eller beslut, ska göras på elektronisk väg.
2.  Kommissionen ska inrätta det elektroniska system som avses i punkt 1. Den ska anta genomförandeakter för att fastställa följande:
–  Arrangemangen kring införande, drift och underhåll av det elektroniska system som avses i punkt 1.
–  Detaljerade bestämmelser om inlämnande, behandling, lagring och utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna via det elektroniska systemet.
Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen i fråga om utveckling, underhåll och användning av det elektroniska system som avses i punkt 1 samt i fråga om lagring av information i enlighet med denna förordning.
3.  I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning bör deklaranter och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/6791a och förordning (EU) .../…*.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
*EUT: Vänligen för in numret på den förordning som finns i dokument 2017/0003(COD).
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 6
Artikel 6
utgår
Tullkontroll
1.  Importlicensen enligt artikel 4 eller importörsförklaringen enligt artikel 5, beroende på vad som är tillämpligt, ska lämnas in till det tullkontor som har behörighet att låta kulturföremålen övergå till fri omsättning eller hänföra dem till ett särskilt förfarande annat än transitering.
2.   Vad gäller kulturföremål för vilka det krävs att en importlicens utfärdas för att få föras in till unionens tullområde ska tullmyndigheterna kontrollera om importlicensen motsvarar de varor som presenteras. De får i detta syfte göra fysiska undersökningar av kulturföremålen, inbegripet låta dem genomgå en expertgranskning.
3.   Vad gäller kulturföremål för vilka det krävs att en importörsförklaring lämnas för att få föras in till unionens tullområde ska tullmyndigheterna kontrollera om importörsförklaringen uppfyller de krav som föreskrivs i eller på grundval av artikel 5 och motsvarar de varor som presenteras. De får i detta syfte kräva ytterligare uppgifter från deklaranten och göra fysiska undersökningar av kulturföremålen, inbegripet låta dem genomgå en expertgranskning. De ska registrera importörsförklaringen med ett löpnummer och ett registreringsdatum och, i samband med att varorna frigörs, lämna en kopia av den registrerade importörsförklaringen till deklaranten.
4.  När en deklaration för övergång till fri omsättning eller för hänförande till ett särskilt förfarande annat än transitering lämnas för kulturföremål ska kvantiteten av produkterna anges med användning av den kompletterande enhet som anges i bilagan.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 7 – stycke 1
Om medlemsstaterna begränsar antalet tullkontor med behörighet att låta kulturföremål övergå till fri omsättning eller hänföra dem till ett särskilt förfarande annat än transitering ska de meddela uppgifter om dessa tullkontor samt varje eventuell ändring av dem till kommissionen.
Medlemsstaterna får begränsa antalet tullkontor med behörighet att tillåta import av kulturföremål. Om medlemsstaterna tillämpar denna begränsning ska de meddela uppgifter om dessa tullkontor samt varje eventuell ändring av dem till kommissionen.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1
1.  Tullmyndigheterna ska beslagta och tillfälligt kvarhålla kulturföremål som förts in till unionens tullområde om kulturföremålen i fråga infördes till unionens tullområde utan att de villkor som anges i artikel 3.1 och 3.2 varit uppfyllda.
1.  De behöriga myndigheterna ska beslagta och tillfälligt kvarhålla kulturföremål som förts in till unionens tullområde om kulturföremålen i fråga infördes utan att de villkor som anges i artikel 3.1 och 3.2 varit uppfyllda. Vid kvarhållande av kulturföremål ska lämpliga lagringsförhållanden säkerställas, i enlighet med de villkor och det ansvar i samband med tillfällig lagring av varor som anges i artikel 147 i förordning (EU) nr 952/2013, med vederbörlig hänsyn till föremålens särskilda karaktär.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  Det administrativa beslut som avses i punkt 1 och 1a ska åtföljas av en motivering, meddelas deklaranten och ska omfattas av ett effektivt rättsmedel i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i internationell rätt.
2.  Det administrativa beslut som avses i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i artikel 22.7 i förordning (EU) nr 952/2013.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3
3.  Perioden för tillfälligt kvarhållande ska vara strikt begränsad till den tid som tullmyndigheter eller andra brottsbekämpande myndigheter behöver för att fastställa om omständigheterna i det enskilda fallet kräver kvarhållande enligt andra bestämmelser i unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning. Den maximala perioden för tillfälligt kvarhållande enligt denna artikel ska vara sex månader. Om inget ytterligare kvarhållande av kulturföremålen fastslås inom den perioden eller om det fastslås att omständigheterna i ärendet inte kräver något ytterligare kvarhållande ska kulturföremålen ställas till deklarantens förfogande.
3.  Perioden för tillfälligt kvarhållande ska vara strikt begränsad till den tid som tullmyndigheter eller andra brottsbekämpande myndigheter behöver för att fastställa om omständigheterna i det enskilda fallet kräver kvarhållande enligt andra bestämmelser i unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning. Den maximala perioden för tillfälligt kvarhållande enligt denna artikel ska vara sex månader, med möjlighet till förlängning av denna period med ytterligare tre månader efter ett motiverat beslut av tullmyndigheterna. Om inget ytterligare kvarhållande av kulturföremålen fastslås inom den perioden eller om det fastslås att omständigheterna i ärendet inte kräver något ytterligare kvarhållande ska kulturföremålen ställas till deklarantens förfogande. Medlemsstaternas myndigheter ska vid återställande av kulturföremål till ett ursprungsland se till att det landet inte påverkas av en väpnad konflikt så att kulturföremålets säkerhet inte kan garanteras. Om så är fallet ska föremålet förbli i EU till dess att situationen i ursprungslandet har stabiliserats.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3a (ny)
3a.  När tullmyndigheterna har fattat det beslut som avses i punkt 1 ska de omedelbart underrätta ursprungslandet eller, om kulturföremålens ursprungsland inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, tredjelandet samt Europol och Interpol, allt efter omständigheterna.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3b (ny)
3b.  Om de behöriga myndigheterna har skäliga grunder att anta att kulturföremål under transitering genom unionens tullområde kan ha exporterats i strid mot ett ursprungslands lagar och andra författningar, ska de anmoda tullmyndigheterna att tillfälligt beslagta dessa föremål.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 9 – rubriken
Administrativt samarbete
Administrativt samarbete och användning av ett elektroniskt system
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 1
1.  För genomförandet av denna förordning ska medlemsstaterna säkerställa samarbete mellan sina behöriga myndigheter som avses i artikel 3.4.
1.  För genomförandet av denna förordning ska medlemsstaterna säkerställa samarbete och utbyte av information mellan sina behöriga myndigheter som avses i artikel 4.5.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 2
2.  Ett elektroniskt system kan utvecklas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter, i synnerhet vad gäller importörsförklaringar och importlicenser.
2.  Ett elektroniskt system ska utvecklas för lagring och utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter inom ramen för förordning (EU) nr 952/2013. Varje sådant system ska hantera mottagande, behandling, lagring och utbyte av information, i synnerhet vad gäller importörsförklaringar och importlicenser.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 2a (ny)
2a.  Det elektroniska system som avses i punkt 2 ska kunna konsulteras av medlemsstaterna när de behandlar en begäran som lämnats in i samband med de exportlicenser som krävs enligt förordning (EG) nr 116/2009. En sådan begäran kan hänvisa direkt till information i det elektroniska systemet.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1 – inledningen
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa följande:
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa följande:
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.
Dessa genomförandeakter ska antas inom [sex månader efter att denna förordning träder i kraft] i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.
Ändring 81
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3a (ny)
3a.  Behandling av personuppgifter på grundval av denna förordning ska endast ske i syfte att säkerställa ett verkningsfullt skydd mot förlust av kulturföremål, bevara mänsklighetens kulturarv och förhindra finansiering av terrorism genom försäljning av plundrat kulturarv till köpare i unionen.
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3b (ny)
3b.  Samtliga personuppgifter som erhålls i enlighet med artiklarna 4, 5 och 9 ska endast vara tillgängliga för och behandlas av vederbörligen bemyndigad personal hos myndigheterna och ska skyddas tillräckligt mot obehörig åtkomst eller förmedling.
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 10
Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder som ska vara tillämpliga på överträdelser av artiklarna 3, 4 och 5 och i synnerhet vid osanna utsagor och vid inlämnande av oriktiga uppgifter i syfte att få klartecken för att föra in kulturföremål till unionens tullområde, och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast 18 månader efter denna förordnings ikraftträdande samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder som ska vara tillämpliga på överträdelser av artiklarna 3, 4 och 5 och i synnerhet vid inlämnande av oriktiga uppgifter i syfte att få importera kulturföremål till unionens tullområde, och medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att reglerna genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I syfte att införa likvärdiga villkor och en enhetlig strategi ska medlemsstaterna tillämpa påföljder som är av liknande karaktär och har liknande effekt. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast 12 månader efter denna förordnings ikraftträdande samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 11 – stycke -1 (nytt)
Kommissionen och medlemsstaterna ska under förberedelserna inför genomförandet av denna förordning samarbeta med internationella organisationer, till exempel Unesco, Interpol, Europol, Världstullorganisationen (WCO), internationella centrumet för studier om bevarande och konservering av kulturföremål (ICCROM) och Internationella museirådet, för att säkerställa effektiv utbildning, kapacitetsuppbyggande verksamhet och medvetandehöjande kampanjer, och om så är lämpligt beställa relevant forskning och utveckling av standarder.
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 11
Medlemsstaterna ska organisera utbildning och kapacitetsbyggande verksamhet för att säkerställa att de berörda myndigheterna genomför denna förordning på ett effektivt sätt. De kan också använda medvetandehöjande kampanjer för att öka medvetenheten i synnerhet bland köpare av kulturföremål.
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna organisera
i)   utbildning, kapacitetsbyggande verksamhet och medvetandehöjande kampanjer för berörda myndigheter, nationella kontaktpunkter och yrkesverksamma, för att säkerställa att denna förordning genomförs på ett effektivt sätt,
ii)  åtgärder för att främja effektivt samarbete mellan ursprungsländer, och
iii)   utbyte av bästa praxis i syfte att främja ett enhetligt genomförande av denna förordning, särskilt lämplig praxis i medlemsstater som redan innan denna förordning träder i kraft har en gällande nationell lagstiftning om import av kulturföremål.
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 11 – stycke 1a (nytt)
Dessa aktiviteter, kampanjer och åtgärder ska bygga på de erfarenheter som gjorts inom befintliga program, bland annat de som stöds av WCO och kommissionen.
Ändring 87
Förslag till förordning
Artikel 11a (ny)
Artikel 11a
Samarbete med tredjeländer
Kommissionen ska, i frågor som omfattas av dess verksamhet och i den utsträckning som fullgörandet av dess uppgifter enligt denna förordning kräver, underlätta och främja tekniskt och operativt samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer.
Kommissionen får anordna utbildningsverksamhet i samarbete med medlemsstater och tredjeländer på deras territorium.
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [Publications Office is to fill in the date of entry into force of this Act].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på … år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 89
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 1 – stycke 1 – led b
(b)  Information om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning.
(b)  Information om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och påföljder som tillämpats.
Ändring 90
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 1 – stycke 2
Kommissionen ska förse medlemsstaterna med relevanta formulär för detta. Medlemsstaterna ska ha sex månader på sig att meddela kommissionen den begärda informationen.
Kommissionen ska förse medlemsstaterna med relevanta formulär för detta. Medlemsstaterna ska från och med det datum de tog emot formulären ha sex månader på sig att meddela kommissionen den begärda informationen.
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
På grundval av medlemsstaternas svar på de frågeformulär som avses i punkt 1 får kommissionen uppmana medlemsstaterna att tillhandahålla ytterligare uppgifter om handläggningen av ansökningar om importlicenser. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål tillhandahålla de efterfrågade uppgifterna.
Ändring 92
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 2
2.  Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning tre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas, och därefter vart femte år.
2.  Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning två år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas, och därefter vart fjärde år. Rapporten ska vara tillgänglig för allmänheten. Det ska inbegripa överväganden om det praktiska genomförandet, inbegripet konsekvenserna för unionens ekonomiska aktörer, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag. Rapporten ska innehålla jämförande uppgifter om genomförandet i medlemsstaterna, däribland en bedömning av i vilken omfattning förordningen tillämpats på ett enhetligt sätt sedan den föregående rapporten lades fram. Denna bedömning ska även omfatta bestämmelser om fastställande och tillämpning av påföljder och i vilken omfattning de möjliggör likvärdiga villkor i medlemsstaterna. Vid behov får rapporten innehålla rekommendationer för att ta itu med bristfälligt genomförande av denna förordning i medlemsstaterna.
Ändring 93
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 2a (ny)
2a.  Den rapport som avses i punkt 2 ska beakta denna förordnings effekter på plats, inbegripet effekterna för ekonomiska aktörer i unionen, bland annat mikroföretag samt små och medelstora företag. Rapporten ska ge belägg för olika nationella resultat, innehålla en bedömning av hur enhetligt denna förordning har genomförts och tillämpats under den berörda perioden och ge rekommendationer om hur medlemsstaterna kan åtgärda brister i genomförandet.
Ändring 94
Förslag till förordning
Bilaga I – underrubrik 3
Kulturföremål som omfattas av artikel 2.1
Kulturföremål som omfattas av artikel 2.1a
Ändring 95
Förslag till förordning
Bilaga Ia (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1.

Arkeologiska föremål som är äldre än 100 år och som härrör från

 

 

–  utgrävningar och fynd på land eller under vatten

9705 00 00

 

–  arkeologiska fyndplatser

9706 00 00

 

–  arkeologiska samlingar

 

2.

Föremål som utgör en integrerad del av söndertagna konstnärliga, historiska eller religiösa minnesmärken som är äldre än 100 år

9705 00 00 9706 00 00

3.

Tavlor och målningar, som inte ingår i kategori 4 eller 5, som utförts helt för hand, på vilket underlag och i vilket material som helst1a

9701

4.

Akvareller, gouacher och pasteller, som utförts helt för hand på vilket underlag som helst1a

9701

5.

Mosaiker, som inte ingår i kategori 1 eller 2, som utförts helt för hand i vilket material som helst, och teckningar som utförts helt för hand på vilket underlag och i vilket material som helst1a

6914

9701

6.

Originalgrafik, grafiska blad, silkscreentryck och litografier med deras respektive matriser och originalaffischer1a

Kapitel 49 9702 00 00 8442 50 99

7.

Originalskulpturer eller originalstatyer och kopior, framställda enligt samma process som originalet1a och som inte ingår i kategori 1

9703 00 00

8.

Fotografier, filmer och negativ av dessa1a

3704

3705

3706

4911 91 80

9.

Inkunabler och manuskript, inbegripet kartor och partitur, enstaka eller i samlingar1a

9702 00 00 9706 00 00 4901 10 00 4901 99 00 4904 00 00 4905 91 00 4905 99 00 4906 00 00

10.

Böcker som är äldre än 100 år, enstaka eller i samlingar

9705 00 00 9706 00 00

11.

Tryckta kartor som är äldre än 200 år

9706 00 00

12.

Arkiv och däri ingående delar, som är äldre än 50 år, på vilket underlag och i vilket medium som helst

3704

3705

3706

4901

4906

9705 00 00 9706 00 00

13.

a)  Samlingar1b och föremål från zoologiska, botaniska, mineralogiska eller anatomiska samlingar

9705 00 00

 

b)  Samlingar1b av historiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse

9705 00 00

14.

Transportmedel som är äldre än 75 år

9705 00 00

Kapitel 86–89

15.

Andra antikviteter som inte ingår i kategorierna A.1–A.14

 

 

a)  mellan 50 och 100 år gamla

 

 

leksaker och spel

Kapitel 95

 

glas och glasvaror

7013

 

guld- och silversmedsvaror

7114

 

möbler

Kapitel 94

 

optiska instrument och apparater, foto och kinoapparater

Kapitel 90

 

musikinstrument

Kapitel 92

 

ur och delar till ur

Kapitel 91

 

föremål av trä

Kapitel 44

 

keramiska produkter

Kapitel 69

 

tapisserier

5805 00 00

 

mattor

Kapitel 57

 

tapeter

4814

 

vapen

Kapitel 93

 

b)  äldre än 100 år

9706 00 00

______________

1aSom är äldre än 50 år och inte tillhör sina upphovsmän.

1bEnligt definitionen i domstolens dom i mål 252/84: Samlarföremål enligt nr 97.05 i Gemensamma tulltaxan är föremål som har de egenskaper som krävs för att ingå i en samling, dvs. föremål som är relativt sällsynta, som normalt inte används för sitt ursprungliga ändamål, som är föremål för speciella transaktioner utanför den normala handeln med liknande bruksföremål och som är av högt värde.

Kulturföremål i kategorierna A.1–A.15 omfattas av denna förordning bara om deras värde motsvarar eller överstiger de ekonomiska gränsvärden som anges under B.

B.  Ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa kategorier under A (i euro)

Värde:

Oavsett värde:

1 (arkeologiska föremål)

2 (delar från minnesmärken)

9 (inkunabler och manuskript)

12 (arkiv)

15 000

5 (mosaiker och teckningar)

6 (gravyrer)

8 (fotografier)

11 (tryckta kartor)

30 000

4 (akvareller, gouacher och pasteller)

50 000

7 (statyer)

10 (böcker)

13 (samlingar)

14 (transportmedel)

15 (alla andra föremål)

150 000

3 (tavlor)

Bedömningen av om villkoren för ekonomiskt gränsvärde är uppfyllda måste göras när en ansökan om exportlicens lämnas in. Det ekonomiska värdet är det som kulturföremålet har på den internationella marknaden.

De värden som uttrycks i euro i bilaga I ska omräknas och uttryckas i nationell valuta till växelkursen av den 31 december 2001, publicerad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Detta motvärde i nationell valuta ska ses över vartannat år från den 31 december 2001. Motvärdet ska beräknas utifrån den genomsnittliga dagskursen för dessa valutor, uttryckt i euro, under de 24 månader som slutar den sista dagen i augusti omedelbart före den översyn som börjar gälla den 31 december. Denna beräkningsmetod ska på kommissionens förslag granskas av den rådgivande kommittén för kulturföremål, i princip två år efter det att den tillämpats för första gången. Vid varje översyn ska värden uttryckta i euro och deras motvärden i nationell valuta regelbundet offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning under de första dagarna i november före den dag då översynen får verkan.

Ändring 96
Förslag till förordning
Bilaga Ib (ny)
Bilaga Ib
Länder och kategorier av föremål med avseende på vilka det finns en särskild risk för olaglig handel
[Ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 2.2a.]

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0308/2018).


Skyddet av EU:s ekonomiska intressen – Återvinning av pengar och tillgångar från tredjeländer i fall av bedrägeri
PDF 127kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – Återvinning av pengar och tillgångar från tredjeländer i fall av bedrägeri (2018/2006(INI))
P8_TA(2018)0419A8-0298/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den artonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) för 2017,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU - Dags för beslut, Bryssel (COM(2016)0148),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 3 september 2018 29:e årsrapporten om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (COM(2018)0553) och de åtföljande arbetsdokumenten (SWD(2018)0381–0386),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (slutligt betänkande)(5) (resolution från CRIM-utskottet), och resolutionen av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM)(6),

–  med beaktande av den särskilda Eurobarometerrapporten 470,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om att bekämpa tullbedrägerier och skydda EU:s egna medel (O-000066/2018),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8–0298/2018), och av följande skäl:

A.  Skyddet av EU:s ekonomiska intressen bör vara ett centralt inslag i EU:s politik som syftar till att öka medborgarnas förtroende genom att garantera att deras pengar används på ett korrekt och ändamålsenligt sätt.

B.  Mångfalden i medlemsstaternas rättsliga och administrativa system utgör en utmanande miljö i kampen mot bedrägerier, samtidigt som det saknas en enhetlig lagstiftning på europeisk nivå för bekämpning av organiserad brottslighet.

C.  Artikel 325.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskriver att ”medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen”.

D.  Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen(7) införs minimistandarder på EU-nivå om frysning av egendom för att möjliggöra ett eventuellt senare förverkande och om förverkande av egendom i straffrättsliga ärenden.

E.  I kommissionens förslag av den 21 december 2016 till förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande (2016/0412(COD)) införs standardiserade metoder för samarbete mellan medlemsstaterna.

F.  Inget av dessa instrument kan tillämpas på tredjeländer.

G.  I rådets förordning (EU) 2017/1939 föreskrivs metoder för samarbete med tredjeländer.

H.  I artikel 3.4 i Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism (CETS nr 198) fastställs följande: ”Varje part ska vidta sådana lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att kräva att en lagöverträdare, när det gäller allvarliga brott enligt nationell lagstiftning, visar ursprunget för förment vinning eller annan egendom som kan förverkas, i den mån ett sådant krav stämmer överens med principerna i dess nationella lagstiftning”.

I.  På regional och global nivå har FN och Europarådet utarbetat flera konventioner och mekanismer relaterade till förverkande och återvinning av tillgångar, närmare bestämt Förenta nationernas konvention mot korruption av den 31 oktober 2003, Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet av den 15 november 2000, Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism och Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott. Av olika orsaker ger dessa verktyg emellertid inte alltid möjlighet att effektivt och snabbt återvinna stulna tillgångar.

J.  Denna fråga har av EU utpekats som en av prioriteringarna i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Pilotprojekt och förberedande projekt håller på att genomföras i detta avseende.

K.  Olaf har i enlighet med artiklarna 1, 3 och 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning(8), mandat att göra utredningar överallt där EU-medel används, även i länder utanför EU som erhåller EU-stöd.

L.  I enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 får OLAF inleda administrativt samarbete med behöriga myndigheter i tredjeland efter samråd med kommissionens behöriga avdelningar och Europeiska utrikestjänsten.

1.  Europaparlamentet uppmärksammar det fortsatta problemet med förlorade EU-medel på grund av bedrägerier som innebär att medel överförs till tredjeländer.

2.  Europaparlamentet betonar att man i förebyggande syfte måste undvika överföringar av medel via finansiella mellanhänder som verkar i icke-transparenta och samarbetsovilliga jurisdiktioner.

3.  Europaparlamentet betonar med oro att medel från tredjeländer också kan överföras till EU på ett bedrägligt sätt. Parlamentet betonar att resultatet av den EU-finansierade förberedande åtgärden för att stödja de länder som upplevde den arabiska våren att verkställa den återvinning av tillgångar som görs via FN:s institut för interregional juridisk forskning (Unicri) bör leda till ett bredare och permanent EU-program för verkställande av återvinning av tillgångar.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att utbetalningen av medel kopplas till offentliggörande av uppgifter om verkliga förmånstagare, i syfte att underlätta återvinningen av tillgångar i händelse av bedrägeri.

5.  Europaparlamentet understryker att EU tyvärr hittills endast har ingått avtal om ömsesidig rättslig hjälp med ett fåtal tredjeländer, såsom Japan, Liechtenstein, Norge och Förenta staterna, trots att det finns misstankar om att medel också överförs till andra jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra insatser för att ingå avtal med tredjeländer som erhåller stöd från EU.

6.  Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater för närvarande måste förlita sig på bilaterala avtal, och att det inte finns någon EU-strategi för denna allvarliga fråga. Parlamentet betonar därför behovet av en mer enhetlig strategi.

7.  Parlamentet uppmanar EU att så snabbt som möjligt driva framåt sin ansökan om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco), och att hålla parlamentet uppdaterat i frågan.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa sin hållning i fråga om avtal som ingås med tredjeländer genom att i dessa avtal lägga till bestämmelser om bedrägeribekämpning. Parlamentet beklagar att det inte finns några uppgifter om hur mycket EU-medel som går förlorade årligen på grund av bedrägerier i samband med penningöverföringar till tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att beräkna beloppet av förlorade EU-medel.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en riskbedömning av EU-lagstiftning som underlättar olaglig överföring av pengar till länder utanför EU.

10.  Europaparlamentet uppmanas att införa en standardiserad metod för insamling av uppgifter, vilken skulle vara identiskt för alla medlemsstater, för att göra det möjligt att upptäcka överföringar av bedrägliga tillgångar till tredjeländer, med målet att så snart som möjligt skapa en central EU-databas. Parlamentet understryker att det redan finns en sådan mekanism för bekämpning av penningtvätt, och att denna mekanism skulle kunna utvidgas.

11.  Europaparlamentet understryker att Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism och Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott utgör viktiga instrument för att underlätta samarbetet med tredjeländer när det gäller frysning och återvinning av tillgångar. Parlamentet välkomnar att man framgångsrikt avslutat förhandlingarna om förslaget till förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande, och konstaterar att dess huvudinslag utgör en användbar grund för samarbete med tredjeländer inom ramen för internationella konventioner och bilaterala avtal där EU är part.

12.  Europaparlamentet beklagar att inte alla EU-medlemsstater har samtyckt till att ingå i Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet betonar vikten av att Europeiska åklagarmyndigheten blir den viktigaste aktören i alla framtida mekanismer för återvinning i tredjeländer, och att detta kräver att Europeiska åklagarmyndigheten erkänns som en behörig rättslig myndighet, i enlighet med artikel 104 i förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten, i befintliga och framtida avtal om ömsesidig rättslig hjälp och återvinning av tillgångar, i synnerhet i Europarådets och FN:s konventioner.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

(1) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.
(2) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.
(3) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105
(4) EUT L 312, 23.12.1995, s. 1.
(5) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89.
(6) EUT C 215, 19.6.2018, s. 96.
(7) EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.
(8) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.


Godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel ***I
PDF 120kWORD 49k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (COM(2014)0557 – C8-0142/2014 – 2014/0256(COD))
P8_TA(2018)0420A8-0035/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0557),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 114 och 168.4 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0142/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2015(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 juni 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0035/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet, förordning (EG) nr 1901/2006 om läkemedel för pediatrisk användning och direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/5.)

(1) EUT C 242, 23.7.2015, s. 39.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 10 mars 2016 (Antagna texter; P8_TA(2016)0088).


Veterinärmedicinska läkemedel ***I
PDF 119kWORD 52k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om veterinärmedicinska läkemedel (COM(2014)0558 – C8-0164/2014 – 2014/0257(COD))
P8_TA(2018)0421A8-0046/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0558),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0164/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 21 januari 2015(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om säkrare hälso- och sjukvård i Europa: förbättring av patientsäkerheten och bekämpning av antimikrobiell resistens(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 juni 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0046/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/6.)

(1) EUT C 242, 23.7.2015, s. 54.
(2) EUT C 353, 27.9.2016, s. 12.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 10 mars 2016 (Antagna texter, P8_TA(2016)0087).


Tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av foder som innehåller läkemedel ***I
PDF 118kWORD 47k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av foder som innehåller läkemedel och om upphävande av rådets direktiv 90/167/EEG (COM(2014)0556 – C8-0143/2014 – 2014/0255(COD))
P8_TA(2018)0422A8-0075/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0556),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0143/2014),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2015(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 maj 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0075/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om tillverkning, utsläppande på marknaden, användning av foder som innehåller läkemedel, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 och om upphävande av rådets direktiv 90/167/EEG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/4)

(1) EUT C 242, 23.7.2015, s. 54.


Avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer ***I
PDF 350kWORD 141k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (COM(2017)0275 – C8-0171/2017 – 2017/0114(COD))
P8_TA(2018)0423A8-0202/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0275),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0171/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0202/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer

P8_TC1-COD(2017)0114


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Utvecklingen har gått långsamt när det gäller de mål som fastställdes i kommissionens vitbok av den 28 mars 2011(5), nämligen att göra framsteg mot en fullständig tillämpning av principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar”, att generera intäkter och att säkerställa finansiering för transportinvesteringar, och skillnaderna i tillämpning kvarstår när det gäller avgiftsbeläggning av väginfrastruktur i unionen.

(1a)  I den vitboken fastställde kommissionen 2020 som tidsfrist för ”full övergång till obligatorisk internalisering av de externa kostnaderna (däribland buller, lokal förorening och överbelastning ovanpå den obligatoriska återvinningen av kostnaderna för slitage) för väg- och järnvägstransporter”. [Ändr. 1]

(1b)   Trafiken med gods- och personfordon är en faktor som bidrar till luftföroreningar. Bland sådana föroreningar, som har mycket allvarliga effekter på människors hälsa och som leder till en försämring av luftkvaliteten i unionen, finns till exempel fina partiklar (PM2,5), kvävedioxid (NO2) och ozon (O3), som enligt beräkningar från Europeiska miljöbyrån från 2017 under 2014 orsakade 399 000, 75 000 respektive 13 600 förtida dödsfall i unionen på grund av långvarig exponering. [Ändr. 2]

(1c)   Enligt Världshälsoorganisationen är buller från vägtrafik den näst skadligaste miljöstressfaktorn i Europa efter luftföroreningar. Minst 9 000 personer dör i förtid varje år på grund av hjärtsjukdomar som orsakas av trafikbuller. [Ändr. 3]

(1d)   Enligt Europeiska miljöbyråns rapport från 2017 om luftkvaliteten i Europa var vägtrafiken under 2015 den sektor som stod för de största kväveoxidutsläppen och de näst största utsläppen av sot. [Ändr. 4]

(2)  I sitt meddelande En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet(6) aviserade kommissionen att den skulle föreslå en översyn av direktivet om avgifter för tunga lastbilar för att möjliggöra avgiftsuttag även på grundval av olika koldioxidklasser och utvidga några av grundsatserna i direktivet till att även omfatta bussar, personbilar och lätta lastbilar.

(3)  Alla tunga fordon har en avsevärd påverkan på väginfrastrukturen och bidrar till luftföroreningar, men och lätta fordon är källan till huvuddelen av vägtransporternas negativa miljö- och samhällskonsekvenser i form av utsläpp och trängsel. Med tanke på likabehandling och rättvis konkurrens bör det säkerställas att fordon som hittills inte omfattats av ramen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG(7) i fråga om vägtullar och vägavgifter omfattas av denna ram. Det direktivets tillämpningsområde bör därför utvidgas till att omfatta andra tunga fordon än sådana som är avsedda för godstransport och även lätta fordon, inklusive nyttofordon och personbilar. Avgiftsnivån för personbilar skulle kunna anpassas för att undvika att personer som ofta använder personbilar drabbas orimligt hårt. Med tanke på likabehandling bör avgifterna även tillämpas på ett icke‑diskriminerande sätt efter fordonskategori och på olika sätt beroende på fordonens påverkan på infrastrukturer, miljön och samhället samt den särskilda socioekonomiska situationen för vissa användare som inte har något annat val än vägtransport för att ta sig till sitt arbete. [Ändr. 5]

(3a)  En enhetlig tillämpning av bestämmelserna är en förutsättning för förverkligandet av en inre marknad för vägtransporter med lika villkor. Ett av de främsta målen med detta direktiv är att avskaffa snedvridningen av konkurrensen mellan användarna. De avgifter som tillämpas på tunga fordon bör därför också tillämpas på lätta lastbilar som används för godstransporter på väg. [Ändr. 6]

(3b)  För att säkerställa en sådan åtgärds proportionalitet är det viktigt att endast de lätta lastbilar omfattas som används för sådana godstransporter på väg som regleras genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1071/2009(8) och (EG) nr 1072/2009(9) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014(10). [Ändr. 7]

(4)  Tidsbaserade vägavgifter är till sin natur sådana att de korrekt avspeglar de faktiska infrastrukturkostnader som uppstår och är därför inte effektiva som incitament för renare och effektivare trafik eller för att minska trängseln. De För tunga fordon bör tidsbaserade vägavgifter därför gradvis ersättas med avståndsbaserade avgifter vilket är mer rättvist, effektivt och ändamålsenligt. [Ändr. 8]

(4a)   För att säkerställa att den gradvisa ersättningen av tidsbaserade vägavgifter med avståndsbaserade avgifter inte blir ännu ett hinder för tillträde till de största europeiska transportmarknaderna från perifera länder och regioner, bör ett ersättningssystem införas utan dröjsmål för att uppväga merkostnaderna och på så sätt säkerställa att de inte orsakar en betydande försämring av konkurrenskraften. [Ändr. 10]

(4b)   För att förhindra en omfördelning av trafiken till avgiftsfria vägar, med eventuella allvarliga konsekvenser för trafiksäkerheten och ett optimalt utnyttjande av vägnätet, måste medlemsstaterna ha möjlighet att ta ut vägtullar på alla vägar som står i omedelbar konkurrens med de transeuropeiska näten. [Ändr. 11]

(4c)   Tidsbaserade vägavgifter innebär att förarna uppmuntras att köra mer under avgiftens giltighetstid, vilket leder till felaktig tillämpning av principerna ”förorenaren betalar” och ”användaren betalar”. [Ändr. 12]

(4d)  För att säkerställa att detta direktiv tillämpas på rätt sätt, bör de avtalsmässiga ramarna för koncessionsavtal om uttag av vägavgifter göra det lättare, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU, att anpassa nämnda avtal till förändringar i unionens regelverk. [Ändr. 13]

(4e)   I detta sammanhang bör hänsyn tas till möjligheten att kompensera merkostnader till följd av perifert läge genom faciliteter för tillgång till mer energisnåla fordonsflottor och prioriterad uppbyggnad av exklusiv infrastruktur eller teknik som e-motorvägar. Sådana kompenserande faciliteter skulle kunna omfattas av Fonden för ett sammanlänkat Europa efter 2020. [Ändr. 14]

(5)  För att få användarna att godta framtida vägavgiftssystem bör medlemsstaterna ha rätt att införa ändamålsenliga system för uppbörd av infrastrukturavgifter som en del av ett mer omfattande paket av mobilitetstjänster. Sådana system bör säkerställa en rättvis fördelning av infrastrukturkostnader och, avspegla principen ”förorenaren betalar” och omfatta system för öronmärkning av intäkterna från vägavgifterna. I detta sammanhang bör det stå medlemsstaterna fritt att ta ut vägtullar även för vägar som inte hör till huvudvägnätet. Varje medlemsstat som inför ett sådant system bör säkerställa att systemet är förenligt med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG(11). [Ändr. 15]

(5a)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att beakta socioekonomiska faktorer när de inför avgiftssystem för väginfrastruktur för personbilar. [Ändr. 16]

(5b)   Att ta ut vägavgifter av alla användare genom elektroniska medel innebär massinsamling och lagring av personuppgifter, som också kan användas för att fastställa omfattande rörelseprofiler. Medlemsstaterna och kommissionen bör i samband med genomförandet av detta direktiv systematiskt ta hänsyn till principerna om ändamålsbegränsning och uppgiftsminimering. Tekniska lösningar för uppgiftsinsamling i samband med vägavgifter bör därför omfatta anonymiserade eller krypterade betalningssätt eller förhandsbetalning. [Ändr. 17]

(5c)  Fordonsskatter kan fungera som ett hinder för införandet av vägtullar. För att stödja införandet av vägtullar bör medlemsstaterna ha större handlingsfrihet att snabbt sänka fordonsskatterna, alltså en sänkning så snart som möjligt av de minimiskattesatser som fastställs i direktiv 1999/62/EG. [Ändr. 18]

(5d)  Det är särskilt viktigt att medlemsstaterna inför ett rättvist avgiftssystem som inte straffar personbilsanvändare som på grund av att de bor på landsbygden eller i avskilda eller isolerade områden är tvungna att mer regelbundet använda avgiftsbelagda vägar. I enlighet med den territoriella utvecklingspolitiken bör medlemsstaterna ta ut nedsatta avgifter för användare från sådana områden. [Ändr. 20]

(6)  Precis som när det gäller tunga fordon är det viktigt att se till att de tidsbaserade avgifter, som tillämpas på om medlemsstater inför sådana för lätta fordon nyttofordon, är proportionerliga, även när det gäller användarperioder som understiger ett år. Därför måste hänsyn tas till det faktum att lätta fordon nyttofordon har ett annat användningsmönster än tunga fordon. Beräkningen av proportionerliga tidsbaserade avgifter bör skulle kunna baseras på tillgängliga data om körmönster, på villkor att icke-diskriminering säkerställs. [Ändr. 21]

(7)  Enligt direktiv 1999/62/EG får bör en avgift för externa kostnader tas ut på en nivå som är förenlig med principen ”förorenaren betalar” och ligger nära samhällets marginalkostnader till följd av utnyttjandet av det fordon för vilket avgiften tas ut. Denna metod har visat sig vara det rättvisaste och effektivaste sättet att ta hänsyn till miljö- och hälsokonsekvenserna av luftföroreningar och buller som genereras av tunga fordon. Den skulle också säkerställa att tunga fordon på ett rimligt sätt bidrar till EU:s luftkvalitetsnormer(12) och tillämpliga bullergränser eller bullermål. Tillämpningen av sådana avgifter bör därför främjas. [Ändr. 22]

(8)  Därför bör det införas en möjlighet att tillämpa en avgift för externa kostnader på nät som inte omfattas av en infrastrukturavgift, och den maximala viktade genomsnittliga avgiften för externa kostnader bör ersättas med lättillämpliga referensvärden minimivärden som uppdateras efter inflationen, de vetenskapliga framstegen med bedömning av vägtransporternas externa kostnader samt utvecklingen av fordonsparkens sammansättning. [Ändr. 23]

(8a)  För att bidra till uppfyllandet av transportvitbokens mål om en fullständig tillämpning av principen ”förorenaren betalar”, bör man inom nät som omfattas av en infrastrukturavgift säkerställa att en avgift för externa kostnader tas ut för tunga fordon och lätta lastbilar för godstransporter på väg. [Ändr. 24]

(8b)  För att säkerställa att intäkter från avgifter för externa kostnader används på lämpligt sätt bör sådana intäkter återinvesteras i transportinfrastruktur för att främja transportslag som är mer hållbara och har en mindre miljöpåverkan. [Ändr. 25]

(9)  De infrastrukturavgifter som differentierats utifrån fordonets euro-utsläppsklass har bidragit till en användning av renare fordon. I de interurbana näten väntas dock avgifter som differentieras på denna grund bli överflödiga mindre effektiva vid utgången av 2020 i och med fordonsparkens förnyelse; därmed bör de fasas ut vid den tidpunkten. Från och med samma tidpunkt bör en avgift för externa kostnader tas ut på ett mer systematiskt sätt, som ett målinriktat sätt att återvinna externa kostnader i de situationer där detta har störst betydelse. [Ändr. 27]

(10)  De tunga fordonens andel av koldioxidutsläppen ökar. Infrastrukturavgifter som differentieras utifrån sådana utsläpp kan bidra till förbättringar inom detta område och bör därför införas.

(11)  Lätta motorfordon står för två tredjedelar av vägtransporternas negativa miljö- och hälsokonsekvenser. Det är därför viktigt att ge incitament till användning av de renaste och mest bränsleeffektiva fordonen genom differentierade vägavgifter baserade på överensstämmelsefaktorer som definieras i kommissionens förordning (EU) 2016/427(13), kommissionens förordning (EU) 2016/646(14) och kommissionens förordning (EU) 2017/xxx(15).

(12)  För att främja användningen av de renaste och effektivaste effektivare fordonen bör medlemsstaterna tillämpa kraftigt nedsatta vägtullar och vägavgifter på dessa fordon. För att främja och påskynda genomförandet av sådana bestämmelser bör man tillämpa dessa nedsatta avgifter oberoende av ikraftträdandet av kommissionens förordning (EU) .../... om tillämpning av förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller certifiering av tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. För nollutsläppsfordon bör inga avgifter tas ut för externa kostnader för luftföroreningar. [Ändr. 28]

(12a)   Transittrafiken över Alperna medför en särskild belastning för de berörda regionerna i form av buller, luftföroreningar och infrastrukturslitage, vilket förvärras genom kostnadskonkurrens med närliggande korridorer. De berörda regionerna och medlemsstaterna bör följaktligen medges stor flexibilitet när det gäller att ta ut avgifter för externa kostnader och vidta trafikstyrande åtgärder, inte minst för att undvika oönskade omfördelningseffekter och omledning av trafik mellan korridorerna. [Ändr. 29]

(13)  Alla motorfordon bidrar i olika grad till vägträngsel och kostnaden för detta uppgår till omkring 1 % av BNP. En stor del av dessa kostnader kan hänföras till trängsel på interurbana vägar. En särskild trängselavgift bör därför tillåtas, på villkor att den tillämpas på alla fordonskategorier. För att denna avgift ska vara effektiv och, proportionerlig och icke-diskriminerande bör den baseras på marginalkostnaderna för trängseln och differentieras efter plats, tid och fordonskategori. Det måste även hittas en lösning som är utjämnande och kompenserande och inte diskriminerar arbetstagare som bor i städernas utkanter och redan idag betalar såväl vägavgifter som vägtullar. För att maximera trängselavgifternas positiva effekter bör de motsvarande intäkterna fördelas till projekt som angriper problemets källor. [Ändr. 30]

(13a)  För att bidra till bevarandet av unionens motorhistoriska kulturarv bör medlemsstaterna inrätta en särskild kategori för fordon av historiskt intresse för att göra det möjligt att anpassa de olika avgifter som tas ut i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 31]

(14)  Trängselavgifterna bör återspegla de faktiska kostnader som varje fordon direkt medför för andra väganvändare och indirekt för samhället som helhet, på ett proportionerligt sätt. För att motverka att avgifterna på ett oproportionerligt sätt hindrar den fria rörligheten för människor och varor bör de begränsas till specifika belopp som återspeglar trängselns marginalkostnader på nivåer nära full kapacitet, dvs. när trafikvolymerna närmar sig vägens kapacitetstak.

(15)  Den inkomstneutrala differentieringen av infrastrukturavgifter för tunga godsfordon är ett ineffektivt instrument för att minska trängseln och bör därför fasas ut.

(15a)  Med tanke på de höga externa kostnader som uppkommer till följd av olyckor – tiotals miljarder euro varje år – bör medlemsstaterna ges möjlighet att, i förbindelse med bestämmelserna om beräkning av den genomsnittliga samhällskostnaden per dödsolycka och per svår olycka i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG(16), bättre internalisera kostnader som inte täcks av försäkringar. En del av dessa kostnader bärs av de sociala trygghetssystemen eller hela samhället, t.ex. de administrativa kostnaderna för de offentliga tjänster som måste inkallas, vissa kostnader för sjukvård och förlusten av mänskligt kapital samt kostnaderna för fysiskt och psykiskt lidande. [Ändr. 32]

(16)  En uppräkning av infrastrukturavgiften kan också bidra till att lösa problemen med betydande miljöskador eller trängsel som orsakas av användningen av vissa vägar, inte bara i bergsområden. DenMan bör därför främja uppräkning av avgifter genom att avskaffa de nuvarande begränsningen begränsningarna av uppräkningen till sådana områden, och främja öronmärkningen av denna till projekt inom stomnätet i det transeuropeiska transportnätet bör därför avskaffas. För att undvika dubbla avgifter för användare bör uppräkning inte tillåtas tillämpas på ett mer restriktivt sätt på vägavsnitt där trängselavgifter tas ut. Högsta tillämpliga nivå bör dessutom anpassas till olika situationer. [Ändr. 33]

(17)  Om en medlemsstat inför ett system med vägavgifter kan kompensation som beviljas, beroende på omständigheterna, medföra diskriminering av väganvändare från andra länder. Därför bör möjligheten att bevilja kompensation i sådana fall begränsas till vägtullar och bör inte längre omfatta vägavgifter.

(17a)   Beträffande lätta nyttofordon är det viktigt att se till att detta direktiv inte hindrar medborgarnas fria rörlighet. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att införa rabatter och avdrag när väganvändare av geografiska eller sociala skäl påverkas oproportionellt av avgifter. [Ändr. 34]

(18)  För att utnyttja synergieffekter mellan de nuvarande vägavgiftssystemen och på så sätt minska driftskostnaderna bör kommissionen involveras fullt ut i medlemsstaternas samarbete med sikte på att införa gemensamma och driftskompatibla vägavgiftssystem. [Ändr. 35]

(19)  Vägavgifter kan mobilisera mobiliserar resurser som bidrar till finansiering, och korsfinansiering av alternativa transportinfrastrukturprojekt samt underhåll och utveckling av högkvalitativ transportinfrastruktur högkvalitativa transportinfrastrukturer och transporttjänster. Därför bör medlemsstaterna ges incitament till att använda intäkterna från vägavgifter på detta sätt och de bör följaktligen åläggas att på lämpligt sätt rapportera om användningen av sådana intäkter. Intäkter från infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader bör därför återinvesteras i transportsektorn. Rapporteringen bör i synnerhet göra det möjligt att kartlägga eventuella finansiella luckor och öka allmänhetens acceptans för vägavgifter. [Ändr. 36]

(20)  Eftersom målet för detta direktiv, som är att säkerställa att de nationella avgiftssystem som tillämpas på andra fordon än tunga godsfordon ingår i en sammanhängande ram som säkerställer likabehandling i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför, på grund av vägtransporternas och problemens gränsöverskridande dimension, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)  Det bör säkerställas att avgifterna för externa kostnader även i fortsättningen återspeglar kostnaderna för de luftföroreningar och det buller som genereras av tunga godsfordon utan att avgiftssystemet blir onödigt komplicerat, i syfte att ge incitament till användning av de mest bränsleeffektiva fordonen och se till att incitamenten förblir effektiva och differentieringen av vägavgifter hålls uppdaterad. Därför bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att anpassa referensvärdena minimivärdena för avgifter baserade på externa kostnader till den vetenskapliga utvecklingen, att fastställa metoderna för den intäktsneutrala differentieringen av infrastrukturavgifter utifrån tunga fordons koldioxidutsläpp och att anpassa metoderna för differentiering av infrastrukturavgifter för lätta fordon till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016(17). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 37]

(21a)   Kommissionen bör senast två år efter det att direktivet trätt i kraft lägga fram en allmänt tillämpbar, transparent och tydlig ram för internalisering av externa miljö-, trängsel- och hälsokostnader, som ska ligga till grund för framtida beräkningar av infrastrukturavgifter. Kommissionen bör i detta sammanhang kunna föreslå en modell som åtföljs av en konsekvensanalys för internaliseringen av externa kostnader för alla transportsätt. Vad gäller proportionalitet måste alla transportsätt beaktas vid avgifter för externa kostnader. [Ändr. 38]

(21b)   För att främja insynen vore det lämpligt att medlemsstaterna informerar väganvändarna om de resultat som man uppnått genom att återinvestera infrastrukturavgifterna, avgifterna för externa kostnader och trängselavgifterna. De bör således offentliggöra de fördelar som man erhållit i form av bättre trafiksäkerhet, mindre miljöpåverkan och mindre trängsel. [Ändr. 39]

(22)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de berörda bestämmelserna i detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter för att fastställa harmoniserade indikatorer för bedömning av vägnätens kvalitet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(18).

(23)  Direktiv 1999/62/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 1999/62/EU ska ändras på följande sätt:

1.  Titeln ska ersättas med följande:"

”Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avståndsbaserade avgifter för fordon för användningen av väginfrastrukturer” [Ändr. 40]

"

2.  Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 1

1.  Detta direktiv är tillämpligt på

   a) fordonsskatter för tunga godsfordon, och
   b) vägtullar och vägavgifter som tas ut på fordon.

2.  Detta direktiv ska inte tillämpas på fordon som utför transportverksamhet uteslutande på medlemsstaternas utomeuropeiska territorier.

3.  Detta direktiv ska inte tillämpas på fordon registrerade på Kanarieöarna, i Ceuta och Melilla eller på Azorerna eller Madeira vilka utför transportverksamhet uteslutande på dessa territorier eller mellan dessa territorier och det spanska eller det portugisiska fastlandet.

Artikel 2

I detta direktiv gäller följande definitioner:

   1) transeuropeiskt vägnät: den vägtransportinfrastruktur som avses i kapitel II avsnitt 3 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1315/2013*, som illustreras med kartor i bilaga I till den förordningen.
   2) anläggningskostnader: kostnader i samband med anläggning, i förekommande fall även finansieringskostnader, av
   a) ny infrastruktur eller nya infrastrukturförbättringar, inklusive betydande strukturella reparationer eller alternativ transportinfrastruktur för trafikomställning, [Ändr. 41]
   b) infrastruktur eller förbättringar av infrastruktur, inklusive betydande strukturella reparationer, som färdigställts högst 30 år före den 10 juni 2008 och för vilka vägtullsystem redan hade införts den 10 juni 2008, eller som färdigställts högst 30 år före införandet av nya vägtullsystem som införts efter den 10 juni 2008, eller
   c) infrastruktur eller infrastrukturförbättringar som färdigställts före den 10 juni 2008, om
   i) en medlemsstat har inrättat ett vägtullsystem där dessa kostnader täcks genom ett avtal med en vägtulloperatör eller andra rättsliga instrument med motsvarande verkan som trädde i kraft före den 10 juni 2008, eller
   ii) en medlemsstat kan påvisa att skälet till att infrastrukturen i fråga byggdes var att dess planerade livslängd var mer än 30 år.
   3) finansieringskostnader: ränta på lån och avkastning på eget kapital från aktieägare,
   4) betydande strukturella reparationer: strukturella reparationer med undantag av sådana reparationer som inte längre är till någon nytta för väganvändarna, exempelvis där reparationsarbetet har ersatts av ny vägbeläggning eller annat anläggningsarbete.
   5) motorväg: väg som är utformad och byggd särskilt för motortrafik, som inte betjänar astigheter som gränsar till den och som uppfyller följande kriterier:
   a) Den är försedd, utom vid speciella platser eller tillfälligt, med skilda körbanor för trafik i två riktningar, skilda från varandra genom en mittsträng som inte är avsedd för trafik, eller undantagsvis med andra medel.
   b) Den korsar inte annan väg, järnväg, spårvägslinje, cykelbana eller gångväg i samma plan.
   c) Den betecknas specifikt som motorväg.
   6) vägtull: en specifik avgift för ett fordon, grundad på den tillryggalagda sträckan inom en viss infrastruktur och på fordonstyp, där erlagd betalning innebär att ett fordon får rätt att använda infrastrukturerna, och som omfattar en infrastrukturavgift samt, allt efter omständigheterna, eller flera av följande avgifter: en trängselavgift infrastrukturavgift eller en avgift för externa kostnader eller båda. [Ändr. 42]
   7) infrastrukturavgift: en avgift som tas ut för att täcka en medlemsstats kostnader för uppförande, underhåll, drift och utveckling av infrastruktur.
   8) avgift för externa kostnader: en avgift som tas ut för att täcka en medlemsstats kostnader till följd av trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller eller båda.
   9) trängsel: en situation då trafikvolymerna ligger nära eller överstiger vägkapaciteten.
   10) trängselavgift: en avgift som tas ut på fordon för att täcka trängselkostnaderna i en medlemsstat och minska trängseln.
   11) kostnad för trafikrelaterad luftförorening: kostnad för de skador på människors hälsa respektive miljön som uppstår till följd av utsläpp av partiklar och av ozonbildande ämnen, såsom kväveoxid och flyktiga organiska föreningar, i samband med ett fordons drift. [Ändr. 43]
   12) kostnad för trafikrelaterat buller: kostnad för de skador på människors hälsa respektive miljön som uppstår till följd av buller från ett fordon eller från växelverkan mellan fordonet och vägytan. [Ändr. 44]
   13) viktad genomsnittlig infrastrukturavgift: de sammanlagda intäkterna från en infrastrukturavgift under en viss period dividerade med antalet kilometer som körts av tunga fordon på det vägavsnitt som avgiften omfattar under den aktuella perioden.
   14) vägavgift: ett bestämt belopp som ska erläggas för att ge fordonet rätt att under en given tid använda infrastrukturer enligt artikel 7.1 och 7.2.
   15) fordon: motorfordon med minst fyra hjul, eller ledad fordonskombination avsedd eller använd för vägtransporter av passagerare eller gods.
   16) tungt fordon: ett tungt godsfordon eller en buss.
   17) tungt godsfordon: ett fordon avsett för godstransport, och med en tillåten totalvikt som överstiger 3,5 ton.
   18) buss: ett fordon avsett för transport av fler än åtta passagerare utöver föraren och med en tillåten totalvikt som överstiger 3,5 ton.
   18a) lätt fordon: ett lätt nyttofordon eller en personbil. [Ändr. 46]
   19) lätt fordon nyttofordon: en personbil, minibuss eller , en lätt lastbil eller en lätt lastbil avsedd för godstransport. [Ändr. 47]
   20) personbil: ett fordon med fyra hjul avsett för transport av högst åtta passagerare utöver föraren.
   20) fordon av historiskt intresse: fordon av historiskt intresse enligt definitionen i artikel 3 led 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU**. [Ändr. 48]
   21) minibuss: ett fordon avsett för transport av fler än åtta passagerare utöver föraren och med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton.
   22) lätt lastbil: ett annat fordon avsett för godstransport, och än en personbil med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton. [Ändr. 49]
   22a) lätt lastbil avsedd för godstransport: ett fordon med en högsta tillåten totalvikt på mellan 2,4 och 3,5 ton och höjd över två meter som används för yrkesmässig trafik i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009***. [Ändr. 50]
   22b) utsläppsfri drift: fordon som, på ett verifierbart sätt, drivs utan avgasutsläpp under hela den sträcka som tillryggaläggs på det berörda vägnätet. [Ändr. 51]
   23) utsläppsfritt fordon: ett fordon utan avgasutsläpp.
   23a) motorcykel: ett fordon med två hjul, med eller utan sidovagn, och samtliga trehjulingar och fyrhjulingar av kategorierna L3e, L4e, L5e, L6e och L7e, enligt vad som avses i förordning (EU) nr 168/2013. [Ändr. 52]
   24) transportör: företag som utför vägtransporter av gods eller passagerare.
   25) fordon av kategori ”EURO 0”, ”EURO I”, ”EURO II”, ”EURO III”, ”EURO IV”, ”EURO V”, ”EURO VI”: tungt fordon som överensstämmer med de utsläppsbegränsningar som anges i bilaga 0.
   26) fordonstyp: en kategori som ett tungt fordon indelas i beroende på antal axlar, dimensioner eller vikt, eller andra fordonsklassificeringsfaktorer som avspeglar vägskador, exempelvis det vägskadeklassificeringssystem som redovisas i bilaga IV, förutsatt att det klassificeringssystem som tillämpas bygger på fordonsegenskaper som antingen anges i de fordonshandlingar som används i alla medlemsstater eller är synliga för blotta ögat.
   27) koncessionsavtal: ”offentligt byggentreprenadkontrakt” ”koncession” enligt definitionen i artikel 1 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/2423/EU****. [Ändr. 53]
   28) koncessionerad vägtull: vägtull som tas ut av en koncessionshavare enligt ett koncessionsavtal.
   29) väsentligt ändrat vägtulls- eller vägavgiftsarrangemang: vägtulls- eller vägavgiftsarrangemang som har ändrats på ett sådant sätt att kostnaderna eller intäkterna ändras med minst 5 15 % jämfört med föregående år, efter korrigering för inflation mätt på grundval av förändringar i det EU-omspännande harmoniserade indexet för konsumentpriser, exklusive energi och obearbetade livsmedel, som offentliggörs av kommissionen (Eurostat). I koncessionsavtal ska ändringar som uppfyller kriterierna i artikel 43.1 och 43.2 i direktiv 2014/23/EU inte anses vara väsentliga. [Ändr. 54]
   29a) korsfinansiering: finansiering av effektiva alternativa transportinfrastrukturprojekt genom intäkter från vägtullar och infrastrukturavgifter för befintlig transportinfrastruktur. [Ändr. 55]
   29b) medlemsstater: samtliga myndigheter i medlemsstaterna, oavsett om det rör sig om centrala statliga myndigheter, delstatsmyndigheter eller andra regionala myndigheter, som har i uppgift att säkerställa efterlevnad av unionsrätten. [Ändr. 56]

Vid tillämpning av punkt 2 gäller följande:

   a) Under alla förhållanden får den del av anläggningskostnaderna som ska beaktas inte överstiga den del av den nuvarande planerade livslängden som återstår för infrastrukturkomponenter vid den 10 juni 2008 eller den tidpunkt när det nya vägtullsystemet införs, om denna tidpunkt infaller senare.
   b) Kostnader för infrastruktur eller infrastrukturförbättringar får inbegripa eventuella särskilda infrastrukturutgifter utgifter, även sådana som uppstått till följd av nya lagstadgade krav, som syftar till att minska buller, införa innovativa tekniska lösningar eller förbättra trafiksäkerheten, och infrastrukturoperatörens faktiska betalningar för objektiva miljöfaktorer, exempelvis skydd mot markförorening. [Ändr. 57]

_______________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 51).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).

**** Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65). Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).”

"

2a.  I artikel 6.2 ska följande led läggas till:"

”ba) fordon av historiskt intresse.” [Ändr. 58]

"

3.  Artikel 7 ska ersättas med följande:"

”Artikel 7

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.1a får medlemsstaterna bibehålla eller införa vägtullar och vägavgifter på det transeuropeiska vägnätet eller på vissa delar av detta nät och på alla andra delar av sina motorvägsnät som inte ingår i det transeuropeiska vägnätet på de villkor som anges i punkterna 3–9 i den här artikeln och i artiklarna 7a–7k.

2.  Punkt 1 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tillämpa vägtullar och vägavgifter på andra vägar, förutsatt att införandet av vägtullar och vägavgifter på sådana andra vägar inte diskriminerar internationell trafik och inte resulterar i en snedvridning av konkurrensen mellan transportörer. Tullavgifter och vägavgifter som tillämpas på andra vägar än motorvägar och vägar som ingår i det transeuropeiska vägnätet ska uppfylla de villkor som anges i punkterna 3 och 4 i den här artikeln och artiklarna 7a, 7j.1, 7j.2 och 7j.4.

3.  Medlemsstaterna får inte på sitt territorium införa både vägtullar och vägavgifter för en och samma fordonskategori för användningen av ett och samma vägavsnitt. Däremot får medlemsstater som tar ut vägavgifter på sitt nät även ta ut vägtullar för användningen av broar, tunnlar och bergspass.

4.  Vägtullar och vägavgifter får inte direkt eller indirekt vara diskriminerande på grund av väganvändarens nationalitet, den medlemsstat eller det tredjeland där transportören är etablerad eller fordonet är registrerat, eller transportens ursprung eller destination.

5.  Medlemsstater får föreskriva nedsatta vägtullar eller vägavgifter, eller undantag från skyldigheten att betala vägtull eller vägavgift, för tunga fordon som är undantagna från skyldigheten att installera och använda färdskrivare enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 165/2014*, och på de villkor som anges i artikel 6.2 a, b och c i detta direktiv.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 9 får medlemsstaterna inte införa vägavgifter för tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport från och med den 1 januari 2018 ... [den dag då detta direktiv träder i kraft]. Vägavgifter som införts före det datumet får finnas kvar till och med den 31 december 2023 2022 och ska ersättas med infrastrukturavgifter från och med den 1 januari 2023 på det vägnät som omfattas av detta direktiv. [Ändr. 59]

7.  Från och med [ den dag då detta direktiv träder i kraft] får medlemsstaterna inte införa vägavgifter för lätta fordon. Vägavgifter som införts före det datumet ska ha fasats ut senast den 31 december 2027.

8.  När det gäller tunga fordon får en medlemsstat till och med den 31 december 2019 välja att tillämpa vägtullar eller vägavgifter endast på fordon med en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton, om den anser att en utvidgning till fordon på mindre än 12 ton skulle

   a) få betydande negativa följder för det fria trafikflödet, miljön, bullernivåerna, trängsel, folkhälsan eller trafiksäkerheten på grund av att trafiken leds om,
   b) medföra administrativa kostnader på mer än 30 % av de extrainkomster som skulle ha uppkommit genom utvidgningen.

Medlemsstater som väljer att tillämpa vägtullar eller vägavgifter på endast de fordon som har en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton ska informera kommissionen om detta samt motivera beslutet.

9.  Från och med den 1 januari 2020 ska vägtullar och vägavgifter som tillämpas på tunga fordon tillämpas på alla tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport. [Ändr. 61]

10.  Vägtullar och vägavgifter för tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport, å ena sidan, och för andra lätta fordon nyttofordon än lätta lastbilar avsedda för godstransport, å andra sidan, får införas och upprätthållas oberoende av varandra fram till och med den 31 december 2022. [Ändr. 62]

___________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).”

"

4.  Artikel 7a ska ersättas med följande:"

”Artikel 7a

1.  Vägavgifterna ska stå i proportion till hur länge den berörda infrastrukturen används.

2.  När vägavgifter tillämpas på tunga fordon ska användningen av infrastrukturen vara tillgänglig för åtminstone följande perioder: Ett år, en vecka, en månad och ett år. Månadsavgiften ska uppgå till högst 10 % av årsavgiften, veckoavgiften till högst 5 % av årsavgiften och dagsavgiften till högst 2 % av årsavgiften.

En medlemsstat får, när det gäller fordon som är registrerade i den medlemsstaten, besluta att endast tillämpa årsavgifter.

Medlemsstaterna ska fastställa vägavgifter, inklusive administrativa kostnader, för samtliga kategorier av tunga fordon till en nivå som inte överstiger de maximisatser som fastställs i bilaga II.

3.  När vägavgifter tillämpas på personbilar ska användningen av infrastrukturen vara tillgänglig för åtminstone följande perioder: En dag, en vecka, tio dagar, en månad eller två månader eller båda, och ett år. Tvåmånadersavgiften ska uppgå till högst 30 % av årsavgiften, månadsavgiften till högst 18 % av årsavgiften och tiodagarsavgiften tiodagars-, vecko- och dagsavgifterna till till högst 8 % av årsavgiften. [Ändr. 63]

Medlemsstaterna får också göra infrastrukturen tillgänglig för andra tidsperioder. I sådana fall ska medlemsstaterna tillämpa avgiftssatserna i enlighet med principen om likabehandling av användare, med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet årsavgiften och avgifterna för andra perioder enligt första stycket, befintliga användarmönster och administrativa kostnader.

När det gäller vägavgiftssystem som införts före den 31 maj 2017 får medlemsstaterna behålla avgifter som ligger över de gränser som anges i första stycket, om avgifterna gäller före det datumet, och motsvarande högre avgifter för andra vägavgiftsperioder, i enlighet med principen om likabehandling. De ska dock uppfylla de gränskrav som anges i första stycket och andra stycket så fort väsentligt ändrade vägtulls- eller vägavgiftsarrangemang träder i kraft och senast från och med den 1 januari 2024.

4.  För minibussar, lätta lastbilar och små lätta lastbilar avsedda för godstransport ska medlemsstaterna antingen uppfylla kraven i andra stycket eller i tredje stycket antingen punkt 2 eller punkt 3. Medlemsstaterna ska emellertid fastställa vägavgifter som är högre för minibussar, lätta lastbilar och små lätta lastbilar avsedda för godstransport än för personbilar senast från och med den 1 januari 2024. [Ändr. 64]

4a.  Vad gäller proportionaliteten avseende användaravgifter kan man ta hänsyn till särdragen hos transporter som utgår från en medlemsstat i unionens utkant. [Ändr. 65]

"

4a.  I artikel 7b ska följande punkt läggas till:"

”2a. De motorvägssträckor som omfattas av en infrastrukturavgift ska ha den infrastruktur som krävs för att säkerställa trafiksäkerheten för samtliga användare och får ha säkra parkeringar i alla väderförhållanden i enlighet med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../... om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (2017/0122(COD)).” [Ändr. 66]

"

5.  Artikel 7c ska ersättas med följande:"

”Artikel 7c

1.  Medlemsstaterna får bibehålla eller införa en avgift för externa kostnader, för trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller eller båda.

Avgifterna för externa kostnader får införas eller bibehållas på de delar av vägnätet som inte omfattas av infrastrukturavgifter.

Avgiften för tunga fordon ska avgiften för externa kostnader som avser trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller ska vara differentierad och fastställas i enlighet med de minimikrav och metoder som avses i bilaga IIIa och ska iaktta rätta sig efter minst de referensvärden minimivärden som anges i bilaga IIIb. [Ändr. 67]

2.  De kostnader som beaktas ska avse det nät, eller den del av detta, för vilket avgifter för externa kostnader tas ut, och de fordon som omfattas av avgifterna. Medlemsstaterna får välja att ta ut avgifter för att täcka endast en viss procentandel av dessa kostnader.

3.  Avgift för externa kostnader som avser trafikrelaterade luftföroreningar ska inte tillämpas på tunga fordon som uppfyller de strängaste EURO-utsläppskraven.

Det första stycket ska upphöra att gälla fyra år från den dag då de bestämmelser som införde dessa normer började tillämpas.

4.  Avgiften för externa kostnader ska fastställas av den berörda medlemsstaten. Om en medlemsstat utser en myndighet för detta syfte, ska denna myndighet vara rättsligt och ekonomiskt oberoende av den organisation som förvaltar eller tar ut hela eller delar av avgiften.

5.  Från och med den 1 januari 2021 ska medlemsstater som tar ut vägtullar tillämpa en avgift för externa kostnader på tunga fordon på åtminstone den del av nätet, som avser trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller, på tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport på alla delar av det nät som avses i artikel 7.1, om de miljöskador som orsakas av tunga fordon är större än de genomsnittliga miljöskador som orsakas omfattas av tunga fordon i enlighet med relevanta rapporteringskrav enligt bilaga IIIa en infrastrukturavgift. [Ändr. 68]

5a.  Från och med den 1 januari 2026 ska en avgift för externa kostnader på varje del av det vägnät som avses i artikel 7.1 tillämpas på samtliga fordonskategorier på ett icke-diskriminerande sätt. [Ändr. 69]

5b.  Medlemsstaterna får tillämpa undantag genom vilka det blir möjligt att differentiera avgiften för externa kostnader för fordon av historiskt intresse. [Ändr. 70]

"

6.  Följande artikel ska införas som artikel 7da:"

”Artikel 7da

1.  Medlemsstaterna får, i enlighet med kraven i bilaga V, införa en trängselavgift på varje del av deras vägnät där det finns trängselproblem. Trängselavgiften får endast tillämpas på vägavsnitt med regelbundna trängselproblem och endast under de perioder då trängselproblem normalt råder.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa de vägavsnitt och tidsperioder som avses i punkt 1 på grundval av objektiva kriterier avseende trängselnivån på dessa vägar och deras närområden, t.ex. genomsnittliga förseningar eller kölängder.

3.  En trängselavgift som införs på en del av vägnätet ska tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt på alla fordonskategorier, i enlighet med de standardekvivalensfaktorer som fastställs i bilaga V. Medlemsstaterna får dock besluta om att undanta bussar i syfte att främja kollektivtrafiken samt socioekonomisk utveckling och territoriell sammanhållning. [Ändr. 72]

4.  Trängselavgiften ska avspegla de kostnader som ett fordon medför för andra väganvändare och indirekt för samhället, men får inte överstiga de maxnivåer som fastställs i bilaga VI för en viss typ av väg.

5.  Medlemsstaterna ska införa ändamålsenliga mekanismer för att övervaka trängselavgifternas effekter och för att se över avgiftsnivåerna. De ska regelbundet se över avgiftsnivån, åtminstone vart tredje år, för att säkerställa att avgifterna inte överstiger kostnaderna för den trängsel som inträffar i den medlemsstaten och som genereras på de vägavsnitt som omfattas av trängselavgiften.”

"

7.  Artiklarna 7f och 7g ska ersättas med följande:"

”Artikel 7f

1.  Efter att ha underrättat kommissionen får en medlemsstat göra en uppräkning av infrastrukturavgifterna på specifika vägavsnitt med regelbunden trängsel, eller där fordonstrafiken medför betydande miljöskador, om följande villkor uppfylls:

   a) Intäkterna från uppräkningen används för att finansiera anläggning av transportinfrastruktur inom det stomnät som identifierats i enlighet med kapitel III i förordning (EU) nr 1315/2013, som direkt bidrar till att avhjälpa trängsel eller miljöskador och transporttjänster som är belägna i samma korridor som det vägavsnitt som uppräkningen gäller. [Ändr. 75]
   b) Uppräkningen överstiger inte 15 % av den viktade genomsnittliga infrastrukturavgift som beräknats i enlighet med artiklarna 7b.1 och 7e, såvida inte de intäkter som genereras investeras i gränsöverskridande avsnitt av stomnätskorridorer förutom i bergsområden, där infrastrukturkostnaderna är högre och klimat- och miljöskadorna större, varvid uppräkningen inte får överstiga 2550 %, [Ändr. 76]
   c) Tillämpningen av uppräkningen medför inte någon orättvis behandling av kommersiell trafik i jämförelse med andra väganvändare.
   d) En beskrivning av det exakta vägavsnitt för vilket uppräkningen ska gälla, samt en handling som styrker beslutet att finanisera anläggningen av de stomnätskorridorer finansiera sådan transportinfrastruktur eller sådana transporttjänster som avses i led a lämnas till kommissionen innan uppräkningen tillämpas. [Ändr. 77]
   e) Den period under vilken uppräkningen ska gälla är fastställd och begränsad i förväg och är, vad gäller de intäkter som förväntas uppkomma, förenlig med finansieringsplanerna och kostnads-nyttoanalyserna för de projekt som delfinansieras med intäkter från uppräkningen.

1a.  När det gäller nya gränsöverskridande projekt får uppräkning endast tillämpas om alla medlemsstater som deltar i projektet godkänner det. [Ändr. 78 och 164]

2.  En uppräkning får tillämpas på infrastrukturavgifter som har differentierats i enlighet med artikel 7g och 7ga.

3.  Efter att ha mottagit den erforderliga informationen från en medlemsstat som har för avsikt att införa en uppräkning, ska kommissionen göra denna information tillgänglig för ledamöterna i den kommitté som avses i artikel 9c. Om kommissionen anser att den planerade uppräkningen inte uppfyller villkoren i punkt 1 eller att den planerade uppräkningen kommer att få betydande negativa följder för den ekonomiska utvecklingen i randområden, får kommissionen genom genomförandeakter avslå eller begära ändringar av de avgiftsplaner som den berörda medlemsstaten har lämnat in. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 9c.2. Om uppräkning tillämpas på sådana vägtullsystem som avses i artikel 7e.3 ska denna inte betraktas som en väsentlig ändring i den mening som avses i detta direktiv. [Ändr. 79]

4.  Uppräkningsbeloppet ska dras av från den avgift för externa kostnader som beräknats i enlighet med artikel 7c, utom för fordon inom euro-utsläppsklass 0, I och II från och med den 15 oktober 2011, III och IV från och med den 1 januari 2015, V från och med den 1 januari 2019 och VI från och med januari 2023. Alla intäkter som genereras genom samtidig tillämpning av uppräkning och avgifter för externa kostnader ska användas till att finansiera anläggning av stomnätskorridorer som förtecknas i del I i bilaga III till beslut (EU) nr 1316/2013. [Ändr. 80]

5.  Uppräkning får inte tillämpas på vägavsnitt där en trängselavgift tas ut.

Artikel 7g

1.  Till och med den 31 december 2021 får infrastrukturavgiften differentieras i syfte att minska trängsel, minimera slitage på infrastrukturen och optimera användningen av den berörda infrastrukturen eller främja trafiksäkerheten, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

   a) Differentieringen är transparent, offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika villkor.
   b) Differentieringen tillämpas beroende på tidpunkt på dagen, typ av dag eller årstid.
   c) Ingen infrastrukturavgift överstiger maximinivån för de viktade genomsnittliga infrastrukturavgifter som avses i artikel 7b med mer än 175 %.
   d) De perioder med rusningstrafik då de högre infrastrukturavgifterna tas ut i syfte att minska trängseln överstiger inte fem timmar per dag, eller det antal timmar under vilka trängselgraden överstiger 100 % av kapaciteten. [Ändr. 81]
   e) Differentieringen har utformats och tillämpas på ett transparent och inkomstneutralt sätt på ett vägavsnitt där det ofta förekommer trängsel och erbjuder lägre vägtullar för transportföretag som kör i lågtrafik och högre vägtullar för transportföretag som kör i högtrafik på det aktuella vägavsnittet.

En medlemsstat som önskar införa en sådan differentiering eller ändra en befintlig differentiering informerar kommissionen om detta och lämnar den information som krävs för att kontrollera att villkoren uppfylls.

2.  Till och med den 31 december 2020 ska medlemsstaterna, när det gäller tunga fordon, differentiera infrastrukturavgiften i enlighet med fordonets euro-utsläppsklass så att ingen infrastrukturavgift med mer än 100 % överstiger samma avgift som tas ut för likvärdiga fordon som uppfyller de strängaste utsläppskraven. Befintliga koncessionsavtal får undantas från detta krav tills avtalet förnyas.

En medlemsstat får dock göra undantag från detta krav på differentiering av infrastrukturavgifter om något av följande gäller:

   i) Det skulle allvarligt skada enhetligheten inom vägtullsystemen på medlemsstatens territorium,
   ii) Det inte skulle vara tekniskt genomförbart att införa sådan differentiering för det berörda vägtullsystemet.
   iii) Det skulle leda till att de mest förorenande fordonen hänvisas till andra vägar med negativa konsekvenser för trafiksäkerheten och folkhälsan.
   iv) Vägtullen innefattar en avgift för externa kostnader.

Kommissionen ska underrättas om sådana undantag.

3.  Om en förare, eller i förekommande fall transportören, vid en kontroll inte kan förete de fordonsdokument utför betalningen med ett elektroniskt vägtullsystem eller saknar ett giltigt abonnemang eller om fordonet inte har fordonsbaserad utrustning som är godkänd av vägtullsoperatören och som krävs för att styrka fordonets utsläppsklass enligt punkt 2, får medlemsstaterna tillämpa vägtullar upp till den högsta tillåtna nivån. [Ändr. 82]

4.  Inom ett år efter att kommissionen offentliggjort officiella koldioxidutsläppsdata i enlighet med förordning (EU) …/…*, ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 9e, för att fastställa referensvärdena för koldioxidutsläpp, tillsammans med en ändamålsenlig kategorisering av de berörda tunga fordonen, med hänsyn tagen till utsläppsreducerande teknik. [Ändr. 83]

Inom ett år från den delegerade aktens ikraftträdande ska medlemsstaterna differentiera infrastrukturavgiften med beaktande av referensvärdena för koldioxidutsläpp och den relevanta fordonskategoriseringen. Avgifterna ska differentieras på ett sådant sätt att ingen infrastrukturavgift med mer än 100 % överstiger samma avgift som tas ut för likvärdiga fordon som har de lägsta koldioxidutsläppen, men inte är helt utsläppsfria. För utsläppsfria fordon ska infrastrukturavgifterna reduceras med 75 % jämfört med den högsta taxan. [Ändr. 84]

4a.  Från och med ... [den dag då detta direktiv träder i kraft] ska infrastrukturavgifterna för utsläppsfria fordon reduceras med 50 % jämfört med den lägsta taxan. Denna reducering ska även gälla utsläppsfri drift, under förutsättning att en sådan drift kan bevisas. [Ändr. 85]

4b.  Kommissionen ska ta fram en utvärderingsrapport med en bedömning av marknadsandelen för utsläppsfria fordon och utsläppsfri drift senast den ... [fem år efter detta direktivs ikraftträdande). Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9e, när så är lämpligt, för att göra en ny beräkning av rabatten för utsläppsfria fordon jämfört med den lägsta taxan för infrastrukturavgifterna. [Ändr. 86]

5.  Den differentiering som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska inte vara utformad för att generera extra vägtullintäkter. Alla oavsiktliga intäktsökningar ska uppvägas av förändringar av differentieringens struktur som ska genomföras inom två år från utgången av det räkenskapsår under vilket de extra intäkterna genereras.

____________

* Kommissionens förordning (EU) …/… av den XXX om tillämpning av förordning (EU) nr 595/2009 vad gäller certifiering av tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (EUT L …, …, s...).”

"

8.  Följande artikel ska införas som artikel 7ga:"

”Artikel 7ga

1.  För lätta fordon får medlemsstaterna till och med den 31 december 2021 differentiera vägtullar och vägavgifter efter fordonets miljöprestanda. [Ändr. 87]

2.  Från och med den 1 januari 2022 ska medlemsstaterna differentiera vägtullar och, när det gäller vägavgifter, åtminstone årsavgifterna efter fordonens koldioxidutsläpp och förorenande utsläpp i enlighet med bestämmelserna i bilaga VII.

2a.  Medlemsstaterna får ta hänsyn till förbättringen av ett fordons miljöprestanda med anknytning till dess omställning för användning av alternativa bränslen. Ett fast abonnemang eller varje annat arrangemang som godkänts av operatören av vägtullsystemet bör göra det möjligt för användarna att dra nytta av en differentiering av vägtullar i syfte att beakta ett fordons miljöprestanda efter omställning. [Ändr. 88]

3.  Om en förare, eller i förekommande fall transportören, inte innehar ett abonnemang eller omfattas av något annat arrangemang som godkänts av operatören eller vid en kontroll inte kan förete de fordonsdokument som krävs för att styrka fordonets utsläppsnivåer (intyg om överensstämmelse) i enlighet med kommissionens förordning (EU) …/…*, får medlemsstaterna tillämpa vägtullar eller årliga vägavgifter upp till den högsta tillåtna nivån. Om relevanta dokument som styrker fordonets utsläppsnivåer tillhandahålls senare ska den eventuella skillnaden mellan de tillämpade vägtullarna eller avgifterna samt korrekt vägtull eller avgift för det berörda fordonet återbetalas. [Ändr. 89]

3a.  Medlemsstaterna får vidta extraordinära åtgärder i syfte att ta ut avgifter för fordon av historiskt intresse. [Ändr. 90]

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av bilaga VII i syfte att anpassa de metoder som anges i den till den tekniska utvecklingenn och ta hänsyn till hur komponenter kan både förbättra trafiksäkerheten och minska koldioxidutsläppen i transportsektorn. [Ändr. 91]

_____________

* Kommissionens förordning (EU) 2017/xxx av den xxx om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 och kommissionens förordning (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L xxx) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.).”

"

9.  Artikel 7h ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska de inledande orden ersättas med följande:"

”Minst sex månader före införandet av ett väsentligt ändrat vägavgiftsarrangemang ska medlemsstaterna skicka följande till kommissionen:”

"

aa)   I artikel 7h.1 a ska följande strecksats läggas till:"

”– Entydiga uppgifter om interoperabiliteten hos den fordonsbaserade utrustning som fordon har för att betala vägavgifter och vägtullar. Skälen till att annan fordonsbaserad utrustning som används i andra medlemsstater inte kan användas inom ramen för detta vägtullsarrangemang ska anges.” [Ändr. 92]

"

ab)  Följande punkt ska läggas till:"

“1a. ”Det avtal som reglerar förhållandet mellan koncessionsgivaren och koncessionshavaren syftar till att möjliggöra en anpassning av koncessionsavtalen till förändringar i unionens eller nationella regelverk med avseende på de skyldigheter som fastställs i artiklarna 7c, 7da, 7g och 7ga i detta direktiv.” [Ändr. 93]

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Före införandet av ett nytt eller väsentligt ändrat vägtullsarrangemang för uttag av avgifter baserade på externa kostnader ska medlemsstaterna informera kommissionen om det berörda nätet, de planerade avgifterna per fordonskategori och utsläppsklass.”

"

c)  Punkt 4 ska utgå.

10.  Artikel 7i ska ändras på följande sätt:

-a)  I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:"

”2. För tunga fordon och lätta lastbilar avsedda för godstransport får medlemsstaterna medge rabatter eller avdrag på infrastrukturavgiften under förutsättning att ” [Ändr. 94]

"

a)  I punkt 2 ska led b och c ersättas med följande:"

”b) sådana rabatter eller avdrag speglar de faktiska besparingarna i administrativa kostnader som görs vid hantering av återkommande användare jämfört med tillfälliga användare.

   c) sådana rabatter eller avdrag överstiger inte överstiger 13 20 % av den infrastrukturavgift som betalas av likvärdiga fordon som inte är berättigade till rabatten eller avdraget och fordon som används för lokala transporter och/eller vardagstransporter.” [Ändr. 95]

"

aa)  Följande punkt ska införas:"

”2a. För lätta fordon, särskilt de som körs frekvent av användare i glesbygd och i utkanten av städer, får medlemsstaterna medge rabatter eller avdrag på infrastrukturavgiften under förutsättning att

   (a) den avgiftsstruktur som detta leder till är proportionell, offentliggjord, tillgänglig för alla användare på lika villkor och inte leder till att tilläggskostnader förs över på andra användare i form av högre vägtullar,
   b) sådana rabatter och avdrag bidrar till:
   i) social sammanhållning, och/eller
   ii) säkerställande av mobiliteten i randområden och/eller avlägsna områden.” [Ändr. 96]

"

ab)  Följande punkt ska införas:"

”2b. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna får införa ett kilometerbaserat schablonmässigt undantag på ett visst vägavsnitt, varvid hänsyn ska tas till rörlighetsmönster och ekonomiskt intresse i randområden, under förutsättning att den avgiftsstruktur som detta leder till är proportionell, offentliggörs och görs tillgänglig för användare på lika villkor och inte leder till att tilläggskostnader förs över på andra användare i form av högre vägtullar.” [Ändr. 97]

"

b)  Punkt 3 ska ändras på följande sätt:"

”3. Om inte annat följer av villkoren i artikel 7g.1 b och 7g.5, får vägtullsatserna för särskilda projekt av stort europeiskt intresse som anges i bilaga I till beslut nr 1315/2013/EU, differentieras på annat sätt för att säkra sådana projekts lönsamhet, när de är direkt konkurrensutsatta i förhållande till andra transportslag. Den avgiftsstruktur som detta leder till ska vara linjär, proportionell, offentliggjord, och tillgänglig för alla användare på lika villkor och får inte leda till att tilläggskostnader förs över på andra användare i form av högre vägtullar.” [Ändr. 98]

"

ba)  Följande punkt ska införas:"

”3a. I bergsområden och randområden får medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna differentiera vägtullarna för tunga fordon utifrån de berörda fordonens tillryggalagda sträcka i syfte att minimera den socioekonomiska inverkan, under förutsättning att

   a) differentieringen utifrån tillryggalagd sträcka tar hänsyn till kort- respektive långdistanstransportens särdrag, i synnerhet möjligheten att byta till andra transportsätt,
   b) differentieringen tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt,
   c) den tekniska utrustningen gör det möjligt att fastställa fordonets inpasserings- och utpasseringspunkt över nationsgränserna.” [Ändr. 99]

"

11.  Artikel 7j ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska andra meningen ersättas med följande:"

”Medlemsstaterna ska i detta syfte samarbeta för att utarbeta metoder som gör det möjligt för väganvändare att betala vägtullar och vägavgifter dygnet runt, åtminstone antingen vid gränsen eller vid de större försäljningsställena något annat försäljningsställe, med möjlighet till kvitto, med hjälp av vanligen förekommande betalningsmedel, inbegripet på elektronisk väg, i och utanför de medlemsstater där avgifterna tas ut.” [Ändr. 100]

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. När en medlemsstat tar ut vägtull för ett fordon, ska totalbeloppet av vägtullen, infrastrukturavgiften, avgiften för externa kostnader och trängselavgiften, i förekommande fall, anges på ett kvitto, på begäran, som tillhandahålls väganvändaren, om möjligt på elektronisk väg.” [Ändr. 101]

"

c)  I punkt 4 ska första meningen ersättas med följande:"

”Om det är ekonomiskt möjligt ska medlemsstaterna ta ut och driva in avgifter för externa kostnader och trängselavgifter med hjälp av ett elektroniskt system som uppfyller kraven i artikel 2.1 i direktiv 2004/52/EG.”

"

12.  Artikel 7k ska ersättas med följande:"

”Artikel 7k

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska detta direktiv inte hindra de medlemsstater som inför ett system för vägtullar att föreskriva lämplig kompensation, förutsatt att det inte innebär en snedvridning eller negativ inverkan för dem som utför lokala transporter och/eller vardagstransporter.” [Ändr. 102]

"

13.  I artikel 8 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

a)  I led a ska hänvisningen till ”artikel 7.7” ersättas med en hänvisning till ”artikel 7a”.

b)  I led b ska ”och 7.2” införas efter ”artikel 7.1”.

13a.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 8a

Övervakning och rapportering

1.  Varje medlemsstat ska utse en oberoende tillsynsmyndighet för infrastrukturavgifter, med ansvar för att säkerställa efterlevnad av detta direktiv.

2.  Tillsynsmyndigheten ska säkerställa ekonomisk och finansiell kontroll av koncessionsavtalen, framför allt för att säkerställa efterlevnad av artikel 7b.

3.  Medlemsstaterna ska informera kommissionen att tillsynsmyndigheten utsetts.” [Ändr. 103]

"

14.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

-a)  I artikel 9.2 ska inledningen ersättas med följande:"

”2. Medlemsstaterna ska besluta om användningen av de intäkter som genereras genom detta direktiv. För att trygga utvecklingen av transportnätet i dess helhet bör ska inkomsterna från infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader, eller ett finansiellt värde motsvarande dessa intäkter, komma transportsektorn till godo och användas för skötsel och underhåll av vägnätet och för att få hela trafiksystemet att fungera optimalt. I synnerhet bör ska de intäkter som genereras av avgifterna för externa kostnader, eller ett finansiellt värde motsvarande dessa intäkter, användas för att göra transporterna mer hållbara, däribland ett eller flera av följande:” [Ändr. 104]

"

-aa)  I punkt 2 ska led b ersättas med följande:"

b) minska de trafikrelaterade luftföroreningarna och det trafikrelaterade bullret, [Ändr. 105]

"

-ab)  I punkt 2 ska följande led införas:"

”ba) finansiera kollektiva och hållbara transportsätt,” [Ändr. 106]

"

-ac)  I punkt 2 ska led e ersättas med följande:"

”e) utveckla alternativ infrastruktur för alternativa bränslen i enlighet med direktiv 2014/94/EU och alternativa tjänster för transportanvändarna och/eller utöka den nuvarande kapaciteten,” [Ändr. 107]

"

-ad)  I punkt 2 ska led f ersättas med följande:"

f) stödja det transeuropeiska transportnätet och eliminera flaskhalsar, [Ändr. 108]

"

-ae)  I punkt 2 ska led h ersättas med följande:"

h) förbättra trafiksäkerheten och väginfrastruktursäkerheten, och” [Ändr. 109]

"

-af)  I punkt 2 ska led i ersättas med följande:"

i) tillhandahålla säkra och skyddade parkeringar. [Ändr. 110]

"

a)  I punkt 2 ska andra stycket utgå.

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 3:"

”3. Intäkter som genereras av trängselavgifter, eller ett motsvarande finansiellt värde, ska användas för att angripa trängselproblem, bl.a. t.ex. genom att [Ändr. 111]

   a) stödja kollektivtrafikinfrastruktur och -tjänster,
   b) eliminera flaskhalsar och felande länkar i näten, på de delar där avgifter tillämpas, och i det transeuropeiska transportnätet, och [Ändr. 112]
   c) utveckla alternativ infrastruktur och multimodala knutpunkter för transportanvändarna.” [Ändr. 113]

"

ba)  Följande punkt ska införas:"

”3a. Inkomster som genereras från infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader ska användas inom det territorium där det vägavsnitt som omfattas av avgifterna befinner sig.” [Ändr. 114]

"

15.  Artiklarna 9d och 9e ska ersättas med följande:"

”Artikel 9d

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9e med avseende på ändring av bilaga 0, beloppen i tabellerna 1 och 2 i bilaga IIIb och formlerna i avsnitt 4.1 och 4.2 i bilaga IIIa, i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Artikel 9e

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7g.4, 7ga.4 och artikel 9d ska ges till kommissionen tills vidare för en period av fem år från och med den [dag då detta direktiv träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 115]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7g.4, 7ga.4 och 9d får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7g.4, 7ga.4 och 9d ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

"

16.  Artiklarna 9f och 9g ska utgå.

17.  Artikel 10a ska ersättas med följande:"

”1. De belopp i euro som fastställs i bilaga II samt de belopp i cent som fastställs i tabell 1 och 2 i bilaga IIIb ska justeras vartannat år så att hänsyn tas till förändringarna i det EU-omspännande harmoniserade indexet för konsumentpriser exklusive energi och obearbetade livsmedel, som offentliggörs av kommissionen (Eurostat). Den första justeringen ska göras den 31 mars [det år som följer på de två åren efter direktivets ikraftträdande].

Beloppen ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro eller cent höjs med den procentuella förändringen av detta index. De uppkomna beloppen ska rundas av uppåt till närmaste antal hela euro avseende bilaga II och rundas av uppåt till närmaste tiondels cent avseende bilaga IIIb.

2.  Kommissionen ska offentliggöra de justerade belopp som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning senast den 31 mars det år som följer på utgången av de två kalenderår som avses i punkt 1. Dessa justerade belopp träder i kraft den första dagen i månaden efter offentliggörandet.”

"

18.  Artikel 11 ska ersättas med följande:"

”Artikel 11

-1.  Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska på ett så transparent och tydligt sätt som möjligt lämna information om användningen av intäkterna från väganvändarna. [Ändr. 116]

1.  Varje år ska medlemsstaterna offentliggöra en rapport i aggregerad form om de vägtullar och vägavgifter som tas ut på deras territorium, inklusive information om användningen av intäkterna och kvaliteten på de vägar där vägtullar eller vägavgifter tillämpas, såsom anges i punkterna 2 och 3.

2.  Den offentliggjorda rapporten enligt punkt 1 ska innehålla information om följande:

   a) Den avgift för externa kostnader som tas ut och för varje kombination av fordonsklass, vägtyp och tidsperiod.
   b) Infrastrukturavgifternas differentiering beroende på fordonstyp.
   c) Den viktade genomsnittliga infrastrukturavgiften och de sammanlagda intäkterna från infrastrukturavgifter, med specificering av varje avvikelse jämfört med de faktiska infrastrukturkostnaderna som härrör från differentieringen av infrastrukturavgifterna.
   d) De sammanlagda intäkterna från avgifter för externa kostnader.
   e) De sammanlagda intäkterna från trängselavgifter.
   ea) De sammanlagda intäkterna från uppräkningar och på vilka vägavsnitt dessa har gjorts. [Ändr. 117]
   f) De sammanlagda intäkterna från vägtullar och/eller vägavgifter.
   g) Information om användningen av intäkter som genereras genom tillämpningen av detta direktiv och om hur denna användning har gjort det möjligt för medlemsstaten att uppnå de mål som avses i artikel 9.2 och 9.3.
   h) En bedömning baserad på objektiva kriterier av situationen vad gäller underhåll av väginfrastrukturen på medlemsstatens territorium, och dess utveckling sedan den senaste rapporten.
   i) En bedömning av trängselnivån under rusningstid på det vägnät där vägtull tas ut, baserat på observationer av den faktiska trafiken som gjorts på ett representativt urval överbelastade vägavsnitt av det berörda vägnätet, och dess utveckling sedan den senaste rapporten.

3.  För bedömningen av kvaliteten på de delar av vägnätet där vägtullar eller vägavgifter tillämpas ska medlemsstaterna använda nyckeltal. Dessa nyckeltal ska minst omfatta

   a) vägytans kvalitet,
   b) trafiksäkerhet, och
   c) trängselnivå.

3a.  Medlemsstaterna ska offentliggöra de resultat som uppnåtts genom återinvesteringen av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader och påvisa vilka fördelar som erhållits i form av förbättrad trafiksäkerhet, mindre miljöpåverkan och minskad trängsel. [Ändr. 118]

4.  Inom tre år från [det ändrade direktivets ikraftträdande] ska kommissionen anta en genomförandeakt i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 9c.2, för att fastställa en harmoniserad uppsättning nyckeltal.

5.  Inom sex år från [det ändrade direktivets ikraftträdande] ska kommissionen offentliggöra en rapport baserad på medlemsstaternas tillämpning av de nyckeltal som avses i punkt 4.”

5a.  Inom fem år efter detta direktivs ikraftträdande ska kommissionen lägga fram en rapport om utvecklingen av marknadsandelen för utsläppsfria fordon och därefter revidera, om så krävs, rabattsatserna för utsläppsfria fordon.” [Ändr. 119]

"

19.  Bilagorna ska ändras på följande sätt:

a)  Bilagorna 0, IIIa, IIIb och IV ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

b)  Bilagorna V, VI och VII ska läggas till i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

1.  Medlemsstaterna ska senast den […] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

1.  Bilagorna 0, III, IIIa, IIIb och IV ska ändras på följande sätt:

a)  Avsnitt 3 i bilaga 0 ska ändras på följande sätt:

i)  Rubriken ska ersättas med följande:

'3. ”EURO III-”/”EURO IV-”/”EURO V-fordon”.

ii)  I tabellen ska den rad som avser ”EEV-fordon” strykas. (iii)

iii)  Följande ska läggas till:

”Gränsvärden för Euro VI

 

Gränsvärden

 

 

 

 

 

 

CO

(mg/kWh)

THC

(mg/kWh)

NMHC

(mg/kWh)

CH4

(mg/kWh)

NOX (1)

(mg/kWh)

NH3

(ppm)

PM

(massa)

(mg/kWh)

Antal partiklar

(#/kWh)

WHSC

(CI)

1500

130

 

 

400

10

10

8,0 x

1011

WHSC

(CI)

4000

160

 

 

460

10

10

6,0 x

1011

WHTC

(PI)

4000

 

160

500

460

10

10

6,0 x

1011

Observera:

PI = Gnisttändning (positive ignition).

CI = Kompressionständning (compression ignition).

(1)   Tillåten NO2-halt i gränsvärdet för NOx kan fastställas senare.” (b)

b)  Bilaga III ska ändras på följande sätt:

i)  Avsnitt 2 ska ändras på följande sätt:

–  i punkt 2.1 ska den sjätte strecksatsen ersättas med följande:

”– Kostnader ska fördelas på tunga fordon de olika fordonstyperna på objektiva och öppna grunder med beaktande av andelen trafik med tunga fordon varje fordonstyp på vägnätet och därmed förknippade kostnader. Fordonskilometer som tillryggaläggs av tunga fordon får i detta syfte anpassas genom objektivt motiverade ”ekvivalensfaktorer”, exempelvis de som föreskrivs i punkt 4*. [Ändr. 120]

_____________

* Vid tillämpningen av ekvivalensfaktorer får medlemsstaterna ta hänsyn till vägbyggande som utvecklas stegvis eller enligt en livscykelorienterad modell.”

–  I punkt 2.2 ska andra strecksatsen ersättas med följande:

– Kostnaderna ska fördelas mellan tunga fordon och annan trafik lätta fordon på grundval av faktiska och prognostiserade andelar av fordonskilometer och får anpassas genom objektivt motiverade ekvivalensfaktorer enligt punkt 4.” [Ändr. 121]

ii)  I avsnitt 4 ska rubriken och första strecksatsen ersättas med följande:

”4. ANDEL TRAFIK MED TUNGA FORDON, EKVIVALENSFAKTORER OCH KORREKTIONSMEKANISM

–  Beräkningen av vägtullarna ska grundas på de tunga fordonens faktiska eller prognostiserade andelar av fordonskilometer, vid behov justerat med ekvivalensfaktorer för att ta vederbörlig hänsyn till de ökade kostnaderna för att anlägga och reparera infrastrukturer som används av tunga fordon.”

c)  Bilaga IIIa ska ersättas med följande:

”BILAGA IIIa

MINIMIKRAV FÖR UTTAG AV EN AVGIFT FÖR EXTERNA KOSTNADER

I denna bilaga fastställs minimikraven för uttag av en avgift för externa kostnader och, i tillämpliga fall, för beräkning av maximal avgift för externa kostnader.

1.  Berörda delar av vägnätet

Medlemsstaten ska exakt ange den del eller de delar av dess vägnät där en avgift för externa kostnader ska tas ut.

Om en medlemsstat avser att ta ut en avgift för externa kostnader endast för en eller flera delar av det vägnät som utgör medlemsstatens del av det transeuropeiska nätet och av medlemsstatens motorvägar, ska dessa delar väljas efter en bedömning som visar

–  att fordonens användning av de vägar där avgift tas ut för externa kostnader genererar miljöskador som är större än de miljöskador som genereras i genomsnitt enligt en bedömning i enlighet med luftkvalitetsrapportering, nationella utsläppsinventeringar, trafikvolymer och, för buller, i enlighet med direktiv 2002/49/EG, eller

–  att införandet av en avgift för externa kostnader på andra delar av vägnätet skulle kunna inverka negativt på miljön eller trafiksäkerheten, eller att uttag och inkassering av en avgift för externa kostnader i dessa delar skulle föra med sig oproportionerliga kostnader. [Ändr. 122]

2.  Berörda fordon, vägar och tidsperioder

Om en medlemsstat avser att ta ut högre avgifter för externa kostnader än de referensvärden som anges i bilaga IIIb ska den till kommissionen anmäla den klassificering av fordon på vilken differentieringen av avgifter för externa kostnader baseras. Den ska också underrätta kommissionen om det geografiska läget för vägar där högre avgifter för externa kostnader tas ut, nedan kallade vägar i tätort (inbegripet motorvägar), och för vägar där lägre avgifter för externa kostnader tas ut, nedan kallade interurbana vägar (inbegripet motorvägar).

I tillämpliga fall ska den också meddela kommissionen exakt vilka tidsperioder som motsvarar den nattperiod då en högre avgift för externa bullerkostnader får tas ut för att återspegla större bullerstörningar.

Klassificeringen av vägar som vägar i tätort (inbegripet motorvägar) och interurbana vägar (inbegripet motorvägar) samt fastställandet av tidsperioder ska grundas på objektiva kriterier som hänger samman med i vilken utsträckning vägarna och dess omgivningar drabbas av föroreningar, t.ex. befolkningstäthet och årsgenomsnittet för luftföroreningar (i synnerhet för PM10 och NO2) samt antal dagar (för PM10) och timmar (NO2) då de gränsvärden som fastställs enligt direktiv 2008/50/EG överskrids. De kriterier som används ska anges i meddelandet. [Ändr. 123]

3.  Avgiftsbelopp

Detta avsnitt ska tillämpas om en medlemsstat avser att ta ut avgifter för externa kostnader som överstiger de referensvärden som anges i bilaga IIIb.

För varje fordonsklass, vägtyp och tidsperiod ska medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, den oberoende myndigheten fastställa ett enda specifikt belopp. Den resulterande avgiftsstrukturen ska vara transparent, offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika villkor. Offentliggörandet ska ske i god tid före genomförandet. Alla parametrar och uppgifter och all annan information som är nödvändig för att förstå hur de externa kostnadsfaktorerna beräknas, ska offentliggöras.

När avgifterna fastställs ska medlemsstaten, eller om så är lämpligt, den oberoende myndigheten, vägledas av principen om effektiv prissättning, dvs. priset ska ligga nära samhällets marginalkostnader till följd av utnyttjandet av det fordon för vilket avgiften tas ut.

Avgiften ska fastställas med beaktande av risken för en omfördelning av trafiken, tillsammans med eventuell negativ inverkan på trafiksäkerhet, miljö och trängsel, samt eventuella lösningar för att minska dessa risker.

Medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet ska övervaka effektiviteten i avgiftssystemet när det gäller att minska de miljöskador som uppstår till följd av vägtransport. Om så behövs ska den vartannat år anpassa avgiftsstrukturen, och det avgiftsbelopp som fastställts för en viss fordonsklass, vägtyp och tidsperiod, till förändringarna i transportutbudet och efterfrågan.

4.  Externa kostnadsfaktorer

4.1.  Kostnad för trafikrelaterade luftföroreningar

Om en medlemsstat avser att ta ut avgifter för externa kostnader som är högre än de referensvärden som anges i bilaga IIIb ska denna medlemsstat eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet beräkna den kostnad för trafikrelaterade luftföroreningar som får täckas av avgifter genom att använda följande formel:

20181025-P8_TA(2018)0423_SV-p0000002.png

där

PCVij

=

kostnaden för luftföroreningar från fordonsklass i på vägtyp j (euro/fordonskilometer),

EFik

=

emissionsfaktorn för förorening k och fordonsklass i (gram/fordonskilometer),

PCjk

=

den monetära kostnaden för förorening k för vägtyp j (euro/gram).

Emissionsfaktorerna ska vara desamma som de som används av medlemsstaten vid upprättandet av de nationella utsläppsinventeringar som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar* (vilket kräver användning av EMEP/EEA:s vägledning för inventering av utsläpp av luftföroreningar **). De monetära kostnaderna för föroreningar ska bedömas av medlemsstaterna eller, om så är lämpligt, av den oberoende myndighet som avses i artikel 7c.4, med användning av vetenskapligt bevisade metoder.

Medlemsstaten eller, om så är lämpligt, en oberoende myndighet får tillämpa vetenskapligt bevisade alternativa metoder för att beräkna kostnaderna till följd av luftföroreningar och därvid utnyttja data från mätningar av luftföroreningar samt det lokala värdet av de monetära kostnaderna till följd av luftföroreningar.

4.2.  Kostnad för trafikrelaterat buller

Om en medlemsstat avser att ta ut avgifter för externa kostnader som är högre än de referensvärden som anges i bilaga IIIb ska denna medlemsstat eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet beräkna den kostnad för trafikrelaterat buller som får täckas av avgifter med hjälp av följande formler:

20181025-P8_TA(2018)0423_SV-p0000003.png

där

NCVj =

 

kostnaden för buller från ett tungt godsfordon på vägtyp j (euro/fordonskilometer),

NCjk =

 

bullerkostnaden för varje person som på vägtyp j utsätts för bullernivå k (euro/person),

POPk =

 

antalet personer som dagligen utsätts för bullernivå k per kilometer (person/kilometer),

WADT =

 

det viktade trafikgenomsnittet per dag (personbilsekvivalent),

a och b

 

är viktningsfaktorer som ska fastställas av medlemsstaten, varvid den viktade genomsnittliga bulleravgiften per fordonskilometer som blir resultatet motsvarar NCVj (dag).

Det trafikrelaterade bullret avser bullrets inverkan på folkhälsan kring vägen.

Antalet personer som utsätts för bullernivå k ska hämtas från de strategiska bullerkartor som utarbetats enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådet direktiv 2002/49/EG***.

Kostnaderna per person som utsätts för bullernivå k ska bedömas av medlemsstaterna eller, om så är lämpligt, av en oberoende myndighet, med användning av vetenskapligt bevisade metoder.

För det viktade trafikgenomsnittet per dag används en ekvivalensfaktor ”e” tunga godsfordon och personbilar som tas fram på grundval av bullernivåerna från en genomsnittlig bil och ett genomsnittligt tungt godsfordon och med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG.

Medlemsstaten eller, om så är lämpligt, en oberoende myndighet får fastställa differentierade bulleravgifter för att gynna användningen av tystare fordon, förutsatt att detta inte leder till att utländska fordon diskrimineras.

_____________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

** Europeiska miljöbyråns metod: http://www.eea.europa.eu//publications/emep-eeaguidebook-2016

*** Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).”

d)  Bilaga IIIb ska ersättas med följande:

”BILAGA IIIb

REFERENSVÄRDENMINIMIVÄRDEN FÖR AVGIFTER FÖR EXTERNA KOSTNADER

I denna bilaga fastställs referensvärden minimivärden för avgifter för externa kostnader, inklusive kostnaderna för luftförorening och buller. [Ändr. 126]

Tabell 1: ReferensvärdenMinimivärden – avgifter för externa kostnader för tunga godsfordon [Ändr. 127]

Fordonsklass

Cent/fordonskilometer

Vägar i tätort(1)

Interurbana vägar(2)

Tunga godsfordon med en högsta tillåten

totalvikt på mindre än 14 ton eller med två axlar

EURO 0

13,3

8,3

EURO I

9,1

5,4

EURO II

8,8

5,4

EURO III

7,7

4,3

EURO IV

5,9

3,1

EURO V

5,7

1,9

EURO VI

3,2

0,6

Mindre förorenande än euro VI

2,5

0,3

Tunga godsfordon med

EURO 0

23,3

15,1

en högsta tillåten

totalvikt på mellan 14 och 28 ton eller med tre axlar

EURO I

16,4

10,1

EURO II

15,7

10,0

EURO III

13,5

8,2

EURO IV

9,5

5,7

EURO V

8,9

3,7

EURO VI

3,6

0,8

Mindre förorenande än euro VI

2,5

0,3

Tunga godsfordon med en högsta tillåten

totalvikt på mellan 28 och 40 ton eller med fyra axlar

EURO 0

30,4

19,7

EURO I

22,6

13,9

EURO II

21,3

13,9

EURO III

17,8

11,2

EURO IV

12,2

7,7

EURO V

9,2

4,0

EURO VI

3,5

0,8

Mindre förorenande än euro VI

2,5

0,3

Tunga godsfordon med en högsta tillåten

totalvikt på över 40 ton

eller med 5 axlar eller fler

EURO 0

43,0

28,6

EURO I

31,5

19,8

EURO II

29,2

19,4

EURO III

24,0

15,6

EURO IV

16,2

10,6

EURO V

9,8

4,7

EURO VI

3,6

1,0

Mindre förorenande än euro VI

2,5

0,3

(1)  ”Vägar i tätort” avser områden med en befolkningstäthet mellan 150 och 900 invånare/km2 (medianbefolkningstäthet: 300 invånare/km2).

(2)  ”Interurbana vägar” avser områden med en befolkningstäthet som understiger 150 invånare/km2.

Tabell 2: Referensvärden Minimivärden – avgifter för externa kostnader för tunga godsfordon bussar [Ändr. 128]

Fordonsklass

Cent/fordonskilometer

Vägar i tätort(1)

Interurbana vägar(2)

Buss med en högsta tillåten bruttovikt på 18 ton.

eller med två axlar

EURO 0

20,3

13,1

EURO I

16,0

10,4

EURO II

15,6

9,9

EURO III

13,9

8,5

EURO IV

10,0

5,7

EURO V

9,0

5,0

EURO VI

2,8

0,8

 

Mindre förorenande än euro VI

1,4

0,2

Buss med en högsta tillåten bruttovikt som överstiger 18 ton.

eller med 3 axlar eller fler

EURO 0

24,9

16,2

EURO I

19,2

12,3

EURO II

18,5

12,0

EURO III

15,7

9,8

EURO IV

10,6

6,6

EURO V

10,2

5,2

EURO VI

2,8

0,8

Mindre förorenande än euro VI

1,4

0,2

(1)  ”Vägar i tätort” avser områden med en befolkningstäthet mellan 150 och 900 invånare/km2 (medianbefolkningstäthet: 300 invånare/km2).

(2)  ”Interurbana vägar” avser områden med en befolkningstäthet som understiger 150 invånare/km2.

Värdena i tabellerna 1 och 2 får multipliceras med en faktor referensfaktor upp till två fyra i bergsområden och kring stora tätortsområden i den mån det är motiverat på grund av lägre spridning, vägarnas stigning, höjden och/eller temperaturinversioner. Om det finns vetenskapligt underlag för en högre faktor för bergs- eller tätortsområden kan detta referensvärde ökas på grundval av en detaljerad motivering [Ändr. 129]

Tabell 3: Minimivärden – avgifter för externa kostnader för personbilar (eurocent/fordonskilometer):

Fordon

Motor

EURO-klass

Vägar i tätort

Interurbana vägar

Dieselbilar

<1,4 l

EURO II

1,9

0,9

 

 

EURO III

1,6

0,9

 

 

EURO IV

1,3

0,7

 

 

EURO V

0,9

0,5

 

 

EURO VI

0,6

0,3

 

1,4–2,0 l

EURO 0

3,6

1,0

 

 

EURO I

1,9

0,9

 

 

EURO II

1,8

0,8

 

 

EURO III

1,7

0,9

 

 

EURO IV

1,4

0,7

 

 

EURO V

0,9

0,5

 

 

EURO VI

0,6

0,3

 

>2,0 l

EURO 0

3,9

1,3

 

 

EURO I

1,9

0,9

 

 

EURO II

1,8

0,9

 

 

EURO III

1,7

0,9

 

 

EURO IV

1,4

0,7

 

 

EURO V

0,9

0,5

 

 

EURO VI

0,6

0,3

Bensinbilar

<1,4 l

EURO 0

3,7

2,4

 

 

EURO I

1,0

0,4

 

 

EURO II

0,7

0,3

 

 

EURO III

0,5

0,2

 

 

EURO IV

0,5

0,2

 

 

EURO V

0,5

0,2

 

 

EURO VI

0,5

0,2

 

1,4–2,0 l

EURO 0

3,9

3,0

 

 

EURO I

1,1

0,4

 

 

EURO II

0,7

0,3

 

 

EURO III

0,5

0,2

 

 

EURO IV

0,5

0,2

 

 

EURO V

0,4

0,2

 

 

EURO VI

0,4

0,2

 

>2,0 l

EURO 0

4,0

3,0

 

 

EURO I

1,0

0,4

 

 

EURO II

0,5

0,3

 

 

EURO III

0,5

0,2

 

 

EURO IV

0,5

0,2

 

 

EURO V

0,4

0,2

 

 

EURO VI

0,4

0,2

[Ändr. 124]

Tabell 4: Minimivärden – avgifter för externa kostnader för lätta nyttofordon (eurocent/fordonskilometer):

Fordon

EURO-klass

Vägar i tätort

Interurbana vägar

Bensindrivna lätta nyttofordon

EURO I

2,4

0,7

 

EURO II

1,9

0,4

 

EURO III

1,8

0,4

 

EURO IV

1,7

0,3

 

EURO V

1,6

0,3

 

EURO VI

1,6

0,3

Dieseldrivna lätta nyttofordon

EURO I

4,0

1,7

 

EURO II

4,1

1,7

 

EURO III

3,5

1,3

 

EURO IV

3,0

1,1

 

EURO V

2,2

0,8

 

EURO VI

1,9

0,5

[Ändr. 125]

e)  I bilaga IV ska tabellen med rubriken ”FORDONSKOMBINATIONER (LEDADE FORDON OCH FORDONSTÅG)” ersättas med följande:

”FORDONSKOMBINATIONER (LEDADE FORDON OCH FORDONSTÅG)

Drivaxlar utrustade med luftfjädring eller fjädring som erkänns som

likvärdig

Andra upphängningssystem för drivaxlarna

Skadeklass

Antal axlar och högsta tillåten bruttovikt (i ton)

Antal axlar och högsta tillåten bruttovikt (i ton)

 

Minst

Mindre än

Minst

Mindre än

 

2 + 1 axlar

 

7,5

12

14

16

18

20

22

23

12

14

16

18

20

22

23

25

7,5

12

14

16

18

20

22

23

12

14

16

18

20

22

23

25

I

25

28

25

28

 

2 + 2 axlar

 

 

 

 

23

25

26

28

25

26

28

29

23

25

26

28

25

26

28

29

 

29

31

29

31

II

31

33

31

33

 

33

36

36

38

33

36

III

2 + 3 axlar

 

 

 

II

36

38

38

40

36

38

 

 

 

38

40

III

3 + 2 axlar

 

 

 

II

36

38

38

40

36

38

 

 

 

38

40

40

44

III

40

44

 

 

 

3 + 3 axlar

 

 

 

 

36

38

38

40

36

38

I

 

 

38

40

II

40

44

40

44

 

7 axlar

 

 

 

40

50

40

50

II

50

60

60

50

60

60

III

8 eller 9 axlar

 

 

 

40

50

40

50

I

50

60

50

60

II

60

60

III”

ea)  I bilaga IV ska följande stycke läggas till:

”För alla motorfordon som drivs med alternativa bränslen ska den högsta tillåtna vikten ökas med den extra vikt som tekniken för det alternativa bränslet kräver, dock högst 1 ton.” [Ändr. 130]

2.  Följande bilagor V, VI och VII ska läggas till:

”BILAGA V

MINIMIKRAV FÖR UTTAG AV TRÄNGSELAVGIFT

I denna bilaga fastställs minimikraven för uttag av trängselavgift.

1.  Delar av nätet som omfattas av trängselavgift, fordon och tidsperioder som omfattas

Medlemsstaterna ska exakt ange följande:

a)  Den del eller de delar av deras nät som utgör deras andel av det transeuropeiska vägnätet och deras motorvägar enligt artikel 7.1, som ska omfattas av en trängselavgift, i enlighet med artikel 7da.1 och 7da.3.

b)  Klassificeringen av avsnitt av nätet som omfattas av trängselavgiften som ”storstadsväg” respektive ”icke-storstadsväg”. Medlemsstaterna ska använda de kriterier som anges i tabell 1 för att fastställa klassificeringen av varje vägsegment.

Tabell 1: Kriterier för klassificering av vägar i nätet enligt led a som ”storstad” respektive ”icke-storstad”

Vägkategori

Kriterium för klassificering

storstadsväg:

avsnitt av nätet som går genom stora tätortsområden vars befolkning uppgår till 250 000 invånare eller mer.

icke-storstadsväg:

avsnitt av nätet som inte kan definieras som storstadsväg.

c)  De perioder då avgiften tas ut, för varje enskilt segment. Om olika avgiftsnivåer tillämpas under avgiftsperioden ska medlemsstaterna tydligt ange början och slutet på varje period då en viss avgift tillämpas.

Medlemsstaterna ska använda de ekvivalensfaktorer som anges i tabell 2 för att fastställa förhållandet mellan avgiftsnivåerna för olika avgiftsnivåer för olika fordonskategorier.

Tabell 2: Ekvivalensfaktorer för att fastställa förhållandet mellan trängselavgiftsnivåerna för olika fordonskategorier

Fordonskategori

Ekvivalensfaktor

Lätta fordon

1

Stela tunga godsfordon

1.9

Bussar

2.5 1,5

Ledade tunga godsfordon

2.9

[Ändr. 131]

2.  Avgiftsbelopp

För varje fordonskategori, vägsegment och tidsperiod ska medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet fastställa ett enda specifikt belopp, som fastställs i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 1 i denna bilaga, med beaktande av motsvarande maxvärde som anges i tabellen i bilaga VI. Den resulterande avgiftsstrukturen ska vara transparent, offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika villkor.

Medlemsstaten ska offentliggöra allt det följande i god tid före införandet av en trängselavgift:

a)  Alla parametrar, data och andra uppgifter som krävs för att förstå hur klassificeringen av vägar och fordon och fastställandet av tillämpningsperioder för avgiften fastställs.

b)  En uttömmande beskrivning av trängselavgifter som tillämpas på varje fordonskategori på vägsegmentet och för varje tidsperiod.

Medlemsstaterna ska ge kommissionen tillgäng till all informations som offentliggörs enligt led a och b.

Avgiften får fastställas först efter att man beaktat risken för för en omfördelning av trafiken, tillsammans med eventuell negativ inverkan på trafiksäkerhet, miljö och trängsel, samt eventuella lösningar för att minska dessa risker.

Medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, en oberoende myndighet ska övervaka effektiviteten i avgiftssystemet när det gäller att minska trängseln. Om så behövs ska den vartannat år anpassa avgiftsstruktur, avgiftsperiod(er) och det specifika avgiftsbelopp som fastställts för varje fordonsklass, vägtyp och tidsperiod, till förändringarna i transportutbudet och efterfrågan.

BILAGA VI

MAXNIVÅ FÖR TRÄNGSELAVGIFTER

I denna bilaga fastställs maxnivån för trängselavgifter.

De maxnivåer som anges i tabellen nedan ska tillämpas på lätta fordon. Avgifterna för andra fordonskategorier ska fastställas genom att den avgift som tillämpas på lättafordon multipliceras med de ekvivalensfaktorer som anges i tabell V.

Tabell: Maxnivå för trängselavgifter för lätta fordon

Cent/fordonskilometer

Storstadsväg

Icke-storstadsväg

Motorväg

67

34

Huvudväg

198

66

BILAGA VII

DIFFERENTIERING AV VÄGTULLAR OCH VÄGAVGIFTER FÖR LÄTTA FORDON

I denna bilaga specificeras de utsläppskategorier som ligger till grund för differentieringen av vägtullar och vägavgifter

Förorenande utsläpp ska mätas i enlighet med kommissionens förordning (EU) …/…*.

De lägre taxorna ska tillämpas på varje personbil och lätt nyttofordon med specifika CO2utsläpp, mätta i enlighet med i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007**, som understiger de nivåer som motsvarar de mål som är tillämpliga på EUflottan som helhet och som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009*** och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011****.

Tabell: Utsläppskategorier för lätta fordon

Överensstämm elsefaktor

1.5-2.1

1-1.5

under 1

Utsläppsfria fordon

Avgift per km

10 % under den högsta taxan

20 % under den högsta taxan

30 % under den högsta taxan

75 % under den högsta taxan

__________________

* Kommissionens förordning (EU) …/… av den XXX om ändring av kommissionens förordning (EU) 2017/xxx och Europaparlamentets och rådets direktiv om 2007/46/EG vad gäller utsläpp vid verklig körning från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) [RDE 3] (EUT L …, ……..2017, s. …).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).

**** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).”

(1) EUT C 81, 2.3.2018, s. 188.
(2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 66.
(3)EUT C , , s. .
(4)EUT C , , s. .
(5)Vitbok av den 28 mars 2011 – Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem, KOM(2011)0144).
(6)COM(2016)0501.
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 124.
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1).
(13)Kommissionens förordning (EU) 2016/427 av den 10 mars 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 82, 31.3.2016, s. 1).
(14)Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 26.4.2016, s. 1).
(15)...
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59).
(17)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).


Främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon ***I
PDF 242kWORD 81k
Europaparlamentets ändringar antagna den 25 oktober 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (COM(2017)0653 – C8-0393/2017 – 2017/0291(COD))(1)
P8_TA(2018)0424A8-0321/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  I En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet5 angav kommissionen att EU för att kunna uppfylla sina åtaganden från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som hölls i Paris 2015, måste påskynda utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn för att säkerställa att utsläppen av växthusgaser och luftföroreningar stadigt fortsätter sin väg mot nollutsläpp vid mitten av århundradet. Transportsektorns utsläpp av luftföroreningar är dessutom skadliga för människors hälsa och måste minskas kraftigt utan dröjsmål. Detta kan uppnås genom en rad politiska initiativ, inklusive offentlig upphandling av rena fordon.
(2)  I En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet5 angav kommissionen att EU för att kunna uppfylla sina åtaganden från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som hölls i Paris 2015, måste påskynda utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn för att säkerställa att utsläppen av växthusgaser och luftföroreningar stadigt fortsätter sin väg mot nollutsläpp vid mitten av århundradet. Transportsektorns utsläpp av luftföroreningar är dessutom skadliga för människors hälsa och miljön och måste minskas kraftigt utan dröjsmål. Detta kan uppnås genom en rad politiska initiativ, inklusive åtgärder för att stödja en trafikomställning till kollektivtrafik och offentlig upphandling av rena fordon.
_________________
_________________
5 COM(2016)0501.
5 COM(2016)0501.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 4
(4)  Såsom aviserades i kommissionens meddelande Europa på väg: En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla7 ingår detta förslag i ett andra paket av förslag som kommer att bidra till unionens utveckling mot utsläppssnål rörlighet. Paketet, som presenteras i kommissionens meddelande Resultat för utsläppssnål rörlighet – Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare, omfattar en kombination av utbuds- och efterfrågebaserade åtgärder som ska sätta EU på rätt kurs mot utsläppssnål rörlighet och samtidigt stärka konkurrenskraften för EU:s ekosystem för rörlighet.
(4)  Såsom aviserades i kommissionens meddelande Europa på väg: En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla7 ingår detta förslag i ett andra paket av förslag som kommer att bidra till unionens utveckling mot utsläppssnål rörlighet. Paketet, som presenteras i kommissionens meddelande Resultat för utsläppssnål rörlighet – Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare, omfattar en kombination av utbuds- och efterfrågebaserade åtgärder som ska sätta EU på rätt kurs mot utsläppssnål rörlighet och samtidigt stärka konkurrenskraften för EU:s ekosystem för rörlighet. Främjandet av hållbara fordon bör ske jämsides med vidareutvecklingen av kollektivtrafik, eftersom detta är det snabbaste och kostnadseffektivaste sättet att minska antalet fordon på vägarna och därmed förbättra luftkvaliteten och minska utsläppen.
_________________
_________________
7 COM(2017)0283.
7 COM(2017)0283.
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  Nya tekniska innovationer bidrar till att minska koldioxidutsläppen och främja utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn. En ökad användning av utsläppssnåla och utsläppsfria vägfordon kommer sannolikt att minska utsläppen av koldioxid och vissa andra föroreningar (partiklar, kväveoxider och icke-metankolväten) och främja konkurrenskraft och tillväxt för det europeiska näringslivet på de växande globala marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon.
(5)  Nya tekniska innovationer bidrar till att minska koldioxidutsläppen och bullerföroreningarna samt till att främja utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn. En ökad användning av utsläppssnåla och utsläppsfria vägfordon kommer att minska utsläppen av koldioxid och vissa andra föroreningar (partiklar, kväveoxider och icke-metankolväten) och därmed förbättra luftkvaliteten i städerna och andra förorenade områden och samtidigt bidra till konkurrenskraft och tillväxt för det europeiska näringslivet på de växande globala marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon och säkerställa utvecklingen av en infrastruktur för alternativa bränslen. Därtill kommer att principen om teknikneutralitet måste bli själva den grundläggande principen bakom alla insatser avsedda att säkerställa och stimulera till en konkurrensutsatt miljö och uppmuntra fortsatt forskning och innovation inom området. För att minska luftföroreningar och buller samt uppnå unionens luftkvalitetsnormer i städerna och på landsbygden behövs konkreta och ambitiösa politiska strategier och åtgärder, bland annat offentlig upphandling av fordon med rena utsläpp.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Beräkningar för när prispariteten mellan förbränningsmotorfordon och ackumulatorfordon inträffar varierar mellan 2020 och 2028. Flera tillverkare av originalutrustning har dessutom gett exempel på prisparitet för vissa nya modeller redan till år 2020. På grund av lägre driftkostnader för ackumulatorfordon inträffar pariteten för den totala ägandekostnaden här före inköpsprispariteten, i normalfallet två till sex år tidigare.
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 5b (nytt)
(5b)   Marknadsprognoser antyder att rena fordon, t.ex. helt eldrivna bilar, kommer att sjunka betydligt i pris under 2020-talet och bli mycket konkurrenskraftiga och till och med billigare i drift än konventionella fordon, särskilt om man tar hänsyn till den totala ägandekostnaden, på grund av minskade kostnader för batterier, men också på grund av andra kostnadsminskningar som beror på lägre bränsle- och underhållskostnader för ett elfordon.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 5c (nytt)
(5c)   Unionen är visserligen en av de ledande regionerna inom forskning och miljöinnovation med högt värde, men Asien och Stillahavsområdet har världens största tillverkare av bussar och batterier. Likaså drivs den globala marknadsutvecklingen inom ackumulatorfordon av marknaderna i Kina och Förenta staterna, som tillsammans står för cirka 60 % av den globala marknaden, jämfört med unionens 28 %. Unionen behöver därför en ambitiös politisk ram för att stimulera innovation och ytterligare främja den europeiska industrins konkurrenskraft och tillväxt på den växande globala marknaden för rena fordon och tillhörande teknisk infrastruktur.
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 5d (nytt)
(5d)   Unionen måste öka incitamenten till stöd för teknisk utveckling av hållbara och materialåtervinningsbara batterier, som bör framställas med beaktande av behovet att så långt möjligt minska deras miljöavtryck.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 5e (nytt)
(5e)   För att överensstämma med hållbarhetsmålen bör batterier tillverkas med så liten miljöpåverkan som möjligt inom och utanför unionen, vilket särskilt gäller utvinningen av de material som används vid batteritillverkningen. Växthusgasutsläppen under hela produktionsprocessen bör beaktas. Kommissionen bör, i linje med översynen av direktiv 2006/66/EG, lägga fram ambitiösa mål för nivån på materialåtervinning av batterier.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 6
(6)  Offentliga organ kan genom sin upphandlingspolicy skapa och stödja marknader för innovativa varor och tjänster. I direktiv 2014/24/EU8 och 2014/25/EU9 fastställs harmoniserade minimibestämmelser för offentlig upphandling som harmoniserar det sätt på vilket offentliga organ och vissa allmännyttiga företag köper in varor, arbeten och tjänster. Där fastställs i synnerhet totala tröskelvärden för när kontraktsvolymen omfattas av unionslagstiftningen, vilket även gäller för direktivet om rena fordon.
(6)  Eftersom myndigheternas utgifter för varor, arbeten och tjänster står för omkring 14 % av BNP, vilket motsvarar runt 1,8 biljoner EUR om året, kan offentliga organ genom sin upphandlingspolicy skapa och stödja marknader för innovativa varor och tjänster. I direktiv 2014/24/EU8 och 2014/25/EU9 fastställs harmoniserade minimibestämmelser för offentlig upphandling som harmoniserar det sätt på vilket offentliga organ och vissa allmännyttiga företag köper in varor, arbeten och tjänster, i enlighet med de miljökrav som gäller för de upphandlade varorna (också fordon). Där fastställs i synnerhet totala tröskelvärden för när kontraktsvolymen omfattas av unionslagstiftningen, vilket även gäller för direktivet om rena fordon. För att nå detta mål bör direktivet innehålla tydliga och klara riktlinjer och bestämmelser om en enkel beräkningsmetod för upphandlingsmålen.
_________________
_________________
8 EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
8 EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
9 EUT L 94, 28.3.2014, s. 243.
9 EUT L 94, 28.3.2014, s. 243.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
(6a)   All transport med alternativbränslefordon, också inom kollektivtrafiken, förutsätter att det finns laddnings- och tankningsinfrastruktur att tillgå. Främjandet av infrastruktur för alternativa bränslen för kollektivtrafiken bör därför få en starkare ställning i direktiv 2014/94/EU. Om ingen översyn görs bör kommissionen fastställa en handlingsplan för kollektivtrafikens infrastruktur.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 6b (nytt)
(6b)   Medlemsstaterna bör kunna ge systemansvariga för distributionssystem mandat att äga, utveckla, förvalta och driva en minsta kritisk massa av laddningsstationer inom det offentliga området med fri tillgång till alla elleverantörer, för att säkerställa tillräcklig tillgång till laddningsstationer.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Skäl 6c (nytt)
(6c)   Medlemsstaterna bör uppmuntras att se efter vilka möjligheter det finns att stödja användningen av fordon med mycket låga utsläpp i allmänna tjänster och få ned driftskostnaderna, till exempel genom att undanta dessa fordon från energiskatter eller bevilja dem sänkt energiskatt.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 8
(8)  Den konsekvensbedömning som gjordes visar fördelarna med att ändra den övergripande styrningsmetoden för upphandling av rena fordon på unionsnivå. Minimimål för upphandling kan vara ett effektivt sätt att uppnå målet att påverka marknadsgenomslaget för rena fordon jämfört med att förlita sig på internalisering av externa kostnader i de övergripande upphandlingsbesluten, men det är också viktigt att beakta miljöaspekter i alla upphandlingsbeslut. Det här tillvägagångssättet är motiverat med tanke på fördelarna för de europeiska medborgarna och företagen på medellång och lång sikt, i den mån som det inte föreskriver användning av någon specifik teknik för upphandlande myndigheter, organ och aktörer.
(8)  Den konsekvensbedömning som gjordes visar fördelarna med att ändra den övergripande styrningsmetoden för upphandling av rena och energieffektiva fordon på unionsnivå. Minimimål för upphandling kan vara ett effektivt sätt att uppnå målet att påverka marknadsgenomslaget för rena fordon jämfört med att förlita sig på internalisering av externa kostnader i de övergripande upphandlingsbesluten, men det är också viktigt att beakta miljöaspekter i alla upphandlingsbeslut. Det här tillvägagångssättet är motiverat med tanke på fördelarna för de europeiska medborgarna och företagen på medellång och lång sikt, i den mån som det inte föreskriver användning av någon specifik teknik för upphandlande myndigheter, organ och aktörer.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 9
(9)  En utvidgning av detta direktivs tillämpningsområden till att inkludera sådant som leasing, hyra och hyrköp av fordon samt avtal om kollektivtrafik på väg, persontransporter på väg för särskilda ändamål, icke reguljära persontransporter och uthyrning av bussar med förare samt särskilda post- och budtjänster och avfallshämtningstjänster säkerställer att alla relevanta upphandlingsmetoder omfattas.
(9)  En utvidgning av detta direktivs tillämpningsområden till att inkludera sådant som leasing, hyra, hyrköp och eftermontering av fordon samt avtal om kollektivtrafik på väg, persontransporter på väg för särskilda ändamål, icke reguljära persontransporter och uthyrning av bussar med förare samt särskilda post- och budtjänster och avfallshämtningstjänster säkerställer att alla relevanta upphandlingsmetoder omfattas, medan de avtal som redan finns inte bör påverkas retroaktivt av detta direktiv. Kommissionen bör dessutom undersöka om det är möjligt med ren upphandling inom andra transportsätt.
Ändring 15
Förslag till direktiv
Skäl 10
(10)  Nyckelaktörerna förespråkar starkt att definitionen av rena fordon ska beakta minskningskraven avseende växthusgaser och luftföroreningar från lätta och tunga fordon. För att säkerställa tillräckliga incitament för att främja marknadsgenomslag för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon i unionen bör bestämmelserna om offentlig upphandling av sådana enligt denna ändring anpassas till unionslagstiftningens bestämmelser om koldioxidutsläpp från personbilar och lätta lastbilar för perioden efter 202010. De åtgärder som vidtas i enlighet med det ändrade direktivet kommer att bidra till uppfyllande av kraven i dessa standarder. En mer ambitiös strategi för offentlig upphandling kan ge betydande ytterligare marknadsstimulans.
(10)  Det ändrade direktivet bör bidra till minskade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar från lätta och tunga fordon. För att säkerställa tillräckliga incitament för att främja marknadsgenomslag för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i unionen bör bestämmelserna om offentlig upphandling av sådana enligt denna ändring anpassas till unionslagstiftningens bestämmelser om koldioxidutsläpp från personbilar och lätta lastbilar för perioden efter 202010. De åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv kommer också att bidra till uppfyllande av kraven i dessa standarder och främja utbyggnaden av tillhörande infrastruktur för laddning. En mer ambitiös strategi för offentlig upphandling kommer att ge betydande ytterligare marknadsstimulans.
_________________
_________________
10 COM(2017)0676.
10 COM(2017)0676.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 10a (nytt)
(10a)   Av omsorg om bättre luftkvalitet i kommunerna måste fordonsparken förnyas och anpassas till standarden för rena fordon. Dessutom kräver principerna för den cirkulära ekonomin en förlängning av produkternas livslängd. Därför bör även fordon som eftermonterats för anpassning till standarden för rena fordon tas med i beräkningen av huruvida de minimimål för upphandling som anges i tabellerna 4 och 5 i bilagan har uppnåtts.
Ändring 17
Förslag till direktiv
Skäl 10b (nytt)
(10b)   Fordon med nollutsläpp av avgaser kan också medföra betydande miljöpåverkan på grund av tillverkningen av komponenter och materialåtervinningsnivån eller effektivitetsnivån inom bränsleproduktionen. Därför bör teknik som bemöter denna utmaning, såsom hållbara och materialåtervinningsbara batterier, få mer stöd för att uppnå de minimimål för upphandling som anges i tabellerna 4 och 5 i bilagan. Forskning och utveckling av sådan teknik bör också främjas i annan unionspolitik.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Skäl 10c (nytt)
(10c)  Koldioxidutsläppen bör redovisas från ”källa till hjul”, för att vi ska få en rättvisande bild av hela leveranskedjan för bränslen, från utvinningen av dem till förbrukningen av dem. På det sättet får vi en klarare bild av vilka sammanlagda utsläpp ett enskilt fordon ger upphov till. Kommissionen bör därför, senast den 31 december 2022, fastställa en metod för att registrera från ”källa till hjul”-utsläpp.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Skäl 11
(11)  Lätta och tunga fordon används för olika ändamål och har olika nivåer av marknadsmognad och det är en fördel om bestämmelserna om offentlig upphandling tar hänsyn till dessa skillnader. Konsekvensbedömningen visade att det finns ett mervärde i att anta ett tillvägagångssätt baserat på alternativa bränslen till dess att det på unionsnivå fastställts teknikneutrala krav avseende koldioxidutsläpp från tunga fordon, vilket kommissionen avser att föreslå i framtiden. I konsekvensbedömningen konstaterades också att marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria stadsbussar karakteriseras av ökande marknadsmognad, medan marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria lastbilar befinner sig i ett tidigare stadium av marknadsutveckling.
(11)  Två- och trehjulingar, lätta och tunga fordon används för olika ändamål och har olika nivåer av marknadsmognad, och det är en fördel om bestämmelserna om offentlig upphandling tar hänsyn till dessa skillnader. Man kan också konstatera att marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria stadsbussar karakteriseras av framsteg på sistone, medan marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria lastbilar befinner sig i ett inledande stadium av marknadsutveckling.
Ändring 20
Förslag till direktiv
Skäl 11a (nytt)
(11a)   Potentialen till utsläppsminskningar enbart genom offentlig upphandling är begränsad, och kollektivtrafiken står bara för en liten andel av transportsektorns utsläpp. Medlemsstaterna bör därför uppmuntras till att reglera de inköp av rena fordon som görs av andra ägare av fordonsparker såsom taxi-, biluthyrnings- och samåkningsföretag.
Ändring 21
Förslag till direktiv
Skäl 12
(12)  Ett fastställande av minimimål för upphandling av rena fordon till 2025 och 2030 på medlemsstatsnivå bör bidra till politisk säkerhet på marknader där det behövs investeringar i utsläppssnål och utsläppsfri rörlighet. Minimimålen främjar skapandet av marknader i hela unionen. De ger tid att anpassa förfarandena för offentlig upphandling och ger en tydlig signal till marknaden. I konsekvensbedömningen konstaterades att medlemsstaterna allt oftare fastställer mål, beroende på sin ekonomiska kapacitet och hur allvarligt problemet är. Olika mål bör fastställas för olika medlemsstater i enlighet med deras ekonomiska kapacitet (bruttonationalprodukt per capita) och exponering för föroreningar (befolkningstäthet i tätorter). Minimimålet för upphandling bör kompletteras med en skyldighet för upphandlande myndigheter, organ och aktörer att beakta relevanta energi- och miljöaspekter i sina upphandlingsförfaranden. Den territoriella konsekvensbedömningen för detta ändrade direktiv visade att effekterna skulle spridas jämnt över unionens regioner.
(12)  Ett fastställande av minimimål för upphandling av rena fordon som ska uppnås till 2025 och 2030 på medlemsstatsnivå bör bidra till politisk säkerhet på marknader där det behövs investeringar i utsläppssnål och utsläppsfri rörlighet. Minimimålen främjar skapandet av marknader i hela unionen. De ger tid att anpassa förfarandena för offentlig upphandling och ger en tydlig signal till marknaden. I konsekvensbedömningen konstaterades att medlemsstaterna allt oftare fastställer mål, beroende på sin ekonomiska kapacitet och hur allvarligt problemet är. Olika mål bör fastställas för olika medlemsstater i enlighet med deras ekonomiska kapacitet (bruttonationalprodukt per capita) och exponering för föroreningar (befolkningstäthet i tätorter). Minimimålet för upphandling bör kompletteras med en skyldighet för upphandlande myndigheter, organ och aktörer att beakta relevanta energi- och miljöaspekter i sina upphandlingsförfaranden. Den territoriella konsekvensbedömningen för detta ändrade direktiv visade att effekterna skulle spridas jämnt över unionens regioner.
Ändring 22
Förslag till direktiv
Skäl 12a (nytt)
(12a)   I sin rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin10a uppmanade Europaparlamentet medlemsstaterna att främja strategier för miljöanpassad offentlig upphandling, så att offentliga myndigheter köper in utsläppsfria fordon och fordon med mycket låga utsläpp till den egna fordonsparken eller till (halv)offentliga bilpooler, och att fasa ut nya fordon som släpper ut koldioxid till 2035.
_________________
10a EUT C 298, 23.8.2018, s. 140.
Ändring 23
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  Maximala effekter kan uppnås om den offentliga upphandlingen av rena fordon målinriktas mot områden som har en relativt hög grad av luftföroreningar. Medlemsstaternas offentliga myndigheter uppmanas att särskilt fokusera på dessa områden när de fastställer sina nationella minimimål och att låta tillhörande åtgärder avspeglas i sin rapportering enligt detta ändrade direktiv.
(13)  Maximala effekter kan uppnås om den offentliga upphandlingen av rena fordon målinriktas mot områden som har en relativt hög grad av luftföroreningar och buller. Medlemsstaternas offentliga myndigheter uppmanas att särskilt fokusera på dessa områden när de fastställer sina nationella minimimål och att låta tillhörande åtgärder avspeglas i sin rapportering enligt detta ändrade direktiv. För att inte direktivet ska bli oskäligt betungande och för att uppnå optimala resultat bör de offentliga myndigheterna få lämpligt tekniskt stöd.
Ändring 24
Förslag till direktiv
Skäl 13a (nytt)
(13a)   Det ändrade direktivet bör bidra till att minska utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar, och till att främja ren kollektivtrafik på väg. Det bör inte motverka en utveckling av rena transporter som inte är avsedda att användas på väg, exempelvis spårvagnar och tunnelbanetåg.
Ändring 25
Förslag till direktiv
Skäl 13b (nytt)
(13b)   Om det inte utvecklas säljbara och tekniskt mogna produkter blir det svårt att förverkliga de gränsvärden som fastställs i detta direktiv. För att säkerställa en regelbunden uppdatering av uppgifterna om vilka framsteg som görs bör kommissionen vartannat år lägga fram en rapport med en uppskattning av om det finns säljbara lösningar för rena fordon. Dessutom bör kommissionen och medlemsstaterna ge större bidrag, både av ekonomiskt och annat slag, till att sådana rena fordon snabbare kommer ut på marknaden.
Ändring 26
Förslag till direktiv
Skäl 13c (nytt)
(13c)  Med hänsyn till den avsevärda skillnaden när det gäller privata trafikidkares ekonomiska möjligheter att ta i bruk alternativbränslefordon, som kan vara dyrare, bör det tillhandahållas mekanismer för att säkerställa att offentliga och privata trafikidkare kan delta på likvärdiga villkor i anbuds- och upphandlingsförfaranden, liksom att kostnaderna för uppnåendet av de minimimål för upphandling som fastställs i detta direktiv inte förs över på de lokala myndigheterna, framför allt inte på mindre kommuner, eller leder till att andra får bära kostnadsökningarna genom höjda biljettpriser, höjda lokala skatter eller minskad kollektivtrafik.
Ändring 27
Förslag till direktiv
Skäl 15
(15)  Rapporteringen om offentlig upphandling enligt detta ändrade direktiv bör ge en tydlig marknadsöversikt som möjliggör en effektiv övervakning av genomförandet. Den bör inledas med en delrapport 2023 och fortsätta med en första fullständig rapport om genomförandet av minimimålen 2026 och därefter vart tredje år. För att minimera det administrativa arbetet för gemensamma offentliga organ och säkra en ändamålsenlig marknadsöversikt bör enkel rapportering främjas. Kommissionen kommer att säkerställa en fullständig rapportering för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon och andra alternativbränslefordon inom ramen för unionens gemensamma terminologi vid offentlig upphandling. Särskilda koder i den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling kommer att underlätta registreringen och övervakningen i databasen TED (Tender Electronic Daily Database).
(15)  Rapporteringen om offentlig upphandling enligt detta ändrade direktiv bör ge en tydlig marknadsöversikt som möjliggör en effektiv övervakning av genomförandet. Den bör inledas med en preliminär rapport från medlemsstaterna till kommissionen 2023, som läggs fram inom ramen för rapporter enligt unionens lagstiftningsakter om offentlig upphandling och om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, och fortsätta med en första fullständig rapport om genomförandet av minimimålen 2026 och därefter vart tredje år. För att minimera det administrativa arbetet för gemensamma offentliga organ och säkra en ändamålsenlig marknadsöversikt bör enkel rapportering främjas. Dessa rapporter bör innehålla information om de åtgärder som vidtagits för att genomföra direktiv 2009/33/EG och överensstämma med de kategorier som ingår i unionens gemensamma terminologi vid offentlig upphandling. Kommissionen bör lägga fram regelbundna rapporter för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av direktiv 2009/33/EG. Kommissionen bör också bedöma om byggnadsplatsmaskiner kan omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/33/EG och om så är fallet, utarbeta en metod för att definiera ”rena byggnadsplatsmaskiner”.
Ändring 28
Förslag till direktiv
Skäl 15a (nytt)
(15a)  För att de som utformar den framtida politiken för denna sektor ska ha mer information och få en klarare bild av vilka sammanlagda utsläpp ett enskilt fordon ger upphov till, så att hela värdekedjan fångas upp, bör kommissionen föreslå en metod för att beräkna fordonens koldioxidutsläpp under livscykeln och från ”källa till hjul”. Dessa utsläpp bör beaktas när kommissionen genomför en översyn av direktiv 2009/33/EG och av annan relevant lagstiftning som rör alternativa bränslen.
Ändring 29
Förslag till direktiv
Skäl 16
(16)  Marknadsgenomslaget för rena fordon kan främjas ytterligare genom målinriktade offentliga stödåtgärder på nationell nivå och unionsnivå, exempelvis genom bättre kunskapsutbyte och anpassning av upphandlingen som gör det möjligt att uppnå en omfattning som är tillräckligt stor för kostnadsminskningar och inflytande på marknaden. Möjligheten att erhålla offentligt stöd för att främja uppbyggnad av nödvändig infrastruktur för distribution av alternativa bränslen erkänns i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd för 2014–202011. Bestämmelserna i fördraget och särskilt artiklarna 107 och 108 i detta kommer emellertid att fortsätta att gälla för sådant offentligt stöd.
(16)  Marknadsgenomslaget för rena fordon kan främjas ytterligare genom målinriktade offentliga stödåtgärder på nationell nivå och unionsnivå, exempelvis genom bättre kunskapsutbyte och anpassning av upphandlingen som gör det möjligt att uppnå en omfattning som är tillräckligt stor för kostnadsminskningar och inflytande på marknaden. Även regionala pilotprojekt bör uppmuntras, särskilt på platser där landsbygds- och stadsområden kopplas samman. Möjligheten att erhålla offentligt stöd för att främja uppbyggnad av nödvändig infrastruktur för distribution av alternativa bränslen erkänns i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd för 2014–202011. Bestämmelserna i fördraget och särskilt artiklarna 107 och 108 i detta kommer emellertid att fortsätta att gälla för sådant offentligt stöd.
_________________
_________________
11 EUT C 200, 28.6.2014, s. 1.
11 EUT C 200, 28.6.2014, s. 1.
Ändring 30
Förslag till direktiv
Skäl 16a (nytt)
(16a)   För att ytterligare minska utsläpp och luftföroreningar bör medlemsstaterna, där så är lämpligt, uppmanas att använda olika incitament och mekanismer för att utveckla fordonsparken även inom andra sektorer än de som regleras i det ändrade direktivet.
Ändring 31
Förslag till direktiv
Skäl 16b (nytt)
(16b)   Medlemsstaterna bör säkerställa att kostnaderna för att uppnå de minimimål för upphandling som fastställs i detta direktiv inte förs över på de lokala myndigheterna och att de upphandlande myndigheterna och upphandlande enheterna får tillräckligt med ekonomiska resurser.
Ändring 32
Förslag till direktiv
Skäl 16c (nytt)
(16c)   Det är oumbärligt med riktade stödåtgärder för upphandlingen av rena fordon. För att bidra till att nå målen i detta direktiv ska medlemsstaterna öka sina ekonomiska och icke-ekonomiska incitament för att påskynda marknadsgenomslaget för rena fordon.
Ändring 33
Förslag till direktiv
Skäl 16d (nytt)
(16d)  Införandet av minimimål för upphandling av lätta och tunga fordon genom detta direktiv kräver ytterligare ekonomiska resurser för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. Därför bör man i unionens budget- och finanspolitik efter 2020 beakta detta och tillhandahålla tillräckligt ekonomiskt stöd för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. Detta bör återspeglas i den framtida fleråriga budgetramen och i reglerna om hållbar finansiering och unionens finansiella institutioner.
Ändring 34
Förslag till direktiv
Skäl 16e (nytt)
(16e)   För att säkerställa att offentliga myndigheter får incitament till köp av rena fordon och att medlemsstaterna investerar i utbyggnaden av infrastruktur för alternativa bränslen, men också för att inte dessa köp ska leda till högre priser för passagerarna bör unionen, i sin budget- och finanspolitik efter 2020, ge stöd till upphandlande enheter. Detta bör återspeglas i den framtida fleråriga budgetramen och i reglerna om hållbar finansiering och unionens finansiella institutioner. Dessutom bör medlemsstaterna utöka sina ekonomiska och andra incitament, och planera in miljörevisioner, för att påskynda marknadsgenomslaget för rena fordon. Detta kommer att minska de höga initialinvesteringarna i omläggningen av infrastrukturen och stödja utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn.
Ändring 35
Förslag till direktiv
Skäl 16f (nytt)
(16f)   Inom den nuvarande fleråriga budgetramen förfogar unionen över en rad olika medel för att stödja medlemsstater, lokala myndigheter och berörda aktörer i deras övergång till hållbar rörlighet. Under perioden 2014‑2020 har unionen avsatt 13,7 miljarder EUR från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till rörlighet i städer. Horisont 2020, som är unionens ramprogram för forskning, kommer att tillhandahålla cirka 200 miljoner EUR till rörlighet i städer och 650 miljoner EUR till smarta städer, och Fonden för ett sammanlänkat Europa kommer att avsätta cirka 200 miljoner EUR till förslagsinfordringar för urbana knutpunkter. Inom nästa fleråriga budgetram bör kommissionen och medlemsstaterna fortsätta att stödja projekt för hållbar rörlighet i städer och stärka nödvändiga synergier mellan olika finansieringskällor och program. Framför allt måste kopplingarna mellan rörlighet i städer, den nya digitala agendan och energiunionen förstärkas, så att exempelvis Fonden för ett sammanlänkat Europa kan finansiera synergiprojekt med en extra medfinansieringssats för transportprojekt som rör energi och telekommunikationer och som medför en enorm potential för projekt i städer.
Ändring 36
Förslag till direktiv
Skäl 16g (nytt)
(16g)   En mer målinriktad användning av unionens finansieringsinstrument, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar eller Europeiska investeringsbankens initiativ för rena transportsystem, som kan bidra till finansieringen av fordonsparker och utrustning, bör främjas. För detta ändamål bör tillgången stärkas till teknisk och finansiell rådgivning för lokala myndigheter och aktörer, t.ex. genom Europeiska centrumet för investeringsrådgivning, Jaspers, Jessica eller det finansiella instrumentet (FI) – Compass, för att de ska kunna öka sin institutionella kapacitet, utarbetandet och genomförandet av projekt, och för att uppnå en optimal användning av unionsmedel och finansieringsinstrument, däribland riskelimineringen av innovativa anbud.
Ändring 37
Förslag till direktiv
Skäl 16h (nytt)
(16h)   Offentliga myndigheter bör också uppmuntras att vid upphandling av fordon tillämpa kriteriet ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” som beskrivs i artikel 82 i direktiv 2014/25/EU, med hänsyn till kostnadseffektivitet under fordonets livstid samt miljömässiga och sociala aspekter.
Ändring 38
Förslag till direktiv
Skäl 16i (nytt)
(16i)   I syfte att maximera effekten av investeringar måste rörlighets- och stadsplaneringen samordnas bättre, t.ex. genom användning av planer för hållbar rörlighet i städer. Planer för hållbar rörlighet i städer är planer som utvecklas inom alla enskilda politikområden och i samarbete med olika förvaltningsnivåer, och sammanför olika transportsätt, trafiksäkerhet, godsdistribution, transportstyrning och intelligenta transportsystem. Planer för hållbar rörlighet i städer kan fylla en viktig funktion när det gäller att uppnå unionens mål att minska koldioxidutsläpp, buller och luftföroreningar. Tillämpningen av sådana planer bör således vara en viktig faktor att beakta vid finansieringen av unionsprojekt på området för stadstransporter, även vid genomförandet av detta ändrade direktiv. Här bör kommissionen, med full respekt för subsidiaritetsprincipen, tillhandahålla den rådgivning och det tekniska stöd som behöriga myndigheter behöver vid utarbetandet av planerna.
Ändring 39
Förslag till direktiv
Skäl 16j (nytt)
(16j)   Förutom att främja användningen av rena fordon, är offentliga upphandlingar en drivkraft för nya former av rörlighet. Samtidigt med incitament till rena fordon och påskyndad utbyggnad av infrastruktur i stadsområden kommer digitaliseringen att ge optimalt effektiva passagerar- och godstransporter. Multimodal och delad rörlighet samt integrerade biljettsystem är avgörande för övergången till rörlighet som en tjänst.
Ändring 40
Förslag till direktiv
Skäl 17
(17)  I syfte att uppnå målen i detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på uppdatering av bestämmelserna om koldioxidutsläppsnormer för tunga fordon under en femårsperiod med början [För in dagen för ikraftträdandet]. Denna period ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
utgår
Ändring 41
Förslag till direktiv
Skäl 18a (nytt)
(18a)  I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning1a bör särskild uppmärksamhet ges åt uppföljningen av de faktiska konsekvenserna av unionens lagstiftning. Utvärderingen av direktiv 2009/33/EG bör vara utgångspunkten för en konsekvensbedömning av olika alternativ för vidare åtgärder. Därför bör kommissionen, på grundval av de bästa och senast tillgängliga vetenskapliga rönen, bedöma behovet av att se över detta direktiv med hänsyn till fordons koldioxidutsläpp under livscykeln och från ”källa till hjul” för att säkerställa transparens och ansvarighet i samband med uppnåendet av politiska mål, och bör vid behov föreslå nödvändiga förbättringar. Om lämpligt bör kommissionen i detta sammanhang även se över annan relevant lagstiftning som rör alternativa bränslen.
______________
1a EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
Ändring 42
Förslag till direktiv
Skäl 18b (nytt)
(18b)   En stor andel av upphandlingen av kollektivtrafik avser lokala transportorgan som generellt kontrolleras av lokala myndigheter som har ett begränsat ekonomiskt handlingsutrymme. Bestämmelserna om upphandling av rena fordon bör därför varken skapa en extra finansiell börda eller leda till att andra får bära kostnadsökningarna genom höjda biljettpriser, höjda lokala skatter eller minskad kollektivtrafik.
Ändring 43
Förslag till direktiv
Skäl 18c (nytt)
(18c)   Unionen måste skydda sina tillverkare mot illojal konkurrens i tredjeländer där unionens tillverkare inte har tillträde till anbudsinfordringar för offentlig upphandling avseende inköp, leasing, hyra eller hyrköp av vägtransportfordon. Därför bör kommissionen noga undersöka illojala konkurrensmetoder i tredjeländer och vidta lämpliga åtgärder för att skydda det europeiska näringslivet.
Ändring 44
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1
Direktiv 2009/33/EG
Titel
”Direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon till stöd för utsläppssnål rörlighet”.
”Direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon inom offentlig upphandling, till stöd för utsläppssnål rörlighet”
Ändring 45
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1a (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 1 – stycke 1
(1a)   Artikel 1 första stycket ska ersättas med följande:
”Enligt detta direktiv ska upphandlande myndigheter, upphandlande enheter och vissa operatörer beakta energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln, däribland energianvändning och koldioxidutsläpp, liksom utsläpp av vissa föroreningar, när de köper in vägtransportfordon, i syfte att främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till gemenskapens miljö-, klimat- och energipolitik.”
”Enligt detta direktiv ska upphandlande myndigheter, upphandlande enheter och vissa operatörer beakta energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln, däribland energianvändning och koldioxidutsläpp, liksom utsläpp av vissa föroreningar, när de köper in, leasar, hyr eller hyrköper vägtransportfordon, i syfte att främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till unionens miljö-, klimat- och energipolitik.”
Ändring 46
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1b (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 2 – stycke 1
(1b)  Artikel 2 första stycket ska ersättas med följande:
”Medlemsstaterna får bevilja undantag från kraven i detta direktiv för inköp av fordon enligt artikel 2.3 i direktiv 2007/46/EG för vilka det på den berörda medlemsstatens territorium inte krävs något typgodkännande eller enskilt godkännande.”
”Medlemsstaterna får bevilja undantag från kraven i detta direktiv för inköp, leasing, hyra eller hyrköp av fordon enligt artikel 2.3 i direktiv 2007/46/EG för vilka det på den berörda medlemsstatens territorium inte krävs något typgodkännande eller enskilt godkännande.”
Ändring 47
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 3 – stycke 1 – inledningen
Detta direktiv ska tillämpas på avtal om inköp, leasing, hyra eller hyrköp av vägtransportfordon som görs av
Detta direktiv ska tillämpas på avtal om inköp, leasing, hyra, hyrköp eller eftermontering av vägtransportfordon som görs av
Ändring 48
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 3 – stycke 1 – led ca (nytt)
(ca)   Europeiska unionens institutioner, byråer och organ.
Ändring 49
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 4 – led 4
4.  rent fordon:
4.  rent fordon: ett fordon, oberoende av kategori, som drivs med alternativa bränslen enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2014/94/EU, med undantag för biodrivmedel som inte framställs från råvaror som förtecknas i del A i bilaga IX till direktiv 2018/... (RED II) eller som framställs från palmolja*, inklusive hybridfordon där el används för enbart en del av fordonets användning i drift samt utsläppssnåla och utsläppsfria fordon. För fordon med förbränningsmotor får utsläpp vid verklig körning (RDE)** som procentandel av utsläppsgränser*** inte överstiga 80 %.
(a)  ett fordon i kategori M1 eller M2 med maximalt koldioxidutsläpp, uttryckt som gram/km, och med utsläpp av föroreningar under faktisk körning som understiger en procentandel av de tillämpliga utsläppsgränser som avses i tabell 2 i bilagan, eller
(b)  ett fordon av kategori N1 med maximalt koldioxidutsläpp, uttryckt som gram/km, och med utsläpp av föroreningar under faktisk körning som understiger en procentandel av de tillämpliga utsläppsgränser som avses i tabell 2 i bilagan, eller
(c)  ett fordon av kategorierna M3, N2 eller N3 enligt definitionen i tabell 3 i bilagan.”.
_____________________________
* Detta ska visas genom ett avtal för att upphandla eller på annat sätt få tillgång till biodrivmedlet.
** RDE av ultrafina partiklar i antal/km (PN, Particulate Number) och av kväveoxider i mg/km (NOx), uppmätta i enlighet med den tillämpliga versionen av bilaga IIIA till förordning 2017/1151.
*** Den tillämpliga utsläppsgräns som avses i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2007.
Ändring 50
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 4 – led 4a (nytt)
4a.  utsläppsfritt fordon: ett fordon utan utsläpp av koldioxid, kväveoxid och fina partiklar i avgaser.
Ändring 51
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 4 – led 4b (nytt)
4b.  utsläppssnålt fordon: ett fordon med högsta utsläppsnivåer enligt vad som avses i tabell 2 i bilagan.
Ändring 52
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 4 – led 4c (nytt)
4c.  fordon som eftermonteras för anpassning till standarden för rena fordon: ett fordon med en motor som i efterhand har anpassats till standarden för ett rent fordon enligt definitionen i led 4 i den här artikeln. När det gäller en eftermontering av en motor som använder biodrivmedel enligt definitionen i artikel 2 i i direktiv 2009/28/EG, syntetiska bränslen eller paraffiniska bränslen, måste fordonet uppfylla de senaste Euro-standarderna eller efterföljande standarder.
Ändring 53
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 4
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 4a
(4)  Följande artikel ska införas som artikel 4a:
utgår
”Artikel 4a
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på uppdatering av tabell 3 i bilagan med trösklar för koldioxidutsläpp i avgaser och luftföroreningar från tunga fordon så snart de därmed förbundna normerna för koldioxidutsläpp från tunga fordon trätt i kraft på unionsnivå.”.
Ändring 54
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 5
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 5 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att inköp, leasing, hyra eller hyrköp av vägtransportfordon samt avtal om allmän trafik avseende kollektivtrafik på järnväg och väg och avtal om allmän trafik enligt artikel 3 i detta direktiv uppfyller minimimålen för upphandling när det gäller lätta fordon enligt tabell 4 i bilagan och när det gäller tunga fordon enligt tabell 5 i bilagan.
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att inköp, leasing, hyra, hyrköp eller eftermontering för anpassning till standarden för rena fordon av vägtransportfordon samt avtal om allmän trafik avseende kollektivtrafik på järnväg och väg och avtal om allmän trafik enligt artikel 3 i detta direktiv uppfyller minimimålen för upphandling när det gäller rena lätta fordon enligt tabell 4 i bilagan och när det gäller tunga fordon enligt tabell 5 i bilagan.
Ändring 55
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 5
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 5 – punkt 1a (ny)
1a.   Vid beräkningen av minimimål för upphandling ska det datum för den offentliga upphandlingen som ska beaktas vara datumet för slutförande av upphandlingsförfarandet genom undertecknande av avtalet.
Minimimål för upphandling ska beräknas som ett genomsnitt av alla avtal som undertecknas mellan dagen efter den dag då detta direktiv införlivas och den 31 december 2024 för den första referensperioden samt mellan den 1 januari 2025 och den 31 december 2029 för den andra referensperioden.
Om nya mål för referensperioden efter den 1 januari 2030 inte har antagits i tid ska målen för 2030 fortsätta att gälla.
Ändring 56
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 5
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 5 – punkt 1b (ny)
1b.   För att nå upphandlingsmålen ska de upphandlande enheterna tilldela avtal på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, som beskrivs i artikel 82 i direktiv 2014/25/EU. Kravspecifikationerna bör fastställas med fokus inte bara på den totala ägandekostnaden, utan även på andra egenskaper, såsom tillgänglighet, inpassning i stadsbilden, bullernivåer, energieffektivitet samt batteriernas och fordonskomponenternas materialåtervinningsbarhet.
Ändring 57
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 5a (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 5a (ny)
(5a)   Följande artikel ska införas:
”Artikel 5a
Finansiella resurser
1.  Medlemsstaterna ska inom sina territorier tillhandahålla tillräckliga finansieringsinstrument för upphandling av rena fordon och installation av den tillhörande infrastrukturen. Tillhandahållandet av medlen ska följa en grundlig utvärdering av de finansiella behoven hos offentliga myndigheter och upphandlande enheter som är kopplade till upphandlingsmål som fastställts på nationell nivå.
2.  Unionen ska ställa ytterligare medel till förfogande för att främja användningen av rena fordon och tillhörande infrastruktur i medlemsstaterna.”
Ändring 58
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 5b (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 5b (ny)
(5b)   Följande artikel ska införas:
”Artikel 5b
Handlingsplan för alternativa bränslen i kollektivtrafiken
1.  Senast den 31 december 2020 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en handlingsplan för att påskynda inrättandet av laddnings- och tankningsinfrastruktur för tunga fordon som ägs av transportföretag, i deras egna depåer och underhållsområden samt på offentliga platser.
2.  Denna handlingsplan ska innehålla information om unionens tillgängliga finansieringsinstrument och tydligt beskriva förfarandena, hur ett sådant stöd kan ges, inbegripet kopplingen till befintliga unionsregler för statligt stöd.
3.  Rapporten ska också innehålla en bedömning av hur unionens finansieringsinstrument kan ses över för att prioritera att kollektivtrafikföretag av alla storlekar får finansiering för att kunna byta ut sina fordon.”
Ändring 59
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 5c (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 5c (ny)
(5c)   Följande artikel ska införas:
”Artikel 5c
Unionsplattform för gränsöverskridande och gemensam upphandling av utsläppssnåla och energieffektiva vägtransportfordon
I syfte att underlätta uppnåendet av de mål som fastställs i bilagan till detta direktiv och uppnå stordriftsfördelar, ska kommissionen inrätta en plattform för gränsöverskridande och gemensam upphandling av utsläppssnåla och energieffektiva vägtransportfordon. Upphandlande myndigheter, enheter och operatörer som avses i artikel 3 får delta i denna plattform för att gemensamt upphandla fordon. Kommissionen ska se till att plattformen är offentligt tillgänglig och på ett effektivt sätt sammanför alla parter som är intresserade av att slå samman sina resurser. För att underlätta inrättandet och genomförandet av dessa gemensamma upphandlingar ska kommissionen tillhandahålla tekniskt stöd och utarbeta mallar för samarbetsavtal. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 8a för att inrätta unionsplattformen för gemensam upphandling av utsläppssnåla och energieffektiva vägtransportfordon.”
Ändring 60
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 8a
(7)   Följande nya artikel ska införas som artikel 8a:
utgår
”Artikel 8a
Utövande av delegeringen
1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med [För in dagen för ikraftträdandet]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 4a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”.
Ändring 61
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 9
(8)  Artikel 9 ska ersättas med följande:
(8)  Artikel 9 ska utgå.
”1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
3.  Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande, inom tidsfristen för att avge yttrandet, så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.”.
Ändring 62
Förslag till direktiv
Artikel 1 –led 9 – led a
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 1
”1. Kommissionen ska lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv och om de åtgärder som enskilda medlemsstater vidtagit för att genomföra det till Europaparlamentet och rådet vart tredje år med början den 1 januari 2027, och denna rapport ska följa på medlemsstaternas rapportering.”.
”1. Medlemsstaterna ska senast den 18 april 2026, och därefter vart tredje år, lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av detta direktiv som en del av de rapporter som avses i artikel 83.3 andra stycket i direktiv 2014/24/EU och artikel 99.3 andra stycket i direktiv 2014/25/EU. Medlemsstaterna ska lämna en preliminär rapport till kommissionen senast den 18 april 2023.
Dessa rapporter ska innehålla information om de åtgärder som vidtagits för att genomföra direktivet, inklusive information om antal och kategorier av fordon som upphandlats av myndigheter och organ, de samtal som hållits mellan olika förvaltningsnivåer, medlemsstaternas avsikter avseende ovannämnda rapporteringsverksamhet samt varje annan upplysning av värde.
Informationen ska överensstämma med de kategorier som finns i förordning (EG) nr 2195/2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) som förtecknas i tabell 1 i bilagan.
Ändring 63
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led aa (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 2
(aa)  Punkt 2 ska ersättas med följande:
2.  Rapporterna ska innehålla en bedömning av direktivets effekter, särskilt när det gäller de alternativ som avses i artikel 5.3, och behovet av ytterligare åtgärder samt, om nödvändigt, lämpliga förslag.
2. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 föreslå en metod för att beräkna fordons koldioxidutsläpp under livscykeln samt koldioxidutsläpp från ”källa till hjul”.
I rapporterna ska kommissionen jämföra både det nominella och det relativa antalet inköpta fordon som motsvarar det bästa alternativet på marknaden sett till energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln, inom var och en av de fordonskategorier som anges i tabell 3 i bilagan, med den totala marknaden för dessa fordon samt göra en bedömning av hur de alternativ som anges i artikel 5.3 har påverkat marknaden. Kommissionen ska utvärdera behovet av ytterligare åtgärder, och i förekommande fall inkludera förslag.
Senast den 18 april 2027 ska kommissionen se över direktiv 2009/33/EG och annan relevant lagstiftning som rör alternativa bränslen, med beaktande av ett fordons koldioxidutsläpp under livscykeln samt koldioxidutsläpp från ”källa till hjul”.
Ändring 64
Förslag till direktiv
Artikel 1 –led 9 – led ab (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 3
(ab)  Punkt 3 ska ersättas med följande:
3.  Senast den dag då den första rapporten läggs fram ska kommissionen undersöka de alternativ som avses i artikel 5.3, presentera en utvärdering av den metod som avses i artikel 6 och vid behov föreslå lämpliga anpassningar.
3. Senast den 18 april 2024, och därefter vart tredje år, ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta direktiv med närmare uppgifter om de åtgärder som enskilda medlemsstater vidtagit i detta avseende samt utvärdera behovet av ytterligare åtgärder, och rapporten ska, om så är lämpligt, åtföljas av ett förslag till ändring av detta direktiv.
Ändring 65
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led b
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 4
”4. Medlemsstaterna ska senast den 1 januari 2026, och därefter vart tredje år, lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av detta direktiv. Medlemsstaterna ska lämna en delrapport till kommissionen senast den 1 januari 2023. Rapporten ska innehålla information om de åtgärder som vidtagits för att genomföra direktivet, inklusive information om det antal och de fordonskategorier som upphandlats av myndigheter och organ, de samtal som hållits mellan olika förvaltningsnivåer, medlemsstaternas avsikter avseende ovannämnda rapporteringsverksamhet samt varje annan upplysning av värde. Informationen ska följa de kategorier som anges i förordning nr 2195/2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV)15 såsom anges i bilagan.
utgår
Ändring 66
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led b
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 5
5.  Kommissionen ska ges befogenhet att genom genomförandeakter anta riktlinjer för innehållet i medlemsstaternas rapporter enligt punkt 4.”.
5.  Kommissionen ska ges befogenhet att genom genomförandeakter anta riktlinjer för innehållet i medlemsstaternas rapporter enligt punkt 1.”.
Ändring 67
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led9 – led b – led ba (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 5 a (ny)
(ba)  Följande punkt ska läggas till:
”5a. Medlemsstaterna får besluta att inrätta mekanismer för att reglera de inköp av rena fordon som görs av andra ägare av fordonsparker, såsom taxi-, bilpool- och samåkningsföretag.”
Ändring 68
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led b – led bb (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 5b (ny)
(bb)  Följande punkt ska läggas till:
”5b. Senast den 31 december 2021 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en handlingsplan för att påskynda inrättandet av laddnings- och tankningsinfrastruktur för tunga fordon som ägs av transportföretag, i deras egna depåer och underhållsområden samt på offentliga platser. Denna handlingsplan ska innehålla information om unionens tillgängliga finansieringsinstrument och ange hur ett sådant stöd kan ges trots unionsregler om statligt stöd.”
Ändring 69
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led b – led bc (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 5c (ny)
(bc)  Följande punkt ska läggas till:
”5c. Kommissionen ska utvärdera behovet av att se över den relevanta lagstiftningen om främjande av rena och energieffektiva vägtransporter när det gäller användningen av däck med bäst klassificering och regummerade däck, och om så är lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag.”
Ändring 70
Förslag till direktiv
Artikel 1 –led9 – led b – led bd (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 5d (ny)
(bd)  Följande punkt ska läggas till:
”5d. Kommissionen ska ge medlemsstaterna vägledning om de olika unionsfonder som kan användas vid tillämpningen av detta direktiv, till exempel Fonden för ett sammanlänkat Europa till stöd för utveckling av hållbara och effektivt sammanlänkade transeuropeiska nät med hög prestanda på transportområdet och Europeiska fonden för strategiska investeringar eller initiativet för rena transportsystem till stöd för användning av renare transportfordon med tillhörande infrastrukturbehov.”
Ändring 71
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led b – led be (nytt)
Direktiv 2009/33/EG
Artikel 10 – punkt 5e (ny)
(be)  Följande punkt ska läggas till:
”5e. Centrum för investeringsrådgivning ska spela en viktig roll i denna övergång genom att underlätta och främja investeringar och stödja institutioners kapacitet. Därför bör kommissionen avsevärt stärka rollen för och kapaciteten hos Europeiska centrumet för investeringsrådgivning, i synnerhet genom en lokal närvaro och en proaktiv roll i utarbetandet av projekt.”
Ändring 72
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1
Medlemsstaterna ska senast den XXXX [ange här datumet 24 månader efter detta direktivs ikraftträdande] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
Medlemsstaterna ska senast den XXXX [ange här datumet 18 månader efter detta direktivs ikraftträdande] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
Ändring 73
Förslag till direktiv
Bilaga
Direktiv 2009/33/EG
Bilaga – tabell 1

Kommissionens förslag

Tabell 1: Koder i den gemensamma terminologin vid upphandling (CPV) som avses i artikel 3

CPV-kod

Beskrivning

60112000-6

Kollektivtrafik på väg

60130000-8

Persontransporter på väg för särskilda ändamål

60140000-1

Icke-reguljära persontransporter

60172000-3

Uthyrning av bussar med förare

90511000-2

Avfallshämtningstjänster

60160000-7

Posttransporter på väg

60161000-4

Pakettransporter på väg

Ändring

Tabell 1: Koder i den gemensamma terminologin vid upphandling (CPV) som avses i artikel 3

CPV-kod

Beskrivning

60112000-6

Kollektivtrafik på väg

60130000-8

Persontransporter på väg för särskilda ändamål

60140000-1

Icke-reguljära persontransporter

60172000-3

Uthyrning av bussar med förare

90511000-2

Avfallshämtningstjänster

60160000-7

Posttransporter på väg

60161000-4

Pakettransporter på väg

64121100-1

Postutdelning

64121200-2

Paketutlämning

60170000-0

Uthyrning av fordon för personbefordran med förare

60171000-7

Uthyrning av personbilar med förare

60181000-0

Uthyrning av lastbilar med förare

60180000-3

Uthyrning av fordon för godstransport med förare

90511100-3

Hämtning av deponisopor

90511200-4

Hämtning av hushållssopor

90511300-5

Insamling av avfall

90511400-6

Pappersinsamling

Ändring 74
Förslag till direktiv
Bilaga
Direktiv 2009/33/EG
Bilaga – tabell 2

Kommissionens förslag

Tabell 2: Utsläppströsklar för lätta fordon

Fordonskategorier

2025

2030

 

Kol-dioxid (g/km)

Utsläpp av luftföroreningar (RDE)* som procentandel av utsläppsgränser**

Kol-dioxid (g/km)

Utsläpp av luftföroreningar (RDE)* som procentandel av utsläppsgränser

M1-fordon

25

80%

0

Ej tillämpligt

M2-fordon

25

80%

0

Ej tillämpligt

N1-fordon

40

80%

0

Ej tillämpligt

* Utsläpp vid verklig körning (RDE, Real Driving Emissions) av ultrafina partiklar i antal/km (PN, Particulate Number) och av kväveoxider i mg/km (NOx), uppmätta i enlighet med den tillämpliga versionen av bilaga IIIA till förordning 2017/1151.

** Den tillämpliga utsläppsgräns som finns i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2007 eller dess efterföljare.

Ändring

Tabell 2: Utsläppströsklar för lätta fordon

Fordonskategorier

2025

2030

 

Kol-dioxid (g/km)

Utsläpp av luftföroreningar (RDE)* som procentandel av utsläppsgränser**

Kol-dioxid (g/km)

Utsläpp av luftföroreningar (RDE)* som procentandel av utsläppsgränser

L-fordon

25

 

 

 

M1-fordon

50

80%

0

Ej tillämpligt

M2-fordon

50

80%

0

Ej tillämpligt

N1-fordon

50

80%

0

Ej tillämpligt

M3-fordon

Ej tillämpligt

 

 

 

N2-fordon

Ej tillämpligt

 

 

 

N3-fordon

Ej tillämpligt

 

 

 

* Utsläpp vid verklig körning (RDE, Real Driving Emissions) av ultrafina partiklar i antal/km (PN, Particulate Number) och av kväveoxider i mg/km (NOx), uppmätta i enlighet med den tillämpliga versionen av bilaga IIIA till förordning 2017/1151.

** Den tillämpliga utsläppsgräns som finns i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2007 eller dess efterföljare.

Ändring 86
Förslag till direktiv
Bilaga I
Direktiv 2009/33/EC
Bilaga – tabell 3
[…..]
utgår
Ändringar 75 och 85
Förslag till direktiv
Bilaga
Direktiv 2009/33/EG
Bilaga – tabell 4

Kommissionens förslag

Tabell 4: Minimimål för andelen lätta fordon i enlighet med tabell 2 av den totala offentliga upphandlingen av lätta fordon på medlemsstatsnivå*

Medlemsstat

2025

2030

Luxemburg

35%

35%

Sverige

35%

35%

Danmark

34%

34%

Finland

35%

35%

Tyskland

35%

35%

Frankrike

34%

34%

Förenade kungariket

35%

35%

Nederländerna

35%

35%

Österrike

35%

35%

Belgien

35%

35%

Italien

35%

35%

Irland

35%

35%

Spanien

33%

33%

Cypern

29%

29%

Malta

35%

35%

Portugal

27%

27%

Grekland

23%

23%

Slovenien

20%

20%

Tjeckien

27%

27%

Estland

21%

21%

Slovakien

20%

20%

Litauen

19%

19%

Polen

20%

20%

Kroatien

17%

17%

Ungern

21%

21%

Lettland

20%

20%

Rumänien

17%

17%

Bulgarien

16%

16%

* Fordon med nollutsläpp av avgaser ska räknas som ett (1) fordon när det gäller bidrag till kravuppfyllnad. Alla andra fordon som uppfyller kraven i tabell 2 i denna bilaga ska räknas som 0,5 fordon när det gäller deras bidrag.

Ändring

Tabell 4: Minimimål för andelen lätta fordon av den totala offentliga upphandlingen av lätta fordon på medlemsstatsnivå2

 

Fordonskategori M1, M2, N1

Fordonskategori L

Medlemsstat

2025

2030

2025

2030

EU:s institutioner, byråer och organ

[50%]

[50%]

[50%]

[50%]

Luxemburg

50%

50%

50%

50%

Sverige

50%

50%

50%

50%

Danmark

50%

50%

50%

50%

Finland

50%

50%

50%

50%

Tyskland

50%

50%

50%

50%

Frankrike

50%

50%

50%

50%

Förenade kungariket

50%

50%

50%

50%

Nederländerna

50%

50%

50%

50%

Österrike

50%

50%

50%

50%

Belgien

50%

50%

50%

50%

Italien

50%

50%

50%

50%

Irland

50%

50%

50%

50%

Spanien

50%

50%

50%

50%

Cypern

50%

50%

50%

50%

Malta

50%

50%

50%

50%

Portugal

50%

50%

50%

50%

Grekland

35%

35%

35%

35%

Slovenien

35%

35%

35%

35%

Tjeckien

50%

50%

50%

50%

Estland

35%

35%

35%

35%

Slovakien

35%

35%

35%

35%

Litauen

35%

35%

35%

35%

Polen

35%

35%

35%

35%

Kroatien

25%

25%

25%

25%

Ungern

25%

25%

25%

25%

Lettland

25%

25%

25%

25%

Rumänien

25%

25%

25%

25%

Bulgarien

25%

25%

25%

25%

1 Minst 70 % av minimimålen för upphandling av rena lätta fordon under den första referensperioden (fram till 2025) ska uppnås av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon och under den andra (2025–2030) och påföljande referensperioder, av utsläppsfria fordon.

2 Fordon med nollutsläpp av avgaser ska räknas som ett (1) fordon när det gäller bidrag till kravuppfyllnad. Utsläppssnåla fordon och fordon som använder naturgas, under förutsättning att de helt drivs med biometan, vilket ska visas genom ett kontrakt för att upphandla eller på annat sätt få tillgång till biometan, ska räknas som 0,66 fordon när det gäller bidrag till kravuppfyllnad. Alla andra rena fordon ska räknas som 0,5 fordon när det gäller deras bidrag till kravuppfyllnad.

Ändring 79
Förslag till direktiv
Bilaga – tabell 5
Direktiv 2009/33/EG
Bilaga – tabell 5

Kommissionens förslag

Tabell 5: Minimimål för andelen tunga fordon i enlighet med tabell 3 av den totala offentliga upphandlingen av tunga fordon på medlemsstatsnivå*

Medlemsstat

Lastbilar

Bussar

 

2025

2030

2025

2030

Luxemburg

10%

15%

50%

75%

Sverige

10%

15%

50%

75%

Danmark

10%

15%

50%

75%

Finland

9%

15%

46%

69%

Tyskland

10%

15%

50%

75%

Frankrike

10%

15%

48%

71%

Förenade kungariket

10%

15%

50%

75%

Nederländerna

10%

15%

50%

75%

Österrike

10%

15%

50%

75%

Belgien

10%

15%

50%

75%

Italien

10%

15%

50%

75%

Irland

10%

15%

50%

75%

Spanien

10%

14%

50%

75%

Cypern

10%

13%

50%

75%

Malta

10%

15%

50%

75%

Portugal

8%

12%

40%

61%

Grekland

8%

10%

38%

57%

Slovenien

7%

9%

33%

50%

Tjeckien

9%

11%

46%

70%

Estland

7%

9%

36%

53%

Slovakien

8%

9%

39%

58%

Litauen

9%

8%

47%

70%

Polen

7%

9%

37%

56%

Kroatien

6%

7%

32%

48%

Ungern

8%

9%

42%

63%

Lettland

8%

9%

40%

60%

Rumänien

6%

7%

29%

43%

Bulgarien

8%

7%

39%

58%

* Fordon med nollutsläpp av avgaser eller fordon som använder naturgas, under förutsättning att de helt drivs med biometan, vilket bör visas genom ett kontrakt för att upphandla eller på annat sätt få tillgång till biometan, ska räknas som ett (1) fordon när det gäller bidrag till kravuppfyllnad. Denna räknemetod avbryts vid 50 %-nivån i de medlemsstater där minimikravet för upphandling överstiger 50 % av den totala volymen för offentlig upphandling. Alla andra fordon som uppfyller kraven i tabell 2 i denna bilaga ska räknas som 0,5 fordon när det gäller deras bidrag.

Ändring

Tabell 5: Minimimål för andelen tunga fordon i enlighet med artikel 4.4 av den totala offentliga upphandlingen av tunga fordon på medlemsstatsnivå

Medlemsstat

Lastbilar

Bussar

 

20251

20302

20251

20302

EU:s institutioner, byråer och organ

[10%]

[15%]

[50%]

[75%]

Luxemburg

10%

15%

50%

75%

Sverige

10%

15%

50%

75%

Danmark

10%

15%

50%

75%

Finland

9%

15%

46%

69%

Tyskland

10%

15%

50%

75%

Frankrike

10%

15%

48%

71%

Förenade kungariket

10%

15%

50%

75%

Nederländerna

10%

15%

50%

75%

Österrike

10%

15%

50%

75%

Belgien

10%

15%

50%

75%

Italien

10%

15%

50%

75%

Irland

10%

15%

50%

75%

Spanien

10%

14%

50%

75%

Cypern

10%

13%

50%

75%

Malta

10%

15%

50%

75%

Portugal

8%

12%

40%

61%

Grekland

8%

10%

38%

57%

Slovenien

7%

9%

33%

50%

Tjeckien

9%

11%

46%

70%

Estland

7%

9%

36%

53%

Slovakien

8%

9%

39%

58%

Litauen

9%

8%

47%

70%

Polen

7%

9%

37%

56%

Kroatien

6%

7%

32%

48%

Ungern

8%

9%

42%

63%

Lettland

8%

9%

40%

60%

Rumänien

6%

7%

29%

43%

Bulgarien

8%

7%

39%

58%

1 Minst 66 % av minimimålen för upphandling av rena tunga fordon ska uppnås av utsläppsfria fordon eller av fordon som använder naturgas, under förutsättning att de helt drivs med biometan, vilket ska visas genom ett kontrakt för att upphandla eller på annat sätt få tillgång till biometan. Beräkningen av andelen fordon som drivs med biometan för delmålet ska upphöra vid 30 % av delmålet.

2 Minst 75 % av minimimålen för upphandling av rena tunga fordon ska uppnås av utsläppsfria fordon eller av fordon som använder naturgas, under förutsättning att de helt drivs med biometan, vilket ska visas genom ett kontrakt för att upphandla eller på annat sätt få tillgång till biometan. Beräkningen av andelen fordon som drivs med biometan för delmålet ska upphöra vid 30 % av delmålet.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0321/2018).


Flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd ***I
PDF 225kWORD 73k
Europaparlamentets ändringar antagna den 25 oktober 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 (COM(2018)0149– C8-0126/2018– 2018/0074(COD)(1)
P8_TA(2018)0425A8-0310/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Titel
Förslag till
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om upprättande av en flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008
om upprättande av en flerårig plan för demersala bestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Målen för den gemensamma fiskeripolitiken är bl.a. att säkerställa att fisket och vattenbruket är miljömässigt hållbara på lång sikt, att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen.
(4)  Målen för den gemensamma fiskeripolitiken är bl.a. att säkerställa att fisket och vattenbruket är miljömässigt hållbara på lång sikt och att de förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om ekonomisk och social nytta och ökad sysselsättning, för att minska unionsmarknadens beroende av livsmedelsimport, främja direkt och indirekt sysselsättning och den ekonomiska utvecklingen av kustområden, tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)   I enlighet med principerna för den gemensamma fiskeripolitiken och för att säkerställa lika villkor och rättvis konkurrens mellan olika havsområden bör det finnas en enhetlig ram för alla fleråriga planer och inga havsområdesspecifika undantag från principerna för fastställande av kvoter.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  För att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken måste det antas en rad bevarandeåtgärder, efter behov i olika kombinationer eller sammansättningar; det kan bland annat röra sig om fleråriga planer, tekniska åtgärder, fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.
(5)  För att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken måste det antas en rad bevarandeåtgärder, efter behov i olika kombinationer eller sammansättningar; det kan bland annat röra sig om fleråriga planer, tekniska åtgärder och fastställande och fördelning av fiskemöjligheter i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)   I förordning (EU) nr 1380/2013 fastställs uttryckligen målet om att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning. I syfte att nå detta mål föreskrivs i förordning (EU) nr 1380/2013 att man för alla bestånd stegvis bör uppnå nyttjandegraden för maximal hållbar avkastning senast 2015, där så är möjligt, men allra senast 2020.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 måste de fleråriga planerna grundas på vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. I enlighet med de bestämmelserna bör denna plan innehålla övergripande mål, kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter för bevarande, skyddsåtgärder samt tekniska åtgärder som utformats för att undvika och minska oönskade fångster.
(6)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 måste de fleråriga planerna grundas på vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. I enlighet med de bestämmelserna bör denna plan innehålla övergripande mål, kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter för bevarande, skyddsåtgärder samt tekniska åtgärder som utformats för att undvika och minska oönskade fångster, minimera inverkan på den marina miljön, särskilt skador på livsmiljöer och havsbotten, samt för att uppfylla sociala och ekonomiska mål.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Kommissionen bör inhämta bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden avseende fiskbestånden inom ramen för den fleråriga planen. I detta syfte ingår den samförståndsavtal med Internationella havsforskningsrådet (Ices). De vetenskapliga utlåtandena från Ices bör baseras på denna fleråriga plan och i synnerhet ange FMSY-intervall och referenspunkter för biomassa, dvs. MSY Btrigger och Blim. Dessa värden ska anges i den relevanta beståndsbedömningen och, i förekommande fall, i andra offentligt tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, inbegripet exempelvis i utlåtanden om blandfiske från Ices.
(8)  Kommissionen bör inhämta bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden avseende fiskbestånden inom ramen för den fleråriga planen. I detta syfte ingår den ,samförståndsavtal med Internationella havsforskningsrådet (Ices). De vetenskapliga utlåtandena från Ices bör baseras på denna fleråriga plan och i synnerhet ange FMSY-intervall och referenspunkter för biomassa, dvs. MSY Btrigger och Blim. Dessa värden ska anges i den relevanta beståndsbedömningen och, i förekommande fall, i andra offentligt tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, inbegripet exempelvis i utlåtanden om blandfiske och/eller fiske av flera arter från Ices.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  I rådets förordningar (EG) nr 811/200418, (EG) nr 2166/200519, (EG) nr 388/200620, (EG) nr 509/200721, (EG) nr 1300/200822 och (EG) nr 1342/200823 fastställs regler för nyttjande av det nordliga beståndet av kummel, bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön, tunga i Biscayabukten, tunga i västra delen av Engelska kanalen, sill i området väster om Skottland och torsk i Kattegatt, Nordsjön väster om Skottland och Irländska sjön. Dessa och andra demersala bestånd fångas i blandfisken. Därför är det lämpligt att upprätta en övergripande flerårig plan som tar hänsyn till sådana tekniska samspel.
(9)  I rådets förordningar (EG) nr 811/200418, (EG) nr 2166/200519, (EG) nr 388/200620, (EG) nr 509/200721, (EG) nr 1300/200822 och (EG) nr 1342/200823 fastställs regler för nyttjande av det nordliga beståndet av kummel, bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön, tunga i Biscayabukten, tunga i västra delen av Engelska kanalen, sill i området väster om Skottland och torsk i Kattegatt, Nordsjön väster om Skottland och Irländska sjön. Dessa och andra demersala bestånd fångas i blandfisken och/eller fiske av flera arter. Därför är det lämpligt att upprätta en övergripande flerårig plan som tar hänsyn till sådana tekniska samspel.
_________________
_________________
18 Rådets förordning (EG) nr 811/2004 av den 21.4.2004 om åtgärder för återhämtning av det nordliga kummelbeståndet (EUT L 150, 30.4.2004, s. 1).
18 Rådets förordning (EG) nr 811/2004 av den 21.4.2004 om åtgärder för återhämtning av det nordliga kummelbeståndet (EUT L 150, 30.4.2004, s. 1).
19 Rådets förordning (EG) nr 2166/2005 av den 20 december 2005 om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850/98 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EUT L 345, 28.12.2005, s. 5).
19 Rådets förordning (EG) nr 2166/2005 av den 20 december 2005 om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850/98 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EUT L 345, 28.12.2005, s. 5).
20 Rådets förordning (EG) nr 388/2006 av den 23 februari 2006 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i Biscayabukten (EUT L 65, 7.3.2006, s. 1).
20 Rådets förordning (EG) nr 388/2006 av den 23 februari 2006 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i Biscayabukten (EUT L 65, 7.3.2006, s. 1).
21 Rådets förordning (EG) nr 509/2007 av den 7 maj 2007 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i västra delen av Engelska kanalen (EUT L 122, 11.5.2007, s. 7).
21 Rådets förordning (EG) nr 509/2007 av den 7 maj 2007 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i västra delen av Engelska kanalen (EUT L 122, 11.5.2007, s. 7).
22 Rådets förordning (EG) nr 1300/2008 av den 18 december 2008 om fastställande av en flerårig plan för sillbeståndet i området väster om Skottland och för fisket efter det beståndet (EUT L 344, 20.12.2008, s. 6).
22 Rådets förordning (EG) nr 1300/2008 av den 18 december 2008 om fastställande av en flerårig plan för sillbeståndet i området väster om Skottland och för fisket efter det beståndet (EUT L 344, 20.12.2008, s. 6).
23 Rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2004 (EGT L 348, 24.12.2008, s. 20).
23 Rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2004 (EGT L 348, 24.12.2008, s. 20).
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Vissa demersala bestånd nyttjas både i de västliga vattnen och till dessa angränsande vatten. Därför bör tillämpningsområdet för de bestämmelser i planen som rör mål och skyddsåtgärder för bestånd som huvudsakligen nyttjas i västliga vatten utvidgas till dessa områden utanför de västliga vattnen. För de bestånd som också förekommer i de västliga vattnen men som huvudsakligen nyttjas utanför de västliga vattnen, bör det dessutom fastställas mål och skyddsåtgärder i fleråriga planer för de områden utanför de västliga vattnen där dessa bestånd huvudsakligen nyttjas, genom att tillämpningsområdet för de fleråriga planerna utvidgas så att de även omfattar de västliga vattnen.
(11)  Vissa demersala bestånd nyttjas både i de västliga vattnen och till dessa angränsande vatten. Därför bör tillämpningsområdet för de bestämmelser i planen som rör mål och skyddsåtgärder för demersala bestånd som huvudsakligen nyttjas i västliga vatten utvidgas så att det också omfattar områden som har dessa bestånd, som ligger utanför de västliga vattnen, såvida de inte står under någon tredje stats överhöghet eller jurisdiktion. För de bestånd som också förekommer i de västliga vattnen men som huvudsakligen nyttjas utanför de västliga vattnen, bör det dessutom fastställas mål och skyddsåtgärder i fleråriga planer för de områden utanför de västliga vattnen där dessa demersala bestånd huvudsakligen nyttjas, genom att tillämpningsområdet för de fleråriga planerna utvidgas så att de även omfattar de västliga vattnen.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 11a (nytt)
(11a)   Förvaltningsplanen ska inte begränsas till att behandla mekanismer som fastställer fiskemöjligheter på kort sikt, vilket skulle ge upphov till osäkerhet och bristande insyn inom branschen.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Det geografiska tillämpningsområdet för den fleråriga planen bör bygga på beståndens geografiska fördelning enligt de senaste vetenskapliga beståndsbedömningarna från Ices. Mot bakgrund av antingen bättre vetenskaplig information eller beståndsvandring kan det i framtiden bli nödvändigt att ändra den geografiska fördelning som fastställs för bestånden i den fleråriga planen. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på att anpassa den geografiska fördelning som anges för bestånden, i den fleråriga planen, om de vetenskapliga utlåtandena från Ices visar på förändringar i de berörda beståndens geografiska fördelning.
(12)  Det geografiska tillämpningsområdet för den fleråriga planen bör bygga på de demersala beståndens geografiska fördelning enligt de senaste vetenskapliga beståndsbedömningarna från Ices. Mot bakgrund av antingen bättre vetenskaplig information eller demersal beståndsvandring kan det i framtiden bli nödvändigt att ändra den geografiska fördelning som fastställs för bestånden i den fleråriga planen. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på att anpassa den geografiska fördelning som anges för bestånden, i den fleråriga planen, om de vetenskapliga utlåtandena från Ices, eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som har erkänts av unionen eller på internationell nivå, visar på förändringar i de berörda beståndens geografiska fördelning.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Syftet med denna plan bör vara att bidra till att uppnå GFP-målen och i synnerhet att nå och bibehålla maximal hållbar avkastning för målbestånd, genomföra landningsskyldigheten för demersala bestånd som omfattas av fångstbegränsningar, och främja en skälig levnadsstandard för dem som är beroende av fiskerinäringen, med beaktande av kustnära fiske och socioekonomiska aspekter. Planen bör också genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen. Den bör vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020 (i enlighet med direktiv 2008/56/EG) och målen i direktiv 2009/147/EG och rådets direktiv 92/43/EEG. I denna plan bör det även fastställas närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i de västliga vattnen för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.
(14)  Syftet med denna plan bör vara att bidra till att uppnå GFP-målen och i synnerhet att nå och bibehålla bestånd som omfattas av denna förordning över en biomassanivå som kan ge maximal hållbar avkastning, genomföra landningsskyldigheten för demersala bestånd som omfattas av fångstbegränsningar, och främja en skälig levnadsstandard för dem som är beroende av fiskerinäringen, med beaktande av kustnära fiske och socioekonomiska aspekter. Planen bör också genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen. Den bör vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020 (i enlighet med direktiv 2008/56/EG) och målen i direktiv 2009/147/EG och rådets direktiv 92/43/EEG. I denna plan bör det även fastställas närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i de västliga vattnen för arter som fångats vid demersalt fiske och som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F), som överensstämmer med målet att nå och bibehålla maximal hållbar avkastning, i form av intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå maximal hållbar avkastning (FMSY). Dessa intervall, som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, behövs för att ge den flexibilitet som krävs för att ta hänsyn till ändringar i de vetenskapliga utlåtandena, bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och ta hänsyn till särdragen inom blandfisket. FMSY-intervallen bör beräknas av Internationella havsforskningsrådet (Ices), särskilt i deras periodiska fångstrekommendationer. Med utgångspunkt i denna plan syftar de till att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY24. Det finns ett tak för den övre gränsen, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under Blim (gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa) är högst 5 %. Denna övre gräns är även förenlig med Ices så kallade advice rule, som anger att när lekbeståndets biomassa eller förekomsten (abundance) är i dåligt skick, ska F minskas till ett värde som inte överstiger en övre gräns som motsvarar FMSY-värdet multiplicerat med lekbeståndets biomassa eller förekomstvärdet det år för vilket den totala tillåtna fångstmängden (TAC) sätts, dividerat med MSY Btrigger Ices använder dessa överväganden och advice rule när den tillhandahåller vetenskapliga utlåtanden om fiskeridödlighet och fångstalternativ.
(16)  Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F), som överensstämmer med målet att nå och bibehålla maximal hållbar avkastning, i form av intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå maximal hållbar avkastning (FMSY). Dessa intervall, som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, behövs för att ge den flexibilitet som krävs för att ta hänsyn till ändringar i de vetenskapliga utlåtandena, bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och ta hänsyn till särdragen inom blandfisket. FMSY-intervallen bör beräknas, bland annat, av Internationella havsforskningsrådet (Ices), särskilt i deras periodiska fångstrekommendationer. Med utgångspunkt i denna plan syftar de till att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY24. Det finns ett tak för den övre gränsen, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under Blim (gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa) är högst 5 %. Denna övre gräns är även förenlig med Ices så kallade advice rule, som anger att när lekbeståndets biomassa eller förekomsten (abundance) är i dåligt skick, ska F minskas till ett värde som inte överstiger en övre gräns som motsvarar FMSY-värdet multiplicerat med lekbeståndets biomassa eller förekomstvärdet det år för vilket den totala tillåtna fångstmängden (TAC) sätts, dividerat med MSY Btrigger Ices använder dessa överväganden och advice rule när den tillhandahåller vetenskapliga utlåtanden om fiskeridödlighet och fångstalternativ.
___________
___________
24 EU ber Ices att tillhandahålla FMSY-intervaller för utvalda bestånd i Ices-delområdena 5–10.
24 EU ber Ices att tillhandahålla FMSY-intervaller för utvalda bestånd i Ices-delområdena 5–10.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 16a (nytt)
(16a)   För att uppnå målen i artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F) som inte överstiger nyttjandegraden för maximal hållbar avkastning. Denna grad ska uppnås så snart som möjligt och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för alla bestånd som omfattas av denna förordning.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)  Det bör vara möjligt att fastställa totala tillåtna fångstmängder (TAC) för havskräfta i de västliga vattnen som summan av de fångstbegränsningar som fastställts för varje funktionell enhet och för de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna inom det TAC-området. Detta hindrar emellertid inte att åtgärder antas för att skydda särskilda funktionella enheter.
(20)  Det bör vara möjligt att fastställa totala tillåtna fångstmängder (TAC) för ett bestånd av havskräfta i de västliga vattnen som summan av de fångstbegränsningar som fastställts för varje funktionell enhet och för de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna inom det område som fastställts för beståndet. Detta hindrar emellertid inte att åtgärder antas för att skydda särskilda funktionella enheter.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 21a (nytt)
(21a)  Det bör fastställas vissa förbud mot fiske av havsabborre och lyrtorsk, särskilt för att skydda avelsbestånden under lektiden. För att skydda de minskande bestånden av havsabborre och lyrtosk bör medlemsstaterna inrätta lämpliga återhämtningsåtgärder för kommersiellt fiske och fritidsfiske i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga bevis.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 22
(22)  I de fall då rådet tar hänsyn till en betydande påverkan av fritidsfisket inom ramen för fiskemöjligheterna för ett visst bestånd, bör det ha möjlighet att fastställa en TAC för kommersiella fångster som tar hänsyn till volymen av fångster inom fritidsfisket och/eller att anta andra åtgärder som begränsar fritidsfisket.
(22)  I de fall då fiskedödlighet som orsakas av fritidsfisket har en betydande påverkan för ett bestånd som förvaltas utifrån maximal hållbar avkastning, bör rådet ha möjlighet att fastställa enskilda och icke-diskriminerande fiskemöjligheter för fritidsfiskare. Sådana individuella fritidsfiskemöjligheter bör omfatta perioder om minst en månad och beakta faktiska metoder och fångster inom fritidsfisket. Fritidsfiskefångster av vissa arter med ett högt kommersiellt värde bör också anges genom borttagande av en del av stjärtfenan, för att begränsa olaglig användning av sådana fångster på fiskmarknaden.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)  För att uppfylla den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, bör planen föreskriva ytterligare förvaltningsåtgärder som närmare ska specificeras i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013.
(23)  För att uppfylla den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 och för att minimera den negativa inverkan på ekosystemet, bör planen föreskriva ytterligare förvaltningsåtgärder, i synnerhet åtgärder för att gradvis undvika och eliminera utkast och för att minimera fiskets negativa inverkan på ekosystemet, med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, som vid behov närmare ska specificeras i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013. Det bör också anges att landningsskyldigheten inte tillämpas på fritidsfiske. I avsaknad av gemensamma rekommendationer får kommissionen anta delegerade akter.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 23a (nytt)
(23a)   För att skydda känsliga arter och livsmiljöer, särskilt de som är akut hotade och påverkas av fisketrycket, bör planen innehålla förvaltningsåtgärder för det berörda fisket, inbegripet ändringar av fartygsutrustning, ändringar av fartygens verksamhet och ändringar av själva fartyget. I planen bör ytterligare förvaltningsåtgärder föreskrivas, som närmare ska specificeras i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013. Kommissionen bör kunna anta genomförandeakter om en analys av havsområden samt format och tidsplaner för inlämnande och godkännande av förvaltningsåtgärder.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 24a (nytt)
(24a)  Kommissionen bör årligen rapportera till Europaparlamentet om de bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden som rådet har använt för att fastställa fiskemöjligheter eller tillämpningen av skyddsåtgärder, och kommissionen bör informera Europaparlamentet i förväg om situationer där de vetenskapliga utlåtandena kan leda till stora variationer i fastställandet av fiskemöjligheter.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 26
(26)  I syfte att möjliggöra en lämplig och proportionell anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och i syfte att säkerställa flexibilitet och möjliggöra utveckling av vissa åtgärder bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning i fråga om hjälpåtgärder och genomförandet av landningsskyldigheten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201625. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(26)  I syfte att möjliggöra en lämplig och proportionell anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och i syfte att säkerställa flexibilitet och möjliggöra utveckling av vissa åtgärder bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning i fråga om hjälpåtgärder och genomförandet av landningsskyldigheten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd med berörda rådgivande nämnder under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201625. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
_________________
_________________
25 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
25 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 28
(28)  Genom att tillämpa dynamiska hänvisningar till FMSY-intervall och till referenspunkter för bevarande garanteras det att dessa parametrar, som är avgörande för fastställandet av fiskemöjligheter, inte blir inaktuella och rådet alltid har möjlighet att använda bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden. Dessutom bör den strategi som ger dynamiska hänvisningar till bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden följas för att förvalta bestånden i Östersjön. Med ”bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden” avses i detta sammanhang allmänt tillgängliga vetenskapliga utlåtanden som stöds av senaste vetenskapliga data och de senaste metoderna och som har utfärdats eller granskats av ett oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Förordning (EU) 2016/113927 bör därför ändras.
(28)  Genom att tillämpa dynamiska hänvisningar till FMSY-intervall och till referenspunkter för bevarande garanteras det att dessa parametrar, som är avgörande för fastställandet av fiskemöjligheter, inte blir inaktuella och rådet alltid har möjlighet att använda bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden. Dessutom bör den strategi som ger dynamiska hänvisningar till bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden följas för att förvalta bestånden i Östersjön. Kommissionen bör också årligen rapportera till Europaparlamentet om de bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden som har använts, och informera Europaparlamentet i förväg om situationer där de vetenskapliga utlåtandena kan leda till stora variationer i fastställandet av fiskemöjligheter. Med ”bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden” avses i detta sammanhang allmänt tillgängliga vetenskapliga utlåtanden som är föremål för expertgranskning av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) eller andra lämpliga vetenskapliga organ såsom Internationella havsforskningsrådet (Ices). De ska stödjas av de senaste vetenskapliga data och de senaste metoder som finns tillgängliga och uppfylla kraven i artikel 25 i förordning (EU) nr 1380/2013.
_________________
27 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 (EUT L 191, 15.7.2016, s. 1).
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – inledningen
1.  Genom denna förordning upprättas en flerårig plan (nedan kallad planen) för följande demersala bestånd, inklusive djuphavsbestånd i de västliga vattnen, inklusive det fiske som utnyttjar dessa bestånd, och, när dessa bestånd breder ut sig utanför de västliga vattnen, i de angränsande vattnen:
1.  Genom denna förordning upprättas en flerårig plan (nedan kallad planen) för nedanstående demersala bestånd, inklusive djuphavsbestånd i de västliga vattnen, och när dessa bestånd breder ut sig utanför de västliga vattnen, i de angränsande vattnen som inte står under något tredjelands överhöghet eller jurisdiktion samt för de fisken som utnyttjar dessa bestånd:
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led 4
(4)  Havsabborre (Dicentrarchus labrax) i sektionerna 4b, 4c, 7a och 7d–h.
(4)  Havsabborre (Dicentrarchus labrax) i sektionerna 4b, 4c, 7a, 7b, 7d–h, 7j och delområde 8 och sektion 9a.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led 23 – strecksats 1
–  I södra Biscayabukten (FU 25).
–  I Biscayabukten (FU23–24).
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led 24 – strecksats 1
–  I västra Galicien (FU26–27).
–  I västra Galicien (FU26).
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led 24 – strecksats 2
–   I vattnen kring Iberiska halvön (FU28–29).
utgår
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led 24 – strecksats 2a (ny)
–   Norra Portugal (FU27).
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led 24 – strecksats 2b (ny)
–   Portugals vatten (södra Portugal och Algarve) (FU28–29).
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 2
När de vetenskapliga utlåtandena visar en förändring i den geografiska fördelningen av de bestånd som anges i första stycket i denna punkt, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 med avseende på att ändra denna förordning genom att anpassa de områden som anges ovan för att avspegla den förändringen. Sådana anpassningar får inte utsträckas till beståndsområden utanför unionens vatten i delområdena 4–10, och Cecaf-zonerna 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0.
När de bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtandena, särskilt de från Internationella havsforskningsrådet (Ices), visar en förändring i den geografiska fördelningen av de bestånd som anges i första stycket i denna punkt, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 med avseende på att ändra denna förordning genom att anpassa de områden som anges ovan för att avspegla den förändringen. Sådana anpassningar får inte utsträckas till beståndsområden utanför unionens vatten i delområdena 4–10, och Cecaf-zonerna 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 2
2.  När kommissionen på grundval av vetenskapliga utlåtanden anser att förteckningen över bestånd i första stycket i punkt 1 måste ändras, får kommissionen lägga fram ett förslag till ändring av förteckningen.
2.  När kommissionen på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden anser att förteckningen över bestånd i första stycket i punkt 1 måste ändras, får kommissionen lägga fram ett förslag till ändring av förteckningen.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3
3.  När det gäller angränsande vatten som omfattas av punkt 1 i denna artikel ska endast artiklarna 4 och 6 och de åtgärder som rör fiskemöjligheter enligt artikel 7 i denna förordning tillämpas.
3.  När det gäller angränsande vatten som omfattas av punkt 1 i denna artikel ska endast artiklarna 4 och 6, de åtgärder som rör fiskemöjligheter enligt artikel 7 samt artikel 9.3a och artikel 9a i denna förordning tillämpas.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 4
4.  Denna förordning ska även tillämpas på bifångster som tas i de västliga vattnen vid fiske efter de bestånd som förtecknas i punkt 1. När FMSY-intervall och skyddsåtgärder kopplade till biomassa för de bestånden fastställs enligt andra unionsrättsakter om upprättande av fleråriga planer, ska de intervallen och skyddsåtgärderna emellertid gälla.
4.  Denna förordning ska även tillämpas på bifångster som tas i de västliga vattnen vid fiske efter de demersala bestånd som förtecknas i punkt 1 och ska säkerställa att utnyttjandet av alla levande marina biologiska resurser återställer och upprätthåller populationer av fiskade arter över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning, i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1380/2013.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 4a (ny)
4a.   I denna förordning specificeras även de åtgärder som ska vidtas för att minimera fiskets inverkan på den marina miljön vid allt fiske i unionsvattnen i de västliga vattnen, särskilt oavsiktliga fångster av skyddade arter. Kommissionen får anta genomförandeakter gällande en analys av havsområden samt format och tidtabeller för inlämnande och godkännande av förvaltningsåtgärder.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5
5.  I denna förordning fastställs även närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i de västliga vattnen för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.
5.  I denna förordning fastställs även närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i de västliga vattnen för bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som fångas i samband med demersalt fiske.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6
6.  I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder, i enlighet med artikel 8, som ska tillämpas på samtliga bestånd i de västliga vattnen.
6.  I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder för kommersiellt fiske och fritidsfiske, i enlighet med artikel 8, som ska tillämpas på samtliga demersala bestånd i de västliga vattnen.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 2
(2)  FMSY-intervall: ett intervall av värden som anges i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, särskilt Internationella havsforskningsrådet (Ices), där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet ger maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt, förutsatt ett givet fiskemönster och under rådande genomsnittliga miljöförhållanden, utan att i någon större utsträckning påverka reproduktionsprocessen för bestånden i fråga. Intervallet är fastställt för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Det har fastställts ett tak så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim) är högst 5 %.
(2)  FMSY-intervall: ett intervall av värden som anges i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, särskilt Internationella havsforskningsrådet (Ices) eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av EU eller internationellt, där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet ger maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt, förutsatt ett givet fiskemönster och under rådande genomsnittliga miljöförhållanden, utan att i någon större utsträckning påverka reproduktionsprocessen för bestånden i fråga. Intervallet är fastställt för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Det har fastställts ett tak så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim) är högst 5 %.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 5
(5)  punktvärde för FMSY: värdet av den uppskattade fiskeridödligheten som, med ett givet fiskemönster och rådande miljöförhållanden, ger den högsta avkastningen på lång sikt.
(5)  FMSY: värdet av den uppskattade fiskeridödligheten som, med ett givet fiskemönster och rådande miljöförhållanden, ger den högsta avkastningen på lång sikt.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 8
(8)  BLIM : den referenspunkt för beståndets storlek som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt från Ices, under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt,
(8)  BLIM: den referenspunkt för beståndets storlek som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av EU eller internationellt, under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 9
(9)  MSY Btrigger: referenspunkt för lekbiomassa, eller när det gäller havskräfta – förekomst (abundance), som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt av Ices, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen bygger upp beståndet över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.
(9)  MSY Btrigger: referenspunkt för lekbiomassa, eller när det gäller havskräfta – förekomst (abundance), som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt av Ices, eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av EU eller internationellt, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen bygger upp beståndet över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 9a (nytt)
(9a)  ”Bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning” hänvisar till allmänt tillgängliga vetenskapliga utlåtanden som stöds av de senaste vetenskapliga beläggen och metoderna, som antingen har utfärdats eller expertgranskats av ett oberoende internationellt vetenskapligt organ som erkänns av unionen eller på internationell nivå, t.ex. vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och Internationella havsforskningsrådet (Ices), och som uppfyller kraven i artikel 25 i förordning (EU) nr 1380/2013.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.  Planen ska bidra till uppnåendet av de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom tillämpning av försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, och ska syfta till att säkerställa att utnyttjandet av levande marina biologiska resurser återställer och upprätthåller populationer av fiskade arter över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning.
1.  Planen ska bidra till uppnåendet av de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom tillämpning av försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, och ska syfta till att säkerställa att utnyttjandet av levande marina biologiska resurser återställer och upprätthåller populationer av fiskade arter över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning. Utöver att sträva efter miljömässig hållbarhet ska planen förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om ekonomisk och social nytta och ökad sysselsättning, samt bidra till ökad tillgång till livsmedel.
Nyttjandegraden för maximal hållbar avkastning ska uppnås gradvis för alla bestånd senast 2020, och ska därefter bibehållas.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2
2.  Planen ska bidra till att eliminera utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, och till genomförandet av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av fångstbegräsningar och på vilka denna förordning är tillämplig.
2.  Planen ska bidra till att eliminera utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, inbegripet genom användning av innovativa selektiva fiskeredskap och tekniker, och till genomförandet av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av fångstbegräsningar och på vilka denna förordning är tillämplig.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3
3.  Planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen minimeras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020, i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG, och målen i artiklarna 4 och 5 i direktiv 2009/147/EG och artiklarna 6 och 12 i rådets direktiv 92/43/EEG.
3.  Planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen, och i synnerhet på känsliga livsmiljöer och skyddade arter, inbegripet marina däggdjur, marina reptiler, sjöfåglar, undervattenberg, djuphavsrev och täta förekomster av icke revbildande koraller eller svampdjurssamhällen, minimeras och helst elimineras, för att säkerställa att fiskare fortsätter att fiska på ett hållbart och selektivt sätt. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020, i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG, och målen i direktiv 2009/147/EG och rådets direktiv 92/43/EEG.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 4 – led b
b)  bidra till uppfyllandet av andra relevanta deskriptorer i bilaga I till direktiv 2008/56/EG, i proportion till den roll som fisket spelar för att uppfylla dem.
b)  säkerställa att fiskets negativa effekter på den marina miljön minimeras, i synnerhet när det gäller känsliga livsmiljöer och skyddade arter, inbegripet marina däggdjur och sjöfåglar.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 5
5.  Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden. Om det inte finns tillräckliga data, ska en jämförbar bevarandenivå för de berörda bestånden eftersträvas.
5.  Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden. Bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden ska bli föremål för expertgranskning av tillförlitliga och lämpliga vetenskapliga organ såsom Internationella havsforskningsrådet (Ices) eller vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). De ska offentliggöras senast när dessa åtgärder föreslås av kommissionen. Om det inte finns tillräckliga data, ska en jämförbar bevarandenivå för de berörda bestånden eftersträvas.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
2.  De FMSY-intervall som baseras på denna plan ska begäras från Ices.
2.  De FMSY-intervall som baseras på denna plan ska begäras från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 5 – led a
a)  om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,
a)  om det, på grundval av vetenskapliga utlåtanden eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske och/eller flerartsfiske, framför allt för att begränsa de socioekonomiska verkningarna på fisket,
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 5 – led c
c)  för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra.
c)  för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra, bortsett från de fall där så kallade choke-situationer, eller andra situationer som lamslår eller i hög grad inverkar negativt på vissa flottors verksamhet, lindras.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 6a (ny)
6a.   För att undvika att förvaltningen på kort sikt försvårar genomförandet av en flerårig förvaltning och för att främja de berörda parternas deltagande i beslutsprocessen, ska det vara möjligt att inom ramen för denna förordning godkänna utnyttjanderegler via regionalisering.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2
2.  De bestånden ska förvaltas i enlighet med försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen i enlighet med definitionen i punkt 8 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, om inte tillräckliga vetenskapliga uppgifter finns tillgängliga.
2.  De bestånden ska förvaltas i enlighet med försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen i enlighet med definitionen i punkt 8 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, om inte tillräckliga vetenskapliga uppgifter finns tillgängliga, och det ska säkerställas en bevarandegrad som minst motsvarar den maximala hållbara avkastningen som fastställs i artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1380/2013.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3
3.  I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska förvaltningen av blandfiske avseende de bestånd som avses i artikel 1.4 i denna förordning, ta hänsyn till svårigheten att fiska alla bestånd på MSY-nivå samtidigt , i synnerhet i situationer då detta leder till en för tidig stängning av fisket.
3.  I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska förvaltningen av blandfiske och/eller fisket av flera arter avseende de bestånd som avses i artikel 1.4 i denna förordning, ta hänsyn till svårigheten att fiska alla bestånd på MSY-nivå samtidigt, i synnerhet i situationer då detta leder till en för tidig stängning av fisket.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1 – inledningen
Följande referenspunkter för bevarande som ska garantera fullreproduktionsförmåga för de bestånd som avses i artikel 1.1 ska begäras från Ices på grundval av denna plan:
Följande referenspunkter för bevarande som ska garantera fullreproduktionsförmåga för de bestånd som avses i artikel 1.1, ska på grundval av denna plan begäras från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt, och i enlighet med definitionen av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden:
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1
1.  När de vetenskapliga utlåtandena visar att lekbiomassan för ett visst år, och när det gäller havskräfta – förekomsten (abundance), för något av de bestånd som anges i artikel 1.1 ligger under MSY Btrigger, ska alla lämpliga avhjälpande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge maximal hållbar avkastning. Genom undantag från artikel 4.3 och 4.5, ska fiskemöjligheterna fastställas till nivåer som är förenliga med en fiskeridödlighet under det övre FMSY-intervallet, med beaktande av minskningen av biomassa.
1.  När de vetenskapliga utlåtandena visar att lekbiomassan för ett visst år, och när det gäller havskräfta – förekomsten (abundance), för något av de demersala bestånd som anges i artikel 1.1 ligger under MSY Btrigger, ska alla lämpliga avhjälpande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge maximal hållbar avkastning. Genom undantag från artikel 4.3 och 4.5, ska fiskemöjligheterna fastställas till nivåer som är förenliga med en fiskeridödlighet under det övre FMSY-intervallet, med beaktande av minskningen av biomassa.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2
2.  När de vetenskapliga utlåtandena visar att lekbiomassan, och när det gäller havskräfta – förekomsten (abundance), för något av de bestånd som anges i artikel 1.1 ligger under Blim, ska ytterligare avhjälpande åtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge maximal hållbar avkastning I synnerhet får dessa avhjälpande åtgärder, genom undantag från artikel 4.3 och 4.5, inbegripa ett tillfälligt stopp för det riktade fisket när det gäller det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna.
2.  När de vetenskapliga utlåtandena visar att lekbiomassan, och när det gäller havskräfta – förekomsten (abundance), för något av de demersala bestånd som anges i artikel 1.1 ligger under Blim, ska ytterligare avhjälpande åtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge maximal hållbar avkastning I synnerhet får dessa avhjälpande åtgärder, genom undantag från artikel 4.3 och 4.5, inbegripa ett tillfälligt stopp för det riktade fisket när det gäller det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – inledningen
1.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 i syfte att komplettera denna förordning med avseende på följande tekniska åtgärder:
1.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 i syfte att komplettera denna förordning med avseende på följande tekniska åtgärder för fisken som utnyttjar demersala bestånd i de västliga vattnen:
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – led a
a)  Specifikationer av fiskeredskapens egenskaper och regler för användningen av redskapen för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera negativa effekter på ekosystemet.
a)  Specifikationer av fiskeredskapens egenskaper och regler för användningen av redskapen för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster, särskilt av unga exemplar, eller minimera negativa effekter på ekosystemet.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  De åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln ska bidra till att nå de övergripande mål som anges i artikel 3.
2.  De åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln ska bidra till att nå de övergripande mål som anges i artikel 3 och ska tillämpas både på kommersiellt fiske och på fritidsfiske.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 8a (ny)
Artikel 8a
Fredningstider/fredade områden för fiske av havsabborre
1.  Kommersiellt fiske och fritidsfiske av havsabborre är förbjudet i de västliga vattnen och i Ices-sektioner 4b och 4c mellan den 1 februari och den 30 april. Det är förbjudet att behålla ombord, omlasta, överföra eller landa samt förvara havsabborre som fångats på kusten av dessa områden.
2.  Det är också förbjudet för unionsfiskefartyg att fiska efter havsabborre i Ices-sektionerna 7b, 7c, 7j och 7k samt i de vatten i Ices-sektionerna 7a och 7g under Förenade kungarikets överhöghet som ligger mer än tolv nautiska mil från baslinjen. Det är förbjudet för unionsfiskefartyg att behålla ombord, omlasta, överföra eller landa havsabborre som fångats i dessa områden.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3
3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 får den totala tillåtna fångstmängden för beståndet av havskräfta i de västliga vattnen vara summan av fångstbegränsningarna i de funktionella enheterna och i de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna.
3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 får den totala tillåtna fångstmängden för ett visst bestånd av havskräfta vara summan av fångstbegränsningarna i de funktionella enheterna och i de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna för det område som fastställts för detta bestånd.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 4
4.  När de vetenskapliga utlåtandena visar att fritidsfisket har en betydande inverkan på fiskeridödligheten för ett visst bestånd, ska rådet beakta dem och får begränsa fritidsfisket när fiskemöjligheterna fastställs för att undvika att det sammantagna målet för fiskeridödligheten överskrids.
utgår
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 9a (ny)
Artikel 9a
Fritidsfiske
1.  Medlemsstaterna ska ta hänsyn till fiskeridödligheten inom fritidsfisket när de fördelar de fiskemöjligheter som de förfogar över och som avses i artikel 16 i förordning (EU) nr 1380/2013, för att undvika att det sammantagna målet för fiskeridödlighet överskrids.
När de vetenskapliga utlåtandena visar att fritidsfisket har en betydande inverkan på fiskeridödligheten för ett visst bestånd enligt artikel 1.1 i denna förordning, får rådet fastställa icke-diskriminerande individuella fiskemöjligheter för fritidsfiskare.
2.  Rådet ska utgå från transparenta och objektiva kriterier, däribland miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier, när det fastställer fiskemöjligheter för fritidsfisket. Kriterierna kan bland annat omfatta fiskets påverkan på miljön, den samhälleliga betydelsen av denna verksamhet och dess bidrag till ekonomin i kustområdena.
3.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna enligt punkt 1.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 9b (ny)
Artikel 9b
Märkning av fångster från fritidsfiske
1.  Exemplar av havsabborre, torsk, lyrtorsk och tunga som fångas i områden som avses för dessa bestånd enligt artikel 1.1 ska märkas när fritidsfiskaren behåller fisken.
2.  Denna märkning består av borttagande av nedre delen eller övre delen av stjärtfenan, på ett sådant sätt att de inte hindrar mätning av fiskens storlek.
3.  Denna märkning ska utföras omedelbart efter fångsten och avlivningen, antingen på land, eller när det är fråga om fritidsfiske från ett fartyg, efter att fisken har tagits ombord. Märkningen gäller dock inte för exemplar som har tagits ombord på ett fartyg för fritidsfiske och som hålls vid liv i gott skick i en fisksump innan de frisläpps.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 10
För alla bestånd av arter i de västliga vattnen som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera denna förordning genom att anta närmare bestämmelser för den skyldigheten i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013.
För alla demersala bestånd av arter i de västliga vattnen som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, och för oavsiktliga fångster av pelagiska arter vid fiske som utnyttjar bestånd som avses i artikel 1.1 som omfattas av landningsskyldigheten, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera denna förordning genom att anta närmare bestämmelser för den skyldigheten i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 10 – stycke 1a (nytt)
Den landningsskyldighet som avses i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska inte gälla för fritidsfiske, inklusive de fall där rådet fastställer individuella fiskemöjligheter enligt artikel 9a i denna förordning.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 10a (ny)
Artikel 10a
Småskaligt fiske och kustfiske i de yttersta randområdena
Denna förordning ska beakta de begräsningar som hänger samman med storleken på fartyg som bedriver småskaligt fiske och kustfiske i de yttersta randområdena. Landning av bifångster ska tillåtas såvida den inte har allvarliga följder för biomassan för lekbeståndet.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 1
1.  För var och en av de Ices-zoner som avses i artikel 1.1 i denna förordning ska varje medlemsstat utfärda fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 för fartyg som för dess flagg och som bedriver fiskeverksamhet i det området. I sådana fisketillstånd får medlemsstaterna även begränsa den totala kapaciteten uttryckt i kW för de fartyg som använder ett särskilt redskap.
1.  För de Ices-zoner som avses i artikel 1.1 i denna förordning ska varje medlemsstat utfärda fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 för fartyg som för dess flagg och som bedriver fiskeverksamhet i det området.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 1a (ny)
1a.   Medlemsstaterna kan i de fisketillstånd som avses i punkt 1 också begränsa den totala kapaciteten för sådana fartyg som avses i nämnda punkt, som använder ett särskilt redskap.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 1b (ny)
1b.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 i syfte att begränsa den totala kapaciteten hos berörda flottor i medlemsstaterna för att underlätta uppnåendet av målen i artikel 3.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1
1.  Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 8 och 10 i den här förordningen.
1.  Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 8, 10 och 11b i den här förordningen.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 2
2.  Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel får medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse i de nordvästliga vattnen och medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse i de sydvästliga vatten lägga fram gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 för första gången senast tolv månader efter det att denna förordning trätt i kraft och därefter tolv månader efter varje gång en utvärdering av planen lagts fram i enlighet med artikel 14. De får också lämna sådana rekommendationer när de bedömer att så är nödvändigt, i synnerhet om det sker en plötslig förändring i situationen för något av de bestånd som omfattas av denna förordning. Gemensamma rekommendationer avseende åtgärder som avser ett visst kalenderår ska lämnas in senast den 1 juli det föregående året.
2.  Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel får medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse i de nordvästliga vattnen och medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse i de sydvästliga vatten lägga fram gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 för första gången senast tolv månader efter det att denna förordning trätt i kraft och därefter tolv månader efter varje gång en utvärdering av planen lagts fram i enlighet med artikel 14. De får också lämna ytterligare rekommendationer när så är nödvändigt, i synnerhet om det sker en förändring i situationen för något av de bestånd som omfattas av denna förordning, samt upprätta en plan som omfattar åtgärder för tillämpning av den ekosystembaserade ansatsen för fiskeriförvaltningen i de västliga vattnen. Gemensamma rekommendationer avseende åtgärder som avser ett visst kalenderår ska lämnas in senast den 1 juli det föregående året eller så snart som möjligt när sådana gemensamma rekommendationer är avsedda att ta itu med nödsituationer som har identifierats i de senaste vetenskapliga utlåtandena.
Ändringsförslag 90
Förslag till förordning
Artikel 13– punkt 2a (ny)
2a.  Oaktat bestämmelserna i artikel 18.1 och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 får kommissionen anta delegerade akter även i avsaknad av en sådan gemensam rekommendation som avses i de punkterna.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 13a (ny)
Artikel 13a
Uppföljning och förhandsunderrättelse om ändringar till ett vetenskapligt utlåtande
1.  Kommissionen ska årligen senast den 1 april rapportera till Europaparlamentet om de bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtandena som har använts som grund för rådets beslut om fastställande av fiskemöjligheter i enlighet med denna förordning mellan den 1 februari föregående år och 31 januari innevarande år.
Denna rapport ska för alla berörda fiskbestånd och fiskarter omfatta särskilt de fiskemöjligheter som rådet har fastställt i enlighet med artiklarna 4 och 5 och, när så är lämpligt, artikel 7 i denna förordning, och också ange motsvarande värden uttryckta i fiskeridödlighet. Dessa uppgifter ska jämföras med de vetenskapliga utlåtandena för att fastställa intervaller för fiskeridödligheten (MSY Flower, FMSY och MSY Fupper, och deras överensstämmelse med fiskemöjligheter) och uppskattningar av beståndets lekbiomassa och av referensbiomassa (MSY Btrigger och Blim).
2.  Kommissionen ska informera Europaparlamentet så snart som möjligt efter att ha fått kännedom, och under alla omständigheter innan antagandet av ett nytt rådsbeslut om fastställande av fiskemöjligheter, om situationer där de allra senaste FMSY-uppgifterna motsvarar variationer i fiskemöjligheter som avviker med mer än 20 % från de fiskemöjligheter som motsvarade FMSY-värdet i de vetenskapliga utlåtanden som användes för att fastställa fiskemöjligheter för den aktuella perioden. Likaså ska kommissionen informera Europaparlamentet så snart som möjligt och under alla omständigheter innan antagandet av ett nytt rådsbeslut om situationer där de vetenskapliga utlåtandena om olika referensnivåer för lekbiomassan gör det berättigat att vidta skyddsåtgärder enligt artikel 7.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 14 – rubriken
Utvärdering av planen
Utvärdering och tillämpning av planen
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.1, 8 och 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.1, 8,10 och 11.1b ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 3
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.1, 8 och 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.1, 8, 10 och 11.1b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 6
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.1, 8 och 10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.1, 8, 10 och 11.1b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 81
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 1
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel 2 – punkt 1 – led 2
(2)  FMSY-intervall: ett intervall av värden som anges i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, särskilt Internationella havsforskningsrådet (Ices), där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet ger maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt, förutsatt ett givet fiskemönster och under rådande genomsnittliga miljöförhållanden, utan att i någon större utsträckning påverka reproduktionsprocessen för bestånden i fråga. Intervallet är fastställt för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Det har fastställts ett tak så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim) är högst 5 %.
(2)  FMSY-intervall: ett intervall av värden som anges i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, särskilt Internationella havsforskningsrådet (Ices) eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt, där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet ger maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt, förutsatt ett givet fiskemönster och under rådande genomsnittliga miljöförhållanden, utan att i någon större utsträckning påverka reproduktionsprocessen för bestånden i fråga. Intervallet är fastställt för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Det har fastställts ett tak så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim) är högst 5 %.
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 1
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel 2 – punkt 1 – led 8
(8)  BLIM : den referenspunkt för beståndets storlek som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt från Ices, under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt,
(8)  BLIM: den referenspunkt för beståndets storlek som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt, under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt.
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 1
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel 2 – punkt 1 – led 9
(9)  MSY BTRIGGER: referenspunkt för lekbiomassa som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt från Ices, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen bygger upp beståndet över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.
(9)  MSY BTRIGGER: referenspunkt för lekbiomassa som anges i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtande, särskilt från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen bygger upp beståndet över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 2
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel 4 – punkt 2
2.  De FMSY-intervall som baseras på denna plan ska begäras från Ices.
2.  De FMSY-intervall som baseras på denna plan ska begäras från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt.
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 2
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel 4 – punkt 5 – led c
c)  för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra.
c)  för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra, bortsett från fall där så kallade choke-situationer eller andra situationer som lamslår eller i hög grad inverkar negativt på vissa flottors verksamhet lindras.
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 3
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel 4a – inledningen
Följande referenspunkter för bevarande som ska garantera fullreproduktionsförmåga för de bestånd som avses i artikel 1.1 ska begäras från Ices på grundval av denna plan:
Följande referenspunkter för bevarande som ska garantera fullreproduktionsförmåga för de bestånd som avses i artikel 1.1 ska begäras från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts av unionen eller internationellt på grundval av denna plan:
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 17 – led 4a (nytt)
Förordning (EU) nr 2016/1139
Artikel -15 (ny)
4a.  I kapitel IX ska följande artikel införas:
”Artikel 15
Uppföljning och förhandsunderrättelse om ändringar till ett vetenskapligt yttrande
1.  Kommissionen ska årligen senast den 1 april rapportera till Europaparlamentet om de bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtandena som har använts som referenser för rådets beslut om fastställande av fiskemöjligheter i enlighet med denna förordning mellan den 1 februari föregående år och 31 januari innevarande år.
Denna rapport ska för alla berörda fiskbestånd och fiskarter omfatta särskilt de fiskemöjligheter som rådet har fastställt i enlighet med artiklarna 4 och 5 och, när så är lämpligt, artikel 7 i denna förordning, och också ange motsvarande värden uttryckta i fiskeridödlighet. Dessa uppgifter ska jämföras med de vetenskapliga utlåtandena för att fastställa intervaller för fiskeridödligheten (MSY Flower, FMSY och MSY Fupper, och deras överensstämmelse med fiskemöjligheter) och uppskattningar av beståndets lekbiomassa och av referensbiomassa (MSY Btrigger och Blim).
2.  Kommissionen ska informera Europaparlamentet så snart som möjligt efter att ha fått kännedom, och under alla omständigheter innan antagandet av ett nytt rådsbeslut om fastställande av fiskemöjligheter, om situationer där de allra senaste vetenskapliga FMSY-uppgifterna motsvarar variationer i fiskemöjligheter som avviker med mer än 20 % från de fiskemöjligheter som motsvarade FMSY-värdet i de vetenskapliga utlåtanden som användes för att fastställa fiskemöjligheter för den aktuella perioden. Likaså ska kommissionen informera Europaparlamentet så snart som möjligt och under alla omständigheter innan antagandet av ett nytt rådsbeslut om situationer där de vetenskapliga utlåtandena om olika referensnivåer för lekbiomassan gör det berättigat att vidta skyddsåtgärder enligt artikel 7.”

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0310/2018).


Europeiska bankmyndighetens säte ***I
PDF 134kWORD 46k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 vad gäller Europeiska bankmyndighetens säte (COM(2017)0734 – C8-0420/2017 – 2017/0326(COD))
P8_TA(2018)0426A8-0153/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0734),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0420/2017),

–  med beaktande av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om bättre lagstiftning, där man åtagit sig att lojalt och transparent samarbeta under hela lagstiftningscykeln och man slår fast att de båda medlagstiftarna är jämlika,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer,

–  med beaktande av förfarandet som leder fram till ett beslut om omlokalisering av Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen, som godkändes i anslutning till Europeiska rådet (artikel 50 i EUF-fördraget) den 22 juni 2017,

–  efter att ha hört Europeiska Centralbanken,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 januari 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen, och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 oktober 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0153/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av rådets uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet begär en omedelbar översyn av den gemensamma ansats som bifogats det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer, för att vederbörligen beakta parlamentets roll i beslutsprocessen om placeringen av byråer med hänsyn till dess befogenheter som medlagstiftare enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och kräver därför en nära involvering av parlamentet i den beslutsprocessen.

4.  Europaparlamentet påminner om de kriterier som fastställdes av kommissionen och som godkändes av stats- och regeringscheferna (EU27) vid Europeiska rådet (enligt artikel 50 i EU-fördraget) den 22 juni 2017 för omlokalisering av unionens byråer från London till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen: i) Garantier för att byrån kan inrättas på plats och inleda sin verksamhet den dag då Förenade kungariket utträder ur unionen, ii) platsens tillgänglighet, iii) tillgången till lämpliga utbildningsanstalter för personalens barn, iv) lämplig tillgång till arbetsmarknad, socialförsäkring och sjukvård för både barn och make/maka, V) verksamhetskontinuitet och vi) geografisk spridning.

5.  Europaparlamentet beklagar att det inte fått medverka i fastställandet och viktningen av kriterierna för valet av säte för EBA, trots Europaparlamentets befogenheter, vilka innebär att parlamentet och rådet är jämbördiga medlagstiftare vad avser förordning (EU) nr 1093/2010(2) om inrättande av EBA och dess lokalisering.

6.  Europaparlamentet påminner om att 2010 års beslut om lokaliseringen av EBA, tillsammans med besluten om lokalisering av Eiopa och Esma, ingicks i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet efter ett fullständigt trepartsförfarande. Parlamentet konstaterar att beslutet om sätet för den andra byrå som också berörs av en omlokalisering från London fattades genom en gemensam överenskommelse mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade på stats- och regeringschefsnivå. Parlamentet påpekar att rådet (enligt artikel 50 i EU-fördraget) valde det nya sätet för EBA på grundval av det gemensamma uttalandet om decentraliserade byråer av den 19 juli 2012, vilket är en lägre rättsordning jämfört med förordning (EU) nr 1093/2010.

7.  Europaparlamentet beklagar bristen på transparens och ansvarsskyldighet i det röstningsförfarande som rådet genomförde den 20 november 2017, där det slutliga beslutet fastställdes genom en lottdragning. Parlamentet påpekar att organen för närvarande delvis finansieras genom unionens budget och att även omlokaliseringskostnader delvis kan belasta unionsbudgeten, vilket är föremål för pågående förhandlingar mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket. Parlamentet framhåller därför behovet av demokratisk ansvarsskyldighet samt ett transparent och begripligt beslutsfattande i den europeiska allmänhetens intresse. Parlamentet begär ytterligare upplysningar om viktningen av de kriterier som tillämpades i förfarandet för val av lokalisering av EBA.

8.  Europaparlamentet anser att parlamentet systematiskt och på samma villkor som kommissionen och rådet bör medverka i fastställandet och viktningen av kriterierna för lokaliseringen av alla unionens organ och byråer. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inleda en översyn av det gemensamma uttalandet av den 19 juli 2012 om de decentraliserade byråerna, med syftet att säkerställa en stark medverkan från parlamentets sida, med särskilt beaktande av dess medbeslutandebefogenheter.

9.  Europaparlamentet understryker de olika uppgifter och ansvarsområden som de europeiska tillsynsmyndigheterna EBA, Eiopa och Esma har. Parlamentet påminner om medlagstiftarnas medvetna beslut att upprätta tre myndigheter med separata uppgifter och behörighetsområden, en för banksektorn, en för värdepapper och en för försäkringar och pensioner. Parlamentet begär att denna åtskillnad även fortsättningsvis återspeglas i de rättsliga och tillsynsmässiga befogenheterna och styrelseformerna, det sätt på vilket deras verksamhet i huvudsak organiseras och finansieras, oberoende av deras lokalisering, samtidigt som delning, i tillämpliga fall, möjliggörs av administrativa stödtjänster och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att bevara den nuvarande strukturen för de tre myndigheterna under och efter omlokaliseringen av EBA. Parlamentet begär en regelbunden uppdatering från kommissionen i detta avseende, i synnerhet under det pågående lagstiftningsförfarandet om översynen av de europeiska tillsynsmyndigheterna (COM(2017)0536). Parlamentet påminner om att artikel 7 i förordning (EU) nr 1093/2010 ingår i översynen av de europeiska tillsynsmyndigheterna (COM(2017)0536).

10.  Europaparlamentet understryker att omlokaliseringen och de nya lokalerna måste vara färdigställda och ändamålsenliga när Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen träder i kraft.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 vad gäller Europeiska bankmyndighetens säte

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1717.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från rådet om EBA/EMA

Rådet erinrar om Europaparlamentets, rådets och kommissionens åtagande om ett lojalt och öppet samarbete och hänvisar till det förfarande som tillämpades för omlokaliseringen av EMA och EBA, som var specifikt för situationen och inte utgjorde något prejudikat för lokaliseringen av byråer i framtiden.

Rådet, som erinrar om fördragen, erkänner värdet av ett förbättrat informationsutbyte redan i inledningsskedet av framtida förfaranden för lokalisering av byråer.

Ett sådant tidigt informationsutbyte skulle göra det lättare för de tre institutionerna att utöva sina rättigheter enligt fördragen genom de tillhörande förfarandena.

Rådet noterar Europaparlamentets begäran om att så snart som möjligt se över 2012 års gemensamma uttalande och gemensamma ansats om decentraliserade organ. Rådet uppmanar kommissionen att som ett första steg senast i april 2019 tillhandahålla en djupgående analys av genomförandet av det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen vad gäller lokaliseringen av decentraliserade byråer. Denna analys kommer att fungera som underlag för bedömningen av hur man ska gå vidare med genomförandet av en sådan översynsprocess.

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 72.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).


Flytten av Europeiska läkemedelsmyndighetens säte ***I
PDF 128kWORD 48k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte (COM(2017)0735 – C8-0421/2017 – 2017/0328(COD))
P8_TA(2018)0427A8-0063/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0735),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 168.4 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0421/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen, och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 oktober 2018 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0063/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet dömer ut det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade organ samt den gemensamma ansats som bifogats det uttalandet, och kräver att bli nära involverat i beslutsprocessen om lokalisering och omlokalisering av organ och byråer med tanke på dess befogenheter som medlagstiftare enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

3.  Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet tar del av rådets uttalande, som bifogas denna resolution.

5.  Det är beklagligt att Europaparlamentet – och i slutändan unionsmedborgarnas företrädare – inte blev fullt ut involverat i valet av nytt säte för Europeiska läkemedelsmyndigheten (nedan kallad myndigheten), som till slut avgjordes genom lottdragning trots att det var ett så viktigt beslut. Beslut om var organ och byråer ska vara placerade behöver, och måste ur rättslig synvinkel, fattas inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet, med full respekt för Europaparlamentets rättigheter, varigenom parlamentet och rådet är jämbördiga lagstiftare.

6.  Europaparlamentet beklagar rådets beslut, som leder till att den bristande geografiska proportionaliteten förvärras, med tanke på att bara 9 av EU:s 37 decentraliserade byråer är placerade i nya medlemsstater, vilket strider mot Europeiska rådets slutsatser 5381/04 och 11018/1/08, vilka båda ger företräde åt nya medlemsstater.

7.  Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheterna och kommissionen att se till att kostnaderna i samband med bytet av myndighetens säte i sin helhet täcks av det nuvarande värdlandet. Parlamentet påpekar att några av kostnaderna för flytten från det nuvarande sätet kommer att behöva förfinansieras av unionens budget före den ekonomiska uppgörelsen med det nuvarande värdlandet.

8.  Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheterna och kommissionen att se till att merkostnaderna i samband med den dubbla flytten av myndighetens säte, först till en tillfällig plats och sedan till Vivaldibyggnaden, i sin helhet täcks av den nederländska regeringen och således inte inverkar negativt på unionens allmänna budget.

9.  Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheterna och kommissionen att se till att den dubbla flytten inte äventyrar myndighetens normala operativa behov och att verksamheten kan fortsätta och myndigheten fungera väl, utan avbrott, efter mars 2019.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/… om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2018/1718.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande av Europaparlamentet

Europaparlamentet beklagar att dess roll som medlagstiftare inte beaktats i vederbörlig ordning, då parlamentet inte involverades i det förfarande som ledde fram till valet av nytt säte för Europeiska läkemedelsmyndigheten.

Europaparlamentet erinrar om sina befogenheter som medlagstiftare och framhåller att det ordinarie lagstiftningsförfarandet måste respekteras fullt ut i samband med placeringen av organ och byråer.

Som unionens enda direktvalda institution och företrädare för unionsmedborgarna är parlamentet den främsta garanten för demokratiprincipens efterlevnad i unionen.

Europaparlamentet fördömer det förfarande som tillämpades vid valet av nytt säte och som de facto berövade parlamentet dess befogenheter, eftersom det inte blev ordentligt involverat i processen utan nu bara förväntas bekräfta valet av nytt säte genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Europaparlamentet erinrar om att den gemensamma ansatsen i bilagan till det gemensamma uttalande från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade organ som undertecknades 2012 inte är rättsligt bindande, vilket även erkänns i själva uttalandet, och att överenskommelsen om den inte påverkade institutionernas lagstiftningsbefogenheter.

Därför framhåller Europaparlamentet att förfarandet vid valet av nytt säte för organ måste revideras och inte bör tillämpas i nuvarande form i framtiden.

Till sist erinrar Europaparlamentet dessutom om att de tre institutionerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016(2) om bättre lagstiftning1 månade om ett lojalt och öppet samarbete och samtidigt påminde om de båda medlagstiftarnas jämlikhet enligt fördragen.

Uttalande från rådet om EBA/EMA

Rådet erinrar om Europaparlamentets, rådets och kommissionens åtagande om ett lojalt och öppet samarbete och hänvisar till det förfarande som tillämpades för omlokaliseringen av EMA och EBA, som var specifikt för situationen och inte utgjorde något prejudikat för lokaliseringen av byråer i framtiden.

Rådet, som erinrar om fördragen, erkänner värdet av ett förbättrat informationsutbyte redan i inledningsskedet av framtida förfaranden för lokalisering av byråer.

Ett sådant tidigt informationsutbyte skulle göra det lättare för de tre institutionerna att utöva sina rättigheter enligt fördragen genom de tillhörande förfarandena.

Rådet noterar Europaparlamentets begäran om att så snart som möjligt se över 2012 års gemensamma uttalande och gemensamma ansats om decentraliserade organ. Rådet uppmanar kommissionen att som ett första steg senast i april 2019 tillhandahålla en djupgående analys av genomförandet av det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen vad gäller lokaliseringen av decentraliserade byråer. Denna analys kommer att fungera som underlag för bedömningen av hur man ska gå vidare med genomförandet av en sådan översynsprocess.

(1) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 15 mars 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0086).
(2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.


Det ökande nyfascistiska våldet i Europa
PDF 141kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om det ökande nyfascistiska våldet i Europa (2018/2869(RSP))
P8_TA(2018)0428RC-B8-0481/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av rapporten av den 9 maj 2017 från FN:s särskilda rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 71/179 av den 19 december 2016 om bekämpande av glorifiering av nazism, nynazism och andra metoder som bidrar till att underblåsa nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans (Combating glorification of Nazism, neo-Nazism and other practices that contribute to fuelling contemporary forms of racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 14 och protokoll nr 12,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 (direktivet om likabehandling oavsett ras)(1), som förbjuder diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung,

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser(4),

–  med beaktande av inrättandet i juni 2016 av en högnivågrupp för kampen mot rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans,

–  med beaktande av Europarådets resolution av den 30 september 2014 om motverkande av uttryck för nynazism och högerextremism,

–  med beaktande av EU:s uppförandekod om desinformation,

–  med beaktande av uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 2 i EU-fördraget föreskrivs att ”unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”. Dessa värden är gemensamma för alla medlemsstater.

B.  Bristen på kraftfulla åtgärder mot nyfascistiska och nynazistiska grupper har möjliggjort den aktuella ökningen av främlingsfientlighet i Europa.

C.  Öppet nyfascistiska, nynazistiska, rasistiska och främlingsfientliga grupper och politiska partier uppmanar till hat och våld i samhället och påminner oss om vad de historiskt sett varit kapabla till.

D.  Spridning av hatpropaganda på nätet leder ofta till ökat våld, bland annat från nyfascistiska grupper.

E.  Nyfascistiska grupper har dödat tusentals personer av alla slag, till exempel flyktingar och invandrare, etniska och religiösa minoriteter, hbtqi-personer, människorättsförsvarare, aktivister, politiker och poliser.

F.  De nyfascistiska grupperna använder och missbrukar våra demokratiska verktyg för att sprida hat och våld.

G.  Enligt Europol framhöll kommissionens ledamot med ansvar för säkerhet, Julian King, i ett anförande den 22 mars 2017 till minne av attackerna i Bryssel 2016, det växande hotet från våldsam högerextremism, och han konstaterade att han inte kände till en enda EU-medlemsstat som inte påverkades av detta fenomen på något sätt. Han nämnde i synnerhet Breivikmassakern i Norge, mordet på den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox och attacker mot flyktingförläggningar och moskéer runt om i Europa för att poängtera vad han varnade för som ett ”underrapporterat” säkerhetshot. Nyfascistiska och nynazistiska grupper tar sig uttryck på många olika sätt. De flesta av dessa grupper utesluter vissa individer eller grupper från samhället. Dessa grupper använder sig ofta av ett aggressivt språkbruk mot minoritetsgrupper och rättfärdigar det med att hänvisa till principen om yttrandefrihet. Yttrandefriheten är dock inte en absolut rättighet.

H.  I artikel 30 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna anges tydligt att ”ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen”.

I.  Den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering bekräftar att konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer som bygger på idéer eller teorier om överlägsenhet för en ras eller grupp av människor med en viss hudfärg eller ett etniskt ursprung.

J.  Främjande av fascism är förbjudet enligt flera medlemsstaters nationella lagstiftning.

K.  Enligt Europols rapport för 2018 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa (TESAT) nästan fördubblades antalet personer som greps för högerextrema brott 2017.

L.  Den 22 juli 2011 dödades 77 människor och 151 skadades i attackerna i Norge.

M.  Den 16 juni 2016 mördades Jo Cox, ledamot av det brittiska parlamentet, brutalt i Birstall i Förenade Kungariket.

N.  Enligt Europols TESAT-rapport för 2018 låg högerextremister bakom fem förhindrade, misslyckade eller genomförda terroristattacker under 2017(5) i Förenade kungariket.

O.  Den 21 september 2018 angreps Eleonora Forenza, ledamot av Europaparlamentet, och hennes assistent Antonio Perillo efter en antifascistisk demonstration i Bari i Italien.

P.  Den franska underrättelsetjänsten har uttryckt oro över det ökande antalet medlemmar i militära och brottsbekämpande styrkor som ansluter sig till våldsamma högerextrema grupper(6).

Q.  Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI), som inrättats av Europarådet, uttryckte i en rapport av den 15 maj 2018(7) stor oro över den ökande högerextremismen och nyfascismen i Kroatien.

R.  Vid en demonstration i Polen i november 2017 hängdes porträttbilder av sex ledamöter av Europaparlamentet, som stod upp för tolerans, rättsstaten och andra europeiska värden, upp i provisoriska galgar på ett torg i den södra delen av staden Katowice av medlemmar i den högerextrema polska rörelsen ONR (Obóz Narodowo-Radykalny – National-radikala lägret). Det pågår fortfarande en utredning, men inget åtal har hittills väckts mot någon av de misstänkta, även om händelsen rapporterats i många medier, bland annat som videoklipp.

S.  För att markera Polens självständighetsdag i november 2017 anordnade högerextrema organisationer en stor demonstration i Warszawa som samlade mer än 60 000 personer. Demonstranterna höll upp främlingsfientliga banderoller med slagord som ”ett vitt Europa av brodernationer”, och några hade också avbildningar av falanga-symbolen, en fascistisk symbol från 1930-talet.

T.  Rättegången mot det nynazistiska partiet Gyllene gryning (Chrysí Avgí), som anklagas för att vara en kriminell organisation och för mordet på Pavlos Fyssas samt andra brott, däribland mordförsök, pågår fortfarande i Grekland.

U.  Den 21 september 2018 mördades hbtqi-aktivisten Zak Kostopoulos brutalt i centrala Aten. En av de anklagade påstås ha förbindelser med högerextrema krafter. Det behövs en fullständig utredning så att de som är ansvariga för misshandeln av honom och hans död kan ställas inför rätta.

V.  En italiensk man har dömts till tolv års fängelse för att ha skjutit och skadat sex afrikanska migranter i ett rasistiskt motiverat angrepp i staden Macerata i centrala Italien.

W.  Sju medlemmar av ett högerextremt ”medborgargarde” som greps i Chemnitz i mitten av september 2018 för att ha brutit mot den allmänna ordningen ställdes nyligen inför rätta på grund av misstanke om att utgöra en terroristorganisation med namnet Revolution Chemnitz. Enligt förbundsåklagare hade utredarna valt att åtala gruppen för terrorism i stället för brottslighet efter att ha granskat gruppens interna kommunikation.

X.  I Frankrike dömdes den 7 december 2017 fem medlemmar i rörelsen Génération Identitaire för att ha uppmanat till rasistiskt och religiöst hat. Personer kopplade till högerextrema grupper, inklusive Action Française, planerade en terroristattack mot ett antal franska politiker och moskéer under presidentvalet 2017. Den 24 juni 2018 greps tio medlemmar i den högerextrema gruppen Action des Forces Opérationnelles (AFO) för att ha planerat en rad angrepp mot muslimer. Den 14 september 2018 befanns två före detta skinnskallar vara skyldiga för mordet på Clément Méric, en ung student och antifascistisk aktivist som dödades i juni 2013.

Y.  I Spanien undersöks för närvarande tolv medlemmar i den nynazistiska organisationen Hogar Social Madrid för uppvigling till hat. Medlemmar i de spanska fascistgrupperna Falange, Alianza Nacional och Democracia Nacional greps och dömdes av högsta domstolen i Spanien efter att ha attackerat kulturcentrumet Blanquerna i Madrid under firandet av Kataloniens nationaldag 2013. Under 2016 dokumenterade den antirasistiska icke-statliga organisationen SOS Racismo 309 fall av främlingsfientligt våld. Ordföranden för denna organisation mottog dödshot efter att ha rapporterat fallen och har fördömt bristen på effektiva mekanismer för att anmäla dessa brott.

Z.  Fundación Nacional Francisco Franco, en organisation som förhärligar en diktatur och dess brott, och familjen Franco har anklagat 19 personer för flera brott som kan innebära 13 års fängelse efter att de utfört en fredlig och symbolisk handling i vilken två stora banderoller vecklades ut från herrgården Pazo de Meirás där man uppmanade de offentliga myndigheterna att ingripa och återkräva fastigheten för det galiciska folket.

AA.  Den spanska deputeradekammaren har antagit en motion om att flytta Francisco Francos kvarlevor från hans grav vid det krigsmonument som är känt som Valle de los Caídos, en pilgrimsplats för extremhögern. Alla kvarvarande symboler eller monument som förhärligar den militära resningen, inbördeskriget och Francos diktatur bör effektivt avlägsnas, och de som inte kan avlägsnas bör bli föremål för nödvändig kontextualisering och nytolkning, så att de kan bidra till allmänhetens medvetenhet och hågkomst om det förgångna.

AB.  Den nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) organiserar regelbundet demonstrationer runt om i Skandinavien, där man ropar slagord och viftar med organisationens grönvita flaggor. Flera medlemmar i NMR har blivit dömda för våldsamma attacker mot civila och polisen. De många mordbrandsattackerna mot flyktinganläggningar ledde till att den svenska regeringen år 2015 valde att inte avslöja platsen för byggnader som öronmärkts för att hysa flyktingar.

AC.  Varje år samlas tusentals människor på Legionärernas minnesdag den 16 mars i Riga, Lettland, för att hedra de letter som tjänstgjorde i Waffen-SS.

AD.  Sedan början av 2018 har C14 och andra högerextrema grupper i Ukraina, som den Azovanknutna nationella milisen, Högra Sektorn (Pravyi Sektor), Karpatska Sich och andra grupper, angripit romska grupper flera gånger, liksom antifascistiska demonstrationer, kommunfullmäktigesammanträden, ett evenemang organiserat av Amnesty International, konstutställningar, hbtqi-evenemang och kvinnorätts- och miljöaktivister.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt och beklagar nyfascistiska och nynazistiska organisationers terroristattacker, mord, psykiska våld, våldsamma fysiska attacker och demonstrationer i olika EU-medlemsstater.

2.  Europaparlamentet ser med djup oro på den ökande normaliseringen av fascism, rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans inom EU och är bekymrat över rapporterna från vissa medlemsstater om att politiska ledare, politiska partier och brottsbekämpande myndigheter samverkar med nyfascister och nynazister.

3.  Europaparlamentet finner det särskilt oroande att det nyfascistiska våldet påverkar samhället som helhet och drabbar vissa minoriteter, såsom svarta européer/personer av afrikansk härkomst, judar, muslimer, romer, tredjelandsmedborgare, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt alla våldsamma attacker som nyfascistiska grupper riktar mot politiker och medlemmar i politiska partier och som har rapporterats i vissa medlemsstater, särskilt fascistgruppen CasaPounds angrepp mot Europaparlamentsledamot Eleonora Forenza, hennes assistent Antonio Perillo och andra personer som deltog i en antifascistisk och antirasistisk demonstration den 21 september 2018 i Bari i Italien.

5.  Europaparlamentet finner det djupt oroande att nyfascistiska och nynazistiska grupper kan verka utan att straffas i vissa medlemsstater och betonar att denna straffrihet är en av anledningarna till den oroande ökningen av våldshandlingar bland vissa högerextrema organisationer.

6.  Europaparlamentet är medvetet om den oroväckande tendensen att nyfascistiska och nynazistiska grupper använder sociala medier och internet för att organisera sig och göra upp strategier i hela Europeiska unionen.

7.  Europaparlamentet beklagar att radio och tv i allmänhetens tjänst i vissa medlemsstater har blivit ett exempel på propaganda för ett enda parti, som ofta utestänger oppositionen och minoritetsgrupper från samhället och till och med uppmanar till våld.

8.  Europaparlamentet erinrar om att den fascistiska ideologin och intoleransen alltid är förbunden med ett angrepp på själva demokratin.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med kraft fördöma och bekämpa hatbrott, hatpropaganda och utpekandet av syndabockar som politiker och offentliga tjänstemän gör sig skyldiga till på alla nivåer och i alla typer av medier, eftersom det direkt normaliserar och förstärker hat och våld i samhället.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förhindra, fördöma och bekämpa hatpropaganda och hatbrott.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och företag inom sociala medier att motverka spridning av rasism, fascism och främlingsfientlighet på internet, i samarbete med relevanta organisationer i det civila samhället på nationell och internationell nivå.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda och lagföra hatbrott och dela med sig av bästa praxis för att identifiera och utreda hatbrott, inbegripet sådana som i synnerhet motiveras av olika former av främlingsfientlighet.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att planera för och tillhandahålla lämpligt stöd till offer för rasistiska eller främlingsfientliga brott och hatbrott samt skydd till alla som vittnar mot förövarna.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta enheter inom polisen som ska bekämpa hatbrott. Parlamentet uppmanar polisen att se till att deras personal inte begår några typer av rasistiska, främlingsfientliga eller diskriminerande handlingar och att alla sådana handlingar som begås utreds och att de ansvariga ställs inför rätta.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå ut med en uppmaning till organisationer i det civila samhället om att övervaka och rapportera hatpropaganda och hatbrott i medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet stöder, lovordar och uppmanar till att skydda intressegrupper och organisationer i det civila samhället som bekämpar fascism, rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans.

17.  Europaparlamentet förespråkar konsoliderad EU-lagstiftning mot diskriminering, inbegripet införlivande och genomförande av befintlig lagstiftning och antagande av ny lagstiftning, inbegripet direktivet om likabehandling.

18.  Europaparlamentet påminner om att rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, vars tidsfrist för genomförande var i november 2010, utgör rättslig grund för att införa påföljder för juridiska personer som offentligt uppmanar till våld eller hat riktat mot en minoritetsgrupp, såsom fråntagande av offentliga förmåner, näringsförbud, rättslig övervakning och rättsliga beslut om avveckling av verksamhet.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sin rapport från 2014 om genomförande av rådets ovannämnda rambeslut och att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som inte efterlevt bestämmelserna i beslutet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i rådets rambeslut, att motarbeta organisationer som sprider hatpropaganda och våld i det offentliga rummet och på nätet och att effektivt förbjuda nyfascistiska och nynazistiska grupper och andra stiftelser eller sammanslutningar som förhärligar och glorifierar nazism och fascism, samtidigt som den nationella rättsordningen och jurisdiktionen respekteras.

21.  Europaparlamentet uppmanar brottsbekämpande styrkor, underrättelseorgan, organisationer i rättsväsendet och organisationer i det civila samhället till fullständigt och lägligt samarbete i kampen mot fascism, rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa Europarådets rekommendationer om motverkande av uttryck för nynazism och högerextremism.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla obligatorisk, människorättsbaserad och serviceinriktad fortbildning för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter och inom rättsväsendet på alla nivåer.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rikta in sig på förebyggande åtgärder genom utbildning, arbete för ökad medvetenhet och utbyte av bästa praxis.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och nationella idrottsförbund, särskilt fotbollsklubbar, att motverka problemet med rasism, fascism och främlingsfientlighet på idrottsarenor och inom idrottskulturen genom att fördöma och bestraffa de ansvariga och genom att, i samarbete med skolor och berörda organisationer i det civila samhället, främja positiva utbildningsaktiviteter som riktar sig till unga supportrar.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla personer som arbetar inom offentliga radio- och tv-bolag och medier utbildning för att öka deras medvetenhet om de utmaningar och den diskriminering som offren för nyfascistiska och nynazistiska grupper ställs inför.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella ”utträdesprogram” för att hjälpa enskilda personer att lämna våldsamma nyfascistiska och nynazistiska grupper. Parlamentet betonar att sådana program bör sträcka sig bortom individuella insatser och inbegripa långsiktigt stöd till dem som har svårt att hitta ett arbete, flytta och utveckla nya och trygga sociala nätverk.

28.  Europaparlamentet betonar att medvetenheten om historien är en av förutsättningarna för att förhindra sådana brott i framtiden och spelar en viktig roll för att utbilda de yngre generationerna.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fördöma och motverka alla former av förnekelse av förintelsen, inbegripet banalisering och minimering av de brott som begicks av nazisterna och deras sympatisörer. Parlamentet framhåller att sanningen om förintelsen inte får trivialiseras genom politiska diskussioner och diskussioner i medierna.

30.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam kultur av hågkomst som fördömer de fascistiska brott som begåtts. Parlamentet är djupt bekymrat över att yngre generationer i Europa och på andra ställen intresserar sig allt mindre för fascismens historia och därför riskerar att bli likgiltiga inför nya hot.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utbildning genom kulturyttringar med brett genomslag om mångfalden i vårt samhälle och vår gemensamma historia, inbegripet grymheterna som begicks under andra världskriget, såsom förintelsen, och den systematiska avhumaniseringen av dess offer under ett antal år.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt till Förenta nationerna.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(2) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(3) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(4) EUT L 317, 4.11.2014, s. 1.
(5) https://www.europol.europa.eu/activities-services/main-reports/european-union-terrorism-situation-and-trend-report-2018-tesat-2018.
(6) https://www.mediapart.fr/journal/france/090418/forces-de-l-ordre-liees-l-ultra-droite-violente-la-dgsi-s-inquiete?onglet=full.
(7) https://rm.coe.int/fifth-report-on-croatia/16808b57be


Djurs välbefinnande, användning av antimikrobiella medel och miljöpåverkan av industriell slaktkycklinguppfödning
PDF 131kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om djurs välbefinnande, användning av mikrobiella medel och miljöpåverkan av industriell slaktkycklingproduktion (2018/2858(RSP))
P8_TA(2018)0429RC-B8-0484/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets direktiv 2007/43/EG av den 28 juni 2007 om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar(1) (direktivet om slaktkycklingar),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en ny strategi för djurs välbefinnande för 2016–2020(2),

–  med beaktande av EU:s One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens från 2017,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 januari 2012 om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015 (COM(2012)0006),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 13 april 2018 om genomförandet av direktiv 2007/43/EG och dess effekter på slaktkycklingars välbefinnande, samt om utarbetandet av välfärdsindikatorer (COM(2018)0181),

–  med beaktande av kommissionens studie av den 21 november 2017 om tillämpningen av rådets direktiv 2007/43/EG och utarbetandet av välfärdsindikatorer,

–  med beaktande av den överenskommelse(3) om förordningen om veterinärmedicinska läkemedel som nåddes den 5 juni 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel(5),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur och rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om samma ämne(6),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/302 av den 15 februari 2017 om fastställande av BAT-slutsatser för intensiv uppfödning av fjäderfä eller gris, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU(7),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU är en av de största globala producenterna av slaktkycklingar, varav cirka 7 miljarder slaktas för användning i livsmedel. Fjäderfäsektorn, vars produktion sker i enlighet med EU:s ”från jord till bord”-princip, sysselsätter över en kvarts miljon människor, och det finns 23 000 stora slaktkycklinggårdar i Europa.

B.  I direktiv 2007/43/EG (nedan kallat direktivet om slaktkycklingar) fastställs miniminormer för skydd av slaktkycklingar. Det är viktigt att kommissionen, medlemsstaterna och producenterna respekterar dessa regler och genomför regelbundna inspektioner på området.

C.  Enligt kommissionens studie av den 21 november 2017 om tillämpningen av rådets direktiv 2007/43/EG hålls 34 procent av slaktkycklingarna i en djurtäthet på 33 kg/m² i enlighet med den allmänna regeln, 40 procent i en djurtäthet på 34–39 kg/m² och 26 procent i den högsta djurtäthet (upp till 42 kg/m²) som tillåts enligt direktivet.

D.  Genomförandet av direktivet om slaktkycklingar är inte enhetligt, och kommissionens senaste genomföranderapport visade att genomförandet i bästa fall är inkonsekvent i de olika medlemsstaterna.

E.  Överanvändning av antimikrobiella veterinärmedicinska läkemedel, särskilt som tillväxtbefrämjande medel och för metafylax och profylax, har varit en av de viktigaste faktorerna bakom utvecklingen av bakterier med antimikrobiell resistens på global nivå. Ett sämre välbefinnande orsakat av hög djurtäthet och värmebelastning kan ge upphov till immunologiska brister och göra slaktkycklingar mer mottagliga för sjukdomar.

F.  Förekomsten av multiresistenta zoonotiska stammar av Campylobacter spp. och Salmonella spp. på slaktkycklinggårdar och i slaktkycklingkött utgör ett växande hot mot folkhälsan, enligt rapporter från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC).

G.  Reglerna för djurs välbefinnande bör uppdateras på grundval av nya vetenskapliga rön och med vederbörlig hänsyn till effektiviteten och konkurrenskraften hos djurhållningen inom jordbruket. Jordbrukssystem med bättre djurskydd kan förbättra djurens hälsa och välbefinnande och därmed bidra till ett minskat behov av antimikrobiella medel, samtidigt som man fortsätter att leverera en hög produktkvalitet.

H.  Efsas vetenskapliga yttrande från 2010 om genetiska faktorers inflytande på kommersiella slaktkycklingars välbefinnande och stresstålighet visade att ett genetiskt urval baserat på slaktkycklingarnas tillväxthastighet kan äventyra deras hälsa och välbefinnande.

I.  Allmänheten i Europa har ett starkt intresse för djurskydd och vill kunna göra mer välinformerade val som konsumenter.

J.  Den senaste särskilda Eurobarometerundersökningen om djurskydd visar att mer än 50 procent av EU-medborgarna letar efter information om produktionsmetoden när de köper animaliska produkter och kan vara beredda att betala mer för ett bättre djurskydd. Mer än 80 procent av EU-medborgarna vill att produktionsdjurens välbefinnande ska öka i EU.

K.  25 procent av det bröstkött från fjäderfä som konsumeras i EU importeras från tredjeländer med mindre sträng djurskyddslagstiftning. Det mesta av det importerade fjäderfäköttet används i måltidsservering eller livsmedelsberedning, där det inte är obligatoriskt att lämna uppgifter om köttets ursprung och märkning.

L.  Thailand, Brasilien och Ukraina, som tillsammans står för 90 procent av importen från tredjeländer, har alla blivit föremål för revisioner av kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet som har avslöjat betydande brister i produktionsprocessen och respekten för EU:s lagstiftning. Jordbrukare och icke-statliga organisationer i EU har uttryckt oro över de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av importen av billigt producerat kycklingkött och vilseledande märkning av kycklingkött som bereds i EU men har sitt ursprung i tredjeländer.

1.  Europaparlamentet noterar kommissionens rapport om genomförandet av direktiv 2007/43/EG och dess effekter på slaktkycklingars välbefinnande, där det framgår att endast två tredjedelar av medlemsstaterna har genomfört direktivet på ett korrekt sätt. Det är oroande att djurtätheten enligt rapporten på många platser är högre än den allmänna regeln på 33 kg/m².

2.  Europaparlamentet är oroat över ökningen av multiresistenta zoonotiska smittämnen som typiskt förekommer i slaktkycklinguppfödning, såsom Campylobacter spp., Salmonella spp. och E. coli.

3.  Europaparlamentet erkänner de ansträngningar som jordbrukare redan gjort för slaktkycklingars välbefinnande i de olika medlemsstaterna för att genomföra direktivet om slaktkycklingar, särskilt de som deltar i frivilliga system.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkra ett harmoniserat genomförande och full kontroll av efterlevnaden av direktiv 2007/43/EG i fråga om byggnadsspecifikationer och byggnadssäkerhet i syfte att säkerställa direktivets mål.

5.  Europaparlamentet betonar att illojal konkurrens leder till ojämlika konkurrensvillkor, eftersom de som inte följer reglerna konkurrerar ut dem som gör det.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa kraftfulla och mätbara harmoniserade djurskyddsindikatorer för slaktkycklingar och föräldradjur, inbegripet vägledning om bästa tillgängliga praxis för kläckerier.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med frågan om bränder i fjäderfähus genom att främja bästa praxis. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut tillgodose behovet av lämplig och tillräcklig utbildning för djurhållare i enlighet med direktiv 2007/43/EG.

8.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att ta fram ett yttrande om utbredningen och riskfaktorerna när det gäller antimikrobiellt resistenta Campylobacter spp., Salmonella spp. och E. coli med zoonotisk potential.

9.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse om förordningen om veterinärmedicinska läkemedel som nåddes den 5 juni 2018, liksom de bestämmelser som har införts för att begränsa användningen av antibiotika för metafylax och profylax. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt i fråga om förebyggande åtgärder och det gemensamma vetenskapliga yttrandet från EMA/Efsa(8), som innehöll krav på användning av avelsdjur som växer på ett mer hälsosamt sätt och långsammare, djurtäthet som inte ökar risken för sjukdomar, mindre grupper, isolering av sjuka djur (artikel 10 i förordning (EU) 2016/429) samt genomförande av befintlig djurskyddslagstiftning. Parlamentet hyser tillförsikt om att förordningen kommer att underlätta det välbehövliga arbetet mot antimikrobiell resistens och stimulera till innovation på det veterinärmedicinska området. Den europeiska fjäderfäsektorn och nationella myndigheter tar nu initiativ för att minska användningen av antibiotika genom en modernisering av fjäderfägårdarna.

10.  Förbättrade djurhållningsmetoder leder till bättre livskvalitet för fjäderfä och minskar behovet att använda antimikrobiella medel. Exempel på sådana förbättringar är naturligt ljus, ren luft och mer utrymme samt mindre ammoniak. Europaparlamentet påminner kommissionen om uttalandet i strategin för djurhälsa och betonandet av den viktiga principen att det är bättre att förebygga än att bota.

11.  Europaparlamentet betonar att djurens välbefinnande är en förebyggande åtgärd i sig som bidrar till att minska risken för att de insjuknar. Därmed kan användningen av antimikrobiella medel minskas, och produktionsresultaten blir ofta högre. Antimikrobiella medel riskerar att bli verkningslösa om de används på fel sätt, vilket i sin tur skulle innebära en fara för människors hälsa.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka forskningen och bästa praxis om antimikrobiell resistens och att se till att förebyggande åtgärder såsom övervakning och kontroll av sjukdomar genomförs på ett effektivt sätt av medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strategier som uppmuntrar till användning av alternativa uppfödningssystem för slaktkycklingar, liksom av traditionella raser och/eller slaktkycklingraser som möjliggör ett högre välbefinnande.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en färdplan för att stödja en konkurrenskraftig och hållbar köttproduktion och avel av fjäderfä som innebär ett högre välbefinnande för slaktkycklingar.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa gränskontrollerna av importerat fjäderfäkött från tredjeländer, så att importen följer EU:s lagstiftning om djurskydd, livsmedelssäkerhet och miljö.

16.  Importen av kycklingkött från länder med svagare miljöskyddsnormer, sociala normer, livsmedelssäkerhetsnormer och djurskyddsnormer har ökat. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kycklingkött, köttprodukter och köttberedningar av importerat ursprung har producerats i enlighet med unionens miljöskyddsnormer, sociala normer, livsmedelssäkerhetsnormer och djurskyddsnormer, i syfte att garantera rättvisa konkurrensvillkor för producenter i EU.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning om obligatorisk ursprungsmärkning av importerat kött i produkter som bereds i EU inom detaljhandel, catering och måltidsservering, så att konsumenterna kan göra ett välinformerat val.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en EU-metod för produktionsmärkning av slaktkycklingar liknande den befintliga EU-metoden för ägg, i syfte att förbättra öppenheten och kommunikationen med konsumenterna om djurens välbefinnande i jordbruksproduktionen.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 182, 12.7.2007, s. 19.
(2) EUT C 366, 27.10.2017, s. 149.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0421.
(4) EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.
(5) EUT L 95, 7.4.2017, s. 1.
(6) EGT L 221, 8.8.1998, s. 23.
(7) EUT L 43, 21.2.2017, s. 231.
(8) EMA:s kommitté för veterinärmedicinska läkemedel (CVMP) och Efsas panel för biologiska faror, 2016. EMA:s och Efsas gemensamma vetenskapliga yttrande om åtgärder för att minska behovet av antimikrobiella medel i djurhållningen i Europeiska unionen och konsekvenserna för livsmedelssäkerheten.


FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP24)
PDF 202kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP 24) (2018/2598(RSP))
P8_TA(2018)0430B8-0477/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av den artonde partskonferensen (COP 18) inom ramen för UNFCCC och av den åttonde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 8), som hölls i Doha, Qatar, den 26 november–8 december 2012, samt av antagandet av en ändring av protokollet, så att det inrättas en andra åtagandeperiod inom ramen för Kyotoprotokollet som sträcker sig från den 1 januari 2013 till den 31 december 2020,

–  med beaktande av att Parisavtalet stod öppet för undertecknande vid FN:s högkvarter i New York från och med den 22 april 2016 till och med den 21 april 2017, av att 195 stater har undertecknat Parisavtalet och av att 175 stater har deponerat instrument för ratificeringen av det,

–  med beaktande av den 23:e partskonferensen (COP 23) inom ramen för UNFCCC, av den trettonde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 13), samt av den andra sessionen i partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna till Parisavtalet (CMA 2), som hölls i Bonn, Tyskland, den 4–16 november 2017,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2018 om EU:s klimatdiplomati(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 Påskynda EU:s övergång till en koldioxidsnål ekonomi (COM(2016)0500),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 15 februari 2016, den 30 september 2016, den 23 juni 2017 och den 22 mars 2018,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 oktober 2017, den 26 februari 2018 och den 9 oktober 2018,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2017/1541 av den 17 juli 2017 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet(3),

–  med beaktande av att Lettland och kommissionen den 6 mars 2015 till UNFCCC lämnade in EU:s och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag,

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten (AR5) från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), dess sammanfattande rapport och IPCC:s särskilda rapport med titeln Global Warming of 1.5 ° C,

–  med beaktande av den åttonde sammanfattande rapporten från FN:s miljöprogram (UNEP) från november 2017 med titeln The Emissions Gap Report 2017 samt dess tredje Adaption Gap Report för 2017,

–  med beaktande av Internationella energiorganets rapport Global Energi & CO2 Status Report 2017,

–  med beaktande av Statement on the state of the global climate in 2017 från Världsmeteorologiska organisationen (WMO) från mars 2018 och av WMO:s 13:de Växthusgasbulletin av den 30 oktober 2017,

–  med beaktande av rapporten Global Risks Report 2018 från Världsekonomiska forumet(4),

–  med beaktande av uttalandet av den 5 mars 2018 från gruppen för grön tillväxt (Green Growth Group) som undertecknades av 14 av EU:s miljö- och klimatministrar Financing EU climate action – reinforcing climate spending and mainstreaming in the next Multiannual Financial Framework (MFF)(5),

–  med beaktande av rapporten som offentliggjordes av kommissionens gemensamma forskningscentrum i november 2017 med titeln CO- An operational anthropogenic CO emissions monitoring and verification support capacity(6),

–  med beaktande av Fairbanksförklaringen som antogs av de arktiska staternas utrikesministrar vid det tionde ministermötet i Arktiska rådet i Fairbanks, Alaska, den 10–11 maj 2017,

–  med beaktande av den första upplagan av toppmötet One Planet Summit som hölls i Paris den 12 december 2017 och de tolv åtaganden som antogs vid detta möte,

–  med beaktande av påven Franciskus encyklika Laudato Si,

–  med beaktande av överenskommelsen i Meseberg av den 19 juni 2018,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016, och 181 av de 197 parterna i konventionen har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument till FN (per den 11 oktober 2018).

B.  Den 6 mars 2015 lämnade EU och dess medlemsstater in sina planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC, och åtog sig således till ett bindande mål om en inhemsk minskning med minst 40 % av växthusgasutsläppen fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

C.  De åtaganden som hittills gjorts av undertecknarna till Parisavtalet kommer inte att vara tillräckliga för att nå det gemensamma målet. Nuvarande nationellt fastställda bidrag som EU och medlemsstaterna framställt är inte i linje med de mål som anges i Parisavtalet och måste därför ses över.

D.  Väsentliga delar av EU:s lagstiftning som bidrar till att uppnå EU:s nationellt fastställda bidrag antogs med en högre ambitionsnivå, särskilt direktivet om förnybar energi och energieffektivitetsdirektivet har ingåtts med en ökad ambitionsnivå, vilket ger EU ett mål för minskning av växthusgasutsläpp på minst 45 % senast 2030. En minskning med 45 % i EU senast 2030 bidrar ännu inte tillräckligt för att nå målen i Parisavtalet och målet om nollutsläpp från mitten av århundradet.

E.  Det är mycket viktigt att man har insyn i hur utsläppen mäts i syfte att nå betydande framsteg för att globalt minska växthusgasutsläppen på rättvist sätt.

F.  Efter tre år då siffrorna varit stationära, såg 2017 en ökning av koldioxidutsläpp både globalt och i EU. Ökningen är ojämnt fördelad över världen.

G.  Under 2017 ökade antalet extrema väderförhållanden och temperaturrekord kraftigt, och akuta globala klimatåtgärder brådskar alltmer.

H.  En ambitiös politik för att begränsa klimatförändringarna kan skapa tillväxt och arbetstillfällen. Vissa specifika sektorer är dock utsatta för koldioxidläckage om andra marknader inte har en jämförbar ambitionsnivå. Därför behövs ett fullgott skydd mot koldioxidläckage för att skydda arbetstillfällen i dessa specifika sektorer.

I.  Klimatförändringen är en multiplikator av ett antal andra hot som oproportionerligt påverkar utvecklingsländerna. Torka och andra ogynnsamma väderhändelser försämrar och förstör resurser som fattiga människor direkt beror på för sina försörjningar och åsamkas ökad konkurrens om de återstående resurserna, bidrar till humanitära kriser och spänningar, tvångsförflyttning, radikalisering och konflikter. Det finns bevis för att klimatförändringarna har spelat roll i oron och spridning av våld i Mellanöstern, Sahel och Afrikas horn, med återverkningar långt utöver.

J.  IPCC:s 1,5° C-rapport visar vidare att effekterna av en sådan temperaturökning sannolikt kommer att vara betydligt mindre allvarliga än de med en ökning på 2° C.

K.  Den långsiktiga framgången med att begränsa klimatförändringen kräver en starkare insats, särskilt av de utvecklade länderna, för att komma ur koldioxid ekonomin och främja klimatsmart tillväxt, även i utvecklingsländerna. Det krävs kontinuerliga insatser för att stärka utvecklingsländernas ekonomiska, tekniska och kapacitetsuppbyggande stöd.

L.  De stora utsläpparnas misslyckande med att minska sina växthusgasutsläpp i linje med de åtgärder som krävs för att begränsa den globala genomsnittliga temperaturhöjningen till 1,5° C eller 2° C förvärrar den redan enorma omfattningen och kostnaderna för den nödvändiga anpassningen till klimatförändringen, med särskilt allvarlig konsekvenser för minst utvecklade länder och små ö-stater under utveckling (SIDS). Alla initiativ från de minst utvecklade länderna och små ö-stater under utveckling för att producera riskinformation och tidiga varningar bör stödjas.

M.  Den växande klyftan mellan anpassningsbehoven och insatserna måste omedelbart omvändas genom mycket starkare begränsning och anpassningsåtgärder.

N.  Det är ohållbart att låta anpassningskostnaderna bäras av den som orsakar kostnaden, och de som bär huvudansvaret för växthusgasutsläpp måste stå för den största delen av den globala bördan.

O.  Artikel 7 i Parisavtalet fastställer ett övergripande mål för anpassning och detta mål måste nu verkställas utan ytterligare fördröjning. Nationella anpassningsplaner (NAP) bör spela en viktig roll.

P.  Skogar bidrar väsentligt till minskning och anpassning av klimatförändringen. Avskogning står för nästan 20 % av de globala växthusgasutsläppen och drivs särskilt genom att utöka industriproduktionen av boskap, soja och palmolja, även på EU‑marknaden. EU borde minska sitt indirekta bidrag till avskogning (embodied deforestation), för vilken union bär ett ansvar.

Q.  Mark är en knapp resurs och dess användning för produktion av konventionellt och första generationens biobränslematerial kan öka osäker livsmedelsförsörjning och förstöra försörjningen för fattiga människor i utvecklingsländer, särskilt genom grävningar, tvångsförflyttning, förorening och kränkningar av ursprungsbefolkningens rättigheter. Utsläppskompensation och återbeskogningssystem kan också orsaka sådan skada om de inte är korrekt utformade och genomförda.

1.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna är den mest akuta utmaningen för mänskligheten eftersom de är orsaken till och mångdubblar andra risker, samt om att alla stater och aktörer i hela världen måste göra sitt yttersta för att bekämpa dem genom starka individuella åtgärder. Parlamentet understryker att ett internationellt samarbete i god tid, solidaritet samt ett konsekvent och varaktigt engagemang för gemensamma åtgärder är den enda lösningen för att fullgöra det kollektiva ansvaret för hela planeten, dess biologiska mångfald samt för nuvarande och kommande generationer. Parlamentet betonar att EU är redo att fortsätta sin ledande roll i denna globala insats samtidigt som man säkerställer en hållbar ekonomisk utveckling med låga växthusgaser som ger energitrygghet, en konkurrensfördel för europeiska industrier och skapande av arbetstillfällen.

Vetenskaplig grund för klimatåtgärder

2.  Europaparlamentet påpekar att WMO har bekräftat att 2015, 2016 och 2017 var de tre varmaste åren som någonsin uppmätts i Arktis vilket har lett till en mycket ihållande arktisk värme som kommer att få varaktiga konsekvenser för alla vattennivåer och vädermönster i hela världen.

3.  Europaparlamentet anser att den djupgående och sannolikt oåterkalleliga påverkan av en ökning på 2° C av de globala temperaturerna kan undvikas om det ambitiösa målet på 1,5° C eftersträvas, men detta skulle kräva att de globala växthusgasutsläppen skulle falla till netto noll senast 2050. Parlamentet understryker att de tekniska lösningar som krävs finns tillgängliga och håller på att bli prismässigt alltmer konkurrenskraftiga och att all EU-politik bör vara nära anpassad till de långsiktiga utsläppsmålen i Parisavtalet och regelbundet ses över för att hålla dem i linje med dessa mål. Parlamentet ser därför fram emot resultaten från IPCC:s särskilda rapport från 2018 om effekterna av global uppvärmning på 1,5º C över förindustriella nivåer.

4.  Europaparlamentet understryker att enligt WHO påverkar klimatförändringarna de sociala och miljömässiga bestämningsfaktorerna för hälsa – ren luft, rent dricksvatten, tillräckligt med mat och säkra bostäder – och att mellan 2030 och 2050 förväntas ytterligare 250 000 människor per år dö av undernäring, malaria, diarré och värmebelastning. Parlamentet noterar att extremt höga temperaturer bidrar direkt till att människor, särskilt äldre, dör i hjärt- och kärlsjukdomar samt luftvägssjukdomar. Parlamentet medger att klimatförändringarna är en katalysator för konflikter. Parlamentet anser att ett fullständigt genomförande av åtagandena enligt Parisavtalet i stor utsträckning skulle bidra till att förbättra europeisk och internationell säkerhet och fred.

Ratificering av Parisavtalet och genomförande av åtaganden

5.  Europaparlamentet välkomnar den oöverträffade ratificeringstakten av Parisavtalet samt den globala mobiliseringen och beslutsamheten hos både statliga och icke-statliga aktörer att fullt ut och snabbt genomföra Parisavtalet i enlighet med de åtaganden som gjorts vid större internationella evenemang såsom 2017 års nordamerikanska klimattoppmöte som hölls i Chicago den 4–6 december 2017, One Planet Summit som hölls i Paris den 12 december 2017 samt Global Climate Action Summit som hölls i San Francisco den 12–14 september 2018.

6.  Europaparlamentet betonar att nuvarande nationellt fastställda bidrag enbart skulle begränsa den globala uppvärmningen till en temperaturökning på cirka 3,2° C(7) och inte ens komma nära 2° C. Parlamentet uppmanar alla parter att på ett konstruktivt sätt bidra till den process som ska inledas runt 2020 då nationellt fastställda bidrag behöver uppdateras och att se till att deras nationellt fastställda bidrag överensstämmer med det långsiktiga temperaturmålet i Parisavtalet för att hålla den globala temperaturhöjningen till långt under 2° C över förindustriella nivåer och att fortsätta ansträngningarna för att ytterligare begränsa ökningen till 1,5° C. Parlamentet konstaterar att de nuvarande åtagandena, inklusive unionens och medlemsstaternas, ännu inte är tillräckliga för att uppnå avtalets mål. Parlamentet betonar därför att de globala växthusgasutsläppen bör nå sin topp så snart som möjligt och att alla parter, särskilt EU och samtliga G20-länder, bör öka sina insatser och uppdatera sina nationellt fastställda bidrag senast 2020 efter 2018 års Talanoa-dialog, för att fylla det återstående gapet till temperaturmålet.

7.  Europaparlamentet anser att om andra stora ekonomier inte ingår åtaganden som kan jämföras med EU:s minskningar av växthusgasutsläpp, kommer det att bli nödvändigt att behålla bestämmelserna om koldioxidläckage, särskilt sådana som är inriktade på sektorer med en hög risk för koldioxidläckage, i syfte att säkerställa den europeiska industrins konkurrenskraft.

8.  Europaparlamentet beklagar att debatten om att öka bidragen endast inleds mycket långsamt i de flesta tredjeländer som har åtagit sig att följa Parisavtalet. Parlamentet begär därför kommissionen att effektivisera EU:s övervägande att öka åtagandet genom kraftfullare insatser för att motivera andra parter att göra detsamma.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU för en ambitiös klimatpolitik för att kunna agera som en trovärdig och tillförlitlig partner på global nivå, av att upprätthålla EU:s globalt ledande roll i klimatfrågor och av att respektera Parisavtalet. Parlamentet välkomnar överenskommelsen med rådet att öka målen för förnybar energi och energieffektivitet till 32 % respektive 45 % senast 2030, vilket leder till utsläppsminskningar av växthusgaser på över 45 % år 2030. Parlamentet välkomnar kommissionens kommentarer om uppdateringen av EU:s nationellt fastställda bidrag för att ta hänsyn till denna högre ambitionsnivå och öka målet på minskade utsläpp till 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2018 utarbeta en ambitiös EU-strategi för nollutsläpp till mitten av århundradet, där man stakar ut en kostnadseffektiv väg för att nå det mål om noll nettoutsläpp som antogs i Parisavtalet och en ekonomi med noll nettoutsläpp av koldioxid i unionen senast 2050, i linje med att unionen ska ha en skälig andel av den återstående globala koldioxidbudgeten. Parlamentet stöder unionens nationellt fastställda bidrag med ett ekonomiskt övergripande mål om minskning av inhemska växthusgasutsläpp på 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

10.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares uttalande att anordna ett klimattoppmöte i september 2019 vid sidan om den 74:e generalförsamlingen i syfte att påskynda klimatåtgärder för att nå målen i Parisavtalet och i synnerhet för att främja den ökade ambitionsnivån när det gäller klimatåtaganden. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja denna insats genom att visa engagemang och politisk vilja för att förbättra de egna åtagandena och förespråka kraftfulla bidrag från andra parter.

11.  Europaparlamentet beklagar tillkännagivandet från Förenta staternas president Donald Trump om att Förenta staterna ska lämna Parisavtalet och ser det som ett steg tillbaka. Parlamentet uttrycker sin tillfredställelse med att alla större parter har bekräftat sitt engagemang för Parisavtalet efter president Trumps tillkännagivande. Parlamentet välkomnar att stora amerikanska delstater, städer, universitet och andra icke statliga aktörer inom kampanjen ”we are still in” fortsätter att mobilisera för klimatåtgärder.

12.   Europaparlamentet insisterar på att det, särskilt efter president Trumps tillkännagivande, är viktigt att ha lämpliga bestämmelser mot koldioxidläckage och säkerställa att de som uppvisar bäst resultat får gratis utsläppsrätter enligt direktivet om utsläppshandelssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektiviteten och lagligheten hos ytterligare åtgärder för att skydda industrier mot risken för koldioxidläckage, exempelvis en gränsskattejustering för koldioxid och en konsumtionsavgift, särskilt för produkter från länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet.

13.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av Kigaliändringen av Montrealprotokollet den 1 januari 2019 med 27 parter som hittills har deponerat sina ratifikationsinstrument, däribland sju medlemsstater. Parlamentet uppmanar samtliga parter i Montrealprotokollet, särskilt de medlemsstater som ännu inte har lämnat in sina ratifikationsinstrument, att vidta alla nödvändiga åtgärder för en snabb ratificering som ett nödvändigt bidrag till genomförandet av Parisavtalet och till att möta halvtids- och långsiktiga klimat- och energimål.

14.  Europaparlamentet välkomnar samtliga medlemsstaters ratificering av Dohaändringen till Kyotoprotokollet och deponeringen av unionens gemensamma ratificering den 21 december 2017. Parlamentet anser att detta kommer att skapa ett bra förhandlingsläge för ett framgångsrikt slutförande av klimatförhandlingarna 2018, och effektivt minska utsläppen av växthusgaser tack vare samarbetsinsatser.

15.  Europaparlamentet understryker att genomförande och ambitioner före 2020 var en central fråga under COP 23-förhandlingarna. Parlamentet välkomnar beslutet att göra två ”inventeringar” under COP 2018 och 2019. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbereda bidrag för att minska utsläppen fram till 2020 som ska läggas fram i samband med inventeringen före 2020 under COP 24. Parlamentet anser att det är viktiga steg mot målet att alla parter ska höja sin ambitionsnivå inför perioden efter 2020 och att parlamentet således ser fram emot resultatet av den första inventeringen i Katowice, som bör utarbetas i ett beslut från partkonferensen (COP), i vilket man senast 2020 bekräftar åtagandet att öka parternas ambitionsnivå för nationellt fastställda bidrag fram till 2030 i syfte att anpassa dem till de långsiktiga målen i Parisavtalet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda kommunikationsstrategier och kommunikationsaktiviteter för att öka det offentliga och politiska stödet för klimatåtgärder samt för att öka medvetenheten om sidovinsterna av att bekämpa klimatförändringarna, såsom renare luft och bättre folkhälsa, bevarande av naturresurser, ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, ökad energisäkerhet och minskade kostnader för import av energi samt fördelarna när det gäller internationell konkurrens genom innovation och teknisk utveckling. Parlamentet betonar att man även bör uppmärksamma hur klimatförändringar hänger ihop med sociala orättvisor, migration, oroligheter och fattigdom och att globala klimatåtgärder i hög grad kan bidra till att lösa dessa problem.

17.  Europaparlamentet understryker synergierna mellan Parisavtalet, Agenda 2030 för hållbar utveckling, Sendai-ramverket och Addis Abeba-handlingsplanen (utvecklingsfinansiering) samt andra Riokonventioner, eftersom dessa är viktiga och sammankopplade steg framåt för att säkerställa att såväl utrotning av fattigdom som hållbar utveckling kan hanteras samtidigt.

COP 24 i Katowice

18.  Europaparlamentet erkänner uppnåendet av ordförandeskapet för COP 22 och COP 23 för att gemensamt utforma 2018 års Talanoa-dialog som generellt godkändes av parterna och inleddes i januari 2018. Parlamentet ser fram emot de första resultaten under COP 24 och efterföljande politiska slutsatser för att se till att vår gemensamma ambitionsnivå är i linje med de långsiktiga målen i Parisavtalet senast 2020. Parlamentet välkomnar att Talanoa-dialogen inte begränsas till diskussioner mellan nationella regeringar, utan även inbegriper en rad intressenter, bland annat regioner och städer samt deras förtroendevalda, i syfte att uppmärksamma nationella och globala beslutsfattare på viktiga frågor om klimatåtgärder. Parlamentet välkomnar Talanoa-dialogerna med städer och regioner samt ser fram emot att flera dialoger äger rum i EU. Parlamentet ser fram emot icke-statliga aktörers insats och uppmanar samtliga parter att lämna sina bidrag i god tid för att underlätta den politiska diskussionen i Katowice.

19.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att det trots alla framsteg som gjorts med Parisavtalets arbetsprogram (regelverket) under COP 23, kvarstår många utmaningar för att slutföra det och komma fram till konkreta beslut vid COP 24. Parlamentet vill se att allt det förberedande arbete som krävs inför toppmötet görs för att färdigställa regelverket, vilket är avgörande för ett snabbt genomförande av Parisavtalet.

20.  Europaparlamentet stöder ett regelverk med krav på en hög grad av insyn och robusta bindande regler för alla parter i syfte att mäta framstegen på korrekt sätt och skapa förtroende bland de parter som är involverade i den internationella processen. Parlamentet är oroat över att vissa parter fortfarande är ovilliga att arbeta för full insyn i hur utsläppen mäts. Parlamentet uppmanar alla stora ekonomier att ta ledningen i förhandlingarna om regelverket samt främja bindande krav för övervaknings- och verifieringssystem, inklusive aktuella och tillförlitliga uppgifter och beräkningar om utsläppen av växthusgaser.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att komplettera regelverket med observationsbaserade atmosfärsdata för att öka rapporteringens tillförlitlighet och korrekthet. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska rymdorganisationen (ESA), Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter (Eumetsat), Europacentret för medellånga väderprognoser (ECMWF), den europeiska forskningsinfrastrukturen för ett integrerat observationssystem för koldioxid (ICOS), nationella inventeringsbyråer och forskningscentrum samt andra nyckelaktörer att utveckla driftskapacitet som med hjälp av satellituppgifter kan ge sådan information om antropogena utsläpp som uppfyller nödvändiga krav, inklusive en konstellation av satelliter.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU talar med en enda röst vid COP 24 i Katowice i syfte att säkerställa dess politiska inflytande och trovärdighet. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att stödja EU:s mandat i samband med förhandlingarna och de bilaterala mötena med andra aktörer.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra upp frågan om klimatåtgärder på agendan för viktiga internationella forum inom FN och inom organ som G7 och G20 med flera, samt sträva efter multilaterala partnerskap om särskilda frågor om genomförandet av Parisavtalet och målen för hållbar utveckling.

Öppenhet, delaktighet och insyn

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bibehålla och stärka strategiska partnerskap både med industriländer och utvecklingsekonomier för att inom de närmaste åren inrätta en grupp klimatledare, och för att visa större solidaritet gentemot utsatta stater. Parlamentet stöder ett hållbart och aktivt EU-engagemang inom koalitionen för höga ambitioner (HAC) och med dess medlemsstater för att tydligare visa deras beslutsamhet att på ett meningsfullt sätt genomföra Parisavtalet genom att ett robust regelverk inrättas 2018 och en framgångsrik Talanoa-dialog förs vid COP 24.

25.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt deltagande av alla parter är nödvändigt för att sträva efter att begränsa den globala genomsnittliga temperaturökningen till 1,5° C, vilket i sin tur kräver att frågan om intresserade eller motstridiga intressen behandlas. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sitt stöd till det initiativ som regeringar som representerar större delen av världens befolkning antog för att i UNFCCC införa särskilda riktlinjer vid intressekonflikter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att konstruktivt ta del av den processen utan att äventyra de syften och mål som anges i UNFCCC och Parisavtalet.

26.  Europaparlamentet understryker att 80 % av de människor som tvingats flytta på grund av klimatförändringarna är kvinnor, som i allmänhet är mer påverkade av klimatförändringen än män och bär större börda samtidigt som de inte är lika inblandade i viktigt beslutsfattande om klimatåtgärder. Parlamentet betonar därför att ökat medinflytande för kvinnor, liksom deras fullständiga och lika deltagande och ledarskap i internationella forum, såsom FN:s klimatkonvention och nationella, regionala och lokala klimatåtgärder, är väsentligt för att sådana åtgärder ska bli framgångsrika och effektiva. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att integrera jämställdhetsperspektivet i klimatpolitiken samt främja deltagandet av inhemska kvinnor och kvinnliga människorättsförsvarare i UNFCCC:s regelverk.

27.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från COP 23 om att fonden för anpassning ska fortsätta bidra till Parisavtalet. Parlamentet inser fondens betydelse för de samhällen som är mest sårbara för klimatförändringar och välkomnar därför medlemsstaternas nya löften om 93 miljoner US-dollar till fonden.

28.  Europaparlamentet inser att EU och dess medlemsstater är de som tillhandahåller mest offentlig klimatfinansiering. Parlamentet uttrycker oro över att de utvecklade ländernas faktiska löften inte på långt när motsvarar deras kollektiva mål på 100 miljarder US‑dollar per år. Parlamentet betonar vikten av att samtliga utvecklande parter bidrar för att uppfylla detta mål eftersom långsiktig finansiering är avgörande för att utvecklingsländerna ska kunna nå sina anpassnings- och begränsningsmål.

29.  Europaparlamentet betonar att EU:s budget bör överensstämma med dess internationella åtaganden om hållbar utveckling och med dess klimat- och energimål på medellång och lång sikt, och inte bör motverka dessa mål eller förhindra deras genomförande. Parlamentet noterar med oro att målet på 20 % av EU:s totala utgifter för klimatåtgärder sannolikt inte kommer att uppnås och efterlyser därför korrigerande åtgärder. Parlamentet understryker vidare att klimat- och energimålen bör ligga som grund för de politiska diskussionerna om den fleråriga budgetramen efter 2020 (MFF) för att säkerställa att de resurser som krävs för att uppnå dem kommer att vara på plats. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att höja nuvarande klimatrelaterade utgifter från 20 % till 30 % snarast möjligt och senast 2027. Parlamentet anser att alla återstående MFF-utgifter bör vara förenliga med Parisavtalet och inte kontraproduktiva för klimatinsatserna.

30.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en särskild och automatisk EU-mekanism för offentlig finansiering som ger ytterligare och lämpligt stöd till EU:s skäliga andel för att nå det internationella målet för klimatfinansiering på 100 miljarder US-dollar.

Icke-statliga aktörers roll

31.  Europaparlamentet påminner om att man i Parisavtalet erkänner den viktiga roll som flernivåstyre spelar i klimatpolitiken och behovet av att samarbeta med regioner, städer och icke-statliga aktörer.

32.  Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse med den ökade globala mobiliseringen av alltfler icke-statliga aktörer som arbetar med klimatåtgärder som levererar konkreta och mätbara resultat. Parlamentet framhåller den viktiga roll som det civila samhället, den privata sektorn och lokala myndigheter spelar genom att pressa fram och driva på den allmänna opinionen och statliga åtgärder. Parlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och alla parter att stimulera, underlätta och inleda en till fullo transparent dialog med icke-statliga aktörer, som i allt större utsträckning leder kampen mot klimatförändringar, liksom med lokala och regionala aktörer, särskilt där EU:s förbindelser med nationella regeringar på det klimatpolitiska området har försämrats. Parlamentet lovordar i detta sammanhang det löfte som gjordes vid COP 23 av 25 pionjärstäder som företräder 150 miljoner medborgare om att senast 2050 vara utsläppsfria städer.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare intensifiera förbindelserna med lokala och regionala myndigheter, främja tematiskt och sektoriellt samarbete mellan städer och regioner både inom och utanför EU, utforma initiativ för anpassning och motståndskraft samt stärka hållbara utvecklingsmodeller och utsläppsbegränsningsplaner inom viktiga sektorer såsom energi, industri, teknik, jordbruk och transport både i stads- och landsbygdsområden, t.ex. via projekt för partnersamverkan, det internationella programmet för samarbete mellan städer, stöd från plattformar som borgmästaravtalet och genom att skapa nya forum för utbyte av bästa praxis. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja regionala och lokala aktörers ansträngningar för att införa regionalt och lokalt fastställda bidrag (liknande nationellt fastställda bidrag) när klimatambitionen kan höjas genom denna process.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till EU:s långsiktiga strategi för noll nettoutsläpp till mitten av århundradet ange konkreta mål för utsläpp av växthusgaser fram till 2050 för alla sektorer och fastställa en tydlig riktning för hur dessa mål ska nås, inklusive konkreta milstolpar för 2035, 2040 och 2045. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur man kan öka upptag i sänkor i enlighet med Parisavtalet i syfte att nå noll nettoutsläpp av växthusgaser inom EU senast 2050 och negativa utsläpp kort därefter. Parlamentet efterlyser att denna strategi ska utgöra en rättvis fördelning av insatserna mellan sektorer, att en mekanism för att införliva resultaten av den femåriga globala inventeringen ska ingå samt anser att hänsyn bör tas till slutsatserna i den kommande särskilda IPCC-rapporten, till parlamentets rekommendationer och ståndpunkter samt till synpunkterna från icke-statliga aktörer såsom lokala och regionala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn.

35.  Europaparlamentet understryker att EU:s långsiktiga strategi bör utgöra ett tillfälle för att fastställa strategiska framtida prioriteringar för en modern, grön EU-ekonomi som fullt ut utnyttjar potentialen med tekniska framsteg och som upprätthåller social trygghet på hög nivå och höga konsumentstandarder samt kommer att gynna industrin och det civila samhället särskilt på lång sikt.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier och program för att ta itu med den omställning inom branscher som orsakas av minskningen av koldioxidutsläpp och teknisk utveckling samt möjliggöra utbyte av kunskap och god praxis mellan berörda regioner, arbetstagare och företag, samt tillhandahålla stöd till regioner och arbetstagare för att hjälpa dem att anpassa sig till strukturella förändringar, aktivt söka nya ekonomiska möjligheter och utveckla strategiska lokaliseringsåtgärder i syfte att säkerställa en rättvis övergång till en ekonomi med noll nettoutsläpp i Europa.

37.  Europaparlamentet anser att parterna bör uppmuntras att inkludera utsläpp från internationell sjö- och luftfart för att säkerställa att nationellt fastställda bidrag överensstämmer med de ekonomiska övergripande åtaganden som krävs enligt Parisavtalet samt uppmanar parterna att enas om och genomföra åtgärder på internationell, regional och nationell nivå för att ta itu med utsläpp från dessa sektorer.

Omfattande insatser av alla sektorer

38.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta utvecklingen av utsläppshandelssystem globalt och särskilt Kinas lansering i december 2017 av den inledande fasen av en nationell handel med utsläppsrätter för koldioxid som omfattar energisektorn. Parlamentet välkomnar också den överenskommelse om att koppla samman EU:s utsläppshandelssystem med det schweiziska systemet som undertecknades i slutet av 2017, och uppmuntrar kommissionen att fortsätta undersöka sådana möjliga kopplingar och andra former av samarbete med kolmarknaderna i tredjeländer och regioner, samt att stimulera inrättandet av andra koldioxidmarknader och andra prissättningsmekanismer för koldioxid som kommer att bidra till att minska de globala utsläppen, ge extra effektivitetsvinster, kostnadsbesparingar och minska risken för koldioxidläckage genom att skapa globalt lika villkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa skyddsåtgärder för att se till att en koppling till EU:s utsläppshandelssystem fortsätter att leverera kompletterande och permanenta begränsningsbidrag och inte undergräver EU:s inhemska mål i fråga om växthusgasutsläpp.

39.  Europaparlamentet beklagar att transportsektorn är den enda sektorn där utsläppen har ökat sedan 1990. Parlamentet betonar att detta inte är förenligt med långsiktig hållbar utveckling, vilket i stället kräver en minskning av utsläppen från alla samhällssektorer i en mer omfattande och snabbare takt. Parlamentet påminner om att transportsektorn måste vara helt koldioxidfri senast 2050.

40.  Europaparlamentet uttrycker sin starka besvikelse över kommissionens förslag till utsläppsnormer för tiden efter 2020 för personbilar och lätta nyttofordon eftersom det inte ligger i linje med de långsiktiga målen i Parisavtalet.

41.  Europaparlamentet uttrycker oro över ambitionsnivån i ICAO:s system för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart (Corsia), med tanke på det pågående arbetet med standardbestämmelser och rekommendationer för att införa systemet från och med 2019. Parlamentet motsätter sig starkt ansträngningarna att införa Corsia på flyg inom Europa, vilket strider mot EU:s lagstiftning och oberoende beslutsfattande. Parlamentet betonar att en ytterligare urvattning av utkastet till Corsias standardbestämmelser och rekommendationer är oacceptabel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att stärka Corsias bestämmelser och således dess framtida påverkan.

42.  Europaparlamentet påminner om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2392 av den 13 december 2017 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att förlänga nuvarande begränsningar i tillämpningsområdet för luftfartsverksamhet och förbereda för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021(8) och särskilt artikel 1.7 i vilken det tydligt anges att parlamentet och rådet, som medlagstiftare, är de enda institutionerna som får besluta om framtida ändringar av ETS-direktivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning lägga fram en formell reservation avseende Corsia SARP:s standardbestämmelser och rekommendationer, i vilken det anges att rådets och Europaparlamentets preliminära godkännande krävs för att genomföra Corsia och delta i dess frivilliga faser.

43.  Europaparlamentet påminner om att ännu en förlängning från EU:s utsläppshandelssystem av undantagen för extra EES-flygningar beviljades av unionen fram till 2024 i syfte att underlätta Icao-processen för en global lösning för utsläppen från luftfarten. Parlamentet betonar dock att alla ytterligare ändringar av lagstiftningen endast bör göras om det är förenligt med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin, vilka inte förutsätter att utsläppskompensation används efter 2020.

44.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att EU:s utsläppshandelssystem för flygtrafik redan har levererat cirka 100 miljoner ton koldioxidminskningar/kompensationer.

45.  Europaparlamentet påminner om att koldioxidutsläppen från sjöfarten beräknas öka med 50–250 % under perioden fram till 2050 samt att det finns existerande tekniska lösningar för att kraftigt minska sjöfartens utsläpp. Parlamentet välkomnar den överenskommelse om en inledande IMO-strategi för minskning av utsläppen av växthusgaser från fartyg som nåddes under den 72: e sessionen i IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön i april 2018, som ett första steg för att bidra till förverkligandet av temperaturmålet i Parisavtalet. Parlamentet uppmanar IMO att snabbt enas om vilka nya obligatoriska åtgärder för minskade utsläpp som krävs för att uppfylla målen, och parlamentet betonar vikten och det akuta behovet av att genomföra dem före 2023. Parlamentet betonar att ytterligare åtgärder krävs mot sjöfartens utsläpp, och uppmanar därför EU och medlemsstaterna att noggrant övervaka effekterna och genomförandet av IMO:s överenskommelse och att överväga ytterligare åtgärder på EU-nivå för att säkerställa att sjöfartens växthusgasutsläpp läggs i linje med temperaturmålet i Parisavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin kommande strategi 2050 för att minska koldioxidutsläppen inkludera internationell sjöfart i syfte att inrikta EU:s investeringsbeslut mot noll koldioxidbränslen och på framdrivningsteknik för sjöfart.

46.  Europaparlamentet noterar att avskogning och skogsförstörelse ligger bakom nästan 20 % av koldioxidutsläppen i världen. Parlamentet betonar skogarnas och våtmarkernas betydelse för att begränsa klimatförändringarna eftersom de kan binda höga koldioxidhalter. Parlamentet påpekar att naturliga kolsänkor och reservoarer i EU och globalt bör bevaras och förbättras på lång sikt, och att den övergripande storleken på globala skogar, liksom deras anpassningsförmåga och motståndskraft mot klimatförändringar måste ökas ytterligare för att nå det långsiktiga målet i Parisavtalet. Parlamentet betonar behovet av begränsningsinsatser som inriktar sig på sektorn för tropiska skogar och som börjar med att ta itu med de underliggande orsakerna till förlust av skog och klimatförändringar.

Klimattålighet genom anpassning

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s anpassningsstrategi eftersom anpassningsåtgärder oundvikligen måste vidtas för alla länder om de ska kunna minska de negativa effekterna av klimatförändringar och fullt ut utnyttja möjligheterna till en klimattålig tillväxt och hållbar utveckling.

48.  Europaparlamentet anser att införandet av plattformen för lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar är en av COP 23:s framgångar och ytterligare ett viktigt steg mot att förverkliga besluten från Paris. Parlamentet anser att plattformen kommer att underlätta konkret utbyte av erfarenheter och bästa praxis när det gäller åtgärder och strategier för anpassning.

49.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla offentliga, öppna och användarvänliga system och verktyg för att bevaka framstegen och effektiviteten hos nationella anpassningsplaner och anpassningsåtgärder.

Klimatdiplomati

50.  Europaparlamentet stöder helt och hållet en fortsättning och ytterligare fördjupning av unionens politiska kontakter och klimatdiplomati, vilket är mycket viktigt för att lyfta fram klimatåtgärderna i partnerländerna och för den globala allmänna opinionen. Parlamentet efterlyser en fördelning av mänskliga och finansiella resurser till utrikestjänsten och kommissionen, som på ett bättre sätt återspeglar det starka åtagandet till och det ökade engagemanget för klimatdiplomati. Parlamentet insisterar på behovet av att utveckla en övergripande strategi för EU:s klimatdiplomati och integrera klimatfrågor i alla områden för EU:s yttre åtgärder, bland annat handel, utvecklingssamarbete, humanitärt stöd och säkerhet och försvar.

51.  Europaparlamentet betonar klimatförändringarnas allt allvarligare konsekvenser för den internationella säkerheten och den regionala stabiliteten i form av miljöförstöring, förlorade försörjningsmöjligheter, klimatrelaterad tvångsförflyttning av människor och relaterade former av oroligheter där klimatförändringar ofta kan ses som något som förvärrar hoten. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att samarbeta med sina partner runtom i världen för att bättre förstå, integrera, förutse och hantera klimatförändringens destabiliserande effekter. Parlamentet betonar därför vikten av att integrera klimatdiplomati i EU:s konfliktförebyggande politik.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bilda allianser med höga ambitionsnivåer för att ta ledningen, t.ex. genom att integrera klimatåtgärder i olika politiska frågor, bland annat handel, internationell migration, reform av internationella finansinstitut samt fred och säkerhet.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera klimatförändringsaspekten i internationella handels- och investeringsavtal, genom att se till att framtida handelsavtal förutsätter ratificering och genomförande av Parisavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande bedömning om hur aktuella avtal är förenliga med Parisavtalet.

Industri och konkurrenskraft

54.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringen framför allt är en samhällsutmaning och att kampen mot den därför bör förbli en av de ledande principerna för EU:s politik och åtgärder, inklusive inom industri, energi, forskning och digital teknik.

55.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar och de framsteg som hittills gjorts av europeiska medborgare, företag och industri för att uppfylla Parisavtalets skyldigheter. Parlamentet uppmuntrar dem att ställa högre ambitioner och att dra full nytta av de möjligheter som följer av Parisavtalet, samt hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen.

56.  Europaparlamentet betonar att en stabil och förutsägbar rättslig ram och tydliga politiska signaler på både EU-nivå och global nivå skulle underlätta och förstärka de klimatrelaterade investeringarna. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av lagstiftningsförslag enligt paketet Ren energi för alla européer för att stärka EU:s konkurrenskraft, öka medborgares inflytande och fastställa mål som överensstämmer med EU:s åtaganden enligt Parisavtalet och dess femåriga revisionsmekanism.

57.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att flera länder som är värd för stora konkurrenter till EU:s energiintensiva industrier inför koldioxidhandel eller andra prissättningsmekanismer. Parlamentet uppmuntrar andra länder att följa efter.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka antalet kvalitetsjobb och kvalificerade arbetstagare inom EU-industri för att driva sina innovationer och en hållbar övergång. Parlamentet efterlyser en helhetssyn och en helhetsprocess för att utveckla en vision för en alternativ affärsmodell i kol- och kolintensiva regioner med en stor andel arbetare inom koldioxidberoende sektorer, för att underlätta en hållbar omvandling för blomstrande industrier och tjänster, samtidigt som man erkänner kulturarv och tillgänglig personalstyrka. Parlamentet understryker medlemsstaternas viktiga roll när det gäller att påskynda reformer som kan leda till en rättvis övergång av arbetskraften i dessa regioner. Parlamentet påminner om att ytterligare ekonomiskt EU-stöd spelar en oumbärlig roll i detta avseende.

Energipolitik

59.  Europaparlamentet påminner om att investeringar i förnybar energi i EU minskar. Parlamentet betonar vikten av energieffektivitet och förnybar energi för att minska utsläppen samt för energitrygghet och förebyggande och lindrande av energifattigdom för att skydda och hjälpa utsatta och fattiga hushåll. Parlamentet efterlyser främjande på global nivå av energieffektivitets- och besparingsåtgärder samt utveckling och effektiv implementering av förnybar energi (t.ex. genom stimulans till egenproduktion och konsumtion av förnybara energikällor).

60.  Europaparlamentet påminner om att prioritering av energieffektivitet, bland annat genom den första principen om energieffektivitet, och det globala ledarskapet inom förnybara energikällor är två av huvudmålen för EU:s energiunion. Parlamentet betonar vikten av ambitiös lagstiftning inom ramen för paketet för ren energi för att uppnå dessa mål, samt den kommande strategin i mitten av århundradet för ett effektivt genomförande av EU:s politik för åtaganden enligt Parisavtalet för att hålla den genomsnittliga globala temperaturökningen till långt under 2° C, med målet att hålla den under 1,5° C.

61.  Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla energilagringsteknik, smarta nät och efterfrågeflexibilitet som kommer att bidra till att stärka den faktiska användningen av förnybar energi i elproduktionen och sektorerna för uppvärmning och kylning av hushåll.

62.  Europaparlamentet uppmanar EU att driva på det internationella samfundet att utan dröjsmål anta konkreta åtgärder, däribland en tidsplan, för gradvis utfasning av miljömässigt skadliga subventioner som snedvrider konkurrensen, skadar det internationella samarbetet och förhindrar innovation.

Forskning, innovation, digital teknik och rymdpolitik

63.  Europaparlamentet understryker att fortsatt och förstärkt forskning och innovation inom områdena för begränsningsåtgärder för klimatförändring, anpassningspolitik, resurseffektivitet, hållbar teknik med låga utsläpp och nollutsläpp, hållbar användning av sekundära råvaror (”cirkulär ekonomi”) och datainsamling om klimatförändringen är nyckeln till att bekämpa klimatförändringarna på ett kostnadseffektivt sätt och bidra till att minska beroendet av fossila bränslen. Parlamentet efterlyser därför ett globalt åtagande att öka och inrikta investeringar på detta område. Parlamentet betonar behovet av att prioritera finansiering för hållbara energiprojekt inom ramen för det nya programmet Horisont Europa med tanke på unionens åtaganden inom energiunionen och enligt Parisavtalet.

64.  Europaparlamentet understryker att målen för hållbar utveckling (SDG) utgör en radikal förändring i den internationella politiken för utvecklingssamarbete och att EU har åtagit sig att genomföra dem både i sin interna och externa politik. Parlamentet betonar, i linje med de yttre dimensionerna för målen för hållbar utveckling (SDG), behovet av att utforska olika metoder för att hjälpa utvecklingsländer och tillväxtekonomier i sin energiövergång genom bland annat åtgärder för kapacitetsuppbyggnad, hjälp för att minska kapitalkostnaderna för förnybara energikällor och energieffektivitetsprojekt, tekniköverföring och lösningar för utveckling av smarta städer och avlägsna och landsbygdssamhällen, vilket hjälper dem att leverera sina åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet välkomnar i detta avseende den nyinrättade Europeiska fonden för hållbar utveckling.

65.  Europaparlamentet påminner om att forskning, innovation och konkurrenskraft finns bland de fem pelarna i energiunionens strategi. Parlamentet konstaterar att EU är fast beslutet att förbli en global ledare på dessa områden och samtidigt utveckla ett nära vetenskapligt samarbete med internationella partner. Parlamentet betonar vikten av att skapa och bevara en stark innovationskapacitet, i både utvecklade länder och tillväxtekonomier, för införande av ren och hållbar energiteknik.

66.  Europaparlamentet påminner om den digitala teknologins grundläggande roll när det gäller att stödja energiövergång, och i synnerhet för att förbättra energieffektiviteten och besparingarna. Parlamentet betonar de klimatfördelar som digitaliseringen av den europeiska industrin kan hämta genom effektiv resursanvändning och minskad materialintensitet, och genom att förbättra den nuvarande arbetskraften.

67.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att unionens rymdprogram bör utformas på ett sådant sätt att de bidrar till kampen mot klimatförändringen och strategier för att begränsa den. Parlamentet påminner i detta sammanhang om Copernicussystemets särskilda roll och behovet av att se till att det omfattar en koldioxidövervakningstjänst. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla den fria, fullständiga och öppna datapolitiken, eftersom detta är nödvändigt för det vetenskapliga samfundet och ligger som grund för det internationella samarbetet på detta område.

Klimatåtgärder i utvecklingsländer

68.  Europaparlamentet insisterar på att man måste bibehålla möjligheten att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5° C och utifrån de stora utsläppsproducenter skyldighet, inklusive EU, att snabbt påskynda sina begränsningsinsatser, vilket kan skapa betydande fördelar för hållbar utveckling, liksom att väsentligt öka sitt stöd för klimatåtgärder i utvecklingsländer.

69.  Europaparlamentet understryker vikten av klimatinformerat beslutsfattande och stöder detta genom förbättring av klimattjänster som är särskilt relevanta för utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser att detta ska göras till ett viktigt mål för EU‑finansierad forskning och för starka EU-insatser för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer. Parlamentet efterlyser en WTO-deklaration om immateriella rättigheter och klimatförändringar, som kan jämföras med det i TRIPS-avtalet och folkhälsa som antogs i Doha 2001.

70.  Europaparlamentet påminner om de utvecklade ländernas engagemang för att tillhandahålla ny och ytterligare finansiering för klimatåtgärder i utvecklingsländer, som uppgår till 100 miljarder US-dollar per år senast 2020. Parlamentet erkänner behovet av en fortsatt ökad och striktare redogörelse för den ekonomiska ansträngningen, bland annat genom att uppmärksamma kravet att finansieringen ska vara ny och kompletterande och endast genom att bevilja bidragsekvivalenterna för lån, beräknade enligt den metod som överenskommits i OECD:s Utvecklingsbiståndskommitté. Parlamentet rekommenderar att EU:s medlemsstater följer de metoder som kommissionen har utvecklat för användningen av Rio-markörerna för offentligt utvecklingsbistånd med ett klimatmål.

71.  Europaparlamentet uppmanar EU att följa principen om konsekvens i utvecklingspolitiken (PCD), som fastställs i artikel 208 i FEUF, eftersom den utgör en grundläggande aspekt av EU:s bidrag till Parisavtalet. Parlamentet pekar därför på behovet av att se till att det råder överensstämmelse mellan EU:s utvecklings-, handels-, jordbruks-, energi- och klimatpolitik.

72.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringen har både direkta och indirekta effekter på jordbruksproduktiviteten. Parlamentet upprepar sitt krav på en omvälvande förändring i det sätt som vi producerar och konsumerar mat mot ekologiska jordbruksmetoder, i linje med slutsatserna från den internationell studie av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD) och rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat. Parlamentet ställer sig positivt till de initiativ som livsmedels- och jordbruksorganisationen (FAO) har vidtagit för att öka ekologiskt jordbruk för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utforma sin utvecklingspolitik i enlighet med detta, bland annat inom ramen för jordbruksinvesteringarna för EFSD.

73.  Europaparlamentet betonar att de ökade koldioxidutsläppen från transport och internationell handel undergräver effektiviteten i EU:s klimatförändringsstrategi. Parlamentet noterar att främjande av exportledd utveckling, inklusive genom exportorienterat industriellt jordbruk, är svårt att förena med de nödvändiga begränsningarna för klimatförändringar.

74.  Europaparlamentet anser att EU bör undersöka sätt att införa kontroller för europeisk handel med och konsumtion av skogsriskvaror, såsom soja, palmolja, eukalyptus, nötkött, läder och kakao, med beaktande av de lärdomar som har dragits av FLEGT-handlingsplanen och Timmerförordningen och från EU:s åtgärder för att reglera andra försörjningskedjor för att avsluta eller förhindra allvarliga skador. Parlamentet noterar att nyckeln till framgången med sådana insatser är att genomföra spårbarhet och obligatoriska krav på kundkontroll i hela försörjningskedjan.

75.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att snabbt stoppa utlåningen till fossila bränsleprojekt och uppmanar EU:s medlemsstater att sluta alla exportkreditgarantier till fossila bränsleprojekt. Parlamentet efterfrågar särskilda offentliga garantier till förmån för gröna investeringar, tillsammans med märken och skatteförmåner för gröna investeringsfonder, samt utfärdande av gröna obligationer.

76.  Europaparlamentet betonar vikten av att verkställa det globala målet för anpassning och mobilisera stora nya fonder för anpassning i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förbinda sig till en betydande ökning av den anpassade finansiering som de tillhandahåller. Parlamentet erkänner också behovet av framsteg på frågan om förlust och skada, för vilka ytterligare resurser bör höjas genom innovativa källor för offentliga finanser med hjälp av Warszawas internationella mekanism.

77.  Europaparlamentet betonar behovet av nedifrån-och-upp-projekt som är lokalt ledda och som når särskilt utsatta människor och samhällen. Parlamentet noterar att den nuvarande betoningen på blandningsverksamhet och garantier för att underlätta privata investeringar gynnar stora projekt och kräver en lämplig balans i användningen av biståndsmedel.

78.  Europaparlamentet noterar att luftfartsindustrin är starkt beroende av koldioxidkompensation och att skogkompensationer är svåra att mäta och omöjligt att garantera. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att koldioxidkompensations- och reduktionssystemet för internationell luftfart (Corsia) och andra projekt inte på något sätt skadar livsmedelssäkerhet, markrättigheter, ursprungsbefolkningars rättigheter eller biologisk mångfald, och att principen om fria och väl underbyggda förhandsgodkännanden respekteras.

Europaparlamentets roll

79.  Europaparlamentet anser att eftersom parlamentet måste godkänna internationella överenskommelser och spelar en central roll i det inhemska genomförandet av Parisavtalet i egenskap av medlagstiftare, måste det ingå i EU:s delegation. Parlamentet förväntar sig därför att få närvara vid EU:s samordningsmöten i Katowice och att få tillgång till alla förberedande dokument från och med det att förhandlingarna inleds.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska delges alla parter i konventionen som inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0280.
(2) EUT C 346, 27.9.2018, s. 70.
(3) EUT L 236, 14.09.2017, s. 1.
(4) http://www3.weforum.org/docs/WEF_GRR18_Report.pdf
(5) http://www.bmub.bund.de/fileadmin/Daten_BMU/Download_PDF/Europa___International/green_growth_group_financing_climate_action_bf.pdf
(6) http://copernicus.eu/news/report-operational-anthropogenic-co2-emissions-monitoring
(7) UNEP, The Emissions Gap Report 2017 – The emissions gap and its implications, s.18.
(8) EUT L 350, 29.12.2017, s. 7.


14:e mötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald (COP14)
PDF 149kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om det 14:e mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP14) (2018/2791(RSP))
P8_TA(2018)0431B8-0478/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald i EU(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om handlingsplanen för naturen, människorna och näringslivet(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2015 Tillståndet för naturen i Europeiska unionen: Rapport om tillstånd och trender för naturtyper och arter som omfattas av fågel- och habitatdirektiven under perioden 2007–2012 i enlighet med kraven i artikel 17 i habitatdirektivet och artikel 12 i fågeldirektivet (COM(2015)0219),

–  med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om det fjortonde mötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald (nedan kallad mångfaldskonventionen) (COP14) (O-000115/2018 – B8‑0413/2018 och O-000116/2018 – B8‑0414/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Uppdragsbeskrivningen i den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, som antogs 2010 av parterna i mångfaldskonventionen handlar om effektiva och brådskande åtgärder för att hejda förlusten av biologisk mångfald (de oerhört mångskiftande ekosystem, arter och genetiska resurser som finns i vår omgivning) så det säkerställs att ekosystemen senast 2020 är motståndskraftiga och fortsätter att tillhandahålla väsentliga tjänster för att trygga planetens mångfald av liv och bidra till människors välbefinnande och fattigdomsutrotning.

B.  Den 2050-vision som antogs inom ramen för mångfaldskonventionen, nämligen ett liv i harmoni med naturen, innebär att den biologiska mångfalden 2050 ska värdesättas, bevaras och återställas samt användas på ett klokt sätt, så att ekosystemtjänster kan upprätthållas, en frisk planet kan understödjas och de fördelar som är nödvändiga för alla människor kan tillhandahållas.

C.  2050-visionen stöds av fem övergripande mål: (a) att ta itu med de underliggande orsakerna till att biologisk mångfald går förlorad genom att integrera biologisk mångfald i alla förvaltnings- och samhällsfrågor, (b) att minska det direkta trycket på den biologiska mångfalden och främja en hållbar användning, (c) att förbättra tillståndet för den biologiska mångfalden genom att skydda ekosystem, arter och genetisk mångfald, (d) att öka de fördelar som biologisk mångfald och ekosystemtjänster ger alla människor, och (e) att stärka genomförandet genom delaktighetsbaserad planering, kunskapshantering och kapacitetsuppbyggnad.

D.  Nagoyaprotokollet syftar till att säkerställa en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser.

E.  EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 syftar till att hejda förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU och bidra till att stoppa förlusten av biologisk mångfald på global nivå fram till 2020, med beaktande av den biologiska mångfaldens egenvärde och ekosystemtjänsternas avgörande bidrag till människors välbefinnande och ekonomiska välstånd.

F.  EU och dess medlemsstater har antagit Agenda 2030 och de mål för hållbar utveckling som åtföljer den och som innehåller krav på att vi förändrar vår värld och skyddar vår planet, inbegripet livet på land och i vattnet, och har förbundit sig att genomföra den fullt ut.

G.  Försämringar av ekosystemen innebär stora sociala och ekonomiska förluster för EU.

Allmänna anmärkningar

1.  Europaparlamentet noterar med oro att Aichimålen för biologisk mångfald för 2020 inte kommer att uppnås om den nuvarande tillbakagången för den biologiska mångfalden får fortsätta, och uppmanar alla parter och intressenter i mångfaldskonventionen att intensifiera sina ansträngningar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att förbinda sig till omedelbara, betydande och kompletterande insatser för att bevara den biologiska mångfalden så att EU:s mål kan uppnås.

2.  Europaparlamentet betonar att skyddet av den biologiska mångfalden på global nivå är en stor utmaning och därmed ett strategiskt EU-intresse som bör ägnas största politiska uppmärksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt samarbeta, särskilt genom sina externa instrument, med tredjeländer för att främja och stärka åtgärderna för och styrningen av bevarandet av den biologiska mångfalden, särskilt i alla multilaterala avtal.

3.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett övergripande system för att åtgärda frågan om bevarande och hållbar användning av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att engagera sig starkt för en ytterligare stärkning av mångfaldskonventionen och att inta en ledande roll i utarbetandet av ramen för perioden efter 2020, särskilt inför de fjortonde och femtonde mötena i partskonferensen, och att öppet redovisa sina visioner och prioriteringar för den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020.

4.  Europaparlamentet påminner om att bevarandet och återställandet av den biologiska mångfalden bidrar till förverkligandet av flertalet mål för hållbar utveckling och är avgörande för att uppnå EU:s politiska mål rörande bland annat miljö, livsmedelstrygghet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, hälsa, katastrofriskreducering och migration.

5.  Europaparlamentet påminner om att bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem är av naturen synergistiskt och en grundläggande del i en hållbar utveckling. Parlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna behöver säkerställa att biologisk mångfald och en mer samstämd miljöpolitik integreras i EU:s samtliga interna och externa politikområden, också med tanke på deras åtagande att uppnå målen för hållbar utveckling fullt ut senast 2030.

6.  Europaparlamentet anser att man absolut måste ta itu med de huvudsakliga orsakerna till förlusten och försämringen av biologisk mångfald genom att tillämpa ett långsiktigt strategiskt tillvägagångssätt, och utarbeta och genomföra effektiva beslut och åtgärder som att kartlägga och bevara skyddade områden på grundval av ett områdes känslighet, förekomsten av utrotningshotade arter eller fastställda kunskapsluckor och/eller effektiv förvaltning, för att begränsa förlusten av biologisk mångfald och de negativa effekterna på ursprungsbefolkningars och lokala befolkningars territorier och försörjningsmöjligheter, att återställa ekosystem och ekosystemtjänster även utanför skyddade områden, att integrera biologisk mångfald i andra sektorer, såsom jordbruk, skogsbruk, planering av markanvändning, utvecklingssamarbete, forskning och innovation, transport, gruvdrift och hälsa, och att avskaffa snedvridna subventioner. Parlamentet anser också att förlusten av biologisk mångfald måste hejdas, tillsammans med sina skadeverkningar för marken och på lokalsamhällens och urbefolkningars uppehälle.

Genomförande av konventionen och den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020

7.  Europaparlamentet påminner om att COP14 i Egypten sammanfaller med den tjugofemte årsdagen för mångfaldskonventionens ikraftträdande. Parlamentet anser därför att man ovillkorligen måste göra mer för att genomföra den nuvarande strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, fokusera på uppnåendet av Aichimålen för biologisk mångfald och de centrala delarna i Nagoyaprotokollet och arbeta för en ambitiös strategisk plan och genomförandemekanism för perioden efter 2020, mot bakgrund av ett scenario för 2050 som beaktar nya utmaningar på området biologisk mångfald i linje med Agenda 2030 och målen för en hållbar utveckling.

8.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av Aichimålen för biologisk mångfald för att uppnå Agenda 2030 och dess globala mål för hållbar utveckling, särskilt hållbarhetsmål 14 (om att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling) och hållbarhetsmål 15 (om att skydda ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald).

9.  Europaparlamentet konstaterar med oro att bedömningar(3) av bevarandestatusen för arter och livsmiljötyper av naturvårdsintresse visar att det i EU endast är 7 procent av marina arter och 9 procent av marina livsmiljötyper som har en gynnsam bevarandestatus, och att 27 procent av bedömningarna av arter och 66 procent av bedömningarna av livsmiljötyper visar en ogynnsam bevarandestatus.

Den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft till åtgärder för att den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 ska bli mer ambitiös och fungera bättre. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt verka för utvecklingen av tydliga, kvantitativa, mätbara mål med resultatindikatorer, bättre uppföljningsinstrument, åtagandeförfaranden och mekanismer med gemensamma standarder för granskning och rapportering, efter modell av Parisavtalets mekanismer, för att förbättra insynen och parternas ansvarsskyldighet och den övergripande effektiviteten i nästa globala ram för biologisk mångfald.

11.   Europaparlamentet framhåller att det behövs en starkare internationell ram för att skydda den biologiska mångfalden på global nivå, så att dess nu aktuella tillbakagång kan hejdas och den kan återställas i så hög grad som möjligt. Parlamentet anser att en sådan ram bör bygga på mål och frivilliga åtaganden, och omfatta nationellt fastställda bidrag, med stöd av lokala och regionala bidrag, och andra lämpliga instrument, finansiella åtaganden och förbättrade garantier för kapacitetsuppbyggnad, samt en mekanism för översyn vart femte år, med betoning på bättre förvaltning av skyddade områden och effektivare bevarandeåtgärder samt en stigande ambitionsnivå.

12.  Europaparlamentet betonar att man måste minimera den tidsåtgång som kan uppstå från att den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 antagits tills den hunnit omsättas i form av nationella mål för biologisk mångfald, så att inte konkreta åtgärder för att hejda förlusten av biologisk mångfald försenas.

Ekonomiska överväganden och finansiering 

13.  Europaparlamentet understryker att ekonomisk tillväxt kan bli till nytta för hållbar utveckling endast om den inte försämrar den biologiska mångfalden och naturens förmåga att bidra till människors välbefinnande, och betonar vikten av fler naturbaserade lösningar för att hjälpa samhällen att hantera komplicerade utmaningar med sociala och ekonomiska inslag på ett fullständigt hållbart sätt.

14.  Europaparlamentet betonar att det behövs en tillräcklig finansiering av biologisk mångfald. Parlamentet understryker att en integrering av aspekter på biologisk mångfald och en eventuell öronmärkning av medel för biologisk mångfald i den kommande fleråriga budgetramen skulle bli till stor nytta för förverkligandet av 2050-visionen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja inrättandet av nya internationella finansieringsmekanismer för bevarande av den biologiska mångfalden som är kopplade till mångfaldskonventionen, och understryker den viktiga roll som privata finansieringsinitiativ spelar i detta avseende.

16.  Europaparlamentet betonar att investeringarna måste öka för att åtagandena i Parisavtalet ska kunna uppfyllas så att effekterna av klimatförändringarna på den biologiska mångfalden kan minskas och för att säkerställa samstämmighet mellan politiken, dels för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, dels för biologisk mångfald.

Skogsbruk och jordbruk

17.  Europaparlamentet välkomnar omnämnandet av skogsbrukets och jordbrukets potential i rekommendation 10.2.g (XXI/1.) till partskonferensens beslut. Parlamentet understryker att jordbruk och bevarande av biologisk mångfald står nära varandra. Parlamentet betonar att ett hållbart jordbruk och skogsbruk i hög grad bidrar till mångfalden av arter, livsmiljöer och ekosystem och minskar effekterna av klimatförändringarna.

18.  Europaparlamentet noterar dock det intensiva jordbrukets negativa effekter på den biologiska mångfalden, särskilt i fråga om avskogning och användning av bekämpningsmedel. Parlamentet påminner om den oroväckande minskningen av antalet pollinatörer, som är centrala för välfungerande ekosystem. Parlamentet uppmanar parterna att engagera sig starkt för ett hållbart jordbruk och skogsbruk, inklusive genom krav på främjande av agroekologiska metoder, utfasning av skadliga växtskyddsmedel och strategier för att skydda mark och livsmiljöer.

Innovation

19.  Europaparlamentet välkomnar omnämnandet av teknisk utveckling i 10.2.h (XXI/1.). Parlamentet påminner om den viktiga roll som innovation, forskning och utveckling spelar för uppnåendet av målen i 2050-visionen, och uppmanar parterna att särskilt fokusera på kopplingen mellan bevarandet av den biologiska mångfalden och fördelarna för människors hälsa och ekonomiska välstånd, och att samordna datainsamlingsåtgärder.

Kapacitetsuppbyggnad, allmänhetens medvetenhet och engagemang från alla aktörer

20.  Europaparlamentet betonar att kapacitetsuppbyggnad och åtgärder för att öka medvetenheten om bland annat värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster är avgörande för ett framgångsrikt genomförande. Parlamentet välkomnar därför att COP13 i sitt beslut XIII/23 och i rekommendationen XXI/1 antagit en handlingsplan på kort sikt (2017–2022) för att förbättra och stödja såväl kapacitetsuppbyggnad som sin kommunikationsstrategi, och uppmanar COP14 att bygga vidare på dessa viktiga frågor.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av ett omfattande och samverkansbaserat förfarande när man utformar ramen för perioden efter 2020.

22.  Europaparlamentet välkomnar att kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet tas upp i XXI/1. inför COP14, och uppmanar parterna att främja en större medvetenhet hos allmänheten och ett flerpartsdeltagande för att säkerställa skräddarsydda lösningar med lokala samhällen och ursprungsbefolkningar för att främja en hållbar markanvändning till förmån för ökad biologisk mångfald, så att regionala skillnader i landskap och livsmiljöer till fullo beaktas.

23.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att aktivt arbeta för en flerpartsmetod där regionala och lokala aktörer deltar, något som är mycket viktigt för att den biologiska mångfalden ska kunna värdesättas, skyddas, bevaras, användas på ett hållbart sätt samt återställas, och betonar att ett ökat engagemang med och mellan olika ledningsnivåer och sektorer samt företagsplattformar för biologisk mångfald kommer att skapa möjligheter att bättre förverkliga målen för biologisk mångfald och integrera mål för biologisk mångfald i andra politikområden.

o
o   o

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 35, 31.1.2018, s. 2.
(2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 38.
(3) Rapport från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster 2018: The Regional Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services for Europe and Central Asia.


Sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet
PDF 157kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet (2018/2034(INI))
P8_TA(2018)0432A8-0329/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3 och 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärbara pensioner (COM(2012)0055),

–  med beaktande av artiklarna 9, 145, 148, 149, 152, 153, 174 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV (Solidaritet),

–  med beaktande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 3, 4, 5, 8, 10 och 13,

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 14 maj 2018 om den ekonomiska politiken i euroområdet(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 maj 2018 Europeiska planeringsterminen 2018 – Landsspecifika rekommendationer (COM(2018)0400),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Årlig tillväxtöversikt 2018 (COM(2017)0690),

–  med beaktande av utkastet till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet av den 22 november 2017 – Följedokument till kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Årlig tillväxtöversikt för 2018 (COM(2017)0674),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 22 november 2017 till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2017)0677) och parlamentets ståndpunkt av den 19 april 2018 om samma ämne(3),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 22 november 2017 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet (COM(2017)0770),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 22 november 2017 Rapport om förvarningsmekanismen 2018 (COM(2017)0771),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017 Utkast till budgetplaner 2018: Samlad bedömning (COM(2017)0800),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 26 april 2017 Taking stock of the 2013 Recommendation on ‘Investing in children: breaking the cycle of disadvantage SWD(2017)0258),

–  med beaktande av kommissionens strategiska åtagande för jämställdhet 2016–2019 och europeiska jämställdhetspakten 2011–2020 och rådets slutsatser av den 7 mars 2011(4),

–  med beaktande av barnomsorgsmålen för 2002 års Barcelonaprocess om att barnomsorg skulle tillhandahållas för minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för minst 33 % av barnen under tre års ålder senast 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga efter tre år (COM(2016)0646),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2016)0604),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning – Andra etappen av Europeiska fonden för strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan (COM(2016)0581),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (COM(2016)0381),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016 Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av paketet om den cirkulära ekonomin(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Europa investerar igen – Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2016 om samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127), och dess bilagor,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om olika sätt att återintegrera arbetstagare efter skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om den ekonomiska politiken i euroområdet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om minimiinkomstpolitik som ett sätt att bekämpa fattigdom(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020(14),

–  med beaktande av kommissionens rapport 2018 om pensioners tillräcklighet: Current and future income adequacy in old age in the EU,

–  med beaktande av kommissionens rapport 2018 om åldrande: Economic and Budgetary Projections for the EU Member States (2016-2070),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 februari 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att förebygga och motverka odeklarerat arbete(15),

–  med beaktande av den (reviderade) europeiska sociala stadgan och Turinprocessen, som inleddes 2014 och som syftar till att stärka den europeiska sociala stadgans fördragssystem inom Europarådet och i dess förhållande till EU-lagstiftningen(16),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med Europeiska unionens inledande rapport (september 2015),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 från mars 2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0329/2018), och av följande skäl:

A.  I juni 2018 låg den säsongskorrigerade arbetslösheten i euroområdet på 8,3 %, vilket är en nedgång från 9,0 % i juni 2017 och den lägsta nivån i euroområdet sedan december 2008. Skillnaderna i arbetslöshetsnivåer är mycket stora med tanke på att den lägsta arbetslösheten i juni bland medlemsstater i euroområdet noterades i Malta (3,9 %) och Tyskland (3,4 %), och den högsta arbetslösheten, vilket fortfarande är ett orosmoment, observerades i Grekland (20,2 % i november 2018) och Spanien (15,2 %), vars anställningsgrad var 57, 8 % respektive 65,5 %.

B.  I juni 2018 låg ungdomsarbetslösheten i euroområdet på 16,9 %, jämfört med 18,9 % i juni 2017. Trots att arbetslösheten fortsätter att minska är den fortsatt oacceptabelt hög och mer än två gånger högre än den sammanlagda genomsnittsarbetslösheten. En av tre unga personer är arbetslös i vissa länder. Huvudansvaret för att ta itu med arbetslösheten ligger fortfarande på medlemsstaterna vad gäller att utveckla och genomföra regelverk för arbetsmarknaden, utbildningssystem och en aktiv arbetsmarknadspolitik för att bland annat skapa lämpliga jobbtillfällen med skäliga löner.

C.  Även skillnaderna i ungdomsarbetslöshet mellan medlemsstaterna i euroområdet är stora, då den lägsta ungdomsarbetslösheten i juni 2018 i euroområdet noterades i Malta (5,5 %) och Tyskland (6,2 %), och den högsta konstaterades i Grekland (42,3 % i april 2018), Spanien (34,1 %) och Italien (32,6 %).

D.  Några medlemsstater står inför strukturella utmaningar på arbetsmarknaden, såsom lågt deltagande och bristande färdigheter och kvalifikationer. Det finns ett växande behov av konkreta åtgärder för integrering eller återintegrering av icke förvärvsarbetande för att möta efterfrågan på arbetsmarknaden.

E.  Den sammanlagda sysselsättningsgraden för euroområdet 2017 uppgick till 71 %, samtidigt som sysselsättningsgraden för kvinnor uppgick till 65,4 %. Målet för EU enligt Europa 2010-strategin är att nå 75 % sysselsättning för personer i åldrarna 20–64, bland annat genom att vidare inkludera kvinnor, äldre arbetstagare och genom att integrera migranter bättre i arbetsstyrkan. Euroområdets sysselsättningsgrad 2016 var högre än den högsta nivån före finanskrisen och växte med 1,5 % under det andra kvartalet 2018 jämfört med samma kvartal föregående år. Den är fortfarande lägre än nivåerna som observerades för ett årtionde sedan i vissa medlemsstaterna, vilket tar i åtanke att detta i östländerna kan förklaras med en långsiktigt minskande befolkning snarare än negativa trender på arbetsmarknaden. Trenden att antalet arbetstimmar per anställd minskar på grund av att deltidsarbetet ökar är oroväckande. År 2017 sågs en lättare nedgång (0,3 %) jämfört med året innan, men fortfarande är siffran cirka 3,0 % lägre än 2008(17).

F.  Arbetsmarknadssegmentering påverkar framför allt lågkvalificerade, unga och äldre arbetstagare, kvinnor, personer med funktionsnedsättning och personer med invandrarbakgrund, som även oftare är deltidsanställda eller tillfälligt anställda, vilket tillsammans med ovanliga eller atypiska anställningsformer och bedrägligt egenföretagande är kvarstående problem. Sysselsättningsgraden för personer i åldern 55–64 år uppgick 2017 till 57 % i EU, vilket var tio procentenheter lägre än den allmänna sysselsättningsgraden. Skillnaden mellan kvinnor och män var 13 procentenheter, alltså tre procentenheter högre än motsvarande värde för hela befolkningen i arbetsför ålder. Enligt befolkningsstatistikens prognoser ökar antalet äldre arbetstagare.

G.  Allmän tillgång till sjukvård av god kvalitet är ett grundläggande behov som medlemsstaterna måste tillgodose och investera i.

H.  År 2016 uppgick procentandelen av människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning i euroområdet till 23,1 %, vilket är högre än 2009, medan fattigdomen bland förvärvsarbetande uppgick till 9,5 %. Fortfarande löper 118 miljoner EU-medborgare risk att drabbas av fattigdom eller social utanförskap, vilket alltjämt är en miljon fler än före krisen. Detta motsvarar definitivt inte målet enligt Europa 2020-strategin att minska risken för fattigdom och social uteslutning med 20 miljoner jämfört med 2008 års värden. Samtidigt som den materiella fattigdomen minskar, ökar den monetära fattigdomen liksom risken för att drabbas av fattigdom.

I.  Långtidsarbetslösheten i euroområdet minskar (från 5 % 2016 till 4,4 % 2017) men svarar fortfarande för omkring 48,5 % av den totala arbetslösheten, vilket är en oacceptabelt hög nivå.

J.  Enligt 2018 års rapport över sysselsättningen och den sociala utvecklingen i Europa (ESDE) är den begränsade produktivitetstillväxt per anställd som påverkar löneutvecklingen kopplad till faktorer såsom en högre andel deltidsjobb och ett lägre antal arbetstimmar.

K.  Deltidsarbetet och tillfälliga anställningsavtal i euroområdet har legat på en stabil nivå sedan 2013, emedan de utgjorde en stor andel av den sammanlagda anställningsgraden, och 2017 stod deltidsarbete för 21,2 % av all sysselsättning. Nivån av deltidsarbete bland kvinnor (31,4 %) är betydligt högre än bland män (8,2 %), ett fenomen som kan påverka inkomst och tillgång till socialt skydd. År 2016 var unga människor kraftigt överrepresenterade i fråga om tidsbegränsade avtal, då 43,8 % av de anställda i åldern 15–24 år.

L.  Tillräckliga pensioner är fortfarande en utmaning, eftersom risken för social utestängning ökar med åldern, och även pensionsklyftan mellan könen på 37 % är fortsatt en utmaning för många äldre kvinnor, med en ökad risk för fattigdom och social utestängning som följd. Pensionsrättigheterna för personer med atypiskt arbete eller verksamhet som egenföretagare är lägre än för anställda.

M.  Tillgången till sociala tjänster såsom barnomsorg, hälso- och sjukvård samt överkomliga tjänster för långtidsvård eller rörlighet har stor inverkan på hur långt inkomsterna räcker, i synnerhet för personer med låg inkomst eller personer som är beroende av socialt skydd.

1.  Europaparlamentet noterar att medan de ekonomiska förutsättningarna i euroområdet är gynnsamma och arbetslösheten sjunker stadigt har denna ekonomiska återhämtning inte varit jämnt fördelad över euroområdet och det finns mycket utrymme för förbättring i fråga om ekonomisk konvergens, kampen mot ungdoms- och långtidsarbetslöshet, könsdiskriminering, segmentering på arbetsmarknaden och ojämlikhet, särskilt för sårbara grupper samt i fråga om att minska antalet personer som arbetar under deras kompetensnivå, fattigdom i allmänhet och fattigdom hos sysselsatta i synnerhet, eliminering av barnfattigdom och främjande av produktivitet och löneökning. Europaparlamentet observerar att inkomstklyftorna hade varit mycket högre om det inte vore för sociala överföringars omdistribuerande verkan, vilket 2015 minskade antalet personer som riskerade fattigdom med en tredjedel (33,7 %). Europaparlamentet beklagar det faktum att dess inverkan var otillräcklig och av varierande storlek över medlemsstaterna, där inkomstklyftorna krympte med över 20 % i Belgien, Finland och Irland men med mindre än 10 % i Estland, Grekland, Italien, Lettland och Portugal.

2.  Europaparlamentet betonar att tillgången till sociala rättigheter och ett fungerande och effektivt socialt skyddsnät som ger tillräckligt skydd för alla arbetstagare, oavsett deras anställningsförhållande, anställningsform eller avtal är viktiga grundförutsättningar, jämte aktiv och hållbar arbetsmarknadslagstiftning, för att minska fattigdom och socialt utanförskap, i synnerhet för de mest sårbara, vilket säkerställer inkluderande arbetsmarknader och stärker euroområdets ekonomiska motståndskraft och konkurrensförmåga.

3.  Europaparlamentet välkomnar det stärkta ekonomiska stödet, via stödprogrammet för strukturreformer, som syftar till att medlemsstaterna ska kunna genomföra sina reformer för att skapa kvalitet i arbetet och därmed främja sysselsättningen, minska arbetslösheten genom att inrikta sig på långtids- och ungdomsarbetslöshet, samt öka lönenivåerna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att utvidga omfattningen av stödprogrammet för strukturreformer för att inbegripa länder som för närvarande inte ingår i euroområdet, i syfte att främja ekonomisk och social sammanhållning i hela EU.

4.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens landsspecifika rekommendationer för 2018 är en viktig del av den europeiska planeringsterminen, och välkomnar att sociala utmaningar särskilt uppmärksammas i dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa politisk samstämmighet mellan de landsspecifika rekommendationerna och att respektera stabilitets- och tillväxtpaktens flexibilitetsklausul enligt rådets gemensamt överenskomna ståndpunkt om flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet noterar med oro att enbart 50 % av rekommendationerna för 2017 har genomförts till fullo eller delvis, och uppmuntrar därför medlemsstaterna att intensifiera insatserna för att genomföra rekommendationerna, i synnerhet på områdena

   fattigdom och socialt utanförskap, inklusive barnfattigdom och fattigdom hos förvärvsarbetande, särskilt bland sårbara grupper,
   ungdoms- och långtidsarbetslöshet i enlighet med rådets rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden(18),
   inkomstklyftor,
   löneutveckling,
   bekämpning av problemet med avhopp från skolan och det höga antalet unga som varken arbetar eller studerar,
   utbildning, livslångt lärande, yrkesutbildning,
   hållbara och tillräckliga pensionssystem,
   sjukvård, särskilt långtidsvård,
   trygg och anpassningsbar anställning,
   jämställdhet, i synnerhet deltagande på arbetsmarknaden samt löne- och pensionsklyftor.

5.  Europaparlamentet betonar därför att skapandet av lämpligt arbete, tillgång till socialt skydd oavsett anställningsrelation eller avtalstyp och löneutveckling har en avsevärd inverkan på minskningen av ojämlikhet, risken för fattigdom och socialt utanförskap och kommer att förbättra levnadsstandarden och främja den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet understryker att medlemsstaternas reformer enligt kommissionens landsspecifika rekommendationer därför bör fokuseras på åtgärder som ökar produktiviteten och hållbar utveckling, bidrar till nya jobb av hög kvalitet och minskar ojämlikhet och fattigdom, särskilt barnfattigdom. Parlamentet uppmuntrar skapandet av tillsvidareanställningar samtidigt som man säkerställer anpassningsbarhet, främjar en inkluderande arbetsmarknad och säkerställer en rättvis balans mellan arbets- och privatliv.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 13 mars 2018 Övervakning av genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2018)0130), vilket ansluter pelaren till den europeiska planeringscykeln i och med att prioriteringarna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter återspeglas i analysen av de åtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts på nationell nivå. Parlamentet understryker att EU:s sociala mål och åtaganden måste ha samma tyngd som de ekonomiska målen, Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sociala rättigheter genom att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter på ett sätt som skapar en verklig social dimension i EU (genom lagstiftning, mekanismer för politikutformning och finansiella instrument på lämplig nivå).

7.  Europaparlamentet noterar att arbetsmarknaderna i euroområdet skiljer sig åt avsevärt, vilket är ett hinder för att de ska fungera väl. Parlamentet efterlyser, utan att göra avkall på subsidiaritetsprincipen, välutformad arbetsmarknadspolitik och reformer som skapar sysselsättning av god kvalitet, främjar lika möjligheter, likabehandling av arbetstagare och den sociala och solidariska ekonomin, underlättar lika tillträde till arbetsmarknaden och socialt skydd, underlättar arbetskraftens rörlighet, återintegrerar arbetslösa och bekämpar ojämlikhet och skillnader mellan könen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta social och ekonomisk politik i enlighet med principerna i kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(19), och särskilt att säkerställa ett tillräckligt inkomststöd, tillgängliga arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet, och påminner om att dessa faktorer betraktas som grundläggande för att nå ett hållbart resultat.

8.  Europaparlamentet framhåller behovet av att öka sysselsättningsgraden och skapa meningsfull sysselsättning, i synnerhet bland långtidsarbetslösa, lågkvalificerade, unga och äldre arbetstagare, kvinnor, migranter, personer med funktionsnedsättning och marginaliserade grupper såsom romerna, i syfte att uppnå Europa 2020-målet om en sysselsättningsgrad på minst 75 % och minska de sociala och ekonomiska riskerna för dessa grupper, särskilt barnfattigdom och fattigdom hos yrkesverksamma samt dessa gruppers sociala utanförskap. Parlamentet understryker vikten av att minska det antal människor som lever i fattigdom genom att uppnå Europa 2020-målet om att minska fattigdomen med 20 miljoner människor. Parlamentet understryker vikten av att minska barnfattigdom genom en EU-omfattande barngaranti.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta åtgärder och strategier i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att tillgodose sociala behov hos de som saknar tillträde till arbetsmarknader, nämligen personer som är ytterst eftersatta, såsom hemlösa, barn och unga och personer med kroniska fysiska och mentala hälsoproblem.

10.  Europaparlamentet efterlyser nationella strategier och samordning på EU-nivå för att bekämpa åldersdiskriminering på arbetsmarknaderna till följd av ett allt större antal äldre arbetstagare inom EU:s arbetskraft, bland annat informationskampanjer om rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling(20), och en anpassning av arbetshälso- och säkerhetsföreskrifter, i syfte att skapa hållbar sysselsättning, ta hänsyn till nya och framväxande arbetsrelaterade risker, ge möjligheter till livslångt lärande och bedriva bättre politik för att förena arbete och familjeliv.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i euroområdet att dra full fördel av de positiva ekonomiska prognoserna och införa arbetsmarknadsreformer som fokuserar på förutsägbara, säkra och öppna anställningsformer, juridiskt trygga anställningsavtal som beskriver anställningsvillkoren tydligt, genom att bekämpa och förebygga bedrägligt egenföretagande och tillhandahålla tillräckligt socialt skydd, oavsett anställningsförhållande eller avtalstyp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta och genomföra förslaget till rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd och att uppmuntra människor med atypiskt arbete att delta i system för socialt skydd. Parlamentet betonar vikten av förhandlingar om ett ambitiöst direktiv om förutsägbara och transparenta arbetsvillkor.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i omsorgstjänster under hela livscykeln, att fortsätta att sträva efter att nå målen för 2002 års Barcelonaprocess om barnomsorg och att utveckla omsorgsmålen för äldre och personer i beroendeställning. Parlamentet anser att tillhandahållande av omsorgstjänster inom familjen inte bör inverka negativt på sociala förmåner eller pensionsförmåner. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att medlemsstaterna säkerställer att ackumuleringen av pensionsrättigheter är tillräcklig.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska pensionsklyftan mellan könen, och säkerställa rättvisa mellan generationerna genom anständiga och tillräckliga pensionsförmåner för att utrota fattigdom bland äldre, och samtidigt garantera pensionssystemens långsiktiga hållbarhet samt främja högre sysselsättning av god kvalitet som medför högre bidrag till de allmänna pensionssystemen och inte lägger en för tung börda på den yngre generationen. Parlamentet noterar med oro att pensionsklyftan mellan könen, samt andelen förtidspensionerade, fortfarande är betydande i flertalet medlemsstater i euroområdet. Parlamentet framhåller att pensionssystemen kan göras mer hållbara genom att bland annat minska arbetslösheten, bekämpa svartjobb och integrera migranter och flyktingar på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation i 2018 års Pension Adequacy Report om behovet av en holistisk övervägning av tillräcklig inkomst för äldre och pensionssystemens ekonomiska hållbarhet. Parlamentet efterlyser även ytterligare analyser av situationen för de allra äldsta, vars pensionsrättigheter kan ha minskat med tiden på grund av inflation.

14.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas reformer av sina socialskyddssystem måste syfta till att få de som kan arbeta att delta på arbetsmarknaden, genom att det ska löna sig att arbeta. Parlamentet betonar att inkomststöd bör riktas till de mest behövande.

15.  Europaparlamentet noterar att andelen lediga anställningar i euroområdet var 2,1 % under det första kvartalet 2018, vilket är en uppgång från 1,9 % under 2017. Parlamentet betonar att lämpliga färdigheter kan förvärvas och att kompetensglappet kan hanteras genom att förbättra kvaliteten på, åtkomsten och tillgången till samt rimliga kostnader för utbildning, däribland riktad utbildning av god kvalitet genom ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och stärkta åtgärder för kompetensutveckling och omskolning, med särskild tonvikt på grundläggande färdigheter samt icke-formella vuxenutbildningsmöjligheter, och att detta kräver tillräckligt stöd, bland annat finansiering på EU-nivå utan att göra avkall på artikel 149 i EUF-fördraget och nationell och regional nivå. Parlamentet efterlyser i detta hänseende riktade åtgärder för att stödja utsatta grupper såsom romer, personer med funktionsnedsättning, unga med högst grundskoleutbildning, långtidsarbetslösa, migranter och flyktingar. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att stärka yrkesutbildningens relevans för arbetsmarknaden och vidta åtgärder för att öka dess attraktionskraft jämfört med akademiska karriärvägar. Parlamentet stöder fortsatt genomförande och uppföljning av initiativet Kompetenshöjningsvägar som tillhandahåller viktiga färdigheter för 2000-talet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera en heltäckande utbildning i digitala färdigheter och att beakta övergången till den digitala ekonomin i samband med kompetenshöjning och omskolning.

16.  Europaparlamentet finner det oroande att de genomsnittliga offentliga utbildningsanslagen uttryckt som procentandel av BNP har sjunkit varje år mellan 2009 och 2016 i EU-19(21). Parlamentet betonar att välfinansierad offentlig utbildning är avgörande för jämlikhet och social integration.

17.  Europaparlamentet noterar med stor oro att det alltjämt finns många EU-medborgare med svag läs- och skrivförmåga eller läs- och skrivsvårigheter, däribland funktionell analfabetism och bristande mediekompetens, vilket är mycket oroande med tanke på hur det påverkar deras möjligheter att på ett meningsfullt och ändamålsenligt sätt delta i det offentliga livet och på arbetsmarknaden.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar till främjande av varvade utbildningssystem och liknande politiska åtgärder. Parlamentet betonar att en effektiv koppling mellan utbildning, forskning, innovation och arbetsmarknad kan få avgörande betydelse för skapandet av arbetstillfällen.

19.  Europaparlamentet betonar att en säker och lämplig inlärningsmiljö är av avgörande betydelse för att studenterna och lärarna ska trivas.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram särskilda åtgärder inom sysselsättnings-, utbildnings- och socialpolitiken för att se till att personer med funktionsnedsättning och personer från mindre gynnade förhållanden verkligen inkluderas.

21.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av att planera och främja strukturerade och moderna yrkesvägledningsprogram i skolorna, särskilt på landsbygden, i gränsregioner, i bergsområden och på öar.

22.  Europaparlamentet stöder studerandes, arbetstagares, idrottsutövares och artisters rörlighet i EU och euroområdet. Parlamentet befarar dock att de betydande skillnaderna i levnads- och arbetsvillkor i euroområdet ger upphov till ofrivillig migration och därmed ytterligare förvärrar effekterna av den så kallade kunskapsflykten. Parlamentet framhåller att en viktig förutsättning för att man ska kunna ta itu med problemet med kunskapsflykt är att man skapar anständiga arbetstillfällen och främjar effektiva strategier för utbildning och yrkesvägledning. Parlamentet efterlyser framtida utbildnings- och sysselsättningspolitiska åtgärder för att på ett effektivt sätt ta itu med denna företeelse, bland annat genom en fullständig utveckling av det europeiska utbildningsområdet. Parlamentet betonar hur viktigt det är att utveckla ett europeiskt studentkort för att främja rörlighet i utbildningssyfte och underlätta det ömsesidiga erkännandet av certifikat, utbildningsbevis och yrkeskvalifikationer och minska de administrativa bördorna och kostnaderna för studenter och utbildningsinstitut.

23.  Europaparlamentet betonar att det av riktmärkena i Utbildning 2020 framgår att andelen 15-åringar som är lågpresterande i läsning, matematik och naturvetenskap bör vara lägre än 15 % senast 2020. Parlamentet gläder sig över att det i den nya sociala resultattavlan har införts ett riktmärke för underprestationer i skolan för 15-åringar (bristande matematikkunskaper enligt programmet för internationell utvärdering av elevprestationer (Pisa).

24.  Europaparlamentet erinrar om att enligt riktmärkena i Utbildning 2020 ska man senast 2020 uppnå målet om att minst 95 % av alla barn (från fyra års ålder till skolpliktig ålder) ska delta i förskoleverksamhet. Parlamentet betonar att ”barnomsorg” i den sociala resultattavlan endast omfattar en indikator, nämligen för barn under tre år inom den formella barnomsorgen. Parlamentet påpekar att det saknar information om täckningen för äldre barn under skolpliktig ålder samt information om storleken på barnomsorgsutbudet mätt i antal timmar.

25.  Europaparlamentet beaktar den positiva roll som öppen utbildning och öppna universitet spelar när det gäller att förvärva kunskaper och färdigheter, särskilt nätbaserade utbildningsprogram för arbetstagare, eftersom detta är en dynamisk form av lärande som tillgodoser de aktuella behoven och deltagarnas intressen.

26.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om minst en tredubbling av anslagen till Erasmus+ i nästa fleråriga budgetram, i syfte att nå ut till många fler ungdomar, ungdomsorganisationer och skolelever och lärlingar i hela Europa. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet riktas mot personer med mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund, så att de kan delta i programmet, liksom mot personer med funktionsnedsättning, i överensstämmelse med EU:s och medlemsstaternas skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

27.  Europaparlamentet påminner om den strategiska potentialen i de kulturella och kreativa sektorerna som en källa till sysselsättning och välstånd i EU. Parlamentet betonar att de kulturella och kreativa sektorerna utgör 11,2 % av alla privata företag och 7,5 % av alla personer som är sysselsatta i EU:s totala ekonomi, och att de står för 5,3 % av det totala europeiska bruttoförädlingsvärdet. Parlamentet betonar de kulturella och kreativa sektorernas roll när det gäller att bevara och främja den kulturella och språkliga mångfalden i Europa och deras bidrag till den ekonomiska tillväxten, innovationen och sysselsättningen, särskilt ungdomssysselsättningen.

28.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med tillräckliga investeringar och tillräcklig planering på utbildningsområdet, särskilt när det gäller digital kompetens och programmering, för att säkra unionens konkurrenskraft, tillgången på kvalificerad arbetskraft och arbetskraftens anställbarhet.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla incitament och tekniskt bistånd till ungdomar så att de kan starta sina företag och att föreslå åtgärder för att främja entreprenörskap även i skolornas läroplaner i medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att genomföra reformer som förbereder arbetsmarknaden och arbetskraften i alla åldrar och från alla bakgrunder på den digitala omvandlingen med ett flexibelt, användarcentrerat tillvägagångssätt, i synnerhet genom att tillhandahålla livslång inlärning och utbildning inom digitala färdigheter, vilket är avgörande för en kunskapsbaserad ekonomi. Parlamentet understryker hur viktigt det är med en livslång karriärvägledning för att garantera att individer deltar i lämplig, flexibel utbildning av hög kvalitet samt utnyttjar karriärvägar. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den begränsade nyttan av kompetensprognoser på grund av att arbetsmarknaden snabbt kan förändras och betonar i detta hänseende vikten av övergripande färdigheter såsom kommunikation, problemlösning, kreativitet och inlärningsförmåga, som stärker individernas motståndskraft och förmåga att anpassa sig till förändringar och tillägna sig nya färdigheter under hela livet. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att säkerställa att de nationella systemen för socialt skydd tillhandahåller adekvat skydd till arbetstagare inom nya former av arbete och med nya former av avtal samt lämpligt skydd för dem som inte kan arbeta och dem som inte kan hitta arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta arbetsmarknadspolitik som stöder rörlighet mellan sektorerna och omskolning av arbetstagare, vilket kommer att bli allt viktigare i takt med att våra arbetsmarknader anpassas efter den digitala omvandlingen av våra ekonomier. Parlamentet betonar i detta hänseende behovet av att involvera både arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för att säkerställa en rättvis övergång.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i euroområdet att genomföra de reformer som krävs för att öka den sociala investeringen för att säkerställa hälso- och sjukvårdssystemens tillgänglighet, överkomlighet, kvalitet och kostnadseffektivitet. Parlamentet efterlyser ett nytt europeiskt mål för att avsevärt öka antalet friska levnadsår genom att prioritera förebyggande åtgärder och medicinsk behandling i EU:s hälso- och sjukvårdspolitik. Parlamentet efterlyser aktivt drivna hälsofrämjande kampanjer.

32.  Europaparlamentet efterlyser en europeisk strategi för tillgängliga långtidsvårdssystem av god kvalitet, i enlighet med ett rättighets- och samhällsbaserat förhållningssätt till vård, omsorg och stöd vid långvarigt behov. Parlamentet efterlyser betydande investeringar i långtidsvårdstjänster för att ha beredskap inför de beräknade ökade behoven på grund av demografiska förändringar. Parlamentet erkänner att långtidsvårdssektorn erbjuder bristande arbetsvillkor och efterlyser en utvärdering av arbete inom vård och omsorg och arbetsvillkoren inom vård- och omsorgstjänster för att säkerställa kvalitet inom långtidsvården.

33.  Europaparlamentet framhåller att det behövs väl utformade strategier för bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, däribland tillhandahållande av överkomlig tidig och allmän barnomsorg, balansering av rollen som omsorgsgivare mellan män och kvinnor, främjande av flexibla arbetsformer och införande av förmånlig föräldraledighet eller ledighet för vårdnadshavare. Parlamentet anser i detta avseende att ett snabbt antagande av ett balanserat direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare är ett nödvändigt steg för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet efterlyser även ett europeiskt initiativ, skydd och sociala tjänster för informella omsorgsgivare.

34.  Europaparlamentet framhåller vikten av att stärka den strukturerade civila och sociala dialogen och deltagandet från arbetsgivarorganisationers, fackföreningars och civilsamhällesorganisationers sida när det gäller att bidra till utvecklingen och genomförandet av sysselsättnings- och socialpolitik och sysselsättnings- och socialreformer samt deras aktiva engagemang i den europeiska planeringsterminen.

35.  Europaparlamentet anser att i syfte att behålla och öka sin globala konkurrenskraft måste arbetsmarknadens regelverk i medlemsstaterna vara tydligt, enkelt och flexibelt samtidigt som höga arbetsrättsliga standarder upprätthålls.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(2) EUT C 179, 25.5.2018, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0181.
(4) EUT C 155, 25.5.2011, s. 10.
(5) Direktiv (EU) 2018/849, (EU) 2018/850, (EU) 2018/851 och (EU) 2018/852.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0325.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0078.
(8) EUT C 356, 4.10.2018, s. 89.
(9) EUT C 346, 27.9.2018, s. 200.
(10) EUT C 346, 27.9.2018, s. 156.
(11) EUT C 337, 20.9.2018, s. 135.
(12) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24.
(13) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.
(14) EUT C 366, 27.10.2017, s. 117.
(15) EUT C 35, 31.1.2018, s. 157.
(16) https://www.coe.int/en/web/turin-european-social-charter/turin-process
(17) http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=8030&furtherPubs=yes
(18) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.
(19) EUT L 307, 18.11.2008, s. 11.
(20) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(21) Uppgifter från Eurostat.


Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet
PDF 160kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet (2018/2855(RSP)).
P8_TA(2018)0433B8-0480/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, framför allt artiklarna 7, 8, 11, 12, 39, 40, 47 och 52, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt artiklarna 8, 9, 10, 11, 13, 16 och 17, och protokollet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt artikel 3,

–  med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artiklarna 2, 17, 19, 20 och 25,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(1), och av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(2),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och dess tillhörande protokoll,

–  med beaktande av den undersökning som det brittiska underhuset gjort av falska nyheter och den femte interimsrapporten från dess utskott för digitala frågor, kultur, medier och idrott om desinformation och falska nyheter (Disinformation and ‘fake news’),

–  med beaktande av de utfrågningar som hållits i det amerikanska representanthusets utskott för energi och handel,

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1250 av den 12 juli 2016 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2018 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(4),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols (nedan kallad domstolen) dom av den 6 oktober 2015, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner(5), C-362/14,

–  med beaktande av domstolens dom av den 25 januari 2018, Maximilian Schrems mot Facebook Ireland Limited(6), C-498/16,

–  med beaktande av domstolens dom av den 5 juni 2018, Unabhängiges Landeszentrum für Datenschutz Schleswig-Holstein mot Wirtschaftsakademie Schleswig-Holstein GmbH, C-210/161(7),

–  med beaktande av den formella begäran från David Caroll riktad till Cambridge Analytica om att ta fram hans personuppgifter och uppge källan,

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande 3/2018 av den 19 mars 2018 om manipulation via internet och personuppgifter(8),

–  med beaktande av artikel 29-gruppens riktlinjer av den 3 oktober 2017 om automatiserat individuellt beslutsfattande och profilering vid tillämpning av förordning (EU)  2016/679(9),

–  med beaktande av de två uppsättningarna skriftliga svar på frågor som inte besvarades vid mötet mellan Europaparlamentets gruppledare och Facebooks verkställande direktör, Mark Zuckerberg, offentliggjorda av Facebook den 23 maj(10) respektive den 4 juni 2018(11),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/234 av den 14 februari 2018 om förstärkning av den europeiska dimensionen i och ett effektivt genomförande av valet till Europaparlamentet 2019(12), kommissionens rekommendation av den 12 september 2018 om nätverk för valsamarbete, insyn på nätet, skydd mot cyberincidenter och bekämpning av desinformationskampanjer i samband med val till Europaparlamentet, (C(2018)5949), och kommissionens meddelande av den 12 september 2018 Att säkerställa fria och rättvisa val till Europaparlamentet (COM(2018)0637),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 12 september 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 vad gäller ett kontrollförfarande avseende överträdelser av reglerna om skydd av personuppgifter i samband med val till Europaparlamentet (COM(2018)0636),

–  med beaktande av kommissionens vägledning av den 12 september 2018 om tillämpningen av EU:s dataskyddslagstiftning i samband med val (COM(2018)0638),

–  med beaktande av de djupgående utfrågningar som på uppdrag av Europaparlamentet hållits av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet,

–  med beaktande av rapporterna från den brittiska dataskyddsmyndigheten (Information Commissioner’s Office) om utredningen av användning av dataanalys och politiska kampanjer samt rapporten Democracy disrupted(13),

–  med beaktande av beläggen från den europeiska konsumentorganisationen (BEUC), vilka presenterades den 25 juni 2018(14),

–  med beaktande av uttalandet från kommissionen av den 23 oktober 2018,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Undersökande journalistik avslöjade och offentliggjorde betydande dataläckor i form av Facebooks användaruppgifter i samband med det tillträde som Facebook beviljade tredjepartsapplikationer och det därpå följande missbruket av dessa uppgifter för valkampanjer samt andra personuppgiftsincidenter som senare uppdagades i fråga om personuppgifter som innehades och hade samlats in av stora företag inom sociala medier.

B.  Dessa personuppgiftsincidenter påverkade människor överallt i världen, även unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare bosatta i unionen, och en rad olika nationella parlament höll utfrågningar, gjorde utredningar och offentliggjorde sina slutsatser i detta sammanhang.

C.  Nämnda personuppgiftsincidenter ägde rum under en längre tid. De berörda företagen agerade då i strid med tillämplig dataskyddslagstiftning på unionsnivå, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

D.  Det missbruk av uppgifter som avslöjades inom ramen för Cambridge Analytica-skandalen ägde rum innan den allmänna dataskyddsförordningen började tillämpas.

E.  Facebook har bekräftat att inga uppgifter om vare sig bankkonton, kreditkort eller nationella identitetsuppgifter delats med Cambridge Analytica.

F.  Cambridge Analytica har påstått att uppgiftsbehandlingen officiellt gjordes för forskningsändamål, men i ett senare skede överläts de insamlade uppgifterna för att användas för politiska och kommersiella ändamål.

G.  Den första reaktionen från de berörda företagens sida motsvarade inte de förväntningar som man kan ställa och gjorde det inte heller möjligt för de berörda myndigheterna på nationell nivå och unionsnivå att genomföra en fullständig och oberoende utredning och revision.

H.  Ordförandena för de politiska grupperna i Europaparlamentet höll en inledande diskussion inom stängda dörrar med Facebooks verkställande direktör och grundare, Mark Zuckerberg, den 22 maj 2018, och detta möte resulterade i talmanskonferensens begäran till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om att, tillsammans med utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för industrifrågor, forskning och energi, hålla djupgående uppföljande utfrågningar.

I.  Tre utfrågningar om Facebook/Cambridge Analytica-fallets inverkan på frågor med anknytning till uppgiftsskydd, valprocesser, falska nyheter och sociala mediers marknadsposition hölls den 4 juni, den 25 juni och den 2 juli 2018 med deltagande av de berörda ledamöterna av Europeiska kommission, den verkställande direktören för Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), Europeiska datatillsynsmannen, Europeiska dataskyddsstyrelsens ordförande, den brittiska dataskyddsmyndigheten, den brittiska valkommissionens verkställande direktör, berörda medborgare och Facebook.

J.  Facebook vägrade för samtliga tre utfrågningar att avdela personal på lämplig teknisk nivå och på passande ansvarsnivå, med den tekniska sakkunskap och de kunskaper i övrigt som efterlystes av utskottsordförandena, och skickade i stället personer ur sitt Public Policy-team. De uppgifter som Facebooks företrädare tillhandahöll under utfrågningarna var vaga när det gällde de konkreta och specifika åtgärder som vidtagits för att säkerställa fullständig efterlevnad av EU:s dataskyddslagstiftning, och var snarare av allmän karaktär.

K.  I sitt yttrande 3/2018 uttrycker Europeiska datatillsynsmannen upp farhågor i samband med manipulation via internet och personuppgifter, och argumenterar även för att konkurrensrätten spelar en avgörande roll i arbetet med att säkerställa ansvarsskyldighet för de dominerande aktörerna på marknaden och skydda demokratin mot en alltför stark ställning på marknaden för sådana aktörer. De enskilda medborgarnas intressen bör avspeglas bättre när man bedömer potentiellt missbruk av en dominerande ställning eller fusioner av företag, som kan ha samlat på sig en betydande informationsbaserad makt.

L.  I sitt yttrande av den 3 oktober 2017 framhöll artikel 29-gruppen att profilering och automatiska beslutsprocesser kan utgöra betydande risker för privatpersoners rättigheter och friheter, och att det därför är nödvändigt att vidta ändamålsenliga skyddsåtgärder.

M.  Europeiska dataskyddsstyrelsens ordförande påpekade att Facebook/Cambridge Analytica-fallet ägde rum innan den allmänna dataskyddsförordningen trädde i kraft, vilket innebär att systemet med ansvarig tillsynsmyndighet enligt den allmänna dataskyddsförordningen inte var tillämpligt. Utredningen leddes av den brittiska dataskyddsmyndigheten.

N.  Facebook har medgett att företaget ingick ett avtal med en applikationsutvecklare utan att ha gjort en förhandskontroll av dess villkor, enligt vilka den sistnämnda förbehöll sig rätten att lämna ut personuppgifter till tredje part. Detta förbiseende fick allvarliga konsekvenser, och sådana metoder var olagliga redan enligt den då tillämpliga dataskyddslagstiftningen.

O.  I skrivande stund pågår förhandlingar om förordningen om integritet och elektronisk kommunikation.

P.  Europeiska dataskyddsstyrelsen har uppgett att cirka 100 gränsöverskridande fall redan är under behandling inom ramen för mekanismen för enhetlighet enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Denna mekanism samordnar de nationella dataskyddsmyndigheternas åtgärder för att säkerställa en gemensam strategi för upprätthållande av EU:s dataskyddslagstiftning.

Q.  Facebook, som har undertecknat skölden för skydd av privatlivet, har bekräftat att personuppgifter för upp till 2,7 miljoner unionsmedborgare fanns med bland dem som otillbörligt användes av det politiska konsultföretaget Cambridge Analytica.

R.  Den 28 september 2018 offentliggjorde Facebook att en extern aktör hade attackerat företagets system och utnyttjat en sårbarhet som avslöjade åtkomsttokens för 50 miljoner Facebook-konton. Den irländska dataskyddsmyndigheten och andra dataskyddsmyndigheter har inlett utredningar av dessa uppgifter för att bedöma efterlevnaden av EU:s dataskyddslagstiftning.

S.  Förenta staternas federala handelskommission (Federal Trade Commission, FTC) undersöker för närvarande huruvida Facebook underlåtit att agera i enlighet med sina utfästelser vad gäller skydd av privatlivet, inbegripet att följa skölden för skydd av privatlivet, eller om företaget gjort sig skyldigt till illojala metoder som åsamkat konsumenterna betydande skada, i strid med FTC-akten och den tidigare uppgörelsen mellan FTC och Facebook, från 2011.

T.  Fyra konsumentorganisationer i Belgien, Italien, Spanien och Portugal har väckt kollektiv talan mot Facebook och kräver i detta sammanhang ekonomisk ersättning för berörda Facebookanvändare i respektive land.

U.  BEUC konstaterade i samband med de belägg som presenterades den 25 juni 2018 att det är nödvändigt att säkerställa ansvarsskyldighet för plattformar vad avser tredjeparters tillgång till personuppgifter. BEUC argumenterar också, i anslutning till nämnda belägg, för att företag bör göra mer i syfte att säkerställa robusta ansvarsstrukturer med avseende på sina partners tillgång till personuppgifter och fortsatta utnyttjande av uppgifterna i fråga.

V.  Den brittiska dataskyddsmyndighetens utredning omfattade även kopplingen mellan Cambridge Analytica, dess moderbolag SCL Elections Limited och företaget Aggregate IQ och inbegrep påståenden om att personuppgifter från Facebook kan ha missbrukats av båda sidorna i samband med den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet och kan ha använts för att nå väljare under 2016 års presidentval i Förenta staterna. Den brittiska dataskyddsmyndighetens utredning bedrevs huvudsakligen på grundval av 1998 års dataskyddsakt (Data Protection Act) och 2003 års förordningar om skydd av privatlivet samt elektronisk kommunikation (Privacy and Electronic Communications Regulations), även om man försökte dra slutsatser mot bakgrund av den kommande allmänna dataskyddsförordningen, när så krävdes.

W.  Det brittiska underhusets utskott för kultur, medier och idrott har tagit del av belägg som visat på påstådd rysk inblandning i valprocesser inom EU, och har eftertryckligen uppmanat de behöriga nationella myndigheterna att utreda dessa anklagelser. I Förenta staterna tillsattes i maj 2017 en särskild åklagare med uppdrag att utreda eventuell rysk inblandning i 2016 års presidentval och därmed sammanhängande frågor. Denna utredning pågår fortfarande.

X.  Den brittiska dataskyddsmyndigheten har tillställt Facebook en avsiktsanmälan att ålägga böter på 500 000 brittiska pund för bristande transparens och säkerhetsproblem med anknytning till den insamling av uppgifter som utgjorde en överträdelse av den första och den sjunde dataskyddsprincipen enligt 1998 års dataskyddsakt.

Y.  Den brittiska dataskyddsmyndigheten har redan utfärdat 23 förhandsmeddelanden till 17 olika organisationer och privatpersoner – inbegripet Facebook den 23 februari 2018 – där man begär tillhandahållande av information från organisationerna på ett strukturerat sätt. Facebook bekräftade den 18 maj 2018 att företaget Aggregate IQ utformat och, i vissa fall, placerat ut reklam för kampanjerna Vote to Leave, Vote Leave, BeLeave och Veterans for Britain, vilka fördes i regi av det politiska partiet Democratic Unionist Party (DUP) .

Z.  Den brittiska dataskyddsmyndigheten har uttryckt oro över de gällande kraven på information riktad till användarna om uppgiftskällorna samt tillgängligheten för – och transparensen med avseende på – de kontroller som erbjuds användarna, och den har också uppgett att Facebooks allmänna information om skydd av personuppgifter och tillhörande kontroller inte på ändamålsenligt sätt informerade användarna om de sannolika användningarna av deras personuppgifter. Den brittiska dataskyddsmyndigheten har tagit upp problem med uppgifter som åtkommits via Facebookplattformen och därefter använts för icke avsedda ändamål eller för ändamål som de registrerade inte rimligen skulle förväntat sig.

AA.  Sifferuppgifter från den brittiska valkommissionen har visat att de politiska partierna i Förenade kungariket lagt ut 3,2 miljoner brittiska pund på direktreklam på Facebook under 2017 års allmänna val.

AB.  Sociala nätverk utgör en viktig plattform för politiska partier och offentliga institutioner, där de får möjlighet att närma sig medborgarna.

AC.  Globala onlineplattformar står inför utmaningen att motverka falska nyheter på ändamålsenligt sätt mot bakgrund av de olika hot och medielandskap som förekommer i olika länder och regioner.

AD.  Dataanalys och algoritmer påverkar i allt större utsträckning den information som görs tillgänglig för medborgarna. Ett missbruk av sådana tekniker skulle kunna äventyra den grundläggande rätten till information samt mediernas frihet och mångfald.

AE.  Algoritmisk ansvarsskyldighet och transparens är en förutsättning för att säkerställa att privatpersoner får korrekt information om och klart kan förstå hur deras personuppgifter behandlas. Det bör innebära genomförande av tekniska och operativa åtgärder som säkerställer transparens och icke-diskriminering genom automatiserat beslutsfattande samt förbjuder sannolikhetsberäkning av en privatpersons beteende. Transparensen bör ge privatpersoner meningsfull information om den berörda logiken, innebörden och de planerade konsekvenserna. Detta bör inbegripa information om vilka data som används för utbildning i stordataanalyser och göra det möjligt för privatpersoner att förstå och övervaka de beslut som påverkar dem.

AF.  Vid sitt möte den 2 juli 2018 med ledamöter av Europeiska kommissionen gjorde Facebook utfästelser om att samarbeta med oberoende akademiker och ge dessa tillgång till uppgifter om påstådd manipulation av röster.

1.  Europaparlamentet förväntar sig att alla onlineplattformar säkerställer full överensstämmelse med unionens dataskyddslagstiftning, närmare bestämt den allmänna dataskyddsförordningen och direktiv 2002/58/EG (om integritet och elektronisk kommunikation), och hjälper användarna att förstå hur deras personuppgifter behandlas inom ramen för systemet med riktad reklam, samt ser till att ändamålsenliga kontroller finns att tillgå, vilket förutsätter utverkande av separat samtycke för varje enskilt behandlingsändamål samt ökad transparens vad gäller integritetsinställningarna och utformningen av och synligheten för integritetsrelaterade meddelanden.

2.  Europaparlamentet betonar att undantaget i EU:s dataskyddslagstiftning med hänvisning till forskning aldrig någonsin får användas som ett kryphål för missbruk av uppgifter.

3.  Europaparlamentet noterar Facebooks uttalande om att företaget använder data från personer som inte använder Facebook uteslutande för att skapa aggregerade uppsättningar data som möjliggör slutsatser om hur tjänsten används.

4.  Europaparlamentet betonar att det behövs en mycket större algoritmisk ansvarsskyldighet och transparens när det gäller databehandling och dataanalyser som utförs av den privata och den offentliga sektorn och av andra aktörer som använder dataanalyser, som ett centralt redskap för att privatpersoner vederbörligen ska få veta hur deras personuppgifter behandlas.

5.  Europaparlamentet anser att vallagarna, i denna digitala tidsålder, måste anpassas till den nya digitala verkligheten, och att konventionella valrelaterade skyddsåtgärder (för offlinebruk), t.ex. regler som är tillämpliga på politiska budskap i samband med val, insyn i och gränser för valutgifter, respekt för kampanjfria perioder och likabehandling av kandidater, bör tillämpas även online. Medlemsstaterna bör införa ett obligatoriskt system med digitala avtryck av elektroniska kampanj- och reklaminsatser och genomföra kommissionens rekommendation som syftar till ökad insyn i sponsrad politisk onlinereklam och tillhörande budskap. Varje form av politisk reklam bör innefatta lättillgänglig och begriplig information om den organisation som stått för offentliggörandet och om vem som är rättsligt ansvarig för kostnaderna så att det klart framgår vem som sponsrat kampanjerna, i likhet med de krav på valtrycksaker, som i dag gäller i olika medlemsstater. Unionsmedborgarna bör lätt kunna känna igen sponsrad politisk onlinereklam och tillhörande budskap samt det parti, den stiftelse eller den organisation som står bakom dem. Parlamentet vidhåller dessutom att transparensen även bör omfatta fullständig information om kriterierna för hur målgruppen valts ut för den specifika politiska reklamen och målgruppens förväntade storlek.

6.  Europaparlamentet noterar att Facebook har uppdaterat sina integritetsinställningar för att användarna ska kunna välja att inte bli föremål för riktade budskap, inbegripet reklam baserad på uppgifter som erhållits från tredje part och för att personuppgifter om dem, som insamlats av Facebook, inte ska användas för placering av reklam på andra webbplatser eller plattformar.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att alla onlineplattformar klart ska skilja mellan dels politisk användning av sina onlinereklamprodukter, dels användning av dem för kommersiella ändamål. Parlamentet påminner om att behandling av personuppgifter för politisk reklam måste ske på annan rättslig grund än behandling av dem för kommersiell reklam.

8.  Europaparlamentet anser att det krav på att kontrollera identitet, ort och sponsor i samband med politisk reklam som nyligen infördes av Facebook i Förenta staterna är ett bra initiativ som kommer att öka transparensen och bidra till kampen mot utländska aktörers inblandning i valprocesser. Facebook uppmanas eftertryckligen att införa samma krav för politisk reklam i Europa. Medlemsstaterna uppmanas att anpassa sina vallagar i detta avseende.

9.  Europaparlamentet anser att profilering för politiska och valrelaterade ändamål och profilering på grundval av onlinebeteenden som kan avslöja politiska preferenser, till exempel interaktion med politiskt innehåll, bör förbjudas i den mån den enligt EU:s dataskyddslagstiftning bygger på politiska eller filosofiska åsikter. Parlamentet anser också att plattformar för sociala medier bör övervaka sådana metoder och aktivt underrätta myndigheterna om de förekommer. Parlamentet anser också att det bör vara förbjudet med profilering på grundval av andra uppgifter, såsom socioekonomiska eller demografiska faktorer, för politiska och valrelaterade ändamål. Parlamentet uppmanar politiska partier och andra aktörer som är involverade i val att inte använda profilering för politiska och valrelaterade ändamål. Politiska partier uppmanas att vara transparenta i fråga om sin användning av plattformar och data online.

10.  Europaparlamentet påminner om de åtgärder som kommissionen har föreslagit för att säkerställa fria och rättvisa val till Europaparlamentet, i synnerhet lagändringen för att skärpa reglerna om finansiering av europeiska politiska partier, som medför en möjlighet att ålägga ekonomiska sanktioner för överträdelser av de gällande dataskyddsbestämmelserna som syftar till att avsiktligt påverka resultatet i val till Europaparlamentet. Parlamentet påminner om att politiska partiers behandling av personuppgifter i EU omfattas av den allmänna dataskyddsförordningen, och om att överträdelser av principer, rättigheter och skyldigheter enligt denna lag skulle resultera i ytterligare böter och sanktioner.

11.  Europaparlamentet anser att valinblandning utgör en enorm fara för demokratin som kräver gemensamma insatser från tjänsteleverantörer, tillsynsmyndigheter och politiska aktörer och partier.

12.  Europaparlamentet välkomnar det paket som kommissionen lade fram den 12 september 2018 om förberedelserna inför valet till Europaparlamentet.

13.  Europaparlamentet påminner Facebook om dess utfästelser om att ge oberoende akademiker tillgång till uppgifter om påstådd manipulation av röster, och förväntar sig att senast i slutet av 2018 erhålla information om de huvudsakliga slutsatserna och föreslagna avhjälpande åtgärder.

14.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som Facebook vidtagit för att motverka missbruk av uppgifter, däribland avaktivering eller uteslutning av applikationer som misstänks missbruka användarnas uppgifter. Facebook förväntas agera skyndsamt som svar på rapporter om applikationer som framstår som misstänkta eller som fastställts missbruka uppgifter, och förhindra sådana applikationer från att tillåtas på plattformen från första början.

15.  Europaparlamentet betonar att plattformar för sociala medier inte bara är passiva plattformar som helt enkelt för samman uppgifter från användarna. Den tekniska utvecklingen har nämligen utvidgat räckvidden och funktionen för sådana företag genom att introducera både reklam och annat innehåll som publiceras baserat på algoritmer. Parlamentet konstaterar att denna nya funktion bör återspeglas i gällande lagstiftning.

16.  Europaparlamentet beklagar att Facebook inte var villigt att avdela personal med lämpliga tekniska kvalifikationer och tillräcklig ansvarsställning i företaget till utfrågningarna, och påpekar att detta skadar unionsmedborgarnas förtroende för sociala plattformar. Parlamentet beklagar även att Mark Zuckerberg inte önskade närvara vid en offentlig utfrågning med ledamöterna.

17.  Europaparlamentet anser att Facebook brutit, inte bara mot EU-medborgarnas förtroende, utan faktiskt mot EU-rätten, och påminner om att en företrädare för Facebook under utfrågningarna bekräftade att Facebook var medvetet om att de allmänna villkoren för appen ”This is your digital life” innefattade att de uppgifter som appen samlade in skulle kunna sändas till tredje part. Parlamentet drar slutsatsen att Facebook medvetet ingick ett avtal med en applikationsutvecklare i vilket företaget uttryckligen tillkännagav att det förbehåller sig rätten att lämna ut personuppgifter till tredje part. Parlamentet drar dessutom slutsatsen att Facebook är registeransvarigt för personuppgifterna och därför juridiskt ansvarigt när det ingår ett avtal med en registerförare som bryter mot EU:s dataskyddslagstiftning.

18.  Europaparlamentet noterar de förbättringar som Facebook åstadkommit på integritetsfronten efter Facebook/Cambridge Analytica-skandalen, men påminner om att Facebook gjort utfästelser om att genomföra en full intern revision, som parlamentet ännu inte fått veta något om. Facebook rekommenderas att genomgripande ändra sin plattform för att säkerställa överensstämmelse med EU:s dataskyddsrätt.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Facebook att tillåta och göra det möjligt för Enisa och Europeiska dataskyddsstyrelsen att, inom ramen för sina respektive ansvarsområden, genomföra en fullständig och oberoende granskning av företagets plattform, och att framlägga granskningsresultaten för kommissionen, parlamentet och de nationella parlamenten. Parlamentet anser att även andra större plattformar bör bli föremål för en sådan revision.

20.  Europaparlamentet betonar det trängande behovet av att motverka varje försök att manipulera EU-valen och av att förstärka de regler som gäller för onlineplattformar när det gäller störning av kontons reklamintäkter och webbplatser som sprider desinformation. Parlamentet välkomnar de individuella färdplaner med konkreta åtgärder för att bekämpa desinformation i alla medlemsstater som onlineplattformar och reklamindustrin presenterade för kommissionen den 16 oktober 2018. Parlamentet uppmanar eftertryckligen onlineplattformar att markera innehåll som delats av bottar genom att tillämpa transparenta regler, att påskynda avlägsnandet av falska konton, att respektera rättsliga avgöranden med föreläggande att tillhandahålla uppgifter om dem som skapar olagligt innehåll samt att samarbeta med oberoende faktagranskare och den akademiska världen för att informera användare om desinformation med betydande spridning och att korrigera innehåll när så är möjligt.

21.  Europaparlamentet uppmanar alla onlineplattformar som tillhandahåller reklamtjänster till politiska partier och kampanjer att i säljsupportteamet inkludera expertis som kan bistå politiska partier och kampanjer med specifika råd om transparens och ansvarsskyldighet med avseende på hur man kan förhindra att personuppgifter används för att nå användare. Parlamentet uppmanar alla onlineplattformar som tillåter köpare av reklamtjänster att göra vissa urval att tillhandahålla rättslig rådgivning om dessa köpares ansvar som gemensamt registeransvariga för uppgifterna, till följd av domstolens dom i mål C-210/16.

22.  Europaparlamentet uppmanar alla onlineplattformar att utan dröjsmål sjösätta planerade transparensinslag i samband med politisk reklam, vilket bör inbegripa inte bara samråd utan även utvärdering av verktygen i fråga genom försorg av nationella myndigheter med ansvar för valövervakning och tillhörande kontroll. Parlamentet insisterar på att sådan politisk och valrelaterad reklam inte bör göras på grundval av individuella användarprofiler.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa valbestämmelserna till onlinekampanjer, på områden såsom transparens om finansiering, kampanjfria perioder och den roll som media och desinformation spelar.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att det bör vara ett krav att tredjepartsrevisioner genomförs efter det att folkomröstningskampanjer slutförts för att säkerställa att personuppgifter som kampanjen har i sin besittning raderas, eller om de har delats, att adekvat samtycke erhållits.

25.  Europaparlamentet uppmanar Facebook att öka transparensen för att göra det möjligt för användarna att förstå hur och varför ett politiskt parti eller en politisk kampanj kan tänkas rikta in sig på vederbörande.

26.  Europaparlamentet anser att dataskyddsmyndigheterna bör ha tillräcklig finansiering för att bygga upp samma sakkunskap som de organisationer som de granskar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att dataskyddsmyndigheterna förfogar över de personella, tekniska och finansiella resurser som krävs för att de på ett ändamålsenligt sätt ska kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter, såsom krävs enligt artikel 52 i dataskyddsförordningen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att noggrant granska medlemsstaternas skyldighet att ställa dessa resurser till förfogande och, om nödvändigt, inleda överträdelseförfaranden.

27.  Europaparlamentet påminner om att Facebook är en självcertifierad organisation enligt skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna och som sådan har dragit nytta av beslutet om adekvat skydd som rättslig grund för överföring och vidare behandling av personuppgifter från Europeiska unionen till Förenta staterna.

28.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 5 juli 2018 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA. Mot bakgrund av att Facebook medgett att avsevärda integritetsintrång förekommit uppmana parlamentet de amerikanska myndigheterna med ansvar för efterlevnaden av skölden för skydd av privatlivet att, utan dröjsmål och i fullständig överensstämmelse med de försäkringar som getts och de åtaganden som ingått, handla med anledning av sådana avslöjanden för att upprätthålla det nuvarande arrangemanget för skölden för skydd av privatlivet samt, om så är nödvändigt, avregistrera sådana företag från skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet välkomnar i detta avseende att Cambridge Analytica i juni 2018 avregistrerades från skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet uppmanar även behöriga dataskyddsmyndigheter i EU att utreda denna typ av avslöjanden och, om så är nödvändigt, tillfälligt eller permanent förbjuda överföringar av uppgifter som omfattas av skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet förväntar sig att FTC, i egenskap av ansvarig myndighet i Förenta staterna, tillhandahåller kommissionen en detaljerad sammanfattning av sina slutsatser när myndigheten väl slutfört utredningen av den uppgiftsincident som inbegrep Facebook och Cambridge Analytica, samt vidtar ändamålsenliga efterlevnadsåtgärder gentemot de berörda företagen för att åstadkomma en effektiv avskräckande verkan.

29.  Europaparlamentet beklagar att tidsfristen för när Förenta staterna fullständigt ska efterleva skölden för skydd av privatlivet, fastställd till den 1 september 2018, har överskridits. Parlamentet anser därför att kommissionen inte har agerat i enlighet med artikel 45.5 i dataskyddsförordningen. Parlamentet kräver därför, i enlighet med sin resolution av den 5 juli 2018 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA, att kommissionen upphäver skölden för skydd av privatlivet till dess att Förenta staternas myndigheter uppfyller dess villkor.

30.  Europaparlamentet konstaterar att missbruk av personuppgifter påverkar de grundläggande rättigheterna för miljardtals människor världen över. Parlamentet anser att den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation ger de strängaste skyddsstandarderna, och beklagar att Facebook beslutade att försätta 1,5 miljarder användare från länder utanför EU bortom räckvidden för det skydd som den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation erbjuder. Parlamentet ifrågasätter det lagliga i ett sådant agerande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla onlineplattformar att tillämpa standarderna enligt den allmänna dataskyddsförordningen (och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) på alla sina tjänster, oberoende av var de tillhandahålls, med tanke på att stränga standarder för skydd av personuppgifter i allt högre grad betraktas som en konkurrensfördel.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppgradera konkurrensreglerna för att avspegla den digitala verkligheten och att undersöka den företagsmodell som plattformar för sociala medier tillämpar och dessa företags eventuella monopolposition – med vederbörligt beaktande av att monopol skulle kunna föreligga till följd av varumärkets särdrag och mängden personuppgifter som innehas snarare än i form av en traditionell monopolsituation – samt att vidta de avhjälpande åtgärder som krävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ändringar av den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation som också ställer krav på leverantörer av over-the-top-kommunikationstjänster om att kopplas samman med andra, i syfte att överbrygga inlåsningseffekten för sina användare.

32.  Europaparlamentet begär att parlamentet, kommissionen, rådet och alla andra unionsinstitutioner, unionsbyråer och unionsorgan kontrollerar att de sidor för sociala medier och de analys- och marknadsföringsverktyg som de använder på respektive webbplats på intet sätt äventyrar medborgarnas personuppgifter. Parlamentet föreslår att de utvärderar sina nuvarande kommunikationsstrategier i detta avseende, vilket skulle kunna resultera i att de överväger att stänga sina Facebookkonton som en nödvändig åtgärd för att skydda personuppgifterna för varje enskild individ som kontaktar dem. Parlamentet instruerar sin egen kommunikationsavdelning att strikt följa Europeiska datatillsynsmannens vägledning om skydd för personuppgifter som bearbetas genom webbtjänster som EU-institutionerna tillhandahåller(15).

33.  Europaparlamentet anser att den kommande kommissionen bör uppdra integritetsskyddet och uppgiftsskyddet åt en av sina ledamöter som en särskild portfölj, för att åstadkomma ett förhandsengagemang med partner inom och utanför EU och säkerställa att alla lagstiftningsförslag helt och hållet följer EU:s regelverk om integritetsskydd och uppgiftsskydd.

34.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att bryta dödläget när det gäller förordningen om integritet och elektronisk kommunikation och att slutligen nå en överenskommelse med Europaparlamentet, utan att sänka den skyddsnivå som för närvarande ges genom direktivet om integritet och elektronisk kommunikation, för att säkerställa att medborgarnas rättigheter upprätthålls, särskilt med avseende på skyddet för användarna mot riktade budskap.

35.  Europaparlamentet begär att kommissionen granskar reklambranschens verksamheter inom ramen för sociala medier och lägger fram lagstiftningsförslag såvida denna sektor och de berörda parterna inte kan enas om frivilliga uppförandekoder som inbegriper avskräckande åtgärder.

36.  Europaparlamentet uppmanar dataskyddsmyndigheterna på nationell nivå och unionsnivå att ingående utreda Facebook och dess nuvarande metoder, så att den nya mekanismen för enhetlighet i den allmänna dataskyddsförordningen verkligen medför något av värde när det gäller att uppnå lämpliga och effektiva efterlevnadsåtgärder på unionsnivå.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att hantera riskerna mot säkerheten för de nätverks- och informationssystem som används för anordnandet av val.

38.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör samarbeta med tredje part, däribland medier, onlineplattformar och it-leverantörer, i medvetandehöjande verksamheter i syfte att öka valtransparensen och bygga upp förtroendet för valprocesserna.

39.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna utan dröjsmål, och vid behov med stöd från Eurojust, bör göra utredningar av påståendena om att utländska makter missbrukat det politiska rummet på internet.

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikas förenta stater, Europarådet och Facebooks verkställande direktör.

(1) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.
(3) EUT L 207, 1.8.2016, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0315.
(5) ECLI:EU:C:2015:650.
(6) ECLI:EU:C:2018:37.
(7) ECLI:EU:C:2018:388.
(8) https://edps.europa.eu/sites/edp/files/publication/18-03-19_online_manipulation_en.pdf
(9) http://ec.europa.eu/newsroom/article29/item-detail.cfm?item_id=612053
(10) http://www.europarl.europa.eu/the-president/en/newsroom/answers-from-facebook-to-questions-asked-during-mark-zuckerberg-meeting
(11) http://www.europarl.europa.eu/resources/library/media/20180604RES04911/20180604RES04911.pdf
(12) EUT L 45, 17.2.2018, s. 40.
(13) https://ico.org.uk/media/action-weve-taken/2259369/democracy-disrupted-110718.pdf https://ico.org.uk/about-the-ico/news-and-events/news-and-blogs/2018/07/findings-recommendations-and-actions-from-ico-investigation-into-data-analytics-in-political-campaigns/
(14) http://www.beuc.eu/publications/beuc-x-2018-067_ep_hearing_facebook-cambridge_analytica.pdf
(15) https://edps.europa.eu/sites/edp/files/publication/16-11-07_guidelines_web_services_en.pdf


Dödandet av journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul
PDF 133kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2018 om dödandet av journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul (2018/2885(RSP))
P8_TA(2018)0434RC-B8-0498/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien, i synnerhet resolutionen av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(1), av den 12 februari 2015 om fallet Raif Badawi(2), av den 8 oktober 2015 om fallet Ali Mohammed al-Nimr(3), av den 31 maj 2018 om situationen för kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien(4), samt resolutionerna av den 25 februari 2016(5) om den humanitära situationen i Jemen och av den 30 novemb