Index 
Antagna texter
Torsdagen den 15 november 2018 - Strasbourg 
Vietnam, särskilt situationen för politiska fångar
 Människorättssituationen i Kuba
 Människorättssituationen i Bangladesh
 Rättigheter och skyldigheter för tågresenärer ***I
 Långlivade organiska föroreningar ***I
 Omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet
 Borreliainfektion (borrelios)

Vietnam, särskilt situationen för politiska fångar
PDF 135kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om Vietnam, särskilt situationen för politiska fångar (2018/2925(RSP))
P8_TA-PROV(2018)0459RC-B8-0526/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 14 december 2017 om yttrandefriheten i Vietnam, särskilt fallet Nguyen Van Hoa(1) och av den 9 juni 2016 om Vietnam(2), särskilt till den del den berör yttrandefriheten,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam, som undertecknades den 27 juni 2012,

–  med beaktande av den sjunde människorättsdialogen mellan EU och Vietnam den 1 december 2017,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 9 februari 2018 om att människorättsförsvarare ådömts straff i Vietnam och av den 5 april 2018 om att människorättsaktivister ådömts straff i Vietnam,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 20 augusti 2018 om den fällande domen på sistone mot Le Dinh Luong,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s experter av den 23 februari 2018 där de begär frigivning av de aktivister som fängslats efter att ha protesterat mot ett giftigt utsläpp och av den 12 april 2018, med dess yrkande på en förändring efter att rättighetsförsvarare fängslats,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Vietnam anslöt sig till 1982,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut av den 26 februari 2016 i ärende 1409/2014/MHZ om Europeiska kommissionens underlåtenhet att utföra en föregående konsekvensbedömning på området mänskliga rättigheter för frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt databasen om politiska fångar i Vietnam, som sammanställts av The 88 Project, avtjänar uppskattningsvis 160 aktivister fängelsestraff i Vietnam och omkring 16 aktivister sitter häktade.

B.  De vietnamesiska myndigheterna fortsätter att fängsla, frihetsberöva, trakassera och bedriva skrämseltaktik mot människorättsförsvarare, journalister, bloggare, människorättsadvokater och aktivister från det civila samhället i landet. Människorättsförsvarare har fått långa fängelsestraff för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna och för att de utövat sin grundläggande rätt till yttrandefrihet, antingen det skett på eller utanför internet, vilket bryter mot landets skyldigheter enligt internationell rätt.

C.  Politiska aktivister och människorättsaktivister upplever hårda villkor som frihetsberövade, bland annat att de förvägras medicinsk vård, juridisk rådgivning eller kontakter med anhöriga.

D.  Religions- och trosfriheten undertrycks i Vietnam, och den katolska kyrkan och icke‑erkända religioner, såsom Vietnams förenade buddistkyrka, flera protestantiska kyrkor och andra, däribland den etniska minoriteten montagnarder, utsätts fortfarande för svåra religiösa förföljelser.

E.  Hoang Duc Binh fick 14 års fängelse för att ha bloggat om protester mot Formosa‑katastrofen. Nguyen Nam Phong fick två års fängelse för påstådd lydnadsvägran mot offentlig tjänsteman i samband med att han körde till ett protestmöte. Deras arbete har varit av grundläggande betydelse för att öka medvetenheten om utsläppet från stålverket Formosa och säkerställa ansvarsutkrävande för den.

F.  I april 2018 dömdes medlemmar av Brödraskapet för demokrati till fängelsestraff på mellan sju och 15 år, som ett led i en omfattande operation för att verkställa strafflagens stadganden om nationell säkerhet. I september 2018 dömdes en ytterligare medlem av denna gruppering, nämligen Nguyen Trung Truc, till tolv års fängelse, efter åtal om att ha sökt omstörta staten.

G.  Den 16 augusti 2018 dömdes människorättsförsvararen Le Dinh Luong, som med fredliga metoder förespråkat främjande av och skydd för mänskliga rättigheter, med stöd av strafflagens stadganden om nationell säkerhet till 20 års fängelse och fem års husarrest. Företrädare för EU:s delegation och för EU-medlemsstaternas ambassader fick inte närvara vid rättegången. Det finns många andra fall där människorättsförsvarare och andra samvetsfångar rönt ett liknande öde.

H.  Den 12 april 2018 yrkade en grupp FN-experter, den särskilda rapportören för situationen för människorättsförsvarare, ordföranden/rapportören för FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden, samt FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten på att Vietnam varken skulle slå till mot det civila samhället eller undertrycka oliktänkande.

I.  I Vietnams strafflag ingår repressiva stadganden som missbrukas för att tysta ned, gripa, frihetsberöva och döma människorättsaktivister, oliktänkande, advokater, fackföreningar, religiösa grupper och icke-statliga organisationer eller kringskära deras verksamhet, framför allt om de uttalar sig kritiskt om Vietnams regering.

J.  Vietnams regering fortsätter att förbjuda oberoende eller privatägda medieföretag att bedriva verksamhet och utövar en sträng kontroll över radio- och tv-stationer och tryckta publikationer. I april 2016 antog nationalförsamlingen en medielag som kraftigt begränsade pressfriheten i Vietnam.

K.  Den 12 juni 2018 antog Vietnams nationalförsamling en lag om it-säkerhet för att skärpa kontrollen över internet, så att internetleverantörer åläggs radera innehåll som anses ”hota” nationell säkerhet. Denna lag kringskär svårt yttrandefriheten på internet och syftar till att drastiskt hota rätten till integritet.

L.  Den 1 januari 2018 trädde i Vietnam för första gången en lag om trosföreställningar och religion i kraft, med skyldighet för alla religiösa grupper i landet att registrera sig hos myndigheterna och underrätta dem om sin verksamhet. Myndigheterna kan avvisa eller hindra registreringsansökningar och förbjuda religiös verksamhet som de godtyckligt anser strider mot ”nationens intresse”, ”allmän ordning” eller ”nationens enhet”. Med den här lagen har regeringen institutionaliserat både sin inblandning i religiösa frågor och statens kontroll över religiösa grupper.

M.  Vietnam kommer på plats 175 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2018.

N.  Dödsstraffet används fortfarande i Vietnam, men antalet avrättningar är okänt, eftersom de vietnamesiska myndigheterna betecknat statistiken över dödsstraffet som en statshemlighet. I januari 2018 minskade Vietnam antalet brott belagda med dödsstraff från 22 till 18.

O.  Vietnam har ännu inte ratificerat vissa grundläggande ILO-konventioner, nämligen konvention nr 98 angående organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, konvention nr 105 angående avskaffande av tvångsarbete och konvention nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten.

P.  Människorättsdialogen mellan EU och Vietnam är viktig för en pågående övergripande diskussion om frågor som EU upplever som viktiga, bland annat att de grundläggande rättigheterna till yttrandefrihet, föreningsfrihet och fredliga sammankomster ska fullständigt respekteras. Förbindelserna mellan EU och Vietnam måste till sitt innersta väsen bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten, samt på att internationella normer om dessa frågor ska upprätthållas.

Q.  Det finns en klar koppling mellan partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam och frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, där bägge parterna åtog sig att fullgöra sina skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område.

1.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningarna i Vietnam, bland annat att politiska aktivister, journalister, bloggare, oliktänkande och människorättsförsvarare ådöms straff och utsätts för politisk skrämseltaktik, övervakning, trakasserier, angrepp och orättvisa rättegångar för att de utövat sin yttrandefrihet, antingen det skett på eller utanför internet, vilket flagrant bryter mot Vietnams internationella skyldigheter inom området mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare och samvetsfångar som frihetsberövats eller dömts bara för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet, bland dem Hoang Duc Binh, Nguyen Nam Phong, Nguyen Trung Truc och Le Dinh Luong, samt lägga ned alla åtal mot dem.

3.  Europaparlamentet uppmanar än en gång de vietnamesiska myndigheterna att upphöra med alla restriktioner för och trakasserier mot människorättsförsvarare och att under alla omständigheter garantera deras möjlighet att utöva sitt legitima arbete för de mänskliga rättigheterna utan rädsla för repressalier och fritt från alla begränsningar, inklusive rättsliga trakasserier. Parlamentet uppmanar Vietnams regering att ta bort alla begränsningar av religionsfriheten och få slut på trakasserierna mot religiösa samfund.

4.  Europaparlamentet håller fast vid att Vietnams regering måste säkerställa att alla som frihetsberövats får en behandling som motsvarar internationella normer. Parlamentet betonar att rätten att få kontakta en advokat, liksom också hälso- och sjukvårdspersonal samt anhöriga, erbjuder ett viktigt skydd mot tortyr och är utslagsgivande för rätten till en rättvis rättegång.

5.  Europaparlamentet fördömer missbruket av repressiva lagar och andra författningar som inskränker grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att upphäva, revidera eller ändra alla repressiva lagar, särskilt landets strafflag, dess lag om it-säkerhet och dess lag om trosföreställning eller religion, samt att säkerställa att all lagstiftning stämmer överens med internationella människorättsnormer och skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område, bland dem också den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Vietnam är part i. Parlamentet uppmanar regeringen att försätta lagstiftningen om offentliga möten och demonstrationer i överensstämmelse med rätten till mötes- och föreningsfrihet.

6.  Europaparlamentet uppmanar Vietnam att underteckna och ratificera FN:s alla relevanta fördrag om mänskliga rättigheter, jämte Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och ILO-konventionerna nr 87, nr 98 och nr 105.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Vietnam att gå ut med en stående inbjudan till alla specialförfaranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter, framför allt till den särskilda rapportören för åsikts- och yttrandefrihet och den särskilda rapportören för människorättsförsvarare.

8.  Europaparlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att erkänna oberoende fackföreningar.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att övervaka människorättssituationen i Vietnam och att arbeta tillsammans med myndigheterna och alla relevanta berörda parter för att förbättra den.

10.  Europaparlamentet upprepar att det motsätter sig dödsstraffet under alla omständigheter. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att införa ett omedelbart moratorium för tillämpningen av dödsstraff, som ett steg mot dess avskaffande. Parlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att ompröva alla dödsdomar, för att säkerställa att de rättegångar där de avkunnats följt internationella normer.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Vietnam, bland annat genom att i alla sina kontakter med de vietnamesiska myndigheterna yrka på frigivning av människorättsförsvarare och samvetsfångar. Parlamentet uppmanar med kraft EU-delegationen i Hanoi att ge allt lämpligt stöd åt frihetsberövade människorättsförsvarare och samvetsfångar, också genom att ordna så att de får besök i fängelset, samt genom att övervaka rättegångar och ge rättsligt bistånd.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater till intensivare insatser för konkreta förbättringar av de mänskliga rättigheterna i Vietnam, bland annat vid den förestående allmänna återkommande utvärderingen av Vietnam inom FN:s råd för mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet efterlyser än en gång ett EU-omfattande förbud mot att någon som helst form av säkerhetsutrustning som används eller kan användas för internt förtryck, däribland internetövervakningsteknik, exporteras eller säljs till länder där människorättssituationen inger oro, eller moderniseras eller underhålls där.

14.  Europaparlamentet välkomnar det fördjupade partnerskapet och människorättsdialogen mellan EU och Vietnam, och erinrar om vikten av dialogen som ett nyckelredskap som ska användas på ett effektivt sätt för att stödja och uppmuntra Vietnam i genomförandet av nödvändiga reformer. Kommissionen uppmuntras starkt att övervaka framstegen inom ramen för dialogen genom införandet av riktmärken och övervakningsmekanismer.

15.  Europaparlamentet uppmanar Vietnams regering och EU att, såsom viktiga partner till varandra, förbinda sig att förbättra respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Vietnam, eftersom detta bildar en hörnsten i de bilaterala förbindelserna mellan Vietnam och EU, framför allt inför ratificeringen av frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, samt mot bakgrund av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Vietnams regering och nationalförsamling, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 369, 11.10.2018, s. 73.
(2) EUT C 86, 6.3.2018, s. 122.


Människorättssituationen i Kuba
PDF 142kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Kuba (2018/2926(RSP))
P8_TA-PROV(2018)0460RC-B8-0528/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt av den 17 november 2004 om situationen i Kuba (1), 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering(2), 21 juni 2007 om Kuba(3), 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba(4) och 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba(5), å andra sidan, samt parlamentets samtycke till detta,

–  med beaktande av den kubanska nationalförsamlingens val av Miguel Díaz-Canel som ny president den 19 april 2018,

–  med beaktande av de resultat från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden i Kuba som publicerades den 17 mars 2017,

–  med beaktande av yttrande nr 59/2018 från FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden, antaget vid det 82:a sammanträdet den 20–24 augusti 2018, om Ariel Ruiz Urquiola, som betraktas som en samvetsfånge av Amnesty International,

–  med beaktande av de allmänna återkommande utvärderingar av Kuba som FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde i maj 2013 och maj 2018,

–  med beaktande av 2017 års rapport om Kuba från Human Rights Watch och uttalandet av den 27 juli 2018 från Erika Guevara-Rosas, Amerikaansvarig vid Amnesty International, om 100 dagar med den nya kubanska administrationen,

–  med beaktande av de månatliga uttalandena av den kubanska kommittén för mänskliga rättigheter och nationell försoning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

–  med beaktande av Kubas konstitution,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mänskliga rättigheter har en framträdande plats i EU:s politiska dialoger och i dess samarbets- och handelsavtal. De mänskliga rättigheterna, däribland medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, är odelbara och detta bör vara ett av EU:s huvudmål i förbindelserna med Kuba.

B.  Den 5 juli 2017 gav parlamentet sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. Avtalet uttrycker tydlig och stor oro över människorättssituationen i Kuba och innehåller en upphävandeklausul för den händelse att människorättsbestämmelser skulle åsidosättas.

C.  Människorättsdialogen mellan EU och Kuba, ledd av EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, inleddes 2015. Den 9 oktober 2018 tog parterna i den fjärde människorättsdialogen mellan EU och Kuba bland annat upp medborgarnas deltagande i det offentliga livet, t.ex. i senare tiders valprocesser, samt förenings- och yttrandefriheten och möjligheterna för människorättsförsvarare och andra delar av civilsamhället att fritt organisera sig, uttrycka sina åsikter och delta i samhällslivet. Det står inte klart för parlamentet om detta möte på något sätt undanröjde några oklarheter. Inga konkreta resultat har uppnåtts beträffande de mänskliga rättigheterna i Kuba, trots inrättandet av människorättsdialogen och omvalet av Kuba i FN:s människorättsråd för perioden 2017–2019. Den politiska dialogen måste omfatta en direkt och intensiv dialog med civilsamhället och oppositionen utan begräsningar.

D.  Den kubanska regeringen vägrar alltjämt att erkänna övervakning av de mänskliga rättigheterna som en legitim verksamhet och nekar lokala människorättsorganisationer rättslig status.

E.  En konstitutionell folkomröstning ska hållas den 24 februari 2019. Processen för en ny konstitution är i avsaknad av ordentliga rikstäckande samråd, vilket gör att kommunistpartiet behåller sin maktposition i ett samhälle utan flerpartisystem, grundläggande friheter och politiska och medborgerliga rättigheter och därigenom stärker det centraliserade statliga ägandet och statens kontroll över ekonomin. I artikel 3 förklaras att det politiska enpartisystemet är ”oåterkalleligt” och i artikel 224 att det är förbjudet för dagens och framtidens generationer att rucka på socialismens oåterkallelighet och på det nuvarande politiska och sociala systemet. Konstitutionsförslaget tycks även innehålla andra högst oroväckande bestämmelser.

F.  Oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättsförsvarare som dokumenterar människorättskränkningar, och som huvudsakligen är medlemmar av den demokratiska oppositionen, utsätts för förföljelse, godtyckliga frihetsberövanden och fängslanden i Kuba. Enligt den kubanska kommittén för mänskliga rättigheter och nationell försoning gjordes i oktober 2018 minst 202 godtyckliga korttidsgripanden – utan tvekan av politiska skäl – av fredliga politiska motståndare och oberoende civilsamhällesaktivister som utövade sin grundläggande rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och politisk föreningsfrihet.

G.  En av dessa personer är Eduardo Cardet, nationell samordnare för Kristna befrielserörelsen (MCL), som dömdes till tre års fängelse för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. I november 2016 greps han vid hemkomsten från en resa till Miami. Cardet, som betraktas som en samvetsfånge, sitter för närvarande i fängelset Cuba Si i Holguín i en isoleringscell utan möjlighet till familjebesök eller telefonsamtal.

H.  Tomás Núñez Magdariaga, medlem av den inofficiella politiska oppositionsgruppen Kubas patriotiska union (Unión Patriótica de Cuba, UNPACU), inledde i protest en 62 dagar lång hungerstrejk och frigavs den 15 oktober 2018 tack vare internationella påtryckningar. Magdariaga hade befunnits skyldig till att ha hotat en statlig tjänsteman som sedermera erkände att han hittat på anklagelserna mot honom. Hans fall är ännu ett flagrant exempel på försöken att tysta avvikande åsikter.

I.  I oktober 2018 blev Damer i vitt återigen det politiska förtryckets främsta offer, och ett antal medlemmar av Förenade antitotalitära forumet (FANTU) blev måltavla för förtryck i flera av landets provinser.

J.  Alla fångar i Kuba måste garanteras human behandling. Den kubanska regeringen nekar oberoende människorättsorganisationer tillträde till fängelser. Kubanska medborgare har inga garantier för korrekta rättsförfaranden, såsom rätten till rättvisa och offentliga förhandlingar i en behörig och opartisk domstol. Villkorligt frigivna fångar utsätts ofta för kontinuerliga trakasserier av myndigheterna.

K.  FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden har tydligt slagit fast att kubanska offer för godtyckliga frihetsberövanden har rätt att överklaga till regeringen, vilket innebär rätt till restitution, skadestånd, rehabilitering, gottgörelse och garantier om att det inträffade inte kommer att upprepas.

L.  Det finns tecken på större respekt för religionsfriheten i Kuba. Fortfarande är dock de kubanska myndigheterna mycket restriktiva när det gäller att bygga eller återuppbygga kristna kyrkor. Kyrkan har undan för undan vuxit fram som den största aktören i det civila samhället och den viktigaste icke-statliga leverantören av sociala tjänster i Kuba, men dess verksamhet är fortsatt hårt kontrollerad av myndigheterna.

M.  Närmare politiska och ekonomiska förbindelser med Kuba är för EU:s vidkommande avsedda att främja politiska reformer i landet i linje med förhoppningarna hos alla landets medborgare. En liberalisering av ekonomin och handeln bör göra det möjligt för landet att successivt röra sig i riktning mot fria samhällsutrymmen, samlevnad, teknik och kommunikation, som den kubanska befolkningen både uppskattar och efterfrågar.

N.  Parlamentet har delat ut Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister vid tre tillfällen: Oswaldo Payá 2002, Damer i vitt 2005 och Guillermo Fariñas 2010. Det händer fortfarande med jämna mellanrum att Sacharovpristagare hindras från att lämna landet och delta i internationella evenemang.

O.  Parlamentet har vid åtskilliga tillfällen bett om att få skicka officiella delegationer till Kuba. De kubanska myndigheterna har varje gång nekat tillträde till landet, även efter ingåendet av avtalet om politisk dialog och samarbete.

1.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag de godtyckliga frihetsberövanden, förföljelser, trakasserier och attacker som drabbar fredliga dissidenter, oberoende journalister, människorättsförsvarare och den politiska oppositionen i Kuba. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på detta och ett omedelbart frigivande av alla politiska fångar, däribland Eduardo Cardet, och av dem som sitter godtyckligt frihetsberövade bara för att de utövat sin yttrande- och mötesfrihet.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater, utrikestjänsten och dess Kubadelegation att strikt iaktta sina grundprinciper och sin grundläggande politik gentemot Kuba och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försöka få ovanstående personer på fri fot, se till att trakasserierna av politiska motståndare och människorättsförsvarare omedelbart upphör samt bistå och skydda dessa.

3.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att förbättra fängelseförhållandena och behandlingen av fångar och att bevilja internationella människorättsorganisationer och oberoende kubanska organisationer tillträde till landets fängelser. Parlamentet framhåller att fängslandet av dissidenter på grund av deras idéer och fredliga politiska verksamhet strider mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet beklagar att situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin inte har förbättrats trots avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet begär att de bindande skyldigheterna i detta avtal mellan EU och Kuba ska fullgöras, i synnerhet vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Parlamentet framhåller att avtalet måste genomföras och efterlevas om det ska kunna bli en framgång.

5.  Europaparlamentet påminner om att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet som bör tillämpas om människorättsbestämmelser åsidosätts. Därför krävs det att Europeiska unionen noga följer och bevakar respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Kuba vid genomförandet av avtalet och att det sker regelbunden återrapportering till parlamentet. Vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini uppmanas att ingående underrätta parlamentet i plenum om vilka konkreta åtgärder som vidtas för att hörsamma det ovanstående kravet.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kubanska regeringen att omdefiniera sin människorättspolitik genom att anpassa den till internationell människorättslagstiftning och att låta alla aktörer i det civila samhället och den politiska oppositionen delta aktivt i det politiska livet och samhällslivet utan restriktioner. Parlamentet uppmanar Kuba att bekräfta sin avsikt att ”upprätthålla de högsta standarderna när det gäller att främja och skydda de mänskliga rättigheterna” genom att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt deras fakultativa protokoll.

7.  Europaparlamentet påminner de kubanska myndigheterna om att rörelse- och mötesfriheten garanteras av internationell människorättslagstiftning och att denna frihet även gäller aktivister och medlemmar av den demokratiska oppositionen.

8.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag antagandet av dekret 349, som urholkar rätten till konstnärlig frihet i Kuba. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder för att dra tillbaka dekret 349 innan det träder i kraft i december 2018. Parlamentet framhåller att den konstnärliga yttrandefriheten är central för en livskraftig och sjudande kultursektor som kan skapa arbetstillfällen, utveckla kulturindustrier och vitalisera kulturarvet.

9.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att sluta censurera internet och blockera webbplatser med det enda syftet att begränsa den politiska kritiken och kringskära informationstillgången.

10.  Europaparlamentet stöder till fullo resultaten av den 17 mars 2017 från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden i Kuba, där Kuba eftertryckligen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera rättsväsendets fulla oberoende och att inrätta en oberoende nationell människorättsinstitution i linje med Parisprinciperna.

11.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det nya förslaget till konstitution och den folkomröstning som är planerad att hållas i februari 2019. Parlamentet framhåller att hela processen saknar den inkludering, tolerans och respekt för grundläggande medborgerliga och politiska rättigheter som skulle kunna garantera en demokratisk konstitutionell process. Parlamentet bekräftar därför på nytt sin beslutsamhet att uppmuntra en övergångsprocess mot en pluralistisk demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som involverar alla aktörer utan att stänga ute någon, i enlighet med vad som stadgas i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, samt en varaktig ekonomisk återhämtning som syftar till att förbättra kubanernas levnadsstandard i linje med det kubanska folkets förhoppningar. Parlamentet uppmanar de berörda kubanska myndigheterna att föreskriva fria och pluralistiska val i den nya konstitutionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de europeiska institutionerna samt medlemsstaterna att stödja den ekonomiska och politiska övergången i Kuba i riktning mot ett fullt demokratiskt system som respekterar samtliga medborgares grundläggande rättigheter. Parlamentet stöder användningen av EU:s olika utrikespolitiska instrument, särskilt finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EIDMR), för att stärka EU:s dialog med Kubas civilsamhälle och dem som stöder en fredlig övergång i Kuba.

13.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet för alla brott och begär ett moratorium för dödsstraffet fram till dess att denna rättsliga ändring är formellt antagen. Parlamentet efterlyser en översyn av alla dödsdomar för att förvissa sig om att tillhörande rättegångar har följt internationella normer och att ingen enda avrättning verkställs i framtiden.

14.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att låta kyrkor bedriva sin sociala omsorgsverksamhet fritt i det kubanska samhället. Parlamentet kräver fullständiga garantier för religions- och samvetsfriheten.

15.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini att erkänna att det finns en politisk opposition till den kubanska regeringen och att stödja dess involvering i den politiska dialogen mellan EU och Kuba. Parlamentet påminner de europeiska institutionerna om att civilsamhället och Sacharovpristagarna är centrala aktörer för Kubas demokratisering och att deras röst måste höras och beaktas i de bilaterala förbindelserna. Därför uppmanar parlamentet alla företrädare för EU:s medlemsstater att i samband med besök ta upp farhågor om de mänskliga rättigheterna med de kubanska myndigheterna och att träffa Sacharovpristagare när de besöker Kuba för att säkerställa intern och extern konsekvens i EU:s människorättspolitik.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt de kubanska myndigheternas vägran att låta parlamentets utskott och delegationer och en del av dess politiska grupper besöka Kuba trots parlamentets samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart bevilja tillträde till landet och att även göra det möjligt att besöka ön när den konstitutionella folkomröstningen ska hållas den 24 februari 2019.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt Celac-medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83.
(2) EUT C 288 E, 24.11.2006, s. 81.
(3) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377.
(4) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82.
(5) EUT C 334, 19.9.2018, s. 99.


Människorättssituationen i Bangladesh
PDF 143kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Bangladesh (2018/2927(RSP))
P8_TA-PROV(2018)0461RC-B8-0533/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh av den 6 april 2017(1) och 26 november 2015(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om det aktuella läget avseende tillämpningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact)(3), och av kommissionens tekniska lägesrapport av den 28 september 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(4),

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling(5) från 2001,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

–  med beaktande av överenskommelsen om godtagbarhet för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh,

–  med beaktande av avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh från 2013, och av förlängningen av avtalet 2018,

–  med beaktande av det gemensamma lokala uttalandet av den 27 september 2018 om den bangladeshiska lagen om it-säkerhet från EU:s medlemsstaters beskickningschefer, Europeiska unionens delegation och Norges och Schweiz beskickningschefer,

–  med beaktande av den nationella rapporten av den 26 februari 2018 till FN:s råd för mänskliga rättigheter för dess allmänna återkommande utvärdering av Bangladesh,

–  med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 december 2006 och trädde i kraft den 23 december 2010,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den bangladeshiska nationella handlingsplanen för avskaffande av barnäktenskap 2015–2021,

–  med beaktande av rekommendationerna från det 17:e mötet i FN:s permanenta forum för urbefolkningar (UNPFII),

–  med beaktande av 2018 års internationella pressfrihetsindex,

–  med beaktande av den bangladeshiska lagen om it-säkerhet från 2018,

–  med beaktande av den bangladeshiska lagen om informations- och kommunikationsteknik (nedan kallad IKT-lagen), särskilt avsnitt 57,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter av den 12 maj 2014 vad gäller yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har en lång tradition av förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling. Respekten för och främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer ligger till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik och måste vara ett väsentligt inslag i EU:s yttre åtgärder.

B.  Förtrycket mot medlemmar av det civila samhället, inklusive politiska aktivister, fackföreningsmedlemmar, journalister, studenter, människorättsförsvarare och minoriteter, har ökat under de senaste åren i Bangladesh. FN:s människorättsexperter och internationella människorättsgrupper har rapporterat om ett tydligt mönster i Bangladesh av utomrättsliga avrättningar, godtyckliga massgripanden och påtvingade försvinnanden, såsom i fallen med Maroof Zaman och Mir Ahmad Bin Quasem.

C.  Bangladesh innehar plats 146 av 180 i det internationella pressfrihetsindexet. Kränkningar av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter – särskilt våld, trakasserier, hot och censur som drabbar journalister och bloggare – är alltjämt utbredda i Bangladesh. Den bangladeshiska IKT-lagen, särskilt avsnitt 57, har under de senaste åren använts för att gripa och åtala aktivister och journalister som har kritiserat regeringen.

D.  Lagen om it-säkerhet, som antogs av Bangladeshs parlament den 19 september 2018, ändrar inte avsnitt 57 i IKT-lagen, trots de många invändningarna från bangladeshiska journalister, medborgarrättsaktivister och det internationella samfundet.

E.  Den internationellt erkända och prisbelönta bangladeshiska fotojournalisten Shahidul Alam, lärare och aktivist, bortfördes med tvång från sitt hem den 5 augusti 2018 och fängslades enligt IKT-lagen efter att ha uttalat sig om den senaste tidens studentprotester i Bangladesh och kritiserat myndigheterna för att ha använt våld. Han är fortfarande häktad och har vägrats frisläppande mot borgen vid flera tillfällen. Enligt uppgift har han nekats adekvat medicinsk behandling och utsatts för tortyr.

F.  Till följd av terroristattacker tillämpar regeringen en strikt ”nolltolerans”-strategi. Mobilnät i Bangladesh har stängts ner och bangladeshiska säkerhetsstyrkor har enligt uppgift försökt köpa elektronisk övervakningsapparatur på den internationella marknaden. Regeringen i Bangladesh har inlett en kampanj av intensiv och inkräktande övervakning av sociala medier.

G.  Val ska hållas i Bangladesh den 30 december 2018. Oppositionsledaren och den f.d. premiärministern Khaleda Zia avtjänar för närvarande ett fängelsestraff på 10 år för korruption och är därmed avstängd från att ställa upp i valet. Hon nekar till anklagelserna, som hennes anhängare hävdar är politiskt motiverade.

H.  Kvinnor och flickor i Bangladesh utsätts för omfattande våld. Bangladesh har den största andelen barnäktenskap i Asien och en av de största i världen. År 2017 antog regeringen i Bangladesh lagen om begränsande av barnäktenskap, som medger undantag i ”särskilda fall”, men som inte definierar några sådana kriterier eller fastställer en lägsta ålder för sådana äktenskap.

I.  I Bangladesh kan dödsstraffet tillämpas på flera brott. Under 2017 avrättades sex personer.

J.  Fallen av våld rapporteras ha ökat i år, särskilt mot kvinnor från urbefolkningar, samt trakasserier och gripanden av förespråkare av ursprungsbefolkningars rättigheter i området Chittagong Hill Tracts.

K.  EU är Bangladeshs viktigaste handelspartner, och eftersom Bangladesh hör till de minst utvecklade länderna (MUL) så omfattas landet av det mest fördelaktiga systemet inom EU:s allmänna preferenssystem, nämligen systemet ”Allt utom vapen”.

L.  År 2024 beräknas Bangladesh inte längre uppfylla kraven för de minst utvecklade länderna. Fram till dess behöver reformer av mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, inklusive avskaffande av barnarbete, skyndas på. Farhågor kvarstår avseende bestämmelserna i den bangladeshiska arbetslagen och förslaget till lag om industriella frizoner för bearbetning på export.

M.  Inom ramen för överenskommelsen om godtagbarhet undertecknades avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh av globala klädmärken, återförsäljare och fackföreningar. Hittills har mindre än hälften av de fabriker som omfattas av avtalet vidtagit lämpliga säkerhetsåtgärder. Avtalet gick ut i oktober 2018 trots att betydande arbete återstår. Avtalet följdes av en övergångsöverenskommelse som ska gälla i tre år.

N.  Avtalet behöver stödjas och alla parter behöver få fortsätta sitt arbete på ett smidigt sätt, även efter november 2018. Endast en gång har regeringen i Bangladesh och dess enhet för saneringssamordning visat både i ord och handling att de har uppfyllt beredskapskraven och att dessa initiativ för ansvarsfullt företagande kanske inte längre behövs.

O.  År 2018 fick Bangladesh en massiv tillströmning av mer än 700 000 rohingyaflyktingar som flydde från en kampanj av etnisk rensning som utfördes av den burmesiska militären. Dessa flyktingar är fortfarande i akut behov av humanitärt bistånd. Bangladesh och Myanmar nådde en överenskommelse den 30 oktober 2018 om att påbörja repatrieringen av rohingyafolket till Myanmar i mitten av november, utan något samråd med eller deltagande av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR).

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den försämrade människorättssituationen i Bangladesh och särskilt över de pågående kraftåtgärderna mot yttrande- och mötesfriheten för medier, studenter, aktivister och oppositionen. Parlamentet fördömer att människor grips och utsätts för våld när de utövar sin yttrandefrihet för att kritisera regeringen. Parlamentet är extremt oroat över rapporterna om att användningen av tortyr håller på att bli endemisk.

2.  Europaparlamentet noterar att FN i sin allmänna återkommande utvärdering i maj 2018 berömde Bangladesh för dess ”anmärkningsvärda framsteg” när det gäller att förbättra de mänskliga rättigheterna under de senaste åren. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att genomföra rekommendationerna från utvärderingen, särskilt avseende rättsväsendets oberoende, medborgerliga och politiska rättigheter, mediernas frihet, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt kvinnors och flickors rättigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att genomföra oberoende utredningar av rapporter om utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden och övervåld, inbegripet fallen med Maroof Zaman och Mir Ahmad Bin Quasem, och att ställa de ansvariga inför rätta i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar vidare Bangladesh att ratificera den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, och att införliva dess bestämmelser i nationell lagstiftning.

4.  Europaparlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige Shahidul Alam, dra tillbaka alla anklagelser mot honom och låta honom fortsätta med sitt legitima människorättsarbete. Parlamentet insisterar på att de bangladeshiska myndigheterna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera Shahidul Alams och hans familjs fysiska och psykiska integritet och säkerhet, och se till att Shahidul Alam under sin häktning behandlas på ett sätt som följer internationella principer och normer. Parlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att omedelbart inleda en offentlig utredning av anklagelserna om att Shahidul Alam har torterats, och att ställa förövarna inför rätta.

5.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över IKT-lagen, inte bara eftersom den redan har haft en allvarlig inverkan på journalisters, bloggares och kommentatorers arbete, men också för att den straffar alla individers legitima utövande av rätten till yttrandefrihet, även på sociala medier. Parlamentet anser att avsnitt 57 i IKT-lagen är oförenlig med de grundläggande rättigheterna till yttrandefrihet och till en rättvis rättegång.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt regeringens beslut att anta lagen om it-säkerhet, som i själva verket utvidgar och stärker polisens befogenheter att slå ner på yttrandefriheten, inbegripet på sociala medier, inför det nationella valet 2018. Parlamentet uppmanar de bangladeshiska myndigheterna att utan dröjsmål se över lagen om it-säkerhet och IKT‑lagen och anpassa dem så att de överensstämmer med de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Bangladesh har anslutit sig till.

7.  Europaparlamentet hoppas att nästa allmänna val kommer att vara fredligt, öppet och av en deltagande karaktär så att medborgarna kan ge uttryck åt ett verkligt politiskt val. Parlamentet uppmanar de politiska krafterna att avhålla sig från allt våld och all anstiftan till våld under valperioden.

8.  Europaparlamentet välkomnar den konstruktiva roll som Bangladesh har spelat under svåra omständigheter genom att ta emot rohingyaflyktingar. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att tillhandahålla mer mark för att minska överbefolkningen och förbättra de ohälsosamma förhållandena i lägren. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att lätta på de byråkratiska restriktioner som de tillämpar på humanitära organisationer. Parlamentet uppmanar med kraft regeringarna i Bangladesh och Myanmar att omedelbart ompröva beslutet att börja repatriera rohingyaflyktingar, eftersom villkoren för ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande ännu inte är uppfyllda.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och andra internationella givare att öka sina ansträngningar för att tillhandahålla det ekonomiska och materiella stöd som behövs till flyktinglägren för rohingyaflyktingar i Bangladesh.

10.  Europaparlamentet insisterar på att Bangladesh ska uppfylla sina åtaganden inom ramen för systemet ”Allt utom vapen” i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

11.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att Bangladesh ska avskaffa dödsstraffet.

12.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över ogiltigförklaringen av övergångsavtalet, som enligt planerna ska träda i kraft den 30 november 2018. Parlamentet konstaterar att enheten för saneringssamordning ännu inte har kapacitet att övervaka och kontrollera hälso- och säkerhetskrav, vilket får allvarliga konsekvenser för fabriksarbetarnas säkerhet och rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att omedelbart erkänna och genomföra övergångsavtalet och att visa en större beredskap för att ta över alla funktioner i avtalet. Parlamentet uppmanar givare att stödja regeringen i Bangladesh för att göra detta möjligt. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta sitt kapacitetsbyggande arbete med enheten för saneringssamordning.

13.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att anta lagstiftningsändringar av den bangladeshiska arbetslagen och dess genomförandebestämmelser så att de stämmer överens med ILO:s internationella arbetsnormer och i syfte att tillåta fullständig föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att vidta nödvändiga åtgärder för att effektivt ta itu med alla former av diskriminering mot fackföreningar, inbegripet våld och hot.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över att även om 2017 års lag om begränsning av barnäktenskap innehåller bestämmelser om att stärka förebyggande arbete, och om lagföring av gärningsmän, så innehåller den ändå en klausul som tillåter äktenskap under 18 år under särskilda omständigheter med föräldrarnas samtycke och tillstånd från domstol. Parlamentet begär att detta kryphål snarast ska stängas i syfte att skydda barn.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de bangladeshiska myndigheterna att fortsätta att bemöta utmaningar på människorättsområdet. Parlamentet noterar att människorättsfrågor kommer att diskuteras vidare i den gemensamma kommissionen EU–Bangladesh, som ska hållas i Dhaka under första halvåret 2019.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter samt Bangladeshs regering och parlament.

(1) Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om Bangladesh, inbegripet barnäktenskap (EUT C 298, 23.8.2018, s. 65).
(2) Europaparlamentets resolution av den 26 november 2015 om yttrandefriheten i Bangladesh (EUT C 366, 27.10.2017, s. 135).
(3) EUT C 331, 18.9.2018, s. 100.
(4) EUT C 298, 23.8.2018, s. 100.
(5) EGT L 118, 27.4.2001, s. 48.


Rättigheter och skyldigheter för tågresenärer ***I
PDF 358kWORD 129k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 november 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (omarbetning) (COM(2017)0548 – C8-0324/2017 – 2017/0237(COD))
P8_TA(2018)0462A8-0340/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Långlivade organiska föroreningar ***I
PDF 200kWORD 64k
Europaparlamentets ändringar antagna den 15 november 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om långlivade organiska föroreningar (omarbetning) (COM(2018)0144 – C8-0124/2018 – 2018/0070(COD))(1)
P8_TA-PROV(2018)0463A8-0336/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Då bestämmelserna i konventionen genomförs på unionsnivå, är det nödvändigt att säkerställa samordning och enhetlighet med bestämmelserna i Rotterdam konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, som godkändes av unionen den 19 december 20024 och med bestämmelserna i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, som godkändes av unionen den 1 februari 19935. Sådan samordning och enhetlighet bör också upprätthållas då unionen deltar i arbetet att genomföra och vidare utveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (Strategic Approach to Interational Chemicals Management, SAICM), antagen av den första internationella konferensen om kemikalieförvaltning i Dubai den 6 februari 2006 inom ramen för FN.
(5)  Då bestämmelserna i konventionen genomförs på unionsnivå, är det nödvändigt att säkerställa samordning och enhetlighet med bestämmelserna i Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, som godkändes av unionen den 19 december 20024, med bestämmelserna i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, som godkändes av unionen den 1 februari 19935, och med bestämmelserna i Minamatakonventionen om kvicksilver, som antogs av unionen den 11 maj 20175a. Sådan samordning och enhetlighet bör också upprätthållas då unionen deltar i arbetet att genomföra och vidareutveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (Strategic Approach to International Chemicals Management, SAICM), antagen av den första internationella konferensen om kemikalieförvaltning i Dubai den 6 februari 2006 inom ramen för FN.
_________________
_________________
4 EUT L 63, 6.3.2003, s. 29. Konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel.
4 EUT L 63, 6.3.2003, s. 29. Konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel.
5 EGT L 39, 16.2.1993, s. 3. Konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskfall.
5 EGT L 39, 16.2.1993, s. 3. Konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskfall.
5a EUT L 142, 2.6.2017, s. 4.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Utgångna och ovarsamt hanterade lager av POP kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att mark och grundvatten förorenas. Det bör därför föreskrivas regler för förvaltningen av sådana lager, som är strängare än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får tillverkas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga. I synnerhet befintliga lager som består av eller innehåller förbjudna POP bör behandlas som avfall snarast möjligt.
(10)  Utgångna och ovarsamt hanterade lager av POP kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att mark och grundvatten förorenas. Det bör därför föreskrivas regler för förvaltningen av sådana lager, som är strängare än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får tillverkas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga. I synnerhet befintliga lager som består av eller innehåller förbjudna POP bör behandlas som avfall snarast möjligt. Om andra ämnen förbjuds i framtiden, bör lager av dessa också förstöras utan dröjsmål och inga nya lager bör byggas upp. Med hänsyn till de särskilda problemen i vissa medlemsstater bör lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd ges genom unionens befintliga finansiella instrument.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  I enlighet med protokollet och konventionen bör utsläpp av POP, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas så fort som möjligt i syfte att, om genomförbart, slutligen elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram som omfattar alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig union slagstiftning, bör genomföras och vidareutvecklas i syfte att fortlöpande minska sådana utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Lämpliga verktyg bör i detta syfte utvecklas inom ramen för konventionen.
(11)  I enlighet med protokollet och konventionen bör utsläpp av POP, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas så fort som möjligt i syfte att, om genomförbart, slutligen elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram som omfattar alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig unionslagstiftning, bör så snart som möjligt genomföras och vidareutvecklas i syfte att fortlöpande minska sådana utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Lämpliga verktyg bör i detta syfte utvecklas inom ramen för konventionen.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Det är nödvändigt att säkerställa ändamålsenlig samordning och förvaltning av de tekniska och administrativa aspekterna av denna förordning på unionsnivå. Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 har kompetens och erfarenhet när det gäller att genomföra unionens lagstiftning om kemikalier och internationella avtal om kemikalier. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför utföra arbetsuppgifter som rör administrativa, tekniska och vetenskapliga aspekter av denna förordning och utbyta information. Kemikaliemyndighetens roll bör omfatta sammanställning och granskning av teknisk dokumentation, inklusive samråd med berörda parter, och utarbetande av yttranden som kan användas av kommissionen när den överväger att lägga fram ett förslag om att föra upp ett ämne som POP i konventionen eller protokollet. Dessutom bör kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att genomföra unionens internationella förpliktelser enligt konventionen på ett ändamålsenligt sätt.
(15)  Det är nödvändigt att säkerställa ändamålsenlig samordning och förvaltning av de tekniska och administrativa aspekterna av denna förordning på unionsnivå. Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 har kompetens och erfarenhet när det gäller att genomföra unionens lagstiftning om kemikalier och internationella avtal om kemikalier. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför utföra arbetsuppgifter som rör administrativa, tekniska och vetenskapliga aspekter av denna förordning och utbyta information. Kemikaliemyndighetens roll måste omfatta sammanställning och granskning av teknisk dokumentation, inklusive samråd med berörda parter, och utarbetande av yttranden som ska användas av kommissionen när den överväger att lägga fram ett förslag om att föra upp ett ämne som POP i konventionen eller protokollet. Dessutom bör kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att genomföra unionens internationella förpliktelser enligt konventionen på ett ändamålsenligt sätt.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Enligt konventionen ska varje part upprätta och sträva efter att genomföra, beroende på vad som är tillämpligt, en genomförandeplan för sina åtaganden enligt konventionen. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet, genomförandet och uppdateringen av deras genomförandeplaner. Eftersom unionen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeplaner upprättas både på nationell nivå och på unionsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaternas myndigheter bör uppmuntras.
(16)  Enligt konventionen ska varje part upprätta och sträva efter att genomföra, beroende på vad som är tillämpligt, en genomförandeplan för sina åtaganden enligt konventionen samt så snart som möjligt och senast den ... tillställa partskonferensen denna plan. [två år efter förordningens ikraftträdande]. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet, genomförandet och uppdateringen av deras genomförandeplaner. Eftersom unionen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeplaner upprättas både på nationell nivå och på unionsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaternas myndigheter bör uppmuntras.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Ämnen som förtecknas i del A i bilaga I eller del A i bilaga II till denna förordning bör endast få tillverkas och användas som intermediärer i slutna system på avgränsade platser om en not om på detta uttryckligen anges i relevant bilaga och om tillverkaren bekräftar till den berörda medlemsstaten att ämnet endast tillverkas och används under strängt kontrollerade förhållanden.
(17)  Ämnen som förtecknas i del A i bilaga I eller del A i bilaga II till denna förordning bör endast få tillverkas och användas som intermediärer i slutna system på avgränsade platser om en not om på detta uttryckligen anges i relevant bilaga och om tillverkaren bekräftar till den berörda medlemsstaten att ämnet endast tillverkas och används under strängt kontrollerade förhållanden, framför allt utan betydande risker för miljön eller människors hälsa och om det saknas tekniskt genomförbara alternativ.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  I överensstämmelse med både konventionen och protokollet bör andra parter i dessa avtal informeras om POP. Informationsutbyte med tredjeländer som inte är parter i dessa överenskommelser bör också uppmuntras.
(18)  I överensstämmelse med både konventionen och protokollet bör andra parter i dessa avtal informeras om POP. Informationsutbyte med tredjeländer som inte är parter i dessa överenskommelser bör också uppmuntras. På liknande sätt föreskrivs det i konventionen att varje part ska sträva efter att utveckla lämpliga strategier för att identifiera platser som är förorenade av POP, och unionens sjunde allmänna miljöhandlingsprogram förbinder unionen och dess medlemsstater att fram till 2020 utöka sina ansträngningar för att sanera förorenade platser.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Eftersom allmänheten ofta inte är medveten om vilka faror POP innebär för nuvarande och framtida generationers hälsa och för miljön, framför allt i utvecklingsländerna, behövs det omfattande information för att öka försiktigheten och allmänhetens förståelse av de skäl som ligger till grund för restriktioner och förbud. I överensstämmelse med konventionen bör program för allmänt medvetande om dessa ämnen, särskilt för de mest utsatta grupperna, samt utbildning av arbetstagare, vetenskapsmän, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal främjas och underlättas i tillämpliga fall.
(19)  Eftersom allmänheten ofta inte är medveten om vilka faror POP innebär för nuvarande och framtida generationers hälsa och för miljön, framför allt i utvecklingsländerna, behövs det omfattande information för att öka försiktigheten och allmänhetens förståelse av de skäl som ligger till grund för restriktioner och förbud. I överensstämmelse med konventionen bör program för allmänt medvetande om dessa ämnen, om deras inverkan på hälsa och miljö, särskilt för de mest utsatta grupperna, samt utbildning av arbetstagare, vetenskapsmän, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal främjas och underlättas i tillämpliga fall. Unionen bör säkerställa tillgång till information och allmänhetens deltagande genom att genomföra FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), som unionen antog den 17 februari 20051a.
_________________
1a EUT L 124, 17.5.2005, s. 1.
Ändring 9
Förslag till förordning
Artikel 2 – led j
(j)  intermediär i slutet system på avgränsad plats: ett ämne som tillverkas för och förbrukas eller används vid kemisk bearbetning för att omvandlas till ett eller flera andra ämnen och varvid tillverkningen av intermediären och dess omvandling till ett eller flera andra ämnen sker på samma plats under strängt kontrollerade betingelser på så sätt att det med tekniska metoder är fullständigt inneslutet under hela sin livscykel.
(j)  intermediär i slutet system på avgränsad plats: ett ämne som tillverkas för och förbrukas eller används vid kemisk bearbetning för att omvandlas till ett annat ämne, nedan kallat syntes, och varvid tillverkningen av intermediären och dess omvandling till ett annat (eller andra) ämne(n) sker i syntes på samma plats, även platser där driften sköts av ett eller flera rättssubjekt, under strängt kontrollerade betingelser på så sätt att det med tekniska metoder är fullständigt inneslutet under hela sin livscykel.
Ändring 10
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3 – stycke 2 – led b
(b)  tillverkaren visar att tillverkningsprocessen omvandlar ämnet till ett eller flera ämnen som inte uppvisar POP-egenskaper,
(b)  tillverkaren visar att tillverkningsprocessen omvandlar ämnet till ett eller flera ämnen som inte uppvisar POP-egenskaper, att det inte förväntas att människor eller miljö kommer att utsättas i någon betydande utsträckning för ämnet vid dess framställning och användning, vilket ska framgå av bedömningen av det slutna systemet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/20081a, och att det saknas tekniskt genomförbara alternativ till användningen av ett ämne som förtecknas i del A i bilaga I eller i del A i bilaga II till den förordningen.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
Ändring 11
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2
Innehavaren ska hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt.
Innehavaren ska hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt i enlighet med tröskelvärdena och kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU1a och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU1b, där så är tillämpligt.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).
1b Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
Ändring 12
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3a (ny)
3a.   De uppgifter som avses i denna artikel ska formuleras i enlighet med de koder som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/20021a.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (EGT L 332, 9.12.2002, s. 1).
Ändring 13
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3
3.  När medlemsstaterna bedömer förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där processer används som leder till utsläpp av kemikalier upptagna i bilaga III, ska de i första hand beakta alternativa processer, tekniker eller metoder som är lika användbara och genom vilka bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III undviks, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU17.
3.  När medlemsstaterna bedömer förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där processer används som leder till utsläpp av kemikalier upptagna i bilaga III, ska de i första hand beakta alternativa processer, tekniker eller metoder16a som är lika användbara och genom vilka bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III undviks, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU17.
_________________
_________________
16aStockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP) (2008). Allmän vägledning om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis i enlighet med artikel 5 och bilaga C i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. Genève, Sekretariatet för Stockholmskonventionen om POP. http://www.pops.int/Implementation/BATandBEP/BATBEPGuidelinesArticle5/tabid/187/Default.aspx
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
Ändring 14
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 6
6.  Kommissionen får, när det är lämpligt och med hänsyn till den tekniska utvecklingen, gällande internationella riktlinjer och beslut, samt eventuella godkännanden som beviljats av en medlemsstat eller av den ansvariga myndighet som medlemsstaten i enlighet med punkt 4 och bilaga V utsett, genom genomförandeakter vidta ytterligare åtgärder i samband med genomförandet av denna artikel. Kommissionen får i synnerhet specificera vilken information medlemsstaterna ska rapportera i enlighet med punkt 4 b iii. Sådana åtgärder ska fastställas i enlighet med det rådgivande förfarandet i artikel 20.2.
6.  Kommissionen får, när det är lämpligt och med hänsyn till den tekniska utvecklingen, gällande internationella riktlinjer och beslut, samt eventuella godkännanden som beviljats av en medlemsstat eller den ansvariga myndighet som medlemsstaten i enlighet med punkt 4 och bilaga V utsett, anta genomförandeakter som fastställer formatet på den information medlemsstaterna ska rapportera i enlighet med punkt 4 b iii. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 20.2.
Ändring 15
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – led c
(c)  På begäran tillhandahålla kommissionen tekniskt och vetenskapligt stöd och tekniska och vetenskapliga data vad gäller ämnen som eventuellt uppfyller kriterierna för att tas upp i konventionens eller protokollets respektive förteckningar.
(c)  På begäran tillhandahålla kommissionen tillförlitligt tekniskt och vetenskapligt stöd och tekniska och vetenskapliga data vad gäller ämnen som eventuellt uppfyller kriterierna för att tas upp i konventionens eller protokollets respektive förteckningar, inklusive vad gäller att förhindra produktion och användning av nya POP samt bedöma bekämpningsmedel eller industriella kemikalier som för närvarande används.
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – led f
(f)  Sammanställa, registrera, behandla och tillgängliggöra för kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter all den information som mottagits eller som gjorts tillgänglig enligt artikel 4.2 och 4.3, artikel 7.4 b iii, artikel 9.2 och artikel 13.1. Kemikaliemyndigheten ska göra all icke-konfidentiell information offentligt tillgänglig på sin webbplats och underlätta utbytet av denna information med relevanta informationsplattformar såsom dem som avses i artikel 13.2.
(f)  Sammanställa, registrera, behandla och tillgängliggöra för kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter all den information som mottagits eller som gjorts tillgänglig enligt artikel 4.2 och 4.3, artikel 5, artikel 7.4 b iii, artikel 9.2 och artikel 13.1. Kemikaliemyndigheten ska göra all icke-konfidentiell information offentligt tillgänglig på sin webbplats och underlätta utbytet av denna information med relevanta informationsplattformar såsom dem som avses i artikel 13.2.
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1a (ny)
1a.  Kemikaliemyndigheten ska börja erbjuda det bistånd och den tekniska och vetenskapliga vägledning som avses i artikel 8.1 senast den ... [ett år efter denna förordnings ikraftträdande].
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 2a (ny)
2a.   Kommissionen ska genomföra informationsutbyte med medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits på nationell nivå för att identifiera och bedöma områden som förorenats med POP samt för att ta itu med de betydande risker som sådan förorening kan utgöra för människors hälsa och miljön.
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 3
3.  Information som avses i punkterna 1 and 2 ska, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG19, inte anses vara konfidentiell. Kommissionen, kemikaliemyndigheten och de medlemsstater som utbyter information med ett tredjeland ska skydda eventuell konfidentiell information i enlighet med unionslagstiftningen.
3.  Information om människors hälsa och säkerhet och miljön ska, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG19, inte anses vara konfidentiell. Kommissionen, kemikaliemyndigheten och de medlemsstater som utbyter annan information med ett tredjeland ska skydda eventuell konfidentiell information i enlighet med unionslagstiftningen.
_________________
_________________
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
Unionen ska säkerställa tillgång till information och allmänhetens deltagande under hela övervakningen av genomförandet.
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 5
5.  Kommissionen kan anta genomförandeakter som ytterligare specificerar den minimiinformation som ska lämnas i enlighet med punkt 1, inklusive en definition av de indikatorer, kartor och medlemsstatsöversikter som avses i punkt 1 f. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 20.2.
5.  Kommissionen kan anta genomförandeakter som fastställer formatet på den information som ska lämnas i enlighet med punkt 1, inklusive en definition av de indikatorer, kartor och medlemsstatsöversikter som avses i punkt 1 f. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 20.2.
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 7.5 och 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den […].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 7.5 och 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 20 – punkt 1
1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006 i alla sakområden som omfattas av denna förordning.
1.   Kommissionen ska biträdas av
(a)  den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006 när det gäller genomförandet av de frågor som anges i artikel 13.5, utom när det hänvisas till genomförandeakter som anger formatet på den information som anges i artikel 13.1 a när det gäller tillämpningen av artikel 7, och artikel 13.1 b när det hänvisas till den information som inkommit i enlighet med artikel 5.2 och artikel 7.4 b iii, och
(b)  den kommitté som inrättats genom artikel 39 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG1a när det gäller genomförandet av de frågor som anges i artiklarna 7.6 och 13.5, där det hänvisas till genomförandeakter som anger formatet på den information som anges i artikel 13.1 a när det gäller tillämpningen av artikel 7, och artikel 13.1 b när det hänvisas till den information som inkommit i enlighet med artikel 5.2 och artikel 7.4 b iii.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
Ändring 24
Förslag till förordning
Bilaga I – del A – tabell – rad 17

Kommissionens förslag

Polyklorerade bifenyler (PCB)

1336-36-3 med flera

215-648-1 med flera

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/59/EG får varor som redan används när denna förordning träder i kraft användas.

 

 

 

Medlemsstaterna ska identifiera och ta ur bruk utrustning (t.ex. transformatorer, kondensatorer eller andra behållare som innehåller överblivna vätskor) som innehåller mer än 0,005 % PCB och volymer som är större än 0,05 dm3, snarast möjligt men senast den 31 december 2025.

Ändring

Polyklorerade bifenyler (PCB)

1336-36-3 med flera

215-648-1 med flera

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/59/EG får varor som redan används när denna förordning träder i kraft användas.

 

 

 

Medlemsstaterna ska sträva efter att identifiera och ta ur bruk utrustning (t.ex. transformatorer, kondensatorer eller andra behållare som innehåller överblivna vätskor) som innehåller mer än 0,005 % PCB och volymer som är större än 0,05 dm3, snarast möjligt, men senast den 31 december 2025.

Ändring 25
Förslag till förordning
Bilaga I – del A – tabell – rad 24a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

Bis(pentabromofenyl)eter (dekabromodifenyleter, decaBDE)

1163-19-5

214-604-9

1.  Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av dekaBDE på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen, blandningar och varor eller som en beståndsdel av flamskyddade delar av varor.

 

 

 

2.  Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av dekaBDE vara tillåtet

 

 

 

(a)  vid tillverkning av ett luftfartyg före den 2 mars 2027, för vilket en ansökan om typgodkännande gjorts före dagen för ikraftträdandet och mottagits före december 2022,

 

 

 

(b)  vid tillverkning av reservdelar till något av följande:

 

 

 

(i)  Ett luftfartyg som tillverkats före den 2 mars 2027, för vilket en ansökan om typgodkännande gjorts före dagen för ikraftträdandet och mottagits före december 2022: fram till dess att luftfartyget tas ur bruk.

 

 

 

(ii)  Motorfordon som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EU1a och tillverkats före ... [den dag då denna förordning träder i kraft]: antingen fram till 2036 eller till dess att motorfordonen tas ur bruk, beroende på vilket som infaller först.

 

 

 

3.  De särskilda undantagen för reservdelar som ska användas i de motorfordon som avses i punkt 2 b ii ska gälla tillverkning och användning av kommersiell dekaBDE som ingår i en eller flera av följande kategorier:

 

 

 

(i)  Applikationer för framdrivning och under huven, exempelvis massledningar och anslutningsledningar för batterier, rör för luftkonditioneringssystem, drivlinor, bussningar för avgasgrenrör, isolering under huven, kablage under huven (för motorn osv.), hastighetssensorer, slangar, fläktmoduler och knackningssensorer.

 

 

 

(ii)  Bränslesystemapplikationer, exempelvis bränsleslangar, bränsletankar och bränsletankar under karossen.

 

 

 

(iii)  Pyrotekniska anordningar och applikationer som berörs av pyrotekniska anordningar, exempelvis tändningskablar för krockkuddar, stolskydd/stolbeklädnader (endast om relevant för krockkuddar) och krockkuddar (framtill och på sidan).

 

 

 

(iv)  Hjulupphängning och invändig utrustning såsom trimkomponenter, akustiskt material och säkerhetsbälten.

 

 

 

(v)  Kompositplast (instrumentpaneler och invändig trim).

 

 

 

(vi)  Under huven eller instrumentpanelen (uttagslåda, säkringshållare, trådar för hög strömstyrka och mantlar (tändstiftstrådar).

 

 

 

(vii)  Elektrisk och elektronisk utrustning (batterihus och batteriplattor, elektriska anslutningsdon för motorkontroll, radiodiskkomponenter, satellitnavigationssystem, GPS och datorsystem).

 

 

 

(viii)  Textilier såsom fasta insynsskydd, klädsel, innertak, bilsäten, nackstöd, solskydd, trimpaneler, mattor.

 

 

 

3.  Tillverkning av dekaBDE och dess användning i produktion och utsläppande på marknaden av följande varor ska vara tillåten enligt följande:

 

 

 

(a)  Artiklar som släppts ut på marknaden före ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

 

 

 

(b)  Luftfartyg som tillverkats i enlighet med punkt 2a.

 

 

 

(c)  Reservdelar till luftfartyg som tillverkats i enlighet med punkt 2b.

 

 

 

(d)  Elektriska och elektroniska produkter som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EG1b.

 

 

 

4.  I denna post avses med luftfartyg något av följande:

 

 

 

(a)  Ett civilt luftfartyg som tillverkas i enlighet med ett typcertifikat som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/11391c eller i enlighet med ett konstruktionsgodkännande som utfärdats enligt den nationella lagstiftningen i en avtalsslutande stat till Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), eller för vilket ett luftvärdighetsbevis har utfärdats av en avtalsslutande stat till Icao enligt bilaga 8 till konventionen angående internationell civil luftfart.

 

 

 

(b)  Ett militärt luftfartyg.

 

 

 

___________

 

 

 

1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

 

 

 

1b Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

 

 

 

1c Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8.2018 s. 1).

Ändring 26
Förslag till förordning
Bilaga I – del A – tabell – rad 24b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

Alkaner, C10-C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP)

85535-84-8

287-476-5

1.  Genom undantag ska det vara tillåtet med tillverkning, utsläppande på marknaden samt användning av ämnen eller beredningar som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 1 viktprocent eller varor som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 0,15 viktprocent.

 

 

 

2.  Det ska vara tillåtet att använda

 

 

 

(a)  transportband i gruvindustrin och tätningsmassa i dammar vilka innehåller SCCP om de redan var i användning senast den 4 december 2015, och

 

 

 

(b)  andra varor än de som avses i (a) som innehåller SCCP och som redan var i användning senast den 10 juli 2012.

 

 

 

3.  Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 2.

Ändring 27
Förslag till förordning
Bilaga I – del B

Kommissionens förslag

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

4

4

4

4

4

 

 

4

5 Alkaner, C10‑C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP)

5 85535-84-8

5 287-476-5

5 1.  Genom undantag är produktion, utsläppande på marknaden samt användning av ämnen eller blandningar som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 1 viktprocent eller varor som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 0,15 viktprocent tillåten.

 

 

 

2.  Det ska vara tillåtet att använda

 

 

 

(a)  transportband i gruvindustrin och tätningsmassa i dammar vilka innehåller SCCP om de redan var i användning senast den 4 december 2015, och

 

 

 

(b)  andra varor än de som avses i a) som innehåller SCCP och som redan var i användning senast den 10 juli 2012.

 

 

 

3.  Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 2.

Ändring

utgår

Ändring 28
Förslag till förordning
Bilaga III
ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR
ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR
ÄMNE (CAS-NR)
ÄMNE (CAS-NR)
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)
Hexaklorbensen (HCB)
(CAS-nr 118-74-1)
Hexaklorbensen (HCB)
(CAS-nr 118-74-1)
Polyklorerade bifenyler (PCB)
Polyklorerade bifenyler (PCB)
Polyaromatiska kolväten (PAH)5
Polyaromatiska kolväten (PAH)5
5 Vid utsläppsinventeringarna ska följande fyra sammansatta indikatorer användas: bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten och indeno(1,2,3-cd)pyren.
5 Vid utsläppsinventeringarna ska följande fyra sammansatta indikatorer användas: bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten och indeno(1,2,3-cd)pyren.
Pentaklorbensen (CAS-nr 608-93-5)
Pentaklorbensen (CAS-nr 608-93-5)
Polyklorerade naftalener (37a)
(37a)   Polyklorerade naftalener är kemiska föreningar baserade på naftalenringsystemet, där en eller flera väteatomer har ersatts med kloratomer.
Hexaklorbutadien (CAS-nr 87-68-3)
Ändring 37
Förslag till förordning
Bilaga IV – raderna 5–8

 

Kommissionens förslag

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Gräns för koncentrationsnivå enligt artikel 7.4 a

 

 

 

Tetrabromdifenyleter

C12H6Br4O

40088-47-9 med flera

254-787-2 med flera

Summan av koncentrationerna av tetrabromdifenyleter, pentabromdifenyleter, hexabromdifenyleter och heptabromdifenyleter: 1000 mg/kg

Pentabromdifenyleter

C12H5Br5O

32534-81-9 med flera

251-084-2 med flera

Hexabromdifenyleter

C12H4Br6O

36483-60-0 med flera

253-058-6 med flera

Heptabromdifenyleter

C12H3Br7O

68928-80-3 med flera

273-031-2 med flera

 

 

 

Ändring

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Gräns för koncentrationsnivå enligt artikel 7.4 a

 

 

 

Tetrabromdifenyleter

C12H6Br4O

40088-47-9 med flera

 254-787-2 med flera

Summan av koncentrationerna av tetrabromdifenyleter, pentabromdifenyleter, hexabromdifenyleter, heptabromdifenyleter och dekabromdifenyleter: 500 mg/kg

Pentabromdifenyleter

C12H5Br5O

32534-81-9 med flera

251-084-2 med flera

Hexabromdifenyleter

C12H4Br6O

36483-60-0 med flera

 253-058-6 med flera

Heptabromdifenyleter

C12H3Br7O

68928-80-3 med flera

273-031-2 med flera

Dekabromdifenyleter

C12Br10O

1163-19-5 med flera

214-604-9 med flera

 

 

 

 

Ändring 29
Förslag till förordning
BILAGA IV – Ämnen som omfattas av bestämmelserna om avfallshantering i artikel 7 – rad Polyklorerade – fotnot 7

Kommissionens förslag

7.  Gränsvärdet beräknas som PCDD och PCDF enligt följande toxiska ekvivalensfaktorer (TEF):

PCDD

TEF

PCDF

TEF

PCDD

TEF

2,3,7,8-TeCDD

1

1,2,3,7,8-PeCDD

1

1,2,3,4,7,8-HxCDD

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDD

0,1

1,2,3,7,8,9-HxCDD

0,1

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD

0,01

OCDD

0,0003

2,3,7,8-TeCDF

0,1

1,2,3,7,8-PeCDF

0,03

2,3,4,7,8-PeCDF

0,3

1,2,3,4,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,7,8,9-HxCDF

0,1

2,3,4,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,4,6,7,8-HpCDF

0,01

1,2,3,4,7,8,9-HpCDF

0,01

OCDF

0,0003

Ändring

7.  Gränsvärdet beräknas som PCDD och PCDF enligt följande toxiska ekvivalensfaktorer (TEF):

 

PCDD

TEF

 

2,3,7,8-TeCDD

1

 

1,2,3,7,8-PeCDD

1

 

1,2,3,4,7,8-HxCDD

0,1

 

1,2,3,6,7,8-HxCDD

0,1

 

1,2,3,7,8,9-HxCDD

0,1

 

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD

0,01

 

OCDD

0,0003

 

PCDF

TEF

 

2,3,7,8-TeCDF

0,1

 

1,2,3,7,8-PeCDF

0,03

 

2,3,4,7,8-PeCDF

0,3

 

1,2,3,4,7,8-HxCDF

0,1

 

PCDD

TEF

 

1,2,3,6,7,8-HxCDF

0,1

 

1,2,3,7,8,9-HxCDF

0,1

 

2,3,4,6,7,8-HxCDF

0,1

 

1,2,3,4,6,7,8-HpCDF

0,01

 

1,2,3,4,7,8,9-HpCDF

0,01

 

OCDF

0,0003

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0336/2018).


Omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet
PDF 199kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet (2018/2077(INI))
P8_TA-PROV(2018)0464A8-0352/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2017 med titeln Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 april 2017 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (COM(2017)0253),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 5, 27, 31, 32, 33 och 47,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs i New York den 18 december 1979,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerats av EU och samtliga medlemsstater,

–  med beaktande av mål 5 i målen för hållbar utveckling: ”uppnå jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt”, och i synnerhet delmål 5.4: ”erkänna och värdesätta obetalt omsorgs- och hushållsarbete genom att tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt genom att främja delat ansvar inom hushållet och familjen, i enlighet med vad som är nationellt lämpligt”,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 maj 2018 med titeln Progress towards the Sustainable Development Goals,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2017 om att förbättra det samhällsbaserade stödet och den samhällsbaserade vården för ett självständigt liv,

–  med beaktande av rådets slutsatser om förskola och barnomsorg: att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld(2),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2017 med titeln EU:s handlingsplan 2017–2019 – Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (COM(2017)0678),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 samt i synnerhet kapitel 3.1 i detta, om att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och skapa samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 8 maj 2018 med titeln Utveckling av barnomsorgen för ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, en balans mellan arbete och familjeliv för arbetande föräldrar och en hållbar och inkluderande tillväxt i Europa (”Barcelonamålen”) (COM(2018)0273),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 29 maj 2013 med titeln Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 februari 2011 med titeln Förskola – en bättre grund för framtiden (COM(2011)0066),

–  med beaktande av kommissionens färdplan för kvalitet inom förskola och barnomsorg (Ares(2018)1505951),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 februari 2013 med titeln Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), den 20 februari 2013 med titeln Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083) och den 26 april 2017 med titeln En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 juni 2014 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 (COM(2014)0332),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om jämställdhetsintegrering av Europaparlamentets arbete(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om atypiska anställningsformer, säkra yrkesgångar, flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden samt nya former för social dialog(11),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (COM(2018)0271) och det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av samma datum (SWD(2018)0173),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2015 samt institutets rapport från 2015 med titeln Reconciliation of work, family and private life in the European Union: Policy review,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 7 december 2011 med titeln Company initiatives for workers with care responsibilities for disabled children or adults,

–  med beaktande av Eurofounds diskussionsunderlag av den 14 juli 2013 med titeln Caring for children and dependants: effect on careers of young workers,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 17 juni 2014 med titeln Residential care sector: Working conditions and job quality,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 22 oktober 2015 med titeln Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport av den 17 november 2016 om den sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds studie av den 28 november 2017 med titeln Care homes for older Europeans: Public, for-profit and non-profit providers,

–  med beaktande av Eurofounds undersökning av den 23 januari 2018 med titeln European Quality of Life Survey 2016: Quality of life, quality of public services and quality of society,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 10 oktober 2014 från kommittén för socialt skydd och kommissionen med titeln Adequate social protection for long-term care needs in an ageing society,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 7 oktober 2016 från kommittén för socialt skydd och kommissionen med titeln Healthcare and long-term care systems and fiscal sustainability,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016 om rättigheter för inneboende vårdpersonal(12),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2014 om utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet(13),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om professionalisering av hushållsarbetare(14),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindexrapport för 2017 med titeln Measuring gender equality in the European Union 2005-2015,

–  med beaktande av de undersökningar som dess generaldirektorat för EU-intern politik publicerade i mars 2016, med titeln Differences in men’s and women’s work, care and leisure time, respektive november 2017, The use of funds for gender equality in selected Member States,

–  med beaktande av den publikation som WeDo-projektet för äldres välmående och värdighet lade fram under 2012, med titeln European Quality Framework for Long-term Care Services: Principles and guidelines for the wellbeing and dignity of older people in need of care and assistance,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0352/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget och artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på. Enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet och att främja jämställdhet. Jämställdhetsarbetet har dock gått trögt.

B.  Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav gemensamt den 17 november 2017, fastslår viktiga principer och syftar till att ge unionsmedborgarna nya rättigheter som har EU-institutionernas och medlemsstaternas enhälliga stöd, bland annat jämställdhet, lika möjligheter, stöd till barn och integrering av personer med funktionsnedsättning. Enligt pelarens princip 9, om balans mellan arbete och privatliv, har ”föräldrar och människor med omsorgsansvar ... rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster.”

C.  Kvinnornas övergripande sysselsättningsgrad i EU är nästan 12 procent lägre än männens, och 31,5 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna arbetar deltid, jämfört med 8,2 procent av de förvärvsarbetande männen. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen i EU uppgår fortfarande till 12 procent. Det finns belägg för att detta huvudsakligen beror på kvinnornas oproportionerligt stora omsorgsansvar. Den kumulativa effekten av kvinnornas många avbrott i arbetslivet på grund av omsorgsansvar bidrar på ett avsevärt sätt till att de får lägre löner och kortare arbetsliv och till de följaktiga klyftorna mellan könen i fråga om lön (16 procent) och pension (37 procent). Detta medför en ökad risk för fattigdom och socialt utanförskap bland kvinnor, med negativa konsekvenser även för deras barn och familjer. Det är viktigt att minska skillnaderna i sysselsättningsgrad, liksom löne- och pensionsklyftorna mellan könen, eftersom det ekonomiska bortfallet på grund av skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan könen uppgår till 370 miljarder euro per år. Tillhandahållandet av omsorgstjänster kan vara av avgörande betydelse för att man ska kunna åtgärda bristen på arbetskraft.

D.  ”Omsorg” bör tolkas som arbete som utförs av privatpersoner, vid offentliga eller privata institutioner eller i ett eller flera privata hushåll för att tillhandahålla omvårdnad om barn, äldre, sjuka eller personer med funktionsnedsättning. Omsorgsarbete bör, i idealfallet, utföras av yrkesmässiga omsorgsgivare, oavsett om de är anställda av offentliga eller privata enheter eller av familjer eller är egenföretagare, men det utförs också informellt – och oavlönat – av icke-professionella omsorgsgivare, vanligen anhöriga.

E.  Kvinnor lägger i genomsnitt mer än tre gånger så mycket tid på obetalt hushålls- och omsorgsarbete än män, vilket märks särskilt tydligt i parförhållanden där det yngsta barnet är under sju år, då kvinnor förvärvsarbetar i genomsnitt 32 timmar per vecka och ägnar 39 timmar åt obetalt arbete, jämfört med män, som förvärvsarbetar 41 timmar och ägnar 19 timmar åt obetalt arbete per vecka.

F.  Enligt uppgifter från Internationella arbetsorganisationen sysselsatte hushålls- och omsorgssektorn under 2010 cirka 52 miljoner personer runt om i världen, och ytterligare 7,4 miljoner hushållsanställda under 15 års ålder, vilket motsvarar 5–9 procent av all sysselsättning i industriländerna.

G.  Arbeten inom omsorgssektorn är låglöneyrken i många medlemsstater och omfattas ofta inte av formella anställningsavtal eller andra grundläggande arbetstagarrättigheter samt är oattraktiva på arbetsmarknaden på grund av den höga risken för fysisk och emotionell stress, risken för utbrändhet och bristen på karriärmöjligheter. Sektorn erbjuder få fortbildningsmöjligheter och personalen består främst av äldre människor, kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund.

H.  Vissa stödåtgärder, såsom det svenska skatteavdragssystemet för hushållsnära tjänster, den franska servicekupongen eller den belgiska tjänstechecken har visat sig effektiva när det gäller att minska det odeklarerade arbetet, förbättra arbetsvillkoren och ge hushållsanställda och omsorgsgivare fastställda arbetstagarrättigheter.

I.  Det finns uppgifter som visar att 80 procent av all omsorg i EU tillhandahålls av obetalda informella omsorgsgivare, varav 75 procent är kvinnor. Bland kvinnorna arbetar 27,4 procent deltid för att ta hand om barn eller vuxna med omsorgsbehov, jämfört med 4,6 procent bland männen.(15) Omsorgsarbetet bör inte göra att obetalda omsorgsgivare tvingas kompromissa mellan sitt omsorgsansvar och sin fritid, eftersom de som fortfarande förvärvsarbetar måste kunna hitta en balans mellan sina olika ansvarområden och hur de utnyttjar sin tid.

J.  Det finns viss nationell statistik som visar att ungefär 6–7 procent av omsorgsgivarna i EU-medlemsstaterna är unga omsorgsgivare under 17 år och att det i åldersgruppen 15–24 år är fem gånger så många unga kvinnor som unga män som utför omsorgsarbete. Det händer att unga omsorgsgivare får axla ett stort vuxenansvar för att tillhandahålla omsorg,, hjälp och stöd till en förälder, ett syskon, en mor- eller farförälder eller en annan släkting som har en funktionsnedsättning, en kronisk sjukdom eller lider av psykisk ohälsa. Unga omsorgsgivare möter särskilda hinder i tillträdet till utbildning och när det gäller möjligheterna att förena utbildning med omsorgsansvar, vilket även påverkar deras hälsa och försörjningsmöjligheter.

K.  I flera EU-medlemsstater råder det brist på yrkesmässiga omsorgstjänster av god kvalitet som är tillgängliga för alla oberoende av inkomst.

L.  Många anhöriga med omsorgsbehov bor i områden som kännetecknas av ständig brist på service, samtidigt som isolering eller andra omständigheter gör det svårt för dem att få tillgång till yrkesmässig omsorg. Dessa personer tas ofta om hand av enbart icke-professionella omsorgsgivare, som mycket ofta är kvinnliga släktingar.

M.  Europa brottas med demografiska förändringar som leder till en ökad förekomst av åldersrelaterade sjukdomar och en åldrande befolkning, och därmed ökande omsorgsbehov. Nu i en tid med växande omsorgsbehov råder det en snedfördelning av omsorgsansvaret mellan könen, då kvinnorna tar på sig merparten av omsorgsbördan på grund av stereotypa könsroller som fortfarande lever kvar i det europeiska samhället. Det ökande antalet äldre, det minskande antalet människor i arbetsför ålder och nedskärningarna i de offentliga budgetarna har avsevärd inverkan på den sociala servicen, vilket även kommer att påverka dem som måste kombinera arbete med omsorgsansvar, ofta under svåra omständigheter.

N.  EU:s befolkning förväntas bli äldre, och den del av befolkningen som är 65 år och äldre beräknas öka från 17,1 procent (2008) till 30 procent (2060), medan gruppen personer som är 80 år och äldre beräknas öka från 4,4 procent till 12,1 procent av befolkningen under samma period.

O.  Äldre människor löper större risk för fattigdom än befolkningen i allmänhet, och cirka 19 procent av dem som är 65 år och äldre befann sig i riskzonen för fattigdom under 2008, jämfört med 17 procent under 2000. Denna andel är 5 procentenheter högre bland kvinnor än bland män.

P.  Äldre personer utsätts ibland för ålders- eller könsrelaterad diskriminering, och övergrepp mot äldre – som förekommer i många olika omsorgsmiljöer – är ett socialt problem i samtliga medlemsstater.

Q.  Majoriteten av de nationella policymodellerna för omsorgstjänster förmår i nuläget inte tillgodose behoven i unionens åldrande samhälle, och de flesta medlemsstater har hittills inte tagit itu med de demografiska utmaningarna i sina politiska och sociala omsorgsinitiativ och omsorgssystem.

R.  Trots att antalet äldreboenden har ökat under de senaste tio åren i nästan alla medlemsstater är efterfrågan fortfarande högre än tillgången på självständiga boenden och omsorgsstödtjänster. Det finns ett trängande behov av ytterligare investeringar i långtidssjukvård i närsamhället eller i hemmet, eftersom alla har rätt till ett självständigt liv, stödtjänster och delaktighet i samhället. Dessutom är det på grund av bristen på kvalitetsindikatorer svårt att övervaka och utvärdera denna viktiga del av omsorgsinfrastrukturen och att avge rekommendationer för beslutsfattandet.

S.  Barcelonamålen om barnomsorg för minst 33 procent av barnen under 3 års ålder (mål 1) och för minst 90 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern (mål 2) har uppnåtts enbart i 12 medlemsstater sedan 2002, och i vissa medlemsstater är nivån på uppnåendet av dessa mål oroande låg.

T.  Kvinnornas växande deltagande på arbetsmarknaden ökar behovet av högkvalitativ och rimligt prissatt barnomsorg, och efterfrågan på förskoleplatser är högre än tillgången i hela Europa. Det finns uppgifter som visar att barnomsorg för barn från noll till tre år huvudsakligen utnyttjas på deltidsbasis (färre än 30 timmar per vecka) i fler än hälften av medlemsstaterna. För full sysselsättning bland kvinnorna krävs det barnomsorg som är tillgänglig på heltid och som tillgodoser efterfrågan under föräldrarnas arbetstider.

U.  Det råder brist på tillräcklig infrastruktur för högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg för alla inkomstnivåer – vilket framgår av det faktum att bara cirka 15 miljoner av EU:s fler än 32 miljoner barn som är yngre än den obligatoriska skolåldern har tillgång till förskola(16) – och merparten av medlemsstaternas offentliga barnomsorgsutgifter går till barnomsorg för barn i åldern 3 år upp till den obligatoriska skolåldern. Investeringarna från alla sektorer bör höjas, eftersom det finns uppgifter från OECD-länderna som visar att ökade BNP-investeringar i omsorgstjänster skulle leda till en ökning av kvinnornas sysselsättningsgrad. Investeringar i barnomsorg är en vinn-vinn-strategi och skulle generera ytterligare skatteintäkter tack vare det ökade förvärvsarbetet bland föräldrar. Förutom att högkvalitativ förskoleverksamhet fungerar som ett komplement till familjens centrala roll ger den även många kort- och långsiktiga fördelar för enskilda människor och samhället i stort, bland annat för personer från socioekonomiskt missgynnade bakgrunder eller som har särskilda utbildningsbehov, och är ett effektivt sätt att bekämpa den ojämlikhet som drabbar barn redan i tidig ålder och att motverka avhopp från skolan.

V.  Tillhandahållandet av högkvalitativ förskoleverksamhet är en effektiv investering som utgör grunden för ett framgångsrikt livslångt lärande och som åtgärdar den bristande jämlikhet och de utmaningar som missgynnade barn ställs inför.

W.  Över 80 miljoner personer med funktionsnedsättning lever i EU, och var fjärde europé har en anhörig med funktionsnedsättning. I och med att EU under 2011 blev part till Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förband unionen sig att främja och skydda rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Mot bakgrund av dessa rättigheter och behoven bland människor med funktionsnedsättning i alla åldrar har det på senare tid skett en förskjutning från institutionsbaserad till närsamhällesbaserad omsorg för personer med funktionsnedsättning.

X.  Enligt artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har alla rätt att leva självständigt och att delta i samhället, vilket inte bara innebär rätt till självständigt boende, utan även till stödtjänster som svarar mot behoven bland personer med funktionsnedsättning.

Y.  Barn och vuxna med lågfungerande autism har ofta svårt att klara av sin vardag själva och behöver i allmänhet hjälp med de flesta uppgifter.

Z.  Långtidssjukvård och barnomsorg undervärderas ofta och i många medlemsstater har yrken inom dessa områden relativt låg profil och status, vilket avspeglas i en låg lönenivå, en sned könsfördelning bland personalen och dåliga arbetsförhållanden.

AA.  Arbeten inom formell omsorg, bland annat omsorg i hemmet, kräver kvalificerad personal med korrekt lön.(17) Det är nödvändigt att säkerställa att det finns tillräckligt många kompetenta omsorgsgivare eftersom utvecklingen av högkvalitativ formell omsorg om barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är kopplad till goda anställningsförhållanden, skälig lön och investeringar i de arbetstagare som tillhandahåller dessa tjänster, inbegripet investeringar i fortbildning för barnomsorgspersonal. Yrkesmässiga anställningsförhållanden för omsorgsgivare har en positiv inverkan på omsorgsgivarnas möjligheter att förena arbete och privatliv.

AB.  Användare av långtidssjukvård kan ha svårt att ha råd med privata omsorgstjänster, som vanligtvis är dyrare än omsorgstjänster inom den offentliga sektorn. Kvinnor drabbas alltid hårdare än män på grund av löne- och pensionsklyftorna mellan könen och måste lägga en större andel av sin inkomst på långtidssjukvård.

AC.  Det finns uppgifter som visar att personer från missgynnade bakgrunder får det särskilt svårt när det råder begränsad tillgång på högkvalitativa omsorgstjänster, till exempel personer från låginkomstfamiljer, personer som bor på landsbygden och barn från etniska minoriteter eller med migrantbakgrund.

Situationen sett till möjligheterna att förena arbete och privatliv

1.  Europaparlamentet konstaterar att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen ökar markant när familjer får barn, vilket speglar hur svårt det är för kvinnor att kombinera barnuppfostran och omsorgsansvar med arbete på grund av bristen på tillräckliga offentliga omsorgsinfrastrukturer och den seglivade arbetsfördelning mellan könen som medför ett överväldigande stort omsorgsansvar, vilket huvudsakligen axlas av kvinnor, som ägnar två till tio gånger mer tid åt obetald omsorg än män(18).

2.  Europaparlamentet konstaterar att en fjärdedel av alla kvinnor fortfarande utför obetalt familjearbete, för vilket de inte får någon direkt lön, och att det finns en tydlig segregering av kvinnor inom sektorer som generellt sett kännetecknas av låg lön, långa arbetsdagar och ofta informella arbetsförhållanden, vilket leder till sämre monetär, social och strukturell vinning för kvinnor.

3.  Europaparlamentet betonar att feminiseringen av fattigdomen beror på ett antal faktorer, bland annat löneklyftan mellan könen, pensionsklyftan, omsorgsansvar och därtill kopplade avbrott i arbetslivet. Den diskriminering på flera grunder som kvinnor utsätts för på grund av bland annat sin könsidentitet, sitt könsuttryck och sina könsegenskaper bidrar till feminiseringen av fattigdomen.

4.  Europaparlamentet välkomnar det interinstitutionella tillkännagivandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och påminner om principerna i denna, vilka inbegriper

   likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män, särskilt avseende deltagandet på arbetsmarknaden,
   rätt till lika möjligheter och tillgång till sysselsättning oberoende av ålder eller funktionsnedsättning,
   rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster för föräldrar och personer med omsorgsansvar,
   rätt till rimligt prissatt långtidssjukvård av god kvalitet.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den negativa utvecklingen vad gäller föräldraledighet och rättigheter förknippade med föräldraskap, till exempel tillbakadragandet av förslaget till direktiv om förlängning av mammaledigheten och den nyligen avkunnade dom där domstolen fastslår att det är lagligt att säga upp gravida arbetstagare i samband med massuppsägningar. Kommissionen uppmanas att mycket skyndsamt täppa till de luckor som finns i EU-lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för arbetstagare och personer med omsorgsansvar samt framhåller i detta sammanhang vikten av individuella rättigheter i fråga om ledighet och flexibla arbetsformer för att förvärvsarbetande personer lättare ska kunna hantera sitt privat- och arbetsliv. Parlamentet påminner om att åtgärder för balans mellan arbete och privatliv bör uppmuntra männen att axla ett lika stort omsorgsansvar som kvinnorna. Parlamentet anser att målet för den framtida utvecklingen bör vara att gradvis öka pappa- och omsorgsledigheten(19) och att höja ersättningsnivån, vilket bör vara adekvat, samt att säkerställa icke överförbar föräldraledighet, uppsägningsskydd, rätt till återinträde på samma eller motsvarande tjänst, skydd mot diskriminering på grund av ledighetsbeslut och stärkta rättigheter för egenföretagare och personer som behöver ta ut ledighet på grund av omsorg om andra anhöriga än barn.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att uppmuntra pappor att utnyttja pappaledigheten så mycket de kan, vilket är ett effektivt sätt att uppmuntra dem att axla ansvaret för att ta hand om sina barn och sin familj och ett användbart verktyg för verklig jämställdhet.

8.  Europaparlamentet anser att tillhandahållandet av omsorg inte bör inverka negativt på omsorgsgivarens lönenivå eller sociala förmåner eller pensionsförmåner. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang främjande av jämställdhet i samband med genomförandet av politiska åtgärder för balans mellan arbete och privatliv.

9.  Europaparlamentet vill uppmärksamma den komplicerade situationen för familjer som tar hand om ett barn eller en annan anhörig med funktionsnedsättning, eftersom det i dessa fall rör sig om livslång omvårdnad.

10.  Europaparlamentet framhåller bristen på avlastningstjänster för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att denna brist på stöd mycket ofta gör det helt omöjligt för föräldrarna att arbeta. Parlamentet noterar i detta sammanhang den alarmerande bristen på inrättningar för personer med svår autism.

11.  Europaparlamentet anser att alla människor med omsorgsbehov ska ha subjektiv rätt att välja de högkvalitativa omsorgstjänster som är bäst anpassade till deras omsorgsbehov och som är lämpliga och lättillgängliga för både dem och deras familjer. Parlamentet är av uppfattningen att omsorgstjänsterna bör utvecklas på ett personinriktat, individanpassat och heltäckande sätt, oavsett de skillnader som finns mellan olika användare och deras behov. Parlamentet konstaterar att familjer skiljer sig åt sinsemellan och att strategierna och planeringen bör anpassas till denna mångfald.

12.  Europaparlamentet anser att vidareutvecklingen av utbudet av omsorgstjänster bör återspegla arbetets föränderliga karaktär.

13.  Europaparlamentet anser att den rätt till långtidssjukvård som fastslås i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör betraktas som en del av det sociala skyddet, inom ramen för vilket man bör instifta rätten till högkvalitativ och individanpassad omsorg för alla. Dessutom menar parlamentet att det finns ett trängande behov av ytterligare investeringar i rimligt prissatt och högkvalitativ långtidssjukvård, inte minst omsorg i hemmet och närsamhällesbaserad omsorg, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att säkerställa lika tillgång till och rättvis behandling inom äldre- och barnomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som har behov av långtidssjukvård och att ägna särskild uppmärksamhet åt personer med missgynnad bakgrund.

14.  Europaparlamentet understryker att tillgången till infrastruktur, tjänster och stöd som karaktäriseras av variation, hög kvalitet, lättillgänglighet och rimliga priser för omsorg om barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med kroniska sjukdomar eller i behov av långtidssjukvård inom den offentliga och privata sektorn, antingen i hemmet eller i hemliknande miljöer i närsamhället, har visat sig vara en avgörande aspekt av åtgärder för balans mellan arbete och privatliv och en viktig faktor för ledighetsuttaget bland föräldrar och informella omsorgsgivare, som ett led i arbetet med att hjälpa kvinnor att snabbt återvända till och stanna kvar på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar övergången till närsamhällesbaserade tjänster, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men konstaterar samtidigt att man måste övervaka dessa tjänster för att kontrollera att de håller hög kvalitet. Parlamentet anser att det för en högkvalitativ omsorg krävs hög kvalitet på de tjänster som erbjuds och att användarnas värdighet och mänskliga rättigheter respekteras till fullo samt att användarna inkluderas i samhället.

15.  Europaparlamentet påminner om att bristen på omsorgstjänster är en viktig orsak till kvinnornas underrepresentation på arbetsmarknaden, eftersom den gör det svårare att förena arbete och familjeansvar och leder till att en del kvinnor helt och hållet försvinner från arbetsmarknaden, förvärvsarbetar färre timmar eller lägger ned mer tid på att axla obetalt omsorgsansvar, vilket får en negativ inverkan på deras sociala trygghetsförmåner, i synnerhet deras pensioner, och ökar risken för fattigdom och social utestängning, i synnerhet på äldre dagar.

Omsorgsformer

16.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer en mängd olika typer av omsorgstjänster, till exempel förskola, äldreomsorg och omsorg eller stöd för personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som innebär ett långvarigt behov av vård och omsorg, och att olika politiska strategier har utvecklats till följd av detta. Parlamentet anser att omsorg kan tillhandahållas av formella och informella omsorgsgivare.

17.  Europaparlamentet anser att man vid utvecklingen av omsorgstjänster bör beakta alla kategorier av användare samt skillnaderna mellan dessa och deras varierande preferenser i fråga om vilka typer av omsorgstjänster som de behöver, däribland personer med missgynnad bakgrund, till exempel etniska minoriteter eller migrantfamiljer och människor som bor i avlägsna områden eller på landsbygden samt låginkomstfamiljer. Parlamentet påminner om att det familjebegrepp som används i lagstiftning och politiska åtgärder bör tolkas i vid bemärkelse.

18.  Europaparlamentet erkänner att låg socioekonomisk status och låg utbildningsnivå utgör hinder för tillgången till omsorgstjänster för många människor, vilket ytterligare ökar på deras svårigheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet anser att detta kräver specifik planering och specifika strategier.

19.  Europaparlamentet noterar att den privata sektorn spelar en viktig roll i tillhandahållandet av långtidssjukvård för personer med funktionsnedsättning och för äldre människor, och att problem kring tillgängligheten och kvaliteten på sådana tjänster har påtalats i hela Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera situationen på omsorgsmarknaden och att ta nödvändiga regleringsmässiga initiativ för att kontrollera och övervaka kvaliteten på de tjänster som erbjuds på detta område.

Omsorgens kvalitet, rimliga prisnivå och tillgänglighet

20.  Europaparlamentet anser att omsorgstjänsterna bör vara utformade på ett sådant sätt att de ger verkliga valmöjligheter för samtliga användare, deras anhöriga och deras omsorgsgivare, oavsett om de är hel- eller deltidsanställda, egenföretagare eller arbetslösa.

21.  Europaparlamentet anser att de som planerar och tillhandahåller omsorgstjänster har ansvar för att vara medvetna om användarnas behov och att användarna måste göras aktivt och meningsfullt delaktiga i planeringen och utvecklingen av omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning samt att denna måste utformas och tillhandahållas utifrån ett rättighetsbaserat förhållningssätt. Parlamentet noterar de positiva erfarenheter som finns bland personer med psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar av att ta del av utformningen av infrastruktur och tjänster som ökar deras möjligheter till ett självständigt liv och förbättrar deras livskvalitet.

22.  Europaparlamentet påpekar att tillhandahållandet av högkvalitativ omsorg i EU varierar stort både inom och mellan medlemsstaterna: mellan privata och offentliga miljöer, stad och landsbygd och olika åldersgrupper. Parlamentet noterar att familjerna, särskilt mor- och farföräldrar, axlar en stor del av ansvaret för barnomsorg och långtidssjukvård, vilket är särskilt tydligt i södra och östra Europa.(20)

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en god täckning av omsorgstjänster, både i städerna och på landsbygden, för att förbättra tillgängligheten av och tillgången på tjänster för personer med missgynnad bakgrund, bland annat människor som bor på landsbygden och i avlägsna områden.

24.  Europaparlamentet anser att tillgängligheten beror på en kombination av kostnader och flexibilitet, varför det bör finnas en rad olika typer av omsorgstjänster, både offentliga och privata, och omsorg i hemmet och i hemlika miljöer. Parlamentet anser vidare att anhöriga bör kunna antingen frivilligt sköta omsorgen eller få bidrag för att köpa omsorgstjänster.

25.  Europaparlamentet betonar att omsorgstjänsternas kvalitet bör betraktas ur en rad olika synvinklar, inklusive kvaliteten på inrättningar och tjänster, kvaliteten på undervisningsprogram för barn, omsorgsgivarnas yrkeskunnighet, kvaliteten på lokaler och miljö och omsorgsgivarnas utbildningsnivå och arbetsförhållanden.

26.  Europaparlamentet konstaterar att omsorgstjänsterna bör utvecklas på ett sådant sätt att man stärker kontinuiteten i omsorgen, den preventiva hälso- och socialvården, rehabiliteringen och möjligheterna till ett självständigt liv. Parlamentet anser att man bör uppmuntra olika former av omsorg i hemmet, så att personer med omsorgsbehov kan komma i åtnjutande av tjänster utförda av kompetent omsorgspersonal i sitt eget hem och, om möjligt, leva ett självständigt liv. Parlamentet anser att omsorgstjänster i tillämpliga fall bör inriktas på ett övergripande familjestöd (såsom hjälp med hushållet, handledning och barnomsorg).

27.  Europaparlamentet understryker att information om tillgängliga tjänster och tjänsteleverantörer på omsorgsområdet bör finnas tillgänglig för föräldrar, äldre, personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i behov av långtidssjukvård och informella omsorgsgivare.

28.  Europaparlamentet betonar att bristen på tillgängliga tjänster och de orimliga kostnaderna för barnomsorg har negativa konsekvenser för barn från låginkomstfamiljer, vilket innebär att de missgynnas redan från tidig ålder. Parlamentet framhåller att varje barn har rätt till högkvalitativ omsorg och utveckling i den tidiga barndomen, inklusive en fullständig uppsättning sociala stimuli. Parlamentet framhåller att de överdrivet höga omsorgskostnaderna också drabbar och missgynnar omsorgsbehövande personer från låginkomstfamiljer.

29.  Europaparlamentet anser att bristen på investeringar i högkvalitativ barnomsorg för barn under tre års ålder förlänger kvinnors avbrott i arbetslivet och skapar svårigheter när de återvänder till arbetet.

30.  Europaparlamentet anser att de nationella systemen bör stärkas för att förbättra livskvaliteten bland äldre kvinnor, särskilt de med minnesnedsättande sjukdomar, och deras omsorgsgivare, som ofta själva är äldre kvinnor. Parlamentet föreslår att Alzheimerföreningar rådfrågas vid kartläggningen och genomförandet av sådana åtgärder.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med dessa förslag ta fram vägledningar för medlemsstaterna i fråga om utvecklingen av heltäckande, sysselsättningsvänliga, individanpassade, närsamhällesbaserade och tillgängliga omsorgstjänster som inbegriper barn- och äldre- samt omsorg om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar och som grundas på delaktighet av och samråd med de tilltänkta användarna, i syfte att säkerställa tillgängligheten och tillgodose deras behov.

32.  Europaparlamentet konstaterar att det finns olika praxis i olika medlemsstater och understryker att samarbete och utbyte av bästa metoder på europeisk nivå kan främja ömsesidigt lärande och samråd mellan medlemsstaterna samt bidra till utvecklingen av högkvalitativa omsorgstjänster genom att stödja och komplettera de åtgärder som vidtas på regional och nationell nivå samt hjälpa medlemsstaterna att komma till rätta med gemensamma utmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fungera som en plattform för och underlätta detta utbyte av erfarenheter och god praxis i fråga om omsorgstjänsternas kvalitet, tillgänglighet och prissättning och de olika modellerna för tillhandahållande av omsorgstjänster som är skräddarsydda för de individuella omständigheterna och de ekonomiska möjligheterna att ta itu med utmaningarna på omsorgsområdet.

33.  Europaparlamentet finner arbetsförhållandena inom många delar av omsorgssektorn bekymmersamma, till exempel långa arbetsdagar, låg lön, brist på fortbildning och dålig arbetsmiljö. Parlamentet är bekymrat över att omsorgsarbete ses som en oattraktiv sysselsättningssektor som huvudsakligen lockar kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund. Parlamentet understryker att dessa förhållanden också påverkar kvaliteten på den tillhandahållna omsorgen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge omsorgsyrkena högre status och uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadsparterna upprätta en rättslig ram för minimistandarder för arbetstagare inom denna sektor samt att inleda ett initiativ om kvalitet i långtidssjukvården, med inspiration av tillgängliga frivilliga verktyg och initiativ i civilsamhället, till exempel den europeiska kvalitetsramen för långtidssjukvård och kommissionens nyligen framlagda förslag till rekommendation från rådet om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och säkerställa att institutioner och andra platser som tillhandahåller omsorg är säkra och stimulerande arbetsplatser och att det görs lämpliga investeringar i omsorgsgivarnas välbefinnande och arbetsmiljö. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att säkerställa omsorgsgivarnas välbefinnande för att förhindra övergrepp mot omsorgstagarna. I detta sammanhang stöder parlamentet lagstiftningsinitiativen till certifiering och erkännande av yrkesmässiga omsorgsgivare och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra omsorgsgivarnas arbetsförhållanden, till exempel genom att trygga deras rätt till formella anställningsavtal och betald ledighet. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetenhet om värdet av omsorgstjänster i syfte att höja omsorgsgivaryrkets status och öka männens delaktighet i omsorgsarbetet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att lägga fram ett europeiskt program för omsorgsgivare för rådet i syfte att identifiera och erkänna de många olika typer av omsorg som förekommer i Europa samt garantera omsorgsgivare ekonomiskt stöd och gradvis öka deras möjligheter att förena arbete och privatliv.

36.  Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(21) specifikt efterlyste ett direktiv om ledighet för vård av anhörig. Parlamentet noterar att informella omsorgsgivare som väljer att tillhandahålla informell omsorg om sina anhöriga bör få lämplig ersättning och tillgång till sociala förmåner på jämlik basis med andra omsorgsgivare. Parlamentet efterlyser därför dessutom en övergripande strategi för att hantera de informella omsorgsgivarnas utmaningar, vilken som går utöver arbetslagstiftningen, såsom kontinuerligt inkomststöd, tillgång till hälso- och sjukvård, möjlighet till semester och ackumulering av pensionsrätter så att de blir tillräckliga även när omsorgsgivarens inkomstnivå tillfälligt är lägre på grund av tillhandahållandet av informell omsorg, en situation som främst berör kvinnor. Parlamentet anser att tillhandahållandet av omsorg inte bör ha negativa konsekvenser för den informella omsorgsgivarens hälsa och välbefinnande. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att tillhandahålla adekvata avlastnings- och rådgivningstjänster och tjänster för ömsesidig rådgivning, psykologiskt stöd, dagomsorg och avlastningsvård för informella omsorgsgivare som skulle bidra till att öka deras deltagande på arbetsmarknaden.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom arbets- och sociallagstiftning införa ”omsorgspoäng” för både kvinnor och män som likvärdiga perioder för intjänandet av pensionsrätter, i syfte att skydda dem som avbryter sitt arbetsliv för att ge informell obetald omsorg till en omsorgsbehövande eller en anhörig samt att erkänna värdet av dessa omsorgsgivares arbete för hela samhället.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att informella omsorgsgivare erkänns som likvärdiga aktörer i tillhandahållandet av omsorgstjänster samt att som ett led i program för livslångt lärande ta fram utbildningar om och främja erkännandet av den kompetens som informella omsorgsgivare förvärvat. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med icke-statliga organisationer och utbildningsanstalter stödja unga omsorgsgivare. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag till handlingsplan som inbegriper bland annat dessa åtgärder för att trygga omsorgens kvalitet och omsorgsgivarnas livskvalitet.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva forskning om antalet unga omsorgsgivare och om hur deras roll som omsorgsgivare påverkar deras välbefinnande och försörjning samt att på grundval av denna forskning tillhandahålla stöd till unga omsorgsgivare och tillgodose deras behov, i samarbete med icke-statliga organisationer och utbildningsanstalter.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bättre hänsyn till omsorgstjänster och omsorgsgivare i samband med forskning och policyutveckling, i synnerhet med avseende på Europeiska socialfonden, handikappstrategin och hälsoprogrammet.

Omsorgsmål

41.  Europaparlamentet understryker att den utmaning som vi nu står inför när det gäller att nå Barcelonamålen är att öka tillhandahållandet av barnomsorg för barn mellan 3 och 4 års ålder. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation att utöka målet för Utbildning 2020-strategin till att gälla barnomsorg för minst 95 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med berörda aktörer, inklusive medlemsstaterna, höja Barcelonamålen och målen för förskoleverksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att uppnå målen och att sätta tillhandahållandet av omsorg högre upp på den politiska agendan. Vidare uppmanas medlemsstaterna att förbättra de nationella kvalitetsramarna för förskola och barnomsorg genom att beakta kommissionens förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet samt att granska fem avgörande aspekter av förskoleverksamheten och barnomsorgen som nämns i förslaget: tillgång, personalstyrka, läroplan, tillsyn och utvärdering samt styrning och finansiering. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att vid tillhandahållandet av förskoleverksamhet att betona inte bara tillgången, utan även kvaliteten på denna omsorg, särskilt om barn med missgynnad bakgrund och barn med funktionsnedsättning.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa indikatorer och motsvarande kvalitetsmål för omsorgstjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar med omsorgsbehov, liknande Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att mäta dessa tjänsters kvalitet, tillgänglighet och prisnivå.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i sin övervakning och översyn av uppgifter inom ramen för den europeiska planeringsterminen och i den årliga jämställdhetsrapporten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inbegripa utvärderingar av äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i sina landrapporter, med beaktande av synpunkter från omsorgsgivare och omsorgstagare. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att inbegripa uppgifter om denna omsorg i en uppsättning indikatorer på social utveckling, som bör övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommissionen och rådet uppmanas även att inbegripa dessa sociala indikatorer i planeringsterminens regler. Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att anta och tillämpa korrigerande åtgärder om utvecklingen visar sig vara för långsam.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av könsuppdelade uppgifter och att ta fram sektorsspecifik statistik, jämförbara definitioner och indikatorer i syfte att bedöma jämställdhetsaspekten av tillgängligheten, kvaliteten och effektiviteten hos barn- och äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar på EU-nivå, samtidigt som man ser till att omsorgspersonalens övervakningsbörda inte ökar. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att övervaka utvecklingen av omsorgstjänster och vid behov utarbeta rekommendationer om korrigerande åtgärder.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter av god kvalitet om tillhandahållandet av omsorgstjänster för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning som finns tillgängliga via offentlig och privat finansiering, i syfte att övervaka situationen i stort och att förbättra omsorgen genom att beakta inte bara användarnas behov, utan även möjligheterna att förena arbete och privatliv och arbetsförhållandena för de många omsorgsgivarna. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att anta effektiva politiska instrument och vidta korrigerande åtgärder när det behövs.

Finansiering av omsorgen

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att – bland annat för att komma till rätta med de befintliga investeringsunderskotten – öka de offentliga investeringar i omsorgstjänster och infrastruktur för barn, i synnerhet småbarn, och för omsorg om andra anhöriga samt att säkerställa allmän tillgång till sådana tjänster, förbättra kvaliteten på omsorgen och investera mer i särskilda åtgärder som gör det möjligt för omsorgsgivare att upprätthålla ett aktivt yrkesliv.

47.  Europaparlamentet noterar de oproportionerliga konsekvenser som otillräckliga investeringar i omsorgsstrukturer och omsorgstjänster har för ensamstående föräldrar, varav en överväldigande majoritet är kvinnor, och för familjer som lever i fattigdom och som löper risk för social utestängning.

48.  Europaparlamentet noterar vikten av jämställdhetsintegrering på alla genomförandestadier av de olika politiska åtgärderna och i allra högsta grad på programstadiet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att jämställdhetsdimensionen till fullo integreras i de nationella reformplanerna med stöd inte bara av Europeiska socialfonden utan även av andra EU-fonder som tillhandahåller resurser för allmän social infrastruktur, vilka bör användas av medlemsstaterna för utvecklingen av omsorgstjänster.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetet med den europeiska planeringsterminen bidrar till förverkligandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, så att medlemsstaterna får faktiskt utrymme att uppbåda och bibehålla sin finansiering av omsorgstjänster.

50.  Europaparlamentet stöder inkluderingen i kommissionens landspecifika rekommendationer av åtgärder som är inriktade på investeringar i barnomsorg och på negativa skatteincitament som gör att den andra försörjaren – som oftast är kvinna – låter bli att arbeta mer eller att arbeta överhuvudtaget samt på andra åtgärder för att täppa till löneklyftan mellan könen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka finansieringen av alla typer av omsorgstjänster med särskild hänsyn, i lämpliga fall, till en övergång från institutionsbaserade till närsamhällesbaserade omsorgstjänster med hjälp av Europeiska socialfonden+ och andra finansieringsinstrument som syftar till att finansiera social infrastruktur. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att i samma anda höja anslagen till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) i syfte att stödja tillhandahållandet av barnomsorgsinrättningar på landsbygden och att ytterligare utnyttja Europeiska fonden för strategiska investeringar till finansiering av projekt för förskoleverksamhet och barnomsorg. Kommissionen uppmanas också att strikt övervaka användningen av EU-finansiering, i synnerhet inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna på området offentliga social omsorg och långtidssjukvård, och att säkerställa att investeringarna är förenliga skyldigheterna avseende mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheterna till gränsöverskridande överförbarhet av sociala förmåner, så att en persons ursprungsmedlemsstat finansierar vederbörandes plats på en inrättning för social service i en annan medlemsstat (under förutsättning att det inte finns någon sådan inrättning i ursprungsmedlemsstaten).

53.  Europaparlamentet påpekar att det behövs bättre analyser av potentialen till offentlig-privata investeringar i tillhandahållandet av omsorgstjänster, med beaktande av befintliga företagsinitiativ för arbetstagare som har omsorgsansvar för personer med funktionsnedsättning och vuxna.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inta ett övergripande förhållningssätt till alla typer av omsorgstjänster samt att stärka tillhandahållandet i syfte att uppnå en effektiv användning, med utnyttjande av samverkanseffekterna, av EU:s relevanta finansieringsinstrument på området livslångt lärande, forskning och infrastrukturutveckling. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att prioritera finansiering av barnomsorg och långtidssjukvård, med användning av de finansieringsinstrument som finns tillgängliga inom ramen för nästa fleråriga budgetram, inte minst de befintliga medlen från Europeiska fonden för strategiska investeringar, europeiska struktur- och investeringsfonder såsom Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) samt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att fördela sina resurser på ett mer effektivt sätt, så att missgynnade och utsatta grupper lättare kan tillgå och få råd att köpa omsorgstjänster, samt att utforma effektiva finansieringsmodeller, bland annat riktad finansiering, där det råder god balans mellan offentliga och privata investeringar i enlighet med de nationella och lokala förhållandena.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska jämställdhetsinstitutet har tillräckliga resurser för att övervaka utvecklingen av omsorgsinfrastrukturen och genomförandet av politiska åtgärder för möjligheter att förena arbete och privatliv samt att analysera huruvida och hur dessa politiska åtgärder medför ökad jämställdhet på avsett sätt.

56.  Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att införa skattepolitiska incitament för företag som tillhandahåller barnomsorg för sina anställda för att göra det lättare för dem att förena arbete och privatliv.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(2) EUT C 175, 15.6.2011, s. 8.
(3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 59.
(4) EUT C 346, 27.9.2018, s. 6.
(5) EUT C 331, 18.9.2018, s. 60.
(6) EUT C 204, 13.6.2018, s. 76.
(7) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.
(8) EUT C 66, 21.2.2018, s. 30.
(9) EUT C 50, 9.2.2018, s. 15.
(10) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 49.
(11) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 39.
(12) EUT C 487, 28.12.2016, s. 7.
(13) EUT C 12, 15.1.2015, s. 16.
(14) EUT C 21, 21.1.2011, s. 39.
(15) Europeiska kommissionen, 2018 års jämställdhetsrapport.
(16) Kommissionens färdplan för 2018, Europeiska centrumet för politisk strategi (2017), 10 trends transforming the education as we know it.
(17) Eurofound, Caring for children and dependants: effect on careers of young workers.
(18) Uppgifter från Eurostat 2010. Kommissionens rapport om jämställdheten under 2015 i Europeiska unionen (2016).
(19) I enlighet med Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 oktober 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 162).
(20) Eurofound, European Quality of Life Survey 2016: overview report.
(21) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.


Borreliainfektion (borrelios)
PDF 137kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 15 november 2018 om borreliainfektion (borrelios) (2018/2774(RSP))
P8_TA-PROV(2018)0465B8-0514/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frågan till kommissionen om borreliainfektion (borrelios) (O‑000088/2018 – B8-0417/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av rapporten från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar om en systematisk litteraturgranskning avseende den diagnostiska noggrannheten hos serologiska tester för borreliainfektion,

–  med beaktande av expertnätverkets samrådsmöte om övervakning av borreliainfektion i EU, som hölls i Stockholm i januari 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen(1),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rätten till hälsa är en grundläggande rättighet som erkänns i EU-fördragen, i synnerhet i artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

B.  Borreliainfektion (Lyme disease) eller borrelios är en bakteriell sjukdom som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och överförs till människan via ett fästingbett från en fästing som själv bär på bakterien. Borrelios är en infektionssjukdom som överförs av fästingar och drabbar människor och olika tama och vilda djurarter.

C.  Borreliainfektion är den vanligaste zoonotiska sjukdomen i Europa med mellan uppskattningsvis 650 000 och 850 000 fall. I Centraleuropa är sjukdomsförekomsten högre. Borreliainfektionen inträffar under vår- och sommarhalvåret (från april till oktober) och betraktas som en yrkessjukdom hos jordbrukare, skogsarbetare och forskare som gör fältundersökningar i de länder där infektionen förekommer.

D.  De smittbärande fästingarna och infektionen ser ut att sprida sig geografiskt, och i dagsläget konstateras förekomst även på högre höjder och breddgrader samt i städer. Orsakerna till detta misstänks bland annat vara förändringar i markanvändningen, däribland beskogning av marker av låg kvalitet eller expansion av invasiva växter, klimatförändringar, den globala uppvärmningen, för hög fuktighet och annan verksamhet med anknytning till mänskligt beteende.

E.  Det finns inget samförstånd i EU om behandling, diagnostik och screening av borreliainfektion, och praxis skiljer sig åt mellan de olika länderna.

F.  Bett från en smittbärande fästing och symptomen på borreliainfektion kan vara svåra att upptäcka, och i vissa fall kan symptom saknas helt, vilket ibland leder till allvarliga komplikationer och permanenta skador liknande dem vid en kronisk sjukdom, särskilt när patienten inte diagnostiseras i tid.

G.  Mer tillförlitliga tidiga diagnoser av borreliainfektion kommer att avsevärt minska antalet sjukdomsfall i sena stadier och förbättra livskvaliteten för patienterna. Enligt personer med ansvar för EU-forskningsprojektet DualDur kommer sådana diagnoser även att minska den ekonomiska bördan till följd av sjukdomen, vilket ger inbesparingar på cirka 330 miljoner euro i vårdkostnader redan under de första fem åren.

H.  Många patienter diagnostiseras inte i tid och har inte heller tillgång till lämplig behandling. De känner sig missgynnade och förbisedda av myndigheterna, och några av dem fortsätter att ha långvariga symptom som kan leda till kroniska sjukdomar.

I.  Det finns för närvarande inget vaccin mot borreliainfektion.

J.  De faktiska olägenheter som borreliainfektionen förorsakar i EU är okända, eftersom det saknas statistik om denna sjukdom och man tillämpar mycket oenhetliga falldefinitioner, laboratoriemetoder och övervakningssystem.

K.  Det saknas separata ICD-koder (den internationella sjukdomsklassifikationen) för de tidiga respektive sena stadierna av borreliainfektion, och det finns inte heller några individuella ICD-koder för de olika symptomen i sena stadier av sjukdomen.

L.  ILADS (International Lyme and Associated Diseases Society) och IDSA:s (Infectious Diseases Society of America) riktlinjer för behandlingsmetoder skiljer sig åt, och dessa skillnader påverkar också behandlingspraxis i EU.

M.  Det saknas en djupgående förståelse av den mekanism som omvandlar borreliainfektion till en kronisk sjukdom.

N.  Såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patientorganisationer och visselblåsare har i snart ett decennium slagit larm om denna hälsofara.

O.  Trots att borreliainfektion är välkänd inom den medicinska vetenskapen är den fortfarande underdiagnostiserad, framför allt på grund av svårigheterna att upptäcka symptomen och bristen på lämpliga diagnostiska tester.

P.  De screeningtest som används för borreliainfektion ger inte alltid korrekta resultat, såsom Elisa-testet som bara upptäcker en infektion åt gången.

Q.  Många européer löper på grund av sitt yrke ständig risk för att infekteras med borreliabakterien (jordbrukare, skogsarbetare, forskare och studenter som gör fältundersökningar, exempelvis biologer, geologer, lantmätare och arkeologer).

R.  Läkarkåren följer ofta föråldrade rekommendationer om borreliainfektion som inte tar tillräcklig hänsyn till aktuella forskningsrön.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att borreliainfektionen spritt sig i alarmerande hög grad bland Europas befolkning, då omkring en miljon människor lider av sjukdomen, enligt de folkräkningsmetoder som tillämpas.

2.  Europaparlamentet påminner om att borreliainfektionen ökar i varierande grad i samtliga medlemsstater, vilket gör den till ett europeiskt folkhälsoproblem.

3.  Europaparlamentet välkomnar de medel som EU hittills anslagit för forskning om tidig upptäckt och framtida behandling av borreliainfektion (omkring 16 miljoner euro genom projekt som ANTIDotE, ID-LYME och LYMEDIADEX).

4.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare finansiering till metoder för diagnostik och behandling av borreliainfektion. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende främjande av forskningsinsatser, både i form av ökade anslag och utbyte av epidemiologiska data, inklusive uppgifter om spridning och förekomst av patogena och icke-patogena genotyper.

5.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare internationellt samarbete kring forskning om borreliainfektion.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in så mycket information som möjligt om screeningmetoder för att upptäcka borrelios och behandlingar som används i medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet begär att en rapporteringsskyldighet ska införas för alla medlemsstater där borreliainfektion förekommer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller övervakning, diagnostik och behandling av borreliainfektion.

9.  Europaparlamentet välkomnar att vissa medlemsstater har inbegripit borrelios i sina nationella övervakningssystem på grundval av en särskild metod.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett enhetligt övervakningsprogram och arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att underlätta standardisering av diagnostiska tester och behandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att betrakta borreliainfektion som en yrkessjukdom för arbetstagare inom jordbruks- och skogsbrukssektorn samt för forskare som gör fältundersökningar (exempelvis biologer, geologer, lantmätare och arkeologer).

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa individuella profylaktiska åtgärder och åtgärder för att kontrollera fästingbeståndet i syfte att stävja borreliabakteriens spridning.

12.  Europaparlamentet vill att det utarbetas evidensbaserade riktlinjer för klinisk diagnostik och laboratoriediagnostik av borreliainfektion. Parlamentet efterlyser dels separata ICD‑koder för de tidiga respektive sena stadierna av borreliainfektion, dels individuella ICD‑koder för de olika symptomen i sena stadier av infektionen.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av beprövade metoder i EU offentliggöra riktlinjer som avser utbildning av allmänläkare för att underlätta diagnostik och screening av borreliainfektion.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka antalet kliniska undersökningar så att läkare kan diagnostisera borreliainfektion även om de serologiska testerna är negativa, för att hjälpa patienterna att bryta ”behandlingsdödläget”.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur frekvent vissa borreliapatienter är tvungna att söka lämplig diagnos och behandling under lång tid, och särskilt hur ofta de åker till ett annat land för att få behandling samt de ekonomiska följderna därav.

16.  Europaparlamentet vill att det planeras och inrättas nyskapande projekt som kan bidra till bättre datainsamling och mer ändamålsenliga utbildningar och medvetandehöjande åtgärder.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/945 av den 22 juni 2018 om smittsamma sjukdomar och relaterade särskilda hälsofrågor som ska omfattas av epidemiologisk övervakning samt relevanta falldefinitioner(2), där neuroborrelios finns upptagen i förteckningen över överförbara sjukdomar.

18.  Europaparlamentet betonar att inkluderandet av borreliainfektion i det europeiska nätverket för epidemiologisk övervakning ger patienterna möjlighet att dra nytta av fördelarna med ett stabilt och strukturerat hälso- och sjukvårdssystem som möjliggör ständig kommunikation mellan behöriga nationella myndigheter, snabb och tillförlitlig identifiering av fall av borreliainfektion i unionen, ömsesidigt stöd när det gäller analys och tolkning av insamlad övervakningsdata samt användning av anordningar som behövs för att förhindra infektionens spridning hos människor.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, som kommer att kunna anlita kommissionens logistiska stöd, att inrätta en kampanj riktad till befolkningen och alla berörda parter, för att informera och öka medvetenheten om borreliainfektion, först och främst i de värst drabbade regionerna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en EU-plan mot borreliainfektion som står i proportion till hur allvarlig denna tysta epidemi är, och stöder inrättandet av ett europeiskt nätverk med avseende på borreliainfektion som inbegriper berörda parter.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att offentliggöra gemensamma förebyggande riktlinjer för dem som löper stor risk att få borreliainfektion, exempelvis arbetstagare som arbetar utomhus, och standardiserade riktlinjer för diagnostik och behandling.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla förebyggande undersökningar och metoder för snabb behandling och övervakning av borreliainfektionsförloppet hos personer som yrkesarbetar i jordbruks- och skogsbrukssektorn och forskare som arbetar med datainsamling på fältet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EGT L 268, 3.10.1998, s. 1.
(2) EUT L 170, 6.7.2018, s. 1.

Rättsligt meddelande