Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/2103(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0466/2018

Ingivna texter :

A8-0466/2018

Debatter :

PV 16/01/2019 - 19
CRE 16/01/2019 - 19

Omröstningar :

PV 16/01/2019 - 21.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0032

Antagna texter
PDF 199kWORD 63k
Onsdagen den 16 januari 2019 - Strasbourg Slutlig utgåva
Situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017
P8_TA(2019)0032A8-0466/2018

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017 (2018/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(3),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(4),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport från 2017 om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(5),

–  med beaktande av EU:s rapport från 2014 om insatserna mot korruption från kommissionen (COM(2014)0038),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2011, Insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-MIDIS II),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 augusti 2017, Halvtidsöversyn av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer (COM(2017)0458),

–  med beaktande av hänvisningarna i tidigare betänkanden om tillståndet för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen,

–  med beaktande av befintliga resolutioner från Europaparlamentet och från andra europeiska och internationella institutioner och byråer,

–  med beaktande av olika rapporter från nationella, europeiska och internationella icke‑statliga organisationer,

–  med beaktande av det arbete som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europarådet och Venedigkommissionen utför,

–  med beaktande av rapporten om grundläggande rättigheter 2017 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(6),

–  med beaktande av FRA:s rapport Antisemitism – Overview of data available in the European Union 2006–2016,

–  med beaktande av beslut av och rättspraxis vid Europeiska unionens domstol (domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 med anledning av romernas internationella dag, Antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017, Aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om bekämpning av antisemitism(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om skydd och icke‑diskriminering av minoriteter i EU:s medlemsstater(11),

–  med beaktande av arbetet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8–0466/2018), och av följande skäl:

A.  Respekt för rättsstaten är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna, och medlemsstaterna har det yttersta ansvaret för att skydda de mänskliga rättigheterna för alla människor genom att anta och genomföra internationella fördrag och konventioner om mänskliga rättigheter. Rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna bör fortlöpande befästas. Alla försök att urholka dessa principer är till skada inte bara för den berörda medlemsstaten utan också för unionen som helhet. Korruption utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna och skadar alla medlemsstater och EU som helhet. Genomförandet av regelverket om bekämpning av korruption är fortfarande ojämnt bland medlemsstaterna.

B.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen begärt, i sina resolutioner och betänkanden, att medlemsstaterna ska införa lämplig politik för att säkerställa respekt för de sociala, politiska och ekonomiska rättigheterna med avseende på personer med funktionsnedsättning, äldre och de mest utsatta. Det råder en stark koppling mellan dels minoriteters rättigheter, dels rättsstatsprincipen. I artikel 2 i EU-fördraget nämns uttryckligen rättigheter för personer som tillhör minoriteter och dessa rättigheter förtjänar samma behandling som övriga fördragsfästa rättigheter.

C.  Migranter och asylsökande fortsatte att komma till Europa under 2017, men gränserna och hamnarna är i allt högre utsträckning stängda. Denna verklighet kräver en genuin solidaritet inom EU så att man kan inrätta ändamålsenliga mottagningsstrukturer för dem som är i störst nöd och dem som är mest utsatta. Många migranter och asylsökande som försöker nå EU sätter sina liv i händerna på smugglare och kriminella och är sårbara för kränkningar av sina rättigheter, bland annat genom våld, övergrepp och utnyttjande. Kvinnor och barn löper större risk att falla offer för människohandel och sexuella övergrepp i händerna på människohandlare, och därför finns det ett behov av att bygga upp och stärka systemen för skydd av barn för att förhindra och bemöta våld, övergrepp, vanvård och utnyttjande av barn, i linje med de åtaganden som anges i handlingsplanen från Valletta samt parlamentets resolution av den 3 maj 2018 om skydd av migrerande barn(12).

D.  I rapporten från människorättsrådets särskilda rapportör om främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen anses att stater är skyldiga att skydda sina befolkningar från terrordåd, men att säkerhetsåtgärder, även bekämpning av terrorism, måste ske i enlighet med rättsstatsprincipen och måste respektera de grundläggande rättigheterna.

E.  FRA-rapporten Violence against women: an EU-wide survey, som offentliggjordes i mars 2014, visar att en tredjedel av alla kvinnor i Europa har utsatts för fysiska eller sexuella våldshandlingar minst en gång under sitt vuxna liv, att 20 % har utsatts för trakasserier på nätet, att en av tjugo har våldtagits och mer än en av tio har utsatts för sexuellt våld som omfattade användning av tvång, och betonar att man måste ta itu med våld mot kvinnor i samtliga EU-medlemsstater, inbegripet medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), med tanke på omfattningen på detta problem, de allvarliga konsekvenserna av våldet och den verkan det har på kvinnors liv och samhället i stort. Kvinnor med funktionsnedsättning löper större risk än andra kvinnor att utsättas för våld i hemmet och sexuella övergrepp.

F.  Kvinnor och flickor i EU upplever en strukturell klyfta mellan könen i en rad olika former och sammanhang – inbegripet könsdiskriminering, sexuella trakasserier, könsrelaterat våld och misogyn hatpropaganda – som i hög grad begränsar deras möjligheter att åtnjuta sina rättigheter och delta på lika villkor i samhället. Under 2017 ökade #MeToo-rörelsen medvetenheten om skalan och intensiteten i fråga om de sexuella trakasserier och det sexuella och könsrelaterade våld som kvinnor utsätts för. #MeToo-rörelsen har lett till vissa positiva framgångar i arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor, men fall av sexuella trakasserier och sexuellt och könsrelaterat våld är fortfarande utbredda. På senare år har det kommit rapporter som har pekat på växande motreaktioner mot kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män och kvinnor inom EU. Alla kvinnor i unionen har inte samma aborträtt på grund av att politiken och lagstiftningen skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna.

G.  I demokratiska samhällen tillhör yttrandefriheten och mötesfriheten de redskap genom vilka medborgare kan delta i den offentliga debatten och få till stånd samhällsförändringar. Mediernas frihet, mångfald och oberoende är avgörande delar av rätten till yttrandefrihet och mycket viktiga för EU:s och medlemsstaternas demokratiska funktionssätt. Journalister och andra medieaktörer i EU riskerar att utsättas för en rad olika typer av angrepp, hot, påtryckningsförsök och till och med mord från statligt och icke-statligt håll. Journalisten Daphne Caruana Galizia, som specialiserade sig på att undersöka skandaler rörande skattefusk, skattebedrägerier och penningtvätt, lönnmördades i Malta efter att ha rapporterat ett flertal hot, och oberoende utredningar krävs för att identifiera förövarna i syfte att ställa dem inför rätta. Pressen och organisationer från det civila samhället spelar en viktig roll i en demokrati.

H.  Enligt artikel 21.1 i stadgan om de mänskliga rättigheterna ska all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, funktionsnedsättning, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, religion eller övertygelse, språk, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, ålder eller sexuell läggning vara förbjuden. Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet garanteras genom artikel 10 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 9 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ihållande attityder som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet börjar betraktas som något normalt i medlemsstaterna och välkomnas av opinionsbildare och politiker i hela EU, vilket bidrar till ett samhällsklimat som är en god grogrund för rasism, diskriminering och hatbrott. Sådana attityder strider mot de gemensamma europeiska värden som alla medlemsstater har åtagit sig att respektera.

I.  Migranter, andra generationens invandrare och personer som tillhör en sociokulturell minoritetsgrupp drabbas fortsatt av utbredd diskriminering runtom i EU, på alla områden i livet. FRA:s studier framhäver att offer som inte är lagligt bosatta är motvilliga att anmäla övergrepp till en offentlig myndighet och att invandrare löper större risk att drabbas av brott. Trots många uppmaningar till kommissionen har endast begränsade åtgärder vidtagits för att säkerställa ett verkningsfullt skydd för minoriteter.

J.  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har blivit ett kompetenscentrum när det gäller att tillhandahålla EU-institutionerna och medlemsstaterna bevisning på området grundläggande rättigheter.

Rättsstatsprincipen, demokratin och de grundläggande rättigheterna

1.  Europaparlamentet bekräftar att maktdelningen och rättsväsendets oberoende är väsentliga inslag för att säkerställa en ändamålsenligt fungerande rättsstatsprincip i alla samhällen. Parlamentet påminner om att detta begrepp finns förankrat i 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och i synnerhet i principerna om likhet inför lagen och oskuldspresumtion och rätten till en rättvis och offentlig rättegång vid en behörig, oberoende och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Parlamentet erinrar om att dessa grundläggande värden har legat till grund för de inledande artiklarna i EU‑fördragen, som alla medlemsstater frivilligt har ställt sig bakom och förbundit sig att respektera. Parlamentet slår fast att varken den nationella suveräniteten eller subsidiaritetsprincipen rättfärdigar en medlemsstats systematiska vägran att hålla sig till EU:s och fördragens grundläggande värden.

2.  Europaparlamentet påminner om att rättsstatsprincipen är en del av och en nödvändig förutsättning för alla förtecknade värden i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer på EU-nivå och nationell nivå, däribland regeringar, parlament och rättsväsenden, att öka insatserna för att upprätthålla och stärka rättsstatsprincipen. Parlamentet påminner om att dessa aktörer har ansvar för att ta itu med problem med anknytning till rättsstatsprincipen och att de spelar en viktig roll i arbetet med att förebygga en urholkning av rättsstatsprincipen, som inte innebär en ovillkorlig tillämpning av lagstiftningen utan syftar på vårt demokratiska erkännande av att vara styrda av lagar med full respekt för internationella konventioner samt, i synnerhet, rätten till demokratisk opposition och minoriteters rättigheter.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt försöken från vissa medlemsstaters regeringars sida att försvaga maktfördelningen och rättsväsendets oberoende. Parlamentet är oroat över att det, trots att de flesta medlemsstaterna har antagit lagstiftning för att säkerställa rättsväsendets oberoende och opartiskhet i enlighet med Europarådets normer, fortfarande finns problem med hur dessa normer tillämpas, vilket gör nationella rättsväsenden till föremål för politiskt inflytande och underblåser den allmänna uppfattningen om enskilda domares partiskhet och ingripanden i rättsliga förfaranden. Parlamentet påminner om att kommissionen, i enlighet med artikel 17.1 i EU-fördraget och i sin egenskap av fördragens väktare, har legitimitet och auktoritet att säkerställa tillämpningen av fördragen och av de åtgärder som vidtagits av institutionerna i enlighet med fördragen, inbegripet att se till att alla medlemsstater respekterar de rättsstatliga principerna och de andra värden som är förankrade i artikel 2 i EU-fördraget.

4.  Europaparlamentet noterar kommissionens och rådets ansträngningar för att se till att samtliga medlemsstater till fullo upprätthåller rättsstatsprincipen, demokratin och de grundläggande rättigheterna, men konstaterar också att de förfaranden som inletts enligt artikel 7.1 i EU-fördraget hittills har haft begränsad inverkan. Parlamentet anser att EU bör kunna inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte längre upprätthåller de värden som är inskrivna i artikel 2 i EU-fördraget, och att artikel 7 i EU-fördraget bör aktiveras om alla andra åtgärder har misslyckats. Parlamentet anser att EU:s ineffektivitet när det gäller att stoppa de allvarliga och upprepade överträdelser av de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget som sker i vissa medlemsstater undergräver såväl förtroendet bland medlemsstaterna som EU:s trovärdighet. Parlamentet understryker dessutom att den upprepade straffriheten för överträdelser har uppmuntrat andra medlemsstater att följa samma väg. Parlamentet uppmanar rådet att granska och följa upp alla förslag från kommissionen och parlamentet med anknytning till överträdelseförfaranden och eventuella påföljder.

5.  Europaparlamentet påminner om behovet av att införa en oberoende och regelbunden utvärdering av situationen för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna i alla medlemsstater. Parlamentet understryker att denna utvärdering bör baseras på objektiva kriterier. Parlamentet erinrar i detta avseende om att rådet också har en viktig roll att spela i att trygga rättsstatsprincipen och de andra värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget, och välkomnar de ansträngningar som en del medlemsstater gjort för att rådet regelbundet ska utvärdera situationen för rättsstaten i varje medlemsstat. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta med detta arbete så fort som möjligt. Parlamentet erinrar vidare om sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(13). Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att på grundval av artikel 295 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag om ingående av en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EU:s pakt för DRG) i form av ett interinstitutionellt avtal som fastställer arrangemang för att underlätta samarbetet mellan unionens institutioner och medlemsstaterna inom ramen för artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet anser att detta vore en rättvis, balanserad, regelrätt och förebyggande mekanism för hantering av eventuella kränkningar av de värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget, som skulle kunna ha en funktion som liknar den europeiska planeringsterminen. Parlamentet erinrar om den inneboende kopplingen mellan rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna och behovet av att göra alla européer mer medvetna om EU:s gemensamma värden och om stadgan. Parlamentet understryker vikten av att parlamentet sänder särskilda delegationer till medlemsstaterna när det finns tydliga bevis för allvarliga överträdelser av demokratin, rättsstatligheten och grundläggande rättigheter.

6.  Europaparlamentet delar uppfattningen att varje bedömning i fråga om rättsstatlighet bör bygga på solida, objektiva och jämförbara uppgifter samt tillhörande analyser. Parlamentet påminner om att de grundläggande rättigheterna bör ingå i konsekvensbedömningen för alla lagstiftningsförslag. Parlamentet välkomnar i detta avseende det nya systemet Efris – Europeiska unionens informationssystem för grundläggande rättigheter – från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, vilket kommer att samla alla befintliga uppgifter som är av relevans för grundläggande rättigheter och som tillhandahållits genom olika mekanismer inom FN, i Europarådet och på EU-nivå.

7.  Europaparlamentet påpekar att åtgärder för att förbättra de nationella rättsväsendenas kvalitet, oberoende och effektivitet, särskilt med avseende på domare, åklagare och advokater, fortsatt är en högprioriterad fråga för EU. Parlamentet betonar att det finns ett akut behov att införa ett jämställdhetsperspektiv i medlemsstaternas rättssystem och domstolsväsenden, inbegripet att utveckla och institutionalisera jämställdhetsaspekten i fortbildningsprogram för all personal inom rättsväsendena.

8.  Europaparlamentet betonar att korruption inte bara utgör ett avsevärt systemiskt hinder för förverkligandet av demokrati och respekten för rättsstatsprincipen, utan också kan leda till många kränkningar av de grundläggande rättigheterna, och därför utgör ett allvarligt hot mot principen om rättvis behandling av alla medborgare. Parlamentet är oroat över de nya lagstiftningsinitiativ som lagts fram i vissa medlemsstater och som kan dra tillbaka reformer som tidigare har gjorts för att stärka skyddet mot korruption. Parlamentet uppmanar i detta hänseende samtliga medlemsstater och EU-institutionerna att med kraft bekämpa systemisk korruption och utarbeta effektiva instrument för att förhindra, motverka och bestraffa korruption, samt att regelbundet kontrollera användningen av offentliga medel. Parlamentet uppmanar i detta syfte medlemsstaterna och EU-institutionerna att underlätta ett snabbt inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har meddelat sin avsikt att ansluta sig till Europeiska åklagarmyndigheten att göra detta. Parlamentet beklagar kommissionens beslut att inte offentliggöra den andra tvåårsrapporten om korruptionen i EU, och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta att offentliggöra sina rapporter om insatserna mot korruption. Parlamentet understryker att det inte är en tillräckligt effektiv åtgärd att ha faktablad om insatserna mot korruption som en del av den europeiska terminen för att säkerställa att korruption otvetydigt förs upp på dagordningen. Parlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande Insatser mot korruption på EU:s territorium slår fast att den kommer att ansöka om att få delta i Greco, Europarådets grupp av stater mot korruption.

9.  Europaparlamentet understryker betydelsen av rörelse- och uppehållsfrihet som en av de viktigaste grundläggande rättigheter som EU garanterar. Parlamentet betonar att brexit har en direkt inverkan på miljontals EU-medborgares liv, i synnerhet EU-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare som bor i EU27, och understryker att skyddet för människors grundläggande rättigheter bör tillskrivas samma betydelse som andra aspekter. Parlamentet kräver att de grundläggande rättigheterna för de EU-medborgare och deras familjer som har flyttat inom unionen enligt principen om fri rörlighet ska skyddas efter brexit.

10.  Europaparlamentet betonar att alla åtgärder som vidtas för att bekämpa terrorism eller organiserad brottslighet måste respektera demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna i EU. Parlamentet noterar bekymrat att de offentliga myndigheterna i allt större utsträckning använder sig av administrativa åtgärder som inte är förenliga med rättsstatsprincipen och att politiken som förs på detta område utvidgas till ett allt större antal brott, särskilt när det gäller åtgärder för undantagstillstånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna se till att all undantagslagstiftning överensstämmer med principerna om proportionalitet och nödvändighet och att de åtgärder som vidtas i detta syfte är tydligt tidsbegränsade och kontrolleras demokratiskt och regelbundet. Parlamentet förkastar all sammanblandning av invandring och terrorism, och allt användande av åtgärder för bekämpning av terrorism i syfte att kontrollera vissa migrationsflöden.

Migration

11.  Europaparlamentet fördömer de övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som en del migranter och flyktingar utsätts för, särskilt när det gäller åtkomst till territorium, mottagningsvillkor, asylförfaranden, förvar för migranter och skydd av utsatta personer, och framhåller vikten av att medlemsstaterna respekterar och fullt ut genomför EU:s antagna gemensamma asylpaket. Parlamentet påminner om att nästan en tredjedel av de asylsökande är barn, som är särskilt sårbara. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar för att förhindra att ensamkommande barn försvinner. Parlamentet påminner om att asylrätten ges uttryckligt skydd genom artikel 18 i stadgan. Parlamentet noterar med oro att påskyndade förfaranden och förteckningar över säkra länder, samt förfarandet för återtagande enligt Dublinbestämmelserna, har utsatt asylsökande hbti-personer för en större risk att återsändas innan de har kunnat styrka sin asylansökan i tredjeländer eller andra medlemsstater, i fall där de fruktar att bli åtalade på grund av sin sexuella läggning, sin könsidentitet, sitt könsuttryck eller sina könsegenskaper.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att begära att deras myndigheter undersöker om deras legitima mål skulle kunna uppnås med åtgärder som är mindre ingripande än förvar, och att till fullo motivera eventuell användning av förvar när det gäller asylsökande, flyktingar och migranter med fakta och juridiska resonemang. Parlamentet påminner om att samtliga medlemsstater har undertecknat Genèvekonventionerna och därmed är skyldiga att se till att alla deras bestämmelser respekteras, oavsett vilka omständigheter som föreligger. Parlamentet understryker den dubbla diskriminering som kvinnliga migranter utsätts för i egenskap av att både vara migranter och kvinnor, och de särskilda omständigheter som de kan stå inför under deras resa och särskilt i förvarsenheterna eller mottagarenheterna, särskilt när de utsätts för trakasserier och attacker mot deras säkerhet, fysiska integritet och privatliv, samt deras behov av tillgång till sanitetsartiklar för kvinnor och reproduktiv hälsovård. Parlamentet efterlyser ett inrättande och stärkande av skyddssystemen för kvinnor enligt de åtaganden som anges i handlingsplanen från Valetta, i syfte att förhindra och bekämpa våld, övergrepp, vanvård och utnyttjande de utsätts för.

13.  Europaparlamentet påminner om att Unicef vid ett flertal tillfällen har påmint om att förvar enligt barnets bästa inte får ske under några som helst omständigheter och att det bör utvecklas alternativ till förvar oavsett om barnen är ensamkommande eller har sin familj med sig. Parlamentet begär att specifika förfaranden ska utvecklas och införas för att säkerställa skyddet av alla barn, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet understryker att kvinnor och barn som skiljs åt från sina familjemedlemmar, också under förvar, utsätts för större risker. Parlamentet betonar vidare att principen om barnets bästa har företräde i alla aspekter som rör barn, och att detsamma gäller det praktiska genomförandet av rätten att höras. Parlamentet påminner om att artikel 14 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter garanterar rätten till utbildning för varje barn, däribland barnmigranter och flyktingbarn oavsett deras status, både ensamkommande barn och barn med medföljande vuxen, utan separata skolor och segregering. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att säkerställa att migrant- och flyktingbarn snabbt får tillgång till formell och informell utbildning efter deras ankomst. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör säkerställa att barnmigranter och flyktingbarn ges ändamålsenligt skydd genom språkliga, sociala och psykologiska stödåtgärder baserat på en individuell bedömning av de berörda personernas behov. Parlamentet uttrycker oro över de särskilda behov och sårbarheter som asylsökande från marginaliserade grupper har, och uppmanar medlemsstaterna att se till att deras särskilda behov rörande säkerhet, hälso- och sjukvård och juridiskt erkännande tillgodoses.

14.  Europaparlamentet påminner om att solidaritet måste vara den princip som ligger till grund för unionens insatser i fråga om migration, och kritiserar starkt de medlemsstater som handlar i uppenbar strid mot den principen. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt gå vidare med reformen av Dublinförordningen, som det för närvarande blockerar och på så vis hindrar det gemensamma europeiska asylsystemet från att fungera korrekt. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör införa en kombination av skyddsrelaterade system, såsom vidarebosättningssystem och system för humanitärt mottagande, vilket kan ge personer i behov av internationellt skydd möjlighet att resa in i EU för att söka asyl där. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta utfärdandet av humanitära visum och reguljära rörlighetsordningar för att främja lagliga och säkra vägar till EU, i synnerhet för personer i behov av skydd, och att garantera deras tillgång till tjänster och till sina grundläggande rättigheter, oavsett deras status. Parlamentet understryker att medlemsstaterna måste ta ansvar för att externalisera EU:s migrationspolitik, inbegripet genom samarbete med tredjeländer där FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har rapporterat om utbredda grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allvarliga övergrepp. Parlamentet anser att unionen bör spela en nyckelroll i insatserna när det gäller vidarebosättning på internationell nivå. Parlamentet påminner om att varje åtgärd som vidtas av en medlemsstat inom unionsrättens tillämpningsområde måste vara förenlig med rättigheterna och principerna i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ändamålsenligt sätt säkerställa den individuella rätten till asyl och godta omplacering av flyktingar från de medlemsstater som påverkas mest av stora antal människor som anländer. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att respektera principen om non-refoulement och att införa adekvata rättssäkerhetsgarantier i sina asyl- och gränsförfaranden. Parlamentet kritiserar skarpt att vissa medlemsstater inte följer EU:s lagstiftning för asyl och återvändande utan kränker migranters och asylsökandes rättigheter, genom att de exempelvis inte ger faktisk tillgång till asylförfaranden, inte ger tydlig information om rättsmedel till följd av ett beslut om återvändande, berövar migranter och asylsökande livsmedel eller använder sig av automatiskt och systematiskt förvarstagande.

15.  Europaparlamentet erkänner det arbete som utförs av olika icke-statliga organisationer som är verksamma i Medelhavsområdet och deras ansträngningar för att rädda liv och tillhandahålla humanitärt bistånd till alla behövande. Parlamentet påminner om att räddningsinsatser till havs är en juridisk skyldighet i enlighet med internationell rätt, särskilt artikel 98 i Förenta nationernas havsrättskonvention (ratificerad av unionen och samtliga medlemsstater) och enligt vilken det är en skyldighet att bistå alla personer i sjönöd. Parlamentet påminner om sin resolution av den 5 juli 2018 om riktlinjer för medlemsstaterna i syfte att förhindra kriminalisering av humanitär hjälp(14). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja icke-statliga organisationer i stället för att hindra deras arbete, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och garantera sök- och räddningsinsatser. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att tilldela tillräckliga medel för sök- och räddningsinsatser inom ramen för en EU‑omfattande humanitär insats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva det undantag för humanitärt stöd som föreskrivs i direktivet om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse, för att begränsa de oavsedda konsekvenser som paketet för att motverka hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse får för medborgare och organisationer som tillhandahåller humanitärt stöd till migranter samt för den sociala sammanhållningen i det mottagande samhället.

16.  Europaparlamentet understryker att arbetet med att ta itu med migranters sårbarheter och specifika behov bör utgöra en integrerad del av integrationsprocessen. Parlamentet påminner om att bedömningar av migranters behov bör göras regelbundet och så länge sådana behövs, eftersom migranters situation och behov kan förändras och kan variera markant beroende på deras ursprungsland. Parlamentet understryker att familjeåterförening är ett kraftfullt verktyg för att ge migranter egenmakt och ge dem en känsla av att de kan börja finna sig tillrätta i tillvaron och integreras i sitt nya värdsamhälle. Parlamentet påminner om att det inte räcker med en mottagandepolitik och att den utmaning som EU står inför är att upprätta en effektiv integrationspolitik. Parlamentet efterlyser i detta avseende att medlemsstaterna i högre grad utbyter god integrationspraxis.

17.  Europaparlamentet noterar inrättandet av flera nya storskaliga informationssystem och målet att förbättra systemens driftskompatibilitet samtidigt som nödvändiga säkerhetsanordningar bevaras, bl.a. avseende uppgifts- och integritetsskydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa särskilda skyddsåtgärder för att garantera att driftskompatibiliteten hos storskaliga it-system respekterar alla medborgares grundläggande rättigheter, med särskild uppmärksamhet på rättigheterna för barn eller andra utsatta personer, såsom personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd, samt på profilering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att genomförandet av driftskompatibilitet även uppfyller mål till skydd för barn, t.ex. identifiering av försvunna barn och bistånd vid familjeåterförening.

Kvinnors rättigheter

18.  Europaparlamentet noterar med oro att 2017 års artikel från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Challenges to women’s human rights in the EU, bekräftar att kvinnor och flickor upplever ihållande könsdiskriminering, sexistisk hatpropaganda och könsrelaterat våld i EU, och att detta i hög grad begränsar deras möjligheter att åtnjuta sina rättigheter och delta på lika villkor i samhället.

19.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det i Europeiska handikappforumets rapport Ending forced sterilisation of women and girls with disabilities slås fast att kvinnor med funktionsnedsättningar fortfarande drabbas av godtyckliga steriliseringsbeslut som fattas utan deras kännedom, samtycke eller tillstånd.

20.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att överväga följande sex huvudområden för insatser i syfte att öka sina åtaganden till skydd för kvinnors och flickors värdighet och rättigheter, i enlighet med vad som föreslås i rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, nämligen att stärka jämställdhetsorgans befogenheter att ta itu med alla möjliga frågor som påverkar kvinnors rättigheter, från jämställdhet till våld mot kvinnor, förbättra nätsäkerheten, främja jämställdhet i utbildning och livslångt lärande på ett mer ändamålsenligt sätt; införa könskvotering som ett djärvt steg i riktning mot positiv särbehandling; integrera jämställdhet i samordningen av den ekonomiska politiken i hela EU genom den europeiska planeringsterminen; och förbättra insamlingen av uppgifter och spridningen av kunskap i fråga om alla former av diskriminering av och våld mot kvinnor och flickor.

21.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av våld mot kvinnor och uppmanar kommissionen att lägga fram en rättsakt till stöd för medlemsstaternas arbete med att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att fastställa våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) som ett brottsområde enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget. Parlamentet välkomnar EU:s anslutning till Istanbulkonventionen den 13 juni 2017, eftersom detta är det första heltäckande och rättsligt bindande internationella instrumentet för förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, inbegripet våld i hemmet, på internationell nivå, trots begränsningen till bara två mandat. Parlamentet beklagar att endast 20 medlemsstater hittills har ratificerat konventionen. Parlamentet beklagar att diskussionerna om ratificeringen av Istanbulkonventionen i vissa medlemsstater har åtföljts av vilseledande tolkningar avseende definitionen av könsbaserat våld och av kön. Parlamentet uppmanar de kvarvarande medlemsstaterna och rådet att utan dröjsmål slutföra förfarandet för EU:s anslutning till konventionen och att komma överens om den tillhörande uppförandekoden för att säkerställa EU:s genomförande av konventionen. Parlamentet vädjar till kommissionen och medlemsstaterna att på alla sätt som är möjliga stödja organisationer i det civila samhället som arbetar med offer för könsrelaterat våld, inbegripet genom regelbundet ekonomiskt stöd.

22.  Europaparlamentet understryker att sexism och könsstereotyper, som har lett till dominans över och diskriminering av kvinnor, har allvarliga konsekvenser för kvinnors grundläggande rättigheter på alla områden i livet. Parlamentet påminner om att kvinnor ofta utsätts för flerfaldig diskriminering som uppstår bl.a. på grund av tillhörighet till etnisk minoritet, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller migrantstatus. Parlamentet framhåller att utbildning på alla nivåer och för alla åldrar om jämställdhet mellan kvinnor och män, icke-stereotypa könsroller och respekt för den personliga integriteten behövs för att man på ändamålsenligt sätt ska kunna ta itu med alla former av diskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt ta itu med denna fråga i skolornas läroplaner. Parlamentet beklagar det faktum att kvinnor fortfarande drabbas av ojämlikhet i arbetslivet, i form av exempelvis lägre sysselsättningsgrad, lönegap, fler deltidsanställningar, sämre pensionsrättigheter, karriärsegregering och sämre möjligheter till karriärutveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med de viktigaste strukturella hindren för kvinnors ekonomiska egenmakt och med kvinnors underrepresentation på arbetsplatsen, i beslutsprocesser och i politiken, som är resultatet av flera olika samverkande former av ojämlikhet, stereotyper och diskriminering inom den privata och den offentliga sektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga fram åtgärder för att på ett ändamålsenligt sätt hantera sexuella trakasserier och våld på allmänna platser, på arbetsplatser, offline och på internet, samt att erbjuda offer för könsrelaterat våld ett tillräckligt antal jourboenden samt riktade och integrerade stödtjänster, inbegripet traumastöd och rådgivning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och att erbjuda poliser och personal inom rättsväsendet regelbunden utbildning om alla former av våld mot kvinnor.

23.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för de demonstrationer som ägde rum i flera medlemsstater 2017, efter en tillbakagång i samband med sexuella och reproduktiva hälsorättigheter, och massiv mediebevakning av fall av sexuella trakasserier. Parlamentet betonar att nekande av tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, inklusive säker och laglig abort, utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet upprepar att kvinnor och flickor måste ha kontroll över sina kroppar och sin sexualitet. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att vidta ändamålsenliga åtgärder för att respektera och skydda kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter i förhållande till en rad olika medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, bl.a. rättigheterna till fysisk integritet, hälsa, frihet från tortyr och annan misshandel, integritet, jämställdhet och icke‑diskriminering. Parlamentet framhåller i detta hänseende att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta alla sina grundläggande rättigheter på samma villkor som andra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera heltäckande sexualundervisning, tillgång för kvinnor till familjeplanering och ett omfattande utbud av tjänster med koppling till reproduktiv och sexuell hälsa, inklusive moderna preventivmedel, och till säkra och lagliga aborter. Parlamentet noterar att detta bör inbegripa att man sätter stopp för lagar, politiska strategier och metoder som innebär överträdelser av dessa rättigheter, samt ser till att det befintliga skyddet inte urholkas. Parlamentet insisterar på att unionen måste spela en roll för att öka medvetenheten om dessa frågor och att främja bästa praxis.

Mediefrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet

24.  Europaparlamentet påminner om att var och en – enligt artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – har rätt att ha åsikter utan att utsättas för ingripande, rätt till yttrandefrihet och rätt att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer genom valfritt uttrycksmedel.

25.  Europaparlamentet betonar att offentliga diskussioner och debatter är väsentliga för fungerande demokratiska samhällen, och uppmanar i detta sammanhang EU och medlemsstaterna att göra ytterligare insatser för att garantera och skydda yttrandefriheten och mötesfriheten som grundläggande principer i demokratiska processer. Parlamentet påminner om att möjligheterna till fredliga protester är begränsade när allmänna sammankomster är föremål för omotiverade begränsningar, enligt rapporten från Europarådets generalsekreterare om tillståndet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen 2017. Parlamentet fördömer i detta avseende eftertryckligen de allt mer omfattande inskränkningarna av mötesfriheten, som myndigheterna i vissa fall har genomdrivit med oproportionerlig våldsanvändning gentemot fredliga demonstranter. Parlamentet påminner om att tjänstemän inom brottsbekämpning måste respektera och skydda den mänskliga värdigheten och bibehålla och bevara alla personers mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att polisen främst ska värna om medborgarnas säkerhet och skydd och att alltför omfattande och omotiverad användning av våld av tjänstemän inom brottsbekämpning måste bli föremål för opartiska och uttömmande utredningar av relevanta myndigheter i varje medlemsstat.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta tillfredsställande åtgärder som skyddar och främjar pluralistiska, oberoende och fria medier. Parlamentet fördömer kraftfullt tendenserna i vissa medlemsstater att koncentrera medieföretagen i händerna på regeringsvänliga näringslivsaktörer och att missbruka public service-medier till att endast sprida regeringens budskap. Parlamentet konstaterar att mediernas roll är att främja en sund debatt och att medierna därför är en av demokratins grundpelare.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det finns så få specifika nationella bestämmelser i EU-medlemsstaterna som syftar till att ge rättsliga eller politiska ramar som skyddar journalister och mediearbetare mot våld, hot och trakasserier. Parlamentet påminner om att rådet anser att övergrepp och brott som begåtts mot journalister skulle kunna leda till att en potentiellt omfattande självcensur främjas, som i sig har en allvarlig inverkan på yttrandefriheten och undergräver medborgarnas rätt till information och medverkan. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de mord som fortfarande begås på journalister i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar de nationella brottsbekämpande myndigheterna att vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra sådant våld, öka samarbetet med Europol och att påskynda utredningarna av mord på journalister i EU. Parlamentet är även oroat över många journalisters och mediearbetares otrygga arbetsförhållanden och graden av fysiskt och psykologiskt våld som de utsätts för, vilket kan hämma deras förmåga att utföra sitt arbete och därmed undergräver kvalitetsjournalistiken och uttryckandet av journalistisk mångfald. Parlamentet understryker vikten av projekt för hela EU, däribland övervakningsverktyget för mediemångfald och kartläggningen av mediefriheten, som bedömer den risk som mediemångfald utsätts för i hela Europa, kartlägger begränsningar, hot och kränkningar som påverkar mediefriheten, genomför kampanjer för att öka medvetenheten och ger stöd till journalister under hot och för undersökande journalistik över gränser. Parlamentet understryker att finansiering med anknytning till dessa och liknande frågor bör säkras i den nya fleråriga budgetramen.

28.  Europaparlamentet framhåller visselblåsarnas centrala roll i fråga om att skydda allmänintresset och främja en kultur av offentlig ansvarsskyldighet och integritet i både offentliga och privata institutioner. Parlamentet understryker att visselblåsning är en viktig aspekt för undersökande journalistik och mediefrihet. Parlamentet kritiserar de hot, vedergällningar och fördömanden som visselblåsare fortfarande möter i EU. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin resolution av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(15). Parlamentet påpekar att endast tio medlemsstater har infört omfattande lagstiftning för att skydda visselblåsare, enligt kommissionens meddelande av den 23 april 2018 om stärkt skydd för visselblåsare på EU-nivå(16). Parlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 23 april 2018 till ett horisontellt direktiv om skydd av personer som anmäler överträdelser av unionslagstiftningen(17), och understryker vikten av en snabb uppföljning av medlagstiftarna, så att förslaget kan antas före slutet av denna lagstiftningsperiod.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 26 april 2018, Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi(18), och de åtgärder som det innehåller, som syftar till att skapa ett öppnare, mer pålitligt och ansvarsskyldigt ekosystem på internet, förbättra valprocessernas säkerhet och motståndskraft, främja utbildning och mediekompetens, öka stödet för kvalitetsjournalistik och stärka unionens strategiska kommunikationsförmåga. Parlamentet uttrycker sin oro över det potentiella hot som begreppet falska nyheter kan utgöra för yttrande- och åsiktsfriheten och mediernas oberoende, och understryker samtidigt de negativa effekter som spridningen av falska nyheter kan ha på den politiska debattens kvalitet och på det välinformerade deltagandet av medborgarna i det demokratiska samhället. Parlamentet anser att det framför allt är genom utbildning i kritiskt tänkande som man kan skapa sig en egen uppfattning. Parlamentet understryker att politisk profilering, desinformation och manipulerad information kan användas av politiska partier och privata eller offentliga enheter inom och utanför EU, och kan utgöra ett hot mot EU:s demokratiska värden, som i fallet med skandalen med Facebook och Cambridge Analytica. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sin strategi som syftar till att förhindra denna praxis och garantera dataskydd, öppenhet och cybersäkerhet.

30.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över hindren för det arbete som utförs av människorättsförsvarare, inbegripet organisationer från det civila samhället som är aktiva på området grundläggande rättigheter och demokrati, inbegripet allvarliga begränsningar av förenings- och yttrandefriheten för de berörda organisationerna och medborgarna, och begränsningar när det gäller finansiering. Parlamentet erkänner den nyckelroll som dessa organisationer har när det gäller att förverkliga grundläggande rättigheter och värden för alla, och betonar att de bör kunna utföra sitt arbete under säkra former och i en miljö som utgör stöd för dem. Parlamentet är oroat över att utrymmet för det civila samhället minskas i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt ta itu med de bakomliggande orsakerna till det minskande utrymmet för det civila samhället och att upprätthålla de grundläggande rättigheterna. Parlamentet upprepar efterlysningen av tillräcklig EU-finansiering, såsom anges i huvuddrag i parlamentets resolution av den 19 april 2018 om behovet av att inrätta ett instrument för europeiska värden(19), för att ge stöd till det civila samhällets organisationer som arbetar för att främja grundläggande värderingar i unionen, och för att förhindra eventuellt missbruk av sådan finansiering.

Rasism, främlingsfientlighet, diskriminering, hatpropaganda och andra former av intolerans

31.  Europaparlamentet påpekar att EU och dess medlemsstater bör ta itu med och på ändamålsenligt sätt bekämpa diskriminerande och våldsamma incidenter som drabbar utbildningen av migrant- och flyktingbarn, romska barn och barn som tillhör minoritetsgrupper, både genom rättsliga reaktioner och genom att främja ömsesidig förståelse och social sammanhållning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att ändamålsenliga åtgärder som garanterar och främjar respekt för mångfald, interkulturell förståelse och mänskliga rättigheter, inklusive barns rättigheter, ingår i ordinarie läroplaner. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja inkluderande utbildning från tidig ålder i skolorna.

32.  Europaparlamentet påpekar att våld och brott som motiveras av rasism, främlingsfientlighet eller religiös intolerans eller fördomar mot en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet alla är exempel på hatbrott. Parlamentet fördömer alla typer av incidenter som rör hatbrott och hatpropaganda som dagligen sker i EU och har kommit att betraktas som normalt i vissa medlemsstater. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag att extremhögerrörelser växer sig starka, och uttrycker oro över den bagatellisering av hatpropaganda som kan tillskrivas vissa politiker. Parlamentet efterlyser nolltolerans mot all diskriminering, oavsett på vilka grunder den sker. Parlamentet uppmanar rådet att omedelbart häva blockeringen av och slutföra förhandlingarna om direktivet om likabehandling. Parlamentet påminner om att rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, som skulle ha genomförts av medlemsstaterna den 28 november 2010, utgör rättslig grund för att införa sanktioner för juridiska personer som offentligt uppmanar till våld eller hat riktat mot en minoritetsgrupp.

33.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstater som systematiskt registrerar, samlar in och årligen offentliggör uppdelade uppgifter om diskriminering och hatbrott ska göra detta enbart för att fastställa orsakerna till och bekämpa diskriminering, och att dessa uppgifter ska vara helt anonyma i syfte att undvika alla former av profilering eller statistik utifrån etniskt ursprung samtidigt som man möjliggör för medlemsstaterna, tillsammans med andra nyckelintressenter, att utarbeta effektiva och evidensbaserade rättsliga och politiska svar på dessa företeelser. Parlamentet påminner om att alla uppgifter bör samlas in i enlighet med nationell lagstiftning och EU:s dataskyddslagstiftning. Parlamentet välkomnar den sammanställning av vägledande principer om hatbrott för rättsvårdande och straffrättsliga myndigheter och om tillgång till rättslig prövning, skydd och stöd för offer för hatbrott som utarbetats av högnivågruppen för bekämpande av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans. Parlamentet påminner om att gromning, nätmobbning och hämndporr är nya former av nätbrott och kan medföra extremt allvarliga konsekvenser, särskilt för unga och barn. Parlamentet erinrar i detta avseende om nödvändigheten av medie- och informationskompetens, i synnerhet för barn, i syfte att säkerställa ett ansvarsfullt internetanvändande. Parlamentet uttrycker sin oro över att offer på grund av otillräckliga skyddsåtgärder inte anmäler hatbrott och över att myndigheterna misslyckats med att ordentligt utreda och åstadkomma fällande domar i samband med hatbrott i medlemsstaterna. Parlamentet understryker därför behovet av att få offren att anmäla hatbrott och diskriminering och ge dem adekvat skydd och stöd.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina insatser för att säkerställa ändamålsenligt upprätthållande i praktiken av direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet om likabehandling oavsett ras)(20) och för att säkerställa ändamålsenligt upprätthållande av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet i syfte att motverka ihållande diskriminering av romer, antisemitism, islamofobi, afrofobi, antiziganism och fattigdomsfobi. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna bör lägga fram och se över och, om så krävs, ändra sina nationella integrationsstrategier för att säkerställa att alla människor ges verklig egenmakt att effektivt delta i inkluderingsprocessen genom främjande och skydd av deras grundläggande rättigheter.

35.  Europaparlamentet ser med oro på att det under 2017 inte gjordes några betydande framsteg i fråga om att uppnå målen i de nationella strategierna för integrering av romer. Parlamentet framhåller att ESI-fonderna inte är kopplade till de nationella strategierna för integrering av romer, och att de ofta inte gagnar romerna. Parlamentet fördömer diskriminering, segregering, hatpropaganda, hatbrott och socialt utanförskap som drabbar romerna. Parlamentet fördömer den kontinuerliga diskrimineringen av romer på områdena tillgång till bostad (i synnerhet framtvingade vräkningar), tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, arbetsmarknaden, rättslig prövning och likhet inför lagen. Parlamentet påminner om att romska barn och kvinnor är särskilt utsatta.

36.  Europaparlamentet beklagar djupt att hbti-personer under 2017 fortfarande föll offer för mobbning, trakasserier och våld, och utsattes för flerfaldig diskriminering och hat, bland annat på områdena utbildning, hälsa, bostäder och sysselsättning. Parlamentet är oroat över de fortsatta upplevelserna av könsrelaterad stigmatisering, våld och diskriminering av hbti-personer och bristen på kunskap hos och bristen på insatser från brottsbekämpande myndigheter, framför allt i förhållande till transpersoner och marginaliserade hbti-personer, och uppmanar medlemsstaterna att anta lagstiftning och politik för att motverka homofobi och transfobi. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag främjandet och utövandet av konverteringsterapi för hbti-personer, och uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera dessa metoder. Parlamentet fördömer även i starkast möjliga ordalag sjukdomsförklaringen av transidentiteter och intersexuella identiteter. Parlamentet påminner om att kampen mot våld kopplat till en persons könsidentitet, könsuttryck, könsegenskaper eller sexuella läggning faller inom EU:s ansvarsområde för könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera könsidentitetsperspektivet inom detta ansvarsområde. Parlamentet uppmanar alla medlemsstaterna att vidta åtgärder som på ett liknande sätt respekterar och upprätthåller rätten till könsidentitet, könsuttryck, fysisk integritet och självbestämmande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina strafflagar i linje med direktivet om likabehandling oavsett ras. Parlamentet anser att såväl sexuell läggning som funktionsnedsättningar bör inkluderas i varje förteckning över egenskaper som ska skyddas mot diskriminering. Parlamentet välkomnar genomförandet av vissa punkter i kommissionens förteckning över åtgärder för att främja lika möjligheter för hbti-personer (2014–2019). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med dess ambitiösa och fleråriga planering på detta område i nära samarbete med organisationer i det civila samhället som arbetar på detta område.

37.  Europaparlamentet understryker behovet av att bekämpa diskriminering mot religiösa minoriteter. Parlamentet är oroat över den ökade antisemitismen och islamofobin. Parlamentet understryker att hatpropaganda och hatbrott måste bekämpas för att rasisters och xenofobers ökade framväxt och radikalisering ska stoppas, och påminner om att rasism och främlingsfientlighet är brott och inte åsikter.

38.  Europaparlamentet påminner om att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är ett rättsligt bindande internationellt fördrag, som undertecknats och ratificerats av EU och som för närvarande genomförs inom ramen för EU:s handikappstrategi 2010–2020, för att säkerställa lika möjligheter beträffande tillgänglighet, delaktighet, jämställdhet, sysselsättning, utbildning, socialt skydd, hälsa och EU:s yttre åtgärder. Parlamentet understryker att kommissionen i sin genomföranderapport om EU:s handikappstrategi, som offentliggjordes i februari 2017, noterade att trots att framsteg hade gjorts, framför allt i och med att EU:s handikappstrategi föreslogs 2015, missgynnas och diskrimineras fortfarande personer med funktionsnedsättning inom sysselsättning, utbildning och social integration. Parlamentet betonar i detta hänseende att målen för strategin kvarstår, att specifika åtgärder ska vidtas under perioden 2017–2020 och att Europaparlamentet i sin resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi(21) rekommenderade obligatoriska krav på tillgänglighet i offentliga utrymmen, procentsatser som anger miniminivåer för anställning av personer med funktionsnedsättning, garantier för en inkluderande utbildning och livslångt lärande såsom Erasmus+ och särskild uppmärksamhet på kvinnor och barn med funktionsnedsättning.

39.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att utarbeta en nationell plan för bekämpning av alla former av våld mot barn. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att förnya sitt åtagande att upprätta en ny EU-agenda för barnets rättigheter, liksom en ny strategi för barnets rättigheter, och att sträva efter att integrera barns rättigheter i EU:s politik, lagstiftning och finansiella beslut, samt att beakta dem vid programplaneringen och genomförandet av regional- och sammanhållningspolitiken.

40.  Europaparlamentet beklagar att äldre utsätts för diskriminering på flera grunder och inom flera områden i ett åldrande europeiskt samhälle. Parlamentet uppmanar offentliga myndigheter på alla nivåer att bättre integrera denna aspekt när de utarbetar och genomför sin politik, även i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

41.  Europaparlamentet anser att den digitala världens snabba utveckling kräver mer effektiva skydd av personuppgifter och privatliv. Parlamentet betonar att internet och sociala medier visserligen är fantastiska kommunikationsverktyg, i synnerhet som informationskällor för allmänheten, men att de samtidigt kan användas som tekniska verktyg för att kontrollera det civila samhället och hota sårbara grupper, i synnerhet kvinnor och barn, i synnerhet genom stalkning, trakasserier och offentliggörande av sexuella bilder eller nakenbilder utan medgivande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge verkliga garantier för rätten att ta emot och sprida information i enlighet med artikel 11 i stadgan, genom att införa ett balanserat synsätt i förordningen om onlineinnehåll. Parlamentet noterar rådets förslag till förordning om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online, och uppmanar rådet och parlamentet att arbeta vidare med texten i syfte att säkerställa domstolskontroll över beslut att radera onlineinnehåll.

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter – funktion och uppdrag

42.  Europaparlamentet välkomnar de positiva slutsatserna i den andra oberoende externa utvärderingen från FRA för perioden 2013–2017 (oktober 2017) och de tillhörande rekommendationerna från FRA:s styrelse.

43.  Europaparlamentet välkomnar FRA:s operativa arbete inom olika områden, exempelvis vid mottagningscentrum för migranter i Grekland och Italien, samt dess upplysnings- och utbildningsverksamhet på området för mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att byråns övergripande lagstadgade uppdrag bör utvidgas till att även inbegripa den operativa uppgiften att tillhandahålla tekniskt stöd, utbildning och kapacitetsuppbyggnad i frågor som rör grundläggande rättigheter inom EU:s institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna vid genomförande av EU-lagstiftningen.

44.  Europaparlamentet noterar FRA:s yttranden och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att beakta och genomföra dess rekommendationer i syfte att effektivt garantera de grundläggande rättigheterna i EU.

45.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en anpassning av uppdraget för FRA:s mot bakgrund av Lissabonfördraget, även genom att uttryckligen fastställa att inrättandeförordningen omfattar polissamarbete och rättsligt samarbete.

46.  Europaparlamentet välkomnar yttrandena från FRA över utkast till EU-rättsakter, och ställer sig bakom byråns ståndpunkt att rekommendera att byrån – i fall där EU‑lagstiftaren arbetar med lagstiftningsärenden som ger upphov till frågor med anknytning till grundläggande rättigheter – bör kunna tillhandahålla stöd och sakkunskap inom det område och vid den tidpunkt detta behövs, och inte enbart när det begärts på formell väg, och att inrättandeförordningen, för att till fullo utnyttja byråns sakkunskap i lagstiftningsprocessen, bör ge byrån möjlighet att på eget initiativ avge icke-bindande yttranden över utkast till EU-rättsakter.

47.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna bör sörja för bättre samrådsformer, konsekvensbedömningar och juridisk granskning, bland annat genom inhämtning av råd från lämpliga oberoende expertorgan som t.ex. FRA, varje gång som ett lagstiftningsärende potentiellt främjar eller inverkar negativt på grundläggande rättigheter. Parlamentet anser i detta hänseende att mer regelbundna samråd med FRA skulle kunna föreskrivas i en reviderad version av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

48.  Europaparlamentet rekommenderar att EU-lagstiftarna begär oberoende och extern människorättsrådgivning från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i fall där ett lagstiftningsärende ger upphov till allvarliga problem på området grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att FRA får adekvata resurser som gör det möjligt för den att genomföra sitt uppdrag fullt ut.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.
(2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(3) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(4) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(5) Europeiska kommissionen, rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/aid_development_cooperation_fundamental_rights/1_en_act_part1_v4_2.pdf
(6) Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, rapport om grundläggande rättigheter 2017, http://fra.europa.eu/en/publication/2017/fundamental-rights-report-2017
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0095.
(8) EUT C 346, 27.9.2018, s. 171.
(9) EUT C 307, 30.8.2018, s. 183.
(10) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.
(11) EUT C 463, 21.12.2018, s. 21.
(12) Antagna texter, P8_TA(2018)0201.
(13) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(14) Antagna texter, P8_TA(2018)0314.
(15) EUT C 346, 27.9.2018, s. 143.
(16) COM(2018)0214.
(17) COM(2018)0218.
(18) COM(2018)0236.
(19) Antagna texter, P8_TA(2018)0184.
(20) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(21) EUT C 356, 4.10.2018, s. 110.

Senaste uppdatering: 12 november 2019Rättsligt meddelande