Index 
Antagna texter
Torsdagen den 17 januari 2019 - StrasbourgPreliminär utgåva
Azerbajdzjan, särskilt fallet Mehman Hüseynov
 Sudan
 Stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen *
 Årsrapporten 2017 om kontrollen av Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet
 Gränsöverskridande anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats under väpnade konflikter och krig
 Skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna ***I
 Inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet ***I
 Inrättande av programmet för rättigheter och värden ***I
 Ett europeiskt instrument för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete *
 Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner
 Årsrapport om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet
 Differentierad integration
 Ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ

Azerbajdzjan, särskilt fallet Mehman Hüseynov
PDF 173kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om Azerbajdzjan, särskilt fallet Mehman Hüseynov (2019/2511(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0033RC-B8-0056/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Azerbajdzjan, i synnerhet de av den 15 juni 2017 om fallet med den azerbajdzjanske journalisten Afgan Mukhtarli(1), av den 10 september 2015 om Azerbajdzjan(2) och av den 18 september 2014 om förföljelserna av människorättsförsvarare i Azerbajdzjan(3),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 4 juli 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om förhandlingarna om ett övergripande avtal mellan EU och Azerbajdzjan(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om den europeiska grannskapspolitiken, i synnerhet sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer(6),

–  med beaktande av det femtonde sammanträdet i den parlamentariska samarbetskommittén EU–Azerbajdzjan i Baku den 7–8 maj 2018,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet EU–Azerbajdzjan från 1996 och rådets antagande den 14 november 2016 av ett mandat för kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att förhandla fram ett övergripande avtal med Azerbajdzjan, och av att förhandlingarna om detta avtal inleddes den 7 februari 2017,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten av den 7 mars 2017 om domen mot Mehman Hüseynov i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av den senaste rapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter från arbetsgruppen mot godtyckligt frihetsberövande om dess uppdrag i Azerbajdzjan(7),

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mehman Hüseynov, en antikorruptionsbloggare och direktör för Institutet för reportrars frihet och säkerhet, avtjänar ett tvåårigt fängelsestraff sedan han den 3 mars 2017 dömdes för att offentligt ha framfört sina erfarenheter av misshandel och tortyr från polisens sida, samt för att ha kritiserat regeringstjänstemän genom att avslöja deras oförklarliga förmögenheter.

B.  Hüseynov som ska släppas i mars 2019 riskerar ytterligare 5–7 års fängelsestraff då han anklagas för användande av våld som inte innebär fara för liv eller hälsa för anstalts- eller häktespersonal enligt artikel 317.2.

C.  Mehman Hüseynov anklagas för att ha attackerat en fängelsevakt för att undvika en rutinkontroll den 26 december 2018. Efter den påstådda attacken placerades han i isolering utan rätt att träffa sin advokat. Den 28 december inledde Hüseynov en hungerstrejk för att protestera mot dessa försök att förlänga hans straff och mot de eventuella nya åtalspunkterna. Den 30 december försämrades bloggarens hälsotillstånd och han svimmade. Efter enträgen begäran av hans anhöriga avbröt han den torra hungerstrejken och började dricka vätska. Den 11 januari 2019 kunde EU:s delegation i Azerbajdzjan besöka honom och bekräfta att han fick läkarvård.

D.  Detta är inte en engångsföreteelse, då det förekommer andra fall då myndigheterna väcker en ny talan mot politiska fångar vars pågående fängelsestraff snart är över. Enligt forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet är detta det femte fallet av sådant slag under de senaste månaderna.

E.  Den 4 januari 2019 fattade Nizamidistriktets domstol i Baku beslut om administrativa påföljder för dem som hade deltagit i protesten mot det nya brottmålet mot Hüseynov, nämligen Mete Turksoy, Afghan Sadigov, Nurlan Gahramanli, Elimkhan Aghayev, Sakhavat Nabiyev, Ismayil Islamoghlu, Goshgar Ahmadov,Yashar Khaspoladov, Farid Abdinov, Elchin Rahimzade, Orkhan Mammadov, Bakhtiyar Mammadli, Fatima Movlamli, Matanat Mahmurzayeva och Parvin Abishova. Samtliga anklagade befanns vara skyldiga enligt artikel 513.2 (överträdelse av bestämmelserna för att anordna massmöten, strejkvakter och demonstrationer) i lagen om administrativa förseelser.

F.  Mediemiljön och yttrandefriheten i Azerbajdzjan har inte visat på några större framsteg. Azerbajdzjan ligger på plats 163 av 180 länder i 2018 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser. Tio journalister avtjänar för närvarande fängelsestraff i Azerbajdzjan.

G.  Flera oberoende mediewebbplatser och portaler förblir blockerade och otillgängliga i landet, inbegripet Azadliq Radio (Radio Free Europe/Radio Liberty Azerbaijan Service) och dess internationella radio, Radio Free Europe Radio Liberty, tidningen Azadliq (utan samband med Azadliq Radio), Meydan TV och Azerbaijan Saadi (Azerbaijan Hour) m.fl. I slutet av 2017 och början av 2018 förhördes mängder av azerbajdzjanska medborgare för att ha lagt upp kritiska kommentarer på Facebook, eller helt enkelt för att ha gillat en status i sociala medier eller ha klickat på ”kommer” på politiska massmöten.

H.  I december 2018 beslutade den ekonomiska och administrativa domstolen i Baku att den undersökande journalisten Khadija Ismayilova skulle betala böter på över 23 000 euro för ett misstänkt fall av skatteundandragande som rörde Radio Free Europe, där hon arbetade som redaktör och aldrig var juridiskt ombud. Hennes advokat, Yalchin Imanov, är en av dem som uteslutits ur det azerbajdzjanska advokatsamfundet. Den 10 januari 2019 fattade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna beslut om den talan som väckts av Ismayilova mot Azerbajdzjans regering i samband med att videor om hennes privatliv spridits, då hon ansåg att hennes rättigheter enligt artiklarna 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv) och 10 (yttrandefrihet) i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna hade kränkts.

I.  Ändringar som 2017 infördes i lagen om civilt och administrativt förfarande och lagen om advokatyrket förbjuder yrkesverksamma advokater som inte är medlemmar i advokatsamfundet att uppträda vid domstol och företräda sina klienter. Denna nya bestämmelse riktar sig mot flera advokater som företräder oppositionsmedlemmar och människorättsaktivister och som har uteslutits ur advokatsamfundet eller som står inför disciplinära åtgärder.

J.  Azerbajdzjan är medlem av Europarådet och har således åtagit sig att respektera de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. De två föredragandena för Azerbajdzjan i Europarådets parlamentariska församling och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter har uttryckt djup oro över de nya anklagelserna mot Hüseynov. OSSE:s representant för mediefrihet har uttryckt samma oro.

K.  Den 11 juli 2018 slutförde EU och Azerbajdzjan prioriteringarna för partnerskapet och fastställde de gemensamma politiska prioriteringarna för att vägleda och stärka partnerskapet EU–Azerbajdzjan under de kommande åren.

1.  Europaparlamentet begär att Mehman Hüseynov omedelbart och villkorslöst friges och uppmanar eftertryckligen de azerbajdzjanska myndigheterna att dra tillbaka alla nya anklagelser mot honom. Parlamentet uttrycker oro över hans hälsa, varför myndigheterna måste förse honom med all nödvändig läkarvård och tillåta regelbundna besök från hans familj och ge tillgång till juridiskt ombud med tystnadsplikt.

2.  Europaparlamentet begär att Azerbajdzjans våldsamma förföljelse av oliktänkande upphör, och efterlyser omedelbart och villkorslöst frigivande av alla politiska fångar, inbegripet journalister, människorättsförsvarare och andra aktivister från civilsamhället, inklusive, men inte enbart, Afgan Mukhtarli, Ilkin Rustamzadeh, Rashad Ramazanov, Seymur Hazi, Giyas Ibrahimov, Mehman Huseynov, Bayram Mammadov, Araz Guliyev, Tofig Hasanli, Ilgiz Qahramanov och Afgan Sadygov, och begär att alla anklagelser mot dem dras tillbaka och att deras politiska och medborgerliga rättigheter helt och hållet återställs.

3.  Europaparlamentet välkomnar frisläppandet av flera framträdande människorättsförsvarare, journalister, oppositionsmedlemmar och aktivister i Azerbajdzjan under de senaste åren. Parlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att säkerställa fri rörlighet för dem som omfattas av restriktioner, inbegripet Ilgar Mammadov, Intigam Alyiev, Khadija Ismaiylova och andra journalister, och att tillåta dem att arbeta fritt. Parlamentet uttrycker oro över de nya åtal som väckts mot Imayilova och begär att de dras tillbaka.

4.  Europaparlamentet påminner Azerbajdzjan om landets skyldigheter, som följer av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att fullt ut respektera och verkställa Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas domar.

5.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Azerbajdzjans regering att fullt ut samarbeta med och genomföra rekommendationerna från Europarådets Venedigkommission och kommissarie för mänskliga rättigheter samt FN:s särskilda förfaranden för människorättsförsvarare och att säkerställa att oberoende grupper och aktivister från civilsamhället kan arbeta fritt och utan begränsningar, bland annat genom att ändra de lagar som allvarligt begränsar civilsamhällets finansiering.

6.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjan att fullt ut garantera press- och mediefriheten, både i lagstiftningen och i praktiken, både online och offline, för att garantera yttrandefrihet i enlighet med internationella normer.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen azerbajdzjanska myndigheter att säkerställa att advokatsamfundet de facto är oberoende från regeringen. Parlamentet insisterar på att oberoende verksamma advokater ska tillåtas att fortsätta utöva sitt yrke och företräda sina klienter i enlighet med en av notarius publicus bestyrkt fullmakt och begär att det godtyckliga uteslutandet av advokater som företräder oppositionsmedlemmar och människorättsaktivister upphör.

8.  Europaparlamentet uttrycker oro över anklagelserna mot flera medlemmar av Europarådets parlamentariska församling och de påstådda försöken att påverka europeiska beslutsfattare genom olagliga medel i syfte att hindra kritik mot allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan.

9.  Europaparlamentet uttrycker oro över situationen för hbti-personer i Azerbajdzjan och uppmanar Azerbajdzjans regering att upphöra med att störa och hota människorättsförsvarare som främjar och skyddar hbti-personers rättigheter.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av det nya avtalet mellan EU och Azerbajdzjan. Parlamentet betonar att demokratiska reformer, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste stå i centrum för det nya avtalet. Parlamentet betonar att det kommer att noga övervaka situationen under förhandlingarna om ett nytt avtal innan det fattar beslut om att godkänna avtalet.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa att frisläppandet av Mehman Hüseynov och alla andra politiska fångar i Azerbajdzjan förblir en prioritet i de bilaterala förbindelserna mellan EU och Azerbajdzjan.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaternas delegationer i Azerbajdzjan att förstärka sina insatser för att stödja och bistå politiska fångar, journalister och bloggare, antikorruptionsaktivister, människorättsförsvarare och medlemmar av civilsamhället.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, Republiken Azerbajdzjans president, regering och parlament, Europarådet och OSSE.

(1) EUT C 331, 18.9.2018, s. 105.
(2) EUT C 316, 22.9.2017, s. 207.
(3) EUT C 234, 28.6.2016, s. 2.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0294.
(5) EUT C 356, 4.10.2018, s. 130.
(6) EUT C 337, 20.9.2018, s. 82.
(7) Rapport A/HRC/36/37/Add.1, 2.8.2017.


Sudan
PDF 176kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om Sudan (2019/2512(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0034RC-B8-0053/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sudan, framför allt av den 31 maj 2018(1), den 15 mars 2018(2), den 16 november 2017(3) och den 6 oktober 2016(4),

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Sudan har varit part i sedan 1986,

–  med beaktande av att Sacharovpriset för tankefrihet och yttrandefrihet 2007 tilldelades människorättsförsvararen Salih Mahmoud Osman,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Sudan av den 19 november 2018,

–  med beaktande av uttalandet av trojkan (USA, Norge och Storbritannien) och Kanada av den 8 januari 2019 om bemötandet av de pågående protesterna i Sudan,

–  med beaktande av uttalandena av talespersonen för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 24 december 2018 och den 11 januari 2019 om de pågående protesterna i Sudan,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Sudans författning från 2005,

–  med beaktande av Cotonouavtalet, som undertecknades av Sudans regering 2005,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av de interaktiva dialogerna om människorättssituationen i Sudan, som hölls av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 11 december 2018,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I mitten av december meddelade Sudans regering att subventionerna av dagligvaror skulle upphöra som ett svar på den galopperande inflationen. Med sina runt 122 % är inflationen i landet nu den näst högsta i världen(5).

B.  Sedan den 19 december 2018 har demonstranter gått ut på gatorna över hela Sudan för att protestera mot prishöjningar, minskade subventioner av basvaror och bränslebrist. Protesterna har spridit sig från småstäder och byar till huvudstaden Khartoum.

C.  Demonstrationerna har vuxit sig större och tiotusentals människor från alla delar av det sudanesiska samhället har åter intagit gatorna för att visa sitt missnöje med den auktoritära regimen och uppmana president Omar al-Bashir, som suttit vid makten i 29 år, att avgå.

D.  22 politiska partier har dragit sig ur regeringen i solidaritet med demonstranterna. Protesterna backas upp av en del av presidentens tidigare allierade och medlemmar av hans styrande parti. Dessa ses som allvarligare utmanare till president al-Bashir, som försöker ändra artikel 57 i konstitutionen för att skaffa sig ett livslångt mandat.

E.  Den 1 januari 2019 krävde 22 oppositionspartier och oppositionsgrupper att president al-Bashir skulle lämna över makten till ett ”suveränt råd” och en övergångsregering som skulle sätta ett ”lämpligt” datum för demokratiska val. Nästa presidentval i Sudan är planerat till 2020. Enligt landets konstitution får president al-Bashir inte kandidera på nytt när hans nuvarande presidentperiod löper ut. En del lagstiftare i Sudan har förklarat sig beredda att ändra konstitutionen för att minska begränsningarna av presidentens mandatperioder, vilket skulle innebära att president al-Bashir tillåts ställa upp för omval 2020.

F.  De sudanesiska myndigheterna satte in nationella säkerhetsstyrkor, polis och paramilitära styrkor som använde övervåld för att skingra obeväpnade demonstranter genom att slå dem med batonger och avfyra skarpa skott, gummikulor och tårgas.

G.  President al-Bashir är den enda sittande statschef som är efterlyst för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord, som begåtts i samband med den etniska rensningen i Darfur, och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdade två arresteringsordrar mot honom den 4 mars 2009 och den 12 juli 2010. Även om Sudan inte är part i Romstadgan anmodas landet i FN:s säkerhetsråds resolution 1593 (2005) att samarbeta med ICC. Trots arresteringsordern fortsatte president al‑Bashir att begå brott ostraffat och lät bombningarna och attackerna mot civila sträcka sig utanför Darfur till de sudanesiska delstaterna Blå Nilen och Södra Kurdufan.

H.  Enligt internationella människorättsorganisationer uppgick dödssiffran den 1 januari 2019 till 45 personer. Den sudanesiska regeringen har endast rapporterat 24 dödsfall. Ytterligare tre demonstranter dödades den 9 januari 2019 vid en demonstration mot regeringen i Sudan. Samma dag ägde för första gången en samling till stöd för president al-Bashir rum i Khartoum.

I.  Enligt den sudanesiska regeringen har polisen gripit 816 människor under tre veckors protester, men enligt civilsamhället är det betydligt fler. Flera fakultetsmedlemmar från universitet i Khartoum greps efter att ha gått med i protesterna. Ett antal oppositionsledare, journalister, människorättsförsvarare, universitetslärare och studenter, även sådana som blivit allvarligt skadade, är alltjämt frihetsberövade utan att kunna ta emot anhöriga, advokater och läkare.

J.  Den 8 januari 2019 greps den sudanesiske människorättsadvokaten och 2007 års Sacharovpristagare Salih Mahmoud Osman på sin advokatbyrå. Myndigheterna har bekräftat att han sitter i häkte men inte meddelat var han befinner sig. Osmans familj är ytterst oroad över hans kvarhållande på grund av hans höga blodtryck och diabetes, som kräver medicinsk tillsyn.

K.  Vågen av gripanden har omfattat flera människorättsförsvarare och ett antal oppositionsmedlemmar.

L.  Den 8 januari 2019 varnade den tidigare vice presidenten Ali Osman Taha regeringsmotståndarna för att ”milisbrigader” skulle försvara landet.

M.  Fria, oberoende och opartiska medier utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett demokratiskt samhälle. Regeringen har strypt tillgången till sociala medier, och flera tidningar har avstått från att gå i tryck sedan den Sudans nationella underrättelse- och säkerhetstjänst, NISS, utfärdat restriktioner mot att publicera information om protesterna. Den utbredda användningen av VPN har gjort att människor kan dela grafiska bilder och videoklipp som visar sårade eller dödade demonstranter. Sudan ligger på plats 174 av 180 länder i 2018 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser. Den 13 januari 2019 manade Sudans yrkesorganisation, som bland annat består av läkare, professorer och ingenjörer, till en protest i huvudstaden Khartoum och i andra städer som Madani (östra Sudan), Kosti (södra Sudan) och Dongola (norra Sudan) i samband med en ”upprorsvecka”. För första gången har man även manat till protester i Nyala och Al-Fasher i konfliktregionen Darfur.

N.  Enligt människorättsförsvarare har särskilt människor från Darfurregionen trakasserats och gripits över hela landet, även om de inte deltagit i demonstrationer.

O.  Det finns även andra viktiga universella människorättsfördrag som Sudan ännu inte har ratificerat, t.ex. konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

P.  Trojkan bestående av USA, Norge och Storbritannien och understödd av Kanada har offentligt fördömt de brutala tillslagen mot demonstrationerna i Sudan.

Q.  EU upprätthåller högnivåkontakter med Sudans regering, bland annat genom kommissionsledamöters besök i landet.

R.  Sudan är det fjärde sämsta landet att vara kristen i enligt World Watch List 2018 från Open Doors International. Situationen för andra religiösa minoriteter och för icke‑troende är precis lika besvärlig.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt NISS användning av övervåld i samband med de pågående folkliga protesterna och myndigheternas kontinuerliga förtryck, där måltavlan fortsatt är aktivister och människorättsförsvarare men även advokater, lärare, studenter och läkare.

2.  Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen att sätta stopp för det dödliga våldet, de godtyckliga gripandena och kvarhållandena av fredliga demonstranter och att förhindra ytterligare blodspillan och användning av tortyr. Parlamentet framhåller att brottsbekämpande myndigheter och säkerhetsorgan bör vara verka under dess direkta kontroll och i enlighet med Sudans konstitutionella och internationella åtaganden.

3.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offren för det våld som pågått sedan de folkliga protesterna inleddes och med deras anhöriga.

4.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av Sacharovpristagaren Salih Mahmoud Osman och uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att låta honom få akut medicinsk vård och obehindrad tillgång till sin advokat och familj.

5.  Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen att respektera människors rätt att uttrycka sina åsikter och låta alla människorättsförsvarare i landet bedriva sin legitima verksamhet till försvar för de mänskliga rättigheterna utan restriktioner och repressalier.

6.  Europaparlamentet oroas särskilt över vad som hänt de 32 universitetsstuderande från Darfur som greps av sudanesiska myndigheter den 23 december 2018 och som har visats upp i media och ska ha anklagats för att få utbildning i Israel och getts skulden för de pågående protesterna.

7.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att omedelbart och villkorslöst frige alla människorättsförsvarare, journalister, ledare för den politiska oppositionen och andra demonstranter som för närvarande sitter frihetsberövade utan åtal eller rättegång, och att bevilja dem som ställts inför rätta full tillgång till juridisk representation. Parlamentet uppmanar även regeringen att tillkännage var de befinner sig.

8.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att skyndsamt utreda alla anklagelser om tortyr, misshandel, godtyckligt frihetsberövande och övervåld mot människor som kvarhålls av polisen och NISS, däribland förvägrad nödvändig medicinsk behandling, och att ställa de ansvariga till svars i rättvisa rättegångar i syfte att offentliggöra resultaten och ställa de ansvariga inför rätta i enlighet med internationella normer.

9.  Europaparlamentet anser att fria, oberoende och opartiska medier utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett demokratiskt samhälle, där öppna debatter spelar en avgörande roll. Parlamentet uppmanar EU att öka ansträngningarna för att främja yttrandefriheten genom sina utrikespolitiska strategier och instrument, bland annat i Sudan.

10.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på restriktionerna mot internettillgången och kringskärandet av yttrandefriheten genom censurering av tidningar, och uppmanar med kraft Sudan att genomföra reformer för att garantera yttrandefriheten i enlighet med sina konstitutionsenliga skyldigheter och internationella åtaganden, däribland Cotonouavtalet enligt dess första ändring i Luxemburg den 25 juni 2005.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt den statligt sanktionerade förföljelsen av kristna, andra religioner och icke-troende samt stängningen och rivningen av kyrkor. Parlamentet bekräftar på nytt att religions-, samvets- och trosfriheten är en universell mänsklig rättighet som måste skyddas överallt och för alla.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av att hålla fast vid valkalendern men konstaterar med oro att processen med att ändra den sudanesiska konstitutionen för att låta president al-Bashir på nytt ställa upp som presidentkandidat har inletts.

13.  Europaparlamentet upprepar sitt krav att Sudans president al-Bashir ska respektera folkrätten i enlighet med de konventioner och fördrag som hans regering är part i. Parlamentet stöder vidare ICC:s roll i samband med åtalen mot honom om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

14.  Europaparlamentet erinrar om kommissionsledamot Stylianides uttalande i parlamentet den 31 maj 2018, där han sa att EU kommer att fortsätta att utnyttja de olika möjligheter det har för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för flickor och kvinnor i Sudan, bland annat genom att förbättra deras tillgång till högkvalitativ utbildning och vård och öka medvetenheten om deras rättigheter i olika befolkningsgrupper, särskilt för att minska skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att se till att ”migrationshantering” och terrorbekämpning inte urholkar stödet till de mänskliga rättigheterna. Parlamentet är bekymrat över att EU:s och enskilda medlemsstaters migrationssamarbete med Sudan används som ursäkt av regimen och som ett sätt att stärka förmågan att kontrollera och förtrycka folket, t.ex. genom stärkt övervakningskapacitet, bland annat vid landets gränser, och genom tillhandahållande av biometrisk utrustning. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att säkerställa fullständig insyn i projekt med Sudan på säkerhetsområdet, bland annat alla planerade verksamheter och mottagare av EU-stöd och nationellt stöd.

16.  Europaparlamentet efterlyser än en gång ett EU-omfattande förbud mot att någon som helst form av säkerhetsutrustning som används eller kan användas för internt förtryck, däribland internetövervakningsteknik, exporteras eller säljs till, eller moderniseras eller underhålls i, länder med ett undermåligt facit på människorättsområdet, såsom Sudan.

17.  Europaparlamentet noterar uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson i samband med de pågående protesterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att offentligt fördöma den alarmerande situationen i Sudan och att använda alla påtryckningsmedel som står till hennes förfogande för att förmå de sudanesiska myndigheterna att upphöra med det pågående våldet och förtrycket, massgripandena och dödandet, och att uppmuntra myndigheterna att fullgöra sina åtaganden i enlighet med internationella normer och lagar.

18.  Europaparlamentet understryker EU:s engagemang i arbetet med att ge humanitärt bistånd och stödja civilsamhällets organisationer i Sudan, och uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta sina ansträngningar på dessa områden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ytterligare stärka det ekonomiska stödet till människorättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer i Sudan inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Sudans regering, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU och Panafrikanska parlamentet.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0233.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0080.
(3) EUT C 356, 4.10.2018, s. 50.
(4) EUT C 215, 19.6.2018, s. 33.
(5) Beräkningar av professor Steve H. Hanke, Johns Hopkins University, https://allafrica.com/stories/201807230267.html


Stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen *
PDF 473kWORD 49k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 januari 2019 om förslaget till rådets förordning om inrättande av stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen (Ignalinaprogrammet) och om upphävande av rådets förordning (EU) nr 1369/2013 (COM(2018)0466 – C8-0394/2018 – 2018/0251(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0035A8-0413/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0466),

—  med beaktande av 2003 års anslutningsakt, särskilt artikel 3 i protokoll nr 4 till denna,

–  med beaktande av den begäran om yttrande som rådet lagt fram (C8-0394/2018),

—  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0413/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  I enlighet med protokoll nr 4 till 2003 års anslutningsakt om kärnkraftverket Ignalina1 åtog sig Litauen att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Ignalina senast den 31 december 2004 respektive den 31 december 2009, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter.
(1)  I enlighet med protokoll nr 4 till 2003 års anslutningsakt om kärnkraftverket Ignalina1 åtog sig Litauen att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Ignalina senast den 31 december 2004 respektive den 31 december 2009, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter. Protokoll nr 4 kvarstår som rättslig grund för Ignalinaprogrammet.
_____________
_________________
1 EUT L 236, 23.9.2003, s. 944.
1 EUT L 236, 23.9.2003, s. 944.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  I enlighet med anslutningsaktens förpliktelser och med stöd av bistånd från unionen har Litauen stängt de två reaktorerna inom respektive tidsfrist och gjort betydande framsteg mot deras avveckling. Det krävs ytterligare arbete för att fortsätta att minska den radiologiska risken. Mot bakgrund av tillgängliga uppskattningar kommer det att krävas ytterligare ekonomiska resurser i detta syfte efter år 2020.
(2)  I enlighet med anslutningsaktens förpliktelser och med stöd av bistånd från unionen har Litauen stängt de två reaktorerna inom respektive tidsfrist och gjort betydande framsteg mot deras avveckling. Det krävs ytterligare arbete för att fortsätta att minska den radiologiska risken. Mot bakgrund av tillgängliga uppskattningar och den planerade slutgiltiga stängningen 2038 kommer det att krävas ytterligare avsevärda ekonomiska resurser i detta syfte efter år 2020. För att avvecklingsplanen ska kunna slutföras senast 2038 kommer finansieringsunderskottet på 1 548 miljoner EUR att behöva åtgärdas.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  De verksamheter som omfattas av denna förordning bör följa tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Avvecklingen av det kärnkraftverk som omfattas av denna förordning bör utföras i enlighet med lagstiftningen om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom(1), och avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom.(2). Det slutliga ansvaret för kärnsäkerheten och för säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall ligger hos Litauen.
(3)  De verksamheter som omfattas av denna förordning bör följa tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Avvecklingen av det kärnkraftverk som omfattas av denna förordning bör utföras i enlighet med lagstiftningen om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom(1), och avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom.(2). Det slutliga ansvaret för kärnsäkerheten och för säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall ligger hos Litauen. Direktiv 2011/70/Euratom medger emellertid unionsbidrag till en lång rad avvecklingsprojekt, bland annat lagring och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Enligt direktiv 2011/70/Euratom ska kostnaderna för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bäras av dem som genererat materialet, men denna bestämmelse kan inte tillämpas retroaktivt på Litauen, som stängde kärnkraftverket Ignalina innan direktivet antogs och således inte hade möjlighet att få ihop tillräckligt med pengar för lagring och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
_____________
_________________
1 Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 172, 2.7.2009, s. 18).
1 Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 172, 2.7.2009, s. 18).
2 Rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48).
2 Rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48).
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  I protokoll nr 4 konstaterades det att den förtida stängningen och den därpå följande avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1 500 MW RBMK-reaktorenheter, som ärvts av f.d. Sovjetunionen, saknade motstycke och för Litauen innebar en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte stod i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, och det förklarades att unionens stöd enligt Ignalinaprogrammet ska fortsätta utan avbrott och förlängas efter 2006, för den följande budgetperioden.
(4)  I protokoll nr 4 konstaterades att den förtida stängningen och den därpå följande avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1 500 MW RBMK-reaktorenheter (grafitmodererade och av kanaltyp) – liknande dem som användes i Tjernobyl – som ärvts av f.d. Sovjetunionen, saknade motstycke – i praktiken finns det inte ett enda fall i världen där en reaktor av liknande konstruktion avvecklats – och för Litauen innebar en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte stod i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka. Det förklarades att unionens stöd enligt Ignalinaprogrammet ska fortsätta utan avbrott och förlängas efter 2006, för den följande budgetperioden, ända fram till den slutgiltiga stängningen, som för närvarande är planerad till 2038.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Programmet bör också säkerställa att den kunskap som erhållits genom programmet sprids till alla medlemsstater, i samordning och samverkan med andra relevanta unionsprogram för avvecklingsåtgärder i Bulgarien, Slovakien och gemensamma forskningscentrumet, eftersom sådana åtgärder ger unionen det största mervärdet.
(10)  Programmet bör också säkerställa att den kunskap som erhållits genom programmet sprids till alla medlemsstater, i samordning och samverkan med andra relevanta unionsprogram för avvecklingsåtgärder i Bulgarien, Slovakien och gemensamma forskningscentrumet. För att dessa åtgärder ska ge unionen det största mervärdet bör kunskapsspridning inte finansieras som en del av avvecklingsarbetet utan via andra unionsfinansieringskällor.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina bör utföras med tillämpning av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de anläggningar som ska avvecklas, för att säkerställa säkerhet och högsta möjliga effektivitet och således ta hänsyn till internationell bästa praxis.
(11)  Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina bör utföras med tillämpning av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de anläggningar som ska avvecklas, för att säkerställa säkerhet och högsta möjliga effektivitet och således ta hänsyn till internationell bästa praxis och säkerställa konkurrenskraftiga löner för kvalificerad personal.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  En effektiv övervakning och kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av kommissionen och Litauen för att försäkra högsta möjliga mervärde för unionen vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det slutliga ansvaret för avvecklingen ligger hos Litauen. Detta inbegriper effektiv mätning av framsteg och prestation, och vidtagande av korrigerande åtgärder vid behov.
(12)  En effektiv övervakning och kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av kommissionen och Litauen för att försäkra högsta möjliga mervärde för unionen vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning. Detta inbegriper effektiv kontroll av framsteg och prestation, och vid behov korrigerande åtgärder tillsammans med Litauen och unionen.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Programmet bör genomföras med en gemensam ekonomisk insats av unionen och Litauen. Ett högsta belopp för unionens samfinansiering bör fastställas i överensstämmelse med den samfinansieringspraxis som upprättades inom ramen för föregående program. Mot bakgrund av praxis inom ramen för jämförbara unionsprogram och den starkare litauiska ekonomin får unionens samfinansieringssats inte vara högre än 80 % av de stödberättigande kostnaderna räknat från Ignalinaprogrammets start och fram till dess att den verksamhet som finansieras genom denna förordning har genomförts. Återstående samfinansiering bör tillhandahållas av Litauen och andra källor än unionens budget, i synnerhet från internationella finansinstitut och andra donatorer.
(16)  Programmet bör genomföras med en gemensam ekonomisk insats av unionen och Litauen. Protokoll 4 i 2003 års anslutningsakt stipulerar att unionens bidrag inom Ignalinaprogrammet för vissa åtgärder kan uppgå till 100 % av de totala utgifterna. Ett belopp för unionens samfinansiering bör fastställas i överensstämmelse med den samfinansieringspraxis som upprättades inom ramen för föregående program. Mot bakgrund av slutsatserna i kommissionens rapport från 2018 om utvärdering och genomförande av EU:s stödprogram för kärnkraftsavveckling i Bulgarien, Slovakien och Litauen och Litauens politiska åtagande att bidra med 14 % av den totala avvecklingskostnaden bör unionens samfinansieringssats vara 86 % av de stödberättigande kostnaderna räknat från Ignalinaprogrammets start och fram till dess att den verksamhet som finansieras genom denna förordning har genomförts. Återstående samfinansiering bör tillhandahållas av Litauen och andra källor än unionens budget. Ansträngningar bör göras för att dra till sig finansiering från andra källor, i synnerhet från internationella finansinstitut och andra donatorer.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 16a (nytt)
(16a)   Utanför ramen för Ignalinaprogrammet fortsätter Litauen att ha det slutgiltiga ansvaret för att utveckla och investera i Ignalinaregionen, som präglas av låga inkomster och landets högsta arbetslöshet, främst på grund av stängningen av kärnkraftverket Ignalina, regionens största arbetsgivare.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Programmet omfattas av tillämpningsområdet för Litauens nationella program inom ramen för rådets direktiv 2011/70/Euratom.
(19)  Programmet omfattas av tillämpningsområdet för Litauens nationella program inom ramen för rådets direktiv 2011/70/Euratom och kan bidra till dess genomförande utan att det påverkar tillämpningen av det här direktivet.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 23a (nytt)
(23a)   Av historiska skäl är unionens ekonomiska stöd till avvecklingen av kärnreaktorn i Ignalina fullt motiverat, men programmet bör inte vara prejudicerande för användningen av unionsmedel vid avvecklingen av andra kärnreaktorer. Det bör vara en etisk skyldighet för alla medlemsstater att se till att orimliga bördor inte överlåts på kommande generationer när det gäller det använda kärnbränslet och radioaktiva avfallet, inklusive allt radioaktivt avfall som förväntas från avvecklingen av befintliga kärntekniska anläggningar. Den nationella politiken måste baseras på principen att förorenaren betalar.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 23b (nytt)
(23b)   Kommissionens rekommendation 2006/851/Euratom ger vid handen att kärntekniska verksamhetsutövare, i enlighet med principen att förorenaren betalar, under anläggningarnas ekonomiska livslängd bör avsätta tillräckliga ekonomiska resurser för framtida avvecklingskostnader.
Ändring 13
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.  Programmets allmänna mål är att bistå Litauen i genomförandet av avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina, med särskild tonvikt på att hantera de utmaningar vad gäller radiologisk säkerhet som avvecklingen medför, samtidigt som man säkerställer en bred spridning till alla EU:s medlemsstater av den kunskap om kärnkraftsavveckling som förvärvas i samband med arbetet.
1.  Programmets allmänna mål är att på ett adekvat sätt bistå Litauen med ett säkert genomförande av avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina, med särskild tonvikt på att hantera de utmaningar vad gäller radiologisk säkerhet som avvecklingen medför, bland annat genom att säkerställa säkerheten i mellanlagret för använt kärnbränsle.
Ändring 14
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2
2.  Programmets särskilda mål är att utföra nedmontering och dekontaminering av utrustningen och schakten i reaktorbyggnaden i Ignalina i enlighet med avvecklingsplanen, fortsätta den säkra hanteringen av avfallet från avvecklingen och det historiska avfallet samt sprida den kunskap som förvärvats bland EU:s berörda parter.
2.  Programmets huvudsakliga mål är att utföra nedmontering och dekontaminering av utrustningen och schakten i reaktorbyggnaden i Ignalina i enlighet med avvecklingsplanen och fortsätta den säkra hanteringen av avfallet från avvecklingen och det historiska avfallet.
Ändring 15
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2a (ny)
2a.  Programmet har även det kompletterande målet att säkerställa en bred spridning i alla medlemsstater av den kunskap om kärnkraftsavveckling som förvärvats. Det kompletterande målet ska finansieras genom det ekonomiska stödprogrammet för avveckling av kärntekniska anläggningar och hantering av radioaktivt avfall (COM (2018) 467).
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3
3.   I bilaga I ges en detaljerad beskrivning av det särskilda målet. Kommissionen får genom genomförandeakter ändra bilaga I, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.
3.   I bilaga I ges en detaljerad beskrivning av det huvudsakliga målet.
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1
1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027 ska vara 552 000 000 EUR i löpande priser.
1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027 ska vara 780 000 000 EUR i löpande priser för genomförandet av programmets huvudsakliga mål (avvecklingsverksamhet).
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 7
Unionens samlade samfinansieringssats för programmet får inte överstiga 80 %. Återstående finansiering ska tillhandahållas av Litauen och ytterligare källor andra än unionens budget.
Unionens samlade samfinansieringssats för programmet ska vara 86 %. Återstående finansiering ska tillhandahållas av Litauen och ytterligare källor andra än unionens budget.
Ändring 19
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 4
4.  De centrala utmaningarna vad gäller strålningsskydd under finansieringsperioden 2021-2027 hanteras genom åtgärder inom ramen för delarna P.1, P.2 och P.4. T ex omfattas nedmonteringen av reaktorhärdarna av del P.2. Mindre utmaningar hanteras under del P.3, medan delarna P.0 och P.5 täcker stödverksamhet för avvecklingen.
4.  De centrala utmaningarna vad gäller strålningsskydd under finansieringsperioden 2021-2027 hanteras genom åtgärder inom ramen för delarna P.1, P.2, P.3 och P.4. T.ex. omfattas nedmonteringen av reaktorhärdarna av del P.2. Delarna P.0 och P.5 täcker stödverksamhet för avvecklingen.
Ändring 20
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 5 – tabell 1 – del P.3

Kommissionens förslag

Tabell 1

#Del

Prioritering

P.3

Hantering av använt kärnbränsle

II

Ändring

Tabell 1

#Del

Prioritering

P.3

Hantering av använt kärnbränsle

I

Ändring 21
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 7
7.  Slutförvaringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i ett djupt geologiskt slutförvaringslager omfattas inte av programmets tillämpningsområde och måste utarbetas av Litauen i landets nationella program för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i enlighet med vad som krävs i rådets direktiv 2011/70/Euratom.
7.  Slutförvaringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i ett djupt geologiskt slutförvaringslager omfattas inte av programmets tillämpningsområde under perioden 2021–2027, men Litauen och unionen ska i god tid inleda samråd om huruvida sådan verksamhet ska inbegripas i programmets tillämpningsområde i den efterföljande fleråriga finansieringsramen.

Årsrapporten 2017 om kontrollen av Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet
PDF 222kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om årsrapporten 2017 om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet (2018/2151(INI))
P8_TA-PROV(2019)0036A8-0479/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) verksamhetsberättelse för 2017,

–  med beaktande av EIB:s resultatrapport och statistiska rapport för 2017,

–  med beaktande av 2017 års hållbarhetsrapport, 2017 års rapport om bedömningen av de tre pelarna med avseende på EIB:s verksamhet i EU och 2017 års rapport om EIB:s resultat utanför EU,

–  med beaktande av revisionskommitténs årsrapporter för 2017,

–  med beaktande av rapporten om genomförandet av EIB:s transparenspolicy 2017 och rapporten om verksamhetsstyrningen 2017,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1316/2016/TN om påstådda brister i EIB:s öppenhetspolitik(1),

–  med beaktande av översynen av mekanismen för klagomålshantering Europeiska till följd av ombudsmannens beslut i ärende 1316/2016/TN om påstådda brister i EIB:s öppenhetspolitik,

–  med beaktande av verksamhetsrapporten för 2017 om EIB:s avdelning för kontroll av regelefterlevnad (Office of the Chief Compliance Officer) och EIB-gruppens verksamhetsrapport avseende bedrägeribekämpning för 2017,

–  med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsplan för 2017–2019,

–  med beaktande av artiklarna 3 och 9 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 15, 126, 174, 175, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 5 om EIB:s stadga och protokoll nr 28 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

–  med beaktande av Europeiska investeringsbankens arbetsordning,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 27 april 2017 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2015(2) och av den 13 maj 2018 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet 2016(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 om EIB:s externa mandat 2007–2013(4) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid finansieringstransaktioner till stöd för investeringsprojekt utanför unionen(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(6),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 14 september 2016 om förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (COM(2016)0597), (SWD(2016)0297) och (SWD(2016)0298),

–  med beaktande av Ernst & Youngs ad hoc-revision av den 8 november 2016 av tillämpningen av förordning (EU) 2015/1017 (Efsi-förordningen),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 28 maj 2018 om förvaltningen av garantifonden för den europeiska fonden för strategiska investeringar under 2017 (COM(2018)0345),

–  med beaktande av EIB:s utvärderingsrapport av Efsi från juni 2018,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 29 juni 2018 Heltäckande rapport till Europaparlamentet och rådet om användningen av EU-garantin och garantifondens funktion inom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) (COM(2018)0497),

–  med beaktande av trepartsavtalet från september 2016 mellan Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken,

–  med beaktande av revisionsrättens briefingdokument Framtiden för EU:s finanser: reform av hur EU-budgeten fungerar från februari 2018 och kommissionens förslag till flerårig budgetram för 2021–2027 från juli 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0479/2018), och av följande skäl:

A.  EIB:s uppdrag är att bidra till integration, balanserad utveckling och ekonomisk och social sammanhållning i medlemsstaterna genom att anskaffa stora penningsummor på kapitalmarknaderna och genom att på förmånliga villkor låna ut dessa medel till projekt som främjar EU:s politiska mål.

B.  EIB står i centrum för de ekonomiska återhämtningsinsatserna på unionsnivå, med två successiva kapitalökningar och genom dess avgörande roll i genomförandet av investeringsplanen för Europa via förvaltningen av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi).

C.  EIB bör bidra till tillväxt för alla, hållbar sysselsättning av god kvalitet och minskade ojämlikheter.

D.  Regelbundna och grundliga behovsbedömningar inom olika sektorer är avgörande för att upptäcka investeringsgap och investeringshinder i olika regioner, men också för att identifiera möjligheter som kan skapa tillväxt och sysselsättning, för att ytterligare bidra till målen i 2015 års Parisavtal och för att på lämpligt sätt kalibrera art och omfattning på marknadsmisslyckanden beroende på externa effekter och sektoriella och territoriella utvecklingsbehov.

E.  EIB:s roll som hävstång för offentliga medel är avgörande för att unionen ska kunna reagera på och anpassa sig till nya ekonomiska och miljömässiga trender och risker och geopolitiska osäkerheter, och förbättrar och stärker samtidigt EIB-gruppens risktillsyn och riskhantering.

F.  EIB-gruppen har under de senaste åren upplevt en markant förändring när det gäller verksamhetens karaktär, volym, riskprofil och komplexitet inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), med en tendens i riktning mot ett allt större antal mindre transaktioner som stöds av EU-garantin inom ramen för Efsi, samt en betydande ökning av de mandat som förvaltas på uppdrag av kommissionen och i tillhandahållandet av rådgivningstjänster.

G.  Brexit kommer att påverka EIB:s kapitalbas, dess tillräcklighet och den framtida utlåningskapaciteten.

H.  EIB bör tillföra ett mervärde med största möjliga integritet, goda styrelseformer och i synnerhet, i ljuset av ombudsmannens slutsatser i beslutet i ärende 1316/2016/TN om påstådda brister i EIB:s öppenhetspolitik(7), största möjliga transparens och ansvarsskyldighet, och i överensstämmelse med tillämplig bästa bankpraxis.

I.  Att bekämpa alla former av penningtvätt, finansiering av terrorism och skadlig skattepraxis bör förbli en konstant prioritering för EIB.

J.  Den 31 december 2017 bestod Europeiska investeringsfondens (EIF) aktieägare av EIB (58,5 %), unionen företrädd av kommissionen (29,7 %) och 32 finansinstitut (11,8 %). Merparten av EIF-transaktionerna finansieras för närvarande genom särskilda mandatavtal med tredje parter.

EIB:s roll för att säkerställa mervärdesskapande strategiska offentliga investeringar

1.  Europaparlamentet betonar att offentliga investeringar fortfarande är nödvändiga för att fylla investeringsgapen i olika sektorer som fortfarande ligger under nivåerna före krisen i de mest sårbara medlemsstaterna och sammanhållningsländerna så att de ytterligare kan återhämta sig från effekterna av krisen och för att främja långsiktig och hållbar tillväxt, sysselsättning och sammanhållning i unionen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att EIB:s sammanlagda tecknade kapital är 243 miljarder EUR. Parlamentet noterar att alla medlemsstater är aktieägare i EIB och att medlemsstaterna, utöver det inbetalda kapitalet, också åtar sig att på begäran tillhandahålla ytterligare kapital. Parlamentet påpekar att de fyra största aktieägarna är Tyskland, Frankrike, Italien och Förenade kungariket, som var och en står för 39,14 miljarder EUR och 16,11 % av det totala beloppet.

3.  Europaparlamentet noterar att EIB enligt sin operativa strategi syftar till att stödja europeiska strategiska mål, såsom att återupprätta EU:s konkurrenskraft och den långsiktiga ekonomiska tillväxten och skapandet av sysselsättning, att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag, att skydda miljön och främja energiomställningen genom finansiering av projekt för anpassning till och begränsning av klimatförändringen, att ta itu med den sysselsättningskris som den unga generationen i EU står inför, att stödja infrastrukturprojekt och att bidra till att lindra migrationens orsaker.

4.  Europaparlamentet anser att EIB har en viktig finansiell roll, som kan ge betydande resultat när det gäller att minska ojämlikheterna i unionen, och uppmanar EIB att fokusera på investeringar som bidrar till målen i 2015 års Parisavtal, ökar konkurrenskraften och främjar lika möjligheter och som stöder sammanhållningspolitiken i mindre utvecklade regioner.

5.  Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att överbrygga de återkommande investeringsgapen och de rådande strukturella marknadsmisslyckandena genom att utforma övergripande och medellångsiktiga utgifter, underlätta medfinansiering på nationell nivå och investeringsplaner, bland annat till förmån för regioner och kommuner i unionen som präglas av låga inkomster och stora investeringshinder.

6.  Europaparlamentet betonar att EIB:s prioriteringar i handlingsplanen för 2017–19 bör vara inriktade på ett effektivt genomförande av målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet understryker att EIB:s utlåningsvillkor bör underlätta utvecklingen i EU:s randområden genom att främja tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar EIB att i hög grad förstärka arrangemang för att tillhandahålla tekniskt bistånd och finansiell rådgivning till lokala och regionala myndigheter före projektgodkännandet, så att tillgången förbättras och samtliga medlemsstater involveras, i synnerhet de medlemsstater som uppvisar lägre resultat i fråga om godkända projekt.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB att införa olika hållbara finansieringsalternativ och gynnsamma investeringsvillkor som återspeglar unionens åtaganden och politiska mål, i syfte att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och innovation inom unionen, samt för att stärka den sociala och miljömässiga dimensionen av EIB:s investeringar genom att överbrygga investeringsgapet inom den sociala sektorn och med avseende på infrastrukturens säkerhet. Parlamentet uppmanar EIB att i samband med storskaliga infrastrukturprojekt ta hänsyn till alla relevanta miljömässiga risker och att endast finansiera projekt som har visat sig ge ett verkligt mervärde för lokalbefolkningen och ur ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Parlamentet betonar att det är viktigt att strikt övervaka eventuella risker för korruption och bedrägeri i detta sammanhang och att genomföra noggranna förhands- och efterhandsutvärderingar av de projekt som ska finansieras.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB att kontinuerligt informera berörda parter om ekonomiska möjligheter och att vid behov tillhandahålla lämpliga rådgivningstjänster, även om EIB:s instrument är efterfrågestyrda.

10.  Europaparlamentet betonar att det inom ramen för de pågående förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen är nödvändigt att utveckla detaljerade arrangemang för landets alla förpliktelser gentemot EIB i syfte att bevara EIB:s förmåga att uppnå sina mål.

Investeringar inom viktiga strategiska områden

11.  Europaparlamentet noterar att enligt EIB:s resultatrapport för 2017 uppgick dess utlåning för 2017 till 69,9 miljarder EUR (62,6 miljarder EUR inom EU och 7,3 miljarder EUR utanför EU), vilket är ett lägre belopp än under de senaste fem åren (2013–2016) då det understiger 70 miljarder EUR, men trots allt inom den flexibilitetsmarginal på 10 % som anges i EIB:s verksamhetsplan. Parlamentet noterar även stabiliteten och kvaliteten när det gäller den övergripande låneportföljen, med en motsvarande nivå på 0,3 % osäkra låneavtal jämfört med 2016.

12.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen ställer garantier till EIB, vilket är standardlösningen när det gäller finansiella institutioner som har inrättats av stater för att uppfylla offentliga mål. Denna situation kräver dock en mycket ansvarsfull kreditpolitik, för att säkerställa att medlen används på ett effektivt sätt till förmån för hela unionen, dess medlemsstater och allmänintresset. Parlamentet uppmanar EIB, som är verksam inom ramen för ett utvecklingsmandat, att säkerställa att dess miljömål och socialpolitiska mål samt FN:s mål för hållbar utveckling i högre grad respekteras, bl.a. inom samfinansierade projekt eller vid bidrag till investeringsfonder och riskkapitalfonder.

13.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att hälften av medlemsstaterna mottog 80 % av de totala EIB-investeringarna inom EU, medan de övriga 14 medlemsstaterna endast erhöll 10 % av dessa investeringar. Parlamentet påminner dessutom om att tre medlemsstater var för sig fick 16 %, 15 % respektive 11 %. Parlamentet uppmanar EIB att i sin rapportering inkludera uppdelad information om investeringarna i låginkomst- och höginkomstregioner i enlighet med sin egen investeringsenkät (Eibis) och om de potentiella effekterna för överbryggandet av investeringsgap och hinder i mindre gynnade regioner i EU.

14.  Europaparlamentet uppmanar EIB att på nytt se över sina beräkningar av investeringarna per capita och medlemsstaternas rangordning i enlighet med detta, eftersom uppdaterade siffror tycks visa en generell rangordning som motsvarar rangordningen enligt de absoluta belopp som medlemsstaterna har mottagit.

15.  Europaparlamentet noterar dessutom att enligt EIF:s årsrapport för 2017, undertecknade EIF under 2017 transaktioner på totalt 9,3 miljarder EUR, jämfört med 9,45 miljarder EUR 2016, vilket ger en hävstångseffekt på 35,4 miljarder EUR till stöd för små och medelstora företag och midcap-företag i Europa.

16.  Europaparlamentet noterar att EIB-gruppens finansiering både inom och utanför EU under 2017 till stöd för dess offentliga politiska mål uppgick till i) 13,8 miljarder EUR till innovation och kompetens, ii) 18 miljarder EUR till infrastruktur, iii) 16,7 miljarder EUR till miljöprojekt och iv) 29,6 miljarder EUR till små och medelstora företag och midcap-företag. Parlamentet understryker att investeringar i små och medelstora företag, nystartade företag, forskning, innovation, den digitala ekonomin och energieffektivitet, på grund av dessa områdens påverkan på och betydelse för både den lokala och den nationella ekonomin, är det mest avgörande för att driva på den ekonomiska återhämtningen i EU och främja skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet.

17.  Europaparlamentet noterar att EIB:s utlåning inom unionen under 2017 uppgick till 18,24 miljarder EUR för det horisontella målet om ekonomisk och social sammanhållning, och att EIB nådde 29,6 % av de 30 % som skulle uppnås för investeringarna för detta mål.

18.  Europaparlamentet noterar att EIB har anslagit 25 % av sin totala finansiering till projekt som rör klimatförändringar, och att denna siffra kommer att nå 35 % år 2020. Denna tendens bör bedömas positivt, med beaktande av att de projekt som stöds bör leda till effektivitet inte bara i kampen mot klimatförändringarna utan också i finansiella termer.

19.  Europaparlamentet noterar att inom unionen avsattes 16,58 miljarder EUR till det övergripande klimatåtgärdsmålet, genom vilket EIB bidrog till anpassningen till 2015 års Parisavtal och till en global hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EIB att bibehålla en hög ambitionsnivå på detta område.

20.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s åtagande att anpassa sin verksamhet till 2015 års Parisavtal senast 2020. Parlamentet uppmanar EIB i ljuset av den senaste rapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar att se över sin klimatstrategi för att anpassa den till en global uppvärmning på 1,5 °C.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB att stärka sin närvaro och verksamhet i länderna på västra Balkan, eftersom dessa är av strategisk betydelse för EU och eftersom det är viktigt att utöka kredit- och investeringsverksamheten i regionen.

22.  Europaparlamentet noterar den pågående översynen av EIB:s kriterier för energiutlåning. Parlamentet förväntar sig att denna översyn anpassas till 2015 års Parisavtal. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EIB att prioritera sin utlåning till energieffektiva och småskaliga decentraliserade förnybara energikällor och att lägga fram en ambitiös plan för att stoppa finansieringen av projekt som avser fossila bränslen. Parlamentet uppmanar EIB att sikta på att bli ledare inom klimatåtgärder och att öka investeringarna i sektorn för förnybar energi och energieffektivitet, samt att betrakta detta mål som en prioritering i förbindelse med översynen av sina kriterier för energiutlåning.

23.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang EIB:s roll i utfärdandet av obligationer för ökad medvetenhet om klimatsituationen (4,29 miljarder EUR jämfört med 3,8 miljarder EUR år 2016), vilket visar EIB:s engagemang för klimatåtgärder genom ökade investeringar i energieffektivitet och småskalig förnybar energi med större lokala och regionala effekter.

24.  Europaparlamentet anser att EIB bör fortsätta att stärka sin roll när det gäller att bidra till att uppnå en hållbar utveckling, och menar att klimatåtgärder främst bör inriktas på rena transporter och ren energiproduktion, minskad energiförbrukning (för uppvärmning, transporter och produktion), ren industriproduktion och hållbart jordbruk, vattenbehandling och vattenförsörjning och miljöomställningen i allmänhet.

25.  Europaparlamentet påminner om att små och medelstora företag utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och uppmanar därför EIB att överbrygga deras bristande tillgång till krediter genom att förbättra befintliga program såsom det europeiska instrumentet för mikrokrediter och genom att öka medlen till dessa. Parlamentet föreslår att det införs mer proaktiva policykrav avseende små och medelstora företag och mikroföretag för förmedlande banker som distribuerar EIB-medel.

26.  Europaparlamentet påpekar att EIB, när stöd beviljas till EU-företag utomlands, bör ta vederbörlig hänsyn till EU:s handelsstrategi, inbegripet befintliga och framtida frihandelsavtal, tjänste- och investeringsavtal. EIB bör i detta sammanhang särskilt beakta kraven när det gäller de europeiska små och medelstora företagens internationalisering.

27.  Europaparlamentet påminner om att en del av EIB:s totala utlåning är inriktad på verksamhet utanför EU. Parlamentet noterar att det är nödvändigt att säkerställa nära samordning och komplementaritet mellan EIB:s externa utlåning och EU:s externa investeringsplan.

28.  Europaparlamentet noterar EIB:s ansträngningar för att bidra till målen för hållbar utveckling och ta itu med de globala utmaningarna med anknytning till migration, bland annat genom utfärdandet av obligationer för hållbar utveckling för att finansiera FN:s 17 mål för hållbar utveckling.

Resultatet av EIB:s finansiella transaktioner

29.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att revisionskommittén konstaterat att de finansiella rapporter som antagits av EIB:s styrelse ger en sann och rättvisande bild av EIB:s finansiella ställning per den 31 december 2017 och av resultatet av dess transaktioner och kassaflöden för 2017 i enlighet med den tillämpliga redovisningsramen.

30.  Europaparlamentet upprepar dock sitt krav avseende EIB:s årsrapport, och begär att EIB ska lägga fram en mer omfattande, detaljerad och harmoniserad årlig verksamhetsrapport och avsevärt förbättra presentationen av uppgifterna genom att inkludera detaljerade och tillförlitliga uppdelningar av godkända och undertecknade investeringar för vilka utbetalningar gjorts under det aktuella året, samt utnyttjade finansieringskällor (egna medel, Efsi, EU:s centralt förvaltade program m.m.), liksom sådana uppgifter avseende mottagarna (medlemsstater, offentlig eller privat sektor, mellanhänder eller direkta mottagare), sektorer som erhållit stöd och resultaten av efterhandsutvärderingarna.

31.  Europaparlamentet noterar omfattningen av ny särskild verksamhet som undertecknades av EIB 2017 och som gäller projekt med en högre riskprofil och uppgår till 18,0 miljarder EUR (2016: 13,1 miljarder EUR) varav 2,7 miljarder EUR var på EIB:s egen risk och resterande 15,3 miljarder EUR omfattades av portföljkreditriskreducering.

32.  Europaparlamentet noterar de rapporterade resultaten för 26 avslutade projekt under 2017 utanför EU för vilka bedömningen via resultatmätningsramen (Results Measurement Framework – REM) för extern verksamhet gör det möjligt att bedöma resultatet inte bara i förhållande till vad som förväntats, utan också till vad som uppnåtts. Parlamentet konstaterar dock att när det gäller verksamhet inom EU lämnas uteslutande information om de potentiella effekterna och de förväntade resultaten av de nya transaktioner som undertecknades 2017 baserat på 3PA (bedömningssystemet med tre pelare). Parlamentet upprepar sin uppmaning till EIB att inkludera information om resultat som uppnåtts genom avslutade projekt inom EU och att vid behov anpassa 3PA för detta ändamål.

33.  Europaparlamentet anser att det finns behov av att fördjupa de verifieringskriterier som ska användas för att mäta EIB:s additionalitet, i syfte att bättre styra EIB:s finansiering, undvika målöverlappningar och sträva efter att uppnå alla möjliga synergieffekter där detta är möjligt.

34.  Europaparlamentet vill att man främjar en resultatkultur inom EIB genom en gradvis förbättring, i synnerhet genom att skärpa de övergripande resultatindikatorerna för effekterna av EIB:s kärnverksamhet.

35.  Europaparlamentet uppmanar EIB att regelbundet lägga fram belägg för utfallens, effekternas och resultatens hållbarhet med relevanta och aktuella indikatorer. Parlamentet anser att en förbättring av lämpligheten och relevansen för de indikatorer som används i resultattavlan inte bara är avgörande för att ge en bild av omfattningen av resultaten och effekterna, utan också för att ständigt hitta mer effektiva sätt att intervenera.

36.  Europaparlamentet anser att man utöver den faktiska investeringsnivån måste arbeta med hållbarheten, dvs. på ett projekts förmåga att på lång sikt upprätthålla sina fördelar i miljömässigt, finansiellt, ekonomiskt eller socialt hänseende (direkt eller inte) efter det att projektet har slutförts.

37.  Europa parlamentet gläder sig över EIB:s antagande av den policy för uteslutande som godkändes i december 2017, och begär att detta instrument används rigoröst för att utesluta kunder som är inblandade i korruption eller bedrägeri med EIB-finansiering.

Vidareutveckling av Efsi

38.  Europaparlamentet noterar att i slutet av 2017 hade EIB-gruppen (EIB och EIF) undertecknat 606 transaktioner inom ramen för Efsi för en total finansiering på 37,4 miljarder EUR och att dessa transaktioner förväntas mobilisera investeringar på 207,3 miljarder EUR i alla 28 medlemsstater och för alla mål som anges i Efsi-förordningen, med följande fördelning för de viktigaste sektorerna: 30 % för små och medelstora företag, 24 % för forskning, utveckling och innovation, 21 % för energisektorn, 10 % för det digitala området, 8 % för transporter, 4 % för social infrastruktur och 4 % för miljö och resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar med eftertryck EIB att minimera sina investeringar i koldioxidintensiva sektorer och projekt och öka sin andel av investeringar till förbättringar av miljön och resurseffektiviteten.

39.  Europaparlamentet noterar att den 31 december 2017 hade EIB, inom delen för infrastruktur och innovation (IIW), undertecknat 278 transaktioner för en total finansiering på 27,4 miljarder EUR, vilket förväntas mobilisera investeringar på 131,4 miljarder EUR i 27 medlemsstater, samt att EIF inom delen för små och medelstora företag (SMEW) hade tecknat transaktioner med 305 finansiella mellanhänder för en total EIF-finansiering på nästan 10 miljarder EUR, vilket förväntas mobilisera investeringar på 76 miljarder EUR i EU:s 28 medlemsstater. Parlamentet konstaterar att i slutet av 2017 hade totalt 135 785 företag redan fått Efsi-stödd finansiering inom ramen för delen för små och medelstora företag och att 1,5 miljoner arbetstillfällen skapades eller stöddes.

40.  Europaparlamentet upprepar att de faktiska investeringar som mobiliserats av Efsi endast kan mätas i slutet av investeringsperioden, samtidigt som det noteras att den uppskattade globala multiplikatoreffekten av de 606 transaktioner som godkänts och undertecknats inom ramen för Efsi i slutet av 2017 är 13,53 x, något lägre än det ursprungliga antagandet och målet på 15x när Efsi lanserades. Parlamentet noterar att information om hur referensvärdesmultiplikatorerna beräknades för närvarande är spridd över EIB:s avdelningar, och rekommenderar att all denna information samlas in i ett eget dokument.

41.  Europaparlamentet konstaterar att inga garantianspråk gjordes på unionens budget till följd av transaktioner där betalningsförpliktelserna inte fullgjorts.

42.  Europaparlamentet noterar att de vägledande geografiska koncentrationsgränser som fastställdes av Efsis styrelse i slutet av investeringsperioden, dvs. att andelen investeringar inom delen för infrastruktur och innovation (i undertecknade transaktioner) i tre medlemsstater tillsammans inte får överstiga 45 % av den totala Efsi-portföljen, inte har respekterats eftersom de tre medlemsstater som hade det största antalet undertecknanden (Frankrike, Italien och Spanien) den 31 december 2017 stod för ungefär 47 % av de totala undertecknade transaktionerna. Parlamentet betonar att det fortfarande finns utrymme att bredda den territoriella fördelningen av Efsi-medel samtidigt som man också i större utsträckning sprider investeringsalternativen.

43.  Europaparlamentet tar del av utvärderingen av Efsi och dess slutsatser att de särskilda verksamheterna inom och utanför Efsi har en liknande riskprofil, samt att kombinationen mellan Efsi och ESI-fonderna och FSE-bidrag förblir begränsad men att det finns en risk för att Efsi tränger ut ESI-fondernas finansieringsinstrument. Parlamentet förväntar sig att de brister och risker som identifierats i samband med utvärderingen av Efsi kommer att undanröjas vid genomförandet av Efsi 2.0.

44.  Europaparlamentet gläder sig över att transparensen förbättrats med offentliggörandet av Efsis investeringskommittés beslut och de dokument som antagits av styrelsen tillsammans med protokollen från sammanträdena.

45.  Europaparlamentet vill se bättre synergieffekter mellan Efsi och nationella utvecklingsbanker, eftersom samordning med nationella utvecklingsbanker är en återkommande insats som skulle kunna bidra till att effektivisera Efsi.

Mänskliga rättigheter

46.  Europaparlamentet uppmanar EIB att utarbeta en människorättsstrategi och stärka sin due diligence-granskning på projektnivå för att identifiera och åtgärda människorättsrelaterade risker i all sin verksamhet och under projektens hela löptid. Parlamentet uppmanar även EIB att inrätta en effektiv mekanism varigenom människorättsförsvarare på ett tryggt sätt kan varna EIB om en försämring av miljön eller risker för konflikter och repressalier.

Ökad transparens och ansvarsskyldighet i EIB:s bolagsstyrning och verksamhet

47.  Europaparlamentet noterar revisionskommitténs iakttagelser i dess årsrapport till styrelsen för budgetåret 2017 avseende följande:

   a) Vikten av att säkerställa EIB:s långsiktiga finansiella styrka och hållbarhet och upprätthålla dess kreditbetyg AAA i en situation med osäker geopolitisk, ekonomisk, regleringsmässig och makroekonomisk utveckling.
   b) Behovet av att se över och förbättra EIB-gruppens internkontroll och riskhantering med hänsyn till att EIB-gruppens verksamhet förändras och blir alltmer komplex.
   c) Behovet av att säkra att bästa bankpraxis fullt ut tillämpas, inbegripet i områden där det fortfarande finns stora brister i efterlevnaden.
   d) Behovet av att utföra en omfattande granskning och därefter modernisera kreditbeviljandet och den dithörande beslutsprocessen inom EIB, eftersom utrednings- och godkännandeförfarandet för lån och de respektive kontrollerna inte förefaller kunna hantera de aktuella verksamhetsbehoven och visar på trycket på de olika avdelningarna.

48.  Europaparlamentet delar med eftertryck revisionskommitténs besvikelse över att EIB ännu inte har gjort framsteg i fråga om den oro som uttryckts under tre på varandra följande år (2015, 2016 och 2017) om den nuvarande ansvarskombinationen bland vissa medlemmar i förvaltningskommittén. Parlamentet håller helt med och stöder revisionskommitténs rekommendation att alla medlemmar i EIB:s förvaltningskommitté måste kunna agera objektivt, kritiskt och på ett oberoende sätt, och att okonventionella ansvarskombinationer, såsom ansvar för kontrollen av både den första och andra frontens skyddsåtgärder, bör upphävas.

49.  Europaparlamentet uppmanar EIB i detta avseende att på allvar beakta denna rekommendation och att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning inom förvaltningskommittén. Parlamentet välkomnar den påbörjade reformen i syfte att ändra EIB:s styrningsstruktur.

50.  Europaparlamentet uppmanar EIB att täppa till de befintliga luckorna i den tillämpliga ramen för bästa bankpraxis och förväntar sig att denna ram blir fullt operativ under 2018, eftersom dess genomförande anses vara en förutsättning för att bevara EIB:s finansiella styrka och stabilitet.

51.  Europaparlamentet är oroat över revisionskommitténs slutsats att den snabba expansionen av EIB:s verksamhet och kapacitet när det gäller genomförandet av Efsi, av mandat som handhas för tredje part och tillhandahållandet av rådgivningstjänster inte alltid har åtföljts av relevanta anpassningar av affärsmässiga strukturer och processer. Parlamentet noterar att revisionskommittén år 2017 har kvar fem av sina rekommendationer från 2015 och 2016 avseende internkontroll och riskhantering. Parlamentet uppmanar EIB att prioritera genomförandet av dessa rekommendationer och att se till att interna förfaranden, cybersäkerhet och riskhantering uppfyller nya och växande krav och utmaningar för EIB-gruppen.

52.  Europaparlamentet anser att EIB bör öka sin transparens både gentemot Europaparlamentet och medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet anser att det är berättigat att demokratiska företrädare får mer information om EIB:s verksamhet.

53.  Europaparlamentet anser att det finns utrymme för större transparens både inom styrande organ och på operativ nivå. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att systematiskt redovisa bedömningarna enligt 3PA och ReM. Parlamentet begär att icke-konfidentiell information från sammanträdesprotokollen från förvaltningskommittén och EIB-rådet också offentliggörs. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att EIB 2017 började offentliggöra protokoll från EIB:s styrelsemöten, direktörens förklaring om intressekonflikter och viss information om projekt, närmare bestämt miljökonsekvensbedömningarna.

54.  Europaparlamentet upprepar att transparens, en strikt due diligence-granskning och kontroll av genomförandet av EU:s politik inte bara stärker EIB:s övergripande ansvarsskyldighet genom att ge en tydlig översikt över de olika typerna av finansiella mellanhänder och stödmottagare på basis av en grundlig due diligence-granskning och kundkännedomskontroll, utan även bidrar till att förbättra de finansierade projektens ändamålsenlighet och hållbarhet.

55.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EIB att utöka den information som offentliggörs om projekt som genomförs med hjälp av mellanhänder genom att inkludera information om slutliga projekt som skulle göra det möjligt att bedöma de ekonomiska och sociala konsekvenserna av EIB:s investeringar.

56.  Europaparlamentet påminner om att styrprocessen bör ta större hänsyn till resultaten av dialogen eller samrådet med civilsamhällets organisationer eller till lokala och regionala aktörers specifika intressen eller angelägenheter, i syfte att säkra ett mer välinformerat och legitimt demokratiskt beslutsfattande.

57.  Europaparlamentet är bekymrat över slutsatserna i revisionsrättens årsrapport, enligt vilka allvarliga brister har konstaterats i fråga om Europeiska investeringsfonden. Revisionsrätten lyfter fram en lagstiftningsmässig oriktighet, nämligen att medlemsstaternas revisionsmyndigheter var skyldiga att granska små och medelstora företags initiativ trots att de enligt gällande lagstiftning inte hade rätt att genomföra kontroller på plats.

58.  Europaparlamentet noterar med hänsyn till de 30 investeringar som granskades av revisionsrätten att finansiella mellanhänder hade godkänt lån till fem mottagare utan att bekräfta deras status som litet eller medelstort företag. Dessa projekt ansågs inte vara stödberättigade av revisionsrätten, och ytterligare fyra lån togs upp helt eller delvis av mottagarna för icke stödberättigande verksamhet.

59.  Europaparlamentet gläder sig över att de problem som konstaterades av revisionsrätten i teorin har lösts genom den ändrade budgetförordningen. Parlamentet uppmanar EIB att ta upp frågor med anknytning till de lagstiftningsmässiga bristerna i sin nästa årsrapport och att se till att den ändrade budgetförordningen gör det möjligt för medlemsstaternas revisionsmyndigheter att utföra revisioner även på slutmottagarnivå.

60.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av den preliminära strategin för EIB:s politik gentemot svagt reglerade, icke-transparenta och icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner, som styrelsen antog i januari 2017, men förväntar sig att den leder till en översyn av denna politik i syfte att förbättra EIB:s due diligence-ram för skatteaspekter i den externa utlåningen tillsammans med EIB-gruppens reviderade ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

61.  Europaparlamentet uppmanar EIB att genomföra nödvändiga due diligence-granskningar i fråga om integritet och bolagsstyrning, i syfte att identifiera de verkliga huvudmännen när det gäller alla EIB:s kunder och transaktioner liksom slutliga investeringsobjekt när det rör EIB:s investeringar i aktiefonder. Parlamentet uppmanar EIB att på sin egen webbplats offentliggöra uppgifter om verkligt ägande avseende sina kunder i syfte att göra sina transaktioner mer synliga och bidra till att förebygga fall av korruption och intressekonflikter.

62.  Europaparlamentet uppmanar EIB att, i linje med rådets slutsatser av den 25 maj 2018 om EU:s standardbestämmelse om god förvaltning i skattefrågor för avtal med tredjeländer, stärka kopplingen mellan EIB:s finansiering och god förvaltning i skattefrågor. Parlamentet anser att EIB ytterligare bör bidra till utvecklingen av bästa praxis för rättvis beskattning genom att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet uppmanar EIB att anta en ansvarsfull skattepolicy som säkerställer att EIB inte finansierar kunder som är involverade i skatteplanerings- och skatteflyktssystem eller som bedriver verksamhet via skatteparadis. Parlamentet uppmanar EIB att inkludera standardbestämmelser och klausuler om god förvaltning i sina avtal med alla utvalda finansiella mellanhänder.

63.  Europaparlamentet betonar att EIB:s reviderade externa utlåningsmandat tydliggör att EU:s svarta lista är bindande för EIB och att EIB:s verksamhet inte ska stödja projekt som bidrar till penningtvätt, finansiering av terrorism, skatteflykt, skattebedrägeri och skatteundandragande.

64.  Europaparlamentet noterar att i slutet av 2017 hade EIB 136 bedrägerifall under utredning, och att de tre huvudsakliga typerna av anklagelser var bedrägeri 53,7 %, korruption 25,5 % och otillåten samverkan 10,7 %.

65.  Europaparlamentet noterar att EIB:s medel har använts av företag som har varit inblandade i utsläppsskandalen, särskilt Volkswagen, och att medlen därför kan ha använts till att finansiera oetisk och olaglig verksamhet.

66.  Europaparlamentet noterar att antalet nya tillåtliga klagomål ökade från 84 år 2016 till ett nytt rekord på 102 under 2017 och att 173 klagomål handlades under 2017. Parlamentet noterar att 38 av de klagomål som mottogs 2017 avser endast två EIB-investeringsprojekt: den transadriatiska gasledningen och Mombasa Port Access Road i Kenya.

67.  Europaparlamentet noterar översynen av EIB:s mekanism för klagomålshantering och införandet av de exempel som ombudsmannen har lämnat med avseende på definitionen av administrativa missförhållanden, som omfattar olika former av dålig eller misslyckad administration såsom administrativa oegentligheter, olaglig diskriminering, oberättigat avslag på begäran om information, maktmissbruk och onödiga förseningar. Parlamentet uttrycker dock sin oro över den återstående delen av översynens resultat.

68.  Europaparlamentet beklagar att EIB inte har tagit hänsyn till parlamentets oro över översynen av EIB:s mekanism för klagomålshantering som uttrycktes i punkt 86 i parlamentets resolution av den 3 maj 2018 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2016. Parlamentet är djupt oroat över att den godkända reviderade klagomålsmekanismen skapar en allvarlig risk för dess oberoende och transparensen i dess utredningar och slutsatser. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa att chefen för EIB:s klagomålsmekanism kan fatta alla beslut om ett klagomåls tillåtlighet och giltighet oberoende av de övriga EIB-tjänsterna, och att rekryteringsförfarandena för chefen för klagomålsmekanismen blir mer transparenta.

69.  Europaparlamentet noterar ombudsmannens beslut från den 23 maj 2018 i ärende 1316/2016/TN om påstådda brister i EIB:s öppenhetspolitik, och uppmanar EIB att genomföra de förbättringar som föreslagits av ombudsmannen för att undanröja presumtionen om icke-offentliggörande av handlingar som samlats in och genererats under inspektioner, utredningar och revisioner, samt att omarbeta relevanta bestämmelser i sin transparenspolitik avseende förmedlade lån och tidsfrister för handläggningen av förfrågningar om information.

70.  Europaparlamentet påminner om behovet av att införa striktare regler för intressekonflikter och av tydliga, strikta och transparenta kriterier för att förhindra varje form av inflytande eller brist på objektivitet i förfarandet för beviljande av lån. Parlamentet upprepar att EIB måste se över sin uppförandekod så snart som möjligt för att säkerställa att vice ordförandena inte leder verksamhet i sina egna medlemsstater, eftersom detta kan äventyra institutionens oberoende. Parlamentet uppmanar EIB att beakta ombudsmannens rekommendationer och att se över sin uppförandekod, i syfte att bli bättre på att förebygga intressekonflikter i sina styrande organ och en eventuell svängdörrsproblematik.

71.  Europaparlamentet förväntar sig att EIB:s policy för skydd av visselblåsare, som för närvarande ses över, är ambitiös och fastställer höga standarder. Parlamentet uppmanar med eftertryck EIB att i denna översyn inkludera både interna och externa visselblåsare och att fastställa tydliga och väldefinierade förfaranden, tidsramar och riktlinjer för att ge visselblåsare bästa vägledning och skydda dem mot eventuella repressalier.

Europaparlamentets kontroll

72.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens ståndpunkt att revisionsrätten bör ges mandat att granska alla EIB-transaktioner, även de transaktioner där EIB använder medel utanför EU:s budget för sina transaktioner.

73.  Europaparlamentet uppmanar budgetkontrollutskottet att anordna en årlig workshop/utfrågning om verksamheten och kontrollen av EIB:s transaktioner, vilken skulle förse parlamentet med ytterligare relevant information till stöd för dess arbete med kontrollen av EIB och EIB:s transaktioner.

Uppföljning av parlamentets rekommendationer

74.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EIB att rapportera om de framsteg som gjorts när det gäller parlamentets tidigare rekommendationer, i synnerhet när det gäller

   a) effekterna av EIB:s utlåningsverksamhet och uppnådda resultat,
   b) förebyggandet av intressekonflikter, särskilt bland medlemmarna i Efsis investeringskommitté och EIB:s styrelse, och införandet av striktare regler för intressekonflikter i de relevanta uppförandekoderna, särskilt den för förvaltningskommittén och styrelsen,
   c) transparens och offentliggörande av information om systemet för uppdrags- och underleverantörsavtal för mellanhänder och slutmottagare i samband med förebyggande av skatteflykt, bedrägeri och korruption.

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

23.11.2018

YTTRANDE från utskottet för internationell handel

till budgetkontrollutskottet

över årsrapporten 2017 om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet

(2018/2151(INI))

Föredragande av yttrande: William (The Earl of) Dartmouth

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar budgetkontrollutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet noterar att EIB enligt sin operativa strategi syftar till att stödja europeiska strategiska mål, såsom att återupprätta EU:s konkurrenskraft och den långsiktiga ekonomiska tillväxten och jobbskapandet, att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag, att skydda miljön och främja energiomställningen genom finansiering av projekt för anpassning till och begränsning av klimatförändringen, att ta itu med den sysselsättningskris som den unga generationen i EU står inför, att stödja infrastrukturprojekt och att bidra till att lindra migrationens orsaker.

2.  Europaparlamentet understryker att EIB:s utlåningsvillkor bör underlätta utvecklingen av EU:s randområden genom att främja tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar EIB att i hög grad förstärka arrangemang för att tillhandahålla tekniskt bistånd och finansiell rådgivning till lokala och regionala myndigheter före projektgodkännandet, så att tillgången förbättras och samtliga medlemsstater involveras, i synnerhet de medlemsstater som uppvisar lägre resultat i fråga om godkända projekt.

3.  Europaparlamentet konstaterar att EIB:s sammanlagda tecknade kapital är 243 miljarder euro. Parlamentet noterar att alla medlemsstater är aktieägare i EIB och att medlemsstaterna, utöver det inbetalda kapitalet, också åtar sig att på begäran tillhandahålla ytterligare kapital. Parlamentet påpekar att de fyra största aktieägarna är Tyskland, Frankrike, Italien och Förenade kungariket, som vart och ett står för 39,14 miljarder euro och 16,11 % av det totala beloppet.

4.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen ställer garantier till EIB, vilket är standardlösningen när det gäller finansiella institutioner som har inrättats av stater för att uppfylla offentliga mål. Denna situation kräver dock en mycket ansvarsfull kreditpolitik, för att se till att medlen används på ett effektivt sätt till förmån för hela unionen, dess medlemsstater och allmänintresset. Parlamentet uppmanar EIB, som är verksamt inom ramen för ett utvecklingsmandat, att se till att dess miljömål och socialpolitiska mål samt FN:s mål för hållbar utveckling i högre grad respekteras, bl.a. inom samfinansierade projekt eller vid bidrag till investeringsfonder och riskkapitalfonder.

5.  Europaparlamentet betonar att EIB:s prioriteringar enligt handlingsplanen för 2017–2019 bör vara inriktade på ett effektivt genomförande av målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet påminner om att en del av EIB:s totala utlåning är inriktad på verksamhet utanför EU. Parlamentet noterar att det är nödvändigt att säkerställa nära samordning och komplementaritet mellan EIB:s externa utlåning och EU:s externa investeringsplan.

7.  Europaparlamentet påpekar att EIB vid beviljande av stöd till EU-företag utomlands bör ta vederbörlig hänsyn till EU:s handelsstrategi, inbegripet befintliga och framtida frihandelsavtal, tjänster och investeringsavtal. EIB bör i detta sammanhang särskilt beakta kraven avseende de europeiska små och medelstora företagens internationalisering.

8.  Europaparlamentet anser att man bör analysera och eventuellt anpassa de finansiella medel som anslagits till EIB för att utföra EIB:s uppgifter inom Europeiska unionen (90 % av anslagen) och de som anslagits för att uppfylla målen i mer än 150 tredjeländer (10 % av anslagen).

9.  Europaparlamentet noterar att EIB har anslagit 25 % av sin totala finansiering till projekt som rör klimatförändringar, och att denna siffra kommer att nå 35 % år 2020. Denna tendens bör bedömas positivt, med beaktande av att de projekt som stöds bör leda till effektivitet inte bara i kampen mot klimatförändringarna utan också i finansiella termer.

10.  Europaparlamentet anser att EIB bör fortsätta att stärka sin roll när det gäller att bidra till att uppnå en hållbar utveckling och att klimatåtgärder främst bör inriktas på rena transporter och ren energiproduktion, minskad energiförbrukning (för uppvärmning, transporter och produktion), ren industriproduktion och hållbart jordbruk, vattenbehandling och vattenförsörjning och miljöomställningen i allmänhet.

11.  Europaparlamentet noterar att EIB:s medel har använts av företag som har varit inblandade i utsläppsskandalen, särskilt Volkswagen, och att medlen därför kan ha använts till att finansiera oetisk och olaglig verksamhet.

12.  Europaparlamentet anser att EIB bör öka sin transparens både gentemot Europaparlamentet och medlemsstaternas ansvariga institutioner. Parlamentet anser att det inte är mer än rätt att demokratiska företrädare bör få mer information om EIB:s verksamhet.

13.  Europaparlamentet betonar att det inom ramen för de pågående förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen är nödvändigt att utveckla detaljerade arrangemang för landets alla förpliktelser gentemot EIB i syfte att bevara EIB:s förmåga att uppnå sina mål.

14.  Europaparlamentet påminner om att små och medelstora företag utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och uppmanar därför EIB att överbrygga deras bristande tillgång till krediter genom att förbättra befintliga program såsom det europeiska instrumentet för mikrokrediter och genom att öka medlen till dem. Parlamentet föreslår att det inrättas mer proaktiva policykrav avseende små och medelstora företag och mikroföretag för förmedlande banker som distribuerar EIB-medel.

(1) https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/95520
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0138.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0198.
(4) EUT L 280, 27.10.2011, s.1.
(5) EUT L 135, 8.5.2014, s.1.
(6) EUT L 169, 1.7.2015, s.1.
(7) https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/95520


Gränsöverskridande anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats under väpnade konflikter och krig
PDF 190kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om gränsöverskridande anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats under väpnade konflikter och krig (2017/2023(INI))
P8_TA-PROV(2019)0037A8-0465/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av Haagkonventionen från 1954 om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt och dess andra protokoll från mars 1999,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 december 1995 om återlämnande av stulen egendom till det judiska folket(1) och av den 16 juli 1998 om återlämnandet av egendom som tillhörde förintelsens offer(2),

–  med beaktande av det åtgärdspaket som antogs i december 2016 för att stärka EU:s kapacitet att bekämpa finansiering av terrorism och organiserad brottslighet, för fullgörande av åtagandena i åtgärdsplanen för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism av den 2 februari 2016 (COM(2016)0050), och av sitt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om import av kulturföremål av den 13 juli 2017 (COM(2017)0375),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 april 2015 om IS/Daishs förstörelse av kulturplatser(3),

–  med beaktande av Unidroitkonventionen av den 24 juni 1995 om stulna eller olagligt utförda kulturföremål,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium(4),

–  med beaktande av artikel 1 i protokoll 1 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 116/2009 av den 18 december 2008 om export av kulturföremål(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(6), särskilt artikel 7.4,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2003 om en rättslig ram för den fria rörligheten på den inre marknaden när det gäller varor som kan bli föremål för ägarskapstvister(7),

–  med beaktande av studien från generaldirektoratet för unionens interna politik Cross‑border restitution claims of art looted in armed conflicts and wars and alternatives to court litigation från 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (8),

–  med beaktande av Unescos konvention av den 14 november 1970 om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom,

–  med beaktande av rådets resolution 14232/12 av den 4 oktober 2012 om inrättandet av ett informellt nätverk för brottsbekämpande myndigheter och sakkunniga på området kulturföremål (EU Cultnet),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0465/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt Interpol håller den svarta marknaden för konstverk på att bli lika lönsam som de svarta marknaderna för narkotika, vapen och förfalskade varor.

B.  Enligt konsekvensbedömningen av kommissionens förslag till förordning om import av kulturföremål gäller 80–90 % av den globala försäljningen av antikviteter varor med olagligt ursprung.

C.  Kulturarvet är en av grundstenarna för civilisationen, bland annat med anledning av dess symbolvärde för mänskligheten och dess del av mänsklighetens kulturella minne, vilket förenar människor. Under senare år har en rad brott mot världskulturarv begåtts av stridande fraktioner och terroristenheter över hela världen. Värdefulla konstverk, skulpturer och arkeologiska artefakter säljs och förs in i EU från vissa tredjeländer, med vinster som eventuellt används för att finansiera terroristverksamhet. Det är avgörande att göra ett bestämt åtagande mot olaglig handel med kulturföremål såsom konstverk som plundrats under de väpnade konflikterna och krigen i Libyen, Syrien och Irak. Kulturföremål har mycket stor kulturell, konstnärlig, historisk och vetenskaplig betydelse och måste skyddas från olagligt förvärv och plundring.

D.  Kort efter andra världskriget gjordes försök att finna och återlämna plundrad egendom till ursprungslandet.

E.  Återlämnandet av föremål som handlats med och/eller grävs ut eller förvärvats på olaglig väg måste säkerställas i enlighet med EU:s åtagande för rättvisa förfaranden och ersättning till brottsoffer samt Unescos stadga och konventionerna om skydd av kulturarv.

F.  I Washingtonkonferensens principer om konstverk som konfiskerats av nazisterna, Vilniusforumet och Terezindeklarationen om tillgångar från Förintelsetiden och tillhörande frågor betonas vikten av att få till stånd återlämnanden av enskild fast egendom. Antalet konstverk som har återlämnats sedan Washingtonkonferensen uppskattas uppgå till mellan 1 000 och 2 000(9). Det finns ingen fullständig förteckning över konstverk som har återlämnats de senaste åren.

G.  Vissa konstverk saknas fortfarande och har ännu inte återlämnats till de rättmätiga ägarna eller deras arvingar. Under Washingtonkonferensen 1998 bedömde Jonathan Petropoulos att omkring 650 000 konstverk hade stulits i Europa, och Ronald Lauder uppgav att 11 000 konstverk till ett värde av mellan 10 och 30 miljarder US-dollar fortfarande saknades vid den tidpunkten (1998). Claims Conference-WJRO anger generellt sett att det inte finns några exakta beräkningar. Ungefär 650 000 konstverk stals, och av dessa saknas ca 100 000 fortfarande.

H.  Rättssökande stöter fortfarande på rättsliga problem, dels på grund av att anspråken ofta har en mycket specifik karaktär och dels på grund av att lagar om återlämnande efter kriget har utgått, den icke-retroaktiva karaktären hos konventionella normer, bristen på definition av stulna ”konstverk”, preskriptionstidsbestämmelser för anspråk och bestämmelser om orättmätig besittning och god tro.

I.  Anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats har främst behandlats genom offentlig internationell rätt. Dessa regler måste kompletteras med starkare regler inom internationell privaträtt.

J.  Den otillräckligt utvecklade privaträttsliga aspekten, både på internationell och europeisk nivå, bidrar till rättsosäkerhet vid gränsöverskridande ärenden om återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats, inte bara när det gäller genomförda överföringar av konst som plundrats av nazisterna utan även framtida fall.

K.  Det finns ingen EU-lagstiftning som på ett tydligt och övergripande sätt reglerar anspråk som rör återlämnade av konstverk och kulturföremål som plundrats av enskilda personer under väpnade konflikter.

L.  Unesco gör, tillsammans med stora auktionshus, museer och välrenommerade samlare i Europa, grundliga efterforskningar av härkomsten för dessa verk, i syfte att kunna återlämna dem till sina ägare.

M.  I syfte att komplettera Interpols databas över stulna föremål har Internationella museirådet (Icom) under över ett årtionde publicerat ”rödlistor” över kategorier av föremål som ofta förekommer i samband med olaglig handel.

1.  Europaparlamentet beklagar att det hittills praktiskt taget inte har skett någon uppföljning av dess resolution om en rättslig ram för den fria rörligheten på den inre marknaden när det gäller varor som kan bli föremål för ägarskapstvister, i vilken parlamentet uppmanade kommissionen att genomföra en undersökning av ett antal aspekter med anknytning till civil- och processrättsliga bestämmelser, proveniensforskning, katalogiseringssystem, alternativa tvistlösningsmekanismer och lägligheten i att inrätta en gränsöverskridande samordnande administrativ myndighet. Parlamentet anser att artikel 81.2 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt skulle kunna tjäna som rättslig grund för att ge unionen befogenhet att agera på detta område.

2.  Europaparlamentet understryker att plundring av konstverk och andra kulturföremål, under väpnade konflikter och krig, samt i fredstider, är ett betydande gemensamt problem som behöver hanteras med avseende både på förebyggande och återlämnande av plundrad kulturegendom för att skydda och garantera integriteten för kulturarvet och identiteten för samhällen, grupper och individer.

3.  Europaparlamentet noterar att otillräcklig vikt har lagts på EU-nivå vid återlämnandet av konstverk och kulturföremål som plundrats, stulits eller förvärvats olagligt, bland annat vid väpnade konflikter, särskilt på områdena privaträtt, internationell privaträtt och civilprocessrätt. Kommissionen uppmanas att skydda, stödja och uppmuntra gränsöverskridande anspråk på återlämnande av kulturtillgångar som avlägsnats och förskingrats till följd av statligt sanktionerad stöld eller plundring under väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utfärda rekommendationer och riktlinjer för att öka medvetenheten om behovet av att stödja nationella institutioner i medlemsstaterna i fråga om anspråk på återlämnande.

4.  Europaparlamentet betonar att institutioner såsom Unesco och Interpol har efterfrågat en förstärkning av skyddet för kulturarv och ett ökat ansvar för stater att införa bestämmelser som underlättar återlämnande.

5.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tillförlitlig statistik över den exakta omfattningen av plundring av eller olaglig handel med kulturegendom. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att upprätta tillförlitlig statistik på detta område.

6.  Europaparlamentet uttrycker oro över att de flesta aktuella politiska och rättsliga initiativ uteslutande fokuserar på offentlig rätt, förvaltningsrätt och/eller straffrätt. För att upprätta ett heltäckande regelverk måste enligt parlamentet privaträtten beaktas i högre utsträckning. De behöriga myndigheterna uppmanas att vidta alla lämpliga åtgärder och initiativ för att uppnå detta.

7.  Europaparlamentet anser att ytterligare undersökningar behövs för att kasta ljus över det mörka området olaglig handel med kulturegendom och för att få bättre information om dess omfattning, struktur och storlek, t.ex. genom projektet ILLICID som för närvarande genomförs i Tyskland.

8.  Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters erkännande av att de unika problem som rör anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats, stulits eller förvärvats olagligt under väpnade konflikter och krig måste hanteras för att uppnå rättsliga lösningar som skyddar äganderätten för enskilda personer, statliga och kommunala institutioner samt religiösa sammanslutningar som orättmätigt har fråntagits konstverk under väpnade konflikter eller krig.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av att öka den kollektiva medvetenheten för att sätta fokus på denna olagliga verksamhet och erinrar om att varje föremål som tas från sin ägare bär på ett historiskt och vetenskapligt värde som för alltid går förlorat.

10.  Europaparlamentet konstaterar att det mest effektiva sättet att bekämpa smugglingen av kulturföremål och utvecklingen av den olagliga konstmarknaden, samt främja återlämnande, är att verka för utveckling av god sed inom konsthandel och återlämnande ur ett transnationellt och globalt perspektiv, med avseende på både deras avsedda förebyggande effekt och den tvingande eller bestraffande effekt som eftersträvas.

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen, i syfte att uppnå en uppsättning regler som effektivt kan förhindra plundring och smuggling av konstverk och kulturföremål och uppnå en helt öppen, ansvarsfull och etisk global konstmarknad, bör sträva efter att samarbeta med tredjeländer i syfte att upprätta fruktbara partnerskap, i detta syfte med hänsyn till de principer som fastställs i 1995 års Unidroit-konvention om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt.

12.  Europaparlamentet anser att EU:s lagstiftningsåtgärder, inbegripet den internationella privaträttsliga aspekten, endast är lämpliga för framtida överföringar.

13.  Europaparlamentet anser att det är dags att sätta stopp för de komplikationer och tolkningsskillnader som funnits i åratal, om en ansvarsfull och etisk europeisk konstmarknad ska kunna etableras. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att fastställa civilrättsliga åtgärder för att bidra till att lösa de svåra problem som privata parter ställs inför när de försöker få tillbaka konstverk som verkligen tillhör dem. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att ta fram en ny diskussionsram för att fastställa bästa praxis och lösningar i dagsläget och i framtiden.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förordning om import av kulturföremål, samt ändringarna av det förslag som parlamentet antog den 25 oktober 2018(10). Parlamentet upprepar, med tanke på konstmarknadens globala omfattning och antalet objekt i privat ägo, behovet av ytterligare insatser när det gäller gränsöverskridande återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats under väpnade konflikter och krig. Parlamentet understryker att proveniensforskningen och det europeiska samarbetet har visat sig vara till nytta för identifikation och efterföljande återlämnande av stulna föremål, och att de i vissa fall har förhindrat finansiering av terroristgrupper eller krig.

15.  På grund av avsaknad av regler, slapphänt reglering eller regelskillnader mellan medlemsstater när det gäller proveniensforskning och tillbörlig aktsamhet kan många gränsöverskridande anspråk på återlämnande inte genomföras på ett effektivt och samordnat sätt, vilket kan medföra att plundring och olaglig handel främjas och smuggling uppmuntras, vilket Europaparlamentet beklagar. Till följd av bristen på gemensamma standarder är det tillämpliga förfarandet ofta oklart för alla de berörda parterna, däribland museer, konsthandlare, samlare, turister och resenärer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att harmonisera reglerna om proveniensforskning och att införliva vissa av de grundläggande principer som anges i Unidroits konvention från 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt.

16.  Europaparlamentet betonar att det finns ett trängande behov av att aktivt främja systematisk tillgång till högkvalitativ och oberoende proveniensforskning för att identifiera stulna konstföremål, underlätta deras återlämnande till de rättmätiga ägarna, uppnå en helt öppen, ansvarsfull och etisk konstmarknad och effektivt förebygga och motverka plundring och smuggling av konst och kulturföremål från väpnade konflikter och krig. Parlamentet noterar de möjligheter som i denna riktning erbjuds genom europeiska finansieringsinstrument. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra och stödja särskilda utbildningsprogram i proveniensforskning på unionsnivå och nationell nivå, i syfte att göra det möjligt särskilt för dem som deltar i kampen mot olaglig handel med kulturföremål att utveckla och förbättra sin sakkunskap, bland annat genom gränsöverskridande projekt.

17.  Europaparlamentet anser att proveniensforskningen är nära kopplad till den skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet som är tillämplig vid förvärv av konst och att denna utgör en viktig angelägenhet för samtliga aktörer på konstmarknaden, eftersom förvärv av stulna konstverk – medvetet eller genom oaktsamhet – är straffbart enligt vissa nationella lagar.

18.  Europaparlamentet anser att det självklart bör upprättas en omfattande förteckning över alla kulturföremål, inbegripet judiskt ägda kulturföremål som plundrades av nazisterna och deras allierade, från tidpunkten för plundrandet fram till nutid. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja ett katalogiseringssystem som ska användas även av offentliga enheter och privata konstsamlingar för att samla in uppgifter om situationen när det gäller plundrade, stulna eller olagligt förvärvade kulturföremål och exakt status för befintliga anspråk. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja digitaliseringsprojekt som skulle upprätta digitala databaser eller koppla samman befintliga digitala databaser för att underlätta utbytet av sådana uppgifter och sådan proveniensforskning.

19.  För att möjliggöra verklig proveniensforskning måste det enligt Europaparlamentet tas fram en dokumentationshandling eller ett transaktionsregister, med så stor detaljnivå som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja utarbetandet av gemensamma riktlinjer för sådana register och att anta lämpliga åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att införa en allmän skyldighet för de yrkesverksamma på konstmarknaden att föra ett sådant transaktionsregister och, mer allmänt, följa Unidroits konvention från 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt.

20.  Kommissionen uppmanas att uppmuntra proveniensforskning inom hela unionen och att stödja denna ekonomiskt. Parlamentet föreslår att kommissionen inrättar ett diskussionsforum där man kan utbyta bästa praxis och hitta de bästa lösningarna för samtiden och framtiden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en särskild alternativ tvistlösningsmekanism för att hantera fall av anspråk på återlämning av plundrade konstverk och kulturföremål i syfte att övervinna befintliga rättsliga hinder, såsom en hybridform av skiljedoms- och medlingsförfaranden. Parlamentet betonar vikten av tydliga normer och transparenta och neutrala förfaranden.

22.  Europaparlamentet konstaterar att preskriptionstider ofta medför svårigheter för kärande i återlämnandeärenden. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma frågan och att uppnå rätt balans för den preskriptionstid som är tillämplig för anspråk på återlämning av plundrade konstverk, däribland anspråk på konstverk som plundrats av nazisterna, varvid man bör ta hänsyn till både skydd av intressena för dem som fallit offer för plundring och stöld och marknadens intressen. Parlamentet anser att Förenta staternas Holocaust Expropriated Art Recovery Act kan tjäna som exempel.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att vidta lagstiftningsåtgärder för att stärka rättssystemet för gränsöverskridande anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats under väpnade konflikter och krig, på grundval av internationella privaträttsliga instrument.

24.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna att uppmuntra medlemsstaterna att dela med sig av information om nuvarande praxis när det gäller provenienskontroll av kulturföremål, och att intensifiera sitt samarbete i syfte att harmonisera de kontrollåtgärder och administrativa förfaranden som har som mål att fastställa kulturföremåls proveniens.

25.  Europaparlamentet pekar på bristande samordning på medlemsstatsnivå när det gäller tolkningen av begreppet ”tillbörlig aktsamhet”. Kommissionen uppmanas att klargöra begreppet ”tillbörlig aktsamhet” i förhållande till god tro. Parlamentet framhåller som exempel artikel 16 i schweizisk federal lag om internationell överföring av kulturegendom, enligt vilken det är förbjudet för handlare och auktionsförrättare att sluta en affärsuppgörelse om ett konstverk om de hyser några tvivel om föremålets proveniens. Parlamentet noterar att bevisbördan delvis överförs till säljaren enligt denna lagstiftning, men att innehavaren att ett konstverk samtidigt inte kan förlita sig på principen om god tro om han eller hon inte kan bevisa att han eller hon var tillräckligt uppmärksam vid tidpunkten för förvärvet. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta åtgärder som syftar till att göra konstmarknaden och även potentiella köpare av artefakter medvetna om betydelsen av proveniensforskning, eftersom sådan forskning är kopplad till skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet.

26.  Kommissionen uppmanas att utveckla gemensamma principer för tillgång till offentliga eller privata arkiv som innehåller information om identifiering och platsbestämning av egendom och att genomföra en grundlig kartläggning av befintliga databaser över kulturföremål och att överväga inrättandet av en central metadatabas som beaktar tillgänglig information, uppdateras regelbundet och kan nås av alla relevanta aktörer. På grundval av denna centrala metadatabas bör ett gemensamt katalogiseringssystem inrättas, som skulle kunna använda standardiserade identifieringskoder för föremål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppmuntra till införandet av de identifieringskoder för föremål som tagits fram och främjas av ICOM och andra organisationer som marknadsstandard inom hela den inre marknaden. Parlamentet påpekar att en sådan databas bör vara sammankopplad med Interpols databas över stulna konstverk och uppdateras regelbundet.

27.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en dokumentationshandling eller ett transaktionsregister över kulturföremål skulle kunna vara ytterligare ett användbart komplement till ovannämnda databas, för att möjliggöra en grundligare och mer korrekt proveniensforskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta lämpliga åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att införa en allmän skyldighet för aktörerna på konstmarknaden att upprätthålla sådana dokumentationshandlingar eller transaktionsregister och, mer allmänt, följa Unidroits konvention från 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt.

28.  Europaparlamentet anser att den centrala databasen bör fungera på grundval av ett gemensamt katalogiseringssystem där föremål skulle identifieras på ett standardiserat sätt (med hänsyn till egenskaper såsom material, tekniker, mått, inskriptioner, titel, ämne, datum eller period osv.).

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera gemensamma principer för hur ägarskap och äganderätt ska fastställas samt regler om preskriptionstider, beviskrav och begreppen plundring och konst, med beaktande av de relevanta regler som gäller i medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att göra allt som krävs för att anta åtgärder för att skapa mekanismer som främjar återlämnandet av den egendom som avses i denna resolution och att beakta att återlämnandet av konstverk som plundrats, stulits eller förvärvats olagligt i samband med brott mot mänskligheten till de rättmätiga ägarna är en fråga av allmänt intresse enligt artikel 1 i protokoll 1 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

31.  För att ha en uppsättning regler som effektivt kan förebygga plundring och smuggling av konstverk och kulturföremål, och uppnå en fullständigt öppen, ansvarig, ansvarsskyldig och etisk global konstmarknad, bör kommissionen enligt Europaparlamentet sträva efter att samarbeta med tredjeländer och upprätta fruktbara partnerskap som främjar återlämnandet av den egendom som avses i denna resolution, samtidigt som hänsyn tas till både de principer som anges i Unidroits konvention från 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt och till artikel 1 i protokoll 1 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

32.  Europaparlamentet påminner om att utbildning främjar respekt och uppskattning för konstverk och andra kulturföremål som symboler för kulturarvet, och att den därför spelar en viktig roll för att förebygga och motverka plundring av och olaglig handel med kulturföremål. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra och stödja utbildning och medvetandehöjande åtgärder i detta avseende, inbegripet i icke-formella och informella miljöer.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla behöriga myndigheter att anta åtgärder som syftar till att göra både konstmarknaden och potentiella köpare av artefakter medvetna om betydelsen av proveniensforskning, eftersom sådan forskning är kopplad till skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet.

34.  Europaparlamentet erinrar om att ett nära samarbete mellan polis- och tullmyndigheter på europeisk och internationell nivå är grundläggande för kampen mot olaglig handel med kulturarvsföremål.

35.  Europaparlamentet stöder tanken att gränsöverskridande förfaranden för återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats, stulits eller förvärvats på olaglig väg, och aktivt främjande av proveniensforskning, bör tas upp i samband med 2018 års initiativ Europaåret för kulturarv. Därför uppmanas kommissionen, och den arbetsgrupp som kommissionen tillsatt, att ta med denna punkt i sin arbetsplan med detaljer om verksamheten under Europaåret för kulturarv 2018.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 17, 22.1.1996, s. 199.
(2) EGT C 292, 21.9.1998, s. 166.
(3) EUT C 346, 21.9.2016, s. 55.
(4) EUT L 159, 28.5.2014, s. 1.
(5) EUT L 39, 10.2.2009, s. 1.
(6) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.
(7) EUT C 91E, 15.4.2004, s. 500.
(8) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(9) Enligt Claims Conference-WJRO Looted Art and Cultural Property Initiative.
(10) Antagna texter, P8_TA(2018)0418.


Skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna ***I
PDF 388kWORD 65k
Europaparlamentets ändringar antagna den 17 januari 2019 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna (COM(2018)0324 – C8-0178/2018 – 2018/0136(COD))(1)
P8_TA-PROV(2019)0038A8-0469/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Rättsstaten är ett av de centrala värden som unionen bygger på. Såsom påpekas i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen är dessa värden gemensamma för medlemsstaterna.
(1)  Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, vilka fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och i kriterierna för medlemskap i unionen. Såsom påpekas i artikel 2 i EU-fördraget är dessa värden gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Medlemsstaterna bör upprätthålla sina skyldigheter och föregå med gott exempel genom att verkligen uppfylla dem och sträva mot en gemensam kultur med rättsstatsprincipen som ett universellt värde som tillämpas av alla berörda parter på ett rättvist sätt. Full respekt för och främjande av dessa principer är en nödvändig förutsättning för det europeiska projektets legitimitet som helhet och ett grundläggande villkor för att bygga upp medborgarnas förtroende för unionen och säkerställa ett effektivt genomförande av dess politik.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 1b (nytt)
(1b)  I enlighet med artiklarna 2, 3.1 och 7 i EU-fördraget har unionen möjlighet att vidta åtgärder för att skydda sina konstitutionella grunder och de gemensamma värden som den bygger på, inbegripet sina budgetprinciper. Medlemsstaterna, unionens institutioner, organ och byråer samt kandidatländerna är skyldiga att respektera, skydda och främja dessa principer och värden och att samarbeta lojalt.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Rättsstaten kräver att all offentlig makt utövas inom de ramar som anges i lagstiftning, i enlighet med värden som demokrati och grundläggande rättigheter samt under överinseende av oberoende och opartiska domstolar. Den kräver i synnerhet att principerna om laglighet7, rättssäkerhet8, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter9, maktdelning10 och effektivt rättsligt skydd av oberoende domstolar11 respekteras12.
(2)  Rättsstaten kräver att all offentlig makt utövas inom de ramar som anges i lagstiftning, i enlighet med värden som demokrati och respekt för grundläggande rättigheter samt under överinseende av oberoende och opartiska domstolar. Den kräver i synnerhet att principerna om laglighet7, inklusive en öppen, ansvarsskyldig och demokratisk lagstiftningsprocess, rättssäkerhet8, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter9, maktdelning10, tillgång till rättslig prövning och effektivt rättsligt skydd inför oberoende och opartiska domstolar11 respekteras12. Dessa principer återspeglas bland annat i arbetet inom Europarådets Venedigkommission och även i relevant rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna12a.
__________________
__________________
7 Domstolens dom av den 29 april 2004, CAS Succhi di Frutta, C-496/99, EU:C:2004:236, punkt 63.
7 Domstolens dom av den 29 april 2004, CAS Succhi di Frutta, C-496/99, EU:C:2004:236, punkt 63.
8 Domstolens dom av den 12 november 1981, Amministrazione delle finanze dello Stato/Srl Meridionale Industria Salumi med flera, Ditta Italo Orlandi & Figlio och Ditta Vincenzo Divella/Amministrazione delle finanze dello Stato, förenade målen 212-217/80, EU:C:1981:270, punkt 10.
8 Domstolens dom av den 12 november 1981, Amministrazione delle finanze dello Stato/Srl Meridionale Industria Salumi med flera, Ditta Italo Orlandi & Figlio och Ditta Vincenzo Divella/Amministrazione delle finanze dello Stato, förenade målen 212-217/80, EU:C:1981:270, punkt 10.
9 Domstolens dom av den 21 september 1989, Hoechst, förenade målen 46/87 och 227/88, EU:C:1989:337, punkt 19.
9 Domstolens dom av den 21 september 1989, Hoechst, förenade målen 46/87 och 227/88, EU:C:1989:337, punkt 19.
10 Domstolens dom av den 10 november 2016, Kovalkovas, C-477/16, EU:C:2016:861, punkt 36; domstolens dom av den 10 november 2016, PPU Poltorak, C-452/16, EU:C:2016:858, punkt 35; och domstolens dom av den 22 december 2010, DEB, C-279/09, EU:C:2010:811, punkt 58.
10 Domstolens dom av den 10 november 2016, Kovalkovas, C-477/16, EU:C:2016:861, punkt 36; domstolens dom av den 10 november 2016, PPU Poltorak, C-452/16, EU:C:2016:858, punkt 35; och domstolens dom av den 22 december 2010, DEB, C-279/09, EU:C:2010:811, punkt 58.
11 Domstolens dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses /Tribunal de Contas, C-64/16, EU:C:2018:117, punkterna 31 och 40-41.
11 Domstolens dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses /Tribunal de Contas, C-64/16, EU:C:2018:117, punkterna 31 och 40-41; domstolens dom av den 25 juli 2018, LM, C-216/18 PPU, ECLI:EU:C:2018:586, punkterna 63–67.
12 Kommissionens meddelande En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen, COM(2014) 158 final, bilaga I.
12 Kommissionens meddelande En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen, COM(2014) 158 final, bilaga I.
12aRapport från Venedigkommissionen av den 4 april 2011, studie nr 512/2009 (CDL-AD(2011)003rev).
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Anslutningskriterierna eller Köpenhamnskriterierna, som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993, och stärktes vid Europeiska rådets möte i Madrid 1995, utgör de grundläggande villkor som alla kandidatländer måste uppfylla för att bli medlemsstater. Dessa kriterier inbegriper stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, en fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera konkurrens och marknadskrafter samt förmåga att påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 2b (nytt)
(2b)  Ett kandidatlands underlåtenhet att uppfylla de normer, värden och demokratiska principer som krävs leder till att landets anslutning till unionen försenas till dess att landet helt och hållet uppfyller dessa normer. De förpliktelser som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländer fortsätter att gälla för medlemsstaterna efter anslutningen till unionen enligt artikel 2 i EU-fördraget och den princip om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4 i EU-fördraget. Medlemsstaterna bör därför regelbundet bedömas i syfte att kontrollera att deras lagstiftning och praxis fortsätter att uppfylla dessa kriterier och de gemensamma värden som unionen bygger på, och på detta sätt upprätthåller en sund rättslig och administrativ ram för genomförandet av unionens politik.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Rättsstaten är en förutsättning för skyddet av andra grundläggande värden som unionen bygger på, såsom frihet, demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Respekten för rättsstaten har en inneboende koppling till respekten för demokrati och grundläggande rättigheter: det kan inte finnas någon demokrati och respekt för grundläggande rättigheter utan respekt för rättsstaten, och vice versa.
(3)  Det finns inte någon rangordning av värden inom unionen, men respekt för rättsstaten är avgörande för skyddet av andra grundläggande värden som unionen bygger på, såsom frihet, demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Respekten för rättsstaten har en inneboende koppling till respekten för demokrati och grundläggande rättigheter: det kan inte finnas någon demokrati och respekt för grundläggande rättigheter utan respekt för rättsstaten, och vice versa. Konsekvens och samstämmighet i den inre och yttre demokratin, rättsstatsprincipen och politiken för grundläggande rättigheter är avgörande för unionens trovärdighet.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Rättsliga myndigheter bör agera oberoende och opartiskt och utrednings- och åklagarmyndigheter bör kunna utföra sin uppgifter på ett tillfredsställande sätt. De bör utrustas med tillräckliga resurser och förfaranden för att agera effektivt och med full respekt för rätten till en rättvis rättegång. Dessa villkor är en minimigaranti mot olagliga och godtyckliga myndighetsbeslut som skulle kunna skada unionens ekonomiska intressen.
(6)  Rättsväsendets oberoende och opartiskhet bör alltid garanteras, och utrednings- och åklagarmyndigheter bör kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. De bör utrustas med tillräckliga resurser och förfaranden för att agera effektivt och med full respekt för rätten till en rättvis rättegång. Dessa villkor är en minimigaranti mot olagliga och godtyckliga myndighetsbeslut som skulle kunna försvaga dessa grundläggande principer och skada unionens ekonomiska intressen.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)   Åklagarväsendets och domstolsväsendets oberoende omfattar både rättsligt och faktiskt oberoende för åklagarväsendet och domstolsväsendet samt för enskilda åklagare och domare.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Respekten för rättsstaten är inte bara viktig för unionens medborgare, utan även för företagsinitiativ, innovation, investeringar och en väl fungerande inre marknad, som gynnas mest av en solid rättslig och institutionell ram.
(8)  Respekten för rättsstaten är inte bara avgörande för unionens medborgare, utan även för företagsinitiativ, innovation, investeringar, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och en väl fungerande inre marknad, som endast kan gynnas på ett hållbart sätt av en solid rättslig och institutionell ram.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 8a (nytt)
(8a)  Genom att integrera unionens befintliga övervakningsmekanismer, såsom samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättsskipningen och rapporterna om insatserna mot korruption, i en bredare ram för övervakning av rättsstatsprincipen skulle man skapa effektivare och mer ändamålsenliga kontrollmekanismer för att skydda unionens ekonomiska intressen.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 8b (nytt)
(8b)   Bristande transparens, godtycklig diskriminering, konkurrenssnedvridning och ojämlika spelregler inom och utanför den inre marknaden, inverkan på den inre marknadens integritet och skattesystemens rättvisa, stabilitet och legitimitet, ökad ekonomisk ojämlikhet, illojal konkurrens mellan stater, socialt missnöje, misstroende och demokratiskt underskott är några av de negativa effekterna av skadlig skattepraxis.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 10a (nytt)
(10a)  Unionen förfogar över en mängd olika instrument och processer för att garantera en fullständig och korrekt tillämpning av de principer och värden som fastställs i EU-fördraget, men det finns för närvarande ingen möjlighet för unionens institutioner att reagera snabbt och effektivt, särskilt för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning. För att vara ändamålsenliga och effektiva bör de befintliga instrumenten verkställas, utvärderas och kompletteras inom ramen för en rättsstatsmekanism.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Generella brister i medlemsstaterna när det gäller rättsstatens principer som i synnerhet påverkar myndigheterna och den effektiva domstolsprövningen kan allvarligt skada unionens ekonomiska intressen.
(11)  Generella brister i medlemsstaterna när det gäller rättsstatens principer som i synnerhet påverkar myndigheterna och den effektiva domstolsprövningen kan allvarligt skada unionens ekonomiska intressen. Det behövs effektiva utredningar av sådana brister samt tillämpning av effektiva och proportionerliga åtgärder när en generell brist konstaterats, inte bara för att säkra unionens ekonomiska intressen, inklusive en effektiv uppbörd av inkomster, utan även för att säkerställa allmänhetens förtroende för unionen och dess institutioner. Endast ett oberoende rättsväsende som upprätthåller rättsstatsprincipen och rättssäkerhet i samtliga medlemsstater kan i slutändan garantera att medel från unionens budget ges ett tillräckligt skydd.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 11a (nytt)
(11a)   Omfattningen av skatteflykt och skatteundandragande uppskattas av kommissionen till upp till 1 biljon EUR per år. De negativa effekter som denna praxis får på medlemsstaternas och unionens budgetar samt på medborgarna är uppenbara och skulle kunna undergräva allmänhetens förtroende för demokratin.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 11b (nytt)
(11b)   Bolagsskatteundandragande påverkar direkt medlemsstaternas och unionens budgetar och fördelningen av skatteinsatserna mellan olika kategorier av skattebetalare liksom mellan ekonomiska faktorer.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 11c (nytt)
(11c)   Medlemsstaterna bör till fullo tillämpa principen om lojalt samarbete i skattekonkurrensfrågor.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 11d (nytt)
(11d)   Kommissionen bör i sin egenskap som fördragens väktare säkerställa att unionsrätten och principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna efterlevs fullt ut.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 11e (nytt)
(11e)   En bedömning och övervakning av medlemsstaternas skattepolitik på unionsnivå skulle säkerställa att inga nya skadliga skatteåtgärder vidtas av medlemsstaterna. Övervakning av medlemsstaternas och deras jurisdiktioners, regioners eller andra administrativa strukturers efterlevnad av den gemensamma EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner skulle skydda den inre marknaden och säkerställa att den fungerar korrekt och enhetligt.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Fastställandet av en generell brist kräver en kvalitativ bedömning av kommissionen. Denna bedömning kan grunda sig på uppgifter från alla tillgängliga källor och erkända institutioner, inklusive domar från Europeiska unionens domstol, revisionsrättens rapporter, samt slutsatser och rekommendationer från relevanta internationella organisationer och nätverk, såsom Europarådet och de europeiska nätverken för högsta domstolar och för domstolsadministrationer.
(12)  Fastställandet av en generell brist kräver en ingående kvalitativ bedömning av kommissionen. Denna bedömning bör vara objektiv, opartisk och transparent och grunda sig på uppgifter från alla relevanta källor, så att hänsyn tas till de kriterier som används inom ramen för unionens anslutningsförhandlingar, särskilt kapitlen om regelverket avseende rättsväsendet och grundläggande rättigheter, rättvisa, frihet och säkerhet, finansiell kontroll och beskattning, samt de riktlinjer som används inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen för att följa utvecklingen i en medlemsstat, och riktlinjer från erkända institutioner, inklusive domar från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europaparlamentets resolutioner, revisionsrättens rapporter, samt slutsatser och rekommendationer från relevanta internationella organisationer och nätverk, såsom Europarådet, inbegripet framför allt Venedigkommissionens förteckning över rättsstatskriterier, och från relevanta internationella nätverk, såsom de europeiska nätverken för högsta domstolar och domstolsadministrationer.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 12a (nytt)
(12a)  En rådgivande panel av oberoende experter i konstitutionell rätt samt finans- och budgetfrågor bör inrättas med målet att bistå kommissionen i dess bedömning av generella brister. Denna panel bör göra en oberoende årlig utvärdering av de frågor avseende rättsstatsprincipen i alla medlemsstater som påverkar eller riskerar att påverka en sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens ekonomiska intressen, med beaktande av uppgifter från alla relevanta källor och erkända institutioner. När kommissionen fattar beslut om att anta eller upphäva eventuella åtgärder bör den beakta relevanta yttranden från denna panel.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  De åtgärder som är möjliga att vidta i händelse av generella brister och det förfarande som ska följas för att anta dem bör fastställas. Dessa åtgärder bör innefatta det tillfälliga inställandet av utbetalningar och upphävandet av åtaganden, en minskning av medel i befintliga åtaganden och ett förbud mot att ingå nya åtaganden med mottagarna.
(13)  De åtgärder som ska vidtas i händelse av generella brister och det förfarande som ska följas för att anta dem bör fastställas. Dessa åtgärder bör innefatta det tillfälliga inställandet av utbetalningar och upphävandet av åtaganden, en minskning av medel i befintliga åtaganden och ett förbud mot att ingå nya åtaganden med mottagarna.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 14a (nytt)
(14a)  Det är viktigt att de slutliga mottagarnas och stödmottagarnas legitima intressen skyddas på ett adekvat sätt när åtgärder vidtas till följd av generella brister. När kommissionen överväger att anta åtgärder bör den ta hänsyn till deras potentiella inverkan på de slutliga mottagarna och stödmottagarna. För att stärka skyddet av de slutliga mottagarna eller stödmottagarna bör kommissionen via en webbplats eller internetportal tillhandahålla information och vägledning, tillsammans med lämpliga verktyg för att erhålla information om eventuella överträdelser av de offentliga organens och medlemsstaternas rättsliga skyldighet att fortsätta att göra utbetalningar efter det att åtgärder antagits på grundval av denna förordning. För att se till att alla belopp som offentliga organ eller medlemsstater är skyldiga att betala ut verkligen betalas ut till slutliga mottagare eller stödmottagare, bör kommissionen vid behov kunna återkräva utbetalningar som har gjorts till dessa organ eller, i förekommande fall, göra en finansiell korrigering genom att minska stödet till ett program, och överföra motsvarande belopp till EU-reserven för att användas till förmån för slutliga mottagare eller stödmottagare.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning, och med tanke på betydelsen av de ekonomiska konsekvenser som åtgärder enligt denna förordning kan leda till, bör genomförandebefogenheter ges till rådet, som bör agera på grundval av ett förslag från kommissionen. För att göra det lättare att anta de beslut som är nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen bör omröstning med omvänd kvalificerad majoritet användas.
(15)  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning, och med tanke på betydelsen av de ekonomiska konsekvenser som åtgärder enligt denna förordning kan leda till, bör genomförandebefogenheter ges till kommissionen.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)  Med tanke på deras inverkan på unionens budget bör de åtgärder som vidtas enligt denna förordning träda i kraft först efter det att Europaparlamentet och rådet har godkänt en överföring till en budgetreserv av ett belopp som motsvarar värdet av de antagna åtgärderna. För att underlätta antagandet av de beslut som krävs för att skydda unionens ekonomiska intressen bör sådana överföringar anses vara godkända såvida inte Europaparlamentet eller rådet, vilket ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, inom en fastställd tid ändrar eller förkastar dem.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Innan kommissionen föreslår antagandet av en åtgärd enligt denna förordning bör kommissionen informera den berörda medlemsstaten om varför man anser att en generell brist när det gäller rättsstatens principer föreligger i den medlemsstaten. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att inkomma med synpunkter. Kommissionen och rådet bör beakta dessa synpunkter.
(16)  Innan kommissionen föreslår antagandet av en åtgärd enligt denna förordning bör kommissionen informera den berörda medlemsstaten om varför man anser att en generell brist när det gäller rättsstatens principer föreligger i den medlemsstaten. Kommissionen bör utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om varje sådant informationsmeddelande och dess innehåll. De berörda medlemsstaterna bör ges möjlighet att inkomma med synpunkter. Kommissionen bör beakta dessa synpunkter.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  Rådet bör upphäva åtgärderna med suspensiv verkan på förslag från kommissionen, om den situation som ledde till införandet av dessa åtgärder har åtgärdats i tillräcklig utsträckning.
(17)  Kommissionen bör upphäva åtgärderna med suspensiv verkan och föreslå Europaparlamentet och rådet att helt eller delvis upphäva budgetreserven för åtgärderna i fråga, om den situation som ledde till införandet av dessa åtgärder har åtgärdats i tillräcklig utsträckning.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Kommissionen bör hålla Europaparlamentet informerat om åtgärder som föreslås och antas enligt denna förordning,
utgår
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 2 – led a
(a)  rättsstaten: det värde som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, och som inkluderar principerna om laglighet, inbegripet en öppen, ansvarsskyldig, demokratisk och pluralistisk lagstiftningsprocess, rättssäkerhet, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter, effektivt rättsligt skydd av oberoende domstolar, inbegripet grundläggande rättigheter, maktdelning och likhet inför lagen.
(a)  rättsstaten: de unionsvärden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget och i de kriterier för medlemskap i unionen som anges i artikel 49 i EU-fördraget; rättsstaten inkluderar principerna om laglighet, inbegripet en öppen, ansvarsskyldig, demokratisk och pluralistisk lagstiftningsprocess, rättssäkerhet, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter, tillgång till rättslig prövning och ett effektivt rättsligt skydd inför oberoende och opartiska domstolar, inbegripet de grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i internationella fördrag om mänskliga rättigheter, maktdelning, icke-diskriminering och likhet inför lagen.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 2 – led b
(b)  generell brist när det gäller rättsstatens principer: omfattande eller återkommande praxis, underlåtenhet eller åtgärd från myndigheternas sida som påverkar rättsstaten.
(b)  generell brist när det gäller rättsstatens principer: omfattande eller återkommande praxis, underlåtenhet eller åtgärd från myndigheternas sida som påverkar rättsstaten, om detta påverkar eller riskerar att påverka principerna för en sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens ekonomiska intressen; en generell brist när det gäller rättsstatens principer kan även vara en följd av ett systematiskt hot mot de unionsvärden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget som påverkar eller riskerar att påverka principerna för en sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens finansiella intressen.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 2 – led c
(c)  offentligt organ: alla myndigheter på alla förvaltningsnivåer, inbegripet nationella, regionala och lokala myndigheter samt organisationer i medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 2.42 i förordning (EU, Euratom) [...] (nedan kallad budgetförordningen).
(c)  offentligt organ: alla myndigheter på alla förvaltningsnivåer, inbegripet nationella, regionala och lokala myndigheter samt organisationer i medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 2.42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/10461a (nedan kallad budgetförordningen).
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 2a (ny)
Artikel 2a
Generella brister
Följande ska särskilt anses vara generella brister när det gäller rättsstatens principer om de påverkar eller riskerar att påverka principerna för en sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens ekonomiska intressen:
a)  Att äventyra rättsväsendets oberoende, även att på något sätt begränsa möjligheten att utöva rättsliga funktioner självständigt genom att externt påverka garantierna för oberoende, genom att inskränka domar på order utifrån, genom att godtyckligt se över regler om anställning eller anställningsvillkor för personal inom rättsväsendet, genom att utöva inflytande över anställda inom rättsväsendet på ett sätt som äventyrar deras opartiskhet eller genom att inkräkta på juridiska ombuds oberoende.
b)  Att inte förhindra, rätta till eller tillgripa påföljder mot godtyckliga eller olagliga beslut från myndigheter, inklusive brottsbekämpande myndigheter, att undanhålla dessa myndigheter finansiella resurser och personalresurser så att de inte kan fungera korrekt eller att underlåta att säkerställa att inga intressekonflikter föreligger.
c)  Att begränsa tillgången till rättsmedel och deras effektivitet, inbegripet genom restriktiva förfaranderegler, bristfälligt genomförande av domar, eller att begränsa effektiva utredningar, åtal eller påföljder för överträdelser av lagstiftningen.
d)  Att äventyra en medlemsstats administrativa kapacitet att iaktta unionsmedborgarskapets skyldigheter, inbegripet förmågan att effektivt genomföra de bestämmelser, normer och den politik som utgör kärnan i unionsrätten.
e)  Åtgärder som försvagar skyddet av den konfidentiella kommunikationen mellan advokat och klient.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 3 – rubriken
Åtgärder
Risker för unionens ekonomiska intressen
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – inledningen
1.  Lämpliga åtgärder ska vidtas om en generell brist när det gäller rättsstatens principer i en medlemsstat påverkar eller riskerar att påverka principerna för en sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens finansiella intressen, i synnerhet följande:
1.  En generell brist när det gäller rättsstatens principer i en medlemsstat kan fastställas när ett eller flera av följande områden påverkas eller riskerar att påverkas:
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led a
(a)  Att myndigheterna i den medlemsstaten fungerar väl när det gäller genomförandet av unionens budget, i synnerhet i samband med offentlig upphandling eller förfaranden för beviljande av bidrag, och vid genomförandet av översyn och kontroller.
(a)  Att myndigheterna i den medlemsstaten fungerar väl när det gäller genomförandet av unionens budget, i synnerhet i samband med offentlig upphandling eller förfaranden för beviljande av bidrag.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led aa (nytt)
(aa)  Att marknadsekonomin fungerar väl och att konkurrensen och marknadskrafterna inom unionen därmed respekteras, samt att medlemskapets skyldigheter genomförs effektivt, inbegriper anslutningen till målet om en politisk, ekonomisk och monetär union.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led ab (nytt)
(ab)  Att de myndigheter som ansvarar för finansiell kontroll, övervakning och intern och extern revision fungerar väl, och att det finns välfungerande effektiva och transparenta systemen för ekonomisk förvaltning och ansvarsskyldighet.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led b
(b)  Att utrednings- och åklagarmyndigheterna fungerar väl vad gäller åtal för bedrägeri, korruption eller andra överträdelser av unionsrätten som rör genomförandet av unionens budget.
(b)  Att utrednings- och åklagarmyndigheterna fungerar väl vad gäller åtal för bedrägeri, inbegripet skattebedrägeri, korruption eller andra överträdelser av unionsrätten som rör genomförandet av unionens budget.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led c
(c)  Oberoende domstolarnas effektiva rättsliga prövning av åtgärder eller underlåtenheter av de myndigheter som avses i leden a och b.
(c)  Oberoende domstolarnas effektiva rättsliga prövning av åtgärder eller underlåtenheter av de myndigheter som avses i leden a, ab och b.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led d
(d)  Nationella domstolars eller administrativa myndigheters förebyggande och beivrande av bedrägerier, korruption eller andra överträdelser av unionslagstiftningen i samband med genomförandet av unionens budget, och införande av effektiva och avskräckande sanktioner för mottagarna.
(d)  Nationella domstolars eller administrativa myndigheters förebyggande och beivrande av bedrägerier, inbegripet skattebedrägerier, korruption eller andra överträdelser av unionslagstiftningen i samband med genomförandet av unionens budget, och införande av effektiva och avskräckande sanktioner för mottagarna.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led ea (nytt)
(ea)   Förebyggande och beivrande av skatteundandragande och skattekonkurrens samt välfungerande myndigheter som bidrar till administrativt samarbete i skattefrågor.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led f
(f)  Det snabba och effektiva samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och med Europeiska åklagarmyndigheten i deras utredningar eller åtal enligt deras respektive rättsakter och principen om lojalt samarbete.
(f)  Det snabba och effektiva samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och, förutsatt att den berörda medlemsstaten deltar, med Europeiska åklagarmyndigheten i deras utredningar eller åtal enligt deras respektive rättsakter och principen om lojalt samarbete.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led fa (nytt)
(fa)  Ett korrekt genomförande av unionens budget till följd av en systematisk kränkning av grundläggande rättigheter.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2
2.   Följande får särskilt anses vara generella brister när det gäller rättsstatens principer:
utgår
(a)  Att äventyra rättsväsendets oberoende.
(b)  Att inte förhindra, rätta till eller tillgripa påföljder mot godtyckliga eller olagliga beslut från myndigheter, inklusive brottsbekämpande myndigheter, att undanhålla dessa myndigheter finansiella och mänskliga resurser så att de inte kan fungera korrekt eller att underlåta att säkerställa avsaknaden av intressekonflikter.
(c)  Att begränsa tillgången till rättsmedel och deras effektivitet, inbegripet genom restriktiva förfaranderegler, bristfälligt genomförande av domar, eller att begränsa utredningar, åtal eller påföljder för överträdelser av lagstiftningen.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 3a (ny)
Artikel 3a
Panel av oberoende experter
1.  Kommissionen ska inrätta en panel bestående av oberoende experter (nedan kallad panelen).
Panelen ska bestå av oberoende experter i konstitutionell rätt och finans- och budgetfrågor. En expert ska utses av respektive medlemsstats nationella parlament och fem experter ska utses av Europaparlamentet. Vid sammansättningen av panelen ska en jämn könsfördelning säkerställas.
När så är lämpligt får företrädare för relevanta organisationer och nätverk, såsom den europeiska sammanslutningen för nationella akademier inom vetenskap och humaniora, det europeiska nätverket av nationella människorättsinstitutioner, Europarådets organ, Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet, Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen, Tax Justice Network, Förenta nationerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, inbjudas att delta som observatörer i panelen i enlighet med de förfaranderegler som avses i punkt 6.
2.  Panelens rådgivande uppgifter ska syfta till att bistå kommissionen i dess bedömning av de generella brister när det gäller rättsstatens principer i en medlemsstat som påverkar eller riskerar att påverka den sunda ekonomiska förvaltningen eller skyddet av unionens ekonomiska intressen.
Panelen ska årligen bedöma situationen i samtliga medlemsstater på grundval av kvantitativa och kvalitativa kriterier och information, med vederbörligt beaktande av de uppgifter och den vägledning som avses i artikel 5.2.
3.  Panelen ska varje år offentliggöra en sammanfattning av sina resultat.
4.  Som en del av sina rådgivande uppgifter, och med beaktande av resultatet av övervägandena i punkt 2, får panelen avge ett yttrande om en generell brist när det gäller rättsstatsprincipen i en medlemsstat.
När panelen avger ett yttrande ska den sträva efter att uppnå samförstånd. Om ett samförstånd inte kan uppnås ska panelen avge sitt yttrande med enkel majoritet bland sina medlemmar.
5.  När kommissionen antar genomförandeakter i enlighet med artiklarna 5.6 och 6.2 ska den beakta alla relevanta synpunkter som panelen ger uttryck för i enlighet med punkt 4 i denna artikel.
6.  Panelen ska välja sin ordförande bland sina medlemmar. Panelen ska fastställa sin arbetsordning.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 4 – rubriken
Åtgärdernas innehåll
Åtgärder för skydd av unionens budget
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1 – inledningen
1.  En eller flera av följande lämpliga åtgärder får antas.
1.  Om villkoren i artikel 3 är uppfyllda får en eller flera av följande åtgärder antas:
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3
3.  De åtgärder som vidtas ska stå i proportion till arten av den generella bristen när det gäller rättsstatens principer, samt hur allvarlig och omfattande den är. De ska i så stor utsträckning som möjligt inriktas på de unionsåtgärder som påverkas eller kan komma att påverkas av denna brist.
3.  De åtgärder som vidtas ska stå i proportion till arten av den generella bristen när det gäller rättsstatens principer, samt hur allvarlig, långvarig och omfattande den är. De ska i så stor utsträckning som möjligt inriktas på de unionsåtgärder som påverkas eller kan komma att påverkas av denna brist.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3a (ny)
3a.  Kommissionen ska via en webbplats eller internetportal tillhandahålla information och vägledning till de slutliga mottagarna eller stödmottagarna om medlemsstaternas skyldigheter enligt punkt 2.
Kommissionen ska också på samma webbplats eller portal tillhandahålla lämpliga verktyg för slutliga mottagare eller stödmottagare, så att kommissionen får information om varje överträdelse av dessa skyldigheter som, enligt dessa slutliga mottagare eller stödmottagare, direkt påverkar dem. Denna punkt ska tillämpas på ett sätt som garanterar skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, i enlighet med de principer som fastställs i direktiv XXX (direktivet om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten). Information som lämnas av slutliga mottagare eller stödmottagare i enlighet med denna punkt får endast beaktas av kommissionen om den åtföljs av ett bevis på att den berörda slutliga mottagaren eller stödmottagaren har lämnat in ett formellt klagomål till den behöriga myndigheten.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3b (ny)
3b.  På grundval av den information som de slutliga mottagarna eller stödmottagarna lämnar i enlighet med punkt 3a ska kommissionen se till att alla belopp som offentliga organ eller medlemsstater är skyldiga att betala ut i enlighet med punkt 2 verkligen betalas ut till slutliga mottagare eller stödmottagare.
I förekommande fall ska följande gälla:
a)  När det gäller medel från unionens budget som förvaltas i enlighet med artikel 62.1 c i budgetförordningen:
i)  Kommissionen ska återkräva utbetalningar som gjorts till något av de organ som avses i leden v-vii i artikel 62.1 c i budgetförordningen till ett belopp som motsvarar det belopp som inte betalats ut till slutliga mottagare eller stödmottagare, i strid med punkt 2 i denna artikel.
ii)  Kommissionen ska överföra ett belopp som motsvarar det belopp som avses i föregående punkt till den EU-reserv som avses i artikel 12 i rådets förordning XXX (förordningen om den fleråriga budgetramen). Detta belopp ska betraktas som en marginal som förblir tillgänglig i den mening som avses i artikel 12.1 a i rådets förordning XXX (förordningen om den fleråriga budgetramen) och ska utnyttjas i enlighet med artikel 12.2 i rådets förordning XXX (förordningen om den fleråriga budgetramen), i största möjliga utsträckning till förmån för de slutliga mottagare eller stödmottagare som avses i punkt 2 i denna artikel.
b)  När det gäller medel från unionens budget som förvaltas i enlighet med artikel 62.1 b i budgetförordningen:
i)  Skyldigheten för de offentliga myndigheter eller medlemsstater som avses i punkt 2 i denna artikel ska anses vara en skyldighet för medlemsstaterna i den mening som avses i [artikel 63] i förordning XXX (förordningen om gemensamma bestämmelser). Alla överträdelser av en sådan skyldighet ska behandlas i enlighet med [artikel 98] i förordning XXX (förordningen om gemensamma bestämmelser).
ii)  Det belopp som frigörs genom det minskade stödet från fonderna till ett program i enlighet med [artikel 98] i förordning XXX (förordningen om gemensamma bestämmelser) ska överföras av kommissionen till den EU-reserv som avses i artikel 12.1 i rådets förordning XXX (förordningen om den fleråriga budgetramen). Detta belopp ska betraktas som en marginal som förblir tillgänglig i den mening som avses i artikel 12 a i rådets förordning XXX (förordningen om den fleråriga budgetramen) och ska utnyttjas i enlighet med artikel 12.2 i rådets förordning XXC (förordningen om den fleråriga budgetramen), i största möjliga utsträckning till förmån för de slutliga mottagare eller stödmottagare som avses i punkt 2 i denna artikel.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
1.  Om kommissionen finner att den har rimliga skäl att tro att villkoren i artikel 3 är uppfyllda, ska den skriftligen meddela medlemsstaten om detta och ange på vilka grunder den baserat sin slutsats.
1.  Om kommissionen, med beaktande av eventuella yttranden från panelen, finner att den har rimliga skäl att tro att villkoren i artikel 3 är uppfyllda, ska den skriftligen meddela medlemsstaten om detta och ange på vilka grunder den baserat sin slutsats. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om varje sådant meddelande och dess innehåll.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2
2.  Kommissionen får ta hänsyn till all relevant information, inbegripet beslut av Europeiska unionens domstol, revisionsrättens rapporter samt slutsatser och rekommendationer från relevanta internationella organisationer.
2.  När kommissionen bedömer huruvida villkoren i artikel 3 är uppfyllda ska den ta hänsyn till all relevant information, inbegripet yttranden från panelen, beslut av Europeiska unionens domstol, Europaparlamentets resolutioner, revisionsrättens rapporter samt slutsatser och rekommendationer från relevanta internationella organisationer och nätverk. Kommissionen ska också beakta de kriterier som används inom ramen för unionens anslutningsförhandlingar, särskilt kapitlen om regelverket avseende rättsväsendet och grundläggande rättigheter, rättvisa, frihet och säkerhet, finansiell kontroll och beskattning, samt de riktlinjer som används inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen för att följa utvecklingen i en medlemsstat.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 4
4.  Den berörda medlemsstaten ska tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter och får lämna synpunkter inom en tidsfrist som fastställs av kommissionen, men som inte får vara kortare än en månad från den dag då slutsatsen meddelades. I sina synpunkter får medlemsstaten föreslå att korrigerande åtgärder antas.
4.  Den berörda medlemsstaten ska tillhandahålla nödvändiga uppgifter och får lämna synpunkter inom en tidsfrist som fastställs av kommissionen, som inte får vara kortare än en månad, men inte längre än tre månader från den dag då slutsatsen meddelades. I sina synpunkter får medlemsstaten föreslå att korrigerande åtgärder antas.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 5
5.  Kommissionen ska beakta de uppgifter som inkommit och eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, samt lämpligheten av eventuella föreslagna korrigerande åtgärder när den fattar beslut om att lägga fram ett förslag till beslut om lämpliga åtgärder eller inte.
5.  Kommissionen ska beakta de uppgifter som inkommit och eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, samt lämpligheten av eventuella föreslagna korrigerande åtgärder när den fattar beslut om att anta ett beslut om någon av de åtgärder som avses i artikel 4 eller inte. Kommissionen ska inom en vägledande frist på en månad, och i vilket fall som helst inom rimlig tid från dagen då uppgifterna mottogs, besluta om hur de mottagna uppgifterna ska följas upp
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 5a (ny)
5a.  När kommissionen bedömer åtgärdernas proportionalitet ska den ta vederbörlig hänsyn till den information och vägledning som avses i punkt 2.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 6
6.  Om kommissionen anser att det föreligger en generell brist när det gäller rättsstatens principer, ska den lägga fram ett förslag till genomförandeakt om lämpliga åtgärder till rådet.
6.  Om kommissionen anser att det föreligger en generell brist när det gäller rättsstatens principer, ska den genom en genomförandeakt anta ett beslut om de åtgärder som avses i artikel 4.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 6a (ny)
6a.  Samtidigt som kommissionen antar sitt beslut ska den förelägga Europaparlamentet och rådet ett förslag om överföring till en budgetreserv av ett belopp som motsvarar värdet av de antagna åtgärderna.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 6b (ny)
6b.  Genom undantag från artikel 31.4 och 31.6 i budgetförordningen ska Europaparlamentet och rådet överlägga om förslaget till överföring inom fyra veckor från det att det mottagits av båda institutionerna. Förslaget till överföring ska anses vara godkänt såvida inte Europaparlamentet, med en majoritet av de avgivna rösterna, eller rådet, med kvalificerad majoritet, inom fyra veckor beslutar att ändra eller förkasta det. Om Europaparlamentet eller rådet ändrar förslaget till överföring ska artikel 31.8 i budgetförordningen tillämpas.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 6c (ny)
6c.  Det beslut som avses i punkt 6 ska träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet inom den period som avses i punkt 6b förkastar förslaget till överföring.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 7
7.  Beslutet ska anses vara antaget av rådet om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta kommissionens förslag inom en månad efter det att det antagits av kommissionen.
utgår
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 8
8.  Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet ändra kommissionens förslag och anta den ändrade texten som ett rådsbeslut.
utgår
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1
1.  Den berörda medlemsstaten får när som helst till kommissionen överlämna uppgifter som visar att den generella bristen när det gäller rättsstatens principer har åtgärdats eller inte längre föreligger.
1.  Den berörda medlemsstaten får när som helst till kommissionen överlämna ett formellt meddelande med de uppgifter som visar att den generella bristen när det gäller rättsstatens principer har åtgärdats eller inte längre föreligger.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2
2.  Kommissionen ska göra en bedömning av situationen i den berörda medlemsstaten. När de generella brister när det gäller rättsstatens principer som låg till grund för antagandet av lämpliga åtgärder inte längre föreligger, helt eller delvis, ska kommissionen lägga fram ett förslag till beslut om att upphäva dessa åtgärder helt eller delvis till rådet. Det förfarande som anges i artikel 5.2, 5.4, 5.5, 5.6 och 5.7 ska tillämpas.
2.  Kommissionen ska på den berörda medlemsstatens begäran eller på eget initiativ, efter att ha beaktat eventuella yttranden från panelen, göra en bedömning av situationen i den berörda medlemsstaten, inom en vägledande frist på en månad, och i vilket fall som helst inom rimlig tid från dagen då det formella meddelandet mottogs. När de generella brister när det gäller rättsstatens principer som låg till grund för antagandet av de åtgärder som avses i artikel 4 inte längre föreligger, helt eller delvis, ska kommissionen utan dröjsmål anta ett beslut om att upphäva dessa åtgärder helt eller delvis. Samtidigt som kommissionen antar sitt beslut ska den förelägga Europaparlamentet och rådet ett förslag om att helt eller delvis upphäva den budgetreserv som avses i artikel 5.6a. Det förfarande som anges i artikel 5.2, 5.4, 5.5, 5.6, 5.6b och 5.6c ska tillämpas.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3
3.  Om åtgärder som rör det tillfälliga upphävandet av godkännandet för ett eller flera program eller ändringar av dem enligt artikel 4.2 b i eller det tillfälliga upphävandet av åtaganden enligt artikel 4.2 b ii har upphävts, ska belopp som motsvarar de tillfälligt upphävda åtagandena tas upp i budgeten i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EU, Euratom) XXXX (förordningen om den fleråriga budgetramen). Tillfälligt upphävda åtaganden under år n får inte tas upp i budgeten efter år n + 2.
3.  Om åtgärder som rör det tillfälliga upphävandet av godkännandet för ett eller flera program eller ändringar av dem enligt artikel 4.2 b i eller det tillfälliga upphävandet av åtaganden enligt artikel 4.2 b ii har upphävts, ska belopp som motsvarar de tillfälligt upphävda åtagandena tas upp i budgeten i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EU, Euratom) XXXX (förordningen om den fleråriga budgetramen). Tillfälligt upphävda åtaganden under år n får inte tas upp i budgeten efter år n + 2. Från och med år n+3 ska ett belopp som motsvarar de tillfälligt indragna åtagandena föras in i den EU-reserv för åtaganden som föreskrivs i artikel 12 i rådets förordning (EU, Euratom) nr XXXX (förordningen om den fleråriga budgetramen).
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 7
Artikel 7
utgår
Information till Europaparlamentet
Kommissionen ska omedelbart informera Europaparlamentet om alla åtgärder som föreslås eller antas enligt artiklarna 4 och 5
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 7a (ny)
Artikel 7a
Rapportering
Senast fem år efter denna förordnings ikraftträdande ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordningen, i synnerhet när det gäller hur effektiva de åtgärder som i förekommande fall antagits varit.
Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 8 – stycke 1
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 8a (ny)
Artikel 8a
Införande i budgetförordningen
Innehållet i denna förordning ska föras in i budgetförordningen i samband med dess nästa revidering.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0469/2018).


Inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet ***I
PDF 335kWORD 66k
Text
Konsoliderad text
Europaparlamentets ändringar antagna den 17 januari 2019 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (COM(2018)0443 – C8-0260/2018 – 2018/0233(COD))(1)
P8_TA-PROV(2019)0039A8-0421/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

[Ändring 1, om inte annat anges]

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(2)
P8_TA-PROV(2019)0039A8-0421/2018
till kommissionens förslag
P8_TA-PROV(2019)0039A8-0421/2018
---------------------------------------------------------
P8_TA-PROV(2019)0039A8-0421/2018
2018/0233 (COD)
P8_TA-PROV(2019)0039A8-0421/2018

Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 197,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Fiscalis 2020-programmet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013(4) och genomförs av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och associerade länder, har liksom sina föregångare bidragit väsentligt till att underlätta och utöka samarbetet mellan skattemyndigheter inom unionen. Mervärdet av dessa program, även när det gäller att skydda unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella och ekonomiska intressen, har framhållits av skattemyndigheterna i deltagande länder. De utmaningar som identifierats inför nästa decennium kan ofta inte hanteras effektivt om medlemsstaterna inte ser bortom gränserna för sina administrativa territorier och har ett starkt samarbete med sina motparter.

(2)  Fiscalis 2020-programmet erbjuder medlemsstaterna en unionsram inom vilken de kan utveckla dessa samarbetsaktiviteter, vilket är mera kostnadseffektivt än om varje medlemsstat själv skulle inrätta enskilda samarbetsramar på bilateral eller multilateral grund, vare sig det är mellan sig själva eller med tredjeländer med vilka unionen har ett nära samarbete på skatteområdet. En fortsättning av det programmet bör följaktligen säkerställas genom att man inrättar ett nytt program på samma område, Fiscalisprogrammet (nedan kallat programmet).

(2a)   Programmet bör göra det möjligt att stärka medlemsstaternas förmåga att bekämpa skattebedrägeri, korruption, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, även genom tekniskt stöd för personalutveckling och utveckling av administrativa strukturer. Detta stöd måste tillhandahållas på transparent sätt.

(3)  Genom att tillhandahålla en ram för åtgärder som stöder den inre marknaden, främjar rättvis konkurrens i unionen och skyddar unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen bör programmet bidra till att förebygga och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och dubbel icke-beskattning, förebygga och minska onödiga administrativa bördor för medborgare och företag vid gränsöverskridande transaktioner, främja mer rättvisa och effektiva skattesystem, frigöra den inre marknadens hela potential och främja rättvis konkurrens i unionen, samt stödja en gemensam unionsstrategi i internationella forum.

(4)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(5), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(5)  För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör programmet vara öppet för deltagande av anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidater och de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Det får även vara öppet för andra tredjeländer, särskilt de minst utvecklade länderna, i enlighet med villkor som anges i särskilda avtal mellan unionen och dessa länder angående deras deltagande i unionens program.

(5a)   Europaparlamentet har fastställt prioriteringar. Den aktuella bristen på finansiering är ett hinder för att uppnå de mål som fastställts av Europaparlamentet för den fleråriga budgetramen efter 2020 [2017/2052(INI)]. Ett effektivare samarbete på skatteområdet kan möjliggöra bättre insamling av nödvändiga resurser för genomförandet av den kommande fleråriga budgetramen.

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(6) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter.

(7)  De åtgärder som genomfördes inom Fiscalis 2020-programmet har visat sig vara adekvata och bör därför behållas. För att programmet ska kunna verkställas på ett enklare och mer flexibelt sätt och därigenom bättre uppnå sina mål bör åtgärderna fastställas enbart i form av övergripande kategorier, med en förteckning över belysande exempel på konkreta verksamheter. Åtgärderna bör dock avse prioriterade frågor för att skydda unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen. Genom samarbete och kapacitetsuppbyggnad bör Fiscalisprogrammet även stimulera och stödja införande och utnyttjande av innovationer, för att ytterligare förbättra förmågan att utföra kärnuppgifterna vad gäller beskattning.

(8)  Med tanke på skattebetalarnas ökade rörlighet, antalet gränsöverskridande transaktioner och internationaliseringen av finansiella instrument, och därmed den ökade risken för skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, långt utöver unionens gränser kan det vara av intresse för unionen och medlemsstaterna att anpassa eller utvidga europeiska elektroniska system till tredjeländer som inte är associerade till programmet och internationella organisationer. Det skulle framför allt undvika den administrativa börda och de kostnader som är förbundna med att utveckla och handha två likartade elektroniska system för informationsutbyten inom unionen respektive internationellt. När det motiveras av ett sådant intresse bör följaktligen anpassningar eller utvidgningar av europeiska elektroniska system till att även omfatta samarbete med tredjeländer och internationella organisationer betraktas som stödberättigande kostnader inom ramen för programmet. Förutsatt att prioriterade frågor till fullo har finansierats kan särskilda åtgärder som avser minst utvecklade länder, särskilt när det gäller automatiskt informationsutbyte, också uppmuntras inom ramen för programmet, där detta är lämpligt.

(9)  Med tanke på vikten av globalisering och av kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, bör programmet fortsätta att ge möjlighet att involvera externa experter, i den mening som avses i artikel 238 i budgetförordningen. Experterna bör väljas ut på ett transparent sätt på grundval av de färdigheter, erfarenheter och kunskaper som är relevanta för de specifika åtgärderna samt deras förmåga att bidra till dessa åtgärder. Det bör säkerställas att dessa experter är opartiska och att det inte föreligger någon eventuell intressekonflikt med deras yrkesroll. En balanserad representation av alla berörda parter bör säkerställas.

(9a)   Med beaktande av antagandet nyligen av rådets direktiv 2014/107/EU(7), 2015/2376/EU(8), 2016/881/EU(9), 2016/2258/EU(10) och 2018/822/EU(11) och av de pågående förhandlingarna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, bör programmet ha som mål att utbilda de anställda vid skattemyndigheterna för att säkerställa ett effektivt genomförande av dessa direktiv.

(10)  I linje med kommissionens åtagande i dess meddelande av den 19 oktober 2010 Översyn av EU:s budget(12), dvs. att förenkla finansieringsprogram och göra dem samstämmiga, bör medel delas med andra av unionens finansieringsinstrument när programmets planerade åtgärder eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering. Programmets åtgärder bör säkerställa samstämmighet i användningen av unionens medel till stöd för skattepolitik och skattemyndigheter.

(10a)  Av kostnadseffektivitetsskäl bör Fiscalis-programmet utnyttja möjliga synergier med andra unionsåtgärder på närliggande områden, t.ex. tullprogrammet, EU:s program för bedrägeribekämpning, programmet för den inre marknaden och stödprogrammet för reformer.

(10b)   Individuella nationella bedrägeribekämpningsinitiativ skulle potentiellt kunna flytta bedrägerierna till andra medlemsstater, ofta grannländer, och skapa en oproportionerlig administrativ börda för företag som följer skattebestämmelserna, samt en brist på rättssäkerhet vid internationell handel. Därför är det avgörande att kommissionen anpassar nationella åtgärder för bedrägeribekämpning genom samordning av nationell bästa praxis på unionsnivå.

(11)  En betydande andel av anslaget till programmet bör gå till åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad. Särskilda bestämmelser bör därför beskriva gemensamma respektive nationella komponenter i de europeiska elektroniska systemen. Vidare bör åtgärders räckvidd och kommissionens och medlemsstaternas respektive ansvarsområden fastställas tydligt. Det bör skapas en smidig interoperabilitet mellan de gemensamma och nationella komponenterna i de europeiska elektroniska systemen och synergier med andra elektroniska system i relevanta unionsprogram.

(12)  Det finns för närvarande inget krav på att en flerårig strategisk plan för beskattning ska upprättas för att skapa en sammanhållen och driftskompatibel elektronisk miljö för beskattning inom unionen. För att säkerställa att åtgärderna för it-kapacitetsuppbyggnad är samstämmiga och samordnade bör programmet föreskriva att en sådan flerårig plan för beskattning ska upprättas.

(13)  Denna förordning bör genomföras med hjälp av arbetsprogram. Med tanke på att de mål som ska uppnås har medellång respektive långfristig karaktär och utgående från tidigare erfarenheter bör arbetsprogrammen kunna täcka flera år. Övergången från årliga till fleråriga arbetsprogram kommer att minska den administrativa bördan för både kommissionen och medlemsstaterna men den bör däremot inte under några omständigheter leda till informationsförlust och minskad transparens för skattebetalarna. Fleråriga arbetsprogram bör återspegla all relevant information som tas fram i samband med de årliga rapporter eller den kartläggning som avses i denna förordning. Dessa årliga rapporter bör offentliggöras för att informera skattebetalarna om bästa praxis, erfarenheter, utmaningar och kvarstående hinder som identifierats inom programmet.

(14)  För att komplettera denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av arbetsprogram.

(15)  Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(13) behöver programmet utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks, och Refit-programmet beaktas. Dessa krav bör i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av denna förordnings konsekvenser i praktiken. Resultatet av denna övervakning bör vara föremål för en konsoliderad årsrapport som utarbetas av kommissionen, på grundval av information som medlemsstaterna tillhandahåller. Rapporten bör innehålla en kartläggning av kvarstående hinder i medlemsstaterna för förverkligandet av programmålen i artikel 3 och de prioriterade åtgärderna i artikel 7.2a samt förslag på bästa praxis. Dessutom bör kommissionen utarbeta en halvtidsutvärdering och en slutlig utvärdering av programmet. Både årsrapporterna och utvärderingsrapporterna bör offentliggöras på en särskild webbplats.

(15a)   kommissionen bör vartannat år sammankalla ett seminarium som involverar två företrädare för stödmottagande medlemsstater för att diskutera problem och föreslå potentiella förbättringar kopplat till programmets teman, särskilt informationsutbytet mellan skattemyndigheter. Seminariedeltagarna ska utgöras av en företrädare för skattemyndigheternas ledning och en företrädare för en fackförening för anställda vid skattemyndigheterna samt en företrädare för Europaparlament och rådet.

(16)  I syfte att möjliggöra en lämplig respons på ändringar av de skattepolitiska prioriteringarna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av förteckningen över indikatorer för att mäta i vilken utsträckning programmets särskilda mål uppnåtts. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(17)  I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(14), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(15), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(16) och rådets förordning (EU) 2017/1939(17) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Enligt förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och andra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(18). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(18)  Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(19)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas särskilda mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. Täckningen av resekostnader bör vara en prioritering så att nationella experters deltagande i gemensamma åtgärder säkerställs.

(20)  Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkan, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)  Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013, som därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.  Genom denna förordning inrättas Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (nedan kallat programmet).

2.  Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  beskattning: utformning, administration, tillämpning och efterlevnad vad gäller följande skatter och avgifter:

a)  Mervärdesskatt enligt rådets direktiv 2006/112/EG(19).

b)  Punktskatter på alkohol enligt rådets direktiv 92/83/EEG(20).

c)  Punktskatter på tobaksprodukter enligt rådets direktiv 2011/64/EU(21).

d)  Skatter på energiprodukter och elektricitet enligt rådets direktiv 2003/96/EG(22).

e)  Andra skatter och avgifter som avses i artikel 2.1 a i rådets direktiv 2010/24/EU(23), inklusive bolagsskatt, i den mån de är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

2.  skattemyndigheter: offentliga myndigheter och andra organ som ansvarar för beskattning eller skatterelaterad verksamhet.

3.  europeiska elektroniska system: de elektroniska system som krävs för beskattning och för utförandet av skattemyndigheternas uppdrag.

4.  tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

4a.  minst utvecklat land: ett tredjeland med låg inkomst som står inför betydande strukturella hinder för hållbar utveckling enligt FN:s definition.

Artikel 3

Programmets mål

1.  Programmets allmänna mål är att stödja skattemyndigheter och underlätta beskattning för att förbättra den inre marknadens funktion, stärka rättvis konkurrens i unionen och skydda unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen, inbegripet från skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, samt förbättra skatteuppbörden.

2.  Programmets särskilda mål är att stödja skattepolitik och dess korrekta genomförande, främja skattesamarbete, utbyte av skatteinformation och uppbyggnad av administrativ kapacitet, däribland personalens kompetens, och utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen, samt den progressiva modernisering av de rapporterings-, revisions- och programvaruverktyg som ska tillämpas enhetligt i medlemsstaterna. Programmet ska också hjälpa skattemyndigheter att underlätta och förbättra genomförandet av unionsdirektiven om beskattning och att utbilda sin personal i detta avseende.

Artikel 4

Budget

1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 300 miljoner EUR i 2018 års priser eller 339 miljoner EUR i löpande priser.

2.  Det belopp som avses i punkt 1 får bland annat täcka utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering och andra aktiviteter för förvaltning av programmet och bedömning av programmets måluppfyllelse. Det får också täcka utgifter för studier och annat relevant skriftligt material, expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder, i den mån de har anknytning till programmets mål, samt utgifter i samband med it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning och -utbyte, däribland it-verktyg för den strategiska kommunikationen och annat tekniskt och administrativt bistånd som behövs i samband med förvaltningen av programmet.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till programmet

Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

a)  Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder.

b)  Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder, förutsatt att dessa länder i tillräcklig grad har tillnärmat sin relevanta lagstiftning och sina administrativa metoder till unionens lagstiftning och metoder.

c)  Andra tredjeländer i enlighet med villkor i respektive särskilt avtal som täcker ett lands deltagande i unionens program, förutsatt att avtalet

–  säkerställer en rimlig balans mellan bidraget från det tredjeland som deltar i unionens program och de fördelar som landet får av respektive program,

–  fastställer villkoren för deltagande i programmen, inklusive beräkningen av finansiella bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i budgetförordningen,

–  inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

–  garanterar unionens rätt att säkerställa sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.

Under förutsättning att prioriterade frågor har fått full finansiering ska de minst utvecklade länderna uppmuntras att delta i programmet i enlighet med principerna för en konsekvent politik för utveckling och de villkor som fastställs i de särskilda avtalen mellan dessa länder och unionen om dessa länders deltagande i programmet. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 c ska de minst utvecklade ländernas deltagande i programmet vara kostnadsfritt och inriktas på att uppnå internationella skattemål, såsom automatiskt utbyte av skatteinformation. Det särskilda avtalet ska garantera unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och skydda sina ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1.  Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

2.  Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter för deras utgifter för resor och uppehälle.

KAPITEL II

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 7

Stödberättigande åtgärder

1.  Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2.  Åtgärder enligt punkt 1 ska innefatta följande:

a)  Möten och liknande särskilda evenemang.

b)  Projektbaserat strukturerat samarbete, inklusive inspektioner på plats och gemensamma revisioner. [Ändr. 2 och 3]

c)  Åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad, i synnerhet utveckling och drift av europeiska elektroniska system, eller för att inrätta gemensamma register.

d)  Åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad.

e)  Stöd och andra åtgärder, däribland följande:

1.  Studier och annat relevant skriftligt material.

2.  Innovationsverksamheter, i synnerhet koncepttest och pilot- och prototypförsök.

3.  Gemensamt framtagna kommunikationsåtgärder.

4.  Andra relevanta åtgärder som föreskrivs i de arbetsprogram som avses i artikel 13 och som är nödvändiga för att uppnå eller stödja de mål som anges i artikel 3.

I bilaga 1 anges en icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av relevanta åtgärder som avses i leden a, b och d.

2a.   Åtgärder enligt punkt 1 ska innefatta följande förteckning över prioriterade frågor:

a)  Tilltäppning av kryphål i det effektiva genomförandet av rådets ändrade direktiv 2011/16/EU(24).

b)  Effektivt informationsutbyte, inbegripet gruppförfrågningar, och utveckling av användbara format med beaktande av initiativ på internationell nivå.

c)  Undanröjande av hinder för gränsöverskridande samarbete.

d)  Undanröjande av hinder för tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i enlighet med rådets ändrade direktiv 2011/16/EU.

e)  Bekämpning av gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier.

f)  Utbyte av bästa praxis för indrivning av skatt, inklusive skatt som inte betalats enligt det europeiska direktivet om skatt på sparande.

g)  Införande av enhetliga nationella it-verktyg i syfte att utveckla gemensamma gränssnitt för att möjliggöra sammankoppling av nationella it-system.

3.  Åtgärder bestående i utveckling och drift av anpassningar eller utvidgningar av gemensamma komponenter i de europeiska elektroniska systemen för samarbete med tredjeländer som inte är associerade till programmet eller internationella organisationer ska vara berättigade till finansiering när de är av intresse för unionen. Kommissionen ska inrätta nödvändiga administrativa arrangemang, som kan ange ett finansiellt bidrag från berörda tredje parter till sådana åtgärder.

4.  När en åtgärd för it-kapacitetsuppbyggnad som avses i punkt 2 c avser utveckling och drift av ett europeiskt elektroniskt system ska enbart kostnader relaterade till de ansvarsområden som kommissionen anförtrotts enligt artikel 11.2 vara berättigade till finansiering inom ramen för programmet. Medlemsstaterna ska bära de kostnader som är relaterade till de ansvarsområden som de anförtrotts i enlighet med artikel 11.3.

Artikel 8

Deltagande av externa experter

1.  Om det bidrar till fullbordandet av åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 får företrädare för statliga myndigheter, inbegripet sådana från tredjeländer som inte är associerade till programmet enligt artikel 5 och, där det är relevant, företrädare för internationella och andra relevanta organisationer, företrädare för ekonomiska aktörer och organisationer som företräder ekonomiska aktörer eller det civila samhället delta som externa experter i åtgärder som organiseras inom ramen för programmet Kommissionen ska bland annat bedöma dessa externa experters opartiskhet, se till att ingen intressekonflikt föreligger med deras yrkesmässiga förpliktelser och fatta beslut om deras deltagande på ad hoc-basis, utifrån behov.

2.  Kostnader som uppstår för sådana externa experter som avses i punkt 1 ska berättiga till ersättning inom ramen för programmet i enlighet med artikel 238 i budgetförordningen.

3.  De externa experterna ska inom ramen för ett transparent och balanserat förfarande väljas ut av kommissionen på grundval av färdigheter, erfarenheter och kunskaper som är relevanta för de specifika åtgärderna, samt deras förmåga att bidra till dessa åtgärder. Kommissionen ska se till att alla relevanta aktörer representeras på ett balanserat sätt. Den ska klargöra huruvida de externa experterna deltar för egen räkning eller för en annan organisations eller ekonomisk aktörs räkning. Förteckningen över externa experter ska offentliggöras på kommissionens webbplats.

KAPITEL II

BIDRAG

Artikel 9

Tilldelning, komplementaritet och kombinerad finansiering

1.  Bidrag inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

2.  En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidraget inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

3.  I enlighet med artikel 198 f i budgetförordningen ska bidrag tilldelas utan ansökningsomgång när de stödberättigade enheterna är skattemyndigheter i medlemsstaterna och i sådana tredjeländer som är associerade till programmet enligt artikel 5 i den här förordningen, förutsatt att villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Artikel 10

Samfinansieringssats

1.  Med avvikelse från artikel 190 i budgetförordningen får programmet finansiera upp till 100 % av en åtgärds stödberättigande kostnader.

2.  Den samfinansieringssats som ska tillämpas när åtgärder kräver tilldelning av bidrag ska anges i de fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 13.

KAPITEL IV

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ÅTGÄRDER FÖR IT-KAPACITETSUPPBYGGNAD

Artikel 11

Ansvarsområden

1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska tillsammans säkerställa utveckling och drift, inbegripet utformning, fastställande av specifikationer, överensstämmelsetester, införande, underhåll, förbättringar, säkerhet, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll, av de europeiska elektroniska system som förtecknas i den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i artikel 12.

2.  Kommissionen ska särskilt svara för följande:

a)  Utveckling och drift av gemensamma komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för beskattning som föreskrivs i artikel 12.

b)  Övergripande samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen med sikte på att de ska vara funktionsdugliga och sammankopplade, förbättras kontinuerligt och genomföras på ett synkroniserat sätt.

c)  Samordning på unionsnivå av de europeiska elektroniska systemen, med sikte på att främja och genomföra dem på nationell nivå.

d)  Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen i fråga om deras samspel med tredje parter, bortsett från åtgärder som utformats för att uppfylla nationella behov.

e)  Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på unionsnivå.

ea)   Samordning av nationellt tillämpade bedrägeribekämpningsåtgärder genom att identifiera och informera om nationell bästa praxis på unionsnivå.

3.  Medlemsstaterna ska särskilt svara för följande:

a)  Utveckling och drift av nationella komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för beskattning som föreskrivs i artikel 12.

b)  Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemens nationella komponenter på nationell nivå.

c)  Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på nationell nivå.

d)  Regelbunden information till kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att deras respektive myndigheter eller ekonomiska aktörer ska kunna använda de europeiska elektroniska systemen till fullo.

e)  Genomförande på nationell nivå av de europeiska elektroniska systemen.

Artikel 12

Flerårig strategisk plan för beskattning

1.  Kommissionen ska upprätta och hålla uppdaterad en flerårig strategisk plan för beskattning där samtliga arbetsuppgifter som är relevanta för utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen förtecknas och varje system eller del av ett system klassificeras som

a)  en gemensam komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på unionsnivå och som är tillgänglig för samtliga medlemsstater eller, av skäl som hänger samman med effektivitet, säkerhet och rationalisering, har identifierats som gemensam av kommissionen,

b)  en nationell komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på nationell nivå och som är tillgänglig i den medlemsstat som skapat komponenten eller bidragit till dess gemensamma inrättande, eller

c)  en kombination av båda.

2.  Den fleråriga strategiska planen för beskattning ska även innefatta innovations- och pilotåtgärder och sådana stödjande metoder och verktyg som avser de europeiska elektroniska systemen.

3.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om fullgörandet av varje arbetsuppgift som de tilldelats enligt den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i punkt 1. De ska också regelbundet rapportera till kommissionen om utvecklingen av genomförandet av arbetsuppgifterna i samband med hela programmet.

4.  Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna till kommissionen lämna årliga lägesrapporter om genomförandet, under perioden 1 januari–31 december föregående år, av den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i punkt 1. Dessa årliga rapporter ska baseras på ett i förväg fastställt format. I de årliga lägesrapporterna ska medlemsstaterna rapportera om hinder i förverkligandet av de programmål som anges i artikel 3 och ta itu med de prioriterade frågor som avses i artikel 7.2a och lämna förslag på bästa praxis.

5.  Senast den 31 oktober varje år ska kommissionen på grundval av medlemsstaternas årliga rapporter som avses i punkt 4 upprätta en samlad rapport där en bedömning görs av medlemsstaternas och kommissionens framsteg med att genomföra den plan som avses i punkt 1 samt framstegen med att uppnå de programmål som nämns i artikel 3 och de prioriterade frågor som avses i artikel 7.2a. För att bedöma de framsteg som gjorts, ska kommissionen i sin konsoliderade årsrapport inkludera en kartläggning av kvarstående hinder i medlemsstaterna för förverkligandet av de programmål som nämns i artikel 3 och ta itu med de prioriterade frågor som avses i artikel 7.2a och komma med förslag på bästa praxis. Kommissionens konsoliderade årsrapport ska offentliggöras på en särskild webbplats för kommissionen och tjäna som grund för framtida fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 13 och för de utvärderingsrapporter som avses i artikel 15.

KAPITEL V

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLLER

Artikel 13

Arbetsprogram

1.  Programmet ska genomföras med hjälp av sådana fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 108 i budgetförordningen.

2.  De fleråriga arbetsprogrammen ska antas av kommissionen genom delegerade akter. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 17.

Artikel 14

Övervakning och rapportering

1.  I bilaga 2 anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som beskrivs i artikel 3.

2.  För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets måluppfyllelse ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 med avseende på att ändra bilaga 2 för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna och komplettera denna förordning med bestämmelser om upprättande av en ram för övervakning och utvärdering.

3.  Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in resurseffektivt, ändamålsenligt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.

Artikel 15

Utvärdering

1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen. Utvärderingar ska offentliggöras av kommissionen på en särskild webbplats.

2.  En interimsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast tre år efter det att programmet började genomföras.

3.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast ett år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av programmet.

4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Artikel 16

Revisioner och utredningar

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på platsen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL VI

UTÖVANDE AV DELEGERING OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.2 och 14.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.2 och 14.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.2 och 14.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté kallad Fiscaliskommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL VII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 19

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2.  Kommissionen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 20

Upphävande

Förordning (EU) nr 1286/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka ett fortsatt genomförande eller en ändring av de åtgärder som berörs av förordning (EU) nr 1286/2013 fram till dess att de avslutas, och den förordningen ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2.  Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för dess föregångare, dvs. förordning (EU) nr 1286/2013.

3.  Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.2, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA 1

Icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av åtgärder som avses i artikel 7.2 första stycket a, b och d

De åtgärder som avses i artikel 7.2 första stycket a, b och d kan bland annat ha följande former:

a)  När det gäller möten och liknande särskilda evenemang:

–  Seminarier och workshoppar, där generellt alla länder närvarar, presentationer görs och deltagarna deltar i intensiva diskussioner och intensiv verksamhet om en särskild fråga.

–  Arbetsbesök, som organiseras för att tjänstemän ska kunna förvärva eller utvidga expertis och kunskaper vad gäller skattepolitik.

–  Närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar.

b)  När det gäller strukturerat samarbete:

–  Projektgrupper, där generellt ett begränsat antal länder deltar, där verksamhet sker under en begränsad tidsperiod i syfte att uppnå ett i förväg fastställt mål med noga angivet resultat, inbegripet samordning eller riktmärkning.

–  Arbetsgrupper, dvs. strukturerade samarbetsformer av icke-permanent eller permanent karaktär, där expertis slås samman för att utföra uppgifter på ett specifikt område eller operativ verksamhet, eventuellt med stöd av samordningstjänster online, administrativt bistånd samt infrastruktur och utrustning.

–  Multilateral eller simultan kontroll, bestående av samordnad kontroll av skattesituationen för en eller flera närstående beskattningsbara personer, vilken organiseras av två eller fler länder, varav minst två medlemsstater, med gemensamma eller kompletterande intressen.

–  Gemensam revision, bestående av en gemensam kontroll av skattesituationen för en eller flera närstående beskattningsbara personer genom en enda inspektionsgrupp bestående av två eller flera länder, varav minst två medlemsstater, med gemensamma eller kompletterande intressen.

–  Varje annan form av administrativt samarbete upprättat genom direktiv 2011/16/EU, förordning (EU) nr 904/2010, förordning (EU) nr 389/2012 eller direktiv 2010/24/EU.

d)  När det gäller åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad:

–  Gemensam utbildning eller utveckling av e-lärande, för att gynna erforderliga färdigheter och kunskaper om skattefrågor.

–  Tekniskt stöd, för att förbättra administrativa förfaranden, stärka den administrativa kapaciteten och förbättra skatteförvaltningarnas funktion och drift genom att ta fram och utbyta god praxis.

BILAGA 2

Indikatorer

Särskilt mål: stödja skattepolitik, skattesamarbete och administrativ kapacitetsuppbyggnad, inbegripet personalkompetens samt utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen.

1.  Kapacitetsuppbyggnad (när det gäller administration, personal och it):

1.  Index för tillämpning och genomförande av unionsrätt och unionspolitik (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet och rekommendationer som utfärdats till följd av dessa åtgärder)

2.  Index för utbildning (använda utbildningsmoduler; antal tjänstemän som utbildats; deltagarnas kvalitetspoäng)

3.  De europeiska elektroniska systemens tillgänglighet (som procentandel av tiden)

4.  Gemensamma kommunikationsnätets tillgänglighet (som procentandel av tiden)

5.  Förenklade it-förfaranden för nationella förvaltningar och ekonomiska aktörer (antal registrerade ekonomiska aktörer, antal ansökningar och antal samråd i olika elektroniska system som finansieras genom programmet)

2.  Kunskapsdelning och nätverkande:

6.  Index för samarbetets stabilitet (den omfattning av nätverkande som skapats, antalet personliga möten, antalet samarbetsgrupper online)

7.  Index för bästa praxis och riktlinjer (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet; procentandel skatteförvaltningar som använt en arbetspraxis/riktlinje som utvecklats med stöd av programmet)

2a.  Ytterligare indikatorer

1.  Inkomster som uppburits i kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering vid gemensamma revisioner.

2.   Antal ansökningar om administrativt och rättsligt samarbete som lämnats in, tagits emot och besvarats för varje medlemsstat

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0421/2018).
(2)* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(3) EUT C […], […], s. […].
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 25).
(5) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(7) Rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 359, 16.12.2014, s. 1).
(8) Rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 332, 18.12.2015, s. 1).
(9) Rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 146, 3.6.2016, s. 8).
(10) Rådets direktiv (EU) 2016/2258 av den 6 december 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller skattemyndigheters tillgång till information för bekämpning av penningtvätt (EUT L 342, 16.12.2016, s. 1).
(11) Rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (OJ L 139, 5.6.2018, p. 1).
(12) COM(2010) 0700.
(13) Interinstitutionellt avtal av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(15) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(16) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(17) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(19) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
(20) Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 21).
(21) Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).
(22) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).
(23) Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, EUT L 84, 31.3.2010, s. 1.
(24) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).


Inrättande av programmet för rättigheter och värden ***I
PDF 639kWORD 87k
Europaparlamentets ändringar antagna den 17 januari 2019 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (COM(2018)0383 – C8-0234/2018 – 2018/0207(COD))(1)
P8_TA-PROV(2019)0040A8-0468/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Titeln
Förslag till
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om inrättande av programmet för rättigheter och värden
om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Enligt artikel 2 fördraget om Europeiska unionen ska unionen ˮbygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” I artikel 3 anges vidare att ”unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd” och bland annat ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(1)  Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ˮbygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Av dessa rättigheter och värden utgör ”människans värdighet”, som erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den främsta grunden för alla grundläggande mänskliga rättigheter. I artikel 2 i ovannämnda fördrag står det också att ”dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” I artikel 3 anges vidare att ”unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd” och bland annat ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 1a (nytt)
(1a)   I sin resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel betonade Europaparlamentet vikten av de övergripande principer som bör ligga till grund för den fleråriga budgetramen och alla relaterade unionsstrategier, inbegripet integreringen av FN:s mål för hållbar utveckling i alla unionens politiska åtgärder och initiativ inom ramen för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonade också att undanröjandet av diskriminering är avgörande för att uppfylla unionens åtaganden i riktning mot ett inkluderande Europa och beklagade djupt bristen på jämställdhetsintegrering och jämställdhetsåtaganden i unionens politik, i enlighet med förslagen i den fleråriga budgetramen.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 1b (nytt)
(1b)   I sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 uttryckte Europaparlamentet sitt stöd för program på områdena kultur, utbildning, medier, ungdomsfrågor, idrott, demokrati, medborgarskap och civilsamhället som tydligt har visat sitt europeiska mervärde och åtnjuter varaktig popularitet bland stödmottagarna. I resolutionen underströks också att en starkare och mer ambitiös union endast kan uppnås om den förses med förstärkta ekonomiska medel, och parlamentet rekommenderade att det skulle inrättas en intern europeisk demokratifond under kommissionens ledning, för att stärka stödet till det civila samhället och icke-statliga organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Fortlöpande stöd bör ges till befintlig politik, resurserna till unionens flaggskeppsprogram bör ökas, och ytterligare ansvarsområden bör kombineras med ytterligare finansiella resurser.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Dessa rättigheter och värden måste fortsätta att främjas och upprätthållas, spridas bland medborgare och folk och vara en del av EU-projektets kärna. Därför bör en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden, som omfattar programmen för rättigheter och värden och för rättsliga frågor, inrättas inom ramen för EU:s budget. I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring, är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och EU:s värden: mänskliga rättigheter, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i EU. Som en del av den nya fonden kommer programmet för rättsliga frågor att fortsätta att ge stöd till den fortsatta utvecklingen av unionens rättsliga område och det gränsöverskridande samarbetet. Programmet för rättigheter och värden kommer att samla 2014–2020 års program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/20138, och 2014–2020 års program Ett Europa för medborgarna, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 390/20149 (nedan kallade de föregående programmen).
(2)  Dessa rättigheter och värden måste fortsätta att aktivt odlas, skyddas och främjas av unionen och varje enskild medlemsstat i all sin politik på ett konsekvent sätt, och de måste upprätthållas och spridas bland medborgare och folk och vara en del av EU-projektets kärna, eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet. Därför bör en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden, som omfattar programmen för rättigheter och värden och för rättsliga frågor, inrättas inom ramen för EU:s budget. I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring, liksom med ett krympande utrymme för ett oberoende civilt samhälle, är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och EU:s värden: mänskliga rättigheter, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, icke-diskriminering och rättsstaten. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i EU. Som en del av den nya fonden kommer programmet för rättsliga frågor att fortsätta att ge stöd till den fortsatta utvecklingen av unionens rättsliga område och det gränsöverskridande samarbetet. Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter, och värden (nedan kallat programmet) kommer att samla 2014‑2020 års program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/20138, och 2014–2020 års program Ett Europa för medborgarna, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 390/20149 (nedan kallade de föregående programmen), och det kommer att anpassas för att bemöta nya utmaningar mot de europeiska värdena.
__________________
__________________
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 62)
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 62)
9 Rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020 ( EUT L 115, 17.4.2014, s. 3).
9 Rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020 ( EUT L 115, 17.4.2014, s. 3).
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer främst att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden, rättigheter och rika mångfald levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja vårt rättighetsbaserade, jämlika, inkluderande och demokratiska samhälle. Det innefattar ett dynamiskt civilsamhälle, som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som främjar den rika mångfalden i det europeiska samhället, på grundval av vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen anges närmare att institutionerna på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.
(3)  Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer att inriktas på personer och enheter som bidrar till att våra gemensamma värden, vår jämlikhet, våra rättigheter och vår rika mångfald präglas av liv och dynamik. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, inkluderande och demokratiskt samhälle genom att finansiera verksamhet som främjar ett dynamiskt, välutvecklat, motståndskraftigt och stärkt civilsamhälle, inbegripet opinionsbildning för främjandet och skyddet av våra gemensamma värden, och som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och främjar freden och vårdar den rika mångfalden i det europeiska samhället, på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia, vårt kollektiva minne och vårt gemensamma arv. I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen krävs det att institutionerna ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället och att de på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Kommissionen bör säkerställa att en regelbunden, öppen och transparent dialog förs med programmets stödmottagare och andra berörda parter genom att inrätta en grupp för civil dialog. Gruppen för civil dialog bör bidra till utbytet av erfarenheter och god praxis och till diskussionen om den politiska utvecklingen inom de områden och mål som omfattas av programmet och relaterade områden. Gruppen för civil dialog bör bestå av organisationer som har valts ut för att erhålla ett administrationsbidrag eller verksamhetsbidrag inom programmet och andra organisationer och berörda aktörer som har uttryckt ett intresse för programmet eller som arbetar inom detta politikområde, men som inte nödvändigtvis stöds genom programmet.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Programmet för rättigheter och värden (nedan kallat programmet) bör göra det möjligt att utveckla synergier för att möta gemensamma utmaningar när det gäller att främja och skydda värden och för att nå den kritiska massa som krävs för att få konkreta resultat på fältet. Detta bör uppnås genom att man bygger vidare på de positiva erfarenheterna från de föregående programmen. Detta kommer att göra det möjligt att utnyttja synergipotentialen fullt ut, på ett mer effektivt sätt stödja de politikområden som omfattas och stärka deras förmåga att nå ut till människor. För att fungera effektivt bör programmet använda skräddarsydda strategier för att beakta de olika sektorernas specifika natur, deras olika målgrupper och dessas särskilda behov.
(4)  Programmet bör göra det möjligt att utveckla synergier för att möta gemensamma utmaningar när det gäller att främja och skydda de värden som fastställs i fördragen och för att nå den kritiska massa som krävs för att få konkreta resultat på fältet. Detta bör uppnås genom att man bygger vidare på och vidareutvecklar de positiva erfarenheterna från de föregående programmen. Detta kommer att göra det möjligt att utnyttja synergipotentialen fullt ut, på ett mer effektivt sätt stödja de politikområden som omfattas och stärka deras förmåga att nå ut till människor. För att fungera effektivt bör programmet beakta de olika sektorernas specifika natur, deras olika målgrupper och dessas särskilda behov och möjligheter till medverkan genom skräddarsydda strategier och riktade strategier, inklusive främjande av all slags jämlikhet och jämställdhet inom dessa sektorer.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Fullständig respekt för och främjande av rättsstatsprincipen och demokratin är grundförutsättningar för att man ska kunna bygga upp medborgarnas förtroende för unionen. Respekt för rättsstaten inom unionen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna och för upprätthållandet av alla rättigheter och skyldigheter som fastställs i fördragen. Hur rättsstatens principer tillämpas i medlemsstaterna spelar en avgörande roll för att säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och deras rättssystem. Programmet bör därför främja och skydda de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstaten på lokal, regional, nationell och transnationell nivå.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  Rättsstaten, som anges som ett av unionens värden i artikel 2 i EU‑fördraget, inkluderar principerna om laglighet och inbegriper en öppen, ansvarsutkrävande, demokratisk och pluralistisk lagstiftningsprocess, rättssäkerhet, förbud mot godtyckligt utövande av genomförandebefogenheter, effektivt rättsligt skydd genom oberoende domstolar, inbegripet skydd för grundläggande rättigheter; maktdelning samt likhet inför lagen.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  För att föra Europeiska unionen närmare dess medborgare krävs en rad olika insatser och samordnade ansträngningar. Åtgärder för att sammanföra medborgare i vänortsprojekt eller nätverk av städer och stödja det civila samhällets organisationer på de områden som omfattas av programmet kommer att bidra till att stärka medborgarnas engagemang i samhället och i slutändan deras delaktighet i det demokratiska livet i unionen. Samtidigt kan stödverksamhet som främjar ömsesidig förståelse, mångfald, dialog och respekt för andra bidra till en känsla av tillhörighet och en europeisk identitet, baserad på en gemensam förståelse av Europas värden, kultur, historia och arv. Främjandet av en ökad känsla av samhörighet med unionen och unionens värden är särskilt viktigt bland medborgare i EU:s yttersta randområden på grund av deras avsides läge och avstånd från den europeiska kontinenten.
(5)  För att föra Europeiska unionen närmare dess medborgare, främja demokratiskt deltagande och ge medborgarna möjlighet att utnyttja sina rättigheter i anslutning till det europeiska medborgarskapet krävs en rad olika insatser och samordnade ansträngningar, som bör sträva mot en jämn geografisk fördelning. Åtgärder för att sammanföra medborgare i vänortsprojekt eller nätverk av städer och stödja det civila samhällets organisationer på de lokala, regionala, nationella och transnationella planen inom de områden som omfattas av programmet kommer att bidra till att stärka medborgarnas engagemang i samhället och i slutändan deras aktiva delaktighet i det demokratiska livet i unionen samt i utformandet av unionens politiska agenda. Samtidigt kan stödverksamhet som främjar ömsesidig förståelse, interkulturell dialog, kulturell och språklig mångfald, försoning, social delaktighet och respekt för andra bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och ett gemensamt medborgarskap inom ramen för en europeisk identitet, baserad på en gemensam förståelse av Europas värden, kultur, historia och arv. Främjandet av en ökad känsla av samhörighet med unionen och unionens värden är särskilt viktigt bland medborgare i EU:s yttersta randområden på grund av deras avsides läge och avstånd från den europeiska kontinenten.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Den ökande mångfalden och de globala migrationstendenserna ökar den interkulturella och interreligiösa dialogens betydelse i våra samhällen. Den interkulturella och interreligiösa dialogen bör stödjas fullt ut som en del av den sociala harmonin i Europa och som en nyckelfaktor för att stärka social delaktighet och sammanhållning. Interreligiös dialog skulle kunna hjälpa till att framhäva religionens positiva bidrag till social sammanhållning, men religiös analfabetism riskerar att ge upphov till missbruk av de religiösa känslorna bland befolkningen. Programmet bör därför stödja projekt och initiativ som utvecklar religiös kompetens, främjar interreligiös dialog och ömsesidig förståelse.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Åminnelseverksamhet och kritisk eftertanke kring Europas historiska minnen är nödvändiga inslag för att göra medborgarna medvetna om den gemensamma historien, som grundval för en gemensam framtid, en moralisk kompass och gemensamma värden. Relevansen av historiska, kulturella och interkulturella aspekter bör också beaktas, liksom kopplingarna mellan åminnelse och skapandet av en europeisk identitet och en känsla av samhörighet.
(6)  Åminnelseverksamhet och kritiskt och kreativt tänkande om Europas historiska minnen är nödvändiga inslag för att göra medborgarna, särskilt ungdomar, medvetna om sin gemensamma historia, som grundval för en gemensam framtid. Relevansen av historiska, sociala, kulturella och interkulturella aspekter, tolerans och dialog bör också beaktas för att främja en gemensam grund som bygger på delade värden, solidaritet, mångfald och fred, liksom kopplingarna mellan åminnelse och skapandet av en europeisk identitet och en känsla av samhörighet.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Medborgarna bör också bli mer medvetna om sina rättigheter på grundval av unionsmedborgarskapet, och bör kunna känna sig bekväma med att bo, resa, studera, arbeta och utföra frivilligarbete i en annan medlemsstat. De bör också känna att de kan åtnjuta och utöva alla sina medborgerliga rättigheter och förlita sig på att rättigheterna är tillgängliga på lika villkor, kan göras gällande utan inskränkningar och omfattas av skydd, utan någon diskriminering oavsett var i unionen de råkar befinna sig. Det civila samhället måste stödjas för att främja, skydda och öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och för att bidra till att de rättigheter som följer med unionsrätten faktisk kan åtnjutas.
(7)  Unionsmedborgarna är inte tillräckligt medvetna om sina rättigheter på grundval av unionsmedborgarskapet, såsom rätten att rösta i europeiska och lokala val eller få konsulärt skydd från andra medlemsstaters ambassader. Medborgarna bör också bli mer medvetna om dessa rättigheter och bör kunna känna sig bekväma med att bo, resa, studera, arbeta och utföra frivilligarbete i en annan medlemsstat. De bör också känna att de kan åtnjuta och utöva alla sina medborgerliga rättigheter och förlita sig på att rättigheterna är tillgängliga på lika villkor, kan göras gällande utan inskränkningar och omfattas av skydd, utan någon diskriminering oavsett var i unionen de råkar befinna sig. Det civila samhället måste stärkas på alla nivåer för att främja, skydda och öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och för att bidra till att de rättigheter som följer med unionsrätten faktiskt kan åtnjutas.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)   Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur och rådets slutsatser av den 9–10 juni 2011 om åminnelsen av brott som begåtts av totalitära regimer i Europa understryker vikten av att hålla minnena av det förflutna vid liv för att vi ska kunna bygga en gemensam framtid och framhåller den viktiga roll som unionen spelar för att främja, dela och verka för det kollektiva minnet av dessa brott, i en strävan att gjuta nytt liv i en mångfaldig och demokratisk gemensam europeisk identitet.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett grundläggande värde och ett mål för Europeiska unionen. Diskriminering och ojämlik behandling av kvinnor kränker deras grundläggande rättigheter och hindrar dem från att delta fullt ut i politiken, samhället och ekonomin. Dessutom utgör strukturella och kulturella barriärer ett hinder för att uppnå verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Att främja jämställdhet i all verksamhet som bedrivs av unionen är därför är ett viktigt arbete för unionen och en drivkraft för ekonomisk tillväxt som bör stödjas genom programmet.
(8)  Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett grundläggande värde och ett mål för Europeiska unionen. Enligt artikel 8 i denna förordning ska unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem. På det hela taget går framstegen på jämställdhetsområdet ändå mycket långsamt, se 2017 års jämställdhetsindex, som offentliggjorts av Europeiska jämställdhetsinstitutet. Tyst och dold diskriminering på flera grunder och ojämlik behandling av kvinnor och flickor kränker ofta deras grundläggande rättigheter och hindrar dem från att delta fullt ut i politiken, samhället och ekonomin. Detsamma gäller olika former av våld mot kvinnor. Dessutom utgör politiska, strukturella och kulturella barriärer ett hinder för att uppnå verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Att främja jämställdhet i all verksamhet som bedrivs av unionen, genom att stödja målen jämställdhetsintegrering och icke-diskriminering och genom att aktivt bekämpa stereotyper och ta itu med tyst diskriminering, är därför är ett viktigt arbete för unionen och en drivkraft för ekonomisk tillväxt som bör stödjas genom programmet.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Könsrelaterat våld och våld mot barn och unga utgör en allvarlig kränkning av grundläggande rättigheter. Våld lever kvar i hela unionen, i alla sociala och ekonomiska sammanhang, och har allvarliga konsekvenser för offrens fysiska och psykiska hälsa och för samhället som helhet. Barn, unga och kvinnor är särskilt sårbara för våld, särskilt i nära relationer. Åtgärder bör vidtas för att främja barns rättigheter och bidra till att skydda barn från övergrepp och våld, som utgör ett hot mot deras fysiska och mentala hälsa och en kränkning av deras rätt till utveckling, skydd och värdighet. Åtgärder för att bekämpa alla former av våld, främja förebyggande av våld och skydda och stödja offer är prioriteringar för unionen som bidrar till att tillvarata individers grundläggande rättigheter och främjar jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa prioriteringar bör stödjas genom programmet.
(9)  Könsrelaterat våld och våld mot barn, unga och äldre, personer med funktionsnedsättning, flyktingar och migranter, och mot personer från minoritetsgrupper, t.ex. personer som tillhör etniska minoriteter och hbtqi-personer, utgör en allvarlig kränkning av grundläggande rättigheter. Våld lever kvar i hela unionen, i alla sociala och ekonomiska sammanhang, och har allvarliga konsekvenser för offrens fysiska och psykiska hälsa och för samhället som helhet. Åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld kräver en flerdimensionell strategi som omfattar aspekter som lagstiftning, utbildning, hälsa (bland annat sexuella och reproduktiva rättigheter) och ekonomi och andra samhälleliga aspekter som stöd till kvinnoorganisationer, tillhandahållande av rådgivning och hjälp och projekt som syftar till att uppnå målet om ett mer jämställt samhälle. Man måste aktivt bekämpa såväl skadliga stereotyper och normer från tidig ålder som alla former av hatpropaganda och våld på nätet. Åtgärder bör vidtas för att främja barns rättigheter och bidra till att skydda barn från övergrepp och våld, som utgör ett hot mot deras fysiska och mentala hälsa och en kränkning av deras rätt till utveckling, skydd och värdighet. I Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) definieras ”våld mot kvinnor” som ”varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang”. Åtgärder för att bekämpa alla former av våld, främja och förebygga våld och skydda och stödja offer är prioriteringar för unionen som bidrar till att tillvarata individers grundläggande rättigheter och främjar jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa prioriteringar bör stödjas genom programmet. Förebyggande åtgärder och stöd för brottsoffers rättigheter bör utformas i samarbete med målgruppen och säkerställa att de tillgodoser de särskilda behoven hos personer som är sårbara på flera olika sätt.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Papperslösa kvinnor är särskilt sårbara för våld och sexuella övergrepp och saknar tillgång till stöd. Det är mycket viktigt att genomföra en strategi som utgår från offren och erbjuda lämpliga stödtjänster för alla kvinnor i hela unionen, oavsett deras status i fråga om uppehållstillstånd. Behovet av ett jämställdhetsperspektiv i asylprocesserna är mycket viktigt för det intersektionella arbetet och kan bidra till ökad jämställdhet.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  En stark politisk vilja och samordnade insatser som bygger på metoder och resultat från de föregående Daphneprogrammen, programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Rättsliga frågor är nödvändiga förutsättningar för att förebygga och bekämpa alla former av våld och skydda offren. Det bör särskilt framhållas att allt sedan starten 1997 har finansieringen via Daphne för att ge stöd till våldsoffer och bekämpa våld mot kvinnor, barn och unga varit en verklig framgång, såväl i fråga om popularitet bland berörda aktörer (offentliga myndigheter, akademiska institutioner och icke-statliga organisationer) som i fråga om hur effektiva de finansierade projekten har varit. Programmet har också finansierat projekt för att öka medvetenheten, tillhandahålla stödtjänster för offer och stödja icke-statliga organisationers verksamheter på fältet. Det har tagit upp alla former av våld, såsom våld i hemmet, sexuellt våld, människohandel, liksom nya framväxande former av våld, exempelvis nätmobbning. Det är därför viktigt att fortsätta med alla dessa insatser, och att resultat och erfarenheter vederbörligen beaktas vid genomförandet av programmet.
(10)  En stark politisk vilja och samordnade insatser som bygger på metoder och resultat från de föregående Daphneprogrammen, programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Rättsliga frågor är nödvändiga förutsättningar för att förebygga och bekämpa alla former av våld och skydda offren. Det bör särskilt framhållas att allt sedan starten 1997 har finansieringen via Daphne för att ge stöd till våldsoffer och bekämpa våld mot kvinnor, barn och unga varit en verklig framgång, såväl i fråga om popularitet bland berörda aktörer (offentliga myndigheter, akademiska institutioner och icke-statliga organisationer) som i fråga om hur effektiva de finansierade projekten har varit. Programmet har också finansierat projekt för att öka medvetenheten, tillhandahålla stödtjänster för offer och stödja icke-statliga organisationers verksamheter på fältet. Det har tagit upp alla former av våld, såsom våld i hemmet, sexuellt våld, människohandel, stalkning och skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning, liksom nya framväxande former av våld, exempelvis nätmobbning och nättrakasserier. Det är därför viktigt att fortsätta med alla dessa insatser, med ett oberoende budgetanslag för Daphne, och att resultat och erfarenheter vederbörligen beaktas vid genomförandet av programmet.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer. I artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Icke-diskriminering tas även upp i artikel 21 i stadgan. Särdragen hos olika former av diskriminering bör beaktas, och lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering på en eller flera grunder bör utarbetas parallellt. Programmet bör stödja åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, antisemitiskt och antimuslimskt hat samt andra former av intolerans. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang också ägnas åt att förebygga och bekämpa alla former av våld, hat, segregering och stigmatisering, samt åt att bekämpa mobbning, trakasserier och intolerant behandling. Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och annan verksamhet inom unionen med samma mål ömsesidigt stärker varandra. Detta gäller särskilt verksamheter som avses i Europeiska kommissionens meddelande av den 5 april 2011 med titeln ”En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020”10 och i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna11.
(11)  Icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer. I artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Icke-diskriminering tas även upp i artikel 21 i stadgan. Särdragen hos olika former av diskriminering, däribland direkt, indirekt och strukturell diskriminering, bör beaktas, och lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering på en eller flera grunder bör utarbetas parallellt. Programmet bör stödja åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, afrofobi, antisemitism, antiziganism, antimuslimskt hat, homofobi och andra former av intolerans, såväl på nätet som i verkliga livet, mot personer som tillhör minoriteter, med hänsyn till den diskriminering på flera grunder som kvinnor ofta utsätts för. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang också ägnas åt att förebygga och bekämpa alla former av våld, hat, segregering och stigmatisering, samt åt att bekämpa mobbning, trakasserier och intolerant behandling. Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och annan verksamhet inom unionen med samma mål ömsesidigt stärker varandra. Detta gäller särskilt verksamheter som avses i Europeiska kommissionens meddelande av den 5 april 2011 med titeln ”En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020”10 och i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna11.
__________________
__________________
10 KOM(2011) 173.
10 KOM(2011) 173.
11 EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.
11 EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Omvärldens attityder, hinder i den fysiska miljön och bristande tillgänglighet hindrar personer med funktionsnedsättning från att delta fullt ut och effektivt i samhället, på lika villkor med andra. Människor med funktionsnedsättning hindras bland annat från att få tillgång till arbetsmarknaden, dra fördel av en inkluderande och kvalitativ utbildning, undvika fattigdom och social utestängning, beredas tillgång till kulturella initiativ och media eller använda sina politiska rättigheter. I egenskap av part i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD), har unionen och alla dess medlemsstater åtagit sig att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionshinder. Konventionens bestämmelser har blivit en integrerad del av unionens rättsordning.
(12)  Omvärldens attityder, hinder i den fysiska miljön och bristande tillgänglighet hindrar personer med funktionsnedsättning från att delta fullt ut och effektivt i samhället, på lika villkor med andra. Personer med funktionsnedsättning, inklusive personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, hindras bland annat från att få tillgång till arbetsmarknaden, dra fördel av en inkluderande och kvalitativ utbildning, undvika fattigdom och social utestängning, beredas tillgång till kulturella initiativ och media eller använda sina politiska rättigheter. I egenskap av part i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD), har unionen och alla dess medlemsstater åtagit sig att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionshinder. Konventionens bestämmelser, som måste genomföras, har blivit en integrerad del av unionens rättsordning. I detta avseende bör programmet särskilt uppmärksamma åtgärder för att öka medvetenheten om de utmaningar som personer med funktionsnedsättning ställs inför när de försöker delta fullt ut i samhället och åtnjuta sina rättigheter som jämställda medborgare.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Rätten till respekt för privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer (rätten till personlig integritet) är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Skyddet av personuppgifter är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter kontrolleras av oberoende tillsynsmyndigheter. Unionens regelverk, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/67912 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/68013, innehåller bestämmelser som ska säkerställa att rätten till skydd av personuppgifter tillvaratas på ett effektivt sätt. Dessa rättsakter ger de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för dataskydd i uppgift att främja allmänhetens medvetenhet om och förståelse av risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter. Unionen bör kunna bedriva informationsverksamhet och genomföra studier och annan relevant verksamhet med hänsyn till betydelsen av rätten till skydd av personuppgifter i en tid av snabb teknisk utveckling.
(13)  Rätten till respekt för privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer (rätten till personlig integritet) är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Skyddet av personuppgifter är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter kontrolleras av oberoende tillsynsmyndigheter. Unionens regelverk, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/67912 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/68013, innehåller bestämmelser som ska säkerställa att rätten till skydd av personuppgifter tillvaratas på ett effektivt sätt. Dessa rättsakter ger de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för dataskydd i uppgift att främja allmänhetens medvetenhet om och förståelse av risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter. Unionen bör kunna bedriva informationsverksamhet, stödja organisationer i det civila samhället som kämpar för att dataskydd följer unionens normer och genomföra studier och annan relevant verksamhet med hänsyn till betydelsen av rätten till skydd av personuppgifter i en tid av snabb teknisk utveckling.
__________________
__________________
12 EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
12 EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
13 EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.
13 EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 13a (nytt)
(13a)   Rätten till yttrande- och informationsfrihet fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Fri tillgång till information, utvärdering av mediernas ramvillkor och en ansvarsfull och säker användning av informations- och kommunikationsnätverk har ett direkt samband med en fri opinionsbildning och är en förutsättning för att trygga en funktionsduglig demokrati. Allmänheten måste tillägna sig den mediekompetens som krävs för ett kritiskt tänkande och urskillning och förmågan att analysera komplexa förhållanden, erkänna skillnader mellan åsikter och faktauppgifter och stå emot varje form av hatpropaganda. Unionen bör för detta ändamål verka för att alla medborgare, oavsett ålder, ska få ökad mediekompetens genom utbildning, informationskampanjer, studier och annan relevant verksamhet.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Enligt artikel 24 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet anta bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för framläggande av ett medborgarinitiativ i den mening som avses i artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen. Så har också skett genom antagandet av [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/201114.] Programmet bör stödja finansieringen av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av [förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.
(14)  Det europeiska medborgarinitiativet är det första överstatliga instrumentet för deltagandedemokrati, och det skapar en direkt koppling mellan EU-medborgarna och unionens institutioner. Enligt artikel 24 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet anta bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för framläggande av ett medborgarinitiativ i den mening som avses i artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen. Så har också skett genom antagandet av [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/201114.] Programmet bör stödja finansieringen av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av [förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå, stödja och uppmuntra andra att stödja europeiska medborgarinitiativ.
_________________
_________________
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 11.3.2011, s. 1).
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 11.3.2011, s. 1).
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet.
(15)  I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet, och användningen av jämställdhetsbudgetering och könsspecifik konsekvensbedömning bör även främjas vid behov under hela unionens budgetprocess. För att jämställdhetsintegreringen ska kunna genomföras på ett korrekt sätt krävs jämställdhetsbudgetering för alla relevanta budgetposter och tilldelning av tillräckliga medel och insyn i de budgetposter som är avsedda att främja jämställdhet och bekämpa könsdiskriminering. De enskilda projekten och programmet i sig bör ses över i slutet av finansieringsperioden för att fastställa i vilken utsträckning de har följt principerna ovan.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  I enlighet med unionsrättsakter om likabehandling ska medlemsstaterna inrätta oberoende organ för främjandet av likabehandling för att motverka diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung och kön. Många medlemsstater har dock gått längre än dessa krav och sett till att likabehandlingsorgan också kan hantera frågor om diskriminering på andra grunder, t.ex. ålder, sexuell läggning, religion eller övertygelse, funktionshinder eller annat. Organen för likabehandling spelar en viktig roll när det gäller att främja jämlikhet och säkerställa en effektiv tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, främst genom att tillhandahålla ett oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, genomföra oberoende undersökningar om diskriminering samt offentliggöra oberoende rapporter och lämna rekommendationer i alla frågor som rör diskriminering i sina respektive länder. Det är mycket viktigt att det arbete som utförs av organen för likabehandling är samordnat på unionsnivå i detta hänseende. Equinet inrättades 2007. Dess medlemmar utgörs av de nationella organen för främjande av likabehandling, i enlighet med vad som fastställs i rådets direktiv 2000/43/EG15 och 2004/113/EG16 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG17 och 2010/41/EU18. Equinet är i en särskild situation, eftersom det är den enda enheten som säkerställer samordning av den verksamhet som bedrivs av organ för likabehandling. Denna samordningsverksamhet är av central betydelse för ett effektivt genomförande av unionens lagstiftning mot diskriminering i medlemsstaterna och bör stödjas genom programmet.
(17)  I enlighet med unionsrättsakter om likabehandling ska medlemsstaterna inrätta oberoende organ för främjandet av likabehandling för att motverka diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung och kön. Många medlemsstater har dock gått längre än dessa krav och sett till att likabehandlingsorgan också kan hantera frågor om diskriminering på andra grunder, t.ex. språk, ålder, sexuell läggning, religion eller övertygelse, funktionshinder eller annat. Organen för likabehandling spelar en viktig roll när det gäller att främja jämlikhet och säkerställa en effektiv tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, främst genom att tillhandahålla ett oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, genomföra oberoende undersökningar om diskriminering samt offentliggöra oberoende rapporter och lämna rekommendationer i alla frågor som rör diskriminering i sina respektive länder. Det är mycket viktigt att det arbete som utförs av alla dessa relevanta organ för likabehandling är samordnat på unionsnivå i detta hänseende. Equinet inrättades 2007. Dess medlemmar utgörs av de nationella organen för främjande av likabehandling, i enlighet med vad som fastställs i rådets direktiv 2000/43/EG15 och 2004/113/EG16 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG17 och 2010/41/EU18. Den 22 juni 2018 antog kommissionen en rekommendation om standarder för jämställdhetsorgan som omfattar jämställdhetsorganens mandat, oberoende, effektivitet, samordning och samarbete. Equinet är i en särskild situation, eftersom det är den enda enheten som säkerställer samordning av den verksamhet som bedrivs av organ för likabehandling. Denna samordningsverksamhet är av central betydelse för ett effektivt genomförande av unionens lagstiftning mot diskriminering i medlemsstaterna och bör stödjas genom programmet.
__________________
__________________
15 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).
15 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).
16 Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 373, 21.12.2004, s. 37).
16 Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 373, 21.12.2004, s. 37).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).
18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, 15.7.2010, s. 1).
18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, 15.7.2010, s. 1).
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 17a (nytt)
(17a)  För att öka tillgängligheten och ge opartisk vägledning och praktisk information om alla aspekter av programmet bör kontaktpunkter inrättas i medlemsstaterna för att bistå både stödmottagare och sökande. Programmets kontaktpunkter bör kunna utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt utan att vara direkt underordnade offentliga myndigheter och utan att myndigheterna lägger sig i deras beslut. Programmets kontaktpunkter får förvaltas av medlemsstaterna eller organisationer i det civila samhället eller sammanslutningar av sådana. Programmets kontaktpunkter ska inte ha något ansvar för projekturvalet.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Oberoende människorättsorganisationer och organisationer i det civila samhället spelar en väsentlig roll för att främja, skydda och öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden enligt artikel 2 i EU-fördraget, och för att bidra till ett effektivt utövande av rättigheter enligt unionslagstiftningen, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna. Som framgår av Europaparlamentets resolution av den 18 april 2018 är ett tillräckligt finansiellt stöd avgörande för utvecklingen av gynnsamma och hållbara förutsättningar för det civila samhällets organisationer att stärka sin roll och utföra sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Som komplement till insatserna på nationell nivå bör EU:s finansiering därför bidra till att stödja, stärka och bygga upp kapaciteten hos oberoende organisationer i det civila samhället som arbetar med att främja mänskliga rättigheter och vars verksamhet bidrar till det strategiska säkerställandet av rättigheter som fastställs i unionsrätten och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, även genom opinionsbildning och övervakande verksamhet, samt till att främja, tillvarata och öka medvetenheten om unionens gemensamma värderingar på nationell nivå.
(18)  Oberoende människorättsorganisationer, organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare spelar en väsentlig roll för att främja, skydda och öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och för att bidra till ett effektivt utövande av rättigheter enligt unionsrätten, inklusive EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Som framgår av Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 är ökade medel och ett tillräckligt finansiellt stöd avgörande för utvecklingen av gynnsamma och hållbara förutsättningar för det civila samhällets organisationer att stärka sin roll och utföra sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Som komplement till insatserna på nationell nivå bör EU:s finansiering därför bidra till att stödja, stärka och bygga upp kapaciteten, bland annat genom tillräcklig grundfinansiering och förenklade kostnadsalternativ och finansiella regler och förfaranden, hos oberoende organisationer i det civila samhället som arbetar med att främja unionsvärden som demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter och vars verksamhet bidrar till det strategiska säkerställandet av rättigheter som fastställs i unionsrätten och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, även genom opinionsbildning och övervakande verksamhet, samt till att främja, tillvarata och öka medvetenheten om unionens gemensamma värdenlokal, regional, nationell och transnationell nivå.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, särskilt Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas programmet.
(19)  Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, särskilt Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas programmet. Kommissionen bör aktivt uppmuntra deltagarna i detta program att använda de rapporter och resurser som tillhandahålls av dessa unionsorgan och unionsbyråer, till exempel de verktyg för könsbudgetering och bedömning av jämställdhetsperspektivet som utvecklats av Europeiska jämställdhetsinstitutet.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 19a (nytt)
(19a)  En övergripande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter bör garantera en regelbunden och likvärdig översyn av alla medlemsstater och tillhandahålla nödvändig information för aktivering av åtgärder som rör allmänna brister i fråga om unionens värden i medlemsstaterna.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)  Programmet bör på vissa villkor vara öppet för deltagande av länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Eftaländer som inte är medlemmar i EES samt andra europeiska länder. Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi bör också kunna delta i programmet.
(20)  Beträffande genomförandet av de särskilda målen att främja jämställdhet och rättigheter, främja medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv på lokal, regional, nationell och transnationell nivå samt bekämpa våld bör programmet på vissa villkor vara öppet för deltagande av länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Eftaländer som inte är medlemmar i EES samt andra europeiska länder. Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi bör också kunna delta i programmet.
Ändring 32
Förslag till förordning
Skäl 21
(21)  För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget, är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder som vidtas har ett europeiskt mervärde och fungerar som komplement till medlemsstaternas insatser, samtidigt som konsekvens, komplementaritet och synergier bör eftersträvas med finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till varandra, särskilt inom fonden för rättvisa, rättigheter och värden, och därmed också med programmet för rättsliga frågor – samt med programmet Kreativa Europa samt Erasmus +, för att realisera potentialen i kulturell samverkan på områdena kultur, media, konst, utbildning och kreativitet. Det är nödvändigt att skapa synergier med andra europeiska finansieringsprogram, särskilt på områdena sysselsättning, den inre marknaden, företagande, ungdom, hälsa, medborgarskap och rättvisa, migration, säkerhet, forskning, innovation, teknik, näringsliv, sammanhållning, turism, yttre förbindelser, handel och utveckling.
(21)  För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder som vidtas har ett europeiskt mervärde, även på lokal, nationell och internationell nivå, och att de är inriktade på att främja och skydda de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget. Kommissionen bör eftersträva konsekvens, synergier och komplementaritet med medlemsstaternas insatser och med andra finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till fonden för rättvisa, rättigheter och värden, inklusive programmet Kreativa Europa och Erasmus+, liksom med relevant unionspolitik.
Ändring 33
Förslag till förordning
Skäl 21a (nytt)
(21a)  Enligt artikel 9 i EUF-fördraget bör unionen främja hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och bekämpning av social utestängning. Verksamhet inom programmet bör därför främja synergier mellan fattigdomsbekämpning, kamp mot social utestängning och utestängning från arbetsmarknaden samt främjande av jämlikhet och bekämpning av alla former av diskriminering. Därför bör programmet genomföras på ett sätt som garanterar största möjliga synergieffekter och komplementaritet mellan dess olika segment och med Europeiska socialfonden+. Dessutom bör synergier säkerställas med både Erasmus och Europeiska socialfonden+ för att säkerställa att dessa medel gemensamt bidrar till att tillhandahålla utbildning av hög kvalitet och säkerställa lika möjligheter för alla.
Ändring 34
Förslag till förordning
Skäl 22a (nytt)
(22a)  Det är viktigt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av programmet och att det genomförs så effektivt och användarvänligt som möjligt, samtidigt som ett tydligt rättsläge och programmets tillgänglighet för alla deltagare också säkras.
Ändring 35
Förslag till förordning
Skäl 22b (nytt)
(22b)  Vid arbetet med att uppnå programmets mål och samtidigt säkerställa en optimal användning av de ekonomiska resurserna bör man ha som rättesnöre att genomförandet ska bli effektivare och pengarna användas bättre.
Ändring 36
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)  Förordning (EU, Euratom) [the new FR] (nedan kallad budgetförordningen) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, finansieringsinstrument och budgetgarantier.
(23)  Förordning (EU, Euratom) [the new FR] (nedan kallad budgetförordningen) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, finansieringsinstrument och budgetgarantier samt krav på full insyn i resursanvändningen, en sund ekonomisk förvaltning och en varsam användning av resurserna. I synnerhet regler som rör möjligheten för lokala, regionala, nationella och transnationella organisationer i det civila samhället, inklusive för gräsrotsorganisationer i det civila samhället, att få finansiering genom fleråriga driftsbidrag och administrationsbidrag (finansiellt stöd till tredje parter) och bestämmelser som säkerställer snabba och flexibla förfaranden för beviljande av bidrag, såsom ett ansökningsförfarande i två steg, samt användarvänliga tillämpningar och rapporteringsförfaranden bör konkretiseras och stärkas ytterligare som en del av genomförandet av detta program.
Ändring 37
Förslag till förordning
Skäl 24
(24)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/201320, rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/9521, rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/9622 och rådets förordning (EU) 2017/193923 ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återkrav av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/137124. I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.
(24)  Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan, storleken på och kapaciteten för berörda parter och berättigade stödmottagare samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser, enhetskostnader och kaskadbidrag samt kriterier för samfinansiering som tar hänsyn till frivilligarbete och finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. Krav om samfinansiering bör godtas in natura och får upphävas vid begränsad kompletterande finansiering. I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/201320, rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/9521, rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/9622 och rådets förordning (EU) 2017/193923 ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återkrav av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/137124. I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.
__________________
__________________
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
21 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
21 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
22 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
22 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
23 Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
23 Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
24 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
24 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
Ändring 38
Förslag till förordning
Skäl 25
(25)  Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör kunna delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.
(25)  Angående genomförandet av de särskilda målen att främja jämställdhet, rättigheter, medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv på lokal, regional, nationell och transnationell nivå och bekämpa våld, får tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.
Ändring 39
Förslag till förordning
Skäl 26a (nytt)
(26a)  Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna syftar till att ge unionen möjlighet att bättre skydda sin budget när brister i rättsstatsprincipen hindrar eller hotar att hindra en sund ekonomisk förvaltning eller att skada unionens ekonomiska intressen. Förslaget bör komplettera programmet för rättigheter och värderingar, vars roll är annorlunda, nämligen att finansiera politik som är i linje med de grundläggande rättigheter och europeiska värderingar som inriktas på att främja människors liv och delaktighet.
Ändring 40
Förslag till förordning
Skäl 27
(27)  I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU25] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.
(27)  I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU25] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. De begränsningar som härrör från de utomeuropeiska ländernas och territoriernas avsides läge måste tas i beaktande vid genomförandet av programmet, och deras faktiska deltagande i programmet måste övervakas och regelbundet utvärderas.
__________________
__________________
25 Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
25 Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
Ändring 41
Förslag till förordning
Skäl 28
(28)  För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer detta program att bidra till att strömlinjeforma klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av det.
(28)  För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer detta program att bidra till att strömlinjeforma klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av det.
Ändring 42
Förslag till förordning
Skäl 29
(29)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet för bättre lagstiftning av den 13 april 2016 är det nödvändigt att utvärdera detta program på grundval av information som samlats in genom specifika övervakningskrav samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan, i tillämpliga fall, innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för att bedöma programmets effekter på fältet.
(29)  I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet för bättre lagstiftning av den 13 april 2016 är det nödvändigt att utvärdera detta program på grundval av information som samlats in genom specifika övervakningskrav samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. I detta sammanhang skulle bland annat organisationer i det civila samhället, lokala offentliga myndigheter och arbetsmarknadens parter kunna tolkas som exempel på sökande och mottagare som kanske inte har tillräckligt med resurser och personal för att uppfylla övervaknings- och rapporteringskraven. Dessa krav kan, i tillämpliga fall, innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för att bedöma programmets effekter på fältet.
Ändring 43
Förslag till förordning
Skäl 30
(30)  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på indikatorer, i enlighet med vad som anges i artikel och artikel 16 samt i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(30)  I syfte att komplettera denna förordning för att genomföra programmet och säkerställa en ändamålsenlig bedömning av dess måluppfyllelse bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på arbetsprogram, i enlighet med artikel 13, och indikatorer, i enlighet med vad som anges i artiklarna 14 och 16 samt i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Ändring 44
Förslag till förordning
Skäl 31
(31)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201126.
utgår
__________________
26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 1 –stycke 1
Genom denna förordning inrättas programmet för rättigheter och värden (nedan kallat programmet).
Genom denna förordning inrättas programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden (nedan kallat programmet).
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 2
I förordningen fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
I förordningen fastställs målen och tillämpningsområdet för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och villkoren för tillhandahållande av sådan finansiering.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1
1.  Programmets allmänna mål är att skydda och främja rättigheter och värden, såsom dessa fastställs i EU-fördragen, inbegripet genom att stödja det civila samhällets organisationer i syfte att upprätthålla öppna, demokratiska och inkluderande samhällen.
1.  Programmets allmänna mål är att skydda och främja rättigheter och värden såsom dessa fastställs i fördragen, inbegripet demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna enligt vad som stadgas i artikel 2 i EU-fördraget, i synnerhet genom att stödja och bygga upp kapaciteten i organisationer i det civila samhället på lokal, regional, nationell och transnationell nivå, särskilt på gräsrotsnivå, och genom att uppmuntra medborgerligt och demokratiskt deltagande i syfte att upprätthålla och vidareutveckla öppna, rättighetsbaserade, demokratiska, jämlika och inkluderande samhällen.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led -a (nytt)
(-a)  Att skydda och främja demokratin och rättsstaten på lokal, regional, nationell och transnationell nivå (segmentet Unionens värden).
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led a
(a)  Att främja jämlikhet och rättigheter (segmentet Jämlikhet och rättigheter).
(a)  Att främja jämlikhet, inbegripet jämställdhet mellan kvinnor och män, rättigheter och icke-diskriminering, och främja integrering av ett jämställdhetsperspektiv (segmentet Jämlikhet, rättigheter och jämställdhet).
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led b
(b)  Att främja medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv (segmentet Medborgarnas engagemang och deltagande).
(b)  Att göra medborgarna – framför allt unga människor – mer medvetna om unionens betydelse genom åtgärder som syftar till att bevara minnet av de historiska händelser som ledde till att unionen skapades, och att främja demokrati, yttrandefrihet, mångfald, medborgerligt engagemang och aktivt deltagande i unionens demokratiska liv (segmentet Aktivt medborgarskap).
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led c
(c)  Att bekämpa våld (segmentet Daphne).
(c)  Att bekämpa våld, inklusive könsrelaterat våld (segmentet Daphne).
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 2a (ny)
Artikel 2a
Segmentet Unionens värden
Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i led -a i artikel 2.2 ska programmet vara inriktat på att
(a)   skydda och främja demokratin och rättsstaten, bland annat genom att stödja verksamhet i det civila samhället som främjar rättsväsendets oberoende och ett effektivt rättsligt skydd genom oberoende domstolar, inbegripet av grundläggande rättigheter; ge stöd till oberoende människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället som övervakar efterlevnaden av rättsstatsprincipen och till försvar för visselblåsare samt till initiativ som främjar en gemensam kultur med öppenhet och insyn, goda styrelseformer och korruptionsbekämpning,
(b)   främja uppbyggnaden av en mer demokratisk union och skydda och öka medvetenheten om de rättigheter och värden som fastställs i fördragen genom att ge ekonomiskt stöd till oberoende organisationer i det civila samhället som främjar och vårdar dessa rättigheter och värden på lokal, regional, nationell och transnationell nivå, varigenom det skapas en miljö som möjliggör en demokratisk dialog och stärker yttrandefriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster, föreningsfriheten, mediernas frihet och mångfald samt den akademiska friheten.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 3 – rubriken
Segmentet Jämlikhet och rättigheter
Segmentet Jämlikhet, rättigheter och jämställdhet
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 3 – stycke 1 – inledningen
Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 2.2 a ska programmet vara inriktat på att
Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i artikel 2.2 a ska programmet vara inriktat på att
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 3 – stycke – led a
(a)  förebygga och bekämpa ojämlikhet och diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, och att stödja en övergripande politik för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och antidiskriminering och integrering samt strategier för att bekämpa rasism och alla former av intolerans,
(a)  främja jämlikhet och förebygga och bekämpa ojämlikhet och diskriminering på grund av kön, ras, socialt eller etniskt ursprung, hudfärg, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller på någon annan grund, och att stödja en övergripande politik för att främja jämlikhet och antidiskriminering och integrering samt strategier för att bekämpa rasism och alla former av intolerans såväl online som offline,
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 3 – stycke 1 – led aa (nytt)
(aa)  stödja övergripande strategier och program för att främja kvinnors rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och jämställdhetsintegrering,
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 4 – rubriken
Segmentet Medborgarnas engagemang och deltagande
Segmentet Aktivt medborgarskap
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 1 – inledningen
Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 2.2 b ska programmet vara inriktat på att
Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 2.2 a ska programmet ha följande mål:
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 1 – led a
(a)  öka medborgarnas förståelse av unionen, dess historia, kulturarv och mångfald,
(a)  stödja projekt som lagts fram av medborgarna, med särskilt fokus på ungdomar, och som syftar till att uppmuntra människor att inte bara komma ihåg de händelser som föregick unionens grundande, och som utgör kärnan i dess historiska minne, utan också att lära sig mer om sin gemensamma historia och kultur och sina gemensamma värden, samt att få en känsla av det gemensamma kulturarvets rikedom och av den kulturella och språkliga mångfalden, som utgör grunden för en gemensam framtid; främja medborgarnas förståelse av unionen, dess ursprung, syfte och gärning, och öka deras medvetenhet om dess nutida och framtida utmaningar och vikten av den ömsesidiga förståelse och tolerans som utgör själva kärnan i det europeiska projektet.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 1 – led aa (nytt)
(aa)   främja och stödja utbyte av god praxis när det gäller formell och informell utbildning om europeiskt medborgarskap.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 1 – led b
(b)  främja utbyte och samarbete mellan medborgare i olika länder, främja medborgarnas medborgerliga och demokratiska deltagande så att medborgare och representativa sammanslutningar kan ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter inom alla unionens åtgärdsområden.
(b)  främja den offentliga dialogen genom vänortssamarbete, möten mellan medborgare, framför allt unga människor, och genom samarbete mellan kommuner, lokalsamhällen och organisationer i det civila samhället i olika länder, för att ge dem direkt praktisk erfarenhet av rikedomen hos unionens kulturella mångfald och kulturarv och för att öka medborgarnas samhällsengagemang.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 1 – led ba (nytt)
(ba)  uppmuntra och stärka medborgarnas deltagande i unionens demokratiska liv på lokal, nationell och transnationell nivå; göra det möjligt för medborgare och föreningar att främja en interkulturell dialog och medverka i verkliga offentliga debatter om alla unionens åtgärdsområden, och därmed bidra till att utforma unionens politiska agenda; stödja organiserade gemensamma initiativ, i form av både medborgarorganisationer och nätverk av rättsliga enheter, för att mer effektivt genomföra de mål som anges i de föregående punkterna.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 5 – inledningen
Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 2.2 c ska programmet vara inriktat på att
Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i artikel 2.2 c ska programmet vara inriktat på att
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 5 – led -a (nytt)
(-a)  förebygga och bekämpa alla former av könsrelaterat våld mot kvinnor och främja ett fullständigt genomförande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) på alla nivåer, och
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 5 – led a
(a)  förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, unga och kvinnor liksom våld mot andra riskutsatta grupper,
(a)  förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, unga och kvinnor liksom våld mot andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning, minoriteter, äldre, flyktingar och migranter,
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 5 – led b
(b)  stödja och skydda offer för sådant våld.
(b)  stödja och skydda offer för sådant våld, bland annat genom att stödja verksamhet inom organisationer i det civila samhället som underlättar och säkerställer tillgång till rättslig prövning, till stödtjänster för brottsoffer och till en säker polisrapportering för alla våldsoffer samt stödja och säkerställa samma skyddsnivå i hela unionen för offer för könsrelaterat våld,
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1
1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 20212027 ska vara [641 705 000] EUR i löpande priser.
1.  Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 20212027 ska vara 1 627 000 000 EUR i 2018 års priser [1 834 000 000 EUR i löpande priser].
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2 – led -a (nytt)
(-a)  [754 062 000 EUR i 2018 års priser] [850 000 000 EUR i löpande priser] (dvs. 46,34 % av den totala finansieringsramen) för de särskilda mål som avses i led -a i artikel 2.2.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2 – led a
(a)  [408 705 000] EUR för de särskilda mål som avses i artikel 2.2 a och 2.2 c.
(a)  [429 372 000 EUR i 2018 års priser] [484 000 000 EUR] (dvs. 26,39 % av den totala finansieringsramen) för de särskilda mål som avses i leden a och c i artikel 2.2.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2 – led b
(b)  [233 000 000] EUR för det särskilda mål som avses i artikel 2.2 b.
(b)  [443 566 000 EUR i 2018 års priser] [500 000 000 EUR] (dvs. 27,26% av den totala finansieringsramen) för de särskilda mål som avses i led b i artikel 2.2.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Kommissionen ska anslå minst 50 % av de belopp som avses i leden -a och a i första stycket i denna punkt till stöd för verksamhet som bedrivs av organisationer i det civila samhället, varav minst 65 % ska anslås till lokala och regionala organisationer i det civila samhället.
Kommissionen får inte avvika från de anslagna procentsatserna i finansieringsramen, såsom de anges i bilaga I-a, med mer än fem procentenheter. Om det visar sig nödvändigt att överskrida denna gräns ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra bilaga I-a genom att ändra de tilldelade procentsatserna av programmets medel med fem till tio procentenheter.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 5
5.  Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med artikel 62.1 c i den förordningen. Om möjligt ska dessa resurser användas till förmån för den berörda medlemsstaten.
5.  Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran, eller på kommissionens begäran, överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen. Om möjligt ska dessa resurser användas till förmån för medlemsstaten.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 6a (ny)
Artikel 6a
Mekanismen till stöd för värden
1.   Om situationen i en medlemsstat allvarligt och snabbt försämras när det gäller efterlevnaden av unionens värden enligt artikel 2 i EU-fördraget, och dessa värden riskerar att inte skyddas och främjas i tillräcklig utsträckning, får kommissionen i undantagsfall inleda en ansökningsomgång i form av ett påskyndat förfarande för bidragsansökningar för organisationer i det civila samhället, i syfte att underlätta, stödja och stärka den demokratiska dialogen i den berörda medlemsstaten och åtgärda problemet med bristande efterlevnad av de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget.
2.   Kommissionen ska öronmärka upp till 5 % av de belopp som avses i artikel 6.2-a till den mekanism till stöd för värden som avses i punkt 1 i denna artikel. I slutet av varje budgetår ska kommissionen överföra alla medel som inte blivit föremål för några åtaganden inom ramen för denna mekanism till stöd för andra åtgärder som omfattas av programmets mål.
3.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att aktivera den mekanism till stöd för värden som avses i punkt 1 i denna artikel. Aktiveringen av denna mekanism ska grundas på en omfattande, regelbunden och evidensbaserad övervakning och utvärdering av situationen i alla medlemsstater när det gäller demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1
1.  Programmet ska genomföras inom ramen för direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller inom ramen för indirekt förvaltning med organ som avses i artikel 61.1 c i budgetförordningen.
1.  Programmet ska genomföras inom ramen för direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller inom ramen för indirekt förvaltning med organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen.
2.  Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, främst genom verksamhetsbidrag och årliga och fleråriga administrationsbidrag. Finansieringen ska genomföras på så sätt att man säkerställer en sund ekonomisk förvaltning, återhållsam användning av offentliga medel och en begränsad administrativ börda för både programadministratören och stödmottagarna samt att programmets medel är tillgängliga för potentiella stödmottagare. Enhetsbelopp, enhetskostnader, schablonsatser och kaskadbidrag (ekonomiskt stöd till tredje part) får användas. Samfinansiering ska godtas in natura och får upphävas vid begränsad kompletterande finansiering.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 9 – stycke 1
Åtgärder som bidrar till att uppnå ett särskilt mål som anges i artikel 2 får beviljas finansiering enligt denna förordning. Särskilt verksamheter som förtecknas i bilaga I ska berättiga till finansiering.
1.   Åtgärder som bidrar till att uppnå ett allmänt eller särskilt mål som anges i artikel 2 får beviljas finansiering enligt denna förordning. I synnerhet ska verksamheter som förtecknas i artikel 9a berättiga till finansiering.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 2 (ny)
2.   I överensstämmelse med artikel 11.2 i EU-fördraget ska kommissionen inrätta en grupp för civil dialog som ska säkerställa en regelbunden, öppen och transparent dialog med programmets stödmottagare och andra berörda parter i syfte att utbyta erfarenheter och god praxis samt diskutera hur politiken utvecklas inom de områden och mål som omfattas av programmet och relaterade områden.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 9a (ny)
Artikel 9 a
Verksamheter som berättigar till finansiering
De allmänna och särskilda mål för programmet som anges i artikel 2 kommer i synnerhet, men inte uteslutande, att eftersträvas genom stöd till följande verksamheter:
(a)   Medvetandehöjande, folkbildning, främjande och spridning av information för att förbättra kunskaperna om politiken, principerna och rättigheterna inom de områden och mål som omfattas av programmet.
(b)   Ömsesidigt lärande genom utbyte av god praxis mellan berörda parter för att förbättra kunskaper och ömsesidig förståelse när det gäller medborgerligt och demokratiskt engagemang.
(c)   Analytisk övervakning, rapportering och opinionsbildning för att främja en bättre förståelse av situationen i medlemsstaterna och på unionsnivå på de områden som omfattas av programmet och förbättra införlivandet och genomförandet av unionens lagstiftning, politik och gemensamma värden i medlemsstaterna, exempelvis insamling av data och statistik; utveckling av gemensamma metoder och i förekommande fall indikatorer eller riktmärken; undersökningar, forskning och opinionsundersökningar; utvärderingar; konsekvensbedömning; utarbetande och offentliggörande av handledningar, rapporter och utbildningsmaterial.
(d)   Utbildning av berörda aktörer i syfte att förbättra deras kunskaper om politiken och rättigheterna på de områden som omfattas av programmet och stärkande av deras oberoende och deras förmåga att verka för politiken och rättigheterna på dessa områden, också genom strategisk rättslig prövning.
(e)   Främjande av allmänhetens medvetenhet om och förståelse av risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med skyddet av personuppgifter, privatlivet och digital säkerhet.
(f)   Stärkande av medborgarnas medvetenhet om de europeiska grundläggande värdena och deras engagemang för rättvisa, jämlikhet, rättsstatsprincipen och demokrati och om deras rättigheter och skyldigheter som följer av unionsmedborgarskapet, såsom rätten att resa, arbeta, studera och bo i en annan medlemsstat, genom informationskampanjer och främjande av ömsesidig förståelse, interkulturell dialog och respekt för mångfalden inom unionen.
(g)   Stärkande av medborgarnas – särskilt ungdomarnas – medvetenhet om Europas kultur, kulturarv, identitet, historia och åminnelse och stärkande av deras känsla av tillhörighet till unionen, särskilt genom initiativ som syftar till att inleda en reflektion över orsakerna till de totalitära regimerna i Europas nutidshistoria och till att hedra minnet av offren för dessa brott, orättvisor och aktiviteter som har samband med andra avgörande ögonblick i Europas nutidshistoria.
(h)   Sammanförande av medborgare av olika nationalitet och från olika kulturer genom att man ger dem möjlighet att delta i vänortsprojekt och småskaliga och civilsamhälleliga projekt och på så sätt skapar förutsättningar för en starkare nedifrån och upp-strategi.
(i)   Främjande och underlättande av ett aktivt och inkluderande deltagande, med särskild uppmärksamhet riktad mot marginaliserade grupper i samhället, i uppbyggnaden av en mer demokratisk union, liksom medvetandehöjande åtgärder och främjande och försvar av grundläggande rättigheter, rättigheter och värden genom stöd till organisationer i det civila samhället som är verksamma på alla nivåer inom programmet, samt utveckling av de europeiska nätverkens och civilsamhällsorganisationernas kapacitet att bidra till utvecklingen av, informationen om och övervakningen av genomförandet av unionens lagstiftning, politiska mål, värden och strategier.
(j)   Finansiering av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.
(k)   Åtgärder för att öka kunskaperna om programmet och spridning och överförbarhet när det gäller dess resultat samt främjande av möjligheterna att nå ut till medborgarna och det civila samhället, bland annat genom att inrätta och stödja oberoende programkontaktpunkter.
(l)   Stärkande av kapaciteten och oberoendet hos människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället som bevakar situationen för rättsstaten och stöder åtgärder på lokal, regional, nationell och transnationell nivå.
(m)   Stöd till försvar för visselblåsare, inbegripet initiativ och åtgärder för att upprätta säkra kanaler för rapportering inom organisationer och till offentliga myndigheter eller andra relevanta organ, liksom åtgärder för att skydda visselblåsare mot uppsägning, degradering eller andra former av repressalier, bland annat genom information och utbildning för relevanta offentliga myndigheter och berörda aktörer.
(n)   Stöd till initiativ och åtgärder för att främja och skydda mediernas frihet och mångfald och bygga upp kapacitet för nya utmaningar, såsom nya medier, liksom motverkande av hatpropaganda samt riktad felaktig information genom medvetandehöjande, utbildning, undersökningar och övervakning.
(o)   Stöd till organisationer i det civila samhället som arbetar för att främja och bevaka integritet, öppenhet och insyn samt ansvarsutkrävande inom offentlig förvaltning och offentliga myndigheter, och att bekämpa korruption.
(p)   Stöd till organisationer som hjälper, hyser och skyddar våldsoffer och människor som lever under hot, bland annat kvinnojourer.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 1
1.  Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.
1.  Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen och ska inbegripa verksamhetsbidrag, fleråriga administrationsbidrag och kaskadbidrag.
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 2
2.  Utvärderingskommittén får bestå av externa experter.
2.  Utvärderingskommittén får bestå av externa experter. Vid sammansättningen av utvärderingskommittén ska en jämn könsfördelning säkerställas.
Ändring 81
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 1
1.  En åtgärd som har fått ett bidrag genom programmet får också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. [Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna och stödet från olika unionsprogram får beräknas proportionellt].
1.  En åtgärd som har fått ett bidrag genom programmet får också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader och att dubbla kostnader undviks genom att man tydligt anger finansieringskällorna för varje utgiftskategori, i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. [Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna och stödet från olika unionsprogram får beräknas proportionellt].
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2 – led a – punktsats 1
–  En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.
–  En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till en medlemsstat.
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2 – led a – punktsats 2
–   Ett tredjeland som är associerat till programmet.
–   För de särskilda mål som avses i artikel 2.2 a och 2.2 c, ett tredjeland som är associerat till programmet i enlighet med artikel 7 i denna förordning.
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2 – led b
(b)  Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.
(b)  Varje icke vinstdrivande rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 3
3.  Ett bidrag för administrationskostnader får också tilldelas utan ansökningsomgång till det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) för att täcka utgifter i samband med dess ständiga arbetsprogram.
3.  Ett bidrag för administrationskostnader får också tilldelas utan ansökningsomgång till det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) enligt artikel 6.2 a för att täcka utgifter i samband med dess ständiga arbetsprogram, under förutsättning att det har gjorts en könsspecifik konsekvensbedömning av arbetsprogrammet.
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 13 – rubriken
Arbetsprogram
Arbetsprogram och fleråriga prioriteringar
Ändring 87
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1
1.  Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.
1.  Programmet ska utföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1a (ny)
1a.  Kommissionen ska tillämpa partnerskapsprincipen när den bestämmer sina prioriteringar inom ramen för programmet och se till att berörda parter deltar i stor omfattning i planeringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av detta program och dess arbetsprogram i enlighet med artikel 15a.
Ändring 89
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 2
2.  Arbetsprogrammet ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 19.
2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera denna förordning genom att fastställa ett lämpligt arbetsprogram.
Ändring 90
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 1
1.  Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som anges i artikel 2 anges i bilaga II.
1.  Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som anges i artikel 2 ska, när så är möjligt, samlas in med uppdelning efter kön. Förteckningen över indikatorer anges i bilaga II.
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 3
3.  Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna.
3.  Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav som är så lite betungande som möjligt ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna. För att underlätta uppfyllandet av rapporteringskraven ska kommissionen tillhandahålla användarvänliga format samt vägledning och stödprogram som särskilt riktas till organisationer i det civila samhället, som kanske inte alltid har den sakkunskap och tillräckligt med resurser och personal som krävs för att uppfylla rapporteringskraven.
Ändring 92
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 1
1.  Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.
1.  Utvärderingar ska vara genusmedvetna, inbegripa könsuppdelade uppgifter, innehålla ett särskilt kapitel för varje segment och ta hänsyn till antalet personer som nåtts, deras återkoppling och deras geografiska täckning samt utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.
Ändring 93
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 2
2.  En halvtidsutvärdering av programmet ska utföras när tillräcklig information finns tillgänglig om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras. Halvtidsutvärderingen ska ta hänsyn till resultaten av utvärderingarna av de långsiktiga effekterna av de föregående programmen (Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och Ett Europa för medborgarna).
2.  En interimsutvärdering av programmet ska utföras när tillräcklig information finns tillgänglig om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras. Interimsutvärderingen ska ta hänsyn till resultaten av utvärderingarna av de långsiktiga effekterna av de föregående programmen (Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och Ett Europa för medborgarna). Interimsutvärderingen ska innehålla en könsspecifik konsekvensbedömning för att bedöma i vilken utsträckning programmets jämställdhetsmål har uppnåtts, för att säkerställa att ingen del av programmet får oavsiktliga negativa konsekvenser när det gäller jämställdheten och för att fastställa rekommendationer om hur framtida ansökningsomgångar och beslut om bidrag för administrationskostnader kan utformas så att man aktivt främjar jämställdhetsaspekter.
Ändring 94
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 4
4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Kommissionen ska göra utvärderingen offentlig och lättillgänglig genom att offentliggöra den på sin webbplats.
Ändring 95
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 14 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13 och 14 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.
Ändring 96
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 3
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13 och 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 97
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 4
4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. Vid sammansättningen av den grupp av experter som rådfrågas ska en jämn könsfördelning säkerställas. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, ska den se till att alla handlingar, inklusive utkasten till akterna, så snabbt som möjligt och samtidigt översänds till Europaparlamentet och rådet och till medlemsstaternas experter. Om Europaparlamentet och rådet bedömer det vara nödvändigt, får de skicka sina respektive experter till de möten i kommissionens expertgrupper, som arbetar med förberedelse av delegerade akter, till vilka medlemsstaternas experter inbjuds. Därför ska Europaparlamentet och rådet få del av planeringen för de kommande månaderna och bjudas in till samtliga expertmöten.
Ändring 98
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 5
5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. På grundval av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning får medborgarna och andra berörda parter yttra sig över utkastet till en delegerad akt under en period på fyra veckor. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ska höras om utkastet mot bakgrund av icke-statliga organisationers och lokala och regionala myndigheters erfarenheter i samband med genomförandet av programmet.
Ändring 99
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 6
6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 14 ska träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 13 eller 14 ska träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 100
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 1
1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.
1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (särskilt när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information, i ett format som även är tillgängligt för funktionsnedsatta personer, till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten samt, vid behov, dem som drar fördel av eller deltar i åtgärder som finansieras på detta sätt, och därigenom påvisa mervärdet för unionen och stödja kommissionens insatser för insamling av uppgifter för att förbättra budgettransparensen.
Ändring 101
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 2
2.  Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 2.
2.  Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat.
Ändring 102
Förslag till förordning
Artikel 18a (ny)
Artikel 18a
Programkontaktpunkter
I varje medlemsstat ska det finnas en oberoende programkontaktpunkt med behörig personal som bland annat ska ha till uppgift att ge de berörda aktörerna och programmets stödmottagare opartisk vägledning, praktisk information och hjälp i fråga om alla aspekter av programmet, även i samband med ansökningsförfarandet.
Ändring 103
Förslag till förordning
Artikel 19
Artikel 19
utgår
Kommittéförfarande
1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3.  Kommittén får sammanträda i särskilda konstellationer för att behandla de enskilda elementen i programmet.
Ändring 104
Förslag till förordning
Bilaga -I (ny)
Bilaga -I
De tillgängliga programmedel som avses i artikel 6.1 ska fördelas enligt följande:
(a)  Inom det belopp som avses i artikel 6.2 a:
–  minst 15 % till verksamhet som genomför det särskilda mål som anges i led aa i artikel 3,
–  minst 40 % till verksamhet som genomför de särskilda mål som anges i led -a i artikel 5, och
–  minst 45% till verksamhet som genomför de särskilda mål som anges i artikel 3 a och b och i artikel 5 a och b,
(b)  Inom det belopp som avses i artikel 6.2 b:
–  15 % till åminnelseverksamhet,
–  65 % till demokratiskt deltagande,
–  10% till marknadsföring, och
–  10 % till administration.
Ändring 105
Förslag till förordning
Bilaga I
Bilaga I
utgår
Programmets verksamheter
De särskilda mål för programmet som avses i artikel 2.2 kommer i synnerhet att eftersträvas genom stöd till följande verksamheter:
(a)   Medvetandehöjande, spridning och information för att förbättra kunskaperna om politik och lagstiftning inom de områden som omfattas av programmet.
(b)   Ömsesidigt lärande genom utbyte av god praxis mellan berörda parter för att förbättra kunskap och ömsesidig förståelse när det gäller medborgerligt och demokratiskt engagemang.
(c)   Analys och övervakning1 för att främja en bättre förståelse av situationen både i EU-länderna och på EU-nivå inom de områden som omfattas av programmet och för att förbättra genomförandet av EU:s lagstiftning och politik.
(d)   Utbildning av berörda aktörer i syfte att förbättra deras kunskaper om politik och rättigheter inom de områden som omfattas.
(e)   Utveckling och underhåll av verktyg för informations- och kommunikationsteknik (IKT).
(f)   Stärkande av medborgarnas medvetenhet om europeisk kultur, historia och åminnelse samt deras känsla av tillhörighet till unionen.
(g)   Sammanförande av européer av olika nationalitet och från olika kulturer genom att ge dem möjlighet att delta i vänortsprojekt.
(h)   Åtgärder för att uppmuntra och underlätta ett aktivt deltagande i uppbyggnaden av en mer demokratisk union liksom medvetenhet om rättigheter och värden genom stöd till organisationer i civilsamhället.
(i)   Finansiering av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.
(j)   Utveckling av EU-nätverkens kapacitet för att främja och vidareutveckla EU-rätten, de politiska målen och strategierna samt stödja civilsamhällets organisationer som är aktiva på de områden som omfattas av programmet.
(k)   Insatser för att förbättra kunskaperna om programmet och spridning och överförbarhet av dess resultat, samt främjande av förutsättningarna att nå ut till medborgarna genom att inrätta och stödja programkontor/nationella kontaktnät.
1 Dessa verksamheter omfattar exempelvis insamling av data och statistik, utveckling av gemensamma metoder och i förekommande fall indikatorer eller riktmärken, undersökningar, forskning, analyser och enkäter, utvärderingar, konsekvensbedömning, utarbetande och offentliggörande av handledningar, rapporter och utbildningsmaterial,
Ändring 106
Förslag till förordning
Bilaga II – inledningen
Programmet kommer att övervakas på grundval av en uppsättning indikatorer som är avsedda att mäta i vilken grad de allmänna och särskilda målen har uppnåtts, för att därigenom kunna minimera de administrativa bördorna och kostnaderna. Uppgifter kommer därför att samlas in för följande nyckelindikatorer:
Programmet kommer att övervakas på grundval av en uppsättning resultatindikatorer som är avsedda att mäta i vilken grad de allmänna och särskilda målen har uppnåtts, för att därigenom kunna minimera de administrativa bördorna och kostnaderna. Där det är möjligt ska indikatorerna delas upp efter ålder, kön och alla andra insamlingsbara uppgifter, såsom etnicitet, funktionsnedsättning och könsidentitet. Uppgifter kommer därför att samlas in för följande nyckelindikatorer:
Ändring 107
Förslag till förordning
Bilaga II – tabellen
Antal personer som har nåtts av
Antal personer, uppdelade efter kön och ålder, som har nåtts av
i)  utbildningsverksamhet,
i)  utbildningsverksamhet,
ii)  verksamheter för ömsesidigt lärande och utbyte av god praxis,
ii)  verksamheter för ömsesidigt lärande och utbyte av god praxis,
iii)  verksamheter för medvetandehöjande, information och spridning.
iii)  verksamheter för medvetandehöjande, information och spridning.
Ändring 108
Förslag till förordning
Bilaga II – tabellen – rad 1a (ny)
Kommissionen ska också varje år offentliggöra följande utfallsindikatorer:
Ändring 109
Förslag till förordning
Bilaga II – tabellen – rad 1b (ny)
Antal ansökningar och verksamheter som finansierats för varje led i artikel 9.1 och per programsegment.
Ändring 110
Förslag till förordning
Bilaga II – tabellen – rad 1c (ny)
Den finansieringsnivå som begärts av de sökande och som beviljats för varje led i artikel 9.1 och per programsegment.
Ändring 111
Förslag till förordning
Bilaga II – tabellen – rad 6
Antal transnationella nätverk och initiativ som är inriktade på europeiskt minne och arv som en följd av ingripanden genom programmet.
Antal transnationella nätverk och initiativ som till följd av ingripanden genom programmet är inriktade på europeisk åminnelse, europeiskt arv och dialog med civilsamhället på europeisk nivå.
Ändring 112
Förslag till förordning
Bilaga II – tabellen – rad 6a (ny)
Projektens geografiska fördelning

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0468/2018).


Ett europeiskt instrument för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete *
PDF 356kWORD 57k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 januari 2019 om förslaget till rådets förordning om inrättande av ett europeiskt instrument för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, och som grundar sig på Euratomfördraget (COM(2018)0462) – C8–0315/2018 – 2018/0245(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0041A8-0448/2018

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0462),

—  med beaktande av artikel 203 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0315/2018),

—  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0448/2018).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Därför bör åtaganden som rör nukleärt fysiskt skydd, icke-spridning och kärnsäkerhet samt mål för hållbar utveckling och unionens övergripande intressen ha en central vägledande roll vid programplaneringen av åtgärderna enligt denna förordning.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Målet med programmet det europeiska instrumentet för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete på grundval av Euratomfördraget bör vara att främja inrättandet av effektiv och ändamålsenlig kärnsäkerhet, strålskyddsnivå och tillämpning av en effektiv och ändamålsenlig säkerhetskontroll av kärnämnen i tredjeländer, med utgångspunkt i den egna verksamheten i unionen.
(3)  Målet med programmet det europeiska instrumentet för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete på grundval av Euratomfördraget (nedan kallat instrumentet) bör vara att främja inrättandet av effektiv och ändamålsenlig kärnsäkerhet, strålskyddsnivå och tillämpning av en effektiv och ändamålsenlig säkerhetskontroll av kärnämnen i tredjeländer, med utgångspunkt i regelverk och utbyte av bästa praxis i unionen.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Detta instrument bör inte på något sätt främja användning av kärnenergi i tredjeländer och i unionen, utan bör särskilt inriktas på att förbättra kärnsäkerhetsnormerna globalt och samtidigt främja en hög strålskyddsnivå och tillämpningen av en effektiv och ändamålsenlig säkerhetskontroll av kärnämnen.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 3b (nytt)
(3b)  Kärnkraftsolyckorna i kärnkraftverken i Tjernobyl 1986 och Fukushima Daiichi 2011 har tydliggjort att kärnkraftsolyckor har förödande globala konsekvenser för människor och miljön. Detta belyser behovet av högsta möjliga kärnsäkerhetsnormer och kärnämneskontroller samt oavbrutna insatser för att förbättra dessa normer och kontroller globalt, och behovet av att Euratom engagerar sig till stöd för dessa mål i tredjeländer. Normerna och kontrollerna bör motsvara bästa möjliga praxis, särskilt i fråga om förvaltning och regleringsmässigt oberoende.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Denna förordning utgör en del av det ramverk som utformats för planeringen av samarbetet och bör komplettera de åtgärder som rör kärntekniskt samarbete som finansieras genom [förordningen om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete].
(4)  Denna förordning utgör en del av det ramverk som utformats för planeringen av samarbetet och bör komplettera de åtgärder som rör kärntekniskt samarbete som finansieras genom [förordningen om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete], som omfattas av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 209, 212 and 322.1.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)  Euratom är medlem av konventionen om kärnsäkerhet (1994) och konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (1997).
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5b (nytt)
(5b)  Öppenhet och information till allmänheten om kärnsäkerhet, kärnämneskontroll, avveckling och avfallshanteringsverksamhet enligt kraven exempelvis i Århuskonventionen (1998) är ett viktigt sätt att förhindra att radioaktivt material får negativa konsekvenser för människor och miljön och bör därför garanteras inom detta instrument.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Euratom bör fortsätta sitt nära samarbete, i enlighet med kapitel 10 i Euratomfördraget, med Internationella atomenergiorganet (IAEA) kring kärnsäkerhet och kärnämneskontroll, för att främja de mål som anges i avdelning II kapitel 3 och 7 i Euratomfördraget.
(6)  Euratom bör fortsätta sitt nära samarbete, i enlighet med kapitel 10 i Euratomfördraget, med Internationella atomenergiorganet (IAEA) kring kärnsäkerhet och kärnämneskontroll, för att främja de mål som anges i avdelning II kapitel 3 och 7 i Euratomfördraget. Euratom bör vidare samarbeta med andra väl ansedda internationella organisationer på området, såsom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Kärnenergibyrån, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och miljöpartnerskapet för den nordliga dimensionen, vilka arbetar med samma kärnsäkerhetsmål som Euratom. Samstämmighet, komplementaritet och samarbete mellan detta instrument och dessa organisationer och deras program kan ge kärnsäkerhetsåtgärderna över hela världen ökad räckvidd, effektivitet och ändamålsenlighet. Onödigt dubbelarbete och onödiga överlappningar bör undvikas.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  För att kontinuerligt förbättra kärnsäkerheten och skärpa regleringen på detta område i unionen har rådet antagit rådets direktiv 2009/71/Euratom, 2011/70/Euratom och 2013/59/Euratom. Dessa direktiv, liksom de höga kärnsäkerhets- och avvecklingsnormerna inom Euratom, bör tjäna som vägledning för åtgärder som finansieras genom detta instrument och motivera samarbetande tredjeländer att införa regleringar och normer med samma säkerhetsnivå.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)  Instrumentet bör även främja internationellt samarbete på grundval av konventioner om kärnsäkerhet och hantering av radioaktivt avfall. Partnerländer bör uppmuntras att ansluta sig till dessa konventioner för att möjliggöra en IAEA-bistådd regelbunden kollegial granskning av deras nationella system. Kollegiala granskningar ger en utomstående bedömning av nuläget och utmaningar inom kärnsäkerhet i tredjeländer, vilket kan användas i programplaneringen för unionens stöd på hög nivå. Instrumentet kan dra nytta av granskningar från välrespekterade internationella kärnenergibyråer som genomför kollegiala granskningar och rapporterar till de potentiella stödmottagarna inom ramen för instrumentet. Slutsatser och rekommendationer i sådana kollegiala granskningar som tillgängliggörs för nationella myndigheter kan även vara till nytta för prioriteringen av konkreta stödåtgärder för berörda tredjeländer.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 6c (nytt)
(6c)  Begreppen kärnsäkerhet och nukleärt fysiskt skydd är nära förbundna, eftersom bristande kärnsäkerhet, t.ex. i fråga om säkra driftsprocesser, kan leda till risker för det fysiska skyddet och eftersom risker för det fysiska skyddet, i synnerhet nya risker inom t.ex. cybersäkerhet, kan sätta kärnsäkerheten på nya prov. Därför bör unionens verksamhet för nukleärt fysiskt skydd i tredjeländer enligt bilaga II till förordning nr ... [COD nr 2018/0243 (om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete)] och verksamhet som finansieras genom detta instrument vara sammanhängande och komplettera varandra.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Detta instrument bör innehålla åtgärder för att stödja dessa mål och bygga vidare på de åtgärder som tidigare fått stöd genom förordning (Euratom) nr 237/201424 och som rör kärnsäkerhet och kärnämneskontroll i tredjeländer, särskilt anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater.
(7)  Detta instrument bör innehålla åtgärder för att stödja dessa mål och bygga vidare på de åtgärder som tidigare fått stöd genom förordning (Euratom) nr 237/201424 och som rör kärnsäkerhet, säker hantering av radioaktivt avfall, säker avveckling och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser och kärnämneskontroll i tredjeländer, särskilt anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, samt i grannskapsområdet enligt vad som avses i ... [COD 2018/0243, om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]. I syfte att tillämpa högsta möjliga kärnsäkerhetsnormer och upptäcka brister i befintliga säkerhetsåtgärder kan instrumentet stödja kärntekniska tillsynsorgan i att genomföra övergripande risk- och säkerhetsbedömningar (stresstester) av befintliga anläggningar och av kärnkraftverk som håller på att uppföras, på grundval av Euratoms regelverk om kärnsäkerhet och radioaktivt avfall, genomförandet av rekommendationer och övervakning av relevanta åtgärder. Kommissionen bör regelbundet underrätta Europaparlamentet om kärnsäkerhetsverksamheten i tredjeländer och om hur långt genomförandet har kommit.
_______________
_________________
24 Rådets förordning (EG) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 77, 15.3.2014, s. 109).
24 Rådets förordning (EG) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 77, 15.3.2014, s. 109).
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Enligt artikel 3 i EUF-fördraget har unionen som mål att främja folkens välfärd. Detta instrument ger unionen möjlighet att varaktigt förbättra den socioekonomiska och hälsomässiga situationen för människor globalt, inom och utanför unionens gränser. Projekt som finansieras via detta instrument bör även överensstämma med unionens inre och yttre politik, exempelvis genom att bidra till att nå målen för hållbar utveckling, såsom god hälsa och välbefinnande, rent vatten och sanitet. Instrumentet som sådant bör följa principerna om god förvaltning och därigenom bidra till utvecklingsmålet om fred, rättvisa och starka institutioner.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
(7b)  Detta instrument bör ha som mål att få länder som mottar ekonomiskt stöd enligt denna förordning att upprätthålla de åtaganden som följer av associerings-, partnerskaps- och samarbetsavtalen med unionen, fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, förbinda sig till relevanta internationella konventioner, upprätthålla normer för kärnsäkerhet och strålskydd och förbinda sig att genomföra relevanta rekommendationer och åtgärder i enlighet med högsta möjliga normer i fråga om öppenhet och information till allmänheten.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 7c (nytt)
(7c)  Detta instrument bör, genom projekt som finansieras via det, till fullo stödja nukleära säkerhets- och kontrollåtgärder samt förbättra hälsosituationen för människor i tredjeländer, i synnerhet för dem som bor nära kärnkraftsanläggningar och/eller uranbrytningsområden, medräknat säker sanering av tidigare uranbrytningsplatser i tredjeländer, särskilt i Centralasien och Afrika, då runt 18 % av världens uranleveranser för närvarande kommer från Sydafrika, Niger och Namibia.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 7d (nytt)
(7d)  Detta instrument bör ha som mål att uppmuntra länder som mottar ekonomiskt stöd enligt denna förordning att främja demokratiska principer, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna och upprätthålla de åtaganden som följer av Esbo- och Århuskonventionerna.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Genomförandet av denna förordning bör bygga på samråd, i förekommande fall, med de berörda nationella myndigheterna i medlemsstaterna, och dialog med partnerländerna.
(8)  Genomförandet av denna förordning bör bygga på samråd, när så är lämpligt, med de berörda nationella myndigheterna i unionen och medlemsstaterna, såsom Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering, ochdialog med partnerländerna. Sådana samråd bör i synnerhet äga rum under utarbetandet och innan antagandet av fleråriga vägledande program. Om en sådan dialog inte lyckas stilla unionens oro över kärnsäkerheten bör det externa stödet enligt denna förordning inte beviljas.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 8a (nytt)
(8a)  Ett individuellt, differentierat förhållningssätt bör intas till länder som får stöd via detta instrument. Användningen av instrumentet bör utgå från en bedömning av de särskilda behoven i länder som tar emot stödet och från instrumentets förväntade totala nytta, i synnerhet strukturförändringar i de berörda länderna.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 8b (nytt)
(8b)  Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, organisationer för tekniskt stöd, kärnteknikföretag och anläggningar för kärnenergi har nödvändig expertis och sakkunskap för att tillämpa de striktaste normerna för kärnsäkerhet och strålskydd i en rad olika regelverk i medlemsstaterna, vilket kan bli en nyttig källa till stöd till partnerländer som har för avsikt att göra detsamma i sina nationella regelverk och industriella kontexter.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  När det är möjligt och lämpligt bör resultaten av Euratoms yttre åtgärder övervakas och bedömas på grundval av på förhand fastställda, transparenta, landsspecifika och mätbara indikatorer som är anpassade till instrumentets särdrag och mål och helst på grundval av partnerlandets resultatram.
(9)  Resultaten av Euratoms yttre åtgärder bör övervakas och bedömas på grundval av på förhand fastställda, transparenta, landsspecifika och mätbara indikatorer som är anpassade till instrumentets särdrag och mål och helst på grundval av partnerlandets resultatram. Indikatorerna bör vara prestations- och resultatinriktade, så att mottagarländerna blir mer ansvars- och redovisningsskyldiga gentemot unionen och medlemsstaterna för resultaten av säkerhetsförbättrande åtgärder.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Unionen och Euratom bör sträva efter att utnyttja de tillgängliga resurserna så effektivt som möjligt för att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet och komplementaritet mellan unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder samt genom skapande av synergieffekter med annan unionspolitik och andra unionsprogram. För att maximera effekten av samlade insatser för att uppnå ett gemensamt mål, bör denna förordning möjliggöra kombination av stöd med andra unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader.
(10)  Unionen och Euratom bör sträva efter att utnyttja de tillgängliga resurserna på ett optimalt och så effektivt sätt som möjligt och att förbättra genomförandet och kvaliteten på utgifterna för att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet och komplementaritet mellan unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder samt genom skapande av synergieffekter med annan unionspolitik och andra unionsprogram såsom Euratomprogram för forskning och utbildning. För att maximera effekten av samlade insatser för att uppnå ett gemensamt mål, bör denna förordning möjliggöra kombination av stöd med andra unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Valet av finansieringstyp och metod för genomförande inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat. Hänsyn ska särskilt tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.
(14)  Valet av finansieringstyp och metod för genomförande inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad och med beaktande av hur tillgängliga de är för potentiella partner och huruvida de kan skapa rättslig säkerhet. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)  För att främja genomförandet av högsta möjliga kärnsäkerhetsnormer i tredjeländer på ett effektivt sätt och i god tid bör besluts- och förhandlingsprocesserna inom kommissionen och tillsammans med tredjeländer vara effektiva och snabba.
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1
1.  Målet för denna förordning är att komplettera det kärntekniska samarbete som finansieras genom [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete], särskilt att främja en hög kärnsäkerhetsnivå, strålskydd och tillämpningen av en effektiv och ändamålsenlig säkerhetskontroll av kärnmaterial i tredjeländer, genom att bygga vidare på verksamheten inom Euratom, i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning.
1.  Målet för denna förordning är att komplettera det kärntekniska samarbete som finansieras genom [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete], särskilt att främja en hög kärnsäkerhetsnivå, strålskydd och tillämpningen av en effektiv och ändamålsenlig säkerhetskontroll av kärnämnen i tredjeländer, genom att bygga vidare på regelverk och bästa praxis inom Euratom, i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning, och genom att bidra till att säkerställa en rent civil användning av kärnämnen och därigenom skydda människor och miljön. Inom ramen för detta mål syftar denna förordning också till att stödja genomförandet av öppenhet när tredjelandsmyndigheter fattar kärnkraftsrelaterade beslut.
Unionens samarbete på området kärnsäkerhet och kärnämneskontroll i enlighet med denna förordning syftar inte till att främja kärnenergi.
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led a
(a)  Främjande av en verkningsfull kärnsäkerhetskultur och genomförande av de striktaste normerna i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd, liksom kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten.
(a)  Främjande av en verkningsfull kärnsäkerhetskultur och -förvaltning, kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten, och genomförande av de striktaste normerna i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd som finns inom Euratom och internationellt för relevant kärnteknisk verksamhet.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led b
(b)  Ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser.
(b)  Ansvarsfull och säker hantering av radioaktivt avfall alltifrån generering till slutförvaring, däribland använt kärnbränsle (d.v.s. förbehandling, behandling, bearbetning, lagring och slutförvaring), samt säker och effektiv avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser samt tidigare platser för uranbrytning eller radioaktiva föremål och material som sänkts.
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led c
(c)  Inrättande av effektiva och säkra skyddssystem.
(c)  Inrättande av effektiva, säkra och insynsvänliga säkerhetskontroller av kärnämnen.
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led ca (nytt)
(ca)  Uppmuntran till att främja allmän insyn och öppenhet hos myndigheter i tredjeländer samt information till allmänheten och deltagande i beslutsprocesser som rör säkerheten vid kärntekniska anläggningar och effektiva metoder för hantering av radioaktivt avfall, i enlighet med relevanta internationella konventioner och instrument.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led cb (nytt)
(cb)  Utnyttjande av kunskaper och insatser inom ramen för instrumentet för att stärka det politiska inflytandet i internationella organisationer på energi- och säkerhetsområdet.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.  Vid genomförandet av denna förordning ska det säkerställas samstämmighet, synergieffekter och komplementaritet med förordning (EU) nr XXX/XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, med andra program avseende unionens yttre åtgärder och med annan relevant unionspolitik och andra relevanta unionsprogram, samt en konsekvent politik för utveckling.
1.  Vid genomförandet av denna förordning ska det säkerställas samstämmighet, synergieffekter och komplementaritet med förordning (EU) nr XXX/XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, med andra program avseende unionens yttre åtgärder, med annan relevant unionspolitik och andra relevanta rättsakter såsom direktiv 2009/71/Euratom, 2011/70/Euratom och 2013/59/Euratom, med unionens mål och värderingar och med program såsom Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram, som kompletterar Horisont Europa, samt en konsekvent politik för utveckling.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2a (ny)
2a.  Kommissionen ska samordna sitt samarbete med tredjeländer med organisationer som eftersträvar likartade mål, särskilt IAEA och OECD/NEA. Samordningen ska göra det möjligt för Euratom och de berörda organisationerna att undvika överlappningar vid insatser och finansiering avseende tredjeländer. Kommissionen ska även involvera medlemsstaternas behöriga myndigheter och aktörerna i EU när den fullgör sin uppgift, så att man kan tillgodogöra sig av kvaliteten på sakkunskapen i Europa på området för kärnsäkerhet och kärnämneskontroll.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1
Finansieringsramen för genomförandet av denna förordning för perioden 2021–2027 ska vara 300 miljoner EUR i löpande priser.
Finansieringsramen för genomförandet av denna förordning för perioden 2021–2027 ska vara 266 miljoner EUR i fasta priser.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
Den övergripande politiska ramen för genomförandet av denna förordning ska utgöras av associeringsavtalen, partnerskaps- och samarbetsavtalen, de multilaterala avtalen och andra avtal om upprättande av en rättsligt bindande förbindelse med partnerländerna, samt Europeiska rådets slutsatser och rådets slutsatser, uttalanden och slutsatser från toppmöten eller högnivåmöten med partnerländerna, kommissionens meddelanden eller gemensamma meddelanden från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.
Den övergripande politiska ramen för genomförandet av denna förordning ska utgöras av Euratoms regelverk med anknytning till kärnsäkerhet och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, associeringsavtalen, partnerskaps- och samarbetsavtalen, de multilaterala avtalen och andra avtal om upprättande av en rättsligt bindande förbindelse med partnerländerna, samt Europeiska rådets slutsatser och rådets slutsatser, uttalanden och slutsatser från toppmöten eller högnivåmöten med partnerländerna, kommissionens meddelanden eller gemensamma meddelanden från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2
2.  De fleråriga vägledande programmen ska syfta till att tillhandahålla en enhetlig ram för samarbetet mellan Euratom och de berörda tredjeländerna eller regionerna, vilken är förenlig med Euratoms allmänna syfte och tillämpningsområde, mål, principer och policy och grundar sig på den politiska ram som avses i artikel 5.
2.  De fleråriga vägledande programmen ska syfta till att tillhandahålla en enhetlig ram för samarbetet mellan Euratom och de berörda tredjeländerna, regionerna eller internationella organisationerna, vilken är förenlig med Euratoms allmänna syfte och tillämpningsområde, mål, principer och policy och grundar sig på den politiska ram som avses i artikel 5.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3
3.   De fleråriga vägledande programmen ska utgöra en allmän grund för samarbetet och ska ange Euratoms mål för samarbetet inom ramen för denna förordning, med beaktande av de berörda ländernas behov, Euratoms prioriteringar, det internationella läget och de respektive tredjeländernas verksamhet. De fleråriga vägledande programmen ska också ange samarbetets mervärde samt hur man undviker dubblering med andra program och initiativ, särskilt sådana som drivs av internationella organisationer med samma mål och stora givare.
3.   De fleråriga vägledande programmen ska utgöra en allmän grund för samarbetet och ska ange Euratoms mål för samarbetet inom ramen för denna förordning, med beaktande av de berörda ländernas behov och situation, Euratoms prioriteringar, det internationella läget och de respektive tredjeländernas verksamhet. De fleråriga vägledande programmen ska också ange samarbetets mervärde samt hur man undviker dubblering med andra program och initiativ, särskilt sådana som drivs av internationella organisationer med samma mål och stora givare.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3a (ny)
3a.  De fleråriga vägledande programmen ska ha som mål att få länder som mottar ekonomiskt stöd enligt denna förordning att upprätthålla de åtaganden som följer av avtal med unionen och fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, förbinda sig till relevanta internationella konventioner, upprätthålla normer för kärnsäkerhet och strålskydd och förbinda sig att genomföra relevanta rekommendationer och åtgärder i enlighet med högsta möjliga normer för öppenhet och information till allmänheten.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 4a (ny)
4a.  De fleråriga vägledande programmen bör lägga fast en ram för kvalificerad och oberoende tillsyn för att höja kärnsäkerhetsnivån i partnerländerna. Programmen kan omfatta bestämmelser om stöd till nationella tillsynsmyndigheter för kärnsäkerhet som utför övergripande risk- och säkerhetsbedömningar (stresstester) av kärnkraftsanläggningar på grundval av Euratoms regelverk om kärnsäkerhet och radioaktivt avfall samt genomförandet av rekommendationer som grundar sig på stresstesterna och kontrollen av hur relevanta åtgärder tillämpas, exempelvis i anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidatländer samt i länder som ingår i den Europeiska grannskapspolitiken.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 5
5.  De fleråriga vägledande programmen ska grunda sig på en dialog med de berörda partnerländerna eller regionerna.
5.  De fleråriga vägledande programmen ska grunda sig på en dialog med de berörda partnerländerna eller regionerna. Vid utarbetandet av program och innan programmen antas bör kommissionen samråda med Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering (ENSREG) och i förekommande fall med relevanta nationella myndigheter i medlemsstaterna.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 6
6.  Kommissionen ska anta dessa fleråriga vägledande program i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.2. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses ovan se över och vid behov uppdatera dessa vägledande program.
6.  Kommissionen ska anta dessa fleråriga vägledande program i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.2. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses ovan se över dessa vägledande program efter halva tiden och vid behov revidera och uppdatera dem.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 3 – stycke 1 – led a
(a)  handlingsplaner, enskilda åtgärder och stödåtgärder för vilka det ekonomiska biståndet från unionen inte överstiger 10 miljoner EUR,
(a)  enskilda åtgärder och stödåtgärder för vilka det ekonomiska biståndet från unionen inte överstiger 10 miljoner EUR,
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2 – led b
(b)  Utgifter som har samband med informations- och kommunikationsinsatser, inbegripet utarbetande av kommunikationsstrategier samt förmedling av information från unionen om dess politiska prioriteringar.
(b)  Utgifter som har samband med informations- och kommunikationsinsatser, inbegripet utarbetande av kommunikationsstrategier samt förmedling av information från unionen om dess politiska prioriteringar, mål och värderingar.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 11a (ny)
Artikel 11a
Kriterier för internationellt kärnsäkerhetssamarbete
1.   En gemensam tolkning och ett ömsesidigt avtal mellan ett tredjeland och Euratom ska bekräftas genom en officiell hänvändelse från landets regering till kommissionen.
2.   Tredjeländer som vill samarbeta med Euratom ska vara medlemmar av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen och bör ha infört dess tilläggsprotokoll eller ett avtal om kärnämneskontroll som ingåtts med Internationella atomenergiorganet och som räcker för att ge trovärdiga garantier för att redovisat kärntekniskt material från fredlig kärnteknisk verksamhet inte sprids och för att kärntekniskt material eller kärnteknisk verksamhet som inte redovisats inte förekommer i landet. De ska fullt ut ansluta sig till de grundläggande säkerhetsprinciper som fastställs i IAEA:s säkerhetsnormer och vara parter i relevanta konventioner, såsom konventionen om kärnsäkerhet och konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, eller ha inlett åtgärder som visar fast beslutsamhet att ansluta sig till dessa konventioner. Vid aktivt samarbete ska det åtagandet utvärderas årligen, med beaktande av nationella rapporter och annan dokumentation om genomförandet av relevanta konventioner. Med utgångspunkt i en sådan utvärdering ska ett beslut fattas om det fortsatta samarbetet. I brådskande fall ska det undantagsvis visas flexibilitet vid tillämpningen av dessa principer.
3.   För säkerställande och övervakning av att det berörda tredjelandet uppfyller målen för samarbetet i denna förordning ska landet godta att dess genomförda insatser utvärderas i enlighet med punkt 2. Utvärderingen ska möjliggöra uppföljning och kontroll av att de överenskomna målen uppfylls och kan ställas som villkor för fortsatta utbetalningar av Euratombidrag.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 1
(1)  Övervakning, rapportering och utvärdering ska ske i enlighet med artikel 31.2, 31.4, 31.5 och 31.6 samt artiklarna 32 och 36 i förordning (EU) nr XXX/XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.
(1)  Övervakning, rapportering och utvärdering ska ske i enlighet med artikel 31.2, 31.4, 31.5 och 31.6 samt artiklarna 32 och 36 i förordning (EU) nr XXX/XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete. Specifika utvärderingar, som avses i artikel 32.2 i förordning (EU) nr XXX/XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, och som rör kärnsäkerhet, strålskydd och kärnämneskontroll, ska, efter samråd med ENSREG, diskuteras i kommittén för det europeiska instrumentet för internationellt kärnsäkerhetssamarbete och läggas fram för Europaparlamentet.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2 – led a
(a)  Antalet rättsakter och regleringsakter som utarbetats, lagts fram eller setts över.
(a)   Antalet rättsakter och regleringsakter som utarbetats, lagts fram eller setts över samt huruvida de genomförts med framgång och vilken inverkan de haft på kärnsäkerhetsnormerna och kärnämneskontrollerna i respektive land, däribland inverkan på människor och miljön.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2 – led b
(b)  Antalet projekterings-, koncepts- eller genomförbarhetsstudier för konstruktion av anläggningar som följer de striktaste normerna för kärnsäkerhet.
(b)   Antalet projekterings-, koncepts- eller genomförbarhetsstudier för konstruktion av anläggningar som följer de striktaste normerna för kärnsäkerhet samt huruvida resultaten av dessa studier har omsatts i praktiken.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2 – led ba (nytt)
(ba)  Kärnsäkerhet, strålskydd samt ändamålsenliga och effektiva åtgärder för förbättring av kärnämneskontroller på grundval av högsta möjliga normer för kärnsäkerhet, strålskydd och kärnämneskontroll, däribland resultat från internationella kollegiala granskningar som genomförts i kärntekniska anläggningar.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 12a (ny)
Artikel 12a
Öppenhet och insyn
Kommissionen och de tredjeländer som samarbetar med unionen inom ramen för detta instrument ska se till att nödvändig information om kärnsäkerhetsåtgärder som vidtagits i dessa tredjeländer med hjälp av instrumentet och om dessa länders kärnsäkerhetsnormer generellt finns tillgänglig för arbetstagare och för allmänheten, med särskild hänsyn till lokala myndigheter, lokalbefolkningen och berörda parter som befinner sig i närheten av en kärnteknisk anläggning. Denna skyldighet ska även omfatta säkerställandet av att den behöriga tillsynsmyndigheten och tillståndshavarna tillhandahåller information inom sitt behörighetsområde. Informationen ska göras tillgänglig för allmänheten i enlighet med relevant lagstiftning och internationella instrument, förutsatt att detta inte äventyrar andra överordnade intressen, såsom säkerheten, som är vedertagna enligt relevant lagstiftning eller internationella instrument.

Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner
PDF 190kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om genomförandet av direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (2018/2056(INI))
P8_TA-PROV(2019)0042A8-0456/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(1),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 2011/7/EU (COM(2016)0534) och det åtföljande arbetsdokumentet (SWD(2016)0278),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om strategin för den inre marknaden(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillgång till finansiering för små och medelstora företag och mer diversifierad finansiering till små och medelstora företag i en kapitalmarknadsunion(3),

–  med beaktande av djupanalysen Directive 2011/7/EU on late payments in commercial transactions: European Implementation Assessment (direktiv 2011/7/EU om sena betalningar vid handelstransaktioner: bedömning av genomförandet på EU-nivå), som offentliggjordes av Europaparlamentets utredningstjänst i juli 2018,

–  med beaktande av de europeiska betalningsrapporter (European Payment Reports) som Intrum publicerat,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8–0456/2018), och av följande skäl:

A.  Betalningar är affärslivets blodomlopp, och i livskraftiga och effektiva affärsmiljöer leder snabba betalningar till att företag kan betala tillbaka sina skulder i tid och expandera, investera, skapa sysselsättning, skapa bredare ekonomisk tillväxt och främja den europeiska ekonomin rent allmänt.

B.  De flesta varor och tjänster som tillhandahålls och levereras på den inre marknaden mellan ekonomiska aktörer eller mellan ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter tillhandahålls och levereras på grundval av senare betalning, genom ett system där leverantören ger kunden tid att betala fakturan enligt överenskommelse mellan parterna eller enligt vad som anges i fakturan eller föreskrivs enligt relevant lagstiftning.

C.  Att göra sena betalningar är en skadlig praxis som har en negativ effekt på utvecklingen av Europas företag, i synnerhet små och medelstora företag som inte har något förutsägbart likviditetsflöde när sena betalningar inträffar.

D.  Små och medelstora företag påverkas vanligtvis särskilt, genom negativ inverkan på deras likviditet, vilket komplicerar deras ekonomiska förvaltning och påverkar deras konkurrenskraft och lönsamhet.

E.  Stora företag har mer resurser till sitt förfogande än små och medelstora företag för att skydda sig mot sena betalningar, t.ex. via förskottsbetalningar, kreditkontroller, skuldindrivning, bankgarantier eller kreditförsäkringar, och kan dessutom ha bättre förutsättningar att dra nytta av den allmänna låga räntenivåmiljön för att öka sina investeringar och skapa ett bättre förhandlingsläge.

F.  Enligt direktiv 2011/7/EU (direktivet om sena betalningar) har offentliga myndigheter ”ett särskilt ansvar”(4) för att främja ett affärsklimat som stöder iakttagande av betalningsfrister.

G.  Genom direktivet om sena betalningar tillhandahålls bland annat betalningsperioder för transaktioner av typerna företag-till-företag (B2B) och myndighet-till-företag (PA2B), automatisk rätt till ränta för sena betalningar, ett minimum på 40 EUR i kompensation för indrivningskostnader och en lagstadgad ränta på minst 8 % över Europeiska centralbankens referensränta.

H.  Trots den allmänna minskning av de genomsnittliga betalningsperioderna som direktivet om sena betalningar har gett upphov till betalas 6 av 10 företag i EU fortfarande senare i B2B-transaktioner än vad som överenskommits i avtalet.

I.  Bland de olika företagen är små och medelstora företag mest benägna att acceptera längre eller orättvisa betalningsvillkor, eller så kan de åläggas sådana av större företag, detta på grund av en obalans i förhandlingsutrymmet och en rädsla för att skada affärsrelationerna och förlora ett framtida kontrakt.

J.  Enligt mätningen Atradius Payment Practices Barometer meddelar 95 % av de små och medelstora företagen att de får betalt sent i Europa, vilket är en högre andel än stora företag, och det gör att man kan dra slutsatsen att små och medelstora företag har en tendens att betala mer skyndsamt än stora företag, men att få betalt senare.

K.  Sena betalningar påverkar alla ekonomiska sektorer, men är särskilt genomgripande i dem med företrädesvis små och medelstora företag i den relevanta värdekedjan (t.ex. byggsektorn, allmännyttiga tjänster och transporter, professionella tjänster, tillverkningsindustrin, livsmedel och drycker samt IT/telekommunikation).

L.  Sena betalningar står fortfarande för 1 av 4 konkurser inom EU.

M.  Sena betalningar medför extra kostnader för företagen eftersom de måste lägga resurser på att jaga sena betalare eller betala ränta på den kredit som tecknats för att fortsätta att driva verksamheten.

N.  Sena betalningar eller rädsla för att få betalt sent är fortfarande en av de huvudsakliga hindren för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingskontrakt.

O.  Varje dag av minskning av betalningsförseningarna kan spara 158 miljoner EUR i finanskostnader, och det ytterligare kassaflödet skulle kunna bidra till 6,5 miljoner ytterligare jobb i Europa.

P.  Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot fyra medlemsstater (Grekland, Slovakien, Spanien och Italien) avseende otillräcklig tillämpning av direktivet om sena betalningar och har väckt talan mot Italien vid domstolen.

Q.  Vissa medlemsstater har lanserat initiativ för att sprida en kultur med uppförandekoder för snabba betalningar, frivilligt åtagande på branschnivå eller kraftigare synergieffekter med regler för offentlig upphandling.

R.  I kommissionens rapport om tillämpningen av direktivet om sena betalningar som publicerades 2016 drogs slutsatsen att det faktum att företag var medvetna om sina rättigheter enligt direktivet dock inte innebar att de utnyttjade dessa rättigheter och att bristen på ett gemensamt system för att övervaka genomsnittliga betalningstider, bristen på tydlighet avseende vissa nyckelkoncept i direktivet, samt marknadsobalansen mellan större och mindre företag, verkade vara de huvudsakliga faktorer som förhindrade en effektiv tillämpning av direktivet.

S.  Eftersom sena betalningar är ett mångfacetterat, komplicerat problem som orsakas av övergripande förhållanden, som är vanliga inom alla sektorer och alla typer av transaktioner (såsom kassaflödesproblem, makt- och storleksobalans mellan företag, försörjningskedjans struktur, administrativ ineffektivitet, dålig tillgång till krediter, bristande kunskap om faktura- och kredithantering) samt av påverkan från externa faktorer (t.ex. den ekonomiska situationen och den nationella affärskulturen) är det inte möjligt att urskilja en lösning som skulle avhjälpa alla problem.

T.  Förslaget till direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2018)0173) innehåller bestämmelser om sen inbetalning för lättfördärvliga varor och om att medlemsstaterna ska utse en tillsynsmyndighet som ska övervaka efterlevnaden av bestämmelserna.

U.  De problem som leder till sena betalningar måste angripas genom en kombination av rättsliga och frivilliga åtgärder, med riktade ingripanden som involverar kommissionen, medlemsstaterna och näringslivsorganisationerna. En sådan kombination skulle inkludera preventiva åtgärder som riktar in sig på åtgärder innan en transaktion äger rum och korrigerande lösningar som tar itu med problem efter att en transaktion har slutförts. Alla lösningar, vare sig de är reglerande eller frivilliga, ska beakta den berörda ekonomiska sektorns särart.

Förbättra betalningsbeteendet inom EU genom en kombination av rättsliga och frivilliga åtgärder

1.  Europaparlamentet anser att både direktivet om sena betalningar och nationell lagstiftning om sena betalningar måste genomföras på ett bättre sätt, skyndsamt och effektivt, genom iakttagande av de högsta gränser som har fastställts för betalning av fakturor och genom åtgärder som syftar till att förbättra reglerna om betalningsvillkor och motverka orättvis praxis. Parlamentet noterar att dessa åtgärder kan kategoriseras enligt karaktär (rättslig eller frivillig), omfattning (horisontell eller sektorsspecifik) och syfte (förebyggande, korrigerande eller förändring av affärskultur). Parlamentet anser att den befintliga lagstiftningen och åtgärderna mot överträdelser, samtidigt i vissa medlemsstater, har börjat leda till en förändring av kulturen bland offentliga förvaltningar inom hela EU, i form av en allmän minskning av betalningsförseningarna.

2.  Europaparlamentet vidhåller att det inte finns någon standardlösning när det gäller att angripa frågan om sena betalningar, eftersom längre betalningsfrister som åtminstone överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 2011/7/EU inom vissa sektorer för handel mellan företag i vissa fall kan uppfylla företagens behov, utan man måste beakta varje sektors särart. Parlamentet betonar dock att åtgärder bör vidtas för att gå i riktning mot betalningsfrister på 30 dagar – och att betalningsfrister på över 60 dagar, vilket medges enligt direktiv 2011/7/EU, utgör ett kryphål som lämnar utrymme för långa betalningstider som kan skada företagen själva, särskilt de små och medelstora företagen – samtidigt som avtalsfriheten mellan företag på marknaden respekteras. Parlamentet betonar betydelsen av att alltid säkerställa lika villkor för företag med en dominerande ställning och små aktörer.

Förebyggande åtgärder

3.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör fastställa striktare betalningstider. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater har begränsat den standardmässiga betalningstiden till 30 dagar, samtidigt som bara några få medlemsstater har infört maximibetalningstider som parterna inte får avvika från. Parlamentet noterar vidare att införandet av maximibetalningstider är vanligare på sektorsnivå. Parlamentet anser att lagstiftning som anger striktare betalningstider skulle vara effektiv när det gäller att i viss utsträckning korta deras längd och, förutsatt att detta drivs igenom, skulle skapa lika villkor för stora och små företag. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en mer enhetlig och förenklad uppsättning regler skulle kunna bidra till att förtydliga vad borgenärer och gäldenärer kan förvänta sig vid sena betalningar och därmed förbättra förutsägbarheten för deras ekonomiska verksamhet.

4.  Europaparlamentet anser att införandet av förbättrad transparens vad gäller betalningsbeteende skulle kunna avskräcka från sena betalningar. Parlamentet anser att tillgång till denna information kan fungera som ett incitament för offentliga organ och företag att förbättra sin betalningspraxis och fullgöra sina monetära skyldigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna till att överväga olika former av obligatoriskt offentliggörande av betalningsbeteende såsom databaser eller register, för både privat och offentlig sektor.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna till att överväga att inrätta obligatoriska system för tillhandahållande av information om gott betalningsbeteende (”namnge och beröm”) och främja en kultur med snabba betalningar i affärsförbindelserna med tanke på att det bl.a. har visat sig att det är en smart affärsstrategi att betala i tid, eftersom ansvariga betalare kan förhandla fram bättre avtal och lita på pålitliga leverantörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om befintliga nationella system för tillhandahållande av information om gott betalningsbeteende (”namnge och beröm”) för både företag och offentliga myndigheter, och att undersöka om det går att upprätta gemensamma kriterier för dessa system på EU-nivå.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att förse entreprenörer, i synnerhet små och medelstora företag, med mer information om och utbildning i kredit- och fakturahantering. Parlamentet påminner om att effektiv kredithantering förkortar den genomsnittliga insamlingsperioden och därför upprätthåller ett optimalt kassaflöde, och således minskar kreditrisken och ökar tillväxtpotentialen. Parlamentet anser att även tjänstemän inom offentlig förvaltning bör få utbildning samt att utbildning och stöd också skulle kunna göra små och medelstora företag mer benägna att dra nytta av påföljderna i direktivet om sena betalningar. Parlamentet noterar att små och medelstora företag tyvärr ofta saknar kapacitet att investera i utbildning och att det för närvarande inte finns några program på EU-nivå eller nationell nivå som fokuserar på att förbättra företagens kunskaper om kredit- och fakturahantering. Parlamentet anser att mer EU-medel om möjligt borde riktas mot finansiell utbildning av små och medelstora företag och uppmanar därför medlemsstaternas myndigheter att öka sina insatser för att tillhandahålla mer utbildning i kredithantering för små och medelstora företag. Parlamentet anser dessutom att utbildningen och stödet även bör inbegripa riktlinjer för återkrav av sena betalningar vid gränsöverskridande och andra transaktioner, och uppmanar därför kommissionen att fortsätta att införliva dessa riktlinjer och annan användbar information, såsom de rättigheter och instrument som entreprenörer har tillgång till i rättstvister med gäldenärer, i informationsportalen ”Ditt Europa” och att säkerställa stöd till företag genom European Enterprise Network.

Korrigerande åtgärder

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och näringslivsorganisationerna att överväga inrättandet av nationella och regionala kostnadsfria och konfidentiella medlingstjänster (medling, förlikning, skiljedomsförfarande och prövning), tillgängliga för alla företag, som ett alternativ till rättegång, för att lösa betalningstvister och bevara affärsrelationerna, men också för att undervisa företagen om deras rättigheter och påföljder vid sen betalning. Parlamentet betonar att sådana medlingstjänster skulle kunna vara särskilt användbara för små och medelstora företag, som ofta inte har tillräckliga ekonomiska medel för att hantera rättsliga tvister och därför avstår från att hävda sina egna rättigheter. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att vederbörligen överväga möjligheten att med offentliga medel finansiera oberoende ombudsmän som ges i uppdrag att utreda tvister avseende sen eller utebliven betalning, bistå små företag vid lösningen av tvister avseende sen eller utebliven betalning, rådge om åtgärder i händelse av förfallna obetalda skulder och rekommendera lösningar, särskilt till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa effektiv tillgång till rättslig prövning i ärenden som rör återkrav av skulder vid gränsöverskridande transaktioner.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomdriva nationell lagstiftning och uppmuntra och förbättra striktare kontroller, exempelvis bland stora företag, och användning av administrativa sanktioner som är verkningsfulla, proportionerliga och avskräckande, och därigenom bidra till att förbättra betalningsbeteendet. Parlamentet vidhåller att direktintervention från offentliga myndigheter, eftersom det är de som genomdriver administrativa sanktioner, skulle kunna hjälpa till att överkomma rädslan och avlasta borgenärerna från ansvaret att vidta åtgärder mot gäldenärerna, eftersom myndigheterna direkt skulle genomdriva lagen och vidta diskretionära åtgärder mot företag som ägnar sig åt dålig betalningspraxis. Parlamentet anser att värdet av administrativa sanktioner och deras kumulativa karaktär skulle kunna avskräcka företag från att betala sent, och understryker att denna ordning bör tillämpas gradvis beroende på företagets efterlevnadsnivå.

9.  Europaparlamentet påpekar att trots att direktivet om sena betalningar antogs i februari 2011, och trots de nya mekanismer för skydd av entreprenörer som nyligen införts i vissa medlemsstater, går tusentals små och medelstora företag och uppstartsföretag i konkurs varje år i Europa, samtidigt som de väntar på att få sina fakturor betalda, däribland av nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta tvingande former av lämplig kompensation såsom gottgörelse och andra stödåtgärder som till exempel garantifonder för små och medelstora företag och factoring för företag som har pengar att kräva in från en offentlig myndighet, så att de inte tvingas i konkurs på grund av detta.

10.  Europaparlamentet betonar att företagens obetalda skatter och sociala avgifter bör kvittas mot eventuella utestående fordringar på offentliga myndigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att inrätta garantifonder för små och medelstora företag som garanterar bankskulderna för små och medelstora företag som har fordringar på offentliga myndigheter.

12.  Europaparlamentet noterar med stor oro situationen i vissa medlemsstater där offentliga myndigheter har försenat betalningarna avsevärt för varor och/eller tjänster som företag har försett dem med (varvid hälso- och sjukvårdssektorn är en av de sektorer som drabbats värst), infört klausuler om icke-tilldelning i upphandlingar och (genom lagstiftning) hindrat leverantörer från att vidta rättsliga åtgärder för indrivning av fordringar, varigenom dessa företag försatts i extrema ekonomiska svårigheter eller rent av konkurs. Parlamentet anser att för att stödja företag vars ekonomiska förvaltning kompliceras av försenade betalningar från offentliga myndigheter, måste medlemsstaterna införa snabbare och mer effektiva förfaranden för återbetalning av mervärdesskatt och skuldindrivning, särskilt för små och medelstora företag.

13.  Europaparlamentet pekar på att åtgärder i fråga om uppförandekoder och stadgar för snabba betalningar och företagens sociala ansvar (CSR), tillsammans med internrevision och interna genomförandekriterier, kan bidra till att skapa en ansvarsfull betalningskultur och till att säkerställa rättvisa relationer och tillit bland företagen.

14.  Europaparlamentet vidhåller att vissa koncept i direktivet, såsom termen grovt oskäligt avseende betalningsvillkor i avtalsenliga överenskommelser och avseende affärsmetoder, och när avtalsenliga betalningstider börjar och slutar, bör klargöras genom riktlinjer från kommissionen. Parlamentet noterar också den rättspraxis som håller på att utvecklas inom domstolen avseende tolkningen av vissa begrepp i direktivet (t.ex. företag, handelstransaktion och grovt oskäligt i mål C-256/15 och C-555/14).

15.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förhindra att den offentliga sektorn avviker från de regler för betalningsfrister som fastställs i direktivet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att, i ljuset av domstolens senaste rättspraxis (mål C-555/14), vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att offentliga myndigheter betalar sina leverantörer i tid och att borgenärerna automatiskt får lagstadgad ränta på sena betalningar och kompensation vid sena betalningar utbetald utan behov av indrivningsförfaranden och uppmanar kommissionen att föreslå automatisk beräkning av räntor.

16.  Europaparlamentet betonar att snabba betalningar är oerhört viktigt för att företag, framför allt små och medelstora företag, ska kunna överleva och växa. Parlamentet noterar att finansteknik och digital teknologi revolutionerar betalningssätt och -hastighet. Parlamentet förväntar sig därför en kraftig ökning av elektronisk fakturering och att traditionella betalningsformer gradvis ersätts med innovativa former (t.ex. leveranskedjefinansiering, factoring osv.) så att borgenären kan få betalt i realtid så snart fakturan har ställts ut.

17.  Europaparlamentet noterar med stort intresse de förfaranden som införts i vissa medlemsstater då offentliga myndigheter betalar sent, varvid centralförvaltningen kan utfärda en varning till en lokal myndighet om den senare inte har betalat sina leverantörer i tid och, om den sena betalningen skulle kvarstå, får betala leverantörerna direkt för de varor eller tjänster som levererats, och fryser betalningarna till den lokala myndighet som inte uppfyller kraven. Parlamentet anser att ett sådant system, som kombinerar pålitlig övervakning av de offentliga organens betalningsprestanda med en effektiv eskaleringsplan, som kommuniceras brett när den aktiveras, verkar ha åstadkommit resultat som kräver ytterligare analys och bör vidarebefordras till medlemsstaterna som ett exempel på god praxis.

18.  Europaparlamentet noterar med oro slutsatserna i kommissionens rapport, i vilken det anges att den huvudsakliga orsaken till att borgenärföretagen inte utövar sina rättigheter enligt direktivet om sena betalningar är rädslan för att skada goda affärsrelationer. Parlamentet anser i detta avseende att åtgärder bör vidtas för att göra det enklare för små och medelstora företag att driva igenom de rättigheter som ges i direktivet om sena betalningar. Parlamentet uppmanar i det här sammanhanget till ytterligare granskning av möjligheten, angiven i artikel 7.5 i direktivet om sena betalningar, att organisationer som officiellt representerar företag att vidta åtgärder inför medlemsstaternas domstolar på grundval av att villkoren eller praxisen i avtalet är grovt oskäliga.

19.  Europaparlamentet är positiv till vissa initiativ på branschnivå som tagits i en del medlemsstater, där deltagande företag har utarbetat en utfästelse som specificerar de konkreta steg som de kommer att ta för att säkerställa att deras mindre leverantörer betalas snabbare för de produkter eller tjänster de tillhandahåller. Parlamentet noterar att positivt utpekande (”namnge och beröm”) skulle kunna åstadkomma avsedda resultat genom självreglering på branschnivå samt tillhandahålla betydande stöd till små och medelstora företag.

20.  Europaparlamentet betonar betydelsen av offentlig upphandling som ett medel för att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Parlamentet efterlyser förstärkta synergieffekter mellan direktivet om sena betalningar och reglerna för offentlig upphandling, i synnerhet möjligheten för upphandlande myndigheter att vidta åtgärder för att möjliggöra exkludering av entreprenörer som inte sköter sig från framtida upphandlingar om underleverantörer inte betalas i tid av huvudentreprenören när det åligger denne att göra det (direktivet om offentlig upphandling)(5), en mer omfattande användning av möjligheten i artikel 71.3 i direktivet om offentlig upphandling om att möjliggöra direktbetalningar till underleverantörer under vissa förhållanden, och göra betalningsbeteendet gentemot underleverantörer ett av de kriterier som potentiella entreprenörers ekonomiska förmåga ska utvärderas mot i offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa transparens och spårbarhet vad gäller offentliga myndigheters betalningar till entreprenörer och underleverantörer och vad gäller entreprenörers betalningar till sina underleverantörer eller leverantörer.

Slutsatser och rekommendationer

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fullt ansvar för genomförandet av offentliga förvaltningars betalningar och att förbättra sin lagstiftning för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet om sena betalningar i alla dess delar, även genom att undanröja den nationella lagstiftning, de nationella bestämmelser eller den avtalspraxis inom den offentliga sektorn som strider mot direktivets syften, t.ex. förbud mot rättsliga åtgärder mot den offentliga sektorn och mot överlåtelse av den offentliga sektorns fordringar. Parlamentet upprepar samtidigt att kommissionen bör göra allt som står i dess makt för att se till att befintliga åligganden fullgörs fullt ut och på ett korrekt sätt.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja ”en avgörande kulturförändring, så att betalningar i rätt tid blir standard”(6) genom att vidta de mest ändamålsenliga åtgärderna, däribland utfärdande av riktlinjer om bästa praxis och, där så är nödvändigt och lämpligt, rättsliga initiativ, med beaktande av ovannämnda förslag, i syfte att skapa en tillförlitlig affärsmiljö för företag och en kultur med betalningar i rätt tid.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra betalningsföreläggandena effektivare, och understryker särskilt att verifieringsförfarandena för att kontrollera fakturorna samt varornas och tjänsternas överensstämmelse med specifikationerna i avtalet inte bör användas för att förlänga betalningstiderna på ett konstlat sätt bortom de gränser som fastställs i direktivet.

24.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och kommissionen om att snabba betalningar är ett övergripande krav för livskraftiga affärsmiljöer och att den som sådan ska införlivas i alla politiska och lagstiftande initiativ som påverkar företag (t.ex. CSR, uppstartsföretag och plattform-till-företag-relationer).

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att använda sig av facktidskrifter, informationskampanjer och andra instrument för att öka medvetenheten om påföljderna vid sen betalning bland företag.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och främja tillgången till lämpliga budgetposter för europeiska entreprenörer.

o
o   o

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.
(2) EUT C 76, 28.2.2018, p. 112.
(3) EUT C 204, 13.6.2018, p. 153.
(4) Skäl 6 i direktiv 2011/7/EU.
(5) Artikel 57.4 g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.
(6) Skäl 12 i direktiv 2011/7/EU.


Årsrapport om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet
PDF 241kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet (2018/2161(INI))
P8_TA-PROV(2019)0043A8-0415/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av verksamhetsrapporten för 2017 från Europeiska investeringsbanken (EIB) ”Impact into the Future”,

–  med beaktande av EIB:s resultatrapport för 2017 och statistiska rapport för 2017,

–  med beaktande av EIB:s rapport från 2018 om verksamheten inom EU ”EIB operations inside the European Union 2017: Results and Impact”,

–  med beaktande av EIB:s rapport från 2018 om verksamheten utanför EU ”The EIB outside the European Union – 2017: Financing with global impact”,

–  med beaktande av EIB-gruppens hållbarhetsrapport för 2017,

–  med beaktande av artiklarna 5, 126, 175, 177, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och dess protokoll nr 5 om EIB:s stadga,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av EIB:s policy gentemot svagt reglerade, icke-transparenta och samarbetsovilliga jurisdiktioner (NCJ-policyn), som offentliggjordes den 25 december 2010, och tillägget till NCJ-policyn, som offentliggjordes den 8 april 2014,

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för internationell handel (A8-0415/2018), och av följande skäl:

A.  EIB:s främsta syfte är att tillhandahålla långsiktig finansiering och sakkunskap för projekt och att mobilisera ytterligare investeringar i syfte att bidra till att EU:s mål uppnås.

B.  EIB är den enda bank som ägs av EU:s medlemsstater och företräder deras intressen.

C.  EIB anses vara EU:s finansiella arm och nyckelinstitutionen för att upprätthålla offentliga och privata investeringar i unionen. Över 90 % av EIB:s utlåning sker inom unionen.

D.  EIB:s utlåningsverksamhet finansieras huvudsakligen genom emission av obligationer på de internationella kapitalmarknaderna.

E.  EIB:s årliga finansieringsprogram uppgår till omkring 60 miljarder euro.

F.  Av de EIB-obligationer som emitterades under 2017 och 2016 var 33 % respektive 37 % i US-dollar.

G.  EIB:s obligationer är av högsta kreditkvalitet och EIB har ett kreditbetyg på AAA från de tre största kreditvärderingsinstituten på grund av bland annat dess medlemsstatsägande och dess konservativa riskhantering, vilket resulterar i en solid låneportfölj, med endast 0,3 % nödlidande lån.

H.  Finansieringsinstrument och budgetgarantier skulle kunna öka effekten av EU:s budget.

I.  EIB är den naturliga partnern för EU att genomföra finansieringsinstrument i nära samarbete med nationella, regionala eller multilaterala finansiella institutioner.

J.  EIB spelar också en viktig roll utanför EU genom sin externa utlåningsverksamhet och är världens största multilaterala upplånare och långivare.

K.  EIB fortsätter att stärka den europeiska integrationen och dess roll har blivit ännu viktigare sedan finanskrisens början 2008.

L.  EIB:s prioriteringar enligt verksamhetsplanen för 2017–2019 är inriktade på Europa 2020-målen för smart och hållbar tillväxt för alla på områdena energi, transport och rörlighet, hälsa, utveckling av landsbygdens infrastruktur och stöd till jordbruksföretag, små och medelstora företag och midcap-företag, miljö och innovation.

M.  EIB-gruppen bör hålla en hög kreditvärdighet som en grundläggande tillgång i sin affärsmodell och en högkvalitativ och solid tillgångsportfölj med sunda investeringsprojekt inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och alla finansieringsinstrument i portföljen.

EIB:s resultat under de senaste 60 åren

1.  Europaparlamentet gratulerar EIB till 60 års framgångsrika insatser, under vilka EIB har investerat 1,1 biljoner euro och finansierat 11 800 projekt i 160 länder i egenskap av världens största multilaterala upplånare och långivare.

2.  Europaparlamentet välkomnar att EIB-gruppens utlåning inom EU som godkändes under perioden 2015–2016 kommer att stödja investeringar på 544 miljarder euro, höja BNP med 2,3 % och skapa 2,25 miljoner arbetstillfällen fram till 2020. EIB uppmanas med eftertryck att ytterligare stärka sin verksamhet när det gäller att bidra till långsiktig och hållbar tillväxt.

3.  Europaparlamentet framhåller EIB:s möjligheter att forma marknaderna i linje med EU:s politiska mål. Parlamentet erkänner EIB:s kapacitet att investera kontracykliskt för att ta itu med underutveckling och recession till följd av finanskrisen och svårigheter att få tillgång till finansiering för små och medelstora företag och innovativa projekt.

4.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som EIB spelar i egenskap av EU:s bank, som är den enda internationella finansiella institution som helt och hållet ägs av EU:s medlemsstater och som fullt ut styrs av EU:s politik och standarder.

5.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av EIB:s rådgivande verksamhet och uppmanar EIB, tillsammans med kommissionen, medlemsstaterna och nationella officiella finansiella finansinstitut, att ta itu med systemrelaterade brister som hindrar vissa regioner eller länder från att dra full nytta av EIB:s finansiella verksamhet.

6.  Europaparlamentet betonar att 700 000 små och medelstora företag kommer att gynnas av förbättrad tillgång till finansiering, och noterar att EIB:s ekonomiska avdelning och kommissionens gemensamma forskningscentrum uppskattar att Efsis transaktioner redan har gett stöd till mer än 750 000 arbetstillfällen, ett antal som lär öka till 1,4 miljoner arbetstillfällen fram till 2020, och att Junckerplanen redan har höjt EU:s BNP med 0,6 % och förväntas höja EU:s BNP med ytterligare 1,3 % fram till 2020.

7.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s införande av initiativet för ekonomisk resiliens som hjälper länderna på västra Balkan och EU:s södra grannskap att ta itu med de utmaningar som irreguljär migration och tvångsförflyttningar innebär. Parlamentet efterlyser ökad finansiering till detta initiativ och ett starkare engagemang från EIB i dessa regioner i syfte att främja humanitära insatser, jobbskapande, ekonomisk tillväxt och infrastrukturförbättringar. Parlamentet välkomnar i detta avseende godkännandet av den externa investeringsplanens första projekt i Afrika och ser fram emot en mer framträdande roll för EIB.

8.  Europaparlamentet påpekar att under 2017 har det rekordstora antalet 901 projekt godkänts, varav mer än 78 miljarder euro för innovation, miljö, infrastruktur och små och medelstora företag.

9.  Europaparlamentet understryker att EIB:s verksamhet till stöd för ekonomisk och social sammanhållning bestod av finansiering på mer än 200 miljarder euro till regioner under de senaste 10 åren.

Allmänna anmärkningar

10.  Europaparlamentet välkomnar de steg som EIB har vidtagit för att bättre mäta effekterna av sina investeringar snarare än att endast tillhandahålla uppgifter på grundval av kvantitativa finansieringsvolymer.

11.  Europaparlamentet påminner om att EIB har reagerat på krisen genom att utöka sin verksamhet betydligt. Parlamentet anser att EIB har spelat en positiv roll för att minska det negativa investeringsgapet. EIB uppmanas att ägna extra uppmärksamhet åt risken för att privata investeringar trängs ut nu när de ekonomiska villkoren normaliseras.

12.  Europaparlamentet betonar att EIB:s verksamhet var avgörande för att ta itu med återhämtnings- och investeringsnivåerna efter krisen, vilka fortfarande skiljer sig mellan medlemsstater och regioner liksom sektorer. EIB uppmanas att fortsätta att investera i EU-länderna i syfte att bidra till deras ekonomiska återhämtning. Parlamentet betonar att särskild tonvikt bör läggas vid finansiering inom innovations- och infrastruktursektorer där investeringsgapet är särskilt allvarligt.

13.  Europaparlamentet noterar att nästan en tredjedel av finansieringen av EIB är denominerad i dollar, vilket utsätter banken för potentiella amerikanska sanktioner. EIB uppmanas att successivt börja minska sin finansiering i US-dollar.

14.  Europaparlamentet noterar att EIB årligen revideras av Europeiska revisionsrätten. Parlamentet noterar debatten om möjligheten att införa tillsyn över ECB:s utlåning. Parlamentet varnar för att detta kan få stora konsekvenser för EIB:s karaktär, funktion och styrning.

Innovation och kompetens

15.  Europaparlamentet konstaterar att EIB prioriterar innovation och kompetens för att driva på tillväxten och säkra Europas konkurrenskraft på lång sikt, med lån på 13,9 miljarder euro 2017 till bland annat 7,4 miljoner digitala höghastighetsförbindelser och installation av 36,8 miljoner smarta mätare.

Miljö och hållbarhet

16.  Europaparlamentet välkomnar att EIB under 2017 lånade ut 16,6 miljarder euro till projekt som stöder dess miljöpolitiska mål och finansierade projekt på området för miljöskydd, förnybar energi, energieffektivitet, biodiversitet, ren luft, rent vatten, vatten- och avfallshantering samt hållbara transporter och åtog sig att bevilja klimatlån som uppgår till mer än 25 % av den totala utlåningen inom alla sina offentliga politikområden, vilket är 3,2 % mer än dess ursprungliga åtagande.

17.  Europaparlamentet betonar den roll som förebild som EU-institutionerna bör spela när det gäller att göra finanser hållbara. Parlamentet erkänner EIB:s ställning som världens största utfärdare av gröna obligationer och konstaterar att dessa instrument för ökad medvetenhet om klimatsituationen erbjuder investerare en transparent länk till projekt för förnybar energi som drar nytta av intäkterna från emissionerna av EIB:s gröna obligationer och bygger på EIB:s rapporteringssystem för klimatfördelarna med projekt inklusive effektindikatorer som minskade utsläpp av växthusgaser, absoluta utsläppsnivåer, sparad energiförbrukning och ytterligare kraftgenereringskapacitet.

18.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende EIB:s första emission av obligationer för hållbar utveckling, som uppgår till 500 miljoner euro och som kommer att gå till projekt med hög genomslagskraft till stöd för FN:s mål för hållbar utveckling, samtidigt som man säkerställer förtroendet hos socialt ansvarstagande investerare med hjälp av rigorösa transparens- och marknadsstandarder.

19.  Europaparlamentet välkomnar att EIB uppnådde sitt klimatrelevanta finansieringsmål på 25 %. Parlamentet noterar med oro att kommissionen däremot inte uppnådde målet på 20 %.

20.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av initiativet om smart finansiering för smarta byggnader, vars syfte är att göra investeringar i energieffektivitetsprojekt i bostadshus mer attraktiva för privata investerare genom intelligent användning av EU-bidrag som en garanti. Parlamentet välkomnar att EIB nyligen har börjat investera i subventionerade bostäder.

21.  Europaparlamentet rekommenderar EIB att anta en energistrategi som är helt förenlig med Parisavtalets mål, med beaktande av forskningsresultat och rekommendationer från IPCC:s rapport om den globala uppvärmningens effekter på 1,5 °C över de förindustriella nivåerna och därmed sammanhängande globala utsläpp av växthusgaser, i syfte att stärka de globala insatserna mot hotet från klimatförändringar, hållbar utveckling och ansträngningar för att utrota fattigdom.

22.  Europaparlamentet uppmanar EIB att behålla lånen till stöd för målen för den europeiska energipolitiken.

23.  Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att genomföra projekt med anknytning till klimatförändring och miljöskydd, givet att EU är en av parterna i Parisavtalet, och påminner om EU:s åtagande att minska sina utsläpp med minst 40 % till 2030.

24.  Europaparlamentet betonar betydelsen av EIB-finansiering på området för utveckling av förnybar energikapacitet och förbättring av energieffektiviteten inom sektorer som industri och transport.

25.  Europaparlamentet uppmanar EIB att arbeta med små marknadsaktörer och lokala kooperativ för att utföra paketering av småskaliga projekt för förnybar energi, så att de kan bli berättigade till EIB-finansiering.

Infrastruktur

26.  Europaparlamentet framhäver att EIB stöder en säker och effektiv infrastruktur för energiförsörjning, transporter och stadsområden, vilket framgår av att EIB under 2017 har undertecknat lån till ett värde av 18 miljarder euro för att stödja sina infrastrukturpolitiska mål och ge mer än 22 miljarder euro i lån till stadsområden.

27.  Europaparlamentet uppmanar EIB att behålla lånen till stöd för målen för den europeiska energipolitiken.

Små och medelstora företag och midcap-företag

28.  Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens starka stöd till små och medelstora företag och midcap-företag, med en total investering på 29,6 miljarder euro, vilket har fått en positiv inverkan på 287 000 företag som sysselsätter 3,9 miljoner personer.

29.  Europaparlamentet påminner om att enligt EIB är stora företag dubbelt så benägna som små och medelstora företag att bli innovatörer medan innovativa unga företag är 50 % mer benägna än andra företag att vara kreditbegränsade. EIB uppmanas att stödja mindre företag med mindre lån för ett större genomslag på ett större tvärsnitt av den europeiska ekonomin.

30.  Europaparlamentet anser, med tanke på de små och medelstora företagens centrala roll, att EIB:s strategi för små och medelstora företag bör omfatta en förstärkning av den administrativa och rådgivande kapaciteten för att ge information och tekniskt stöd till små och medelstora företag som utvecklar och ansöker om finansiering.

31.  Europaparlamentet välkomnar de tio standarder som fastställs i EIB:s handbok för miljöfrågor och sociala frågor och som är en förutsättning för att få delta i EIB:s utlåningstransaktioner, bland annat inom områdena förebyggande och reduktion av föroreningar, biologisk mångfald och ekosystem, klimatstandarder, kulturarv, ofrivillig vidarebosättning, utsatta gruppers rättigheter och intressen, arbetsnormer, arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och trygghet samt intressentengagemang.

Synlighet, transparens och kommunikation

32.  Europaparlamentet uppmanar enträget EIB och dess intressenter att överväga de reformer som krävs för att säkerställa demokratisering av dess styrning, ökad transparens och hållbarhet i dess verksamhet.

33.  Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sina ansträngningar när det gäller kommunikation. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att samarbeta med EU‑medborgarna för att bättre förklara målet med dess politik. Parlamentet anser i detta avseende att man bör inleda en diskussion om att förstärka EIB:s finansieringskapacitet, bland annat som ett sätt att konkret visa hur EU kan bidra till medborgarnas dagliga liv.

34.  Europaparlamentet noterar med oro att de allmänna administrativa utgifterna fortsatte att öka, främst till följd av ökade personalrelaterade kostnader. Parlamentet varnar för den risk som en ytterligare ökning av förhållandet mellan kostnader och intäkter innebär för EIB:s kapitalbas. Parlamentet uppmanar EIB att iaktta kostnadsdisciplin, hålla sin ledningsstruktur slank och effektiv och se till att EIB inte utvecklar en topptung ledningsstruktur.

35.  Europaparlamentet välkomnar de förbättringar av transparensen som uppnåtts, till exempel offentliggörandet av protokollen från EIB-rådet och av resultattavlan över indikatorer för projekt som stöds av Efsi-garantin och av den oberoende investeringskommitténs motivering för sitt beslut, i enlighet med den ändrade förordningen. Parlamentet förstår att en bank inte kan röja kommersiellt känsliga uppgifter.

36.  Europaparlamentet påminner om att EIB-gruppens transparenspolicy bygger på grundtanken att information ska göras tillgänglig och att alla kan få tillgång till EIB‑gruppens handlingar och information. Parlamentet uppmanar EIB att ytterligare öka transparensen, till exempel genom att offentliggöra detaljerade protokoll och ge tillgång till information både internt, till Europaparlamentet och andra institutioner, liksom till allmänheten, särskilt med avseende på upphandlings- och underleverantörssystemet, resultaten av interna utredningar samt urval, övervakning och utvärdering av verksamhet och program.

37.  Europaparlamentet anser att bland de utmaningar som EIB står inför är lämplig övervakning av avgörande betydelse. Parlamentet anser att det med tanke på bankens roll och institutionella struktur krävs en tillsynsstruktur.

38.  Europaparlamentet noterar översynen av policyn och förfarandena kring EIB:s mekanism för klagomålshantering. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt om EIB:s mekanism för klagomål i sin resolution av den 3 maj 2018 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2016(1). EIB uppmanas med eftertryck att verkställa att avdelningen för klagomålshantering är oberoende och fungerar effektivt, och att vidta ytterligare åtgärder för att minska byråkratin, öka sin kapacitet för makroekonomisk analys och förbättra könsfördelningen på de högre befattningarna.

39.  Europaparlamentet välkomnar att resultatmätningar för investeringsprojekt som omfattas av EU-garantin nu på begäran måste överlämnas till parlamentet.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av en hög transparensnivå från andra finansiella mellanhänder som EIB utnyttjar (i synnerhet affärsbanker, men även mikrofinansinstitut och kooperativ), i syfte att säkerställa att lån som går genom mellanhänder omfattas av samma krav på transparens som andra typer av lån.

41.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s initiativ för ekonomisk resiliens (ERI) som ett led i EU:s gemensamma reaktion på migrations- och flyktingkrisen, med fokus på att ta itu med de underliggande orsakerna till migration. Parlamentet insisterar på nära samordning och komplementaritet med EU:s externa investeringsplan. Parlamentet noterar att 26 ERI-projekt och 2,8 miljarder euro i investeringar förväntas komma mer än 1 500 mindre företag och midcap-företag till godo, något som bidrar till att upprätthålla mer än 100 000 arbetstillfällen.

42.  Europaparlamentet uppmanar EIB att vidta alla nödvändiga åtgärder med utgångspunkt i erfarenheterna från Efsi för att maximera resultaten av det kommande InvestEU‑programmet och därvid särskilt uppmärksamma regionala och sociala ojämlikheter och de medlemsstater som drabbats av den ekonomiska krisen.

43.  Europaparlamentet välkomnar att ERI-finansieringen för det södra grannskapsområdet och västra Balkan ökat med 6 miljarder euro under en femårsperiod från och med oktober 2016, utöver de 7,5 miljarder euro som redan planerats, liksom att fokus ligger på hållbar och viktig infrastruktur.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla den ekonomiska resiliensen i mottagar- och transitländerna genom att stödja jobbskapande och uppbyggnad av den infrastruktur som lokalbefolkningen och den fördrivna befolkningen behöver. Parlamentet gläder sig över att flyktingsamhällena också kan dra nytta av möjligheterna att utveckla sitt oberoende och leva ett värdigt liv. Parlamentet betonar att investeringarna i ekonomisk resiliens bör bidra till att förbättra regionernas beredskap för framtida externa chocker, och även till ökad stabilitet i instabila länder.

45.  Europaparlamentet noterar Efsis tredje årsdag och ger sitt erkännande till dess resultat och välkomnar de investeringar på 335 miljarder euro som mobiliserats i hela unionen sedan medlagstiftarnas antagande av Efsi-förordningen (förordning (EU) nr 2015/1017)(2), inom vars ram 898 insatser har godkänts i de 28 medlemsstaterna, varav två tredjedelar kom från privata resurser, vilket överträffat det ursprungliga målet på 315 miljarder euro som fastställdes 2015. Parlamentet uppmärksammar Europeiska rådets och Europaparlamentets beslut om att förlänga dess löptid och dess kapacitet till 500 miljarder euro i slutet av 2020.

46.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att påskynda arbetet med att skapa en kapitalmarknadsunion som gör det möjligt för EIB att verkligen fokusera på att fylla de luckor där det finns marknadsmisslyckanden och tillhandahålla finansiering för projekt med hög risk.

47.  Europaparlamentet erinrar om sitt erkännande av behovet av kontinuitet i stödet till efterfrågestyrda mekanismer, t.ex. Efsi som stöder långsiktiga investeringar i den reala ekonomin, mobiliserar privata investeringar och genererar en väsentlig makroekonomisk effekt och arbetstillfällen i sektorer som är viktiga för unionens framtid utöver den nuvarande fleråriga budgetramen.

48.  Europaparlamentet uppmuntrar till att det i god tid inrättas ett nytt uppföljningsinitiativ för perioden efter 2020 för att skapa den kontinuitet som krävs, där man tar fasta på de lärdomar som dragits av Efsi och behåller viktiga framgångsfaktorer.

49.  Europaparlamentet anser att EIB-gruppen har varit nyckeln till Efsis framgångar som den enda samtalspartnern för stödmottagare och mellanhänder och den enda genomförandepartnern. För alla framtida Invest EU-program anser parlamentet att EIB, för att undvika dubbelarbete, ska vara den naturliga partnern att utföra bankuppgifter (likviditetsförvaltning, förvaltning av tillgångar, riskbedömning) i samband med genomförandet av finansieringsinstrument.

50.  Europaparlamentet efterlyser ett intensifierat samarbete från EIB-gruppen med nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner och uppmanar EIB att fortsätta att stärka sitt arbete med dessa banker och institutioner för att verkligen nå ut och vidareutveckla den rådgivande verksamheten och det tekniska biståndet i syfte att stödja en långsiktig geografisk balans. Parlamentet konstaterar att väldigt skilda erfarenheter gjorts med Efsi-projekt. Parlamentet stöder och uppmuntrar till ytterligare utbyte av bästa praxis mellan EIB och medlemsstaterna i syfte att säkerställa ytterligare ekonomisk effektivitet.

Utlåning till länder utanför EU

51.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s viktiga roll för finansieringen utanför EU genom sin externa utlåningsverksamhet. Parlamentet betonar särskilt EIB:s effektiva förvaltning av det externa utlåningsmandatet, vilket har bekräftats av en oberoende utvärdering i juni 2018, som erkänner dess relevans och effektivitet när det gäller att tillhandahålla finansiering från EU till tredjeländer till en minimal kostnad för unionens budget. Parlamentet begär att revisionsrätten utarbetar en särskild rapport om resultaten och förenligheten med EU-politiken av EIB:s externa utlåning.

52.  Europaparlamentet anser att EIB bör fortsätta att spela en ledande roll när det gäller att inrätta EU:s framtida finansieringsmekanismer till tredjeländer, samtidigt som det säkerställs att det är de lokala företagares intressen som önskar etablera lokala företag, ofta mikroföretag och små företag, i syfte att i första hand bidra till den lokala ekonomin, vilka prioriteras i EIB:s utlåningsbeslut.

53.  Europaparlamentet anser att EIB bör upprätthålla sin befintliga utrikespolitiska verksamhet, bland annat genom instrument såsom mandat för utlåning från tredjeländer. Parlamentet välkomnar EIB:s förvaltning av AVS-investeringsanslaget, som huvudsakligen består av projekt för att främja utvecklingen av den privata sektorn. I detta sammanhang understryker parlamentet att det är avgörande att EIB:s centrala roll, såsom EU:s bilaterala finansiella arm, kommer att återspeglas tydligt i strukturen efter 2020 för finansiering utanför unionen.

54.  Europaparlamentet anser att EIB:s verksamhet måste utföras i full överensstämmelse med Europeiska unionens övriga politik och verksamheter, i linje med artikel 7 i EUF‑fördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

55.  Europaparlamentet betonar vikten av årlig rapportering från EIB:s sida om verksamheten utanför unionen med avseende på överensstämmelsen med de allmänna principerna för unionens yttre åtgärder, Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar.

56.  Europaparlamentet påminner om att EIB måste agera i enlighet med utvecklingsmandatet inom ramen för sitt externa utlåningsmandat för att säkerställa att investeringar i utvecklingsländer ger de intäkter de ska till lokala skattemyndigheter.

57.  Europaparlamentet noterar det faktum att hälften av EIB:s alla lånetransaktioner inom ramen för det externa utlåningsmandatet går till lokala finansiella mellanhänder i syfte att främja mikrokrediter, och ber EIB att tillhandahålla mer fullständig och systematisk information om de finansiella mellanhändernas vidareutlåning.

58.  Europaparlamentet påminner om att EIB:s verksamhet måste spegla unionens interna och externa politik. Parlamentet understryker att dess utlåningsvillkor bör främja uppnåendet av dessa mål och i synnerhet utveckling av unionens perifera regioner genom att gynna tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar EIB att på ett kraftigt förstärka arrangemangen för att erbjuda tekniskt bistånd och finansiell rådgivning till lokala och regionala myndigheter under den fas som föregår projektgodkännandet, så att tillgången underlättas och så att samtliga medlemsstater involveras, i synnerhet de medlemsstater som uppvisar lägre resultat i fråga om godkända projekt.

59.  Europaparlamentet uppmanar EIB att göra omfattande investeringar i miljöomställningen i länderna i det östliga partnerskapet.

60.  Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sina ansträngningar för att tillhandahålla global finansiering för att diversifiera sina investeringar i energieffektivitet, förnybar energi och den cirkulära ekonomin, för vilka det krävs ett tillvägagångssätt som går längre än den nationella räckvidden, dvs. till regioner, offentliga enheter och mindre företag, och begär att finansiering dras tillbaka från projekt som medför allvarliga risker för miljön och naturresurserna.

61.  Europaparlamentet betonar vikten av EIB:s finansieringsverksamhet i östra grannskapet. Parlamentet uppmanar EIB att öka sin utlåning till det östra grannskapet för att stödja investeringar i länder som genomför associeringsavtal med EU.

Skattemoral

62.  Europaparlamentet välkomnar den ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som antogs av EIB i januari 2018 och som fastställer de viktigaste principerna för att reglera AML-CFT och därmed sammanhängande integritetsaspekter i EIB-gruppens verksamhet.

63.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som EIB har gjort för att anta högsta möjliga standarder i syfte att förebygga skattebedrägeri, skatteundandragande, penningtvätt och terrorismfinansiering, liksom skatteflykt och aggressiv skatteplanering, genom en fullständig tillämpning av EU:s politik och standarder, t.ex. EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner för skatteändamål. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EIB att avsluta samarbetet med mellanhänder, länder och jurisdiktioner som förekommer på denna förteckning. Parlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att EIB ständigt är vaksam och anpassar sina åtgärder till den ständigt föränderliga utvecklingen när det gäller dessa metoder.

64.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB att fortsätta att göra en förbättrad due diligence‑granskning av varje transaktion med högre identifierade riskfaktorer, såsom en potentiell länk till icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, skatteriskindikatorer och transaktioner med komplexa system med flera jurisdiktioner oberoende av om det finns en icke samarbetsvillig jurisdiktion.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en hög kvalitet på informationen om slutmottagarna och effektivt förhindra transaktioner med finansiella mellanhänder såsom affärsbanker och värdepappersföretag med negativ historik i fråga om transparens, bedrägeri, korruption, organiserad brottslighet och penningtvätt.

66.  Europaparlamentet välkomnar att EIB tar hänsyn till skatteeffekterna i de länder där investeringar görs och till hur dessa investeringar bidrar till ekonomisk utveckling, jobbskapande och minskad ojämlikhet.

67.  Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sina ansträngningar när det gäller kommunikation. Parlamentet anser att det är avgörande att samarbeta med EU‑medborgarna så EIB bättre kan förklara målen för sin politik och därmed konkret illustrera EU:s bidrag till medborgarnas dagliga liv.

68.  Europaparlamentet förväntar sig att EIB anpassar sin interna politik så att den återspeglar de nyligen antagna rättsliga ramarna för att bekämpa skatteflykt, utöver kampen mot skatteundandragande, i enlighet med vad som anges i kommissionens publikation av den 21 mars 2018 som behandlar nya skatteflyktskrav i EU-lagstiftning (”New requirements against tax avoidance in EU legislation governing in particular financing and investment operations”) (COM(2018)1756).

69.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB:s samarbete med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och med nationella myndigheter för att förhindra bedrägerier och penningtvätt.

Brexit

70.  Europaparlamentet uppmanar brexitförhandlarna att nå en överenskommelse om Förenade kungarikets gradvisa utfasning från den EIB-portfölj som byggts upp med Förenade kungarikets deltagande, om återbetalningen av Förenade kungarikets inbetalda kapital och om en fortsättning på det skydd som beviljats EIB och dess tillgångar i Förenade kungariket. Parlamentet betonar att EIB:s AAA-kreditbetyg inte får påverkas av Förenade kungarikets utträde ur EU.

71.  Europaparlamentet efterlyser en rättvis lösning för de brittiska tjänstemännen vid EIB.

72.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av regionala investeringsplattformar för att ta itu med marknadsbrister och landsspecifika behov.

73.  Europaparlamentet betonar på nytt behovet av att minska den ojämna geografiska fördelningen av EIB:s finansiering, eftersom 70 % av den tilldelades sex medlemsstater 2017, trots att ett av EIB:s mål är ekonomisk och social sammanhållning i unionen. Parlamentet efterlyser i stället en dynamisk, rättvis och transparent geografisk fördelning av projekt och investeringar mellan medlemsstaterna, med särskilt fokus på mindre utvecklade regioner.

o
o   o

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

6.11.2018

YTTRANDE från budgetutskottet

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet

(2018/2161(INI))

Föredragande av yttrande (*): Eider Gardiazabal Rubial

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet insisterar på att den utökade ekonomiska rollen för Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB), dess ökade investeringskapacitet och utnyttjandet av EU:s budget för att garantera EIB-gruppens verksamhet måste åtföljas av ökad transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet påminner om att samma principer för ansvarsskyldighet och transparens måste tillämpas på EU-organ som inte finansieras genom EU:s budget, vilket Europeiska revisionsrätten upprepade 2018.

2.  Europaparlamentet efterlyser en brådskande förstärkning av sina befogenheter när det gäller EIB:s strategiska inriktning och politik för att säkerställa en demokratisk kontroll av investeringarna, som brådskande behövs.

3.  Europaparlamentet välkomnar bidraget från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att åtgärda marknadsmisslyckanden genom att åtgärda marknadsbrister och mobilisera privata investeringar.

4.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av Efsis del för små och medelstora företag har varit effektivt när det gäller att säkerställa en snabb spridning av finansiering till små och medelstora företag och midcap-företag. Parlamentet betonar vikten av att stärka EIB:s stöd till små och medelstora företag och midcap-företag genom att ge stödmottagarna tydligare information om hur man får tillgång till finansiering.

5.  Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att stärka sitt arbete med nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner för att nå ut och ytterligare utveckla rådgivande verksamhet och tekniskt bistånd i syfte att stödja en balanserad geografisk fördelning av Efsi på lång sikt. Parlamentet uppmanar EIB:s lokala kontor att utvidga sin verksamhet till lokala partner för att främja Efsi. Parlamentet betonar vikten av att uppnå en bättre geografisk och sektoriell fördelning av EIB:s utlåningsverksamhet utan att äventyra projektens höga kvalitet.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att, när det gäller nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner, å ena sidan se över deras förbindelser med EIB, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och utvecklingsbankerna, i syfte att säkerställa samstämmighet mellan deras respektive mandat, och å andra sidan stärka deras samarbete med kommissionen, EIB samt nationella, regionala och lokala myndigheter i syfte att skapa fler synergieffekter mellan Esi-fonderna och EIB:s finansieringsinstrument och lån, minska administrativa bördor, förenkla förfaranden, öka den administrativa kapaciteten, främja den territoriella utvecklingen och sammanhållningen och förbättra synligheten avseende Esi-fonderna och EIB:s finansiering.

7.  Europaparlamentet uppmanar EIB att inrikta investeringarna på fler gränsöverskridande projekt, särskilt mot bakgrund av de nya prioriteringarna i den ändrade Efsi‑förordningen. Parlamentet betonar att projekt som kopplar samman två eller fler medlemsstater anses ge en stark indikation om additionalitet, men har problem med att locka till sig finansiering, så de bör bli ett nytt fokus för EIB:s utlåningsverksamhet.

8.  Europaparlamentet insisterar på den nyckelroll som EIB bör ha för att främja de investeringar som är mest effektiva när det gäller att skapa arbetstillfällen. Parlamentet förväntar sig dessutom att EIB tillhandahåller djupgående information om sådana investeringar och att man fokuserar på arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbarhet.

9.  Europaparlamentet upprepar att EIB:s verksamhet är nödvändig för att komma till rätta med investeringsgapet i den offentliga och privata sektorn, som har fördjupats i Europa sedan den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet påminner därför EIB om dess roll som en anticyklisk kraft för att få igång investeringarna.

10.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av regionala investeringsplattformar för att ta itu med marknadsbrister och landsspecifika behov.

11.  Europaparlamentet betonar på nytt behovet av att minska den ojämna geografiska fördelningen av EIB:s finansiering, eftersom 70 % av den tilldelades sex medlemsstater 2017, trots att ett av EIB:s mål är ekonomisk och social sammanhållning i unionen. Parlamentet efterlyser i stället en dynamisk, rättvis och transparent geografisk fördelning av projekt och investeringar mellan medlemsstaterna, med särskilt fokus på mindre utvecklade regioner.

12.  Europaparlamentet förväntar sig att EIB anpassar sin interna politik så att den återspeglar de nyligen antagna rättsliga ramarna för att bekämpa skatteflykt, utöver kampen mot skatteundandragande, i enlighet med vad som anges i kommissionens meddelande av den 21 mars 2018 New requirements against tax avoidance in EU legislation governing in particular financing and investment operations (nya krav avseende skatteflykt i EU-lagstiftning som styr i synnerhet finansierings- och investeringstransaktioner) (COM(2018)1756).

13.  Europaparlamentet betonar att EIB:s aktieägare, oberoende av den slutliga överenskommelsen mellan Förenade kungariket och unionen, bör säkerställa att EIB kan upprätthålla investerings- och utlåningskapaciteten på nuvarande nivå.

14.  Europaparlamentet välkomnar att EIB uppnådde sitt klimatrelevanta finansieringsmål på 25 %. Parlamentet noterar med oro att kommissionen däremot inte uppnådde målet på 20 %.

15.  Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sina ansträngningar för att tillhandahålla global finansiering för att diversifiera sina investeringar i energieffektivitet, förnybar energi och den cirkulära ekonomin, för vilka det krävs ett tillvägagångssätt som går längre än den nationella räckvidden, dvs. till regioner, offentliga enheter och mindre företag, och begär att finansiering avyttras när det gäller projekt som medför allvarliga risker för miljön och naturresurserna.

16.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av initiativet om smart finansiering för smarta byggnader, vars syfte är att göra investeringar i energieffektivitetsprojekt i bostadshus mer attraktiva för privata investerare genom intelligent användning av EU-bidrag som en garanti. Parlamentet välkomnar att EIB nyligen har börjat investera i subventionerade bostäder.

17.  Europaparlamentet noterar dock att enligt rapporten från högnivågruppen för investeringar i social infrastruktur i Europa stöder endast 4 % av den godkända Efsi‑finansieringen sociala infrastrukturprojekt i EU.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av förhands- och efterhandsutvärderingar av de konkreta ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna samt av den allmänna makroekonomiska effekten, samtidigt som denna information till fullo överlämnas till parlamentet.

19.  Europaparlamentet välkomnar att resultatmätningar för investeringsprojekt som omfattas av EU-garantin nu på begäran måste överlämnas till parlamentet.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB att dra största möjliga nytta av alla tillgängliga instrument och deras effekter på fältet för att hantera de bakomliggande orsakerna till migration.

21.  Europaparlamentet insisterar på att standarderna för finansiella intermediärer bör vara mer ambitiösa och att EIB måste granska samarbetet med institutioner som uppvisar negativa resultat när det gäller transparens, bedrägeri, korruption och miljömässiga och sociala konsekvenser.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB:s samarbete med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och med nationella myndigheter för att förhindra bedrägerier och penningtvätt.

23.  Europaparlamentet kräver mer övervakning och information i samband med förmedlade transaktioner som utförs av affärsbanker och liknande finansinstitut.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av EIB:s finansieringsverksamhet i östra grannskapet. Parlamentet uppmanar EIB att öka sin utlåning till det östra grannskapet för att stödja investeringar i länder som genomför associeringsavtal med EU.

25.  Europaparlamentet uppmanar åter EIB-gruppen att inom en nära framtid anta översynen av sin policy för visselblåsning och att i samband med den nuvarande översynen av sin klagomålsmekanism stärka dess legitimitet, tillgänglighet, förutsägbarhet, rättvisa och transparens.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

5.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean Arthuis, Reimer Böge, Lefteris Christoforou, Gérard Deprez, André Elissen, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Ingeborg Gräßle, Monika Hohlmeier, John Howarth, Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk, Vladimír Maňka, Jan Olbrycht, Paul Rübig, Eleftherios Synadinos, Indrek Tarand, Isabelle Thomas, Inese Vaidere, Daniele Viotti, Tiemo Wölken, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Karine Gloanec Maurin, Alain Lamassoure, Janusz Lewandowski, Ivana Maletić, Andrey Novakov, Marco Valli

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Michael Detjen, Stefan Gehrold

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP

I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

24

+

ALDE

Jean Arthuis, Gérard Deprez

PPE

Reimer Böge, Lefteris Christoforou, José Manuel Fernandes, Stefan Gehrold, Ingeborg Gräßle, Monika Hohlmeier, Alain Lamassoure, Janusz Lewandowski, Ivana Maletić, Andrey Novakov, Jan Olbrycht, Paul Rübig, Inese Vaidere

S&D

Michael Detjen, Eider Gardiazabal Rubial, Karine Gloanec Maurin, John Howarth, Vladimír Maňka, Isabelle Thomas, Daniele Viotti, Tiemo Wölken

VERTS/ALE

Indrek Tarand

4

-

ECR

Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk

ENF

André Elissen

NI

Eleftherios Synadinos

2

0

EFDD

Marco Valli

ENF

Marco Zanni

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

15.10.2018

YTTRANDE från utskottet för internationell handel

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet

(2018/2161(INI))

Föredragande av yttrande: Sander Loones

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet betonar och välkomnar den vikt som Europeiska investeringsbanken (EIB) fäster vid insatser utanför EU i sin totala låneverksamhet. Parlamentet understryker att det vid ny utlåning utanför EU bör upprätthållas en tämligen jämn fördelning mellan stöd till social och ekonomisk infrastruktur och stöd till utveckling av den privata och offentliga sektorn på lokal nivå. Parlamentet påminner om att 10 % av EIB: s totala utlåning är inriktad på verksamhet utanför unionen. Parlamentet betonar därför vikten av årlig rapportering från EIB:s sida om verksamheten utanför unionen med avseende på överensstämmelse med de allmänna principerna för unionens yttre åtgärder, Agenda 2030 och Parisavtalet om klimatförändringar.

2.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s rapporteringsverksamhet i syfte att säkerställa en ökande transparens, men begär större tillgång till information om EIB:s verksamhet, framför allt vad gäller systemet för upphandling och underentreprenad, samt tillgång till finansiella uppgifter om EIB-finansierade projekt. Parlamentet uppmanar EIB att stärka deltagandet från civilsamhällets och de berörda aktörernas sida.

3.  Europaparlamentet påminner om att EIB:s verksamhet måste spegla unionens interna och externa politik. Parlamentet understryker att dess utlåningsvillkor bör främja uppnåendet av dessa mål och i synnerhet utveckling av unionens randområden genom att gynna tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar EIB att på ett betydande sätt förstärka arrangemang för att erbjuda tekniskt bistånd och finansiell rådgivning till lokala och regionala myndigheter under den fas som föregår projektgodkännandet, så att tillgången underlättas och så att samtliga medlemsstater involveras, i synnerhet de medlemsstater som uppvisar lägre resultat i fråga om godkända projekt.

4.  Europaparlamentet uppmanar EIB att vid sin utlåning utanför EU fortsätta att ägna särskild uppmärksamhet åt utveckling av den privata sektorn, som är en viktig drivkraft för fattigdomsminskning, och åt effekterna på budgetposter och krediter som är inriktade på mikrokreditinstitut. Parlamentet uppmanar även EIB att i detta avseende förbättra de små och medelstora företagens faktiska tillgång till finansiering och att inrätta mer proaktiva policykrav avseende små och medelstora företag och mikroföretag för förmedlande banker som betalar ut medel från EIB. Parlamentet noterar det faktum att hälften av EIB:s alla lånetransaktioner inom ramen för det externa utlåningsmandatet går till lokala finansiella mellanhänder i syfte att främja mikrokrediter, och ber EIB att tillhandahålla mer fullständig och systematisk information om de finansiella mellanhändernas vidareutlåning. Parlamentet efterlyser ett strategiskt bidrag från EIB för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration genom att utvidga EIB:s externa utlåningsmandat.

5.  Europaparlamentet uppmanar EIB att mobilisera finansiella resurser genom att inrätta partnerskap med andra finansinstitut, kombinera EIB-lån och bidrag från tredje part och i ännu högre utsträckning utnyttja sina finansieringskällor, tekniska råd och bidrag som katalysatorer för attrahera ytterligare finansiering. Parlamentet uppmanar EIB att på ett bättre sätt se till att unionens miljömål och socialpolitiska mål respekteras, bl.a. inom samfinansierade projekt eller vid bidrag till investeringsfonder och riskkapitalfonder.

6.  Europaparlamentet uppmanar EIB att se till att EIB:s verksamhet överensstämmer med Unctads senaste rekommendationer och att stödja förstärkandet av utvecklingsländers egen politik för nya industrier genom att bidra till skapandet av investeringspolitiska verktyg och rikta in sig på olika sektorer, ekonomiska verksamheter och mekanismer i syfte att maximera bidraget från investeringar till utvecklingen av industriell kapacitet.

7.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s införande av initiativet för ekonomisk resiliens som hjälper länderna på västra Balkan och EU:s södra grannskap att ta itu med de utmaningar som irreguljär migration och tvångsförflyttningar innebär. Parlamentet efterlyser ökad finansiering till detta initiativ och ett starkare engagemang från EIB i dessa regioner i syfte att främja humanitära insatser, jobbskapande, ekonomisk tillväxt och infrastrukturförbättringar. Parlamentet välkomnar i detta avseende godkännandet av den externa investeringsplanens första projekt i Afrika och ser fram emot en mer framträdande roll för EIB.

8.  Europaparlamentet uppmanar EIB att göra omfattande investeringar i miljöomställningen i länderna i det östliga partnerskapet.

9.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s plan på att inrätta en hållbarhetsmedvetenhetsobligation och på att åta sig en central roll inom hållbar finansiering både inom och utanför Europa. Parlamentet uppmanar EIB att genom sin utlåning prioritera stöd till uppnåendet av FN:s 2030-mål för hållbar utveckling genom ytterligare investeringar i sociala, miljövänliga och hållbara projekt.

10.  Europaparlamentet anser att EIB bör fortsätta att stärka sin roll när det gäller att bidra till att uppnå en hållbar utveckling och att utlåningen till klimatåtgärder främst bör inriktas på transport- och energisektorerna, eftersom de har en stor innovationspotential. EIB uppmanas att fasa ut sitt stöd till fossila bränslen och projekt som leder till avskogning och förlust av biologisk mångfald, och att ägna större uppmärksamhet åt hur dess transaktioner påverkar mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar EIB att se till att de företag som deltar i projekt som EIB medfinansierar respekterar principen om lika lön och transparenta löner, liksom principen om likabehandling av kvinnor och män, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juni 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(3). Parlamentet begär likaså att EIB i sina beslut om finansiering av projekt ska ta hänsyn till de ansökande företagens åtgärder när det gäller företagens sociala ansvar.

12.  Europaparlamentet påminner om att EIB måste agera i enlighet med utvecklingsmandatet inom ramen för sitt externa utlåningsmandat för att säkerställa att investeringar i utvecklingsländer ger de intäkter de ska till lokala skattemyndigheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar EIB, med beaktande av den offentliga och privata sektorns bristfälliga kapacitet att generera projekt och vissa medlemsstaters begränsade lånekapacitet, samt i syfte att minska unionens investeringsunderskott, att överväga ett tillvägagångssätt där engångsbidrag från medlemsstaterna, antingen från själva medlemsstaten eller från en nationell utvecklingsbank som ingår i den offentliga sektorn eller som agerar för en medlemsstats räkning, till projekt som finansieras av EIB, kan anses vara engångsåtgärder, i den mening som avses i artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(4).

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0198.
(2) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.
(3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(4) EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.


Differentierad integration
PDF 171kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om differentierad integration (2018/2093(INI))
P8_TA-PROV(2019)0044A8-0402/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid: Tankar och scenarier för EU-27 fram till 2025 (COM(2017)2025) och de kompletterande diskussionsunderlagen om EU:s finanser, EU:s försvar i framtiden, att fördjupa Ekonomiska och monetära unionen, att möta globaliseringen och att utveckla EU:s sociala dimension,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och budgetutskottet (A8-0402/2018), och av följande skäl:

A.  Differentierad integration är ett mångtydigt begrepp som kan beteckna olika fenomen av såväl politisk som teknisk art.

B.  EU:s integrationsprocesser kännetecknas av att situationerna med differentierad integration blir både allt fler och allt mer olika, både på primär- och sekundärlagstiftningsnivå.

C.  Differentierad integration uppfattas politiskt väldigt olika beroende på det nationella sammanhanget. I vissa gamla medlemsstater kan det ha positiv klang – att skapa en grupp med pionjärer som vill göra snabbare framsteg med ett djupare samarbete – medan det i nyare medlemsstater ofta ses som ett sätt att dela upp medlemsstaterna i ett A- och ett B-lag.

D.  Differentierad integration hänvisar också till en bred uppsättning olika mekanismer med väldigt olika konsekvenser för den europeiska integrationen. Man kan tala om tidsmässig differentiering, ett Europa i flera hastigheter, där målen är gemensamma men uppnås i olika takt, metoddifferentiering, det så kallade Europa à la carte, och rumslig differentiering, som ofta benämns variabel geometri.

E.  Differentiering har regelbundet förkommit i den europeiska integrationen, inte bara på områden där EU har behörighet utan även på andra områden, och ibland har det gjort det möjligt att fördjupa och bredda EU samtidigt. Därför kan differentiering och integration inte anses stå i något motsatsförhållande, och inte heller kan man betrakta differentiering som något nytt på unionens väg framåt.

F.  Differentierad integration kan vara en pragmatisk lösning för att driva den europeiska integrationen framåt, men den bör användas återhållsamt och inom klart fastställda gränser eftersom det finns risk för att unionen och dess institutionella ram fragmenteras. Slutmålet för differentierad integration bör vara att främja inkludering, inte exkludering, av medlemsstater.

G.  Erfarenheten visar att ömsesidigt beroende gynnar integrationen, medan politisering ofta är ett hinder. Följaktligen har störst integration åstadkommits på de till största delen minst politiserade områdena, till exempel harmonisering och reglering av den inre marknaden, medan det är mest sannolikt att differentierad integration uppträder på områden med kraftig politisk polarisering, som penningpolitik, försvar, gränskontroller, grundläggande rättigheter eller skattepolitik.

H.  Politiska kopplingar och ömsesidigt beroende mellan medlemsstater bidrar kraftigt till deras integration med unionen.

I.  Fördragen erbjuder olika integrationsmöjligheter för medlemsstaterna, nämligen fördjupat samarbete (artikel 20 i EU-fördraget) och permanent strukturerat samarbete (artikel 46 i EU-fördraget). Däremot finns det inga bestämmelser i fördragen om permanent flexibilitet eller differentierad integration, varken som långsiktigt mål eller som princip för europeisk integration. Dessa olika integrationsmöjligheter bör dock bara användas på ett begränsat antal politikområden, de bör vara inkluderande så att alla medlemsstater har möjlighet att ansluta sig och de bör inte få undergräva processen för att skapa en allt fastare sammanslutning såsom föreskrivs i artikel 1 i EU-fördraget.

Förstärkt samarbete för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är nu verklighet och bidrar till utvecklingen av en verklig europeisk försvarsunion.

J.  Med undantag för skatten på finansiella transaktioner skulle alla befintliga initiativ till differentierad integration ha gått igenom med kvalificerad majoritet i rådet, om reglerna i artikel 329.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt hade medgett det i stället för enhällighet.

K.  Vissa former av differentierad integration skulle kunna ha centripetal verkan och locka fler medlemsstater att ansluta sig längre fram.

L.  Differentieringsprocessen har lett till nya initiativ inom unionens rättsliga ram, men också till en del mer flexibla mellanstatliga rättslösningar, som har gett upphov till komplexa system som är svårbegripliga för vanligt folk.

M.  Det är inte bara medlemsstaterna som kan agera inom ramen för differentierad integration. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)(4) tillåter redan transnationellt samarbete på grundval av gemensamma intressen.

1.  Europaparlamentet betonar att debatten om differentierad integration inte bör handla om huruvida man är för eller emot differentiering utan om det bästa sättet att utnyttja differentierad integration – som redan är en politisk verklighet – inom EU:s institutionella ram till förmån för unionen och dess medborgare.

2.  Europaparlamentet påminner om sina slutsatser att mellanstatliga strukturer och förfaranden för beslutsfattande leder till större komplexitet i det institutionella ansvaret, minskad insyn och svagare demokratisk granskning. Parlamentet anser att gemenskapsmetoden fungerar bäst för unionen.

3.  Europaparlamentet anser att differentierad integration bör användas för att konkretisera uppfattningen att Europa inte bör använda samma lösningar för alla medlemsstater utan anpassa sig till medborgarnas behov och önskningar. Parlamentet anser att det ibland kan behövas differentiering för att påbörja nya europeiska projekt och bryta dödlägen som uppstår på grund av nationella politiska omständigheter som inte har med det gemensamma projektet att göra. Parlamentet anser också att differentiering bör användas pragmatiskt som ett konstitutionellt verktyg för att säkerställa flexibilitet utan att undergräva unionens allmänna intressen och medborgarnas lika rättigheter och möjligheter. Parlamentet upprepar att differentiering endast bör ses som en tillfällig lösning på vägen mot verksammare och mer integrerade strategier.

4.   Europaparlamentet anser därför att Europeiska rådet bör ta den tid som behövs för att utforma den europeiska agendan genom att visa nyttan av gemensamma åtgärder och försöka övertyga alla medlemsstater om att delta i sådana åtgärder. Parlamentet betonar att överenskommelser om differentierad integration därför bara är den näst bästa lösningen, inte en strategisk prioritering.

5.  Europaparlamentet påminner om sin uppfattning att differentierad integration måste förbli öppen för alla medlemsstater, i enlighet med artiklarna 20 och 46 i EU-fördraget, och fortsätta att fungera som förebild och ett exempel på fördjupad europeisk integration där ingen medlemsstat utesluts på längre sikt, inte som ett sätt att möjliggöra lösningar ”à la carte” som hotar att undergräva unionsmetoden och EU:s institutionella system.

6.  Europaparlamentet hävdar att alla typer av differentieringsinitiativ som leder till uppdelning av unionens medlemsstater i ett A- och ett B-lag, eller leder till upplevelsen av en sådan uppdelning, skulle vara ett stort politiskt misslyckande till skada för EU-projektet.

7.  Europaparlamentet anser att framtidens modell för differentierad integration i vilket fall som helst måste ge incitament och stöd till medlemsstaterna i deras arbete för ekonomisk utveckling och omställning i syfte att uppfylla kriterierna för att ansluta sig inom rimlig tid.

8.  Europaparlamentet anser att en lämplig lösning på behovet av flexiblare verktyg är att ge sig i kast med en av rötterna till problemet. Parlamentet efterlyser därför fler omröstningar med kvalificerad majoritet och färre omröstningar med krav på enhällighet i rådet, i enlighet med den möjlighet som erbjuds i artikel 48.7 i EU-fördraget.

9.  Europaparlamentet anser att differentierad integration alltid bör ske inom ramen för fördragets bestämmelser, bevara EU-institutionernas integritet och inte leda till parallella institutionella lösningar eller strukturer som indirekt bryter mot andan och de grundläggande principerna i EU-rätten, utan i stället göra det möjligt att inrätta specialorgan där så behövs, utan att det påverkar EU-institutionernas roll och befogenhet. Parlamentet påminner om att flexibilitet och anpassning till nationella, regionala och lokala förhållanden också skulle kunna åstadkommas med hjälp av bestämmelser i sekundärlagstiftningen.

10.  Europaparlamentet betonar att differentierad integration inte bör få leda till större komplexitet i beslutsfattandet, där EU-institutionernas demokratiska ansvarsskyldighet urholkas.

11.  Europaparlamentet anser att brexit är ett tillfälle att röra sig bort från s.k. opt-out-modeller och istället börja använda s.k. opt-in-modeller som är icke-diskriminerande och mer stödjande. Parlamentet betonar att dessa opt-in-modeller skulle innebära att strävandet efter ”en allt fastare sammanslutning” inte begränsas till den minsta gemensamma nämnaren i en lösning som ska tillämpas på alla parter. I stället skapas nödvändig flexibilitet för dem som vill göra framsteg och samtidigt lämnas dörren öppen för medlemsstater som både vill och kan uppfylla de nödvändiga kriterierna.

12.  Europaparlamentet begär att man vid nästa fördragsöversyn ska skapa ordning i den nuvarande differentieringsprocessen genom att ta bort möjligheten för enskilda medlemsstater att permanent ställa sig utanför och få undantag från primärlagstiftningen, eftersom detta leder till negativ differentiering i EU:s primärrätt, snedvrider EU-rättens homogenitet generellt och äventyrar den sociala sammanhållningen i EU.

13.  Europaparlamentet konstaterar dock att det kan krävas vissa övergångsperioder för nya medlemmar, men enbart som tillfälliga undantag att bedömas från fall till fall. Tydliga och genomförbara rättsliga bestämmelser bör införas för att undvika att dessa perioder drar ut på tiden.

14.  Europaparlamentet insisterar därför på att ett medlemskap i EU då skulle kräva fullständig efterlevnad av EU:s primärrätt inom alla politikområden, medan de länder som önskar en nära förbindelse med EU utan att vara villiga att fullt ut förbinda sig till fullständig efterlevnad av primärrätten, och som antingen inte kommer att eller inte kan ansluta sig till EU, bör erbjudas någon form av partnerskap. Parlamentet anser att ett sådant partnerskap bör omfatta skyldigheter som motsvarar de rättigheter som följer av statusen, t.ex. att bidra till EU-budgeten, och underställas villkor om att respektera unionens grundläggande värden, rättsstatsprincipen och, när det gäller deltagande i den inre marknaden, de fyra friheterna.

15.  Europaparlamentet understryker att respekten för och skyddet av EU:s grundläggande värderingar är hörnstenen i Europeiska unionen, en värdegemenskap, och håller samman medlemsstaterna. Parlamentet betonar att differentiering inte bör tillåtas när det gäller respekt för de grundläggande rättigheter och gemensamma värderingar som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet betonar att differentiering inte heller bör tillåtas på politikområden där icke-deltagande medlemsstater skulle kunna skapa negativa externa effekter, till exempel ekonomisk och social dumpning. Parlamentet begär att kommissionen noggrant undersöker eventuella centrifugaleffekter, även på längre sikt, när den lägger fram sitt förslag till fördjupat samarbete.

16.  Europaparlamentet påminner om sin rekommendation att ta fram en partnerskapsmodell för att bygga upp en partnerring kring EU med länder som inte kan eller vill ansluta sig till unionen men som ändå önskar nära förbindelser med EU(5).

17.  Europaparlamentet föreslår att ett särskilt förfarande utformas för att bestämmelserna inom ett fördjupat samarbete ska kunna införlivas i EU:s regelverk efter ett visst antal år, om det fördjupade samarbetet inleddes av ett antal stater som har kvalificerad majoritet i rådet och efter Europaparlamentet samtycke.

18.  Europaparlamentet understryker att flexibilitet och differentiering bör gå hand i hand med ett stärkande av gemensamma bestämmelser på centrala områden för att se till att differentieringen inte leder till politisk splittring. Därför måste EU:s framtida institutionella ram omfatta europeiska pelare för politiska, ekonomiska, sociala och miljörelaterade rättigheter som inte kan kringgås.

19.  Europaparlamentet inser att regionalt samarbete spelar en viktig roll för att stärka den europeiska integrationen och anser att dess fortsatta utveckling har stor potential att befästa och fördjupa integrationen genom att anpassa den till lokala särdrag och en vilja att samarbeta.

20.  Europaparlamentet föreslår att lämpliga EU-rättsliga och budgetrelaterade verktyg ska tas fram för att göra det möjligt att testa gränsöverskridande initiativ inom EU på områden av EU-omfattande intresse, som så småningom skulle kunna omvandlas till lagstiftningsförslag eller utvecklas till fördjupat samarbete.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.
(3) EUT C 468, 15.12.2016, s. 176.
(4) EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.
(5) EUT C 252, 18.7.2018, s. 207.


Ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ
PDF 174kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ (2018/2096(INI))
P8_TA-PROV(2019)0045A8-0420/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 15.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och dess bestämmelser om tillgång till unionens institutioners handlingar,

–  med beaktande av artikel 228 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11,

–  med beaktande av artikel 3.7 i Europeiska ombudsmannens stadga,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 116.7 i arbetsordningen) åren 2014–2015(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(5),

–  med beaktande av artikel 2.6 och 2.7 i bidraget från Cosacs 59:e möte, som antogs vid dess plenarmöte i Sofia den 17–19 juni 2018,

–  med beaktande av ombudsmannens särskilda rapport till Europaparlamentet efter den strategiska undersökningen OI/2/2017/TE om insynen i rådets lagstiftningsprocess,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A8-0420/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 228 i EUF-fördraget och artikel 3 i ombudsmannens stadga får ombudsmannen företa de undersökningar som hon finner berättigade, antingen på grundval av ett klagomål eller på eget initiativ.

B.  Artiklarna 1 och 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställer att beslut på unionsnivå ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

C.  Europaparlamentet, som är den institution som direkt företräder medborgarna, och Europeiska unionens råd, som företräder medlemsstaterna, är de två grenar av unionslagstiftaren som utgör den dubbla källan till Europeiska unionens legitimitet.

D.  Europaparlamentet arbetar med en hög grad av insyn i sin lagstiftningsprocess, även i utskottsskedet, vilket gör det möjligt för medborgare, medier och berörda parter att tydligt identifiera olika ståndpunkter inom parlamentet och ursprunget till specifika förslag, liksom att följa antagandet av slutliga beslut.

E.  Enligt artikel 16.8 i EU-fördraget ska rådets möten vara offentliga när det överlägger och röstar om ett utkast till lagstiftningsakt.

F.  Rådet fattar merparten av de beslut som skulle kunna fattas genom omröstning med kvalificerad majoritet enhälligt och utan formell omröstning.

G.  Ombudsmannen har genomfört en undersökning av insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ. Den 10 mars 2017 ställde ombudsmannen 14 frågor till rådet, och hon har även genomfört ett offentligt samråd.

H.  Till följd av undersökningen konstaterade ombudsmannen att rådets bristande öppenhet i fråga om allmänhetens tillgång till dess lagstiftningshandlingar och dess nuvarande praxis när det gäller insynen i dess beslutsprocess – särskilt under det förberedande stadiet på Coreper- och arbetsgruppsnivå – utgör ett administrativt missförhållande.

I.  Den 9 februari 2018 delgav ombudsmannen rådet sex förslag till förbättringar och tre särskilda rekommendationer beträffande insynen i dess förberedande organ och begärde ett svar från rådet.

J.  Rådet besvarade inte rekommendationerna i ombudsmannens rapport inom den rättsligt föreskrivna tidsfristen på tre månader, och med tanke på hur viktig frågan om insyn i lagstiftningsprocessen är beslutade ombudsmannen att inte bevilja rådet någon förlängning av denna frist utan lämnade rapporten till parlamentet.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att Europiska unionen ofta kritiseras för att vara demokratiskt bristfällig. Därför betonar parlamentet att det är skadligt för det ambitiösa företag som det europeiska projektet utgör när en av dess tre huvudinstitutioner fattar beslut utan den insyn som kan förväntas av en demokratisk institution.

2.  Europaparlamentet är djupt övertygat om att ett fullständigt demokratiskt beslutsfattande med stor insyn på europeisk nivå är absolut nödvändigt för att öka medborgarnas förtroende för det europeiska projektet och EU-institutionerna, särskilt inför valet till Europaparlamentet i maj 2019, och är därför fast beslutet att stärka samtliga EU-institutioners demokratiska ansvarstagande.

3.  Europaparlamentet delar ombudsmannens åsikt att det är ett rättsligt krav enligt fördragen och en grundförutsättning för en modern demokrati att medborgarna kan förstå, i detalj följa och delta i lagstiftningsarbetet.

4.  Europaparlamentet betonar att en hög nivå av insyn i lagstiftningsprocessen är väsentligt för att medborgare, medier och berörda parter ska kunna ställa sina valda företrädare och regeringar till svars.

5.  Europaparlamentet anser att en hög nivå av insyn fungerar som ett skydd mot spridning av spekulationer, falska nyheter och konspirationsteorier eftersom den skapar en faktagrund för att offentligt vederlägga sådana påståenden.

6.  Europaparlamentet påminner om att det företräder EU-medborgarnas intressen på ett öppet och insynsvänligt sätt, vilket bekräftats av ombudsmannen, och noterar kommissionens framsteg med att förbättra sina normer för öppenhet. Parlamentet beklagar att rådet ännu inte följer några jämförbara normer.

7.  Europaparlamentet påpekar att arbetet i rådets förberedande organ, det vill säga Ständiga representanternas kommitté (Coreper I + II) och de över 150 arbetsgrupperna, är en integrerad del av rådets beslutsförfarande.

8.  Europaparlamentet beklagar djupt att mötena i rådets förberedande organ, liksom majoriteten av debatterna i rådet, hålls bakom stängda dörrar, till skillnad från utskottssammanträdena i parlamentet. Parlamentet anser att medborgare, medier och berörda parter måste få tillgång till mötena i rådet och dess förberedande organ, även via live- och webbsändning, och att protokollen från dessa möten bör offentliggöras, i syfte att säkerställa en hög nivå av insyn i lagstiftningsprocessen inom unionslagstiftarens båda grenar. Enligt principen om demokratisk legitimitet måste allmänheten kunna hålla lagstiftarens båda grenar ansvariga för sina handlingar.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att de flesta handlingar som rör lagstiftningsärenden inte offentliggörs av rådet på förhand, vilket gör att allmänheten inte kan veta vilka handlingar som faktiskt existerar och därmed inte kan utöva sin rätt att begära tillgång till handlingarna. Parlamentet beklagar att den tillgängliga informationen om handlingar som rör lagstiftningsärenden presenteras av rådet i ett register som är ofullständigt och inte användarvänligt. Parlamentet uppmanar rådet att i sitt offentliga register förteckna alla handlingar som rör lagstiftningsärenden, oavsett format och klassificering. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens, parlamentets och rådets ansträngningar för att skapa en gemensam databas för lagstiftningsärenden och understryker att alla tre institutionerna har ett ansvar för att snabbt slutföra detta arbete.

10.  Europaparlamentet anser att rådets praxis att systematiskt förse handlingar som distribueras i dess förberedande organ och som rör lagstiftningsärenden med beteckningen ”LIMITE” är en överträdelse av rättspraxis(6) i Europeiska unionens domstol (domstolen) och av det rättsliga kravet på största möjliga tillgång för allmänheten till lagstiftningshandlingar. Parlamentet uppmanar rådet att fullt ut genomföra domstolens domar och att avskaffa de inkonsekvenser och skillnader i praxis som fortfarande finns. Parlamentet påminner om att märkningen ”LIMITE” saknar en solid rättslig grund, och anser att rådets interna riktlinjer bör ses över i syfte att garantera att handlingar märks med ”LIMITE” endast i vederbörligen motiverade fall som är förenliga med domstolens rättspraxis.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt att Coreper till följd av domstolens dom i målet Access Info Europe 2013 beslutade att den som utarbetar en handling som regel ska registrera medlemsstaternas namn i handlingar som rör pågående lagstiftningsförfaranden ”där så är lämpligt”. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att de ståndpunkter som enskilda medlemsstater intar i rådets förberedande organ varken offentliggörs eller systematiskt registreras, vilket gör det omöjligt för medborgare, medier och berörda parter att på ett verkningsfullt sätt granska sina valda regeringars agerande.

12.  Europaparlamentet påpekar att denna brist på information också hindrar de nationella parlamentens möjligheter att kontrollera de nationella regeringarnas agerande i rådet, vilket är de nationella parlamentens viktigaste funktion i EU:s lagstiftningsförfarande, och gör det möjligt för regeringsmedlemmar att på nationell nivå distansera sig från beslut som fattats på europeisk nivå och som de själva varit med om att utforma och fatta. Parlamentet anser att denna praxis strider mot andan i fördragen och att det är oansvarigt av medlemmar i nationella regeringar att undergräva förtroendet för Europeiska unionen genom att ”skylla på Bryssel” för beslut som de själva medverkat till. Parlamentet menar att en systematisk registrering av medlemsstaternas ståndpunkter i rådets förberedande organ skulle avskräcka från denna praxis, som omedelbart måste upphöra. Parlamentet konstaterar att denna praxis spelar rakt i händerna på politiker som vill undergräva unionens legitimitet i allmänhetens ögon.

13.  Europaparlamentet anser att det strider mot demokratiska principer att rådets bristande öppenhet vid interinstitutionella förhandlingar mellan medlagstiftarna leder till en obalans när det gäller tillgänglig information och därmed till en strukturell fördel för rådet i förhållande till Europaparlamentet. Parlamentet upprepar sin begäran att utbytet av handlingar och information mellan parlamentet och rådet ska förbättras och att företrädare för parlamentet ska få tillträde som observatörer till möten i rådet och dess organ, i synnerhet när det handlar om lagstiftning, på ett sätt som motsvarar hur parlamentet ger rådet tillträde till sina möten.

14.  Europaparlamentet påminner om att inga rekommendationer har genomförts till följd av ombudsmannens strategiska undersökning om insynen i trepartsmötena, vilket till stor del beror på rådets motvillighet. Parlamentet anser att en hög nivå av insyn bör gälla för trepartsmötena, eftersom de har blivit gängse praxis för att nå överenskommelser om lagstiftningsärenden. Parlamentet anser att detta bör inbegripa ett offentliggörande av relevanta handlingar i förväg, fastställande av en interinstitutionell tidsplan och en allmän regel om att förhandlingar får inledas först efter det att offentliga mandat har antagits, i enlighet med de principer om offentlighet och insyn som är en del av EU:s lagstiftningsprocess.

15.  Europaparlamentet begär att rådet, som en av de båda grenarna av unionslagstiftaren, anpassar sina arbetsmetoder till standarden för en parlamentarisk demokrati och deltagandedemokrati enligt fördragens krav, i stället för att agera som ett diplomatiskt forum, vilket inte är dess avsedda funktion.

16.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas regeringar berövar medborgarna deras rätt till information och kringgår normer för öppenhet samt ordentlig demokratisk kontroll genom att förbereda eller på förhand fatta ekonomiska och finansiella beslut med långtgående konsekvenser i informella format såsom Eurogruppen och eurotoppmötet. Parlamentet insisterar på att EU:s lagstiftning om insyn och tillgång till handlingar utan dröjsmål ska tillämpas på informella organ och förberedande organ inom rådet, särskilt Eurogruppen, Eurogruppens arbetsgrupp, kommittén för finansiella tjänster och den ekonomiska och finansiella kommittén. Eurogruppen bör formaliseras fullt ut vid nästa översyn av fördragen i syfte att garantera ordentlig tillgång för allmänheten och parlamentarisk granskning.

17.   Europaparlamentet upprepar sin begäran om att rådet ska omvandlas till en verklig lagstiftande församling, så att ett verkligt tvåkammarsystem för lagstiftning skapas med rådet och parlamentet där kommissionen agerar som den verkställande grenen. Parlamentet föreslår att de för närvarande aktiva specialiserade lagstiftande rådskonstellationerna involveras som förberedande organ för ett enda lagstiftande råd, som båda skulle sammanträda offentligt, på ett sätt som liknar hur Europaparlamentets utskott fungerar, och att alla slutliga lagstiftningsbeslut fattas i det enda lagstiftande rådet.

18.  Europaparlamentet anser att offentliga omröstningar är ett grundläggande kännetecken för ett demokratiskt beslutsfattande. Rådet uppmanas eftertryckligen att utnyttja möjligheten till omröstning med kvalificerad majoritet och att där så är möjligt avstå från att fatta beslut med enhällighet och därmed utan formell offentlig omröstning.

19.  Europaparlamentet stöder till fullo ombudsmannens rekommendationer till rådet och uppmanar eftertryckligen rådet att – som ett minimum – vidta alla nödvändiga åtgärder för att så snabbt som möjligt genomföra ombudsmannens rekommendationer, nämligen att

   a) systematiskt registrera identiteten på medlemsstaternas regeringar när de uttrycker sin ståndpunkt i rådets förberedande organ,
   b) ta fram tydliga kriterier som är tillgängliga för allmänheten för när handlingar märks med LIMITE, i enlighet med unionsrätten,
   c) i ett tidigt skede systematiskt se över vilka handlingar som har märkts med LIMITE, före det slutliga antagandet av lagstiftningsakten, och även före de informella förhandlingarna i trepartsdialogerna, då rådet har intagit en första ståndpunkt beträffande lagstiftningsförslaget.

20.  Europaparlamentet anser att hänvisningar till sekretessregler inte får användas för att systematiskt förhindra att handlingar registreras och lämnas ut.

21.  Europaparlamentet noterar det uttalande som det österrikiska ordförandeskapet gjorde gemensamt till utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar om att hålla Europaparlamentet informerat om framstegen i rådets pågående diskussioner om hur man kan förbättra sina regler och förfaranden när det gäller insyn i lagstiftningsarbetet, och där det uttryckte sin beredvillighet att samarbeta med parlamentet på lämplig nivå i en gemensam diskussion om de frågor som kräver interinstitutionell samordning, och beklagar att inga synpunkter än så länge har lämnats till parlamentet.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska ombudsmannen, Europeiska rådet och kommissionen samt medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(2) EUT C 66, 21.2.2018, s. 23.
(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(4) EUT C 337, 20.9.2018, s. 120.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0225.
(6) Angående principen om största möjliga tillgång för allmänheten, se de förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P, Sverige och Turco mot rådet, REG 2008, ECLI:EU:C:2008:374, punkt 34; mål C-280/11 P, rådet mot Access Info Europe, REU 2013, ECLI:EU:C:2013:671, punkt 27 samt mål T-540/15, De Capitani mot parlamentet, REU 2018, ECLI:EU:T:2018:167, punkt 80.

Rättsligt meddelande