Index 
Antagna texter
Tisdagen den 12 februari 2019 - Strasbourg 
Partnerskapsavtalet om fiske mellan Elfenbenskusten och EU (2018–2024) ***
 Partnerskapsavtalet om fiske mellan Elfenbenskusten och EU (2018–2024) (resolution)
 Partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Marocko ***
 Avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet ***
 Protokoll till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan EU och Mexiko (Kroatiens anslutning) ***
 EU-programmet för bedrägeribekämpning ***I
 Flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd ***I
 En civilskyddsmekanism för unionen ***I
 Minimikrav för återanvändning av vatten ***I
 Godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon ***I
 Programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag och europeisk statistik ***I
 Mervärdesskatt: Det slutgiltiga systemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna *
 Strategier för integration av romer
 Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet
 Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende fördjupat samarbete
 Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende parlamentets befogenheter att utöva politisk kontroll över kommissionen
 Genomförandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram
 Föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga)
 En övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik
 Hållbar användning av bekämpningsmedel
 Genomförande av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

Partnerskapsavtalet om fiske mellan Elfenbenskusten och EU (2018–2024) ***
PDF 122kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018–2024) (10858/2018 – C8-0387/2018 – 2018/0267(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0063A8-0030/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10858/2018),

–  med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018–2024) (10856/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket, led a v, och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0387/2018),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 12 februari 2019(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0030/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Elfenbenskusten.

(1) Antagna texter, P8_TA-PROV(2019)0064.


Partnerskapsavtalet om fiske mellan Elfenbenskusten och EU (2018–2024) (resolution)
PDF 134kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 med ett förslag till resolution som inte avser lagstiftning om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018-2024) (10858/2018 – C8-0387/2018 – 2018/0267M(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0064A8-0034/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10858/2018),

–  med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2018–2024) (10856/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0387/2018),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till beslut(1),

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0034/2019), och av följande skäl:

A.  Kommissionen och Elfenbenskustens regering har förhandlat fram ett nytt partnerskapsavtal om hållbart fiske (partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten) och ett genomförandeprotokoll för en sexårsperiod.

B.  Det övergripande syftet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten är att öka fiskesamarbetet mellan EU och Elfenbenskusten, vilket ligger i båda parters intresse, genom att främja en politik för hållbart fiske och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Elfenbenskustens exklusiva ekonomiska zon (EEZ).

C.  Utnyttjandet av fiskemöjligheterna inom ramen för det tidigare partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten uppgick i genomsnitt till 79 procent, vilket på det stora hela anses vara en tillfredsställande nivå. Under denna period utnyttjades de tillgängliga fiskemöjligheterna emellertid inte av långrevsfartyg.

D.  Att partnerskapsavtalen om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten har ingåtts ett efter ett har bidragit till Elfenbenskustens ekonomi i den utsträckning som lokala sjömän och Abidjans hamn och konserveringsanläggningar har använts, bifångsterna från EU:s notfartyg för tonfiskfiske har utnyttjats och den lokala övervakningskapaciteten har stärkts (även om den generellt sett anses vara relativt låg).

E.  Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten bör främja en mer effektiv och hållbar utveckling av Elfenbenskustens fiskesamhällen och av närstående industri och verksamhet. Det stöd som ska tillhandahållas enligt protokollet måste vara förenligt med de nationella utvecklingsplanerna – särskilt den strategiska planen för utveckling av uppfödning, fiske och vattenbruk (PSDEPA) – och handlingsplanen för blå tillväxt, som utarbetats tillsammans med FN för att öka produktionen inom sektorn och göra den mer professionell, i syfte att tillgodose befolkningens behov av livsmedel och sysselsättning. Enligt ovannämnda strategiska plan krävs det en budget på mer än 140 miljoner euro för att dessa mål ska kunna uppnås.

F.  EU bidrar genom Europeiska utvecklingsfonden med en flerårig budget på 273 miljoner euro till Elfenbenskusten, med fokus på bland annat infrastruktur, hälso- och sjukvård och humanitärt bistånd.

1.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten bör eftersträva följande två mål som är lika viktiga:

   1) Att ge EU‑fartyg fiskemöjligheter i Elfenbenskustens EEZ på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning och utan att det inkräktar på de bevarande- och förvaltningsåtgärder som vidtas av de regionala organisationer som Elfenbenskusten tillhör – främst Iccat – och utan att det tillgängliga överskottet överskrids.
   2) Att främja samarbete mellan EU och Elfenbenskusten, som syftar till en politik för hållbart fiske och ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i Elfenbenskustens fiskezon, och att bidra till en hållbar utveckling av fiskerisektorn i Elfenbenskusten genom ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete, utan att Elfenbenskustens suveränitet och strategier i fråga om denna utveckling undergrävs.

2.  Europaparlamentet uppmärksammar resultaten av den retrospektiva och framåtblickande bedömning av protokollet till partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten som gjordes i september 2017, där det framgår att protokollet till partnerskapsavtalet om hållbart fiske för 2013–2018 på det hela taget har visat sig vara effektivt och ändamålsenligt för de berörda intressena och förenligt med Elfenbenskustens sektorspolitik samt i hög grad är accepterat av berörda parter, och där det rekommenderas att ett nytt protokoll ingås.

3.  Europaparlamentet håller fast vid att man i samband med genomförandet och en eventuell översyn och/eller förlängning av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Elfenbenskusten med tillhörande protokoll måste beakta och anpassa dem till den strategiska planen (PSDEPA) och handlingsplanen för blå tillväxt för utvecklingen av Elfenbenskustens fiskerisektor, och att man särskilt bör inrikta sig på följande:

   Förbättra styrningen: utarbeta och godkänna lagstiftning och bygga vidare på förvaltningsplaner.
   Stärka kontrollen och övervakningen i Elfenbenskustens EEZ.
   Stärka åtgärderna för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU‑fiske), även i inlandsvatten.
   Möjliggöra bygge och/eller renovering av landningskajer och hamnar, vilket bör inbegripa – men inte begränsas till – hamnen i Abidjan.
   Förbättra förhållandena i rökerier, särskilt för kvinnor, och därmed skapa ett effektivare konserveringssystem.
   Stödja en förbättring av arbetsvillkoren för kvinnor, som är de som i första hand hanterar bifångster.
   Inrätta marina skyddsområden.
   Stärka partnerskapen med tredjeländer i form av fiskeavtal och säkerställa öppenhet genom att offentliggöra innehållet i dessa avtal samt även genom att inrätta ett regionalt program för utbildning och användning av observatörer.
   Möjliggöra uppbyggnad av fiskmarknader.
   Möjliggöra ett stärkande av organisationer som företräder män och kvinnor inom fiskenäringen, särskilt dem som arbetar med småskaligt fiske, och på så sätt bidra till att stärka den tekniska kapaciteten, förvaltnings- och förhandlingskapaciteten.
   Inrätta och/eller modernisera grund- och yrkesutbildningsanstalter och därmed öka kompetensnivån hos fiskare och sjömän.
   Förbättra den vetenskapliga forskningskapaciteten och möjligheterna att övervaka fiskeresurserna.
   Förbättra de marina resursernas hållbarhet rent allmänt.

4.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna om anställning av sjömän från AVS‑länderna för EU:s fiskefartyg skulle kunna vara mer långtgående än 20 procent av besättningen. Parlamentet upprepar att ILO:s principer måste följas, och förespråkar i synnerhet att ILO:s konvention nr 188 undertecknas, vilket innebär en skyldighet att följa de allmänna principerna om föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar för arbetstagare samt om icke-diskriminering i arbetslivet och på arbetsplatsen. Parlamentet begär också att hänsyn ska tas till kraven från lokala fackföreningar för sjömän på att socialförsäkring, hälso- och sjukvårdsförsäkring och pensionsförsäkring för sjömän från AVS-länderna ska omsättas bättre i praktiken.

5.  Europaparlamentet anser att det vore intressant att ta fram information om de fördelar som tillämpningen av protokollet medför för de lokala ekonomierna (sysselsättning, infrastruktur, samhällsförbättringar).

6.  Europaparlamentet anser att det krävs fler och mer tillförlitliga uppgifter om alla fångster (målarter och bifångster) och om fiskeresursernas tillstånd och att genomförandet av sektorsstödet måste förbättras, så att man ska kunna bedöma mer exakt hur avtalet påverkar det marina ekosystemet och fiskesamhällena. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att säkerställa att de organ med ansvar för att övervaka genomförandet av avtalet, däribland en gemensam vetenskaplig kommitté som ska inrättas för detta ändamål, kan arbeta på ett regelbundet och öppet sätt, med deltagande av organisationer för småskaliga fiskare och för kvinnor som arbetar vid fiskrökerier, fackföreningar, företrädare för kustsamhällena samt civilsamhällesorganisationer i Elfenbenskusten.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin politik för samarbete med och officiellt utvecklingsbistånd till Elfenbenskusten beakta att Europeiska utvecklingsfonden och det sektorsstöd som fastställs i detta partnerskapsavtal om hållbart fiske bör komplettera varandra för att snabbare och mer effektivt bidra till stärkandet av lokala fiskesamhällen och till Elfenbenskustens fulla utövande av sin suveränitet över landets resurser.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med kraft uppmuntra Elfenbenskusten att använda det ekonomiska bidrag som beviljas genom protokollet för att stärka landets nationella fiskerinäring, främja efterfrågan på lokala investeringar och industriprojekt och skapa lokala arbetstillfällen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet och offentliggöra protokollen och slutsatserna från de sammanträden som hållits i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet, det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 4 i protokollet och resultaten av de årliga utvärderingarna. Kommissionen uppmanas också att underlätta för parlamentets företrädare att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och att uppmuntra deltagandet av fiskesamhällen i Elfenbenskusten.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser protokollet och dess eventuella förlängning, i enlighet med artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till regeringen och parlamentet i Republiken Elfenbenskusten.

(1) Antagna texter, P8_TA-PROV(2019)0063.


Partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Marocko ***
PDF 123kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och skriftväxlingen som åtföljer avtalet (14367/2018 – C8-0033/2019 – 2018/0349(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0065A8-0027/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14367/2018),

–  med beaktande av utkastet till partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och den skriftväxling som åtföljer det avtalet (12983/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0033/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A8-0027/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko.


Avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet ***
PDF 118kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet (10784/2018 – C8-0431/2018 – 2018/0239(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0066A8-0016/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (10784/2018),

–  med beaktande av utkastet till avtal om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet (10788/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0431/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet (A8-0016/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och de övriga avtalsslutande parternas regeringar och parlament.


Protokoll till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan EU och Mexiko (Kroatiens anslutning) ***
PDF 124kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett tredje tilläggsprotokoll till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (15383/2017 – C8-0489/2018 – 2017/0319(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0067A8-0066/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15383/2017),

–  med beaktande av utkastet till det tredje tilläggsprotokollet till avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (15410/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207 och 211 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0489/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0066/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Mexikos förenta stater.


EU-programmet för bedrägeribekämpning ***I
PDF 222kWORD 66k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av EU-programmet för bedrägeribekämpning (COM(2018)0386 – C8-0236/2018 – 2018/0211(COD))
P8_TA(2019)0068A8-0064/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd ***I
PDF 258kWORD 74k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 (COM(2018)0149– C8-0126/2018– 2018/0074(COD)
P8_TA-PROV(2019)0069A8-0310/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0149),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0126/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den brittiska regeringens officiella meddelande av den 29 mars 2017, i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen, om dess avsikt att utträda ur Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0310/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution, och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om upprättande av en flerårig plan för ▌bestånd som fiskas i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordningarna (EU) 2016/1139 och (EU) 2018/973 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008

P8_TC1-COD(2018)0074


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  I Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, där unionen är avtalsslutande part, föreskrivs bevarandeskyldigheter, bland annat i fråga om att bibehålla eller återställa populationer av fiskade arter så att de ligger på nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY).

(2)  Vid Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015 förband sig unionen och dess medlemsstater att senast 2020 på ett effektivt sätt reglera fångsterna och få stopp på överfisket, det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket samt alla destruktiva fiskemetoder och införa vetenskapligt grundade förvaltningsplaner i syfte att på kortast möjliga tid återställa fiskbestånden minst till nivåer som kan ge MSY fastställt utifrån deras biologiska egenskaper.

(3)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013(5) fastställs reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) i linje med unionens internationella åtaganden. GFP ska bidra till skyddet av den marina miljön, till hållbar förvaltning av alla kommersiellt nyttjade arter och i synnerhet till att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG(6).

(4)  Målen för GFP är bland annat att säkerställa att fisket och vattenbruket är miljömässigt hållbara på lång sikt, att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen.

(5)  För att uppnå målen för GFP ska det antas en rad bevarandeåtgärder, efter behov i olika kombinationer eller sammansättningar; det kan bland annat röra sig om fleråriga planer, tekniska åtgärder och fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(6)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de fleråriga planerna grundas på vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. I enlighet med de bestämmelserna bör den fleråriga plan som fastställs i den här förordningen (nedan kallad planen) innehålla övergripande mål och kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter för bevarande, skyddsåtgärder och tekniska åtgärder som har utformats för att undvika och minska oönskade fångster och minimera inverkan på den marina miljön, särskilt på känsliga livsmiljöer och skyddade arter.

(7)  Denna förordning bör beakta de begräsningar som hänger samman med storleken på fartyg som bedriver icke-industriellt fiske och kustfiske i de yttersta randområdena.

(8)  ▌”Bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden” bör förstås som en hänvisning till allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning som backas upp av de mest aktuella vetenskapliga uppgifterna och metoderna och som har utfärdats eller granskats av ett oberoende vetenskapligt organ som är erkänt på unionsnivå eller internationell nivå.

(9)  Kommissionen bör inhämta bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning för de bestånd som omfattas av planen. I detta syfte ingår den samförståndsavtal med Internationella havsforskningsrådet (Ices). Den vetenskapliga rådgivning som utfärdas i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå bör baseras på planen och, i synnerhet, ange FMSY-intervall och referenspunkter för biomassa, dvs. MSY Btrigger och Blim. Dessa värden bör anges i den bedömning som avser det relevanta beståndet och, när så är lämpligt, i annan offentligt tillgänglig vetenskaplig rådgivning, exempelvis i den rådgivning om blandfiske som utfärdas i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå.

(10)  I rådets förordningar (EG) nr 811/2004(7), (EG) nr 2166/2005(8), (EG) nr 388/2006(9), (EG) nr 509/2007(10) och (EG) nr 1300/2008(11) fastställs regler för nyttjande av det nordliga beståndet av kummel, bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön, tunga i Biscayabukten, tunga i västra delen av Engelska kanalen, sill i området väster om Skottland och torsk i Kattegatt, Nordsjön, väster om Skottland och Irländska sjön. Dessa och andra demersala bestånd fångas i blandfisken. Därför är det lämpligt att upprätta en övergripande flerårig plan som tar hänsyn till sådana tekniska samspel.

(11)  Dessutom bör en sådan flerårig plan tillämpas på demersala bestånd och fisket efter dessa bestånd i de västliga vattnen, inbegripet de nordvästliga vattnen och de sydvästliga vattnen. Dessa är de arter av rundfisk, plattfisk och broskfisk samt havskräfta (Nephrops norvegicus) som lever på eller nära havsbotten.

(12)  Vissa demersala bestånd nyttjas både i de västliga vattnen och i angränsande vatten. Därför bör tillämpningsområdet för de bestämmelser i planen som rör mål och skyddsåtgärder för bestånd som huvudsakligen nyttjas i de västliga vattnen utvidgas så att de omfattar även dessa områden utanför de västliga vattnen. För de bestånd som också förekommer i de västliga vattnen men som huvudsakligen nyttjas utanför de västliga vattnen, är det dessutom nödvändigt att fastställa mål och skyddsåtgärder i de fleråriga planerna för de områden utanför de västliga vattnen där dessa bestånd huvudsakligen nyttjas, genom att tillämpningsområdet för de fleråriga planerna utvidgas så att de även omfattar de västliga vattnen.

(13)  Planens geografiska tillämpningsområde bör baseras på beståndens geografiska utbredning enligt den senaste vetenskapliga rådgivning om bestånden som tillhandahålls i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen kan behöva ändras i framtiden på grund av att det finns bättre vetenskaplig information eller att bestånden har förflyttat sig. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter för att anpassa beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen, om den vetenskapliga rådgivning som tillhandahålls i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, visar att det har skett en förändring av de berörda beståndens geografiska utbredning.

(14)  Om bestånd av gemensamt intresse även nyttjas av tredjeländer, bör unionen samarbeta med dessa tredjeländer för att säkerställa att dessa bestånd förvaltas på ett hållbart sätt som är förenligt med målen i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt artikel 2.2, och den här förordningen. Om inget formellt avtal nås, bör unionen göra sitt yttersta för att komma fram till gemensamma arrangemang för fiske efter sådana bestånd, i syfte att möjliggöra en hållbar förvaltning och på så sätt främja likvärdiga förutsättningar för unionsaktörer.

(15)  Syftet med planen bör vara att bidra till att målen för GFP uppnås, framför allt att uppnå och upprätthålla MSY för de berörda målbestånden, att genomföra landningsskyldigheten för de demersala bestånd som omfattas av fångstbegränsningar, och att bidra till en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fisket, med beaktande av kustfisket och socioekonomiska aspekter. Planen bör också genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen. Den bör vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020 (i enlighet med direktiv 2008/56/EG) och målen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG(12) och rådets direktiv 92/43/EEG(13). Planen bör även närmare ange detaljerna för genomförandet av landningsskyldigheten i unionsvatten i de västliga vattnen för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(16)  Artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 kräver att fiskemöjligheterna fastställs i enlighet med de mål som anges i artikel 2.2 i den förordningen samt uppfyller de mål, tidsramar och marginaler som fastställs i de fleråriga planerna.

(17)  Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F), som motsvarar målet att uppnå och upprätthålla MSY som intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå MSY (FMSY). Dessa intervall, som baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, behövs för att skapa flexibilitet, så att utveckling inom vetenskaplig rådgivning kan beaktas, för att bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och för att ta hänsyn till särdragen inom blandfisket. FMSY-intervallen bör beräknas i synnerhet av ▌Ices, särskilt i dess periodiska fångstråd, eller av ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Utifrån planen bör de tas fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Det bör finnas ett tak för den övre gränsen, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under Blim är högst 5 %. Denna övre gräns bör även vara förenlig med Ices så kallade advice rule, som anger att när lekbeståndets biomassa eller abundans är i dåligt skick, ska F minskas till ett värde som inte överstiger en övre gräns som motsvarar FMSY-värdet multiplicerat med lekbeståndets biomassa eller abundans det år för vilket den totala tillåtna fångstmängden (TAC) sätts, delat med MSY Btrigger. Ices använder dessa överväganden och advice rule när den tillhandahåller vetenskaplig rådgivning om fiskeridödlighet och fångsmöjligheter.

(18)  För att fastställa fiskemöjligheter bör det finnas en övre tröskel för FMSY-intervall vid normal användning och, under förutsättning det berörda beståndet anses vara i gott skick, en övre gräns för vissa fall. Det bör endast vara möjligt att fastställa fiskemöjligheterna till denna övre gräns om det, på grundval av vetenskaplig utlåtanden rådgivning bevis, är nödvändigt för att vid blandfiske nå de övergripande mål som fastställs i denna förordning eller för att undvika att beståndet tar skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller för att begränsa de årliga variationerna i fiskemöjligheterna.

(19)  Det bör vara möjligt för en relevant rådgivande nämnd att rekommendera kommissionen en förvaltningsmetod som syftar till att begränsa de årliga variationerna i fiskemöjligheterna för ett visst bestånd som förtecknas i denna förordning. Det bör vara möjligt för rådet att ta hänsyn till sådana rekommendationer när den fastställer fiskemöjligheter, förutsatt att dessa fiskemöjligheter är förenliga med de mål och skyddsåtgärder som anges i planen.

(20)  För de bestånd där mål för MSY finns tillgängliga, och i syfte att tillämpa skyddsåtgärder, måste det införas referenspunkter för bevarande, vilka uttrycks som triggernivåer för lekbeståndets biomassa när det gäller fiskbestånd, och triggernivåer för abundans när det gäller havskräfta.

(21)  Lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas om beståndets storlek sjunker under dessa nivåer. Skyddsåtgärder bör inbegripa en minskning av fiskemöjligheterna samt specifika bevarandeåtgärder när vetenskaplig rådgivning visar att korrigerande åtgärder är nödvändiga. Dessa åtgärder bör kompletteras med alla övriga lämpliga åtgärder, såsom kommissionens åtgärder i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller medlemsstaternas åtgärder i enlighet med artikel 13 i den förordningen.

(22)  Det bör vara möjligt att fastställa TAC för havskräfta i fyra specifika förvaltningsområden som summan av de fångstbegränsningar som fastställts för varje funktionell enhet och för de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna inom varje förvaltningsområde. Detta bör emellertid inte hindra att åtgärder antas för att skydda särskilda funktionella enheter.

(23)  I syfte att tillämpa en regional strategi för bevarande och hållbart nyttjande av de marina biologiska resurserna, är det lämpligt att föreskriva en möjlighet att vidta tekniska åtgärder i de västliga vattnen avseende alla bestånd.

(24)  Systemet med begränsning av fiskeansträngningen för tunga i västra delen av Engelska kanalen har visat sig vara ett effektivt förvaltningsverktyg som kompletterar fastställandet av fiskemöjligheter. Sådan begränsning av fiskeansträngningen bör därför bibehållas inom ramen för planen.

(25)  I de fall då fiskeridödlighet som orsakas av fritidsfiske har en betydande inverkan på ett bestånd som förvaltas på grundval av MSY, bör rådet ha möjlighet att fastställa icke-diskriminerande begränsningar för fritidsfiskare. Rådet bör hänvisa till transparenta och objektiva kriterier vid fastställandet av sådana begränsningar. Medlemsstaterna bör vid behov vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna inom fritidsfisket.

(26)  För att vara i överensstämmelse med den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, bör planen föreskriva ytterligare förvaltningsåtgärder som ska anges närmare i enlighet med artikel 18 i den förordningen.

(27)  Tidsfristen för inlämning av gemensamma rekommendationer från de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör fastställas, såsom krävs enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(28)  I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör bestämmelser antas för en återkommande bedömning från kommissionens sida av ändamålsenligheten och effektiviteten i tillämpningen av denna förordning baserad på vetenskaplig rådgivning. Planen bör utvärderas senast ... [fem år efter den dag då denna förordning träder i kraft], och därefter vart femte år. Denna tidsperiod kommer att ge utrymme för ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten och vara tillräcklig för att regionala åtgärder ska kunna antas och genomföras och för att effekterna på bestånden och olika fisken ska synas. Det är också den minimiperiod som de vetenskapliga organen har krävt.

(29)  I syfte att möjliggöra en lämplig och proportionell anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, att säkerställa flexibilitet och att möjliggöra utvecklingen av vissa åtgärder, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra eller komplettera denna förordning i fråga om anpassningar när det gäller de bestånd som omfattas av denna förordning till följd av förändringar i beståndens geografiska utbredning, korrigerande åtgärder, genomförandet av landningsskyldigheten och begränsningar när det gäller den totala kapaciteten hos flottorna i de berörda medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(14). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(30)  För att skapa rättslig säkerhet är det lämpligt att klargöra att åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå målen med denna plan, kan vara berättigade till stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014(15).

(31)  Genom att tillämpa dynamiska hänvisningar till FMSY-intervall och till referenspunkter för bevarande säkerställs det att dessa parametrar, som är avgörande för fastställandet av fiskemöjligheter, inte blir inaktuella och att rådet alltid har möjlighet att använda bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Dessutom bör den strategi som består i att ge dynamiska hänvisningar till bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning följas vid förvaltningen av bestånden i Östersjön. ▌ Det bör också särskilt anges att landningsskyldigheten inte gäller för fritidsfiske i områden som omfattas av den fleråriga planen för fisket i Östersjön. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139(16) bör därför ändras.

(32)  Minsta referensstorlek för bevarande för havskräfta i Skagerrak och Kattegatt bör ses över. Det bör också särskilt anges att landningsskyldigheten inte gäller för fritidsfiske i områden som omfattas av den fleråriga planen för fisket i Nordsjön. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973(17) bör därför ändras.

(33)  Rådets förordningar (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 bör upphöra att gälla.

(34)  De sannolika ekonomiska och sociala effekterna av planen bedömdes vederbörligen innan planen färdigbehandlades i enlighet med artikel 9.4 i förordning (EU) nr 1380/2013.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Genom denna förordning upprättas en flerårig plan (nedan kallad planen) för de demersala bestånd som förtecknas nedan, inklusive djuphavsbestånd i de västliga vattnen och, i de fall då beståndens utbredning sträcker sig utanför de västliga vattnen, i de till de västliga vattnen angränsande vattnen, och för det fiske som utnyttjar dessa bestånd:

1.  Dolkfisk (Aphanopus carbo) i Ices-delområdena 1, 2, 4, 6–8, 10 och 14 samt i Ices-sektionerna 3a, 5a, 5b, 9a och 12b.

2.  Skoläst (Coryphaenoides rupestris) i Ices-delområdena 6 och 7 och i Ices-sektion 5b.

3.  Havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 4b, 4c, 7a, 7d–h, 8a och 8b.

4.  Havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 6a, 7b och 7j.

5.  Havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 8c och 9a.

6.  Torsk (Gadus morhua) i Ices-sektion 7a.

7.  Torsk (Gadus morhua) i Ices-sektionerna 7e–k.

8.  Glasvarar (Lepidorhombus spp.) i Ices-sektionerna 4a och 6a.

9.  Glasvarar (Lepidorhombus spp.) i Ices-sektion 6b.

10.  Glasvarar (Lepidorhombus spp.) i Ices-sektionerna 7b–k, 8a, 8b och 8d.

11.  Glasvarar (Lepidorhombus spp.) i Ices-sektionerna 8a och 9a.

12.  Marulkfiskar (Lophiidae) i Ices-sektionerna 7b–k, 8a, 8b och 8d.

13.  Marulkfiskar (Lophiidae) i Ices-sektionerna 8c och 9a.

14.  Kolja (Melanogrammus aeglefinus) i Ices-sektion 6b.

15.  Kolja (Melanogrammus aeglefinus) i Ices-sektion 7a.

16.  Kolja (Melanogrammus aeglefinus) i Ices-sektionerna 7b–k.

17.  Vitling (Merlangius merlangus) i Ices-sektionerna 7b, 7c och 7e–k.

18.  Vitling (Merlangius merlangus) i Ices-delområde 8 och Ices-sektion 9a.

19.  Kummel (Merluccius merluccius) i Ices-delområdena 4, 6 och 7 och Ices-sektionerna 3a, 8a, 8b och 8d.

20.  Kummel (Merluccius merluccius) i Ices-sektionerna 8c och 9a.

21.  Birkelånga (Molva dypterygia) Ices-delområdena 6 och 7 och Ices-sektion 5b.

22.  Havskräfta (Nephrops norvegicus) efter funktionell enhet i Ices-delområde 6 och Ices-sektion 5b:

–  I norra delen av Minch (FU 11).

–  I södra delen av Minch (FU 12).

–  I Firth of Clyde (FU 13).

–  Utanför de funktionella enheterna (väster om Skottland).

23.  Havskräfta (Nephrops norvegicus) efter funktionell enhet i Ices-delområde 7:

–  I östra delen av Irländska sjön (FU 14).

–  I västra delen av Irländska sjön (FU 15).

–  I Porcupine banks (FU 16).

–  I Aran grounds (FU 17).

–  I Irländska sjön (FU 19).

–  I Keltiska havet (FU 20–21).

–  I Bristol-kanalen (FU 22).

–  I Ices-delområde 7 utanför de funktionella enheterna (södra Keltiska havet och sydväst om Irland).

24.  Havskräfta (Nephrops norvegicus) efter funktionell enhet i Ices-sektionerna 8a, 8b, 8d och 8e:

–  I norra och centrala Biscayabukten (FU 23–24).

25.  Havskräfta (Nephrops norvegicus) efter funktionell enhet i Ices-delområdena 9 och 10, och Cecaf-zonen 34.1.1:

–  I den atlantiska delens östliga vatten kring Iberiska halvön, västra Galicien och norra Portugal (FU 26–27).

–  I den atlantiska delens östliga vatten kring Iberiska halvön och sydvästra och södra Portugal (FU 28-29).

–  I den atlantiska delens östliga vatten kring Iberiska halvön och Cádizbukten (FU 30).

26.  Fläckpagell (Pagellus bogaraveo) i Ices-delområde 9.

27.  Rödspätta (Pleuronectes platessa) i Ices-sektion 7d.

28.  Rödspätta (Pleuronectes platessa) i Ices-sektion 7e.

29.  Lyrtorsk (Pollachius pollachius) i Ices-delområdena 6 och 7.

30.  Tunga (Solea solea) i Ices-delområdena 5, 12 och 14 och Ices-sektion 6b.

31.  Tunga (Solea solea) i Ices-sektion 7d.

32.  Tunga (Solea solea) i Ices-sektion 7e.

33.  Tunga (Solea solea) i Ices-sektionerna 7f och 7 g.

34.  Tunga (Solea solea) i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k.

35.  Tunga (Solea solea) i Ices-sektionerna 8a och 8b.

36.  Tunga (Solea solea) i Ices-sektionerna 8c och 9a.

När vetenskaplig rådgivning, i synnerhet från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, visar att det har skett en förändring i den geografiska utbredningen när det gäller de bestånd som anges i första stycket i denna punkt, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att ändra denna förordning och anpassa de områden som anges i första stycket i denna punkt för att beakta den förändringen. Sådana anpassningar får inte utsträckas till att omfatta bestånd i områden utanför unionens vatten i Ices-delområdena 4–10, och Cecaf-zonerna 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0.

2.  Om kommissionen på grundval av vetenskaplig rådgivning anser att den förteckning över bestånd som anges i punkt 1 första stycket behöver ändras, får kommissionen lägga fram ett förslag till översyn av denna förteckning.

3.  När det gäller de angränsande vatten som anges i punkt 1 i denna artikel ska endast artiklarna 4 och 7 och de åtgärder som gäller fiskemöjligheter enligt artikel 8 i denna förordning tillämpas.

4.  Denna förordning är också tillämplig på bifångster som har fångats i de västliga vattnen i samband med fiske efter de bestånd som anges i punkt 1. När FMSY-intervall och andra skyddsåtgärder kopplade till biomassa fastställs för dessa bestånd i annan unionslagstiftning som upprättar flerårsplaner, ska de intervallen och skyddsåtgärderna dock gälla.

5.  I denna förordning anges även närmare detaljer för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i de västliga vattnen för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

6.  I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder, i enlighet med artikel 9, som är tillämpliga på samtliga bestånd i de västliga vattnen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller, utöver de definitioner som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013, artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009(18) och artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 850/98(19), följande definitioner:

1.  västliga vatten: de nordvästliga vattnen (Ices-delområdena 5 (utom Ices-sektion 5a och endast unionens vatten i Ices-sektion 5b), 6 och 7) och de sydvästliga vattnen (Ices-delområdena 8, 9 och 10 (vattnen runt Azorerna), och Cecaf-zonerna 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0 (vattnen runt Madeira och Kanarieöarna).

2.  FMSY-intervall: ett värdeintervall som fastställts i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, i synnerhet från ▌Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet leder till maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden, utan att på ett betydande sätt påverka reproduktionsprocessen för de berörda bestånden. Det tas fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Ett tak sätts så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim ) inte överstiger 5 %.

3.  MSY Flägre: det lägsta värdet inom FMSY-intervallet.

4.  MSY Fövre: det högsta värdet inom FMSY-intervallet.

5.  FMSY-punktvärde: det värde för uppskattad fiskeridödlighet som med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden ger MSY på lång sikt.

6.  lägre FMSY-intervall: det intervall som består av värden från MSY Flägre upp till FMSY-punktvärde.

7.  övre FMSY-intervall: det intervall som består av värden från FMSY-punktvärde upp till MSY Fövre.

8.  Blim: den referenspunkt för lekbeståndets biomassa, fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning från i synnerhet Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, under vilken reproduktionsförmågan kan vara reducerad,

9.  MSY Btrigger: den referenspunkt för lekbeståndets biomassa – respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta – fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning från i synnerhet Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen tillåter att beståndet byggs upp över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.

KAPITEL II

ÖVERGRIPANDE MÅL

Artikel 3

Övergripande mål

1.  Planen ska bidra till att uppnå de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, och ska syfta till att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer MSY.

2.  Planen ska bidra till att eliminera utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, och till genomförandet av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av fångstbegränsningar och på vilka den här förordningen är tillämplig.

3.  Planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen minimeras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG▌.

4.  Planen ska framför allt syfta till att

a)  säkerställa att de villkor som anges i deskriptor 3 i bilaga I till direktiv 2008/56/EG uppfylls, ▌

b)  bidra till uppfyllandet av andra relevanta deskriptorer i bilaga I till direktiv 2008/56/EG, i proportion till den roll som fisket spelar för att uppfylla dem, och

c)   bidra till att uppnå de mål som anges i artiklarna 4 och 5 i direktiv 2009/147/EG och artiklarna 6 och 12 i direktiv 92/43/EEG, i synnerhet för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på känsliga livsmiljöer och skyddade arter.

5.  Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. När tillräckliga uppgifter saknas ska en jämförbar bevarandegrad för de berörda bestånden eftersträvas.

KAPITEL III

SPECIFIKA MÅL

Artikel 4

Specifika mål

1.  Målet för fiskeridödligheten ska, i enlighet med de FMSY-intervall som definieras i artikel 2, nås så snart som möjligt och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för de bestånd som anges i artikel 1.1, och det ska därefter bibehållas inom FMSY-intervallen i enlighet med den här artikeln.

2.  De FMSY-intervall som baseras på planen ska begäras i synnerhet från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå.

3.  I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska rådet, när det fastställer fiskemöjligheterna för ett bestånd, se till att dessa fiskemöjligheter ligger inom det lägre FMSY-intervall som är tillgängligt för det beståndet vid denna tidpunkt.

4.  Trots vad som sägs i punkterna 1 och 3 får fiskemöjligheterna för ett bestånd fastställas på nivåer som är lägre än FMSY-intervallen.

5.  Trots vad som sägs i punkterna 3 och 4 får fiskemöjligheterna för ett bestånd fastställas i enlighet med det övre FMSY-intervall som är tillgängligt vid den tidpunkten för det beståndet, förutsatt att det bestånd som avses i artikel 1.1 ligger över MSY Btrigger,

a)  om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,

b)  om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att undvika att ett bestånd tar allvarlig skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller

c)  för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra.

6.  När FMSY-intervallen inte kan fastställas för ett bestånd som förtecknas i artikel 1.1 på grund av att det inte finns tillräckliga vetenskapliga uppgifter, ska det beståndet förvaltas i enlighet med artikel 5 till dess att FMSY-intervall finns tillgängliga i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

7.  Fiskemöjligheterna ska under alla omständigheter fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5 % för att lekbeståndets biomassa understiger Blim.

Artikel 5

Förvaltning av bifångstbestånd

1.  Förvaltningsåtgärder för de bestånd som avses i artikel 1.4, inbegripet fiskemöjligheter när så är lämpligt, ska fastställas med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning och ska överensstämma med de övergripande målen i artikel 3.

2.  De bestånd som avses i artikel 1.4 ska förvaltas i enlighet med försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen såsom den definieras i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, när tillförlitlig vetenskaplig information inte är tillgänglig, och i enlighet med artikel 3.5 i den här förordningen.

3.  I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska förvaltningen av blandfiske när det gäller de bestånd som avses i artikel 1.4 i den här förordningen beakta svårigheten i att fiska samtliga bestånd vid MSY samtidigt , särskilt i situationer då detta leder till att ett fiske stängs i förtid.

Artikel 6

Begränsning av variationerna i fiskemöjligheterna för ett bestånd

En relevant rådgivande nämnd får rekommendera kommissionen en förvaltningsmetod som syftar till att begränsa de årliga variationerna i fiskemöjligheterna för ett visst bestånd som förtecknas i artikel 1.1.

Rådet får ta hänsyn till sådana rekommendationer när den fastställer fiskemöjligheter, förutsatt att dessa fiskemöjligheter är förenliga med artiklarna 4 och 8.

KAPITEL IV

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 7

Referenspunkter för bevarande

Följande referenspunkter för bevarande för att skydda den fullständiga reproduktionskapaciteten för de bestånd som avses i artikel 1.1, ska, på grundval av planen, begäras i synnerhet från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå:

a)  MSY Btrigger för de bestånd som avses i artikel 1.1.

b)  Blim för de bestånd som avses i artikel 1.1.

Artikel 8

Skyddsåtgärder

1.  När vetenskaplig rådgivning visar att, för ett visst år, lekbeståndets biomassa, respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta, för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 understiger MSY Btrigger, ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet ska fiskemöjligheterna, trots vad som sägs i artikel 4.3, fastställas till nivåer som, med beaktande av minskningen uttryckt i biomassa, ger en fiskeridödlighet som minskas till att ligga under det övre FMSY-intervallet.

2.  När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa, respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta, för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 understiger Blim, ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten snabbt återgår till nivåer över dem som kan producera MSY. I synnerhet får dessa korrigerande åtgärder, trots vad som sägs i artikel 4.3▌, inbegripa att avbryta fisket efter det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten och att i lämplig utsträckning minska fiskemöjligheterna.

3.  De korrigerande åtgärder som avses i denna artikel får inbegripa

a)  nödåtgärder i enlighet med artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) nr 1380/2013,

b)  åtgärder i enlighet med artikel 9 i den här förordningen.

4.  Vilken av de åtgärder som avses i denna artikel som vidtas ska bestämmas med beaktande av art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning av den situation där lekbeståndets biomassa, respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta, understiger de nivåer som avses i artikel 7.

KAPTIEL V

TEKNISKA ÅTGÄRDER

Artikel 9

Tekniska åtgärder

1.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 i syfte att komplettera denna förordning med avseende på följande tekniska åtgärder:

a)  Specifikationer av fiskeredskapens egenskaper och regler för användningen av redskapen för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera de negativa effekterna på ekosystemet.

b)  Specifikationer av ändringar av fiskeredskap eller tilläggsutrustning till fiskeredskap för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera de negativa effekterna på ekosystemet.

c)  Begränsningar eller förbud av användningen av vissa fiskeredskap och av fiskeverksamhet i vissa områden eller under vissa perioder, i syfte att skydda lekfisk, fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller icke-målarter, eller för att minimera de negativa effekterna på ekosystemet.

d)  Fastställande av minsta referensstorlekar för bevarande för något av de bestånd som omfattas av denna förordning, för att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer.

2.  De åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln ska bidra till att nå de övergripande mål som anges i artikel 3.

KAPITEL VI

FISKEMÖJLIGHETER

Artikel 10

Fiskemöjligheter

1.  Medlemsstaterna ska, vid fördelning av de fiskemöjligheter som är tillgängliga för dem i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013, beakta hur fångstsammansättningen sannolikt kommer att se ut för de fartyg som deltar i blandfiske.

2.  Medlemsstaterna får, efter att ha underrättat kommissionen, utbyta alla eller delar av de fiskemöjligheter som de har tilldelats i enlighet med artikel 16.8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 får TAC för bestånden av havskräfta i de västliga vattnen fastställas för förvaltningsområden som motsvarar vart och ett av de områden som anges i leden 22 25 i artikel 1.1. I sådana fall får TAC för ett förvaltningsområde vara summan av fångstbegränsningarna i de funktionella enheterna och i de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna.

Artikel 11

Fritidsfiske

1.  När vetenskaplig rådgivning visar att fritidsfiske har en väsentlig effekt på fiskeridödligheten för ett bestånd som avses artikel 1.1, får rådet fastställa icke-diskriminerande begränsningar för fritidsfiskare.

2.  Vid fastställande av de begränsningar som avses i punkt 1 ska rådet utgå från transparenta och objektiva kriterier, bland annat av miljömässig, social och ekonomisk karaktär. De kriterier som används får i synnerhet inbegripa fritidsfiskets inverkan på miljön, den samhälleliga betydelsen av den verksamheten och dess bidrag till ekonomin i kustområdena.

3.  Medlemsstaterna ska i förekommande fall vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna inom fritidsfisket.

Artikel 12

Begränsning av fiskeansträngningen för tunga i västra delen av Engelska kanalen

1.  TAC för tunga i västra delen av Engelska kanalen (Ices-sektion 7e) enligt denna plan ska kompletteras med begränsningar av fiskeansträngningen.

2.  Vid fastställandet av fiskemöjligheter ska rådet årligen fastställa det högsta antalet dagar till sjöss för fartyg som finns i västra delen av Engelska kanalen och som använder bomtrålar med en maskstorlek som är minst 80 mm och för fartyg i västra delen av Engelska kanalen som använder passiva nätredskap med en maskstorlek som är högst 220 mm.

3.  Det högsta antal dagar till sjöss som avses i punkt 2 ska anpassas i proportion till den anpassning av fiskeridödligheten som motsvarar variationerna i TAC.

KAPITEL VII

BESTÄMMELSER KOPPLADE TILL LANDNINGSSKYLDIGHETEN

Artikel 13

Bestämmelser kopplade till landningsskyldigheten i unionens vatten i de västliga vattnen

1.  När det gäller alla bestånd av arter i de västliga vattnen som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera den här förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för denna skyldighet i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013.

2.  Den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska inte gälla för fritidsfiske, inte ens om rådet fastställer begränsningar i enlighet med artikel 11 i denna förordning.

KAPITEL VIII

TILLTRÄDE TILL VATTEN OCH RESURSER

Artikel 14

Fisketillstånd och kapacitetstak

1.  För var och en av de Ices-zoner som avses i artikel 1.1 i den här förordningen ska varje medlemsstat utfärda fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 för fartyg som för dess flagg och som bedriver fiskeverksamhet i detta område. I sådana fisketillstånd får medlemsstaterna även begränsa den totala kapaciteten ▌för de fartyg som använder ett särskilt redskap.

2.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera den här förordningen genom att begränsa den totala kapaciteten hos de berörda medlemsstaternas flottor för att underlätta uppnåendet av målen i artikel 3 i denna förordning.

3.  Varje medlemsstat ska upprätta och regelbundet uppdatera en förteckning över de fartyg som har ett fisketillstånd som avses i punkt 1 och göra den tillgänglig för kommissionen och övriga medlemsstater på sin officiella webbplats.

KAPITEL IX

FÖRVALTNING AV BESTÅND AV GEMENSAMT INTRESSE

Artikel 15

Principer och mål för förvaltning av bestånd av gemensamt intresse för unionen och tredjeländer

1.  Om bestånd av gemensamt intresse även nyttjas av tredjeländer, ska unionen samarbeta med dessa tredjeländer för att säkerställa att bestånden förvaltas på ett hållbart sätt som är förenligt med målen för förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt artikel 2.2 i den förordningen, och med målen för den här förordningen. Om inget formellt avtal nås, ska unionen göra sitt yttersta för att komma fram till gemensamma arrangemang för fiske av sådana bestånd i syfte att möjliggöra en hållbar förvaltning och på så sätt främja likvärdiga förutsättningar för unionsaktörer.

2.  Vid gemensam förvaltning av bestånd som delas med tredjeländer får unionen utbyta fiskemöjligheter med dessa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL X

REGIONALISERING

Artikel 16

Regionalt samarbete

1.  Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 9, 13 och 14.2 i den här förordningen.

2.   Med avseende på tillämpningen av punkt 1 i den här artikeln får medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse i de nordvästliga vattnen lämna gemensamma rekommendationer för de nordvästliga vattnen och medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen lämna gemensamma rekommendationer för de sydvästliga vattnen. Dessa medlemsstater får också tillsammans lämna gemensamma rekommendationer för samtliga dessa vatten. Dessa rekommendationer ska lämnas i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 för första gången senast den ... [12 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft], och därefter 12 månader efter varje gång en utvärdering av planen har lagts fram i enlighet med artikel 17 i den här förordningen. De berörda medlemsstaterna får också lämna sådana rekommendationer när ▌så är nödvändigt, i synnerhet om det sker en ▌förändring i situationen för något av de bestånd som omfattas av den här förordningen, eller för att bemöta nödsituationer som har konstaterats i den senaste vetenskapliga rådgivningen. Gemensamma rekommendationer avseende åtgärder som avser ett visst kalenderår ska lämnas in senast den 1 juli det föregående året.

3.  De befogenheter som ges enligt artiklarna 9, 13 och 14.2 i denna förordning ska inte påverka de befogenheter som kommissionen ges genom andra bestämmelser i unionsrätten, däribland förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL XI

UTVÄRDERINGS- OCH FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 17

Utvärdering av planen

Senast den ... [fem år efter den dag då denna förordning träder i kraft] och därefter vart femte år ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om planens resultat och effekter på de bestånd som omfattas av denna förordning och på det fiske som nyttjar dessa bestånd, särskilt vad gäller uppnåendet av de övergripande mål som anges i artikel 3.

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.1, 9, 13 och 14.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med ... [dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.1, 9, 13 och 14.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.1, 9, 13 och 14.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

KAPITEL XII

STÖD FRÅN EUROPEISKA HAVS- OCH FISKERIFONDEN

Artikel 19

Stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden

Åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå planens mål ska betraktas som ett sådant tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet som avses i artikel 33.1 a och c i förordning (EU) nr 508/2014.

KAPITEL XIII

ÄNDRINGAR AV FÖRORDNINGARNA (EU) 2016/1139 OCH (EU) 2018/973

Artikel 20

Ändringar av förordning (EU) 2016/1139

Förordning (EU) 2016/1139 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 2

Definitioner

Vid tillämpningen av denna förordning gäller de definitioner som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013, artikel 4 i förordning (EG) nr 1224/2009 och artikel 2 i förordning (EG) nr 2187/2005. Dessutom gäller följande definitioner:

   1) pelagiska bestånd: de bestånd som anges i artikel 1.1 c–h i denna förordning eller en kombination av dessa.
   2) FMSY-intervall: ett värdeintervall som fastställts i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, i synnerhet ▌från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet leder till maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden, utan att på ett betydande sätt påverka reproduktionsprocessen för de berörda bestånden. Det tas fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Ett tak sätts så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim) inte överstiger 5 %.
   3) MSY Flägre: det lägsta värdet inom FMSY-intervallet.
   4) MSY Fövre: det högsta värdet inom FMSY-intervallet.
   5) FMSY-punktvärde: det värde för uppskattad fiskeridödlighet som med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden ger MSY på lång sikt.
   6) lägre FMSY-intervall: det intervall som består av värden från MSY Flägre upp till FMSY-punktvärde.
   7) övre FMSY-intervall: det intervall som består av värden från FMSY-punktvärde upp till MSY Fövre.
   8) Blim: den referenspunkt för lekbeståndets biomassa, fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning från i synnerhet Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, under vilken reproduktionsförmågan kan vara reducerad,
   9) MSY Btrigger: den referenspunkt för lekbeståndets biomassa fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning från i synnerhet Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen tillåter att beståndet byggs upp över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.
   10) berörda medlemsstater: medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse, det vill säga Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige.”

"

2.  Artikel 4 ska ersättas med följande:"

”Artikel 4

Mål

1.  Målet för fiskeridödlighet ska, i enlighet med de FMSY-intervall som definieras i artikel 2, nås så snart som möjligt och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för de bestånd som anges i artikel 1.1, och det ska därefter bibehållas inom FMSY-intervallen, i enlighet med denna artikel.

2.  De FMSY-intervall som baseras på planen ska begäras i synnerhet från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå.

3.  I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska rådet, när det fastställer fiskemöjligheterna för ett bestånd, se till att dessa fiskemöjligheter ligger inom det lägre FMSY-intervall som är tillgängligt för det beståndet vid denna tidpunkt.

4.  Trots vad som sägs i punkterna 1 och 3 får fiskemöjligheterna fastställas på nivåer som är lägre än FMSY-intervallen.

5.  Trots vad som sägs i punkterna 3 och 4 får fiskemöjligheterna för ett bestånd fastställas i enlighet med det övre FMSY-intervall som är tillgängligt vid den tidpunkten för det beståndet, förutsatt att det bestånd som avses i artikel 1.1 ligger över MSY Btrigger,

   a) om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,
   b) om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att undvika att ett bestånd tar allvarlig skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller
   c) för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra.

6.  Fiskemöjligheterna ska under alla omständigheter fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5 % för att lekbeståndets biomassa understiger Blim.”

"

3.  I kapitel III ska följande artikel införas efter artikel 4:"

”Artikel 4a

Referenspunkter för bevarande

Följande referenspunkter för bevarande för att skydda den fullständiga reproduktionskapaciteten för de bestånd som avses i artikel 1.1 ska, på grundval av planen, begäras i synnerhet från Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå:

   a) MSY Btrigger för de bestånd som avses i artikel 1.1.
   b) Blim för de bestånd som avses i artikel 1.1.”

"

4.  Artikel 5 ska ersättas med följande:"

”Artikel 5

Skyddsåtgärder

1.  När vetenskaplig rådgivning visar att, för ett visst år, lekbeståndets biomassa för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 understiger MSY Btrigger, ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet ska fiskemöjligheterna, trots vad som sägs i artikel 4.3, fastställas till nivåer som, med beaktande av minskningen uttryckt i biomassa, ger en fiskeridödlighet som minskas till att ligga under det övre FMSY-intervallet.

2.  När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 understiger Blim, ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan producera MSY. I synnerhet får dessa korrigerande åtgärder, trots vad som sägs i artikel 4.3▌, inbegripa att avbryta fisket efter det berörda beståndet och att i lämplig utsträckning minska fiskemöjligheterna.

3.  De korrigerande åtgärder som avses i denna artikel får inbegripa

   a) nödåtgärder i enlighet med artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) nr 1380/2013,
   b) åtgärder i enlighet med artiklarna 7 och 8 i den här förordningen.

4.  Vilken av de åtgärder som avses i denna artikel som vidtas, ska bestämmas med beaktande av art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning av den situation där lekbeståndets biomassa understiger de nivåer som avses i artikel 4a.”

"

5.  I artikel 7 ska följande punkt läggas till:"

”3. Den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska inte gälla för fritidsfiske, inte ens om rådet fastställer begränsningar för fritidsfiskare.”

"

6.  Bilagorna I och II ska utgå.

Artikel 21

Ändringar av förordning (EU) 2018/973

Förordning (EU) 2018/973 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 9 ska följande punkt läggas till: "

”3. Genom undantag från bilaga XII till förordning (EG) nr 850/98, ska den minsta referensstorleken för bevarande för havskräfta (Nephrops norvegicus) i Ices-sektion 3a fastställas till 105 mm.

Denna punkt ska gälla fram till den dag då bilaga XII till förordning (EG) nr 850/98 upphör att gälla.”

"

2.  Artikel 11 ska ersättas med följande:"

"Artikel 11

Bestämmelser kopplade till landningsskyldigheten i unionsvatten i Nordsjön

1.  När det gäller alla bestånd av arter i Nordsjön som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera den här förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för denna skyldighet i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013.

2.  Den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska inte gälla för fritidsfiske, inte ens om rådet fastställer begränsningar i enlighet med artikel 10.4 i den här förordningen.”

"

KAPITEL XIV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

Upphävande

1.  Följande förordningar ska upphöra att gälla:

a)  Förordning (EG) nr 811/2004.

b)  Förordning (EG) nr 2166/2005.

c)  Förordning (EG) nr 388/2006.

d)  Förordning (EG) nr 509/2007.

e)  Förordning (EG) nr 1300/2008.

2.  Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 23

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ....

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet

Europaparlamentet och rådet har för avsikt att upphäva befogenheterna att anta tekniska åtgärder genom delegerade akter i enlighet med artikel 8 i denna förordning när de antar ett nytt regelverk om tekniska åtgärder som inbegriper en befogenhet som omfattar samma åtgärder.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 171.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 25 oktober 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0425).
(3)EUT C...
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 februari 2019.
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(6)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(7)Rådets förordning (EG) nr 811/2004 av den 21 april 2004 om åtgärder för återhämtning av det nordliga kummelbeståndet (EUT L 150, 30.4.2004, s. 1).
(8)Rådets förordning (EG) nr 2166/2005 av den 20 december 2005 om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850/98 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EUT L 345, 28.12.2005, s. 5).
(9)Rådets förordning (EG) nr 388/2006 av den 23 februari 2006 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i Biscayabukten (EUT L 65, 7.3.2006, s. 1).
(10)Rådets förordning (EG) nr 509/2007 av den 7 maj 2007 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i västra delen av Engelska kanalen (EUT L 122, 11.5.2007, s. 7).
(11)Rådets förordning (EG) nr 1300/2008 av den 18 december 2008 om fastställande av en flerårig plan för sillbeståndet i området väster om Skottland och för fisket efter det beståndet (EUT L 344, 20.12.2008, s. 6).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(13)Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(14)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(15)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, 20.5.2014, s. 1).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som utnyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 (EUT L 191, 15.7.2016, s. 1).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 av den 4 juli 2018 om upprättande av en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön och de fisken som nyttjar dessa bestånd, med fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i Nordsjön, och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 676/2007 och (EG) nr 1342/2008 (EUT L 179, 16.7.2018, s. 1).
(18)Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(19)Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, 27.4.1998, s. 1).


En civilskyddsmekanism för unionen ***I
PDF 232kWORD 71k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2017)0772/2) – C8-0409/2017 – 2017/0309(COD))
P8_TA-PROV(2019)0070A8-0180/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0772/2),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 196 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0409/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den tjeckiska deputeradekammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för regional utveckling samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0180/2018), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte använda omfördelningar för att finansiera nya politiska prioriteringar som läggs till under en pågående flerårig budgetram, eftersom detta oundvikligen kommer att ha en negativ inverkan på genomförandet av andra av unionens viktiga verksamheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tillräcklig finansiering till unionens civilskyddsmekanism i nästa fleråriga budgetram från och med 2021 med utgångspunkt i denna översyn av civilskyddsmekanismen.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/… om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen

P8_TC1-COD(2017)0309


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6),

av följande skäl:

(1)  Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen), som regleras genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU(7), förstärker samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlättar samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra unionens insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(2)  Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), även om det samtidigt erkänns att det är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(3)  Naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor kan inträffa varsomhelst på jorden och ofta utan förvarning. Både naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor har blivit allt vanligare, allt allvarligare till sin natur och alltmer komplexa, samtidigt som de förvärras av klimatförändringarnas effekter och ignorerar nationsgränser. De mänskliga, miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av en katastrof kan vara i omfattning som inte tidigare är känd.

(4)  Den senaste tidens erfarenheter visar att frivilliga erbjudanden om ömsesidigt bistånd som samordnas och underlättas av civilskyddsmekanismen inte alltid är tillräckliga för att säkerställa att det finns tillräcklig kapacitet för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de grundläggande behoven hos de människor som drabbats av en katastrof eller att miljö och egendom erbjuds ett tillräckligt skydd. Detta gäller särskilt i de fall då medlemsstater drabbas samtidigt av återkommande eller oväntade katastrofer, oavsett om det är naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, och den kollektiva kapaciteten är otillräcklig. För att råda bot på dessa brister och för att hantera framväxande faror bör alla unionsinstrument utnyttjas på ett fullständigt flexibelt sätt, bland annat genom att främja civilsamhällets aktiva deltagande.

(5)  Det är viktigt att medlemsstaterna vidtar lämpliga förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder, inbegripet att säkerställa tillgången till kapacitet av tillräcklig omfattning för att hantera katastrofer, särskilt skogsbränder. Eftersom unionen under senare år har ställts inför särskilt intensiva och omfattande skogsbränder som har visat betydande operativa luckor i flera medlemsstater och i den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer (EERC), inrättad i form av en frivillig pool av insatskapacitet som på förhand ställs till förfogande enligt beslut nr 1313/2013/EU, bör ytterligare åtgärder också vidtas på unionsnivå. Förebyggande av skogsbränder är också av grundläggande betydelse för det globala åtagandet om minskade koldioxidutsläpp.

(6)  Förebyggande är en viktig förutsättning för skydd mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, och det behövs ytterligare åtgärder i detta avseende. För detta ändamål bör medlemsstaterna regelbundet delge kommissionen sammanfattningar av sina riskbedömningar och av bedömningen av sin riskhanteringsförmåga med fokus på centrala risker. Dessutom bör medlemsstaterna dela med sig av information om förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder, särskilt sådana som behövs för att hantera centrala risker som har gränsöverskridande effekter samt, när det är lämpligt, risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser.

(7)  Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna vidareutveckla riktlinjer för att underlätta informationsdelning om katastrofriskhantering. Dessa riktlinjer bör bidra till att främja jämförbarheten av sådan information, i synnerhet om medlemsstater står inför liknande risker eller gränsöverskridande risker.

(8)  Förebyggande och hantering av katastrofrisker innebär att man behöver utforma och genomföra riskhanteringsåtgärder som inbegriper samordning av ett brett spektrum av aktörer. När riskbedömningar och riskhanteringsåtgärder utarbetas är det viktigt att beakta de nuvarande klimatvariationerna och klimatförändringarnas prognostiserade utveckling. Utarbetandet av riskkartor är en avgörande faktor för att stärka förebyggande åtgärder och insatskapacitet. Åtgärder för att minska sårbarheten vad gäller befolkning, ekonomisk verksamhet, inbegripet kritisk infrastruktur, djurskydd och vilda djur och växter, miljöresurser och kulturella resurser såsom biologisk mångfald, skogens ekosystemtjänster och vattenresurserna, är av största betydelse.

(9)  För att stärka planeringen och samordningen av förebyggande och beredskap mellan medlemsstaterna bör kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, kunna inrätta särskilda samrådsmekanismer. Kommissionen bör dessutom kunna begära information om förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder i fråga om särskilda risker om en medlemsstat ofta begär stöd. Kommissionen bör bedöma sådan information i syfte att maximera unionens samlade stöd till katastrofriskhantering och stärka medlemsstaternas förebyggande- och beredskapsnivåer. Den administrativa bördan bör minskas och ▌kopplingar till andra av unionens centrala politikområden och instrument bör stärkas, i synnerhet de europeiska struktur- och investeringsfonder som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013(8).

(10)  Översvämningar utgör en allt större risk för unionens medborgare. För att stärka förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder på området civilskydd och minska sårbarheten i deras respektive befolkningar i förhållande till översvämningsrisker är det nödvändigt att medlemsstaterna, när de gör sina riskbedömningar enligt detta beslut, till fullo utnyttjar bland annat de riskbedömningar som gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG(9) om bedömning och hantering av översvämningsrisker, i syfte att avgöra om deras vattendrag och kuster riskerar översvämningar och vidta lämpliga och samordnade åtgärder för att minska sådana risker.

(11)  Den kollektiva förmågan till katastrofberedskap och katastrofinsatser, särskilt genom ömsesidigt stöd i Europa, behöver förstärkas. I syfte att återspegla den nya rättsliga ramen enligt detta beslut bör ”den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer” ( ▌EERC) och ▌den frivilliga poolen i stället kallas Europeiska civilskyddspoolen ▌.

(12)  En förstärkning av den europeiska civilskyddspoolen förutsätter en ökad finansiering från unionen när det gäller anpassning och reparation av kapacitet och operativa kostnader.

(13)  Utöver att stärka den totala befintliga kapaciteten bör rescEU inrättas för insatser vid övermäktiga situationer som en sista utväg när befintlig kapacitet på nationell nivå och den kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställt till Europeiska civilskyddspoolens förfogande under rådande omständigheter inte kan säkerställa en effektiv insats vid olika typer av katastrofer.

(14)  Regionala och lokala myndigheters roll i förebyggande och hantering av katastrofer är av stor betydelse, och deras insatskapacitet måste på lämpligt sätt involveras i all verksamhet som bedrivs för samordning och insättande enligt detta beslut, i enlighet med medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar och i syfte att minimera överlappningar och främja interoperabilitet . Sådana myndigheter kan spela en viktig förebyggande roll och är också de första som reagerar efter en katastrof, tillsammans med sin frivilligkapacitet. Det finns därför ett behov av kontinuerligt samarbete på lokal, regional och gränsöverskridande nivå i syfte att upprätta gemensamma varningssystem för snabba insatser innan rescEU mobiliseras samt regelbundna offentliga informationskampanjer om inledande insatsåtgärder.

(15)  RescEU-kapaciteten bör till sin natur fortsätta vara flexibel och kunna ändras för att hantera framtida utvecklingsförlopp och utmaningar, såsom konsekvenser av klimatförändringar.

(16)  Eftersom identifierade risker, total kapacitet och brister varierar över tiden krävs flexibilitet vid inrättandet av rescEU. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta genomförandeakter om fastställande av rescEU-kapacitet, med beaktande av de identifierade riskerna, den totala kapaciteten och bristerna.

(17)  För att kunna ha en fungerande rescEU-kapacitet bör det anslås ytterligare medel för att finansiera åtgärder som vidtas inom ramen för civilskyddsmekanismen.

(18)  Unionen bör kunna stödja medlemsstaterna genom att samfinansiera utvecklingen av rescEU-kapacitet, inbegripet hyra, leasing eller förvärv av sådan kapacitet. Detta skulle leda till att civilskyddsmekanismen blir betydligt effektivare, eftersom det säkerställs att det finns tillgång till kapacitet i sådana fall där man annars inte skulle kunna garantera effektiva katastrofinsatser, särskilt när det gäller katastrofer med vittomfattande konsekvenser som berör ett stort antal medlemsstater. Genom gemensam anskaffning av kapacitet möjliggörs stordriftsfördelar och en bättre samordning vid katastrofinsatser.

(19)  Unionens ekonomiska bistånd bör när det betalas ut för utvecklingen av rescEU-kapacitet fastställas med beaktande av förteckningen över stödberättigade kostnadskategorier som anges i detta beslut. Fullt ekonomiskt bistånd från unionen bör tillhandahållas för kapacitet som behövs för insatser för att bemöta risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser som kan få betydande gränsöverskridande effekter och för vilka beredskapsnivåerna i unionen inte anses vara adekvata, baserat på de analyser av kapacitetsbristen som nationella civilskyddsmyndigheter och kommissionen har genomfört. Det bör även planeras för betydande samfinansiering när det gäller den kapacitet som har högst förvärvskostnader och löpande kostnader, t.ex. kapacitet för luftburen skogsbrandsbekämpning. Exakta samfinansieringssatser bör fastställas i fleråriga arbetsprogram.

(20)  För att uppnå en balans mellan nationellt ansvar och solidaritet bland medlemsstaterna bör en del av de operativa kostnaderna för insättande av rescEU-kapacitet berättiga till ekonomiskt stöd från unionen.

(21)  Medlemsstaterna eller deras medborgare kan drabbas kännbart av katastrofer som inträffar i tredjeländer. I sådana situationer bör rescEU-kapacitet även vara tillgänglig för att sättas in utanför unionen. Vid insättande av rescEU-kapacitet utanför unionen bör de operativa kostnaderna, med hänsyn till solidariteten mellan medlemsstaterna, belasta unionsbudgeten.

(22)  För att säkerställa en insats som är både samordnad och snabb bör beslutet om insättning och demobilisering, och eventuella beslut vid motstridiga begäranden, fattas av kommissionen i nära samordning med den begärande medlemsstaten och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar den berörda rescEU-kapaciteten. Kommissionen och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar rescEU-kapacitet bör ingå kontrakt för operativa ändamål där villkoren för insättande av rescEU-kapacitet anges.

(23)  Utbildning, forskning och innovation är viktiga aspekter av samarbetet på civilskyddsområdet. I syfte att effektivisera civilskyddsutbildning och civilskyddsövningar, stärka främjandet av innovation och dialog samt förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas nationella civilskyddsmyndigheter och organ bör ett unionens kunskapsnätverk för civilskydd inrättas ▌. Det nätverket bör grunda sig på befintliga strukturer, däribland kompetenscentrum, universitet, forskare och andra experter, unga yrkesutövare och erfarna volontärer på krishanteringsområdet. Fortsatt samarbete om utbildning, forskning och innovation med internationella organisationer bör också stärkas och, när så är möjligt, utvidgas till att omfatta tredjeländer, särskilt grannländer.

(24)  Civilskyddsaktörer ägnar sina liv åt att hjälpa andra och investerar tid och arbete för att bistå behövande. Detta mod och engagemang för unionens civilskydd bör erkännas av unionen.

(25)  Samtidigt som förstärkt civilskydd är en av de viktigaste prioriteringarna i unionen med tanke på utvecklingen när det gäller katastrofer, såsom väderrelaterade och med koppling till den inre säkerheten, är det mycket viktigt att säkerställa en stark territoriell och lokalt ledd dimension, eftersom lokala insatser är det snabbaste och effektivaste sättet att begränsa skador till följd av en katastrof.

(26)  Civilskyddsmekanismens förfaranden behöver förenklas, effektiviseras och göras mer flexibla så att man kan garantera att medlemsstaterna snabbt kan få tillgång till det bistånd och den kapacitet som behövs för att så snabbt och effektivt som möjligt reagera på naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

(27)  För att man ska kunna dra största möjliga nytta av de befintliga finansieringsinstrumenten och stödja medlemsstaterna att tillhandahålla bistånd, inbegripet vid katastrofer utanför unionen ▌, beviljas finansiering enligt artiklarna 21, 22 och 23 i beslut nr 1313/2013/EU i enlighet med artikel 191.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(10). Finansieringen av i synnerhet civilskyddsåtgärder och humanitärt bistånd bör dock förbli tydligt åtskild och fullt ut överensstämma med deras respektive mål och rättsliga krav.

(28)  Det är viktigt att säkerställa att medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att effektivt förebygga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor och mildra effekterna av sådana katastrofer. Bestämmelserna i detta beslut bör förstärka kopplingen mellan förebyggande, beredskap och insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen. Man bör även säkerställa samstämmighet med annan relevant unionslagstiftning om förebyggande och katastrofriskhantering, bland annat när det gäller gränsöverskridande förebyggande åtgärder och insatser vid hot såsom allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa, enligt Europaparlamentets och rådets beslut 1082/2013/EU(11). Programmen för territoriellt samarbete inom ramen för sammanhållningspolitiken innefattar särskilda åtgärder för att beakta motståndskraft mot katastrofer, riskförebyggande och riskhantering, och ytterligare insatser bör göras för starkare integration och större synergieffekter. Vidare bör alla åtgärder vara samstämda med, och aktivt bidra till att fullgöra, internationella åtaganden såsom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, Parisavtalet under Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

(29)  För att säkerställa ett övergripande och kontinuerligt utbyte av information om kapacitet och moduler som medlemsstaterna förfogar över måste information som laddas upp i det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) konstant hållas aktuell. När det gäller information som tillhandahålls genom Cecis är det också lämpligt att medlemsstaterna i systemet registrerar kapacitet som inte på förhand ställs till den europeiska civilskyddspoolens förfogande och som de förfogar över för insättande av denna kapacitet genom civilskyddsmekanismen.

(30)  Det är lika viktigt att skapa synergieffekter och förbättra komplementariteten och samordningen mellan civilskyddsmekanismen och andra unionsinstrument, bl.a. sådana som kan bidra till att reparera och minska skadorna till följd av katastrofer.

(31)  I syfte att ändra de kategorier av stödberättigade kostnader som ska användas för att fastställa unionens ekonomiska stöd för utvecklingen av rescEU-kapacitet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen ▌. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(32)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut vad gäller: fastställande av vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för den europeiska civilskyddspoolen; fastställande av den kapacitet som rescEU består av, samtidigt som hänsyn tas till identifierade risker samt kapaciteten och bristerna som helhet; inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU; inrättande och organisation av unionens kunskapsnätverk för civilskydd; riskkategorier med låg sannolikhet och stora konsekvenser och motsvarande kapacitet att hantera dem; samt kriterier och förfaranden för erkännande av långvarigt engagemang och extraordinära bidrag till unionens civilskydd, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(33)  Eftersom målet för detta beslut, nämligen att öka den kollektiva förmågan att förebygga, ha beredskap inför och vidta insatser vid katastrofer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(34)  För att säkerställa en smidig övergång mot ett fullständigt genomförande av rescEU bör kommissionen, under en övergångsperiod, kunna tillhandahålla finansiering för att säkerställa snabb tillgång till relevant nationell kapacitet. Kommissionen och medlemsstaterna bör sträva efter att anskaffa ytterligare kapacitet, inbegripet helikoptrar för brandbekämpning, för att redan sommaren 2019 kunna hantera risken för skogsbränder.

(35)  Beslut nr 1313/2013/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(36)  För att man snabbt ska kunna tillämpa de åtgärder som föreskrivs i detta beslut bör det träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut nr 1313/2013/EU ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Led c ska ersättas med följande ▌:"

”c) Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer eller vid överhängande fara för katastrofer, inbegripet genom att vidta åtgärder för att begränsa omedelbara konsekvenser.”

"

ii)  Följande led ska läggas till:"

”e) Göra vetenskaplig kunskap om katastrofer mer tillgänglig och öka användningen av denna kunskap.

   f) Stärka samarbetet och den samordningsinriktade verksamheten på gränsöverskridande nivå och mellan medlemsstater som löper risk att drabbas av samma typ av katastrofer.”

"

b)  Led a i punkt 2 ska ersättas med följande:"

”a) De framsteg som gjorts med att genomföra ramen för katastrofförebyggande, mätt i antal medlemsstater som har givit kommissionen tillgång till den information som avses i artikel 6 ▌.1 d.”

"

2.   I artikel 4 ska följande punkt läggas till:"

”12. deltagande stat: ett tredjeland som deltar i civilskyddsmekanismen i enlighet med artikel 28.1.”

"

3.  Artikel 5.1 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:"

”a) vidta åtgärder för att förbättra kunskapsbasen i fråga om katastrofrisker och på ett bättre sätt underlätta och främja samarbete och utbyte av kunskaper, resultat av vetenskaplig forskning och innovation, bästa praxis och information, också mellan medlemsstater som har gemensamma risker, ”.

"

b)  Led f ska ersättas med följande:"

f) sammanställa och sprida information som gjorts tillgänglig av medlemsstaterna, organisera ett erfarenhetsutbyte om bedömningen av riskhanteringsförmåga samt underlätta utbytet av god praxis när det gäller förebyggande- och beredskapsplanering, inbegripet genom frivillig utvärdering.

"

c)  Led i ska ersättas med följande:"

i) framhäva riskförebyggandets betydelse och stödja medlemsstaterna i deras åtgärder för att öka medvetenheten hos, informera och utbilda allmänheten samt stödja medlemsstaternas insatser i fråga om att informera allmänheten om varningssystem genom att ge vägledning om sådana system, inbegripet på gränsöverskridande nivå,”.

"

4.  Artikel 6 ska ▌ersättas med följande:"

Artikel 6

Riskhantering

1.  För att främja en effektiv och konsekvent strategi när det gäller förebyggandet av och beredskap för katastrofer utan att utbyta känslig information, nämligen information vars offentliggörande inte skulle strida mot medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, och främja utbyte av bästa praxis inom civilskyddsmekanismen, ska medlemsstaterna göra följande:

   a) Fortsätta utarbeta riskbedömningar på nationell eller lämplig subnationell nivå.
   b) Fortsätta utarbeta bedömningen av riskhanteringsförmåga på nationell eller lämplig subnationell nivå ▌.
   c) Fortsätta utarbeta och förbättra planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå ▌.

   d) Tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av de bedömningar som avses i punkterna a och b med fokus på centrala risker. För centrala risker med gränsöverskridande konsekvenser samt i förekommande fall risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser ska medlemsstaterna beskriva förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder ▌. Sammanfattningen ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 december 2020 och därefter vart tredje år och om det föreligger viktiga förändringar.
   e) På frivillig grund delta i utvärderingar av bedömningen av riskhanteringsförmåga.

2.  Kommissionen får, i samarbete med medlemsstaterna, även inrätta särskilda samrådsmekanismer för att främja en lämplig planering och samordning av förebyggande och beredskap mellan medlemsstater som löper risk att drabbas av samma typ av katastrofer, inbegripet för de gränsöverskridande risker och risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser som fastställs i enlighet med punkt 1 d.

3.  Kommissionen ska, tillsammans med medlemsstaterna, senast den 22 december 2019 vidareutveckla riktlinjer om inlämnande av de sammanfattningar som avses i punkt 1 d.

4.  Om en medlemsstat ofta begär samma typ av bistånd genom civilskyddsmekanismen för samma typ av katastrof får kommissionen, efter en noggrann analys av skälen till och omständigheterna vid aktiveringen och i syfte att stödja den berörda medlemsstaten så att den kan stärka sin förebyggande- och beredskapsnivå,

   a) begära att medlemsstaten tillhandahåller ytterligare information om specifika förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder beträffande den risk som hör samman med den typen av katastrof, och,
   b) på grundval av den information som tillhandahållits vid behov
   i) föreslå att en expertgrupp sänds ut till medlemsstaten för att tillhandahålla rådgivning om förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder, eller
   ii) ge rekommendationer för att stärka förebyggande- och beredskapsnivån i den berörda medlemsstaten. Kommissionen och medlemsstaten ska hålla varandra informerade om eventuella åtgärder som vidtas baserat på sådana rekommendationer.

Om en medlemsstat begär samma typ av bistånd genom civilskyddsmekanismen för samma typ av katastrof tre gånger inom tre på varandra följande år ska leden a och b tillämpas såvida inte en noggrann analys av skälen till och omständigheterna vid de ofta förekommande aktiveringarna visar att detta inte är nödvändigt.”

"

5.  Artikel 10.1 ska ersättas med följande:"

” ▌1. Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra planeringen av katastrofinsatserna, både vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inom ramen för civilskyddsmekanismen, även genom utarbetande av katastrofinsatsscenarier på grundval av sådana riskbedömningar som avses i artikel 6.1 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet.”

"

6.  Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)  Titeln ska ersättas med följande:"

”Europeiska civilskyddspoolen”.

"

b)  Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:"

”1. En europeisk civilskyddspool ska inrättas. Den ska bestå av en pool av frivillig insatskapacitet som på förhand ställs till förfogande av medlemsstaterna och ska omfatta moduler, annan insatskapacitet och andra kategorier av experter.

1a.  Det bistånd som tillhandahålls av en medlemsstat genom Europeiska civilskyddspoolen ska komplettera befintlig kapacitet i den begärande medlemsstaten, utan att det påverkar medlemsstaternas primära ansvar för förebyggande av och insatser vid katastrofer på deras territorium.

2.  Utifrån identifierade risker samt kapaciteten och bristerna som helhet ska kommissionen, genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 33.1 f, fastställa vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för Europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen).

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna övervaka vilka framsteg som gjorts vad gäller uppfyllandet av de kapacitetsmål som anges i de genomförandeakter som avses i första stycket i denna punkt och identifiera potentiellt betydelsefulla kapacitetsbrister i Europeiska civilskyddspoolen. Om sådana brister har identifierats, ska kommissionen undersöka huruvida det utanför Europeiska civilskyddspoolen finns nödvändig kapacitet tillgänglig för medlemsstaterna. Kommissionen ska uppmana medlemsstaterna att åtgärda allvarliga kapacitetsbrister i Europeiska civilskyddspoolen, och får stödja medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 20, 21.1 i och 21.2.”

"

7.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

RescEU

1.  RescEU ska inrättas för att tillhandahålla bistånd vid övermäktiga situationer när den totala befintliga kapaciteten på nationell nivå och den kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställt till Europeiska civilskyddspoolens förfogande under rådande omständigheter inte kan säkerställa en effektiv insats vid de olika typer av katastrofer som avses i artikel 1.2.

För att säkra en effektiv insats vid katastrofer ska kommissionen och medlemsstaterna i förekommande fall säkerställa en adekvat geografisk fördelning av rescEU-kapacitet.

2.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32.1 g, fastställa den kapacitet som rescEU ska bestå av, med beaktande av identifierade och framväxande risker, total kapacitet och brister på unionsnivå, i synnerhet på områdena luftburen skogsbrandsbekämpning, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära incidenter och akutsjukvård. Dessa genomförandeakter ska säkerställa förenlighet med annan tillämplig unionslagstiftning. Den första av dessa genomförandeakter ska antas senast den … [tre månader efter dagen för detta besluts ikraftträdande].

3.  RescEU-kapacitet ska förvärvas, hyras eller leasas av medlemsstaterna. För detta ändamål får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag. När kommissionen upphandlar rescEU-kapacitet för medlemsstaternas räkning ska det gemensamma upphandlingsförfarandet tillämpas. Unionens ekonomiska bistånd ska beviljas i enlighet med unionens finansiella regler.

RescEU-kapacitet ska hysas av medlemsstater som förvärvar, hyr eller leasar denna kapacitet. Vid gemensam upphandling ska rescEU-kapaciteten hysas av de medlemsstater på vilkas vägnar rescEU-kapaciteten upphandlas.

4.  Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den insatskapacitet som ingår i rescEU i samråd med medlemsstaterna. Kvalitetskraven ska vara baserade på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan existerar.

5.  Den medlemsstat som äger, hyr eller leasar rescEU-kapacitet ska säkerställa att denna rescEU-kapacitet registreras i Cecis, och att den är tillgänglig och insättningsbar för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

RescEU-kapacitet får endast användas för nationella ändamål som anges i artikel 23.4anär den inte används eller behövs för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

RescEU-kapacitet ska användas i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 32.1 g och med kontrakt för operativa ändamål som ingåtts mellan kommissionen och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar sådan kapacitet genom vilka villkoren för insättning av rescEU-kapacitet anges närmare, inbegripet deltagande personal.

6.  Kapacitet från rescEU ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC i enlighet med artikel 15 eller artikel 16.1–16.9 och 16.11–16.13. Beslut om insättande och demobilisering av rescEU-kapacitet och eventuella beslut vid motstridiga begäranden ska fattas av kommissionen i nära samordning med den begärande medlemsstaten och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar kapaciteten, i enlighet med sådana kontrakt för operativa ändamål som anges i punkt 5 tredje stycket.

Den medlemsstat på vars territorium rescEU-kapacitet sätts in ska ansvara för att leda insatserna. Vid insättande utanför unionen ska de medlemsstater som hyser rescEU-kapacitet ansvara för att säkerställa att rescEU-kapaciteten fullt ut integreras i den övergripande insatsen.

7.  Vid insättande av rescEU-kapacitet genom ERCC ska kommissionen komma överens med den begärande medlemsstaten om det operativa insättandet av denna kapacitet. Den begärande medlemsstaten ska underlätta den operativa samordningen av sin egen kapacitet och rescEU-kapaciteten

8.  Samordningen av de olika insatskapaciteterna ska vid behov underlättas av kommissionen genom ERCC i enlighet med artiklarna 15 och 16.

9.  Medlemsstaterna ska underrättas om rescEU-kapacitetens operativa status genom Cecis. ▌

10.  Om en katastrof som inträffar utanför unionen på ett betydande sätt skulle kunna drabba en eller flera medlemsstater eller deras medborgare får rescEU-kapacitet sättas in i enlighet med punkterna 6–9 i denna artikel.

När rescEU-kapacitet sätts in i tredjeländer får medlemsstaterna, i särskilda fall, vägra att bidra med sin egen personal, i enlighet med den genomförandeakt som antas i enlighet med artikel 32.1 g och närmare preciseringar i de kontrakt för operativa ändamål som det hänvisas till i punkt 5 tredje stycket i denna artikel.”

"

8.  ▌Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ▌ska ersättas med följande:"

”Unionens kunskapsnätverk för civilskydd”.

"

b)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Inledningen ska ersättas med följande:"

1. Kommissionen ska inrätta ett nätverk av relevanta civilskydds- och katastrofhanteringsaktörer och institutioner, däribland kompetenscentrum, universitet och forskare, vilka tillsammans med kommissionen utgör unionens kunskapsnätverk för civilskydd. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till den expertis som finns i medlemsstaterna och organisationer som är verksamma på fältet.

Nätverket ska, med en strävan efter en jämn könsfördelning, utföra följande uppgifter på området utbildning, övningar, erfarenheter och kunskapsspridning, i tillämpliga fall i nära samarbete med berört kunskapscentrum:”.

"

ii)  Led a ska ersättas med följande:"

a) Inrätta och förvalta ett utbildningsprogram för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering för förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Programmet ska vara sådant att det underlättar utbyte av bästa praxis på civilskyddsområdet och ska innefatta gemensamma kurser och ett system för utbyte av expertis på krishanteringsområdet, exempelvis utbyte mellan unga yrkesutövande och erfarna volontärer och utstationering av nationella experter från medlemsstaterna.

Utbildningsprogrammet ska ha till syfte att förbättra samordningen, samverkansförmågan och komplementariteten hos de kapaciteter som avses i artiklarna 9, 11 och 12 och stärka kompetensen hos de experter som avses i artikel 8 d och f.”

"

iii)  Led f ska ersättas med följande:"

f) Stimulera forskning och innovation och främja införande och användning av relevant ny teknik inom ramen för civilskyddsmekanismen.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till:"

”4. Kommissionen ska stärka samarbetet om utbildning och öka utbytet av kunskaper och erfarenheter mellan unionens kunskapsnätverk för civilskydd och internationella organisationer och tredjeländer för att bidra till att fullgöra internationella åtaganden om katastrofriskreducering, särskilt inom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030 som antogs vid Förenta nationernas tredje världskonferens om katastrofriskreducering den 18 mars 2015 i Sendai, Japan.”

"

9.  I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. När en katastrof inträffar inom unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, kan den drabbade medlemsstaten begära bistånd genom ERCC. Begäran ska vara så specifik som möjligt. En begäran om bistånd gäller under en period av högst 90 dagar, såvida inte nya element som motiverar ett fortsatt eller ytterligare bistånd lämnas till ERCC.”

"

10.  I artikel 16 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:"

”1. När en katastrof inträffar utanför unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, får det drabbade landet begära bistånd genom ERCC. Biståndet får också begäras genom eller av Förenta nationerna och dess organ, eller en relevant internationell organisation. En begäran om bistånd gäller under en period av högst 90 dagar, såvida inte nya element som motiverar ett fortsatt eller ytterligare bistånd lämnas till ERCC.

2.  Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid katastrofer som orsakats av människor eller komplexa nödsituationer ska kommissionen säkerställa förenlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd* och respekt för humanitära principer.

________________

* EUT C 25, 30.1.2008, s. 1.”

"

11.  Artikel 19.1 ska ersättas med följande:"

”1. Finansieringsramen för genomförandet av civilskyddsmekanismen för perioden 2014–2020 ska vara 574 028 000 EUR i löpande priser.

425 172 000 EUR i löpande priser hänför sig till budgetrubrik 3 ”Säkerhet och medborgarskap” i den fleråriga budgetramen, och 148 856 000 EUR i löpande priser hänför sig till budgetrubrik 4 ”EU i världen”.”

"

12.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 20a

Synlighet och utmärkelser

1.  Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls i enlighet med detta beslut ska ge lämplig synlighet åt unionen; bland annat ska EU:s emblem ha en framträdande plats på sådan kapacitet som avses i artiklarna 11, 12 och 21.2 c. Kommissionen ska ta fram en kommunikationsstrategi i syfte att för medborgarna synliggöra de konkreta resultaten av åtgärderna inom civilskyddsmekanismen.

2.  Kommissionen ska tilldela medaljer för att erkänna och hedra långvarigt engagemang för och extraordinära bidrag till unionens civilskydd.

"

13.  Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 j ska ersättas med följande:"

”j) Inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU-kapacitet i enlighet med artikel 12.”

"

b)  Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)  I första stycket ska led c ersättas med följande:"

”c) Kostnader som är nödvändiga för att uppgradera eller reparera insatskapacitet så att den är redo och tillgänglig och kan sättas in som en del av Europeiska civilskyddspoolen, i enlighet med kvalitetskraven för Europeiska civilskyddspoolen och, där så är relevant, de rekommendationer som har utformats inom ramen för certifieringsprocessen (nedan kallade anpassningskostnader). Dessa kostnader kan inbegripa kostnader som avser modulernas funktionsduglighet och deras interoperabilitet med andra moduler och annan insatskapacitet, självständighet, fristående arbete, lämplighet för transport, förpackningskostnader och andra nödvändiga kostnader, förutsatt att dessa kostnader särskilt avser kapaciteter som ingår i Europeiska civilskyddspoolen.

Anpassningskostnader kan omfatta

   i) 75 % av de stödberättigande kostnaderna vid uppgradering, förutsatt att den summan inte överskrider 50 % av den genomsnittliga kostnaden för utvecklingen av kapaciteten, och
   ii) 75 % av de stödberättigande kostnaderna vid reparation.

Insatskapacitet som får finansiering i enlighet med i) och ii) ska stå till förfogande som en del av Europeiska civilskyddspoolen under en minimiperiod som är kopplad till den finansiering som erhållits och som varierar mellan 3 och 10 år från och med det att den är faktiskt tillgänglig som en del av Europeiska civilskyddspoolen, såvida kapacitetens ekonomiska livslängd inte är kortare än denna period.

Anpassningskostnader kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställts för varje typ av kapacitet.”

"

ii)  Led d i det första och andra stycket ska utgå.

c)  Följande punkter ska läggas till:"

”3. Ekonomiskt bistånd till de åtgärder som anges i punkt 1 j ska omfatta ▌ kostnader som är nödvändiga för att säkerställa att rescEU-kapacitet inom ramen för civilskyddsmekanismen är tillgänglig och insättningsbar, i enlighet med andra stycket i denna punkt.

Kommissionen ska säkerställa att det ekonomiska bistånd som avses i denna punkt motsvarar minst 80 % och högst 90 % av den totala uppskattade kostnad som är nödvändig för att säkerställa att rescEU-kapacitet inom ramen för civilskyddsmekanismen är tillgänglig och insättningsbar. Det resterande beloppet ska bäras av de medlemsstater som hyser rescEU-kapacitet. Den totala uppskattade kostnaden för varje typ av rescEU-kapacitet ska fastställas genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32 g. De totala uppskattade kostnaderna ska beräknas med hänsyn till kategorierna av stödberättigande kostnader i bilaga Ia.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 om ändring av bilaga Ia med avseende på kategorierna av stödberättigande kostnader.

Det ekonomiska bistånd som avses i denna punkt får genomföras genom fleråriga arbetsprogram. För åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får budgetåtagandena delas upp i årliga delåtaganden.

4.  När det gäller kapacitet som inrättas för insatser vid risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser och som fastställs genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32 ha, ska unionens ekonomiska bistånd täcka alla kostnader som är nödvändig för att säkerställa tillgänglighet och insättningsbarhet.

5.  De kostnader som avses i ▌punkt 3 kan utgöras av enhetskostnader, schablonbelopp och schablonsatser som fastställts för varje typ av kapacitet, enligt vad som är lämpligt.”

"

14.   Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

a)   ▌Rubriken ska ersättas med följande:"

”Stödberättigande åtgärder i samband med utrustning och drift”.

"

b)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Unionens finansiella bistånd till transport av kapacitet som inte på förhand ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande och som sätts in vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof i eller utanför unionen får uppgå till högst 75 % av den totala stödberättigande kostnaden.”

"

c)  Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:"

”▌2. Unionens ekonomiska bistånd till kapacitet som på förhand ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande får inte överstiga 75 % av kostanden för driften av kapaciteten, inbegripet transporter, vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof inom unionen eller i en deltagande stat.

3.  Unionens ekonomiska bistånd till transporter får inte överstiga 75 % av den totala stödberättigande kostnaden i samband med transport av kapacitet som på förhand ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande när denna kapacitet sätts in vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof inom unionen i enlighet med artikel 16.

4.  Unionens ekonomiska bistånd till transportresurser ▌får dessutom omfatta högst 100 % av de totala stödberättigande kostnader som beskrivs i leden a, b, c och d om detta är nödvändigt för att sammanförandet av medlemsstaternas bistånd ska bli driftsmässigt effektivt och om kostnaderna avser något av följande:

   a) Korttidshyra av lagerkapacitet för tillfällig lagring av medlemsstaternas bistånd i syfte att underlätta samordningen av transporter.
   b) Transport från den medlemsstat som erbjuder biståndet till den medlemsstat som underlättar samordningen av transporter.
   c) Ompackning av medlemsstaternas bistånd för fullt utnyttjande av den tillgängliga transportkapaciteten eller uppfyllande av särskilda operativa krav.
   d) Lokal transport, transitering och förvaring i lager av bistånd som sammanförts i poolen i syfte att säkerställa en samordnad leverans till slutdestinationen i det land som begärt bistånd.

4a.  När rescEU-kapacitet används för nationella ändamål i enlighet med artikel 12.5, ska alla kostnader, inbegripet underhålls- och reparationskostnader, täckas av den medlemsstat som använder kapaciteten.

4b.  Vid insättning av rescEU-kapacitet inom ramen för civilskyddsmekanismen ska unionens ekonomiska bistånd täcka 75 % av de operativa kostnaderna.

Genom undantag från första stycket ska unionens ekonomiska bistånd täcka 100 % av de operativa kostnaderna för rescEU-kapacitet som krävs vid katastrofer med låg sannolikhet och stora konsekvenser, när den kapaciteten sätts in inom ramen för civilskyddsmekanismen.

4c.  För sådan insättning utanför unionen som avses i artikel 12.10 ska unionens ekonomiska bistånd täcka 100 % av de operativa kostnaderna.

4d.  När det ekonomiska bistånd från unionen som avses i denna artikel inte täcker 100 % av kostnadsbeloppet ska den medlemsstat som begärt bistånd stå för det resterande beloppet, om inte annat avtalats med den medlemsstat som erbjuder bistånd eller den medlemsstat som hyser rescEU-kapacitet.”

"

d)  Följande punkt ska läggas till:"

”8. Transportkostnader kan utgöras av enhetskostnader, schablonbelopp och schablonsatser om fastställts för varje typ av kostnad.”

"

15.  I artikel 26 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:"

”1. Åtgärder som får ekonomiskt bistånd inom ramen för detta beslut ska inte få bistånd från något annat av unionens finansieringsinstrument. I enlighet med artikel 191.1 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046*, ska dock ekonomiskt bistånd som beviljas i enlighet med artiklarna 21, 22 och 23 i detta beslut inte utgöra ett hinder för finansiering från något annat av unionens finansieringsinstrument i enlighet med det berörda instrumentets bestämmelser.

Kommissionen ska säkerställa att de som ansöker om och de som får ekonomiskt bistånd enligt detta beslut underrättar kommissionen om vilket ekonomiskt bistånd de erhåller från andra källor, inklusive unionens allmänna budget, och om pågående ansökningar om sådant bistånd.

2.  Synergieffekter, komplementaritet och ökad samordning med andra unionsinstrument ska utvecklas, såsom instrument till stöd för sammanhållning, landsbygdsutveckling, forskning, hälso- och sjukvård, ▌migrations- och säkerhetspolitik samt Europeiska unionens solidaritetsfond. Vid insatser i samband med humanitära kriser i tredjeländer ska kommissionen säkerställa komplementaritet och samstämmighet mellan de åtgärder som finansieras enligt detta beslut och de åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1257/96 och att dessa åtgärder genomförs i överensstämmelse med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (OUT L 193, 30.7.2018, s. 1)."

"

16.  Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

1. Civilskyddsmekanismen ska vara öppen för följande länder:

   a) De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med de villkor som anges i EES-avtalet, samt andra europeiska länder om det finns avtal och förfaranden som tillåter detta.
   b) Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller i liknande avtal.

1a.  Deltagande i civilskyddsmekanismen ska innefatta deltagande i dess verksamhet i enlighet med de mål, krav, kriterier, förfaranden och tidsfrister som fastställs i detta beslut och ska ske i enlighet med de särskilda villkor som fastställs i avtalen mellan unionen och den deltagande staten.

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Internationella eller regionala organisationer och tredjeländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken får medverka i verksamhet inom ramen för civilskyddsmekanismen om ett relevant bilateralt eller multilateralt avtal mellan dessa organisationer eller länder och unionen tillåter detta.”

"

17.  Artikel 30 ska ersättas med följande:"

”Artikel 30

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19.5 och 19.6 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2020.

3.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 21.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med ... [dagen för detta ändringsbesluts ikraftträdande].

4.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 19.5, 19.6 och 21.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

6.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

7.  En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 19.5, 19.6 och 21.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

"

18.  I artikel 32.1 ska leden g och h ersättas med följande:"

”g) Inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU i enlighet med artikel 12, inbegripet kriterier för beslut om insättande och förfaranden för driften, samt de kostnader som avses i artikel 21.3.

   h) Inrättande och organisation av unionens kunskapsnätverk för civilskydd som föreskrivs i artikel 13.
   ha) Riskkategorier med låg sannolikhet och stora konsekvenser och motsvarande kapacitet att hantera dem, som avses i artikel 21.4.
   hb) Kriterier och förfaranden för erkännande av långvarigt engagemang och extraordinära bidrag till unionens civilskydd som avses i artikel 20a.”

"

19.  Artikel 34 ska ersättas med följande:"

”Artikel 34

Utvärdering

1.  Genomförandet av de åtgärder som får ekonomiskt bistånd ska regelbundet kontrolleras.

2.  Kommissionen ska vartannat år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om vilka insatser och framsteg som gjorts med avseende på artiklarna 11 och 12. Rapporten ska innehålla information om vilka framsteg som gjorts vad gäller uppfyllandet av kapacitetsmålen och de brister som finns kvar, i enlighet med artikel 11.2, med beaktande av inrättandet av rescEU-kapacitet i enlighet med artikel 12. Rapporten ska också innehålla en genomgång av budget- och kostnadsutvecklingen i fråga om insatskapacitet och en bedömning av behovet av att vidareutveckla denna kapacitet.

3.  Kommissionen ska utvärdera tillämpningen av detta beslut och överlämna ett meddelande om detta besluts verkan, kostnadseffektivitet och fortsatta genomförande, i synnerhet om artikel 6.4 och rescEU-kapacitet, till Europaparlamentet och rådet, senast den 31 december 2023 och därefter vart femte år. Meddelandet ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av detta beslut.”

"

20.  Artikel 35 ska ersättas med följande:"

”Artikel 35

Övergångsbestämmelser

Till och med den 1 januari 2025 får ekonomiskt bistånd från unionen tillhandahållas för att täcka 75 % av kostnaderna för att säkerställa snabb tillgång till nationell kapacitet som motsvarar den som fastställs i enlighet med artikel 12.2. För detta ändamål får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag.

Den kapacitet som avses i första stycket ska betecknas som rescEU-kapacitet till och med utgången av denna övergångsperiod.

Genom undantag från artikel 12.6 ska det beslut om insättande av kapacitet som avses i första stycket fattas av den medlemsstat som gjorde den tillgänglig som rescEU-kapacitet. Om en medlemsstat på grund av interna nödsituationer, force majeure eller, i undantagsfall, allvarliga skäl är förhindrad att göra denna kapacitet tillgänglig för en specifik katastrof ska denna medlemsstat underrätta kommissionen om detta så snart som möjligt med hänvisning till denna artikel.”

"

21.  Artikel 38 ska utgå.

22.  Hänvisningar till "europeisk insatskapacitet vid nödsituationer", "EERC" och "frivillig pool" i deras olika grammatiska former i hela texten till beslutet ska ersättas med en hänvisning till "Europeiska civilskyddspoolen" i lämplig grammatisk form.

23.  Bilaga Ia ska införas sådan den återges i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Befintliga arrangemang som omfattas av artikel 28 i beslut nr 1313/2013/EU ska fortsätta att gälla tills de vid behov ersätts.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

Bilaga

”Bilaga Ia

Kategorier av kostnader som kan vara stödberättigande vid beräkning av den totala uppskattade kostnaden i enlighet med artikel 21.3

1.  Kostnader för utrustning

2.  Underhållskostnader, inbegripet reparationskostnader

3.  Försäkringskostnader

4.  Kostnader för utbildning

5.  Kostnader för förvaring i lager

6.  Registrerings- och certifieringskostnader

7.  Kostnader för förbrukningsvaror

8.  Kostnader för personal som krävs för att säkerställa att rescEU-kapacitet är tillgänglig och insättningsbar.”

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen

Det extra anslaget till genomförandet av unionens civilskyddsmekanism under 2019 och 2020 har satts till 205,6 miljoner EUR. Utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter bör en del av den sammanlagda budgetökningen för rescEU göras tillgänglig genom omfördelningar inom budgetrubrik 3 (säkerhet och medborgarskap) och budgetrubrik 4 (Europa i världen) i den fleråriga budgetramen 2014–2020. De tre institutionerna erinrar om att en del av omfördelningarna redan ingår i budgeten för 2019 och att 15,34 miljoner EUR redan inkluderats i budgetplaneringen för 2020.

I samband med budgetförfarandet för 2020 uppmanas kommissionen att föreslå ytterligare 18,24 miljoner EUR i omfördelningar för att nå upp till 50 % för 2019 och 2020 under samma budgetrubriker.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 37.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 31 maj 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0236.
(4)Yttrande av den 18 oktober 2018 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(5)EUT C 361, 5.10.2018, s. 37.
(6)Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 februari 2019.
(7)Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, 6.11.2007, s. 27).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).
(12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).


Minimikrav för återanvändning av vatten ***I
PDF 328kWORD 94k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om minimikrav för återanvändning av vatten (COM(2018)0337 – C8-0220/2018 – 2018/0169(COD))
P8_TA(2019)0071A8-0044/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon ***I
PDF 169kWORD 47k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring och rättelse av förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon (COM(2018)0289 – C8-0183/2018 – 2018/0142(COD))
P8_TA-PROV(2019)0072A8-0318/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0289),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0183/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0318/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring ▌av förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon

P8_TC1-COD(2018)0142


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  ▌Beskrivningarna av fordon av kategorierna T1 och T2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013(4) behöver tydliggöras när det gäller positionen för den axel som befinner sig närmast föraren för traktorer med vändbar förarplats och ▌när det gäller metoden för beräkning av tyngdpunktens höjd. För att på ett korrekt och enhetligt sätt fastställa tyngdpunktens höjd för fordon av kategori T2 bör hänvisning göras till internationella normer som fastställer tyngdpunkten för en traktor.

(2)  Det är ytterst viktigt att det finns en korrekt definition av jordbrukstraktorers olika egenskaper baserad på analysen av deras tekniska egenskaper för att denna förordning och de delegerade akter och genomförandeakter som antagits i enlighet med den ska kunna genomföras korrekt och fullständigt. Eftersom diskussioner om definitionerna av kategorierna äger rum i de relevanta internationella forumen, som unionen är part i, bör kommissionen beakta detta arbete för att förhindra eventuella oproportionella och negativa effekter på tillämpningen av tekniska krav och provningsförfaranden, liksom en eventuell negativ inverkan för tillverkarna, särskilt tillverkare av mycket specialiserade traktorer.

(3)  ▌I förordning (EU) nr 167/2013 bör det tydliggöras att termen ”utbytbara maskiner” innebär ”utbytbar ▌utrustning” för att säkerställa en ▌konsekvent användning av terminologin i hela förordningen.

(4)  ▌Enligt förordning (EU) nr 167/2013 ska ▌importörerna behålla en kopia av intyget om överensstämmelse ▌för produkter som inte uppfyller kraven i den förordningen eller som utgör en allvarlig risk. Det bör tydliggöras att det som avses är ett EU-typgodkännandeintyg. Den förordningen bör därför ändras så att den hänvisar till det korrekta dokumentet.

(5)  ▌Enligt förordning (EU) nr 167/2013 ska EU-typgodkännandeintyget innehålla en bilaga med provningsresultaten. Det bör tydliggöras att det som avses är formuläret med provningsresultaten. Den förordningen bör därför ändras så att den hänvisar till den korrekta bilagan.

(6)  Genom förordning (EU) nr 167/2013 gavs kommissionen befogenhet att anta delegerade akter under en period på fem år, vilken löpte ut den 21 mars 2018. Eftersom ett behov av att uppdatera olika delar av typgodkännandeförfarandet enligt den förordningen och de akter som antagits i enlighet med den förordningen, fortsättningsvis föreligger, framför allt för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen eller för att införa rättelser, bör tidsperioden för utövandet av delegeringen av befogenheter ▌förlängas, med ▌ möjlighet till ytterligare förlängningar genom tyst medgivande.

(7)  ▌Förordning (EU) nr 167/2013 hänvisar ▌till upphävandet av rådets direktiv 74/347/EEG(5) när den i stället borde hänvisa till upphävandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/2/EG(6), som kodifierade det tidigare direktivet. Det är därför nödvändigt att ändra den berörda hänvisningen i förordning (EU) nr 167/2013.

(8)  Eftersom den här förordningen ändrar förordning (EU) nr 167/2013 utan att utvidga dess normativa innehåll, och eftersom målen för den här förordningen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(9)  Förordning (EU) nr 167/2013 bör därför ändras ▌i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 167/2013

Förordning (EU) nr 167/2013 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 2.2 ska ersättas med följande:"

”2. Denna förordning ska inte tillämpas på utbytbar utrustning som helt och hållet lyfts från marken eller som inte kan röra sig runt en vertikal axel när det fordon som den är kopplad till kör på väg.”

"

2.   Artikel 4.2 och 4.3 ska ersättas med följande:"

2) kategori T1: hjultraktorer vars minsta spårvidd på den av axlarna som är närmast föraren inte understiger 1 150 mm, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kg och vars markfrigång inte överstiger 1 000 mm; för traktorer med vändbar förarplats (vändbart säte och vändbar ratt) är axeln närmast föraren den som är försedd med däcken med den största diametern.

   3) kategori T2: hjultraktorer vars minsta spårvidd understiger 1 150 mm, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kg och vars markfrigång inte överstiger 600 mm; om höjden för traktorns tyngdpunkt (fastställd i enlighet med ISO-standarden 789–6: 1982 och mätt från marken) delat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd är större än 0,90 ska den konstruktionsmässiga högsta hastigheten begränsas till 30 km/tim.

"

3.  Artikel 12.3 ska ersättas med följande:"

”3. Under en period av tio år efter utsläppandet på marknaden av ett fordon och under en period av fem år efter utsläppandet på marknaden av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet ska importörerna hålla ett exemplar av EU-typgodkännandeintyget tillgängligt för godkännande- och marknadskontrollmyndigheterna och säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till det informationsmaterial som avses i artikel 24.10.”

"

4.  I artikel 25.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) Formuläret med provningsresultaten.”

"

5.  I artikel 39.1 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Första stycket ska tillämpas endast på fordon inom unionens territorium som omfattades av ett giltigt EU-typgodkännande när de tillverkades, men som varken hade registrerats eller tagits i bruk innan giltighetstiden för detta EU-typgodkännande gick ut.”

"

6.   Artikel 71.2 ska ersättas med följande:"

”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 17.5, 18.4, 19.6, 20.8, 27.6, 28.6, 45.4, 49.3, 53.12, 61 och 70 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 22 mars 2013. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast den 22 juni 2022 och nio månader före utgången av varje påföljande period på fem år.”

"

7.  Artikel 76.1 ska ersättas med följande:"

”1. Utan att det påverkar artikel 73.2 i denna förordning, ska direktiven 76/432/EEG, 76/763/EEG, 77/537/EEG, 78/764/EEG, 80/720/EEG, 86/297/EEG, 86/298/EEG, 86/415/EEG, 87/402/EEG, 2000/25/EG, 2003/37/EG, 2008/2/EG, 2009/57/EG, 2009/58/EG, 2009/59/EG, 2009/60/EG, 2009/61/EG, 2009/63/EG, 2009/64/EG, 2009/66/EG, 2009/68/EG, 2009/75/EG, 2009/76/EG och 2009/144/EG upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2016.”

"

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 104.
(2)EUT C 440, 6.12.2018, s. 104.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 februari 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).
(5)Rådets direktiv 74/347/EEG av den 25 juni 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfält och vindrutetorkare för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT L 191, 15.7.1974, s. 5).
(6)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/2/EG av den 15 januari 2008 om siktfält och vindrutetorkare för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 24, 29.1.2008, s. 30).


Programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag och europeisk statistik ***I
PDF 386kWORD 129k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag, inklusive små och medelstora företag, och europeisk statistik samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 99/2013, (EU) nr 1287/2013, (EU) nr 254/2014, (EU) nr 258/2014, (EU) nr 652/2014 och (EU) 2017/826 (COM(2018)0441 – C8-0254/2018 – 2018/0231(COD))
P8_TA(2019)0073A8-0052/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Mervärdesskatt: Det slutgiltiga systemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna *
PDF 210kWORD 57k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 februari 2019 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller införandet av de detaljerade tekniska bestämmelserna för driften av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna (COM(2018)0329 – C8-0317/2018 – 2018/0164(CNS))
P8_TA-PROV(2019)0074A8-0028/2019

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0329),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0317/2018),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0028/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 1
(1)  När rådet 1967 antog det gemensamma systemet för mervärdesskatt (moms) genom rådets direktiv 62/227/EEG3 och 67/228/EEG4 gjordes ett åtagande om att inrätta ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna som fungerar på ett liknande sätt som det skulle fungera inom en enda medlemsstat. Eftersom de politiska och tekniska förhållandena inte var mogna för ett sådant system när de fiskala gränserna mellan medlemsstaterna avskaffades i slutet av 1992, antogs övergångsordningen för mervärdesskatt. Rådets direktiv 2006/112/EG5, som för närvarande är i kraft, föreskriver att dessa övergångsbestämmelser måste ersättas av slutgiltiga bestämmelser som i princip grundar sig på beskattningen i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster har sitt ursprung.
(1)  När rådet 1967 antog det gemensamma systemet för mervärdesskatt (moms) genom rådets direktiv 62/227/EEG3 och 67/228/EEG4 gjordes ett åtagande om att inrätta ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna som fungerar på ett liknande sätt som det skulle fungera inom en enda medlemsstat. Eftersom de politiska och tekniska förhållandena inte var mogna för ett sådant system när de fiskala gränserna mellan medlemsstaterna avskaffades i slutet av 1992, antogs övergångsordningen för mervärdesskatt. Rådets direktiv 2006/112/EG5, som för närvarande är i kraft, föreskriver att dessa övergångsbestämmelser måste ersättas av slutgiltiga bestämmelser som i princip grundar sig på beskattningen i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster har sitt ursprung. Dessa övergångsregler har emellertid nu funnits i flera årtionden, vilket har resulterat i ett komplext övergångssystem för mervärdesskatt som är sårbart för gränsöverskridande momsbedrägerier inom unionen. Dessa övergångsregler lider av flera brister som leder till att mervärdesskattesystemet varken är helt effektivt eller förenligt med de krav som en verklig inre marknad ställer. Sårbarheterna hos övergångssystemet för mervärdesskatt blev uppenbara redan några år efter dess införande. Sedan dess har det vidtagits flera lagstiftningsåtgärder (förbättrat administrativt samarbete, kortare tidsfrister för sammanställningar, sektorsvis omvänd betalningsskyldighet) och icke-lagstiftningsåtgärder. Den senaste tidens studier av mervärdesskattegapet visar dock att den icke uppburna mervärdesskatten fortfarande uppgår till enorma belopp. Detta är det första lagstiftningsförslag sedan införandet av de aktuella mervärdesskattereglerna år 1992 som syftar till att ta itu med gränsöverskridande bedrägerier i grunden. I sitt meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag, identifierade kommissionen komplexiteten hos de nuvarande bestämmelserna om mervärdesskatt som ett av de största hindren för förverkligandet av den inre marknaden. Samtidigt har mervärdesskattegapet, definierat som skillnaden mellan den mervärdesskatt som faktiskt inkasseras och det teoretiska belopp som förväntas samlas in, ökat och uppgick till 151,5 miljarder EUR i EU-28 2015. Detta visar att det behövs en snabb och omfattande reform av mervärdesskattesystemet i riktning mot ett slutgiltigt mervärdesskattesystem, för att underlätta och förenkla den gränsöverskridande handeln inom unionen och göra systemet mer bedrägerisäkert.
__________________
__________________
3 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, 14.4.1967, s. 1301).
3 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, 14.4.1967, s. 1301).
4 Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EGT 71, 14.4.1967, s. 1303).
4 Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EGT 71, 14.4.1967, s. 1303).
5 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
5 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Tidigare påpekade alltid kommissionen, med stöd av Europaparlamentet, att ett mervärdesskattesystem baserat på beskattning i ursprungsmedlemsstaten var rätt svar för att göra unionens mervärdesskattesystem mer bedrägerisäkert, och mest förenligt med en korrekt fungerande inre marknad. Det aktuella initiativet baseras dock på den av medlemsstaterna föredragna metoden med beskattning i destinationsmedlemsstaten, i syfte att tillåta en viss flexibilitet i medlemsstaternas fastställande av mervärdesskattesatser.
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  Rådet har, med stöd av Europaparlamentet6 och Ekonomiska och sociala kommittén7, bekräftat att ett ursprungsbaserat system inte kunde uppnås och uppmanade kommissionen att fortsätta med ett fördjupat tekniskt arbete och en bred dialog med medlemsstaterna för att i detalj utreda olika tänkbara sätt att genomföra destinationsprincipen8.
(2)  Rådet har, med stöd av Europaparlamentet6 och Ekonomiska och sociala kommittén7, bekräftat att ett ursprungsbaserat system inte kunde uppnås och uppmanade kommissionen att fortsätta med ett fördjupat tekniskt arbete och en bred dialog med medlemsstaterna för att i detalj utreda olika tänkbara sätt att genomföra destinationsprincipen8, i syfte att säkerställa att tillhandahållandet av varor från en medlemsstat till en annan beskattas som om de tillhandahölls och förvärvades inom en medlemsstat. Inrättandet av ett gemensamt mervärdesskatteområde i unionen är avgörande för att sänka efterlevnadskostnaderna för företagen, särskilt små och medelstora företag med gränsöverskridande verksamhet, minska risken för gränsöverskridande momsbedrägerier och förenkla momsrelaterade förfaranden. Ett slutgiltigt mervärdesskattesystem kommer att stärka den inre marknaden och skapa bättre affärsvillkor för gränsöverskridande handel. Det bör ta hänsyn till de förändringar som är nödvändiga på grund av teknisk utveckling och digitalisering. Detta direktiv fastställer de tekniska åtgärderna för genomförandet av de så kallade hörnstenarna, som kommissionen fastställt i sitt förslag av den 18 januari 20183a. Medlemsstaterna bör därför fatta beslut om de nämnda hörnstenarna, för att snabbt framskrida med genomförandet av detta direktiv.
__________________
__________________
6 Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid (P7_TA(2011)0436) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P7-TA-2011-0436
6 Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid (P7_TA(2011)0436) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P7-TA-2011-0436
7 Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2011 om ”Grönbok om mervärdesskattens framtid – Ett enklare, stabilare och mera effektivt mervärdesskattesystem” http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52011AE1168
7 Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2011 om ”Grönbok om mervärdesskattens framtid – Ett enklare, stabilare och mera effektivt mervärdesskattesystem” http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52011AE1168
8 Rådets slutsatser om mervärdesskattens framtid – 3167:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 15 maj 2012 (se särskilt punkt B 4) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/130257.pdf Handlingsplanen för mervärdesskatt:
8 Rådets slutsatser om mervärdesskattens framtid – 3167:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 15 maj 2012 (se särskilt punkt B 4) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/130257.pdf Handlingsplanen för mervärdesskatt:
3a Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser, COM(2018)0020, 2018/0005(CNS).
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Kommissionen anger i sin handlingsplan för mervärdesskatt9 de ändringar av mervärdesskattesystemet som krävs för att utveckla ett sådant destinationsbaserat system för unionsintern handel med hjälp av beskattningen av gränsöverskridande leveranser. Rådet bekräftade därefter slutsatserna i handlingsplanen och konstaterade bland att annat att det anser att principen om beskattning i ursprungsmedlemsstaten som planeras för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet bör ersättas av principen om beskattning i destinationsmedlemsstaten10.
(3)  Kommissionen anger i sin handlingsplan för mervärdesskatt9 de ändringar av mervärdesskattesystemet som krävs för att utveckla ett sådant destinationsbaserat system för unionsintern handel med hjälp av beskattningen av gränsöverskridande leveranser. Rådet bekräftade därefter slutsatserna i handlingsplanen och konstaterade bland att annat att det anser att principen om beskattning i ursprungsmedlemsstaten som planeras för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet bör ersättas av principen om beskattning i destinationsmedlemsstaten10. Denna ändring bör bidra till att minska mervärdesskatterelaterade gränsöverskridande bedrägerier med uppskattningsvis 50 miljarder EUR årligen.
__________________
__________________
9 Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2016) 148 final, 7.4.2016)
9 Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2016) 148 final, 7.4.2016)
10 För mer information, läs dessa OECD-rapporter: http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/05/25-conclusions-vat-action-plan/
10 För mer information, läs dessa OECD-rapporter: http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/05/25-conclusions-vat-action-plan/
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 4a (nytt)
(4a)   För att säkra ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna bör kommissionen garantera systemets transparens, särskilt genom det obligatoriska offentliggörandet på årsbasis av bedrägerier som begåtts i varje medlemsstat. Transparensen är även viktig för att förstå bedrägeriernas omfattning, öka allmänhetens medvetenhet och sätta press på medlemsstaterna.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Särskild uppmärksamhet bör ägnas Europaparlamentets ståndpunkter som antagits i dess lagstiftningsresolutioner av den 3 oktober 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG för harmonisering och förenkling av vissa regler i mervärdesskattesystemet och om införande av ett slutgiltigt system för beskattning av handel mellan medlemsstaterna (COM(2017)0569 – C8-0363/2017 – 2017/0251(CNS)) och om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser (COM(2018)0020 – C8-0023/2018 – 2018/0005(CNS)) och i dess lagstiftningsresolution av den 3 juli 2018 om det ändrade förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller åtgärder för att stärka det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet (COM(2017)0706 – C8-0441/2017 – 2017/0248(CNS)).
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  Den allmänna regeln för leveranser av varor, även unionsinterna leveranser av varor, och för tillhandahållanden av tjänster bör vara att leverantören är betalningsskyldig för mervärdesskatten.
(13)  Den allmänna regeln för leveranser av varor, även unionsinterna leveranser av varor, och för tillhandahållanden av tjänster bör vara att leverantören är betalningsskyldig för mervärdesskatten. Dessa nya principer kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att bättre bekämpa mervärdesskattebedrägerier, i synnerhet gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag, vilket beräknas uppgå till minst 50 miljarder EUR per år.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 14a (nytt)
(14a)   Strikta kriterier, som alla medlemsstater tillämpar på ett harmoniserat sätt, behöver införas för att fastställa vilka företag som kan inneha status som certifierad beskattningsbar person. Det bör införas gemensamma regler och bestämmelser som leder till böter och andra påföljder för dem som inte följer dessa.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 14b (nytt)
(14b)   Kommissionen bör ha ansvaret för att lägga fram ytterligare riktlinjer och kontrollera att medlemsstaterna tillämpar dessa harmoniserade kriterier korrekt i hela unionen.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 15
(15)  Bestämmelserna om tillfällig tillämpning av metoden för omvänd skattskyldighet för lös egendom bör ses över i syfte att säkerställa deras samstämmighet med införandet av de nya bestämmelserna om den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt på unionsinterna leveranser av varor.
(15)  Bestämmelserna om tillfällig tillämpning av metoden för omvänd skattskyldighet för lös egendom bör ses över i syfte att säkerställa deras samstämmighet med införandet av de nya bestämmelserna om den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt på unionsinterna leveranser av varor. Genomförandet av detta direktiv skulle kunna medföra att den tillfälliga tillämpningen av omvänd betalningsskyldighet inte längre krävs. Kommissionen bör därför i ett senare skede analysera behovet av att upphäva förslaget om en tillfällig tillämpning av mekanismen för omvänd betalningsskyldighet.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 23
(23)  I syfte att säkerställa samstämmighet i de skyldigheter att rapportera mervärdesskatt som gäller för stora företag, bör frekvensen för inlämning av mervärdesskattedeklarationer enligt denna särskilda ordning ses över genom att lägga till att beskattningsbara personer som utnyttjar ordningen ska lämna in månatliga mervärdesskattedeklarationer enligt ordningen när deras årliga omsättning i unionen överstiger 2 500 000 EUR.
(23)  I syfte att säkerställa samstämmighet i de skyldigheter att rapportera mervärdesskatt som gäller för stora företag, bör frekvensen för inlämning av mervärdesskattedeklarationer enligt denna särskilda ordning ses över genom att lägga till att beskattningsbara personer som utnyttjar ordningen ska lämna in månatliga mervärdesskattedeklarationer enligt ordningen när deras årliga omsättning avseende mervärdesskatt i unionen överstiger 2 500 000 EUR.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Skäl 25a (nytt)
(25a)   En hög grad av bristande efterlevnad ger inte bara ekonomiska förluster för beskattningsbara personer som uppfyller kraven utan hotar även skattesystemets sammanhållning och samstämmighet och skapar en generell känsla av orättvisa genom snedvridning av konkurrensen. Ett effektivt och begripligt system är avgörande för att generera offentliga intäkter och för egenansvar från både medborgares och företags sida.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 26a (nytt)
(26a)   Statistik visar att bedragare drar nytta av systemets svaghet och följer ekonomins utveckling samt den dynamiska efterfrågeökningen för vissa tillgångar. Det är därför nödvändigt att inrätta ett system som är tillräckligt dynamiskt för att hantera skadliga aktiviteter och minska graden av både avsiktligt bristande efterlevnad (bedrägeri) och oavsiktligt bristande efterlevnad.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 26b (nytt)
(26b)   Med särskilt fokus på behoven hos de små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom unionen och för att underlätta handeln och öka rättssäkerheten på den inre marknaden bör kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inrätta en omfattande och offentligt tillgänglig unionswebbportal med information till företag om mervärdesskatt. Denna flerspråkiga webbportal bör ge snabb, aktuell och korrekt tillgång till relevant information om genomförandet av systemet för mervärdesskatt i de olika medlemsstaterna, särskilt om de korrekta mervärdesskattesatserna för olika varor och tjänster i de olika medlemsstaterna samt villkoren för nollskattesatser. En sådan portal skulle också kunna bidra till att åtgärda det nuvarande mervärdesskattegapet.
Ändring 15
Förslag till direktiv
Skäl 26c (nytt)
(26c)   Den gemensamma kontaktpunkten (One Stop Shop) är en central del i det nya destinationsbaserade systemet, utan vilket mervärdesskattesystemets komplexitet och den administrativa bördan skulle öka betydligt. För att säkerställa driftskompatibilitet, användarvänlighet och framtida bedrägerisäkring, bör gemensamma kontaktpunkter (One Stop Shops) för företag använda ett harmoniserat gränsöverskridande it-system som grundar sig på gemensamma standarder och som möjliggör automatisk hämtning och inmatning av uppgifter, exempelvis genom användning av enhetliga standardblanketter.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 28
(28)  Till följd av införandet av unionsintern leverans av varor som ett nytt koncept är det lämpligt att ersätta termen ”gemenskapen” med ”unionen” för att säkerställa en uppdaterad och konsekvent användning av termen.
(28)  Till följd av införandet av unionsintern leverans av varor som ett nytt koncept är det lämpligt att ersätta termen ”gemenskapen” med ”unionen” i hela direktivet för att säkerställa en uppdaterad och konsekvent användning av termen.
Ändring 17
Förslag till direktiv
Skäl 30a (nytt)
(30a)  Lagstiftningsåtgärder för att reformera mervärdesskattesystemet, bekämpa mervärdesskattebedrägeri och minska mervärdesskattegapet kan lyckas endast om medlemsstaternas skattemyndigheter har ett närmare samarbete i en anda av ömsesidig tillit och utbyter relevant information för uppgifternas utförande.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 4a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 8
(4a)  Artikel 8 ska ersättas med följande:
Artikel 8
Artikel 8
Om kommissionen finner att bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 inte längre har något berättigande, särskilt med avseende på konkurrensneutralitet eller egna medel, skall den lägga fram lämpliga förslag för rådet.
Om kommissionen finner att bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 inte längre har något berättigande, särskilt med avseende på konkurrensneutralitet eller egna medel, skall den lägga fram lämpliga förslag för Europaparlamentet och rådet.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 1 – stycke 1
Om sökanden är en beskattningsbar person som har beviljats status som godkänd ekonomisk verksamhetsutövare för tulländamål, ska kriterierna i punkt 2 anses vara uppfyllda.
Om sökanden är en beskattningsbar person som har beviljats status som godkänd ekonomisk verksamhetsutövare för tulländamål, ska kriterierna i punkt 2 anses vara uppfyllda vid tillämpningen av detta direktiv.
Ändring 20
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 2 – led aa (nytt)
(aa)   Frånvaro av alla former av allvarliga brott i samband med sökandens ekonomiska verksamhet, exempelvis men inte uteslutande
(i)  penningtvätt,
(ii)  skatteundandragande och skatteflykt,
(iii)  missbruk av unionens fonder och program,
(iv)  konkurs- eller insolvensbedrägeri,
(v)  försäkringsbedrägeri eller annat ekonomiskt bedrägeri,
(vi)  mutor och/eller korruption,
(vii)  it-brottslighet,
(viii)  deltagande i en kriminell organisation,
(ix)  brott på det konkurrensrättsliga området,
(x)  direkt eller indirekt inblandning i terroristverksamhet.
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 2 – led c
(c)  Bevis på att sökanden är ekonomiskt solvent, som ska anses ha bevisats om den sökande har en god ekonomisk ställning som innebär att han eller hon kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till särdragen hos den typ av affärsverksamhet som berörs eller genom garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra finansinstitut eller genom andra ekonomiskt tillförlitliga tredje parter.
(c)  Bevis på att sökanden är ekonomiskt solvent sedan tre år tillbaka, vilket ska anses ha bevisats om den sökande har en god ekonomisk ställning som innebär att han eller hon kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till särdragen hos den typ av affärsverksamhet som berörs eller genom garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra finansinstitut eller genom andra ekonomiskt tillförlitliga tredje parter. Sökanden måste ha ett bankkonto hos ett finansinstitut som är etablerat i unionen.
Ändring 22
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 2a (ny)
2a.   För att säkerställa en harmoniserad tolkning i fråga om beviljande av status som certifierad beskattningsbar person, ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ytterligare vägledning för medlemsstaterna för bedömning av dessa kriterier, med giltighet i hela unionen. Den första genomförandeakten ska antas senast en månad efter att detta direktiv har trätt i kraft.
Ändring 23
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 3a (ny)
3a.   För att uppmuntra ansökningar om status som certifierad beskattningsbar person ska kommissionen införa ett skräddarsytt förfarande för små och medelstora företag.
Ändring 24
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 4 – stycke 1
En beskattningsbar person som ansöker om status som certifierad beskattningsbar person ska tillhandahålla alla uppgifter som krävs av skattemyndigheterna för att de ska kunna fatta ett beslut.
En beskattningsbar person som ansöker om status som certifierad beskattningsbar person ska tillhandahålla alla relevanta uppgifter som krävs av skattemyndigheterna för att de ska kunna fatta ett beslut. Skattemyndigheterna ska behandla ansökan utan dröjsmål och bör vara föremål för harmoniserade kriterier mellan medlemsstaterna när det gäller tillhandahållandet av information.
Ändring 25
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 4a (ny)
4a.   När status som certifierad beskattningsbar person beviljas ska denna information göras tillgänglig via systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES). Ändringar av denna status ska uppdateras i systemet utan dröjsmål.
Ändring 26
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 5
5.  Om ansökan avslås ska skattemyndigheten underrätta sökanden om grunderna till avslaget tillsammans med beslutet. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden ges rätt att överklaga beslut om att avslå en ansökan.
5.  Om ansökan avslås ska skattemyndigheten utan dröjsmål underrätta sökanden om grunderna till avslaget tillsammans med beslutet, där grunderna till avslag tydligt anges. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden ges rätt att inom en rimlig tidsperiod överklaga beslut om att avslå en ansökan.
Ändring 27
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 5a (ny)
5a.   Där ansökan avslås ska beslutet samt skälen till avslaget meddelas skattemyndigheterna i andra medlemsstater.
Ändring 28
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 6
6.  Den beskattningsbara person som har beviljats status som certifierad beskattningsbar person ska utan dröjsmål underrätta skattemyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades och som kan påverka fortsättningen av denna status. Skattemyndigheten ska dra in skattestatusen om de kriterier som anges i punkt 2 inte längre är uppfyllda.
6.  Den beskattningsbara person som har beviljats status som certifierad beskattningsbar person ska inom en månad underrätta skattemyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades och som kan påverka fortsättningen av denna status. Skattemyndigheten ska dra in skattestatusen om de kriterier som anges i punkt 2 inte längre är uppfyllda. Skattemyndigheterna i de medlemsstater som har beviljat status som certifierad beskattningsbar person ska se över detta beslut, minst vartannat år, för att säkerställa att villkoren ännu är uppfyllda. Om den beskattningsbara personen har underlåtit att informera skattemyndigheterna om någon faktor som skulle kunna påverka statusen som certifierad beskattningsbar person såsom den anges i genomförandeakten eller avsiktligt har dolt någon sådan faktor, ska denne vara föremål för proportionerliga, effektiva och avskräckande sanktioner, inklusive förlust av statusen som certifierad beskattningsbar person.
Ändring 29
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 6a (ny)
6a.   En beskattningsbar person som har nekats status som certifierad beskattningsbar person eller som på eget initiativ har meddelat skattemyndigheten att han eller hon inte längre uppfyller de kriterier som anges i punkt 2, får tidigast sex månader från dagen för avslaget gällande denna status eller återkallandet av denna på nytt ansöka om status som certifierad beskattningsbar person, under förutsättning att alla relevanta villkor är uppfyllda.
Ändring 30
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 6b (ny)
6b.   Kommissionen ska anta relevanta riktlinjer för att säkerställa enhetliga standarder för övervakning av fortsatt behörighet för status som certifierad beskattningsbar person och återkallandet av skattestatusen inom och mellan medlemsstater.
Ändring 31
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 6c (ny)
6c.   Om den sökande har förvägrats status som godkänd ekonomisk aktör i enlighet med unionens tullkodex under de senaste tre åren ska den sökande inte beviljas status som certifierad beskattningsbar person.
Ändring 32
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 13a – punkt 7
7.  Status som certifierad beskattningsbar person i en medlemsstat ska erkännas av skattemyndigheterna i alla medlemsstater.”
7.  Status som certifierad beskattningsbar person i en medlemsstat ska erkännas av skattemyndigheterna i alla medlemsstater. Nationella mekanismer kommer att fortsatt gälla för interna mervärdesskattetvister mellan den skattskyldige och den nationella skattemyndigheten.
Ändring 33
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 56a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 145 – punkt 1
(56a)  I artikel 145 ska punkt 1 ersättas med följande:
1.  Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artiklarna 143 och 144 och anta närmare regler för deras genomförande.
1. Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till Europaparlamentet och rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artiklarna 143 och 144 och anta närmare regler för deras genomförande.
Ändring 34
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 59a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 150 – punkt 1
(59a)  I artikel 150 ska punkt 1 ersättas med följande:
1.  Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artikel 148 och anta närmare regler för deras genomförande.
1. Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till Europaparlamentet och rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artikel 148 och anta närmare regler för deras genomförande.
Ändring 35
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 68a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 166
(68a)  Artikel 166 ska ersättas med följande:
Artikel 166
Artikel 166
Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet om gemensamma regler för tillämpning av mervärdesskatt på de transaktioner som avses i avsnitten 1 och 2.
Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till Europaparlamentet och rådet om gemensamma regler för tillämpning av mervärdesskatt på de transaktioner som avses i avsnitten 1 och 2.
Ändring 36
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 123a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 293 – punkt 1 – inledningen
(123a)  I artikel 293.1 ska inledningen ersättas med följande:
Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv skall kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande
Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv skall kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande
Ändring 37
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 166a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 395 – punkt 3
(166a)  I artikel 395 ska punkt 3 ersättas med följande:
3.  Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.
3. Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.
Ändring 38
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 166b (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 396 – punkt 3
(166b)  I artikel 396 ska punkt 3 ersättas med följande:
3.  Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.
3. Kommissionen skall inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.
Ändring 39
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 169a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 404a (ny)
(169a)  Följande nya artikel ska införas efter artikel 404:
”Artikel 404a
Inom fyra år från antagandet av rådets direktiv (EU) .../...* +, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram, på grundval av uppgifter som erhållits från medlemsstaterna, en rapport om genomförandet och tillämpningen av de nya bestämmelserna i detta direktiv, när det är lämpligt [och med beaktande av behovet av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna], tillsammans med förslag.”
_______________
* Rådets direktiv (EU) .../... av ... om ändring av ... (EUT ...).
+ EUT: För in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS .../... (2018/0164(CNS)) i texten och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning avseende det direktivet i fotnoten.
Ändring 40
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 169b (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 404b (ny)
(169b)  Efter artikel 404a infogas följande nya artikel:
”Artikel 404b
Inom två år från antagandet av rådets direktiv (EU) .../...* +, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om effektiviteten i utbytet av relevant information mellan medlemsstaternas skattemyndigheter, givet betydelsen av ömsesidig tillit för att ett slutgiltigt mervärdesskattesystem ska kunna fungera.”
________________
* Rådets direktiv (EU) .../... av ... om ändring av ... (EUT ...).
+ EUT: För in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS .../... (2018/0164(CNS)) i texten och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning avseende det direktivet i fotnoten.
Ändring 41
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 173a (nytt)
Direktiv 2006/112/EG
Artikel 411a (ny)
(173a)   Följande artikel ska införas som artikel 411a:
”Artikel 411a
Senast den 1 juni 2020 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inrätta en omfattande, flerspråkig och offentligt tillgänglig EU-webbportal med information om mervärdesskatt där företag och konsumenter snabbt och effektivt kan få korrekt information om mervärdesskattesatser – särskilt om vilka varor och tjänster som omfattas av reducerade skattesatser eller undantag – och all relevant information om genomförandet av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet i de olika medlemsstaterna.
Som komplement till portalen ska en automatisk informationsmekanism inrättas. Denna mekanism ska säkerställa att skattebetalarna automatiskt meddelas om förändringar och uppdateringar av medlemsstaternas mervärdesskattesatser. Sådana automatiska meddelanden ska aktiveras innan ändringen börjar tillämpas och senast fem dagar efter det att beslutet har fattats.”
Ändring 42
Förslag till direktiv
Artikel 1a (ny)
Förordning (EU) nr 904/2010
Artikel 34 och artikel 49a (ny)
Artikel 1a
Ändring av förordning (EU) nr 904/2010
Förordning (EU) nr 904/2010 ska ändras på följande sätt:
(1)  Artikel 34 ska ersättas med följande:
Artikel 34
Artikel 34
1.  Medlemsstaterna ska själva välja i vilka av Eurofiscs verksamhetsområden som de vill delta och får också besluta att avsluta sitt deltagande i något av dessa verksamhetsområden.
1.  Eurofisc ska få nödvändigt tekniskt och logistiskt stöd från kommissionen. Kommissionen ska ha tillgång till den information enligt artikel 1 som kan utbytas inom Eurofisc, under de omständigheter som anges i artikel 55.2.
2.  De medlemsstater som har valt att delta i ett verksamhetsområde inom Eurofisc ska aktivt medverka i det multilaterala utbytet av riktad information mellan samtliga deltagande medlemsstater.
2.  Medlemsstaterna ska delta i verksamhetsområdena inom Eurofisc och ska aktivt medverka i det multilaterala utbytet av information.
3.  Informationsutbytet ska omfattas av sekretess i enlighet med artikel 55.
3.   Verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc får, på eget initiativ eller på begäran, vidarebefordra relevant information om de mest allvarliga gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerierna till Europol och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
3a.  Verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc får begära relevant information från Europol och Olaf. Verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc ska göra den information som tas emot från Europol och Olaf tillgänglig för de andra deltagande sambandstjänstemännen för Eurofisc. Denna information ska utbytas på elektronisk väg.
(2)  Följande artikel ska införas som artikel 49a:
”Artikel 49a
Medlemsstaterna och kommissionen ska inrätta ett gemensamt system för insamling av statistik om momsbedrägerier inom gemenskapen samt oavsiktlig bristande efterlevnad och ska på årsbasis offentliggöra nationella uppskattningar av mervärdesskatteförluster på grund av dessa bedrägerier samt uppskattningar för unionen som helhet. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de praktiska förfarandena för ett sådant statistiskt system. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32010R0904)

Strategier för integration av romer
PDF 140kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om behovet av en förstärkt strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer efter 2020 och kraftfullare åtgärder mot antiziganism (2019/2509(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0075B8-0098/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 april 2011 En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och av efterföljande genomförande- och utvärderingsrapporter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i fråga om erkännandet av romer som en grupp i behov av särskilt skydd mot diskriminering,

–  med beaktande av resolution nr 2153 (2017) från Europarådets parlamentariska församling om främjande av inkluderingen av romer och resandefolk,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(2) och av rådets slutsatser av den 8 december 2016 om påskyndande av processen för integrering av romer och av den 13 oktober 2016 om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2016,

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag – antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(5),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om de grundläggande rättigheterna 2016 och av Europeiska unionens första och andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-MIDIS I och II) som FRA genomfört samt av andra undersökningar och rapporter om romer,

–  med beaktande av det europeiska medborgarinitiativet ”Minority Safepack”, som registrerades den 3 april 2017,

–  med beaktande av relevanta rapporter och rekommendationer från det romska civilsamhället, icke-statliga organisationer och forskningsinstitut,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antiziganism(6) är en specifik typ av rasism som riktas mot romerna, en ideologi som bygger på tanken om rasöverlägsenhet, en form av avhumanisering och institutionaliserad rasism närd av historisk diskriminering, vilket tar sig uttryck i bl.a. våld, hatpropaganda, utnyttjande, stigmatisering och de mest uppenbara formerna av diskriminering(7).

B.  Romer(8) förvägras fortfarande sina grundläggande mänskliga rättigheter i Europa.

C.  I kommissionens rapport om utvärderingen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2018)0785) betonas att ”ramen har varit avgörande för möjligheten att utveckla EU-instrument och nationella instrument och strukturer som syftar till att främja inkluderingen av romer men att ambitionen att ’få slut på romernas utanförskap’ inte har uppnåtts”.

D.  Kommissionens utvärdering visar att man i integrationsstrategierna måste arbeta mot de olika målen samtidigt och på ett övergripande sätt med ett starkare fokus på kampen mot antiziganism. Det bör läggas till ett särskilt mål om icke-diskriminering, tillsammans med mål för integrering av romer, vid sidan av de fyra målen för integrering av romer (utbildning, bostäder, sysselsättning och hälso- och sjukvård).

E.  De framsteg som gjorts när det gäller integreringen av romer är generellt sett begränsade. Förbättringar har konstaterats när det gäller skolavhopp och förskoleverksamhet, men situationen med segregation i skolorna har försämrats. Romernas självupplevda hälsotillstånd har blivit bättre, men deras tillgång till sjukvård är fortfarande begränsad. I de flesta medlemsstater har ingen förbättring konstaterats när det gäller möjligheterna till arbete, och andelen unga romer som varken arbetar eller studerar har till och med ökat. Bostadssituationen är mycket svår, och endast små framsteg har gjorts när det gäller fattigdom. Antiziganism och dess yttringar, såsom hatbrott och hatpropaganda – både på och utanför internet – är fortfarande ett allvarligt problem. EU:s åtgärder ansågs ha inneburit ett mervärde för den nationella politiken för romer och dess genomförande när det gäller såväl politik som styrning och finansiering.

F.  I utvärderingen rapporteras brister i den ursprungliga utformningen av ramen och dess begränsade effektivitet under genomförandet.

G.  Utvärderingen belyser att det behövs särskilda åtgärder för att säkerställa romernas egenmakt och deltagande. Egenmakt och kapacitetsuppbyggnad för romer och icke‑statliga organisationer är av avgörande betydelse.

H.  Utvärderingen visar att EU-ramen inte ägnade tillräcklig uppmärksamhet åt specifika grupper av romer, att diskriminering på flera grunder måste åtgärdas och att det finns ett behov av ett starkt jämställdhetsperspektiv och ett barnperspektiv i strategierna.

I.  Den nuvarande EU-ramen saknar tydliga mål och mätbara mål. Det finns inte tillräckliga kvalitativa och kvantitativa övervakningsförfaranden, samtidigt som de landsspecifika rekommendationerna inte är bindande. Det görs inte tillräckligt för att öka deltagandet av enskilda romer och romska befolkningsgrupper i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av åtgärder, program och projekt som avser romer.

J.  De flesta allmänna program inbegriper inte romer, och riktade åtgärder som omfattas av strukturfonderna har inte lett till några hållbara positiva förändringar i de mest missgynnade romernas liv.

K.  Medlemsstaterna har ett tydligt ansvar att vidta korrigerande åtgärder mot praxis som diskriminerar romer.

L.  Att skapa förtroende mellan romer och icke-romer är grundläggande för att romernas liv och livsmöjligheter ska kunna förbättras; förtroende är av avgörande betydelse för samhället i stort.

1.  Europaparlamentet upprepar den ståndpunkt, de uppmaningar och rekommendationer som parlamentet framförde och antog i sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism. Parlamentet beklagar att de åtgärder som har vidtagits till följd av parlamentets rekommendationer i denna resolution har varit begränsade.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   i. vidta åtgärder på grundval av uppmaningarna från parlamentet, rådet och ett stort antal icke-statliga organisationer och experter och föreslå en strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer för perioden efter 2020 med en bredare uppsättning prioriterade områden, tydliga och bindande mål, tidsfrister och indikatorer för att övervaka och ta itu med de specifika utmaningarna och återspegla de romska befolkningsgruppernas mångfald samt anslå betydande offentliga medel,
   ii. i tillräcklig utsträckning göra företrädare för romer, icke-statliga organisationer och det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) delaktiga vid utformningen av den strategiska EU-ramen, bland annat genom ett väl synligt och tillgängligt samrådsförfarande, och göra det möjligt för romer att på ett meningsfullt sätt delta i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU‑ramen och därigenom stärka deras egenansvar,
   iii. sätta kampen mot antiziganism i centrum för den strategiska EU-ramen, bland annat genom att lägga till ett särskilt mål mot diskriminering, tillsammans med andra mål, till exempel integrering av romer i ett miljömässigt hållbart, digitalt samhälle och en rättvis representation av romer inom livets alla områden, och att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta riktade strategier och konkreta åtgärder för att bekämpa antiziganism samt även en av dess yttringar, nämligen socialt och ekonomiskt utanförskap,
   iv. säkerställa att diskriminering på flera grunder, jämställdhetsintegrering och ett barnperspektiv behandlas på lämpligt sätt i den strategiska EU-ramen,
   v. säkerställa att det avsätts tillräckliga personalresurser och ekonomiska resurser så att den kapacitet finns som krävs för att övervaka, stödja och ge vägledning om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer, inbegripet vägledning till de nationella kontaktpunkterna för romer,
   vi. stärka Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) när det gäller dess mandat, institutionella kapacitet, personalresurser och budget, så att byrån kan bidra till utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de nationella strategierna för integrering av romer,
   vii. anta en strategi för mångfald och inkludering inom arbetskraften för att främja romers deltagande i EU-institutionernas personalstyrka,
   viii. uppmärksamma specifika grupper inom den romska befolkningen i EU:s strategiska ram, till exempel romer i EU som utövar sin rätt till fri rörlighet, romska medborgare från länder utanför EU och romer i anslutningsländerna,
   ix. inkludera en process för sanning, erkännande och försoning i den strategiska EU‑ramen för att skapa förtroende och framhäva konkreta kulturella och strukturella åtgärder och initiativ, som stöds med EU-medel,
   x. fortsätta att kontrollera att medlemsstaternas allmänna offentliga politik inom ramen för den europeiska planeringsterminen som en del i Europa 2020-strategin är inkluderande, och upprätthålla en stark koppling mellan inkluderande strukturreformer, uppnåendet av målen för integrering av romer och användningen av EU-medel i medlemsstaterna,

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att

   i. utarbeta sina nationella strategier för integrering av romer för perioden efter 2020 med en bred uppsättning prioriterade områden, tydliga och bindande mål, tidsfrister och indikatorer för att övervaka och ta itu med de specifika utmaningarna och återspegla de romska befolkningsgruppernas mångfald samt anslå betydande offentliga medel,
   ii. följa en bottom-up-strategi och involvera företrädare för romer, lokalsamhällen, icke-statliga organisationer och jämställdhetsorgan i utformningen av sina nationella strategier för integrering av romer samt göra det möjligt för romer att på ett meningsfullt sätt delta i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av dessa strategier,
   iii. sätta kampen mot antiziganism i centrum för sina strategier, tillsammans med kampen mot en av antiziganismens yttringar, nämligen socialt och ekonomiskt utanförskap, utarbeta riktade strategier och konkreta åtgärder för att bekämpa antiziganism, såsom utredning av pågående och tidigare rasistiska angrepp mot romer, samt främja en rättvis representation av romer inom livets alla områden, bland annat i medier, offentliga institutioner och politiska organ,
   iv. säkerställa att diskriminering på flera grunder, jämställdhetsintegrering och ett barnperspektiv behandlas på lämpligt sätt i medlemsstaternas strategier,
   v. uttryckligen beakta barn som en prioritet vid utformning och genomförande av sina nationella strategier för integrering av romer och upprepar betydelsen av att skydda och främja lika tillgång till alla rättigheter för romska barn,
   vi. stärka de nationella kontaktpunkterna för romer när det gäller deras mandat, institutionella kapacitet, personalresurser och budget och säkerställa lämplig placering av dessa kontaktpunkter i strukturen för medlemsstaternas offentliga förvaltningar, så att de kan arbeta effektivt genom sektorsövergripande samordning,
   vii. uppmärksamma specifika grupper inom den romska befolkningen i sina strategier, till exempel romer i EU som utövar sin rätt till fri rörlighet och romska medborgare från länder utanför EU, däribland romer i anslutningsländerna,
   viii. inkludera en process för sanning, erkännande och försoning i sina strategier för att skapa förtroende och framhäva konkreta kulturella och strukturella åtgärder och initiativ, som stöds med offentliga medel,
   ix. säkerställa och slå vakt om verklig inkludering i den allmänna politiken, utnyttja tillgängliga medel från EU:s strukturfonder för att förbättra romernas levnadsförhållanden och möjligheter i livet på ett öppet och ansvarsfullt sätt, undersöka det nuvarande och tidigare missbruket av relevanta medel och vidta rättsliga åtgärder mot förövarna, och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla medel som är avsedda för romska befolkningsgrupper utnyttjas, även i slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen,

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Regionkommittén – för vidarebefordran till subnationella parlament och råd samt till Europarådet och Förenta nationerna.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(2) EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.
(3) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(4) EUT C 346, 27.9.2018, s. 171.
(5) EUT C 328, 6.9.2016, s. 4.
(6) Det engelska begreppet Anti-Gypsyism stavas ibland på andra sätt, och i de olika medlemsstaterna används ibland ett något annorlunda begrepp, t.ex. Antiziganismus.
(7) Allmän policyrekommendation (nr 13) från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) om bekämpande av antiziganism och diskriminering av romer.
(8) Termen ”rom” omfattar olika men närbesläktade grupper runtom i Europa – oavsett om de är bofasta eller inte –, såsom romer, resandefolk, sinter, manouche, kalé, romanichal, boyash, ashkali, balkanegyptier, jenisch, dom och lom, mellan vilka det kan förekomma kultur- och livsstilsmässiga skillnader.


Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet
PDF 183kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet (2018/2111(INI))
P8_TA-PROV(2019)0076A8-0041/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 9, 10, 11, 12, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 9, 10, 15, 18, 20, 21, 22, 23, 24, 26, 45, 46, 47, 48, 153 och 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget, och av lydelsen i artikel 10.3 att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”,

–  med beaktande av artikel 3.2 i EU-fördraget, i vilken rätten till fri rörlighet för personer fastställs,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den fleråriga budgetramen för perioden 2020–2027,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden(7),

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om införande av en provisorisk EU-resehandling och om upphävande av beslut 96/409/Gusp (COM(2018)0358),

–  med beaktande av rådets direktiv (EU) 2015/637 av den 20 april 2015 om samordnings- och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om upphävande av beslut 95/553/EG(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (COM(2018)0383),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 2 juli 2009 om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (COM(2009)0313),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 24 januari 2017 Stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring – Rapport om EU-medborgarskapet 2017 (COM(2017)0030),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 september 2018 om nätverk för valsamarbete, insyn på nätet, skydd mot cyberincidenter och bekämpning av desinformationskampanjer i samband med val till Europaparlamentet (C(2018)5949),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om det europeiska medborgarinitiativet(10) och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska medborgarinitiativet (COM(2017)0482),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU-medborgarskap till salu(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om genomförandet av rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2017 om hinder för unionsmedborgares fria rörlighet och frihet att arbeta på den inre marknaden(14),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2013 om att förstärka EU-medborgarskapet och främja EU-medborgarnas valrättigheter,

–  med beaktande av de studier som parlamentets utredningsavdelning C offentliggjorde 2016 om hinder för rätten till fri rörlighet och bosättning för EU-medborgare och deras familjer (Obstacles to the right of free movement and residence for EU citizens and their families),

–  med beaktande av 2018 års rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om att förverkliga EU-medborgarnas rättigheter och nationella domstolar som upprätthåller rätten till fri rörlighet och närstående rättigheter (Making EU citizens’ rights a reality: national courts enforcing freedom of movement and related rights),

–  med beaktande av resultaten från Eurobarometer 89 från 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om Europaparlamentets sammansättning(15),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (valakten)(16),

–  med beaktande av sitt beslut av den 7 februari 2018 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse(19),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 12 september 2018 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att säkerställa fria och rättvisa val till Europaparlamentet (COM(2018)0637),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för framställningar (A8-0041/2019), och av följande skäl:

A.  EU-medborgarskapet och dess närstående rättigheter infördes ursprungligen 1992 genom Maastrichtfördraget och stärktes ytterligare genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft i december 2009, men har bara delvis genomförts.

B.  De rättigheter, värden och principer som unionen bygger på, och som framhålls i artiklarna 2 och 6 i EU-fördraget, sätter medborgarna i centrum för det europeiska projektet. Debatten om EU:s framtid förutsätter därför också en diskussion om styrkan i vår gemensamma identitet.

C.  Principerna om öppenhet, integritet och ansvarighet hos EU:s institutioner och i beslutsprocessen, som härrör från artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget och artikel 41 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, är väsentliga inslag i begreppet medborgarskap och är avgörande för att bygga upp och stärka trovärdigheten hos och förtroendet för unionen som helhet. Utnyttjandet av tillfälliga och mellanstatliga arrangemang och instrument i flera av EU:s politikområden, samt informella beslutsorgan, kringgående och avinstitutionalisering av det ordinarie lagstiftningsförfarandet riskerar att allvarligt undergräva sådana principer.

D.  EU har haft problem med att hantera ett antal kriser med betydande socioekonomiska konsekvenser, vilket har lett till en framväxt av populistiska och nationalistiska ideologier baserade på exklusiva identiteter och rasistiska kriterier som står i strid med europeiska värden.

E.  Den otillfredsställande hanteringen av de olika kriserna har ökat medborgarnas besvikelse på vissa av resultaten av EU:s integrationsprojekt. Det är ytterst viktigt att se till att EU-medborgarskapet betraktas som ett värdefullt privilegium bland medborgarna, bland annat genom att man återupprättar medborgarnas förtroende för EU-projektet, ger företräde åt främjandet av alla medborgares rättigheter, inbegripet medborgerliga, politiska och sociala rättigheter m.fl., och förbättrar demokratin inom unionen, det praktiska åtnjutandet av de grundläggande rättigheterna och friheterna och möjligheten för alla medborgare att delta i unionens demokratiska liv, samtidigt som det civila samhället får större delaktighet i besluts- och genomförandeprocessen.

F.  Den pågående översynen av det europeiska medborgarinitiativet syftar till att förbättra dess ändamålsenlighet och främja deltagandedemokrati och aktivt medborgarskap.

G.  Tillgång till EU-medborgarskap fås genom innehav av medborgarskap i en medlemsstat, som regleras av nationell lagstiftning. Samtidigt föreskrivs de rättigheter och skyldigheter som följer av EU-medborgarskapet i EU-lagstiftningen och är inte beroende av medlemsstaterna och kan därför inte begränsas på ett omotiverat sätt av dem.

H.  När det gäller tillgång till nationellt medborgarskap bör medlemsstaterna följa principerna i EU-lagstiftningen, exempelvis principerna om proportionalitet, rättsstat och icke-diskriminering, som är utförligt definierade i domstolens rättspraxis.

I.  Storbritanniens planerade utträde ur unionen har belyst hur viktigt det är med EU-medborgarskapets rättigheter, särskilt bland unga européer, och den roll som dessa rättigheter spelar i miljontals EU-medborgares liv, och har också ökat medvetenheten i EU om den potentiella förlusten av sådana rättigheter på båda sidor.

J.  Det genomsnittliga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet 2014 var 42,6 %. Enligt den senaste Eurobarometerundersökningen, som offentliggjordes i maj 2018, kände endast 19 % av de intervjuade européerna till datumet för nästa val till Europaparlamentet.

K.  EU-medborgarna är nästan helt omedvetna om Europa Direkt-kontoren trots deras huvudsakliga uppgift att tillhandahålla information.

L.  Det finns över 400 Europa direkt-kontor i hela EU som hjälper kommissionen att sprida information om EU:s politik av direkt intresse för medborgarna i syfte att engagera medborgarna på lokal och regional nivå.

M.  Begreppet medborgarskap definierar förhållandet mellan medborgarna i en politisk gemenskap, inbegripet deras rättigheter, skyldigheter och ansvar. Artikel 20 i EUF-fördraget ger unionsmedborgarna rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid kommunala val i de medlemsstater där de är bosatta, på samma villkor som medborgarna i respektive stat.

N.  EU-medborgarna företräds direkt i Europaparlamentet, och alla medborgare måste få lika uppmärksamhet från EU-institutionerna. I artikel 8 i EUF-fördraget fastställs principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och det slås fast att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

O.  Europeiska unionens domstol har i ett antal fall fastställt att de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet också kan åberopas av medborgare i en medlemsstat gentemot samma stat(20).

P.  Ett antal medlemsstater erbjuder så kallade guldvisumprogram och investerarprogram som ett sätt att erhålla medborgarskap.

Q.  Fri rörlighet ger EU-medborgare möjligheter att resa, studera, arbeta och bo i andra EU-länder. Mer än 16 miljoner européer utövar sin rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land.

R.  Rätten till fri rörlighet spelar en central roll för EU-medborgarskapet och kompletterar de andra friheterna på EU:s inre marknad. Unga européer är mycket måna om den fria rörligheten, som betraktas som det mest positiva som åstadkommits av EU efter säkerställande av fred i Europa.

S.  Man har vid genomförandet av direktiv 2004/38/EG stött på praktiska svårigheter, och européerna kan fortfarande ha svårt att flytta till eller bosätta sig i en annan medlemsstat till följd av diskriminering på grund av nationalitet och inrese- och bosättningskrav. Det finns en betydande rättspraxis från domstolen som syftar till att klargöra centrala begrepp för rörliga EU-medborgare.

T.  Rätten till konsulärt skydd garanteras i artiklarna 20 och 23 i EUF-fördraget, och unionsmedborgare har därmed rätt till skydd inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken de är medborgare inte är representerad, av varje annan medlemsstat, på samma villkor som medborgarna i den staten. Nödsituationer, naturkatastrofer och händelser såsom terroristattacker kan påverka EU-medborgare som kommer från en medlemsstat utan representation i det berörda tredjelandet.

U.  Kommissionen har uppvisat ett åtagande i rapporten om EU-medborgarskapet 2017 om att anordna en EU-omfattande informations- och upplysningskampanj för att öka EU-medborgarnas kunskap om deras rättigheter. Detta ansvar att bättre informera EU-medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter måste delas av medlemsstaterna och det civila samhället.

V.  Enligt kommissionens rapport om EU-medborgarskapet 2017 har sedan 2012 allt fler människor rapporterat att de upplevt någon form av diskriminering.

W.  Upprättandet av Schengenområdet och införlivandet av Schengenregelverket i EU:s regelverk har i betydande grad stärkt den fria rörligheten i EU och är en av de största landvinningarna i det europeiska integrationsprojektet.

X.  Införandet av EU-medborgarskapet är en framgång för det europeiska projektet som ännu inte har förverkligat sin fulla potential. Det är viktigt att framhålla att detta är en unik konstruktion som man inte stöter på någon annanstans i världen.

1.  Europaparlamentet anser att inte alla bestämmelser om EU-medborgarskapet har genomförts så att de når sin fulla potential, trots att detta skulle möjliggöra en konsolidering av den europeiska identiteten. Parlamentet betonar att skapandet av ett EU-medborgarskap har visat att en typ av medborgarskap som inte bestäms av nationalitet kan existera och att den utgör grunden för ett politiskt område med rättigheter och skyldigheter som fastställs i EU:s lagstiftning och inte i statens. EU-institutionerna uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra genomförandet av, räckvidden för och ändamålsenligheten i fördragsbestämmelserna om medborgarskap samt motsvarande bestämmelser som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påpekar att EU-medborgarna inte är fullt medvetna om sina rättigheter som följer av EU-medborgarskapet.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU-medborgarskapet är ett komplement till medborgarskap i en medlemsstat. Parlamentet understryker att EU-medborgarskapet gör det möjligt för medborgarna att ha flera identiteter som kompletterar varandra, och att exkluderande nationalism och populistiska ideologier undergräver denna möjlighet. Utövandet av ett aktivt medborgarskap och uppmuntran till medborgardeltagande är avgörande för att stärka känslan av att tillhöra ett politiskt projekt för att främja utvecklingen av en gemensam känsla av europeisk identitet, ömsesidig förståelse, interkulturell dialog och transnationellt samarbete samt för att bygga öppna, inkluderande, sammanhållna och motståndskraftiga samhällen.

3.  Europaparlamentet anser att ett fullständigt genomförande, från EU:s institutioner, organ och byråer, av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och ett aktivt främjande av rättigheterna och principerna däri, utgör en viktig hävstång för att garantera medborgarnas faktiska medverkan i EU:s demokratiska process och konkretiserar bestämmelserna i artikel 20 i EUF-fördraget.

4.  Europaparlamentet betonar att samtliga rättigheter och skyldigheter som följer av EU-medborgarskapet inte kan begränsas utan sakliga skäl. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang eftertryckligen medlemsstaterna att utnyttja sin rätt att bevilja medborgarskap i en anda av rättvist samarbete, även när det gäller barn till EU-medborgare som har svårt att uppfylla medborgarskapskriterierna enligt nationella regler. Parlamentet understryker att ett framgångsrikt utövande av medborgerliga rättigheter förutsätter att alla rättigheter och friheter som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna skyddas och främjas, även för personer med funktionsnedsättning som bör kunna utöva sina grundläggande rättigheter på samma sätt som alla andra medborgare, och att jämställdhetsintegrering genomförs i syfte att säkerställa att kvinnor till fullo kan åtnjuta de rättigheter som är knutna till EU-medborgarskapet.

5.  Europaparlamentet påminner om att EU-medborgarskapet också har utvidgade konsekvenser och ger rättigheter när det gäller demokratiskt deltagande som härrör från artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget. Parlamentet betonar att det – för att man ska kunna utöva rätten att delta i unionens demokratiska liv – bör fattas beslut så öppet och så nära medborgarna som möjligt, och det är därför av grundläggande betydelse att ge relevanta garantier för insyn i beslutsfattandet och kampen mot korruption.

6.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater i dag har valt att inte tillämpa delar av fördragen, vilket leder till faktiska skillnader i de medborgerliga rättigheterna, som enligt fördragen är tänkta att vara lika.

7.  Europaparlamentet konstaterar att programmet Erasmus+, programmet för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Ett Europa för medborgarna medför stora fördelar för EU-medborgarna, i synnerhet för unga, genom att de ökar deras medvetenhet om ställningen som EU-medborgare och deras kunskaper om de rättigheter som följer av denna ställning och dess underliggande värden. Europeiska frivilligprogram såsom Europeiska volontärtjänsten och den europeiska solidaritetskåren spelar också en viktig roll för att bygga upp ett EU-medborgarskap. Parlamentet understryker hur oerhört viktigt det är med sådana program, särskilt bland unga, och efterlyser stärkt finansiering för dem.

Politiska rättigheter

8.  Europaparlamentet är bekymrat över den nedåtgående trenden när det gäller valdeltagandet i både nationella val och val till Europaparlamentet, särskilt bland unga. Parlamentet är övertygat om att förstärkningen av EU:s offentliga sfär och ett fullständigt genomförande av EU-medborgarskapet har potential att bidra till att vända nedgången genom att öka medborgarnas känsla av tillhörighet till en europeisk gemenskap och stärka den representativa demokratin.

9.  Europaparlamentet erkänner kommissionens insatser för att främja program som stärker EU-medborgarskapet och medborgarnas medvetenhet om sina politiska rättigheter. Parlamentet noterar dock de mycket små framsteg som gjorts i genomförandet av artikel 165 i EUF-fördraget som en rättslig grund för att främja den europeiska dimensionen i medborgarnas utbildning. Parlamentet anser att det är helt nödvändigt att främja medborgarnas deltagande i EU:s demokratiska liv, och att utvecklingen av EU-läroplaner i utbildningssystemen bör vara en prioritering när det gäller att bygga vidare på den potential som EU-medborgarskapet har.

10.  Europaparlamentet beklagar än en gång att vissa EU-medborgare förlorar sin rösträtt i den medlemsstat där de är medborgare och inte kan delta i nationella parlamentsval i den medlemsstat där de är bosatta. Parlamentet understryker att förlusten av valrättigheter till följd av bosättning i en annan medlemsstat skulle kunna avskräcka medborgare från att flytta till en annan medlemsstat och därför skulle kunna utgöra en potentiell överträdelse av artikel 18 i EUF-fördraget.

11.   Europaparlamentet anser att det, i ett system med representativ demokrati, är nödvändigt att säkerställa väl fungerande EU-institutioner för att skydda EU-medborgarnas alla politiska rättigheter. Parlamentet betonar vikten av tillgång till information om EU-medborgarskapet och de rättigheter som följer av det, på Europeiska unionens alla officiella språk, för att stärka begreppet EU-medborgarskap. Parlamentet beklagar att, sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget, har artikel 15.3, som blev den rättsliga grunden för allmänhetens tillgång till handlingar och som gör att reglerna om tillgång omfattar alla unionens institutioner, organ, byråer och kontor, ännu inte genomförts fullt ut. Parlamentet anser att framstegen när det gäller antagandet av den nya förordningen konsekvent har bromsats upp av medlemsstaterna.

Fri rörlighet

12.  Europaparlamentet välkomnar de fördelar som den fria rörligheten medför för EU-medborgarna och medlemsstaternas ekonomier. Parlamentet påpekar att de rättigheter som följer av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier inte alltid är kända eller respekteras, vilket leder till hinder för den fria rörligheten och uppehållsrätten för EU-medborgare och deras familjer samt till att de diskrimineras. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att skydda rätten till fri rörlighet, inklusive familjeåterförening, för samkönade makar.

13.  Europaparlamentet är oroat över att nationella domstolars tolkning av vissa bestämmelser och villkor i direktiv 2004/38/EG skiljer sig inte bara mellan medlemsstaterna, utan ibland även inom samma jurisdiktion. Parlamentet konstaterar med oro att de nationella myndigheterna inte alltid är fullt medvetna om de rättigheter och skyldigheter som fastställs i direktiv 2004/38/EG.

14.  Europaparlamentet understryker problemet med avsaknad av information eller tillhandahållande av felaktig eller förvirrande information om visumkrav för familjemedlemmar eller om uppehållsrätt. Parlamentet vidhåller att medlemsstaterna bör se till att undanröja onödiga hinder för rätten till inresa/bosättning, särskilt för tredjelandsmedborgare som är EU-medborgares familjemedlemmar.

15.  Europaparlamentet är oroat över de svårigheter som människor möter när det gäller att få sina yrkeskvalifikationer erkända runt om i Europa. Parlamentet anser att direktivet om yrkeskvalifikationer och den europeiska referensramen för kvalifikationer har bidragit till att underlätta erkännande bland medlemsstaterna. Parlamentet anser också att erkännande av yrkeskvalifikationer är avgörande för att säkerställa en högre grad av rörlighet för både studenter och yrkesverksamma. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta trenden att underlätta erkännande av yrkeskvalifikationer så mycket som möjligt.

16.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över resultaten av den forskning som utförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, som visar att det förekommer diskriminering när det gäller att hitta arbete, att få tillgång till olika tjänster såsom hyra av en bil eller en lägenhet eller vissa banktjänster, samt på utbildnings- och skatteområdet. Parlamentet betonar att diskriminering på grund av nationalitet kan skapa hinder för EU-medborgarnas fria rörlighet. EU och medlemsstaterna uppmanas att ägna särskild uppmärksamhet åt att övervaka sådana fall av diskriminering och att vidta resoluta åtgärder för att förebygga dem.

17.  Europaparlamentet understryker den roll som rörlighet kan ha i ungdomars personliga utveckling, genom att främja utbildning och kulturellt utbyte och förbättra förståelsen av ett aktivt medborgarskap och hur det kan utövas. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja EU-program som främjar rörlighet.

18.  Europaparlamentet värdesätter kulturens, konstens och vetenskapens betydelse som viktiga inslag i ett aktivt EU-medborgarskap. Parlamentet framhåller deras roll för att stärka medborgarnas gemensamma känsla av att höra till unionen, öka ömsesidig förståelse och stimulera interkulturell dialog.

Konsulärt skydd

19.  Europaparlamentet konstaterar att nästan sju miljoner EU-medborgare i dag bor i länder utanför EU och att detta antal förväntas öka till minst tio miljoner senast 2020.

20.  Europaparlamentet anser att rätten till konsulärt skydd gynnar alla EU-medborgare och påminner om att konsulärt skydd tolkas så vitt som möjligt i rådets direktiv (EU) 2015/637 , dvs. som varje form av konsulärt bistånd. Parlamentet betonar att medvetenheten om dessa rättigheter fortfarande är begränsad.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en bedömning av genomförandet av rådets direktiv (EU) 2015/637 och i tillämpliga fall inleda överträdelseförfaranden. Medlemsstaterna uppmanas att ta fram nödprotokoll som tar hänsyn till icke-företrädda medborgare, i syfte att förbättra kommunikationen i nödsituationer i samordning med andra medlemsstaters representationer och EU-delegationer. Parlamentet påminner om sin sedan länge framförda uppmaning att stärka EU-delegationernas roll i tredjeländer och framhåller det mervärde som EU:s diplomatiska nätverk tillför på fältet.

Framställningar till Europaparlamentet och klagomål till Europeiska ombudsmannen

22.  Europaparlamentet betonar vikten av rätten att göra framställningar, som fastställs genom artikel 227 i EUF-fördraget respektive artikel 44 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och rätten att vända sig till ombudsmannen, som fastslås i artikel 228 i EUF-fördraget och artikel 43 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet lovordar ombudsmannens arbete i kampen mot missförhållanden i unionens institutioner, myndigheter och byråer, och särskilt när det gäller öppenhet. Parlamentet betonar vikten av öppenhet för en adekvat demokratisk funktion och deltagande inom unionen som skapar förtroende bland sina medborgare. Parlamentet stöder i detta sammanhang ombudsmannens rekommendationer i hennes senaste särskilda rapport om öppenhet i rådets lagstiftningsprocess.

Rekommendationer

23.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utövar sina befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget att uppmana Europeiska unionens domstol att besluta huruvida förlorad rösträtt på grund av bosättning i en annan EU-medlemsstat bör betraktas som en kränkning av den fria rörligheten och rätten till bosättning. Parlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att genomföra Venedigkommissionens uppförandekod i valfrågor, inklusive avskaffandet av förlorad rösträtt för medborgare som är bosatta utomlands i valen till de nationella parlamenten.

24.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen, genom det förfarande som fastställs i artikel 25 i EUF-fördraget, utvidgar de rättigheter som anges i artikel 20.2 i EUF-fördraget för att göra det möjligt för EU-medborgarna att välja om de vill rösta i den medlemsstat där de är medborgare eller i bosättningsmedlemsstaten, och att detta bör utvidgas till att omfatta alla val, i linje med varje medlemsstats konstitutionella möjligheter.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa verktyg för e-demokrati på lokal och nationell nivå, och integrera dem på rätt sätt i den politiska processen, vilket underlättar demokratiskt deltagande för både medborgare och invånare.

26.  Europaparlamentet anser att översynen av den rättsliga ramen för det europeiska medborgarinitiativet innebär en möjlighet att öka medborgarnas deltagande i EU:s beslutsfattande genom att göra instrumentet mindre byråkratiskt och mer tillgängligt.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram bättre metoder för den politiska och rättsliga uppföljningen av framgångsrika europeiska medborgarinitiativ.

28.  Europaparlamentet vidhåller att mer resurser behöver investeras och fler program och initiativ skapas som syftar till att främja ett europeiskt offentligt rum där åtnjutande av grundläggande fri- och rättigheter, social välfärd och uppfyllandet av europeiska värden blir modellen för medborgaridentitet. Parlamentet välkomnar programmet för rättigheter och värden, som ett värdefullt exempel på unionens aktiva stöd för sina värden och rättigheter som följer av EU-medborgarskapet och är inskrivna i fördragen, bland annat genom att stödja det civila samhällets organisationer som främjar och skyddar dessa rättigheter och värden. Parlamentet betonar vikten av att bevara den nuvarande budgeten för programmet för rättigheter och värden. Parlamentet motsätter sig bestämt nedskärningar i programmet i den nya fleråriga budgetramen för 2021–2027, vilket föreslagits av kommissionen.

29.  Europaparlamentet rekommenderar Europas politiska partier och deras partimedlemmar å det starkaste att säkerställa en jämn fördelning mellan kvinnliga och manliga kandidater genom varvade listor eller andra motsvarande metoder.

30.  Europaparlamentet föreslår att avsevärt öka synligheten för Europa Direkt-kontoren. Parlamentet understryker att dessa kontor bör fungera som förmedlare som samarbetar med offentliga förvaltningar i medlemsstaterna och det civila samhället (inklusive fackföreningar, näringslivsorganisationer och offentliga och privata organ) för att aktivt informera EU-medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter och främja medborgarnas deltagande på lokal nivå i EU:s demokratiska liv. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och enheter på regional och lokal nivå att aktivt samarbeta med dessa kontor. Parlamentet understryker att dessa kontor bör samverka med program såsom Ett Europa för medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa kontor centraliserar relevant information som gör det möjligt för EU:s medborgare att utöva sina rättigheter och gör det lättare för dem att utöva de rättigheter som följer av EU-medborgarskapet. Parlamentet anser att Solvit-tjänsten bör effektiviseras ytterligare så att den fungerar bättre när det gäller att skydda EU-medborgarnas rättigheter innan de söker rättsliga eller administrativa rättsmedel.

31.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram ett förslag som stärker både rollen för Europa Direkt-kontoren och utövandet av EU-medborgarskapet, som bygger på arbetstagares rättigheter i samband med tillämpningen av direktiv 2014/54, inklusive EU-medborgarnas rätt till skydd mot diskriminering, utövandet av deras rösträtt enligt artikel 22 i EUF-fördraget och deras rätt till fri rörlighet enligt artikel 21 i EUF-fördraget och direktiv 2004/38/EG och rätten till fri rörlighet för deras familjemedlemmar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera systematiskt vid medlemsstaternas överträdelser av direktiv 2004/38/EG, och efterlyser en moderniserad EU-vägledning för tillämpning och tolkning av lagstiftning som påverkar EU-medborgare i syfte att ta med den senaste utvecklingen från EU-domstolen, för att på så sätt se till att EU-lagstiftningen kan åstadkomma full verkan.

33.  Europaparlamentet efterlyser en konsekvent integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla EU:s verksamheter, särskilt när man antar lagstiftning eller genomför politik kopplad till EU-medborgarskapet.

34.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet sedan 2014 vid flera tillfällen har uttryckt sin oro över att alla nationella system som innebär direkt eller indirekt försäljning av EU-medborgarskap undergräver själva idén med EU-medborgarskapet. Kommissionen uppmanas att övervaka sådana system och utarbeta en rapport om nationella system för beviljande av EU-medborgarskap till investerare, i enlighet med 2017 års rapport om EU-medborgarskapet.

35.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens rapport om EU-medborgarskapet 2017 inte hänvisar till EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen, rätten att få tillgång till handlingar eller rätten att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta stadgans bestämmelser och att åtgärda dessa brister i nästa utvärdering.

36.  Europaparlamentet understryker att allt fler EU-medborgare har drabbats av terrordåd i ett annat land än det egna, och kräver därför att protokoll omedelbart utarbetas i medlemsstaterna för att hjälpa EU-medborgare som är medborgare i en annan medlemsstat i händelse av ett terrordåd, i linje med direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism.

37.  Europaparlamentet föreslår för medlemsstaterna att de inför en europeisk helgdag den 9 maj för att stärka den europeiska känslan av tillhörighet och skapa utrymme för medborgarrörelser och samhällsaktiviteter.

38.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag om genomförande av parlamentets rekommendationer om en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

39.  Europaparlamentet är övertygat om att principen om icke-diskriminering är en hörnsten i EU-medborgarskapet och både en allmän princip och ett grundläggande värde inom EU-rätten enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att slutföra antagandet av EU:s övergripande antidiskrimineringsdirektiv, för att de grundläggande rättigheterna ytterligare ska kunna garanteras inom unionen, genom att anta en konkret EU-lagstiftning som fullt ut genomför artiklarna 18 och 19 i EUF-fördraget i en övergripande strategi. Parlamentet beklagar att rådet, ett årtionde efter offentliggörandet av kommissionens förslag, fortfarande blockerar antidiskrimineringsdirektivet.

40.  Europaparlamentet påminner om den fördragsfästa skyldigheten till anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att slutföra EU:s anslutning till konventionen, och att ansluta sig till den europeiska sociala stadgan.

41.  Europaparlamentet betonar att medborgarutbildning av god kvalitet för alla åldrar (formell och informell) är avgörande för tryggt utövande av medborgarnas demokratiska rättigheter och ett välfungerande demokratiskt samhälle. Parlamentet noterar att endast kontinuerliga utbildningsinsatser kan säkerställa ett ökat deltagande i EU-val och öka förståelsen och solidariteten mellan kulturer i Europa samt motverka diskriminering, fördomar och bristande jämställdhet. Parlamentet rekommenderar att artiklarna 165, 166 och 167 i EUF-fördraget används som rättslig grund för att utforska potentialen i utbildning, yrkesutbildning och ungdomspolitik.

42.  Europaparlamentet påminner om att de politiska partierna på europeisk nivå ska bidra till att ”skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja” (artikel 10.4 i EU-fördraget), och efterlyser därför en möjlighet för enskilda EU-medborgare att direkt ansöka om medlemskap i politiska partier på europeisk nivå.

43.  Europaparlamentet påminner om behovet av att främja den europeiska dimensionen i valet till Europaparlamentet för att bidra till parlamentets potentiella framtida arbete genom att utöva sin initiativrätt enligt artikel 225 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att främja medborgerliga rättigheter bland EU-medborgarna, däribland dem som rör rösträtt. Parlamentet understryker att bättre och mer fokuserad information om EU-politiken och EU-lagstiftningens påverkan på medborgarnas vardag skulle förbättra valdeltagandet i EU-valet. Parlamentet påminner om behovet av att främja deltagandet i EU-valet genom att öka synligheten för de europeiska politiska partierna. Parlamentet upprepar att medborgarna, medlemsstaterna och EU har ett gemensamt ansvar för att främja deltagandet i EU-valet. Parlamentet betonar behovet av att informera medborgarna om den senaste reformen av vallagen och förfarandet med toppkandidater (Spitzenkandidat). Parlamentet understryker denna persons politiska och symboliska betydelse för att stärka EU-medborgarskapet.

44.  Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentet är hela unionens parlament, och att det spelar en avgörande roll i att säkerställa legitimiteten hos EU:s politiska institutioner och göra dem ansvariga genom en adekvat parlamentarisk granskning. Parlamentet vidhåller därför att dess lagstiftningsbefogenheter och kontrollrättigheter måste garanteras, befästas och stärkas.

45.  Europaparlamentet påminner om kommissionens vägledning om tillämpningen av unionens dataskyddslagstiftning i samband med val och dess meddelande av den 12 september 2018 om att säkerställa fria och rättvisa val till Europaparlamentet (COM(2018)0637). Parlamentet kräver att allt görs för att säkerställa att val är fria från all otillbörlig inblandning. Parlamentet understryker behovet av en definierad EU-politik för att ta itu med anti-EU-propaganda och riktad felaktig information.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att göra mer för att främja demokratiskt deltagande genom att öka sin dialog med medborgarna, förbättra medborgarnas förståelse av vilken roll EU-lagstiftningen spelar i deras vardag, och lyfta fram deras rätt att ställa upp i lokala, nationella och europeiska val.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende utnyttja sociala medier och digitala verktyg med särskild betoning på att öka deltagandet av unga och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser utveckling och tillämpning av verktyg för e-demokrati, såsom online-plattformar, för att mer direkt involvera medborgarna i EU:s demokratiska liv och på så sätt främja deras engagemang.

48.  Europaparlamentet stöder framställning och spridning av press- och multimediematerial på alla officiella EU-språk, med inriktning på att göra EU-medborgarna mer medvetna om sina rättigheter och öka deras förmåga att förverkliga dessa rättigheter i varje medlemsstat.

49.  Europaparlamentet anser, med tanke på den ökande effekten av sociala medier på medborgarnas liv, att EU:s institutioner bör fortsätta att ta fram nya mekanismer och ny offentlig politik som syftar till att skydda de grundläggande rättigheterna för personer i den digitala miljön. Parlamentet betonar behovet av ett säkert, rättvist och öppet utbyte av medborgarnas uppgifter. Parlamentet understryker att fria medier och tillgång till en mångfald av åsikter är en oumbärlig del av en sund demokrati och att mediekompetens är avgörande och bör utvecklas i tidig ålder.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar användningen av artikel 25 i EUF-fördraget för att vidta åtgärder som skulle kunna underlätta det dagliga utövandet av EU-medborgarskapet.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med artikel 25 i EUF-fördraget ta hänsyn till utvecklingen av EU-medborgarskapets rättigheter i sekundärlagstiftningen och rättspraxis i nästa rapport om EU-medborgarskapet, och att föreslå en färdplan för att samla alla dessa framsteg för att formellt ta hänsyn till unionens utveckling på detta område.

52.  Europaparlamentet understryker att det slutliga målet med detta arbete, i enlighet med förfarandet i artikel 25 i EUF-fördraget, skulle vara att ta konkreta initiativ för att befästa medborgarspecifika rättigheter och friheter i en EU-stadga för medborgarskap, liknande den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inklusive de grundläggande rättigheter och friheter som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, tillsammans med de sociala rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, som definierande delar av det europeiska ”offentliga rummet”, som bland annat inbegriper styrningsmodellen för detta offentliga rum, värdighet, frihet, rättsstatlighet, demokrati, mångfald, tolerans, rättvisa och solidaritet, jämlikhet och icke-diskriminering, som skulle beaktas i en framtida eller eventuell reform av fördragen.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(2) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
(3) EUT L 115, 17.4.2014, s. 3.
(4) EUT L 141, 27.5.2011, s. 1.
(5) EUT L 107, 22.4.2016, s. 1.
(6) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
(7) EUT L 354, 28.12.2013, s. 132.
(8) EUT L 106, 24.4.2015, s. 1.
(9) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(10) EUT C 355, 20.10.2017, s. 17.
(11) EUT C 482, 23.12.2016, s. 117.
(12) EUT C 58, 15.2.2018, s. 57.
(13) EUT C 263, 25.7.2018, s. 28.
(14) EUT C 263, 25.7.2018, s. 98.
(15) EUT C 463, 21.12.2018, s. 83.
(16) Antagna texter, P8_TA(2018)0282.
(17) EUT C 463, 21.12.2018, s. 89.
(18) Antagna texter, P8_TA(2018)0226.
(19) Antagna texter, P8_TA(2018)0449.
(20) Till exempel domstolens dom av den 8 mars 2011, Gerardo Ruiz Zambrano mot Office national de l’emploi (ONEM), C-34/09, ECLI:EU:C:2011:124, domstolens dom av den 2 mars 2010, Janko Rottman mot Freistaat Bayern, C-135/08, ECLI:EU:C:2010:104, domstolens dom av den 5 maj 2011, Shirley McCarthy mot Secretary of State for the Home Department, C-434/09, ECLI:EU:C:2011:277 och domstolens dom av den 15 november 2011, Murat Dereci m.fl. mot Bundesministerium für Inneres, C-256/11, ECLI:EU:C:2011:734.


Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende fördjupat samarbete
PDF 158kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende fördjupade samarbeten (2018/2112(INI))
P8_TA-PROV(2019)0077A8-0038/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördragsbestämmelserna avseende fördjupade samarbeten och särskilt artiklarna 20, 42.6, 44, 45 och 46 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 82, 83, 86, 87, 187, 188, 326, 327, 328, 329, 330, 331, 332, 333 och 334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av fördragsbestämmelserna om befintliga former av differentierad integration och särskilt artiklarna 136, 137 och 138 i EUF-fördraget om särskilda bestämmelser för de medlemsstater som har euron som valuta,

–  med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 10 om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen, protokoll nr 14 om Eurogruppen och protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2019 om differentierad integration(5),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 (COM(2017)2025) och de fem efterföljande diskussionsunderlagen (COM(2017)0206), COM(2017)0240, COM(2017)0291, COM(2017)0315 och COM(2017)0358),

–  med beaktande av Romförklaringen av den 25 mars 2017,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0038/2019), och av följande skäl:

A.  För att främja det europeiska projektet och underlätta tillvaron för medborgarna har unionen ett särskilt intresse av att upprätta fördjupade samarbeten på vissa områden där EU inte har exklusiv befogenhet.

B.  Enligt artikel 20.2 i EU-fördraget är fördjupade samarbeten avsedda som en sista utväg när målen för ett samarbete inte kan uppnås inom rimlig tid av unionen som helhet.

C.  Fördjupade samarbeten bör inte ses som ett sätt att stänga ute eller splittra medlemsstaterna utan som en pragmatisk lösning för att fördjupa den europeiska integrationen.

D.  På grund av känsligheten i vissa politiska frågor är det svårt att följa det ordinarie lagstiftningsförfarandet, inte endast på grund av enhällighetskravet, utan även på grund av att rådet av hävd försöker uppnå konsensus mellan medlemsstaterna även när det räcker med en kvalificerad majoritet för att fatta beslut.

E.  Med undantag för skatten på finansiella transaktioner skulle alla initiativ till fördjupade samarbeten ha kunnat antas med kvalificerad majoritet i rådet, om denna regel hade införts i stället för enhällighet.

F.  Det finns ett antal exempel på fall där en grupp medlemsstater har ett bi- eller multilateralt samarbete utanför fördragsramen, till exempel inom försvarsområdet. I och med finans- och valutakrisen uppstod ett behov av att fatta snabba beslut och komma förbi enhällighetskravet på vissa områden, vilket ledde till att mellanstatliga instrument bildades utanför EU:s rättsliga ram, exempelvis den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (den så kallade finanspakten).

G.  Fördjupat samarbete är ett förfarande som innebär att minst nio medlemsstater får etablera ett avancerat samarbete på ett område inom EU:s strukturer, men utan att de övriga medlemsstaterna deltar. Fördjupat samarbete gör det möjligt för de deltagande medlemsstaterna att uppnå ett gemensamt mål eller initiativ och att undvika handlingsförlamning i förhandlingarna eller blockering av en annan medlemsstat eller andra medlemsstater, när enhällighet krävs. Enligt artikel 20.4 i EU-fördraget bör rättsakter som antas inom ramen för ett fördjupat samarbete endast vara bindande för de deltagande medlemsstaterna. Fördjupat samarbete är begränsat till områden där EU inte har exklusiva befogenheter.

H.  Enligt artikel 328.1 i EUF-fördraget ska kommissionen och de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet säkerställa att de främjar deltagande av så många medlemsstater som möjligt.

I.  Erfarenheten har visat att fördjupade samarbeten ger tillfredsställande resultat när det gäller lagar om äktenskapsskillnad(6) och verkar lovande när det gäller regler för makars förmögenhetsförhållanden(7), det europeiska enhetliga patentet och Europeiska åklagarmyndigheten.

J.  De första erfarenheterna av fördjupade samarbeten har visat på att det är svårt att tillämpa denna lösning på grund av att det endast finns begränsade bestämmelser i fördragen om hur de praktiskt ska gå till och på grund av att EU-institutionerna inte följer upp dem i tillräcklig utsträckning.

K.  En analys av olika statsförbundsmodeller i och utanför EU:s medlemsstater har visat att delstaterna ofta använder flexibla samarbetsmekanismer på områden av gemensamt intresse.

L.  Utan övergångsklausuler från enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet i rådet, och i avsaknad av en genomgripande reform av fördragen, förefaller det möjligt att medlemsstaterna alltmer kommer att behöva använda sig av bestämmelserna om fördjupade samarbeten i framtiden för att lösa gemensamma problem och uppnå gemensamma mål.

M.  För att fördjupade samarbeten ska fungera smidigt är det viktigt att upprätta en lista med frågor som måste hanteras och att ställa samman en färdplan för hur fördjupade samarbeten ska gå till i praktiken så att de följer fördragens bokstav och anda.

Huvudsakliga iakttagelser

1.  Europaparlamentet oroas över att behovet av att ta till mellanstatliga lösningar utanför fördragen ännu inte har undanröjts helt och hållet, trots att möjligheten till fördjupade samarbeten finns som ett sätt att lösa gemensamma problem där de deltagande medlemsstaterna kan dra nytta av EU:s institutionella struktur och därmed få lägre administrativa kostnader, vilket får negativa konsekvenser med avseende på den enhetliga tillämpningen av EU:s rättsliga ramar och därmed leder till en brist på lämplig demokratisk kontroll.

2.  Europaparlamentet anser att EU:s gemensamma institutionella ram bör bevaras i syfte att uppnå unionens gemensamma mål och garantera principen om jämlikhet mellan alla medborgare. Parlamentet insisterar på att gemenskaps- eller unionsmetoden måste upprätthållas.

3.  Europaparlamentet understryker att fördjupade samarbeten i motsats till mellanstatliga fördrag är ett sätt att lösa problem som inte bara är lagligt utan även praktiskt, eftersom de regleras av bestämmelserna i fördragen och bedrivs inom unionens institutionella struktur.

4.  Europaparlamentet påpekar att fördjupade samarbeten, på grund av sin natur som sista utväg, inte har använts i någon större utsträckning sedan de infördes i Amsterdamfördraget men att det ändå verkar som om de håller på att bli allt viktigare och att de leder till påtagliga resultat.

5.  Europaparlamentet noterar att fördjupade samarbeten hittills oftast inletts inom områden som regleras av ett särskilt lagstiftningsförfarande med krav på enhällighet och att de till största delen har handlat om rättsliga och inrikes frågor.

6.  Europaparlamentet påpekar att det hittills har varit ett relativt utdraget förfarande att upprätta och genomföra ett fördjupat samarbete, särskilt på grund av den otydliga definitionen av hur lång tid som ska anses rimlig för att fastställa att den majoritet som måste uppnås inte kan uppnås och på grund av att det saknats politisk vilja att gå fortare fram.

7.  Europaparlamentet konstaterar att avsaknaden av tydliga operativa riktlinjer för att upprätta och administrera fördjupade samarbeten, till exempel den tillämpliga lagen för gemensamma institutioner eller förfaranden för utträde ur ett redan befintligt samarbete, kan ha gjort ingåendet av fördjupade samarbeten mindre sannolikt.

8.  Europaparlamentet påpekar att fördjupade samarbeten visserligen drar fördel av unionens institutionella ordning och rättsordning men att de ändå inte automatiskt kommer att införlivas i EU:s regelverk.

9.  Europaparlamentet anser att fördjupade samarbeten, trots att de anses vara andrahandslösningar, ändå är ett bra sätt att lösa problem på unionsnivå och ett sätt att komma runt vissa institutionella dödlägen.

10.  Europaparlamentet anser att samma frågor måste besvaras för att det på ett verkningsfullt sätt ska gå att genomföra och organisera fördjupade samarbeten, oavsett vilket politikområde som avses eller vilken form samarbetet tar.

Rekommendationer

11.  Europaparlamentet föreslår därför att ett antal frågor måste besvaras och en färdplan följas enligt nedan för att säkerställa att fördjupade samarbeten kan genomföras på ett smidigt och verkningsfullt sätt.

Beslutsprocessen

12.  Europaparlamentet påpekar att det politiska initiativet till fördjupade samarbeten bör komma från medlemsstaterna, men att diskussioner om vad de ska innehålla bör utgå från ett förslag från kommissionen.

13.  Europaparlamentet påminner om att artikel 225 i EUF-fördraget ger parlamentet rätt att indirekt ta initiativ till lagstiftning, vilket bör tolkas som att parlamentet har möjlighet att ta initiativ till fördjupade samarbeten utifrån ett kommissionsförslag som man inte kunnat enas om genom den vanliga beslutsprocessen inom två på varandra följande ordförandeskapsperioder i rådet.

14.  Europaparlamentet anser att målen för samarbetet bör betraktas som omöjliga att uppnå för unionen som helhet, i enlighet med kravet i artikel 20 i EU-fördraget, om inga betydande framsteg har gjorts i rådet under en period som omfattar två på varandra följande ordförandeskap i rådet.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaternas begäranden om att upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan i princip bör bygga på mål som är minst lika ambitiösa som de som kommissionen lagt fram innan det fastställs att de inte kan uppnås inom rimlig tid av unionen som helhet.

16.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att den särskilda övergångsklausulen i artikel 333 i EUF-fördraget tillämpas så att man går över från beslutsfattande med enhällighet till kvalificerad majoritet och från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet så fort en överenskommelse om att inleda ett fördjupat samarbete godkänts av rådet, så att nya blockeringar kan undvikas om antalet deltagande medlemsstater är relativt stort.

17.  Europaparlamentet anser att beslutet om att bemyndiga fördjupade samarbeten måste innehålla bestämmelser om hur förbindelserna med de medlemsstater som inte deltar i samarbetet ska se ut. Parlamentet anser att de medlemsstater som inte deltar i sådana fördjupade samarbeten ändå bör delta i överläggningarna om de frågor som samarbetena är inriktade på.

18.  Europaparlamentet påminner om att både kommissionens och rådets sekretariat har en viktig uppgift när det gäller att se till att de medlemsstater som inte deltar i ett fördjupat samarbete inte lämnas utanför på ett sätt som gör det svårt för dem att delta i ett senare skede.

Förvaltning

19.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ska spela en aktiv roll i alla faser av fördjupade samarbeten, från det att förslaget framläggs till det att överläggningar genomförs och det fördjupade samarbetet inleds.

20.  Europaparlamentet bekräftar att EU-institutionernas enhet bör upprätthållas och att fördjupade samarbeten inte bör leda till att system med parallella institutioner skapas, även om särskilda organ inom EU:s rättsliga ramar kan få inrättas där så behövs utan att det påverkar unionens institutioners och organs befogenheter och funktioner.

Parlamentarisk kontroll

21.  Europaparlamentet påminner om att det ansvarar för den parlamentariska kontrollen av fördjupade samarbeten. Parlamentet vill se att de nationella parlamenten, och i förekommande fall, de regionala parlamenten, tar större plats vid sidan av Europaparlamentet i den demokratiska kontrollen av fördjupade samarbeten, om samarbetena gäller politikområden med delad befogenhet. Parlamentet understryker möjligheten att inrätta ett interparlamentariskt forum som liknar t.ex. den interparlamentariska konferens som beskrivs i artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och den interparlamentariska konferensen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vid behov och utan att det påverkar parlamentets befogenheter.

22.  Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete måste involvera regioner med lagstiftningsbefogenheter i frågor som berör dem, så att den interna befogenhetsfördelningen respekteras och den sociala legitimiteten för det fördjupade samarbetet stärks.

23.  Europaparlamentet rekommenderar att parlamentet spelar en större roll i fördjupade samarbeten genom att föreslå kommissionen nya samarbetsformer i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget samt genom att övervaka förslag eller befintliga samarbeten. Parlamentet är övertygat om att parlamentet bör vara inblandat i alla steg av förfarandet i stället för att endast förväntas ge sitt godkännande, och att det bör få regelbundna rapporter om och kunna lämna synpunkter på hur de fördjupade samarbetena fortskrider.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet att engagera sig i ett eventuellt framtida fördjupat samarbete med parlamentet innan man begär parlamentets godkännande av den slutliga texten, för att säkerställa maximalt samarbete mellan unionens medlagstiftare.

25.  Europaparlamentet beklagar dock att rådet, trots parlamentets konstruktiva och välavvägda synsätt på förfarandet för fördjupat samarbete, har visat föga intresse för att formellt samarbeta med parlamentet före begäran om parlamentets godkännande av den slutliga framförhandlade texten.

26.  Europaparlamentet anser att det måste förbättra sin interna organisation när det gäller fördjupade samarbeten. Parlamentet anser i detta syfte att det relevanta ständiga utskottet bör följa alla fall av fördjupade samarbeten och rekommenderar att parlamentets arbetsordning därför bör tillåta inrättandet av ad hoc-underkommittéer, där fullt medlemskap främst ges till de parlamentsledamöter som valts i de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet.

Budget

27.  Europaparlamentet anser att driftskostnaderna för fördjupade samarbeten bör belasta de deltagande medlemsstaterna och att de medlemsstater som inte deltar ska få kompensation i de fall då kostnaden belastar EU:s budget, utom om rådet efter samråd med parlamentet och i enlighet med artikel 332 i EUF-fördraget beslutar att sådana samarbeten ska finansieras av EU:s budget, vilket innebär att kostnaderna blir en del av den senare och därmed omfattas av det årliga budgetförfarandet.

28.  Europaparlamentet anser att eventuell vinst från fördjupade samarbeten bör gå till att täcka driftskostnaderna för det fördjupade samarbetet.

Domsrätt

29.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionens domstol bör ha direkt domsrätt över fördjupade samarbeten, utan att det påverkar möjligheten att inrätta en specialdomstol eller en tvistlösningsdomstol i första instans för att ett visst fördjupat samarbete ska fungera, om inte fördraget föreskriver något annat, varvid detta i så fall bör anges i den rättsakt genom vilken det fördjupade samarbetet inrättas.

30.  Europaparlamentet påpekar att EU-domstolen alltid bör vara högsta skiljeinstans i de fall då en specialmekanism för skiljedomsförfarande eller en specialdomstol måste inrättas för ett fördjupat samarbete.

Justeringar i unionens institutionella struktur

31.  Europaparlamentet föreslår att det i kommissionen inrättas en specialenhet för fördjupade samarbeten under ledning av kommissionsledamoten med ansvar för kontakter mellan institutionerna. Denna enhet bör samordna och underlätta det institutionella förfarandet för att upprätta fördjupade samarbeten.

32.  Europaparlamentet anser att både kommissionens och rådets sekretariat måste ha en mer proaktiv funktion när det gäller fördjupade samarbeten och föreslår därför att dessa institutioner aktivt, i samarbete med Europeiska regionkommittén och framför allt dess plattform för europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), ska försöka hitta områden där fördjupade samarbeten skulle kunna vara bra för att föra det europeiska projektet vidare eller områden som ligger nära pågående fördjupade samarbeten så att överlappningar och motsägelser kan undvikas.

Utträde eller uteslutande av medlemsstater

33.  Europaparlamentet påpekar att det, med undantag av det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), inte finns några bestämmelser i fördragen om möjligheter för medlemsstater att dra sig ur eller uteslutas ur pågående fördjupade samarbeten.

34.  Europaparlamentet anser att tydliga regler bör formuleras för alla fördjupade samarbeten om hur medlemsstater som inte längre önskar delta ska kunna dra sig ur och om hur medlemsstater som inte längre uppfyller villkoren för ett fördjupat samarbete ska uteslutas. Parlamentet föreslår att villkor för eventuella utträden och uteslutningar av medlemsstater ska anges i den akt genom vilken fördjupade samarbeten inrättas.

Rekommendationer för framtida utveckling av fördjupade samarbeten

35.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att skapa ett snabbförfarande för bemyndigande av fördjupade samarbeten inom områden som är särskilt politiskt angelägna, så att dessa samarbeten kan komma till stånd snabbare än efter två på varandra följande ordförandeskapsperioder i rådet.

36.  Europaparlamentet uppmanar enträget de medlemsstater som deltar i fördjupade samarbeten att arbeta för att införliva de fördjupade samarbetena i gemenskapens regelverk.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en förordning på grundval av artikel 175.3 eller 352 i EUF-fördraget i syfte att förenkla och sammanställa de tillämpliga rättsliga ramarna för det fördjupade samarbetet (såsom vägledande principer om tillämplig lag för gemensamma institutioner eller en medlems utträde) och därmed underlätta ingåendet av sådana samarbeten.

38.  Europaparlamentet föreslår att man i samband med nästa översyn av fördragen undersöker möjligheten för regioner eller lokala enheter att fylla en funktion i de fördjupade samarbetena när dessa rör ett område med exklusiv befogenhet för den berörda nivån, med respekt för de nationella konstitutionerna.

o
o   o

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.
(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 235.
(4) EUT C 263, 25.7.2018, s. 125.
(5) Antagna texter, P8_TA(2019)0044.
(6) Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad , EUT L 343, 29.12.2010, s. 10.
(7) Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden, EUT L 183, 8.7.2016, s. 1.


Genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende parlamentets befogenheter att utöva politisk kontroll över kommissionen
PDF 158kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende parlamentets befogenheter att utöva politisk kontroll över kommissionen (2018/2113(INI))
P8_TA-PROV(2019)0078A8-0033/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördragets bestämmelser avseende Europaparlamentets politiska kontroll över Europeiska kommissionen, särskilt artiklarna 14, 17 och 25 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artiklarna 121, 159, 161, 175, 190, 225, 226, 230, 233, 234, 249, 290, 291, 319 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 17 i EU-fördraget, där det fastställs att kommissionen ska främja unionens allmänna intresse och ensam har rätt att ta initiativ ”i detta syfte”,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2016 och det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning från 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av sitt beslut av den 7 februari 2018 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, särskilt punkterna 2 och 8, som ytterligare bekräftar att toppkandidatsprocessen består av en god konstitutionell och politisk praxis som återspeglar den interinstitutionella balans som föreskrivs i fördragen(3),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt och om upphävande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG(4) samt av de pågående interinstitutionella förhandlingarna,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens rapport om möten och granskning av handlingar i de förenade klagomålen 488/2018/KR och 514/2018/KR om kommissionens utnämning av en ny generalsekreterare samt av dess rekommendationer i dessa mål,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0033/2019), och av följande skäl:

A.  Enligt unionens institutionella ramverk, så som det fastställs i fördragen, har parlamentet, såsom ett lagstiftande organ för unionen, ansvaret för den politiska kontrollen av kommissionen.

B.  Parlamentet har till sitt förfogande en uppsättning instrument för att hålla kommissionen ansvarig, t.ex. förslaget till misstroendeförklaring (artiklarna 17 i EU-fördraget och 234 i EUF-fördraget), möjligheten att begära att kommissionens ordförande drar tillbaka sitt förtroende för en enskild kommissionsledamot (artikel 118.10 i parlamentets arbetsordning), undersökningsrätten (artikel 226 i EUF-fördraget), befogenheten att kontrollera delegerade akter och genomförandeakter (artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget), rätten att ställa muntliga och skriftliga frågor (artikel 230.2 i EUF-fördraget) samt rätt att väcka talan mot kommissionen när det gäller laglighet (artikel 263 i EUF-fördraget) eller om kommissionen underlåter att vidta åtgärder.

C.  Utöver dessa instrument har parlamentet en rad verktyg för styrningskontroll som det kan använda för att proaktivt utforma EU:s politiska agenda.

D.  Budgeten är EU:s viktigaste verktyg för att fullgöra sina mål och strategier, och budgetkontrollen är därför av yttersta vikt.

E.  Toppkandidatsprocessen återspeglar den interinstitutionella balansen mellan parlamentet och kommissionen och har därför konsoliderat och stärkt kopplingen mellan de två institutionerna betydligt, vilket innebär en större politisering av kommissionen som bör leda till ökad parlamentarisk kontroll av dess verkställande funktioner.

F.  Enligt artikel 17 i EU-fördraget ska kommissionens ordförande väljas av parlamentet baserat på ett förslag från EU:s stats- och regeringschefer och med beaktande av resultatet av EU-valet och samråd med parlamentet. I artikel 17 i EU-fördraget anges det också att samma förfarande, inbegripet samråd med parlamentet, bör tillämpas om parlamentet skulle avvisa den föreslagna kandidaten.

G.  Alla nominerade kommissionsledamöter ska delta i en utfrågning före tillsättningen av kommissionskollegiet, och under dess mandat kan parlamentet granska de åtaganden och prioriteringar som de nominerade kommissionsledamöterna anfört under utfrågningen inför sin utnämning, inbegripet en bedömning av huruvida deras personliga bakgrund kvalificerar dem till att uppfylla de krav som ämbetet kräver.

H.  Fördragen ger parlamentet rätt att rösta om ett förslag till misstroendeförklaring mot kommissionen som helhet men inte att dra tillbaka sitt förtroende för en enskild kommissionsledamot.

I.  Trots att kommissionskollegiet har kollektivt ansvar bör parlamentet säkerställa effektiv politisk kontroll av varje kommissionsledamots enskilda arbete.

J.  Den nyliga utnämningen av kommissionens nya generalsekreterare har väckt allvarlig oro över den roll och det politiska inflytande som högre kommissionstjänstemän har.

K.  Ett nytt förfarande för att tillsätta tjänsten som generalsekreterare för kommissionen i enlighet med reglerna bör genomföras vid utnämningen av kommissionens nya ordförande och de nya kommissionsledamöterna 2019.

L.  Kommissionen har fördragsenliga skyldigheter att rapportera regelbundet till parlamentet: årligen beträffande unionens allmänna verksamhet (artikel 249 i EUF‑fördraget), vart tredje år beträffande tillämpningen av bestämmelserna om icke‑diskriminering och unionsmedborgarskap (artikel 25 i EUF-fördraget), beträffande resultaten av den multilaterala övervakningen av den ekonomiska politiken (artikel 121.5 i EUF-fördraget), vart tredje år beträffande de framsteg som görs inom socialpolitiken (artiklarna 159 och 161 i EUF-fördraget), vart tredje år beträffande de framsteg som görs för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (artikel 175 i EUF-fördraget), årligen beträffande forskningsaktiviteter i unionen (artikel 190 i EUF-fördraget), årligen beträffande kampen mot bedrägerier (artikel 325 i EUF-fördraget) samt vid förhandlingar med tredjeländer eller internationella organisationer (artikel 207 i EUF-fördraget).

M.  Vidare uppmanas kommissionen, när det gäller sekundärrätten, att se över och utvärdera olika direktiv och förordningar och rapportera om sina resultat.

N.  Genom att anta ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen har parlamentet vunnit ytterligare inflytande över utformningen av den lagstiftningsagenda som kommissionen föreslår varje år i sitt arbetsprogram.

O.  Sedan antagandet av Lissabonfördraget har parlamentet blivit en verklig medlagstiftare på budgetområdet och har ansvar för att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av unionens budget.

P.  Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har parlamentet utvidgat sitt inflytande över kontrollen av EU:s yttre politik genom att erhålla befogenhet att godkänna ingåendet av internationella avtal och därmed rätten att underrättas omedelbart och fullständigt av kommissionen i alla faser av förhandlingarna kring sådana avtal (artikel 218 i EUF-fördraget, artikel 50 i EU-fördraget).

Q.  Förhandlingarna med Förenade kungariket om landets utträde ur Europeiska unionen har präglats av exemplarisk transparens och involvering av parlamentet.

R.  Omfattningen av parlamentets kontrollrätt varierar mycket mellan delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet har vetorätt mot en delegerad akt och/eller rätt att återkalla delegationen men mycket mer begränsade befogenheter när det gäller genomförandeakter.

S.  Unionens nuvarande institutionella struktur och bristen på en exakt definition av den verkställande makten i fördragen gör att begreppet om EU:s verkställande makt är komplicerat och utspritt mellan EU-nivå, nationell nivå och regional nivå.

T.  Starkare samarbete mellan Europaparlamentet och nationella och regionala parlament, i enlighet med deras respektive konstitutionella behörighetsområden och i enlighet med artikel 10.2 i EU-fördraget, är avgörande för att ta itu med problemet med parlamentarisk kontroll av verkställande funktioner när det gäller genomförandet av europeisk lagstiftning.

U.  Insynen och parlamentets starka medverkan i förhandlingarna med Förenade kungariket har haft en positiv inverkan på förhandlingsresultatet och skapat ett klimat av tillit och enighet och bör därför tjäna som inspiration för genomförandet av framtida internationella förhandlingar.

Huvudsakliga slutsatser

1.  Europaparlamentet påminner om att kontrollen av EU:s organ är en av parlamentets huvuduppgifter och att kommissionens ansvarsskyldighet gentemot parlamentet är en grundläggande princip för EU:s funktion och för den interna demokratiska kontrollen.

2.  Europaparlamentet anser att det inte till fullo utnyttjar alla sina instrument för politisk kontroll över det verkställande organet, detta av olika orsaker, av vilka några är inneboende i unionens institutionella struktur och andra är till exempel resultaten av den föränderliga interinstitutionella dynamiken, vilka har lett till att några av instrumenten är svåra att tillämpa eller inte är tillräckligt effektiva.

3.  Europaparlamentet erkänner potentialen med och det lyckade genomförandet av toppkandidatsprocessen, där alla europeiska medborgare har ett direkt inflytande i valet av kommissionens ordförande genom en röst på en lista som toppas av den kandidat som de föredrar. Parlamentet ger därför sitt fulla stöd till att denna praxis används även i framtida EU-val och uppmanar alla politiska krafter att delta i denna process.

4.  Europaparlamentet påminner om att den starkare politiska koppling som skapas mellan parlamentet och kommissionen till följd av toppkandidatsprocessen inte bör innebär att den parlamentariska kontrollen av kommissionen blir mindre sträng.

5.  Europaparlamentet påminner om att syftet med den tröskel som fastställs i fördragen för förslag till misstroendeförklaring är att se till att detta instrument används på ett effektivt sätt och är förbehållet allvarliga fall. Parlamentet konstaterar att det, precis som i de flesta parlamentariska demokratier, är själva möjligheten till ett förslag till misstroendeförklaring som har en avskräckande effekt. Parlamentet föreslår emellertid att man i samband med framtida fördragsändringar utreder eller undersöker möjligheterna att sänka tröskeln på ett väl avvägt sätt, samtidigt som man behåller den institutionella jämvikt som avses i fördragen.

6.  Europaparlamentet påpekar att politiseringen av kommissionen är en direkt följd av de ändringar som infördes genom Lissabonfördraget. Parlamentet noterar att dessa ändringar inte omfattade antagandet av bestämmelser som skulle göra det möjligt att hålla enskilda kommissionsledamöter ansvariga.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen enligt ombudsmannen ”inte följde de relevanta reglerna på ett korrekt sätt, varken när det gäller innehållet eller andemeningen” vid utnämningen av generalsekreteraren.

8.  Europaparlamentet betonar att fördragen inte ger en tydlig definition av EU:s verkställande makt och att de ansvariga institutionerna varierar mellan olika politikområden, beroende på huruvida de anses tillhöra unionens delade eller exklusiva befogenheter.

9.  Europaparlamentet anser att man måste inrätta ett verkligt tvåkammarsystem för lagstiftning som involverar rådet och parlamentet, med kommissionen som verkställande organ.

10.  Europaparlamentet betonar att parlamentets kontrollroll gentemot det verkställande organet kompletteras av liknande befogenheter för de nationella parlamenten gentemot deras respektive verkställande organ när det gäller EU-frågor. Parlamentet anser att ett sådant ansvarsutkrävande utgör hörnstenen i de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.

11.  Europaparlamentet anser att parlamentets utövande av kontroll över det verkställande organet i enlighet med artikel 14 i EU-fördraget har försvårats, och ibland blivit omöjligt, på grund av bristen på en tydlig förteckning över befogenheter och policyer i unionen och den mångskiktade fördelningen av befogenheter mellan europeiska, nationella och regionala verkställande organ.

12.  Europaparlamentet påminner om att det i fördragen inte fastställs några lagstiftande funktioner eller någon rätt till lagstiftningsinitiativ för Europeiska rådet. Parlamentet är bekymrat över att Europeiska rådet under senare år, i strid med fördragens anda och bokstav, har fattat ett antal viktiga politiska beslut utanför fördragsramen, och därmed i praktiken uteslutit sådana beslut från parlamentets kontroll, vilket undergräver det demokratiska ansvarsutkrävande som är väsentligt för sådan EU-politik.

13.  Europaparlamentet påminner om att fördraget ger parlamentet betydande befogenheter i fråga om politisk kontroll genom de årliga förfarandena för beviljande av budget och ansvarsfrihet.

14.  Europaparlamentet påminner om att beviljandet av ansvarsfrihet är ett årligt politiskt förfarande som säkerställer demokratisk efterhandskontroll över kommissionens genomförande av EU:s budget på eget ansvar och i samarbete med medlemsstaterna.

15.  Europaparlamentet påpekar att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet har visat sig vara ett kraftfullt verktyg som har påverkat den positiva utvecklingen av EU:s budgetsystem, ekonomiska förvaltning, utformning av dagordningen och hur EU:s politik fastställs och genomförs, samtidigt som det bidrar till att öka parlamentets politiska inflytande.

16.  Europaparlamentet betonar att artikel 318 i EUF-fördraget tillför ett nytt verktyg för beviljande av ansvarsfrihet, nämligen utvärderingen av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts.

17.  Europaparlamentet noterar med oro att det inte finns någon verklig rättslig sanktion att tillgå om parlamentet beslutar att inte bevilja kommissionen ansvarsfrihet. Parlamentet anser emellertid att det faktum att det inte beviljar ansvarsfrihet sänder en stark politisk signal, eftersom det innebär att parlamentet inte har tillräckligt förtroende för kommissionens ansvarsskyldighet och att kommissionen därför inte bör låta bli att reagera utan vidta slutgiltiga uppföljningsåtgärder för att förbättra situationen.

18.  Europaparlamentet beklagar att det i avsaknad av ett lojalt samarbete från rådets sida inte går att kontrollera rådets budget genom institutionernas praxis där parlamentets beviljar ansvarsfrihet för budgeten, och att denna situation utgör ett allvarligt åsidosättande av skyldigheterna i fördraget, där det fastställs att parlamentet ska utöva kontroll över hela unionens budget.

19.  Europaparlamentet föreslår att man, i syfte att utvidga parlamentets befogenhet att utöva budgetkontroll till att omfatta hela unionens budget, inleder förhandlingar mellan rådet, kommissionen och parlamentet för att säkerställa att parlamentet, antingen direkt eller via kommissionen, ges rätt till tillgång till information om hur rådet genomför sin budget. Parlamentet anser att rådet bör besvara parlamentets skriftliga frågor och närvara vid utfrågningar och diskussioner om genomförandet av sin budget. Parlamentet anser att det bör bevilja ansvarsfrihet enbart för kommissionen om dessa förhandlingar skulle misslyckas och att generella ansvarsfrihetsförfaranden bör åtföljas av separata resolutioner om unionens olika institutioner, organ och byråer, så att ingen avdelning i EU:s budget genomförs utan ordentlig kontroll.

20.  Europaparlamentet påminner om att institutionerna ännu inte har fullgjort sitt åtagande om att fastställa kriterier för avgränsningen av hur delegerade akter och genomförandeakter ska användas, även om det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning har förbättrat insynen i förfarandet för delegerade akter.

21.   Europaparlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med artikel 247 i budgetförordningen ska överlämna en integrerad uppsättning finansiella rapporter och redovisningsrapporter till Europaparlamentet senast den 31 juli följande budgetår, särskilt den slutliga konsoliderade redovisningen, den årliga förvaltnings- och resultatrapporten och utvärderingen av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts, enligt artikel 318 i EUF-fördraget. Parlamentet insisterar på att den årliga förvaltnings- och resultatrapporten bör innehålla en bedömning av alla förebyggande och korrigerande åtgärder som vidtagits för att motverka att finansiering blir föremål för korruption eller intressekonflikter.

Rekommendationer

22.  Europaparlamentet föreslår att instrumenten för att hålla kommissionen ansvarig och instrumenten för styrningskontroll kombineras så att deras respektive effektivitet maximeras.

23.  Europaparlamentet vidhåller att dess lagstiftningsbefogenheter och kontrollrättigheter måste garanteras, befästas och stärkas, inklusive genom interinstitutionella avtal och genom att kommissionen använder den relevanta rättsliga grunden.

24.  Europaparlamentet anser att det måste reformera sina arbetsmetoder för att stärka utövandet av sina funktioner för politisk kontroll över kommissionen.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta större hänsyn till de lagstiftningsinitiativ som parlamentet lägger fram enligt artikel 225 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar nästa ordförande för kommissionen att engagera sig för att nå detta mål och välkomnar toppkandidaternas respektive uttalanden i detta avseende. Parlamentet önskar att fler initiativ leder till lagstiftningsförslag. Parlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 10 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning är skyldig att göra en snabb och ingående prövning av begäranden om förslag till unionsrättsakter.

26.  Europaparlamentet lovordar kommissionen för dess positiva uppföljning av parlamentets rekommendationer i dess resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential.

27.   Europaparlamentet anser att man allvarligt bör överväga om parlamentet kan ges rätt att ta lagstiftningsinitiativ i samband med en framtida fördragsändring, även om det inte har någon formell rätt att ta lagstiftningsinitiativ enligt de nuvarande fördragen.

28.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att utbyta bästa praxis i fråga om parlamentarisk granskning, till exempel genom regelbundna diskussioner mellan respektive ministrar och specialiserade utskott i de nationella parlamenten före och efter möten i rådet, samt med kommissionsledamöter på lämplig plats och inom lämpliga tidsramar liksom möten mellan Europaparlamentet och nationella parlament. Parlamentet efterlyser regelbundna utbyten av institutionstjänstemän och de politiska gruppernas personal mellan förvaltningarna vid Europaparlamentet och de nationella parlamenten, Europeiska regionkommittén och medlemsstatsregioner med lagstiftande befogenheter.

29.  Europaparlamentet anser att införandet av en årlig europeisk vecka skulle göra det möjligt för Europaparlamentets och kommissionens ledamöter, särskilt vice talmän med gruppansvar, att komma till alla nationella parlament för att diskutera och förklara den europeiska agendan tillsammans med dessa parlaments ledamöter och företrädare för det civila samhället. Parlamentet anser att detta initiativ skulle kunna stärka kommissionens demokratiska ansvarsutkrävande enligt Lissabonfördraget.

30.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet att förstärka sin kapacitet att kontrollera utarbetandet och genomförandet av delegerade akter och genomförandeakter.

31.  Europaparlamentet välkomnar de tre institutionernas nuvarande insatser för att fastställa tydliga kriterier för att avgränsa hur delegerade akter och genomförandeakter bör användas. Parlamentet anser att dessa kriterier bör tillämpas så snart som möjligt.

32.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten, samt regionala parlament i lämpliga fall, att öka sin kapacitet att granska sina verkställande organ när dessa fattar beslut eller föreslår bestämmelser för att genomföra eller delegera europeisk lagstiftning.

33.  Europaparlamentet anser att det vid en framtida fördragsändring är nödvändigt att förbättra instrumenten för att hålla enskilda kommissionsledamöter ansvariga inför parlamentet under hela deras mandatperiod, där man bygger vidare på de något begränsade bestämmelser som redan finns i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet, i enlighet med principen om lojalt samarbete, att inleda en politisk dialog om parlamentets förslag till förordning om undersökningsrätten, för att ge parlamentet effektiva befogenheter att utnyttja detta grundläggande parlamentariska instrument till att utöva kontroll över det verkställande organet, vilket är helt nödvändigt för de parlamentariska systemen i hela världen.

35.  Europaparlamentet är övertygat om att parlamentsfrågor är användbara som ett kontrollverktyg. Parlamentet anser därför att en ingående bedömning av kvaliteten på kommissionens svar på ledamöternas frågor, samt av antalet frågor som ställs av ledamöterna och deras kvalitet, måste genomföras.

36.  Europaparlamentet anser att frågestunder utgör en viktig del av den parlamentariska kontrollen över det verkställande organet. Parlamentet begär att talmanskonferensen återigen för upp frågestunder på plenaragendan, i enlighet med artikel 129 i arbetsordningen.

37.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att granska sina administrativa förfaranden för utnämning av sin generalsekreterare och sina generaldirektörer och direktörer, för att till fullo säkerställa att de bästa kandidaterna väljs inom ett ramverk med maximal insyn och lika möjligheter.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament och Europeiska regionkommittén.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.
(3) EUT C 463, 21.12.2018, s. 89.
(4) EUT C 443, 22.12.2017, s. 39.


Genomförandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram
PDF 180kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram (2017/2089(INI))
P8_TA-PROV(2019)0079A8-0051/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7, 9, 10, 11, 21, 23 och 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 9, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 67.1, 258, 263, 267 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och rättspraxis i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen),

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttranden och förteckning över rättsstatskriterier,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen), och av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll(2),

–  med beaktande av sina årliga resolutioner om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(6),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2005 Hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll (COM(2005)0172),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 29 april 2009 om den praktiska tillämpningen av metoderna för en systematisk och strikt kontroll av respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2009)0205),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 6 maj  2011 Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments (operativ vägledning för beaktande av de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar) (SEC(2011)0567),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 12 december 2011 Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012,

–  med beaktande av rådets riktlinjer av den 20 januari 2015 för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ,

–  med beaktande av riktlinjerna för rådets förberedande organ om kontroll av förenligheten med de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådsordförandeskapets seminarierapport av den 13 maj 2016 om den nationella politiska tillämpningen av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 19 maj 2015 Guidelines on the analysis of human rights impacts in impact assessments for trade-related policy initiatives (riktlinjer för analys av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna i konsekvensbedömningar av handelsrelaterade politiska initiativ),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens årliga konferenser om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 20 september 2016 i de förenade målen C-8/15 P till C-10/15 P, Ledra Advertising Ltd m.fl., mot Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken(8),

–  med beaktande av domstolens domslut av den 6 november 2018 i de förenade målen C‑569/16 och C-570/16, Stadt Wuppertal mot Maria Elisabeth Bauer och Volker Willmeroth mot Martina Broßonn(9),

–  med beaktande av domstolens yttrande 2/13 av den 18 december 2014 om Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(10),

–  med beaktande av yttrande nr 4/2018 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (nedan kallad FRA) av den 24 september 2018 Challenges and opportunities for the implementation of the Charter of Fundamental Rights (utmaningar och möjligheter för genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna),

–  med beaktande av FRA:s årsrapporter om grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av FRA:s handbok från oktober 2018 Applying the Charter of Fundamental Rights of the European Union in law and policymaking at national level – Guidance (tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i lagstiftning och politik på nationell nivå – riktlinjer),

–  med beaktande av verktygslådan för bättre lagstiftning, särskilt verktyg nr 28 Grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av artikel 38 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet av den 2 december 2016 från Europarådets generalsekreterare om Europeiska unionens initiativ för att inrätta en europeisk pelare för sociala rättigheter,

–  med beaktande av dokumentet från november 2017 från Nederländernas delegation till Cosac Opening up closed doors: making the EU more transparent for its citizens (öppna stängda dörrar: ge medborgarna större insyn i EU) och av skrivelsen av den 20 december 2017 från Cosacs delegationer till EU:s institutioner om öppenheten i det politiska beslutsfattandet inom EU,

–  med beaktande av studierna The implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework; The interpretation of Article 51 of the EU Charter of Fundamental Rights: the Dilemma of Stricter or Broader Application of the Charter to National Measures och The European Social Charter in the context of implementation of the EU Charter of Fundamental Rights, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik den 22 november, 15 februari respektive 12 januari 2016(11),

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e) och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0051/2019), och av följande skäl:

A.  Genom Lissabonfördraget gavs Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) primärrättslig ställning inom EU:s rättsliga ramar, vilket innebär att stadgan har samma rättsliga värde som fördragen.

B.  Detta betänkande bedömer inte varje enskild rättighet som anges i stadgan, utan analyserar snarare genomförandet av stadgan som ett primärrättsligt instrument.

C.  De sociala bestämmelserna är en avgörande del av stadgan och unionens rättsliga struktur, och man måste säkerställa respekten för och betona betydelsen av grundläggande rättigheter i hela unionen.

D.  Enligt domstolen är de grundläggande rättigheterna, såsom de erkänns i stadgan, kärnan i EU:s rättsliga konstruktion, och respekten för dem är ett nödvändigt villkor för alla unionsrättsakters lagenlighet.

E.  Stadgan omfattar, i linje med kraven i internationell människorättslagstiftning och stadgans artikel 51, både negativa skyldigheter (icke-överträdelse) och positiva skyldigheter (aktivt främjande), som bör uppfyllas i lika hög grad för att stadgans bestämmelser ska bli fullt operativa.

F.  Artikel 51 i stadgan avgränsar stadgans tillämpningsområde med avseende på respekten för subsidiaritetsprincipen, med beaktande av medlemsstaternas och unionens befogenheter och med respekt för gränserna för de befogenheter som unionen ges enligt fördragen.

G.  I artikel 51.2 i stadgan klargörs det att stadgan inte utvidgar tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter eller inför någon ny befogenhet eller uppgift för unionen och inte heller ändrar de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.

H.  Unionens institutioner, organ och byråer är hela tiden bundna av stadgan, även när de agerar utanför EU:s rättsliga ramar.

I.  Enligt artikel 51 tillämpas bestämmelserna i stadgan på medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. De vaga gränserna för denna premiss gör det dock svårt att avgöra om och hur stadgan verkligen ska tillämpas.

J.  Potentialen för de sociala och ekonomiska rättigheter som anges i stadgan har hittills inte utnyttjats i tillräcklig utsträckning. Mot bakgrund av yttrandet från Europarådets generalsekreterare är respekten för sociala rättigheter inte bara ett etiskt krav och en rättslig skyldighet utan också en ekonomisk nödvändighet.

K.  Även i artikel 6 i EU-fördraget betonas det att de grundläggande rättigheterna, så som de garanteras av Europakonventionen, måste utgöra allmänna principer i unionsrätten.

L.  Enligt artikel 151 i EUF-fördraget är grundläggande sociala rättigheter de som anges i den europeiska sociala stadgan.

M.  Europaparlamentets studie av den 22 november 2016 The Implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework(12) (genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram) tar bland annat upp stadgans relevans för kommissionens verksamhet enligt fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget) och inom ramen för den europeiska planeringsterminen. I unionens ekonomiska styrning ägnas inte särskilt stor uppmärksamhet åt de sociala rättigheter som fastställs i stadgan. Dessa rättigheter måste emellertid betraktas som verkliga grundläggande rättigheter.

N.  Åtagandet i den europeiska pelaren för sociala rättigheter att skapa nya och mer effektiva rättigheter för medborgarna när det gäller lika möjligheter, tillträde till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor, socialt skydd och social inkludering stärker ytterligare de rättigheter som fastställs i stadgan.

O.  Principen om jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden och fastställs i EU:s fördrag och i stadgan. Artikel 8 i EUF-fördraget fastställer principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv genom att slå fast att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem.

P.  Öppenheten i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser är en naturlig följd av rätten till god förvaltning, såsom den fastställs i artikel 41 i stadgan, och en grundläggande förutsättning för att medborgarna ska kunna bedöma och ordentligt övervaka EU‑institutionernas genomförande av stadgan.

Q.  Ett främjande från EU:s institutioners, organs, kontors och byråers sida av det breda spektrum av rättigheter som föreskrivs i stadgan – alltifrån medborgerliga och politiska rättigheter till sociala, ekonomiska och tredje generationens rättigheter – skulle utgöra en avgörande drivkraft för utvecklingen av en europeisk offentlig sfär och för konkretiseringen av begreppet europeiskt medborgarskap och EU:s deltagandedimension, som är förankrade i fördragen.

R.  FRA har utfärdat ett antal rekommendationer för ett effektivt genomförande av stadgan i sina yttranden Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level (förbättrad tillgång till rättslig prövning i frågor som rör företag och mänskliga rättigheter på EU-nivå)(13) och Challenges and opportunities for the implementation of the Charter of Fundamental Rights (utmaningar och möjligheter för genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna)(14).

S.  I artikel 24 i stadgan fastställs barnets rättigheter, som ålägger offentliga myndigheter och privata institutioner att i första hand ta hänsyn till barnets bästa.

T.  I artikel 14 i stadgan betonas varje barns rätt till en kostnadsfri utbildning.

En större integrering av stadgan i lagstiftnings- och beslutsprocesserna

1.  Europaparlamentet är fast övertygat om att kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) utgör en första ansträngning efter ikraftträdandet av stadgan, men att den snarast behöver uppdateras. Parlamentet välkomnar kommissionens årliga rapporter om tillämpningen av stadgan, och efterlyser en översyn av denna strategi, som utarbetades 2010, i syfte att uppdatera den för att beakta nya utmaningar och den nya institutionella verkligheten, särskilt efter brexit.

2.  Europaparlamentet är medvetet om de många viktiga åtgärder som EU-institutionerna har vidtagit för att integrera stadgan i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser. Parlamentet konstaterar att stadgans huvudsakliga uppgift är att se till att EU:s lagstiftning till fullo respekterar de rättigheter och principer som fastställs i stadgan, och är medvetet om svårigheterna med att aktivt främja dem och säkerställa att de fullgörs.

3.  Europaparlamentet betonar att alla förslag till unionslagstiftning måste respektera de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan.

4.  Europaparlamentet påminner om att EU-institutionernas förfaranden för att bedöma huruvida lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan huvudsakligen är interna. Parlamentet begär möjlighet att tillhandahålla förbättrade former för samråd, konsekvensbedömningar, inklusive könsspecifika konsekvensbedömningar, och rättslig granskning med medverkan av oberoende experter på området för grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ett strukturerat och reglerat samarbete med människorättsorgan, såsom FRA, Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) och relevanta organ i Europarådet och FN, samt med organisationer i det civila samhället som är verksamma på området, varje gång som ett lagstiftningsärende potentiellt sett kan främja eller inverka negativt på grundläggande rättigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att se över förordning (EG) nr 168/2007 så att FRA på eget initiativ kan avge icke-bindande yttranden över förslag till EU-lagstiftning, och att främja systematiska samråd med byrån.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, övriga EU-institutioner och styrande på nationell och regional nivå i medlemsstaterna att samråda med FRA i frågor som gäller de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som FRA spelar när det gäller att bedöma hur stadgan efterlevs, och välkomnar det arbete som byrån har utfört. Parlamentet uppmuntrar FRA att fortsätta att ge råd och stöd till EU-institutionerna och medlemsstaterna avseende hur de kan förbättra hanteringen av grundläggande rättigheter i hela unionen. Parlamentet välkomnar den strategi för 2018–2022 som FRA nyligen antog.

8.  Europaparlamentet noterar det interaktiva onlineverktyget CLARITY som har utvecklats av FRA för att underlätta fastställandet av det mest lämpliga icke-rättsliga organ som arbetar med mänskliga rättigheter för ett visst ärende som rör grundläggande rättigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa omfattande konsekvensbedömningar genom en balanserad bedömning av ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser och en översyn av sitt beslut att dela upp sina överväganden om de grundläggande rättigheterna i de tre befintliga kategorierna – ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser – och att inrätta två specifika kategorier – konsekvenser för grundläggande rättigheter och konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv – för att garantera att alla aspekter av de grundläggande rättigheterna bedöms.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta systematiska åtgärder på unionsnivå för att upprätthålla och uppfylla stadgans bestämmelser, och för att se till att unionsrätten anpassas så att den tar hänsyn till den rättsliga utvecklingen och utvecklingen av rättspraxis på området för internationell människorättslagstiftning. Parlamentet upprepar i detta avseende dessutom sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag som ger verkan åt parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(15), som skulle göra det möjligt att systematiskt kontrollera sådan utveckling i EU:s institutioner och organ och i medlemsstaterna som kräver åtgärder för att skydda och uppfylla stadgans rättigheter, friheter och principer. Parlamentet föreslår särskilt att de villkor som fastställs i Köpenhamnskriterierna om grundläggande rättigheter inte bara ska tillämpas en gång som en förutsättning för anslutning, utan att medlemsstaternas efterlevnad av dem ska bedömas regelbundet.

11.  Europaparlamentet noterar att ombudsmannen också spelar en relevant roll för att garantera respekten för de grundläggande rättigheterna inom ramen för stadgan, inte enbart när det gäller artikel 41 om rätten till god förvaltning, utan även med hänsyn till att en god förvaltning är en hörnsten för skyddet av andra grundläggande rättigheter. Parlamentet påminner om ombudsmannens exemplariska arbete, bland annat på området för öppenhet och informationsfrihet, och den särskilda rapporten om Frontex(16) under denna valperiod, som särskilt tar upp asylsökandes och migranters rätt att framföra klagomål.

12.  Europaparlamentet är medvetet om att rättspraxis kommer att påverka stadgans tillämpningsområde och att detta måste beaktas.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU:s lagstiftare att erkänna och agera på utslaget i tribunalens dom av den 22 mars 2018 (mål T-540/15) om tillgång till handlingar från trepartsmöten(17). Parlamentet insisterar på behovet av att öka öppenheten och tillgången till handlingar mellan EU:s institutioner, i syfte att utveckla ett mer effektivt interinstitutionellt samarbete, inbegripet ansvarsskyldighet i frågor som rör grundläggande rättigheter. Rådet uppmanas med kraft att skyndsamt bemöta de farhågor som framförts med avseende på insynen i dess beslutsprocess och tillgången till handlingar i linje med Europeiska ombudsmannens relevanta rekommendationer.

Integrering av stadgan i EU:s politik

14.  Europaparlamentet påminner om att utformningen av EU:s politik vilar på de principer och mål som anges i artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 i EU-fördraget, samtidigt som kraven i de allmänna bestämmelserna i avdelning II del I i EUF-fördraget till fullo måste stödjas och genomföras.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att stärka genomförandet av jämställdhetsintegrering i all EU‑verksamhet för att bekämpa könsdiskriminering och främja jämställdhet.

16.  Europaparlamentet bekräftar att alla rättsakter som antas av EU måste vara förenliga med alla bestämmelser i stadgan, inklusive dess sociala bestämmelser. Parlamentet betonar vikten av uttryckliga hänvisningar till stadgan i den rättsliga ram som reglerar EU:s ekonomiska och monetära politik. Parlamentet betonar att användningen av mellanstatliga arrangemang inte befriar EU-institutionerna från deras skyldigheter att bedöma hur förenliga dessa instrument är med EU-rätten, inbegripet stadgan.

17.  Europaparlamentet anser att unionen måste vidta kraftfulla åtgärder för att stärka sitt eget engagemang avseende att garantera åtnjutandet av alla rättigheter i stadgan, inbegripet sociala rättigheter.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska planeringsterminen, inklusive de landsspecifika rekommendationerna och rekommendationerna i den årliga tillväxtöversikten, överensstämmer med de normativa delarna av de sociala rättigheterna i stadgan.

19.  Europaparlamentet stöder införandet av kraftfulla och konsekventa klausuler om grundläggande rättigheter i tillämpningstexterna till förslagen till förordningar om inrättande av EU-fonder.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fatta makroekonomiska beslut med vederbörligt beaktande av bedömningar av grundläggande rättigheter som grundas på hela det spektrum av medborgerliga, politiska och sociala rättigheter som garanteras av de europeiska och internationella instrumenten för människorättslagstiftning.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka åtgärder som krävs för att Europeiska unionen ska kunna ansluta sig till den europeiska sociala stadgan, och att föreslå en tidsram för att uppnå detta mål.

22.  Europaparlamentet påminner om att det, på grundval av de befogenheter som fastställs i fördragen, i första hand är medlemsstaternas ansvar att tillämpa socialpolitiken, och därmed också att göra de sociala bestämmelserna i stadgan verkningsfulla och ge dem ett konkret uttryck. Parlamentet upprepar dock sitt förslag om att, i samband med en eventuell översyn av fördragen, införliva ett socialt protokoll i dem i syfte att stärka grundläggande sociala rättigheter i förhållande till ekonomiska friheter.

23.  Europaparlamentet konstaterar att Eurogruppen har en i praktiken avgörande men informell roll i den ekonomiska styrningen av euroområdet, och noterar det inflytande som dess beslut kan få över politiken utan att det finns lämpliga mekanismer för demokratisk ansvarsskyldighet och rättslig kontroll som motvikt. Parlamentet påminner gruppens medlemmar om deras övergripande skyldigheter enligt artiklarna 2 och 6 i EU-fördraget och enligt stadgan.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska centralbanken att till fullo efterleva stadgan när de fullgör sina uppgifter enligt Europeiska stabilitetsmekanismen, inbegripet mekanismens utlåningsrutiner, i ljuset av domstolens rättspraxis.

25.  Europaparlamentet påminner om att unionens agerande på den internationella arenan måste vägledas av principerna i artikel 21.1 i EU-fördraget. Parlamentet är övertygat om att full respekt för och främjande av stadgans bestämmelser inom EU utgör ett riktmärke för bedömning av lagenligheten och trovärdigheten hos unionens agerande i dess internationella förbindelser, inbegripet inom ramen för utvidgningsprocessen enligt artikel 49 i EU-fördraget.

26.  Europaparlamentet noterar domstolens begränsade behörighet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), och varnar för eventuella inskränkningar av rätten till ett effektivt rättsmedel, som fastställs i stadgan.

27.  Europaparlamentet påminner EU:s institutioner om deras skyldigheter på människorättsområdet inom stadgans tillämpningsområde, även på det handelspolitiska området. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra specifika konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter innan några handelsförhandlingar avslutas genom att hänvisa till FN:s vägledande principer för konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter inför handels- och investeringsavtal.

28.  Europaparlamentet påminner om att både fördragen och stadgan hänvisar till skyddet av nationella minoriteter och till diskriminering på grund av språk. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att vidta konkreta administrativa åtgärder för att uppmuntra nationella förvaltningar att finna hållbara lösningar och främja en kultur av språklig mångfald i sina medlemsstater, utöver de officiella EU-språken.

29.  Europaparlamentet påminner om att EU enligt artikel 6 i EU-fördraget är skyldigt att ansluta sig till Europakonventionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja de rättsliga hindren för slutförandet av anslutningsprocessen, och att lägga fram ett nytt utkast till avtal om unionens anslutning till Europakonventionen med positiva lösningar på de invändningar som EU-domstolen framförde i sitt yttrande 2/13 av den 18 december 2014. Parlamentet anser att slutförandet skulle medföra ytterligare åtgärder till skydd för EU:s medborgares och invånares grundläggande rättigheter och tillhandahålla ytterligare en mekanism för upprätthållande av mänskliga rättigheter, nämligen möjligheten att inge ett klagomål till Europadomstolen vid en kränkning av mänskliga rättigheter i samband med en EU-institutions eller en medlemsstats agerande som omfattas av konventionen. Parlamentet anser dessutom att Europadomstolens rättspraxis kommer att ge ytterligare underlag för nuvarande och framtida EU-åtgärder när det gäller respekten för och främjandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på områdena för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utöver domstolens rättspraxis på detta område.

30.  Europaparlamentet begär att det övergripande direktivet mot diskriminering1a ska antas utan dröjsmål för att ytterligare garantera de grundläggande rättigheterna inom EU genom konkret unionslagstiftning.

Stadgan och EU:s byråer

31.  Europaparlamentet framhåller vissa EU-byråers potential att stödja medlemsstaterna i deras fullgörande av sina skyldigheter enligt stadgan, i och med att de ofta fungerar som en operativ länk mellan EU och den nationella nivån. Parlamentet påpekar att denna uppgift kan utföras på ett effektivt sätt endast om man utformar fullt utvecklade metoder för grundläggande rättigheter inom de byråer som arbetar på området för rättsliga och inrikes frågor och/eller de byråer vars verksamhet skulle kunna ha en inverkan på de rättigheter och principer som härrör från stadgan, med beaktande av både den interna och den externa dimensionen av skyddet och främjandet av grundläggande rättigheter.

32.  Europaparlamentet uppmanar berörda EU-byråer att intensifiera arbetet med att genomföra jämställdhetsprinciperna i stadgan, bland annat genom att se till att EU:s alla institutioner och byråer bedriver en nolltoleranspolitik mot alla former av sexuellt våld och fysiska eller psykiska trakasserier. EU:s alla institutioner och byråer uppmanas att till fullo genomföra parlamentets resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(18).

33.  Europaparlamentet noterar de differentierade strategier och instrument som de olika byråerna har utvecklat för att fullgöra sina skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, vilket har lett till varierande grader av genomförande. Parlamentet betonar att samarbetet mellan EU:s byråer och strukturerade dialoger med oberoende människorättsexperter behöver främjas, och att man behöver bygga vidare på befintlig bästa praxis för att främja en gemensam och förstärkt människorättsram.

34.  Europaparlamentet uppmanar de EU-byråer som är verksamma på området för rättsliga och inrikes frågor och/eller de byråer vars verksamhet skulle kunna inverka på de rättigheter och principer som härrör från stadgan att anta interna strategier för grundläggande rättigheter och främja regelbundna utbildningstillfällen för sin personal på alla nivåer avseende grundläggande rättigheter och stadgan.

35.  Europaparlamentet beklagar att många EU-byråers inrättandeförordningar saknar en uttrycklig hänvisning till stadgan. Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att där så behövs åtgärda denna brist när förordningar eller beslut om inrättande av byråer utarbetas eller ses över, och att, med beaktande av varje enskild byrås uppdrag och särskilda situation, tillhandahålla ytterligare operativa mekanismer som säkerställer att stadgan efterlevs.

Stöd till medlemsstaternas genomförande av stadgan på nationell nivå

36.  Europaparlamentet påminner om att stadgans europeiska och nationella dimensionen är oupplösligt förbundna med och kompletterar varandra i säkerställandet av att stadgans bestämmelser tillämpas konsekvent inom EU:s övergripande regelverk.

37.  Europaparlamentet framhåller de ihållande kunskapsluckorna angående stadgan, dess räckvidd och tillämpning, såväl hos innehavarna av rättigheterna, som drar nytta av dess skydd, som hos juridiska experter och människorättsexperter, och beklagar djupt avsaknaden av nationella insatser för att komma till rätta med dessa brister.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin verksamhet för att öka medvetenheten om stadgan, med fullt deltagande från det civila samhällets organisationer, och att främja och finansiera utbildningsmoduler om stadgan för nationella domare, rättstillämpare och tjänstemän som också syftar till att förbättra kunskaperna om unionens politik och unionsrätten, inbegripet materiell rätt och processrätt, användningen av EU:s instrument för rättsligt samarbete, domstolens relevanta rättspraxis, juridiskt språkbruk och komparativ rätt. Kommissionen uppmanas vidare att förse medlemsstaterna med praktiska riktlinjer som stöd i deras genomförande av stadgan på nationell nivå. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att till fullo synliggöra FRA:s nyligen offentliggjorda handbok Applying the Charter of Fundamental Rights of the European Union in law and policymaking at national level (tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i lagstiftning och politik på nationell nivå).

39.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att regelbundet utbyta information och erfarenheter om användningen, tillämpningen och tillsynen av stadgan och att integrera de exempel på bästa praxis som redan utvecklats på nationell nivå. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se över sina förfaranderegler om rättslig granskning och konsekvensbedömningar av lagförslag ur stadgans perspektiv. Parlamentet konstaterar att sådana förfaranden uttryckligen bör hänvisa till stadgan, precis som de hänvisar till nationella människorättsinstrument, för att minimera risken att stadgan förbises.

40.  Europaparlamentet påpekar att kryphålen vid införlivandet och det ordentliga genomförandet av unionsrätten i medlemsstaterna kan ha faktiska konsekvenser för åtnjutandet av EU:s grundläggande rättigheter. Parlamentet påminner i detta avseende om kommissionens roll som fördragens väktare, och om att den därmed är ytterst ansvarig för – eller huvudansvarig för – att skydda de grundläggande rättigheterna, om så krävs genom överträdelseförfaranden. Parlamentet efterlyser i detta avseende ett mer beslutsamt ledarskap för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s lagstiftning.

På väg mot en mer enhetlig tolkning av stadgan

41.  Europaparlamentet är övertygat om att olika tolkningar avseende tillämpningen av stadgans bestämmelser i EU:s institutioner, organ och byråer samt i medlemsstaterna skadar det mervärde som stadgan tillför, nämligen en uppsättning gemensamma miniminormer för skydd som ska tillämpas horisontellt på alla institutionella aktörer och all politik och verksamhet med koppling till EU-sfären.

42.  Europaparlamentet betonar att införlivandet av stadgan i EU:s primärrätt inte utvidgar unionens befogenheter, och sker med respekt för subsidiaritetsprincipen så som den definieras i artikel 51 i stadgan. Det skapar emellertid nya ansvarsområden för beslutsfattande och verkställande institutioner samt för medlemsstaterna när de genomför EU-lagstiftningen på nationell nivå, och bestämmelserna i stadgan har därmed blivit direkt verkställbara av europeiska och nationella domstolar.

43.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s institutioner och medlemsstater att möjliggöra en mer okomplicerad tillämpning av stadgan som helhet.

44.  Europaparlamentet beklagar att Polen och Förenade kungariket hittills inte har beslutat sig för att dra sig ur protokoll 30 till fördragen.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 337, 20.9.2018, s. 167.
(2) EUT C 301E, 13.12.2007, s. 229.
(3) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(4) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24.
(5) EUT C 337, 20.9.2018, s. 120.
(6) EUT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(7) EUT C 53, 22.2.2007, s. 1.
(8) ECLI:EU:C:2016:701.
(9) ECLI:EU:C:2018:871.
(10) ECLI:EU:C:2014:2454.
(11) Studien The Implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework, Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelning C, 22.11.2016, studien The interpretation of Article 51 of the EU Charter of Fundamental Rights: the Dilemma of Stricter or Broader Application of the Charter to National Measures, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelning C, 15.2.2016, samt studien The European Social Charter in the context of implementation of the EU Charter of Fundamental Rights, 12.1.2016.
(12) The Implementation of the Charter of Fundamental Rights in the EU institutional framework, Europaparlamentet, generaldirektoratet för inre politik, utredningsavdelning C – medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, 22 november 2016.
(13) FRA:s yttrande 1/2017, 10 april 2017.
(14) FRA:s yttrande 4/2018, 24 september 2018.
(15) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(16) Europaparlamentets resolution av den 2 december 2015 om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om undersökningen på eget initiativ OI/5/2012/BEH-MHZ angående Frontex, EUT C 399, 24.11. 2017, s. 2.
(17) Tribunalens dom av den 22 mars 2018, Emilio De Capitani mot Europaparlamentet, T-540/15, ECLI:EU:T:2018:167.
(18) EUT C 346, 27.9.2018, s. 192.


Föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga)
PDF 162kWORD 56k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om ett utkast till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom (2018/2080(INL)2019/0900(APP))
P8_TA-PROV(2019)0080A8-0050/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 228.4 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 106a.1 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 45 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0050/2019).

1.  Europaparlamentet antar bifogat utkast till förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända bifogat utkast till förordning till rådet och kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 228.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att, så snart kommissionen har avgett sitt yttrande och rådet har godkänt det bifogade utkastet till förordning, se till att förordningen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

BILAGA TILL RESOLUTION

Utkast till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom

EUROPAPARLAMENTET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 228.4,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av rådets godkännande,

med beaktande av kommissionens yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)  Föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning bör fastställas i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 20.2 d och 228, fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(2)  I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns särskilt rätten till god förvaltning som en grundläggande rättighet för EU-medborgarna. I artikel 43 i stadgan erkänns i sin tur rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs och byråers verksamhet. För att dessa rättigheter ska vara effektiva och för att förbättra ombudsmannens förmåga att genomföra grundliga och opartiska undersökningar, bör ombudsmannen ges alla nödvändiga verktyg för att kunna utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning på ett framgångsrikt sätt.

(3)  Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom(1) ändrades senast 2008. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 infördes en ny rättslig ram för unionen. I synnerhet får Europaparlamentet enligt artikel 228.4 i EUF-fördraget, efter yttrande från kommissionen och med godkännande av rådet, anta förordningar som fastställer regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning. Det är därför önskvärt att upphäva beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom och ersätta det med en förordning i enlighet med den nu gällande rättsliga grunden.

(4)  Fastställandet av de villkor under vilka ett klagomål kan inlämnas till ombudsmannen bör vara förenligt med principen om fullständig, fri och enkel tillgång, utan hinder i form av särskilda begränsningar som hänför sig till sammanfallande med nya eller pågående rättsliga och administrativa förfaranden.

(5)  Ombudsmannen har rätt att utfärda rekommendationer om ombudsmannen finner att en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå inte genomför ett rättsligt avgörande på korrekt sätt.

(6)  Det är nödvändigt att fastställa de förfaranden som ska följas i de fall då ombudsmannens undersökningar uppdagar administrativa missförhållanden. Det bör även läggas fast att ombudsmannen vid slutet av varje årlig session ska överlämna en uttömmande rapport till Europaparlamentet.

(7)  För att stärka ombudsmannens roll är det önskvärt att ombudsmannen, utan att det påverkar ombudsmannens främsta skyldighet som är att hantera klagomål, ges möjlighet att genomföra undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera upprepade eller särskilt allvarliga fall av administrativa missförhållanden och främja bästa administrativa praxis inom unionens institutioner, organ och byråer.

(8)  För att öka effektiviteten i ombudsmannens verksamhet bör ombudsmannen, på eget initiativ eller på grund av ett klagomål, ha rätt att genomföra undersökningar för att följa upp tidigare undersökningar för att fastställa om och i vilken omfattning institutionen, organet eller byrån i fråga har följt de rekommendationer som lagts fram. Ombudsmannen bör också ha rätt att i sin årsrapport till Europaparlamentet inkludera en bedömning av i vilken mån rekommendationer har efterlevts och en bedömning av huruvida de resurser som ställts till förfogande för att ombudsmannen ska kunna utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning är tillräckliga.

(9)  Ombudsmannen bör ha tillgång till allt som behövs för sin ämbetsutövning. Därför måste unionens institutioner, organ och byråer på ombudsmannens begäran tillhandahålla all information som ombudsmannen begär av dem, utan att det påverkar ombudsmannens skyldigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(2). Tillgången till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar bör vara förenlig med unionsinstitutionens, unionsorganets eller unionsbyråns bestämmelser i fråga om hantering av konfidentiell information. De institutioner, organ eller byråer som tillhandahåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar bör underrätta ombudsmannen om att dessa är klassificerade på detta sätt. Vid tillämpningen av bestämmelser i fråga om unionsinstitutionens, unionsorganets eller unionsbyråns hantering av konfidentiell information bör ombudsmannen i förväg ha kommit överens med institutionen, organet eller byrån i fråga om villkoren för hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar och annan information som omfattas av tystnadsplikt. Om ombudsmannen inte får den begärda hjälpen bör ombudsmannen underrätta Europaparlamentet, som bör vidta lämpliga åtgärder.

(10)  Ombudsmannen och ombudsmannens personal måste behandla den information som de har fått under sin ämbetsutövning förtroligt. Ombudsmannen bör dock underrätta de behöriga myndigheterna om förhållanden som ombudsmannen anser kan omfattas av straffrättslig lagstiftning och som kommit till ombudsmannens kännedom under en undersöknings gång. Ombudsmannen bör även kunna underrätta unionsinstitutionen, unionsorganet eller unionsbyrån i fråga om förhållanden som ifrågasätter uppträdandet hos en av deras anställda.

(11)  De senaste ändringarna avseende skyddet av unionens ekonomiska intressen mot brott, särskilt inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten genom rådets förordning (EU) 2017/1939(3), bör beaktas, så att ombudsmannen kan anmäla alla uppgifter som faller inom den sistnämnda myndighetens behörighetsområde till denna myndighet. För att också till fullo respektera presumtionen för oskuld och rätten till försvar enligt artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är det önskvärt att ombudsmannen, om ombudsmannen underrättar Europeiska åklagarmyndigheten om uppgifter som faller inom den sistnämnda myndighetens behörighetsområde, rapporterar till den berörda personen och till klaganden om denna underrättelse.

(12)  Det bör fastställas en möjlighet till samarbete mellan ombudsmannen och samma slags myndigheter i medlemsstaterna i överensstämmelse med tillämplig nationell lagstiftning. Det är även önskvärt att vidta åtgärder för att göra det möjligt för ombudsmannen att samarbeta med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, eftersom ett sådant samarbete kan effektivisera ombudsmannens ämbetsutövning.

(13)  I början av varje valperiod och för hela dess längd är det Europaparlamentets uppgift att till ombudsman utse en person som är medborgare i unionen och som uppvisar alla erforderliga bevis för oavhängighet och kompetens. Det bör fastställas under vilka villkor som ombudsmannens ämbetsutövning ska upphöra och hur ombudsmannen ska ersättas.

(14)  Ombudsmannen bör utöva sitt ämbete med fullständig oavhängighet. Ombudsmannen bör vid ämbetstillträdet avge en högtidlig försäkran om detta inför domstolen. Det bör fastställas regler om oförenlighet, ersättningar, privilegier och immunitet för ombudsmannen.

(15)  Bestämmelser bör antas i fråga om ombudsmannens säte, som bör vara detsamma som Europaparlamentets. Bestämmelser bör även införas för inte bara tjänstemän och övriga anställda vid ombudsmannens kansli som bistår ombudsmannen, utan även för verksamhetens budget.

(16)  Det är ombudsmannens uppgift att anta bestämmelser för genomförandet av denna förordning. För att garantera rättssäkerhet och de högsta standarderna för ombudsmannens ämbetsutövning bör minimireglerna för vad de genomförandebestämmelser som antas ska innehålla fastställas i denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

1.  I denna förordning fastställs föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga).

2.  Ombudsmannen ska agera oavhängigt gentemot unionens institutioner, organ och byråer i enlighet med de befogenheter som ombudsmannen tilldelats genom fördragen, och med vederbörlig hänsyn till artiklarna 20.2 d och 228 i EUF-fördraget samt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om rätten till god förvaltning.

3.  I utförandet av de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning får ombudsmannen inte ingripa i mål som är anhängiga vid domstol, och ombudsmannen får inte heller ifrågasätta domstolsavgöranden eller en domstols behörighet att meddela avgöranden.

Artikel 2

1.  Ombudsmannen ska bidra till upptäckten av administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer, med undantag av Europeiska unionens domstol i dess rättsliga funktion, och vid behov föreslå rekommendationer för att avhjälpa dessa administrativa missförhållanden. Handlingar som företas av någon annan myndighet eller person får inte vara föremål för klagan hos ombudsmannen.

2.  Varje unionsmedborgare eller varje fysisk eller juridisk person som har sin hemvist eller sitt säte i en av unionens medlemsstater får, antingen direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet, inge ett klagomål till ombudsmannen gällande fall av administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer, med undantag av Europeiska unionens domstol i dess rättsliga funktion. Ombudsmannen ska underrätta institutionen, organet eller byrån i fråga så snart ett klagomål inges till ombudsmannen, under iakttagande av unionens regler i fråga om skyddet för personuppgifter.

3.  Klagomålet ska innehålla en tydlig hänvisning till föremålet för klagomålet och klagandens identitet. Klaganden får begära att klagomålet, eller delar av det, behandlas konfidentiellt.

4.  Ett klagomål ska göras inom tre år från den dag då klaganden fick kännedom om de omständigheter på vilka klagomålet grundar sig och föregås av lämpliga hänvändelser till de berörda institutionerna, organen och byråerna.

5.  Ombudsmannen ska avgöra om ett klagomål omfattas av ombudsmannens behörighetsområde och, om så är fallet, om det är tillåtligt. Om ett klagomål inte omfattas av ombudsmannens behörighetsområde eller är otillåtligt, får ombudsmannen, innan klagomålet avvisas, råda klaganden att inge klagomålet till en annan myndighet.

6.  Klagomål som inges till ombudsmannen ska inte påverka tidsfrister för överklaganden i administrativa förfaranden eller domstolsförfaranden.

7.  När ombudsmannen måste förklara ett klagomål som otillåtligt eller avsluta behandlingen på grund av pågående eller avslutade rättsliga åtgärder rörande omständigheter som tagits upp i ett klagomål, ska resultatet av de undersökningar som ombudsmannen redan gjort arkiveras utan ytterligare åtgärder.

8.  Klagomål som rör arbetsförhållanden mellan unionens institutioner, organ och byråer och deras tjänstemän och övriga anställda, med undantag för fall som rör sexuella trakasserier, får inte inges till ombudsmannen om inte alla andra möjligheter att framföra interna administrativa begäranden och klagomål, särskilt de förfaranden som avses i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen och som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(4) (tjänsteföreskrifterna), har uttömts av den berörda personen och tidsfristerna för svar från den institution, det organ eller den byrå till vilken hänvändelsen har gjorts har gått ut.

9.  Ombudsmannen ska så snart som möjligt underrätta klaganden om vilka åtgärder som vidtagits avseende klagomålet.

Artikel 3

1.  Ombudsmannen ska på eget initiativ eller på grund av ett klagomål genomföra alla undersökningar, även sådana som följer upp tidigare undersökningar, som ombudsmannen anser vara berättigade för att utreda misstänkta administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer. Ombudsmannen ska agera utan att föregående godkännande krävs och i god tid underrätta den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om sådana åtgärder. Den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån får översända användbara kommentarer eller bevismaterial till ombudsmannen. Ombudsmannen får även begära att institutionen, organet eller byrån i fråga översänder sådana kommentarer eller bevismaterial.

2.  Utan att det påverkar ombudsmannens främsta uppgift som är att hantera klagomål, får ombudsmannen genomföra undersökningar på eget initiativ av mer strategisk natur för att identifiera upprepade eller särskilt allvarliga fall av administrativa missförhållanden, för att främja bästa administrativa praxis inom unionens institutioner, organ och byråer och för att proaktivt ta itu med strukturella frågor av allmänt intresse som omfattas av ombudsmannens behörighetsområde.

3.  Ombudsmannen får inleda strukturerade och regelbundna dialoger med unionens institutioner, organ och byråer och anordna offentliga samråd innan denne utfärdar rekommendationer eller i ett senare skede. Ombudsmannen får även systematiskt analysera och bedöma framstegen vid den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån och utfärda ytterligare rekommendationer.

4.  Unionens institutioner, organ och byråer ska förse ombudsmannen med all information som denne begär av dem och ge ombudsmannen tillgång till relevanta dokument. Tillgången till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar ska vara förenlig med reglerna om unionsinstitutionens, unionsorganets eller unionsbyråns hantering av konfidentiell information.

De institutioner, organ eller byråer som tillhandahåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar i enlighet med första stycket ska underrätta ombudsmannen i förväg om att dessa är klassificerade på detta sätt.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska ombudsmannen i förväg ha kommit överens med institutionen, organet eller byrån i fråga om villkoren för hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar.

Institutionerna, organen eller byråerna i fråga ska ge ombudsmannen tillgång till handlingar som härrör från en medlemsstat och som är hemliga enligt lag endast efter det att ombudsmannen har infört lämpliga åtgärder och garantier för hantering av handlingar som säkerställer en likvärdig nivå av konfidentialitet, i linje med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 och i enlighet med säkerhetsbestämmelserna för den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet eller den berörda unionsbyrån.

Tjänstemän och övriga anställda vid unionens institutioner, organ och byråer ska på ombudsmannens begäran vittna om förhållanden som rör en pågående undersökning av ombudsmannen. De ska yttra sig på sin institutions, sitt organs eller sin byrås vägnar. De ska fortsätta att vara bundna av de förpliktelser som följer av de för dem gällande föreskrifterna. När de är bundna av tystnadsplikt, ska detta inte tolkas som att den också omfattar uppgifter som är av relevans för klagomål eller undersökningar som rör trakasserier eller administrativa missförhållanden.

5.  Ombudsmannen ska regelbundet undersöka förfarandena gällande det administrativa arbetet vid unionens institutioner, organ och byråer och bedöma om de är tillräckligt effektiva för att förhindra intressekonflikter, garantera opartiskhet och säkerställa full respekt för rätten till god förvaltning. Ombudsmannen får identifiera och bedöma eventuella fall av intressekonflikter på alla nivåer som skulle kunna utgöra en källa till administrativa missförhållanden, och i sådana fall ska ombudsmannen utarbeta särskilda slutsatser och informera Europaparlamentet om resultaten i ärendet.

6.  I den mån som deras nationella rätt tillåter det, ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, på begäran av ombudsmannen eller på eget initiativ, snarast till ombudsmannen överlämna alla uppgifter eller handlingar som kan bidra till att utreda fall av administrativa missförhållanden i verksamheten inom unionens institutioner, organ eller byråer. Om sådana uppgifter eller handlingar omfattas av nationell rätt om hantering av konfidentiell information eller av bestämmelser som hindrar dess spridning, får den berörda medlemsstaten tillåta ombudsmannen att ta del av dessa uppgifter eller handlingar under förutsättning att ombudsmannen åtar sig att hantera dem i överenskommelse med den behöriga myndighet som lämnade dem. En beskrivning av handlingen ska under alla omständigheter lämnas.

7.  Om ombudsmannen inte får den begärda hjälpen ska parlamentet underrättas, som ska vidta lämpliga åtgärder.

8.  Om fall av administrativa missförhållanden konstateras efter en undersökning, ska ombudsmannen meddela institutionen, organet eller byrån i fråga, och när så är lämpligt utfärda rekommendationer. Institutionen, organet eller byrån ska inom tre månader sända ett detaljerat yttrande till ombudsmannen. Ombudsmannen får på en motiverad begäran av institutionen, organet eller byrån i fråga bevilja en förlängning av den tidsfristen, som inte får vara längre än två månader. Om institutionen, organet eller byrån i fråga inte avger något yttrande inom tidsfristen på tre månader eller inom den förlängda tidsfristen, får ombudsmannen avsluta undersökningen utan ett sådant yttrande.

9.  Ombudsmannen ska därefter överlämna en rapport till institutionen, organet eller byrån i fråga och, i synnerhet om arten eller omfattningen av det fall av missförhållande som upptäckts så kräver, till Europaparlamentet. Rapporten får innehålla rekommendationer. Ombudsmannen ska underrätta klaganden om undersökningens resultat, om yttrandet från institutionen, organet eller byrån i fråga samt om ombudsmannens rekommendationer i rapporten.

10.  Vid behov, i samband med en undersökning av en unionsinstitutions, ett unionsorgans eller en unionsbyrås verksamhet, får ombudsmannen på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet framträda inför Europaparlamentet på den mest lämpliga nivån.

11.  Ombudsmannen ska, så långt det är möjligt, försöka att tillsammans med institutionen, organet eller byrån i fråga nå en lösning som undanröjer det administrativa missförhållandet och som tillgodoser klagomålet. Ombudsmannen ska underrätta klaganden om den föreslagna lösningen tillsammans med eventuella kommentarer från institutionen, organet eller byrån i fråga. Om den klagande så önskar ska klaganden ha rätt att när som helst inkomma med synpunkter, eller ytterligare uppgifter som inte var kända vid tiden för inlämnandet av klagomålet, till ombudsmannen.

12.  Vid slutet av varje årlig session ska ombudsmannen överlämna en rapport om resultaten av de undersökningar som ombudsmannen gjort till Europaparlamentet. Rapporten ska innehålla en bedömning av efterlevnaden av ombudsmannens rekommendationer och en bedömning av om de resurser som finns tillgängliga för ombudsmannens ämbetsutövning är tillräckliga. Dessa bedömningar får också bli föremål för separata rapporter.

Artikel 4

Ombudsmannen och ombudsmannens personal ska hantera allmänhetens begäranden om tillgång till handlingar, förutom de handlingar som avses i artikel 6.1, i enlighet med de villkor och begränsningar som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001.

När det gäller klagomål som rör allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar som har upprättats eller tagits emot av en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå ska ombudsmannen, efter vederbörlig analys och alla nödvändiga överväganden, utfärda en rekommendation i fråga om tillgången till de handlingarna. Institutionen, organet eller byrån i fråga ska svara inom de tidsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001. Om institutionen, organet eller byrån i fråga inte följer en rekommendation från ombudsmannen att ge tillgång till handlingar ska institutionen, organet eller byrån motivera sitt avslag på vederbörligt sätt. I ett sådant fall ska ombudsmannen underrätta klaganden om vilka rättsmedel som finns tillgängliga, inbegripet vilka förfaranden som står till buds för att hänskjuta ärendet till Europeiska unionens domstol.

Artikel 5

Ombudsmannen ska genomföra regelbundna bedömningar av de strategier och översyner av de förfaranden som finns inom unionens berörda institutioner, organ och byråer i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna (”visselblåsare”) och ska, när så är lämpligt, utarbeta konkreta rekommendationer om förbättringar i syfte att säkerställa fullständigt skydd för tjänstemän och övriga anställda som rapporterar om förhållanden i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna. Ombudsmannen får, på begäran, konfidentiellt lämna information, opartiska råd och expertråd till tjänstemän och övriga anställda i fråga om lämpligt uppträdande när de förhållanden som avses i artikel 22a i tjänsteföreskrifterna föreligger, inklusive i fråga om tillämpningsområdet för de relevanta bestämmelserna i unionsrätten.

Ombudsmannen får också inleda undersökningar på grundval av de uppgifter som lämnas av tjänstemän och övriga anställda som rapporterar om förhållanden i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna, vilka får rapportera konfidentiellt och anonymt, när de förhållanden som beskrivs skulle kunna utgöra fall av administrativa missförhållanden i en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå. För att möjliggöra detta får gällande tjänsteföreskrifter om tystnadsplikt frångås.

Artikel 6

1.  Ombudsmannen och ombudsmannens personal, på vilka artikel 339 i EUF-fördraget och artikel 194 i Euratomfördraget ska tillämpas, får inte avslöja information eller handlingar som de får tillgång till i sina undersökningar. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, får de framför allt inte avslöja säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller handlingar som överlämnats till ombudsmannen, eller dokument som omfattas av unionsrätten i fråga om skyddet av personuppgifter, liksom sådan information som kan skada klaganden eller någon annan inblandad person.

2.  Om ombudsmannen anser att förhållanden som framkommit vid en undersökning kan omfattas av straffrättslig lagstiftning, ska ombudsmannen underrätta de behöriga nationella myndigheterna och, i den mån fallet omfattas av deras befogenhetsområde, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Europeiska åklagarmyndigheten. Om så är lämpligt ska ombudsmannen även underrätta den unionsinstitution, det unionsorgan eller den unionsbyrå som har maktbefogenheter över tjänstemannen eller den övriga anställda i fråga, som får tillämpa artikel 17 andra stycket i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

Ombudsmannen får även underrätta unionsinstitutionen, unionsorganet eller unionsbyrån i fråga om förhållanden som ifrågasätter uppträdandet hos en av deras anställda och om all ihållande verksamhet som hindrar den pågående undersökningen.

Ombudsmannen ska rapportera sådana underrättelser till klaganden och de andra berörda personer vars identitet är känd.

Artikel 7

1.  Ombudsmannen får samarbeta med samma slags myndigheter i medlemsstaterna under förutsättning att ombudsmannen iakttar tillämplig nationell rätt.

2.  Inom ramen för sin ämbetsutövning ska ombudsmannen samarbeta med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra institutioner och organ och samtidigt undvika överlappningar med deras verksamhet.

Artikel 8

1.  Ombudsmannen ska väljas, och kunna utses på nytt, i enlighet med artikel 228.2 i EUF-fördraget.

2.  Ombudsmannen ska utses bland personer som är unionsmedborgare, som fullt ut äger medborgerliga och politiska rättigheter, som uppvisar alla erforderliga bevis för oavhängighet, som inte har varit nationella regeringsmedlemmar eller ledamöter vid unionens institutioner under de senaste tre åren, som uppfyller motsvarande krav på opartiskhet som de som gäller för ett domarämbete i sina länder och som besitter en sådan erkänd kompetens och erfarenhet som krävs för att utöva ombudsmannaämbetet.

Artikel 9

1.  Ombudsmannen ska upphöra att utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning antingen vid slutet av sin ämbetsperiod eller vid frivillig avgång eller avsättning.

2.  Ombudsmannen ska stanna i sitt ämbete till dess att en ny ombudsman har valts, utom vid avsättning.

3.  Om ämbetet frånträds i förtid ska en ny ombudsman utses för den resterande delen av Europaparlamentets valperiod inom tre månader från den tidpunkt då ämbetet blev vakant. Fram till dess att en ny ombudsman har valts ska den chefstjänsteman som avses i artikel 13.2 ansvara för de brådskande ärenden som faller inom ombudsmannens behörighetsområde.

Artikel 10

Om Europaparlamentet avser att begära avsättning av ombudsmannen i enlighet med artikel 228.2 i EUF-fördraget, ska det höra ombudsmannen innan en sådan begäran görs.

Artikel 11

1.  Vid utförandet av de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning ska ombudsmannen agera i enlighet med artikel 228.3 i EUF-fördraget. Ombudsmannen ska avhålla sig från alla handlingar som är oförenliga med de nämnda uppgifterna.

2.  Vid ämbetstillträdet ska ombudsmannen avge en högtidlig försäkran inför domstolen i plenum om att ombudsmannen ämnar utöva de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning med fullständig oavhängighet och opartiskhet och att de förpliktelser som följer av ämbetet under eller efter ämbetsperiodens utgång kommer att respekteras fullt ut. Den högtidliga försäkran ska särskilt omfatta plikten att efter ämbetsperiodens utgång uppträda med integritet och diskretion när det gäller att acceptera vissa befattningar eller förmåner.

Artikel 12

1.  Under ombudsmannens ämbetsperiod får ombudsmannen inte åta sig någon annan politisk eller administrativ uppgift eller utöva någon annan verksamhet oavsett om den är avlönad eller inte.

2.  Ombudsmannen ska ha samma ställning som en domare vid domstolen när det gäller lön, traktamenten och pension.

3.  Artiklarna 11–14 och 17 i protokoll nr 7 ska tillämpas på ombudsmannen samt tjänstemännen och övriga anställda vid ombudsmannens kansli.

Artikel 13

1.  Ombudsmannen ska tilldelas en lämplig budget som är tillräcklig för att säkerställa ombudsmannens oberoende och för att utföra de uppgifter som avses i fördragen och i denna förordning.

2.  Ombudsmannen ska biträdas av ett kansli vars chefstjänsteman ombudsmannen ska utse.

3.  Ombudsmannen bör sträva efter en jämn könsfördelning när det gäller sammansättningen av ombudsmannens kansli.

4.  Tjänstemännen och övriga anställda vid ombudsmannens kansli ska lyda under de regler och bestämmelser som gäller för unionens tjänstemän och övriga anställda. Deras antal ska anpassas varje år som ett led i budgetprocessen och vara tillräckligt för att ombudsmannen ska kunna utföra sina uppgifter och hantera sin arbetsbörda på ett korrekt sätt.

5.  Tjänstemän och övriga anställda vid unionen och i medlemsstaterna som utses att tjänstgöra vid ombudsmannens kansli ska flyttas över i tjänstens intresse och ska garanteras återinträde i en tjänst vid sin ursprungliga institution, sitt ursprungliga organ eller sin ursprungliga byrå.

6.  I personalärenden ska ombudsmannen ha samma status som institutionerna i den mening som avses i artikel 1a i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 14

Ombudsmannen ska bedöma de förfaranden som finns för att förebygga trakasserier av olika slag vid unionens institutioner, organ och byråer, liksom de mekanismer som finns för att bestraffa de som gör sig skyldiga till trakasserier. Ombudsmannen ska utarbeta lämpliga slutsatser om huruvida dessa förfaranden är förenliga med principerna om proportionalitet, rimlighet och kraftfulla åtgärder, och huruvida de ger offren ett effektivt skydd och stöd.

Ombudsmannen ska i rätt tid undersöka om unionens institutioner, organ och byråer hanterar trakasserier av olika slag och karaktär på ett tillfredsställande sätt genom att korrekt tillämpa de förfaranden som föreskrivs i samband med klagomål på detta område. Ombudsmannen ska utarbeta lämpliga slutsatser i detta avseende.

Ombudsmannen ska inom sitt kansli utse en person eller inrätta en struktur med sakkunskap i fråga om trakasserier som i rätt tid kan bedöma om trakasserier av varje slag och karaktär, inklusive sexuella trakasserier, hanteras på ett tillfredsställande sätt inom unionens institutioner, byråer och organ, och vid behov tillhandahålla deras tjänstemän och övriga anställda råd.

Artikel 15

Ombudsmannen ska ha samma säte som Europaparlamentet.

Artikel 16

Alla meddelanden till medlemsstaternas nationella myndigheter för genomförandet av denna förordning ska gå via medlemsstaternas ständiga representationer vid unionen.

Artikel 17

Ombudsmannen ska anta bestämmelser för genomförandet av denna förordning. Dessa ska vara förenliga med denna förordning och omfatta åtminstone bestämmelser om

a)  processuella rättigheter för klaganden och institutionen, organet eller byrån i fråga,

b)  säkerställande av skyddet för tjänstemän eller övriga anställda som rapporterar om fall av sexuella trakasserier och överträdelser av unionsrätten inom unionens institutioner, organ eller byråer i enlighet med artikel 22a i tjänsteföreskrifterna (”visselblåsning”),

c)  mottagande, behandling och avslutande av ett klagomål,

d)  undersökningar på eget initiativ,

e)  uppföljningsundersökningar och

f)  informationsinsamling.

Artikel 18

Beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom ska upphöra att gälla.

Artikel 19

Denna förordning träder i kraft den första dagen i den månad som följer på offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (EGT L 113, 4.5.1994, s. 15).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(3) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(4) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.


En övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik
PDF 233kWORD 76k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om en övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik (2018/2088(INI))
P8_TA-PROV(2019)0081A8-0019/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 över digitalisering av den europeiska industrin(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om autonoma vapensystem(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0019/2019), och av följande skäl:

A.  Insynsvänlig och etikintegrerad artificiell intelligens (AI) och robotteknik har potential att berika våra liv och öka vår kapacitet, för både individer och allmännyttan.

B.  AI utvecklas snabbt och finns redan sedan flera år tillbaka i våra vardagsliv. AI och robotteknik sporrar till innovation, medför nya företagsmodeller och spelar en central roll i omvandlingen av våra samhällen och digitaliseringen av våra ekonomier inom många sektorer, till exempel industrin, hälso- och sjukvården, byggsektorn och transportsektorn.

C.  Den ökande integreringen av robotteknik i mänskliga system kräver stark politisk vägledning om hur man ska maximera fördelarna, minimera riskerna för samhället och säkerställa en säker och rättvis utveckling av AI.

D.  AI är en av 2000-talets strategiska tekniker på såväl global nivå som i Europa och innebär en positiv förändring för den europeiska ekonomin, då den möjliggör innovation, produktivitet, konkurrenskraft och välmående.

E.  Cirka en fjärdedel av alla industrirobotar och hälften av alla professionella servicerobotar i världen tillverkas av europeiska företag och unionen har därför redan nu viktiga resurser som den bör basera sin europeiska näringslivspolitik på.

F.  AI och robotteknik har potential att omforma många olika branscher och leda till ökad produktionseffektivitet och dessutom stärka den internationella konkurrenskraften hos Europas näringsliv och små och medelstora företag. Tillgången till storskaliga dataset och test- och experimentanläggningar har stor betydelse för utvecklingen av AI.

G.  En gemensam strategi kommer att underlätta utvecklingen av samhällsnyttig AI-teknik, samtidigt som man också hanterar de utmaningar som denna teknik innebär i syfte att stimulera innovationen, förbättra kvaliteten på produkter och tjänster som använder AI, förbättra konsumenternas erfarenheter av och förtroende för AI-teknik och robotteknik och förhindra en fragmentering av den inre marknaden.

H.  Dataprestandan i unionen måste upprätthållas på en ledande nivå, vilket torde medföra möjligheter för EU:s försörjningsindustri och göra den mer effektiv i arbetet med att omvandla den tekniska utvecklingen till efterfråge- och tillämpningsstyrda produkter och tjänster, så de sedan kan utnyttjas i storskaliga och nya tillämpningar som stöds av AI.

I.  Det finns ett brådskande behov av en samordnad strategi på europeisk nivå för att EU ska kunna konkurrera med de massinvesteringar som görs av olika tredjeländer, framför allt Förenta staterna och Kina.

J.  Den 25 april 2018(6) utfäste sig kommissionen att lägga fram ett förslag till ett europeiskt förhållningssätt till AI genom att utarbeta ett utkast till AI-riktlinjer i samarbete med berörda parter inom AI-alliansen, en grupp experter på artificiell intelligens, för att främja AI-drivna tillämpningar och företag i Europa.

K.  Befintliga regler och förfaranden måste utvärderas och vid behov ändras för att ta hänsyn till AI och robotteknik.

L.  Den europeiska ramen för AI måste tas fram med full respekt för de rättigheter som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt vad gäller principerna om uppgiftsskydd, personlig integritet och säkerhet.

M.  Utvecklingen inom AI kan och bör utformas på ett sådant sätt att individens värdighet, självständighet och självbestämmande bevaras.

N.  I sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik uppmanade parlamentet kommissionen att föreslå en enhetlig rättslig ram för utvecklingen av robotteknik, inklusive autonoma system och smarta autonoma robotar.

O.  Hela samhället måste vara delaktigt i utvecklingen av AI och robotteknik. Under 2017 var en stor del av landsbygdsområdena dock utestängda från fördelarna med AI, eftersom 8 % av bostäderna inte täcktes av något fast nät och 53 % av dem inte täcktes av någon teknik för ”nästa generations accessnät” (VDSL, Cable Docsis 3.0 eller FTTP).

P.  Utvecklingen av tjänster och produkter som möjliggörs tack vare AI förutsätter uppkopplingsmöjligheter, fritt dataflöde och datatillgänglighet inom EU. Användningen av avancerad datautvinningsteknik i produkter och tjänster kan bidra till bättre beslutsfattande och således också ökad valfrihet för konsumenterna samt bättre affärsresultat.

Q.  Den tekniska utvecklingen av smarta produkter och tjänster kan gynna kunskapsekonomin, som grundas på den tillgängliga informationens kvantitet, kvalitet och åtkomlighet, och kan således leda till en bättre anpassning till konsumenternas behov.

R.  It-säkerhet är oerhört viktigt för att förhindra fall av illvillig förvanskning eller missbruka data där syftet är att få AI att fungera på ett sätt som är till skada för privatpersoner eller företag, vilket skulle undergräva näringslivets och konsumenternas förtroende för AI. Utvecklingen inom AI leder till ett ökat beroende av dessa system i samband med åtgärder och beslut, något som i sin tur ställer krav på hög cyberresiliens inom EU till skydd mot intrång eller brister i it-säkerheten.

S.  Automatiseringstrenden kräver att de som deltar i utvecklingen och kommersialiseringen av AI-tillämpningar inlemmar säkerhets- och etikaspekter redan från början och därigenom erkänner att de måste vara redo att ta på sig det rättsliga ansvaret för kvaliteten på den teknik som de framställer.

T.  Upprättandet av ett betrott ekosystem för utvecklingen av AI-teknik bör grundas på datapolitikens struktur. Detta innebär att man skapar smidiga och förenklade program för datainsamling och datahantering för utbildnings- och forskningsändamål i syfte att möjliggöra AI-utveckling på en mängd olika områden: medicin, finanssektorn, biologi, energisektorn, industrisektorn, kemisk industri och den offentliga sektorn. Datadrivna AI-ekosystem skulle kunna omfatta alleuropeiska initiativ baserade på öppna standarder, ömsesidigt erkännande av certifikat och insynsvänliga regler för interoperabilitet.

U.  Användningen av AI är inte i sig någon garant för sanning eller rättvisa, eftersom olika vinklingar kan skapas beroende på data samlas in och hur algoritmen skrivs och kan härröra från förutfattade meningar som råder i samhället. Partiskhet bör förhindras med hjälp av data av god kvalitet i kombination med algoritmernas utformning och ständiga omvärderingar.

V.  AI och robotteknik bör utvecklas och tillämpas på ett människocentrerat sätt med målet att stödja människor i arbetet och hemmet. AI kan också användas till att förhindra att människor måste utföra farliga arbetsuppgifter.

W.  Vidareutveckling och ökad användning av automatiserat och algoritmbaserat beslutsfattande påverkar utan tvekan de val som en individ (till exempel en företagare eller en internetanvändare) eller en administrativ, rättslig eller annan offentlig myndighet gör i samband med fattandet av ett slutligt konsument-, affärs- eller myndighetsbeslut. Det måste byggas in skyddsåtgärder och möjlighet till mänsklig kontroll och verifiering i processen för automatiserat och algoritmbaserat beslutsfattande.

X.  Maskininlärning ger också upphov till utmaningar när det gäller att säkerställa icke-diskriminering, korrekta förfaranden, insyn och begriplighet i samband med beslutsprocesser.

Y.  AI är ett viktigt verktyg för att hantera globala samhällsutmaningar och medlemsstaterna bör därför via sin offentliga politik främja investeringar, tillgängliggöra medel för forskning och utveckling och åtgärda hinder för utveckling och anammande av AI.

Z.  Kommersiella AI-plattformar har gått från tester till faktiska tillämpningar på hälso-, miljö-, energi- och transportområdet. Maskininlärningstekniker är centrala för alla större webbplattformar och stordatatillämpningar.

AA.  Europas forskare och företag arbetar med en bred rad blockkedjerelaterade frågor som rör allt från distributionskedjor till offentliga tjänster, finanser, sakernas internet, hälso- och sjukvård, medier, smarta städer, energi och transporter. EU är en stark aktör på viktiga blockkedjerelaterade områden som exempelvis AI. Blockkedjeteknik kan ha stor betydelse för förbättrad innovation i EU.

AB.  Det är mycket viktigt med it-säkerhetsteknik som digitala identiteter, kryptografi eller intrångsdetektion och användningen av sådan teknik inom exempelvis finanssektorn, industri 4.0, energi, transporter, hälso- och sjukvård och e-förvaltning för att skydda säkerheten och förtroendet för de aktiviteter och transaktioner som privatpersoner, offentliga förvaltningar och företag utför på internet.

AC.  Text- och datautvinning tjänar som grund för AI- och maskininlärningstillämpningar och är avgörande för små och medelstora företag och uppstartsföretag eftersom de ger dem tillgång till stora datamängder för att träna AI-algoritmer.

AD.  AI kan komma att visa sig vara mycket energikrävande. Det är därför viktigt att AI-användningens utveckling går hand i hand med EU:s befintliga mål för energieffektivitet och en cirkulär ekonomi.

AE.  AI bör till fullo stödja alla europeiska språk, så att alla européer får lika möjligheter att dra nytta av modern AI-utveckling i det flerspråkiga europeiska informationssamhället.

AF.  Inom företag och tjänster på högteknologiområdet är AI nyckeln till Europas omvandling till en ”start up-kontinent” där man genom att utnyttja den senaste tekniken skapar tillväxt i Europa, särskilt på områdena medicinsk teknik, tjänster och program för hälso- och sjukvård, upptäckt av nya läkemedel, robotteknik och robotassisterad kirurgi samt behandling av kroniska sjukdomar, medicinsk bildteknik och patientjournaler, samtidigt som man skapar en hållbar miljö och säker livsmedelsproduktion. I nuläget ligger Europa efter Nordamerika och Asien när det gäller forskning och patent avseende AI.

AG.  Utvecklingen av AI-teknik kan bidra till att förbättra livskvaliteten för kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning och bidra med lösningar på samhällsutmaningar som exempelvis vår åldrande befolkning tack vare att det blir möjligt att använda den medicinska tekniken på ett mer exakt och effektivt sätt inom hälso- och sjukvården.

AH.  Det finns en stor mängd tänkbara tillämpningar för AI och robotteknik inom hälso- och sjukvården, bland annat hantering av patientjournaler och medicinska uppgifter, utförande av repetitiva arbetsuppgifter (provanalyser, röntgen, datortomografier, datainmatning), utformning av behandlingar, digitala konsultationer (såsom medicinska konsultationer baserade på den personliga sjukdomshistorien och allmän medicinsk kunskap), virtuella sjuksköterskor, läkemedelshantering, läkemedelsutveckling, precisionsmedicin (såsom genetik och genomik för att söka efter mutationer och sjukdomskopplingar via DNA-information), hälsoövervakning och analys av hälso- och sjukvårdssystem.

AI.  Tillgänglighet innebär inte att alla ska ha samma tjänster och tillämpningar. Tillgänglighet avseende AI och robotteknik bygger på inkluderande planering och utformning. Utformningen måste utgå från användarens behov, önskemål och erfarenheter.

AJ.  Det finns starka etiska, psykiska och juridiska farhågor kring robotars autonomi och deras självklara avsaknad av mänsklig empati samt hur de påverkar förhållandet mellan läkare och patient, vilka fortfarande inte har hanterats på lämpligt sätt på EU-nivå, särskilt vad gäller skyddet av patienters personuppgifter, ansvarsfrågan och de nya ekonomiska förbindelser och anställningsförhållanden som uppstår. ”Autonomi” som sådan kan bara till fullo tillskrivas människor. Det behövs en robust rättslig och etisk ram för AI.

AK.  Införandet av AI inom hälso- och sjukvården i synnerhet måste alltid grundas på ansvarsprincipen att maskinen tjänar människan.

1.Ett samhälle som stöds av AI och robotteknik

1.1.Sysselsättning i en tid av AI och robotteknik

1.  Europaparlamentet betonar att automatisering som kombineras med AI kommer att öka produktiviteten och följaktligen även produktionen. Parlamentet konstaterar att det precis som under tidigare tekniska revolutioner kommer att bli så att vissa arbetstillfällen ersätts, samtidigt som andra skapas och våra liv och arbetsmetoder förändras. Parlamentet understryker att ökad användning av robotteknik och AI också bör minska människors exponering för skadliga och farliga förhållanden och bidra till att skapa fler anständiga arbetstillfällen av god kvalitet och förbättra produktiviteten.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna eftertryckligen att fokusera på omskolning av arbetstagare i de branscher som påverkas mest av automatiseringen av arbetsuppgifter. Parlamentet betonar att nya utbildningsprogram bör inriktas på att utveckla arbetstagarnas kompetens så att de kan ta del av de nya arbetstillfällen som AI skapar. Dessutom uppmuntrar parlamentet till nya skolkurser i digital kompetens samt utveckling av lärlingsutbildningar och prioriteringar på området för yrkesutbildning för att hjälpa arbetstagare att anpassa sig till tekniska förändringar.

3.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna tillsammans med aktörer från den privata sektorn identifierar riskerna och tar fram strategier för utvecklingen av relevanta program för omskolning och kompetenshöjning. Parlamentet understryker att företagen själva måste investera i fortbildning och kompetenshöjning bland sin personal för att tillgodose sina behov.

4.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen av robotteknik i EU kommer att ha stor påverkan på förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet anser att denna påverkan bör hanteras på ett balanserat sätt i syfte att främja återindustrialisering och göra så att även arbetstagarna gynnas av produktivitetsvinsterna.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det i det rådande näringslivslandskapet råder en skör jämvikt mellan ägare och arbetstagare. Parlamentet anser att framstegen i fråga om att tillämpa AI inom näringslivet bör ske efter ett brett samråd med arbetsmarknadens parter eftersom den potentiella förändringen av antalet människor som arbetar inom näringslivet kräver proaktiva strategier för att hjälpa arbetstagarna att anpassa sig till de nya kraven och för att säkerställa att fördelarna kommer många till del. Parlamentet menar att detta kräver att man omprövar och omformar arbetsmarknadspolitiken, de sociala trygghetssystemen och skatterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att åtgärda hindren för inträde på arbetsmarknaden, till exempel överdrivna kvalifikationskrav.

7.  Europaparlamentet anser att digital kompetens är en av de viktigaste faktorerna för den framtida AI-utvecklingen och uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta fram och genomföra strategier för utbildning och omskolning avseende digital kompetens. Vidare konstaterar parlamentet att digital kompetens kan stödja ett brett och inkluderande deltagande i dataekonomilösningar och underlätta kommunikation och samarbete med samtliga berörda aktörer.

8.  Europaparlamentet noterar att människor i alla åldrar kommer att påverkas, varför läroplanerna måste anpassas, bland annat genom att man skapar nya lärandevägar och använder ny teknik för tillhandahållande. Parlamentet betonar att utbildningsaspekterna bör ägnas tillräcklig uppmärksamhet. I synnerhet anser parlamentet att behovet av digital kompetens, bland annat i fråga om kodning, måste ingå i all undervisning och utbildning – från de tidiga skolåren till det livslånga lärandet.

1.2.Illvillig användning av AI samt grundläggande rättigheter

9.  Europaparlamentet framhåller att illvillig eller oaktsam användning av AI kan hota den digitala, fysiska och allmänna säkerheten, då det skulle kunna medföra storskaliga, noga målriktade och synnerligen effektiva angrepp på informationssamhällets tjänster och uppkopplade apparater samt desinformationskampanjer och rent generellt minska individens rätt till självbestämmande. Parlamentet betonar att skadlig eller oaktsam användning av AI också kan hota demokratin och de grundläggande rättigheterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ram som bestraffar perceptionsmanipulering där individanpassat innehåll eller individanpassade nyhetsflöden ger upphov till negativa känslor och en förvrängd verklighetsuppfattning som kan få negativa konsekvenser (till exempel valresultat eller en förvrängd syn på samhällsfrågor som exempelvis invandring).

11.  Europaparlamentet betonar vikten av att känna igen, identifiera och övervaka skadlig utveckling i och kring utvecklingen av AI. Parlamentet uppmuntrar till forskning kring AI som även fokuserar på upptäckt av fall av korrupt AI och robotteknik, oavsett om detta skett oavsiktligen eller med ont uppsåt.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att uppmärksamma de samhällsproblem som följer av ”social poängsättning” av medborgare. Parlamentet menar att ingen får diskrimineras baserat på sådan poängsättning och att alla bör ha rätt till ”en andra chans”.

13.  Europaparlamentet hyser stor oro över användningen av AI-tillämpningar, inklusive ansikts- och röstigenkänning, i program för ”känslomässig övervakning, dvs. övervakning av det psykiska tillståndet hos arbetstagare och privatpersoner i syfte att öka produktiviteten och upprätthålla stabiliteten i samhället, ibland tillsammans med system för ”social poängsättning”, vilket redan förekommer i till exempel Kina. Parlamentet betonar att sådana program till sin natur strider mot europeiska värderingar och normer som skyddar individens rättigheter och friheter.

2.Teknikens väg mot AI och robotteknik

2.1.Forskning och utveckling

14.  Europaparlamentet erinrar om att det europeiska forskningssamfundet kring AI är världsledande, med 32 % av alla världens AI-forskningsinstitutioner.

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om programmet för ett digitalt Europa och den budget på 2,5 miljarder euro som anslagits för AI, liksom den ökade finansieringen inom ramen för Horisont 2020-programmet. Parlamentet förstår att det är viktigt att EU:s finansiering kompletterar medlemsstaternas och industrins forskningsbudgetar för AI och att det behövs samarbete mellan offentliga, privata och EU-relaterade forskningsprogram.

16.  Europaparlamentet stöder de operativa målen för programmet för ett digitalt Europa vad gäller att bygga upp och stärka de grundläggande AI-kapaciteterna i unionen samt att göra dem tillgängliga för alla företag och offentliga förvaltningar och att stärka och skapa nätverk av test- och experimentanläggningar för AI i medlemsstaterna.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla partnerskap med många olika intressenter från näringslivet och forskningsinstitut samt gemensamma AI‑spetskompetenscentrum.

18.  Europaparlamentet betonar att AI-forskningen inte bara bör investera i utveckling av AI-baserad teknik och innovation, utan även i sociala, etiska och ansvarsrelaterade områden med kopplingar till AI. Parlamentet anser att alla AI-modeller som används bör inbegripa etiska aspekter.

19.  Europaparlamentet betonar att AI-forskning och andra sammanhängande verksamheter bör bedrivas i enlighet med försiktighetsprincipen och de grundläggande rättigheterna, samtidigt som man uppmuntrar framsteg till förmån för samhället och miljön. Parlamentet betonar att alla som är delaktiga i utvecklingen, genomförandet, spridningen och användningen av AI bör ta hänsyn till och respektera den mänskliga värdigheten, självbestämmanderätten och välbefinnandet – i både fysisk och psykisk bemärkelse – för individen och samhället i stort samt förutse potentiella säkerhetskonsekvenser och vidta vederbörliga försiktighetsåtgärder i proportion till skyddsnivån, inbegripet ett snabbt offentliggörande av faktorer som kan hota allmänheten eller miljön.

20.  Europaparlamentet betonar att en konkurrenskraftig forskningsmiljö också är avgörande för utvecklingen av AI. Parlamentet framhåller vikten av att stödja spetsforskning, inklusive grundforskning och projekt med hög risk och hög utdelning, och av att främja ett europeiskt forskningsområde med attraktiva villkor för finansiering, rörlighet och tillgång till infrastruktur och teknik i hela unionen, baserat på principen om öppenhet gentemot tredjeländer och expertis från platser utanför EU, förutsatt att det inte underminerar EU:s it-säkerhet.

21.  Europaparlamentet understryker att EU:s forskare fortfarande tjänar åtskilligt mindre än sina motparter i USA och Kina, vilket som bekant är den främsta orsaken till att de lämnar Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fokusera på att locka toppförmågor till europeiska företag, och medlemsstaterna uppmanas att skapa attraktiva villkor.

22.  Europaparlamentet betonar att Europa måste rikta in det nya flaggskeppsinitiativet inom framtida och ny teknik(7) på AI, med särskild tonvikt vid ett människocentrerat förhållningssätt och språkteknik.

23.  Europaparlamentet anser att AI, maskininlärning och exponentiella språng inom datatillgänglighet och molntjänster driver på forskningsinitiativ som syftar till att förstå biologi på molekyl- och cellnivå, styra utvecklingen av medicinska behandlingar och analysera dataströmmar för att upptäcka hälsohot, förutse sjukdomsutbrott och rådge patienter. Parlamentet noterar att tekniker för datautvinning och datanavigering kan användas för att identifiera brister, risker, tendenser och mönster inom vården.

24.  Europaparlamentet understryker att man när risker uppstår som en oundviklig och integrerad del av AI-forskningen måste utarbeta och följa robusta riskbedömnings- och riskhanteringsprotokoll, med beaktande av att risken för skada inte får vara större än den som föreligger i verkliga livet (det vill säga att människor inte ska utsättas för risker som är större än eller tillkommer utöver dem som de utsätts för till följd av sin vanliga livsstil).

2.2.Investeringar

25.  Europaparlamentet noterar vikten av ökade investeringar på detta område för att konkurrenskraften ska kunna bibehållas. De flesta investeringar och innovationer på detta område görs av privata företag, men parlamentet menar att också medlemsstaterna och kommissionen bör uppmuntras att fortsätta att investera i forskning inom denna sektor och fastställa utvecklingsprioriteringar. Parlamentet välkomnar InvestEU‑förslaget och andra offentlig-privata partnerskap som uppmuntrar till privat finansiering. Parlamentet anser att man bör främja samordning av investeringar i den privata och offentliga sektorn i syfte att säkerställa en riktad utveckling.

26.  Europaparlamentet framhåller att investeringar i AI, som kan kännetecknas av betydande osäkerhet, bör kompletteras av EU-finansiering från exempelvis Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska investeringsfonden (EIF) alternativt genom InvestEU och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som kan hjälpa till med riskdelning.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att inte tillåta EU‑finansiering för väpnad AI. Parlamentet riktar en kraftfull uppmaning till kommissionen om att inte tillåta EU-finansiering till företag som forskar om och utvecklar artificiellt medvetande.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen säkerställer att de immateriella rättigheterna avseende forskning som bedrivs med hjälp av EU-medel behålls inom EU och vid europeiska universitet.

2.3.Innovation, samhällelig acceptans och ansvar

29.  Europaparlamentet konstaterar att alla större tekniska framsteg har krävt en övergångsperiod, där merparten av samhället behövt få en djupare förståelse av tekniken och integrera den i sin vardag.

30.  Europaparlamentet konstaterar även att framtiden för denna teknik är beroende av samhällets acceptans och att man måste lägga större vikt vid att förmedla dess fördelar för att säkerställa en bättre förståelse av tekniken och dess tillämpningar. Vidare noterar parlamentet att det kommer att finnas mindre drivkraft för innovation inom denna sektor om samhället har bristande kunskaper om AI.

31.  Europaparlamentet anser att allmänhetens mottaglighet beror på hur människor informeras om möjligheterna, utmaningarna och utvecklingen vad gäller AI. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa tillgången till tillförlitlig information om de främsta farhågorna kring AI och robotteknik, till exempel avseende integritet, säkerhet och insyn i beslutsfattandet.

32.  Europaparlamentet välkomnar användningen av ”regelsandlådor” för att i samarbete med tillsynsmyndigheter införa innovativa nya idéer som gör det möjligt att bygga in skyddsmekanismer i tekniken redan från början och på så sätt underlätta och uppmuntra marknadsinträde. Parlamentet framhåller behovet av att införa AI-specifika ”regelsandlådor” för att testa en säker och effektiv användning av AI-teknik i en verklig miljö.

33.  Europaparlamentet noterar att det för ökad allmän acceptans av AI krävs garantier för att de använda systemen är trygga och säkra.

34.  Europaparlamentet konstaterar att AI och språkteknologi kan bidra med viktiga tillämpningar som främjar Europas enighet i dess mångfald: maskinöversättning, konversationsagenter och personliga assistenter, robotgränssnitt för talat språk och sakernas internet, smarta analyser, automatiserad identifiering av propaganda på internet, falska nyheter, hatpropaganda och så vidare.

2.4.Förutsättningar: konnektivitet, tillgång till data, högpresterande datorsystem och molninfrastruktur

35.  Europaparlamentet betonar att integrationen av robot- och AI-teknik i ekonomin och samhället kräver digital infrastruktur som ger allmänt utbredd konnektivitet.

36.  Europaparlamentet betonar att konnektivitet är en förutsättning för att Europa ska kunna bli en del av gigabitsamhället och AI är ett tydligt exempel på den exponentiella tillväxten på efterfrågan på snabba, säkra och genomgripande konnektivitet av hög kvalitet. Parlamentet menar att unionen och medlemsstaterna bör fortsätta att främja åtgärder för att ge stimulans åt investeringar i och spridning av nät med mycket hög kapacitet i EU.

37.  Europaparlamentet understryker att en snabb, säker och trygg utveckling av 5G är avgörande för att unionen till fullo ska kunna utnyttja fördelarna med AI och skydda sig mot it-säkerhetshot, så att det blir möjligt att förnya och utveckla näringar och tjänster, som utgör själva ryggraden i den europeiska ekonomin, och stödja framväxten av nya tjänster, ny produktion och nya marknader, vilket är oerhört viktigt för tryggandet av nya arbetstillfällen och en hög sysselsättningsgrad.

38.  Europaparlamentet påminner om att tillgången till meningsfulla data av hög kvalitet är avgörande för verklig konkurrenskraft inom AI-sektorn, och uppmanar myndigheterna att säkerställa sätt att framställa, dela och förvalta data genom att göra offentliga data till en kollektiv nyttighet, samtidigt som man skyddar den personliga integriteten och känsliga data.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att de data som används för djupinlärning håller god kvalitet. Parlamentet konstaterar att användning av lågkvalitativa, inaktuella, ofullständiga eller felaktiga data kan medföra dåliga prognoser som i sin tur kan medföra diskriminering och partiskhet.

40.  Europaparlamentet anser att den nya uppsättningen regler som styr det fria flödet av andra data än personuppgifter inom EU gör så att allt fler uppgifter kommer att finnas tillgängliga för datadriven innovation, så att det blir lättare för små och medelstora företag och uppstartsföretag att utveckla innovativa tjänster som använder AI och komma in på nya marknader, medan allmänheten och företagen kan dra nytta av bättre produkter och tjänster.

41.  Europaparlamentet noterar att AI har potential att öka effektiviteten, bekvämligheten och välfärden inom många sektorer om de etablerade näringslivsaktörerna samarbetar med AI-utvecklare. Parlamentet konstaterar dessutom att en stor volym data som inte är av personuppgiftskaraktär och som finns tillgängliga för berörda parter och genom partnerskap skulle kunna användas för att öka deras effektivitet. Parlamentet anser att det krävs samarbete mellan användarna och AI-utvecklarna för att detta ska bli verklighet.

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av interoperabilitet och korrekta data för att det ska gå att säkerställa hög tillförlitlighet och säkerhet hos ny teknik.

43.  Europaparlamentet anser att framgången hos AI-tillämpningar som skräddarsytts för användare i hela EU ofta kräver omfattande kunskaper om de lokala marknaderna samt tillgång till och användning av adekvata lokala data för datasetsutbildning, systemtestning och validering, i synnerhet inom sektorer med anknytning till bearbetning av naturligt språk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra tillgången till högkvalitativa, interoperabla och öppna data från både den offentliga och den privata sektorn.

44.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att säkerställa maximal överensstämmelse med EU:s stordatapolitik.

45.  Europaparlamentet välkomnar åtgärder för att underlätta och stödja gränsöverskridande utbyte och delning av data.

46.  Europaparlamentet konstaterar att datadelningens fulla potential inte på långa vägar tillvaratas i dagsläget och att stora mängder data underutnyttjas.

47.  Europarlamentet noterar att det finns en motvillighet mot att dela data, och framhåller att det måste vidtas åtgärder för att uppmuntra till datadelning. Parlamentet konstaterar att bristen på gemensamma normer också i stor utsträckning spelar in när det gäller förmågan att dela data.

48.  Europaparlamentet välkomnar regleringar som exempelvis förordningen om fritt dataflöde och dess betydelse inom områden såsom AI för att skapa utrymme för mer effektiva och ändamålsenliga förfaranden.

49.  Europaparlamentet framhåller att mer omfattande marknadsbaserade incitament måste tas för att uppmuntra tillgången till och delningen av data. Parlamentet noterar den risk som dataöppenhet innebär för att det överhuvudtaget ska ske investeringar i data.

50.  Europaparlamentet efterlyser ökad tydlighet kring reglerna om ägande och de befintliga rättsliga ramarna. Parlamentet konstaterar att det oklara rättsläget har lett till överdrivet försiktiga satsningar från näringslivets sida.

51.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av europeiska initiativ för molntjänster och högpresterande datorsystem, vilket ytterligare kommer att stärka utvecklingen av algoritmer för djupinlärning och behandlingen av stordata. Parlamentet hyser övertygelsen att det för att dessa initiativ ska bli framgångsrika och relevanta för AI‑utvecklingen krävs att infrastrukturen är öppen för både offentliga och privata enheter som är baserade i unionen och på andra platser och styras av åtkomstkriterier som är så tillåtande som möjligt.

52.  Europaparlamentet välkomnar bildandet av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem. Parlamentet understryker att användning av superdatorer tillsammans med datainfrastruktur är avgörande för säkerställandet av konkurrenskraftiga innovationsekosystem för utvecklingen av AI-teknik och AI‑tillämpningar.

53.  Europaparlamentet understryker att molnbaserade datortjänster har en nyckelroll att spela för genomslaget för AI. Parlamentet framhåller att tillgången till molntjänster gör det möjligt för privata företag, offentliga institutioner, forskningsinstitut, akademiska institut och användare att utveckla och använda AI på ett effektivt och ekonomiskt gångbart sätt.

3.Näringslivspolitik

54.  Europaparlamentet erinrar om att AI och robotteknik visserligen redan är väletablerade inom olika industriella tillämpningar, men att utvecklingen på området håller på att utvidgas och medför breda och skilda tillämpningar inom alla mänskliga verksamheter. Parlamentet anser att all eventuell reglering måste vara tillräckligt flexibel för att möjliggöra innovation och fri utveckling av ny AI-teknik och nya AI-användningar.

55.  Europaparlamentet understryker att fastställandet av räckvidden och tillämpningarna för AI bör vara resultatet av en behovsstyrd utformningsprocess som vägleds av principer som tar hänsyn till det avsedda resultatet och det bästa sättet att uppnå det ur ekonomisk och social synvinkel. Parlamentet anser att tydlig politik i alla utvecklingssteg kommer att leda till ett ändamålsenligt genomförande och täcka riskerna och nackdelarna.

56.  Europaparlamentet rekommenderar att man använder och främjar offentlig-privata partnerskap för att undersöka lösningar på viktiga utmaningar som exempelvis uppbyggnaden av dataekosystem och främjandet av tillgången till och delningen och flödet av data, samtidigt som man skyddar människors rätt till personlig integritet.

57.  Europaparlamentet betonar att en stor utmaning för AI-systemens framtid är den varierande kvaliteten på tekniken för programvaruproduktion och att det därför finns ett stort behov av standardisering av uppbyggnaden och användningen av AI-system.

58.  Europaparlamentet noterar det globala arbete som bedrivs och erkänner behovet av att arbeta proaktivt med olika partner, i synnerhet OECD och G20, för att styra riktningen för denna sektor i syfte att säkerställa att EU förblir konkurrenskraftigt och säkerställer lika tillgång mellan länderna samt för att skapa bredast möjliga spridning av AI‑utvecklingens fördelar.

59.  Europaparlamentet noterar med oro att ett antal icke-europeiska företag och enheter från tredjeländer i allt högre grad använder AI-baserade prognosmodeller för att tillhandahålla tjänster och tillvarata mervärdet på EU:s marknader, särskilt på lokal nivå, och för att övervaka och eventuellt påverka den politiska andan, vilket således utgör potentiella hot mot EU-medborgarnas tekniska självständighet.

60.  Europaparlamentet betonar att det offentliga stödet till AI bör koncentreras till de strategiska sektorer där EU:s näringsliv har störst möjligheter att spela en ledande roll på global nivå och som har ett mervärde för allmänintresset.

3.1.Prioriterade sektorer

3.1.1.Offentlig sektor

61.  Europaparlamentet framhåller att den offentliga sektorn kan dra nytta av AI och robotteknik på ett rad olika sätt, och välkomnar ökade investeringar i forskning och utveckling till förmån för en blomstrande utveckling på detta område.

62.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna även bör investera i program för utbildning och AI-fortbildning i syfte att för att hjälpa offentliganställda att börja använda AI och robotteknik. Parlamentet konstaterar att det också bör genomföras informationskampanjer riktade till privatpersoner som kommer att använda offentliga tjänster som bygger på AI-system och robotteknik i syfte att lugna dem som är oroliga för att förlora kontrollen över sina personuppgifter och för att skapa förtroende bland allmänheten på detta område.

63.  Europaparlamentet betonar att information från den offentliga sektorn utgör en fantastisk datakälla som kan bidra till snabba framsteg och skapa en ny strategi för upptaget av ny digital teknik, i synnerhet AI.

64.  Europaparlamentet anser att det faktum att man inom den offentliga sektorn börjar använda sig av tillförlitlig AI kan bidra starkt till reformen av beslutsfattandet inom den offentliga förvaltningen och förbättrad offentlig service samt ge skjuts åt en mer utbredd användning av AI inom andra näringar.

65.  Europaparlamentet noterar användningen av robotstyrd processautomation och hur den bidragit till förbättrade processer inom den offentliga sektorn. Parlamentet konstaterar att den är interoperabel med redan befintliga system.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå i spetsen för denna digitala omvandling genom att se till att själva fungera som primära ansvarsfulla användare och köpare av AI-teknik. Parlamentet betonar i detta sammanhang att medlemsstaterna måste anpassa sina datastrategier avseende bland annat insamling, användning, införande i dataregister och diarieföring av offentliga data i syfte att möjliggöra ibruktagande av AI i alla delar av den offentliga sektorn.

67.  Europaparlamentet betonar att allmänheten måste göras delaktig i AI-utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att offentliggöra alla offentligfinansierade eller offentligsamfinansierade algoritmer, verktyg och tekniker som öppen källkod.

68.  Europaparlamentet anser att AI kommer att bli en stor tillgång vid genomförandet av engångsprincipen, genom att möjliggöra samkörning av databaser och information från olika källor och således underlätta allmänhetens myndighetskontakter.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att allmänheten skyddas mot beslutssystem inom offentliga förvaltningar som bygger på AI-baserad ”social poängsättning”, liknande de som man planerar att använda sig av i Kina.

3.1.2.Hälsa

70.  Europaparlamentet poängterar att mänsklig kontakt är en av de avgörande aspekterna av omsorg om människor.

71.  Europaparlamentet noterar att AI och robotteknik innebär potentiella fördelar inom omsorgssektorn i takt med att den förväntade livslängden ökar, exempelvis genom att det frigörs mer tid som läkare och sjuksköterskor kan ägna åt arbetsuppgifter med högt värde (till exempel patientkontakter).

72.  Europaparlamentet noterar den inverkan som AI redan haft på välmående, förebyggande, diagnosticering och forskning och dess stora potential vid utformningen av individanpassad vård. Parlamentet anser att detta i slutändan leder till ett mer hållbart, effektivt och resultatbaserat ekosystem för hälso- och sjukvård.

73.  Europaparlamentet noterar att felkvoten tenderar att vara mycket lägre när AI kombineras med mänsklig diagnos än när diagnosen ställs enbart av en mänsklig läkare.(8)

74.  Europaparlamentet betonar att användningen av data inom hälso- och sjukvården måste övervakas noggrant och granskas ur ett etiskt perspektiv och inte på något sätt får hindra tillgången till socialt skydd eller socialförsäkring.

75.  Europaparlamentet anser att den som får en AI-användande enhet inopererad i kroppen måste ha rätt att kontrollera och ändra den källkod som används i enheten.

76.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt användningen av ”stordata” inom hälso- och sjukvården för att i möjligaste mån tillvarata de möjligheter som detta kan medföra – till exempel att förbättra såväl enskilda patienters hälsa som funktionssättet hos medlemsstaternas offentliga hälso- och sjukvårdssystem – utan att tumma på de etiska standarderna och utan att det hotar människors personliga integritet eller säkerhet.

77.  Europaparlamentet understryker dock att det befintliga systemet för godkännande av medicintekniska produkter eventuellt inte lämpar sig för AI-teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka utvecklingen av denna teknik och att vid behov föreslå ändringar av regelverket i syfte att upprätta en ram för fastställande av det respektive ansvar som åligger användaren (läkaren/yrkesutövaren), tillverkaren av den tekniska lösningen och den vårdinrättning som erbjuder behandlingen. Parlamentet påpekar att det rättsliga ansvaret för skador är en central fråga inom hälso- och sjukvården vad gäller användningen av AI. Parlamentet framhåller därför vikten av att säkerställa att användarna inte rutinmässigt vägleds att stödja den diagnostiklösning eller behandling som ett tekniskt instrument föreslår på grund av att yrkesutövaren är rädd för skadeståndsanspråk för uppkomna skador om de på basis sin egen välgrundade yrkesmässiga bedömning kommer fram till en annan slutsats, om så bara delvis.

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka finansieringen till hälsorelaterad AI-teknik inom offentlig och privat sektor. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den förklaring om samarbete som 24 EU-medlemsstater och Norge undertecknat i syfte att öka effekterna av investeringar i AI på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att överväga om utbildningsprogrammen för läkare och sjukvårdspersonal bör uppdateras och standardiseras på EU-nivå för att säkerställa en hög kompetensnivå och likvärdiga förhållanden i de olika medlemsstaterna när det gäller kunskap om och användning av de mest avancerade tekniska verktygen för kirurgisk robotteknik, biomedicin och AI‑baserad biomedicinsk avbildning.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta strategier och policyer som kan positionera EU som världsledande på det växande området hälso- och sjukvårdsteknik, samtidigt som man säkerställer patienternas tillgång till sömlös och effektiv vård.

80.  Europaparlamentet konstaterar att förbättrad diagnostik skulle kunna rädda miljontals liv, då 89 % av de förtida dödsfallen i Europa enligt Världshälsoorganisationen orsakas av icke smittsamma sjukdomar.

81.  Europaparlamentet vill framhålla bidraget från AI och robotteknik till preventiva, kliniska och rehabiliterade metoder och tekniker inom hälso- och sjukvården, särskilt den nytta som de erbjuder patienter med funktionsnedsättning.

82.  Europaparlamentet konstaterar att den ökade användningen av sensorer på robotteknikområdet har ökat vårdens räckvidd och gör det möjligt att erbjuda patienter mer individanpassade behandlingar och tjänster samt distansvård i hemmet, samtidigt som det genereras meningsfullare data.

83.  Europaparlamentet konstaterar att det framgår av Eurobarometerundersökningen från maj 2017(9) att allmänheten i EU fortfarande känner sig obekväm med idén om användningen av robotar i den dagliga hälso- och sjukvården. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram strategier och kommunikationskampanjer för att öka medvetenheten om fördelarna med användningen av robotar i vardagen. Parlamentet noterar i synnerhet ambitionen i Japans robotstrategi.

3.1.3.Energi

84.  Europaparlamentet noterar att AI gör det möjligt för energileverantörer att gå från förebyggande till förutsägbart underhåll av tillgångar och att effektivisera energiproduktionen genom att förbättra tillförlitligheten hos framför allt förnybara energikällor, och genom att identifiera de mest effektiva platserna för nya anläggningar, och således hantera efterfrågan på ett bättre sätt.

85.  Europaparlamentet erkänner att mer exakta uppgifter som tas fram av AI om produktionspotentialen för förnybar energi kommer att öka investeringssäkerheten för företag och enskilda, och på så sätt påskynda övergången till förnybara energikällor och bidra till unionens långsiktiga mål om att uppnå en klimatneutral ekonomi.

86.  Europaparlamentet noterar att lösningar som inbegriper sensorer redan används för att styra energianvändningen i hus och att detta inneburit att man har sparat både mycket energi och pengar.

87.  Europaparlamentet välkomnar AI:s potential att modellera, identifiera och minska inverkan på klimatet från mänsklig verksamhet. Parlamentet konstaterar att den ökade digitaliseringen skapar nya energibehov, men att den också kan göra energiintensiva sektorer effektivare och skapa bättre förståelse för de processer som förbättrar dem.

88.  Europaparlamentet betonar att en mer digitaliserad energisektor betyder större energinät som är mer utsatta för it-hot. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja den digitala omvandlingen av energisektorerna, med åtgärder som exempelvis AI, som förbättrar it-säkerheten.

3.1.4.Transport

89.  Europaparlamentet välkomnar den förmåga som AI och robotteknik har när det gäller att avsevärt förbättra våra transportsystem genom förarlösa tåg och motorfordon. Parlamentet efterlyser bättre forskning och investeringar på detta område för att säkerställa en säker och effektiv utveckling. Parlamentet understryker de enorma möjligheter som finns för såväl större teknikföretag som små och medelstora teknikföretag.

90.  Europaparlamentet noterar att genom att minska mänskliga misstag i transportsektorn kan systemet bli potentiellt mer effektivt, med färre olyckor tack vare bättre utvärderingar och teknikens förutsägande egenskaper, färre förseningar, möjligheter att kartlägga trafikmönster och hålla tidtabellen samt större besparingar, färre förarrelaterade fel och förenklade interna processer.

91.  Europaparlamentet noterar att förekomsten av självkörande fordon i framtiden utgör ett hot mot dataskyddet och en risk för tekniska problem, och kommer att flytta ansvaret från föraren till tillverkaren och kräva att försäkringsbolagen ändrar sitt sätt att införliva riskfaktorer vid tecknandet av försäkringar.

92.  Europaparlamentet noterar att röstkommunikation används allt mer i interaktionen med fordon och transportsystem, men att det bara finns tillgängligt på ett fåtal europeiska språk, och att det därför borde säkerställas att alla européer kan utnyttja dessa möjligheter på sitt modersmål.

3.1.5.Jordbruket och livsmedelskedjan

93.  Europaparlamentet noterar att AI kan vara drivande för en omvälvande förändring av det nuvarande livsmedelssystemet mot en mer diversifierad, motståndskraftig, regionalt anpassad och sund modell för framtiden.

94.  Europaparlamentet noterar att AI kan ha betydelse för hanteringen av livsmedelssäkerhetsfrågor, kan förutspå hungersnöd och utbrott av livsmedelsburna sjukdomar, minska livsmedelsförlusten och livsmedelsavfallet och bidra till en mer hållbar förvaltning av mark, vatten och andra miljöresurser som är nödvändiga för sunda ekosystem.

95.  Europaparlamentet framhåller att AI kan användas vid kritiska punkter längs värdekedjan för livsmedel, från produktion till konsumtion, och förbättra vår förmåga att i grunden förändra hur vi producerar, bearbetar och köper livsmedel genom bättre information om metoder för markanvändningsplanering.

96.  Europaparlamentet noterar att AI kan effektivisera förvaltningen och hanteringen av resurser, hjälpa till att minska förlusterna efter skörd och påverka konsumenternas val.

97.  Europaparlamentet noterar att AI i form av precisionsjordbruk på ett omvälvande sätt kan förbättra jordbruksproduktionen liksom den allmänna markförvaltningen genom att förbättra markanvändningsplaneringen, förutspå förändrad markanvändning och övervaka grödornas tillstånd samtidigt som AI också har potential att förändra prognoserna för extrema väderfenomen.

98.  Europaparlamentet noterar att AI på ett radikalt sätt kan förändra tillhandahållandet av resurser, skadedjursbekämpningen och jordbruksmetoderna, ändra hur försäkringsprodukter tillhandahålls eller hjälpa till att förutspå och undvika framtida hungersnöd och allvarliga, akuta situationer med undernäring.

99.  Europaparlamentet noterar att AI kan leda till bättre beslut om hur man kan förvalta jordbrukssystem och stimulera utvecklingen av beslutsstöd och rekommendationssystem, genom att göra jordbruken effektivare och sundare.

3.1.6.It-säkerhet

100.  Europaparlamentet konstaterar att it-säkerhet är en viktig aspekt av AI, i synnerhet med tanke på de utmaningar som har att göra med öppenheten kring avancerad AI. Parlamentet anser att det tekniska perspektivet, bland annat granskning av källkoden, och kraven på öppenhet och ansvarsskyldighet, bör kompletteras med en institutionell strategi, där man hanterar de utmaningar som rör en lansering av AI som utvecklats i andra länder på EU:s inre marknad.

101.  Europaparlamentet uppmanar till ett snabbt genomförande av cybersäkerhetsakten. Parlamentet konstaterar att utvecklingen av EU:s certifieringssystem bör säkerställa en mer motståndskraftig utveckling och användning av säkra AI- och robotsystem.

102.  Europaparlamentet anser att AI både kan vara ett hot mot it-säkerheten och ett sätt att bekämpa it-attacker. Parlamentet anser att Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) bör ta fram en handlingsplan om it-säkerhet på AI-området som bedömer och hanterar hot och svagheter som är specifika för AI.

103.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka den industriella basen som en strategisk komponent för en säker AI-utveckling. Parlamentet framhåller att för att säkerställa en ambitiös nivå av it-säkerhet, uppgiftsskydd och betrodda IKT-tjänster måste Europa investera i sitt tekniska oberoende. Parlamentet betonar att det finns ett akut behov för EU att utveckla sin egen infrastruktur samt sina egna datacenter, molnsystem och komponenter, såsom grafikprocessorer och grafikkort.

104.  Europaparlamentet noterar att i takt med att AI utvecklas och hackare blir alltmer sofistikerade kommer stabila it-säkerhetslösningar att vara ett måste.

105.  Europaparlamentet medger att införandet av AI-lösningar på it-säkerhetsområdet kommer att göra det möjligt att förutspå, förhindra och minska eventuella hoten.

106.  Europaparlamentet framhåller att AI kommer att göra det lättare att upptäcka hot samtidigt som det måste vara människor som tolkar dessa hot för att avgöra om de är verkliga eller inte.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka användningen av it‑säkerhetstillämpningar baserade på blockkedjor som förbättrar AI-infrastrukturers motståndskraft, tillförlitlighet och stabilitet genom disintermedieringsmodeller för kryptering av data. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att ge medborgare en gåva som tack för de uppgifter de lämnar.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka EU:s it-säkerhetskapacitet genom att ytterligare kombinera och samordna insatserna i hela Europa.

3.1.7.Små och medelstora företag

109.  Europaparlamentet erkänner de små och medelstora företagens betydelse för AI:s framgång. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att skapa en AI-plattform på begäran som kommer att stimulera tekniköverföring och främja tillväxten hos nystartade företag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja digitala innovationsnav för AI som inte skapar ytterligare led inom administrationen utan fokuserar på att påskynda investeringar i projekt som har visat sig effektiva.

110.  Europaparlamentet noterar att kostnaderna för att investera i AI gör det svårt för små och medelstora företag att komma in på marknaden. Parlamentet erkänner att en utbredd användning av AI bland konsumenterna skulle minska investeringsriskerna för små och medelstora företag.

111.  Europaparlamentet framhåller behovet av att främja såväl små och medelstora företags som konsumenters användning av AI.

112.  Europaparlamentet betonar vikten av riktade åtgärder för att små och medelstora företag och nystartade företag ska kunna använda och gynnas av AI-teknik. Parlamentet anser att konsekvensbedömningar av hur ny EU-lagstiftning påverkar den tekniska utvecklingen av AI bör vara obligatoriska, och att sådana konsekvensbedömningar också bör övervägas på nationell nivå.

113.  Europaparlamentet understryker att AI kan skapa möjligheter för små och medelstora företag, men samtidigt stärka större och tidiga användares och utvecklares position. Parlamentet pekar därför på behovet att ur ett konkurrensperspektiv säkerställa att nya snedvridningar utvärderas och hanteras på rätt sätt.

4.En rättslig ram för AI och robotteknik

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i syfte att främja en lagstiftning som gynnar utvecklingen av AI och är förenlig med principen om bättre lagstiftning, att regelbundet ompröva den nuvarande lagstiftningen för att säkerställa dess ändamålsenlighet vad gäller AI, och att samtidigt respektera EU:s grundläggande värden och försöka ändra eller ersätta nya förslag när det visar sig inte fungera.

115.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av AI-baserade deltagarplattformar som gör det möjligt för medborgarna att på ett framgångsrikt sätt göra sin röst hörd och interagera med myndigheter genom att lämna förslag, även genom deltagarbaserade budgetar och andra instrument för direktdemokrati. Parlamentet betonar att gräsrotsprojekt kan främja medborgarnas deltagande och hjälpa människor att fatta informerade beslut på ett mer effektivt och demokratiskt sätt.

116.  Europaparlamentet noterar att AI är ett begrepp som omfattar en mängd olika produkter och tillämpningar, från automatisering, algoritmer och specificerad AI till generell AI. Parlamentet anser att man bör vara försiktig när det gäller en heltäckande lagstiftning eller förordning om AI eftersom sektoriell reglering kan skapa strategier som är tillräckligt allmänna, och samtidigt anpassade till en nivå som gör dem meningsfulla för industrisektorn.

117.  Europaparlamentet betonar att den politiska ramen måste utformas så att den främjar utvecklingen av alla typer av AI och inte bara system för djupinlärning, som kräver enorma mängder data.

4.1.En inre marknad för artificiell intelligens

118.  Europaparlamentet understryker vikten av principen om ömsesidigt erkännande vid gränsöverskridande användning av smarta varor, bland dem också robotar och system för robotteknik. Parlamentet erinrar om att man vid behov, i samband med provning, certifiering och produktsäkerhet, bör säkerställa att vissa varor har inbyggd säkerhet och säkerhet som standard, och konstaterar i detta sammanhang betydelsen av att också arbeta med de etiska aspekterna av AI.

119.  Parlamentet understryker att EU:s lagstiftning om genomförandet av strategin för den digitala inre marknaden bör undanröja hinder för användning av AI. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera när de politiska och rättsliga ramarna måste uppdateras i syfte att inrätta en inre europeisk marknad för AI.

120.  Europaparlamentet är medvetet om att robotteknik och AI-teknik allt oftare används i självkörande fordon, såsom självkörande bilar och civila drönare. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater redan antagit eller överväger att anta lagstiftning inom just detta område, vilket kan resultera i ett lapptäcke av nationella lagar som hindrar utvecklingen av självkörande fordon. Parlamentet efterlyser därför en enhetlig uppsättning unionsregler som skapar balans mellan användarnas, företagens och andra berörda parters intressen och potentiella risker för dem, samtidigt som överreglering av system för AI och robotteknik undviks.

121.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att modernisera sina system för yrkesutbildning och utbildning, så att hänsyn tas till vetenskapliga framsteg och utvecklingen inom AI, i enlighet med direktivet om proportionalitetstest(10) och direktivet om yrkeskvalifikationer(11), och att under de kommande årtiondena göra EU:s yrkesmässiga tjänster globalt konkurrenskraftiga.

122.  Europaparlamentet betonar att AI används inom många olika sektorer där det är mycket viktigt med standardisering, såsom smart tillverkning, robotteknik, självkörande fordon, virtuell verklighet, hälso- och sjukvård samt dataanalys, och anser att en EU-omfattande standardisering av AI kommer att stimulera innovation och garantera ett högt konsumentskydd. Parlamentet medger att det visserligen redan finns många standarder för exempelvis säkerhet, tillförlitlighet, interoperabilitet och trygghet, men att gemensamma standarder för robotteknik och AI behöver främjas och utvecklas mer och bör finnas med bland unionens prioriteringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med EU:s standardiseringsorgan, fortsätta att tillsammans med internationella standardiseringsorgan aktivt utveckla bättre standarder på området.

123.  Europaparlamentet erinrar om att många politiska aspekter med anknytning till tjänster som använder AI, bland annat regler om konsumentskydd och politik för etik och ansvar, redan omfattas av den gällande lagstiftningsramen om tjänster, alltså tjänstedirektivet(12), direktivet om yrkeskvalifikationer och direktivet om elektronisk handel(13). Parlamentet påpekar i detta sammanhang att människor alltid måste ha det slutliga beslutsansvaret, framför allt för yrkesmässiga tjänster, såsom inom hälso- och sjukvård, juridik och redovisning. Parlamentet anser att man bör diskutera om övervakning från en kvalificerad fackmans sida behövs för att skydda allmänhetens legitima intressen och erbjuda tjänster av hög kvalitet.

124.  Europaparlamentet erkänner hur viktigt det är med förbättrade digitala tjänster, såsom virtuella assistenter, dialogrobotar och virtuella agenter, eftersom de skapar en effektivare drift än någonsin, men medger att begränsningarna i AI:s och robotteknikens autonomi gör att man måste utveckla en människocentrerad och marknadsdriven AI, för att man ska kunna få bättre och mera tillförlitliga beslut.

4.2.Personuppgifter och integritet

125.  Europaparlamentet understryker att en hög säkerhets-, trygghets- och integritetsnivå när det gäller uppgifter som används i kommunikationen mellan människor och robotar samt AI måste säkerställas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att därför integrera principer om säkerhet och inbyggt integritetsskydd i sina strategier med anknytning till robotteknik och AI.

126.  Europaparlamentet upprepar att rätten till skydd av privatlivet och rätten till skydd av personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på alla områden som inbegriper robotteknik och AI och att unionens rättsliga ramverk om uppgiftsskydd måste respekteras till fullo. Parlamentet understryker att konstruktörer av system för robotteknik och AI ansvarar för att utveckla produkterna så att de är säkra och ändamålsenliga samt överensstämmer med förfarandena för uppgiftsbehandling i enlighet med befintlig lagstiftning, regler om konfidentialitet, anonymitet, rättvis behandling och rättssäkerhet.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att all unionslagstiftning om AI inkluderar åtgärder och regler som tar hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på detta område så att unionslagstiftningen inte kommer efter i den tekniska utvecklingen och användningen. Parlamentet betonar behovet av att sådan lagstiftning överensstämmer med reglerna om integritet och uppgiftsskydd. Parlamentet efterlyser en översyn av reglerna, principerna och kriterierna för användning av kameror och sensorer i robotar och vad gäller AI i enlighet med unionens rättsliga ramverk om uppgiftsskydd.

128.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s framtida regelverk för AI garanterar integritet och konfidentialitet vid kommunikation, skydd av personuppgifter, däribland principerna om lagenlighet, rättvisa och transparens, inbyggt uppgiftsskydd och uppgiftsskydd som standard, ändamålsbegränsning, lagringsbegränsning, korrekthet och dataminimering, i full överensstämmelse med unionens dataskyddslagstiftning samt säkerhet, personlig säkerhet och andra grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till yttrande- och informationsfrihet.

129.  Europaparlamentet betonar att rätten till integritet alltid måste respekteras och att enskilda individer inte får vara personligt identifierbara. Parlamentet betonar att en AI‑utvecklare alltid bör få klart och entydigt informerat samtycke och att AI-konstruktörer bör ha ett ansvar att utveckla och följa förfaranden för giltigt samtycke, konfidentialitet, anonymitet, rättvis behandling och rättssäkerhet. Parlamentet betonar att konstruktörer bör hörsamma alla begäranden om radering och borttagande av relaterade uppgifter från dataset.

130.  Europaparlamentet erinrar om att det i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen, står att ”om teknisk utveckling gör det möjligt att omvandla anonymiserade data till personuppgifter ska sådana data behandlas som personuppgifter, och att dataskyddsförordningen ska tillämpas i enlighet med detta”.

4.3.Ansvar

131.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en expertgrupp för ansvarsfrågor och ny teknik för att förse EU med sakkunskap om huruvida direktivet om produktansvar(14) är tillämpligt på traditionella produkter, ny teknik och nya samhällsutmaningar (konstellationen för direktivet om produktansvar) och hjälpa EU att utveckla principer som kan tjäna som riktlinjer för eventuella anpassningar av tillämplig lagstiftning på EU-nivå och nationell nivå när det gäller ny teknik (konstellationen för ny teknik).

132.  Europaparlamentet beklagar dock att inget lagstiftningsförslag lagts fram under denna valperiod, vilket försenar uppdateringen av ansvarsbestämmelserna på EU-nivå och hotar rättssäkerheten i hela EU på detta område både för näringsidkare och konsumenter.

133.  Europaparlamentet noterar att AI-ingenjörer eller de företag där de är anställda bör fortsatt ansvara för de sociala, miljömässiga och hälsomässiga konsekvenser som AI‑system eller robotteknik kan få för dagens och kommande generationer.

4.4.Konsumentskydd och konsumentinflytande

134.  Europaparlamentet understryker att konsumenternas förtroende är avgörande för utvecklingen av AI, och att AI-baserade system alltmer hanterar konsumentuppgifter, vilket innebär att de blir måltavlor för it-attacker. Parlamentet framhåller också att AI måste fungera på ett sätt som inte är till nackdel för medborgare och konsumenter, och anser att integriteten för de data och algoritmer som används i samband med dem måste säkras.

135.  Europaparlamentet anser att AI-teknik som utvecklats för både tillverkning eller enskilt bruk bör omfattas av produktsäkerhetskontroller som utförs av marknadskontrollmyndigheter samt omfattas av konsumentskyddsbestämmelser som vid behov garanterar minimisäkerhetsstandarder och motverkar risken för olyckor till följd av interaktion med människor eller arbete i människors omedelbara närhet. Parlamentet anser att etiska frågor och frågor om uppgiftsskydd, inklusive uppgifter som tillhör tredje part och personuppgifter, skadeståndsansvar och it-säkerhet, bör tas upp inom all politik som rör AI.

4.5.Immateriell äganderätt

136.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 16 februari 2017, i vilken parlamentet konstaterade att det inte finns några rättsliga bestämmelser som är specifikt tillämpliga på robotteknik, men att de befintliga rättsordningarna och doktrinerna lätt kan tillämpas på robotteknik, även om det verkar som om vissa aspekter kräver särskild hänsyn. Parlamentet uppmanar kommissionen, precis som i nämnda resolution, att stödja en övergripande och teknikneutral strategi för immateriell äganderätt som är tillämplig på de olika sektorer där robotteknik skulle kunna användas.

137.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens meddelande till institutionerna om vägledning om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter(15) (COM(2017)0708), men understryker behovet att övervaka hur relevanta och effektiva bestämmelserna om immateriella rättigheter är när det gäller att styra utvecklingen av AI. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av kontroller av ändamålsenligheten.

5.Etiska aspekter

138.  Europaparlamentet anser att åtgärder och tillämpningar med anknytning till AI ska följa etiska principer och relevanta lagar både på nationell och internationell nivå och på unionsnivå,

139.  Europaparlamentet efterlyser en etisk stadga om bästa praxis för AI och robotteknik som företag och experter bör följa.

140.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ett kraftfullt och öppet samarbete mellan de offentliga och privata sektorerna och forskarvärlden som skulle stärka kunskapsutbytet, och att främja utbildning för konstruktörerna om etiska konsekvenser, säkerhet och respekt för grundläggande rättigheter, och för konsumenterna om användning av robotteknik och AI, med särskilt fokus på säkerhet och uppgiftsskydd.

141.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att tillämpningar som baseras på AI inte bör använda uppgifter som samlats in från olika källor utan att först ha fått uttryckligt tillstånd från den registrerade. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en ram som ser till att det samtycke som ges av den registrerade kommer att generera uppgifter endast för avsedda ändamål.

142.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera medborgarnas rätt till ett liv utanför internet och att säkerställa att medborgare om vilka inga uppgifter finns registrerade inte diskrimineras.

5.1.Människocentrerad teknik

143.  Europaparlamentet betonar att det krävs etiska regler för att säkerställa en människocentrerad AI-utveckling, ansvarsskyldighet och öppenhet i systemen för algoritmiskt beslutsfattande, tydliga ansvarsregler och rättvisa.

144.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att inrätta en högnivåexpertgrupp för AI, liksom EU:s alliansnätverk för AI, som ska ta fram etiska riktlinjer för AI. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa etiska riktlinjer används i så stor utsträckning som möjligt av näringslivet, den akademiska världen och offentliga myndigheter. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna införlivar riktlinjerna i sina nationella AI-strategier och tar fram verkliga ansvarsstrukturer för industrier och regeringar när de utformar och utvecklar AI.

145.  Europaparlamentet anser att en kontinuerlig uppföljning av genomförandet av de etiska riktlinjerna för AI liksom deras inverkan på utvecklingen av människocentrerad AI är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera huruvida de frivilliga etiska riktlinjerna är tillräckliga för att säkerställa att en inkluderande användning av AI med inbyggd etik inte skapar ekonomiska och sociala klyftor i EU:s samhällen, och föreslår lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder vid behov.

146.  Europaparlamentet noterar den senaste tidens utveckling inom övervakning av och anpassning till beteendeanalys. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett etiskt ramverk som begränsar dess användning. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa medvetenhet och att lansera en informationskampanj om AI och om hur AI används inom beteendeanalys.

5.2.Tekniskt inbäddade värden – inbyggd etik

147.  Europaparlamentet påpekar att den vägledande etiska ramen bör bygga på principerna om gott syfte, icke-skadlighet, autonomi och rättvisa, på de principer och värden som finns förankrade i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, såsom människans värdighet, jämlikhet, rättvisa och likabehandling, icke-diskriminering, informerat samtycke och skydd av privat- och familjeliv och uppgiftsskydd, liksom på andra principer och värden som ligger till grund för unionsrätten, såsom icke-stigmatisering, öppenhet, oberoende, individuellt och socialt ansvar samt befintliga etiska metoder och regler.

148.  Europaparlamentet anser att Europa bör bli först i världen med att bara använda AI med inbyggd etik. Parlamentet understryker att man för att uppnå detta måste säkerställa att etik styr AI på olika nivåer. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att inrätta övervaknings- och tillsynsorgan för AI-etik och att uppmuntra företag som utvecklar AI att inrätta etiknämnder och ta fram etiska riktlinjer för sina AI-utvecklare.

149.  Europaparlamentet betonar att de europeiska standarderna för AI måste bygga på principerna om digital etik, mänsklig värdighet, respekt för grundläggande rättigheter, uppgiftsskydd och säkerhet, och på så sätt bidra till att skapa förtroende bland användarna. Parlamentet understryker vikten av att utnyttja EU:s potential för att skapa en stark infrastruktur för AI-system som bygger på uppgifter med hög standard och respekt för människor. Parlamentet noterar att öppenhet och förklarbarhet måste ingå i utvecklingen av AI.

150.  Europaparlamentet noterar att automatiserade vapensystem bör fortsätta att följa en strategi där människan har kontroll över AI.

5.3.Beslutsfattande – begränsningar i AI:s och robotteknikens autonomi

151.  Europaparlamentet betonar att det är svårt och komplicerat att förutspå framtida beteenden hos många komplexa AI-system och nya beteenden i interagerande AI-system. Parlamentet ber kommissionen att utvärdera om det behövs särskilda bestämmelser för beslutsfattande där AI används.

152.  Europaparlamentet noterar att AI kommer att fortsätta vara ett användbart redskap för samarbete kring mänsklig verksamhet för att förbättra resultaten och begränsa felen.

153.  Europaparlamentet kräver att människor har rätt att få veta, rätt att överklaga och rätt till prövning i de fall då AI används för beslut som rör enskilda personer och som medför en betydande risk för den enskildes rättigheter och friheter eller som kan skada dem.

154.  Europaparlamentet betonar att algoritmer i beslutssystem inte bör användas innan en konsekvensbedömning av algoritmen utförts såvida det inte är uppenbart att de inte har någon större inverkan på enskilda personers liv.

155.  Europaparlamentet anser att AI bör omfattas av tydliga principer, i synnerhet system med inbyggd autonomi, inklusive kapacitet att själva utvinna, samla in och dela känslig information med olika intressenter, och möjlighet till egen inlärning eller till och med självmodifiering. Parlamentet betonar att AI-system inte får behålla eller avslöja konfidentiella personuppgifter utan uttryckligt godkännande från källan till uppgifterna.

5.4.Algoritmers öppenhet, systematiska fel och förklarbarhet

156.  Europaparlamentet påpekar att AI ger stora fördelar inom automatisering och beslutsfattande, men att det samtidigt medför en inneboende risk om algoritmerna är statiska och otydliga. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av större öppenhet i algoritmerna.

157.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och dataskyddsmyndigheterna att identifiera och vidta alla åtgärder för att förebygga eller minimera diskriminering och systematiska fel i algoritmer, samt att utveckla ett starkt och gemensamt etiskt ramverk för en öppen behandling av personuppgifter och automatiserat beslutsfattande som ska fungera som vägledning för användning av uppgifter och efterlevnad av unionsrätten.

158.  Europaparlamentet understryker att alla AI-system måste utvecklas med respekt för principerna om öppenhet och algoritmisk ansvarighet, så att människor har möjlighet att förstå dess handlingar. Parlamentet konstaterar att för att bygga förtroende och möjliggöra AI-utveckling måste användarna vara medvetna om hur deras uppgifter, andra uppgifter och uppgifter som härletts ur deras uppgifter används när de kommunicerar med eller interagerar med ett AI-system eller med människor som stöds av ett AI-system. Parlamentet anser att detta kommer att bidra till bättre förståelse för och förtroende bland användare. Parlamentet betonar att begripliga beslut måste bli EU‑standard i enlighet med artiklarna 13, 14 och 15 i den allmänna dataskyddsförordningen(16). Parlamentet erinrar om att den allmänna dataskyddsförordningen redan nu föreskriver en rätt att informeras om logiken i databehandlingen. Parlamentet betonar att enskilda personer, i enlighet med artikel 22 i dataskyddsförordningen, har rätt till personlig kontakt när ett beslut som grundar sig på automatiserad behandling påverkar dem i betydande grad.

159.  Europaparlamentet framhäver den avgörande roll som kommissionen, Europeiska dataskyddsstyrelsen, nationella dataskyddsmyndigheter och andra oberoende tillsynsmyndigheter bör spela framöver i främjandet av öppenhet och korrekta rättsförfaranden, rättssäkerhet i allmänhet och, mer specifikt, konkreta standarder som värnar de grundläggande rättigheter och garantier som är förbundna med databehandling och dataanalyser. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för att övervaka eller reglera beteenden i den digitala miljön. Parlamentet efterlyser lämplig finansiering och bemanning av sådana myndigheter.

160.  Europaparlamentet erkänner att algoritmer för maskininlärning har tränats för att lära sig själva, vilket gynnar automatisering och beslutsfattande. Parlamentet efterlyser riktlinjer för AI-etik för att hantera frågor som är kopplade till algoritmisk öppenhet, förklarbarhet, ansvarsskyldighet och rättvisa.

161.  Europaparlamentet belyser vikten av att kunna förklara AI-systemens resultat, processer och värden genom att göra dem förståeliga för personer utan tekniska kunskaper och ge dem användbar information, vilket är nödvändigt för att utvärdera om de är rättvisa och för att vinna förtroende.

162.  Europaparlamentet påpekar att bristen på öppenhet när det gäller denna teknik och dess tillämpningar ger upphov till ett antal etiska frågor.

163.  Europaparlamentet noterar att AI-system bör kunna förklaras för människor och tillhandahålla användbar information så att återkoppling kan ges. Parlamentet erkänner att välfungerande AI-modeller är beroende av återkoppling och förnyad bedömning och uppmuntrar denna process.

164.  Europaparlamentet noterar att medborgarna oroas över att inte veta när AI används och vad för slags information som kommer att behandlas. Parlamentet rekommenderar att det tydligt framgår när medborgare använder AI. Parlamentet betonar att det är viktigt att de uppgifter som skickas förblir säkra, för att behålla konsumenternas förtroende.

165.  Europaparlamentet anser att algoritmisk ansvarighet bör regleras av politiska beslutsfattare genom konsekvensbedömningar baserade på fastställda parametrar.

166.  Europaparlamentet noterar att offentliggörandet av själva datorkoden inte kommer att lösa frågan om öppenhet i samband med AI, eftersom det inte skulle avslöja de inneboende systematiska felen och inte skulle förklara hur maskininlärningen går till. Parlamentet understryker att öppenhet inte bara innebär öppenhet beträffande koden, utan även vad gäller uppgifter och automatiserat beslutsfattande.

167.  Europaparlamentet erkänner att offentliggörandet av källkod skulle kunna leda till felaktig användning och felaktigt utnyttjande av algoritmer.

168.  Europaparlamentet betonar vikten av att hantera systematiska fel från utvecklarnas sida, och således behovet av en diversifierad arbetsstyrka inom alla grenar av IT-sektorn samt skyddsmekanismer, för att undvika att systematiska fel som grundar sig på kön och ålder bäddas in i AI-systemen.

169.  Europaparlamentet inser att ett offentliggörande av koden eller av affärshemligheter även skulle avskräcka företag från forskning om och utveckling av nya koder eftersom deras immateriella rättigheter skulle vara i fara. Parlamentet noterar att AI-utvecklingen istället bör uppmuntra möjligheten att tolka modeller och deras interaktion med indata och träningsdata.

170.  Europaparlamentet erkänner att även om öppenhet och förklarbarhet kan avslöja brister garanterar de inte tillförlitlighet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet anser därför att ansvarsskyldighet måste vara en integrerad del för att få fram tillförlitlig AI, som kan uppnås på olika sätt, bland annat genom miljökonsekvensanalyser, granskning och certifiering.

171.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla protokoll för den pågående övervakningen och upptäckten av algoritmiska systematiska fel.

172.  Europaparlamentet påpekar att konstruktörer av algoritmer bör säkerställa att viktiga krav såsom rättvisa och förklarbarhet uppfylls från början av utformningen och under hela utvecklingscykeln.

173.  Europaparlamentet noterar behovet av riktlinjer som beskriver god utvecklingspraxis.

174.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att visa tillkomsthistorik för att kunna spåra AI-modellens historik. Parlamentet anser att detta kommer att förbättra förståelsen av modellerna och bidra till att skapa förtroende som bygger på deras historia.

175.  Parlamentet betonar att användningen av AI-system tydligt måste identifieras i interaktionen med användarna.

176.  Europaparlamentet understryker att utbredningen av AI och robotteknik bör ske med fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och stereotypa föreställningar om kvinnor eller andra former av diskriminering bör inte föras vidare i maskiner eller robotar.

177.  Europaparlamentet påpekar att till och med högkvalitativa inlärningsdata kan leda till att den diskriminering och orättvisa som finns upprätthålls om de inte används på ett försiktigt och medvetet sätt. Parlamentet konstaterar att användningen av föråldrade, ofullständiga eller oriktiga uppgifter av dålig kvalitet i olika skeden av databehandlingen kan leda till bristfälliga prognoser och bedömningar och i sin tur till systematiska fel, som i slutändan kan resultera i överträdelser av enskildas grundläggande rättigheter eller i helt felaktiga slutsatser och oriktiga resultat. Parlamentet anser därför att det är viktigt att man i stordataåldern ser till att algoritmer lärs upp med hjälp av ett representativt urval av högkvalitativa data, så att den statistiska pariteten kan uppnås. Parlamentet betonar att även om korrekta högkvalitativa data används kan en prediktiv analys baserad på AI endast ge en statistisk sannolikhet. Parlamentet påminner om att ytterligare behandling av personuppgifter för statistiska ändamål, inklusive AI-inlärning, enligt den allmänna dataskyddsförordningen, endast får resultera i aggregerade uppgifter som inte kan återtillämpas på enskilda.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att en person som framställer deepfakes eller syntetiska videor eller andra realistiskt framställda syntetiska videor tydligt uppger att de inte är original.

179.  Europaparlamentet noterar att AI till sin natur förlitar sig på att stora mängder data samlas in, och ofta på inrättandet av nya databaser som används för att göra antaganden om människor. Parlamentet anser att det viktigaste bör vara att identifiera och bygga upp insatsmekanismer för potentiella hot för att säkerställa färre negativa effekter.

180.  Europaparlamentet upprepar att AI-system inte bör skapa eller förstärka systematiska fel. Parlamentet understryker att när man utvecklar eller använder algoritmer måste hänsyn tas till systematiska fel och rättvisa inkluderas i alla steg, från utformning till genomförande. Parlamentet understryker att dataset och algoritmer måste bedömas och regelbundet testas för att säkerställa att beslutsfattandet är korrekt.

6.Styrning

6.1.Samordning på unionsnivå

181.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en utveckling av ett starkt EU-ledarskap för att förhindra duplicering/fragmentering av åtgärder och säkerställa en konsekvent politik på nationell nivå och utbyte av bästa praxis för en mer utbredd användning av AI.

182.  Europaparlamentet välkomnar de olika nationella strategier som tagits fram av medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar kommissionens samordnade plan för artificiell intelligens, som offentliggjordes den 7 december 2018. Parlamentet efterlyser ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i detta avseende.

183.  Europaparlamentet konstaterar att ett antal medlemsstater redan har sina egna nationella strategier för AI och välkomnar att samtliga medlemsstater i april 2018 undertecknade en förklaring om samarbete kring AI. Parlamentet är också positivt till den kommande plan för AI som samordnats mellan kommissionen och medlemsstaterna, men uppmanar ändå alla berörda parter att sträva efter största möjliga samarbete.

184.  Europaparlamentet anser att ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för att garantera enhetliga regler för gränsöverskridande handel i unionen, vilka uppmuntrar till samarbete mellan europeiska industrier och tillåter användningen av AI i hela unionen på ett sätt som är förenligt med de erforderliga säkerhets- och skyddsnivåerna och de etiska principerna i unionsrätten.

185.  Europaparlamentet betonar att en harmoniserad, riskbaserad och progressiv ram för EU:s datapolitik skulle öka förtroendet för och stödja utvecklingen av AI i Europa, och därigenom säkerställa ett fullbordande av den digitala inre marknaden och öka Europa-baserade företags produktivitet.

186.  Europaparlamentet rekommenderar att befintliga och framtida AI-relaterade initiativ och pilotprojekt som genomförs av kommissionen bör vara nära samordnade, eventuellt med vägledning av den föreslagna tillsynsmekanismen, för att skapa synergieffekter och säkerställa verkligt mervärde, samtidigt som kostsamma dubbla strukturer undviks.

187.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att inrätta en europeisk tillsynsmyndighet för AI och algoritmbaserat beslutsfattande med följande arbetsuppgifter:

   Inrätta en riskbedömningsmatris för att klassificera algoritmtyper och tillämpningsområden enligt eventuella negativa effekter som de medför för medborgare.
   Undersöka användningen av algoritmsystem i de situationer då man misstänker kränkningar av mänskliga rättigheter (med bevis från exempelvis en visselblåsare).
   Ge andra tillsynsmyndigheter råd om algoritmsystem som faller inom deras ansvarsområde.
   Göra skadeståndsansvarsmekanismen mer effektiv som ett sätt att reglera ansvaret för algoritmsystem genom att tillhandahålla en kontaktpunkt för medborgare som inte känner till rättsliga förfaranden.
   Granska konsekvensbedömningar av algoritmer för system med stor genomslagskraft för att godkänna eller förkasta de föreslagna användningsområdena för algoritmiskt beslutsfattande inom mycket känsliga och/eller säkerhetskritiska tillämpningsområden (t.ex. privat hälso- och sjukvård); konsekvensbedömningar av algoritmer för tillämpningar i den privata sektorn skulle kunna använda en process som är mycket lik den som vi föreslagit för den offentliga sektorn, möjligtvis med skillnaden att de olika stegen av offentliggörande skulle kunna hanteras som konfidentiell kommunikation till tillsynsmyndigheten (enligt ett sekretessavtal) för att skydda mycket viktiga affärshemligheter.
   Undersöka misstänkta fall av algoritmbaserade beslutssystems kränkningar av rättigheter, för både individuella beslutsinstanser (t.ex. enskilda avvikande resultat) och statistiska beslutsmönster (t.ex. diskriminerande systematiska fel); undersökningar skulle kunna inledas till följd av att klagomål lämnats in eller på grundval av bevis som lämnas av visselblåsare, undersökande journalister eller oberoende forskare (inklusive icke-statliga organisationer och universitet).

188.  Europaparlamentet noterar det pågående arbetet inom Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) om AI och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att samordna sina ISO-medlemmar för att säkerställa att europeiska intressen är tillräckligt representerade vid utarbetandet av standarder på detta område.

6.2.Internationell styrning

189.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av OECD:s observationsgrupp för AI och efterlyser en högre ambition när det gäller att ta fram en färdplan för ökat samarbete.

190.  Europaparlamentet lyfter fram de olika modeller som utvecklas i tredjeländer, mer specifikt i Förenta staterna, Kina, Ryssland och Israel, och framhåller det värdebaserade tillvägagångssätt som används i Europa och behovet av att samarbeta med internationella partner i bilaterala och multilaterala sammanhang, för en etisk utveckling och ett etiskt utnyttjande av AI. Parlamentet är medvetet om att denna teknik inte har några gränser och att samarbete utanför EU:s gränser krävs.

191.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta på internationell nivå för att säkerställa största möjliga överensstämmelse mellan internationella aktörer och att förespråka EU:s etiska principer i hela världen.

192.  Europaparlamentet understryker att AI är en teknik med global inverkan, som ger gemensamma fördelar och liknande utmaningar. Parlamentet framhåller behovet av en övergripande strategi, som för det ekonomiska systemet, och särskilt när det gäller teknik med en betydande inverkan på marknaderna. Parlamentet betonar att AI måste föras upp på befintliga institutioners och organisationers dagordning, och efterlyser en bedömning av behovet av ytterligare forum, som bör skapas vid behov.

o
o   o

193.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 239.
(2) EUT C 307, 30.8.2018, s. 163.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0341.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0332.
(5) EUT L 252, 8.10.2018, s. 1.
(6) COM(2018)0237.
(7) FET (Future and Emerging Technologies).
(8) OECD, Digital Economy Outlook 2017.
(9) Särskild Eurobarometer 460.
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 av den 28 juni 2018 om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken, EUT L 173, 9.7.2018, s. 25.
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen), EUT L 354, 28.12.2013, s.132.
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”), EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
(14) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister , EGT L 210, 7.8.1985, s. 29.
(15) EUT L 195, 2.6.2004, s. 16.
(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.


Hållbar användning av bekämpningsmedel
PDF 189kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (2017/2284(INI))
P8_TA-PROV(2019)0082A8-0045/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (förordningen om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester)(3),

–  med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(5),

–  med beaktande av den bedömning av genomförandet på EU-nivå om förordningen och dess relevanta bilagor som Europaparlamentets utredningstjänst offentliggjorde i april 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009(6),

–  med beaktande av rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet(7) och Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet(8).

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet)(9) och Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet)(10).

–  med beaktande av rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(12),

–  med beaktande av kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus(13),

–  med beaktande av antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/127/EG av den 21 oktober 2009 om ändring av direktiv 2006/42/EG avseende maskiner för applicering av bekämpningsmedel(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område(15),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (COM(2018)0392),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om jordbruk och hållbar vattenförvaltning i EU (SWD(2017)0153),

–  med beaktande av meddelandet av den 12 juli 20067 från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2006)0373) (SEC(2006)0894) (SEC(2006)0895) (SEC(2006)0914)(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om tekniska lösningar för ett hållbart jordbruk i EU(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om möjligheter och utmaningar för biodlingssektorn i EU(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel(22),

–  med beaktande av den Europaparlamentets pågående genomförandebedömning av direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel och den rapport som offentliggjordes av Europaparlamentets utredningsavdelning (EPRS) den 15 oktober 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel(23),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel (COM(2017)0109),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport från 2014, Integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken: delvis en framgång,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 10 oktober 2017 om medlemsstaternas nationella handlingsplaner och om framstegen med genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2017)0587),

–  med beaktande av översiktsrapporten från oktober 2017 från kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet (GD SANTE) om genomförandet av medlemsstaternas åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel enligt direktiv 2009/128/EG(24),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid: EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739),

–  med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet(25),

–  med beaktande av 2017 års rapport från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat som har utarbetats i enlighet med resolutionerna 6/2, 31/10 och 32/8(26) från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den genomförandeplan för ökad tillgång till växtskyddsmedel med låg risk och ett snabbare införande i medlemsstaterna av ett integrerat växtskydd som expertgruppen för hållbart växtskydd utarbetat och som rådet antog den 28 juni 2016(27),

–  med beaktande av resolutionen från Frankrikes senat av den 19 maj 2017 om att begränsa användningen av bekämpningsmedel i EU(28),

–  med beaktande av den vetenskapliga studien av den 18 oktober 2017 om biomassan för flygande insekter(29),

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel(30),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8–0045/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG om hållbar användning av bekämpningsmedel (härefter direktivet) fastställer flera åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel genom att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön, och genom att främja användningen av integrerat växtskydd och andra alternativa strategier eller tekniker för växtskydd såsom icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk enligt definitionen i förordning (EG) nr 1107/2009, med syftet att minska beroendet av bekämpningsmedel och skydda människors och djurs hälsa och miljön.

B.  Direktivet är ett värdefullt verktyg för att säkerställa att miljön, ekosystemen samt människors och djurs hälsa är väl skyddade från farliga ämnen i bekämpningsmedel, samtidigt som man tillhandahåller hållbara och ekologiska lösningar för fler och mer varierade verktyg för att sätta stopp för och förhindra skördeförluster orsakade av skadedjur, sjukdomar, ogräs och invasiva främmande arter, och bekämpa uppkomsten av patogenresistens. Ett fullständigt och heltäckande genomförande av direktivet är en förutsättning för att uppnå en hög skyddsnivå och åstadkomma en övergång till hållbart jordbruk, en produktion av säkra och hälsosamma livsmedel och en giftfri miljö som säkerställer en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa.

C.  Integrerat växtskydd kan visserligen bidra till att förhindra skördeförluster orsakade av skadedjur, men huvudsyftet är att göra det möjligt för användare av bekämpningsmedel att övergå till metoder och produkter som är minst skadliga för människors hälsa och miljön, i enlighet med artikel 14 i direktivet. Parlamentet konstaterar att många studier faktiskt har visat att användningen av bekämpningsmedel kan minskas avsevärt utan några negativa effekter på avkastningen.

D.  Direktivet ska läsas tillsammans med de andra två viktiga lagstiftningsinstrumenten som täcker ett bekämpningsmedels hela livscykel, från dess utsläppande på marknaden (förordning (EG) nr 1107/2009) till fastställandet av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester (förordning /EG) nr 396/2005). Det är därför omöjligt att nå direktivets mål att skydda människors hälsa och miljön från de risker som förknippas med användningen av bekämpningsmedel utan att genomföra och verkställa hela ”bekämpningsmedelspaketet” fullt ut.

E.  För att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön bör kommissionen och medlemsstaterna ta itu med förfalskade och olagliga bekämpningsmedel samt det oroväckande problemet med importerade jordbruksprodukter som behandlats med kemikalier som antingen är förbjudna eller begränsade i EU.

F.  Kommissionens och medlemsstaternas nuvarande praxis när det gäller godkännande av verksamma ämnen och växtskyddsmedel är inte förenlig med målen för och syftet med direktivet. Denna nuvarande praxis är ett hinder för att uppnå högsta möjliga skyddsnivå och åstadkomma en övergång till en hållbar jordbrukssektor och en giftfri miljö.

G.  De tillgängliga uppgifterna visar tydligt att genomförandet av direktivet inte är tillräckligt anpassat till relevant EU-politik på området för bekämpningsmedel, jordbruk och hållbar utveckling, framför allt men inte enbart till den gemensamma jordbrukspolitiken och förordningen om växtskyddsmedel. Direktivet, i kombination med relaterade åtgärder på EU-nivå, har stor potential att ytterligare förbättra och ge mervärde åt nationella insatser och åtgärder i jordbrukssektorn och att stärka skyddet för miljön och människors hälsa.

H.  Det nuvarande regelverket, inbegripet datakraven, utformades för att bedöma och hantera kemiska växtskyddsmedel och passar därför dåligt för biologiska verksamma ämnen och produkter med låg risk. Detta dåligt anpassade regelverk gör att marknadsinträdet för biologiska växtskyddsmedel med låg risk kraftigt försenas, och ofta avskräcker sökande. Detta hindrar innovation och hämmar konkurrenskraften för EU:s jordbruk. Det leder också till att mer än 60 verksamma ämnen, som enligt kommissionen bör bytas ut, inte ersätts på grund av att det saknas säkrare alternativ, inbegripet biologiska verksamma ämnen med låg risk.

I.  Det råder brist på växtskyddsmedel med låg risk, även biologiska sådana. Av sammanlagt nästan 500 tillgängliga ämnen på EU-marknaden är det endast 13, varav 12 är biologiska, som godkänts som verksamma ämnen med låg risk. Det bristfälliga genomförandet av direktivet har skapat orättvisa villkor i Europa, med olika nationell praxis som hindrar hållbara alternativ på marknaden från att användas på bästa sätt. Den här situationen har gjort det svårt för alternativa icke-kemiska lågriskprodukter att i tillräcklig utsträckning ta sig in på EU-marknaden, vilket gör dem mindre attraktiva för jordbrukare som i stället kanske väljer mer kostnadseffektiva alternativ på kort sikt. Bristen på växtskyddsmedel med låg risk, inbegripet biologiska sådana, hindrar utvecklingen och genomförandet av integrerat växtskydd.

J.  Ekologiskt jordbruk spelar en viktig roll som system med liten användning av bekämpningsmedel och bör uppmuntras mer.

K.  Det finns alltfler belägg för att Europas insektspopulation drastiskt minskar, vilket kopplas till den nuvarande nivån av användning av bekämpningsmedel. Det har konstaterats att antalet insekter har minskat markant, vilket har negativa effekter på hela ekosystemet och den biologiska mångfalden, men också på jordbrukssektorn och dess framtida ekonomiska tillstånd och produktion.

L.  EU står för närvarande vid ett vägskäl som kommer att avgöra jordbrukssektorns framtid och unionens möjligheter att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, framför allt genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ger stora möjligheter att bättre samordna och harmonisera politiken samt genomföra direktivet, och att underlätta övergången till mer miljömässigt hållbara jordbruksmetoder.

M.  Användningen av konventionella växtskyddsmedel diskuteras alltmer offentligt på grund av de potentiella riskerna för människors och djurs hälsa och miljön.

N.  Det är viktigt att främja utvecklingen av alternativa förfaranden eller tekniker för att minska beroendet av konventionella bekämpningsmedel och hantera den ökande resistensen mot konventionella växtskyddsmedel.

O.  Enligt förordning (EG) nr 1107/2009 är rådet skyldigt att säkerställa att de föreskrivna verksamhetskrav som avses i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare(31) införlivar principerna för integrerat växtskydd, inklusive god växtskyddssed och icke-kemiska metoder för växtskydd, skadedjursbekämpning och odling.

P.  Genomförandet av integrerat växtskydd är obligatoriskt i EU, i enlighet med direktivet. Medlemsstaterna och de lokala myndigheterna bör lägga större vikt vid en hållbar användning av bekämpningsmedel, inklusive alternativa växtskyddsmedel med låg risk.

Q.  En ”hållbar användning” av bekämpningsmedel kan inte uppnås utan att hänsyn tas till människors exponering för kombinationer av verksamma ämnen och tillsatsämnen, samt deras kumulativa och eventuella sammanlagda effekter och synergieffekter på människors hälsa.

Viktiga slutsatser

1.  Europaparlamentet påminner om de specifika målen i den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel, till exempel minimeringen av faror och risker för hälsan och miljön till följd av användningen av bekämpningsmedel; förbättrade kontroller av användningen och spridningen av bekämpningsmedel; minskade halter av skadliga verksamma ämnen, bland annat genom att de farligaste ämnena ersätts med säkrare (även icke-kemiska) alternativ; incitament för odling där mycket lite eller inget bekämpningsmedel behövs, och inrättande av ett öppet system för att rapportera och övervaka framsteg när det gäller att uppfylla strategins mål, inklusive genom utarbetande av lämpliga indikatorer.

2.  Europaparlamentet anser att man måste utvärdera genomförandet av direktivet tillsammans med EU:s övergripande politik för bekämpningsmedel, däribland bestämmelserna i förordningen om växtskyddsmedel, i förordning (EU) nr 528/2012 (förordningen om biocidprodukter)(32), i förordningen om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester och i förordning (EG) nr 178/2002 (den allmänna livsmedelslagstiftningen)(33).

3.  Europaparlamentet beklagar att trots de ansträngningar som gjorts räcker inte medlemsstaternas genomförande av direktivet generellt sett för att uppfylla direktivets huvudsakliga mål och utnyttja dess fulla potential och minska de allmänna risker som orsakas av bekämpningsmedel samtidigt som också beroendet av bekämpningsmedel minskas, för att främja övergången till ekologiskt hållbara och säkra växtskyddstekniker och genomföra de välbehövliga förbättringarna av miljön och hälsan som var direktivets egentliga syfte. Parlamentet beklagar att kommissionens rapport om genomförandet av direktivet lämnats in tre år försent.

4.  Europaparlamentet betonar att direktivets genomförande måste vara heltäckande och omfatta alla nödvändiga aspekter och att det inte räcker att genomföra vissa delar men inte andra, för att direktivets övergripande syfte att åstadkomma en hållbar användning av bekämpningsmedel ska uppnås. Parlamentet understryker att genomförandet av metoder för integrerat växtskydd, såsom icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk, spelar en särskilt viktig roll i arbetet med att uppnå detta mål.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin framstegsrapport från 2017 konstaterar att det finns stora brister i medlemsstaternas nationella handlingsplaner, och antyder att vissa länder gör mindre för att skydda miljön och hälsan, vilket kan leda till illojal marknadskonkurrens och undergräva den inre marknaden. Parlamentet förbehåller sig rätten att anmäla de medlemsstater som inte uppfyller kraven till kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens.

6.  Europaparlamentet uttrycker oro för att omkring 80 % av medlemsstaternas nationella handlingsplaner saknar specifik information om hur man ska mäta uppnåendet av flera mål och riktmärken, särskilt riktmärken för integrerat växtskydd och skydd av vattenmiljöer. Parlamentet betonar att detta avsevärt komplicerar processen för att mäta medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppfylla direktivets huvudsakliga mål och syfte.

7.  Europaparlamentet uttrycker oro över att de nationella handlingsplanerna är inkonsekventa i fastställandet av kvantitativa mål, riktmärken, åtgärder och tidsplaner för olika åtgärdsområden, vilket gör det omöjligt att bedöma de eventuella framsteg som gjorts. Parlamentet beklagar att endast fem nationella handlingsplaner fastställer högt uppsatta mätbara mål, varav fyra avser riskminskning och endast en minskad användning. Parlamentet beklagar att endast elva medlemsstater har tagit fram en reviderad nationell handlingsplan, trots att tidsfristen för översyn löpte ut i slutet av 2017.

8.  Europaparlamentet beklagar det faktum att många medlemsstater inte har satsat tillräckligt på metoder för integrerat växtskydd, baserat på dess åtta principer enligt vilka icke-kemiska alternativ till bekämpningsmedel prioriteras. Parlamentet beklagar att en av de största utmaningarna när det gäller genomförandet av integrerat växtskydd, som utgör grunden för direktivet, verkar vara avsaknaden av lämpliga bekämpningsåtgärder och metoder för att bedöma efterlevnaden i medlemsstaterna samt tydliga regler och vägledning. Parlamentet understryker det faktum att ett omfattande genomförande av integrerat växtskydd är en nyckelåtgärd för att minska beroendet av bekämpningsmedel i ett hållbart jordbruk som är miljövänligt, ekonomiskt hållbart och socialt ansvarsfullt samt bidrar till Europas livsmedelsförsörjning samtidigt som den biologiska mångfalden liksom människors och djurs hälsa stärks, landsbygdsekonomin gynnas och lantbrukarnas kostnader minskas genom att spridningen på marknaden av icke-kemiska alternativ och bekämpningsmedel med låg risk underlättas i de olika europeiska områdena. Parlamentet betonar att ytterligare ekonomiska incitament och utbildningsåtgärder behövs för att öka enskilda jordbruksföretags användning av integrerat växtskydd.

9.  Europaparlamentet anser att integrerat växtskydd utgör ett värdefullt verktyg för jordbrukare i kampen mot skadedjur och sjukdomar och för att de ska få avkastning på sin produktion. Parlamentet konstaterar att det finns ett dubbelt syfte med en ökad användning av integrerat växtskydd, nämligen att stärka skyddet av miljön och den biologiska mångfalden och att sänka kostnaderna för att jordbrukare ska gå över till mer hållbara alternativ och minska användningen av konventionella bekämpningsmedel. Parlamentet anser att det krävs mer insatser för att uppmuntra användningen av integrerat växtskydd genom forskning och medlemsstaternas rådgivande organ. Parlamentet påminner om att integrerat växtskydd kan fylla en viktig funktion när det gäller att minska den mängd och de olika sorters bekämpningsmedel som används.

10.   Europaparlamentet noterar att biologisk bekämpning, i verktygslådan för integrerat växtskydd, handlar om att främja eller införa nyttiga arter som äter upp skadedjursbestånden och på så sätt reglerar dem och håller dem i schack. Parlamentet understryker därför vikten av att välja hållbara, biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder framför kemiska bekämpningsmedel, om dessa erbjuder tillräcklig skadedjursbekämpning. Parlamentet betonar därför också betydelsen av att använda kemiska bekämpningsmedel på ett selektivt och riktat sätt eftersom de skadedjursbekämpande nyttiga arterna annars riskerar att utplånas, vilket innebär att grödorna blir mer sårbara för framtida angrepp.

11.  Europaparlamentet oroas av att mycket få framsteg har gjorts när det gäller att främja och stimulera innovation, utveckling och användning av icke-kemiska lågriskalternativ till konventionella bekämpningsmedel. Parlamentet konstaterar att endast ett fåtal nationella handlingsplaner innehåller incitament för registrering av sådana produkter och metoder. Parlamentet understryker att mindre användningsområden är särskilt sårbara på grund av bristen på relevanta verksamma ämnena.

12.  Europaparlamentet framhåller att en hållbar och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel är en förutsättning för godkännande av växtskyddsmedel.

13.  Europaparlamentet beklagar den avsaknad av tillgängliga verksamma ämnen och växtskyddsmedel med låg risk som främst beror på en långdragen process för utvärdering, godkännande och registrering, vilket delvis har att göra med att den kortare tiden för godkännande på 120 dagar för sådana fall sällan uppfylls på medlemsstatsnivå. Parlamentet betonar att den nuvarande situationen inte är förenlig med principerna om att främja och genomföra integrerat växtskydd, och betonar vikten av tillgång till bekämpningsmedel med låg risk, lämplig forskning och utbyte av bästa praxis inom och mellan medlemsstaterna för att fullt ut utnyttja den potential som integrerat växtskydd erbjuder. Parlamentet anser att en snabbare godkännandeprocess skulle stimulera forskare inom industrin att ta fram nya verksamma ämnen med låg risk, inklusive innovativa lågriskämnen, och på så sätt se till att jordbrukarna har tillräckliga växtskyddsverktyg till sitt förfogande och ge dem möjlighet att snabbare övergå till hållbara växtskyddsmedel och effektivisera det integrerade växtskyddet.

14.  Europaparlamentet påminner om att ökad resistens mot bekämpningsmedel leder till ökad användning och ökat beroende. Parlamentet konstaterar att jordbrukarna betalar ett högt pris för en större användning och ett större beroende av bekämpningsmedel, både i form av höga insatskostnader och på grund av förlorad avkastning när jorden utarmas och jordkvaliteten försämras.

15.  Europaparlamentet konstaterar att en ökad tillgång till växtskyddsmedel med låg risk på marknaden skulle minska risken för resistens mot verksamma ämnen liksom de effekter som de växtskyddsmedel som vanligtvis används har på icke-målarter.

16.   Europaparlamentet konstaterar i detta avseende att resistens mot verksamma ämnen i bekämpningsmedel är biologiskt oundvikligt när det gäller skadedjur som snabbt förökar sig och sjukdomar som snabbt sprids, och att detta är ett växande problem. Parlamentet betonar därför att man måste välja hållbara, biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder framför kemiska bekämpningsmedel, om dessa erbjuder tillräcklig skadedjursbekämpning. Parlamentet påminner om att kemiska bekämpningsmedel bör användas selektivt och på ett riktat sätt. Parlamentet betonar att dessa skadedjursbekämpande nyttiga arter annars riskerar att utplånas och grödorna att bli mer sårbara för framtida angrepp.

17.  Europaparlamentet konstaterar vidare att den största minskningen av mängden bekämpningsmedel sannolikt kommer att ske till följd av systemförändringar som minskar mottagligheten för skadedjursangrepp, främjar strukturell och biologisk mångfald framför monokultur och fortlöpande odling samt minskar skadedjurens resistens mot verksamma ämnen. Parlamentet framhåller därför att man behöver fokusera på att finansiera och integrera agroekologiska metoder som gör hela jordbrukssystemet mer motståndskraftigt mot skadedjur.

18.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken i sin nuvarande form inte i tillräckligt hög grad uppmuntrar och ger incitament till en minskning av jordbrukens beroende av bekämpningsmedel och till en användning av ekologisk produktionsteknik. Parlamentet anser att det behövs specifika politiska instrument i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 för att få jordbrukare att förändra sin användning av bekämpningsmedel.

19.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag om den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 inte införlivar principen om integrerat växtskydd i de verksamhetskrav som avses i bilaga III till detta förslag. Parlamentet understryker att bristen på samordning mellan direktivet och den nya modellen för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att göra att det i praktiken blir svårare att minska beroendet av bekämpningsmedel.

20.   Europaparlamentet konstaterar att de flesta medlemsstater använder nationella riskindikatorer för att helt eller delvis göra en bedömning av bekämpningsmedlens skadliga inverkan. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna, trots den uttryckliga skyldigheten i artikel 15 i direktivet, fortfarande inte har enats om harmoniserade riskindikatorer på EU-nivå, vilket gör det näst intill omöjligt att jämföra framstegen i olika medlemsstater och i EU som helhet. Parlamentet välkomnar att den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel, den 25 januari 2019, antog harmoniserade riskindikatorer.

21.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av biologisk mångfald och robusta ekosystem, framför allt bin och andra pollinerande insekter, som behövs för att åstadkomma en välmående och hållbar jordbrukssektor. Parlamentet understryker att skyddet av biologisk mångfald inte enbart handlar om att skydda miljön utan också om att säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning för Europa i framtiden.

22.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den fortsatta och eventuellt irreversibla förlusten av biologisk mångfald i Europa och över den drastiska minskningen av bevingade insekter, däribland pollinerare, vilket stöds av resultaten från den vetenskapliga studien från oktober 2017 om biomassan för flygande insekter(34), enligt vilken populationen av flygande insekter i 63 naturskyddsområden i Tyskland har minskat med över 75 % på 27 år. Parlamentet betonar dessutom den kraftiga minskningen av vanliga fågelarter i Europa, som eventuellt beror på den minskade insektspopulationen. Parlamentet noterar vidare de oavsiktliga effekterna av bekämpningsmedel på jord och jordorganismer(35) och andra icke-målarter. Parlamentet anser att bekämpningsmedel är en av de viktigaste faktorerna till att insekter, fågelarter på jordbruksmark och andra icke-målorganismer minskar, och betonar dessutom Europas behov av att gå över till mer hållbara bekämpningsmedel och öka antalet icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk för jordbrukare.

23.  Europaparlamentet insisterar på att neonikotinoidbaserade bekämpningsmedel spelar en särskild roll när det gäller den oroväckande minskningen av bipopulationer runtom i Europa, vilket har framkommit i flera internationella studier som ligger till grund för framställningar från allmänheten som har undertecknats av hundratusentals människor i olika delar av Europa.

24.  Parlamentet erkänner betydelsen av nationella handlingsplaner och integrerat växtskydd för att kraftigt minska användningen av bekämpningsmedel i syfte att undvika irreversibel förlust av biologisk mångfald samtidigt som agroekologiska åtgärder och ekologiskt jordbruk gynnas när det är möjligt.

25.  Europaparlamentet betonar vidare att hållbara jordbruksalternativ måste utvecklas för att minska klimatförändringarnas effekter på livsmedelsförsörjningen.

26.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över den fortsatta användningen av bekämpningsmedel med verksamma ämnen som är mutagena, cancerframkallande eller toxiska för reproduktion, eller har hormonstörande egenskaper och är skadliga för människor eller djur. Parlamentet betonar att användningen av sådana bekämpningsmedel inte är förenlig med direktivets mål och syfte.

27.  Europaparlamentet understryker att vattenmiljön är särskilt känslig för bekämpningsmedel. Parlamentet välkomnar det faktum att medlemsstaterna har vidtagit en rad åtgärder för att skydda den från bekämpningsmedel. Parlamentet beklagar dock att de flesta medlemsstater inte har fastställt kvantitativa mål och tidsplaner för åtgärder som ska skydda vattenmiljön från bekämpningsmedel samt att de som har gjort så inte har fastställt hur uppnåendet av riktmärken och mål ska mätas. Parlamentet anser också att övervakningen av de bekämpningsmedel som för närvarande används i vattenmiljön bör förbättras.

28.  Europaparlamentet konstaterar att jordbruk är en av de främsta orsakerna till att vattenförekomster inte lyckas uppnå god kemisk status, eftersom det leder till förorening på grund av bekämpningsmedel. Parlamentet framhåller att det är mer kostnadseffektivt att förhindra bekämpningsmedel från att komma in i sötvattensystem än med teknik för att avlägsna sådana medel, och att medlemsstaterna måste ge jordbrukare lämpliga incitament i detta avseende. Parlamentet erkänner i detta sammanhang även vikten av att genomföra ramdirektivet för vatten för att förbättra vattenkvaliteten. Parlamentet välkomnar de framsteg som medlemsstaterna har gjort för att hantera prioriterade ämnen, vilket har lett till att fler vattenförekomster uppfyller normerna för ämnen som kadmium, bly och nickel samt bekämpningsmedel.

29.  Europaparlamentet beklagar att förstöringen av vattenresurser har gjort att dricksvattenleverantörer allt oftare måste vidta ytterligare reningsåtgärder för att få dricksvattnet att uppfylla de gränsvärden för bekämpningsmedel som föreskrivs i rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten, och att det är konsumenterna som står för kostnaderna och inte förorenarna.

30.  Europaparlamentet betonar att vissa bekämpningsmedel är internationellt erkända som långlivade organiska föroreningar på grund av sin potential vad gäller långväga transport, persistens i miljön, förmåga att biomagnifiera under hela livsmedelskedjan och bioackumulera i ekosystemen samt sina mycket negativa effekter på människors hälsa.

31.  Europaparlamentet välkomnar att alla medlemsstater har infört utbildnings- och certifieringssystem för användningen av växtskyddsmedel, men beklagar att vissa medlemsstater inte fullföljer sina utbildningsskyldigheter för alla de ämnen som anges i bilaga I. Parlamentet betonar vikten av att utbilda användare för att säkerställa en säker och hållbar användning av växtskyddsmedel. Parlamentet anser att åtskillnad bör göras mellan yrkesmässiga och övriga användare, eftersom de inte omfattas av samma skyldigheter. Parlamentet betonar att både yrkesmässiga och övriga användare av växtskyddsmedel bör få lämplig utbildning.

32.   Europaparlamentet noterar den potential som användningen av intelligent teknik och precisionsjordbruk erbjuder som ett sätt att bättre hantera växtskyddsmedel och förhindra att de sprids i områden där de inte behövs, till exempel med hjälp av drönare och GPS med precisionsteknik. Parlamentet betonar vidare att användningen av sådana lösningar kan förbättras i medlemsstaterna om de skulle integreras bättre i utbildningskurser och certifieringssystem för användare av bekämpningsmedel i de nationella handlingsplanerna.

33.  Europaparlamentet betonar att växtskyddsmedel inte bara används inom jordbruket utan även för ogräs- och skadedjursbekämpning i områden som används av allmänheten eller av utsatta grupper enligt definitionen i artikel 12a i direktivet, bland annat offentliga parker och järnvägar. Växtskyddsmedel bör inte användas i sådana områden. Parlamentet välkomnar att flera medlemsstater och många regionala och lokala myndigheter har vidtagit åtgärder för att begränsa eller förbjuda användningen av bekämpningsmedel i områden som används av allmänheten eller utsatta grupper. Parlamentet konstaterar dock att det saknas mätbara mål i de flesta medlemsstater.

34.  Europaparlamentet uttrycker oro över att många medlemsstater inte har tolkat kravet i artikel 12a på rätt sätt, eftersom de tolkar det som om endast icke-jordbruksanvändning avses, när utsatta grupper, t.ex. grupper enligt definitionen i förordning (EG) nr 1107/2009, faktiskt inbegriper invånare som är utsatta för hög exponering av bekämpningsmedel på längre sikt. Parlamentet konstaterar dessutom att kommissionen har bekräftat att det inte finns några juridiska skäl till varför jordbrukstillämpning bör undantas från bestämmelserna i artikel 12.

35.  Europaparlamentet noterar medlemsstaternas fortsatta stöd för ekologiskt jordbruk som ett system med liten användning av bekämpningsmedel. Parlamentet välkomnar att antalet ekologiska jordbruk har fortsatt öka i unionen, men konstaterar att framstegen fortfarande varierar stort mellan medlemsstaterna.

36.  Europaparlamentet konstaterar att ekologiska jordbrukare drabbas av ekonomiska förluster när deras mark och ekologiska produkter kontamineras genom användningen av bekämpningsmedel på angränsande gårdar, via exempelvis avdrift från besprutning med bekämpningsmedel och rörelser av långlivade verksamma ämnen i miljön. Parlamentet noterar att ekologiska jordbrukare därför, på grund av åtgärder som ligger utanför deras kontroll, kan tvingas sälja sina produkter som konventionella, och förlora möjligheten ta ut ett högre pris, eller till och med få sitt certifikat indraget.

37.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna vanligtvis har system för att samla in information om akut förgiftning med bekämpningsmedel, men att uppgifternas tillförlitlighet och användning är ifrågasatt. Parlamentet betonar att relativt få system för insamling av information om kronisk förgiftning har inrättats.

38.  Europaparlamentet betonar att det av Efsas senaste rapport om bekämpningsmedelsrester i livsmedel framgick att 97,2 % av alla prover i hela Europa låg inom de lagstadgade gränsvärdena enligt EU-lagstiftningen, vilket visar att systemet för livsmedelsproduktion är extremt strikt och säkert.

Rekommendationer

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutföra direktivets genomförande utan vidare dröjsmål.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla relevanta aktörer ingår i intressegruppers verksamhet som rör växtskyddsmedel, inklusive allmänheten, enligt direktiv 2003/35/EG och Århuskonventionen.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera proaktivt i det praktiska genomförandet av direktivet för att identifiera brister och specifika områden som kräver särskild uppmärksamhet för att skydda människors hälsa och miljön, och att inte inskränka sig till de vanliga nationella mekanismerna för införlivande och kontroll.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta att EU måste agera utan dröjsmål och gå över till en mer hållbar användning av bekämpningsmedel och att medlemsstaterna har huvudansvaret för att genomföra en sådan praxis. Parlamentet betonar att snabba åtgärder är nödvändiga.

43.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de etablerade tidslinjerna för att lämna in reviderade nationella handlingsplaner. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har lämnat in dem att göra det omedelbart, och denna gång med tydliga kvantitativa mål och ett mätbart övergripande mål om en omedelbar och långsiktigt effektiv minskning av bekämpningsmedlens risker och effekter, inklusive tydligt definierade årliga minskningsmål, med särskilt fokus på eventuella effekter på pollinerare samt främjandet och användningen av hållbara icke-kemiska alternativ och växtskyddsmedel med låg risk, i linje med principerna om integrerat växtskydd.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett ambitiöst bindande mål för hela EU för att minska användningen av bekämpningsmedel.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla riktlinjer för alla principer om integrerat växtskydd och deras genomförande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende fastställa riktlinjer för inrättandet av kriterier för mätning och bedömning av genomförandet av integrerat växtskydd i medlemsstaterna.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja bekämpningsmedel med låg risk, och att prioritera icke-kemiska alternativ och metoder som medför minst risk för människors hälsa och miljön, samtidigt som de säkerställer ett effektivt och ändamålsenligt skydd av grödor. Parlamentet betonar att de ekonomiska incitamenten för att jordbrukare ska välja dessa alternativ måste stärkas för att det ska bli framgångsrikt.

47.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fokusera mer på att främja utveckling, forskning, registrering och marknadsföring av lågriskalternativ och biologiska alternativ, bland annat genom att öka finansieringsmöjligheterna inom Horisont Europa och den fleråriga budgetramen 2021–2027. Parlamentet påminner om betydelsen av att välja hållbara, biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder snarare än kemiska bekämpningsmedel, om dessa erbjuder tillräcklig skadedjursbekämpning. Parlamentet påminner om mervärdet av ekologiskt hållbara och säkra växtskyddsmetoder.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan vidare dröjsmål fullgöra sitt åtagande enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet om att lägga fram en unionsstrategi för en icke-toxisk miljö som främjar innovation och utveckling av hållbara alternativ, inbegripet icke-kemiska lösningar. Parlamentet förväntar sig att kommissionen tar särskild hänsyn till bekämpningsmedlens inverkan på miljön och människors hälsa i denna strategi.

49.  Europaparlamentet efterlyser mer fokus på riskminskning, eftersom en omfattande användning av lågriskämnen kan vara skadligare än en begränsad användning av högriskämnen.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktivet och dess genomförande stämmer bättre överens med relaterad EU-lagstiftning och EU-politik, särskilt bestämmelserna enligt den gemensamma jordbrukspolitiken och förordning (EG) nr 1107/2009, och att framför allt integrera principerna om integrerat växtskydd som rättsliga krav i den gemensamma jordbrukspolitiken, enligt artikel 14 i direktivet.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att strikt begränsa antalet nödvändiga användningsundantag enligt förordning (EG) 1107/2009, och att uppdatera de relevanta vägledningsdokumenten för att säkerställa att riskbedömningen av bekämpningsmedel avspeglar verklig exponering under verkliga förhållanden och tar hänsyn till alla eventuella effekter på hälsan och miljön.

52.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa integrerat växtskydd som en del av miljöanpassningsåtgärderna i den gemensamma jordbrukspolitiken.

53.   Europaparlamentet välkomnar att den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel nyligen antog harmoniserade riskindikatorer och uppmanar medlemsstaterna att gå vidare med antagandet och genomförandet av harmoniserade riskindikatorer såsom kommissionen nyligen föreslog, för att noggrant övervaka effekterna av minskningen av bekämpningsmedel.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett fullt fungerande och transparent system för regelbunden insamling av statistiska uppgifter om användning av bekämpningsmedel, effekterna av yrkesmässig och icke-yrkesmässig exponering för bekämpningsmedel på människors och djurs hälsa, och förekomsten av bekämpningsmedelsrester i miljön, särskilt i mark och vatten.

55.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskningsprogram som syftar till att fastställa hur användningen av bekämpningsmedel påverkar människors hälsa, med beaktande av alla toxikologiska och långsiktiga effekter, inbegripet immunotoxicitet, hormonstörning och neuroutvecklingstoxicitet, och med fokus på effekterna av prenatal exponering för bekämpningsmedel på barns hälsa.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa en riskbaserad strategi på hanteringen och användningen av de växtskyddsmedel som vanligtvis används, baserat på oberoende vetenskapliga rön som expertgranskats.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, före utgången av sin nuvarande mandatperiod, lägga fram ett särskilt lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EG) nr 1107/2009, vid sidan av den allmänna översynen i samband med Refit-initiativet, i syfte att lägga till en definition och en separat kategori för ”naturligt förekommande ämnen” och ”naturidentiska ämnen”, för vilken kriteriet är den befintliga förekomsten av och exponeringen för ämnet i naturen, och för att införa ett rigoröst och snabbt förfarande för utvärdering, godkännande och registrering av biologiska bekämpningsmedel med låg risk, i linje med sin resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung och av den 13 september 2018 om genomförandet av förordningen om växtskyddsmedel.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett effektivt genomförande av unionens skyldigheter enligt protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar och 2004 års Stockholmskonvention om långlivade organiska föroreningar, och att därför göra mer för att sätta stopp för tillverkning, saluföring och användning av bekämpningsmedel med långlivade organiska föroreningar, tillsammans med införandet av bestämmelser om bortskaffande av avfall som innehåller eller är kontaminerat av något av dessa ämnen.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att oberoende rådgivningstjänster med utbildad personal är tillgängliga för att ge slutanvändare råd om och utbildning i hållbar användning av bekämpningsmedel, och framför allt integrerat växtskydd.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid ytterligare investeringar och forskning i utvecklingen och användningen av precisionsteknik och digital teknik för jordbruket för att växtskyddsmedel ska bli effektivare och på så sätt avsevärt minska beroendet av bekämpningsmedel, i enlighet med direktivets syfte, vilket minskar yrkesmässiga användares såväl som allmänhetens exponering. Parlamentet anser att användningen av digitalisering eller precisionsjordbruk inte bör leda till att jordbrukare blir beroende av resurser eller finansiellt skuldsatta.

61.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inte längre tillåta användning av växtskyddsmedel i områden som används av allmänheten eller utsatta grupper, enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EG) nr 1107/2009.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma skyddet av utsatta grupper, enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EG) nr 1107/2009, särskilt med tanke på den rådande bristen på skydd för personer som bor på landsbygden nära odlingar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att föreslå omedelbara förbud mot användningen av bekämpningsmedel inom ett långt avstånd från invånarnas hem, skolor, lekplatser, förskolor och sjukhus.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i fortsatt forskning om bekämpningsmedlens inverkan på icke-målarter, och att vidta omedelbara åtgärder för att minimera den.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en jordbruksmodell, som bygger på förebyggande och indirekta växtskyddsstrategier vilka syftar till att minska användningen av externa resurser och på multifunktionella naturligt förekommande ämnen. Parlamentet erkänner behovet av mer forskning om och utveckling av förebyggande och indirekta agroekologiska strategier för växtskydd.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i anpassningsmetoder som förhindrar agrokemiska ämnen från att nå ytvatten och djupvatten, samt i åtgärder som syftar till att begränsa eventuellt läckage av dessa ämnen till vattendrag, floder och hav. Parlamentet rekommenderar att användningen av sådana ämnen förbjuds på mark där avrinning till grundvatten kan ske.

66.  Europaparlamentet anser att man på grundval av användardatabaser och försäljningssiffror regelbundet måste utvärdera proportionaliteten mellan den mängd bekämpningsmedel som säljs och det jordbruksområde där de ska användas.

67.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en fullständig och enhetlig tillämpning av de farobaserade uteslutningskriterierna för verksamma ämnen som är mutagena, cancerframkallande eller toxiska för reproduktion eller som har hormonstörande egenskaper.

68.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt tillämpa förbudet mot import av förbjudna bekämpningsmedel till EU från tredjeländer, och att öka kontrollerna av importerade livsmedel.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga alla tillgängliga åtgärder för att säkerställa efterlevnad, inklusive att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte har fullföljt skyldigheten att genomföra direktivet fullt ut.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta kraftfulla åtgärder mot medlemsstater som systematiskt missbrukar undantag för förbjudna bekämpningsmedel som innehåller neonikotinoider.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att principen om att förorenaren betalar är genomförd fullt ut och tillämpas i praktiken när det gäller skydd av vattenresurser.

72.  Europaparlamentet anser att Horisont Europa bör tillhandahålla tillräcklig finansiering för att främja utvecklingen av strategier för växtskydd utifrån ett systemiskt tillvägagångssätt, som kombinerar innovativ agroekologisk teknik och förebyggande åtgärder för att minska användningen av externa resurser till ett minimum.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en alleuropeisk plattform för hållbar användning av bekämpningsmedel som för samman sektorspecifika aktörer och representanter på lokal och regional nivå så att de lättare ska kunna dela och utbyta information om bästa praxis när det gäller att minska användningen av bekämpningsmedel.

o
o   o

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.
(2) EUT L 158, 30.4.2004, s. 7.
(3) EUT L 70, 16.3.2005, s. 1.
(4) EUT L 136, 29.5.2007, s. 3.
(5) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 608.
(7) EGT L 131, 5.5.1998, s. 11.
(8) EUT L 229, 29.6.2004, s. 23.
(9) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(10) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
(11) EGT L 330, 5.12.1998, s. 32.
(12) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(13) EUT L 201, 1.8.2009, s. 36.
(14) EUT L 310, 25.11.2009, s. 29.
(15) EUT L 226, 24.8.2013, s. 1.
(16) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex:52006DC0372
(17) EUT C 86, 6.3.2018, s. 62.
(18) EUT C 86, 6.3.2018, s. 51.
(19) EUT C 252, 18.7.2018, s. 184.
(20) EUT C 346, 27.9.2018, s. 117.
(21) Antagna texter, P8_TA(2018)0057.
(22) Antagna texter, P8_TA(2018)0356.
(23) EUT L 324, 10.12.2009, s. 1.
(24) http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/overview_reports/details.cfm?rep_id=114
(25) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
(26) http://www.pan-uk.org/site/wp-content/uploads/United-Nations-Report-of-the-Special-Rapporteur-on-the-right-to-food.pdf
(27) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10041-2016-ADD-1/en/pdf
(28) http://www.senat.fr/leg/ppr16-477.html
(29) Caspar A. Hallmann m.fl. More than 75 % decline over 27 years in total flying insect biomass in protected areas, PLOS, 18 oktober 2017 – http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0185809
(30) Antagna texter, P8_TA(2019)0023.
(31) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.
(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).
(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(34) https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0185809
(35) https://esdac.jrc.ec.europa.eu/public_path/shared_folder/doc_pub/EUR27607.pdf


Genomförande av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård
PDF 182kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (2018/2108(INI))
P8_TA-PROV(2019)0083A8-0046/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 114 och 168,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(2),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2011 Mot moderna, flexibla och hållbara hälso- och sjukvårdssystem(4),

–  med beaktande av de fleråriga folkhälsoprogrammen för perioderna 2003–2008(5), 2008–2013(6) respektive 2014–2020(7),

–  med beaktande av kommissionens rapporter av den 4 september 2015 och av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktiv 2011/24/EU om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (COM(2015)0421COM(2018)0651),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 april 2018 om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle (COM(2018)0233),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 juli 2018 om medlemsstaternas uppgifter om gränsöverskridande hälso- och sjukvård under 2016(8),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2011/890/EU av den 22 december 2011 om regler för inrättande, förvaltning och drift av ett nätverk av nationella myndigheter med ansvar för e-hälsa(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020, särskilt den uttryckliga gränsöverskridande dimensionen (COM(2012)0736),

–  med beaktande av kommissionens halvtidsutvärdering av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020 (COM(2017)0586),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2008 om sällsynta sjukdomar (COM(2008)0679) och rådets rekommendation av den 8 juni 2009 om en satsning avseende sällsynta sjukdomar(10),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 5 september 2014 om tillämpningen av dess meddelande om sällsynta sjukdomar (COM(2014)0548),

–  med beaktande av rekommendationerna om de europeiska referensnätverken för sällsynta sjukdomar från EU:s expertkommitté för sällsynta sjukdomar av den 31 januari 2013 och tillägget till dessa av den 10 juni 2015,

–  med beaktande av revisionsrättens bakgrundsdokument från maj 2018 om gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2017 Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (COM(2017)0534),

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter(12),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0046/2019), och av följande skäl:

A.  Hälso- och sjukvårdssystem till överkomligt pris för alla i EU och medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att säkerställa en hög nivå av folkhälsa, socialt skydd, social sammanhållning och social rättvisa, genom att de upprätthåller och säkerställer allmän tillgång. Patienternas livskvalitet tillerkänns stor betydelse i bedömningar av hälso- och sjukvårdens kostnadseffektivitet.

B.  I enlighet med artikel 168.7 i EUF-fördraget respekterar direktiv 2011/24/EU (nedan kallat direktivet) varje medlemsstats frihet att fatta lämpliga beslut om hälso- och sjukvård och påverkar eller inkräktar inte på de grundläggande etiska val som berörda myndigheter i medlemsstaterna gör. Både utbudet av tjänster som tillhandahålls och finansieringen av dessa tjänster varierar mellan olika medlemsstater. Direktivet erbjuder EU-medborgarna andra möjligheter till hälso- och sjukvård, utöver dem som finns i deras eget land.

C.  Hälsa kan betraktas som en grundläggande rättighet enligt artiklarna 2 (om rätten till liv) och 35 (om hälsoskydd) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

D.  Hälso- och sjukvårdssystemen i EU står inför utmaningar på grund av en åldrande befolkning, budgetbegränsningar, ökad förekomst av kroniska och sällsynta sjukdomar, problem med att tillförsäkra grundläggande hälso- och sjukvård i landsbygdsområden samt höga läkemedelspriser. Medlemsstaterna ansvarar för att upprätta, uppdatera och över gränserna utbyta information om en katalog över läkemedel som det råder brist på, för att säkerställa att basläkemedel finns tillgängliga.

E.  Den hälso- och sjukvård som allmänheten behöver kan ibland bäst tillhandahållas i en annan medlemsstat, på grund av närhet, lättillgänglighet, vårdens specialiserade art eller kapacitetsbrist, exempelvis brist på basläkemedel, i den egna medlemsstaten.

F.  Resultatet av rapporten om tillämpningen av direktivet visar att 2015 hade inte alla medlemsstater genomfört direktivet fullt ut eller på korrekt sätt.

G.  Hälso- och sjukvårdssektorn är en viktig del av EU:s ekonomi och uppgår till 10 % av dess BNP – en siffra som skulle kunna stiga till 12,6 % fram till 2060 på grund av socioekonomiska faktorer.

H.  Enligt artikel 20 i direktivet har kommissionen en skyldighet att lägga fram en genomföranderapport om tillämpningen av direktivet vart tredje år. Kommissionen bör kontinuerligt utvärdera och regelbundet lägga fram information om patientflöden, om patientrörlighetens administrativa, sociala och ekonomiska dimensioner och om hur de europeiska referensnätverken och de nationella kontaktpunkterna fungerar.

I.  Enligt kommissionens rapport av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktivet är det fortfarande svårt för medborgarna att ta reda på hur de kan utöva sina rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. För att garantera en säker patientrörlighet krävs ytterligare tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete.

J.  I kommissionens meddelande om e-hälsa av den 25 april 2018 konstateras att hälso- och sjukvårdssystemen kräver reformer och innovativa lösningar för att bli mer motståndskraftiga, tillgängliga och effektiva. Användningen av ny teknik och digitala verktyg bör därför stärkas för att höja kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster och göra dem mer hållbara.

K.  Direktivet utgör en tydlig rättslig grund för samarbete och samverkan inom EU i fråga om utvärdering av medicinsk teknik, e-hälsa, sällsynta sjukdomar och säkerhets- och kvalitetsnormer för tjänster och produkter inom hälso- och sjukvården.

L.  EU-medborgare har rätt att få specialiserad vård i sin egen medlemsstat. Antalet patienter som utnyttjar den rätt till gränsöverskridande vård som föreskrivs i direktivet, inbegripet förebyggande medicinska tester, undersökningar och hälsokontroller, ökar dock bara väldigt långsamt.

M.  Vaccinationsprogrammen omfattas inte av direktivet, fastän de hör till EU:s mest verkningsfulla strategier och trots att de är svåråtkomliga för invånarna i vissa medlemsstater.

N.  Inte alla medlemsstater kunde lämna uppgifter eller information om de patienter som reser utomlands. Datainsamlingen är dessutom inte alltid jämförbar medlemsstaterna emellan.

O.  I ett samråd som kommissionen nyligen anordnade stödde 83 % av de tillfrågade att medicinska uppgifter kan lämnas ut i syfte att bedriva forskning och förbättra patienternas hälsotillstånd(13). En eventuell framtida integration av hälso- och sjukvårdssystemen måste ur digital synvinkel garantera att det är hälso- och sjukvårdssystemen och patienterna som är huvudansvariga för att skydda och förvalta dessa uppgifter, i syfte att garantera rättvisa, hållbarhet och patientsäkerhet.

P.  Den patientrörlighet i EU som omfattas av direktivets tillämpningsområde är fortfarande relativt låg och har inte haft några betydande budgetkonsekvenser för de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet.

Q.  Medlemsstaterna ansvarar för att ge tillgång till den hälso- och sjukvård som människor behöver och för att säkerställa att ersättning utbetalas för alla relevanta kostnader. Medlemsstaternas nationella hälso- och sjukvårdsväsen ansvarar för att fastställa de kriterier som gör det möjligt för medborgare att vårdas i en annan medlemsstat. I ett avsevärt antal medlemsstater stöter patienterna fortfarande på betydande hinder i kontakterna med hälso- och sjukvårdssystemen. Den administrativa bördan skulle kunna fördröja utbetalningen av ersättning. Denna situation förvärrar bara den fragmenterade tillgången till tjänster och bör därför åtgärdas genom en bättre samordning staterna emellan.

R.  Det europeiska sjukförsäkringskortet regleras genom förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen och dess genomförande skiljer sig väsentligt åt från en medlemsstat till en annan. Det är viktigt med ett enhetligt genomförande av det europeiska sjukförsäkringskortet och en ökad samordning mellan medlemsstaterna för att minska den befintliga administrativa bördan och garantera snabb och icke-diskriminerande ersättning till patienter, samtidigt som den fria rörligheten för EU-medborgare garanteras.

S.  Patienter ställs fortfarande inför praktiska och rättsliga svårigheter när de använder recept från en medlemsstat i en annan.

T.  De nationella kontaktpunkternas uppgift är att säkerställa att patienterna får rätt information så att de kan fatta välgrundade beslut.

U.  De nationella kontaktpunkterna är fortfarande inte tillräckligt kända bland allmänheten, vilket påverkar deras effektivitet. Huruvida de nationella kontaktpunkterna är effektiva och förmår att nå ut beror på det stöd de får från både EU och medlemsstaterna och på vad det finns för kommunikationskanaler, utbyte av god praxis och information, bland annat kontaktinformation, och riktlinjer för remittering av patienter.

V.  Det finns stora skillnader mellan de olika nationella kontaktpunkterna när det gäller funktionssätt, tillgänglighet, synlighet och fördelning av resurser, både kvalitativt och kvantitativt.

W.  En Eurobarometerundersökning från maj 2015(14) visar att patienter inte får tillräcklig information om sina rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att färre än 20 % av medborgarna upplever att de är väl informerade.

X.  Den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer endast att vara effektiv om patienter, omsorgsgivare, hälso- och sjukvårdspersonal och andra berörda parter är väl informerade om den, och bestämmelserna på området är allmänt tillgängliga och åtkomliga.

Y.  Patienter, omsorgsgivare och hälso- och sjukvårdspersonal ställs fortfarande inför en stor brist på information om patienters rättigheter i allmänhet och i synnerhet de rättigheter som fastställs i direktivet.

Z.  Hälso- och sjukvårdspersonal hanterar mycket känsliga, patientrelaterade frågor som ställer krav på tydlig och lättförståelig kommunikation. Språkbarriärer skulle kunna stå i vägen för överföringen av information mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och patienterna.

AA.  I ett antal medlemsstater kan ersättningsförfarandena göras åtskilligt bättre och enklare, särskilt när det gäller recept, särläkemedel, farmaceutiska läkemedel samt uppföljningsbehandling och -förfaranden.

AB.  I sex medlemsstater och i Norge finns det för närvarande inga system för förhandstillstånd alls, vilket ger patienterna frihet att välja och minskar den administrativa bördan.

AC.  Det finns ett antal bilaterala avtal mellan medlemsstater och regioner med gemensam gräns som skulle kunna ligga till grund för bästa praxis för att vidareutveckla gränsöverskridande hälso- och sjukvård i hela EU.

Genomförande

1.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen vidtagit för att bedöma om medlemsstaterna har införlivat direktivet på ett korrekt sätt.

2.  Europaparlamentet noterar fördelarna med direktivet när det gäller att förtydliga reglerna om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att säkerställa tillgång till säker gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet i unionen, liksom när det gäller att uppnå patientrörlighet i enlighet med domstolens rättspraxis. Parlamentet uttrycker besvikelse över att många medlemsstater inte fullständigt har genomfört kraven för att garantera patienträttigheter. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa att direktivet genomförs på rätt sätt, och därmed garanterar en hög skyddsnivå för folkhälsan som bidrar till att förbättra medborgarnas hälsa, samtidigt som principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden respekteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med sina rapporter om tillämpningen av direktivet vart tredje år och att överlämna dem till parlamentet och rådet i enlighet med detta. Parlamentet betonar hur viktigt det är att samla in uppgifter för statistiska ändamål om patienter som reser utomlands för behandling, och att analysera skälen till patientflödena mellan länder. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att varje år, när så är möjligt, offentliggöra uppdelade uppgifter om de tjänster som tillhandahållits och de totala ersättningsbelopp som betalats ut av respektive medlemsstat inom ramen för den gränsöverskridande hälso- och sjukvården.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till patientens livskvalitet och vårdresultaten för patienten i utvärderingen av kostnadseffektiviteten för direktivets genomförande.

5.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras åtagande att ge kommissionen stöd och all nödvändig information som de har tillgång till, så att kommissionen kan genomföra sin bedömning och utarbeta dessa rapporter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta riktlinjer för genomförande, särskilt på de områden där direktivet växelverkar med förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, och att säkerställa bättre samordning i detta avseende mellan alla berörda parter inom institutionerna.

7.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör införliva direktivet på ett korrekt sätt för att säkerställa tillgänglig gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet för patienter, och följa de lagstadgade tidsfristerna för genomförande. Parlamentet erkänner att specifika förbättringar kan göras vad gäller tillgången till receptbelagda läkemedel och kontinuiteten hos behandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inlemma vaccinationsprogrammen i detta direktivs tillämpningsområde.

8.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de positiva effekterna av initiativ som t.ex. det europeiska sjukförsäkringskortet, vilket utfärdas kostnadsfritt och gör det möjligt för vem som helst som är försäkrad genom eller omfattas av ett lagstadgat socialförsäkringssystem att kostnadsfritt eller till reducerat pris få läkarvård i en annan medlemsstat. Parlamentet betonar vikten av framgångsrikt samarbete mellan institutionerna för att inte det europeiska sjukförsäkringskortet ska missbrukas.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete. Parlamentet understryker vikten av att vårdgivare och yrkesutövare har en yrkesansvarsförsäkring, i enlighet med direktivet och direktiv 2005/36/EG, för att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och öka patientskyddet.

Finansiering

10.  Europaparlamentet påminner om att finansieringen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård åligger medlemsstaterna, som ersätter kostnaderna i enlighet med de fastställda bestämmelserna. Dessutom påminner parlamentet om att kommissionen genom hälsoprogrammen stöder det samarbete som avses i kapitel IV i direktivet.

11.  Europaparlamentet uttrycker i detta sammanhang allvarlig oro över den föreslagna minskningen av anslagen för folkhälsoprogrammet. Parlamentet upprepar sitt krav på att folkhälsoprogrammet åter ska få bli ett robust fristående program med ökad finansiering i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027, i syfte att genomföra de av FN:s mål för hållbar utveckling som har med folkhälsa, hälsosystem och miljörelaterade problem att göra, och säkerställa en ambitiös hälso- och sjukvårdspolitik, med särskilt fokus på gränsöverskridande utmaningar, inbegripet i synnerhet en ordentlig ökning av EU:s gemensamma insatser i kampen mot cancer, för förebyggande, upptäckt och hantering i ett tidigt skede av kroniska och sällsynta sjukdomar, bland annat ärftliga och pandemiska sjukdomar samt sällsynta cancerformer, för bekämpning av antimikrobiell resistens och enklare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av Europeiska socialfonden, europeiska struktur- och investeringsfonderna för hälsa och Europeiska regionala utvecklingsfonden, bland annat Interregprogrammet, när det gäller att förbättra hälsotjänster och minska ojämlikhet i hälsa mellan regioner och socialgrupper i alla medlemsstater. Parlamentet begär att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden också ska användas till att förbättra och underlätta gränsöverskridande hälso- och sjukvård i nästa fleråriga budgetram.

Patientrörlighet

13.  Europaparlamentet noterar att det finns fyra orsaker till låg patientrörlighet: i) vissa medlemsstater var ganska sena med att genomföra direktivet, ii) allmänhetens medvetenhet om den allmänna rätten till ersättning är extremt låg, iii) vissa medlemsstater har infört hinder, såsom administrativa bördor, som begränsar gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och iv) information om de patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat på grundval av direktivet saknas eller är ofullständig.

14.  Europaparlamentet konstaterar att vissa system för förhandstillstånd verkar onödigt besvärliga och/eller restriktiva i förhållande till antalet ansökningar varje år. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta den strukturerade dialogen med medlemsstaterna och ge större klarhet i fråga om krav på förhandstillstånd och därmed knutna ersättningsvillkor.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för medlemsstaterna så att människor, om ett system med förhandstillstånd finns, kan jämföra behandlingar utomlands med den behandling som finns i den egna medlemsstaten utifrån den vägledande principen om kostnadseffektivitet för patienterna.

16.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att begränsningar i tillämpningen av direktivet, såsom krav på förhandstillstånd eller begränsningar för ersättning bör vara nödvändiga och proportionerliga och inte leda till godtycklig eller social diskriminering, inte får medföra omotiverade hinder för den fria rörligheten för patienter och tjänster och inte heller bör innebära överdrivna bördor för de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till de svårigheter som en förskottsbetalning i samband med gränsöverskridande behandling kan utgöra för patienter med låga inkomster. Parlamentet noterar att systemen med förhandstillstånd är till för att underlätta medlemsstaternas planering och skydda patienterna från behandlingar där det finns allvarliga och särskilda problem med vårdens kvalitet och säkerhet.

17.  Europaparlamentet noterar med oro att i vissa medlemsstater har försäkringsbolag bedrivit godtycklig diskriminering eller skapat omotiverade hinder för patienters och tjänsters fria rörlighet, vilket har fått negativa ekonomiska konsekvenser för patienterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att underrätta kommissionen om alla beslut att införa begränsningar för ersättningen för kostnader i enlighet med artikel 7.9 i direktivet samt orsakerna till detta.

19.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater ibland beviljar lägre ersättningsnivåer för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som tillhandahålls av privata eller icke-kontrakterade vårdgivare på deras eget territorium än för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som tillhandahålls av offentliga eller kontrakterade vårdgivare. Parlamentet anser att man bör garantera samma ersättningsnivåer för privat hälso- och sjukvård som för offentlig hälso- och sjukvård, under förutsättning att vårdens kvalitet och säkerhet kan säkerställas.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att utvärdera, anpassa och förenkla ersättningsförfarandena för patienter som får gränsöverskridande vård, däribland genom att förtydliga ersättningen för uppföljningsvård och -förfaranden, och att inrätta samordnande gemensamma kontaktpunkter hos relevanta försäkringsbolag på sjukvårdsområdet.

21.  Europaparlamentet beklagar att tillämpningen av direktivet om telemedicin – hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls på distans – har lett till viss oklarhet i fråga om ersättningssystem, eftersom vissa medlemsstater ersätter eller tillhandahåller samråd med allmänläkare eller specialistläkare på distans, medan andra inte gör det. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja anpassandet av ersättningsbestämmelserna i enlighet med artiklarna 7.1 och 4.1 så att de också gäller för telemedicin, där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina strategier till att omfatta ersättning för telemedicin.

Gränsregioner

22.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och gränsregionerna att fördjupa samarbetet inom gränsöverskridande hälso- och sjukvård på ett effektivt och ekonomiskt hållbart sätt, bland annat genom att tillhandahålla tillgänglig, tillräcklig och begriplig information, för att säkra bästa möjliga vård för patienterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och stimulera ett strukturellt utbyte av bästa praxis mellan gränsregioner. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda denna bästa praxis till att även förbättra hälso- och sjukvården i andra regioner.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att stärka sammanhållningen mellan gränsregionerna genom att inrätta en gränsöverskridande EU-mekanism för att ta itu med några av de rättsliga och administrativa hinder som dessa regioner ställs inför.

Information till patienter

24.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som de nationella kontaktpunkterna spelar i att tillhandahålla information till patienter och hjälpa dem att fatta välgrundade beslut om att eventuellt söka hälso- och sjukvård i andra EU-länder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera ytterligare i utvecklandet och främjandet av lättillgängliga och väl synliga nationella kontaktpunkter och e-hälsoplattformar för patienterna, som bör tillhandahålla användarvänlig, digitalt tillgänglig och hinderfri information för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal på flera språk.

25.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att tillsammans med patientorganisationer utarbeta riktlinjer för hur de nationella kontaktpunkterna ska fungera för att ytterligare underlätta och avsevärt förbättra hur det strukturella utbytet av information och praxis fungerar, i syfte att skapa harmoniserade, förenklade och patientvänliga förfaranden, blanketter och handböcker, och sätta de nationella kontaktpunkterna i kontakt med de informationskällor och den sakkunskap som finns i medlemsstaterna.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig finansiering så att de nationella kontaktpunkterna kan utarbeta heltäckande information, och uppmanar kommissionen att intensifiera samarbetet bland de nationella kontaktpunkterna i hela unionen.

27.  Europaparlamentet betonar att e-hälsa potentiellt kan förbättra patienternas tillgång till information om möjligheterna med gränsöverskridande hälso- och sjukvård och om sina rättigheter enligt direktivet.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin tur med kraft uppmana vårdgivare och sjukhus att på förhand tillhandahålla patienter en korrekt och uppdaterad kostnadsberäkning för behandlingen utomlands, inklusive läkemedel, arvoden, övernattningar och tilläggsavgifter.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, till gagn för nationella experter och genom informationskampanjer, skapa klarhet i dagens komplicerade rättsläge som har sin grund i samspelet mellan direktivet och förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med behöriga nationella myndigheter, nationella kontaktpunkter, europeiska referensnätverk, patientorganisationer och nätverk för hälso- och sjukvårdspersonal organisera omfattande informationskampanjer för allmänheten, vilka bör bedrivas också med hjälp av nya digitala möjligheter och utformas för att främja en strukturell medvetenhet om patienters rättigheter och skyldigheter enligt direktivet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att tillhandahålla lättillgänglig information om förfarandena för hur patienter kan lämna in klagomål i fall där deras rättigheter enligt direktivet inte har respekterats eller till och med kränkts.

32.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar riktlinjer för vilket slags information som de nationella kontaktpunkterna bör tillhandahålla, särskilt förteckningen över vilka behandlingar som är föremål för förhandstillstånd och vilka som inte är det, samt vilka kriterier och förfaranden som gäller.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga vikt vid behovet av att fastslå varför det är nödvändigt med sådan tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som gör att den fria rörligheten garanteras samtidigt som hälso- och sjukvård inte blir ett självändamål, då organisationen av hälso- och sjukvårdssystemen tillhör den nationella behörigheten.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ökat samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter i allmänhet, och inte enbart genom de nationella kontaktpunkterna, och att vidare bedöma vilka fördelarna är med befintliga samarbetsinitiativ, i synnerhet i gränsöverskridande regioner, som garanterar medborgarna tillgång till säker och effektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

Sällsynta sjukdomar, sällsynta cancerformer och europeiska referensnätverk

35.  Europaparlamentet betonar vikten av ett EU-omfattande samarbete för att säkerställa ett ändamålsenligt, gemensamt utnyttjande av kunskap, information och resurser för att ta itu med sällsynta och kroniska sjukdomar, bland annat sällsynta cancerformer, i hela EU på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende kommissionen att stödja inrättandet av specialiserade centrum för sällsynta sjukdomar i EU, som bör integreras helt i de europeiska referensnätverken.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att man anknyter till de åtgärder som redan vidtagits för att öka allmänhetens medvetenhet om och förståelse för sällsynta sjukdomar och sällsynta cancerformer, och för att öka anslagen till forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera patienter med sällsynta sjukdomar ytterligare tillgång till information, läkemedel och medicinsk behandling i hela EU, och att eftersträva en förbättrad tillgång till korrekta diagnoser i ett tidigt skede. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med att sällsynta sjukdomar registreras i så låg utsträckning och ytterligare utarbeta och främja gemensamma standarder för delning och utbyte av uppgifter mellan register för sällsynta sjukdomar.

37.  Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att förbättra modellerna för patientföljsamhet, som bör bygga på de mest stabila rönen från metaanalyser och storskaliga empiriska studier, och bör spegla verkligheten i medicinsk praxis och erbjuda rekommendationer för att göra patienter mer följsamma till sin behandling, i synnerhet när det gäller kroniska sjukdomar, vilket är en viktig barometer för att mäta hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet och ändamålsenlighet.

38.  Europaparlamentet betonar betydelsen och mervärdet av rörlighet i hela EU för hälso- och sjukvårdspersonal, under både utbildning och yrkesliv, och av deras särskilda roll i att förbättra kunskap och expertis om sällsynta sjukdomar.

39.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen bör inleda en ny ansökningsomgång för att utveckla nya europeiska referensnätverk, och fortsätta att stödja utvecklingen och utvidgningen av referensnätverksmodellen för att råda bot på geografiska skillnader och brister på expertis. Parlamentet betonar dock att en utvidgning av referensnätverken inte får ha en skadlig inverkan på hur de befintliga nätverken fungerar, under uppstartsfasen.

40.  Europaparlamentet beklagar osäkerheten kring de europeiska referensnätverkens funktionssätt och deras samspel med nationella hälso- och sjukvårdssystem och andra EU-program. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja medlemsstaterna och de europeiska referensnätverken i arbetet med att fastställa klara och transparenta regler för remittering av patienter, och att nå en överenskommelse om vilken form av stöd som medlemsstaterna ska tillhandahålla de europeiska referensnätverken.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att genomföra en handlingsplan via det europeiska gemensamma programmet för sällsynta sjukdomar för att fortsätta att på ett hållbart sätt utveckla och finansiera de europeiska referensnätverken och de patientnätverk som stöder dem. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja vårdgivarna inom de europeiska referensnätverken och att integrera referensnätverken i sina hälso- och sjukvårdssystem genom att anpassa sina lagar och andra författningar och hänvisa till de europeiska referensnätverken i sina nationella planer för sällsynta sjukdomar och cancersjukdomar.

Ömsesidigt erkännande av (e-)recept

42.  Europaparlamentet beklagar att patienter, särskilt i gränsområden, har svårt att få tillgång till och ersättning för läkemedel i andra medlemsstater på grund av att tillgången och reglerna varierar inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras respektive hälsomyndigheter att ta itu med de rättsliga och praktiska frågor som hindrar ömsesidigt erkännande av recept inom EU, och uppmanar med kraft kommissionen att vidta stödåtgärder i detta avseende.

43.  Europaparlamentet beklagar att patienter har svårt att få tillgång till och ersättning för läkemedel i andra medlemsstater på grund av att tillgången och de administrativa reglerna varierar inom EU.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att systematiskt komma till rätta med de alltför höga läkemedelspriserna och de stora prisskillnaderna mellan de olika medlemsstaterna.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att recept som utfärdas av kompetenscentrum kopplade till europeiska referensnätverk accepteras för ersättning i alla medlemsstater.

46.  Europaparlamentet välkomnar stödet från Fonden för ett sammanlänkat Europa som en del av insatserna för att de nuvarande pilotprojekten om utbyte av e-recept och patientjournaler ska utvecklas framgångsrikt och för att skapa exempel som andra medlemsstater kan följa efter 2020. Parlamentet insisterar att detta stöd måste fortsätta i nästa fleråriga budgetram.

e-hälsa

47.  Europaparlamentet noterar att e-hälsa kan bidra till att säkerställa hälso- och sjukvårdssystems hållbarhet genom att minska vissa kostnader, och kan utgöra en viktig del av EU:s insatser för att möta dagens utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet. Parlamentet betonar att interoperabilitet för e-hälsa bör prioriteras för att förbättra de globala patientjournalerna och kontinuiteten i vården, samtidigt som patienternas integritet garanteras. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att ge alla patienter, inte minst äldre och personer med funktionsnedsättning, enkel tillgång till vård. Parlamentet föreslår i detta avseende att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att investera i medborgarnas digitala kompetens och trappa upp nya lösningar för en åldrande befolkning, samtidigt som digitaliseringsbetingad utestängning med alla medel ska undvikas.

48.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster, som kommer att främja det gränsöverskridande utbytet av hälsouppgifter, särskilt e-recept och patientjournaler.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt koppla upp sina hälso- och sjukvårdssystem mot den europeiska infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster via en nationell kontaktpunkt för e-hälsa, i enlighet med sina egna riskbedömningar, och uppmanar kommissionen att underlätta denna process.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera medlemsstaternas behov i fråga om digital hälsa. Parlamentet välkomnar kommissionens stöd till att anslå kontinuerliga finansiella resurser för att säkerställa kraftfulla strategier för digital hälsa på nationell nivå och utarbeta en lämplig ram för gemensamma åtgärder på EU-nivå för att motverka dubbelarbete och säkerställa utbyte av bästa praxis för en bredare användning av digital teknik i medlemsstaterna.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare intensifiera samarbetet i hela Europa mellan hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i syfte att koppla samman e-hälsouppgifter och patientjournaler med verktyg för elektroniska recept så att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ge individanpassad och välinformerad vård till sina patienter och samarbete inom läkarkåren ska kunna främjas, samtidigt som EU:s dataskyddslagstiftning på detta område respekteras. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att underlätta sådana insatser.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra den allmänna dataskyddsförordningen för att skydda de patientuppgifter som används i e-hälsotillämpningar och betonar vikten av att, särskilt på hälso- och sjukvårdsområdet, övervaka genomförandet av förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden(15). Parlamentet betonar att medborgarna måste kunna få tillgång till och använda sina egna hälsouppgifter, i enlighet med principerna i den allmänna dataskyddsförordningen.

Brexit

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla fram ett stabilt avtal om hälso- och sjukvård med Storbritannien efter brexit, med särskilt fokus på gränsöverskridande rättigheter för patienter och de europeiska referensnätverkens funktionssätt.

54.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens avsikt att granska effektiviteten i genomförandet av direktivet, och att i synnerhet undersöka kommissionens övervakning av och tillsyn över detta genomförande, de resultat som hittills uppnåtts i fråga om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samt effektiviteten i EU:s finansieringsram för de åtgärder som finansieras.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt och i fullt samarbete med kommissionen genomföra alla bestämmelser i direktivet.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.
(2) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.
(3) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(4) EUT C 202, 8.7.2011, s. 10.
(5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008), EGT L 271, 9.10.2002, s. 1.
(6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013), EUT L 301, 20.11.2007, s. 3.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett tredje program för unionens åtgärder på hälsoområdet (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1350/2007/EG, EUT L 86, 21.3.2014, s. 1.
(8) https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/cross_border_care/docs/2016_msdata_en.pdf.
(9) EUT L 344, 28.12.2011, s. 48.
(10) EUT C 151, 3.7.2009, s. 7.
(11) https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/BP_CBH/BP_Cross-border_healthcare_EN.pdf.
(12) EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.
(13) Kommissionens sammanfattande rapport om samrådet om omvandlingen av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, 2018, https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/ehealth/docs/2018_consultation_dsm_en.pdf.
(14) Särskild Eurobarometerundersökning 425 om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU.
(15) EUT L 257, 28.8.2014, s. 73.

Rättsligt meddelande