Index 
Antagna texter
Torsdagen den 14 februari 2019 - Strasbourg 
Situationen i Tjetjenien och fallet med Ojub Titijev
 Zimbabwe
 Kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien
 Mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang ***I
 Utkast till avtal om samarbete mellan Eurojust och Georgien *
 Utvärdering av medicinsk teknik ***I
 Upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen ***I
 Driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen ***I
 Ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat ***I
 Avgifter för gränsöverskridande betalningar i unionen och valutaväxlingsavgifter ***I
 Gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss ***I
 Ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet och förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och klimatåtgärder, på grund av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ***I
 Rätten till fredliga protester samt rimlig användning av våld
 Intersexuella personers rättigheter
 Framtiden för handlingsplanen för hbti-personer (2019-2024)
 INF-avtalets framtid och konsekvenserna för EU
 Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar
 Skydd av djur under transport inom och utanför EU
 Stärkande av konkurrenskraften på den inre marknaden genom utveckling av EU:s tullunion och dess styrning
 Genomförandet av de rättsliga bestämmelser och det gemensamma uttalande som säkerställer den parlamentariska granskningen av de decentraliserade byråerna

Situationen i Tjetjenien och fallet med Ojub Titijev
PDF 131kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om situationen i Tjetjenien och fallet med Ojub Titijev (2019/2562(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0115RC-B8-0107/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Tjetjenien, särskilt resolutionerna av den 8 februari om Ryssland, fallet Oyub Titijev och människorättscentrumet Memorial(1) och av den 23 oktober 2014 om upplösning av den icke-statliga organisationen Memorial (vinnare av Sacharovpriset 2009) i Ryssland(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 12 januari 2018 från ordförandena för utrikesutskottet respektive underutskottet för mänskliga rättigheter, där det påyrkades en omedelbar frigivning av människorättsförsvararen Ojub Titijev,

–  med beaktande av EU:s uttalande av den 19 januari 2018 om människorättskränkningar avseende människorättscentrumet Memorial i Ryssland och uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 11 januari 2018 om att föreståndaren för människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, Ojub Titijev, berövats sin frihet, och av den 27 juni 2018 om fallen med de ryska människorättsförsvararna Ojub Titijev och Jurij Dmitrijev,

–  med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som Ryssland är part i,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1998,

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av Ryska federationens konstitution, särskilt kapitel 2 om mänskliga och medborgerliga rättigheter och friheter,

–  med beaktande av den sjunde återkommande rapporten om Ryska federationen, som behandlades av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter vid dess 3 136:e och 3 137:e möten den 16 och 17 mars 2015,

–  med beaktande av OSSE-rapportörens rapport av den 21 december 2018 inom ramen för Moskvamekanismen, om påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter och strafflöshet i Tjetjenien i Ryska federationen,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Som signatärstat till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har Ryska federationen förbundit sig att följa principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

B.  Ryska federationens internationella åtaganden omfattar skyldigheten att skydda människorättsförsvarare. Genom 2012 års lag om ”utländska agenter” inskränks allvarligt icke-statliga organisationernas förmåga att arbeta oberoende och effektivt. Enligt denna lag har människorättscentrumet Memorial kommit att betecknas som ”utländsk agent” av Ryska federationens justitieministerium.

C.  Tjetjenien har upplevt en dramatisk försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna under de senaste åren, vilket i praktiken hindrar oberoende journalister och människorättsaktivister från att fortsätta sitt arbete utan att utsätta sina egna liksom sina familjemedlemmars, vänners och kollegors liv för fara. De flertaliga rapporterna om systematiska och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien visar att de tjetjenska och ryska myndigheterna underlåter att upprätthålla rättsstatsprincipen.

D.  Ojub Titijev, föreståndare för Memorials kontor i Tjetjenien, greps den 9 januari 2018 och blev åtalad och häktad grundat på konstruerade anklagelser om olagligt förvärv och innehav av narkotika. Ojub Titijev har bestridit dessa anklagelser, och olika icke-statliga organisationer och andra människorättsförsvarare har avfärdat dem som uppdiktade och som ett försök att hindra hans och hans organisations arbete med mänskliga rättigheter.

E.  Domstolarna förlängde frihetsberövandet av Ojub Titijev vid ett flertal tillfällen innan domstolsförhandlingar inleddes vid stadsdomstolen i Sjali i Tjetjenien den 19 juli 2018. Domen är förestående och förväntas avkunnas i mitten av februari 2019. Ojub Titijev riskerar att dömas för ett brott som han inte har begått och tillbringa upp till tio år i fängelse.

F.  Ojub Titijevs familj har utsatts för trakasserier och hot som tvingar dem att lämna Tjetjenien. Memorial utsattes för andra åtgärder 2018, däribland ett mordbrandsangrepp mot kontoren i Ingusjien den 17 januari 2018, en attack mot Titijevs bil i Dagestan den 22 januari 2018 och en attack mot chefen för Memorial-kontoret i Dagestan den 28 mars 2018. Sedan mordet 2009 på Ojub Titijevs företrädare på posten som föreståndare för Memorials kontor i Tjetjenien, Natalja Estemirova, har förövarna av detta brott ännu inte ställts inför rätta.

G.  Memorial är en av de sista återstående organisationerna som fortsätter sitt arbete med mänskliga rättigheter i Tjetjenien – nämligen att dokumentera och avslöja kränkningar av de mänskliga rättigheterna, stödja offren för sådana kränkningar och hjälpa dem att få sin sak prövad inför domstol – och har förmodligen attackerats som vedergällning för att ha avslöjat och sökt utverka rättvisa för människorättskränkningar. Memorial tilldelades Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2009 och Ojub Titijev tilldelades 2018 det fransk-tyska priset för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen (december), människorättspriset till Václav Havels minne (oktober) och människorättspriset från Helsingforsgruppen i Moskva (maj).

H.  Tjetjenska offentliga tjänstemän har upprepade gånger hotat människorättsförsvarare eller fördömt deras arbete och har underlåtit att offentligt fördöma hot om våld mot dem, och på så sätt skapat och vidmakthållit ett klimat av strafflöshet för dem som begår våldshandlingar mot människorättsförsvarare. Offren avstår därför för det mesta från att utkräva rättvisa eftersom de fruktar vedergällning från de lokala myndigheternas sida.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt krav om omedelbart frigivande av Ojub Titijev, föreståndare för människorättscentrumet Memorial i Tjetjenien, som frihetsberövades den 9 januari 2018 anklagad för olagligt förvärv och innehav av narkotika och som förväntas få sin dom senast i mitten av februari 2019. Parlamentet uppmanar med kraft de tjetjenska myndigheterna att se till att Ojub Titijevs mänskliga och rättsliga rättigheter respekteras fullt ut, inbegripet hans rätt till en rättvis rättegång, till obehindrat tillträde till sin advokat och till läkarvård samt skydd mot rättsliga trakasserier och kriminalisering.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt de upprepade offentliga uttalandena från tjetjenska offentliga tjänstemän med fördömanden av människorättsförsvarares och människorättsorganisationer arbete, liksom deras underlåtenhet att offentligt fördöma och utreda hot och våldshandlingar mot dessa grupper och individer.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den oroande trenden med gripanden, angrepp och hot mot oberoende journalister, människorättsförsvarare och deras anhängare och mot vanliga medborgare, vilken verkar vara en del av samordnade kampanjer. Parlamentet anser att fallet Ojub Titijev är belysande för många andra åtal som grundar sig på förfalskad bevisning och som utgör grunden för det bristfälliga rättssystemet i Tjetjenien och Ryska federationen. Parlamentet påminner om att liknande åtal om innehav av narkotika även har väckts mot journalisten Zjalaudi Gerijev, som arbetar vid Cacausus Knot, och människorättsaktivisten Ruslan Kutajev, och begär att de också ska friges.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i både Tjetjenien och Ryska federationen att sätta stopp för trakasserierna och förföljelsen av deras medborgare och att få ett slut på det klimat av strafflöshet som råder för förövare av våldshandlingar mot människorättsförsvarare och mot deras familjemedlemmar, kollegor och anhängare samt deras organisationer.

5.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationen att skydda alla sina medborgare, med full respekt för deras mänskliga rättigheter, att följa sin egen författning och lagstiftning och att leva upp till sina internationella åtaganden att respektera rättsstatsprincipen samt grundläggande friheter och mänskliga rättigheter för alla sina medborgare, även dem som ägnar sin tid, sina resurser och sitt arbete åt att försvara sina medmänniskors rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphäva 2015 års lag om ”icke önskvärda organisationer” och lagen från 2012 om ”utländska agenter” samt all annan närliggande lagstiftning som konsekvent har använts för att trakassera och angripa människorättsförsvarare och det civila samhällets organisationer. Parlamentet uttrycker oro över att vissa ryska icke-statliga organisationer har varit tvungna att lägga ner sin verksamhet, för att undvika att svärtas ner genom brännmärkning som ”utländska agenter” och för att undvika rättslig förföljelse.

7.  Europaparlamentet begär ett omedelbart slut på de trakasserier och gripanden av människorättsförsvarare i Tjetjenien som utövas med uppdiktade anklagelser som förevändning, på angreppen mot deras kollegor och familjemedlemmar och på hoten mot deras anhängare, som verkar tjäna syftet att hindra och i slutändan få ett slut på organisationernas legitima och nyttiga arbete.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att noga övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien, inbegripet rättegången mot Ojub Titijev, att uppmana till ett omedelbart upphörande av ovannämnda kränkningar av de mänskliga rättigheterna, att ta upp fallen med alla personer som åtalats av politiska skäl vid relevanta möten med ryska företrädare och att fortsätta att erbjuda snabbt och effektivt stöd till offer för förföljelse samt till deras familjemedlemmar, också i samband med asylansökningar.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med internationella människorättsorganisationer som är aktiva i Ryska federationen och med ryska människorättsorganisationer och det ryska civilsamhället, trots den ryska lagen om ”utländska agenter”, samt att fortsätta erbjuda stöd till Memorial och andra liknande organisationer.

10.  Europaparlamentet uppmanar internationella idrottspersonligheter och artister att avstå från att delta i offentliga evenemang i Tjetjenien eller i evenemang som sponsras av de styrande i Tjetjenien. Parlamentet upprepar sitt stöd för en EU-version av Magnitskijlagen, vilken bör bestraffa dem som begår allvarliga människorättskränkningar, och uppmanar rådet att utan dröjsmål fortsätta sitt arbete i denna fråga. Parlamentet betonar i detta avseende att de som gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien i Ryska federationen inte bör beviljas EU-visum eller ha rätt att behålla tillgångar i EU:s medlemsstater.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Ryska federationens president, regering och parlament samt myndigheterna i Tjetjenien.

(1) EUT C 463, 21.12.2018, s. 31.
(2) EUT C 274, 27.7.2016, s. 21.


Zimbabwe
PDF 140kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om Zimbabwe (2019/2563(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0116RC-B8-0110/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe,

–  med beaktande av slutrapporten från EU:s valobservatörsuppdrag om de samordnade valen i Zimbabwe 2018 samt skrivelsen av den 10 oktober 2018 från valobservatörsuppdragets chefsobservatör till president Mnangagwa om de viktigaste slutsatserna i slutrapporten,

–  med beaktande av uttalandet av den 17 januari 2019 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om situationen i Zimbabwe,

–  med beaktande av uttalandena om Zimbabwe av den 24 juli 2018 och den 18 januari 2019 från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den gemensamma kommuniké som utfärdades efter mötet mellan utrikesministrarna i EU och Afrikanska unionen den 21–22 januari 2019,

–  med beaktande av övervakningsrapporten från Zimbabwes människorättskommission i efterdyningarna av ”Stay Away”-protesten den 14–16 januari 2019 och efterföljande oroligheter,

–  med beaktande av den zimbabwiska undersökningskommissionens rapport om våldet efter valet den 1 augusti 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 2 augusti 2018 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om valet i Zimbabwe,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 2 augusti 2018 från internationella valobservatörsuppdrag vid de samordnade valen i Zimbabwe, i vilket polisens och arméns övervåld för att kväsa protesterna fördömdes,

–  med beaktande av det gemensamma lokala uttalandet av den 9 augusti 2018 från EU:s delegation, beskickningscheferna för EU-länder med närvaro i Harare samt beskickningscheferna för Australien, Kanada och USA om användningen av oppositionen som måltavla i Zimbabwe,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2018 mot bakgrund av den pågående politiska övergången i Zimbabwe,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/288 av den 17 februari 2017 om ändring av beslut 2011/101/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe(1),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

–  med beaktande av Zimbabwes konstitution,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Zimbabwes befolkning plågades under många års tid av en auktoritär regim, som under ledning av president Mugabe satt kvar vid makten med hjälp av korruption, våld, val fulla av oriktigheter och en brutal säkerhetstjänst.

B.  Den 30 juli 2018 hölls det första president- och parlamentsvalet i Zimbabwe sedan president Robert Mugabes avgång i november 2017. Valet innebar en möjlighet för landet att bryta med sin historia av omstridda val präglade av kränkningar av politiska och mänskliga rättigheter och statsunderstött våld.

C.  Den 3 augusti 2018 utropade Zimbabwes valkommission Emmerson Mnangagwa till vinnare av presidentvalet med 50,8 % av rösterna mot 44,3 % för oppositionskandidaten Nelson Chamisa. Resultatet bestreds omedelbart av oppositionen som hävdade att valet var uppgjort. Författningsdomstolen underkände anklagelserna i brist på bevis, och president Mnangagwa installerades för ett nytt mandat den 26 augusti 2018.

D.  Enligt rapporten från EU:s valobservatörsuppdrag innehöll de siffror som presenterades av Zimbabwes valkommission många anomalier och felaktigheter och väckte tillräckligt många frågor för att kasta tvivel över huruvida uppgifterna var korrekta och trovärdiga.

E.  Dagen efter valet hade fördröjningarna med att tillkännage resultatet redan utlöst våldsamheter där sex personer dödades och många sårades i samband med protester som oppositionen manat till. Internationella observatörer, bland annat från EU, fördömde våldet och övervåldet från arméns och de interna säkerhetsstyrkornas sida.

F.  Zimbabwes människorättskommission offentliggjorde den 10 augusti 2018 ett uttalande om ”2018 års harmoniserade val och klimatet efter valet”, i vilket den bekräftade att demonstranterna angripits av militären, uttryckte djup oro över polisens brutalitet och våldsamma uppträdande och slog fast att demonstranternas grundläggande rättigheter hade kränkts. Kommissionen har uppmanat regeringen att få igång en nationell dialog.

G.  När Emmerson Mnangagwa svor presidenteden den 26 augusti 2018 lovade han en ljusare, gemensam framtid för alla zimbabwier över alla partigränser, med en regering som orubbligt står fast vid konstitutionalismen och befäster rättsstatsprincipen, maktdelningsprincipen, rättsväsendets oberoende och en politik som lockar till sig både inhemskt och globalt kapital.

H.  I september 2018 tillsatte president Mnangagwa en undersökningskommission som i december 2018 kom fram till att de demonstrationer som orsakade de stora materiella skadorna och personskadorna hade anstiftats och organiserats av både säkerhetsstyrkor och medlemmar av MDC-alliansen och att beslutet att sätta in militären var befogat och författningsenligt. Rapporten förkastades av oppositionen. Kommissionen efterlyste en intern utredning inom säkerhetsstyrkorna och lagföring av dem som begått brott, och förordade ersättning till offren.

I.  De politiska spänningarna har ökat dramatiskt sedan valet, och rapporter om våld förekommer alltjämt. Detta är ett stort hot mot den demokratiska väg som landet slagit in på.

J.  Ekonomisk kollaps, bristande tillgång till samhällsservice och stigande priser på de vanligaste basvarorna väckte folkets vrede. Mellan den 14 och 18 januari 2019 blossade protester och demonstrationer upp i Zimbabwe i samband med en ”nationell nedstängning” på initiativ av Zimbabwes fackliga landsorganisation ZCTU, sedan bränslepriserna höjts med 150 %. Protesterna var också en reaktion på den tilltagande fattigdomen, den dåliga ekonomin och den sjunkande levnadsstandarden.

K.  Ställd inför denna proteströrelse fördömde regeringen den 14 januari 2019 ”en avsiktlig plan att undergräva den konstitutionella ordningen” och försäkrade att den ”på lämpligt sätt kommer att bemöta dem som konspirerar för att sabotera freden”.

L.  Kravallpolis svarade med övervåld och människorättskränkningar, bland annat genom användning av skarpa skott, godtyckliga gripanden, tillslag mot vårdinrättningar som behandlade förtryckets offer, snabba rättegångar och massrättegångar mot de gripna, tortyr av gripna, fall av våldtäkt och förstörelse av privat och allmän egendom.

M.  Den av regeringen utsedda människorättskommissionen offentliggjorde en rapport som avslöjade att soldater och poliser använt systematisk tortyr.

N.  Över 17 människor har dödats och hundratals sårats. Runt tusen personer har gripits, däribland barn i åldrarna 9–16 år, och runt två tredjedelar av de gripna har nekats borgen. Många sitter alltjämt olagligt frihetsberövade och uppges ha blivit slagna och angripna i häktet.

O.  Det befinns belägg för att armén bär ett stort ansvar för fall av mord, våldtäkt och väpnade rån. Hundratals aktivister och oppositionsföreträdare håller sig fortsatt gömda.

P.  Regeringens reaktion på protesterna har fördömts på bred front som ”oproportionerlig” och ”överdriven” av människorättsobservatörer och av lokala och internationella aktörer, däribland EU.

Q.  Strypning av telekommunikationer har blivit ett redskap som regimen använder för att blockera samordningen av demonstrationer som organiseras i sociala medier. Mobila och fasta kommunikationer blockerades precis som internet och sociala medier vid upprepade tillfällen för att förhindra tillgång till information och kommunikation och maskera de omfattande människorättskränkningar som staten var i färd med att förbereda. Zimbabwes högsta domstol har meddelat att användningen av lagen om avlyssning för att strypa onlinekommunikation var olaglig.

R.  Myndigheterna organiserade en omfattande klappjakt på demonstranter där de gick från dörr till dörr och släpade ut fredliga demonstranter, människorättsförsvarare, politiska aktivister, framträdande civilsamhällesledare och deras anhöriga från deras hem.

S.  Grannländer som Sydafrika har blivit en tillflyktsort för zimbabwier som flyr undan det politiska förtrycket och de ekonomiska svårigheterna.

T.  Polisen har kontinuerligt missbrukat befintliga lagar, såsom lagen om allmän ordning och säkerhet (POSA), för att rättfärdiga kuvandet av oppositionsmedlemmar och människorättsaktivister och förbjuda lagliga och fredliga demonstrationer.

U.  Zimbabwes facit på människorätts- och demokratiområdet är bland de sämsta i världen. Folket och människorättsförsvararna i Zimbabwe tvingas fortsatt utstå attacker, hatretorik, smutskastningskampanjer, hotelser och trakasserier, och det har förekommit regelbundna rapporter om tortyr.

V.  Presidenten kallade till en nationell dialog som inleddes den 6 februari 2019 och bjöd in alla politiska partier att delta, men det största oppositionspartiet, Rörelsen för demokratisk förändring (MDC), vägrade.

W.  Zimbabwe har undertecknat Cotonouavtalet, där det i artikel 96 heter att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör ett väsentligt inslag i AVS–EU-samarbetet.

1.  Europaparlamentet understryker sin samstämmiga önskan att Zimbabwe ska bli en fredlig, demokratisk och välmående nation där alla medborgare behandlas väl och jämlikt i enlighet med lagen och där statens organ handlar på medborgarnas vägnar och inte mot dem.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt våldet under den senaste tidens protester i Zimbabwe. Parlamentet är fast övertygat om att fredliga protester är en del av en demokratisk process och att övervåld som svar på dessa alltid måste undvikas.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft president Mnangagwa att stå fast vid löftena från sitt installationstal, att agera snabbt för att ta kontroll över situationen och att åter få Zimbabwe att slå in på en väg med försoning och respekt för demokratin och rättsstaten.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de zimbabwiska myndigheterna att omedelbart sätta stopp för säkerhetsstyrkornas övergrepp och att skyndsamt och opartiskt utreda alla anklagelser om övervåld från polis- och statstjänstemäns sida för att fastställa individuellt ansvar och se till att de ställs till svars. Parlamentet erinrar om att landets konstitution föreskriver ett oberoende organ som ska utreda klagomål om misskötsamhet inom polisen och militären men att regeringen ännu inte inrättat detta organ.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Zimbabwes regering att omedelbart dra tillbaka alla militäranställda och de ungdomsmiliser som finns utposterade över hela landet och som terroriserar invånare i uppenbar strid med landets konstitution.

6.  Europaparlamentet menar att mötes- och föreningsfrihet liksom yttrandefrihet är viktiga beståndsdelar i en demokrati. Parlamentet framhåller att det är en grundlagsfäst rättighet för alla zimbabwiska medborgare att uttrycka sin åsikt på ett fredligt sätt och erinrar myndigheterna om deras skyldighet att skydda alla medborgares rätt att protestera mot de allt sämre sociala och ekonomiska förhållandena. Parlamentet uppmanar regeringen att sluta att göra ledare och medlemmar av ZCTU till måltavla.

7.  Europaparlamentet framhåller oppositionens grundläggande roll i ett demokratiskt samhälle.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de zimbabwiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla politiska fångar.

9.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att omedelbart upphöra med trakasserierna mot och kriminaliseringen av civilsamhällets aktörer och att erkänna människorättsförsvarares legitima roll.

10.  Europaparlamentet uppmanar den zimbabwiska regeringen att hålla sig till bestämmelserna i FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna och de internationella människorättsinstrument som Zimbabwe har ratificerat.

11.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över de påstådda brotten mot ett korrekt rättsförfarande genom snabba rättegångar och massrättegångar. Parlamentet framhåller att rättsväsendet måste upprätthålla rättsstatsprincipen och se till att dess oberoende och rätten till en rättvis rättegång alltid respekteras. Parlamentet fördömer alla gripanden som görs utan anklagelser.

12.  Europaparlamentet uppmanar de zimbabwiska myndigheterna att skyndsamt göra en omfattande, opartisk och oberoende utredning av anklagelserna om människorättskränkningar och övergrepp, bland annat våldtäkt och sexuellt våld från säkerhetsstyrkornas sida, och att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet begär att offer för sådant sexuellt våld ska få allmän tillgång till läkarvård utan att behöva frukta repressalier.

13.  Europaparlamentet fördömer nedstängningen av internet, som gjorde att myndigheterna kunde dölja människorättskränkningar begångna av armén och interna säkerhetsstyrkor och obstruera oberoende rapportering och dokumentering av övergrepp under tillslagen och omedelbart efter valet. Parlamentet framhåller att tillgång till information är en rättighet som myndigheterna måste respektera i enlighet med sina grundlagsfästa och internationella skyldigheter.

14.  Europaparlamentet fördömer den överdrivna användningen av lagen om allmän ordning och säkerhet, liksom lagens restriktiva karaktär, och uppmanar med kraft de zimbabwiska myndigheterna att anpassa lagstiftningen till internationella normer om skydd och främjande av mänskliga rättigheter.

15.  Europaparlamentet uttrycker särskilt stor oro över den ekonomiska och sociala situationen i Zimbabwe. Parlamentet erinrar om att landets största problem är fattigdom, arbetslöshet och kronisk undernäring och hunger. Parlamentet anser att dessa problem kan lösas endast genom en ambitiös sysselsättnings-, utbildnings-, hälso- och jordbrukspolitik.

16.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska aktörer att visa prov på ansvar och återhållsamhet och att framför allt avstå från att uppvigla till våld.

17.  Europaparlamentet erinrar Zimbabwes regering om att EU:s och dess medlemsstaters stöd inom ramen för Cotonouavtalet, liksom stödet till handel och utveckling och det ekonomiska biståndet, är beroende av att landet respekterar rättsstatsprincipen och de internationella konventioner och fördrag som det är part i.

18.  Europaparlamentet erinrar om att långsiktigt stöd hänger på omfattande reformer och inte på tunna löften. Parlamentet vill att Europa i sina kontakter med Zimbabwe ska drivas av värderingar och inta en fast hållning gentemot de zimbabwiska myndigheterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att omedelbart genomföra undersökningskommissionens rekommendationer om våldet efter valet, särskilt om främjande av politisk tolerans och ett ansvarsfullt ledarskap samt upprättande av en nationell dialog som förs på ett trovärdigt, inkluderande, öppet och ansvarsfullt sätt.

20.  Europaparlamentet noterar regeringens vilja att omsätta reformåtagandena i handling. Parlamentet framhåller emellertid att reformerna bör vara både politiska och ekonomiska. Parlamentet uppmuntrar regeringen, oppositionen, civilsamhällesföreträdare och religiösa ledare att på jämställd fot inleda en nationell dialog där de mänskliga rättigheterna respekteras och skyddas.

21.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att fullt ut genomföra rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag, särskilt om rättsstatsprincipen och ett inkluderande politiskt landskap. Parlamentet framhåller valobservatörsuppdragets tio prioriterade rekommendationer, som presenteras i skrivelsen av den 10 oktober 2018 från chefsobservatören till president Mnangagwa, nämligen att skapa rättvisa villkor för alla politiska partier, säkerställa ett tydligare och mer samstämt regelverk, stärka Zimbabwes valkommission genom att göra den verkligt oberoende och öppen och därigenom återupprätta förtroendet för valprocessen, se till att stärkandet av valkommissionens oberoende gör den fri från regeringstillsyn när dess bestämmelser godkänns samt skapa en mer inkluderande valprocess.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation och EU-ländernas ambassader i Zimbabwe att fortsätta att nära följa händelseutvecklingen i landet och att använda alla lämpliga medel för att stödja människorättsförsvarare, civilsamhällesorganisationer och fackföreningar, främja väsentliga inslag i Cotonouavtalet och stödja demokratirörelser.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sin politiska dialog med Zimbabwe i människorättsfrågor på grundval av artikel 8 i Cotonouavtalet.

24.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att se över sina restriktiva åtgärder mot personer och enheter i Zimbabwe, bland annat de åtgärder som för närvarande är upphävda, mot bakgrund av ansvarsutkrävandet för den senaste tidens statsvåld.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet, särskilt Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och Afrikanska unionen (AU), att ge mer aktivt stöd till Zimbabwe och att finna en hållbar demokratisk lösning på dagens kris.

26.  Europaparlamentet uppmanar med kraft grannländerna att efterleva folkrättens bestämmelser och att skydda dem som flyr undan våldet i Zimbabwe genom att bevilja asyl, särskilt på kort sikt.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, regeringarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionen samt Samväldets generalsekreterare.

(1) EUT L 42, 18.2.2017, s. 11.


Kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien
PDF 145kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien (2019/2564(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0117RC-B8-0111/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien, särskilt resolutionen av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(1), av den 12 februari 2015 om fallet Raif Badawi, Saudiarabien(2), av den 8 oktober 2015 om fallet Ali Mohammed al-Nimr(3), av den 31 maj 2018 om situationen för kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien(4) och av den 25 oktober 2018 om dödandet av journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul(5),

–  beaktande av uttalandena av den 29 maj 2018 av talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om de arresteringar som nyligen skett i Saudiarabien och av den 31 juli 2018 om de godtyckliga frihetsberövandena av människorättsförsvarare och människorättsaktivister i Saudiarabien, inbegripet kvinnorättsaktivister,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 oktober 2018 av flera av FN:s särskilda rapportörer med krav på att alla kvinnorättsförsvarare ska friges omedelbart,

–  med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) från december 2017,

–  med beaktande av Saudiarabiens medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s kvinnokommission, liksom landets medlemskap i kvinnokommissionens verkställande råd från och med januari 2019,

–  med beaktande av det anförande som kommissionsledamot Christos Stylianides höll på uppdrag av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik vid Europaparlamentets debatt den 4 juli 2017 om valet av Saudiarabien som medlem av FN:s kvinnokommission,

–  med beaktande av det inledningsanförande som vice ordföranden/den höga representanten höll vid det femte ministermötet mellan EU och Arabförbundet, där hon uppgav att samarbete mellan Europa och Arabvärlden aldrig har varit så viktigt som nu och antagligen inte heller så nödvändigt,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 9 mars 2018 av kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor avseende den kombinerade tredje och fjärde periodiska rapporten om Saudiarabien,

–  med beaktande av rapporten från panelen för granskning av frihetsberövande om frihetsberövade kvinnorättsaktivister i Saudiarabien,

–  med beaktande av lagförslaget mot trakasserier, som godkändes av det saudiska Shurarådet den 28 maj 2018,

–  med beaktande av den allmänna återkommande utvärderingen av Saudiarabien från november 2018,

–  med beaktande av Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex (World Press Freedom Index) 2018, där Turkiet hamnar på 169:e plats i rangordningen av 180 länder,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av att Sacharovpriset för tankefrihet och yttrandefrihet 2015 tilldelades den saudiske bloggaren Raif Badawi,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Aktivister som gripits av de saudiska myndigheterna för sin kamp för kvinnors rättigheter hålls fortfarande frihetsberövade utan åtal, däribland kvinnorättsaktivister som Loujain al-Hathloul, Aziza al-Youssef, Eman al-Nafjan, Nouf Abdulaziz, Mayaa al-Zahrani, Samar Badawi, Nassima al-Sada, Shadan al-Anezi, Abir Namankani Amal al-Harbi och Hatoon al-Fassi och manliga anhängare av rörelsen, bland annat Mohammed al-Rabea. Dessa aktivister är kända för sin kampanj mot förbudet för kvinnor att köra bil och sitt arbete för att avskaffa systemet med manligt förmyndarskap. De greps före det planerade upphävandet av förbudet för kvinnor att köra bil den 24 juni 2018. Vissa av dem kommer enligt uppgift att ställas inför rätta vid den särskilda brottmålsdomstolen, som ursprungligen inrättades för att lagföra personer som frihetsberövats i samband med terroristbrott.

B.  Människorättsförsvararen Israa al-Ghomgham från regionen Qatif är fortfarande frihetsberövad på godtyckliga grunder. Dödstraffet mot henne har nyligen upphävts, men det riktas fortfarande ospecifika anklagelser mot henne. Det finns också en oro för hennes fysiska och psykiska hälsa.

C.  Enligt rapporter har minst tre av de kvinnorättsaktivister som satt frihetsberövade i maj 2018 utsatts för tortyr, misshandel och sexuella övergrepp av saudiska förhörsledare. Kvinnorättsaktivisternas anhöriga, till exempel föräldrarna till Loujain al‑Hathloul, är belagda med reseförbud.

D.  Saudiarabiens medieministerium har avfärdat anklagelserna om tortyr av fångar i landet som grundlösa.

E.  Aktivisten Loujain al-Hathloul har suttit frihetsberövad sedan i mars 2018 efter att ha deltagit vid ett möte där Saudiarabien granskades av FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor. Hon placerades i isoleringscell mellan maj och september 2018, då hennes föräldrar rapporterar att hon torterats.

F.  En delegation från den saudiska kommissionen för mänskliga rättigheter besökte Loujain al-Hathloul efter offentliggörandet av rapporterna om hennes tortyr. De kunde dock inte garantera henne skydd. Därefter besöktes hon av en allmän åklagare som tog upp hennes vittnesmål.

G.  Loujain al-Hathloul har blivit nominerad till Nobels fredspris 2019.

H.  Saudiarabien har fortfarande vissa av de hårdaste restriktionerna för kvinnor, trots den senaste tidens statliga reformer som syftar till att främja kvinnors rättigheter i arbetslivet. Saudiarabiens politiska och sociala system är fortfarande diskriminerande. Kvinnor görs i praktiken till andra klassens medborgare, ingen religions- och trosfrihet tillåts, landets många utländska arbetstagare diskrimineras allvarligt och alla med avvikande åsikter utsätts för hårda repressalier.

I.  Saudiarabien har en rad diskriminerande lagar, särskilt de rättsliga bestämmelser som rör personlig status, situationen för kvinnliga arbetstagare med invandrarbakgrund, civilståndslagen, arbetslagen, medborgarskapslagen och systemet med manligt förmyndarskap, som gör att kvinnor endast om de har tillstånd av en manlig förmyndare kan åtnjuta merparten av sina rättigheter enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

J.  Enligt systemet med manligt förmyndarskap berövas de saudiska kvinnorna till och med den mest grundläggande kontrollen över sina liv. Det finns fortfarande diskriminerande lagar om äktenskap och skilsmässa, och kvinnor är enligt lag skyldiga att ansöka om tillstånd från en manlig förmyndare för att delta i högre utbildning, söka anställning, resa eller ingå äktenskap. Saudiska kvinnor med utländska makar får, till skillnad från sina manliga motsvarigheter, inte föra vidare medborgarskapet till sina barn eller makar.

K.  Saudiarabiens allmänna reservationer till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor strider enligt kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor mot konventionens syfte och mål och är otillåten enligt artikel 28.

L.  Sedan kronprins Mohammed bin Salman al-Saud kom till makten i juni 2017 har många frispråkiga människorättsförsvarare, aktivister och kritiker godtyckligt frihetsberövats eller på felaktiga grunder dömts till långa fängelsestraff enbart för att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet.

M.  Reformagendan Vision 2030, som är tänkt att leda till en ekonomisk och social omvandling av landet på basis av kvinnors egenmakt, borde ha varit en verklig möjlighet för saudiska kvinnor att bli myndigförklarade, vilket är absolut nödvändigt för att de fullt ut ska kunna åtnjuta sina rättigheter enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Den senaste vågen av gripanden och tortyr av kvinnorättsaktivister strider mot detta mål och kan avleda uppmärksamheten från reformagendan. Dekretet för reformagendan Vision 2030 saknar en lämplig rättslig ram.

N.  Yttrandefrihet och press- och mediefrihet, både på och utanför nätet, är avgörande förutsättningar och katalysatorer för demokratisering och reformer och fungerar som en nödvändig kontroll av makten.

O.  Saudiarabien är ett av de länder i världen som har störst antal avrättningar. Mellan 2014 och 2017 var det genomsnittliga antalet avrättningar per år minst 126. Myndigheterna utdömer dödsstraff för icke-våldsbrott, som till exempel narkotikasmuggling, förräderi och äktenskapsbrott. Brott som apostasi, som enligt internationell människorättslagstiftning inte bör kriminaliseras, har också lett till dödsstraff.

P.  Saudiarabiens FN-index för mänsklig utveckling för 2018 är 0,853 – vilket placerar landet på plats 39 av 188 länder och territorier. Saudiarabiens jämställdhetsindex enligt FN-värdet är 0,234, vilket betyder 39:e plats bland 189 länder i 2017 års index. Landets index för jämlikhetsutveckling enligt FN-värdet är 0.877 (vilket placerar landet på 39:e plats i världen).

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt frihetsberövandet av kvinnliga människorättsförsvarare som kämpat för ett upphävande av körförbudet, liksom av alla fredliga människorättsförsvarare, journalister, advokater och aktivister, och uttrycker sin bestörtning över de trovärdiga rapporterna om systematisk tortyr mot flera av dem, däribland Loujain al-Hathloul.

2.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige dessa kvinnorättsförsvarare och alla människorättsförsvarare, advokater, journalister och andra samvetsfångar som frihetsberövats och dömts enbart för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet och sitt fredliga människorättsarbete, och att låta internationella oberoende övervakare träffa frihetsberövade kvinnliga människorättsförsvarare.

3.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de saudiska myndigheterna att underlätta de frihetsberövades tillgång till oberoende läkare. Parlamentet betonar att behandlingen av alla som hålls frihetsberövade, även människorättsförsvarare, måste uppfylla de villkor som anges i FN:s principer till skydd för alla personer som på något sätt är frihetsberövade eller fängslade, som antogs genom FN:s generalförsamlings resolution 43/173 den 9 december 1988.

4.  Europaparlamentet insisterar på att oberoende övervakare bör inbegripa observatörer från EU:s delegation i Saudiarabien eller EU-institutionerna samt FN-innehavare av mandat för mänskliga rättigheter, såsom FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller internationella icke-statliga organisationer.

5.  Europaparlamentet insisterar på att de saudiska myndigheterna sätter stopp för alla former av trakasserier, även på rättslig nivå, mot Loujain al-Hathloul, Aziza al-Yousef, Eman al-Nafjan, Nouf Abdulaziz, Mayaa al-Zahrani, Samar Badawi, Nassima al-Sada, Shadan al-Anezi, Abir Namankani, Amal al-Harbi, Hatoon al-Fassi, Israa al‑Ghomgham, Mohammed al-Rabea, liksom mot alla andra människorättsförsvarare i landet, så att de kan utföra sitt arbete utan omotiverade hinder eller rädsla för repressalier mot dem och deras familjer.

6.  Europaparlamentet fördömer det fortsatta förtrycket mot och tortyren av människorättsförsvarare i Saudiarabien, inbegripet kvinnorättsförsvarare, vilket undergräver trovärdigheten för reformprocessen i landet. Parlamentet protesterar mot den fortsatta, systeminbyggda diskrimineringen av kvinnor och flickor i Saudiarabien.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Saudiarabien att offentligt garantera alla frihetsberövade aktivisters säkerhet, göra det möjligt för frihetsberövade kvinnor att få tillgång till advokater och familjemedlemmar, tillhandahålla bevis på deras välbefinnande och frige de som fängslats bara för att på fredlig väg ha förespråkat reformer.

8.  Europaparlamentet lovordar och stöder de saudiska kvinnorättsförsvarare som kräver lika och rättvis behandling i sitt samhälle och de som försvarat mänskliga rättigheter trots alla svårigheter de tvingats utstå.

9.  Europaparlamentet är djupt oroat över förekomsten av könsrelaterat våld i Saudiarabien, som fortfarande är underrapporterat och odokumenterat, och som har motiverats med bakåtsträvande skäl som att kvinnorna måste hållas i styr under manligt förmyndarskap. Parlamentet uppmanar med kraft de saudiska myndigheterna att anta övergripande lagstiftning för att specifikt definiera och kriminalisera alla former av könsrelaterat våld mot kvinnor, i synnerhet kvinnlig könsstympning, våldtäkt, inbegripet våldtäkt inom äktenskapet, sexuellt tvång och sexuellt ofredande, och att undanröja alla de hinder som kvinnor möter i sin tillgång till rättslig prövning. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över rapporterna om den förhärskande sedvänjan med barnäktenskap.

10.  Europaparlamentet beklagar djupt systemet med manligt förmyndarskap, varigenom en manlig förmyndares tillstånd fortfarande krävs på ett antal områden, bland annat för internationella resor, tillgång till hälso- och sjukvård, val av bosättningsort, äktenskap, inlämnande av klagomål till rättsväsendet och rätt att lämna statliga kvinnojourer och förvarsenheter. Parlamentet understryker att detta system är ett uttryck för det djupt rotade patriarkala system som styr landet. Parlamentet uppmanar med kraft den saudiska regeringen att omedelbart avskaffa systemet med manligt förmyndarskap och att upphäva andra lagar som diskriminerar kvinnor och flickor.

11.  Europaparlamentet noterar att det nyligen antagits en lag enligt vilken saudiska kvinnor kan underrättas via sms om de ligger i skilsmässa, för att skydda dem från att deras äktenskap upphävs utan deras vetskap. Parlamentet betonar att denna lag inte gör något åt det faktum att en saudisk kvinna endast kan ansöka om skilsmässa i ytterst begränsade fall, till exempel med sin makes samtycke eller om maken har skadat henne.

12.  Europaparlamentet uttrycker oro över de statliga webbtjänster som manliga förmyndare kan använda för att spåra kvinnor, ange när och hur de kan passera de saudiska gränserna och få sms-uppdateringar i nära realtid när de reser.

13.  Europaparlamentet välkomnar hävandet av förbudet för kvinnor att köra bil inom kungariket som en del av agendan och visionerna för 2030.

14.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se över lagen om föreningar och stiftelser från december 2015, för att göra det möjligt för kvinnliga aktivister att organisera sig och arbeta fritt och oberoende utan otillbörlig inblandning från myndigheternas sida. Parlamentet vädjar även om en översyn av lagen mot terrorism, lagen mot it-brottslighet och lagen om press och publikationer, som ofta används för att åtala människorättsförsvarare, och önskar att alla befintliga diskriminerande bestämmelser inom rättssystemet ses över, även på områden som rör t.ex. arv.

15.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, häva de reservationer som gjorts till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och att ratificera denna konventions fakultativa protokoll så att saudiska kvinnor fullt ut kan åtnjuta de rättigheter som fastställs i konventionen, samt att sätta stopp för barnäktenskap, tvångsäktenskap och bestämmelser om obligatorisk klädsel för kvinnor. Parlamentet uppmanar med kraft Saudiarabien att rikta en stående inbjudan till alla specialförfaranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter att besöka landet.

16.  Europaparlamentet betonar att utövandet av rätten till yttrandefrihet och fredliga sammankomster samt föreningsfrihet skyddas enligt internationell människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att tillåta oberoende press och oberoende medier, och att garantera yttrandefrihet på och utanför nätet samt föreningsfrihet och rätten att delta i fredliga sammankomster för alla invånare i Saudiarabien. Parlamentet uppmanar med kraft de saudiska myndigheterna att avskaffa restriktioner för människorättsförsvarare som hindrar dem från att tala fritt på sociala medier och med internationella medier.

17.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att införa ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff, som ett steg mot dess avskaffande. Parlamentet vill se en översyn av alla dödsdomar för att säkerställa att de rättegångar som föregått dem har följt internationella normer.

18.  Europaparlamentet rekommenderar att en ad hoc- delegation från underutskottet för mänskliga rättigheter (DROI-utskottet) och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (FEMM-utskottet) skickas till Saudiarabien före utgången av nuvarande mandatperiod för att besöka de fängslade kvinnorna och hålla de möten som krävs med de saudiska myndigheterna.

19.  Europaparlamentet noterar dialogen mellan EU och Saudiarabien och uppmuntrar till ytterligare dialog.

20.  Europaparlamentet beklagar de ineffektiva uttalanden som gjorts av Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna om fallen med kvinnliga människorättsförsvarare som har varit frihetsberövade sedan maj 2018.

21.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att i sina dialoger med de saudiska myndigheterna ta upp fallen Loujain al-Hathloul, Eman al-Nafjan, Aziza al-Yousef, Samar Badawi, Nassima al-Sada och alla andra kvinnliga människorättsförsvarare, och att kräva att de friges. I väntan på att de friges, insisterar parlamentet på att EU-diplomater bör uppmana de saudiska myndigheterna att garantera deras säkerhet och att genomföra fullständiga utredningar av rapporterna om tortyr.

22.  Europaparlamentet begär att kommissionen och parlamentet undersöker bristen på förteckningar över Saudiarabien i EU:s öppenhetsregister.

23.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att i sina dialoger med de saudiska myndigheterna ta upp fallen Israa al-Ghomgham, hennes make Mousa al-Hashim, och deras fyra medåtalade Ahmed al-Matrood, Ali Ouwaisher, Khalid al-Ghanim och Mujtaba al-Muzain, och att kräva att de friges. Parlamentet kräver dessutom att fallet med schejk Salman al-Awda ska tas upp och att han ska friges.

24.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att inta en gemensam ståndpunkt för att se till att de europeiska diplomattjänsterna i Saudiarabien systematiskt tillämpar de mekanismer som anges i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, däribland offentliga uttalanden, diplomatiska démarscher, övervakning av rättegångar och fängelsebesök, i fråga om de saudiska kvinnorättsförsvarare som har varit frihetsberövade sedan maj 2018.

25.  Europaparlamentet begär att Europaparlamentet lägger fram en resolution om situationen för människorättsförsvarare i Saudiarabien nästa gång FN:s råd för mänskliga rättigheter samlas. Parlamentet uppmanar EU att vid nästa sammanträde i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s kvinnokommission ta upp frågan om medlemskap för länder med en problematisk människorättssituation, även när det gäller respekten för kvinnors rättigheter och jämställdheten. Parlamentet uppmanar EU att föreslå till FN:s råd för mänskliga rättigheter att utse en särskild rapportör för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

26.  Europaparlamentet uppmanar återigen de saudiska myndigheterna att se till att Raif Badawi inte utsätts för ytterligare spöstraff, och att omedelbart och villkorslöst försätta honom på fri fot. Parlamentet insisterar på att alla högre företrädare för EU, särskilt vice ordföranden/den höga representanten och alla kommissionsledamöter, systematiskt tar upp fallet med Raif Badawi i sina kontakter med sina saudiarabiska motparter och begär att få träffa honom när de besöker landet. Parlamentet åtar sig att intensifiera sina insatser till stöd för hans frigivning. Parlamentet uppmanar talmannen att resa till Riyadh för att ta upp fallet med Sacharovpristagarna direkt med myndigheterna.

27.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och att utöka sitt skydd och stöd för människorättsförsvarare, särskilt kvinnliga människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera om den aktuella situationen för det militära och säkerhetsrelaterade samarbetet mellan medlemsstaterna och den saudiska regimen.

28.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att nå fram till en gemensam ståndpunkt för att införa ett EU-omfattande vapenembargo mot Saudiarabien och respektera den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp(6). Parlamentet vill också införa ett embargo för export av övervakningssystem och andra produkter med dubbla användningsområden som kan användas i Saudiarabien för att utöva förtryck mot landets medborgare, däribland kvinnliga människorättsförsvarare. Parlamentet är bestört över de saudiarabiska myndigheternas användning av dessa vapen och it‑övervakningsteknik. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att deras fortsatta vapenavtal med Saudiarabien strider mot EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att föreslå och rådet att anta restriktiva åtgärder som ska användas mot Saudiarabien som en reaktion på kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland frysning av tillgångar och viseringsförbud.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att föra en dialog med Saudiarabien om mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och landets oroande roll i regionen. Parlamentet uttrycker sin beredvillighet att föra en konstruktiv och öppen dialog med de saudiska myndigheterna, inklusive parlamentariker, om genomförandet av landets internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser ett utbyte av sakkunskap avseende rättsväsen och juridiska frågor för att stärka skyddet av individuella rättigheter i Saudiarabien.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kvinnokommissionen, FN:s människorättsråd, hans majestät kung Salman bin Abdulaziz al-Saud och kronprins Mohammed bin Salman al-Saud, Konungariket Saudiarabiens regering samt generalsekreteraren vid Konungariket Saudiarabiens centrum för nationell dialog.

(1) EUT C 378, 9.11.2017, s. 64.
(2) EUT C 310, 25.8.2016, s. 29.
(3) EUT C 349, 17.10.2017, s. 34.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0232.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0434.
(6) Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel, EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.


Mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang ***I
PDF 234kWORD 71k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang (COM(2018)0373 – C8-0228/2018 – 2018/0198(COD))
P8_TA(2019)0118A8-0414/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Utkast till avtal om samarbete mellan Eurojust och Georgien *
PDF 122kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av avtalet om samarbete mellan Eurojust och Georgien (13483/2018 – C8-0484/2018 – 2018/0813(CNS))
P8_TA-PROV(2019)0119A8-0065/2019

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av rådets utkast (13483/2018),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8‑0484/2018),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 28 februari 2002 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(1), särskilt artikel 26a.2,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8‑0065/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 63, 6.3.2002, s. 1.


Utvärdering av medicinsk teknik ***I
PDF 343kWORD 102k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utvärdering av medicinsk teknik och om ändring av direktiv 2011/24/EU (COM(2018)0051 – C8–0024/2018 – 2018/0018(COD))
P8_TA(2019)0120A8-0289/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen ***I
PDF 230kWORD 77k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen (COM(2017)0487 – C8-0309/2017 – 2017/0224(COD))
P8_TA-PROV(2019)0121A8-0198/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0487),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0309/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 23 mars 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utrikesfrågor samt utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0198/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen

P8_TC1-COD(2017)0224


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,(3)

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,(4)

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet,(5) och

av följande skäl:

(1)  Utländska direktinvesteringar bidrar till tillväxt i unionen▌ genom att stärka dess konkurrenskraft, skapa sysselsättning och stordriftsfördelar, föra in kapital, teknik, innovation och sakkunskap och öppna nya marknader för export från unionen. De stöder målen i ▌investeringsplanen för Europa och bidrar till andra projekt och program på unionsnivå.

(2)  I artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) anges att unionen i sina förbindelser med den övriga världen ska bekräfta och främja sina värderingar och intressen samt bidra till skydd av sina medborgare. Dessutom ▌har unionen och medlemsstaterna ett öppet investeringsklimat, som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (▌EUF-fördraget▌) och ingår i unionens och dess medlemsstaters internationella åtaganden i fråga om utländska direktinvesteringar.

(3)  Enligt de internationella åtagandena inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och de handels- och investeringsavtal som ingåtts med tredjeländer är det möjligt för unionen och medlemsstaterna att, ▌ med avseende på säkerhet eller allmän ordning, införa restriktiva åtgärder ▌ riktade mot utländska direktinvesteringar, med förbehåll för att vissa krav är uppfyllda. Den ram som fastställs i denna förordning rör utländska direktinvesteringar i unionen. Utgående investeringar och tillträde till tredjelandsmarknader behandlas i andra handels- och investeringspolitiska instrument.

(4)  Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas rätt att frångå den fria rörligheten för kapital i enligt med artikel 65.1 b i EUF-fördraget. Flera medlemsstater har infört åtgärder som ger dem möjlighet att begränsa ▌sådan rörlighet ▌med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet. Dessa åtgärder återspeglar medlemsstaternas mål och intressen när det gäller utländska direktinvesteringar och kan ge upphov till system som är olika sett till tillämpningsområde och förfaranden . De medlemsstater som vill införa sådana system i framtiden kan beakta redan införda systems funktionssätt, liksom erfarenheter och befintlig bästa praxis.

(5)  I nuläget finns ingen heltäckande ram på ▌unionsnivå för granskning av utländska direktinvesteringar med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning; sådana ramar har däremot redan tagits fram av unionens viktigaste handelspartner.

(6)  Utländska direktinvesteringar omfattas av den gemensamma handelspolitiken. Enligt artikel 3.1 e ▌i EUF-fördraget har ▌unionen exklusiv befogenhet när det gäller den gemensamma handelspolitiken.

(7)  Det är viktigt att klargöra rättsläget vad gäller medlemsstaternas granskningssystem med hänsyn till säkerhet och allmän ordning och ▌säkerställa en unionsomfattande samordning av och ett unionsomfattande samarbete ▌ kring granskningen av utländska direktinvesteringar som sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmänordning. Den gemensamma ramen inverkar inte på det faktum att skyddet av den ▌nationella säkerheten är varje medlemsstats eget ansvar, såsom anges i artikel 4.2 i EU-fördraget. Den inverkar inte heller på skyddet av deras väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget.

(8)  Ramen för granskning av utländska direktinvesteringar och samarbete bör ge ▌ medlemsstaterna och kommissionen möjlighet att bemöta hot mot säkerhet eller allmän ordning på ett heltäckande sätt och att anpassa sig till ändrade omständigheter, samtidigt som medlemsstaterna behåller erforderlig flexibilitet att granska utländska direktinvesteringar med hänsyn till säkerhet och allmän ordning med beaktande av sina enskilda situationer och nationella ▌ särdrag. Beslutet om att inrätta ett granskningssystem eller att granska en särskild utländsk direktinvestering ska också i fortsättningen vara den berörda medlemsstatens eget ansvar.

(9)  Denna förordning bör omfatta en bred spännvidd av investeringar som etablerar eller upprätthåller varaktiga och direkta förbindelser mellan investerare från tredjeländer, inbegripet statliga organ, och företag som bedriver ekonomisk verksamhet i en medlemsstat. Den bör emellertid inte omfattaportföljinvesteringar.

(10)  Medlemsstater som har ett granskningssystem bör föreskriva nödvändiga åtgärder i enlighet med unionsrätten för att förhindra att deras granskningssystem och granskningsbeslut kringgås. Detta bör omfatta unionsinterna investeringar med hjälp av artificiella arrangemang som inte återspeglar ekonomiska realiteter och som innebär att granskningssystem och granskningsbeslut kringgås och där investeraren ytterst ägs eller kontrolleras av en fysisk person eller ett företag från ett tredjeland. Detta påverkar inte den etableringsfrihet och fria rörlighet för kapital som fastställs i EUF-fördraget.

(11)   Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att bedöma de risker för säkerhet eller allmän ordning som uppstår till följd av större ändringar av en utländsk investerares ägarstruktur eller viktigaste egenskaper.

(12)   För att vägleda medlemsstaterna och kommissionen vid tillämpningen av denna förordning bör en förteckning upprättas över faktorer som kan beaktas vid ▌fastställandet av huruvida en utländsk direktinvestering ▌sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning. Den förteckningen kommer också att öka öppenheten i ▌medlemsstaternas granskningssystem för investerare som överväger att göra eller redan har gjort utländska direktinvesteringar i unionen. ▌Förteckningen över faktorer som kan inverka på säkerhet eller allmän ordning bör vara av icke-uttömmande karaktär.

(13)  Vid bedömningen av om en utländsk direktinvestering kan inverka på säkerhet eller allmän ordning bör det vara möjligt för medlemsstater och kommissionen att beakta samtliga relevanta faktorer, däribland effekterna på kritisk infrastruktur, kritisk teknik, inbegripet viktig möjliggörande teknik, och kritiska insatsvaror av väsentlig betydelse för säkerheten eller upprätthållandet av allmän ordning, där ett avbrott eller fel i eller förlust eller förstöring av infrastrukturen, tekniken eller insatsvarorna i fråga skulle få betydande konsekvenser i en medlemsstat eller unionen. I detta avseende bör det också vara möjligt för medlemsstater och kommissionen att beakta den utländska direktinvesteringens kontext och omständigheterna kring den, särskilt huruvida en utländsk investerare kontrolleras direkt eller indirekt, till exempel via betydande finansiering, inbegripet subventioner, ▌av ett tredjelands regering eller bedriver statsstyrd utlandsinriktad projekt- eller programverksamhet.

(14)   Medlemsstaterna eller kommissionen, beroende på vad som är lämpligt, kan beakta sådan relevant information från ekonomiska aktörer, civilsamhällesorganisationer eller arbetsmarknadsparter såsom fackföreningar som rör en utländsk direktinvestering som sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning.

(15)  De grundläggande inslagen i ramen för en medlemsstats granskning av utländska direktinvesteringar bör fastställas, så att investerare, kommissionen och andra medlemsstater kan veta hur sådana investeringar sannolikt kommer att granskas. ▌Dessa inslag bör åtminstone innefatta ▌tidsfrister för granskning och möjlighet för utländska investerare att begära ▌omprövning av granskningsbeslut. ▌Regler och förfaranden för granskningssystem bör vara transparenta ▌och ▌bör inte diskriminera mellan tredjeländer.

(16)  Ett system bör inrättas som gör det möjligt för medlemsstaterna att samarbeta och bistå varandra när en utländsk direktinvestering i en medlemsstat ▌skulle kunna inverka på säkerhet eller allmän ordning i andra medlemsstater. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna ▌att lämna synpunkter till den medlemsstat där ▌en sådan investering planeras eller har fullbordats, oberoende av om ▌den medlemsstaten har ett granskningssystem eller om investeringen är föremål för granskning. ▌Medlemsstaternas begäranden om uppgifter, svar och synpunkter bör även skickas till kommissionen. Det bör vara möjligt för kommissionen att ▌vid behov avge ett yttrande i den mening som avses i artikel 288 i EUF-fördraget till den medlemsstat där investeringen planeras eller har fullbordats. ▌Det bör också vara möjligt för en medlemsstat att begära att kommissionen avger ett yttrande eller att andra medlemsstater lämnar synpunkter om en utländsk direktinvestering som görs på dess territorium.

(17)   När en medlemsstat får synpunkter från andra medlemsstater eller ett yttrande från kommissionen bör dessa synpunkter eller yttranden vederbörligen beaktas, i förekommande fall genom åtgärder som finns att tillgå enligt nationell rätt eller inom ramen för landets vidare beslutsfattande, i överensstämmelse med dess skyldighet till lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i EU-fördraget.

Det slutgiltiga beslutet om varje utländsk direktinvestering som är föremål för granskning eller varje åtgärd som vidtas med avseende på en utländsk direktinvestering som inte är föremål för granskning ankommer även fortsatt uteslutande på den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats.

(18)   Samarbetsstrukturen bör endast användas till skydd för säkerhet eller allmän ordning. Medlemsstaterna bör därför på vederbörligt sätt motivera varje begäran om uppgifter om en särskild utländsk direktinvestering i en annan medlemsstat och eventuella synpunkter som de riktar till den medlemsstaten. Samma krav bör gälla när kommissionen begär uppgifter om en särskild utländsk direktinvestering eller avger ett yttrande som riktar sig till en medlemsstat. Uppfyllandet av dessa krav är också av betydelse i situationer där en investerare i en medlemsstat konkurrerar med investerare i tredjeländer om att göra en investering i en annan medlemsstat, såsom förvärv av tillgångar.

(19)  Vidare bör kommissionen ha möjlighet att, med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning, ▌lägga fram ett yttrande i den mening som avses i artikel 288 i EUF-fördraget om utländska direktinvesteringar som sannolikt kan inverka på projekt och program av unionsintresse. Detta skulle ge kommissionen ett verktyg för att skydda projekt och program som tjänar unionen som helhet och ger ett viktigt bidrag till dess ekonomiska tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Detta bör särskilt inbegripa projekt och program som involverar betydande ▌unionsfinansiering eller som inrättats genom unionsrätten rörande kritisk infrastruktur eller teknik eller kritiska insatsvaror. ▌Dessa projekt eller program av unionsintresse ▌bör förtecknas i denna förordning. Ett yttrande som sänds till en medlemsstat bör samtidigt även sändas till de andra medlemsstaterna▌. ▌

Medlemsstaten bör i största möjliga utsträckning beakta kommissionens yttrande, i förekommande fall genom åtgärder som finns att tillgå enligt nationell rätt eller inom ramen för landets vidare beslutsfattande, och lämna en förklaring till kommissionen om den inte följer yttrandet, i överensstämmelse med sin skyldighet till lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i EU-fördraget. Det slutgiltiga beslutet om varje utländsk direktinvestering som är föremål för granskning eller varje åtgärd som vidtas med avseende på en utländsk direktinvestering som inte är föremål för granskning ankommer även fortsatt uteslutande på den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats.

(20)   ▌I syfte att beakta utvecklingen rörande projekt och program av unionsintresse bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förteckning över projekt och program av unionsintresse som återfinns i bilagan till denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(6). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet i synnerhet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(21)  För att skapa större säkerhet för investerare bör medlemsstaterna ha möjlighet att lämna synpunkter och kommissionen bör ha möjlighet att avge ett yttrande om fullbordade investeringar som inte är föremål för granskning under en period som är begränsad till 15 månader efter det att den utländska direktinvesteringen fullbordats. Samarbetsstrukturen bör inte gälla för utländska direktinvesteringar som fullbordats före den ... [dag då denna förordning träder i kraft].

(22)   Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om sina granskningssystem och ändringar av dessa och årligen ▌rapportera om hur de tillämpar sina granskningssystem, inbegripet om beslut om att tillåta eller förbjuda utländska direktinvesteringar, underställa dem villkor eller låta dem omfattas av korrigerande åtgärder samt om beslut om utländska direktinvesteringar som sannolikt kan inverka på projekt eller program av unionsintresse. Alla medlemsstater ▌bör ▌rapportera om de utländska direktinvesteringar som skett på deras territorium, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga för dem. För att förbättra kvaliteten på och jämförbarheten hos uppgifterna från medlemsstaterna och för att underlätta efterlevnad av underrättelse- och rapporteringsskyldigheterna, bör kommissionen tillhandahålla standardformulär och bland annat beakta relevanta formulär som används för rapportering till Eurostat, där så är lämpligt.

(23)   ▌För att säkerställa en effektiv samarbetsstruktur är det också viktigt att i samtliga medlemsstater säkerställa en miniminivå avseende uppgifter och samordning i fråga om utländska direktinvesteringar som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. Dessa uppgifter bör göras tillgängliga av medlemsstaterna i fråga om ▌utländska direktinvesteringar som är föremål för granskning och, på begäran, för andra utländska direktinvesteringar. Relevanta uppgifter bör innefatta▌ aspekter som den utländska investerarens ägarstruktur och finansieringen av den planerade eller fullbordade investeringen, inbegripet uppgifter, om sådana finns tillgängliga, om subventioner som beviljats av tredjeländer. Medlemsstaterna bör sträva efter att tillhandahålla korrekt, heltäckande och tillförlitlig information.

(24)   På begäran av en medlemsstat bör den berörda utländska investeraren eller det berörda företaget, när en utländsk direktinvestering planeras eller har fullbordats, lämna de uppgifter som begärs. Under exceptionella omständigheter, när en medlemsstat trots att den gjort sitt bästa inte kan erhålla dessa uppgifter, bör medlemsstaten utan dröjsmål underrätta de berörda medlemsstaterna eller kommissionen. I ett sådant fall bör det vara möjligt att eventuella synpunkter från en annan medlemsstat eller yttranden från kommissionen inom ramen för samarbetsstrukturen lämnas med utgångspunkt i de uppgifter som finns tillgänglig för dem.

(25)   Medlemsstaterna ska, när de gör de uppgifter som begärs tillgängliga, följa unionsrätten och nationell rätt som är förenlig med unionsrätten.

(26)   Kommunikationen och samarbetet på medlemsstats- och unionsnivå bör förbättras genom att man inrättar en kontaktpunkt▌ för ▌ genomförandet av denna förordning i varje medlemsstat och inom kommissionen.

(27)   De kontaktpunkter som medlemsstaterna och kommissionen inrättar bör ha en lämplig placering inom deras respektive förvaltning och ha den kvalificerade personal och de befogenheter som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för samarbetsstrukturen och för att säkerställa att konfidentiella uppgifter hanteras på ett korrekt sätt.

(28)   Utformningen och genomförandet av en heltäckande och ändamålsenlig politik bör stödjas av kommissionens expertgrupp för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen, inrättad genom kommissionens beslut av den 19 november 2017(7), bestående av företrädare för medlemsstaterna. Gruppen bör framför allt diskutera frågor som rör granskningen av utländska direktinvesteringar, dela med sig av bästa praxis och tillvaratagna erfarenheter samt utbyta åsikter om utvecklingstendenser och frågor av gemensamt intresse som rör utländska direktinvesteringar. Kommissionen bör överväga att rådfråga gruppen om processuella frågor vad gäller genomförandet av denna förordning. Kommissionen bör samråda med expertgruppen om utkast till delegerade akter i enlighet med de principer som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

(29)   Medlemsstaterna och kommissionen bör uppmanas att samarbeta med de ansvariga myndigheterna i likasinnade tredjeländer i frågor som rör granskning av utländska direktinvesteringar som sannolikt kan påverka säkerhet eller allmän ordning. Syftet med ett sådant administrativt samarbete bör vara att stärka effektiviteten hos ramen för medlemsstaternas granskning av utländska direktinvesteringar och för medlemsstaternas och kommissionens samarbete i enlighet med denna förordning. Det bör också vara möjligt för kommissionen att övervaka utvecklingen avseende granskningssystem i tredjeländer.

(30)  Medlemsstaterna och kommissionen bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att konfidentiella uppgifter skyddas i enlighet med särskilt kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443(8), kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444(9) och avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse(10). Här ingår i synnerhet skyldigheten att inte placera uppgifterna på en lägre säkerhetsskyddsklassificeringsnivå eller besluta att de inte längre ska vara säkerhetsskyddsklassificerade utan föregående skriftligt medgivande från upphovsmannen(11). Alla känsliga men inte säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller uppgifter som lämnas konfidentiellt bör hanteras som sådana av myndigheterna.

(31)   All behandling av personuppgifter i enlighet med denna förordning bör vara förenlig med de tillämpliga reglerna om skydd av personuppgifter. Behandling av personuppgifter som utförs av kontaktpunkter och andra enheter i medlemsstaterna bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(12). Kommissionens behandling av personuppgifter bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725(13).

(32)   På grundval av bl.a. årsrapporterna från alla medlemsstater och med vederbörlig hänsyn till att vissa uppgifter i dessa rapporter är av konfidentiell karaktär, bör kommissionen upprätta en årsrapport om genomförandet av denna förordning och överlämna den till Europaparlamentet och rådet. För att skapa större öppenhet och insyn bör rapporten offentliggöras.

(33)   Europaparlamentet bör ha möjlighet att bjuda in kommissionen till ett möte med parlamentets ansvariga utskott för att lägga fram och förklara processuella frågor som rör genomförandet av denna förordning.

(34)   ▌Senast den … (tre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas) och vart femte år därefter, bör kommissionen ▌utvärdera denna förordnings funktion och ändamålsenlighet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör innehålla en bedömning av huruvida denna förordning behöver ändras. Om det i rapporten föreslås att denna förordning ska ändras kan rapporten i tillämpliga fall åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

(35)  Unionens och medlemsstaternas genomförande av denna förordning bör uppfylla de relevanta villkoren för införande av restriktiva åtgärder ▌med hänsyn till säkerhet ▌och allmän ordning ▌i WTO-avtalen, i synnerhet artiklarna XIV led a och XIVa i allmänna tjänstehandelsavtalet (14) (Gats)▌. Det bör också vara förenligt med unionsrätten och överensstämma med åtaganden enligt andra handels- och investeringsavtal ▌i vilka unionen eller dess medlemsstater är parter och handels- och investeringsavtal till vilka unionen eller dess medlemsstater är anslutna.

(36)  Om en utländsk direktinvestering utgör en koncentration som omfattas av rådets förordning (EG) nr 139/2004,(15) bör tillämpningen av den här förordningen inte påverka tillämpningen av artikel 21.4 i den förordningen. Den här förordningen och artikel 21.4 i förordning (EG) nr 139/2004 bör tillämpas på ett konsekvent sätt. I den utsträckning som de två förordningarnas tillämpningsområden överlappar varandra bör de skäl för granskning som anges i artikel 1 i den här förordningen och begreppet legitima intressen i den mening som avses i artikel 21.4 tredje stycket i förordning (EG) nr 139/2004 tolkas på ett konsekvent sätt, utan att det inverkar på bedömningen av huruvida de nationella åtgärder som syftar till att skydda dessa intressen är förenliga med unionsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser.

(37)   Denna förordning inverkar inte på unionsreglerna för bedömning av förvärv av kvalificerade innehav i finanssektorn, som är ett distinkt förfarande med ett särskilt mål.(16)

(38)   Denna förordning överensstämmer med och påverkar inte tillämpningen av andra anmälnings- och granskningsförfaranden som anges i unionslagstiftning för olika sektorer.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs en ram för medlemsstaternas ▌granskning av utländska direktinvesteringar i unionen med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning ▌och för en struktur för samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen avseende utländska direktinvesteringar som sannolikt kan påverka säkerhet eller allmän ordning. Den omfattar en möjlighet för kommissionen att avge yttranden om sådana investeringar.

2.  Denna förordning påverkar inte varje medlemsstats eget ansvar att upprätthålla den nationella säkerheten såsom anges i artikel 4.2 i EU-fördraget eller varje medlemsstats rätt att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget.

3.  Ingenting i denna förordning får begränsa varje medlemsstats rätt att besluta om huruvida en enskild utländsk direktinvestering ska granskas inom ramen för denna förordning.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  utländsk direktinvestering: en investering av vilket slag som helst som görs av en utländsk investerare för att etablera eller upprätthålla varaktiga och direkta förbindelser mellan den utländska investeraren och den företagare för vilken eller det företag för vilket kapitalet görs tillgängligt för bedrivande av en ekonomisk verksamhet i en medlemsstat, inbegripet investeringar som möjliggör ett faktiskt deltagande i ledningen eller kontrollen av ett företag som bedriver en ekonomisk verksamhet.

2.  utländsk investerare: en fysisk person i ett tredjeland ▌eller ett företag från ett tredjeland, som avser att göra eller har gjort en utländsk direktinvestering.

3.  granskning: ett förfarande som gör det möjligt att bedöma, utreda, tillåta, fastlägga villkor för, förbjuda eller avveckla en utländsk direktinvestering.

4.  granskningssystem: ett instrument med allmän tillämplighet, till exempel en lag eller annan författning, inbegripet åtföljande administrativa krav, genomföranderegler eller riktlinjer, där villkor och förfaranden fastställs för att bedöma, utreda, tillåta, fastlägga villkor för, förbjuda eller avveckla utländska direktinvesteringar med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning.

5.   utländsk direktinvestering som är föremål för granskning: en utländsk direktinvestering som är föremål för en formell bedömning eller utredning i enlighet med ett granskningssystem.

6.   granskningsbeslut: en åtgärd som antas vid tillämpning av ett granskningssystem.

7.   företag från ett tredjeland: ett företag som bildats eller på annat sätt organiserats enligt lagstiftningen i ett tredjeland.

Artikel 3

Medlemsstaternas granskningssystem

1.  I enlighet med denna förordning får medlemsstaterna behålla, ändra eller anta system för granskning av utländska direktinvesteringar på sitt territorium med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning▌.

2.   Regler och förfaranden för ▌granskningssystem, inbegripet tillämpliga tidsfrister, ska vara transparenta och får inte diskriminera mellan olika tredjeländer. Medlemsstaterna ska i synnerhet ange vilka omständigheter som föranleder en granskning, skälen till granskning och tillämpliga närmare förfaranderegler.

3.   Medlemsstaterna ska ▌tillämpa tidsfrister ▌inom ramen för sina granskningssystem. Granskningssystemen ska göra det möjligt för ▌medlemsstaterna att beakta de synpunkter från andra medlemsstater som avses i artiklarna 6 och 7 ▌och de kommissionsyttranden som avses i artiklarna 6, 7 och 8▌.

4.   ▌Konfidentiella uppgifter, inklusive kommersiellt känsliga uppgifter, som görs tillgängliga för de medlemsstater som utför granskningen ▌ska skyddas.

5.   ▌Utländska investerare och berörda företag ska ha möjlighet att ▌begära omprövning av de nationella myndigheternas granskningsbeslut.

6.   De medlemsstater som har ▌infört ett granskningssystem ska behålla, ändra eller anta åtgärder som krävs för att konstatera och förhindra ett kringgående av granskningssystem och granskningsbeslut.

7.   ▌Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sina befintliga granskningssystem senast den … [30 dagar efter denna förordnings ikraftträdande]. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla nyligen antagna granskningssystem eller ändringar av ett befintligt granskningssystem senast 30 dagar efter det att det nyligen antagna granskningssystemet eller en ändring av ett befintligt granskningssystem har trätt i kraft.

8.   Senast tre månader efter mottagandet av de underrättelser som avses i punkt 7 ska kommissionen offentliggöra en förteckning över medlemsstaternas granskningssystem. Kommissionen ska hålla den förteckningen uppdaterad.

Artikel 4

Faktorer som medlemsstater eller kommissionen får beakta

1.   Vid ▌fastställandet av huruvida en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på ▌säkerhet eller allmän ordning får medlemsstaterna och kommissionen överväga dess potentiella effekter på bland annat följande:

a)   Kritisk infrastruktur, vare sig den är fysisk eller virtuell, däribland infrastruktur för energi, transport, vatten, hälso- och sjukvård, kommunikation, medier, databehandling eller datalagring, rymden, försvar, val eller ekonomi samt känsliga anläggningar och investeringar i mark och fastigheter som är avgörande för användningen av denna infrastruktur.

b)   Kritisk teknik och produkter med dubbla användningsområden enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009(17), däribland artificiell intelligens, robotteknik, halvledare, ▌cybersäkerhet, rymden, försvar, energilagring, kvant- och kärnteknik samt nanoteknik och bioteknik.

c)   Tillgång på kritiska insatsvaror, däribland energi eller råvaror, samt tryggad livsmedelsförsörjning.

d)   Åtkomst till känslig information, däribland personuppgifter, eller förmåga att kontrollera ▌ sådan information.

e)   Mediernas frihet och mångfald.

2.   Vid fastställandet av huruvida en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning får medlemsstaterna och kommissionen också särskilt beakta följande:

a)   Om den utländska investeraren direkt eller indirekt kontrolleras av ett tredjelands regering, däribland statliga organ eller väpnade styrkor, inbegripet genom ägarstruktur eller betydande finansiering.

b)   Om den utländska investeraren tidigare har varit delaktig i verksamhet som inverkar på säkerhet eller allmänna ordning i en medlemsstat.

c)   Om det finns en allvarlig risk för att den utländska investeraren ägnar sig åt olaglig eller kriminell verksamhet.

Artikel 5

Årlig rapportering

1.   Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna ▌till kommissionen lämna en årlig rapport för föregående kalenderår, med aggregerade uppgifter om utländska direktinvesteringar som gjorts på deras territorium, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga för dem samt aggregerade uppgifter om de begäranden som de fått från andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 6.6 och 7.5.

2.   De medlemsstater som tillämpar granskningssystem ska för varje rapporteringsperiod, utöver de uppgifter som avses i punkt 1, tillhandahålla ▌aggregerade uppgifter om tillämpningen av sina granskningssystem. ▌

3.   Kommissionen ska lägga fram en årsrapport om genomförandet av denna förordning för Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska offentliggöras.

4.   Europaparlamentet får bjuda in kommissionen till ett möte i det ansvariga utskottet för att lägga fram och förklara processuella frågor som rör genomförandet av denna förordning.

Artikel 6

Samarbetsstruktur för utländska direktinvesteringar som är föremål för granskning

1.  Medlemsstaterna ska underrätta ▌kommissionen och övriga medlemsstater om alla utländska direktinvesteringar på deras territorium som är ▌föremål för granskning ▌genom att så snart som möjligt överlämna de uppgifter som avses i artikel 9.2 i denna förordning. Underrättelsen får innehålla en förteckning över de medlemsstater vars säkerhet eller allmänna ordning man anser sannolikt kan påverkas. Som en del av ▌underrättelsen ska den medlemsstat▌ som utför granskningen i tillämpliga fall sträva efter att ange huruvida den anser att den utländska direktinvestering som är föremål för granskning sannolikt ingår omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 139/2004.

2.  Om en medlemsstat anser att en utländsk direktinvestering ▌som är föremål för granskning i en annan medlemsstat sannolikt kan inverka på dess egen säkerhet eller allmänna ordning, eller har relevant information för en sådan granskning, får den lämna synpunkter till den medlemsstat som utför granskningen. Den medlemsstat som lämnar synpunker ska samtidigt skicka dessa synpunkter till kommissionen.

Kommissionen ska underrätta de andra medlemsstaterna om att synpunkter har lämnats.

3.  Om kommissionen anser att en utländsk direktinvestering som är föremål för granskning sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning i mer än en medlemsstat, eller har relevant information om den utländska direktinvesteringen, får den avge ett yttrande till den medlemsstat som utför granskningen. Kommissionen får avge ett yttrande oavsett om andra medlemsstater har lämnat synpunkter. Kommissionen får avge ett yttrande efter synpunkter från andra medlemsstater. Kommissionen ska avge ett sådant yttrande om det är motiverat, när minst en tredjedel av medlemsstaterna anser att en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på deras säkerhet eller allmänna ordning.

Kommissionen ska underrätta de andra medlemsstaterna om att ett yttrande har avgetts.

4.   En medlemsstat som välgrundat anser att en utländsk direktinvestering på dess territorium sannolikt kan inverka på dess säkerhet eller allmänna ordning får begära att kommissionen avger ett yttrande eller att andra medlemsstater lämnar synpunkter.

5.   De synpunkter som avses i punkt 2 och de yttranden som avses i punkt 3 ska motiveras på vederbörligt sätt.

6.   Senast inom 15 kalenderdagar efter mottagande av de uppgifter som avses i punkt 1 ska andra medlemsstater och kommissionen underrätta den medlemsstat som utför granskningen att de har för avsikt att lämna synpunkter enligt punkt 2 eller avge ett yttrande enligt punkt 3. Underrättelsen får innehålla en begäran om ytterligare uppgifter utöver de uppgifter som avses i punkt 1.

En begäran om ytterligare uppgifter ska vara motiverad på vederbörligt sätt, får endast avse uppgifter som behövs för att kunna lämna synpunkter enligt punkt 2 eller för att avge ett yttrande enligt punkt 3, ska vara proportionell i förhållande till ändamålet och får inte vara orimligt betungande för den medlemsstat som utför granskningen. Begäranden om uppgifter och svar från medlemsstater ska samtidigt skickas till kommissionen.

7.   Synpunkter som avses i punkt 2 eller yttranden som avses i punkt 3 ska riktas till den medlemsstat som utför granskningen ▌och ska sändas till denna inom en rimlig tidsperiod, dock senast 35 kalenderdagar ▌efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 1▌.

Om ytterligare uppgifter har begärts i enlighet med punkt 6 ska, utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket, sådana synpunkter lämnas eller yttranden avges senast 20 kalenderdagar efter mottagandet av de ytterligare uppgifterna eller underrättelsen enligt artikel 9.5.

Utan hinder av vad som föreskrivs i punkt 6 får kommissionen avge ett yttrande efter synpunkter från andra medlemsstater inom den tidsfrist som avses i denna punkt om så är möjligt och i varje fall senast fem kalenderdagar efter den tidsfristens utgång.

8.   Om den medlemsstat som utför granskningen i undantagsfall anser att dess säkerhet eller allmänna ordning kräver omedelbara åtgärder ska den medlemsstaten underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om sin avsikt att fatta ett granskningsbeslut före utgången av de tidsfrister som avses i punkt 7 och på vederbörligt sätt motivera behovet av omedelbara åtgärder. De andra medlemsstaterna och kommissionen ska sträva efter att utan dröjsmål lämna synpunkter eller avge ett yttrande.

9.   Den medlemsstat▌ som utför granskningen ▌ska i vederbörlig utsträckning beakta de synpunkter från andra medlemsstater som avses i punkt 2 och det yttrande från kommissionen som avses i punkt 3. Det slutgiltiga granskningsbeslutet ska fattas av den medlemsstat som utför granskningen.

10.   Samarbetet ▌i enlighet med denna artikel ska ske via de kontaktpunkter som inrättats i enlighet med artikel ▌11.

Artikel 7

Samarbetsstruktur för utländska direktinvesteringar som inte är föremål för granskning

1.   Om en medlemsstat anser att en utländsk direktinvestering som planerats eller har fullbordats i en annan medlemsstat som inte är föremål för granskning i den medlemsstaten sannolikt kan inverka på dess egen säkerhet eller allmänna ordning, eller har relevant information om den utländska direktinvesteringen, får den lämna synpunkter till den andra medlemsstaten. Den medlemsstat som lämnar synpunker ska samtidigt skicka dessa synpunkter till kommissionen.

Kommissionen ska underrätta de andra medlemsstaterna om att synpunkter har lämnats.

2.   Om kommissionen anser att en utländsk direktinvestering som planeras eller har fullbordats i en medlemsstat och som inte är föremål för granskning i den medlemsstaten sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning i ▌mer än en medlemsstat, eller har relevant information om den utländska direktinvesteringen, får den avge ett yttrande till den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras ske eller har fullbordats. Kommissionen får avge ett yttrande oavsett om andra medlemsstater har lämnat synpunkter. Kommissionen får avge ett yttrande efter synpunkter från andra medlemsstater. Kommissionen ska avge ett sådant yttrande om det är motiverat, när minst en tredjedel av medlemsstaterna anser att en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på deras säkerhet eller allmänna ordning.

Kommissionen ska underrätta de andra medlemsstaterna om att ett yttrande har avgetts.

3.   En medlemsstat som välgrundat anser att en utländsk direktinvestering på dess territorium sannolikt kan inverka på dess säkerhet eller allmänna ordning får begära att kommissionen avger ett yttrande eller att andra medlemsstater lämnar synpunkter.

4.   De ▌synpunkter som avses i punkt 1 och de yttranden som avses i punkt 2 ska motiveras på vederbörligt sätt.

5.   Om ▌ en medlemsstat eller kommissionen anser ▌att en utländsk direktinvestering som inte är föremål för granskning ▌sannolikt kan inverka på ▌säkerhet och allmän ordning som avses i punkt 1 eller 2, får den från den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras ske eller har fullbordats begära ▌de uppgifter som avses i artikel 9.

En begäran om uppgifter ska vara motiverad på vederbörligt sätt, får endast avse uppgifter som behövs för att kunna lämna synpunkter ▌enligt punkt 1 eller för att avge ett yttrande enligt ▌punkt 2 , ska vara proportionell i förhållande till ändamålet och får inte vara orimligt betungande för den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras ske eller har fullbordats.

Begäranden om uppgifter och svar från medlemsstater ska samtidigt skickas till kommissionen.

6.   Synpunkter enligt punkt 1 ▌eller yttranden enligt punkt 2 ▌ska riktas till den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats och ska sändas till dem inom en rimlig tidsperiod, dock senast 35 kalenderdagar efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt ▌5 eller underrättelsen enligt artikel 9.5. Om yttrandet från kommissionen avges efter synpunkter från andra medlemsstater ska kommissionen ha ytterligare 15 kalenderdagar på sig att avge ▌yttrandet. ▌

7.   En medlemsstat ▌där en utländsk direktinvestering planeras eller har fullbordats ska i vederbörlig utsträckning beakta synpunkterna från andra medlemsstater ▌och kommissionens yttrande ▌.

8.  Medlemsstaterna kan lämna synpunkter enligt punkt 1 och kommissionen får avge ett yttrande enligt punkt 2 senast 15 månader efter att den utländska direktinvesteringen har fullbordats.

9.   Samarbetet ▌i enlighet med denna artikel ska ske via de kontaktpunkter som inrättats i enlighet med artikel 11.

10.   Denna artikel ska inte gälla för utländska direktinvesteringar som fullbordats före den ... [dag då denna förordning träder i kraft].

Artikel 8

Utländska direktinvesteringar som sannolikt kan inverka på projekt eller program av unionsintresse

1.  Om kommissionen med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning anser att en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på projekt eller program av unionsintresse får den avge ett yttrande riktat till den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats.

2.   Förfarandena i artiklarna 6 och 7 ska gälla i tillämpliga delar, med förbehåll för följande ändringar:

a)   Inom ramen för den underrättelse som avses i artikel 6.1 eller de synpunkter som avses i artiklarna 6.2 och 7.1, får en medlemsstat ange om den anser att en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på projekt eller program av unionsintresse.

b)   Yttrandet från kommissionen ska skickas till de andra medlemsstaterna.

c)   Den medlemsstat ▌där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats ▌ska i största möjliga utsträckning beakta kommissionens yttrande och lämna en förklaring till kommissionen om den inte följer dess yttrande.

3.   Vid tillämpningen av denna artikel ▌ska projekt eller program av unionsintresse ▌inbegripa sådana projekt och program som involverar ett betydande belopp eller en betydande andel unionsfinansiering eller som omfattas av unionslagstiftning rörande kritisk infrastruktur eller teknik eller kritiska insatsvaror som är av väsentlig betydelse för säkerhet eller allmän ordning. I bilagan ▌återfinns ▌förteckningen över projekt och program av unionsintresse.

4.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra förteckningen över projekt och program av unionsintresse.

Artikel 9

Uppgiftskrav

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de uppgifter som är föremål för underrättelse enligt artikel 6.1 eller begärs av kommissionen och andra medlemsstater enligt artiklarna 6.6 och 7.5▌ görs tillgängliga för kommissionen och begärande medlemsstater utan onödigt dröjsmål.

2.  De uppgifter som avses i punkt 1 ska ▌inbegripa följande:

a)   Ägarstrukturen för den utländska investeraren och det företag där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats, inklusive uppgifter om yttersta investerare och kapitaldeltagande▌.

b)  ▌Det ungefärliga värdet av den utländska direktinvesteringen.

c)   ▌Vilka produkter och tjänster som säljs och vilken affärsverksamhet som bedrivs av den utländska investeraren och av det företag där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats.

d)   De medlemsstater där den utländska investeraren och det företag där den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats bedriver relevant affärsverksamhet.

e)   Finansieringen av investeringen och finansieringskällan, på grundval av de bästa uppgifter som är tillgängliga för medlemsstaten▌.

f)   ▌Det datum då den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats.

3.   Medlemsstaterna ska sträva efter att utan onödigt dröjsmål tillhandahålla begärande medlemsstater och kommissionen eventuella kompletterande uppgifter utöver de som avses i punkterna 1 och 2, i den mån sådana uppgifter finns tillgängliga.

4.   Den medlemsstat där den utländska direktinvesteringen planeras ske eller har fullbordats får begära de uppgifter som avses i punkt 2 från den utländska investeraren eller det företag i vilket den utländska direktinvesteringen planeras eller har fullbordats. Den utländska investeraren eller det berörda företaget ska lämna den begärda informationen utan onödigt dröjsmål.

5.   En medlemsstat ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och övriga berörda medlemsstater om medlemsstaten, under exceptionella omständigheter och trots att den gjort sitt bästa, inte kan erhålla de uppgifter som avses i punkt 1. I underrättelsen ska den medlemsstaten på vederbörligt sätt motivera skälen till att uppgifterna inte tillhandahållits och förklara vad som gjorts efter bästa förmåga för att erhålla de begärda uppgifterna, inbegripet en begäran i enlighet med punkt 4.

Om inga uppgifter lämnats får synpunkter från en annan medlemsstat eller yttranden från kommissionen bygga på de uppgifter som finns tillgängliga för dem.

Artikel 10

De lämnade uppgifternas konfidentialitet

1.  Uppgifter som mottas till följd av tillämpningen av denna förordning ska användas enbart för det ändamål för vilket de begärts.

2.  Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa skyddet av konfidentiella uppgifter som erhålls vid tillämpningen av denna förordning i enlighet med unionsrätten och respektive nationell rätt.

3.   Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa att det inte beslutas att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som tillhandahållits eller utbytts inom ramen för denna förordning ska placeras på en lägre säkerhetsskyddsklassificeringsnivå eller att de inte längre ska vara säkerhetsskyddsklassificerade utan föregående skriftligt medgivande från upphovsmannen.

Artikel 11

Kontaktpunkter

1.   Varje medlemsstat och kommissionen ska inrätta en ▌kontaktpunkt ▌för genomförandet av denna förordning. ▌Medlemsstaterna och kommissionen ska involvera dessa ▌kontaktpunkter i alla frågor som rör genomförandet av denna förordning.

2.   Kommissionen ska tillhandahålla ett säkert och krypterat system för att stödja direkt samarbete och utbyte av uppgifter mellan kontaktpunkterna.

Artikel 12

Expertgrupp för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen

Expertgruppen för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen som tillhandahåller kommissionen råd och sakkunskap ska fortsätta att diskutera frågor som rör granskningen av utländska direktinvesteringar, dela med sig av bästa praxis och tillvaratagna erfarenheter och utbyta åsikter om utvecklingstendenser och frågor av gemensamt intresse som rör utländska direktinvesteringar. Kommissionen ska också överväga att rådfråga den gruppen om processuella frågor som rör genomförandet av denna förordning.

Diskussionerna i gruppen ska vara konfidentiella.

Artikel 13

Internationellt samarbete

Medlemsstaterna och kommissionen får samarbeta med de ansvariga myndigheterna i tredjeländer i frågor som rör granskningen av utländska direktinvesteringar med hänsyn till säkerhet och allmän ordning.

Artikel 14

Behandling av personuppgifter

1.  All behandling av personuppgifter i enlighet med denna förordning ska utföras i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och förordning (EU) 2018/1725 och endast i den utsträckning det behövs för medlemsstaternas granskning av utländska direktinvesteringar och för att säkerställa effektiviteten i det samarbete som föreskrivs genom den här förordningen.

2.  Personuppgifter som rör genomförandet av den här förordningen ska inte lagras under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka de samlades in.

Artikel 15

Utvärdering

1.  Senast den … [tre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas) och vart femte år därefter, ▌ska kommissionen utvärdera denna förordnings funktion och ändamålsenlighet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet▌. Medlemsstaterna ska involveras i detta arbete och vid behov ▌till kommissionen lämna ▌ytterligare uppgifter som behövs för utarbetandet av rapporten.

2.  Om det i rapporten rekommenderas att denna förordning ska ändras kan den ▌åtföljas av ett lämpligt lagstiftningsförslag.

Artikel 16

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.4 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [den dag då denna förordning träder i kraft].

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 8.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den … (18 månader efter denna förordnings ikraftträdande).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …,

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Förteckning över projekt och program av unionsintresse som avses i artikel 8.3

1.   Europeiska program för globala satellitnavigeringssystem (Galileo och Egnos):

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 1).

2.   Copernicus:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av Copernicusprogrammet och om upphävande av förordning (EU) nr 911/2010 (EUT L 122, 24.4.2014, s. 44).

3.   Horisont 2020:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104), inbegripet åtgärder inom detta som rör viktig möjliggörande teknik som artificiell intelligens, robotteknik, halvledare och cybersäkerhet.

4.   Transeuropeiska transportnät (TEN-T):

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).

5.   Transeuropeiska energinät (TEN-E):

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

6.   Transeuropeiska telekommunikationsnät:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 av den 11 mars 2014 om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och om upphävande av beslut nr 1336/97/EG (EUT L 86, 21.3.2014, s. 14).

7.   Europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 av den 18 juli 2018 om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som syftar till att stödja konkurrenskraften och innovationsförmågan inom unionens försvarsindustri (EUT L 200, 7.8.2018, s. 30).

8.   Permanent strukturerat samarbete (Pesco):

Rådets beslut (Gusp) 2018/340 av den 6 mars 2018 om fastställande av förteckningen över projekt som ska utarbetas inom ramen för permanent strukturerat samarbete (EUT L 65, 8.3.2018, s. 24).

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

KOMMISSIONENS UTTALANDE

På begäran av Europaparlamentet åtar sig Europeiska kommissionen att,

–  så snart de har färdigställts, låta Europaparlamentet ta del av de standardformulär som kommissionen kommer att utarbeta för att underlätta medlemsstaternas efterlevnad av de årliga rapporteringsskyldigheterna enligt artikel 5 i förordningen, och att

–   årligen låta Europaparlamentet ta del av dessa standardformulär, parallellt med den årliga rapporteringen till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 5.3 i förordningen.

(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 94.
(2) EUT C 247, 13.7.2018, s. 28.
(3)EUT C 262, 25.7.2018, s. 94.
(4)(EUT C 247, 13.7.2018. s. 28).
(5)Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2019.
(6)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(7)Kommissionens beslut av den 29.11.2017 om inrättande av en expertgrupp för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen (ännu ej offentliggjort i EUT) (C(2017) 7866 final).
(8)Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).
(9) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72,17.3,2015, s. 53).
(10)EUT C 202, 8.7.2011, s. 13.
(11)Artikel 4.1 a i avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse och artikel 4.2 i beslut (EU, Euratom) 2015/444.
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(14)EGT L 336, 23.12.1994, s. 191.
(15)Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).
(16)Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338); Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1); Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(17)Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1).


Driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen ***I
PDF 335kWORD 93k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen (omarbetning) (COM(2017)0280 – C8-0173/2017 – 2017/0128(COD))
P8_TA-PROV(2019)0122A8-0199/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0280),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0173/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 juli 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för transport och turism i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 november 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0199/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen (omarbetning)

P8_TC1-COD(2017)0128


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG(6) har ändrats väsentligt. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)   Det är önskvärt att uppnå ett allmänt införande av elektroniska vägtullsystem i medlemsstaterna och i grannländerna, och att i största möjliga utsträckning ha tillförlitliga, användarvänliga och kostnadseffektiva system som är anpassade till den framtida utvecklingen av unionens strategi för vägavgifter och till den framtida tekniska utvecklingen. Elektroniska vägtullsystem måste därför göras driftskompatibla så att de kostnader och de bördor som är förknippade med betalning av vägtullar i unionen kan minskas.

(3)  Driftskompatibla elektroniska vägtullsystem bidrar till att uppnå de mål som fastställs i unionsrätten om vägtullar.

(4)  Den bristande driftskompatibiliteten är ett betydande problem i sådana elektroniska vägtullsystem där den vägavgift som ska betalas är kopplad till den sträcka som fordonet har färdats (distansbaserade vägtullar) eller till att fordonet passerar en specifik punkt (t.ex. trängselavgift). Bestämmelserna om driftskompabilitet mellan elektroniska vägtullsystem bör därför tillämpas endast på dessa system och inte på system där vägavgiften är kopplad till den tid som fordonet befinner sig på den avgiftsbelagda infrastrukturen (t.ex. tidsbaserade system som vinjetter).

(5)  Gränsöverskridande verkställighet av skyldigheten att betala vägavgifter i unionen är ett betydande problem i alla typer av system, oavsett om det är distans-, trängsel- eller tidsbaserade system och oavsett om de är elektroniska eller manuella. För att åtgärda problemet med gränsöverskridande verkställighet till följd av en underlåtenhet att betala en vägavgift bör bestämmelserna om gränsöverskridande informationsutbyte tillämpas på alla dessa system.

(6)  I nationell rätt kan överträdelsen bestående i underlåtenhet att betala vägavgift klassificeras antingen som en administrativ överträdelse eller som ett brott. Detta direktiv bör gälla oberoende av hur överträdelsen klassificeras.

(7)  Eftersom parkeringsavgifter inte klassificeras på ett enhetligt sätt i hela unionen och indirekt är kopplade till användning av infrastrukturen bör de inte ingå i detta direktivs tillämpningsområde.

(8)  Driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem kräver harmonisering av den teknik som används och av gränssnitten mellan driftskompatibilitetskomponenterna.

(9)   Harmoniseringen av teknik och gränssnitt bör stödjas genom utveckling och underhåll av lämpliga öppna och offentliga standarder som är tillgängliga utan diskriminering för alla systemleverantörer.

(10)   För att leverantörer av vägtulltjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS) ska kunna täcka den kommunikationsteknik som krävs med sin fordonsutrustning bör de tillåtas att utnyttja och ansluta till andra maskinvaru- och programvarusystem som redan finns i fordonet, t.ex. satellitnavigeringssystem eller bärbara enheter.

(11)   De särskilda egenskaperna hos elektroniska vägtullsystem som för närvarande tillämpas på lätta fordon bör beaktas. Eftersom inga sådana elektroniska vägtullsystem för närvarande utnyttjar satellitbaserad positionsbestämning eller mobil kommunikation bör EETS-leverantörer tillåtas att under en begränsad tidsperiod förse användare av lätta fordon med sådan fordonsutrustning som endast lämpar sig för användning med 5,8 GHz-mikrovågsteknik. Denna avvikelse bör inte påverka medlemsstaternas rätt att införa satellitbaserade vägtullar för lätta fordon.

(12)  Vägtullsystem som baseras på teknik för automatisk nummerplåtsavläsning kräver fler manuella kontroller av vägtullstransaktioner i back office än system som använder fordonsutrustning. System som använder fordonsutrustning är effektivare för stora områden med elektroniska vägtullar, och system som använder teknik för automatisk nummerplåtsavläsning är lämpligare för små områden, såsom vägtullar i städer, där användningen av fordonsutrustning skulle medföra oproportionerliga kostnader eller administrativa bördor. Teknik för automatisk nummerplåtsavläsning kan vara användbar särskilt i kombination med annan teknik.

(13)  Mot bakgrund av teknisk utveckling knuten till lösningar som baseras på teknik för automatisk nummerplåtsavläsning bör standardiseringsorganen uppmuntras att fastställa nödvändiga tekniska standarder.

(14)  EETS-leverantörers särskilda rättigheter och skyldigheter bör gälla enheter som visar att de uppfyller vissa krav och har beviljats registrering som EETS-leverantörer i den medlemsstat där de är etablerade.

(15)  För att säkerställa att marknaden fungerar på ett rättvist och effektivt sätt bör rättigheter och skyldigheter för de huvudsakliga EETS-aktörerna, dvs. EETS-leverantörer, avgiftsupptagare och EETS-användare, tydligt anges.

(16)  Det är särskilt viktigt att värna om vissa rättigheter för EETS-leverantörerna, såsom rätten till skydd av kommersiellt känsliga uppgifter, och att detta sker utan att kvaliteten på de tjänster som avgiftsupptagare och EETS‑användare tillhandahålls påverkas negativt. I synnerhet bör avgiftsupptagaren åläggas att inte lämna ut kommersiellt känsliga uppgifter till någon av EETS-leverantörens konkurrenter. Den mängd och typ av uppgifter som EETS-leverantörer översänder till avgiftsupptagare, för beräkning och tillämpning av vägtullar eller för kontroll av beräkningen av den vägtull som EETS-leverantörerna tillämpar på EETS-användares fordon, bör begränsas till ett strikt minimum.

(17)  För att höja de elektroniska vägtullsystemens övergripande effektivitet bör EETS-leverantörerna åläggas att till fullo samarbeta med avgiftsupptagarna vid deras ansträngningar när det gäller verkställighet. Därför bör avgiftsupptagare, i fall där det finns misstankar om en underlåtenhet att betala vägavgift, ha rätt att av EETS-leverantören begära uppgifter om fordonet och den ägare eller innehavare av fordonet som är EETS-leverantörens kund, under förutsättning att dessa uppgifter inte används för något annat syfte än verkställighet.

(18)  För att göra det möjligt för EETS-leverantörer att konkurrera om alla kunder inom ett visst EETS-område på ett icke-diskriminerande sätt är det viktigt att de ges möjlighet att bli ackrediterade för detta område i tillräckligt god tid för att de ska kunna erbjuda användarna tjänster från den dag då vägtullsystemet tas i drift.

(19)  Avgiftsupptagare bör ge EETS-leverantörer tillgång till sitt EETS-område på icke-diskriminerande grund.

(20)  För att säkerställa transparens och tillgång till EETS‑områdena på icke-diskriminerande grund för alla EETS-leverantörer bör avgiftsupptagare offentliggöra all nödvändig information om rätt till tillgång i en EETS‑områdesdeklaration.

(21)  Alla rabatter eller avdrag på vägtullar som en medlemsstat eller avgiftsupptagare erbjuder bör vara transparenta, tillkännages offentligt och tillhandahållas enligt samma villkor till EETS-leverantörers kunder.

(22)  EETS-leverantörer bör ha rätt till skälig ersättning, beräknad på grundval av en transparent, icke-diskriminerande och identisk metod.

(23)  Avgiftsupptagare bör ha rätt att dra av skäliga kostnader för att tillhandahålla, driva och underhålla de EETS-specifika delarna av det elektroniska vägtullsystemet från ersättningen till EETS-leverantörer.

(24)  EETS-leverantörerna bör betala avgiftsupptagaren alla de vägtullar som deras kunder är skyldiga att betala. EETS-leverantörerna bör dock inte vara ansvariga för vägtullar som deras kunder inte har betalat när kunderna har fordonsutrustning som till avgiftsupptagaren har anmälts som ogiltigförklarad.

(25)  Om en rättslig enhet som är en leverantör av vägtulltjänster även har andra funktioner i ett elektroniskt vägtullsystem eller bedriver andra verksamheter som inte är direkt kopplade till uttaget av elektroniska vägtullar, bör enheten vara skyldig att föra räkenskaper som gör det möjligt att tydligt skilja kostnader och intäkter i samband med tillhandahållande av vägtulltjänster från kostnader och intäkter i samband med annan verksamhet, och att på begäran informera det relevanta förlikningsorganet eller den berörda rättsliga myndigheten om kostnaderna och intäkterna i samband med tillhandahållande av vägtulltjänster. Korssubventionering mellan verksamhet som utförs i egenskap av leverantör av vägtulltjänster och annan verksamhet bör inte vara tillåten.

(26)  Oberoende av nationalitet, bosättningsmedlemsstat och registreringsmedlemsstat för fordonet bör användare ha möjlighet att abonnera på EETS genom vilken EETS-leverantör som helst.

(27)  För att undvika dubbel betalning och för att ge användarna rättslig säkerhet bör användarens skyldigheter gentemot den relevanta avgiftsupptagaren anses fullgjorda när användaren har betalat en vägtull till en EETS-leverantör.

(28)  Kontraktsförhållandena mellan avgiftsupptagare och EETS-leverantörer bör bland annat säkerställa att vägtullarna betalas korrekt.

(29)  Ett medlingsförfarande bör fastställas för lösning av tvister mellan avgiftsupptagare och EETS-leverantörer under kontraktsförhandlingar och i kontraktsförhållandena mellan dessa. Avgiftsupptagare och EETS-leverantörer bör samråda med nationella förlikningsorgan när de söker tvistlösning beträffande rätten till tillgång till EETS-områden på icke-diskriminerande grund.

(30)  Förlikningsorgan bör ha befogenhet att kontrollera att de kontraktsvillkor som ålagts en EETS-leverantör är icke-diskriminerande. De bör särskilt ha befogenhet att kontrollera att den ersättning som avgiftsupptagaren erbjuder EETS-leverantörerna är förenlig med de principer som fastställs i detta direktiv.

(31)  Trafikuppgifter om EETS-användare utgör ett bidrag som är avgörande för att förstärka medlemsstaternas transportplanering. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att begära sådana uppgifter från leverantörer av vägtulltjänster, inbegripet EETS-leverantörer för att utforma trafikplaneringen och förbättra trafikledningen eller för annan icke‑kommersiell statlig användning, i överensstämmelse med tillämpliga dataskyddsregler.

(32)  Det behövs en ram som fastställer förfarandena för ackreditering av EETS-leverantörer för ett EETS-område och som säkerställer rättvis tillgång till marknaden samtidigt som en adekvat servicenivå garanteras. EETS‑områdesförklaringen bör utförligt beskriva förfarandet för ackreditering av en EETS-leverantör till EETS-området, och i synnerhet förfarandet för kontroll av driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse med specifikationerna och lämplighet för användning. Förfarandet bör vara identiskt för alla EETS-leverantörer.

(33)  För att säkerställa att information från EETS-marknadsaktörer är lättillgänglig bör medlemsstaterna åläggas att sammanställa och offentliggöra alla viktiga uppgifter rörande EETS i allmänt tillgängliga nationella register.

(34)  För att tillåta tekniska framsteg är det viktigt att avgiftsupptagare har möjlighet att testa ny vägtullsteknik eller nya vägtullskoncept. Sådana tester bör dock vara begränsade, och EETS-leverantörer bör inte vara skyldiga att delta i dem. Kommissionen bör ha möjlighet att inte godkänna sådana tester om de kan störa det normala elektroniska vägtullsystemets eller EETS funktion.

(35)  Stora skillnader i de tekniska specifikationerna för elektroniska vägtullsystem skulle kunna hämma uppnåendet av driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullar i hela EU, och därigenom bidra till att den nuvarande situationen, där användare behöver flera olika fordonsutrustningar för att betala vägtullar i unionen, kvarstår. Denna situation gör transportverksamheten mindre effektiv och vägtullsystemen mindre kostnadseffektiva, samt gör det svårare att uppnå de transportpolitiska målen. Problemen som orsakar denna situation bör därför åtgärdas.

(36)  Även om den gränsöverskridande driftskompatibiliteten i unionen blir allt bättre så är målet på medellång till lång sikt att göra det möjligt att resa i hela unionen med endast en fordonsutrustning. I syfte att undvika administrativa bördor och kostnader för väganvändare är det därför viktigt att kommissionen utarbetar en färdplan för att uppnå detta mål, och för att underlätta den fria rörligheten för personer och varor i unionen, utan negativ inverkan på konkurrensen på marknaden.

(37)  Eftersom EETS är en marknadsbaserad tjänst bör EETS-leverantörer inte åläggas att tillhandahålla sina tjänster i hela unionen. För användarnas skull bör EETS-leverantörer dock vara skyldiga att täcka samtliga EETS‑områden i varje medlemsstat där de beslutar att tillhandahålla sina tjänster. Dessutom bör kommissionen bedöma om den flexibilitet som ges EETS-leverantörer leder till att små eller perifera EETS-områden lämnas utanför EETS och, om den finner att så är fallet, vidta nödvändiga åtgärder.

(38)  EETS-områdesdeklarationen bör utförligt beskriva de kommersiella ramvillkoren för den verksamhet som EETS-leverantörer bedriver i EETS-området i fråga. Den bör i synnerhet beskriva den metod som används för att beräkna ersättningen till EETS-leverantörer.

(39)  När ett nytt elektroniskt vägtullsystem lanseras eller när ett befintligt system ändras väsentligt bör avgiftsupptagaren offentliggöra de nya eller uppdaterade EETS-områdesdeklarationerna i tillräckligt god tid för att göra det möjligt för EETS-leverantörer att bli ackrediterade för systemet eller få sin ackreditering förnyad senast en månad innan systemet tas i drift. Avgiftsupptagaren bör utforma och följa förfarandet för ackreditering respektive förnyad ackreditering av EETS-leverantörer på ett sådant sätt att förfarandet kan avslutas senast en månad innan det nya eller väsentligt ändrade systemet tas i drift. Avgiftsupptagare bör respektera sin del av det planerade förfarandet såsom det definieras i EETS-områdesdeklarationen.

(40)  Avgiftsupptagare bör inte begära eller kräva sådana särskilda tekniska lösningar av EETS-leverantörer som skulle kunna äventyra driftskompatibiliteten med andra EETS-områden och med EETS-leverantörernas befintliga driftskompatibilitetskomponenter.

(41)   EETS har potential att avsevärt minska de administrativa kostnaderna och bördorna för operatörer och förare av internationella vägtransporter.

(42)  EETS-leverantörer bör ha rätt att ställa ut fakturor till EETS-användare. Avgiftsupptagare bör dock ha rätt att begära att fakturor skickas för deras räkning och i deras namn, eftersom fakturering som sker direkt i en EETS-leverantörs namn kan få negativa administrativa och skattemässiga konsekvenser i vissa EETS-områden.

(43)  Varje medlemsstat med minst två EETS-områden bör utse ett kontaktställe för EETS-leverantörer som vill tillhandahålla EETS på medlemsstatens territorium, i syfte att underlätta deras kontakter med avgiftsupptagarna.

(44)  Elektroniska vägtulltjänster och andra tjänster, såsom C‑ITS‑tillämpningar (Co-operative ITS) utnyttjar liknande teknik och angränsande frekvensband för kommunikation över korta avstånd mellan olika fordon och mellan fordon och infrastruktur. I framtiden förtjänar potentialen för tillämpning av annan ny teknik för elektroniska vägtullar att utforskas, efter en grundlig bedömning av de kostnader, fördelar, tekniska hinder och möjliga lösningar som hänger samman med detta. Det är viktigt att åtgärder vidtas för att skydda befintliga investeringar i 5,8 GHz mikrovågsteknik från störningar från annan teknik.

(45)  Utan att det påverkar stadsstödsrätt och konkurrensrätt bör medlemsstaterna ha rätt att utarbeta åtgärder för att främja uttag och fakturering av elektroniska vägtullar.

(46)  När standarder som är relevanta för EETS ses över av ▌standardiseringsorganen bör det finnas lämpliga övergångsbestämmelser för att säkerställa kontinuiteten i EETS och att de driftskompatibilitetskomponenter som redan används när standarderna ses över är kompatibla med vägtullsystemen.

(47)  EETS bör tillåta utveckling av intermodalitet, samtidigt som principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar” följs.

(48)  Problem med att identifiera personer som kommer från utlandet och som bryter mot regler för elektroniska vägtullsystem hämmar en fortsatt utbredning av sådana system och en bredare tillämpning på unionens vägar av principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar”, och det finns därför ett behov av att hitta ett sätt att identifiera sådana personer och behandla deras personuppgifter.

(49)  Med tanke på konsekvens och effektiv resursanvändning bör systemet för utbyte av information om dem som underlåter att betala en vägavgift och om deras fordon utnyttja samma verktyg som används för det utbyte av information om trafiksäkerhetsrelaterade brott som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413(7).

(50)  I vissa medlemsstater fastställs en underlåtenhet att betala en vägavgift först när användaren har underrättats om skyldigheten att betala vägavgiften. Eftersom detta direktiv inte harmoniserar nationell rätt i detta avseende bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillämpa detta direktiv för att identifiera användare och fordon för underrättelseändamål. En sådan utökad tillämpning bör dock endast vara tillåten om vissa villkor är uppfyllda.

(51)  Uppföljningsförfaranden som inleds efter en underlåtenhet att betala vägavgift är inte harmoniserade i unionen. I många fall ges den identifierade väganvändaren möjlighet att betala den utestående vägavgiften, eller ett fast ersättningsbelopp, direkt till den enhet som ansvarar för att ta ut vägavgiften, innan några ytterligare administrativa eller straffrättsliga förfaranden inleds av medlemsstatens myndigheter. Det är viktigt att ett sådant effektivt förfarande för att sätta stopp för underlåtenheten att betala vägavgift finns tillgängligt på liknande villkor för alla väganvändare. I detta syfte bör medlemsstaterna få tillhandahålla den enhet som är ansvarig för att ta ut vägavgiften de uppgifter som behövs för att identifiera dels det fordon med avseende på vilket en underlåtenhet att betala vägavgift har ägt rum, dels dess ägare eller innehavare, förutsatt att ett korrekt skydd av personuppgifter säkerställs. I detta sammanhang bör medlemsstaterna säkerställa att fullgörandet av den betalningsanmodan som utfärdats av den berörda enheten betyder att underlåtenheten att betala vägavgift har åtgärdats.

(52)  I vissa medlemsstater betraktas avsaknaden av, eller funktionsfel hos, fordonsutrustning som en underlåtenhet att betala en vägavgift när sådana avgifter endast kan betalas med fordonsutrustning.

(53)  Medlemsstaterna bör ▌förse kommissionen med den information och de uppgifter som krävs för att utvärdera ändamålsenligheten och effektiviteten i systemet för utbyte av information om dem som underlåter att betala en vägavgift. Kommissionen bör ▌bedöma de uppgifter och den information som erhålls och ▌vid behov föreslå ändringar av detta direktiv.

(54)  Utöver att analysera möjliga åtgärder för att ytterligare underlätta gränsöverskridande verkställighet av skyldigheten att betala vägavgifter i unionen, bör kommissionen i sin rapport också bedöma behovet av ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna.

(55)  Verkställighet av skyldigheten att betala vägavgifter, identifiering av fordonet och av ägaren eller innehavaren av det fordon för vilket en underlåtenhet att betala en vägavgift har fastställts och insamling av information om användaren för att säkerställa att avgiftsupptagaren fullgör sina skyldigheter gentemot skattemyndigheterna medför behandling av personuppgifter. Sådan behandling måste ske i enlighet med unionsregler, bland annat de i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(8), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680(9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG(10). Rätten till skydd av personuppgifter erkänns uttryckligen i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(56)  Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att fastställa regler om avgiftsbeläggning av väginfrastruktur och om beskattningsfrågor.

(57)  För att ▌underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare till, eller innehavare av, fordon för vilka det har förekommit en underlåtenhet att betala vägavgifter bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga I för att spegla ändringar i unionsrätten. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen även med avseende på fastställande av närmare bestämmelser för klassificering av fordon i syfte att fastställa tillämpliga taxesystem, att närmare fastställa EETS-användarnas skyldigheter när det gäller tillhandahållande av uppgifter till EETS-leverantören och användning och hantering av fordonsutrustningen, fastställa krav för driftskompatibilitetskomponenter avseende säkerhet och hälsa, driftsäkerhet och tillgänglighet, miljöskydd, teknisk kompatibilitet, säkerhet och integritet samt drift och skötsel, fastställa allmänna infrastrukturkrav för driftskompatibilitetskomponenter och fastställa minimikriterier för anmälda organs behörighet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(58)  Genomförandet av detta direktiv kräver enhetliga villkor för tillämpningen av tekniska och administrativa specifikationer för införande, i medlemsstaterna, av förfaranden som rör EETS-aktörer och gränssnitt mellan dem för att underlätta driftskompatibilitet och säkerställa att nationella marknader för uttag av vägtullar regleras med likvärdiga regler. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv och för att fastställa dessa tekniska och administrativa specifikationer bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(12).

(59)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell rätt av direktivet som anges i del B i bilaga III.

(60)  Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt skyddet av personuppgifter.

(61)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(13).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I detta direktiv fastställs de villkor som är nödvändiga för följande syften:

a)  Säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem ▌på hela unionens vägnät, motorvägar i och utanför städer, ▌större och mindre vägar, samt olika konstruktioner, såsom tunnlar eller broar, och färjor.

b)  Underlätta gränsöverskridande informationsutbyte av fordonsregistreringsuppgifter för fordon samt ägare eller innehavare av fordon för vilka det förekommit en underlåtenhet att betala vägavgifter av något slag i unionen.

I syfte att respektera subsidiaritetsprincipen ska detta direktiv ▌tillämpas utan att det påverkar de beslut som medlemsstaterna fattar om uttag av vägavgifter för särskilda typer av fordon och om nivån på och ändamålet med sådana avgifter.

2.  Artiklarna 3–22 ska inte tillämpas på

a)  vägtullsystem som inte är elektroniska i den mening som avses i artikel 2.10, och

b)  små, rent lokala vägtullsystem för vilka kostnaderna för att uppfylla kraven i artiklarna 3–22 inte skulle stå i proportion till fördelarna.

3.   Detta direktiv ska inte tillämpas på parkeringsavgifter.

4.  Målet för driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i unionen ska uppnås med hjälp av Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS, European Electronic Toll Service), som ska vara ett komplement till medlemsstaternas nationella elektroniska vägtullsystem.

5.  Om nationell rätt kräver att användaren underrättas om skyldigheten att betala innan en underlåtenhet att betala en vägavgift kan fastställas får medlemsstaterna även tillämpa detta direktiv för att identifiera ägaren eller innehavaren av fordonet, samt själva fordonet, för underrättelseändamål endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Det finns inga andra sätt att identifiera ägaren eller innehavaren av fordonet.

b)  Underrättelsen till ägaren eller innehavaren av fordonet om skyldigheten att betala är ett obligatoriskt led i förfarandet för betalning av vägavgift enligt nationell rätt.

6.  Om en medlemsstat tillämpar punkt 5 ska den vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att alla uppföljningsförfaranden rörande skyldigheten att betala vägavgiften handhas av offentliga myndigheter. Hänvisningar till underlåtenhet att betala en vägavgift i detta direktiv ska inbegripa fall som omfattas av punkt 5 om den medlemsstat där underlåtenheten att betala inträffar tillämpar den punkten.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.  vägtulltjänst: en tjänst som gör det möjligt för användare att använda ett fordon inom ett eller flera EETS‑områden inom ramen för ett och samma kontrakt och, vid behov, med en och samma fordonsutrustning, inbegripet att

a)  vid behov tillhandahålla en anpassad fordonsutrustning till användare och bibehålla dess funktionalitet,

b)  garantera att avgiftsupptagaren får betalning för den vägtull som användaren är skyldig att betala,

c)  tillhandahålla användaren de verktyg genom vilka betalningen ska ske eller acceptera ett befintligt betalningssätt,

d)  ta ut vägtullen från användaren,

e)  sköta kundkontakterna med användaren, och

f)  genomföra och följa säkerhets- och integritetspolicyer för vägtullsystemen.

2.  leverantör av vägtulltjänster: en rättslig enhet som tillhandahåller vägtulltjänster inom ett eller flera EETS-områden för en eller flera fordonsklasser.

3.  avgiftsupptagare: en offentlig eller privat enhet som tar ut vägtullar för fordonstrafik i ett EETS-område.

4.  utsedd avgiftsupptagare: en offentlig eller privat enhet som har utsetts till avgiftsupptagare i ett framtida EETS-område.

5.  Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS): en vägtulltjänst som en EETS-leverantör genom ett kontrakt tillhandahåller en EETS-användare inom ett eller flera EETS-områden.

6.  EETS-leverantör: en enhet som genom ett separat kontrakt beviljar en EETS-användare tillgång till EETS, överför vägtullarna till den relevanta avgiftsupptagaren och är registrerad i den medlemsstat där den är etablerad.

7.  EETS-användare: en fysisk eller juridisk person som har ett kontrakt med en EETS-leverantör för att ha tillgång till EETS.

8.  EETS-område: en väg, ett vägnät, en konstruktion, såsom en bro eller en tunnel, eller en färja, där vägtullar tas upp med hjälp ▌av ett elektroniskt vägtullsystem.

9.  EETS-kompatibelt system: de delar av ett elektroniskt vägtullsystem som särskilt behövs för integrationen av EETS-leverantörer i systemet och för driften av EETS.

10.  elektroniskt vägtullsystem: ett system för uttag av vägtullar i vilket användarens skyldighet att betala vägtullen enbart utlöses av och är kopplad till automatisk upptäckt av att fordonet befinner sig på en viss plats genom fjärrkommunikation med fordonsutrustning i fordonet eller automatisk nummerplåtsavläsning.

11.  fordonsutrustning: den kompletta uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som ska användas som en del av vägtulltjänsten och som installeras eller medförs i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning och fjärrmottagning/-överföring av data, antingen i form av en separat anordning eller inbyggd i fordonet.

12.  huvudsaklig tjänsteleverantör: en leverantör av vägtulltjänster med särskilda skyldigheter, såsom skyldigheten att underteckna kontrakt med alla intresserade användare, eller särskilda rättigheter, såsom särskild ersättning eller ett garanterat långtidskontrakt, som skiljer sig från de rättigheter och skyldigheter som andra tjänsteleverantörer har.

13.  driftskompatibilitetskomponenter: alla grundläggande komponenter, grupper av komponenter, underenheter eller kompletta enheter av utrustning som har införlivats eller som man avser att införliva i EETS och som systemets driftskompatibilitet är direkt eller indirekt beroende av, inbegripet såväl materiella föremål som immateriella föremål, t.ex. programvara.

14.  lämplighet för användning: en driftskompatibilitetskomponents förmåga att uppnå och bibehålla specificerade prestanda när den är i bruk, typiskt integrerad i EETS i förbindelse med en avgiftsupptagares system.

15.  tullkontextdata: den information som ansvarig avgiftsupptagare fastställt som nödvändig för att fastställa den vägtull som ska betalas för att framföra ett fordon i ett visst vägtullsområde och slutföra vägtullstransaktionen.

16.  färdvägsdeklaration: en uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon befinner sig i ett EETS-område, i ett format som leverantören av vägtulltjänster och avgiftsupptagaren har kommit överens om.

17.  parametrar för klassificering av fordon: fordonsrelaterade uppgifter i enlighet med vilka vägtullar beräknas på grundval av tullkontextdata.

18.  back office: ett centralt elektroniskt system som används av avgiftsupptagaren, av en grupp avgiftsupptagare som har skapat en hub för driftskompatibilitet eller av EETS-leverantören för att samla in, bearbeta och skicka uppgifter inom ramen för ett elektroniskt vägtullsystem.

19.  väsentligen ändrat system: ett befintligt elektroniskt vägtullsystem som har genomgått eller genomgår en förändring som kräver att EETS-leverantörer gör ändringar i de driftskompatibilitetskomponenter som är i drift, såsom omprogrammering eller anpassning av gränssnitten för deras back office, till den grad att förnyad ackreditering krävs.

20.  ackreditering: förfarande som definieras och handhas av avgiftsupptagaren och som EETS-leverantörer måste genomgå innan de får tillstånd att tillhandahålla EETS i ett EETS-område.

21.  vägtull eller vägavgift: en avgift som en väganvändare måste betala för att få trafikera en viss väg, ett vägnät, en konstruktion, såsom en bro eller en tunnel, eller en färja.

22.  underlåtenhet att betala vägavgift: en ▌överträdelse som består i att en väganvändare underlåter att betala en vägavgift i en medlemsstat och ▌som fastställs genom relevanta nationella bestämmelser i den medlemsstaten.

23.  registreringsmedlemsstat: den medlemsstat där ▌det fordon för vilket vägavgiften ska betalas är registrerat.

24.  nationell kontaktpunkt: en behörig myndighet i en medlemsstat som utsetts av en medlemsstat för gränsöverskridande utbyte av fordonsregistreringsuppgifter.

25.  automatisk sökning: förfarande för tillgång online för att söka i databaser i en, fler än en eller samtliga medlemsstater.

26.  fordon: motorfordon eller ledade fordonskombinationer som är avsedda för eller som används för person- eller godstransport på väg.

27.  innehavare av fordonet: den person i vars namn fordonet är registrerat, såsom denna person definieras i registreringsmedlemsstatens rätt.

28.  tungt fordon: ett fordon ▌med en tillåten totalvikt som överstiger 3,5 ton ▌.

29.  lätt fordon: ett fordon med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton.

Artikel 3

Tekniska lösningar

1.  I alla nya elektroniska vägtullsystem som kräver installation eller användning av fordonsutrustning ska en eller flera av följande tekniska lösningar ▌tillämpas för elektroniska vägtullstransaktioner:

a)  Satellitbaserad positionsbestämning.

b)  Mobilkommunikation.

c)  5,8 GHz mikrovågsteknik.

Befintliga elektroniska vägtullsystem som kräver installation eller användning av fordonsutrustning och användning av annan teknik ▌ska uppfylla de krav som anges i första stycket i denna punkt om betydande tekniska förbättringar genomförs.

2.  Kommissionen ska begära att de relevanta standardiseringsorganen i enlighet med förfarandet i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(14) ▌snabbt antar standarder som är tillämpliga på elektroniska vägtullsystem vad gäller den teknik som anges i punkt 1 första stycket och tekniken för automatisk nummerplåtsavläsning, och uppdaterar dessa när det är nödvändigt. Kommissionen ska begära att standardiseringsorganen säkerställer driftskompatibilitetskomponenternas fortlöpande kompatibilitet.

3.  Fordonsutrustning som använder teknik för satellitbaserad positionsbestämning och som släpps ut på marknaden efter den … [30 månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska vara kompatibel med de tjänster för positionsbestämning som tillhandahålls av systemen Galileo och Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) ▌.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 ska EETS-leverantörer ge EETS-användare tillgång till fordonsutrustning som är lämplig för användning, som är driftskompatibel och som kan kommunicera med alla relevanta elektroniska vägtullsystem som är i bruk i medlemsstaterna och som använder sådan teknik som anges i punkt 1 första stycket.

5.  Fordonsutrustningen får använda egen maskin- och programvara, delar av annan maskin- och programvara som finns i fordonet, eller både och. Fordonsutrustningen får använda annan teknik än sådan som anges i punkt 1 första stycket för att kommunicera med andra maskinvarusystem som finns i fordonet, förutsatt att säkerheten, tjänstens kvalitet och integritetsskyddet säkerställs.

EETS-fordonsutrustning får erbjuda andra tjänster än vägtullar, förutsatt att användningen av sådana tjänster inte hindrar vägtulltjänsterna i något EETS-område.

6.  Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att införa elektroniska vägtullsystem för lätta fordon som bygger på satellitbaserad positionsbestämning eller mobilkommunikation får EETS-leverantörer till och med den 31 december 2027 förse användare av lätta fordon med sådan fordonsutrustning som lämpar sig för användning med endast 5,8 GHz mikrovågsteknik, för användning i EETS‑områden som inte kräver satellitbaserad positionsbestämning eller mobilkommunikationsteknik.

KAPITEL II

ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR EETS

Artikel 4

Registrering av EETS-leverantörer

Varje medlemsstat ska inrätta ett förfarande för registrering av EETS-leverantörer. Registrering ska beviljas enheter som är etablerade på medlemsstatens territorium, som begär registrering och som kan visa att de uppfyller de följande kraven:

a)  De innehar certifiering enligt EN ISO 9001 eller motsvarande.

b)  De har den tekniska utrustning och den EG-försäkran eller det intyg som styrker driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse med specifikationerna.

c)  De har kompetens för tillhandahållande av elektroniska vägtulltjänster eller kompetens inom andra relevanta områden.

d)  De har en lämplig finansiell ställning.

e)  De upprätthåller en global riskhanteringsplan, som granskas minst vartannat år.

f)  De har gott anseende.

Artikel 5

EETS-leverantörers rättigheter och skyldigheter

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som de har registrerat ingår EETS-kontrakt som täcker samtliga EETS-områden på minst fyra medlemsstaters territorier inom 36 månader från det att de registrerats i enlighet med artikel 4. De ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att dessa EETS-leverantörer ingår kontrakt som täcker samtliga EETS-områden i en viss medlemsstat inom 24 månader från ingåendet av det första kontraktet i den medlemsstaten, med undantag för de EETS-områden där de ansvariga avgiftsupptagarna inte iakttar artikel 6.3.

2.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som de har registrerat hela tiden upprätthåller sin täckning av samtliga EETS-områden när de har ingått kontrakt om detta. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en EETS-leverantör som inte kan upprätthålla täckningen av ett EETS-område på grund av att avgiftsupptagaren inte iakttar detta direktiv så snabbt som möjligt återupprättar täckningen av det berörda området.

3.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som de har registrerat offentliggör information om sin täckning av EETS-områden och eventuella ändringar av den samt, inom en månad efter registreringen, detaljerade planer för varje utvidgning av deras tjänst till ytterligare EETS-områden, med årliga uppdateringar.

4.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som de har registrerat, eller som tillhandahåller EETS på deras territorium, förser EETS-användare med fordonsutrustning som uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv samt i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU(15) och 2014/30/EU(16). Medlemsstaterna får begära bevis från berörda EETS-leverantörer på att dessa krav är uppfyllda.

5.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som tillhandahåller EETS på deras territorium upprättar förteckningar över ogiltigförklarad fordonsutrustning som har anknytning till deras EETS-kontrakt med EETS-användarna. De ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att sådana förteckningar upprätthålls i strikt överensstämmelse med unionens regler om skydd av personuppgifter enligt vad som föreskrivs i bland annat förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG.

6.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som de har registrerat offentliggör sin kontraktspolicy gentemot EETS-användare.

7.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som tillhandahåller EETS på deras territorium tillhandahåller avgiftsupptagare den information som de behöver för att beräkna och tillämpa vägtullen på EETS-användarnas fordon, eller tillhandahåller avgiftsupptagare all information som är nödvändig för att de ska kunna kontrollera beräkningen av den vägtull som EETS-leverantörerna tillämpar på EETS‑användarnas fordon.

8.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer som tillhandahåller EETS på deras territorium samarbetar med avgiftsupptagare i deras ansträngningar att identifiera personer som misstänkts ha underlåtit att betala en vägavgift. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagaren, i de fall då en underlåtelse att betala en vägavgift misstänks föreligga, från EETS-leverantören kan erhålla uppgifterna om det fordon som användes i det misstänkta fallet av underlåtenhet att betala vägavgift och om den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos EETS-leverantören. EETS-leverantören ska omedelbart tillgängliggöra sådana uppgifter.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagaren inte lämnar ut sådana uppgifter till andra leverantörer av vägtulltjänster. De ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att uppgifterna, i de fall då avgiftsupptagaren ingår i samma enhet som en leverantör av vägtulltjänster, uteslutande används för att identifiera personer som misstänkts ha underlåtit att betala en vägavgift, eller i enlighet med artikel 27.3.

9.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en avgiftsupptagare som ansvarar för ett EETS-område på deras territorium kan erhålla uppgifter från en EETS-leverantör om alla fordon som ägs eller innehas av EETS-leverantörens kunder och som under en viss tidsperiod har körts inom det EETS-område som avgiftsupptagaren ansvarar för, samt uppgifter om dessa fordons ägare eller innehavare, förutsatt att avgiftsupptagaren behöver dessa uppgifter för att kunna fullgöra sina skyldigheter gentemot skattemyndigheterna. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantören tillhandahåller de begärda uppgifterna senast två dagar efter mottagandet av begäran. De ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagaren inte lämnar ut sådana uppgifter till andra leverantörer av vägtulltjänster. De ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att uppgifterna, i de fall då avgiftsupptagaren ingår i samma enhet som en leverantör av vägtulltjänster, uteslutande används för avgiftsupptagarens fullgörande av sina skyldigheter gentemot skattemyndigheterna.

10.  De uppgifter som EETS-leverantörer tillhandahåller avgiftsupptagare ska behandlas i överensstämmelse med unionens regler om skydd av personuppgifter, enligt vad som föreskrivs i förordning (EU) 2016/679, samt med de nationella lagar och andra författningar som införlivar direktiven 2002/58/EG och (EU) 2016/680.

11.  Kommissionen ska anta genomförandeakter senast den … [sex månader efter dagen för ikraftträdande av detta direktiv] för att ytterligare fastställa EETS-leverantörernas skyldigheter med avseende på följande:

a)  Övervakning av deras servicenivå, och samarbete med avgiftsupptagare vid verifieringsgranskningar.

b)  Samarbete med avgiftsupptagare vid genomförande av tester av avgiftsupptagarnas system.

c)  Underhåll och tekniskt stöd till EETS-användare och personlig anpassning av fordonsutrustning.

d)  Fakturering av EETS-användare.

e)  Den information som EETS-leverantörer måste tillhandahålla avgiftsupptagare med och som avses i punkt 7.

f)  Information till EETS-användare om att det har upptäckts att en färdvägsdeklaration saknas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel 6

Avgiftsupptagares rättigheter och skyldigheter

1.   Om ett EETS-område inte uppfyller de tekniska och förfarandemässiga driftskompatibilitetsvillkor för EETS som föreskrivs i detta direktiv ska den medlemsstat på vars territorium EETS-området är beläget vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den ansvariga avgiftsupptagaren bedömer problemet tillsammans med berörda intressenter och, om det ligger inom avgiftsupptagarens ansvarsområde, vidtar korrigerande åtgärder för att säkerställa vägtullsystemets kompatibilitet med EETS. Medlemsstaterna ska vid behov uppdatera det register som avses i artikel 21.1 vad gäller den information som anges i led a i den artikeln.

2.  Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att varje avgiftsupptagare som ansvarar för ett EETS-område på medlemsstatens territorium utarbetar och upprätthåller en EETS-områdesdeklaration i vilken de allmänna villkoren för EETS-leverantörers tillträde till deras EETS‑områden fastställs, i enlighet med de genomförandeakter som avses i punkt 9.

Om ett nytt elektroniskt vägtullsystem inrättas på en medlemsstats territorium ska medlemsstaten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den utsedda avgiftsupptagare som ansvarar för systemet offentliggör EETS‑områdesdeklarationen i tillräckligt god tid för att möjliggöra ackreditering av intresserade EETS-leverantörer senast en månad innan det nya systemet tas i drift, med vederbörlig hänsyn till längden på det förfarande för bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse med specifikationerna och lämplighet för användning som avses i artikel 15.1.

Om ett elektroniskt vägtullsystem på en medlemsstats territorium ändras väsentligt ska medlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att den avgiftsupptagare som ansvarar för systemet offentliggör den uppdaterade EETS-områdesdeklarationen i tillräckligt god tid för att redan ackrediterade EETS-leverantörer ska kunna anpassa sina driftskompatibilitetskomponenter till de nya kraven och erhålla förnyad ackreditering senast en månad innan det ändrade systemet tas i drift, med vederbörlig hänsyn till längden på det förfarande för bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse med specifikationerna och lämplighet för användning som avses i artikel 15.1.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagare som ansvarar för EETS-områden på deras territorium på icke‑diskriminerande grund godtar alla EETS-leverantörer som begär att få tillhandahålla EETS på nämnda EETS-områden.

Godkännandet av en EETS-leverantör i ett EETS-område ska ske på villkor att EETS-leverantören uppfyller skyldigheterna och de allmänna villkoren i EETS-områdesdeklarationen.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagare inte kräver att EETS-leverantörer ska använda sådana särskilda tekniska lösningar eller processer som gör att EETS-leverantörens driftskompatibilitetskomponenter inte är driftskompatibla med elektroniska vägtullsystem på andra EETS‑områden.

Om en avgiftsupptagare och en EETS-leverantör inte kan nå en överenskommelse får ärendet hänvisas till det förlikningsorgan som ansvarar för det berörda vägtullsområdet.

4.  Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kontrakten mellan avgiftsupptagaren och EETS-leverantören avseende tillhandahållandet av EETS på den medlemsstatens territorium medger att EETS-leverantören utfärdar fakturan för vägtullen direkt till EETS‑användaren.

Avgiftsupptagaren får kräva att EETS-leverantören fakturerar användaren i avgiftsupptagarens namn och på uppdrag av avgiftsupptagaren, och EETS-leverantören ska rätta sig efter denna begäran.

5.  Den vägtull som avgiftsupptagare tar ut av EETS-användare får inte överstiga den motsvarande nationella eller lokala vägtullen. Detta påverkar inte medlemsstaternas rätt att införa rabatter eller avdrag för att främja användningen av elektronisk betalning av vägtullar. Alla rabatter eller avdrag på vägtullar som användare av fordonsutrustning erbjuds av en medlemsstat eller en avgiftsupptagare ska vara transparenta, tillkännages offentligt och tillhandahållas EETS-leverantörernas kunder enligt samma villkor.

6.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagare inom sina EETS-områden godtar all operativ fordonsutrustning från EETS-leverantörer med vilka de har kontraktsförhållanden som har certifierats i enlighet med det förfarande som fastställs i de genomförandeakter som avses i artikel 15.7 och som inte finns upptagna i en sådan förteckning över ogiltigförklarad fordonsutrustning som avses i artikel 5.5.

7.  I händelse av bristfällig funktion hos EETS som kan tillskrivas avgiftsupptagaren ska avgiftsupptagaren tillhandahålla ett degraderat driftläge som gör det möjligt att framföra fordon med den utrustning som avses i punkt 6 på ett säkert sätt, med minsta möjliga fördröjning och utan att misstänkas för att ha underlåtit att betala en vägavgift.

8.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagare på ett icke-diskriminerande sätt samarbetar med EETS-leverantörer eller tillverkare eller anmälda organ för att bedöma driftskompatibilitetskomponenternas lämplighet för användning inom deras EETS-områden.

9.  Kommissionen ska senast den … [sex månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] anta genomförandeakter för att fastställa minimiinnehållet i EETS-områdesdeklarationen, inbegripet

a)  kraven på EETS-leverantörer,

b)  de förfarandemässiga villkoren, inklusive kommersiella villkor,

c)  förfarandet för ackreditering av EETS-leverantörer, och

d)  tullkontextdata.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel 7

Ersättning

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS-leverantörer har rätt till ersättning från avgiftsupptagaren.

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att metoden för fastställande av ersättningen till EETS-leverantörer är transparent, icke-diskriminerande och identisk för alla EETS-leverantörer som är ackrediterade för ett visst EETS-område. De ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att metoden offentliggörs som en del av de kommersiella villkoren i EETS-områdesdeklarationen.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att metoden för beräkning av ersättningen till EETS-leverantörer inom EETS‑områden med en huvudsaklig tjänsteleverantör följer samma struktur som ersättningen för jämförbara tjänster som tillhandahålls av den huvudsakliga tjänsteleverantören. Ersättningsbeloppet till EETS-leverantörer får skilja sig från ersättningen till den huvudsakliga tjänsteleverantören förutsatt att det är berättigat på grund av

a)  kostnaden för särskilda krav och skyldigheter som åligger den huvudsakliga tjänsteleverantören men inte EETS-leverantören, och

b)  behovet av att från EETS-leverantöres ersättning dra av de fasta avgifter som avgiftsupptagaren tar ut baserat på de kostnader som det medför för avgiftsupptagaren att tillhandahålla, driva och underhålla ett EETS‑kompatibelt system på sitt vägtullområde, inbegripet kostnader för ackreditering, i de fall då sådana kostnader inte ingår i vägtullen.

Artikel 8

Vägtullar

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att det, i de fall då den fordonsklassificering som används av EETS-leverantören skiljer sig från den som används av avgiftsupptagaren, är avgiftsupptagarens klassificering som gäller vid fastställande av vägtullstaxan för ett visst fordon, såvida inte ett fel kan påvisas.

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagaren har rätt att kräva betalning från en EETS-leverantör för bestyrkta färdvägsdeklarationer och för situationer när bestyrkta färdvägsdeklarationer saknas för EETS-användarkonton som hanteras av den EETS-leverantören.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en EETS-leverantör som har sänt en sådan förteckning över ogiltigförklarad fordonsutrustning som avses i artikel 5.5 till en avgiftsupptagare inte ska hållas ansvarig för någon ytterligare vägtull som uppkommit genom användning av sådan ogiltigförklarad fordonsutrustning. Avgiftsupptagare och EETS-leverantörer ska komma överens om antalet poster i förteckningen över ogiltigförklarad fordonsutrustning samt förteckningens format och uppdateringsfrekvens.

4.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avgiftsupptagare i mikrovågsbaserade vägtullsystem meddelar EETS-leverantörer om bestyrkta färdvägsdeklarationer för de vägtullar som uppkommit för deras respektive EETS-användare.

5.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 senast den … [sex månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] med avseende på fastställande av närmare bestämmelser om klassificering av fordon i syfte att fastställa tillämpliga taxesystem, inbegripet förfaranden som är nödvändiga för att fastställa sådana system. De parametrar för klassificering av fordon som ska stödjas av EETS ska inte begränsa avgiftsupptagarnas val av taxesystem. Kommissionen ska säkerställa tillräcklig flexibilitet för att de parametrar för klassificering som ska stödjas av EETS ska kunna utvecklas i enlighet med förutsebara framtida behov. Dessa akter ska inte påverka definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG(17) av de parametrar i enlighet med vilka vägtullar ska differentieras.

Artikel 9

Redovisning

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer som tillhandahåller vägtulltjänster för räkenskaper som gör det möjligt att tydligt skilja kostnader och intäkter i samband med tillhandahållande av vägtulltjänster från kostnader och intäkter i samband med annan verksamhet. Det berörda förlikningsorganet eller rättsliga organet ska på begäran informeras om kostnaderna och intäkterna i samband med tillhandahållande av vägtulltjänster. Medlemsstaterna ska också vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att korssubventionering mellan de verksamheter som utförs i egenskap av leverantör av vägtulltjänster och annan verksamhet inte är tillåten.

Artikel 10

EETS-användares rättigheter och skyldigheter

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS‑användare kan abonnera på EETS via alla EETS-leverantörer, oavsett nationalitet, bosättningsmedlemsstat eller medlemsstat där fordonet är registrerat. Vid ingående av ett kontrakt ska EETS-användare vederbörligen informeras om giltiga betalningssätt och, i enlighet med förordning (EU) 2016/679, om behandlingen av deras personuppgifter och rättigheterna enligt tillämplig lagstiftning om skydd av personuppgifter.

2.  När en EETS-användare betalar en vägtull till sin EETS-leverantör ska EETS-användarens betalningsskyldighet gentemot den relevanta avgiftsupptagaren anses vara uppfylld.

Om två eller flera fordonsutrustningar installeras eller medförs ombord på fordonet, är det EETS-användarens ansvar att använda eller aktivera den relevanta fordonsutrustningen för det specifika EETS-området.

3.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 senast den … [sex månader efter ikraftträdandet av detta direktiv], för att ytterligare fastställa EETS-användarnas skyldigheter avseende

a)  tillhandahållande av uppgifter till EETS-leverantörer, och

b)  användning och hantering av fordonsutrustning.

KAPITEL III

FÖRLIKNINGSORGAN

Artikel 11

Inrättande och funktioner

1.  Varje medlemsstat med minst ett EETS-område ska utse eller inrätta ett förlikningsorgan för att underlätta medling mellan avgiftsupptagare som har ett EETS-område inom medlemsstatens territorium och EETS-leverantörer som har eller förhandlar om kontrakt med dessa avgiftsupptagare.

2.  Förlikningsorganet ska särskilt ha befogenhet att kontrollera att de kontraktsvillkor som en avgiftsupptagare ålägger EETS-leverantörer inte är diskriminerande. Det ska ha befogenhet att kontrollera att EETS-leverantörer ersätts i enlighet med de principer som anges i artikel 7.

3.  De medlemsstater som avses i punkt 1 ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att deras förlikningsorgan till sin organisation och rättsliga struktur är oberoende av avgiftsupptagares och leverantörer av vägtulltjänsters kommersiella intressen.

Artikel 12

Medlingsförfarande

1.  Varje medlemsstat med minst ett EETS-område ska fastställa ett medlingsförfarande för att göra det möjligt för avgiftsupptagare eller EETS-leverantörer att begära att det relevanta förlikningsorganet ska ingripa i tvister gällande deras kontraktsförhållanden eller kontraktsförhandlingar.

2.  Inom ramen för det medlingsförfarande som avses i punkt 1 ska förlikningsorganet vara skyldigt att inom en månad från det att det har tagit emot en begäran om ingripande uppger om det har alla dokument som behövs för medlingen.

3.  Inom ramen för det medlingsförfarande som avses i punkt 1 ska förlikningsorganet vara skyldigt att avge sitt yttrande om en tvist senast sex månader efter mottagandet av begäran om ingripande.

4.  För att underlätta förlikningsorganets uppgifter ska medlemsstaterna ge det befogenhet att begära relevant information från avgiftsupptagare, EETS-leverantörer och eventuella tredje parter som är aktiva i tillhandahållandet av EETS i den berörda medlemsstaten.

5.  De medlemsstater med minst ett EETS-område och kommissionen ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att förlikningsorganen utbyter information sinsemellan om sitt arbete, sina riktlinjer och sina metoder.

KAPITEL IV

TEKNISKA BESTÄMMELSER

Artikel 13

En enda kontinuerlig tjänst

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS tillhandahålls EETS-användarna som en enda kontinuerlig tjänst. Detta innebär att

a)  när parametrarna för klassificering av fordon, inbegripet de variabla parametrarna, har lagrats eller deklarerats, eller både och, krävs inget ytterligare mänskligt ingrepp på fordonet under en resa om inte fordonsegenskaperna förändras, och

b)  den mänskliga interaktionen med en särskild del av fordonsutrustningen är likadan oavsett EETS-område.

Artikel 14

Ytterligare EETS-aspekter

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att EETS‑användarnas interaktion med avgiftsupptagare som en del av EETS i tillämpliga fall är begränsad till faktureringsförfarandet i enlighet med artikel 6.4 och till förfaranden för verkställighet. Interaktion mellan EETS-användare och EETS-leverantörer (eller deras fordonsutrustning) får vara specifika för varje EETS-leverantör utan att det äventyrar EETS driftskompatibilitet.

2.  Medlemsstaterna får kräva att leverantörer av vägtulltjänster, inbegripet EETS-leverantörer, på begäran av medlemsstaternas myndigheter ska tillhandahålla trafikuppgifter avseende sina kunder, under förutsättning att tillämpliga dataskyddsregler följs. Medlemsstaterna får endast använda sådana uppgifter för trafikplaneringsändamål och för att förbättra trafikledningen, och uppgifterna får inte användas för att identifiera kunderna.

3.  Kommissionen ska senast den … [sex månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] anta genomförandeakter som fastställer specifikationer för elektroniska gränssnitt mellan avgiftsupptagares, EETS-leverantörers och EETS-användares driftskompatibilitetskomponenter, inbegripet, i tillämpliga fall, innehållet i de meddelanden som aktörerna skickar till varandra genom dessa gränssnitt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel 15

Driftskompatibilitetskomponenter

1.  Om ett nytt elektroniskt vägtullsystem inrättas på en medlemsstats territorium ska medlemsstaten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den utsedda avgiftsupptagare som ansvarar för systemet, i EETS‑områdesdeklarationen fastställer och offentliggör en detaljerad planering av förfarandet för bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse med specifikationerna och lämplighet för användning som medger att intresserade EETS-leverantörer kan ackrediteras senast en månad innan det nya systemet tas i drift.

Om ett elektroniskt vägtullsystem på en medlemsstats territorium ändras väsentligt ska medlemsstaten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den avgiftsupptagare som ansvarar för systemet, i EETS-områdesdeklarationen fastställer och offentliggör, utöver de uppgifter som avses i första stycket, en detaljerad planering av den förnyade bedömningen av huruvida driftskompatibilitetskomponenter tillhörande EETS-leverantörer som redan ackrediterats för systemet innan det ändrades väsentligt överensstämmer med specifikationerna och lämpar sig för användning. Planeringen ska medge att berörda EETS-leverantörer kan erhålla förnyad ackreditering senast en månad innan det ändrade systemet tas i drift.

Avgiftsupptagaren ska vara skyldig att respektera planeringen.

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att varje avgiftsupptagare som ansvarar för ett EETS-område på medlemsstatens territorium inrättar en testmiljö där EETS-leverantörer eller deras behöriga ombud kan kontrollera att deras fordonsutrustning lämpar sig för användning inom avgiftsupptagarens EETS-område och erhålla certifiering för respektive avklarat test. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att avgiftsupptagare ska kunna inrätta en enda testmiljö för fler än ett EETS-område och för att ett behörigt ombud ska kunna kontrollera en typ av fordonsutrustnings lämplighet för användning på flera EETS-leverantörers vägnar.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att avgiftsupptagare ska kunna kräva att EETS-leverantörer eller deras behöriga ombud täcker kostnaderna för respektive test.

3.  Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller förhindra att driftskompatibilitetskomponenter släpps ut på marknaden för användning i EETS om de bär CE-märkning eller antingen en försäkran om överensstämmelse med specifikationer eller en försäkran om lämplighet för användning, eller båda delarna. I synnerhet ska medlemsstaterna inte kräva sådana kontroller som redan har utförts inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse med specifikationer eller lämplighet för användning, eller båda delarna.

4.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 senast den … [sex månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] för att fastställa krav på driftskompatibilitetskomponenter avseende säkerhet och hälsa, driftsäkerhet och tillgänglighet, miljöskydd, teknisk kompatibilitet, säkerhet och integritet samt användning och skötsel.

5.  Kommissionen ska även anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 senast den … [sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] för att fastställa allmänna infrastrukturkrav avseende

a)  korrekthet för uppgifter i färdvägsdeklarationen så att likabehandling kan garanteras för EETS-användarna vad gäller vägtullar och avgifter,

b)  identifiering av den ansvariga EETS-leverantören genom fordonsutrustningen,

c)   användning av öppna standarder för driftskompatibilitetskomponenterna i EETS‑utrustningen,

d)  integration av fordonsutrustningen i fordonet, och

e)  signalering till föraren om skyldigheten att betala vägavgift.

6.  Kommissionen ska anta genomförandeakter senast den … [sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] för att fastställa följande specifika infrastrukturkrav

a)  Krav på gemensamma kommunikationsprotokoll mellan avgiftsupptagares och EETS-leverantörers utrustning.

b)  Krav på mekanismer för avgiftsupptagare för att kontrollera huruvida ett fordon som trafikerar deras EETS-område är utrustat med giltig och fungerande fordonsutrustning.

c)  Krav på fordonsutrustningens gränssnitt mellan människa och maskin.

d)  Specifika krav för driftskompatibilitetskomponenter i vägtullsystem baserade på mikrovågsteknik.

e)  Specifika krav för vägtullsystem baserade på satellitbaserad positionsbestämning (GNSS).

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

7.  Kommissionen ska anta genomförandeakter senast den … [sex månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] för att fastställa det förfarande som medlemsstaterna ska tillämpa för att bedöma driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse med specifikationer och lämplighet för användning, inbegripet innehållet i och formatet för EG-försäkran. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

KAPITEL V

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 16

Förfarande för skyddsåtgärder

1.  Om en medlemsstat har anledning att tro att driftskompatibilitetskomponenter som bär CE-märkning som släppts ut på marknaden och som används på avsett sätt sannolikt inte uppfyller de relevanta kraven, ska medlemsstaten vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att begränsa deras användningsområde, förbjuda deras användning eller dra tillbaka dem från marknaden. Medlemsstaten ska genast underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits och ange skälen till beslutet, samt särskilt ange om den bristande uppfyllelsen beror på

a)  att de tekniska specifikationerna tillämpats på ett felaktigt sätt, eller

b)  att de tekniska specifikationerna är otillräckliga.

2.  Kommissionen ska så snart som möjligt samråda med den berörda medlemsstaten, tillverkaren, EETS-leverantören eller deras i unionen etablerade behöriga ombud. Om kommissionen efter samrådet konstaterar att åtgärden är berättigad ska den genast underrätta den berörda medlemsstaten och övriga medlemsstater om detta. Om kommissionen emellertid, efter det samrådet, konstaterar att åtgärden inte är berättigad ska den genast underrätta den berörda medlemsstaten samt tillverkaren eller dennes i unionen etablerade behöriga ombud och övriga medlemsstater om detta.

3.  Om det visar sig att driftskompatibilitetskomponenter försedda med CE-märkning inte uppfyller driftskompatibilitetskrav, ska den behöriga medlemsstaten kräva att tillverkaren eller dennes i unionen etablerade behöriga ombud återställer driftskompatibilitetskomponenten så att den överensstämmer med specifikationerna eller lämpar sig för användning, eller både och, enligt de villkor som medlemsstaten fastställt samt underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

Artikel 17

Insyn i bedömningar

Alla beslut som en medlemsstat eller en avgiftsupptagare fattar avseende bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse med specifikationer eller deras lämplighet för användning, samt beslut som fattas enligt artikel 16, ska motiveras noggrant. Den berörda tillverkaren, EETS-leverantören eller deras behöriga ombud ska underrättas om beslutet så snart som möjligt, med angivande av vilka rättsmedel som finns tillgängliga enligt den berörda medlemsstatens gällande lagstiftning och vilka tidsfrister som gäller för användning av dessa rättsmedel.

KAPITEL VI

ADMINISTRATIVA ÅTGÄRDER

Artikel 18

Gemensamt kontaktställe

Varje medlemsstat med minst två EETS-områden inom sitt territorium ska utse ett gemensamt kontaktställe för EETS-leverantörer. Medlemsstaten ska offentliggöra kontaktuppgifterna för det kontaktstället och, på begäran, lämna dem till intresserade EETS-leverantörer. Medlemsstaten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kontaktstället, på begäran av EETS-leverantören, underlättar och samordnar tidiga administrativa kontakter mellan EETS-leverantören och de avgiftsupptagare som ansvarar för EETS-områdena på medlemsstatens territorium. Kontaktstället kan vara en fysisk person eller ett offentligt eller privat organ.

Artikel 19

Anmälda organ

1.  Medlemsstaterna ska till kommissionen och till övriga medlemsstater anmäla alla organ som har rätt att utföra eller övervaka det förfarande för bedömning av överensstämmelse med specifikationer eller lämplighet för användning som avses i de genomförandeakter som avses i artikel 15.7, med uppgift om varje organs behörighetsområde och de identifikationsnummer som i förväg har erhållits från kommissionen. Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningen över organ, deras identifikationsnummer och behörighetsområden, och hålla förteckningen uppdaterad.

2.  Medlemsstaterna ska tillämpa kriterierna i de delegerade akter som avses i punkt 5 i denna artikel vid bedömningen av vilka organ som ska anmälas. De organ som uppfyller bedömningskriterierna enligt relevanta europeiska standarder ska anses uppfylla dessa kriterier.

3.  En medlemsstat ska dra tillbaka godkännandet för ett organ som inte längre uppfyller kriterierna i de delegerade akter som avses i punkt 5 i denna artikel. Medlemsstaten ska genast informera kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

4.  Om en medlemsstat eller kommissionen anser att ett organ som har anmälts av en annan medlemsstat inte uppfyller kriterierna i de delegerade akter som avses i punkt 5 i denna artikel, ska ärendet överlämnas till den kommitté för elektroniska vägtullar som avses i artikel 31.1, som inom tre månader ska lämna sitt yttrande. Mot bakgrund av yttrandet från kommittén ska kommissionen informera den medlemsstat som anmält organet i fråga om eventuella ändringar som är nödvändiga för att det anmälda organet ska få behålla den status som det har tilldelats.

5.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 senast den … [sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] för att fastställa minimikriterierna för behörighet för anmälda organ.

Artikel 20

Samordningsgrupp

En samordningsgrupp för de organ som anmälts enligt artikel 19.1(nedan kallad samordningsgruppen) ska inrättas som en arbetsgrupp inom den kommitté för elektroniska vägtullar som avses i artikel 31.1, i enlighet med den kommitténs arbetsordning.

Artikel 21

Register

1.  I syfte att genomföra detta direktiv ska varje medlemsstat föra ett nationellt elektroniskt register över

a)  EETS-områdena inom deras territorium, däribland information om

i)  motsvarande avgiftsupptagare,

ii)  den vägtullsteknik som används,

iii)  tullkontextdata,

iv)  EETS-områdesdeklarationen, och

v)  de EETS-leverantörer som har EETS-kontrakt med den avgiftsupptagare som verkar inom den medlemsstatens territorium.

b)  de EETS-leverantörer som medlemsstaten har beviljat registrering i enlighet med artikel 4, och

c)  uppgifter om det gemensamma kontaktställe som avses i artikel 18 för EETS, inklusive en e-postadress och telefonnummer.

Om inget annat anges ska medlemsstaterna minst en gång om året kontrollera att kraven i artikel 4 a, d, e och f fortfarande är uppfyllda och uppdatera registret i enlighet därmed. Registret ska också innehålla slutsatserna från den granskning som föreskrivs i artikel 4 e. En medlemsstat ska inte hållas ansvarig för handlingar som utförs av en EETS-leverantör som anges i dess register.

2.  Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att alla uppgifter i det nationella elektroniska registret är uppdaterade och korrekta.

3.  Registren ska vara elektroniskt tillgängliga för allmänheten.

4.  Dessa register ska vara tillgängliga från och med den … [30 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv].

5.  De myndigheter som ansvarar för registren i respektive medlemsstat ska på elektronisk väg, i slutet av varje kalenderår, till kommissionen översända registren över EETS-områden och EETS-leverantörer. Kommissionen ska göra informationen tillgänglig för övriga medlemsstater. Registreringsmedlemsstaten och kommissionen ska uppmärksammas på varje fall av inkonsekvens med situationen i en medlemsstat.

KAPITEL VII

PILOTSYSTEM

Artikel 22

Pilotsystem för vägtullar

1.  För att tillåta teknisk utveckling av EETS får medlemsstaterna temporärt, på begränsade delar av sitt vägtullområde och parallellt med det EETS-kompatibla systemet, tillåta pilotsystem för vägtullar som innefattar ny teknik eller nya koncept som inte överensstämmer med en eller flera av bestämmelserna i detta direktiv.

2.  EETS-leverantörer ska inte åläggas att medverka i pilotsystem för vägtullar.

3.  Innan ett pilotsystem för vägtullar börjar användas ska den berörda medlemsstaten begära tillstånd från kommissionen. Kommissionen ska utfärda eller neka tillstånd i form av ett beslut inom sex månader från det att den mottog begäran. Kommissionen får neka tillstånd om pilotsystemet för vägtullar skulle kunna vara till skada för det normala elektroniska vägtullsystemets eller EETS korrekta funktion. Tillståndet ska inledningsvis ges för högst tre år.

KAPITEL VIII

INFORMATIONSUTBYTE OM UNDERLÅTENHET ATT BETALA VÄGAVGIFTER

Artikel 23

Förfarande för informationsutbyte mellan medlemsstaterna

1.  För att göra det möjligt att identifiera det fordon för vilket en underlåtenhet att betala vägavgift har fastställts, och ägaren eller innehavaren av det fordonet, ska varje medlemsstat ge endast övriga medlemsstaters nationella kontaktpunkter tillgång till följande nationella fordonsregistreringsuppgifter, med befogenhet att utföra automatiska sökningar baserade på dessa uppgifter:

a)  Uppgifter om fordonet.

b)  Uppgifter om fordonets ägare eller innehavare.

De uppgifter som avses i leden a och b som är nödvändiga för att göra en automatisk sökning ska vara förenliga med bilaga I.

2.  Varje medlemsstat ska för utbyte av de uppgifter som avses i punkt 1 utse en nationell kontaktpunkt. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att informationsutbytet mellan medlemsstaterna endast sker mellan nationella kontaktpunkter. De nationella kontaktpunkternas befogenheter ska regleras av den berörda medlemsstatens tillämpliga rätt. Under denna informationsutbytesprocess ska särskild uppmärksamhet ägnas åt att personuppgifter skyddas på ett korrekt sätt.

3.  När en automatisk sökning utförs i form av en utgående förfrågan ska den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum använda det fullständiga registreringsnumret.

Dessa automatiska sökningar ska utföras i enlighet med de förfaranden som avses i kapitel 3 punkterna 2 och 3 i bilagan till rådets beslut 2008/616/RIF(18) och med kraven i bilaga I till detta direktiv.

Den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum ska använda de uppgifter som erhållits för att fastställa vem som är ansvarig för underlåtenheten att betala den avgiften.

4.  Medlemsstaterna ska vidta ▌de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att informationsutbytet sker med hjälp av programvaran för det europeiska informationssystemet avseende fordon och körkort (Eucaris) och ändrade versioner av denna programvara, i överensstämmelse med bilaga I till detta direktiv och kapitel 3 punkterna 2 och 3 i bilagan till beslut 2008/616/RIF.

5.  Varje medlemsstat ska bära sina egna kostnader för administrationen, användningen och underhållet av den programvara som avses i punkt 4.

Artikel 24

Informationsbrev om underlåtenhet att betala vägavgift

1.  Den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum ska besluta om huruvida uppföljningsförfaranden ska inledas avseende underlåtenheten att betala vägavgift.

Om den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum beslutar att inleda sådana förfaranden ska denna medlemsstat i enlighet med sin nationella rätt informera ägaren, innehavaren av fordonet eller den på annat sätt identifierade person som misstänks för underlåtenheten att betala vägavgift.

Denna information ska, i enlighet med nationell rätt, omfatta de rättsliga följderna av denna underlåtenhet på territoriet i den medlemsstat där underlåtenheten att betala vägavgift ägde rum enligt den medlemsstatens rätt.

2.  När den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum skickar ut informationsbrevet till ägaren, innehavaren av fordonet eller den på annat sätt identifierade person som misstänks för underlåtenheten att betala vägavgift, ska denna medlemsstat, i enlighet med sin nationella rätt, inkludera all relevant information, framför allt vilket slags underlåtenhet att betala vägavgift som avses, ort, datum och tidpunkt för underlåtenheten att betala vägavgift, vilken nationell rätt som överträtts, rätten att överklaga och rätten till tillgång till information samt sanktionen och i tillämpliga fall uppgifter om den utrustning som har använts för att upptäcka underlåtenheten att betala vägavgiften. För detta ändamål ska den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum utforma informationsbrevet utifrån mallen i bilaga II.

3.  Om den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum beslutar att inleda ett uppföljningsförfarande avseende underlåtenheten att betala vägavgift ska medlemsstaten, för att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna, skicka ut informationsbrevet på det språk som registreringsbeviset för fordonet är avfattat på, om detta är tillgängligt, eller på ett av de officiella språken i registreringsmedlemsstaten.

Artikel 25

Uppföljningsförfaranden för enheter som tar ut vägavgifter

1.  Den medlemsstat på vars territorium underlåtenheten att betala vägavgift ägde rum får ge den enhet som ansvarar för att ta ut vägavgiften tillgång till de uppgifter som har inhämtats i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a)  De överförda uppgifterna är begränsade till vad denna enhet behöver för att erhålla den vägavgift som ska betalas.

b)  Förfarandet för att erhålla den vägavgift som ska betalas överensstämmer med det förfarande som föreskrivs i artikel 24.

c)  Den berörda enheten ansvarar för att genomföra detta förfarande.

d)  Fullgörandet av den betalningsanmodan som utfärdats av den berörda enheten betyder att underlåtenheten att betala vägavgift har åtgärdats.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de uppgifter som tillhandahålls den ansvariga enheten används endast för att driva in den vägavgift som ska betalas och raderas omedelbart så snart avgiften har betalats eller, om underlåtenheten att betala fortsätter, inom en av medlemsstaten fastställd rimlig period efter överföringen av uppgifter.

Artikel 26

Medlemsstaternas rapportering till kommissionen

Varje medlemsstat ska skicka in en fullständig rapport till kommissionen senast den … [fyra år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] och därefter vart tredje år.

Den fullständiga rapporten ska ange det antal automatiska sökningar som utförts av den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum och som riktats till den nationella kontaktpunkten i registreringsmedlemsstaten, som en följd av underlåtenheter att betala vägavgifter som ägt rum på medlemsstatens territorium, tillsammans med ▌antalet resultatlösa förfrågningar.

Den fullständiga rapporten ska även innehålla en beskrivning av situationen på nationell nivå vad gäller uppföljningen av underlåtenheterna att betala vägavgift, baserat på den andel sådana underlåtenheter att betala vägavgift som har följts upp genom ett informationsbrev.

Artikel 27

Dataskydd

1.  Förordning (EU) 2016/679 och de nationella lagar och andra författningar som införlivar direktiven 2002/58/EG och (EU) 2016/680 ska tillämpas på personuppgifter som behandlas enligt det här direktivet.

2.  Medlemsstaterna ska, i enlighet med tillämplig dataskyddslagstiftning, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att ▌

a)  behandlingen av personuppgifter enligt artiklarna 23, 24 och 25 begränsas till de typer av uppgifter som förtecknas i bilaga I till detta direktiv,

b)  personuppgifter är riktiga och uppdaterade samt att begäran om rättelse eller radering hanteras utan onödigt dröjsmål, och

c)  en tidsgräns fastställs för lagring av personuppgifter.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att ▌personuppgifter som behandlas enligt detta direktiv endast används för de följande ändamålen:

a)  Identifiera personer som misstänks ha underlåtit att betala vägavgifter inom tillämpningsområdet för artikel 5.8.

b)  Säkerställa att avgiftsupptagaren uppfyller sina skyldigheter gentemot skattemyndigheterna inom tillämpningsområdet för artikel 5.9.

c)  Identifiera det fordon och den ägare eller innehavare av det fordon för vilket en underlåtenhet att betala vägavgift har fastställts inom tillämpningsområdet för artiklarna 23 och 24.

Medlemsstaterna ska också vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de registrerade har samma rätt till information, tillgång, rättelse, radering och begränsning av behandlingen av uppgifter och att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet för dataskydd, att begära ersättning samt att få tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt vad som föreskrivs i förordning (EU) 2016/679 eller, i tillämpliga fall, direktiv (EU) 2016/680.

3.  Denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i vissa bestämmelser i förordning (EU) 2016/679 i enlighet med artikel 23 i den förordningen av de skäl som förtecknas i punkt 1 i den artikeln.

4.  Alla berörda personer ska ha rätt att utan onödigt dröjsmål få information om vilka personuppgifter, registrerade i registreringsmedlemsstaten, som skickats till den medlemsstat där en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum, inklusive datum för förfrågan och den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium underlåtenheten att betala vägavgift ägde rum.

KAPITEL IX

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 28

Rapportering

1.  Senast den … [fyra år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och effekterna av detta direktiv, särskilt avseende utvecklingen och införandet av EETS samt avseende hur ändamålsenlig och effektiv mekanismen för utbyte av uppgifter är inom ramen för undersökningar av fall av underlåtenhet att betala vägavgifter.

Rapporten ska särskilt analysera

a)  den effekt som artikel 5.1 och 5.2 har på införandet av EETS, med särskild inriktning på systemets förekomst i små eller perifera EETS-områden,

b)   ▌hur ändamålsenliga bestämmelserna i artiklarna 23, 24 och 25 är när det gäller att minska antalet fall av underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, och

c)  de framsteg som har gjorts när det gäller driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem som använder satellitbaserad positionsbestämning och de som använder 5,8 GHz mikrovågsteknik.

2.  Rapporten ska vid behov åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet om ytterligare översyn av detta direktiv, särskilt med avseende på följande:

a)  Ytterligare åtgärder för att se till att EETS är tillgängligt i alla EETS‑områden, inklusive i små och perifera områden.

b)   Åtgärder för att ytterligare underlätta den gränsöverskridande verkställigheten av skyldigheten att betala vägavgifter i unionen, inklusive arrangemang för ömsesidigt bistånd.

c)  Utvidgning av bestämmelserna rörande gränsöverskridande verkställighet till lågutsläppszoner, zoner med begränsat tillträde eller andra styrningssystem för fordon i urbana områden.

Artikel 29

Delegerade akter

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att uppdatera bilaga I i syfte att beakta relevanta ändringar av rådets beslut 2008/615/RIF(19) och 2008/616/RIF eller om detta krävs enligt andra relevanta unionsrättsakter.

Artikel 30

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8.5, 10.3, 15.4, 15.5, 19.5 och 29 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [den dag då detta direktiv träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 8.5, 10.3, 15.4, 15.5, 19.5 och 29 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8.5, 10.3, 15.4, 15.5, 19.5 och 29 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 31

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för elektroniska vägtullar.

Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 32

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den … [30 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1–27 samt bilagorna I och II. ▌De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den … [30 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 33

Upphävande

Direktiv 2004/52/EG upphör att gälla med verkan från och med den … [dagen efter den dag som anges i artikel 32.1 första stycket], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande med nationell rätt av direktivet som anges i del B i bilaga III.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 34

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 35

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Uppgifter som är nödvändiga för att göra den automatiska sökning som avses i artikel 23.1

Typ av uppgift

O/V(20)

Anmärkningar

Uppgifter om fordon

O

 

Registrerings-medlemsstat

O

 

Registrerings-nummer

O

(A(21))

Uppgifter om underlåtenheten att betala vägavgift

O

 

Medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum

O

 

Händelsens referensdatum ▌

O

 

Händelsens referenstidpunkt ▌

O

 

Uppgifter som lämnas till följd av automatisk sökning enligt artikel 23.1

Del I Uppgifter om fordon

Typ av uppgift

O/V(22)

Anmärkningar

Registreringsnummer

O

 

Chassinummer/fordonets identifieringsnummer

O

 

Registreringsmedlemsstat

O

 

Märke

O

(D.1(23)), t.ex. Ford, Opel, Renault

Fordonets modell

O

(D.3), t.ex. Focus, Astra, Megane

EU-kategorikod

O

(J), t.ex. mopeder, motorcyklar, bilar

Euro-utsläppsklass

O

t.ex. Euro 4, Euro 6

Del II Uppgifter om fordonsägare eller fordonsinnehavare

Typ av uppgift

O/V(24)

Anmärkningar

Uppgifter om fordonsinnehavare

 

(C.1(25))

Uppgifterna avser innehavaren av det berörda registreringsbeviset.

Registrerad innehavares (företags)namn

O

(C.1.1)

Separata fält ska användas för efternamn, infix, titlar osv., och namnet ska kommuniceras i utskriftsvänligt format.

Förnamn

O

(C.1.2)

Separata fält ska användas för förnamn och initialer, och namnet ska kommuniceras i utskriftsvänligt format.

Adress

O

(C.1.3)

Separata fält ska användas för gata, husnummer och annex, postnummer, bostadsort, bosättningsland osv., och adressen ska kommuniceras i utskriftsvänligt format.

Kön

V

Man, kvinna

Födelsedatum

O

 

Rättslig enhet

O

Enskild person, förening, bolag, företag m.m.

Födelseort

V

 

ID-nummer

V

Ett nummer som entydigt identifierar personen eller företaget.

Uppgifter om fordonsägaren

 

(C.2) Uppgifterna avser fordonets ägare.

Ägarens (företagets) namn

O

(C.2.1)

Förnamn

O

(C.2.2)

Adress

O

(C.2.3)

Kön

V

Man, kvinna

Födelsedatum

O

 

Rättslig enhet

O

Enskild person, förening, bolag, företag m.m.

Födelseort

V

 

ID-nummer

V

Ett nummer som entydigt identifierar personen eller företaget.

 

 

För skrotade fordon, stulna fordon eller registreringsskyltar eller inaktuell fordonsregistrering ska inga uppgifter om ägare eller innehavare anges. I stället ska meddelandet ”Information saknas” skickas.

BILAGA II

MALL FÖR INFORMATIONSBREVET

som det hänvisas till i artikel 24

[Försättsblad]

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….........................................................................................................

[Avsändarens namn, adress och telefonnummer]

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….........................................................................................................

[Adressatens namn och adress]

INFORMATIONSBREV

om den underlåtenhet att betala vägavgift som konstaterats i

[namn på den medlemsstat på vars

territorium en underlåtenhet att betala

vägavgift konstaterats]

………………………………………………………………

Sida 2

Den upptäcktes en underlåtenhet att betala vägavgift avseende fordonet

[datum]

med registreringsnummer av märket modell

vilket upptäcktes av

[namn på ansvarigt organ]

[Alternativ 1](1)

Du är registrerad som innehavare av registreringsbeviset för ovannämnda fordon.

[Alternativ 2](1)

Innehavaren av registreringsbeviset för ovannämnda fordon har uppgett att du körde fordonet vid tidpunkten för underlåtenheten att betala vägavgift.

Underlåtenheten att betala vägavgift beskrivs närmare nedan på sidan 3.

Bötesbeloppet för underlåtenhet att betala vägavgift är EUR/nationell valuta.(1)

Vägavgiften att betala är EUR/nationell valuta.(1)

Betalningsfristen löper ut den

Om du inte har för avsikt att betala boten(1) /vägavgiften(1) ombeds du att fylla i den bifogade svarsblanketten (sidan 4) och skicka den till den angivna adressen.

Detta brev ska behandlas i enlighet med nationell rätt i

[namn på den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum]

Sida 3

Närmare beskrivning av underlåtenheten att betala vägavgift

a)  Uppgifter om det fordon som användes vid underlåtenheten att betala vägavgift

Registreringsnummer: ………………………………………

Registreringsmedlemsstat: ………………………………………

Märke och modell: ………………………………………

b)  Uppgifter om underlåtenheten att betala vägavgift

Plats, datum och tidpunkt för underlåtenheten att betala vägavgift:

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Art och rättslig rubricering avseende underlåtenheten att betala vägavgift:

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Närmare beskrivning av underlåtenheten att betala vägavgift:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Hänvisning till relevant lagstiftning:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Beskrivning av eller hänvisning till bevis som rör underlåtenheten att betala vägavgift:

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

c)  Uppgifter om den utrustning som användes för att upptäcka underlåtenheten att betala vägavgift(2)

Specifikation av utrustningen:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Utrustningens identifieringsnummer:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Senaste kalibreringen giltig till och med:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

(1)   Stryk det som ej är tillämpligt.

(2)   Ej tillämpligt om ingen utrustning använts.

Sida 4

Svarsblankett

(ifylles med versaler)

A.  Förarens personuppgifter:

– Fullständigt namn:

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

–  Födelseort och födelsedatum:

……………………………………………………………………………………………………………………………

–  Körkortsnummer: utställt den (datum):

i (ort)

–  Adress: ………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

B.  Frågor:

1.   Är fordonet av märket med registreringsnummer registrerat i

ditt namn? ja/nej (1)

Om inte, ange vem som är innehavare av registreringsbeviset:

(efternamn, förnamn, adress)

2.   Medger du att du underlåtit att betala en vägavgift? ja/nej(1)

3.   Om inte, förklara varför du inte medger det:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Den ifyllda blanketten ska skickas inom 60 dagar från och med detta informationsbrevs datum till följande myndighet eller enhet:

på följande adress:

INFORMATION

(Om informationsbrevet skickas av den enhet som är ansvarig för att ta ut vägavgiften enligt artikel 25):

Om den utestående vägavgiften inte betalas inom den tidsfrist som anges i detta informationsbrev kommer ärendet att vidarebefordras till och behandlas av den behöriga myndigheten i ......... [namn på den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift konstaterats].

Om ärendet inte fullföljs kommer du att underrättas inom 60 dagar efter det att myndigheten tagit emot svarsblanketten eller betalningsbekräftelsen.(1)

/

(Om informationsbrevet skickas av medlemsstatens behöriga myndighet):

Detta ärende kommer att behandlas av den behöriga myndigheten i

[namn på den medlemsstat på vars territorium det konstaterades en underlåtenhet att betala vägavgift]

Om ärendet inte fullföljs kommer du att underrättas inom 60 dagar efter det att myndigheten tagit emot svarsblanketten eller betalningsbekräftelsen.(1)

(1)  Stryk om ej tillämpligt.

Om ärendet fullföljs, kommer följande förfarande att tillämpas:

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

[Ifylles av den medlemsstat på vars territorium en underlåtenhet att betala vägavgift ägde rum. Redogörelse för vidare förfarande, inklusive närmare information om möjligheten att överklaga beslutet att fullfölja ärendet och om förfarandet för detta. Denna information ska under alla omständigheter omfatta namn på och adress till den myndighet eller enhet som ansvarar för att fullfölja ärendet, betalningsfrist, namn på och adress till berörd instans för överklagande samt sista dag för överklagande].

Detta brev medför i sig inga rättsliga följder.

Dataskydd – friskrivning

[Om förordning (EU) 2016/679 är tillämplig gäller följande.

I enlighet med förordning (EU) 2016/679 har du rätt att begära tillgång till och rättelse eller radering av personuppgifter eller begränsning av behandling av dina personuppgifter eller att invända mot behandling, samt rätt till dataportabilitet. Du har också rätt att lämna in ett klagomål hos [namn och adress på relevant tillsynsmyndighet].]

[Om direktiv (EU) 2016/680 är tillämpligt gäller följande.

I enlighet med [namn på den nationella lag som tillämpar direktiv (EU) 2016/680], har du rätt att av den personuppgiftsansvariga begära tillgång till och rättelse eller radering av personuppgifter och begränsning av behandlingen av personuppgifter. Du har också rätt att lämna in ett klagomål hos [namn och adress på relevant tillsynsmyndighet].]

_____________

BILAGA III

Del A

Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta

(som det hänvisas till i artikel 33)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG

EUT L 166, 30.4.2004, s. 124

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009

EUT L 87, 31.3.2009, s. 109

Del B

Tidsfrist för införlivande med nationell rätt

(som det hänvisas till i artikel 33)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Direktiv 2004/52/EG

20 november 2005

_____________

BILAGA IV

Jämförelsetabell

Direktiv 2004/52/EG

Detta direktiv

Artikel 1.1

Artikel 1.1 första stycket a

Artikel 1.1 första stycket b

Artikel 3.2 första meningen

Artikel 1.1 andra stycket

Artikel 1.2 inledningen

Artikel 1.2 inledningen

Artikel 1.2 a

Artikel 1.2 a

Artikel 1.2 b

Artikel 1.2 c

Artikel 1.2 b

Artikel 1.3

Artikel 1.3

Artikel 1.4

Artikel 1.5

Artikel 1.6

Artikel 2

Artikel 2.1

Artikel 3.1 första stycket

Artikel 3.1 andra stycket

Artikel 2.2 första meningen

–  Artikel 4.7

Artikel 3.2

artikel 3.3

Artikel 2.2 andra och tredje meningen

Artikel 3.4

Artikel 2.2 fjärde meningen

Artikel 3.5

Artikel 3.6

Artikel 2.3

Artikel 2.4

Artikel 2.5

Artikel 2.6

Artikel 2.7

Artikel 27

Artikel 3.1

Artikel 3.2 första meningen

Artikel 1.1 andra stycket

Artikel 3.2 andra meningen

Artikel 3.2 tredje meningen

artikel 3.3

Artikel 3.4

Artikel 4.1

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 4.4

Artikel 4.5

Artikel 4.7

Artikel 3.2

Artikel 4.8

–Artikel 5.4

Artikel 23

Artikel 24

Artikel 26

Artikel 2.7

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 5

Artikel 31

Artikel 6

Artikel 32.1

Artikel 32.2

Artikel 33

Artikel 7

Artikel 34

Artikel 8

Artikel 35

Bilaga

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga IV

_____________

(1) EUT C 81, 2.3.2018, s. 181.
(2) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3)EUT C 81, 2.3.2018, s. 181.
(4)EUT C 176, 23.5.2018, s. 66.
(5)Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2019.
(6)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 124).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (EUT L 68, 13.3.2015, s. 9).
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
(11)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).
(16)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EUT L 96, 29.3.2014, s. 79).
(17)Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42).
(18)Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).
(19)Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).
(20)O = obligatorisk när den finns i ett nationellt register, V = valfri.
(21)Harmoniserad unionskod, se rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).
(22)O = obligatorisk när den finns i ett nationellt register, V = valfri.
(23)Harmoniserad unionskod, se direktiv 1999/37/EG.
(24)O = obligatorisk när den finns i ett nationellt register, V = valfri.
(25)Harmoniserad unionskod, se direktiv 1999/37/EG.


Ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat ***I
PDF 267kWORD 78k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat (COM(2017)0796 – C8-0005/2018 – 2017/0354(COD))
P8_TA-PROV(2019)0123A8-0274/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0796),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0005/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 november 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0274/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008

P8_TC1-COD(2017)0354


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor säkerställs i enlighet med fördragen. Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna mellan medlemsstaterna. Förbudet gäller varje nationell åtgärd som kan hindra varuhandeln inom unionen, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt. Den fria rörligheten för varor säkerställs på den inre marknaden genom harmoniserade regler på unionsnivå som ställer gemensamma krav på saluföringen av vissa varor, eller genom tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande såsom denna definierats av Europeiska unionens domstol när det gäller varor eller aspekter av varor som inte helt och hållet omfattas av unionens harmoniserade regler.

(2)  En välfungerande princip om ömsesidigt erkännande utgör ett viktigt komplement till harmoniserade regler på unionsnivå, särskilt med tanke på att många varor både har harmoniserade och icke-harmoniserade aspekter.

(3)  Hinder för den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna kan skapas olagligen om en medlemsstats behöriga myndigheter, i avsaknad av harmoniserade regler på unionsnivå som omfattar varor eller vissa aspekter av varor, tillämpar nationella regler på varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat, enligt vilka varorna måste uppfylla vissa tekniska krav avseende exempelvis benämning, form, storlek, vikt, sammansättning, presentation, märkning och förpackning. Tillämpningen av sådana regler på varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat kan strida mot artiklarna 34 och 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), även om reglerna tillämpas på alla varor utan åtskillnad.

(4)  Principen om ömsesidigt erkännande härrör från rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Enligt denna princip får medlemsstaterna på sina territorier inte förbjuda försäljning av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat även om varorna producerats enligt andra tekniska regler, inklusive varor som inte kommit till genom en tillverkningsprocess, men principen om ömsesidigt erkännande är inte absolut. Medlemsstaterna kan införa restriktioner för saluföringen av varor som är lagligen saluförda i andra medlemsstater när sådana restriktioner kan motiveras med hänvisning till artikel 36 i EUF-fördraget eller med hänvisning till andra tvingande hänsyn av allmänt intresse som erkänns i Europeiska unionens domstols rättspraxis i fråga om fri rörlighet för varor och när dessa restriktioner står i proportion till det uppsatta målet. Denna förordning föreskriver en skyldighet att klart motivera varför marknadstillträde har begränsats eller nekats.

(5)  Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset är ett begrepp som befinner sig under utveckling genom Europeiska unionens domstols rättspraxis när det gäller artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget. När det finns legitima skillnader mellan olika medlemsstater kan sådana tvingande hänsyn berättiga behöriga myndigheter att tillämpa nationella tekniska regler. Myndighetsbeslut måste dock alltid vara vederbörligen motiverade för att vara legitima och lämpliga och respektera proportionalitetsprincipen, och de behöriga myndigheterna måste fatta det minst restriktiva beslutet. För att förbättra det sätt på vilket den inre marknaden för varor fungerar bör de nationella tekniska reglerna vara ändamålsenliga och inte skapa oproportionella icke-tariffära hinder. Myndighetsbeslut om nekat eller begränsat marknadstillträde i fråga om varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat får dessutom inte enbart grunda sig på den omständigheten att de varor som är under bedömning uppfyller det legitima allmänna mål som eftersträvas av medlemsstaten på ett annat sätt än hur varor ▌ i den medlemsstaten uppfyller målet. För att bistå medlemsstaterna bör kommissionen ge icke-bindande vägledning i förhållande till Europeiska unionens domstols rättspraxis avseende begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset och om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. De behöriga myndigheterna bör ges tillfälle att lämna synpunkter och ge återkoppling om vägledningen.

(6)  Konkurrenskraftrådet konstaterade i sina slutsatser om politiken för den inre marknaden från december 2013 att för att förbättra förutsättningarna för företag och konsumenter på den inre marknaden måste alla relevanta instrument utnyttjas på rätt sätt, inklusive principen om ömsesidigt erkännande. Kommissionen uppmanades därför att rapportera till rådet om de fall där tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande fortfarande inte fungerar tillräckligt bra eller är problematisk. I sina slutsatser om politiken för den inre marknaden från februari 2015 uppmanade Konkurrenskraftrådet kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att principen om ömsesidigt erkännande fungerar effektivt och att lägga fram förslag i detta syfte.

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008(4) antogs i syfte att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande genom inrättande av förfaranden för att minska risken för att det skapas olagliga hinder för den fria rörligheten för varor som redan är lagligen saluförda i en annan medlemsstat. Trots antagandet av den förordningen återstår många problem när det gäller tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Den utvärdering som utfördes mellan 2014 och 2016 visade att principen om ömsesidigt erkännande inte fungerar som den ska och att förordning (EG) nr 764/2008 har haft en begränsad effekt när det gäller att underlätta tillämpningen av den principen. De verktyg och förfarandegarantier som inrättats genom den förordningen har misslyckats med målet att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Exempelvis är det nätverk av kontaktpunkter för produkter som inrättades i syfte att tillhandahålla information till ekonomiska aktörer om tillämpliga nationella regler och tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande så gott som okänt och används sällan av ekonomiska aktörer. Inom det nätverket är samarbetet mellan nationella myndigheter inte tillräckligt. Kravet på att meddela myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde följs sällan. Det får till följd att hindren mot den fria rörligheten för varor kvarstår på den inre marknaden.

(8)  Det finns flera brister i förordning (EG) nr 764/2008, och den bör därför ses över och förbättras. Förordning (EG) nr 764/2008 bör av tydlighetsskäl ersättas med denna förordning. I denna förordning bör tydliga förfaranden fastställas så att den fria rörligheten för varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat kan säkerställas och den fria rörligheten enbart kan begränsas om en medlemsstat gör detta på grundval av ett legitimt allmänintresse och begränsningen är motiverad och proportionerlig. Denna förordning bör även säkerställa att de befintliga rättigheterna och skyldigheterna som följer av principen om ömsesidigt erkännande följs av både ekonomiska aktörer och nationella myndigheter.

(9)  Denna förordning bör dock inte hindra, när så är lämpligt, ytterligare harmonisering av villkoren för saluföring av varor, som syftar till att förbättra det sätt på vilket den inre marknaden fungerar.

(10)  Handelshinder kan också vara resultatet av andra åtgärder som omfattas av artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget. Sådana åtgärder kan till exempel utgöras av tekniska specifikationer som utarbetats för offentlig upphandling eller krav på att använda officiella språk i medlemsstaterna. Dessa åtgärder bör emellertid inte utgöra nationella tekniska regler i den mening som avses i denna förordning och bör inte omfattas av dess tillämpning.

(11)  Nationella tekniska regler får ibland verkan i en medlemsstat genom ett förfarande för förhandstillstånd, enligt vilket ett formellt godkännande måste fås från en behörig myndighet innan varorna får släppas ut på marknaden i medlemsstaten. Förekomsten av ett förfarande för förhandstillstånd utgör i sig en begränsning av den fria rörligheten för varor. För att kunna vara motiverat med avseende på den grundläggande principen om fri rörlighet för varor inom den inre marknaden måste sådana förfaranden eftersträva mål som enligt unionsrätten är motiverade av allmänintresset samt vara proportionella och icke-diskriminerande. Huruvida ett sådant förfarande överensstämmer med unionsrätten bör avgöras mot bakgrund av de överväganden som återfinns i Europeiska unionens domstols rättspraxis. Myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde enbart med motiveringen att en vara inte har giltigt förhandsgodkännande bör därför undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Dock bör alla myndighetsbeslut om att avslå en ansökan om obligatoriskt förhandsgodkännande för en vara på grundval av en nationell teknisk regel i en medlemsstat endast fattas enligt denna förordning, så att den sökande ska kunna omfattas av det förfarandeskydd som denna förordning tillhandahåller. Detsamma gäller, i förekommande fall, för frivilligt förhandsgodkännande för varor.

(12)  Det är viktigt att förtydliga att också jordbruksprodukter ingår i de varutyper som omfattas av denna förordning. Termen jordbruksprodukter inbegriper fiskets produkter enligt artikel 38.1 i EUF-fördraget. Kommissionen bör bedöma genomförbarheten av och fördelarna med att vidareutveckla en vägledande förteckning över produkter för ömsesidigt erkännande för att hjälpa till att identifiera vilka varutyper som omfattas av denna förordning.

(13)  Det är även viktigt att förtydliga att termen producent inte bara inbegriper tillverkaren av en vara, utan också de personer som producerar en vara som inte är resultatet av en tillverkningsprocess, inklusive jordbruksprodukter, samt de personer som utger sig för att vara producenter av varor.

(14)  Nationella domstolsavgöranden som rör lagenligheten i fall där varor som är lagligen saluförda i en medlemsstat inte får tillträde till marknaden i en annan medlemsstat till följd av tillämpningen av nationella tekniska regler, och nationella domstolsavgöranden som innebär tillämpning av sanktioner, bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

(15)  För att kunna dra nytta av principen om ömsesidigt erkännande måste varorna vara lagligen saluförda i en annan medlemsstat. Det bör förtydligas att för att en vara ska anses lagligen saluförd i en annan medlemsstat måste varan överensstämma med gällande regler i den medlemsstaten och ▌tillhandahållas till slutanvändare i den medlemsstaten.

(16)  Medlemsstaterna bör, för att öka kunskapen hos nationella myndigheter och ekonomiska aktörer om principen om ömsesidigt erkännande, överväga att införa tydliga och otvetydiga ”inremarknadsklausuler” i sina nationella tekniska regler i syfte att förenkla tillämpningen av den principen.

(17)  Den bevisning som behövs för att visa att varorna är lagligen saluförda i en annan medlemsstat varierar stort mellan olika medlemsstater. Detta ger upphov till onödiga belastningar, dröjsmål och merkostnader för ekonomiska aktörer, och hindrar nationella myndigheter från att få tag på den information som krävs för att kunna göra en bedömning av varorna i god tid. Detta kan hindra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Det är därför viktigt att göra det enklare för ekonomiska aktörer att kunna visa att deras varor är lagligen saluförda i en annan medlemsstat. Ekonomiska aktörer bör ▌ dra nytta av en egen försäkran som förser behöriga myndigheter med all nödvändig information om varorna och om deras överensstämmelse med de gällande bestämmelserna i den andra medlemsstaten. Användningen av frivilliga försäkringar bör inte hindra de nationella myndigheterna att fatta myndighetsbeslut om att begränsa eller neka tillträdet till marknaden, under förutsättning att sådana beslut är proportionella, motiverade och tar hänsyn till principen om ömsesidigt erkännande och är i enlighet med denna förordning.

(18)  Producenten, importören eller distributören bör ha möjlighet att upprätta en försäkran om laglig saluföring av varor med hänseende på ömsesidigt erkännande (nedan kallad försäkran om ömsesidigt erkännande). Eftersom producenten känner till sina varor bäst och har de bevis som krävs för att bekräfta informationen i en försäkran är producenten bäst lämpad att tillhandahålla informationen i försäkran om ömsesidigt erkännande. Producenten bör kunna bemyndiga en representant att upprätta en sådan försäkran om ömsesidigt erkännande för producentens räkning och på producentens ansvar. Om en ekonomisk aktör i försäkran endast kan ange informationen om laglig saluföring av varan bör det dock vara möjligt för en annan ekonomisk aktör att ange informationen om att varorna tillhandahålls till slutanvändare i den berörda medlemsstaten, under förutsättning att den ekonomiska aktören i fråga tar ansvar för den information denne har fyllt i försäkran om ömsesidigt erkännande och kan tillhandahålla de bevis som krävs för att bekräfta denna information.

(19)  Försäkran om ömsesidigt erkännande bör alltid innehålla korrekt och fullständig information om varorna. Försäkran ska därför uppdateras för att återspegla ändringar, exempelvis ändringar av relevanta nationella tekniska regler.

(20)  För att säkerställa att informationen i en försäkran om ömsesidigt erkännande är fullständig bör en harmoniserad struktur för försäkran fastställas som ekonomiska aktörer kan använda sig av när de ska upprätta en sådan försäkran.

(21)  Det är viktigt att säkerställa att försäkran om ömsesidigt erkännande fylls i sanningsenligt och korrekt. Därför är det nödvändigt att kräva att ekonomiska aktörer är ansvariga för den information som de anger i försäkran om ömsesidigt erkännande.

(22)  För att öka effektiviteten och konkurrenskraften hos företag som verkar inom det område för varor som inte omfattas av unionens harmoniserade lagstiftning bör det vara möjligt att använda sig av ny it-teknik för att enklare kunna tillhandahålla en försäkran om ömsesidigt erkännande. Därför bör ekonomiska aktörer kunna göra sin försäkran om ömsesidigt erkännande offentligt tillgänglig online, under förutsättning att försäkran om ömsesidigt erkännande är lättillgänglig och i ett tillförlitligt format.

(23)  Kommissionen bör se till att en mall för försäkran om ömsesidigt erkännande och relevanta riktlinjer för hur den fylls i görs tillgänglig på den gemensamma digitala ingången på alla unionens officiella språk.

(24)  Denna förordning bör också tillämpas på varor för vilka endast vissa aspekter omfattas av unionens harmoniserade lagstiftning. I de fall ekonomiska aktörer enligt unionens harmoniserade lagstiftning måste upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse för att visa att de följer lagstiftningen, bör det vara tillåtet för dessa ekonomiska aktörer att ▌ bifoga försäkran om ömsesidigt erkännande enligt denna förordning till EU-försäkran om överensstämmelse.

(25)  Om en ekonomisk aktör bestämmer sig för att inte använda ▌ försäkran om ömsesidigt erkännande bör den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter begära klart definierad och specifik information som de anser vara nödvändig för att bedöma en vara, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

(26)  En ekonomisk aktör bör ges tillräckligt med tid för att inkomma med de handlingar eller annan information som de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten begär, eller inkomma med eventuella argument eller synpunkter gällande bedömningen av de berörda varorna.

(27)  Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(5) är medlemsstaterna skyldiga att underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om eventuella förslag till nationella tekniska föreskrifter som avser produkter, inbegripet jordbruks- och fiskeriprodukter, samt att ange skälen för att föreskriften anses vara nödvändig. Efter det att en nationell teknisk föreskrift antagits är det emellertid nödvändigt att se till att principen om ömsesidigt erkännande tillämpas korrekt på specifika varor i de enskilda fallen. Denna förordning fastställer förfaranden för tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande i enskilda fall genom att exempelvis kräva att medlemsstaterna anger de nationella tekniska regler som myndighetsbeslutet grundas på och det legitima allmänintresse som motiverar tillämpningen av den nationella tekniska regeln på en vara som är lagligen saluförd i en annan medlemsstat. Den nationella tekniska regelns proportionalitet utgör grunden för att påvisa att ett myndighetsbeslut som grundar sig på denna regel är proportionellt. Det bör dock avgöras från fall till fall hur myndighetsbeslutets proportionalitet ska påvisas.

(28)  Eftersom myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde för varor som redan är lagligen saluförda i en annan medlemsstat skulle utgöra undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för varor, är det nödvändigt att säkerställa att sådana beslut beaktar de befintliga skyldigheter som följer av principen om ömsesidigt erkännande. Det är därför lämpligt att fastställa ett tydligt förfarande för att avgöra om varorna är lagligen saluförda i den andra medlemsstaten och om de legitima allmänintressen som omfattas av den tillämpliga nationella tekniska regeln i den mottagande medlemsstaten i sådana fall åtnjuter tillräckligt skydd i enlighet med artikel 36 i EUF-fördraget och Europeiska unionens domstols rättspraxis. Ett sådant förfarande bör säkerställa att de myndighetsbeslut som fattas är proportionella och tar hänsyn till principen om ömsesidigt erkännande och är i enlighet med denna förordning.

(29)  Under tiden en behörig myndighet gör en bedömning av en vara innan den beslutar om huruvida marknadstillträde ska begränsas eller nekas, bör den myndigheten inte kunna fatta beslut som tillfälligt upphäver marknadstillträde, förutom om det krävs snabba insatser för att förhindra att personers säkerhet eller hälsa eller miljön hotas, eller i fall där det är förbjudet att tillhandahålla varan i sammanhang där detta tillhandahållande är förbjudet på grundval av den allmänna moralen eller säkerheten, exempelvis för att förebygga brottslighet.

(30)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(6) införs ett system för ackreditering för att säkerställa ömsesidigt erkännande av att organen för bedömning av överensstämmelse har likvärdig kompetens. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör därför inte vägra att godta provningsrapporter och intyg som utfärdats av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse av skäl som hänför sig till detta organs kompetens. För att så långt som möjligt undvika att provningar och förfaranden som redan genomförts i en annan medlemsstat upprepas bör medlemsstaterna inte vägra att godta provningsrapporter och intyg som utfärdats av andra organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med unionsrätten. Behöriga myndigheter bör också ta vederbörlig hänsyn till innehållet i de provningsrapporter eller intyg som lämnats in.

(31)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG(7) föreskriver att endast säkra produkter får släppas ut på marknaden och anger tillverkarens och distributörens skyldigheter när det gäller produktsäkerheten. Enligt direktivet får de behöriga myndigheterna, tillfälligt under den tid som krävs för att utföra olika säkerhetsbedömningar, kontroller och verifikationer , förbjuda alla farliga produkter med omedelbar verkan eller förbjuda produkter som kan vara farliga. I det direktivet beskrivs också de förfaranden som behöriga myndigheter ska följa för att vidta lämpliga åtgärder om dessa produkter utgör en risk, exempelvis de åtgärder som avses i artikel 8.1 b–f, och i direktivet fastställs också medlemsstaternas skyldighet att meddela sådana åtgärder till kommissionen och de andra medlemsstaterna. Behöriga myndigheter bör därför få fortsätta att tillämpa det direktivet, i synnerhet artikel 8.1 b–f och 8.3 i det direktivet.

(32)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(8) inrättas bl.a. ett system för snabb varning för anmälan av direkta och indirekta risker för människors hälsa till följd av livsmedel eller djurfoder. Medlemsstaterna är enligt den skyldiga att omedelbart till kommissionen, med användning av systemet för snabb varning, anmäla alla åtgärder de vidtar för att begränsa utsläppandet på marknaden av livsmedel eller foder eller för att återkalla livsmedel eller foder för att skydda människors hälsa, i de fall där det krävs snabba åtgärder. Behöriga myndigheter bör få fortsätta att tillämpa den förordningen, och i synnerhet artiklarna 50.3 och 54 i den förordningen.

(33)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 ▌(9) fastställer harmoniserade unionsramar för organisationen av offentlig kontroll, och av annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll, i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, med beaktande av bestämmelserna om offentlig kontroll i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004(10) och i relevant sektorsspecifik unionslagstiftning. I förordning (EU) 2017/625 fastställs ett särskilt förfarande för att se till att ekonomiska aktörer avhjälper en situation där livsmedels- och foderlagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd inte efterlevs. Behöriga myndigheter bör få fortsätta att tillämpa förordning (EU) 2017/625, i synnerhet artikel 138 i den förordningen.

(34)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013(11) inrättas ett harmoniserat ramverk på unionsnivå för utförandet av kontroller när det gäller de skyldigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013(12), i enlighet med de kriterier som anges i förordning (EG) nr 882/2004, och anges att medlemsstaterna ska säkerställa att alla aktörer som fullgör dessa skyldigheter har rätt att omfattas av ett system med kontroller. Behöriga myndigheter bör få fortsätta att tillämpa förordning (EU) nr 1306/2013, i synnerhet artikel 90 i den förordningen.

(35)  I varje myndighetsbeslut som fattas av en medlemsstats behöriga myndigheter enligt denna förordning bör de rättsmedel som är tillgängliga för den ekonomiska aktören anges, så att en ekonomisk aktörer, i enlighet med nationell rätt, kan överklaga beslutet eller väcka talan vid behörig nationell domstol. Myndighetsbeslutet bör också ange möjligheten för ekonomiska aktörer att använda sig av problemlösningsnätverket för den inre marknaden (nedan kallat Solvit) och det problemlösningsförfarande som föreskrivs i denna förordning.

(36)  Det är viktigt att det finns effektiva lösningar för ekonomiska aktörer som vill ha ett företagsvänligt alternativ vid överklaganden av myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde så att korrekt och konsekvent tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande kan säkerställas. För att garantera att sådana lösningar finns, och för att undvika rättegångskostnader, särskilt för små och medelstora företag, bör ett förfarande för lösning av problem som inte är av rättslig karaktär finnas tillgängligt för ekonomiska aktörer.

(37)  Solvit är en tjänst som tillhandahålls av den nationella förvaltningen i varje medlemsstat och som syftar till att hitta lösningar för privatpersoner och företag om deras rättigheter överträtts av myndigheterna i en annan medlemsstat. De principer som styr hur Solvit fungerar anges i kommissionens rekommendation 2013/461/EU(13), enligt vilken varje medlemsstat bör ha ett Solvit-center med tillräckliga personalresurser och finansiella resurser för att säkerställa dess deltagande i Solvit. Kommissionen bör, särskilt bland företag, öka medvetenheten om Solvit och dess fördelar.

(38)  Solvit är ett effektivt icke-judiciellt problemlösningsförfarande som tillhandahålls utan kostnad. Den fungerar inom korta tidsfrister och erbjuder praktiska lösningar för privatpersoner och företag som har problem med att få sina rättigheter enligt unionslagstiftningen erkända av offentliga myndigheter. ▌ Om den ekonomiska aktören, det aktuella Solvit-centret och de berörda medlemsstaterna har kommit överens om ett lämpligt utfall bör ingen ytterligare åtgärd krävas.

(39)  Om Solvits informella tillvägagångssätt inte fungerar, och om det kvarstår ▌ tvivel om huruvida myndighetsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande, bör kommissionen ges befogenhet att undersöka ärendet på något av de berörda Solvit-centrens begäran. Efter en bedömning bör kommissionen avge ett yttrande som ska delges den berörda ekonomiska aktören och de behöriga myndigheterna genom relevant Solvit-center och som bör beaktas under Solvit▌-förfarandet. Kommissionens insats ska ske inom en ▌ tidsgräns på 45 arbetsdagar, vilket inte inbegriper den tid som krävs för att ta emot de ytterligare uppgifter och handlingar som kommissionen anser vara nödvändiga. Om ärendet får en lösning under denna period bör kommissionen inte behöva avge ett yttrande. Sådana Solvit-ärenden bör hanteras i ett separat arbetsflöde i Solvit-databasen och bör inte tas med i den vanliga Solvit-statistiken.

(40)  Kommissionens yttrande när det gäller ett myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde bör endast ta upp frågor som gäller huruvida myndighetsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande och med kraven i denna förordning. Detta ska inte påverka kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget eller medlemsstaternas skyldighet att följa unionsrätten för att åtgärda fastställda systemrelaterade problem avseende tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

(41)  Det är viktigt för den inre marknaden för varor att företagen, särskilt små och medelstora företag, kan inhämta tillförlitlig och exakt information om gällande rätt i en viss medlemsstat. Kontaktpunkter för produkter bör ha en viktig roll när det gäller att underlätta kommunikationen mellan nationella myndigheter och ekonomiska aktörer genom att de tillhandahåller information om specifika produktregler och hur principen om ömsesidigt erkännande tillämpas inom deras medlemsstaters territorium. Det är därför viktigt att förbättra rollen för kontaktpunkterna för produkter till att bli den främsta informationskanalen för alla produktrelaterade regler, inbegripet nationella tekniska regler som omfattas av ömsesidigt erkännande.

(42)  För att underlätta den fria rörligheten för varor bör kontaktpunkterna för produkter utan kostnad, upp till en rimlig nivå, tillhandahålla information om nationella tekniska regler och om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Kontaktpunkterna för produkter bör ha tillräcklig utrustning och tillräckliga resurser. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724(14) bör de tillhandahålla informationen via en webbplats ▌ och omfattas av kvalitetskraven i den förordningen. De uppgifter som kontaktpunkterna för produkter har gällande tillhandahållandet av sådan information, inklusive elektroniska kopior av de nationella tekniska reglerna eller tillgång till dessa online, bör utföras utan att det påverkar tillämpningen av de nationella regler som styr spridningen av nationella tekniska regler. Vidare bör kontaktpunkterna för produkter inte vara skyldiga att tillhandahålla kopior av eller ge tillgång online till standarder som omfattas av immateriella rättigheter som innehas av standardiseringsorgan eller standardiseringsorganisationer.

(43)  Samarbete mellan behöriga myndigheter är viktigt för att principen om ömsesidigt erkännande ska fungera smidigt och för att skapa en kultur av ömsesidigt erkännande. Kontaktpunkterna för produkter och nationella behöriga myndigheter bör därför samarbeta och utbyta information och sakkunskaper så att korrekt och konsekvent tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande och denna förordning kan säkerställas.

(44)  Det är viktigt att medlemsstaterna får tillgång till ett informations- och kommunikationssystem så att myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde kan meddelas och för att möjliggöra kommunikation mellan kontaktpunkter för produkter samt för att säkerställa det administrativa samarbetet.

(45)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(15).

(46)  Om tillämpningen av denna förordning medför behandling av personuppgifter bör sådan behandling ske i enlighet med unionsrätten om skydd av personuppgifter. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(16) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1725(17).

(47)  Tillförlitliga och effektiva mekanismer för övervakning bör inrättas så att information kan tillhandahållas om tillämpningen av denna förordning och dess inverkan på den fria rörligheten för varor. Sådana mekanismer bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(48)  För att öka medvetenheten om principen om ömsesidigt erkännande och säkerställa att denna förordning tillämpas korrekt och konsekvent bör åtgärder vidtas för unionsfinansiering av kampanjer för att öka medvetenheten, utbildningar, tjänstemannautbyte och annan verksamhet som syftar till att öka och främja förtroendet och samarbetet mellan behöriga myndigheter, kontaktpunkter för produkter och ekonomiska aktörer.

(49)  För att åtgärda bristen på korrekta uppgifter om hur principen om ömsesidigt erkännande fungerar och vilken inverkan den har på den inre marknaden för varor bör unionen finansiera insamlingen av sådana uppgifter.

(50)  Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

(51)  Det är lämpligt att skjuta upp tillämpningen av denna förordning för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna anpassa sig efter kraven i denna förordning.

(52)  Kommissionen bör utvärdera denna förordning med utgångspunkt i de mål som den syftar till att uppnå. Kommissionen bör använda de insamlade uppgifter om hur principen om ömsesidigt erkännande fungerar och vilken inverkan den principen har på den inre marknaden för varor samt den information som finns tillgänglig i informations- och kommunikationssystemet vid utvärderingen av denna förordning. Kommissionen bör kunna begära att medlemsstaterna ska tillhandahålla ytterligare information som krävs för utvärderingen av denna förordning. Enligt punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(18) bör utvärderingen av denna förordning, som i sin tur bör grundas på effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder.

(53)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en smidig, konsekvent och korrekt tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med denna förordning är att stärka den inre marknadens funktion genom att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande och genom att avlägsna omotiverade handelshinder.

2.  Denna förordning fastställer regler och förfaranden avseende medlemsstaternas tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande i enskilda fall, i förhållande till varor som omfattas av artikel 34 i EUF-fördraget och som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat, med beaktande av artikel 36 i EUF-fördraget och Europeiska unionens domstols rättspraxis.

3.  Denna förordning föreskriver också upprättande och underhåll av kontaktpunkter för produkter i medlemsstaterna samt samarbete och utbyte av information inom ramen för principen om ömsesidigt erkännande.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på varor av alla slag, inbegripet jordbruksprodukter i den mening som avses i artikel 38.1 andra stycket i EUF-fördraget, och myndighetsbeslut som fattats eller ska fattas av en behörig myndighet i en mottagande medlemsstat när det gäller sådana varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat, såvida myndighetsbeslutet uppfyller båda följande två villkor:

a)  Grunden för myndighetsbeslutet är en nationell teknisk regel som gäller i den mottagande medlemsstaten.

b)  Den direkta eller indirekta verkan av myndighetsbeslutet är begränsat eller nekat marknadstillträde i den mottagande medlemsstaten.

Myndighetsbeslut inbegriper alla administrativa åtgärder som grundar sig på en nationell teknisk regel och har samma eller väsentligen samma rättsverkan som den som avses i led b.

3.  Med nationella tekniska regler avses i denna förordning alla bestämmelser i en medlemsstats lagar eller andra författningar med följande särdrag:

a)  gäller varor eller aspekter av varor som inte omfattas av harmonisering på unionsnivå,

b)  förbjuder tillhandahållandet av en vara eller varutyp på ▌ marknaden i den medlemsstaten eller gör efterlevnaden av bestämmelsen obligatorisk, antingen rättsligt eller faktiskt, när en vara eller varutyp tillhandahålls på den marknaden, och

c)  innebär något av följande:

i)  De föreskriver vilka krav som gäller för en vara eller varutyp, såsom kvalitetsnivåer, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inbegripet krav på dessa varor med avseende på varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller etikettering samt förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

ii)  De föreskriver vilka andra krav som gäller för varan eller varutypen i konsument- eller miljöskyddssyfte, och som påverkar varans livscykel efter det att den har släppts ut på ▌ marknaden i den medlemsstaten, såsom villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, om sådana villkor på ett väsentligt sätt kan påverka dessa varors sammansättning, beskaffenhet eller tillhandahållandet av dem på ▌ marknaden i den medlemsstaten.

3.  Punkt 2 c i i denna artikel omfattar också produktionsmetoder och processer för jordbruksprodukter, såsom avses i andra stycket i artikel 38.1 i EUF-fördraget, och för produkter avsedda att konsumeras av människor eller djur, liksom produktionsmetoder och processer för andra produkter om de påverkar dessa produkters egenskaper.

4.  Ett ▌förfarande för förhandsgodkännande bör inte i sig utgöra en nationell teknisk regel enligt denna förordning, men ett beslut om att neka förhandsgodkännande med grund i en nationell teknisk regel ska anses som ett myndighetsbeslut som denna förordning är tillämplig på, om det beslutet uppfyller de övriga kraven i punkt 1 första stycket.

5.  Denna förordning är inte tillämplig på

a)  nationella domstolars domar och beslut,

b)  beslut som fattas av brottsbekämpande myndigheter i samband med utredningen eller lagföringen av ett brott i fråga om terminologi, symboler eller sakuppgifter avseende författningsstridiga eller kriminella organisationer eller brott av rasistisk, diskriminerande eller främlingsfientlig karaktär.

6.  Artiklarna 5 och 6 påverkar inte tillämpningen av följande bestämmelser:

a)  Artikel 8.1 b–f och 8.3 i direktiv 2001/95/EG.

b)  Artiklarna 50.3 a och 54 i förordning (EG) nr 178/2002.

c)  Artikel 90 i förordning (EU) nr 1306/2013.

d)  Artikel 138 i förordning (EU) 2017/625.

7.  Denna förordning påverkar inte skyldigheten enligt direktiv (EU) 2015/1535 att underrätta kommissionen och medlemsstaterna om nationella tekniska föreskrifter innan de antas.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  lagligen saluförd i en annan medlemsstat: en vara eller varutyp som uppfyller gällande regler i den medlemsstaten eller som inte omfattas av några sådana regler i den medlemsstaten och tillhandahålls slutanvändare i den medlemsstaten.

2.  tillhandahållande på ▌ marknaden: all leverans av en vara för distribution, förbrukning eller användning på marknaden inom en berörd medlemsstats territorium i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.

3.  begränsat marknadstillträde: uppställande av villkor som måste uppfyllas innan en vara kan tillhandahållas på ▌ marknaden i den mottagande medlemsstaten eller villkor för att behålla varan på den marknaden, vilket i respektive fall kräver att en eller flera av varans egenskaper ändras, såsom avses i artikel 2.2 c i, eller att ytterligare provning utförs.

4.  nekat marknadstillträde:

a)  förbud mot att varan tillhandahålls på ▌ marknaden i den mottagande medlemsstaten eller mot att finnas kvar på den marknaden, eller

b)  krav på att varan dras tillbaka eller återkallas från marknaden.

5.  tillbakadragande: alla åtgärder som syftar till att förhindra att varor i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden.

6.  återkallelse: alla åtgärder som syftar till att dra tillbaka en vara som redan tillhandahålls för slutanvändaren.

7.  förfarande för förhandsgodkännande: ett administrativt förfarande enligt en medlemsstat lagstiftning, där behöriga myndigheter i samma medlemsstat på grundval av en ansökan från en ekonomisk aktör är tvungna att ge sitt formella godkännande innan en vara får tillhandahållas på ▌marknaden i den medlemsstaten.

8.  producent:

a)  varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en vara eller som låter utforma eller tillverka en vara, eller som producerar en vara som inte är resultatet av en tillverkningsprocess, inbegripet jordbruksprodukter, och saluför denna, i eget namn eller under eget varumärke,

b)  varje fysisk eller juridisk person som bearbetar varor som redan är lagligen saluförda i en medlemsstat på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de relevanta reglerna i denna medlemsstat kan påverkas, eller

c)  varje annan fysisk eller juridisk person som genom att sätta sitt namn, varumärke eller något annat kännetecken på varan eller på de handlingar som åtföljer varan utger sig för att vara producent av varan.

9.  producentens representant: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en producent har rätt att handla i dennes ställe när det gäller tillhandahållandet av en vara på den berörda ▌marknaden.

10.  importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som tillhandahåller en vara från ett tredjeland på unionsmarknaden för första gången.

11.  distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan▌, utöver producenten eller importören, som tillhandahåller en vara på ▌ marknaden i en medlemsstat.

12.  ekonomisk aktör: någon av följande i förhållande till en vara: producenten, producentens representant, importören eller distributören.

13.  slutanvändare: varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i unionen och till vilken en vara har tillhandahållits eller tillhandahålls, antingen som konsument utom ramen för handel, företag, hantverk eller yrke, eller som yrkesmässig slutanvändare inom ramen för sin industriella eller yrkesmässiga verksamhet.

14.  legitimt allmänintresse: någon av de grunder som anges i artikel 36 i EUF-fördraget eller andra tvingande hänsyn av allmänt intresse.

15.  organ för bedömning av överensstämmelse: organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008.

Kapitel II

Förfaranden avseende tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande i enskilda fall

Artikel 4

Försäkran om ömsesidigt erkännande

1.  Producenten av en vara eller varutyp som tillhandahålls eller ska tillhandahållas på ▌marknaden i ▌den mottagande medlemsstaten kan upprätta en frivillig försäkran om laglig saluföring av varor med ömsesidigt erkännande (nedan kallad försäkran om ömsesidigt erkännande) för att visa de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten att varan eller varutypen är lagligen saluförd i en annan medlemsstat.

Producenten kan bemyndiga sin representant att upprätta försäkran om ömsesidigt erkännande för producentens räkning.

Försäkran om ömsesidigt erkännande ska följa den struktur som anges i delarna I och II i bilagan och innehålla all den information som anges däri.

Producenten eller dennes representant får, i fall då denne är bemyndigad, fylla i försäkran om ömsesidigt erkännande med enbart de uppgifter som anges i del I i bilagan. I detta fall ska de uppgifter som anges i del II i bilagan fyllas i av importören eller distributören

Alternativt får försäkran om ömsesidigt erkännande upprättas av importören eller distributören under förutsättning att undertecknaren kan lägga fram den bevisning som avses i artikel 5.4 a.

Försäkran om ömsesidigt erkännande ska upprättas på ett av unionens officiella språk. Ifall det språket inte är det som efterfrågas av den mottagande medlemsstaten, ska den ekonomiska aktören översätta försäkran om ömsesidigt erkännande till ett språk ▌ som efterfrågas av den mottagande medlemsstaten.

2.  De ekonomiska aktörer som fyller i försäkran om ömsesidigt erkännande eller en del av den ska ansvara för det innehåll i informationen som de anger i försäkran om ömsesidigt erkännande och för att denna information är korrekt, även vad gäller korrektheten hos den information som de översätter. Vid tillämpningen av denna punkt ska de ekonomiska aktörerna vara ansvariga i enlighet med nationell rätt.

3.  De ekonomiska aktörerna ska se till att försäkran om ömsesidigt erkännande hela tiden är uppdaterad och att alla ändringar av deras information anges i försäkran om ömsesidigt erkännande.

4.  Försäkran om ömsesidigt erkännande kan tillhandahållas till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten med syftet att genomföra en bedömning enligt artikel 5. Den kan tillhandahållas i pappersform, på elektronisk väg eller göras tillgänglig online, i enlighet med de krav som den mottagande medlemsstaten ställer.

5.  Om en ekonomisk aktör ▌gör försäkran om ömsesidigt erkännande tillgänglig online ska följande villkor tillämpas:

a)  Den varutyp eller varuserie som försäkran om ömsesidigt erkännande gäller ska enkelt kunna identifieras ▌.

b)  Den teknik som används ska säkerställa enkel navigering och övervakas så att tillgängligheten av och tillgången till försäkran om ömsesidigt erkännande kan säkerställas.

6.  Om den vara som försäkran om ömsesidigt erkännande gäller också omfattas av en unionsakt som kräver en EU-försäkran om överensstämmelse, kan försäkran om ömsesidigt erkännande bifogas EU-försäkran om överensstämmelse.

Artikel 5

Bedömning av varor

1.  Om en behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten avser att bedöma varor som omfattas av denna förordning i syfte att fastställa huruvida varan eller varutypen är lagligen saluförd i en annan medlemsstat och, om så är fallet, huruvida det legitima allmänintresset som utgör grund för den mottagande medlemsstatens tillämpliga nationella tekniska regel åtnjuter tillräckligt skydd med beaktande av den aktuella varans egenskaper, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål kontakta den berörda ekonomiska aktören.

2.  När den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet kontaktar den berörda ekonomiska aktören ska myndigheten informera om bedömningen och ange vilka varor som är föremål för bedömningen, samt ange den tillämpliga nationella tekniska regeln eller förfarandet för förhandsgodkännande. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska också informera den ekonomiska aktören om möjligheten att tillhandahålla en försäkran om ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 4.

3.  En ekonomisk aktör ska tillåtas att tillhandahålla varan på den mottagande medlemsstatens marknad under tiden som den behöriga myndigheten genomför bedömningen enligt punkt 1 i denna artikel och får fortsätta med det såvida inte den ekonomiska aktören mottar ett myndighetsbeslut om begränsat eller nekat marknadstillträde för varan. Denna punkt ska inte tillämpas om bedömningen utförs inom ramen för ett förfarande för förhandsgodkännande eller om den behöriga myndigheten tillfälligt upphäver tillhandahållandet på marknaden av de varor som är föremål för den bedömningen i enlighet med artikel 6.

4.  Om en försäkran om ömsesidigt erkännande tillhandahålls en behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 4 gäller följande för bedömningen enligt punkt 1 i den här artikeln:

a)  Försäkran om ömsesidigt erkännande, tillsammans med annan bevisning som bekräftar informationen i försäkran, och som har lämnats till följd av en begäran av den behöriga myndigheten, ska av den behöriga myndigheten anses vara tillräcklig för att visa att varan är lagligen saluförd i en annan medlemsstat; och

b)  den behöriga myndigheten får inte kräva annan information eller dokumentation från en ekonomisk aktör i syfte att denne ska visa att en vara är lagligen saluförd i en annan medlemsstat.

5.   Om en försäkran om ömsesidigt erkännande inte tillhandahålls en behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 4 får den behöriga myndigheten, i syfte att göra en bedömning enligt punkt 1 i den här artikeln, begära att den berörda ekonomiska aktören ska tillhandahålla den dokumentation och information som krävs för bedömningen, avseende följande:

a)  den berörda varans eller varutypens egenskaper, och

b)  ▌laglig saluföring av varan i en annan medlemsstat.

6.  Den berörda ekonomiska aktören ska ha minst 15 arbetsdagar på sig från begäran från den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten att inkomma med de handlingar och den information som avses i punkt 4 a eller punkt 5 a, eller inkomma med eventuella synpunkter eller argument.

7.  I syfte att göra en bedömning enligt punkt 1 i denna artikel får den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet i enlighet med artikel 10.3 kontakta de behöriga myndigheterna eller kontaktpunkten för produkter i den medlemsstat där en ekonomisk aktör anser sig saluföra sina varor lagligen, om den behöriga myndigheten behöver kontrollera någon av de uppgifter som den ekonomiska aktören lämnat.

8.  Vid genomförande av bedömningen enligt punkt 1 ska behöriga myndigheter i de mottagande medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till innehållet i provrapporter eller intyg som utfärdats av ett organ för bedömning av överensstämmelse och som en ekonomisk aktör tillhandahållit som en del av bedömningen. Behöriga myndigheter i de mottagande medlemsstaterna får inte vägra att godta provrapporter eller intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse med ackreditering för bedömning av överensstämmelse inom ett särskilt område i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 av skäl som hänför sig till detta organs kompetens.

9.  Om en behörig myndighet i en medlemsstat fattar ett myndighetsbeslut gällande en vara myndigheten har gjort en bedömning av enligt punkt 1 i denna artikel, ska den anmäla sitt myndighetsbeslut utan dröjsmål till den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 i denna artikel. Den behöriga myndigheten ska också anmäla det myndighetsbeslutet till kommissionen och övriga medlemsstater senast inom 20 arbetsdagar efter det att beslutet har fattats. Den behöriga myndigheten ska i detta syfte använda det system som avses i artikel 11.

10.  Det myndighetsbeslut som avses i punkt 9 ska redogöra för skälen till beslutet på ett tillräckligt detaljerat och motiverat sätt för att underlätta en bedömning av dess överensstämmelse med principen om ömsesidigt erkännande och kraven i denna förordning.

11.  Särskilt följande uppgifter ska lämnas i det myndighetsbeslut som avses i punkt 9:

a)  Den nationella tekniska regel som myndighetsbeslutet grundar sig på.

b)  Det legitima allmänintresse som motiverar tillämpningen av den nationella tekniska regel som myndighetsbeslutet grundar sig på.

c)  De tekniska eller vetenskapliga bevis som den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten beaktat, inbegripet, i tillämpliga fall, eventuell ny teknisk utveckling som kan ha skett sedan den nationella tekniska regeln trädde i kraft.

d)  En sammanfattning av de skäl som, i förekommande fall, anförts av den berörda ekonomiska aktören som är av relevans för bedömningen enligt punkt 1.

e)  Bevis på att myndighetsbeslutet är ändamålsenligt för att det eftersträvade målet ska uppnås och att myndighetsbeslutet inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

12.  Det myndighetsbeslut som avses i punkt 9 i denna artikel ska ange hur beslutet enligt den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning kan överklagas och inom vilka tidsfrister detta ska ske. Beslutet ska även innehålla en hänvisning till den ekonomiska aktörens möjlighet att använda sig av Solvit och förfarandet enligt artikel 8.

13.  Det myndighetsbeslut som avses i punkt 9 träder inte i kraft förrän det har meddelats till den berörda ekonomiska aktören enligt den punkten.

Artikel 6

Tillfälligt upphävande av marknadstillträde

1.  En behörig myndighet i en medlemsstat får när den genomför en bedömning av en vara enligt artikel 5 tillfälligt upphäva tillhandahållandet av varan på ▌marknaden i den medlemsstaten, endast om

a)  varan under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden ▌utgör en allvarlig risk för personers säkerhet eller hälsa eller för miljön, även i fall där verkningarna inte är omedelbara, vilket kräver ett snabbt ingripande från den behöriga myndigheten, eller om

b)  det råder ett generellt förbud att tillhandahålla varan eller varutypen på ▌ marknaden i den medlemsstaten med hänvisning till allmän moral eller allmän säkerhet.

2.  Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska omgående meddela den berörda ekonomiska aktören, kommissionen och övriga medlemsstater om tillfälliga upphävanden i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Anmälan till kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska göras med hjälp av det system som avses i artikel 11. När det gäller sådana åtgärder som avses i punkt 1 a i denna artikel ska anmälan åtföljas av detaljerade tekniska eller vetenskapliga uppgifter som motiverar varför åtgärderna omfattas av den punkten.

Artikel 7

Anmälan genom Rapex eller (RASFF)

Om ett myndighetsbeslut som avses i artikel 5 eller ett tillfälligt upphävande som avses i artikel 6 också utgör åtgärder som ska anmälas genom systemet för snabbt informationsutbyte (Rapex) i enlighet med ▌ direktiv 2001/95/EG eller genom eller systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) i enlighet med förordning (EG) nr 178/2002, behövs ingen separat anmälan till kommissionen och övriga medlemsstater göras enligt den här förordningen, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a)  I Rapex- eller RASFF-anmälan framgår att anmälan av åtgärden också räknas som en anmälan enligt denna förordning.

b)  Det underlag som krävs för ett myndighetsbeslut enligt artikel 5 eller ett tillfälligt upphävande enligt artikel 6 ingår i Rapex- eller RASFF-anmälan.

Artikel 8

Problemlösningsförfarande

1.  När en ekonomisk aktör som påverkas av ett myndighetsbeslut har skickat in beslutet till Solvit och, om hemcentret eller det huvudansvariga centret under Solvit-förfarandet ber kommissionen om ett yttrande för att bistå med attlösa ärendet, ska hemcentret och det huvudansvariga centret ge kommissionen alla relevanta handlingar för det berörda myndighetsbeslutet.

2.  Efter mottagandet av den begäran som avses i punkt 1 ska kommissionen bedöma huruvida myndighetsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande och med kraven i denna förordning.

3.  Vid den bedömning som avses i punkt 2 i den här artikeln ska kommissionen beakta det myndighetsbeslut som anmälts i enlighet med artikel 5.9 och handlingar och information som lämnats inom ramen för Solvit-förfarandet. Om ytterligare information eller handlingar krävs för den bedömning som avses i punkt 2 i den här artikeln ska kommissionen utan oskäligt dröjsmål begära att Solvit-centret i fråga tar kontakt med den berörda ▌ ekonomiska aktören eller med de behöriga myndigheter som fattat myndighetsbeslutet för att sådan information eller sådana handlingar ska kunna tillhandahållas.

4.  Inom 45 arbetsdagar från mottagandet av den begäran som avses i punkt 1 ska kommissionen slutföra sin bedömning och avge ett yttrande. När så är lämpligt ska kommissionens yttrande ta upp eventuella frågor som bör ▌ behandlas i Solvit-ärendet eller ge rekommendationer för att bistå vid lösandet av ärendet. Perioden på 45 arbetsdagar ska inte omfatta den tid som krävs för att kommissionen ska kunna ta del av ytterligare information och handlingar enligt punkt 3.

5.  Kommissionen behöver inte avge något yttrande om den under sin bedömning enligt punkt 2 har informerats om att ärendet har fått en lösning.

6.  Kommissionens yttrande ska delges den berörda ekonomiska aktören och de berörda behöriga myndigheterna genom relevant Solvit-center. Kommissionen ska tillkännage yttrandet för alla medlemsstater med hjälp av det system som anges i artikel 11. Yttrandet ska beaktas under det Solvit-förfarande som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Kapitel III

Administrativt samarbete, uppföljning och kommunikation

Artikel 9

Uppgifter för kontaktpunkterna för produkter

1.  Medlemsstaterna ska utse och underhålla kontaktpunkter för produkter inom sina territorier och se till att kontaktpunkterna har tillräcklig befogenhet och är rätt utrustade för att kunna utföra sina uppgifter korrekt. Medlemsstaterna ska se till att kontaktpunkterna för produkter tillhandahåller sina tjänster i enlighet med förordning (EU) 2018/1724.

2.  Kontaktpunkterna för produkter ska tillhandahålla följande information online:

a)  Information om principen om ömsesidigt erkännande och tillämpningen av denna förordning inom sin medlemsstats territorium, inklusive information om det förfarande som anges i artikel 5.

b)  Kontaktuppgifter, genom vilka de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten kan kontaktas direkt, inklusive uppgifter om de myndigheter som ansvarar för att övervaka tillämpningen av de nationella tekniska regler som gäller inom sin medlemsstats territorium.

c)  Tillgängliga rättsmedel och förfaranden inom sin medlemsstats territorium vid en eventuell tvist mellan en behörig myndighet och en ekonomisk aktör, inbegripet det förfarande som fastställs i artikel 8.

3.  För att vid behov komplettera den information som tillhandahålls online i enlighet med punkt 2 ska kontaktpunkterna för produkter på begäran av en ekonomisk aktör eller behörig myndighet i en annan medlemsstat tillhandahålla all användbar information, exempelvis elektroniska kopior av de nationella tekniska regler och nationella administrativa förfaranden som gäller en specifik vara eller varutyp för det territorium inom vilket kontaktpunkten för produkter är etablerad eller tillgång till dessa online, eller information om huruvida ▌ varan eller varutypen omfattas av ▌ förhandsgodkännande enligt nationell rätt.

4.  Kontaktpunkterna för produkter ska svara inom 15 arbetsdagar från mottagandet av varje begäran enligt punkt 3.

5.  Kontaktpunkterna för produkter får inte ta ut avgifter för att tillhandahålla information enligt punkt 3.

Artikel 10

Administrativt samarbete

1.  Kommissionen ska säkerställa ett effektivt samarbete ▌ mellan behöriga myndigheter och kontaktpunkter för produkter i olika medlemsstater genom följande verksamheter:

a)  Främja och samordna utbyte och insamling av information och bästa praxis rörande tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

b)  Stödja kontaktpunkterna för produkter i deras funktion och förbättra deras gränsöverskridande samarbete.

c)  Främja och samordna utbyte av tjänstepersoner bland medlemsstaterna och anordnande av gemensamma utbildningar och informationsprogram för myndigheter och företag.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter och kontaktpunkter för produkter deltar i den verksamhet som avses i punkt 1.

3.  På begäran av en behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten enligt artikel 5.7 ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där en ekonomisk aktör anser sig saluföra sina varor lagligen ▌ inom 15 arbetsdagar till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten tillhandahålla all ▌ information om dessa varor som är av relevans för kontrollen av de uppgifter och handlingar som tillhandahållits av den ekonomiska aktören under bedömningen enligt artikel 5. Kontaktpunkterna för produkter får användas för att underlätta kontakterna mellan de relevanta behöriga myndigheterna i enlighet med den tidsfrist för att inkomma med den begärda informationen som fastställs i artikel 9.4.

Artikel 11

Informations- och kommunikationssystem

1.  För artiklarna 5, 6 och 10 i denna förordning ska unionens informations- och kommunikationssystem som föreskrivs i artikel 23 i förordning (EG) nr 765/2008 användas, förutom när så anges i artikel 7 i den här förordningen.

2.  Kommissionen ska för tillämpningen av denna förordning anta genomförandeakter som beskriver detaljerna och funktionerna för det system som avses i punkt 1 i denna artikel . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

Kapitel IV

Finansiering

Artikel 12

Finansiering av åtgärder till stöd för denna förordning

1.  Unionen får finansiera följande verksamhet till stöd för denna förordning:

a)  Informationskampanjer.

b)  Utbildning och praktik.

c)  Utbyte av tjänstepersoner och utbyte av bästa praxis.

d)  Samarbete mellan kontaktpunkter för produkter och behöriga myndigheter samt tekniskt och logistiskt stöd till detta samarbete.

e)  Insamlande av uppgifter om hur principen om ömsesidigt erkännande fungerar och vilken inverkan principen har på den inre marknaden för varor.

2.  Unionens finansiering av åtgärderna till stöd för denna förordning ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (19), antingen direkt eller genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet anförtros de enheter som anges i artikel 62.1 c i den förordningen.

3.  De medel som anslås till den verksamhet som avses i denna förordning ska fastställas varje år av budgetmyndigheten inom den gällande budgetramen.

Artikel 13

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1.  Kommissionen ska säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av insatser som finansieras enligt denna förordning, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.  Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering enligt denna förordning.

3.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(20) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(21), göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats inom ramen för den här förordningen.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås med tillämpning av denna förordning innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

Kapitel V

Utvärdering och kommittéförfarande

Artikel 14

Utvärdering

1.  Kommissionen ska senast den ... [fem år efter denna förordnings tillämpningsdatum], och därefter vart fjärde år, göra en utvärdering av denna förordning mot bakgrund av de mål som den syftar till att uppnå och lämna en rapport härom till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2.  För de syften som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen använda den tillgängliga informationen i det system som avses i artikel 11 och de insamlade uppgifter som avses i artikel 12.1 e. Kommissionen får också be medlemsstaterna att skicka relevant information för utvärdering av den fria rörligheten för varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat eller för utvärdering av denna förordnings ändamålsenlighet samt för bedömning av hur kontaktpunkterna för produkter fungerar.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Kapitel VI

Slutbestämmelser

Artikel 16

Upphävande

Förordning (EG) nr 764/2008 ska upphöra att gälla med verkan från och med den... [ett år efter den dag då denna förordning träder ikraft]. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 17

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den... [ett år efter den dag då denna förordning träder ikraft].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Försäkran om ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...(22)(23)

Del I

1.  Unik identifieringsbeteckning för varan eller varutypen: [Anm.: Ange [...] identifieringsnummer eller annan referensmarkering som entydigt identifierar varan eller varutypen.]

2.  Den ekonomiska aktörens namn och adress: [Anm.: Ange namn på och adress till den person som undertecknat del I av försäkran om ömsesidigt erkännande: producenten och, i tillämpliga fall, producentens representant, eller importören eller distributören.]

3.  Beskrivning av den vara eller varutyp som försäkran om ömsesidigt erkännande gäller: [Anm.: Beskrivningen ska vara tillräckligt tydlig för att varan eller varutypen ska kunna identifieras i spårbarhetssyfte. Ett fotografi kan vid behov läggas till.]

4.  Försäkran och information om laglig saluföring av varan eller varutypen:

4.1.  Den vara eller varutyp som beskrivs ovan, inbegripet dess/deras egenskap(er), överensstämmer med följande bestämmelser i [Anm.: Ange den medlemsstat där varan eller varutypen uppges vara lagligen saluförd.]: [Anm.: Ange titel och kungörelsereferens för varje bestämmelse som gäller i respektive fall i medlemsstaten samt hänvisning till beslutet om godkännande, om varan varit föremål för ett förfarande för förhandsgodkännande],

eller

den vara eller varutyp som beskrivs ovan omfattas inte av några relevanta bestämmelser i [Anm.: Ange den medlemsstat där varan eller varutypen uppges vara lagligen saluförd.].

4.2.  Hänvisning till det förfarande för bedömning av överensstämmelse som är tillämpligt på varan eller varutypen eller hänvisning till provningsrapporter om eventuell provning som utförts av ett organ för bedömning av överensstämmelse, med angivande av namn- och adressuppgifter för organet (såvida ett sådant förfarande eller sådan provning har genomförts):

5.  Eventuell ytterligare information som anses relevant för bedömningen av huruvida varan eller varutypen är lagligen saluförd i den medlemsstat som anges i punkt 4.1:

6.  Denna del av försäkran om ömsesidigt erkännande har upprättats på eget ansvar av den ekonomiska aktör som anges i punkt 2.

Undertecknat för

(ort och datum)

(namn, befattning) (namnteckning):

Del II

7.  Försäkran och information om varans eller varutypens saluföring:

7.1.  Varan eller varutypen som avses i del I tillhandahålls till slutanvändare på marknaden i den medlemsstat ▌ som anges i punkt 4.1.

7.2.  Information om att varan eller varutypen tillhandahålls till slutanvändare i den medlemsstat[...] som anges i punkt 4.1, inbegripet uppgifter om ▌det datum som varan först tillhandahölls till slutanvändarna på ▌ marknaden i medlemsstaten:

8.  Eventuell ytterligare information som anses relevant för bedömningen av huruvida varan eller varutypen är lagligen saluförd i den medlemsstat som anges i punkt 4.1:

9.  Denna del av försäkran om ömsesidigt erkännande har upprättats på eget ansvar av [Anm.: Ange namn på och adress till den person som undertecknat del II av försäkran om ömsesidigt erkännande: producenten och, i tillämpliga fall, producentens representant, eller importören eller distributören.]

Undertecknat för

(ort och datum)

(namn, befattning) (namnteckning):

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 19.
(2)EUT C 283, 10.8.2018, s. 19.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 21).
(5)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EGT L 347, 20.12.2013, s. 671),
(13)Kommissionens rekommendation 2013/461/EU av den 17 september 2013 om principerna för Solvit (EUT L 249, 19.9.2013, s. 10).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).
(15)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s.13).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 8, 21.11.2018, s. 39).
(18)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(19)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(21)Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008 (EUT L...)
(23)+ EUT: vänligen inför nummer i texten, och i fotnoten nummer, datum och publikationshänvisning för dokumentet i PE-CONS 70/18 - COD 2017/0354.


Avgifter för gränsöverskridande betalningar i unionen och valutaväxlingsavgifter ***I
PDF 188kWORD 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 vad gäller vissa avgifter på gränsöverskridande betalningar i unionen och valutaväxlingsavgifter (COM(2018)0163 – C8-0129/2018 – 2018/0076(COD))
P8_TA-PROV(2019)0124A8-0360/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0163),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0129/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 31 augusti 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8–0360/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 vad gäller vissa avgifter för gränsöverskridande betalningar i unionen och valutaväxlingsavgifter

P8_TC1-COD(2018)0076


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Sedan Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2560/2001(6) och ▌ (EG) nr 924/2009(7) antogs har avgifterna för gränsöverskridande betalningar i euro mellan medlemsstater i euroområdet minskat kraftigt, och är numera så låga att de i de flesta fall saknar betydelse.

(2)  Av alla gränsöverskridande betalningar som sker från medlemsstater utanför euroområdet sker cirka 80 % i euro. Avgifterna för sådana gränsöverskridande betalningar är fortfarande överdrivet höga i de flesta medlemsstater utanför euroområdet, trots att betaltjänstleverantörer som är belägna i medlemsstater utanför euroområdet har tillgång till samma effektiva infrastruktur för att behandla sådana transaktioner till mycket låga kostnader som betaltjänstleverantörer som är belägna inom euroområdet.

(3)  De höga avgifterna för gränsöverskridande betalningar är fortfarande ett hinder för en fullständig integrering ▌ för företag och privatpersoner i medlemsstater utanför euroområdet på den inre marknaden, vilket påverkar deras konkurrenskraft. Dessa höga avgifter leder till att betaltjänstanvändare inom unionen hamnar i två kategorier: ▌ betaltjänstanvändare som ▌ kan utnyttja fördelarna med det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) och betaltjänstanvändare som betalar höga avgifter för gränsöverskridande betalningar i euro.

(4)  För att underlätta den inre marknadens funktion och undanröja ojämlikheterna mellan å ena sidan betaltjänstanvändare i euroområdet och å andra sidan betaltjänstanvändare i medlemsstater utanför euroområdet när det gäller gränsöverskridande betalningar i euro, bör det säkerställas att avgifterna för gränsöverskridande betalningar i euro inom unionen ligger i linje med avgifterna för motsvarande nationella betalningar i den nationella valutan i den medlemsstat där betaltjänstanvändarens betaltjänstleverantör är belägen. En betaltjänstleverantör anses vara belägen i den medlemsstat där den tillhandahåller sina tjänster till betaltjänstanvändaren.

(5)  Valutaväxlingsavgifter utgör en betydande kostnad vid gränsöverskridande betalningar i fall där en annan valuta används i betalarens medlemsstat än i betalningsmottagarens medlemsstat. Artikel 45 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366(8) kräver att de avgifter och den växelkurs som ska tillämpas är transparenta, i artikel 52.3 i det direktivet anges informationskrav när det gäller betalningstransaktioner som omfattas av ett ramavtal, och artikel 59.2 i det direktivet omfattar informationskrav för parter som erbjuder valutaväxlingstjänster i en uttagsautomat eller på försäljningsstället. Dessa informationskrav har inte säkerställt tillräcklig transparens och jämförbarhet när det gäller valutaväxlingsavgifter i situationer där alternativa möjligheter för valutaväxling erbjuds i en uttagsautomat eller på försäljningsstället. Denna brist på transparens och jämförbarhet förhindrar också ▌konkurrens som skulle minska valutaväxlingsavgifter, och ökar risken för att betaltjänstanvändarna väljer onödigt dyra alternativ för valutaväxling. Det bör därför införas ytterligare åtgärder ▌ i syfte att ▌ skydda konsumenterna mot överdrivet höga kostnader för valutaväxling och säkerställa att konsumenterna ▌får den information de behöver för att kunna välja de bästa alternativen.

(6)  För att säkerställa att marknadsaktörerna inte tvingas till oproportionerligt stora investeringar för att anpassa sin betalningsinfrastruktur, -utrustning och -processer för att säkra ökad transparens, bör de åtgärder som ska vidtas vara ändamålsenliga, adekvata och kostnadseffektiva. I situationer där betalaren erbjuds olika alternativ för valutaväxling i en uttagsautomat eller på försäljningsstället, bör samtidigt den information som ges möjliggöra en jämförelse så att betalaren kan göra ett välgrundat val.

(7)  För att säkra jämförbarhet bör valutaväxlingsavgifterna för alla kortbaserade betalningar uttryckas på samma sätt, nämligen som procentuella påslag i förhållande till de senaste tillgängliga växelkurserna från Europeiska centralbanken (ECB). Vid växling mellan två valutor utanför euroområdet kan ett påslag behöva baseras på en kurs som härleds från två ECB-kurser.

(8)  I enlighet med de allmänna informationskrav avseende valutaväxlingsavgifter som fastställs i direktiv (EU) 2015/2366, bör tillhandahållare av valutaväxlingstjänster lämna information om sina valutaväxlingsavgifter innan betalningstransaktionen initieras. Parter som erbjuder valutaväxlingstjänster i en uttagsautomat eller på försäljningsstället bör lämna information om sina avgifter för sådana tjänster på ett tydligt och tillgängligt sätt, till exempel genom att ange sina avgifter vid disken eller digitalt på terminalen eller på skärmen vid köp online. Utöver den information som anges i artikel 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366 bör dessa parter även, innan betalningen initieras, lämna uttrycklig information om det belopp som ska betalas till betalningsmottagaren i den valuta som används av betalningsmottagaren och det totalbelopp som betalaren ska betala i valutan för betalarens konto. Det belopp som ska betalas i den valuta som används av betalningsmottagaren bör utvisa priset för de varor och tjänster som köps och kan visas på kassan i stället för på betalterminalen. Den valuta som används av betalningsmottagaren är i allmänhet den lokala valutan, men kan enligt principen om avtalsfrihet i vissa fall vara en annan unionsvaluta. Det totalbelopp som betalaren ska betala i valutan för betalarens konto bör utgöras av priset på varorna eller tjänsterna och valutaväxlingsavgifterna. Dessutom bör båda beloppen dokumenteras på kvittot eller på ett annat varaktigt medium.

(9)  Med hänsyn till artikel 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366, bör betalaren när en valutaväxlingstjänst erbjuds i en uttagsautomat eller på försäljningsstället kunna avböja denna tjänst och i stället betala i den valuta som används av betalningsmottagaren.

(10)  För att göra det möjligt för betalare att jämföra avgifterna för olika alternativ för valutaväxling i en uttagsautomat eller på försäljningsstället, bör betalarnas betaltjänstleverantörer inte bara lämna fullt jämförbar information om tillämpliga avgifter för valutaväxling i villkoren i sina ramavtal, utan bör också offentliggöra denna information via en allmänt tillgänglig och lättillgänglig elektronisk plattform, framför allt på sina kundwebbplatser, på sina webbplatser för internetbanktjänster och i sina mobila bankapplikationer, på ett lättförståeligt och lättillgängligt sätt. Detta skulle göra det möjligt att utveckla webbplatser för jämförelser för att underlätta för konsumenterna att jämföra priser när de reser eller handlar utomlands. Dessutom bör betalarnas betaltjänstleverantörer påminna betalarna om tillämpliga valutaväxlingsavgifter när en kortbaserad betalning görs i en annan valuta, med hjälp av allmänt och lätt tillgängliga elektroniska kommunikationskanaler, såsom sms-meddelanden, e-post eller pushnotiser via betalarens mobila bankapplikation. Betaltjänstleverantörer bör komma överens med betaltjänstanvändare om den elektroniska kommunikationskanal genom vilken de ska tillhandahålla information om valutaväxlingsavgifter, med beaktande av den mest effektiva kanalen för att nå betalaren. Betaltjänstleverantörer bör också godta betaltjänstanvändares begäranden om att inte erhålla elektroniska meddelanden med information om valutaväxlingsavgifter.

(11)  Regelbundna påminnelser är lämpligt i situationer där betalaren vistas utomlands under längre perioder, till exempel när betalaren är utstationerad eller studerar utomlands, eller om betalaren regelbundet använder ett kort för köp online i den lokala valutan. En skyldighet att tillhandahålla sådana påminnelser skulle inte kräva oproportionerliga investeringar för att anpassa betaltjänstleverantörens befintliga affärsprocesser och infrastruktur för betalningshanteringen, och skulle säkerställa att betalare är bättre informerade när de överväger olika alternativ för valutaväxling.

(12)  Kommissionen bör för Europaparlamentet, rådet, ECB och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av regeln om lika kostnader för gränsöverskridande betalningar i euro och nationella transaktioner i nationella valutor och om effektiviteten när det gäller de informationskrav för valutaväxling som fastställs i denna förordning. Kommissionen bör också undersöka ytterligare möjligheter – och den tekniska genomförbarheten av dessa möjligheter – att utvidga regeln om lika avgifter till alla unionsvalutor och att ytterligare öka transparensen och jämförbarheten när det gäller valutaväxlingsavgifter, samt att göra det möjligt att avaktivera eller aktivera den valutaväxlingsfunktion som erbjuds av andra parter än betalarens betaltjänstleverantör.

(13)  Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av de berörda betalningarnas gränsöverskridande natur, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 924/2009

Förordning (EG) nr 924/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. I denna förordning fastställs bestämmelser om gränsöverskridande betalningar och om transparens för valutaväxlingsavgifter inom unionen”,

"

b)  I punkt 2 ska följande stycke läggas till:"

”Utan hinder av första stycket i den här punkten, ska artiklarna 3a och 3b ▌tillämpas på alla nationella och gränsöverskridande betalningar som antingen anges i euro eller i den nationella valutan i en medlemsstat, när denna valuta är en annan än euro och som involverar en valutaväxlingstjänst.”

"

2.   Artikel 2.9 ska ersättas med följande:"

”9. avgift: ett belopp som en betaltjänstleverantör tar ut från betaltjänstanvändaren och som är direkt eller indirekt kopplat till en betalningstransaktion, ett belopp som en betaltjänstleverantör eller en tillhandahållare av valutaväxlingstjänster tar ut från betaltjänstanvändaren i enlighet med artikel 59.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366* för en valutaväxlingstjänst, eller en kombination av dessa belopp,

______________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).”

"

3.  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. De avgifter som en betaltjänstleverantör tar ut av en betaltjänstanvändare för gränsöverskridande betalningar i euro ska vara desamma som de avgifter som denna betaltjänstleverantör tar ut ▌ för motsvarande nationella betalningar till samma värde ▌i den nationella valutan i den medlemsstat där betaltjänstanvändarens betaltjänstleverantör är belägen.”

"

b)  Följande punkt ska införas ▌:"

”1a. De avgifter som en betaltjänstleverantör tar ut av en betaltjänstanvändare för gränsöverskridande betalningar i nationell valuta i en medlemsstat som har meddelat att denna förordning ska tillämpas på dess nationella valuta i enlighet med artikel 14▌ ska vara desamma som de avgifter som denna betaltjänstleverantör tar ut av betaltjänstanvändare för motsvarande nationella betalningar till samma värde och i samma valuta.”

"

c)  Punkt 3 ska utgå.

d)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. ▌ Punkterna 1 och 1a ska inte tillämpas på valutaväxlingsavgifter.”

"

4.  Följande artikel ska införas ▌:"

”Artikel 3a

Valutaväxlingsavgifter för kortbaserade transaktioner

1.  När det gäller informationskrav avseende valutaväxlingsavgifter och den växelkurs som ska tillämpas, enligt artiklarna 45.1, 52.3 och 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366, ska betaltjänstleverantörer och parter som tillhandahåller valutaväxlingstjänster i en uttagsautomat eller på försäljningsstället i enlighet med vad som avses i artikel 59.2 i det direktivet, uttrycka de totala valutaväxlingsavgifterna som ett procentuellt påslag i förhållande till den senast tillgängliga växelkursen från Europeiska centralbanken (ECB). Detta påslag ska redovisas för betalaren innan betalningstransaktionen initieras.

2.  Betaltjänstleverantörer ska också offentliggöra de påslag som avses i punkt 1 på ett begripligt och lättillgängligt sätt på en allmänt och lätt tillgänglig elektronisk plattform.

3.  Utöver den information som avses i punkt 1 ska en part som tillhandahåller en valutaväxlingstjänst i en uttagsautomat eller på försäljningsstället lämna följande information till betalaren innan betalningstransaktionen initieras:

   a) Det belopp som ska betalas till betalningsmottagaren i den valuta som används av betalningsmottagaren.
   b) Det belopp som betalaren ska betala i valutan för betalarens konto.

4.  En part som tillhandahåller valutaväxlingstjänster i en uttagsautomat eller på försäljningsstället ska tydligt ange den information som avses i punkt 1 i uttagsautomaten eller på försäljningsstället. Innan betalningstransaktionen initieras ska den parten också informera betalaren om möjligheten att betala i den valuta som används av betalningsmottagaren och låta betalarens betaltjänstleverantör därefter göra valutaväxlingen. Den information som avses i punkterna 1 och 3 ska också göras tillgänglig för betalaren på ett varaktigt medium efter det att betalningstransaktionen initierats.

5.  Betalarens betaltjänstleverantör ska, för varje betalkort som har utfärdats till betalaren av betalarens betaltjänstleverantör och som är kopplat till samma konto, skicka ett elektroniskt meddelande till betalaren med den information som avses i punkt 1, utan onödigt dröjsmål efter det att betalarens betaltjänstleverantör mottar en betalningsorder för ett kontantuttag i en uttagsautomat eller en betalning på ett försäljningsställe i en unionsvaluta som är en annan än valutan för betalarens konto.

Utan hinder av första stycket ska, efter det att ett elektroniskt meddelande enligt det stycket har skickats, ett sådant meddelande skickas igen en gång varje månad under vilken betalarens betaltjänstleverantör mottar en betalningsorder i samma valuta från betalaren.

6.  Betaltjänstleverantören ska komma överens med betaltjänstanvändaren om den eller de allmänt och lätt tillgängliga elektroniska kommunikationskanaler genom vilka betaltjänstleverantören kommer att skicka det meddelande som avses i punkt 5.

Betaltjänstleverantören ska erbjuda betaltjänstanvändare möjligheten att välja att inte erhålla de elektroniska meddelanden som avses i punkt 5.

Betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren får enas om att punkt 5 och denna punkt inte ska tillämpas, helt eller delvis, om betaltjänstanvändaren inte är en konsument.

7.  Den information som avses i denna artikel ska tillhandahållas utan kostnad samt på ett neutralt och begripligt sätt.”

"

5.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 3b

Valutaväxlingsavgifter vid betalningar (credit transfers)

1.  När en valutaväxlingstjänst erbjuds av betalarens betaltjänstleverantör i samband med en betalning, enligt definitionen i artikel 4.24 i direktiv (EU) 2015/2366, som initieras direkt online, via betaltjänstleverantörens webbplats eller mobila bankapplikation, ska betaltjänstleverantören, med avseende på artiklarna 45.1 och 52.3 i det direktivet, på ett tydligt, neutralt och begripligt sätt, innan betalningstransaktionen initieras, informera betalaren om de uppskattade avgifter för valutaväxlingstjänster som är tillämpliga på betalningen.

2.  Innan en betalningstransaktion initieras ska betaltjänstleverantören på ett tydligt, neutralt och begripligt sätt meddela betalaren det uppskattade totala beloppet för betalningen i valutan för betalarens konto, inklusive eventuella transaktionsavgifter och valutaväxlingsavgifter. Betaltjänstleverantören ska även meddela det uppskattade belopp som ska skickas till betalningsmottagaren i valutan som används av betalningsmottagaren.”

"

6.  Artikel 15 ska ersättas med följande:"

”Artikel 15

Översyn

1.  Senast den … [36 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] ska kommissionen förelägga Europaparlamentet, rådet ECB och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ▌ en rapport om tillämpningen och effekterna av denna förordning, vilken framför allt ska åtföljas av följande:

   a) En utvärdering av hur betaltjänstleverantörer tillämpar artikel 3 i denna förordning, ändrad genom förordning (EU) …*(9).
   b) En utvärdering av utvecklingen av volymer och avgifter för nationella och gränsöverskridande betalningar i medlemsstaternas nationella valutor och i euro sedan antagandet av förordning (EU) …(10).
   c) En utvärdering av effekterna av artikel 3 i denna förordning, ändrad genom förordning (EU) …++, för utvecklingen av valutaväxlingsavgifter och andra avgifter som avser betaltjänster, både för betalare och betalningsmottagare.
   d) En utvärdering av den uppskattade effekten av ändringen av artikel 3.1 i denna förordning till att täcka medlemsstaternas alla valutor.
   e) En utvärdering av hur tillhandahållare av valutaväxlingstjänster tillämpar informationskraven i artiklarna 3a och 3b i denna förordning och den nationella lagstiftning som genomför artiklarna 45.1, 52.3 och 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366, och huruvida dessa bestämmelser har ökat transparensen när det gäller valutaväxlingsavgifter.
   f) En utvärdering av huruvida och i vilken omfattning tillhandahållare av valutaväxlingstjänster har haft svårigheter i samband med den praktiska tillämpningen av artiklarna 3a och 3b i denna förordning och den nationella lagstiftning som genomför artiklarna 45.1, 52.3 och 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366.
   g) En kostnads-nyttoanalys av de kommunikationskanaler och -tekniker som används av eller finns tillgängliga för tillhandahållare av valutaväxlingstjänster och som ytterligare kan öka transparensen när det gäller valutaväxlingsavgifter, inbegripet en utvärdering av huruvida det finns vissa kanaler som betaltjänstleverantörer bör vara skyldiga att erbjuda för lämnandet av den information som avses i artikel 3a. Analysen ska även omfatta en utvärdering av den tekniska möjligheten att offentliggöra informationen i artikel 3a.1 och 3a.3 i denna förordning samtidigt, före initieringen av varje transaktion, för alla tillgängliga valutaväxlingsalternativ i en uttagsautomat eller på försäljningsstället.
   h) En kostnads-nyttoanalys av att ge betalaren möjlighet att blockera den valutaväxlingsfunktion som erbjuds av en annan part än betalarens betaltjänstleverantör i en uttagsautomat eller på försäljningsstället och att ändra sina preferenser i detta avseende.
   i) En kostnads-nyttoanalys av att införa ett krav för betalarens betaltjänstleverantör att vid tillhandahållande av valutaväxlingstjänster i samband med en enskild betalningstransaktion tillämpa den valutaväxlingskurs som var tillämplig vid tidpunkten för initieringen av transaktionen vid clearing och avveckling av transaktionen.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfatta åtminstone perioden från och med den 15 december 2019 till och med … [30 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande]. Den ska ta hänsyn till särdragen för olika betalningstransaktioner och särskilt göra skillnad mellan transaktioner som initierats i en uttagsautomat och på försäljningsstället.

När kommissionen utarbetar sin rapport får den använda de uppgifter som samlats in av medlemsstater med avseende på punkt 1.

_____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… av den … om … (EUT …).”

"

Artikel 2

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Den ska tillämpas från och med den 15 december 2019, med undantag av följande:

a)  Artikel 1.6 ska tillämpas från och med den … [dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

b)  Artikel 1.4 och 1.5, vad gäller artikel 3a.1–3a.4 och artikel 3b i förordning (EG) nr 924/2009, ska tillämpas från och med den… [12 månader från och med dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

c)  Artikel 1.4, vad gäller artikel 3a.5 och 3a.6 i förordning (EG) nr 924/2009, ska tillämpas från och med den… [24 månader från och med dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

d)  Artikel 1.4, vad gäller artikel 3a.7 i förordning (EG) nr 924/2009 i den mån den hänför sig till artikel 3a.1–3a.4 i den förordningen ska tillämpas från och med den … [12 månader från och med dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

e)  Artikel 1.4, vad gäller artikel 3a.7 i förordning (EG) nr 924/2009 i den mån den hänför sig till artikel 3a.5 och 3a.6 i den förordningen, ska tillämpas från och med den … [24 månader från och med dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ▌…,

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 382, 23.10.2018, s. 7.
(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 28.
(3)EUT C 382, 23.10.2018, s. 7.
(4)EUT C 367, 10.10.2018, s. 28.
(5)Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2019.
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 av den 19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro (EUT L 344, 28.12.2001, s. 13).
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).
(9)+EUT: Vänligen inför i texten nummer för förordningen i dokument 2018/0076 (COD) och inför nummer, datum, titel och EUT-hänvisning avseende den förordningen i fotnoten.
(10)++EUT: Vänligen inför i texten nummer för förordningen i dokument 2018/0076 (COD).


Gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss ***I
PDF 218kWORD 68k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1073/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss (COM(2017)0647 – C8-0396/2017 – 2017/0288(COD))
P8_TA(2019)0125A8-0032/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet och förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och klimatåtgärder, på grund av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ***I
PDF 168kWORD 49k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet [ändrat genom direktiv 2018/XXX/EU] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/XXX [Styrningen av energiunionen], på grund av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen (COM(2018)0744 – C8-0482/2018 – 2018/0385(COD))
P8_TA-PROV(2019)0126A8-0014/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0744),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 192.1 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0482/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0014/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 februari 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/…om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet och förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och klimatåtgärder med anledning av Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur unionen

P8_TC1-COD(2018)0385


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 192.1 och 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen, i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)  Avtalet om utträde i den form det överenskommits om mellan förhandlarna innehåller arrangemang som gör det möjligt att tillämpa bestämmelser i unionsrätten på och i Förenade kungariket efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket. Om det avtalet träder i kraft kommer direktiv (EU) 2018/2002(4) om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU(5), och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999(6), att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket under övergångsperioden i enlighet med det avtalet och kommer att upphöra att vara tillämpliga vid utgången av denna period.

(3)  Enligt artikel 3.5 i direktiv 2012/27/EU, som infördes genom direktiv (EU) 2018/2002, är medlemsstaterna skyldiga att fastställa vägledande nationella energieffektivitetsbidrag till unionens energieffektivitetsmål på minst 32,5 % för 2030. Vid fastställandet av dessa bidrag ska medlemsstaterna beakta unionens energianvändning för 2030, uttryckt i form av primärenergi och/eller slutlig energi.

(4)  Artikel 6.1 första stycket i förordning (EU) 2018/1999 ålägger medlemsstaterna att beakta unionens energianvändning för 2030, uttryckt i primärenergi och/eller slutlig energi, i sina vägledande nationella bidrag på energieffektivitetsområdet till unionens mål. I enlighet med artikel 29.3 första stycket i den förordningen har energianvändningen på unionsnivå också betydelse för kommissionens bedömning av framstegen mot att tillsammans uppnå unionens mål.

(5)  På grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen är det nödvändigt att ändra de beräknade siffrorna för unionens energianvändning för 2030 för att återspegla en union med 27 medlemsstater utan Förenade kungariket (EU 27). De prognoser som gjorts för unionens överordnade mål på minst 32,5 % visar att primärenergianvändningen bör motsvara 1 273 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) och den slutliga energianvändningen bör motsvara 956 Mtoe år 2030 för unionen med 28 medlemsstater. Motsvarande prognoser för EU 27 visar att primärenergianvändningen bör motsvara 1 128 Mtoe och den slutliga energianvändningen bör motsvara 846 Mtoe år 2030. Därför bör siffrorna för energianvändningsnivåerna år 2030 anpassas.

(6)  Samma prognoser för energianvändningen år 2030 har betydelse för artiklarna 6 och 29 i förordning (EU) 2018/1999.

(7)  I enlighet med artikel 4.3 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71(7) ska upphörandet av rättsakters tillämpning som har fastställts till ett bestämt datum inträda vid utgången av den sista timmen av den dag som infaller på detta datum. Detta beslut bör därför tillämpas från och med dagen efter den dag då direktiv 2012/27/EU och förordning (EU) 2018/1999, upphör att vara tillämpligt på Förenade kungariket.

(8)  Direktiv 2012/27/EU och förordning (EU) 2018/1999 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)  För att vidta nödvändiga åtgärder för att utan dröjsmål förbereda för Förenade kungarikets utträde bör detta beslut träda i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av direktiv 2012/27/EU

Artikel 3.5 i direktiv 2012/27/EU ska ersättas med följande:"

”5. Varje medlemsstat ska fastställa vägledande nationella energieffektivitetsbidrag till unionens mål för 2030 som avses i artikel 1.1 i detta direktiv, i enlighet med artiklarna 4 och 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999*. Medlemsstaterna ska, när de fastställer sina nationella vägledande energieffektivitetsbidrag, ta hänsyn till att unionens energianvändning 2030 får vara högst 1 128 Mtoe primärenergi och högst 846 Mtoe slutlig energi. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bidrag till kommissionen som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner såsom avses i, och i enlighet med, det förfarande som fastställs i artiklarna 3 och 7–12 i förordning (EU) 2018/1999.

____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).”.

"

Artikel 2

Ändringar av förordning (EU) 2018/1999

Förordning (EU) 2018/1999 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 6.1 ska första stycket ersättas med följande:"

”1. I sitt vägledande nationella bidrag på energieffektivitetsområdet för 2030 och för det sista året av den period som omfattas av de kommande nationella planer som avses i artikel 4 b.1 i denna förordning, ska varje medlemsstat beakta att i enlighet med artikel 3 i direktiv 2012/27/EU ska unionens energianvändning år 2020 uppgå till högst 1 483 Mtoe primärenergi eller högst 1 086 Mtoe slutlig energi, och att unionens energianvändning 2030 ska uppgå till högst 1 128 Mtoe primärenergi och/eller högst 846 Mtoe slutlig energi.”.

"

2.  I artikel 29.3 ska första stycket ersättas med följande:"

”3. På energieffektivitetsområdet, som en del av den bedömning som avses i punkt 1, ska kommissionen bedöma framstegen mot att tillsammans nå målet, dvs. en högsta energianvändning på unionsnivå på 1 128 Mtoe när det gäller primärenergianvändning och 846 Mtoe när det gäller slutlig energianvändning år 2030 i enlighet med artikel 3.5 i direktiv 2012/27/EU.”

"

Artikel 3

Tidsfrister

Artiklarna 1 och 2 i detta beslut påverkar inte de tidsfrister som anges i artikel 2 i direktiv (EU) 2018/2002 och i artikel 59 i förordning (EU) 2018/1999.

Artikel 4

Ikraftträdande och tillämpning

1.  Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Artiklarna 1 och 2 ska tillämpas från och med dagen efter den dag då direktiv 2012/27/EU och förordning 2018/1999/EU upphör att vara tillämpligt på och i Förenade kungariket.

Artikel 5

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1)EUT C , , s. .
(2)EUT C , , s. .
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 328, 21.12.2018, s. 210).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).
(7) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, 8.6.1971, s. 1).


Rätten till fredliga protester samt rimlig användning av våld
PDF 130kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om rätten till fredliga protester samt rimlig användning av våld (2019/2569(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0127B8-0103/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av EU:s fördrag, särskilt artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europadomstolens rättspraxis i relation till denna,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(1),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män.

B.  Rättsstaten utgör demokratins grundstomme och är en av EU:s grundprinciper. Den fungerar utifrån en förutsättning om ömsesidigt förtroende för att medlemsstaterna upprätthåller respekten för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, enligt vad som föreskrivs i stadgan och i Europakonventionen.

C.  EU har åtagit sig att respektera yttrande- och informationsfriheten samt mötes- och föreningsfriheten.

D.  Enligt artikel 11 i Europakonventionen och artikel 12 i stadgan har var och en rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

E.  Enligt artikel 11 i Europakonventionen får ”utövandet av dessa rättigheter [...] inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”.

F.  I artikel 11 i Europakonventionen anges även att mötesfriheten inte ska hindra ”att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna”.

G.  I artikel 12 i stadgan anges vidare att ”de politiska partierna på unionsnivå ska bidra till att unionsmedborgarnas politiska vilja kommer till uttryck”.

H.  Mötesfriheten bör skyddas. Ett dynamiskt civilsamhälle och mångfald i medierna spelar en avgörande roll för att främja ett öppet och pluralistiskt samhälle och allmänhetens deltagande i den demokratiska processen, och för att stärka regeringarnas ansvarsskyldighet.

I.  Mötesfriheten går hand i hand med yttrandefriheten, som säkerställs i artikel 11 i stadgan och artikel 10 i Europakonventionen. Enligt dessa artiklar har var och en rätt till yttrandefrihet, som innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.

J.  Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet, såsom föreskrivs i artikel 10 i Europakonventionen.

K.  I artikel 52 i stadgan anges att ”varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter”.

L.  I enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget ska unionen ”respektera [medlemsstaternas] väsentliga statliga funktioner, särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten. I synnerhet ska den nationella säkerheten också i fortsättningen vara varje medlemsstats eget ansvar”.

M.  Enligt Europadomstolens och Europeiska unionens domstols rättspraxis måste alla inskränkningar av de grundläggande rättigheterna och de medborgerliga friheterna respektera principerna om laglighet, nödvändighet och proportionalitet.

N.  Brottsbekämpande myndigheter i flera medlemsstater har kritiserats för att undergräva rätten att demonstrera och för att använda övervåld.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster, föreningsfriheten och yttrandefriheten.

2.  Europaparlamentet betonar att en offentlig debatt är mycket viktig för fungerande demokratiska samhällen.

3.  Europaparlamentet fördömer att flera medlemsstater under de senaste åren har antagit lagar som begränsar mötesfriheten.

4.  Europaparlamentet fördömer myndigheternas användning av våldsamma och oproportionerliga insatser under protester och fredliga demonstrationer. Parlamentet uppmuntrar relevanta myndigheter att säkerställa att det sker öppna, opartiska, oberoende och ändamålsenliga utredningar vid misstankar eller påståenden om användning av oproportionerligt våld. Parlamentet påminner om att brottsbekämpande myndigheter alltid måste hållas ansvariga för sin tjänsteutövning och sin efterlevnad av relevanta rättsliga och operativa ramar.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de brottsbekämpande myndigheternas användning av våld alltid har stöd i lagen, är rimlig, nödvändig och används som en sista utväg samt respekterar människors fysiska integritet och inte sätter människors liv på spel. Parlamentet noterar att urskillningslös användning av våld mot folkmassor strider mot proportionalitetsprincipen.

6.  Europaparlamentet noterar journalisters och bildjournalisters viktiga roll för att dokumentera fall av oproportionerligt våld, och fördömer alla fall då dessa yrkesgrupper avsiktligen har angripits.

7.  Europaparlamentet anser att våld mot fredliga demonstranter aldrig kan vara en lösning i en debatt eller i politiken.

8.  Europaparlamentet är medvetet om att polisen, som också har drabbats av våldet vid ett flertal tillfällen, arbetar under svåra förhållanden, vilket framför allt beror på vissa demonstranters fientliga inställning, men också på en alltför stor arbetsbörda. Parlamentet fördömer alla former av våld mot personer eller egendom som utförs av våldsamma, militanta demonstranter, som endast kommer för att utöva våld och skadar de fredliga demonstrationernas legitimitet.

9.  Europaparlamentet uppmanar tjänstemän inom brottsbekämpningen i medlemsstaterna att aktivt delta i utbildning som anordnas av Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) i fråga om ”Allmän ordning – polisarbete i samband med stora evenemang”. Medlemsstaterna uppmuntras att utbyta bästa praxis på detta område.

10.  Europaparlamentet framhåller att säkerheten måste garanteras för tjänstemän inom brottsbekämpning, poliser och soldater som deltar i insatser för att upprätthålla säkerheten under allmänna protestdemonstrationer.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt till FN.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0032.


Intersexuella personers rättigheter
PDF 153kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om intersexuella personers rättigheter (2018/2878(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0128B8-0101/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, särskilt artikel 11,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem(1),

–  med beaktande av kommissionens rapport från 2011 Trans and intersex people,

–  med beaktande av slutrapporterna från det av kommissionen finansierade pilotprojektet Health4LGBTI om ojämlikheter i fråga om hälsa som drabbar hbti-personer,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015(3),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) från maj 2015 The fundamental rights situation of intersex people(4),

–  med beaktande av FRA:s webbpublikation från november 2017 Mapping minimum age requirements concerning the rights of the child in the EU(5),

–  med beaktande av FRA:s rapport om grundläggande rättigheter 2018,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska konventionen för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2191 Promoting the human rights of and eliminating discrimination against intersex people, vilken antogs 2017,

–  med beaktande av 2015 års rapport från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om mänskliga rättigheter och intersexuella personer,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av 2013 års rapport från FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Yogyakartaprinciperna (”principer och statsåtaganden om tillämpning av det internationella skyddet av de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könsegenskaper”) som antogs i november 2006, och de tio kompletterande principerna (”plus 10”) som antogs den 10 november 2017,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om intersexuella personers rättigheter (O­000132/2018 – B8­0007/2019 och O­000133/2018 – B8­0008/2019),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Intersexuella personer föds med fysiska könsegenskaper som inte passar in i medicinska eller sociala normer för kvinnliga eller manliga kroppar, och dessa variationer i könsegenskaper kan ta sig uttryck i primära egenskaper (såsom inre och yttre genitalier och kromosom- och hormonstruktur) och/eller sekundära egenskaper (såsom muskelmassa, hårfördelning och kroppsstorlek).

B.  Intersexuella personer utsätts för många fall av våld och diskriminering i EU och dessa människorättskränkningar är fortfarande relativt okända för allmänheten och politiska beslutsfattare.

C.  Kirurgiska och medicinska behandlingar utförs ofta på intersexuella spädbarn, trots att dessa behandlingar i de flesta fall inte är medicinskt nödvändiga. Kosmetisk kirurgi och akutkirurgi erbjuds som paketlösning, vilket hindrar föräldrar och intersexuella från att fullt ut ta till sig informationen om effekterna av vart och ett av ingreppen.

D.  Kirurgiska ingrepp och medicinska behandlingar utförs på intersexuella barn utan att de först har gett sitt personliga, fullständiga och informerade samtycke. Intersexuell könsstympning kan få livslånga konsekvenser, såsom psykiska trauman och fysiska funktionsnedsättningar.

E.  Intersexuella personer och intersexuella barn som tillhör andra minoriteter och marginaliserade grupper marginaliseras och stängs ute socialt i ännu högre grad och riskerar att utsättas för våld och diskriminering på grund av sina samverkande identiteter

F.  I de flesta medlemsstater kan kirurgi utföras på ett intersexuellt barn eller en intersexuell person med funktionsnedsättning, med samtycke från vårdnadshavaren, oberoende av den intersexuella personens förmåga att själv fatta beslut.

G.  I många fall är föräldrar och/eller vårdnadshavare mycket pressade att fatta beslut utan att vara fullständigt informerade om de livslånga konsekvenserna för deras barn.

H.  Många intersexuella personer har inte full tillgång till sina patientjournaler och vet därför inte att de är intersexuella och känner inte till de medicinska behandlingar som de har utsatts för.

I.  Intersexuella variationer klassificeras fortfarande som sjukdomar, såsom i Världshälsoorganisationens internationella sjukdomsklassifikation (ICD), i brist på bevis för långsiktigt framgångsrika behandlingar.

J.  Vissa intersexuella personer kommer inte att identifiera sig med det kön som de medicinskt tillskrivs vid födseln. Rättsligt erkännande av könstillhörighet som bygger på självbestämmande är endast möjligt i sex medlemsstater. Många medlemsstater kräver fortfarande sterilisering för rättsligt erkännande av kön.

K.  Antidiskrimineringslagstiftning på EU-nivå och i de flesta medlemsstater omfattar inte diskriminering på grund av könsegenskaper, varken som fristående kategori eller tolkad som en form av könsdiskriminering.

L.  Många intersexuella barn utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och könsstympning i EU när de genomgår könsnormaliserande behandlingar.

1.  Europaparlamentet noterar det brådskande behovet av att ta itu med kränkningarna av intersexuella personers mänskliga rättigheter och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå lagstiftning för att ta itu med dessa frågor,

Medikalisering och patologisering

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt könsnormaliserande behandlingar och kirurgi. Parlamentet välkomnar lagar som förbjuder sådan kirurgi, såsom i Malta och Portugal, och uppmuntrar andra medlemsstater att anta liknande lagstiftning så snart som möjligt.

3.  Europaparlamentet betonar behovet av att tillhandahålla lämplig rådgivning och stöd till intersexuella barn och intersexuella personer med funktionsnedsättning samt till deras föräldrar eller vårdnadshavare, och till fullo informera dem om konsekvenserna av könsnormaliserande behandlingar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja organisationer som arbetar för att bryta stigmatiseringen mot intersexuella personer.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka finansieringen av intersexuella organisationer i det civila samhället.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra tillgången för intersexuella personer till sina patientjournaler och att se till att ingen utsätts för icke nödvändig medicinsk eller kirurgisk behandling som spädbarn eller under barndomen, i syfte att säkerställa kroppslig integritet, oberoende och självbestämmande för de berörda barnen.

7.  Europaparlamentet anser att patologisering av intersexuella variationer äventyrar intersexuella personers fulla åtnjutande av rätten till bästa uppnåeliga hälsostandard i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa avpatologisering av intersexuella personer.

8.  Europaparlamentet välkomnar avpatologiseringen, om än bara en delvis sådan, av transidentiteter i enlighet med elfte översynen av ICD (ICD-11). Parlamentet noterar dock att kategorin ”könsrelaterade avvikelser” hos barn patologiserar icke könsnormativt beteende i barndomen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att verka för att få bort denna kategori från ICD-11 och se till att framtida översyner av ICD anpassas efter de nationella hälso- och sjukvårdssystemen.

Identitetshandlingar

9.  Europaparlamentet betonar vikten av flexibla förfaranden för födelseregistrering. Parlamentet välkomnar de lagar som antagits i vissa medlemsstater och som tillåter rättsligt erkännande av könstillhörighet på grundval av självbestämmande. Parlamentet uppmuntrar andra medlemsstater att anta liknande lagstiftning, däribland flexibla förfaranden för att ändra könsmarkörer, så länge de fortsätter att registreras, samt namn på födelseattester och identitetshandlingar (inklusive möjligheten till könsneutrala namn).

Diskriminering

10.  Europaparlamentet beklagar bristen på erkännande av könsegenskaper som en grund för diskriminering i hela EU, och betonar därför vikten av detta kriterium för att säkerställa intersexuella personers tillgång till rättslig prövning.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra utbytet av bästa praxis i frågan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta den lagstiftning som behövs för att säkerställa att de grundläggande rättigheterna för intersexuella personer, inbegripet intersexuella barn, skyddas, respekteras och främjas som sig bör, också i form av fullständigt skydd mot diskriminering.

Allmänhetens medvetenhet

12.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att bedriva forskning beträffande intersexuella personer, och därvid inta ett sociologiskt och människorättsligt snarare än ett medicinskt perspektiv.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-medel inte stöder forskning eller medicinska projekt som ytterligare bidrar till att kränka intersexuella personers mänskliga rättigheter inom ramen för de europeiska referensnätverken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och finansiera forskning om intersexuella personers människorättssituation.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en holistisk och rättighetsbaserad strategi när det gäller intersexuella personers rättigheter och att bättre samordna det arbete, som utförs av dess generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor, för utbildning, ungdom, idrott och kultur samt för hälsa och livsmedelssäkerhet, i syfte att säkerställa en enhetlig politik och program som stöder intersexuella personer, däribland utbildning av statstjänstemän och läkarkåren.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den intersexuella dimensionen i sin fleråriga handlingsplan för hbti-personer för innevarande period, och att redan nu börja förbereda en förnyelse av denna strategi för nästa fleråriga period (2019–2024).

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller att skydda intersexuella personers mänskliga rättigheter och kroppsliga integritet.

o
o   o

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådets parlamentariska församling.

(1) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(2) EUT C 93, 24.3.2017, s. 21.
(3) EUT C 238, 6.7.2018, s. 2.
(4) https://fra.europa.eu/en/publication/2015/fundamental-rights-situation-intersex-people
(5) http://fra.europa.eu/en/publication/2017/mapping–minimum–age–requirements–concerning–rights–child–eu


Framtiden för handlingsplanen för hbti-personer (2019-2024)
PDF 136kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om framtiden för handlingsplanen för hbti-personer (2019–2023) (2019/2573(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0129B8-0127/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av rekommendation CM/Rec(2010)5 av den 31 mars 2010 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet,

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag,

–  med beaktande av riktlinjerna för att främja och skydda homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och intersexuellas (hbti-personers) åtnjutande av alla mänskliga rättigheter, vilka antogs av Europeiska unionens råd vid mötet den 24 juni 2013,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2016 om lika möjligheter för hbti-personer,

–  med beaktande av resultaten av den enkätundersökning rörande homosexuella, bisexuella och transpersoner i Europeiska unionen, som utfördes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och offentliggjordes den 17 maj 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(2),

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2191(2017) av den 12 oktober 2017 om främjande av intersexuella personers mänskliga rättigheter och avskaffande av diskriminering av dem,

–  med beaktande av kommissionens åtgärdslista från december 2015 för främjande av lika möjligheter för hbti-personer,

–  med beaktande av kommissionens årliga rapporter från 2016 och 2017 om genomförandet av åtgärdslistan för främjande av lika möjligheter för hbti-personer,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols (nedan kallad domstolen) dom av den 5 juni 2018 (Relu Adrian Coman m. fl. mot Inspectoratul General pentru Imigrări och Ministerul Afacerilor Interne)(3) och annan relevant rättspraxis från domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från maj 2015 The fundamental rights situation of intersex people,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från mars 2017 Current migration situation in the EU: Lesbian, gay, bisexual, transgender and intersex asylum seekers,

–  med beaktande av 2015 års rapport från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om mänskliga rättigheter och intersexuella personer,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2048(2015) av den 22 april 2015 om diskriminering av transpersoner i Europa,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om åtgärdslistan för främjande av lika möjligheter för hbti-personer (2019-2023) (O-000006/2019 – B8-0014/2019),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I Europeiska unionen drabbas hbti-personer fortfarande av diskriminering och våld. Alla EU-medlemsstater har inte lagar som skyddar hbti-personer mot diskriminering.

B.  I sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet uppmanade Europaparlamentet kommissionen att anta en jämlikhetsstrategi för hbti-personer.

C.  I sina slutsatser om lika möjligheter för hbti-personer av den 16 juni 2016 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen kring åtgärdslistan för hbti-personer.

D.  Kommissionen har antagit övergripande strategiska ramar för annat som hör ihop med grundläggande rättigheter, såsom funktionsnedsättning och romers integrering, men har ännu inte vidtagit några sådana åtgärder för hbti-personers rättigheter.

E.  Den åtgärdslista för främjande av lika möjligheter för hbti-personer som kommissionen offentliggjorde 2015 är en varken bindande eller övergripande strategi.

F.  Av kommissionens rapporter om genomförandet av åtgärdslistan för främjande av lika möjligheter för hbti-personer framgår det att kommissionen redan gjort mycket, men att åtskilligt återstår att göra för att alla unionsmedborgare, alltså också hbti-personer, ska få lika möjligheter.

G.  De riktlinjer som Europeiska rådet antagit för att främja och skydda homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och intersexuellas (hbti-personers) åtnjutande av alla mänskliga rättigheter har visserligen varit bindande för EU:s och medlemsstaternas externa åtgärder sedan 2013, men likafullt saknar EU ett internt kompletterande åtagande, vilket blir till fara för den inre och den yttre sammanhållningen.

H.  Det råder fortfarande dödläge i rådet kring antidiskrimineringsdirektivet.

1.  Europaparlamentet upprepar rekommendationerna i sin resolution om EU:s färdplan.

2.  Europaparlamentet noterar att jämställdheten i EU har gått kräftgång under de senaste åren, vilket fått en direkt inverkan på htbi-personer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfästa sig att åtgärda detta, att prioritera jämställdhet och icke-diskriminering, och att säkerställa att nästa kommission, som ska tillträda 2019, fortsätter detta åtagande i sitt arbete.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att hbti-personers rättigheter prioriteras i kommissionens arbetsprogram för perioden 2019–2024, och att stärka samarbetet mellan olika generaldirektorat inom områden där hbti-personers rättigheter bör integreras, såsom inom utbildning och hälsa, enligt vad som slagits fast i åtgärdslistan för hbti-personer.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ytterligare ett strategidokument för främjande av hbti-personers lika möjligheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och genomdriva att lagstiftningen mot diskriminering och åtgärderna för hbti-personers rättigheter genomförs på alla områden.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete med de ämnesområden som redan finns med på åtgärdslistan för hbti-personer.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta parlamentet och organisationer från det civila samhället medverkar vid utformningen av kommissionens framtida åtgärdslista för hbti-personer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen till fortsatta medvetandehöjande kampanjer och informationskampanjer riktade till allmänheten om hbti-personer och deras familjer. Parlamentet betonar vikten av sådana åtgärder på alla nivåer och av att tyngdpunkten förläggs till att mångfald berikar samhället, snarare än bara till att hbti-personer ska betraktas som vanliga människor.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen dels att göra det lättare för medlemsstaterna att förverkliga kvalitativt högtstående och allsidiga undervisningsprogram om sexualitet och relationer, där sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter förs fram och undervisas om som någonting positivt, utan dömande och fördömande, och där hbti-personer också får vara med, dels att stödja medlemsstaterna i detta arbete.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa fri rörlighet för alla familjer, också hbti-familjer, såsom det förutsattes i domstolens dom nyligen i målet Coman.

11.  Europaparlamentet noterar att i 8 medlemsstater är sterilisering ett krav för erkännande av juridiskt kön, och 18 medlemsstater kräver en psykisk hälsodiagnos. Parlamentet uppmanar kommissionen att se efter om sådana krav är förenliga med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inlemma ett intersektionellt perspektiv i sitt kommande arbete med hbti-personers rättigheter och ta hänsyn till marginaliserade hbti-personers erfarenheter av samverkande diskriminering, och att utarbeta åtgärder för tillgodoseende av deras särskilda behov, bland annat finansiering av stödnätverk för grupper av marginaliserade hbti-personer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete tillsammans med medlemsstaterna för genomförande av framtida åtgärder till förmån för hbti-personers rättigheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra utbytet av bästa praxis i denna fråga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta den lagstiftning som krävs för att säkerställa att de grundläggande rättigheterna för hbti-personers barn skyddas, respekteras och främjas som sig bör, också i form av fullständigt skydd mot diskriminering.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Europarådets parlamentariska församling.

(1) EUT C 93, 24.3.2017, s. 21.
(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0032.
(3)3 Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018, ECLI:EU:C:2018:385.


INF-avtalets framtid och konsekvenserna för EU
PDF 148kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om INF-avtalets framtid och konsekvenserna för Europeiska unionen (2019/2574(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0130RC-B8-0128/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avtalet mellan Amerikas förenta stater och Socialistiska rådsrepublikernas union om avskaffande av deras medeldistans- och kortdistansrobotar (nedan kallat INF-avtalet), undertecknat i Washington den 8 december 1987 av den dåvarande amerikanske presidenten Ronald Reagan och den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov(1),

–  med beaktande av 2018 års rapport om anslutning till och efterlevnad av avtal och åtaganden om vapenkontroll, icke-spridning och nedrustning, utarbetat av Förenta staternas utrikesministerium,

–  med beaktande av den amerikanske presidenten Donald Trumps uttalande av den 21 oktober 2018 med varsel om att Förenta staterna skulle frånträda INF-avtalet,

–  med beaktande av Förenta staternas utrikesministers uttalande av den 2 februari 2019 om Förenta staternas avsikt att frånträda INF-avtalet(2),

–  med beaktande av den ryske presidenten Vladimir Putins uttalande av den 2 februari 2019 om att även Ryssland skulle inställa sitt deltagande i avtalet,

–  med beaktande av Natos utrikesministrars uttalande av den 4 december 2018 om INF-avtalet(3),

–  med beaktande av En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik – Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa,

–   med beaktande av de farhågor som yppats av Förenta staterna och Nato om att Ryssland inte följt INF-avtalet, särskilt i fråga om sitt nya robotsystem 9M729, senast i uttalandet från Nordatlantiska rådet av den 1 februari 2019(4),

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, vid den sjunde EU-konferensen om icke-spridning och nedrustning som anordnades i Bryssel den 18–19 december 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning(5),

–  med beaktande av EU:s och Natos gemensamma förklaring om samarbete, som undertecknades i Bryssel den 10 juli 2018,

–  med beaktande av FN:s nedrustningsagenda(6),

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling nr 16, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling(7),

–  med beaktande av den årliga framstegsrapporten för 2017 av den 18 maj 2018 om genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen,

–  med beaktande av icke-spridningsfördraget från 1968, där alla stater åläggs att bedriva kärnvapennedrustning med ärligt uppsåt och att upphöra med kärnvapenkapprustningen,

–  med beaktande av fördraget om förbud mot kärnvapen, som antogs av FN:s generalförsamling den 7 juli 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om fördraget om icke-spridning av kärnvapen(8),

–  med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den 9:e översynskonferensen mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (8079/2015),

–  med beaktande av Nobels fredspris 2017, som tilldelades den internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen (Ican), samt av Icans uttalande av den 1 februari 2019 US withdrawal from INF Treaty puts Europe (and the world) at risk,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  INF-avtalet, som undertecknades 1987 av Förenta staterna och Sovjetunionen, var ett unikt avtal under det kalla kriget, eftersom det krävde att de två länderna förstörde, och inte bara fastställde gränser för, sina markbaserade kärnbestyckade och konventionella ballistiska robotar och kryssningsrobotar med en räckvidd på 500–5 500 km, och förbjöd parterna att inneha, tillverka och flygtesta sådana robotar.

B.  I maj 1991 hade 2 692 robotar skrotats i enlighet med villkoren i avtalet. Därefter utfördes under tio års tid inspektioner på plats. Slutligen skrotades över 3 000 robotar med kärnstridsspetsar tack vare INF-avtalet.

C.  INF-avtalet bidrog till att begränsa den strategiska konkurrensen mellan Förenta staterna och Sovjetunionen, som sedermera blev Ryska federationen, samtidigt som det bidrog till att bygga upp och stärka stabiliteten under det kalla kriget. INF-avtalet har blivit till störst nytta för Europa och haft en grundläggande betydelse för upprätthållande av säkerheten i Europa i över trettio års tid. Avtalet fortsätter att utgöra en pelare för internationell fred och stabilitet, i synnerhet i den europeiska säkerhetsstrukturen.

D.  År 2014 hävdade Obama-administrationen att Ryssland bröt mot INF-avtalets skyldigheter att inte inneha, tillverka eller utföra flygtest av markbaserade kryssningsrobotar med en räckvidd på 500–5 500 km eller att inneha eller tillverka avskjutningsramper för sådana robotar. I rapporter offentliggjorda av Förenta staternas utrikesministerium 2015, 2016, 2017 och 2018 upprepade Förenta staterna sina anklagelser om att Ryssland fortsätter att bryta mot avtalet.

E.  Förenta staterna och Nato har vid upprepade tillfällen frågat Ryssland om dess utveckling av robotar, särskilt när det gäller robotsystemet 9M729, som de anser strida mot INF-avtalet.

F.  I december 2017, 30 år efter avtalets ingående, tillkännagav president Trumps administration en ”integrerad strategi” för diplomatiska, militära och ekonomiska åtgärder som syftade till att åter få Ryssland att följa reglerna. Dessa åtgärder inkluderade diplomatiska insatser via den särskilda kontrollkommissionen, inledning av ett program för militär forskning och utveckling samt ekonomiska åtgärder mot ryska enheter som var involverade i utvecklingen och produktionen av den otillåtna roboten.

G.  Varken Förenta staterna eller Ryssland har åtgärdat sina gemensamma farhågor genom en diplomatisk dialog. Den särskilda kontrollkommission, som inrättades genom avtalet för att bland annat behandla frågor om efterlevnad, har inte sammankallats.

H.  Den 20 oktober 2018 meddelade president Trump att Förenta staterna skulle frånträda INF-avtalet, och angav som orsak att Ryssland inte följer avtalet och Kina inte deltar i det. Den 4 december 2018, efter Natos utrikesministermöte, meddelade Förenta staterna utrikesminister Mike Pompeo, att Förenta staterna hade konstaterat att Ryssland väsentligt brutit mot avtalet och att Förenta staterna därför skulle inställa fullgörandet av sina skyldigheter inom 60 dagar om Ryssland inte började följa avtalet fullt ut och på ett kontrollerbart sätt.

I.  Den 1 februari 2019 tillkännagav Förenta staterna sin avsikt att inställa fullgörandet av sina skyldigheter enligt INF-avtalet och inleda processen med att frånträda avtalet, såvida inte Ryssland, som Förenta staterna anser att väsentligt bryter mot avtalet, inom sex månader åter började efterleva bestämmelserna. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har uppmanat Ryssland att ta vara på den sexmånadersperiod som Förenta staterna erbjudit för att återgå till fullständig efterlevnad.

J.  Den 4 december 2018 utfärdade Natoländernas utrikesministrar ett uttalande om att Ryssland brutit mot INF-avtalet och uppmanade landet att snarast gå tillbaka till att följa bestämmelserna i avtalet fullt ut på ett kontrollerbart sätt.

K.  Den 2 februari 2019 tillkännagav Ryssland att landet ämnade inställa tillämpningen av INF-avtalet och utveckla nya typer av robotar. De ryska myndigheterna har upprepade gånger aktualiserat farhågor om Natos antirobotanläggningar.

L.  Kina, tillsammans med andra som inte har undertecknat INF-avtalet, har genomfört en massiv utbyggnad av sin robotarsenal, varav det framgår att det behövs ett nytt avtal som ska bli bindande för Förenta staterna, Ryssland och Kina.

M.  Om avtalet eventuellt upphör att gälla skulle det kunna leda till ökade spänningar mellan kärnvapenstaterna, missförstånd och ny kapprustning.

N.  INF-avtalet är en hörnsten för upprätthållandet av global strategisk stabilitet, global fred och regional säkerhet. Om avtalet fick kvarstå skulle detta bidra till ansträngningarna att bibehålla andra befintliga avtal om vapenkontroll och nedrustning och skapa gynnsammare villkor för förhandlingar on vapenbegränsning, nedrustning och icke-spridning. Tillkännagivandena om frånträde leder till att man kan ifrågasätta om andra större avtal om vapenkontroll kommer att förlängas, till exempel fördraget mellan Amerikas förenta stater och Ryska federationen om åtgärder för ytterligare minskning och begränsning av strategiska offensiva vapen (det nya Start-avtalet), något som skulle bli till stor skada för den internationella vapenkontrollordning som gett oss flera tiotals år av stabilitet på kärnvapenområdet, så att världen skulle stå utan rättsligt bindande och kontrollerbara gränser för kärnvapenarsenaler.

O.  FN:s fördrag om förbud mot kärnvapen öppnades den 20 september 2017 av FN:s generalsekreterare för undertecknande, och har hittills undertecknats av 70 stater av vilka 21 stater blivit parter i fördraget genom att ratificera det. En av dessa stater är en EU-medlemsstat, nämligen Österrike, och Irland kommer sannolikt inom de närmaste månaderna att lämna in sitt ratificeringsinstrument till FN:s generalsekreterare.

P.  Organisationen Ican, mottagare av Nobels fredspris, har uppmanat alla stater att ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnvapen.

1.  Europaparlamentet stöder att INF-avtalet efterlevs, samt att det får fortsätta och förstärks. Parlamentet erinrar om vilket livsviktigt bidrag avtalet gett till fred och säkerhet i Europa och i den övriga världen, liksom också till global nedrustning och icke-spridning.

2.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över avtalsbrotten och över de tillkännagivanden som därefter gjorts av Förenta staterna och Ryssland om att inställa fullgörandet av sina skyldigheter enligt avtalet och att frånträda avtalet inom sex månader. Parlamentet understryker att detta innebär ett hot, dels mot Europas allra viktigaste säkerhetsintressen, dels mot fred och säkerhet i Europa och runt om i världen. Parlamentet befarar att detta kan leda till felräkningar och missuppfattningar så att förbindelserna mellan Förenta staterna och Ryssland försämras, spänningen stiger, de nukleära och militära riskerna och hoten förvärras och vi kanske återgår till destabiliserande kapprustning, till skada för Europas säkerhet och strategiska stabilitet.

3.  Europaparlamentet fördömer Ryssland för dess fortsatta avtalsbrott.

4.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland, med tanke på landets fortsatta överträdelser av avtalets bestämmelser, att återgå till att fullt ut och på ett kontrollerbart sätt följa avtalet, för att därigenom bemöta de farhågor som aktualiserats av Förenta staterna och Nato. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att engagera sig för att avtalet ska få en framtid på lång sikt.

5.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av fullständig transparens och dialog för att skapa tillit och förtroende när det gäller genomförandet av INF-avtalet och alla andra avtal som stöder strategisk stabilitet och säkerhet. Parlamentet uppmanar mot bakgrund av det ovansagda både Ryssland och Förenta staterna att få till stånd en lösning i fråga om de respektive påståendena om att avtalet inte följts, att gå in i en konstruktiv dialog under överinseende av FN:s säkerhetsråd, den särskilda kontrollkommissionen eller andra lämpliga forum, för att skapa avspänning under hänsynstagande till bägge parternas intressen och farhågor, för att förhandla med ärligt uppsåt för att slå vakt om INF-avtalet innan avtalet faktiskt frånträds i augusti 2019 och för att förbättra öppenheten och den ömsesidiga övervakningen och få till stånd mer kraftfulla regler och garantier för sin respektive robotkapacitet och kärnvapenkapacitet.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/unionens höga representant att använda alla de politiska och diplomatiska medel som står till hennes förfogande för att gå in i en dialog med de stater som är parter i INF-avtalet för att återställa förtroendet över gränserna, och erbjuda EU:s sakkunskap och erfarenhet inom medlingens område för att inte både Förenta staterna och Ryssland ska frånträda avtalet. Parlamentet uppmanar kraft vice ordföranden/unionens höga representant till krafttag för att bevara och utveckla INF-avtalet och inleda förhandlingar om ett multilateralt avtal om den kategori av robotar som avtalet berör. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att lägga fram förslag om att stärka befintlig expertis om icke-spridning och vapenkontroll i EU och se till att EU spelar en kraftfull och konstruktiv roll i arbetet för att utveckla och stärka de globala regelbaserade insatserna för icke-spridning och strukturen för vapenkontroll och nedrustning.

7.  Europaparlamentet betonar att INF-avtalets osäkra framtid inte bör få äventyra andra vapenkontrollavtal. Parlamentet uppmanar framför allt med kraft Förenta staterna och Ryssland att förlänga det nya Start-avtalet, där vardera partens antal utplacerade strategiska stridsspetsar begränsas till 1 550, innan det löper ut under 2021.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla engagemang för bevarandet av ändamålsenliga internationella vapenkontroll-, nedrustnings- och icke-spridningsordningar som en hörnsten för den globala och europeiska säkerheten. Parlamentet anser att Europa måste föregå med gott exempel, av omsorg om sin trovärdighet och för att vi ska komma framåt på vägen mot en kärnvapenfri värld. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att göra multilateral kärnvapennedrustning till en prioritering både inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet erinrar om sitt åtagande om att bedriva en politik för att minska och få bort alla kärnvapenarsenaler.

9.  Europaparlamentet anser att Europas säkerhet bör förbli odelad. Parlamentet uppmanar alla EU-medlemsstater som också är Natomedlemmar att handla därefter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att göra en gemensam hotbildsbedömning genom att analysera vilka konsekvenserna för EU:s säkerhet det skulle få om det skydd som INF-avtalet ger unionen och dess medborgare inte längre fanns till, och att inom rimlig tid rapportera om detta till Europaparlamentet i enlighet med artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen, samt att därefter utveckla en trovärdig och ambitiös nedrustningsstrategi, baserad på effektiv multilateralism.

10.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag för att mobilisera EU:s ekonomiska resurser och stärka dels unionens kunskapsbas och sakkunskap om icke-spridning och vapenkontroll, dels dess mänskliga kapacitet för att analysera hoten från kärnvapen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram väl genomtänkta planer för att förhindra att kärnvapen används oavsiktligt eller genom olyckshändelse.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament, Nato, Förenta nationerna, Förenta staternas president och ledamöterna av Förenta staternas kongress, Ryska federationens president och ledamöterna av den ryska statsduman samt Ryska federationens federala råd.

(1) https://treaties.un.org/doc/Publication/UNTS/Volume%201657/v1657.pdf
(2) https://www.state.gov/secretary/remarks/2019/02/288722.htm
(3) https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_161122.htm
(4) https://www.nato.int/cps/en/natohq/news_162996.htm
(5) EUT C 215, 19.6.2018, s. 202.
(6) https://front.un-arm.org/documents/SG+disarmament+agenda_1.pdf
(7) https://sustainabledevelopment.un.org/sdg16
(8) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 77.


Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar
PDF 139kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar (2018/2882(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0131B8-0079/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frågan för muntligt besvarande till kommissionen om Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar (O-000016/2014 – B7-0104/2014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2006 om främjande av transport på inre vattenvägar ”NAIADES” – Ett integrerat europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar (COM(2006)0006),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 Främjande av transport på inre vattenvägar: Naiades, Ett integrerat europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar(1),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 10 september 2013 Transporter av hög kvalitet på inre vattenvägar – Naiades II (COM(2013)0623),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar(2)

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 18 september 2018: Halvtidslägesrapport om genomförandet av åtgärdsprogrammet Naiades II för främjande av transporter på inre vattenvägar (för perioden 2014–2017) (SWD(2018)0428),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet (COM(2016)0501),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om färdplanen för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem(3),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De inre vattenvägarna sammanlänkar viktiga hamnar, städer, industricentrum och större jordbruksområden i EU och bidrar därför avsevärt till EU:s mål om minskade koldioxidutsläpp, hållbar tillväxt och territoriell sammanhållning.

B.  En trafikomställning från väg till inlandssjöfart är nödvändig för att uppnå målen i Parisavtalet från 2015 (COP21), och transporter på inre vattenvägar har tillräcklig kapacitet för att absorbera betydligt större volymer av gods och passagerare för att avlasta det överbelastade europeiska vägtransportsystemet.

C.  Transporter på inre vattenvägar är av avgörande betydelse för att minska ytterligare negativa effekter av transporter, eftersom de innebär en mer effektiv användning av mark och energi och en minskning av buller och antalet olyckor.

D.  För att uppnå förbättrad miljöprestanda skulle flottan för inlandssjöfart behöva moderniseras och anpassas för att återspegla de tekniska framstegen, vilket skulle säkerställa inlandssjöfartens konkurrensfördel inom multimodala transporter.

E.  Begränsade ekonomiska resurser har hittills avsatts för sektorn för inlandssjöfart, och det är fortfarande svårt att få tillgång till finansiering för en sektor som huvudsakligen består av småföretag.

1.  Europaparlamentet stöder de särskilda åtgärder som hittills vidtagits och välkomnar de ytterligare åtgärder som planeras i åtgärdsprogrammet Naiades II 2014–2020.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppdatera och förnya Naiades-programmet senast 2020 för att säkerställa att potentialen hos transporter på inre vattenvägar, som ett säkert, hållbart och effektivt transportsätt inom det multimodala transportsystemet, kan utnyttjas fullt ut genom en långsiktig EU-strategi som syftar till att uppnå en framgångsrik trafikomställning.

3.  Europaparlamentet betonar att när transportinitiativ utarbetas måste transporter på inre vattenvägar beaktas på ett övergripande och långsiktigt sätt inom ramen för EU:s intermodala och hållbara transportpolitik.

4.  Europaparlamentet betonar att turismbetonad inlandssjöfart är en blomstrande sektor och att konkurrenskraften för viktiga industrier i EU är beroende av tillförlitliga och kostnadseffektiva transporter på inre vattenvägar för industriernas leveranser av varor. Parlamentet efterlyser därför proaktiva åtgärder som syftar till att stödja en hållbar sektor för inlandssjöfart, särskilt med tanke på de digitala, tekniska och miljömässiga utmaningarna inom logistik och rörlighet.

5.  Europaparlamentet konstaterar att fram till 2050 kommer 80 procent av EU:s befolkning att bo i stadsområden, vilket ökar efterfrågan på kollektivtrafik och bättre logistik i städer, och att det ofta är svårt och dyrt att utvidga befintlig markinfrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera inlandssjöfarten i stads- och hamnpolitiken och att fullt ut utnyttja dess potential att transportera gods och passagerare, med tanke på att många av EU:s städer ligger längs med vattenvägar, i syfte att förbättra livskvaliteten och minska trafikstockningarna.

6.  Europaparlamentet understryker att de tidigare åtgärdsprogrammen inte har uppnått sina mål till följd av brist på särskilt avsatta resurser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att åtgärdsprogrammet Naiades III, med stöd av en välstrukturerad politisk strategi med uppnåbara mål på kort och medellång sikt och en konkret färdplan som bland annat fastställer resurser för genomförandet, får tillräcklig och särskild finansiering för att uppnå sina mål.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet genomföra marknadsundersökningar och utarbeta prognoser för att bättre kunna analysera ändrade mönster i gods- och persontrafik på inre vattenvägar och för att möjliggöra evidensbaserat beslutsfattande och bättre hantera nya trender och nya marknader.

8.  Europaparlamentet understryker vikten av att avlägsna flaskhalsar för att uppnå inre vattenvägar av hög kvalitet, vilket är en förutsättning för utveckling och integrering av inlandssjöfart och inlandshamnar i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera finansiering inom Fonden för ett sammanlänkat Europa för att återställa, anpassa, uppgradera och automatisera infrastrukturerna för farleder, slussar, broar, kajer och hamnar samt förbättra gränsöverskridande avsnitt i stomnätet.

9.  Europaparlamentet betonar, utöver medlemsstaternas skyldighet att senast 2030 slutföra stomnätet, deras ansvar för att genom återupprättande åtgärder förbättra den befintliga infrastrukturens prestanda, tillförlitlighet, tillgänglighet och klimattålighet, i syfte att säkerställa den roll som transport på inre vattenvägar spelar som ett tillförlitligt transportsätt och främja en smart användning av knappa ekonomiska resurser.

10.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som planeras och utförs i Atlantkorridoren, korridoren Östersjön–Adriatiska havet, Medelhavskorridoren, korridoren Nordsjön–Östersjön, korridoren Nordsjön–Medelhavet, korridoren Orienten–Östra Medelhavet, korridoren Rhen–Alperna och korridoren Rhen–Donau, och det faktum att fler medlemsstater i allmänhet investerar i utvecklingen av inre vattenvägar och hamnar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja genomförandet av projekt inom det transeuropeiska transportnätet (TEN-T).

11.  Europaparlamentet påpekar att tillräcklig slusskapacitet är av avgörande betydelse för effektiva och hållbara inlandstransporter och att slussar spelar en viktig roll för en säker vattenregleringsförvaltning och för produktionen av ren energi. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avsätta tillräckliga medel för återupprättande, uppgradering och förnyelse.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att prioritera bidrag till projekt för inre vattenvägar i allmänhet, eftersom tidigare erfarenheter med kombinationsprojekt har visat att privata partner endast deltagit i utförandet av arbeten, medan de offentliga myndigheterna förblivit ansvariga för finansieringen på grund av vattenvägarnas offentliga och multifunktionella karaktär.

13.  Europaparlamentet konstaterar att digitaliseringen av transporter på inre vattenvägar spelar en viktig roll för att förbättra inlandssjöfartens effektivitet, säkerhet och miljöprestanda. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta en genomförandestrategi för digitala inre vattenvägar (DINA) och en lämplig rättslig ram för uppkopplade och automatiserade transporter på vattenvägar, inbegripet en översyn av direktiv 2005/44/EG om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen(4), med beaktande av befintliga initiativ såsom informationssystemet för hamnarna längs Rhen (RPIS), och därmed skapa en solid rättslig grund för hela EU för gränsöverskridande utbyte av farleds-, rese-, frakt- och trafikinformation med en enda åtkomstpunkt.

14.  Europaparlamentet understryker vikten av att integrera digitala tjänster för inre vattenvägar i dataflödet för andra transportsätt i syfte att underlätta friktionsfria multimodala ”dörr till dörr” -tjänster, eftersom kombinationen av ett fysiskt internet och synkromodalitet) främjar hopslagningen av volymer på korridorer mellan hamnar och inlandet, vilket leder till en mer balanserad användning av markinfrastrukturkapaciteten och en minskning av trängselnivåerna och andra negativa externa effekter.

15.  Europaparlamentet betonar att för att uppfylla målen i Parisavtalet från 2015 (COP21) bör man uppnå motståndskraft och utfasning av fossila bränslen inom transportsystemet genom en snabbare övergång till transporter med låga koldioxidutsläpp, resurseffektivitet och miljövänlig framdrivning. Parlamentet påpekar att denna övergång kräver motsvarande standarder och finansiering för att stimulera en innovativ förvaltning av vattenvägar, en ökad användning av rena fartyg, och eftermontering där det är möjligt, samt införandet av nödvändig tankningsinfrastruktur.

16.  Europaparlamentet rekommenderar att man utnyttjar synergier mellan nät för ren energi och vattenvägsnät för att dra största möjliga nytta av vattenkraft som produceras på vattenvägar, vindkraft i hamnar och andra rena energikällor vid vattennära mobilitetsknutpunkter, i syfte att försörja transporter, hushåll och industrier samtidigt som distributionskostnaderna minimeras.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla lämplig finansiering för ny teknik, innovation samt hållbar transportinfrastruktur och hållbara transporttjänster inom ramen för nuvarande och kommande EU-program, såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa, Horisont 2020, Horisont Europa, den inre marknaden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, i syfte att stimulera till innovation och öka miljöprestandan och den digitala prestandan för transport på inre vattenvägar. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta särskilda finansieringskanaler för att uppnå detta mål.

18.  Europaparlamentet noterar att särskild teknisk forskning bör kompletteras med socioekonomisk och standardförberedande forskning för att främja innovation inom reglering och finansiering och stimulera marknadsaktörernas engagemang för att säkerställa en bred spridning på marknaden.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare utveckla nationella strategier för att stimulera och stödja transporter på inre vattenvägar, med hänsyn tagen till de nuvarande Naiades-åtgärdsprogrammen och det kommande europeiska handlingsprogrammet för transport på inre vattenvägar, och att uppmuntra regionala och lokala myndigheter samt hamnmyndigheter att göra detsamma.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 443.
(2) EUT C 93, 24.3.2017, s. 145.
(3) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 72.
(4) EUT L 255, 30.9.2005, s. 152.


Skydd av djur under transport inom och utanför EU
PDF 195kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om genomföranderapporten avseende förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport inom och utanför EU (2018/2110(INI))
P8_TA-PROV(2019)0132A8-0057/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden(1),

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som stadgar att unionen och medlemsstaterna vid utformning och genomförande av unionens politik fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser,

–  med beaktande av den europeiska genomförandebedömningen av förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport samt dess relevanta bilagor, som offentliggjordes av Europaparlamentets utredningstjänst (GD EPRS)(2) i oktober 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2012 om skydd av djur under transport(3),

–  med beaktande av det vetenskapliga yttrandet av den 12 januari 2011 från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) om djurs välbefinnande under transport(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 10 november 2011 om effekterna av rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport (COM(2011)0700),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 februari 2012 om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015 (COM(2012)0006),

–  med beaktande av Europaparlamentets förklaring 49/2011 av den 15 mars 2012 om inrättande av en maximal reslängd på 8 timmar för transporter inom Europeiska unionen av djur som förs till slakt(5),

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 23 april 2015(6),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2018 om djurs välbefinnande i EU(7),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism och utskottet för framställningar (A8-0057/2019), och av följande skäl:

A.  I enlighet med artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt betraktar EU djuren inte bara som varor eller produkter utan som kännande varelser, vilket innebär att de är förmögna att känna välbehag och smärta. EU:s lagstiftning har omsatt detta begrepp i åtgärder som bör säkerställa att djur hålls och transporteras under förhållanden som inte utsätter dem för dålig behandling, missbruk, smärta eller lidande. Unionen är den plats där djurens välbefinnande respekteras och försvaras mest, och den är därför ett föredöme för resten av världen.

B.  Varje år transporteras miljontals djur långa avstånd mellan medlemsstaterna, inom medlemsstaterna och till tredjeländer för avel, uppfödning, ytterligare gödning och slakt. Djur transporteras också för att användas i rekreations- och utställningssyften samt som sällskapsdjur. EU-medborgarna är allt mer bekymrade över hur djurskyddsnormerna följs, i synnerhet vid transporter av levande djur.

C.  I sin resolution av den 12 december 2012 krävde parlamentet att transporttiden för djur avsedda för slakt ska förkortas till högst åtta timmar.

D.  Enligt definitionen från Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) 2008 innebär djurskydd att ett djur ska vara friskt, ha tillräckligt utrymme, få tillräckligt med foder, känna sig tryggt, kunna uppvisa sitt naturliga beteende och inte drabbas av känslor som ångest, smärta och nöd. Vid de flesta transporter av levande djur är detta inte säkerställt, särskilt vid långa transporter.

E.  Förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport gäller för transport av alla levande ryggradsdjur inom unionen.

F.  Medlemsstaterna har ansvaret för att säkerställa att förordningen genomförs och tillämpas korrekt på nationell nivå, bland annat genom officiella inspektioner, medan kommissionen har ansvaret för att säkerställa att medlemsstaterna genomför EU:s lagstiftning korrekt.

G.  Medlemsstaterna tillämpar inte förordning 1/2005 tillräckligt strängt eller strikt inom EU, och försöker överhuvudtaget inte tillämpa den utanför EU.

H.  Det stora antalet överträdelser som kommissionens GD SANTE konstaterade i flera medlemsstater 2017 skulle kräva att man inleder överträdelseförfaranden.

I.  Transporterna är stressande för djuren eftersom de utsätts för många olika situationer som är skadliga för deras välbefinnande. När det gäller handel med vissa tredjeländer orsakar mycket långa resor med långa uppehåll vid gränser för kontroll av dokument, fordon och djurens skick för transport ytterligare lidande för djuren.

J.  Kvaliteten på medlemsstaternas inspektioner, och att de genomförs tillräckligt ofta, har en direkt inverkan på graden av kravens efterlevnad. En analys av medlemsstaternas inspektionsrapporter avslöjar mycket stora skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om antalet inspektioner, som varierar från noll till flera miljoner per år, och antalet överträdelser, som varierar från noll till 16,6 procent, vilket tyder på att medlemsstaterna använder olika metoder för inspektionerna, t.ex. slumpmässiga jämfört med riskbaserade metoder. Sådana skillnader i fråga om metoderna gör det dessutom omöjligt att jämföra olika uppgifter mellan medlemsstaterna.

K.  Utbildningen av förare för att främja försiktigt körande, där man tar hänsyn till vilka typer av djur som transporteras, skulle förbättra djurens välbefinnande under transporten(8).

L.  Rätt djurhantering kan leda till kortare tid för lastning och lossning av djur, minskad viktförlust, färre skador och sår samt bättre köttkvalitet.

M.  Det finns omfattande studier som visar att djurens välbefinnande inverkar på köttkvaliteten.

N.  Den huvudsakliga tonvikten bör fortsätta att ligga på kvaliteten på djurhanteringen vid lastning och lossning samt omhändertagande under transitering för att skydda djurens välbefinnande under transport.

O.  Huruvida djuren är i skick för transport är en viktig faktor när det gäller att säkerställa välbefinnandet under transporten, eftersom det finns större risker för djurens välbefinnande under transport om de är skadade, försvagade, dräktiga, icke avvanda eller sjuka. Det kan råda osäkerhet om djurens skick för transport och dräktighetsstadium.

P.  Djurens hälsotillstånd står för den största procentuella andelen av överträdelserna, medan dokumentationsfrågor står för den näst största.

Q.  Det råder ofta oklarhet bland de ansvariga om vad som måste göras om djuren förklaras inte vara i skick för transport.

R.  De ansvariga är ofta osäkra på hur långt djurets dräktighet har framskridit.

S.  Det är särskilt problematiskt att transportera ej avvanda kalvar och lamm.

T.  Uppfödaren är den som är mest intresserad av att djuret ska vara i skick att transporteras och är den som har mest att förlora om transporten inte är förenlig med befintliga bestämmelser.

U.  Det finns ofta brister när det gäller att förse djuren med tillräckliga mängder foder och vatten och att iaktta vilotiden under 24 timmar under uppehåll vid en auktoriserad kontrollstation.

V.  Transportfordonen är ofta överfulla. Höga temperaturer och otillräcklig ventilation i fordonet utgör ett stort problem.

W.  I flera medlemsstater har det nyligen förekommit utbrott av infektionssjukdomar hos djur, såsom afrikansk svinpest, fågelinfluensa och djursjukdomar som drabbar små idisslare och nötkreatur. Transport av levande djur ökar risken för att dessa smittsamma djursjukdomar sprids.

X.  Det är tekniskt och administrativt sett lättare och ibland ekonomiskt sett lönsammare för boskapsuppfödare att transportera kött och andra animaliska produkter samt sperma och embryon, än att transportera levande djur som förs till slakt eller avel. Det europeiska veterinärförbundet (FVE) och Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) betonar att djur bör födas upp så nära den plats där de fötts som möjligt, och slaktas så nära produktionsplatsen som möjligt. Tillgången till slakterier, däribland mobila slakterier, på eller i närheten av uppfödningsställen kan dessutom bidra till att skapa utkomstmöjligheter på landsbygden.X. Att se till att djuren slaktas så nära den plats där de fötts upp som möjligt är det bästa sättet att tillgodose deras välbefinnande.

Y.  Det råder en ojämn spridning av slakterier mellan medlemsstaterna.

Z.  För vissa medlemsstater och leveranskedjor i unionen är transporten av levande djur, för ytterligare uppfödning eller för slakt, viktig för att säkerställa konkurrensen på marknaden.

Rekommendationer

Genomförande och efterlevnad

1.  Europaparlamentet konstaterar att det varje år transporteras miljontals djur levande (för slakt eller avel) inom EU och från EU till tredjeländer. Parlamentet konstaterar att förordning (EG) nr 1/2005, när den genomförs och tillämpas korrekt, har en positiv inverkan på djurens välbefinnande under transport. Parlamentet välkomnar kommissionens riktlinjer i frågan, men beklagar att de, och vissa av de åtgärder som kommissionen planerat, enligt Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2018 försenades med upp till fem år. Parlamentet påpekar att det fortfarande kvarstår allvarliga problem med transporterna och att efterlevnaden av förordningen verkar vara den viktigaste uppgiften för dem som är involverade i dess genomförande.

2.  Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar mottar ett mycket stort antal framställningar om djurs välbefinnande under transport, vilka ofta avslöjar systematiska, fortlöpande och allvarliga överträdelser av rådets förordning (EG) nr 1/2005 av såväl medlemsstater som transportörer.

3.  Europaparlamentet betonar att djurs lidande under transport orsakar stor oro i samhället. Parlamentet noterar att kommissionen den 21 september 2017 fick över en miljon namnunderskrifter till stöd för kampanjen #StopTheTrucks, där EU-medborgare kräver att man sätter stopp för långa transporter.

4.  Europaparlamentet beklagar att graden av framsteg i medlemsstaterna när det gäller genomförandet av förordning (EG) nr 1/2005 har varit otillräcklig när det gäller att uppfylla förordningens huvudsakliga mål, nämligen att förbättra djurens välbefinnande under transport, i synnerhet i fråga om kontroller av färdjournalerna och användningen av sanktioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt förbättra efterlevnaden av förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av gällande EU-lagstiftning om djurtransporter i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta rättsliga åtgärder och införa sanktioner mot de medlemsstater som inte tillämpar förordningen korrekt.

5.  Europaparlamentet betonar att ett partiellt genomförande inte är tillräckligt för att uppnå förordningens övergripande syfte, nämligen att undvika att djuren skadas, utsätts för onödigt lidande eller dör under transport, och att det följaktligen krävs kraftfullare åtgärder för att förebygga allvarliga incidenter som starkt påverkar djurens välbefinnande och för att lagföra de ansvariga.

6.  Europaparlamentet beklagar att ett antal frågor med anknytning till förordning (EG) nr 1/2005 fortfarande är olösta, däribland: trängsel, otillräcklig takhöjd, underlåtelse att göra nödvändiga uppehåll för vila, utfodring och vattning, bristfällig ventilation och bristfälliga vattningsanordningar, transport i extrem hetta, transport av djur som inte är i skick att transporteras, transport av icke avvanda kalvar, behovet av att fastställa dräktighetsstatus för levande djur, i vilken utsträckning färdjournaler kontrolleras, förhållandet mellan överträdelser, efterlevnad och påföljder, den blandade inverkan av utbildning och certifiering, samt otillräckliga mängder strö, vilket även Europeiska revisionsrätten konstaterade i sin särskilda rapport nr 31/2018 och i klagomål som lämnats in till kommissionen av icke-statliga organisationer. Parlamentet vill se förbättringar på de ovannämnda områdena.

7.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att resor planeras och genomförs, från avgång till destination, i enlighet med EU:s djurskyddskrav, med beaktande av olika transportmedel och geografiska villkor i EU och tredjeländer.

8.  Europaparlamentet framhåller att de systematiska överträdelserna av förordningen i vissa områden och i vissa medlemsstater leder till illojal konkurrens, som resulterar i olika villkor för operatörer i de olika medlemsstaterna, vilket i sin tur kan leda till en så kallad kapplöpning mot botten när det gäller djurskyddsstandarder under transport. Eftersom sanktionsnivåerna kan vara mer än tio gånger högre i en medlemsstat än i en annan uppmanar kommissionen att utveckla ett harmoniserat sanktionssystem för att säkerställa att påföljderna är effektiva, proportionella och avskräckande, med beaktande av upprepade överträdelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en färdplan för att anpassa sanktionerna i alla medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte tog hänsyn till parlamentets resolution av den 12 december 2012, och betonar att ett kraftfullt och harmoniserat genomförande med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder enligt artikel 25 i förordningen är centralt för att förbättra djurens välbefinnande under transport och att medlemsstaterna inte kan begränsa sig till att enbart utfärda rekommendationer och instruktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera på uppmaningen i denna resolution att kontrollera om det finns eventuella oförenligheter i förordningen med de rättsliga kraven i de enskilda medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet anser att upprepade överträdelser, när de sker under omständigheter som transportören har kontroll över, bör leda till åtal. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lagföra överträdelser av förordningen, särskilt när det gäller upprepade överträdelser. Parlamentet konstaterar att effektiva, proportionella och avskräckande straff bör inbegripa beslagtagande av fordon och obligatorisk omskolning av dem som ansvarar för djurens välbefinnande och transport, och att detta bör harmoniseras i hela unionen. Parlamentet anser att straffen bör återspegla den skada som överträdelsen orsakat samt dess omfattning, varaktighet och hur ofta den upprepats.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda de kraftfulla genomförandebefogenheter som de ges enligt förordningen på ett mer effektivt sätt, däribland skyldigheten att kräva att transportörer inför system för att förhindra att överträdelser upprepas och befogenheten att tillfälligt eller slutgiltigt återkalla en transportörs tillstånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta tillräckliga korrigeringsåtgärder och införa sanktioner för att undvika djurs lidande och motverka fortsatt bristande efterlevnad från operatörernas sida. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att sträva efter nolltolerans mot bristande efterlevnad vid genomförandet och efterlevnaden av förordning (EG) nr 1/2005.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att efter samråd med de nationella kontaktpunkterna upprätta en förteckning över operatörer som på basis av inspektions- och genomföranderapporter gjort sig skyldiga till upprepade och allvarliga överträdelser av förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra regelbundna uppdateringar av denna förteckning och att även främja exempel på bästa praxis, både när det gäller transporter och förvaltning.

13.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas underlåtenhet att följa förordningen hotar dess syfte att förhindra förekomst och spridning av infektionssjukdomar bland djur, eftersom transporter är en av orsakerna till en snabb spridning av sådana sjukdomar, inbegripet sådana som kan överföras till människor. Parlamentet noterar att fordon ofta inte uppfyller kraven i artikel 12 i rådets ändrade direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen(9). Parlamentet anser särskilt att otillräcklig avfallslagring utgör en risk för spridning av antimikrobiell resistens och sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla harmoniserade förfaranden för beviljande av tillstånd för fartyg och lastbilar och vidta åtgärder för att förhindra spridning av infektionssjukdomar bland djur genom transporter, både inom EU och från tredjeländer, genom att främja biosäkerhetsåtgärder och förbättra djurens välbefinnande.

14.  Europaparlamentet efterlyser ökat samarbete mellan de behöriga myndigheterna för att stärka efterlevnaden genom användning av teknik som skapar en återkoppling i realtid mellan medlemsstaten vid avgångsplatsen, medlemsstaten vid ankomstplatsen och eventuella transitländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla geolokaliseringssystem, vilka gör det möjligt att övervaka var djuren finns och hur länge de befinner sig i transportfordon samt upptäcka om transporttiderna eventuellt inte följs. Parlamentet anser att en fullständig utredning bör genomföras om djur som vid transportens början befinner sig i gott skick men anländer i dåligt, och att de ansvariga parterna i transportkedjan omedelbart bör straffas i enlighet med lagen om beteendet upprepas, och att djurens ägare bör kunna få ersättning enligt nationell lagstiftning för en eventuell inkomstförlust. Parlamentet anser vidare att de behöriga myndigheterna bör straffa organisatören och den tjänsteman som utfärdat intyget för färdjournalen i avgångsmedlemsstaten om en färdjournal har fyllts i med falska eller missvisande uppgifter.

15.  Europaparlamentet anser att kontrollen av efterlevnaden är särskilt svår när en resa går genom flera medlemsstater och när de olika kontrollerna (godkännande av färdjournaler, tillstånd för transportörer, kompetensbevis och godkännande av fordon osv.) utförs av flera olika medlemsstater. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som upptäcker överträdelser att underrätta alla övriga involverade medlemsstater, i enlighet med artikel 26 i förordningen, så att de kan förhindra att överträdelser inträffar på nytt och möjliggöra en optimerad riskbedömning.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna regelbundna rapporter till parlamentet om genomförandet och efterlevnaden av förordningen, med bland annat fördelningen av överträdelser per medlemsstat, per djurart och per typ av överträdelse i förhållande till mängden levande djur som transporteras per medlemsstat.

17.  Europaparlamentet välkomnar de fall där regeringar, forskare, företag, branschföreträdare och nationella behöriga myndigheter har samarbetat för att fastställa bästa praxis för att säkerställa efterlevnaden av kraven i lagstiftningen, i likhet med bland annat webbplatsen för riktlinjer för djurtransporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att sprida och främja bästa praxis för medlemsstaterna i fråga om djurtransporter, och stödja EU:s plattform för djurs välbefinnande, främja en förstärkt dialog och utbyte av god praxis mellan alla aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ny strategi för djurs välbefinnande för perioden 2020–2024, och att stödja innovation inom djurtransporter.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med OIE, Efsa och medlemsstaterna för att stödja genomförandet och en korrekt tillämpning av förordning (EG) nr 1/2005 i syfte att främja en stärkt dialog om frågor som rör djurs välbefinnande under transport med särskilt fokus på följande:

   Bättre tillämpning av EU:s regler om djurs välbefinnande under transport genom utbyte av information och bästa praxis och direkt deltagande av berörda parter.
   Främjande av utbildning för förare och transportföretag.
   Bättre spridning av riktlinjer och faktablad om djurtransport, översatta till samtliga EU-språk.
   Utveckling av frivilliga åtaganden från företagen, för att ytterligare förbättra djurs välbefinnande under transport, och åtgärder inom ramen för dessa åtaganden.
   Ökat utbyte av information och användning av bästa praxis mellan nationella myndigheter för att minska antalet överträdelser som orsakas av transportföretag och förare.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera förordningens överensstämmelse med förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet(10), när det gäller körtider och viloperioder för förare.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att skilja mellan djurtransportföretags och djuruppfödares ansvar, eftersom det är företagen, inte uppfödarna, som bör hållas ansvariga för problem under djurtransporter. Parlamentet påminner om att uppfödarna är de som är mest intresserade av djurens välbefinnande, av känslomässiga men även av ekonomiska skäl.

21.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sin roll som föredragens väktare ansvarar för övervakningen av att EU-lagarna tillämpas korrekt. Parlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att undersöka huruvida kommissionen konsekvent har underlåtit att säkerställa efterlevnaden av den nuvarande förordningen och om kommissionen därmed kan hållas ansvarig för administrativa missförhållanden.

22.  Europaparlamentet beklagar talmanskonferensens beslut att inte föreslå att man inrättar en parlamentarisk undersökningskommitté om djurs välbefinnande under transport inom och utanför EU, trots att förslaget fick stöd från ett stort antal ledamöter från olika politiska grupper. Parlamentet rekommenderar därför att parlamentet från och med början av nästa valperiod tillsätter en undersökningskommitté om djurens välbefinnande under transport inom och utanför EU, för att grundligt utreda och övervaka eventuella överträdelser och administrativa missförhållanden i tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport.

Uppgiftsinsamling, inspektioner och övervakning

23.  Europaparlamentet beklagar svårigheterna med att genomföra en sammanhängande analys av den nuvarande förordningens tillämpning på grund av medlemsstaternas olika metoder för datainsamling. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa gemensamma miniminormer för spårningssystem för alla resor för att möjliggöra mer harmoniserad insamling av data och bedömning av de parametrar som kontrolleras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar att lämna harmoniserade, omfattande och fullständiga uppgifter till kommissionen om transportinspektioner och överträdelsenivåer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra fler oanmälda kontroller och att utveckla och tillämpa en riskbaserad strategi för att inrikta inspektionsverksamheten på transporter med hög risk, i syfte att maximera de begränsade inspektionsresursernas effektivitet.

24.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, enligt revisionsrättens särskilda rapport från 2018 om djurs välbefinnande i EU, har erkänt att de uppgifter som medlemsstaterna har rapporterat inte är tillräckligt fullständiga, konsekventa, tillförlitliga eller detaljerade för att man ska kunna dra slutsatser om överensstämmelse på EU-nivå.

25.  Europaparlamentet betonar att inspektionerna måste genomföras på ett enhetligt sätt i hela EU och på en lämplig andel av de djur som varje år transporteras inom varje medlemsstat, för att säkerställa och upprätthålla en fortsatt väl fungerande inre marknad och undvika snedvridning av konkurrensen inom EU. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att öka antalet oanmälda inspektioner på plats, utförda av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO), som inriktas på djurs välbefinnande och transport av djur. Parlamentet anser att de olika metoderna för uppgiftsinsamling och kontrollmekanismer gör det svårt att få en exakt bild av hur efterlevnaden ser ut i de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anta en mer harmoniserad rapporteringsstruktur och att göra fler analyser av uppgifterna i kontrollrapporterna från FVO och av medlemsstaternas inlämnade uppgifter om deras fleråriga nationella kontrollplaner. Parlamentet erkänner att de kontroller som GD SANTE utför är en viktig källa till information när kommissionen bedömer genomförandet av den nuvarande förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra minst sju oanmälda besök varje år i enlighet med revisionsrättens rekommendation.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna vägledning om hur det integrerade veterinärdatasystemet (Traces) kan användas för att stödja utarbetandet av riskanalyser för inspektioner av transporter av levande djur, såsom rekommenderas i revisionsrättens särskilda rapport från 2018, där det konstateras att de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för transportinspektionerna sällan använde information från Traces för att inrikta inspektionerna. Parlamentet efterlyser ett mer effektivt och transparent övervakningssystem, däribland tillgång för allmänheten till de uppgifter som samlas in via Traces. Parlamentet efterlyser dessutom ett ökat antal årliga inspektioner av FVO.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka kontrollen genom hela produktionskedjan och, i synnerhet, genomföra effektiva och systematiska kontroller av sändningar av djur före inlastning, så att förfaranden som bryter mot förordningen och försämrar villkoren för djurtransporter till lands eller till sjöss inte längre tolereras, till exempel att överfulla transportmedel eller djur som inte är i skick att transporteras tillåts fortsätta sin långa färd eller att kontrollstationer med bristfälliga möjligheter till vila, utfodring och vatten för djuren fortsätter att användas.

28.  Europaparlamentet är oroat över den låga inspektionsnivån i vissa medlemsstater och det låga eller obefintliga antalet rapporterade överträdelser. Parlamentet ifrågasätter inspektionssystemens och rapporteringens tillförlitlighet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som för närvarande bara gör ett fåtal inspektioner eller inga alls att öka antalet kontroller och att lämna omfattande inspektionsrapporter till kommissionen.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att också inspektera transporter inom EU när djur lastas in i fordonen, för att kontrollera att kraven i förordning (EG) nr 1/2005 följs.

30.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att det är god praxis för behöriga myndigheter att inspektera alla sändningar till länder utanför EU i lastningsstadiet(11). Parlamentet anser att en procentandel av sändningarna inom EU också kan inspekteras i samband med lastningen i proportion till antalet överträdelser som rapporterats av icke-statliga organisationer och FVO:s inspektioner. Parlamentet anser att de behöriga myndigheterna i lastningsskedet bör kontrollera att förordningens krav om golvyta och takhöjd iakttas, att ventilations- och vattensystemen fungerar korrekt, att vattningsanordningarna fungerar korrekt och är lämpade för de djurarter som transporteras, att inga djur som är i dåligt skick lastas i, och att det finns tillräckligt med foder och strö.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att det finns ett tillräckligt antal tillgängliga, rena och fungerande vattningsanordningar som är anpassade till varje djurart, och att vattentanken är fylld och att det finns tillräckligt med färskt strö.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de ansvariga myndigheterna kontrollerar att färdjournalerna innehåller verklighetstrogna uppgifter och därmed följer artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1/2005.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att transportfordonen uppfyller minimikravet på utrymme enligt kapitel VII i bilaga I till förordningen, och att djuren vid höga temperaturer i motsvarande grad får mer utrymme.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att transportfordonets inre höjd uppfyller miniminormerna, och att det inte finns något mellanrum mellan golvet eller fordonsväggen och skiljeväggarna.

35.  Europaparlamentet konstaterar att det gjorts vissa framsteg när det gäller djurtransporter inom EU, men är oroat över antalet rapporter om olämpliga fordon som används för att transportera levande djur både på land och till sjöss, och kräver ökad övervakning av och strängare sanktioner mot sådana metoder. Parlamentet konstaterar att kraven i artiklarna 20 och 21 i förordningen om transport i fartyg för djurtransport ofta åsidosätts. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte tillåta användningen av fordon och fartyg för djurtransport som inte uppfyller förordningens krav, och att återkalla tillstånd som redan utfärdats om bestämmelserna inte följs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara striktare när det gäller certifierings- och godkännandeförfaranden för fordon samt beviljandet av kompetensbevis för förare.

36.  Europaparlamentet efterlyser därför harmoniserade och bindande normer för godkännande av fordon och fartyg som transportmedel för djurtransport, vilka bör utfärdas av en central EU-myndighet. Denna myndighet bör ansvara för fastställandet av lämpligheten hos de transportmedel som används för att transportera djur, när det gäller fordonens skick och utrustning (t.ex. om det finns ett lämpligt satellitnavigeringssystem).

37.  Europaparlamentet uppmanar alla operatörer att ge förare och besättningsmedlemmar en omfattande utbildning i enlighet med bilaga IV till förordningen, för att säkerställa en korrekt behandling av djuren.

38.  Europaparlamentet noterar att vissa av medlemsstaterna har fartyg och hamnar som uppfyller de krävda normerna, men framhåller att dåliga förhållanden trots detta förhärskar under sjötransporter, särskilt under lastning och lossning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara striktare i sina certifierings- och godkännandeförfaranden för fartyg, förbättra sina kontroller av fartyg som transporterar djur före lastningen, och att djuren är i skick att transporteras, och att vederbörligen inspektera lastningsåtgärderna i enlighet med förordningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse kommissionen med detaljerade planer om sina inspektionsanläggningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta, uppdatera och distribuera en förteckning över hamnar med lämpliga anläggningar för inspektion av djur. Parlamentet uppmanar dessutom de behöriga myndigheterna att inte godkänna färdjournaler som planerar att använda hamnar som inte har sådana anläggningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina hamnar och säkerställa korrekt underhåll av sina fartyg, för att förbättra villkoren för djurens välbefinnande under sjötransport av djur.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att godkänna innovativa alternativ till exportkontroller i enlighet med artikel 133.2 i förordning (EU) 2016/429(12), såsom plattformsinspektioner, vilka förbättrar djurens välbefinnande genom att de har en lägre beläggningsgrad och inte kräver att djuren måste lastas av, vilket minskar väntetiderna.

40.  Europaparlamentet konstaterar att kravet på hälsointyg för djur som ska transporteras mellan medlemsstater skapar ett negativt incitament att välja inrikes destinationer i stället för den närmast möjliga destinationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sina befogenheter enligt artikel 144.1 i förordning (EU) 2016/429 för att anta en delegerad akt som inför ett undantag för transporter som utgör en låg risk för spridningen av sjukdomar.

Transporttider

41.  Europaparlamentet framhåller att transporttiden för alla djur som transporteras inte bör vara längre än nödvändigt, med beaktande av de geografiska skillnaderna på medlemsstatsnivå och i enlighet med skäl 5 i förordningen, som fastställer att ”långa djurtransporter…bör med hänsyn till djurens välbefinnande begränsas i största möjliga utsträckning”, samt skäl 18, som fastställer att ”långa transporter torde ha större negativ inverkan på djurens välbefinnande än korta transporter”.

42.  Europaparlamentet vidhåller att vid djurtransporter bör transporttiden, lastnings- och lossningstiden inberäknad, ta hänsyn till artspecifik veterinärrådgivning, oavsett om det är fråga om land-, sjö- eller lufttransport.

43.  Europaparlamentet beklagar de överträdelser av förordningen som avser utebliven eller bristande tillämpning av de särskilda bestämmelserna om icke avvanda djur, såsom kalvar, lamm, killingar, föl samt smågrisar, som fortfarande utfodras med mjölk, och efterlyser mer detaljerade åtgärder för att säkerställa fullt skydd för dessa djurs välbefinnande under transporten.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att icke avvanda djur lastas ur minst en timme, så att de kan utfodras med elektrolyter eller mjölkersättning, och att de inte transporteras mer än sammanlagt åtta timmar.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en definition av icke avvanda djur per art, och att begränsa transporter av icke avvanda djur till högst 50 km och 1,5 timmar, med tanke på hur svårt det är att garantera deras välbefinnande under transport.

46.  Europaparlamentet påpekar att de dokument som rör transportplanering ofta endast specificerar ortnamn, utan exakta adresser för kontroll-, distributions och uppsamlingsplatser, vilket avsevärt försvårar kontrollerna.

47.  Europaparlamentet efterlyser, med beaktande av parlamentets resolution av den 12 december 2012, en så kort transporttid för djurtransporter som möjligt, och att man särskilt undviker långa och mycket långa transporttider och resor utanför EU:s gränser, genom att tillämpa alternativa strategier, såsom att säkerställa ekonomiskt bärkraftiga och jämnt fördelade lokala eller mobila slakterier i närheten av djurhållningsgårdarna, främja korta distributionskedjor och direktförsäljning som, när så är möjligt, ersätter transporten av avelsdjur genom att använda sperma eller embryon, och transport av slaktkroppar och köttprodukter, samt genom lagstiftningsinitiativ och övriga initiativ i medlemsstaterna för att underlätta slakt på gården. Parlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt, tydligt fastställa specifika kortare restider för transport av alla arter av levande djur, och även för transport av icke avvanda djur.

48.  Europaparlamentet noterar att olika krav och förändrade marknadsvillkor och politiska beslut har gjort små slakterier ekonomiskt olönsamma, vilket har resulterat i en allmän minskning av deras antal. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och de lokala myndigheterna i medlemsstaterna att vid behov stödja och främja slakt på gården, ekonomiskt bärkraftiga lokala eller mobila slakterier och köttbearbetningsanläggningar i medlemsstaterna, så att djuren slaktas så nära uppfödningsorten som möjligt, vilket också upprätthåller sysselsättningen på landsbygden. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utveckla en strategi för att gå mot en mer regional modell för animalieproduktion, där djur, när detta är möjligt med tanke på geografiska skillnader, föds, göds och slaktas i samma region, i stället för att transporteras extremt långa avstånd.

49.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att undersöka hur boskapsuppfödare, slakterier och köttindustrin kan ges incitament att slakta djuren i närmaste anläggning för att undvika långa transporttider och minska utsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta innovativa lösningar i detta, såsom mobila slakterier, samtidigt som man säkerställer höga djurskyddsstandarder.

50.  Europaparlamentet anser att en förkortning av den tillåtna transporttiden, såsom för närvarande anges i kapitel V i bilaga 1 till förordningen, i vissa fall inte är genomförbar, och att man därför bör finna lösningar på fall där de geografiska omständigheterna och landsbygdsisolering kräver att levande djur måste transporteras på land eller till sjöss för ytterligare uppfödning eller slakt.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov tillåta nödslakt direkt på gården eller uppfödningsanläggningen, om det konstateras att ett djur inte är i skick att transporteras och första hjälpen-åtgärderna visar sig ineffektiva, för att undvika att djuret lider i onödan.

52.  Europaparlamentet noterar att ett djurs samhälleliga och ekonomiska värde kan påverka transportens kvalitet. Parlamentet framhåller att normerna för transport av avelsdjur i hästdjursindustrin är av hög kvalitet.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för att säkerställa en övergång från transport av levande djur till handel med endast produkter av kött och slaktkroppar samt avelsmaterial, med tanke på de konsekvenserna för miljön, djurens välbefinnande och hälsan som transporter av levande djur har. Parlamentet anser att alla sådana strategier måste beakta de ekonomiska faktorer som påverkar beslutet att transportera levande djur. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera transporter till tredjeländer i denna strategi.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra program för religiös slakt av djur tillgängliga i slakterier, med tanke på att en stor andel av exporten av levande djur går till marknaderna i Mellanöstern.

55.  Europaparlamentet konstaterar att det pågår en snedvridning av marknaden som orsakas av att olika tullar tillämpas på levande djur och på kött, vilket ger ett starkt incitament för handel med levande djur. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med sina handelspartner se över denna snedvridning i syfte att minska handeln med levande djur och vid behov ersätta denna handel med försäljning av kött.

56.  Europaparlamentet påminner om att det enligt den gällande förordningen redan är obligatoriskt med en vilopaus på en godkänd kontrollstation efter den maximala transporttiden av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin, när transporttiden överstiger åtta timmar.

Djurs välbefinnande

57.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att säkerställa att det finns officiella veterinärer vid EU:s utförselställen, med uppgift att kontrollera att djuren är i skick för fortsatt transport och att fordon och/eller fartyg uppfyller kraven i förordningen. Parlamentet noterar särskilt att det i artikel 21 i förordningen föreskrivs att veterinärer ska kontrollera fordonen innan de lämnar EU för att säkerställa att de inte är överfulla, att takhöjden är tillräcklig, att det finns strö och tillräckligt med foder och vatten och att ventilationen och vattenanordningarna fungerar korrekt.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar användningen av beredskapsplaner för alla resor som bland annat inbegriper ersättningslastbilar och tillfälliga uppsamlingsställen som gör det möjligt för transportören att på ett effektivt sätt reagera på nödsituationer och minska följderna av en försening eller olycka som drabbar djuren som transporteras för avel eller slakt, såsom redan krävs av transportörer vid långa resor enligt förordningen.

59.  Europaparlamentet håller fast vid att lagstiftningen om djurs välbefinnande bör bygga på forskning och den senaste tekniken. Parlamentet beklagar att kommissionen, trots tydliga rekommendationer från Efsa och parlamentets begäran i sin resolution från 2012, inte har uppdaterat bestämmelserna om djurtransporter med de senaste vetenskapliga rönen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppdatera bestämmelserna och ta itu med särskilda behov utifrån den senaste vetenskapliga kunskapen och tekniken, särskilt när det gäller faktorer som tillräcklig ventilation och kontroll av temperatur och fuktighet genom luftkonditionering i alla fordon, lämpliga dricksvattensystem och flytande foder, särskilt för djur som inte är avvanda, minskad djurtäthet och tillräcklig lägsta takhöjd samt att fordonen anpassas till varje arts behov. Parlamentet framhåller att Efsa i sitt yttrande fastställer att det finns andra aspekter än transporttiden som inverkar på djurens välbefinnande, såsom korrekt lastning och lossning samt fordonskonstruktion.

60.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över resor där djuren vattnas med förorenat vatten som inte duger för konsumtion och där djuren inte har någon tillgång till vatten på grund av att drickanordningarna inte fungerar eller är felplacerade. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att fordon som är avsedda för transport av levande djur kan ha med sig tillräckligt med vatten under resorna, och att tillförseln av vatten under alla förhållanden bör vara tillräcklig för de specifika behoven hos de djur som transporteras och deras antal.

61.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att utarbeta indikatorer för djurens välbefinnande, som bör främja bättre resultat för djurens välbefinnande under transport. Parlamentet anser att den bör utveckla dessa indikatorer utan dröjsmål, så att de kan användas som ett komplement till de gällande rättsliga kraven.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att en eventuell framtida översyn av lagstiftningen om djurs välbefinnande under transport grundar sig på objektiva och vetenskapligt baserade indikatorer, för att förhindra godtyckliga beslut som har en oberättigad ekonomisk inverkan på djurhållningssektorerna.

63.  Europaparlamentet insisterar på att jordbrukare enligt EU:s lagstiftning är skyldiga att säkerställa att deras djur inte skadas eller utsätts för onödigt lidande under transporter.

64.  Europaparlamentet betonar att överträdelserna ofta beror på otillräckliga ventilationssystem i fordon som används för vägtransport av levande djur över långa avstånd, och att djuren i dessa situationer är instängda i trånga utrymmen med extrema temperaturer, långt över det temperaturintervall och de gränsvärden som anges i förordningen.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att djuren utan undantag bedövas före religiös rituell slakt i alla medlemsstater.

66.  Europaparlamentet beklagar att de bås där djuren transporteras inte alltid har tillräckligt utrymme för att möjliggöra adekvat ventilation inuti fordonen och att djurens naturliga rörelser hindras, vilket ofta innebär att de tvingas stå i onaturliga ställningar under långa tider, vilket utgör en uppenbar överträdelse av de tekniska föreskrifter som avses i artikel 6 i förordningen och avsnitt II punkt 1.2 i bilagan.

67.  Europaparlamentet anser att det måste bli obligatoriskt att ha veterinärer närvarande ombord på fartyg avsedda för transport av levande djur, att rapportera och registrera antalet djur som dör under resan, och att utarbeta nödplaner för att hantera sådana situationer till sjöss som kan ha negativa konsekvenser för de transporterade djurens välbefinnande.

68.  Europaparlamentet konstaterar att djuruppfödare, transportörer och behöriga myndigheter i alla medlemsstater tolkar och tillämpar förordning (EG) nr 1/2005 på olika sätt, i synnerhet när det gäller huruvida djuren är i skick att transporteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att revidera förordningen för att specificera kraven för transport mer utförligt, där så krävs. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, med hänsyn till lika spelregler, att säkerställa att förordningen i framtiden genomförs och tillämpas på ett harmoniserat och enhetligt sätt i hela unionen, särskilt när det gäller huruvida djur är i skick att transporteras.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en fullständig arbetsdefinition av vad det innebär att ett djur är i skick att transporteras, och att utarbeta praktiska riktlinjer för bedömningen av detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten, genomföra informationskampanjer, däribland gedigna, regelbundna och obligatoriska kurser, utbildning och certifiering för förare, transportörer, handlare, uppsamlingscentraler, slakterier, veterinärer, gränspersonal och alla andra operatörer som deltar i djurtransporter, för att minska den höga nivån av överträdelser. Parlamentet uppmanar alla operatörer att se till att förare och besättningsmedlemmar får en grundlig utbildning i enlighet med bilaga IV till förordningen.

70.  Europaparlamentet efterlyser strikt vaksamhet för att säkerställa att sjuka, svaga eller underviktiga djur, lakterande djur, dräktiga honor samt honor som inte uppfyller den tid som krävs för avvänjning inte transporteras.

71.  Europaparlamentet betonar att det redan enligt förordning (EG) nr 1/2005 är obligatoriskt att se till att djur som transporteras långa avstånd ges vatten, foder och vila med lämpliga intervaller och i en mängd som är lämplig för deras art och ålder. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bättre övervaka en fullständig och harmoniserad överensstämmelse med dessa rättsliga krav av alla medlemsstater.

72.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste se till att djurtransporter organiseras korrekt, med beaktande av väderförhållandena och typen av transport.

73.  Europaparlamentet betonar att organisatören ska se till att det finns en plats för vila med faciliteter som motsvarar EU-kontrollstationers faciliteter, när djur måste lastas av för en viloperiod på 24 timmar i tredjeländer. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att regelbundet inspektera dessa faciliteter och inte godkänna färdjournaler om det inte har bekräftats att den föreslagna platsen för vila har faciliteter motsvarande dem vid en EU-kontrollstation.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att det i transportplaneringen finns verifikation på en beställning, inklusive foder, vatten och färskt strö, hos en kontrollstation. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa krav på viloplatsernas placering och faciliteter.

75.  Europaparlamentet är medvetet om att lägre djurtäthet och pauser under transporten för att låta djuren vila medför negativa ekonomiska effekter för transportföretagen, vilket kan påverka hanteringen av transporterade djur. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja incitament för korrekt hantering av dem.

76.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra företagens register om dräktighetstider.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utifrån vetenskapliga rön utforma riktlinjer avseende vatten för djur som transporteras i burar och villkor som främjar en hög djurskyddsnivå vid transport av kycklingar.

78.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna måste hitta lösningar som är förenliga med djurs välbefinnande i slutet av deras liv och produktionscykeln.

Ekonomiskt stöd

79.  Europaparlamentet efterlyser en mer omfattande användning av landsbygdsutvecklingsåtgärden ”stöd för djurens välbefinnande”, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1305/2013(13), enligt vilken det ges stöd för höga normer för djurs välbefinnande som går utöver tillämpliga obligatoriska normer.

80.  Europaparlamentet begär att den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken upprätthåller och stärker kopplingen mellan stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och förbättrade villkor för djurs välbefinnande som till fullo respekterar eller går utöver de normer som fastställs i förordning (EG) nr 1/2005.

81.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att garantera en balanserad spridning av slakterier i medlemsstaterna som säkerställer att man tar hänsyn till djurantalet i olika regioner.

Tredjeländer

82.  Europaparlamentet är bekymrat över de ständiga rapporterna om problem med djurens välbefinnande i vissa tredjeländer. Parlamentet noterar att slakten i vissa av de tredjeländer som EU skickar djur till medför extremt och utdraget lidande för djuren samt regelbundet bryter mot de internationella normerna för djurs välbefinnande vid slakt från Världsorganisationen för djurhälsa (OIE). Samtidigt som parlamentet inser att efterfrågan i tredjeländer ofta gäller levande djur, uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att när det är möjligt främja en övergång till transport av kött och slaktkroppar, i stället för levande djur, till tredjeländer, samt transport av sperma och embryon i stället för avelsdjur.

83.  Europaparlamentet kritiserar skarpt den statistik som kommissionen har tagit fram om efterlevnaden av förordningen vid resor som görs för att transportera levande djur till tredjeländer, och betonar att uppgifterna har sammanställts utan systematiska kontroller av fordon som är avsedda för djurtransporter.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i bilaterala handelsförhandlingar med tredjeländer kräva efterlevnad av EU:s normer för djurs välbefinnande och att, inom ramen för Världshandelsorganisationen, stödja en internationalisering av unionens bestämmelser på området.

85.  Europaparlamentet beklagar att normerna i vissa tredjeländer inte är lika stränga som normerna inom unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att skärpa de gällande kraven gentemot unionens handelspartner, särskilt när det gäller handel med och transport av djur, så att de är minst lika stränga som EU-normerna. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som exporterar till tredjeländer att samarbeta med de lokala myndigheterna för att förbättra djurskyddsnormerna.

86.  Europaparlamentet efterlyser en konsekvent och fullständig efterlevnad av EU-domstolens dom i mål C-424/13 från 2015, där domstolen fastslog att transportföretaget för en djurtransport som inbegriper en lång transport som inleds på unionens territorium och som fortsätter utanför unionen, måste lämna en färdjournal som är realistisk när det gäller överensstämmelse, med särskild uppmärksamhet på temperaturprognoser. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att i överensstämmelse med domstolens dom inte godkänna färdjournaler, där djuren ska lastas av för 24 timmars vila i ett land utanför EU, om inte organisatören har fastställt en plats för den vilan som tillhandahåller faciliteter som motsvarar dem vid en kontrollstation. Parlamentet påpekar också att det bara finns en förteckning från 2009 över djurstallar på vägarna i tredjeländer, ofta utan exakta adressuppgifter, vilket avsevärt försvårar de inspektioner som krävs enligt EU:s lagstiftning. Parlamentet uppmanar officiella veterinärer vid utförselställen att, i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 1/2005, innan fordonen lämnar EU kontrollera att bestämmelserna i förordningen följs.

87.  Europaparlamentet påminner dessutom i detta sammanhang om kommissionens förslag till direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (visselblåsare) (COM(2018)218), särskilt i samband med veterinärkontroller.

88.  Europaparlamentet beklagar djupt de ofta långa förseningarna vid gränserna och hamnarna och fäster uppmärksamhet vid den ökade smärta och lidande som det orsakar djuren. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som gränsar till tredjeländer att tillhandahålla viloplatser där djur kan lossas av och få foder, vatten, vila och veterinärvård så att färdjournalerna kan fyllas i korrekt, och att öppna särskilda expressfiler för djurtransporter i tullen, som är tillräckligt bemannade, för att minska väntetiden, utan att försämra kvaliteten på de sanitära kontrollerna och tullkontrollerna vid gränserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett bättre samarbete vid planeringen av djurtransporter, för att undvika att alltför många transporter anländer samtidigt till gränskontrollen.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka samarbetet och kommunikationen, däribland ytterligare ömsesidig hjälp och påskyndat informationsutbyte, mellan de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater och i tredjeländer, för att minska problem med djurs välbefinnande och sjukdomar i samband med dålig förvaltning, genom att se till att exportörerna uppfyller de administrativa kraven fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att på det internationella planet främja djurs välbefinnande och ta initiativ för att öka medvetenheten i länder utanför EU.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöva påtryckningar på transitländer som inför byråkratiska och säkerhetsrelaterade hinder som försenar transporten av levande djur i onödan.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt överträdelser i fråga om djurens välbefinnande under transporter på vattenleder och sjöresor till tredjeländer, och bedöma eventuella överträdelser av lagstiftningen, såsom när döda djur olagligen slängs från fartyg i Medelhavet (ofta med bortskuren öronmärkning), vilket sker på grund av att det ofta är omöjligt att göra sig av med dem i destinationshamnen.

92.  Europaparlamentet betonar rådets beslut 2004/544/EG om att underteckna Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter(14), enligt vilken transport innebär något av följande: mellan två medlemsstater via ett tredjelands territorium, mellan en medlemsstat och ett tredjeland eller direkt mellan två medlemsstater.

93.  Europaparlamentet betonar att om inte normerna för djurtransporter och djurs välbefinnande i tredjeländer anpassas till EU:s normer och genomförs tillräckligt tydligt för att säkerställa att förordningen följs fullt ut, bör transporter av levande djur till tredjeländer omfattas av bilaterala avtal för att utjämna dessa skillnader, och förbjudas om detta inte uppnås.

94.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de enligt fast rättspraxis(15) kan införa strängare nationella regler för skydd av djur under transport, så länge de är förenliga med huvudsyftet i förordning (EG) nr 1/2005.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis och åtgärder för regleringsmässig likvärdighet med tredjeländer när det gäller transport av levande djur.

o
o   o

96.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska revisionsrätten, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 3, 5.1.2005, s. 1.
(2) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2018/621853/EPRS_STU(2018)621853_EN.pdf
(3) EUT C 434, 23.12.2015, s. 59.
(4) Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets officiella tidning 2011:9.1:1966.
(5) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 116.
(6) Domstolens dom (femte avdelningen) av den 23 april 2015 i mål C-424/13, Zuchtvieh-Export GmbH mot Stadt Kempten, ECLI:EU:C:2015:259.
(7) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2018 av den 14 november 2018: Djurs välbefinnande i EU: att minska klyftan mellan ambitiösa mål och praktiskt genomförande.
(8) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1966
(9) EUT 121, 29.7.1964, s. 1977.
(10) EUT L 102, 11.4.2006, s. 1.
(11) Slutrapport från en revision i Nederländerna den 20–24 februari 2017 för att utvärdera djurens välbefinnande under transport till tredjeländer, Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet 2017.
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”).
(13) EUT L 347, 20.12.2013, s. 347.
(14) EUT L 241, 13.7.2004, s. 21.
(15) Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 oktober 2004 - mål C-113/02, Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna, och domstolens dom (tredje avdelningen) av den 8 maj 2008 - mål C-491/06, Danske svineproducenter.


Stärkande av konkurrenskraften på den inre marknaden genom utveckling av EU:s tullunion och dess styrning
PDF 164kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om stärkande av konkurrenskraften på den inre marknaden genom utveckling av EU:s tullunion och dess styrning (2018/2109(INI))
P8_TA-PROV(2019)0133A8-0059/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen(1) och dess tillhörande delegerade akt (kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015)(2), dess genomförandeakt (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 2 november 2015)(3), dess delegerade övergångsakt (kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/341 av den 17 december 2015)(4) och dess tillhörande arbetsprogram (kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/578 av den 11 april 2016)(5),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 952/2013 för att förlänga den övergångsanvändning av andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik som föreskrivs i unionens tullkodex (COM(2018)0085),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Utveckling av EU:s tullunion och dess styrning (COM(2016)0813),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Första tvåårsrapporten om framstegen i utvecklingen av EU:s tullunion och dess styrning (COM(2018)0524),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Andra lägesrapporten om genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet (COM(2018)0549),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om it‑strategin för tullen (COM(2018)0178),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av kommissionens förslag om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2017 om hantering av utmaningarna i samband med genomförandet av tullkodexen för unionen(7),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförande av unionens tullkodex och om utövandet av befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 284 i tullkodexen (COM(2018)0039),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 av den 5 december 2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 26/2018 En rad förseningar i it-systemen på tullområdet: Vad har gått fel?,

–  med beaktande av rådets rapport 11760/2017 om framstegen i kampen mot punktskattebedrägerier,

–  med beaktande av rapporten från Europol och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet om varumärkesförfalskning och pirattillverkning inom Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0059/2019), och av följande skäl:

A.  Tullunionen, som firar sitt 50-årsjubileum i år, är en hörnsten i Europeiska unionen och utgör ett av världens största handelsblock. Att tullunionen fungerar fullt ut är avgörande för en välfungerande inre marknad och en friktionsfri handel inom EU och en grundläggande del av den gemensamma handelspolitiken gentemot tredjeländer, såväl i unionsföretagens som i unionsmedborgarnas intressen, samt viktigt för unionens trovärdighet eftersom tullunionen placerar EU i en stark position i förhandlingar om handelsavtal med tredjeländer.

B.  Tullmyndigheterna måste uppnå den balans som krävs mellan underlättande av laglig handel, tullkontroller som är avsedda att skydda säkerheten för unionen och dess medborgare, konsumenternas förtroende för de varor som förs in på den inre marknaden samt unionens finansiella och kommersiella intressen, och utöver den rättsliga ramen för tullfrågor bär tullmyndigheterna ansvaret för genomförandet av mer än sextio rättsakter, för kampen mot olaglig handel och smuggling och för beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör.

C.  Standardisering av tullinformation och tullförfaranden spelar en nyckelroll för att göra kontrollerna enhetliga, särskilt när det gäller företeelser såsom felaktig klassificering och undervärdering av import samt felrapportering av varors ursprung, som är till nackdel för alla ekonomiska aktörer men särskilt för små och medelstora företag.

D.  Importen till och exporten från EU uppgick 2017 till 3 700 miljarder euro, och den tull som tas ut står för femton procent av EU:s budget.

E.  Att genomföra unionens tullkodex är nödvändigt för att skydda EU:s egna medel, i synnerhet tullavgifterna, liksom nationella skatteintressen, men också för att skydda unionens konsumenter och skapa lojal konkurrens på den inre marknaden.

F.  I unionens tullkodex fastställs att de elektroniska system som är nödvändiga för dess tillämpning ska ha införts den 31 december 2020. Digitaliseringen av tullförfarandena inleddes dock redan 2003 och föreskrevs 2008 genom antagandet av förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex)(8) och antagandet av beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (e‑tullbeslutet).

G.  Digitaliseringen av tullen är ett pågående arbete. I dagsläget är mer än 98 procent av tulldeklarationerna elektroniska och följande tullområden hanteras genom elektroniska system: transitering (NCTS), exportkontroll (ECS), säkerhetsuppgifter (ICS), riskhantering (CRMS), registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer (Eori), tillstånd (CDS), godkända ekonomiska aktörer (AEO), bindande klassificeringsbesked (EBTI), kvoter och taxor (QUOTA), autonoma tullbefrielser, kombinerade nomenklaturen (Taric), övervakning av import och export (SURV2) och systemet med registrerade exportörer för ursprungsintyg (REX).

H.  Målet för det tullprogram som föreslagits inom EU:s fleråriga budgetram för 2021–2027 är att stödja medlemsstaternas tullmyndigheters verksamhet och samarbetet mellan dessa.

I.  Förenade kungarikets utträde ur EU blir en utmaning för tullunionen och dess förmåga att fungera optimalt.

J.  Genomförandet av viktiga elektroniska system som är nödvändiga för ett fullständigt genomförande av unionens tullkodex kommer att försenas och skjutas upp till efter den 31 december 2020.

K.  Verktyget för att mäta tullunionens resultat används för att bedöma hur tullunionen fungerar, utifrån centrala resultatindikatorer inom en rad olika områden, såsom skydd av ekonomiska intressen, säkerställande av unionsmedborgarnas trygghet och säkerhet samt bedömning av tullens betydelse för ökad tillväxt och konkurrenskraft i EU.

L.  Styrningen av programmet Tull 2020, och därmed av it-arbetet inom tullsektorn, delas mellan kommissionen, medlemsstaterna och företrädare för kommersiella intressen inom en mängd olika strukturer för beslutsfattande, vars mångfald har en bestående negativ inverkan på programmets effektivitet och på förvaltningen av it-projekt.

M.  Det kommer att bli nödvändigt att se över styrningen av tullprogrammen när det nuvarande programmet Tull 2020 har avslutats och man har gjort en kostnads-nyttoanalys av olika möjliga alternativ.

1.  Europaparlamentet understryker det arbete som dagligen utförs av medlemsstaternas tullmyndigheter och av kommissionen för att försöka skydda den inre marknaden mot illojal konkurrens i form av förfalskade och dumpade produkter, underlätta handeln och minska byråkratin, ta in intäkter till de nationella budgetarna och EU:s budget samt skydda befolkningen mot terroristhot och andra hot, som bland annat är relaterade till hälsa och miljö.

2.  Europaparlamentet vill påminna om att tullunionen är en av EU:s första framgångar, och även kan anses vara en av de största, eftersom den har möjliggjort för företag med säte i unionen att sälja sina varor och investera inom hela unionen, och även inneburit att EU kunnat bortse från inre gränser och konkurrera med resten av världen. Parlamentet understryker att EU:s inre marknad inte skulle vara möjlig utan den avgiftsfrihet som införts genom tullunionen och utan tullunionens roll för övervakningen av import och export.

3.  Europaparlamentet betonar att en fullt fungerande tullunion är avgörande för att garantera EU:s trovärdighet, styrka och förhandlingsposition när nya handelsavtal ska ingås. Parlamentet betonar att en effektiv tullunion inom EU bidrar till att underlätta laglig handel och minska de administrativa bördorna för seriösa näringsidkare, vilket är viktigt för utvecklingen av konkurrenskraftiga företag. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa effektiva kontroller – bland annat genom att främja samarbete med tredjeländers tullmyndigheter – och av att undvika onödiga hinder för laglig handel.

4.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att skapa smidiga tullförfaranden i hela unionen genom en förändrad it-infrastruktur. Parlamentet anser att digitaliseringen har potential att göra informationsutbytet och betalningen av tullavgifter mer lättbegripligt och lättillgängligt, särskilt för små och medelstora företag och för aktörer i tredjeländer, och att den erbjuder möjligheter att förenkla tullbestämmelser och tullförfaranden.

5.  Europaparlamentet noterar att de nuvarande skillnaderna i fråga om kontrollnivå och kontrollernas kvalitet samt i fråga om tullförfaranden och sanktionspolicy vid de platser där varor förs in i EU:s tullunion, ofta leder till snedvridning av handelsflödena och ökar problemet med så kallad forum shopping, dvs. att man väljer den plats som är förmånligast för en själv, samt äventyrar den inre marknadens integritet. Parlamentet uppmanar mot denna bakgrund med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att försöka åtgärda detta problem.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att skapa en integrerad enda kontaktpunkt för tullfrågor i EU, som skulle hjälpa företag att lämna in alla nödvändiga upplysningar och handlingar på ett enda ställe, så att de kan uppfylla samtliga regler och krav för import, export och transitering av varor.

7.  Europaparlamentet påminner om att Förenade kungariket kommer att bli ett tredjeland efter utträdet ur EU, vilket kommer att förändra EU:s yttre gränser, och betonar att brexit inte får inverka negativt på utvecklingen och styrningen av EU:s tullsystem.

Digitalisering av tullförfaranden

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en mer ändamålsenlig, kostnadseffektiv och integrerad strategi för hantering av it-systemen för tullmyndigheter. Parlamentet efterlyser särskilt en mer exakt och realistisk uppskattning av den tid och de resurser som kommer att behövas, samt av omfattningen av de enskilda it-projekt som ska bidra till digitaliseringen av tullförfarandena.

9.  Europaparlamentet beklagar att genomförandet av de nya it-systemen för tullunionen drabbats av en rad förseningar, vilket har lett till att kommissionen lämnat en begäran till parlamentet och rådet om att övergångsperioden ska förlängas till ett datum efter 2020, vilket är det år som utgör deadline i unionens tullkodex. Parlamentet beklagar även att kommissionen lämnat ofullständiga uppgifter för att motivera denna ytterligare förlängning, särskilt avseende vad som ingår i dess ansvar och vad som ingår i medlemsstaternas ansvar, vilket gör att parlamentet inte kan utöva sin kontroll över budget och politik på ett ändamålsenligt sätt.

10.  Europaparlamentet påpekar att även om sjuttiofem procent av unionskomponenterna i de it-system som krävs för att unionens tullkodex ska kunna genomföras borde finnas tillgängliga i december 2020, innebär detta inte att sjuttiofem procent av it-systemen kommer att vara klara då, eftersom tjugofem procent av dessa it-system består av nationella komponenter för vilka medlemsstaterna är ansvariga och beträffande vilka förseningar har konstaterats.

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen och rådet måste ha som högsta prioritet att se till att tullkodexen och digitaliseringen av tullförfarandena genomförs inom den nya tidsfristen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför med kraft att göra sitt yttersta för att undvika ytterligare förseningar. Införandet av it-strukturen kräver utveckling och användning av sjutton it-verktyg, med betydande konsekvenser i form av ekonomiska och personalrelaterade resurser. Parlamentet anser det därför absolut nödvändigt att undvika dubbelarbete och överlappande resurser vid genomförandet av medlemsstaternas och kommissionens it-projekt.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera tidsplanen i sitt arbetsprogram för tullkodexen för att ta hänsyn till den förlängning av övergångsperioden som kommissionen begärt(9) och som parlamentet och rådet ska godkänna. Parlamentet och rådet uppmanas att arbeta för ett snabbt beslut om denna förlängning, och samtidigt låta beslutet vara avhängigt av att de förutsättningar föreligger som krävs för att tullens it-struktur ska kunna börja användas med lyckat resultat, utan att man avstår från omfattande säkerhetstester, så att eventuella problem inte äventyrar de varukontroller som utförs av medlemsstaternas tullmyndigheter. Parlamentet understryker, i likhet med Europeiska revisionsrätten, att samma grundorsaker får samma konsekvenser, och att processen för att uppdatera 2017 års fleråriga strategiska plan genom att under ett och samma år införa sex it-verktyg utgör en stor utmaning och medför en betydande risk att inte heller den nya tidsplanen kommer att hålla, så att slutdatumet för genomförande av tullkodexen kan komma att flyttas fram till ett ännu senare datum än 2025.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sin fleråriga strategiska plan genom att planera in projekt som följer på varandra under hela övergångsperioden för att i möjligaste mån undvika att alla införanden sker vid periodens slut, och genom att fastställa bindande milstolpar, även för medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte ändra de rättsliga och tekniska specifikationer som antagits för de sjutton it-verktygen, eftersom omfattningen av de projekt som ska genomföras och den tid som krävs för deras utveckling inte är förenlig vare sig med den kontinuerliga teknikutvecklingen eller med de oundvikliga ändringar av lagar och regelverk som kommer att äga rum under denna period.

15.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt revisionsrätten varit medveten om förseningarna men valt att inte ta med denna information i sin officiella rapportering, vilket inneburit att de berörda aktörerna (såsom Europaparlamentet, andra EU-institutioner som saknar företrädare inom styrningsstrukturen för Tull 2020 samt berörda företag och medborgare) inte fått fullständig information om risken för förseningar i realtid. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att regelbundet och öppet rapportera om genomförandet av den fleråriga strategiska arbetsplanen och om införandet av tullens elektroniska system, så att misstagen från den tidigare programplaneringen inte upprepas, och att informera om eventuella framtida förseningar i god tid, så att det inte sker i sista stund eller utan korrigerande åtgärder.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt utvärdera programmet Tull 2020 och att åtgärda de brister som upptäckts, särskilt underanvändningen av de expertgrupper som inrättats inom detta program, samt göra det möjligt att öka samarbetet mellan tullmyndigheter.

17.  Europaparlamentet understryker att kontinuerlig policyövervakning, analys och bedömning av möjliga konsekvenser är grundläggande delar i styrningen av tullunionen. Parlamentet noterar och välkomnar kommissionens arbete med att ta fram ett verktyg för att mäta tullunionens resultat, vilket på sikt kommer att göra det möjligt att systematiskt bedöma tullunionen i förhållande till dess strategiska mål i fråga om effektivitet, ändamålsenlighet och enhetlighet. Medlemsstaterna uppmanas att stödja arbetet för att vidareutveckla detta verktyg.

18.  Europaparlamentet föreslår kommissionen att detta verktyg även bör användas för att bedöma resultaten av tullkontroller i fråga om digitaliseringspotential och dataflöden, för att skapa ännu mer effektiva riskbaserade kontroller och samtidigt fördela belastningen på tullmyndigheterna på bästa sätt.

Styrning, rapporter och finansiering av tullprogrammet

19.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som kommissionen och medlemsstaterna vidtar för att säkerställa ett enhetligt och konsekvent genomförande av tullkodexen, särskilt avseende utbildning och genom antagande av riktlinjer. Parlamentet uppmanar ändå kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar och de resurser som avsätts, så att man kan säkerställa en fullständig tillämpning av den tullkodex som antogs 2013 och av enhetliga tullförfaranden inom hela EU. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram en åtgärdsplan som lämpligen kan grunda sig på en inbördes översyn av tullmetoderna, utbyte av god praxis, ett utökat samarbete mellan tullmyndigheter och ett utbildningsprogram som ges tillräckliga resurser.

20.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen arbetar med att skapa en miljö med en enda tullkontaktpunkt i EU, som skulle göra det möjligt för ekonomiska aktörer att i ett standardiserat format lämna in de uppgifter som krävs för en rad olika tillsynssyften (t.ex. veterinära, sanitära och miljömässiga syften) till många olika mottagare och via harmoniserade åtkomstpunkter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med detta viktiga arbete.

21.  Europaparlamentet noterar finansieringsinsatsen från EU:s budget, som innebär att anslaget till det kommande programmet Tull 2021–2027 höjs till 842 844 000 euro i 2018 års priser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också uppbåda de personalmässiga och ekonomiska resurser som krävs för användningen av de nationella komponenterna, vilka är avgörande för att EU:s elektroniska tullsystem ska kunna börja användas, och uppmanar kommissionen att i god tid lägga fram en rapport för parlamentet om införandet dels av unionskomponenter, dels av de icke‑unionskomponenter som tagits fram av medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet betonar att tullen idag måste hantera en kraftigt ökad volym av varor som köps via internet från länder utanför EU, med kontroller av varorna och uppbärande av tillämpliga tullavgifter, och varje år ökar dessutom volymen av varor av ringa värde som importeras till EU med tio till femton procent. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att hantera denna utmaning bättre.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en effektivare styrningsstruktur för genomförande och uppdatering av it-projekt inom tullsektorn, dock först när genomförandet av de sjutton it-systemen med anknytning till unionens tullkodex inom programmet Tull 2020 avslutats. Parlamentet betonar att det, mot bakgrund av de ekonomiska, finanspolitiska och säkerhetsmässiga utmaningar som ett it-system för tullen innebär, är grundläggande att den lösning som väljs fullständigt bevarar EU:s suveränitet.

24.  Europaparlamentet betonar att programmet Tull 2021–2027 genom att stödja medlemsstaternas tullmyndigheter inte bara kommer att hjälpa till att öka EU:s budgetintäkter, utan även att garantera produktsäkerhet, skydd av unionens konsumenter och lika villkor för EU-företag.

Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen

25.  Europaparlamentet betonar att osäkerheten kring Förenade kungarikets utträde ur EU är en stor utmaning för de europeiska företagen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge berörda parter omfattande information om konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde avseende tullar och vissa typer av indirekta skatter (mervärdesskatt och punktskatter).

26.  Europaparlamentet betonar att det inte får finnas några kryphål i tullsystemet efter Förenade kungarikets utträde – inte heller vid EU:s yttre gränser – som skulle kunna leda till olaglig handel eller till undandragande av belopp som utgör offentligrättsliga skulder enligt unionsrätten.

o
o   o

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.
(2) EUT L 343, 29.12.2015, s. 1.
(3) EUT L 343, 29.12.2015, s. 558.
(4) EUT L 69, 15.3.2016, s. 1.
(5) EUT L 99, 15.4.2016, s. 6.
(6) EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.
(7) EUT C 242, 10.7.2018, s. 41.
(8) EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.
(9) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 952/2013 för att förlänga den övergångsanvändning av andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik som föreskrivs i unionens tullkodex (COM(2018)0085).


Genomförandet av de rättsliga bestämmelser och det gemensamma uttalande som säkerställer den parlamentariska granskningen av de decentraliserade byråerna
PDF 154kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2019 om genomförandet av de rättsliga bestämmelser och det gemensamma uttalande som säkerställer den parlamentariska granskningen av de decentraliserade byråerna (2018/2114(INI))
P8_TA-PROV(2019)0134A8-0055/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördragsbestämmelserna avseende byråer och särskilt artiklarna 5 och 9 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 15, 16, 71, 123, 124, 127, 130, 228, 263, 265, 267, 277, 282, 287, 290, 291, 298 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 41, 42, 43, 51 och 52,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade byråer av den 19 juli 2012 och den därtill fogade gemensamma strategin,

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0055/2019), och av följande skäl:

A.  Byråerna är oumbärliga för genomförandet av EU-politiken på såväl europeisk som nationell nivå, och de utför många olika uppgifter för att bidra till genomförandet av EU:s politik, såsom att skapa nätverk eller stödja samarbetet mellan EU och de nationella regeringarna. Gott samarbete mellan EU-byråer och medlemsstater bidrar till ökad effektivitet och ändamålsenlighet i byråernas arbete. Byråerna har också etablerat samarbete sinsemellan genom EU-byråernas nätverk.

B.  Samordningen och samarbetet mellan de olika byråerna och parlamentets utskott har i allmänhet hållit en god nivå. Europol är den enda byrån som granskas av Europaparlamentet tillsammans med de nationella parlamenten genom den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen.

C.  Byråerna har inrättats och utvecklats med tiden, på olika sätt i enlighet med sin enskilda karaktär. Genom Lissabonfördraget erkändes det formellt att en del av EU:s verkställande befogenheter utövas av EU:s byråer, genom att dessa formellt skrevs in i fördragen.

D.  Byråerna är i första hand ansvariga inför parlamentet och rådet, som måste se till att det finns lämpliga granskningsmekanismer i de rättsakter som reglerar byråerna och att dessa mekanismer därefter tillämpas korrekt. Det faktum att en del av EU:s verkställande befogenheter utövas av EU:s byråer får inte leda till att man försvagar parlamentets kontroll av den verkställande makten på unionsnivå, vilken föreskrivs i artikel 14 i EU-fördraget.

E.  Fördragen innehåller varken en definition av decentraliserade byråer eller en allmän beskrivning av de befogenheter som kan anförtros byråer.

F.  För ett antal byråer utgör artikel 352 i EUF-fördraget den rättsliga grunden, medan andra har inrättats med sektorspecifik rättslig grund.

G.  Det gemensamma uttalandet och den gemensamma strategin från 2012 utarbetades av den interinstitutionella arbetsgruppen om tillsynsmyndigheter, vilken inrättades av kommissionen, Europaparlamentet och rådet för att bedöma byråernas enhetlighet, ändamålsenlighet, ansvarsskyldighet och transparens, efter att kommissionens förslag från 2005 om att upprätta ett interinstitutionellt avtal om tillsynsmyndigheter inte fick tillräckligt stöd från rådet och parlamentet.

H.  Den gemensamma strategin innehåller bestämmelser om byråernas utformning och styrning, samt om deras drift, programplanering, finansiering, förvaltning av budgetresurser, budgetförfaranden, ansvarsskyldighet, kontroller och transparens, vilket hjälper till att säkerställa parlamentets granskning av de decentraliserade byråerna.

I.  Trots en generellt positiv uppskattning har byråerna i enstaka fall stött på misstro mot sina vetenskapliga och tekniska yttranden.

Huvudsakliga iakttagelser

1.  Europaparlamentet noterar att mekanismer för att säkerställa byråernas ansvarsskyldighet ingår i fördragen, i förordningarna om byråernas inrättande, i Europeiska unionens domstols rättspraxis samt i det gemensamma uttalandet och den gemensamma strategin. Parlamentet betonar att parlamentet i enlighet med tilldelade befogenheter har tillåtelse att granska de decentraliserade organen, vilka dock inte anges i detalj i fördragen. Parlamentet noterar i detta avseende att det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen inte är bindande. Parlamentet beklagar emellertid att institutionerna ännu inte har kommit överens om ett bindande regelverk.

2.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet granskar byråerna på följande sätt:

   Som en del av budgetmyndigheten i dess beslutsfattande om EU-budgetens bidrag till byråer.
   I egenskap av den myndighet som beviljar ansvarsfrihet.
   Genom att utse ledamöter för byråernas styrelser.
   Genom förfarandet för att utnämna (eller säga upp) den verkställande direktören.
   Genom sina samråd om arbetsprogrammen.
   Genom presentationer av årsrapporter.
   Med hjälp av andra metoder (delegationsbesök, kontaktgrupper eller kontaktpersoner, åsiktsutbyten, utfrågningar, briefingar och tillhandahållande av expertis).

3.  Europaparlamentet konstaterar att bestämmelserna i inrättandeförordningarna i olika utsträckning skiljer sig från de mekanismer för ansvarsskyldighet och parlamentarisk granskning som fastställs i den gemensamma strategin, vilket kan bero på byråernas mycket olika arbetsuppgifter och funktioner.

4.  Europaparlamentet påpekar att parlamentets utskott aktivt har utfört sina granskningsuppgifter trots de skillnader som finns mellan inrättandeförordningarnas bestämmelser.

5.  Europaparlamentet erkänner unionsbyråernas genomförande av det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen samt dess färdplan. Parlamentet framhåller särskilt rekommendationerna från den interinstitutionella arbetsgruppen för decentraliserade byråer, vilka talmanskonferensen ställde sig bakom den 18 januari 2018. Parlamentet noterar att arbetet i den interinstitutionella arbetsgruppen ansågs vara slutfört i och med uppföljningsmötet den 12 juli 2018.

Rekommendationer

6.  Europaparlamentet anser att det skulle kunna göras större ansträngningar för att förenkla vissa bestämmelser i byråernas inrättandeförordningar när det gäller deras mekanismer för styrning och ansvarsskyldighet, och att man i samband med detta bör ta hänsyn till de olika sorters byråer som för närvarande finns samt fastställa allmänna principer för förhållandet mellan EU-institutionerna och byråerna. Parlamentet framhåller att dessa frågor även bör tas upp i konsekvensbedömningar i samband med alla förslag om inrättande av nya byråer. Parlamentet understryker att byråerna måste ha en viss grad av organisatorisk flexibilitet för att bättre kunna anpassa sig till de planerade uppgifterna och de behov som uppstår i samband med fullgörandet av uppgifterna. Parlamentet välkomnar den kluster- och korsklusterbaserade interna organisationen av byråer i liknande domäner;

7.  Europaparlamentet efterlyser därför en grundlig utvärdering av genomförandet av alla aspekter på den gemensamma strategin, med detaljerade analytiska studier liknande dem som utarbetades 2010 med fokus på frågor som rör styrning, särskilt genom granskning av bestämmelserna i parlamentets medbeslutande- och granskningsbefogenheter, samtidigt som hänsyn tas till behovet att möjliggöra flexibilitet med hänsyn till de decentraliserade byråernas olika förutsättningar.

8.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet, som den ledande garanten för respekten för demokratiprincipen i EU, inte fick delta fullt ut i förfarandet för val av nya säten för EMA och EBA. Parlamentet påminner i detta avseende om parlamentets begäran om att så snart som möjligt se över det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen från 2012, samt om rådets åtagande att medverka i översynen av detta, och uppmanar kommissionen att senast i april 2019 lägga fram en djupgående analys av genomförandet av det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen, med avseende på lokaliseringen av de decentraliserade byråerna.

9.  Europaparlamentet betonar att lokaliseringen av en byrå inte bör påverka fullgörandet av dess befogenheter och uppgifter, dess styrningsstruktur, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras.

10.  Europaparlamentet förväntar sig att parlamentets och rådets befogenheter som medlagstiftare respekteras fullt ut i framtida beslut om lokalisering och omlokalisering av byråer. Parlamentet bör få delta systematiskt, under hela lagstiftningsförfarandet, och på samma villkor som rådet och kommissionen i fastställandet och viktningen av kriterierna för lokalisering av alla unionens organ och byråer, på ett sätt som medger insyn. Parlamentet påpekar att parlamentet, rådet och kommissionen i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 var måna om ett lojalt och öppet samarbete och att principen om jämlikhet mellan medlagstiftarna, i enlighet med fördragen, lyfts fram i avtalet. Parlamentet understryker värdet av ett förbättrat informationsutbyte redan i de inledande skedena i framtida förfaranden för lokalisering av byråer. Ett sådant tidigt utbyte skulle göra det lättare för de tre institutionerna att utöva sina rättigheter och privilegier.

11.  Europaparlamentet anser att beslutet om en byrås lokalisering är av stor betydelse och att unionens institutioner måste ta hänsyn till objektiva kriterier som tillgänglighet, administrativa synergieffekter och närhet till berörda parter så att de kan fatta bästa möjliga beslut.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i linje med rekommendationerna från den interinstitutionella arbetsgruppen för decentraliserade organs resurser, utan dröjsmål lägga fram en utvärdering av byråer med flera kontor, och att för detta ändamål använda en konsekvent metod för att bedöma dessas mervärde med hänsyn tagen till uppkomna kostnader. Parlamentet efterfrågar betydande åtgärder på grundval av resultaten av utvärderingen, med målet att minska antalet kontor, om och där så är lämpligt.

13.  Europaparlamentet föreslår att man, på grundval av en översyn av den gemensamma ansatsen, bör överväga att upprätta ett interinstitutionellt avtal (IIA) om byråer, vilket bör innehålla bestämmelser om en översyn vart femte år av principerna för byråernas inrättande och funktion och bygga på expertisen hos en grupp framstående personer.

14.  Europaparlamentet anser att detta interinstitutionella avtal bör respektera Europaparlamentets befogenheter inom ramen för medbeslutandeförfarandet och även täcka förhållandet mellan en byrå och institutionerna i den medlemsstat där den är belägen, såväl som åtgärder för öppenhet, förfaranden för att undvika intressekonflikter och säkerställa en jämn könsfördelning bland medlemmarna i de styrande och rådgivande organen samt genomförande av jämställdhetsintegrering i byråernas alla verksamheter.

15.  Europaparlamentet anser att man vid upprättandet av ett sådant interinstitutionellt avtal även bör lägga fram flera specifika förslag för att stärka den demokratiska kontrollen, förbättra ansvarsutkrävandet för unionens byråer och stärka systemet för rapportering till parlamentet, t.ex. genom att

   sätta en tidsgräns för när byråer ska besvara frågor som Europaparlamentet eller rådet ställer till dem,
   skapa förutsättningar för delande av känslig och konfidentiell information och samråd med parlamentets utskott, där så krävs,
   betänka huruvida de respektive styrelser som utses av parlamentet bör eller inte bör innehålla ett specifikt antal medlemmar,
   betänka det mervärde som närvaro av parlamentets företrädare/observatörer ger vid sammanträden i tillsynsstyrelser och i byråernas intressentgrupper,
   effektivisera parlamentets inblandning i byråernas årliga och fleråriga arbetsprogram,
   effektivisera och harmonisera rapporteringsskyldigheter, särskilt när det gäller den årliga verksamhetsrapporten, rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen samt den slutliga redovisningen,
   i detalj informera parlamentet om vilka åtgärder som vidtagits för att följa rekommendationerna från den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten (”uppföljningsrapporter”) och revisionsrättens rekommendationer.

16.  Europaparlamentet anser vidare att parlamentets roll i övervakningen av styrningsaspekten för decentraliserade byråer skulle kunna förbättras avsevärt. Parlamentet föreslår dessutom stärkt samarbete med den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och en översyn av reglerna för tjänsteresor till byråer för att möjliggöra förbättrad regelbunden kontakt mellan parlamentets utskott och de byråer som ingår i deras ansvarsområde.

17.  Europaparlamentet föreslår att utskottet för konstitutionella frågor, inom ramen för översynen vart femte år och utöver granskningsaktiviteterna som utförs av parlamentets utskott rörande byråer som ligger inom deras ansvarsområde, håller en årlig diskussion om byråernas funktion och styrning, vilken, om så bedöms lämpligt och/eller nödvändigt, åtföljs av en diskussion vid plenarsammanträdet för att möjliggöra ett starkare och bättre strukturerat system för granskning av byråernas aktiviteter inom parlamentet. Parlamentet föreslår dessutom, med beaktande av byråernas roll som förmedlare mellan EU och medlemsstaterna, samråd med de nationella parlamenten om dessa vill vara med och påverka inom detta område.

18.  Europaparlamentet anser att unionsbyråerna bör tillämpa reglerna och principerna för god förvaltning och bättre lagstiftning, däribland att hålla offentliga samråd om sina utkast till förslag till sekundär- och tertiärrättsliga rättsakter, i de fall byråns ansvarsområde tillåter detta. Parlamentet föreslår att byråerna ska vara föremål för samma regler om öppenhet som kommissionen, inbegripet regler och skyldigheter med avseende på företrädare för intressegrupper.

19.  Europaparlamentet betonar att unionens byråer måste se till att alla uppdrag som följer av regelverket utförs till fullo och inom fastställda tidsfrister, och att de samtidigt noggrant måste hålla sig till sina uppgifter och agera i enlighet med det mandat som de tilldelats av parlamentet och rådet. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att unionens byråer medger insyn när de utför sina uppdrag.

20.  Europaparlamentet anser att alla byråer bör ha möjlighet att utfärda icke bindande yttranden om aktuella frågor som tillhör deras ansvarsområde.

21.  Europaparlamentet anser vidare att det, i händelse av framtida ändringar av fördragen, bör diskuteras hur byråerna kan förankras på ett tydligare sätt i fördragen, särskilt när det gäller artiklarna 13 och 14 i EU-fördraget och artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget, genom att infoga en tydlig definition av de olika typerna av byråer, de befogenheter som kan tilldelas dem och de allmänna principer som garanterar att de blir föremål för parlamentarisk granskning.

Budgetfrågor

22.  Europaparlamentet noterar att avgiftsfinansieringen av byråerna för närvarande uppgår till ca en miljard euro per år, vilket kan minska trycket på EU:s budget och vara ett effektivt sätt att finansiera byråernas verksamhet i de fall där affärsmodellen tillåter detta. Parlamentet är dock bekymrat över potentiella intressekonflikter som kan uppstå om byråerna måste förlita sig på medlemsavgifter som sin huvudsakliga inkomstkälla, Parlamentet insisterar på att det måste finnas skyddsåtgärder för att undvika alla typer av intressekonflikter.

23.  Europaparlamentet betonar att hänsyn måste tas till de nya prioriteringarna för klimat, hållbarhet och miljöskydd inom nästa fleråriga budgetram och de uppgifter som enskilda byråer tilldelas för genomförandet av denna fleråriga budgetram.

24.  Europaparlamentet konstaterar att de decentraliserade byråerna visserligen har flera likheter när det gäller budgetförvaltning, men att det har visat sig att samma standardlösning för alla är till skada för en effektiv och ändamålsenlig förvaltning av vissa byråer. Parlamentet anser att målet om att minska personalen med 5 procent och omplaceringspoolen för byråerna är en engångsföreteelse. Parlamentet upprepar att det tänker motsätta sig alla sådana åtgärder i framtiden.

25.  Europaparlamentet noterar med oro att flera byråer har svårt att locka till sig kvalificerad personal, på grund av anställningsvillkor. Parlamentet anser att unionsorganen måste kunna locka till sig kvalificerad personal för att fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Därför efterlyser parlamentet att konkreta åtgärder vidtas för att uppfylla dessa mål.

26.  Europaparlamentet noterar att det stärkta samarbetet mellan byråerna när det gäller gemensam användning av tjänster har lett till besparingar, såsom de som uppnåddes genom inrättandet av en gemensam portal för upphandling. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare undersökning av möjligheterna att dela tjänster – antingen mellan byråerna eller mellan kommissionen och byråerna – i syfte att skapa nya, och optimera befintliga, synergieffekter. Parlamentet anser att ytterligare budgeteffektivitet i tillämpliga fall skulle kunna uppnås genom nära samarbete i fråga om administrativt stöd och anläggningsförvaltning mellan unionens organ och byråer i omedelbar närhet.

27.  Europaparlamentet konstaterar att byråernas budgetar bör utarbetas i enlighet med principen om resultatbaserad budgetering, med beaktande av respektive byrås mål och de förväntade resultaten av dess uppgifter. Parlamentet efterlyser en tematisk inriktning på de decentraliserade byråernas budgetering för att prioritera byråernas uppgifter på ett bättre sätt, öka samarbetet och undvika överlappningar, särskilt i fråga om byråer som arbetar inom samma politikområde.

28.  Europaparlamentet noterar med oro att ett antal administrativa krav är oproportionella för byråer som inte har nått en viss storlek. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och rådet ser till att tillämpliga administrativa krav står i proportion till alla byråers finansiella och mänskliga resurser.

29.  Europaparlamentet påminner om att lagstiftningsförfarandet leder till ändringar av kommissionens ursprungliga förslag. Parlamentet noterar med oro att de uppdaterade årsredovisningarna i allmänhet inte blir tillgängliga förrän först i slutet av lagstiftningsförfarandet, om ens då. Parlamentet påminner om parlamentets och rådets dubbla roller som lagstiftande myndighet och budgetmyndighet.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utkast till reviderad text i rambudgetförordningen för de decentraliserade byråerna, och i synnerhet planerna i den på att stärka förvaltningen av dessa byråer.

31.  Europaparlamentet vidhåller dock att det fortfarande finns ett antal olika olösta frågor, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en utvärdering av byråer med flera kontor, i enlighet med rekommendationerna från den interinstitutionella arbetsgruppen, samt förslag till eventuella sammanslagningar, stängningar och/eller överföringar av uppgifter till kommissionen, på grundval av en noggrann och djupgående analys med klara och insynsvänliga kriterier, vilket ingick i mandatet för den interinstitutionella arbetsgruppen men aldrig undersöktes i vederbörlig ordning på grund av att kommissionen inte lagt fram några förslag om detta.

32.  Europaparlamentet konstaterar att revisionen av de decentraliserade byråerna fortfarande ”faller helt inom revisionsrättens ansvarsområde; revisionsrätten sköter alla nödvändiga administrativa förfaranden och upphandlingsförfaranden och finansierar dessa”. Parlamentet upprepar att revision som utförs av revisorer från den privata sektorn har ökat den administrativa bördan för byråerna avsevärt och, till följd av den tid som lagts på upphandling och förvaltning av revisionskontrakt, gett upphov till ytterligare utgifter, vilket har gjort byråernas resurser ännu mer ansträngda. Parlamentet betonar att denna fråga måste lösas i enlighet med den gemensamma ansatsen, inom ramen för översynen av rambudgetförordningen. Parlamentet uppmanar alla parter som deltar i denna översyn att skyndsamt klargöra detta problem så att den alltför stora administrativa bördan kan minskas väsentligt.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska revisionsrätten och EU:s decentraliserade byråer.

Rättsligt meddelande