Index 
Antagna texter
Onsdagen den 13 mars 2019 - Strasbourg 
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England från de krav på transparens före och efter handel som föreskrivs i förordning (EU) nr 600/2014
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England och United Kingdom Debt Management Office från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: möjlighet att justera det genomsnittliga antalet transaktioner per dag för en aktie om handelsplatsen med högst omsättning av den aktien är belägen utanför unionen
 Avsaknad av majoritet i utskottet vid omröstning om ett förslag till rättsligt bindande akt (tolkning av artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen)
 Unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade kungariket ***I
 En fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–North Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Luftfartssäkerhet med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Islamiska republiken Afghanistan ***
 Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan (resolution)
 Deltagande av Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein i eu-Lisa ***
 Räckvidden och mandatet för EU:s särskilda representanter
 Tillgänglighetskrav för produkter och tjänster ***I
 Informationssystemet för viseringar ***I
 Inrättande av Asyl- och migrationsfonden ***I
 Inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering ***I
 Inrättande av Fonden för inre säkerhet ***I
 Definition, presentation och märkning av spritdrycker och skydd av geografiska beteckningar för sådana ***I
 Utkast till ändringar av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ***I
 Fastställande av beredskapsåtgärder när det gäller samordning av de sociala trygghetssystemen efter Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Gemensamma bestämmelser för att säkerställa grundläggande förbindelser vad gäller godstransporter på väg med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Gemensamma bestämmelser för grundläggande flygförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Regler som rör Europeiska havs- och fiskerifonden med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen ***I
 Fisketillstånd för unionsfiskefartyg som fiskar i Förenade kungarikets vatten och fiskeverksamhet som bedrivs av Förenade kungarikets fiskefartyg i unionens vatten ***I
 Vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ***I
 Ett Europa som skyddar: Ren luft för alla
 Uppföljning som gjorts av utrikestjänsten två år efter parlamentets betänkande om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter
 Associeringsavtal mellan EU och Monaco, Andorra och San Marino
 Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och nätverket av nationella samordningscentrum ***I
 Förordning om ändring av förordning (EG) nr 391/2009 med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen ***I
 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1316/2013 med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg ***I
 Förlängning av den övergångsanvändning av andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik som föreskrivs i unionens tullkodex ***I
 Bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter ***I
 Gränsvärden för en rad ämnen, däribland klotianidin
 Genetiskt modifierad majs av typ 4114 (DP-ØØ4114-3)
 Genetiskt modifierad majs av typ MON 87411 (MON-87411-9)
 Genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och klyvningsprodukterna Bt11 × MIR162 × 1507, MIR162 × 1507 × GA21 och MIR162 × 1507
 Aktiva substanser, inklusive tiakloprid
 Rapport för 2018 om Turkiet
 Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2019
 Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2019

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England från de krav på transparens före och efter handel som föreskrivs i förordning (EU) nr 600/2014
PDF 121kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/1799 vad gäller undantaget för Bank of England från de krav på transparens före och efter handel som föreskrivs i förordning (EU) nr 600/2014 (C(2019)00793 – 2019/2546(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0159B8-0143/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00793),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012(1), särskilt artiklarna 1.9 och 50.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade ändringsakten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Bank of England kommer att fortsätta att åtnjuta det befintliga undantaget i enlighet med artikel 1.9 i förordning (EU) nr 600/2014, efter det att Förenade kungariket status har ändrats till ett tredjeland.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 84.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
PDF 121kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 med avseende på förteckningen över undantagna enheter (C(2019)00794 – 2019/2547(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0160B8-0144/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2013)00794),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning(1), särskilt artiklarna 2.4 och 30.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade akten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Förenade kungarikets centralbank och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden undantas från rapporteringsskyldigheten enligt artikel 4 och kravet på transparens i återanvändningen enligt artikel 15 i förordning (EU) 2015/2365.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 337, 23.12.2015, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på förteckningen över undantagna enheter
PDF 121kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på förteckningen över undantagna enheter (C(2019)00791 – 2019/2549(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0161B8-0145/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00791),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 1.6 och 82.6,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade akten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Förenade kungarikets centralbank och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden undantas från clearing- och rapporteringskraven samt kravet på att tillämpa riskreduceringstekniker för ej clearade transaktioner som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: undantag för Bank of England och United Kingdom Debt Management Office från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014
PDF 123kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 januari 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/522 vad gäller undantaget för Bank of England och United Kingdom Debt Management Office från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014 (C(2019)00792 – 2019/2550(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0162B8-0146/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00792),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 30 januari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 februari 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG(1), särskilt artiklarna 6.5 och 35.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade ändringsakten innehåller viktiga ändringar för att säkerställa att Bank of England och United Kingdom Debt Management Office kommer att fortsätta att åtnjuta det befintliga undantaget i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EU) nr 596/2014 efter det att Förenade kungariket status har ändrats till ett tredjeland.

B.  Europaparlamentet erkänner vikten av ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: möjlighet att justera det genomsnittliga antalet transaktioner per dag för en aktie om handelsplatsen med högst omsättning av den aktien är belägen utanför unionen
PDF 125kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 13 februari 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/588 vad gäller möjligheten att justera det genomsnittliga antalet transaktioner per dag för en aktie om handelsplatsen med högst omsättning av den aktien är belägen utanför unionen (C(2019)00904 – 2019/2579(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0163B8-0149/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)00904),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 21 februari 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 mars 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU(1), särskilt artikel 49.3,

–  med beaktande av artiklarna 10.1 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG(2),

–  med beaktande av det förslag till tekniska tillsynsstandarder för ändringen av kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/588 (RTS 11) som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten lade fram den 8 november 2018, i enlighet med artikel 49.3 i direktiv 2014/65/EU,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den delegerade akten innehåller viktiga ändringar för att bevara konkurrenskraften hos de av EU:s handelsplatser som erbjuder handel med aktier som är upptagna till handel eller handlas med i unionen och ett tredjeland samtidigt, och där handelsplatsen med högst omsättning av dessa aktier är belägen utanför unionen.

B.  Parlamentet konstaterar att det behövs ett snabbt antagande av denna akt för att säkerställa Europeiska unionens beredskap i händelse av att Förenade kungariket lämnar unionen utan ett utträdesavtal.

C.  Parlamentet anser att de antagna tekniska tillsynsstandarderna inte är desamma som det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram eftersom kommissionen har infört ändringar i detta förslag, och anser att det har tre månader på sig (granskningsperioden) att invända mot de tekniska tillsynsstandarderna. Kommissionen uppmanas att ange en månads granskningsperiod endast i de fall när kommissionen har antagit Europeiska tillsynsmyndighetens förslag utan ändringar, det vill säga när förslaget och de antagna tekniska tillsynsstandarderna är desamma.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.
(2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.


Avsaknad av majoritet i utskottet vid omröstning om ett förslag till rättsligt bindande akt (tolkning av artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen)
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 13 mars 2019 om avsaknad av majoritet i utskottet vid omröstning om ett förslag till rättsligt bindande akt (tolkning av artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen) (2019/2011(REG))
P8_TA-PROV(2019)0164

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 7 mars 2019 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att foga följande tolkning till artikel 171.1 första stycket b i arbetsordningen:"”Om förslaget till en rättsligt bindande akt, ändrat eller inte, inte får någon majoritet av de avgivna rösterna i utskottet, ska utskottet föreslå för parlamentet att akten ska förkastas.”"

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade kungariket ***I
PDF 142kWORD 45k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 genom att bevilja unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (COM(2018)0891 – C8-0513/2018 – 2018/0435(COD))
P8_TA-PROV(2019)0165A8-0071/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0891),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0513/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0071/2019).

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 genom att bevilja unionens generella exporttillstånd för export av vissa produkter med dubbla användningsområden från unionen till Förenade kungariket

P8_TC1-COD(2018)0435


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)  I rådets förordning (EG) nr 428/2009(2) upprättas ett gemensamt system för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden, som är nödvändigt för att främja säkerheten i unionen och internationellt samt för att tilllhandahålla likvärdiga förutsättningar för unionens exportörer.

(3)  Genom rådets förordning (EG) nr 428/2009 inrättas unionens generella exporttillstånd som underlättar kontroller av exporter med låg risk av produkter med dubbla användningsområden till vissa tredjeländer. För närvarande omfattas Australien, Förenta staterna, Japan, Kanada, Liechtenstein, Nya Zeeland, Norge och Schweiz av unionens generella exporttillstånd nr EU001, som anges i bilaga IIa till förordning (EG) nr 428/2009.

(4)  Förenade kungariket är part i de relevanta internationella fördragen och medlem av internationella icke-spridningssystem, upprätthåller full överensstämmelse med relevanta skyldigheter och åtaganden. Förenade kungariket tillämpar proportionella och tillräckliga kontroller för att effektivt hantera den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering som överensstämmer med bestämmelserna och målen i förordning (EG) nr 428/2009.

(5)  Med hänsyn till att Förenade kungariket är en viktig destination för produkter med dubbla användningsområden som tillverkas i unionen, är det lämpligt att lägga till Förenade kungariket i förteckningen över destinationer som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001 för att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillämpning av kontroller i hela unionen, för att främja likvärdiga förutsättningar för unionens exportörer och för att undvika en onödig administrativ börda, samtidigt som man skyddar säkerheten i unionen och internationellt.

(6)  Med tanke på ärendets brådskande karaktär som följer av omständigheterna kring Förenade kungarikets utträde ur unionen är det nödvändigt att möjliggöra en skyndsam tillämpning avdenna förordning vad avser att uppta Förenade kungariket bland de länder som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001. Därför bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)  Förenade kungariket bör bara läggas till i förteckningen över destinationer som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001 i en situation där inget avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga IIa till rådets förordning (EG) nr 428/2009 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ”Export till Australien, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge och Schweiz, inbegripet Liechtenstein och Förenta staterna” ska ersättas med följande:"

”Export till Australien, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge och Schweiz, inbegripet Liechtenstein, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt Förenta staterna”.

"

b)  I del 2 ska följande strecksats införas efter strecksatsen ”Schweiz, inbegripet Liechtenstein”:"

”– Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.”

"

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den dag som följer på den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

Denna förordning ska inte tillämpas om ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft det datum som avses i andra stycket i den här artikeln.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1)Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(2)Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1).


En fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–North Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 161kWORD 48k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om möjliggörande av en fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–North Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen (COM(2018)0892 – C8-0512/2018 – 2018/0432(COD))
P8_TA-PROV(2019)0166A8-0021/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0892),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 178 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0512/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 februari 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0021/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om möjliggörande av en fortsättning för de territoriella samarbetsprogrammen Peace IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–Northen Ireland–Scotland) i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen

P8_TC1-COD(2018)0432


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 178,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019 om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)  Utträdet kommer att inträffa under programperioden 2014–2020, då Förenade kungariket deltar i femton samarbetsprogram inom målet Europeiskt territoriellt samarbete. Två av dessa program, PEACE IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Irland- – Northen Ireland–Scotland (gemensamt kallade samarbetsprogrammen), omfattar Nordirland och stöder målet om fred och försoning och nord-syd-samarbete enligt fredsavtalet om Nordirland (långfredagsavtalet), och unionen har för avsikt att säkerställa att dessa program fortsätter även om Förenade kungariket utträder ur unionen utan att ett avtal om utträde har trätt i kraft den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget. Denna förordning bör därför begränsas till dessa samarbetsprogram.

(3)  Samarbetsprogrammen regleras särskilt av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1299/2013(4), (EU) nr 1303/2013(5) och (EU, Euratom) 2018/1046(6). Den här förordningen bör fastställa bestämmelser för att göra det möjligt att, efter Förenade kungarikets utträde ur unionen, låta samarbetsprogrammen fortsätta i enlighet med dessa förordningar.

(4)  Den förvaltande myndigheten för samarbetsprogrammen är belägen vid det särskilda organet för EU-program (SEUPB) som inrättades genom den överenskommelse mellan Irlands regering och Förenade kungarikets regering om fastställande av genomförandeorgan som undertecknades den 8 mars 1999. Eftersom de samarbetsprogrammen omfattar Nordirland bör de fortsätta, med nödvändiga tilläggsbestämmelser.

(5)  I samband med att samarbetsprogrammen fortsätter bör det, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 i förordning (EU) nr 1299/2013, klargöras att de får omfatta deltagande regioner i Förenade kungariket, som bör motsvara Nuts 3-regioner.

(6)  I samband med att samarbetsprogrammen fortsätter med finansiering från unionens allmänna budget bör en administrativ överenskommelse göras mellan kommissionen och Förenade kungarikets myndigheter med verkan från den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, för att möjliggöra nödvändiga kontroller och revisioner av samarbetsprogrammen. Om sådana kontroller och revisioner inte kan genomföras bör kommissionen ha möjlighet att avbryta betalningsfrister, hålla inne betalningar och göra finansiella korrigeringar i enlighet med artiklarna 83, 142, 144 och 145 i förordning (EU) nr 1303/2013.

(7)  I enlighet med artikel 76 i förordning (EU) nr 1303/2013 bör kommissionens genomförandebeslut om godkännande av programmet Peace IV (Irland–Förenade kungariket) av den 30 november 2015, och om godkännande av programmet Interreg V-A av den 12 februari 2015 , fortsätta att utgöra finansieringsbeslut i den mening som avses i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och därmed ett rättsligt åtagande i den mening som avses i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. Förenade kungariket förblir ansvarigt för de ekonomiska förpliktelser som landet åtagit sig som medlemsstat och som rör unionens rättsliga åtaganden.

(8)  Det datum då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket kommer det att upphöra att ingå i programområdets unionsdel i den mening som avses i artikel 20.1 i förordning (EU) nr 1299/2013. Bestämmelserna i den förordningen om insatsers stödberättigande beroende på geografiskt läge bör därför anpassas.

(9)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen för att göra det möjligt att, efter Förenade kungarikets utträde ur unionen, låta samarbetsprogrammen fortsätta, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)  I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning bör endast vara tillämplig om inget avtal om utträde med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft det datum då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Denna förordning innehåller bestämmelser för att hantera följderna av om Förenade kungarikets utträder ur unionen utan att något avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft det datum då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget , samt bestämmelser om en fortsättning för följande två samarbetsprogram som omfattas av förordning (EU) nr 1299/2013 (gemensamt kallade samarbetsprogrammen) och där Förenade kungariket deltar:

1)  Peace IV (Irland–Förenade kungariket).

2)  Förenade kungariket–Irland (Ireland–Northen Ireland–Scotland).

2.  Förordning (EU) nr 1299/2013 ska fortsätta att tillämpas på de samarbetsprogram som omfattas av den här förordningen.

Artikel 2

Geografisk omfattning

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 i förordning (EU) nr 1299/2013, får samarbetsprogrammen omfatta deltagande regioner i Förenade kungariket, som ska motsvara Nuts 3-regioner.

Artikel 3

Programmyndigheter

Genom undantag från artikel 21.1 i förordning (EU) nr 1299/2013 ska

–  det särskilda organet för EU-program (SEUPB) som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten och den attesterande myndigheten för samarbetsprogrammen fortsätta att utöva sin verksamhet,

–  Nordirlands finansdepartement fortsätta att vara revisionsmyndighet för samarbetsprogrammen.

Artikel 4

Kommissionens befogenheter i fråga om kontroller

Kommissionen och Förenade kungarikets myndigheter ska komma överens om tillämpningen av bestämmelserna om kontroller och revisioner av samarbetsprogrammen. Kontrollerna och revisionerna ska omfatta hela samarbetsprogrammens verksamhetsperiod.

Om nödvändiga kontroller och revisioner av samarbetsprogrammen inte kan genomföras i alla berörda regioner ska detta anses vara en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen när det gäller de åtgärder som fastställs i artiklarna 83, 142, 144 och 145 i förordning (EU) nr 1303/2013.

Artikel 5

Insatsers stödberättigande beroende på geografiskt läge

Det tak som anges i artikel 20.2 b i förordning (EU) nr 1299/2013 ska inte gälla för samarbetsprogrammen.

Artikel 6

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

Denna förordning ska dock inte tillämpas om ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft den dag som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2)Yttrande av den 20 februari 2019 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (EUT L 347, 20.12.2013, s. 259).
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).


Fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 161kWORD 46k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om bestämmelser för att möjliggöra en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ i samband med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen (COM(2019)0065 – C8-0040/2019 – 2019/0030(COD))
P8_TA-PROV(2019)0167A8-0082/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2019)0065),

–  med beaktande av artikel 294.2 samt artiklarna 165.4 och 166.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0040/2019),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 februari 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0082/2019),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om bestämmelser för att möjliggöra en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ som inrättats genom förordning (EU) nr 1288/2013 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen

P8_TC1-COD(2016)0030


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165.4 och 166.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)  Utträdet inträffar under programperioden 2014–2020 för programmet Erasmus+, i vilket Förenade kungariket deltar.

(3)  Erasmus+ inrättades genom och regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013(4). I den här förordningen bör det fastställas bestämmelser som möjliggör en fortsättning av de rättsliga åtaganden som redan har gjorts, i enlighet med förordning (EU) nr 1288/2013, avseende pågående rörlighet i utbildningssyfte som inbegriper Förenade kungariket efter landets utträde ur unionen.

(4)  Från och med den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, kommer Förenade kungariket inte längre att vara ett programland i den mening som avses i artikel 24.1 i förordning (EU) nr 1288/2013. För att undvika att nuvarande deltagare i Erasmus+ måste avbryta pågående rörlighetsperioder bör bestämmelserna om stödberättigande för pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ anpassas.

(5)  För att pågående rörlighet i utbildningssyfte ska kunna fortsätta att finansieras genom unionens budget bör kommissionen och Förenade kungariket ingå en överenskommelse om att tillåta kontroller och revisioner av de verksamheterna. Om nödvändiga kontroller och revisioner inte kan genomföras bör detta anses vara en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen.

(6)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att möjliggöra en fortsättning av sådan rörlighet i utbildningssyfte som omfattar Förenade kungariket som har inletts senast den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(7)  Mot bakgund av att fördragen, i avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan, kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade Kungariket från och med den 30 mars 2019 och i syfte att, före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, säkerställa en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+, ansågs det lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(8)  Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, såvida inte ett avtal om utträde med Förenade kungariket har trätt i kraft vid den tidpunkten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Denna förordning innehåller bestämmelser för att möjliggöra en fortsättning av sådan rörlighet i utbildningssyfte som avses i artiklarna 7 och 13 i förordning (EU) nr 1288/2013, som äger rum i Förenade kungariket eller omfattar enheter eller deltagare från Förenade kungariket och som har inletts senast den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket.

Artikel 2

Stödberättigande

1.  Rörlighet i utbildningssyfte som avses i artikel 1 ska fortsätta att vara stödberättigande.

2.  Vid tillämpning av bestämmelser i förordning (EU) nr 1288/2013 och i rättsakter om genomförande av den förordningen som är nödvändiga för att ge verkan åt punkt 1 ska Förenade kungariket behandlas som en medlemsstat, om inte annat följer av den här förordningen.

Företrädare för Förenade kungariket får dock inte delta i den kommitté som avses i artikel 36 i förordning (EU) nr 1288/2013.

Artikel 3

Kontroller och revisioner

Kommissionen och Förenade kungarikets myndigheter ska komma överens om tillämpningen av bestämmelserna om kontroller och revisioner av sådan rörlighet i utbildningssyfte som avses i artikel 1. Kontrollerna och revisionerna ska omfatta hela rörlighetsperioden och uppföljningen av denna.

Om nödvändiga kontroller och revisioner av programmet Erasmus+- inte kan genomföras i Förenade kungariket ska detta anses vara en allvarlig brist vad gäller fullgörandet av de viktigaste skyldigheterna vid genomförandet av det rättsliga åtagandet mellan kommissionen och det nationella programkontoret i Förenade kungariket.

Artikel 4

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

Denna förordning ska dock inte tillämpas om ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft det datum som avses i andra stycket i den här artikeln.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2)Yttrande av den 20 februari 2019 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(3) Euroapaparlamenttes och rådets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).


Luftfartssäkerhet med anledning av Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 184kWORD 50k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa aspekter på luftfartssäkerhet med anledning av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen (COM(2018)0894 – C8-0514/2018 – 2018/0434(COD))
P8_TA-PROV(2019)0168A8-0061/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0894),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0514/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 februari 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0061/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om vissa aspekter på flygsäkerhet med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen

P8_TC1-COD(2018)0434


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Förenade kungariket anmälde den 29 mars 2017 sin avsikt att utträda ur unionen enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139(4) syftar i första hand till att fastställa och upprätthålla en hög och enhetlig nivå på luftfartssäkerheten i unionen. Därför har det inrättats ett certifikatsystem för olika verksamheter inom luftfarten för att uppnå de erforderliga säkerhetsnivåerna och möjliggöra nödvändiga verifieringar och ömsesidigt erkännnande av utfärdade certifikat.

(3)  På området luftfartssäkerhet kan många berörda parter kompensera följderna för certifikat och godkännanden på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen genom olika åtgärder. Åtgärderna består till exempel av att överföra till en civil luftfartsmyndighet i en av de återstående 27 medlemsstaterna, eller att före utträdesdagen ansöka om ett certifikat utfärdat av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån), vilket får verkan enbart från och med den dagen och alltså är villkorat av att Förenade kungariket blivit ett tredjeland.

(4)  Till skillnad från andra områden av unionsrätten finns det dock vissa tillfällen där det inte är möjligt att erhålla ett certifikat från en annan medlemsstat eller från byrån, eftersom Förenade kungariket från och med utträdesdagen inom sin jurisdiktion kommer att återuppta sin roll som konstruktionsstat enligt konventionen angående internationell civil luftfart. Förenade kungariket kan i sin tur endast utfärda certifikat i den nya rollen,när landet återupptagit den, nämligen när unionsrätten upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket efter dess utträde ur unionen.

(5)  Det är därför nödvändigt att inrätta en tillfällig mekanism för att förlänga giltigheten för vissa certifikat avseende flygsäkerhetflyg så att berörda operatörer och byrån ges tillräckligt med tid för att utfärda nödvändiga certifikat enligt artikel 68 i förordning (EU) 2018/1139, med beaktande av Förenade kungarikets status som tredjeland.

(6)  En sådan utsträckt giltighet för certifikaten bör tidsbegränsas till vad som är strikt nödvändigt för att ta hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionens flygsäkerhetssystem.

(7)  För att getillåta den extra tid som kan behövas för att certifikaten enligt artikel 68 i förordning (EU) 2018/1139 ska kunna utfärdas till berörda operatörer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med aveende på att ytterligare förlänga giltighetsperioden för de certifikat som avses i avsnitt I i bilagan till den här förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016(5) om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(8)  Dessutom påverkar certifikatens ogiltighet, till skillnad från på de flesta andra områden av unionsrätten avseende varor, inte utsläppandet på marknaden utan den faktiska användningen av luftfartsprodukter, delar och anordningar i unionen, exempelvis vid installation av delar och anordningar på ett unionsluftfartyg som används i unionen. Sådan användning av luftfartsprodukter i unionen torde inte påverkas av Förenade kungarikets utträde.

(9)  I unionens flygsäkerhetssystem är utbildningen av piloter och mekaniker strängt reglerad och utbildningsmodulerna är harmoniserade. Personer som deltar i en utbildningsmodul i en medlemsstat kan inte alltid, under den utbildningens gång, byta till en annan medlemsstat. Denna speciella situation bör beaktas i fråga om unionens beredskapsåtgärder.

(10)  Bestämmelserna i denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör i princip tillämpas från och med den dag som följer på den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal med Förenade kungariket redan har trätt i kraft vid den tidpunkten. För att de nödvändiga administrativa förfarandena ska kunna genomföras så snart som möjligt bör dock vissa bestämmelser börja tillämpas från och med ikraftträdandet av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs specifika bestämmelser, mot bakgrund av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands (nedan kallat Förenade kungariket) utträde ur Europeiska unionen, för vissa certifikat avseende flygsäkerhet som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008(6) eller förordning (EU) 2018/1139 till fysiska eller juridiska personer som har sin huvudsakliga verksamhetsort i Förenade kungariket och för vissa situationer kopplade till utbildning på luftfartsområdet.

2.  Denna förordning ska tillämpas på certifikat som förtecknas i bilagan till denna förordning och som är giltiga dagen före denna förordnings tillämpningsdag och som utfärdats av

a)  Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) till fysiska eller juridiska personer som har sin huvudsakliga verksamhetsort i Förenade kungariket så som fastställs i avsnitt 1 i bilagan, eller

b)  fysiska eller juridiska personer som certifierats av behöriga myndigheter i Förenade kungariket så som fastställs i avsnitt 2 i bilagan.

3.  Förutom i fråga om de certifikat som förtecknas i punkt 2, ska denna förordning tillämpas på de ▌utbildningsmoduler som avses i artikel 5.

Artikel 2

Definitioner

Vid tillämpningen av denna förordning, ska motsvarande definitioner i förordning (EU) 2018/1139 och de genomförandeakter och delegerade akter som antas enligt den förordningen samt enligt förordning (EG) nr 216/2008 tillämpas.

Artikel 3

Certifikat som avses i artikel 1.2 a

De certifikat som avses i artikel 1.2 a ska fortsätta vara giltiga för en period av nio månader från och med dagen för tillämpning av denna förordning.

Om det behövs extra tid för att certifikaten som avses i artikel 68 i förordning (EU) 2018/1139 ska kunna utfärdas till berörda operatörer, får kommissionen förlänga den giltighetsperiod som avses i första stycket i denna artikel genom delegerade akter.

Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 4

Certifikat som avses i artikel 1.2 b

De certifikat som avses i artikel 1.2 b som rör användningen av produkter, delar och anordningar ska fortsätta vara giltiga ▌.

Artikel 5

Överföring av ▌utbildningsmoduler

Genom undantag från kommissionens förordningar (EU) nr 1178/2011(7) och (EU) nr 1321/2014(8), ska medlemsstaternas behöriga myndigheter eller byrån, beroende på vad som är tillämpligt, beakta de examinationer som genomförts i utbildningsorganisationer som den brittiska behöriga myndigheten utövar tillsyn över, men som ännu inte har lett till att en licens har utfärdats, före det tillämpningsdatum som avses i artikel 10.2 andra stycket i denna förordning, som om de genomförts i en utbildningsorganisation som en behörig myndighet i en medlemsstat utövar tillsyn över.

Artikel 6

Regler och skyldigheter i fråga om certifikat som regleras av artikel 3 eller 4

1.  Certifikat som regleras av artikel 3 eller 4 i denna förordning lyder under de regler som gäller för dem i enlighet med förordning (EU) 2018/1139 och de genomförandeakter och delegerade akter som antagits genom den förordningen eller förordning (EG) nr 216/2008. Byrån ska ha de befogenheter som fastställs i förordning (EU) 2018/1139 och i de genomförandeakter och delegerade akter som antagits enligt den förordningen och enligt förordning (EG) nr 216/2008 i fråga om organ som har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i ett tredjeland.

2.  På byråns begäran ska innehavarna av de certifikat som avses i artikel 3 och de utfärdare av certifikat som avses i artikel 4 lämna in kopior av alla revisionsrapporter, slutsatser och planer för korrigerande åtgärder som är relevanta för certifikaten, och som utfärdats inom en treårspersiod före begäran. Om dessa dokument inte lämnats in inom de tidsramar byrån fastställt i sin begäran, kan den dra tillbaka de förmåner som erhållits enligt artikel 3 eller 4, beroende på vad som är tillämpligt.

3.  Innehavare av certifikat som avses i artikel 3 och de utfärdare av certifikat som avses i artikel 4 i denna förordning ska utan dröjsmål informera byrån om alla åtgärder från Förenade kungarikets sida som kan komma att stå i konflikt med landets skyldigheter enligt denna förordning eller förordning (EU) 2018/1139.

Artikel 7

Behörig myndighet

Vid tillämpningen av denna förordning och för tillsynen av de innehavare och utfärdare av de certifikat som avses i artikel 1.2 i denna förordning, ska byrån agera som den behöriga myndighet som avses för organ i tredjeland enligt förordning (EU) 2018/1139 och de genomförandeakter och delegerade akter som antagits enligt den förordningen eller enligt förordning (EG) nr 216/2008.

Artikel 8

Tillämpning av kommissionens förordning (EU) nr 319/2014

Kommissionens förordning (EU) nr 319/2014(9) ska tillämpas på juridiska och fysiska personer som innehar eller som utfärdar certifikat som avses i artikel 1.2 i denna förordning på samma villkor som gäller för innehavare av motsvarande certifikat utfärdade till juridiska eller fysiska personer i tredjeland.

Artikel 9

Godtagbara sätt att uppfylla kraven och vägledande material

Byrån får utfärda godtagbara sätt att uppfylla kraven och vägledande material för tillämpningen av denna förordning i enlighet med artikel 76.3 i förordning (EU) 2018/1139.

Artikel 10

Ikraftträdande och tillämpning

1.  Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Den ska tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket enligt artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 5 ska dock tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

3.  Denna förordning ska inte tillämpas om ett utträdesavtal med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen har trätt i kraft den dag som avses i punkt 2 första stycket.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Förteckning över certifikat som avses i artikel 1

Avsnitt 1: Certifikat som utfärdats av europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) till fysiska eller juridiska personer som har sin huvudsakliga verksamhetsort i Förenade kungariket, och för luftfartyg, som avses i

1.1.  kommissionens förordning (EU) nr 748/2012(10), bilaga I, del 21, avsnitt A, kapitel B (Typcertifikat och begränsade typcertifikat)

1.2.  förordning (EU) nr 748/2012, bilaga I, del 21, avsnitt A, kapitel D (Ändringar i typcertifikat och begränsade typcertifikat)

1.3.  förordning (EU) nr 748/2012, bilaga I, del 21, avsnitt A, kapitel E (Kompletterande typcertifikat)

1.4.  förordning (EU) nr 748/2012, bilaga I, del 21, avsnitt A, kapitel M (Reparationer)

1.5.  förordning (EU) nr 748/2012, bilaga I, del 21, avsnitt A, kapitel O (Etso-tillstånd)

1.6.  förordning (EU) nr 748/2012, bilaga I, del 21, avsnitt A, kapitel J (Godkännande av konstruktionsorganisation (Design organisation approval, DOA)

Avsnitt 2: Certifikat för produkter, delar och anordningar som utfärdats av fysiska eller juridiska personer som certifierats av behöriga myndigheter i Förenade kungariket som avses i

2.1.  förordning (EU) nr 748/2012, bilaga I, avsnitt A, kapitel G, punkt 21.A.163.c (Intyg om auktoriserat underhåll av produkter, delar och anordningar)

2.2.  förordning (EU) nr 1321/2014, bilaga II, del-145, punkt 145.A.75.e (Underhållsintyg efter slutfört underhåll)

2.3.  förordning (EU) nr 1321/2014, bilaga II, del-145, punkt 145.A.75.f (Granskningsbevis avseende luftvärdighet för ELA 1-luftfartyg)

2.4.  förordning (EU) nr 1321/2014, bilaga I, del M, avsnitt A, kapitel F, punkt M.A.615.d (Underhållsintyg efter slutfört underhåll)

2.5.  förordning (EU) nr 1321/2014, bilaga I, del M, avsnitt A, kapitel F, punkt M.A.615.e (Granskningsbevis avseende luftvärdighet för ELA 1-luftfartyg)

2.6.  förordning (EU) nr 1321/2014, bilaga I, del M, avsnitt A, kapitel G, punkt M.A.711a.4 eller b.1 (Granskningsbevis avseende luftvärdighet och förlängningar av dem)

2.7  Förordning (EU) nr 1321/2014, bilaga I, del-M, avsnitt A, kapitel H, punkterna M.A.801 b 2 och 3 och c (Underhållsintyg efter slutfört underhåll).

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2)Yttrande av den 20 februari 2019 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8.2018, s. 1).
(5)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (EUT L 79, 19.3.2008, s. 1).
(7)Kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 av den 3 november 2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygande personal inom den civila luftfarten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 311, 25.11.2011, s. 1).
(8)Kommissionens förordning (EU) nr 1321/2014 av den 26 november 2014 om fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och anordningar och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter (EUT L 362, 17.12.2014, s. 1).
(9)Kommissionens förordning (EU) nr 319/2014 av den 27 mars 2014 om de certifikatavgifter och tjänsteavgifter som tas ut av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, och om upphävande av förordning (EG) nr 593/2007 (EUT L 95, 28.3.2014, s. 58).
(10)Kommissionens förordning (EU) nr 748/2012 av den 3 augusti 2012 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och anordningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer (EUT L 224, 21.8.2012, s. 1).


Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Islamiska republiken Afghanistan ***
PDF 123kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av, på unionens vägnar, av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (15093/2016 – C8-0107/2018 – 2015/0302(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0169A8-0026/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15093/2016),

–  med beaktande av utkastet till samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (05385/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0107/2018),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 13 mars 2019(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0026/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Islamiska republiken Afghanistan.

(1) Antagna texter, P8_TA-PROV(2019)0170.


Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan (resolution)
PDF 197kWORD 58k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 13 mars 2019 med ett förslag till resolution som inte avser lagstiftning om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (15093/2016 – C8-0107/2018 – 2015/0302M(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0170A8-0058/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15093/2016),

–  med beaktande av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan(1), som undertecknades den 18 februari 2017 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini,

–  med beaktande av den begäran om parlamentariskt godkännande som rådet lade fram den 6 februari 2018 i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 207, 209, 218.6 a andra stycket och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (C8-0107/2018),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den ... om förslaget till rådets beslut(2),

–  med beaktande av den provisoriska tillämpningen av delar av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan, som faller under EU:s exklusiva behörighet från och med den 1 december 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om förhandlingarna om ett samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan, särskilt sina resolutioner av den 16 december 2010 om en ny strategi för Afghanistan(4), av den 15 december 2011 om budgetkontroll av EU:s ekonomiska bistånd till Afghanistan(5), av den 12 mars 2014 om Pakistans regionala roll och politiska förbindelser med EU(6), av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(7), av den 26 november 2015 om Afghanistan, särskilt dödandet i Zabulprovinsen(8), av den 28 april 2016 om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt(9), av den 5 april 2017 om hantering av flykting- och migrantrörelserna: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar(10), av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Indien(11) och av den 14 december 2017 om situationen i Afghanistan(12),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2018 och den 16 oktober 2017 om Afghanistan,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 24 juli 2017 om beståndsdelar i en EU-strategi för Afghanistan (JOIN(2017)0031),

–  med beaktande av det fleråriga vägledande programmet för Afghanistan 2014–2020, inom ramen för unionens finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av EU:s färdplan för dialog med det civila samhället i Afghanistan 2018–2020,

—  med beaktande av avvecklingen av Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan (Eupol Afghanistan) 2016,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 september 2018 om situationen i Afghanistan och dess konsekvenser för internationell fred och säkerhet,

—  med beaktande av samarbetsavtalet ”Joint Way Forward” om migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU, av den 2 oktober 2016,

—  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2210 (2015) och 2344 (2017) och mandatet för FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (Unama),

–  med beaktande av rapporten av den 12 april 2017 från FN:s särskilda rapportör om internflyktingars mänskliga rättigheter om hans uppdrag till Afghanistan,

–  med beaktande av begäran från ICC:s chefsåklagare, Fatou Bensouda, av den 3 november 2017 om att inleda en utredning om de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som påstås ha begåtts i Afghanistan sedan 1 maj 2003,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av ministerkonferensen i Genève om Afghanistan den 27–28 november 2018,

—  med beaktande av resultaten från den internationella konferensen om Afghanistan i Bryssel den 5 oktober 2016, där EU var medordförande, och de ömsesidiga åtaganden som gjordes vid de internationella konferenserna om Afghanistan i Bonn den 5 december 2011, i Tokyo den 8 juli 2012 och i London den 4 december 2014,

–  med beaktande av konferensen i Tasjkent om Afghanistan den 26–27 mars 2018,

—  med beaktande av processen ”Heart of Asia” som inleddes i Istanbul den 2 november 2011,

—  med beaktande av Kabuldeklarationen av den 22 december 2002 om goda grannförbindelser,

–  med beaktande av den Nato-ledda FN-utsedda internationella säkerhetsstyrkan (Isaf) (2003–2014) och slutsatserna från Nato-toppmötet i Bryssel den 24–25 maj 2017, med avseende på fortsättningen för dess uppdrag ”Resolute Support” för utbildning, rådgivning och stöd (2014 fram till i dag),

–  med beaktande av Afghanistans åtgärdsplan för humanitärt bistånd 2018–2021,

–  med beaktande av ramen för oberoende genom ömsesidig ansvarighet, som godkändes vid konferensen om Afghanistan i Bryssel den 4–5 oktober 2016,

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, yttrandet från utskottet för utveckling och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för internationell handel (A8-0058/2019), och av följande skäl:

A.  Den 10 november 2011 antog rådet ett beslut om bemyndigande för kommissionen att förhandla om ett samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Afghanistan(13). Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling har tillämpats provisoriskt och delvis sedan den 1 december 2017, innan parlamentet gav sitt samtycke till detta.

B.  Den 13 januari 2016 lade den höga representanten och kommissionen för rådet fram ett gemensamt förslag till rådsbeslut om undertecknande respektive ingående av samarbetsavtalet, som ett avtal mellan Europeiska unionen och Afghanistan (avseende enbart EU).

C.  Medlemsstaterna godkände innehållet i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling men uttryckte en preferens för ett ”blandat” avtal med provisorisk tillämpning, och uppmanade därför kommissionen och den höga representanten att se över förslagen i enlighet därmed i syfte att beakta avtalets blandade karaktär och dess provisoriska tillämpning.

D.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling undertecknades den 18 februari 2017.

E.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer att utgöra grunden för förbindelserna mellan EU och Afghanistan under de kommande tio åren, och skulle kunna förlängas automatiskt i femårsperioder.

F.  Parlamentet har delvis, men inte fullständigt, informerats under förhandlingarnas gång. Parlamentet mottog rådets förhandlingsdirektiv för Europeiska utrikestjänsten först den 16 mars 2018, i stället för i november 2011 när parlamentet informerades om beslutet att inleda förhandlingar.

G.  Denna rättsliga ram bygger på den nuvarande EU-strategin för Afghanistan samt EU:s omfattande externa finansieringsbistånd.

H.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer att vara den första avtalsförbindelsen mellan EU och Afghanistan, som bekräftar EU:s åtagande till Afghanistans framtida utveckling under ”omvandlingsdecenniet” (2014–2024), med stärkande av historiska, politiska och ekonomiska förbindelser mellan de båda parterna.

I.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling reflekterar de principer och villkor som det framtida partnerskapet mellan EU och Afghanistan kommer att baseras på (avdelningarna I och II), inbegripet grundsatsklausulerna om mänskliga rättigheter och icke-spridning av massförstörelsevapen. Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling ger möjlighet till samarbete på en rad olika områden, inklusive utveckling (avdelning III), handel och investeringar (avdelning IV), rättsliga frågor och rättsstatsprincipen (avdelning V), inklusive kampen mot organiserad brottslighet, penningtvätt och narkotikabekämpning, samarbete om migration, och ett potentiellt framtida återtagandeavtal, samt sektorsamarbete (avdelning VI).

J.  Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer även att göra det möjligt för EU och Afghanistan att gemensamt ta itu med sådana globala utmaningar som nukleärt säkerhetsskydd, icke-spridning och klimatförändringar.

K.  Afghanistan står vid ett vägskäl och om ytterligare ansträngningar inte görs så riskerar alla ansträngningar, alla framsteg och alla uppoffringar som hittills gjorts för Afghanistans utveckling att gå förlorade.

L.  Framväxten av terroristhotet från den Daish-anknutna gruppen känd som Islamiska staten i Khorasanprovinsen (IS-KP) har starkt bidragit till att säkerhetssituationen försämrats ytterligare. I maj 2018 kontrollerade den afghanska regeringen 56 % av distrikten i Afghanistan och 56 % av territoriet, med 65 % av befolkningen, medan det pågår stridigheter om 32 % av distrikten och 12 % står under rebellernas kontroll(14),(15).

M.  Sedan 2002 har Europeiska unionen och dess medlemsstater tillsammans varit den största internationella bidragsgivaren till Afghanistan och dess folk, och tillhandahåller över 3,66 miljarder euro i utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Enligt det fleråriga vägledande programmet 2014–2020 för Afghanistan, tilldelas en ny utvecklingsfond på 1,4 miljarder euro för perioden 2014–2020. Afghanistans BNP är för närvarande 20 miljarder US-dollar och landets tillväxttakt har minskat sedan 2014. Den afghanska ekonomin står fortfarande inför ett antal utmaningar, såsom korruption, låg skatteuppbörd, bristfällig infrastruktur och svagt skapande av arbetstillfällen.

N.  Sedan 2001 har många EU-medlemsstater, Natopartner och allierade länder bidragit till stabilisering och utveckling av Afghanistan med militära och civila resurser, vilket har satt dem i en situation med många sårade och stora förluster. Ett stabilt och oberoende Afghanistan som kan försörja sig självt och som förvägrar terroristgrupper en fristad ligger fortfarande i Natos, EU:s och dess medlemsstaters grundläggande säkerhetsintressen. EU:s medlemsstater har fortfarande över 3 000 militärt anställda i Afghanistan som deltar i Natos Resolute Support-uppdrag.

O.  Det finns över 2,5 miljoner registrerade flyktingar och mellan två och tre miljoner papperslösa afghaner i Iran och Pakistan. Det finns över 2 miljoner internflyktingar i Afghanistan, varav över 300 000 fördrevs under 2018. Många av dessa individer har osäker livsmedelsförsörjning, bristfällig inkvartering, otillräcklig tillgång till sanitet och hälso- och sjukvårdsinrättningar samt bristande skydd, och många är barn i kategorin särskilt utsatta för risken för barnarbete, sexuellt utnyttjande eller potentiell rekrytering till kriminella grupper. Över 450 000 afghaner har återvänt till Afghanistan eller deporterats från Iran sedan början av 2018. Pakistans regering har meddelat att de 1,7 miljoner afghanska flyktingar som är registrerade i landet kommer att behöva skickas tillbaka till Afghanistan.

P.  Enligt FN undergräver korruptionen i Afghanistan statens legitimitet och utgör ett allvarligt hot mot god samhällsstyrning och hållbar utveckling, genom att den förhindrar framväxten av en real ekonomi.

Q.  Afghanistan är en kustlös stat med låga inkomster som har varit konfliktdrabbad, och detta medför särskilda utmaningar för det internationella samfundet och dess institutioner.

R.  Enligt ”Global Adaptation Index” är Afghanistan ett av de länder i världen som är mest sårbara för klimatförändringar.

S.  Nya hot och internationella kriser uppstår, vilka minskar allmänhetens fokus, stöd och engagemang när det gäller situationen i Afghanistan.

T.  Uppskattningsvis 87 % av afghanska kvinnor utsätts för könsrelaterat våld. Afghanistan rankas på 153:e plats av 160 länder på FN:s jämställdhetsindex 2017.

U.  År 2017 nådde opiumodlingen i Afghanistan rekordhöga nivåer, med en ökning med 63 % jämfört med 2016. Den olagliga handeln med opiater ger nytt bränsle åt instabilitet och uppror samt ökar finansieringen av terroristgrupper i Afghanistan.

V.  För första gången följer den afghanska budgeten för 2018 internationella standarder för prognoser och redovisning.

W.  Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan avslutades 2016 efter nio års framsteg.

Politisk-strategiska aspekter

1.  Europaparlamentet står fast vid sitt åtagande att stödja Afghanistans regering i dess ansträngningar för att skapa en säker och stabil framtid för det afghanska folket genom nyckelreformer för att förbättra förvaltningen och rättsstaten, bekämpa terrorism och extremism, uppnå hållbar fred och utveckling, bygga legitima, demokratiska institutioner, främja motståndskraft inför de nationella och regionala säkerhetsutmaningarna, säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors, barns samt etniska och religiösa minoriteters rättigheter, bekämpa korruption, motverka narkotika, förbättra den finanspolitiska hållbarheten och verka för inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, social utveckling och landsbygdsutveckling, så att unga, som utgör två tredjedelar av befolkningen, ges en bättre framtid. Parlamentet betonar att det behövs en fredlig lösning på konflikten i Afghanistan och att alla åtgärder bör riktas mot detta mest akuta mål.

2.  Europaparlamentet understryker att Afghanistans långsiktiga utveckling kommer att bero på ansvarsskyldighet, god förvaltning, hållbara åtgärder för människors säkerhet, inbegripet fattigdomsminskning och skapande av arbetstillfällen, tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvård, utbildning och skydd av grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors och minoriteters rättigheter. Parlamentet framhäver behovet av att hantera angelägenheter på ett sätt som säkerställer inkluderande ekonomisk tillväxt och gynnsamma villkor för hållbara utländska investeringar som främjar Afghanistans befolkning, med full respekt för sociala normer och miljö- och arbetsnormer.

3.  Europaparlamentet är oroat över den centrala regeringens bräcklighet och instabilitet och dess brist på kontroll i stora delar av landet, vilket förvärrar konfliktens inverkan på civilbefolkningen. Parlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att underlätta medling, till exempel när det gäller olösta frågor efter valet.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja insatserna för att motverka den långsiktiga tendens till spänningar mellan etniska grupper som bidrar till den centrala maktens sönderfall samt att stödja det afghanska samhällets rika, multietniska väv.

5.  Europaparlamentet betonar sitt långsiktiga stöd för trovärdiga, fria, rättvisa och öppna val, i linje med internationella standarder, och uttrycker sitt stöd för EU:s valobservatörsuppdrag i landet, inklusive observationen av 2019 års presidentval. Parlamentet betonar att resultatet av detta val, mot bakgrund av kronisk politisk rivalitet, kommer att ha en enorm inverkan på den afghanska regeringens framtida stabilitet.

6.  Europaparlamentet understryker landets stora ekonomiska potential tack vare det geografiska läget och dess mänskliga resurser och naturresurser.

7.  Europaparlamentet betonar EU:s betydande finansiella och politiska stöd till Afghanistans sociala och ekonomiska utveckling, humanitära bistånd och regionala konnektivitet. Parlamentet efterfrågar bestämt åtgärder för gemensam programplanering mellan EU och dess medlemsstater.

8.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att EU och Förenta staterna behöver samordna sin politik och föra en dialog om Afghanistan och regionala frågor.

9.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma kommuniké som antogs vid ministerkonferensen om Afghanistan den 27–28 november i Genève, som FN stod värd för, med avseende på de utfästelser som gjordes vid konferensen om Afghanistan i Bryssel 2016.

Regionala aktörers roll och ansvar

10.  Europaparlamentet erinrar om att Afghanistan är en inlandsstat belägen i den knutpunkt som sammanlänkar Asien och Mellanöstern och erkänner att stöd och positivt samarbete från grannländer och regionala makter, särskilt Kina, Iran, Indien, Ryssland och Pakistan, är avgörande för Afghanistans stabilisering, utveckling och ekonomiska hållbarhet. Parlamentet beklagar att ett stabilt och framgångsrikt Afghanistan inte alltid är slutmålet för dessa regionala aktörer och understryker den nyckelroll som dessa länder har i stabiliserings- och fredsprocessen. Parlamentet ber grannländerna att i framtiden avstå från att blockera afghansk export, såsom tidigare har skett.

11.  Europaparlamentet betonar att rörligheten och den ihållande aktiviteten inom terroristnätverk som opererar i Afghanistan, och även i Pakistan, bidrar till den instabila situationen i hela regionen.

12.  Europaparlamentet understryker att Afghanistan ofta är föremål för regionala makters motstridiga mål. Parlamentet uppmanar dessa att till fullo stödja fredsansträngningarna i Afghanistan. Parlamentet stöder regionala samarbetsforum, men oroas av det parallella deltagandet av vissa av Afghanistans grannländer i konflikten via ställföreträdare, vilket undergräver fredsansträngningarna. Parlamentet uppmanar dessa grannländer att avstå från att involvera ombud i sina rivaliteter i Afghanistan och uppmanar såväl grannländer som regionala makter att helt och fullt samarbeta för att uppnå långvarig och hållbar fred i Afghanistan.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sina ansträngningar för att åstadkomma dialog och samarbete med regionala partner i syfte att bekämpa narkotikahandel, penningtvätt, finansiering av terrorism och människosmuggling.

14.  Europaparlamentet framhåller den grundläggande betydelse som infrastruktur och regional utveckling har i Afghanistan för att förbättra handeln och konnektiviteten mellan länder i Central- och Sydasien, och som en stabiliserande faktor i regionen.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera hänsyn till samarbetet mellan EU och Afghanistan i sina strategier för Central- och Sydasien.

Säkerhet och fredsbyggande åtgärder

16.  Europaparlamentet är fortsatt djupt bekymrat över den fortsatta försämringen av säkerhetsläget i Afghanistan och de territoriella vinster som fortfarande görs av militanta talibaner och olika terroristgrupper såsom Islamiska staten i Khorasanprovinsen (IS-KP), som förefaller ha kraftig förstärkning genom närvaron av utländska stridande. Parlamentet fördömer bestämt attacker som begås av dessa mot afghanska civila, säkerhetsstyrkor, institutioner och civilsamhället. Parlamentet upprepar sitt fulla åtagande att bekämpa alla former av terrorism och hyllar alla koalitionsstyrkor, afghanska styrkor och civila som har betalat med sitt liv för ett demokratiskt, inkluderande, välmående, säkert och stabilt Afghanistan. Parlamentet noterar att över hälften av attackerna mot regeringen under 2018 tillskrevs IS-KP, vilkas syfte är att störa försonings- och fredsprocessen och få den att spåra ur. Parlamentet noterar med oro att de nuvarande jihadistorganisationerna, IS-KP, al-Qaida och deras olika hjälptrupper, har lyckats anpassa sig och slå rot, vilket utgör en stor säkerhetsutmaning för Afghanistan, regionen och Europa.

17.  Europaparlamentet framhåller EU:s fortsatta stöd till den inkluderande afghanledda och afghanstyrda freds- och försoningsprocessen, inbegripet genomförandet av det fredsavtal som slutits med Hezb-e-Islami. Parlamentet är redo att bidra till detta med alla lämpliga EU-instrument så snart det finns en meningsfull fredsprocess. Parlamentet uppmanar talibanerna att fördöma våld, ansluta sig till fredsprocessen och acceptera den afghanska författningen. Parlamentet understryker sitt stöd för det omfattande erbjudande om fred som regeringen upprepade gånger lämnat till talibanerna. Det civila samhället uppmanas att vara fullt delaktigt i dessa samtal. Parlamentet erkänner att frågan om en långsiktig, kombinerad internationell säkerhetsnärvaro behöver tas upp för att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna i att stabilisera landet och förhindra att det återigen blir en fristad för terroristgrupper och en källa till instabilitet i regionen. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att respektera internationell humanitär rätt.

18.  Europaparlamentet välkomnar den första perioden av vapenvila sedan 2001, Eid-al-Fitr, som visade på en utbredd fredsvilja bland afghanerna. Parlamentet uppmanar talibanerna att hörsamma den afghanska presidentens begäran om en ny period av vapenvila.

19.  Europaparlamentet framhåller att fyra årtionden av krig och konflikter, som började med den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1979, har lett till många av de olösta problem som Afghanistan står inför i dag. Parlamentet erkänner i detta avseende den roll som unga och exilafghaner spelar i processen för att bygga upp en säkrare och bättre framtid för landet. Parlamentet uppmanar EU att stödja övergångsrättvisa för offren för våldsamheterna.

20.  Europaparlamentet noterar att EU, sedan avslutandet i december 2016 av uppdraget Eupol Afghanistan inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, som tillhandahöll specialistutbildning och rådgivning till den afghanska nationella polisen och inrikesministeriet, har fortsatt sitt samarbete med afghansk polis genom EU:s externa instrument, såsom instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, vilket även finansierar försoningsåtgärder.

21.  Europaparlamentet noterar att Isafuppdraget framgångsrikt byggde upp de afghanska nationella säkerhetsstyrkorna från grunden till en kapabel styrka med 352 000 soldater och poliser med infanteri, militärpolis, underrättelsetjänst, rensning av färdvägar, underhållstjänst för strid, kapacitet avseende läkarvård, luftfart och logistik, och därmed bekämpade rebellernas inflytande i landet.

22.  Europaparlamentet noterar att Isaf skapade en säker miljö för att förbättra styrningen och den ekonomiska utvecklingen, vilket ledde till den största procentuella förbättringen i något land när det gäller grundläggande hälso- och sjukvård och andra utvecklingsindikatorer. Parlamentet noterar att Isafs framgångar även ledde till att livskraftiga medier växte fram, och till att miljontals afghaner nu utövar sin rösträtt.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar Natos ”Resolute Support”-uppdrag att fortsätta sin utbildning och tillsyn av den afghanska armén. Medlemsstaterna uppmuntras att erbjuda civil träning i krishantering för Afghanistans nationella och lokala förvaltningar.

24.  Europaparlamentet uppmanar Nato och EU att samarbeta för att samla underrättelser om rebellgrupper som hotar Afghanistan och att gemensamt samordna politiska rekommendationer till de afghanska säkerhetsstyrkorna.

25.  Europaparlamentet beklagar djupt att talibanerna och andra rebellgrupper utnyttjar EU:s och det internationella samfundets närvaro i Afghanistan och den utveckling de har uppnått för propagandaändamål, för att stärka myten att utländska ockupanter hämmar Afghanistan och landets livsstil. Parlamentet uppmanar EU och den afghanska regeringen att motverka sådan propaganda.

26.  Europaparlamentet understryker att bekämpning av terrorismfinansiering är avgörande för att skapa gynnsamma förutsättningar för säkerhet i Afghanistan. Parlamentet uppmanar med kraft alla relevanta partner att stärka sina åtgärder för att montera ned alla nätverk för finansiering av terrorister, inklusive att sätta stopp för missbruket av hawala-nätverk och internationella bidrag för detta syfte, med målsättningen att bekämpa radikalisering, extremism och rekryteringsverktyg som afghanska terroristorganisationer fortsatt förlitar sig på.

27.  Europaparlamentet uppmanar bestämt den afghanska regeringen att vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att förhindrandet och motverkandet av spridningen av extremistiska ideologier finns med bland de högsta prioriteringarna.

28.  Europaparlamentet stöder det afghanska programmet för fred och återintegrering, som socialt återintegrerar talibanmedlemmar som överlämnar sig själva och tar avstånd från våld. Parlamentet lovordar Förenade kungariket för att redan ha bidragit med över nio miljoner brittiska pund.

29.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans regering att till fullo genomföra FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet, och att säkerställa kvinnors deltagande, skydd och rättigheter genom hela konfliktcykeln, från konfliktförebyggande till återuppbyggnad efter konflikten.

30.  Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att utveckla effektiva kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) motmedel. Parlamentet uppmanar med kraft EU att tillhandahålla operativt, tekniskt och finansiellt stöd för uppbyggnad av CBRN-kapacitet.

31.  Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att förbättra sina inhemska kontrollsystem för att motverka den omfattande spridningen av handeldvapen och lätta vapen i enlighet med befintliga internationella normer.

Statsbyggande

32.  Europaparlamentet framhäver behovet av att Afghanistans regering och det internationella samfundet ökar sina ansträngningar för att sätta stopp för korruptionen i landet samt att de stärker inkluderande och reaktiva institutioner och förbättrar den lokala samhällsstyrningen, vilka utgör kritiska steg för att bygga upp en stabil och legitim stat som kan förhindra konflikter och uppror. Parlamentet uppmanar den afghanska regeringen att stärka den nationella kapaciteten för att återvinna stulna tillgångar, genom program såsom initiativet för återvinning av stulna tillgångar som drivs av Världsbanksgruppen och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC).

33.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans regering att öka det politiska deltagandet, öka ansvarigheten och aktivt bekämpa korruption.

34.  Europaparlamentet betonar att klyftan mellan Afghanistans nationella och lokala förvaltningar måste överbryggas. Parlamentet erkänner att detta problem eventuellt skulle kunna mildras om den afghanska regeringen verkställde den stadga som kräver att regionala guvernörer finns närvarande inom de territorier som de företräder.

35.  Europarlamentet uppmanar EU att se till att EU:s medel investeras i projekt som hjälper den afghanska befolkningen och att lämpligt stöd ges till kommunerna för tillhandahållandet av grundläggande service och till uppbyggnad av lokal förvaltning, så att en grundläggande levnadsstandard för befolkningen kan säkerställas. EU uppmanas även att säkerställa samordning mellan de centrala myndigheterna och kommunerna i syfte att fastställa prioriteringar när det gäller investeringar, att öka stödet till civilsamhället, framför allt till människorättsförsvarare, och att i synnerhet prioritera finansiering av projekt som stöder aktörer som verkar för ansvarsskyldighet, mänskliga rättigheter och demokratiska principer, och som främjar lokalt förankrad dialog och mekanismer för konfliktlösning.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sin utfasningsplan efter avslutandet av Eupol-uppdraget, vilket innefattar att säkerställa en hållbar övergång för verksamheten till Eupols lokala och internationella partner. Alla parter uppmanas att upprätthålla sina ansträngningar för att utveckla den afghanska nationella polisen till en professionell styrka för trygghet och säkerhet, stärka alla brottsbekämpande institutioner, med särskilt fokus på rättsväsendets oberoende och polisen, samt på att förbättra de afghanska fängelsernas tillstånd och respektera fångars rättigheter.

37.  Europaparlamentet beklagar att kampanjer för narkotikabekämpning i Afghanistan har misslyckats och att otillräckliga åtgärder har vidtagits gentemot talibanska narkotikalaboratorier och internationella organiserade brottsnätverk, som är i centrum för narkotikahandeln och tillhandahåller finansiering för talibanernas och terroristernas operationer. Parlamentet stöder och ställer sig bakom den afghanska regeringens nya strategi mot narkotika, som backas upp av UNODC. Parlamentet uttrycker oro över den ökande opiumodlingen i Afghanistan(16) och uppmanar Afghanistans regering att genomföra en riktad politik för att vända denna utveckling. Det är av avgörande vikt att det skapas faktiska och hållbara alternativ till vallmoproduktion och att dessa görs tillgängliga för producenter.

38.  Europaparlamentet understryker att de främsta inkomstkällorna för talibanerna är olaglig gruvdrift och opiumproduktion. Parlamentet noterar att talibanerna för närvarande uppskattas generera intäkter på 200–300 miljoner euro årligen från olaglig gruvdrift.

39.  Europaparlamentet begär att det införs lämpliga kontroller och motvikter och ökad transparens för att säkra en effektiv offentlig förvaltning, inklusive finansiell förvaltning samt förebyggande av allt missbruk av bistånd och utvecklingsstöd, i linje med Parisförklaringen om biståndseffektivitet.

40.  Europaparlamentet välkomnar att EU 2016 tecknade ett avtal om statsbyggande med Afghanistan, där man över en tvåårsperiod anslog 200 miljoner euro i budgetstöd för att stärka de offentliga institutionerna och öka resurserna till utvecklingsprioriteringar såsom skapande av ekonomisk tillväxt, fattigdomsminskning och korruptionsbekämpning. Parlamentet betonar att resurserna måste användas effektivt.

41.  Europaparlamentet konstaterar att avtalet om statsbyggande bygger på en överlag positiv bedömning av de framsteg som Afghanistan har gjort på centrala reformområden. Parlamentet erkänner vikten av målbeskrivningen i avtalet om statsbyggande samt finansieringsvillkoren. Parlamentet betonar vidare vikten av tillsyn och systematisk övervakning för att förebygga missbruk. Parlamentet understryker betydelsen av att fokusera på utveckling och stabilitet från den afghanska regeringens sida. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet regelbundet informerat om genomförandet av avtalet om statsbyggande och betonar att dess resultat i detta avseende bör användas vid förberedelsen av det fortsatta budgetstödet för perioden 2018–2021.

Civilsamhället och mänskliga rättigheter

42.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att samarbetsavtalet mellan EU och Afghanistan betonar dialog i människorättsfrågor, särskilt rättigheter för kvinnor, barn och etniska och religiösa minoriteter, för att säkra tillgång till resurser och stödja fullständigt utövande av deras grundläggande rättigheter, även genom att fler kvinnor i Afghanistan deltar i regeringsstrukturer, i säkerhetssystemet och i rättsväsendet. Afghanistan uppmanas att verka för utrotande av alla former av våld och diskriminering mot kvinnor och flickor. Parlamentet betonar behovet av att lägga mer ansträngningar på genomförandet av de bestämmelser i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling som uppges i rubrik I och II.

43.  Europaparlamentet insisterar på att EU håller en hård linje när det gäller genomförandet av mänskliga rättigheter och betonar att demokratiska principer, mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och minoriteters rättigheter, och rättsstatsprincipen är väsentliga delar av avtalet. Parlamentet insisterar även på att EU vidtar specifika åtgärder om Afghanistans regering kränker väsentliga delar av avtalet.

44.  Europaparlamentet påminner om att EU har ett särskilt fokus på att förbättra villkoren för kvinnor, barn, funktionshindrade och människor som lever i fattigdom och att dessa grupper är i särskilt behov av stöd, inklusive på hälso- och utbildningsområdet.

45.  Europaparlamentet välkomnar den mycket framträdande ställning som jämställdhet och relaterade politikområden har i avtalet, och dess starka fokus på utveckling av det civila samhället. Parlamentet uppmanar EU att genom sitt utvecklingsarbete ytterligare främja jämställdhet och kvinnors egenmakt, eftersom de ändrade samhällsattityderna när det gäller kvinnors socioekonomiska roll kräver motsvarande åtgärder för ökad medvetenhet, utbildning och reform av regelverket.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av skydd av etniska och religiösa minoriteter som hotas eller attackeras. Parlamentet noterar att den etniska gruppen shiitiska hazarer oftare utgör måltavlor än andra grupper och därför förtjänar särskild uppmärksamhet.

47.  Europaparlamentet efterlyser förstärkning av och stöd till nationella, regionala och lokala människorättsrelaterade institutioner i Afghanistan, organisationer i det civila samhället samt den akademiska världen. Parlamentet uppmanar med kraft de internationella motparterna att uppmuntra till tätare samarbete och dialog med dessa afghanska partner.

48.  Europaparlamentet stöder ICC:s ansträngningar för att säkerställa ansvarsskyldighet för de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som påstås ha begåtts sedan maj 2003.

49.  Europaparlamentet uttrycker oro över det växande antalet mer våldsamma och avsiktliga attacker mot hälso- och sjukvårdsinrättningar samt hälso- och sjukvårdspersonal och attacker som riktas mot civil infrastruktur. Parlamentet uppmanar bestämt alla parter att respektera sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt för att förhindra attacker mot civila och mot civil infrastruktur.

50.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans regering att införa ett omedelbart moratorium mot dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.

Utveckling och handel

51.  Europaparlamentet erkänner att det slutliga målet för EU:s stöd till Afghanistan är att bistå landets regering och ekonomi i att utrota fattigdom och i att utvecklas till ett tillstånd av oberoende och tillväxt med intern utveckling och regionalt samarbete genom extern handel och hållbara offentliga investeringar, för att minska det alltför stora beroendet av utländskt bistånd, genom att bidra till Afghanistans sociala, ekonomiska och miljömässiga utveckling.

52.  Europaparlamentet noterar att Afghanistan är ett av de länder som tar emot mest utvecklingsbistånd i världen och att EU:s institutioner anslog 3,6 miljarder euro i stöd till landet mellan 2002 och 2016. Parlamentet beklagar att den andel afghaner som lever i fattigdom har ökat från 38 % (2012) till 55 % (2017), och framhåller att tillväxten i landet har varit långsam sedan 2014, i och med tillbakadragandet av de internationella säkerhetsstyrkorna, åtföljande minskningar i de internationella bidragen och ett försämrat säkerhetsläge.

53.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den höga arbetslösheten och bekämpa fattigdomen i syfte att verka för fred och stabilitet i landet.

54.  Europaparlamentet understryker att det krävs fler sysselsättningsmöjligheter utanför jordbruket och statliga jobb för att förhindra att unga män värvas till talibanerna och andra rebellnätverk.

55.  Europaparlamentet välkomnar Afghanistans nationella freds- och utvecklingsram från 2016 och ramen för oberoende genom ömsesidig ansvarighet, som antagits av den afghanska regeringen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling, fortsätta att stödja afghanskstyrda utvecklingsprioriteringar i överensstämmelse med principerna om utvecklingseffektivitet.

56.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik och kommissionen att regelbundet utvärdera alla EU-åtgärder i Afghanistan genom klart definierade kvalitativa och kvantitativa indikatorer för framför allt utvecklingsbistånd, god förvaltning, inklusive rättsväsendet, respekt för mänskliga rättigheter och säkerhet. Parlamentet vill i detta sammanhang också se en utvärdering av de relativa effekterna av EU:s åtgärder på helhetssituationen i landet och av samordnings- och samarbetsnivån mellan EU:s aktörer och andra internationella uppdrag och åtgärder, samt att resultat och rekommendationer från denna utvärdering publiceras och rapporteras tillbaka till parlamentet.

57.  Europaparlamentet beklagar att de betydande utländska biståndsinsatserna endast har haft begränsad effekt. Europeiska revisionsrätten uppmanas att utarbeta en särskild rapport om effektiviteten hos EU:s bistånd till Afghanistan under det senaste årtiondet.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och andra internationella organ som deltar i Afghanistans utveckling att samarbeta med de afghanska medierna för att säkerställa strategisk kommunikation till den afghanska befolkningen beträffande utvecklingsåtgärderna samt deras källor, syften och effekter.

59.  Europaparlamentet påminner om att det för närvarande rådet brist på civila experter i Afghanistan. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att anställa och på lämpligt sätt utbilda civila experter på viktiga områden som är avgörande för den ekonomiska utvecklingen och för narkotikabekämpningen, som ska bistå och utbilda afghanska tjänstemän och ortsbor.

60.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja Afghanistans utbildningssystem för att öka det antal barn som går i skolan på alla nivåer.

61.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att inskrivningen i skolan har tiodubblats sedan 2001 och att flickor utgör 39 % av eleverna.

62.  Europaparlamentet efterlyser med eftertryck att särskild uppmärksamhet ägnas åt den unga generationen och efterfrågar att program såsom Erasmus+ och Horisont 2020 utnyttjas till fullo för att upprätta förbindelser mellan utbildningsinstitutioner, den akademiska världen, forskningssektorer och små och medelstora företag.

63.  Europaparlamentet stöder de åtgärder från EU:s och medlemsstaternas sida som bidrar till fonden för återuppbyggnaden av Afghanistan, som samförvaltas av Världsbanken och Afghanistans finansministerium och som arbetar för att tillhandahålla grundläggande kritiska tjänster med särskilt fokus på hälso- och sjukvård samt utbildning.

64.  Europaparlamentet välkomnar Afghanistans anslutning till Världshandelsorganisationen år 2016 och erkänner det mervärde som handel och utländska direktinvesteringar kommer att ge för Afghanistans framtid. Parlamentet erkänner den positiva roll som ett WTO-medlemskap skulle kunna ha för Afghanistans integration i världsekonomin.

65.  Europaparlamentet noterar att EU efter Afghanistans anslutning till WTO år 2016, som stärkte landets band till den globala ekonomin, beviljade Afghanistan tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad, men konstaterar att ytterligare konkreta åtgärder krävs för att göra det möjligt för den privata sektorn att dra nytta av detta system och på så vis stärka sin interna utveckling.

66.  Europaparlamentet betonar att de afghanska myndigheterna bör utveckla en hållbar ekonomisk modell med utgångspunkt i omfördelningsprincipen. Parlamentet uppmanar EU att stödja Afghanistan i landets miljömässiga utveckling och energiövergång, eftersom bestämmelser om ren och hållbar energi är avgörande för att påskynda genomförandet av målen för hållbar utveckling.

67.  Europaparlamentet understryker att ytterligare åtgärder krävs för att öka offentliga institutioners kapacitet att formulera och genomföra strategier och politik för handel, förbättra den gränsöverskridande rörligheten för varor samt höja produktkvaliteten så att de uppfyller internationella normer.

68.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade förbindelser mellan EU-baserade företag och den afghanska privata sektorn. Parlamentet efterlyser genomförandet av gynnsamma villkor för små och medelstora företags utveckling.

69.  Europaparlamentet stöder och välkomnar alla utvecklingsprogram som lanseras av EU, en enskild EU-medlemsstat eller någon medlem av det internationella samfundet, som har som målsättning att hjälpa ägare till småföretag och entreprenörer att hantera rättegångskostnader, förordningar och andra produktionshinder som annars avskräcker företag från att träda in på marknaden och/eller växa på marknaden.

70.  Europaparlamentet erkänner att mineralreserver i Afghanistan ger landet en ekonomisk möjlighet att skapa intäkter och sysselsättningstillfällen. Parlamentet noterar att Kina har visat intresse för dessa mineralreserver, med särskild tonvikt på sällsynta jordartsmetaller.

Migration

71.  Europaparlamentet erkänner att migration är en pågående utmaning för Afghanistan som leder till problem för grannländer och EU:s medlemsstater. Parlamentet uttrycker oro över det rekordstora antalet återvändande migranter, främst från Pakistan och Iran, och i mindre utsträckning från Europa. Parlamentet erkänner att problem gällande internflyktingar och flyktingar är en följd av hotet om våld från upprorsgrupper i Afghanistan, samt ekonomiska faktorer och miljöfaktorer. Parlamentet framhåller att insatser från EU:s och det internationella samfundets sida bör fokuseras på att förebygga de grundläggande orsakerna till massmigration. Parlamentet välkomnar Afghanistans nationella strategi för hantering av återvändande. Parlamentet oroas dock över avsaknaden av en stående integrationspolitik från de afghanska myndigheternas sida för att hantera de nuvarande återvändande. Parlamentet är övertygat om att ordentlig återintegration av återvändande, särskilt barn, som måste garanteras tillgång till grundskole- och gymnasieutbildning, är avgörande för att säkra stabilitet i landet och att personer som har återvänt inte har utsatts för våld eller tvång under återvändandeförfarandena.

72.  Europaparlamentet understryker att 5,5 miljoner människor enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) är i behov av humanitärt bistånd i Afghanistan, däribland internflyktingar på grund av konflikter eller torka, och betonar att torkan har lett till tvångsförflyttning av över 250 000 människor i landets norra och västra delar. Parlamentet konstaterar att endast 33,5 % av åtgärdsplanen för humanitärt bistånd är finansierad, och uppmanar därför bestämt unionen och dess medlemsstater att intensifiera sina ansträngningar för att ta itu med viktiga humanitära utmaningar och mänskliga behov, och att särskilt ta hänsyn till utsatta personer, såsom personer som befinner sig i svårtillgängliga områden.

73.  Europaparlamentet beklagar att, trots att det i artikel 28.4 i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling fastställs att parterna bör ingå ett återtagandeavtal, inget formellt avtal har uppnåtts, endast det informella samarbetsavtalet ”Joint Way Forward”. Parlamentet anser att det är viktigt att alla avtal angående återtagande formaliseras för att säkra demokratiskt ansvarstagande. Parlamentet beklagar bristen på parlamentarisk tillsyn och demokratisk kontroll när det gäller ingåendet av samarbetsavtalet ”Joint Way Forward” och betonar vikten av att föra en kontinuerlig dialog med de relevanta aktörerna för att hitta en hållbar lösning för den regionala dimensionen i frågan om afghanska flyktingar.

74.  Europaparlamentet beklagar migrationsvågen från Afghanistan till väst, i synnerhet utbildade personer och unga människor, på grund av bristen på framtidsutsikter i landet. Parlamentet framhåller det EU-bistånd som betalas ut i Pakistan och Iran för att förbättra afghanska emigranters liv. Parlamentet uppmanar dessa länder att inte utvisa dessa personer, vilket skulle kunna ha en kraftigt negativ inverkan på Afghanistans stabilitet och ekonomi. Parlamentet uppmanar bestämt till att återsändandet av flyktingarna till deras hem organiseras på ett säkert, ordnat och frivilligt sätt.

75.  Europaparlamentet lovordar Europeiska kommissionens upprättande av ett stort projekt år 2016 för att återintegrera återvändande migranter på ett bättre sätt i Afghanistan, Bangladesh och Pakistan med 72 miljoner euro som öronmärkts särskilt för Afghanistan mellan 2016 och 2020.

76.  Europaparlamentet framhåller att EU:s utvecklingsbistånd till Afghanistan inte endast bör ses ur ett migrations- och gränsförvaltningsperspektiv, och anser att man genom utvecklingsbiståndet på ett effektivt sätt bör ta itu med de grundläggande orsakerna till migration.

Sektoriellt samarbete

77.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att presentera omfattande strategier för varje sektor i syfte att säkerställa en bred utveckling inom alla områden för samarbete med Afghanistan.

78.  Europaparlamentet efterfrågar att ansträngningar görs för att dra nytta av EU:s erfarenhet inom kapacitetsuppbyggnad, offentlig förvaltning och reform av offentliga tjänster. Parlamentet betonar det brådskande behovet av förbättrad förvaltning på skatteområdet. Parlamentet efterlyser stöd till organisationer i det civila samhället, med full respekt för deras olika etniska, religiösa, sociala eller politiska bakgrund.

79.  Europaparlamentet understryker att jordbruket står för 50 % av inkomsten för Afghanistans befolkning och en fjärdedel av dess BNP. Parlamentet noterar att EU har åtagit sig att spendera 1,4 miljarder euro mellan 2014 och 2020 på utvecklingsprojekt i landsbygdsområden. Parlamentet noterar vidare att dessa projekt är avgörande för att se till att jordbrukare inte börjar delta i den svarta ekonomin.

80.  Europaparlamentet noterar att 80 % av den afghanska befolkningen bedriver självhushållsjordbruk i en miljö som är ogynnsam för jordbruk, med bristfälliga bevattningsmetoder. Parlamentet stöder kraftfullare åtgärder för att garantera livsmedelstryggheten.

81.  Europaparlamentet noterar bekymrat den rådande torkan i Afghanistan, som är den svåraste på flera årtionden och som hotar människor, djur och jordbruk. Parlamentet uttrycker även oro över de ofta återkommande naturkatastroferna, t.ex. snabba översvämningsförlopp, jordskalv, jordskred och bistra vintrar.

82.  Europaparlamentet noterar bekymrat att skador på jordbruksprodukter, t.ex. vete, kan leda till tvångsförflyttning, fattigdom, svält, och i vissa fall övergång till den svarta marknaden, och noterar även att tre miljoner människor löper extremt hög risk att drabbas av förlust av livsmedelstrygghet och försörjningsmöjligheter.

83.  Europaparlamentet erkänner att en överföring av mer av värdekedjan för bearbetning av livsmedel tillbaka till Afghanistan skulle kunna öka inkomsterna för familjer, öka livsmedelstryggheten, minska livsmedelskostnaderna och tillhandahålla fler sysselsättningsmöjligheter.

84.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att upprätthålla sina ansträngningar för att förbättra hälso- och sjukvården i Afghanistan och betonar vikten av vaccination för alla, i synnerhet dem som är särskilt sårbara för sjukdomar, såsom barn.

85.  Europaparlamentet välkomnar att grundläggande tillgång till hälso- och sjukvård har ökat från 9 % till över 57 %, att den förväntade livslängden har ökat från 44 år till 60 år och att dessa förbättringar möjliggjordes genom bidrag från EU, enskilda medlemsstater samt det internationella samfundet. Mot bakgrund av dessa prestationer erkänner parlamentet att mer återstår att göra för att fortsätta att höja medellivslängden och sänka dödligheten hos födande kvinnor samt hos nyfödda barn.

86.  Europaparlamentet fördömer starkt det korrupta agerandet inom det afghanska hälso- och sjukvårdssystemet, t.ex. importen av olagliga läkemedel, och uppmanar bestämt EU att fortsätta att utöva påtryckningar på den afghanska regeringen att göra mer för att förhindra sådant korrupt agerande.

87.  Europaparlamentet erinrar om behovet av utbildad hälso- och sjukvårdspersonal i Afghanistan och uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att föra in hälso- och sjukvårdspersonal som kan utbilda lokala läkare och medicinsk personal.

88.  Europaparlamentet noterar att människohandel och smuggling av migranter skadar samtliga sidor, i synnerhet det afghanska samhället. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av befintliga avtal, inbegripet när det gäller utbyte av information, för att nedmontera de transnationella kriminella nätverk som gynnas av instabilitet och svaga institutioner.

Genomförande av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling

89.  Europaparlamentet välkomnar samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling som det första avtalsförhållandet mellan EU och Afghanistan.

90.  Europaparlamentet noterar att samarbetsavtalet utgör grunden för utveckling av förbindelserna på olika områden såsom rättsstatlighet, hälsa, landsbygdsutveckling, utbildning, vetenskap och teknik, bekämpning av korruption, penningtvätt, finansiering av terrorism, organiserad brottslighet och narkotika, migration, nukleärt fysiskt skydd, icke-spridning av massförstörelsevapen och klimatförändringar.

91.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av organen för gemensamt samarbete på verkställande nivå, med tonvikt på att hålla regelbundna dialoger i politiska frågor, inklusive mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och barns rättigheter, vilka är väsentliga inslag i detta avtal, och på att hantera utmaningar och skapa möjligheter för ett starkare partnerskap.

92.  Europaparlamentet uttrycker oro över att samarbetsavtalet saknar bestämmelser om gemensam parlamentarisk kontroll av dess genomförande. Parlamentet framhäver den roll som Europaparlamentet, medlemsstaternas parlament och Afghanistans parlament spelar när det gäller att övervaka samarbetsavtalets genomförande.

93.  Europaparlamentet noterar ersättningen av EU:s särskilda representant för Afghanistan med ett särskilt sändebud från och med september 2017, i överensstämmelse med Europeiska utrikestjänstens struktur.

94.  Europaparlamentet beklagar att rådet gick vidare med ett beslut om provisorisk tillämpning inom områden som är underställda parlamentets godkännande, särskilt kapitlet om samarbete inom handel och investeringsfrågor, som faller inom EU:s exklusiva befogenheter, i stället för att begära ratificering tidigt i processen, innan detta steg. Parlamentet anser att detta beslut strider mot principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i EU-fördraget, och undergräver parlamentets lagstadgade rättigheter och skyldigheter.

o
o   o

95.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda sändebud för Afghanistan samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Islamiska republiken Afghanistan.

(1) EUT L 67, 14.3.2017, s. 3.
(2) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA-PROV(2019)0169.
(3) EUT C 65, 19.2.2016, s. 133.
(4) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 108.
(5) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 55.
(6) EUT C 378, 9.11.2017, s. 73.
(7) EUT C 349, 17.10.2017, s. 41.
(8) EUT C 366, 27.10.2017, s. 129.
(9) EUT C 66, 21.2.2018, s. 17.
(10) EUT C 298, 23.8.2018, s. 39.
(11) EUT C 337, 20.9.2018, s. 48.
(12) EUT C 369, 11.10.2018, s. 85.
(13) Rådets beslut av den 10 november 2011 (16146/11 och 16147/11).
(14) EASO Country of Origin Information Report, Afghanistan Security Situation - Update, maj 2018, https://coi.easo.europa.eu/administration/easo/PLib/Afghanistan-security_situation_2018.pdf
(15) Kvartalsrapport från Förenta staternas särskilda generalinspektör för återuppbyggnad i Afghanistan till Förenta staternas kongress av den 30 oktober 2018, https://www.sigar.mil/pdf/quarterlyreports/2018-10-30qr.pdf
(16) https://www.unodc.org/unodc/en/frontpage/2018/May/last-years-record-opium-production-in-afghanistan-threatens-sustainable-development--latest-survey-reveals.html


Deltagande av Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein i eu-Lisa ***
PDF 126kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av avtalet mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Konungariket Norge, Republiken Island, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, om dessa staters deltagande i Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (15832/2018 – C8-0035/2019 – 2018/0316(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0171A8-0081/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15832/2018),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge, Republiken Island, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein (12367/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 74, 77.2 a, 77.2 b, 78.2 e, 79.2 c, 82.1 d, 85.1, 87.2 a och 88.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0035/2018),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0081/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein.


Räckvidden och mandatet för EU:s särskilda representanter
PDF 159kWORD 50k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 mars 2019 om Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om räckvidden och mandatet för EU:s särskilda representanter (2018/2116(INI))
P8_TA-PROV(2019)0172A8-0171/2019

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 21, 33 och 36 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(1),

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politisk ansvarighet(2),

–  med beaktande av de årliga rapporterna från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av anvisningarna för utnämning, mandat och finansiering av EU:s särskilda representanter av den 9 juli 2007 och rådets not (7510/14) av den 11 mars 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om förslaget till rådets beslut om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(3),

–  med beaktande av dokumentet En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten den 28 juni 2016, och de efterföljande rapporterna om dess genomförande,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som rådet antog 2013,

–  med beaktande av Helsingforsslutakten från 1975 från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och alla principer däri, som är en grundläggande handling för den europeiska och den bredare regionala säkerhetsordningen,

–  med beaktande av sina resolutioner om de årliga rapporterna från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av sina resolutioner om EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord(5),

–  med beaktande av sina resolutioner om Ukraina, där tillsättande av en särskild EU‑representant för Krimhalvön och Donbassregionen efterfrågas,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter(6),

–  med beaktande av artiklarna 110 och 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0171/2019), och av följande skäl:

A.  EU har som mål att bli en starkare global aktör – inte enbart ekonomiskt utan också politiskt – och strävar genom sina åtgärder och sin politik efter att bidra till att upprätthålla internationell fred och säkerhet och en regelbaserad världsordning.

B.  EU:s särskilda representanter (nedan kallade de särskilda representanterna) utses av rådet på förslag av vice ordföranden/den höga representanten, med mandat att främja särskilda mål av politisk eller säkerhetsmässig karaktär med specifik tematisk eller geografisk inriktning. De har visat sig vara ett värdefullt och flexibelt instrument för EU:s diplomati, eftersom de kan förkroppsliga och företräda EU i viktiga områden och situationer, med uppbackning från samtliga medlemsstater. Flexibiliteten i de särskilda representanternas mandat innebär att de är operativa verktyg som kan aktiveras snabbt när det uppstår oro i vissa länder eller i fråga om vissa teman.

C.  Eftersom de särskilda representanterna återkommande är närvarande på fältet är de särskilt väl positionerade för att upprätta en dialog med det civila samhället och lokala aktörer samt genomföra forskning på plats. Denna konkreta erfarenhet gör att de kan bidra på ett konstruktivt sätt till utformningen av politik och strategier.

D.  EU har för närvarande fem särskilda regionala representanter (för Afrikas horn, Sahel, Centralasien, fredsprocessen i Mellanöstern samt Sydkaukasien och krisen i Georgien), två särskilda landsspecifika representanter (för Kosovo och Bosnien och Hercegovina) och en särskild representant med tematisk inriktning, närmare bestämt för mänskliga rättigheter.

E.  För närvarande är bara två av åtta särskilda representanter kvinnor.

F.  I fråga om de särskilda representanter som har utsetts för specifika länder har deras dubbla funktioner – i och med att de samtidigt varit chefer för EU:s delegation till det berörda landet – bidragit till att EU:s närvaro utomlands präglats av enhetlighet och effektivitet. Att använda ytterligare särskilda landsspecifika representanter måste göras på ett sätt som är förenligt med EU:s strategier för yttre åtgärder, med tanke på att EU:s delegationer har stärkts genom Lissabonfördraget och därmed fått ansvaret för samordningen av alla EU-åtgärder på plats, inbegripet politik inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

G.  Det finns andra högt prioriterade områden och konflikter, inbegripet i EU:s omedelbara närområde, som kräver särskild uppmärksamhet, större inblandning och bättre synlighet för EU, till exempel Rysslands aggression i Ukraina och den olagliga ockupationen av Krimhalvön.

H.  De särskilda representanterna har visat sig vara användbara, särskilt när de för politiska högnivådialoger och när det gäller deras förmåga att nå ut till partner på hög nivå i mycket känsliga politiska miljöer.

I.  De särskilda representanterna finansieras genom budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med Europaparlamentets medbeslutande, och är ansvariga för budgetgenomförandet gentemot kommissionen.

J.  Vice ordföranden/den höga representanten har åtagit sig att svara positivt på Europaparlamentets begäranden om att få höra nyligen utsedda särskilda representanter innan de tillträder sina tjänster och att underlätta regelbundna genomgångar i Europaparlamentet från de särskilda representanternas sida.

K.  De särskilda representanterna väljs bland personer som tidigare har innehaft höga diplomatiska eller politiska uppdrag i sitt land eller i internationella organisationer. De har en hög grad av flexibilitet och egen bestämmanderätt i utövandet av sitt mandat, vilket kan göra det lättare att nå uppställda mål, genomföra strategier och skapa mervärde för EU.

L.  De särskilda representanternas viktigaste roll är att bidra till sammanhållning, konsekvens, enhetlighet och effektivitet i EU:s yttre åtgärder och representation. De fungerar som ett bevis på EU:s intresse för ett visst land, en viss region eller ett visst tematiskt område och stärker dess synlighet samt bidrar till att genomföra en viss EU‑strategi eller EU-policy gentemot det land, den region eller det tematiska område som omfattas av mandatet.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

I fråga om mandatet

I fråga om verktygen

I fråga om den personliga profilen

I fråga om de områden som omfattas

I fråga om samverkan och samarbete

   a) att presentera en strategisk reflektion över användningen av de särskilda representanterna samt deras roll, mandat och bidrag mot bakgrund av genomförandet av EU:s globala strategi,
   b) att säkerställa att de särskilda representanterna utses endast om det finns ett klart mervärde i att använda detta instrument, dvs. om deras uppgifter inte kan utföras effektivt av befintliga strukturer inom Europeiska utrikestjänsten, inbegripet EU:s delegationer, eller inom kommissionen,
   c) att säkerställa att de särskilda representanterna i första hand används för att intensifiera EU:s konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder samt genomförande av EU:s strategier, särskilt genom medling och underlättande av dialog, och för att främja EU:s politiska mål på särskilda tematiska områden, allt inom området för de yttre förbindelserna och med respekt för internationell rätt,
   d) att undvika ett mångfaldigande av de särskilda representanterna och en fragmentering av deras mandat, vilket skulle ge upphov till överlappning med andra EU-institutioner och ökade kostnader för samordning,
   e) att säkerställa att de särskilda representanternas mandat och åtgärder vid hantering av regional säkerhet och konfliktförebyggande samt medling i och lösning av konflikter vägleds av de principer i internationell rätt som anges i Helsingforsslutakten från 1975 och andra viktiga normer i internationell rätt, samt av fredlig lösning av tvister, som en central del av den europeiska säkerhetsordningen och i enlighet med vad som betonas i EU:s globala strategi; och att de efterlever alla regler och all politik som antas av EU i fråga om den region eller konflikt som omfattas av deras ansvarsområde,
   f) att överväga alla möjliga sätt att stärka rollen för de särskilda representanterna som ett effektivt verktyg för EU:s utrikespolitik, med förmåga att utveckla och främja EU:s utrikespolitiska initiativ och bidra till synergieffekter, särskilt genom att säkerställa att de särskilda representanterna kan resa fritt inom det område som omfattas av deras mandat, inbegripet konfliktzoner, för ett effektivt genomförande av deras uppgifter,
   g) att garantera större öppenhet och synlighet när det gäller de särskilda representanternas arbete, däribland genom offentlig rapportering om landsbesök, arbetsprogram och prioriteringar samt inrättande av enskilda webbplatser så att allmänheten kan granska deras arbete,
   h) att stärka de tillgångar som utgör mervärdet med de särskilda representanterna – närmare bestämt legitimitet som bygger på uppbackning från vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna, landsspecifika/regionala/tematiska ansvarsområden, politisk tyngd, flexibilitet och en ökning av EU:s närvaro och synlighet i partnerländer vilket stärker EU:s ställning som en verkningsfull internationell aktör,
   i) att tillåta en tillräckligt lång mandatperiod för att skapa ett perspektiv som gör det möjligt att såväl anställa kvalificerad och erfaren personal som genomföra mandatet samt bygga upp förtroende med partner, upprätta nätverk och påverka processer; att säkerställa en regelbunden översyn i linje med utvecklingen i landet/regionen eller inom området i fråga och även möjliggöra en förlängning av mandatet om omständigheterna så kräver,
   j) att bidra till genomförandet av EU:s politik eller strategi avseende det område som mandatet gäller, och till utarbetande eller översyn av strategier eller politik,
   k) att säkerställa att konfliktförebyggande och konfliktlösning, medling och underlättande av dialog samt grundläggande friheter, mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatlighet och jämställdhet mellan kvinnor och män betraktas som övergripande prioriteringar och därmed centrala hörnstenar i de särskilda representanternas mandat, och att adekvat rapportering om vidtagna åtgärder på dessa områden säkerställs,
   l) att kräva utvärderings- och övervakningsförfaranden för uppnådda resultat, hinder som uppstått, angivande av centrala utmaningar, bidrag till utformningen av politiken och bedömning av samordningen av de särskilda representanternas verksamhet med andra EU-aktörer, i syfte att främja utbyte av bästa praxis mellan de särskilda representanterna liksom att bedöma resultat och överväga förlängningar och översyner av mandaten,
   m) att säkerställa att mandatet för Centralasien är förenligt med 2007 års EU-strategi för Centralasien, vilken sågs över 2015 för att stärka unionens ändamålsenlighet och synlighet i regionen,
   n) att införa en omfattande karenstid för särskilda representanter i syfte att säkerställa att striktast möjliga etiska normer tillämpas vid intressekonflikter,
   o) att säkerställa att Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor deltar i utformningen av de särskilda representanternas mandat, både nya och förlängda,
   p) att upprätthålla den flexibilitet och det oberoende som de särskilda representanterna för närvarande har som ett särskilt instrument inom Gusp med en separat finansieringskälla och särskilt goda förbindelser med rådet; men också att samtidigt stärka samordnings- och rapporteringsförbindelserna med Europeiska utrikestjänstens berörda verkställande direktorat (regionala, tematiska och GSFP- och krishanteringsrelaterade sådana) och med de berörda generaldirektoraten vid kommissionen; att säkerställa ett snabbt och insynsvänligt förfarande för utnämning och godkännande,
   q) att åtgärda bristerna i upprätthållandet av det institutionella minnet och av kontinuiteten mellan avgående och nya särskilda representanter genom att stärka det logistiska och administrativa stödet från Europeiska utrikestjänsten, inbegripet arkivering, och genom att i första hand skicka politiska rådgivare från Europeiska utrikestjänsten och andra EU-institutioner, enligt vad som är lämpligt, för att ingå i de särskilda representanternas staber,
   r) att till särskilda representanter utse personer med omfattande diplomatisk och politisk sakkunskap och en lämplig profil, så att man framför allt ser till att de har den politiska tyngd som krävs för att upprätta förbindelser och få till stånd ömsesidigt förtroende med motparter på hög nivå; att i detta avseende dra nytta av det befintliga beståndet i hela EU av personer med politisk och diplomatisk erfarenhet; att ta hänsyn till könsfördelning och geografisk balans; att säkerställa att beslutet att utse en viss person fattas på ett öppet sätt och först efter bekräftelse på att kandidaten uppfyller kriterierna, särskilt i fråga om potentiella intressekonflikter och att kandidaten lever upp till normerna för etiskt uppförande,
   s) att säkerställa att utnämningar av särskilda representanter kan godkännas endast efter ett positivt utlåtande från Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor,
   t) att göra uppgifter om och motiveringar till val av kandidater mer lättillgängliga,
   u) att inrikta de särskilda representanternas mandat på att stärka den regionala säkerheten och förebygga och lösa konflikter, särskilt genom underlättande av dialog och medling, där EU:s engagemang kan ge ett mervärde; att i fall med tematiskt fokus säkerställa att utnämnandet av en särskild representant inte undergräver – eller medför dubbelarbete i förhållande till – kommissionens och Europeiska utrikestjänstens roll,
   v) att, med hänsyn till de särskilda representanternas roll som ett särskilt diplomatiskt verktyg inom ramen för EU:s yttre åtgärder och med medvetenhet om behovet av stabilitet i EU:s östra grannskap, uppmuntra de särskilda representanterna att utveckla allt närmare förbindelser med de länder som påverkas av utdragna konflikter, med betoning av det starka behovet av att EU:s särskilda representanter bidrar till en fredlig lösning av konflikter i EU:s grannskap,
   w) att välkomna utnämnandet av en ny särskild representant för mänskliga rättigheter och ge sitt erkännande åt den tidigare innehavaren av befattningen, som med framgång har fullgjort sin uppgift att förbättra effektiviteten och i högre grad synliggöra EU:s politik för mänskliga rättigheter; Europaparlamentet konstaterar att befattningens ansvarsområde har utvidgats till att omfatta främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt och främjande av stöd till internationell straffrätt.
   x) att utöka kapaciteten och rollen för den särskilda representanten för mänskliga rättigheter, med beaktande av att denna roll har ett världsomspännande mandat och därför kräver och förutsätter politisk dialog med tredjeländer, relevanta partner, näringslivet, det civila samhället och internationell och regionala organisationer, samt åtgärder i relevanta internationella forum,
   y) att med medvetenhet om vikten av att inte avsevärt öka antalet särskilda representanter, vilket annars skulle äventyra deras särart, fasa ut mandaten för de nuvarande landsspecifika särskilda representanterna och – i avvaktan av den övergripande ansvarsfördelningen vid den nästkommande kommissionen och utrikestjänsten – överväga att utnämna regionala särskilda representanter; att överväga att utse tematiska särskilda representanter för internationell samordning av kampen mot klimatförändringar, internationell humanitär rätt och internationell rättvisa samt nedrustning och icke-spridning – i det sistnämnda fallet att ta över efter EU:s nuvarande särskilda sändebud för detta område,
   z) att utse en ny särskild representant för Ukraina, med särskild inriktning på Krimhalvön och Donbassregionen, med ansvar för att övervaka situationen i fråga om mänskliga rättigheter i ockuperade territorier, genomförandet av Minskavtalen och nedtrappningen i Azovska sjön samt att främja internflyktingars rättigheter, såsom Europaparlamentet tidigare har efterfrågat i sina resolutioner,
   aa) att stärka samverkan och samordning mellan de särskilda representanterna, de olika EU-institutionerna, det civila samhället och medlemsstaterna för att uppnå största möjliga synergieffekter och ett konsekvent engagemang från alla aktörers sida; att stärka de särskilda representanternas deltagande i EU:s system för tidig varning för konflikter; att säkerställa att det inte finns någon överlappning med andra diplomatiska högnivåaktörer såsom EU:s särskilda sändebud; och att säkerställa samarbete med andra likasinnade partner och sändebud, inbegripet sådana som utses av FN, Nato och Förenta staterna,
   ab) att, med tanke på att Europaparlamentet är medlagstiftare för den civila delen av Gusp-budgeten, som förvaltas av tjänsten för utrikespolitiska instrument (FPI), stärka parlamentets tillsyn över de särskilda representanternas verksamhet och öka deras ansvarsskyldighet samt insynen i deras arbete, och påminna om att detta mål kan uppnås genom att regelbundet dela information om de särskilda representanternas genomförande av sina mandat, deras arbete och resultat och de utmaningar de har att hantera, genom regelbundna och minst årliga möten och diskussioner mellan de särskilda representanterna och relevanta organ inom Europaparlamentet, framför allt utskottet för utrikesfrågor och underutskotten för mänskliga rättigheter respektive för säkerhet och försvar, samt genom att till Europaparlamentet systematiskt dela med sig av rapporter och landstrategier som EU:s särskilda representanter skickar till kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) vid rådet samt till Europeiska utrikestjänsten; och att för detta ändamål vidhålla att dessa handlingar omfattas av det interinstitutionella avtalet avseende Gusp,
   ac) att uppmuntra samverkan och underlätta dialog med det civila samhället och medborgarna, i regioner som omfattas av särskilda representanter, som en del av den förebyggande diplomati- och medlingsprocessen och även för att stärka EU:s synlighet; att särskilt säkerställa att de särskilda representanterna visar prov på ett aktivt engagemang gentemot det civila samhällets aktörer, människorättsförsvarare eller kritiska röster, som kan leva under hot eller vara måltavlor för lokala myndigheter.

2.  Europaparlamentet rekommenderar att nästa Europaparlament bör kräva ett åtagande från den nya vice ordföranden/höga representanten om att inom de första sex månaderna av sitt mandat utarbeta en strategisk reflektion över användningen av de särskilda representanterna, i samband med genomförandet av den globala strategin och i linje med de principer och rekommendationer som anges ovan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till EU:s särskilda representanter.

(1) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30.
(2) EUT C 210, 3.8.2010, s. 1.
(3) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 454.
(4) EUT C 356, 4.10.2018, s. 130.
(5) EUT C 334, 19.9.2018, s. 69. .
(6) EUT C 332E, 15.11.2013, s. 114.


Tillgänglighetskrav för produkter och tjänster ***I
PDF 374kWORD 120k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615 – C8-0387/2015 – 2015/0278(COD))
P8_TA-PROV(2019)0173A8-0188/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0615),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0387/2015),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för transport och turism, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0188/2017), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster

P8_TC1-COD(2015)0278


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Syftet med detta direktiv är att bidra till en väl fungerande inre marknad genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för vissa produkter och tjänster och särskilt genom att undanröja och förebygga hinder för den fria rörligheten för vissa tillgängliga produkter och tjänster som uppstår på grund av olika tillgänglighetskrav i medlemsstaterna. Detta skulle öka tillgången på tillgängliga produkter och tjänster den inre marknaden och göra relevant information mer tillgänglig.

(2)  Efterfrågan på tillgängliga produkter och tjänster är stor och antalet personer med funktionsnedsättning förväntas öka avsevärt ▌. En miljö där produkter och tjänster är mer tillgängliga möjliggör ett mer inkluderande samhälle och underlättar självständigt boende för personer med funktionsnedsättning. I det här sammanhanget bör man ha i åtanke att funktionsnedsättning är vanligare bland kvinnor än bland män i unionen.

(3)  I detta direktiv definieras personer med funktionsnedsättning i linje med Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs den 13 december 2006 (nedan kallad konventionen), i vilken unionen är part sedan den 21 januari 2011 och vilken alla medlemsstater har ratificerat. Enligt konventionen innefattar personer med funktionsnedsättning ” personer som har någon varaktig fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning som i samspel med olika hinder kan hindra dem från att fullt ut och effektivt delta i samhället på lika villkor som andra”. Detta direktiv främjar ett fullt och effektivt deltagande på lika villkor genom att förbättra tillgången till konventionella produkter och tjänster som genom sin ursprungliga utformning eller senare anpassning tillgodoser de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning.

(4)  Detta direktiv skulle gynna även andra personer som har funktionsbegränsningar, såsom äldre personer, gravida kvinnor och personer som reser med bagage. Med begreppet ”personer med funktionsbegränsning” avses i detta direktiv personer som har någon varaktig eller tillfällig fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning, åldersrelaterad funktionsnedsättning eller annan nedsättning på grund av kroppens funktion som i samspel med olika hinder leder till begränsad tillgång till produkter och tjänster för dessa personer och skapar en situation som kräver att dessa produkter och tjänster anpassas efter personernas särskilda behov.

(5)  Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar med avseende på produkters och tjänsters tillgänglighet för personer med ▌funktionsnedsättning ▌skapar hinder för den fria rörligheten för produkter och tjänster ▌och snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. För vissa produkter och tjänster kommer dessa skillnader sannolikt att öka i unionen efter konventionens ikraftträdande. Ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, drabbas särskilt mycket av sådana hinder.

(6)  På grund av skillnader i de nationella tillgänglighetskraven hindras särskilt enskilda företagare, små och medelstora företag och mikroföretag från att delta i affärsprojekt utanför den inhemska marknaden. De nationella, eller till och med regionala eller lokala, tillgänglighetskrav som medlemsstaterna har infört skiljer sig för närvarande åt både vad gäller täckning och detaljnivå. Dessa skillnader har negativ inverkan på konkurrenskraften och tillväxten, på grund av de extrakostnader som uppstår i samband med utveckling och marknadsföring av tillgängliga produkter och tjänster för varje nationell marknad.

(7)  Konsumenter som köper tillgängliga produkter och tjänster och tekniska hjälpmedel får betala höga priser på grund av den begränsade konkurrensen bland leverantörerna. De potentiella fördelarna som kommer av att utbyta erfarenheter med nationella och internationella kollegor vad gäller anpassning till den samhälleliga och tekniska utvecklingen minskar på grund av de splittrade nationella reglerna.

(8)  För att den inre marknaden ska fungera väl måste man tillnärma de nationella åtgärderna på unionsnivå för att sätta stopp för splittringen på marknaden för tillgängliga produkter och tjänster, för att skapa stordriftsfördelar, för att underlätta gränsöverskridande handel och rörlighet och för att hjälpa de ekonomiska aktörerna att koncentrera resurser på innovation i stället för att använda dem till att täcka kostnader som uppstår på grund av splittrad lagstiftning inom unionen.

(9)  Fördelarna med harmonisering av tillgänglighetskraven för den inre marknaden har visats genom tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU(5) om hissar och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009(6) inom transportområdet.

(10)  I förklaring nr 22, vad gäller personer med funktionsnedsättning, till Amsterdamfördraget enades konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar om att unionens institutioner, när de utarbetar åtgärder enligt artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ska beakta funktionshindrade personers behov.

(11)  Det övergripande målet med kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 med titeln En strategi för en digital inre marknad i Europa är att uppnå hållbara ekonomiska och sociala fördelar från en sammankopplad digital inre marknad som därigenom underlättar handeln och ökar sysselsättningen inom unionen. Eftersom den gränsöverskridande näthandeln fortfarande är mycket begränsad har konsumenterna i unionen ännu inte tillgång till alla fördelar vad gäller priser och urval som den inre marknaden kan ge. Splittringen begränsar också efterfrågan på gränsöverskridande e-handelstransaktioner. Det behövs även samordnade åtgärder för att säkerställa att ▌elektroniskt innehåll, elektroniska kommunikationstjänster och åtkomst till audiovisuella medietjänster, är ▌helt tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Därför är det nödvändigt att harmonisera tillgänglighetskraven inom hela den digitala inre marknaden och säkerställa att alla invånare i EU kan dra fördel av den, oavsett förmåga.

(12)  Efter det att unionen blev part i konventionen har konventionens bestämmelser blivit en integrerad del av unionsrätten och är bindande för unionens institutioner och medlemsstaterna.

(13)  Parterna åläggs enligt konventionen att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång, på lika villkor som andra, till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IKT) och IKT-system, samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. Förenta nationernas kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har fastställt att det finns ett behov av att skapa ett regelverk med konkreta, verkställbara och tidsbundna riktmärken för övervakning av det successiva genomförandet av tillgängligheten.

(14)  I konventionen uppmanas dess parter att genomföra eller främja forskning om och utveckling av och främja tillgång till och användning av ny teknik, innefattande informations- och kommunikationsteknik, samt hjälpmedel som är lämpliga för personer med funktionsnedsättning. I konventionen uppmanas även till prioritering av teknik till överkomligt pris.

(15)  När konventionen träder i kraft i medlemsstaternas nationella rättsordningar innebär det att kompletterande nationella bestämmelser om tillgänglighet för produkter och tjänster måste antas. Utan unionsåtgärder skulle de bestämmelserna öka skillnaderna ytterligare mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar.

(16)  Det är därför nödvändigt att underlätta genomförandet av konventionen i EU genom att tillhandahålla gemensamma unionsregler. Detta direktiv hjälper också medlemsstaterna i deras ansträngningar att på ett harmoniserat sätt uppfylla såväl sina nationella åtaganden som sina skyldigheter enligt konventionen när det gäller tillgänglighet.

(17)  I kommissionens meddelande av den 15 november 2010 med titeln EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EUanges, i linje med konventionen, tillgänglighet, en grundläggande förutsättning för delaktighet i samhället, som ett av åtta åtgärdsområden, och målet är att säkerställa tillgänglighet för produkter och tjänster.

(18)  Fastställandet av de produkter och tjänster som omfattas av detta direktiv baseras på en undersökning som genomfördes samtidigt som konsekvensbedömningen utarbetades och där man fastställde vilka produkter och tjänster som är relevanta ▌för personer med funktionsnedsättning och ▌för vilka medlemsstaterna har antagit eller sannolikt kommer att anta olika nationella tillgänglighetskrav som stör den inre marknadens funktion.

(19)   För att säkerställa tillgänglighet för de tjänster som omfattas av detta direktiv bör även produkter som används vid tillhandahållandet av de tjänster med vilka konsumenterna interagerar omfattas av skyldigheten att uppfylla tillgänglighetskraven i detta direktiv.

(20)  Även om en tjänst eller en del av en tjänst lagts ut på underentreprenad till tredje part bör inte den tjänstens tillgänglighet äventyras, och tjänsteleverantörerna bör uppfylla skyldigheterna i detta direktiv. Tjänsteleverantörerna bör även säkerställa lämplig utbildning och fortbildning av sin personal så att den har kunskaper i hur man använder tillgängliga produkter och tjänster. Denna utbildning bör omfatta frågor som tillhandahållande av information, rådgivning och reklam.

(21)  Tillgänglighetskraven bör införas på det sätt som är minst betungande ▌för de ekonomiska aktörerna och medlemsstaterna ▌.

(22)  Det är ▌nödvändigt att ange tillgänglighetskrav för produkter och tjänster som omfattas av detta direktiv och som släpps ut på marknaden, så att deras fria rörlighet på den inre marknaden kan säkerställas.

(23)  Detta direktiv bör göra funktionella tillgänglighetskrav obligatoriska och de bör utformas som allmänna mål. Dessa krav bör vara tillräckligt exakta för att skapa rättsligt bindande skyldigheter och tillräckligt detaljerade för att det ska gå att bedöma överensstämmelsen i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl för de produkter och tjänster som omfattas av detta direktiv, samt lämna viss flexibilitet för att möjliggöra innovation.

(24)   Detta direktiv innehåller ett antal kriterier för funktionsprestanda som rör produkters och tjänsters driftslägen. Dessa kriterier är inte avsedda som ett allmänt alternativ till tillgänglighetskraven i detta direktiv utan bör endast användas under mycket specifika omständigheter. Dessa kriterier bör gälla särskilda funktioner eller egenskaper hos produkterna eller tjänsterna, i syfte att göra dem tillgängliga, om tillgänglighetskraven i detta direktiv inte rör en eller flera av dessa särskilda funktioner eller egenskaper. Om ett tillgänglighetskrav omfattar särskilda tekniska krav, och en alternativ teknisk lösning för dessa tekniska krav ges i produkten eller tjänsten, bör denna alternativa tekniska lösning dessutom fortfarande uppfylla de berörda tillgänglighetskraven, och bör resultera i likvärdig eller ökad tillgänglighet, genom tillämpning av relevanta kriterier för funktionsprestanda.

(25)  Detta direktiv bör omfatta datormaskinvarusystem med generella användningsområden som är avsedda för konsumenter. För att dessa system ska fungera på ett tillgängligt sätt bör deras operativsystem också vara tillgängliga. Sådana datormaskinvarusystem kännetecknas av att de har många olika funktioner och förmåga att, med lämplig programvara, utföra de flesta vanliga databehandlingsuppgifter som konsumenter efterfrågar och är avsedda att användas av konsumenter. Persondatorer, bland annat stationära datorer, bärbara datorer, smarttelefoner och datorplattor är exempel på sådana datormaskinvarusystem. Specialiserade datorer som är inbyggda i elektroniska konsumentprodukter utgör inte datormaskinvarusystem med generella användningsområden som är avsedda för konsumenter. Detta direktiv bör inte omfatta enskilda komponenter med särskilda funktioner i sig, till exempel moderkort eller minneskort, som används eller kan användas i ett sådant system.

(26)  Detta direktiv bör också omfatta betalningsterminaler, inklusive både deras maskinvara och deras programvara, samt vissa interaktiva självbetjäningsterminaler, inklusive både deras maskinvara och deras programvara, som är avsedda att användas för tillhandahållande av tjänster som omfattas av detta direktiv, exempelvis bankomater, biljettförsäljningsautomater som utfärdar fysiska biljetter som ger tillgång till tjänster, såsom resebiljettautomater och könummerautomater på bankkontor, incheckningsautomater och interaktiva självbetjäningsterminaler som tillhandahåller information, inbegripet interaktiva informationsskärmar.

(27)  Vissa interaktiva självbetjäningsterminaler som tillhandahåller information som är monterade som integrerade delar av fordon, luftfartyg, fartyg eller rullande materiel bör dock undantas från detta direktivs tillämpningsområde eftersom de utgör en del av dessa fordon, luftfartyg, fartyg eller rullande materiel som inte omfattas av detta direktiv.

(28)  Det ta direktiv bör också omfatta elektroniska kommunikationstjänster, inbegripet nödkommunikation, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972(7). För närvarande varierar de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att skapa tillgång för personer med funktionsnedsättning och de är inte harmoniserade inom hela den inre marknaden. Genom att säkerställa att samma tillgänglighetskrav gäller i hela unionen skapar man stordriftsfördelar för ekonomiska aktörer som har verksamhet i mer än en medlemsstat och underlättar effektiv tillgång för personer med funktionsnedsättning både i deras egen medlemsstat och när de reser mellan medlemsstaterna. För att elektroniska kommunikationstjänster, inbegripet nödkommunikation, ska vara tillgängliga bör leverantörerna, utöver tal, tillhandahålla realtidstext, och totalkonversationstjänst där video tillhandahålls av dem, och därmed säkerställa synkronisering av alla dessa kommunikationsmedel. Utöver kraven i det här direktivet bör medlemsstaterna, i enlighet med direktiv (EU) 2018/1972, kunna fastställa en leverantör av samtalsförmedlande tjänster som kan användas av personer med funktionsnedsättning.

(29)  Detta direktiv harmoniserar tillgänglighetskraven för elektroniska kommunikationstjänster och tillhörande produkter samt kompletterar direktiv (EU) 2018/1972 som fastställer krav på likvärdig tillgång och likvärdigt utbud för slutanvändare med funktionsnedsättning. Direktiv (EU) 2018/1972 fastställer också, inom ramen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, krav på överkomliga priser för tillgång till internet och talkommunikation och på överkomliga priser och tillgång med avseende på tillhörande terminalutrustning samt särskild utrustning och särskilda tjänster för konsumenter med funktionsnedsättning.

(30)  Detta direktiv bör också omfatta terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet som primärt är tänkt att användas för att få åtkomst till elektroniska kommunikationstjänster. Vid tillämpning av detta direktiv bör den utrustningen anses innefatta utrustning som används som en del av systemet för att få åtkomst till elektroniska kommunikationstjänster , exempelvis en router eller ett modem.

(31)  I detta direktiv bör med åtkomst till audiovisuella medietjänster avses att tillgång till audiovisuellt innehåll tillhandahålls liksom mekanismer som gör det möjligt för användare med funktionsnedsättning att använda tekniska hjälpmedel. Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster skulle kunna inbegripa webbplatser, webbaserade applikationer, digitalboxbaserade applikationer, nedladdningsbara applikationer, tjänster för mobila enheter, inklusive mobila applikationer och dithörande mediaspelare samt internetanslutna televisionstjänster. Tillgängligheten för audiovisuella medietjänster regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU(8), med undantag för tillgång till elektroniska programguider (EPG) som ingår i definitionen av tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster på vilka detta direktiv är tillämpligt.

(32)  I samband med luft-. buss-, järnvägs- och vattentransporttjänster för passagerare bör detta direktiv omfatta bland annat tillhandahållande av information om transporttjänster, inklusive reseinformation i realtid, via webbplatser, tjänster för mobila enheter , interaktiva informationsskärmar och interaktiva självbetjäningsterminaler som passagerare med funktionsnedsättning behöver för att kunna resa,. Detta skulle kunna innefatta information om tjänsteleverantörens persontrafikprodukter och persontrafiktjänster, information före resan, information under resan och information om resan ställs in eller blir försenad. Andra uppgifter kan även omfatta information om priser och erbjudanden.

(33)  Detta direktiv bör även omfatta webbplatser, tjänster för mobila enheter, inklusive mobila applikationer, som utvecklas eller tillhandahålls av persontrafikoperatörer inom detta direktivs tillämpningsområde, elektroniska biljettförsäljningstjänster, elektroniska biljetter och interaktiva självbetjäningsterminaler .

(34)  Fastställandet av detta direktivs tillämpningsområde vad gäller luft-, buss-, järnvägs- och vattentransporttjänster för passagerare bör grundas på befintlig sektorslagstiftning om passagerares rättigheter. Om detta direktiv inte tillämpas på vissa typer av transporttjänster bör medlemsstaterna uppmuntra tjänsteleverantörerna att tillämpa de relevanta tillgänglighetskrav i detta direktiv.

(35)  I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102(9) föreskrivs redan skyldigheter för offentliga myndigheter som tillhandahåller transporttjänster, inklusive stads-, förorts- och regionaltransporter , att göra sina webbplatser tillgängliga. Det här direktivet innehåller undantag för mikroföretag som tillhandahåller tjänster, däribland stads-, förorts- och regionaltransporter . Dessutom omfattar det här direktivet skyldigheter för att säkerställa att e-handelswebbplatser är tillgängliga. Eftersom det här direktivet innehåller skyldigheter för en stor majoritet av de privata leverantörerna av transporttjänster att göra sina webbplatser tillgängliga när de säljer biljetter online är det inte nödvändigt att i det här direktivet införa ytterligare krav för webbplatser för leverantörer av stads-, förorts- och regionaltransporter.

(36)  Vissa aspekter av tillgänglighetskraven, särskilt när det gäller bestämmelsen om information enligt detta direktiv, omfattas redan av befintlig unionslagstiftning på området för persontransporter . Detta inbegriper delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004(10), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006(11), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007(12), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010(13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011(14). Detta inbegriper även relevanta akter som antagits på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG(15). För att säkerställa rättslig samstämdhet bör tillgänglighetskraven i dessa förordningar och dessa akter fortsätta att tillämpas som förut. Ytterligare krav det här direktivet skulle dock komplettera befintliga krav och förbättra den inre marknadens funktion på transportområdet och gynna personer med funktionsnedsättning.

(37)  Vissa aspekter av transporttjänster bör inte omfattas av detta direktiv när de tillhandahålls utanför medlemsstaternas territorium, även om tjänsten har inriktats på unionsmarknaden. Med avseende på dessa aspekter bör en persontrafikoperatör enbart vara skyldig att säkerställa att kraven i detta direktiv uppfylls vad gäller den del av tjänsten som erbjuds inom unionens territorium. När det gäller lufttransporter bör emellertid unionslufttrafikföretag säkerställa att de tillämpliga kraven i detta direktiv uppfylls även på flygningar från en flygplats i ett tredjeland till en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium. Dessutom bör alla lufttrafikföretag, inbegripet de som inte är auktoriserade i unionen, säkerställa att de tillämpliga kraven i detta direktiv uppfylls i de fall då flygningar avgår från unionens territorium till ett tredjelands territorium.

(38)  Städernas myndigheter bör uppmuntras att integrera obehindrad tillgänglighet till stadstransporttjänster i sina planer för hållbar rörlighet i städer och att regelbundet offentliggöra förteckningar över bästa praxis för obehindrad tillgänglighet till kollektivtrafik och rörlighet i städer.

(39)  Unionsrätten om banktjänster och finansiella tjänster syftar till att skydda och ge information till konsumenterna av dessa tjänster i hela unionen, men omfattar inte tillgänglighetskrav. I syfte att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att använda dessa tjänster i hela unionen – inklusive sådana som tillhandahålls på webbplatser och via tjänster för mobila enheter, inklusive mobila applikationer –, att fatta välinformerade beslut, och att känna att de åtnjuter ett tillräckligt skydd på samma villkor som andra konsumenter samt säkerställa lika villkor för tjänsteleverantörer bör man i detta direktiv fastställa gemensamma tillgänglighetskrav för vissa banktjänster och finansiella tjänster som tillhandahålls konsumenter.

(40)  Lämpliga tillgänglighetskrav bör också gälla för identifieringsmetoder, elektroniska signaturer och betaltjänster, eftersom de är nödvändiga för att utföra konsumenternas banktransaktioner.

(41)  E-bokfiler bygger på en elektronisk datorkodning som möjliggör spridning av och sökning i ett intellektuellt verk som mestadels föreligger som text eller i grafisk form. Kodningens precisionsgrad bestämmer e-bokfilernas tillgänglighet, i synnerhet när det gäller klassificeringen av olika grundläggande beståndsdelar i verket och den standardiserade beskrivningen av dess struktur. Interoperabilitet i fråga om tillgänglighet bör maximera dessa filers kompatibilitet med olika användarprogram och med befintliga och framtida tekniska hjälpmedel. Särdragen när det gäller speciella volymer såsom serier, barnböcker och konstböcker bör beaktas när det gäller alla tillämpliga tillgänglighetskrav. Olika tillgänglighetskrav i medlemsstaterna skulle göra det svårt för utgivare och andra ekonomiska aktörer att dra nytta av fördelarna med den inre marknaden, skulle kunna skapa interoperabilitetsproblem med läsplattor och skulle begränsa tillgången för konsumenter med funktionsnedsättning. När det gäller e-böcker skulle begreppet tjänsteleverantör kunna inbegripa utgivare och andra ekonomiska aktörer som distribuerar dessa. Det är ett känt faktum att personer med funktionsnedsättning fortsätter att stå inför hinder när det gäller att få tillgång till innehåll som är skyddat av upphovsrätt och närstående rättigheter och att vissa åtgärder för att ta itu med denna situation redan har vidtagits till exempel genom antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1564(16) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1563(17), och att ytterligare unionsåtgärder i detta syfte skulle kunna vidtas i framtiden.

(42)  I detta direktiv definieras e-handelstjänster som en tjänst som tillhandahålls på distans, , genom webbplatser och tjänster för mobila enheter, på elektronisk väg och på individuell begäran av en konsument i syfte att ingå ett konsumentavtal. Med avseende på den definitionen avses med ”på distans” en tjänst som tillhandahålls utan att parterna är närvarande samtidigt, ”på elektronisk väg” en tjänst som sänds vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med hjälp av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av uppgifter, och som i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel, och ”på individuell begäran av en konsument” en tjänst som tillhandahålls på individuell begäran. Med tanke på e-handelstjänsternas ökade relevans och deras starkt tekniska karaktär är det viktigt med harmoniserade krav för deras tillgänglighet.

(43)  Skyldigheterna i detta direktiv beträffande E-handelstjänsternas tillgänglighet bör gälla internetförsäljning av alla produkter och tjänster och bör därför även gälla försäljning av en produkt eller tjänst som i sig omfattas av detta direktiv.

(44)  De åtgärder som avser tillgängligheten för mottagandet av nödkommunikation bör antas utan att det påverkar organisationen av alarmeringstjänsterna, vilket fortsatt omfattas av medlemsstaternas exklusiva befogenhets.

(45)  I enlighet med direktiv (EU) 2018/1972 ska medlemsstaterna säkerställa att tillträde för slutanvändare med funktionsnedsättning till alarmeringstjänster är tillgängligt via nödkommunikation och är likvärdigt med det tillträde som åtnjuts av andra slutanvändare, i enlighet med unionsrätten om harmonisering av tillgänglighetskraven för produkter och tjänster. Kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna eller andra behöriga myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning som reser i en annan medlemsstat har tillträde till alarmeringstjänster på likvärdiga villkor som andra slutanvändare, om detta är möjligt, utan förhandsregistrering. Dessa åtgärder syftar till att säkerställa interoperabilitet mellan medlemsstater och ska i största möjliga utsträckning bygga på europeiska standarder eller specifikationer som fastställts i enlighet med artikel 39 i direktiv (EU) 2018/1972. Sådana åtgärder hindrar inte medlemsstaterna från att anta ytterligare krav i syfte att nå de mål som fastställs i det direktivet. Som ett alternativ till att uppfylla tillgänglighetskraven vad gäller mottagandet av nödkommunikation för användare med funktionsnedsättning i enlighet med detta direktiv, bör medlemsstaterna kunna fastställa en tredjepartsleverantör av samtalsförmedlande tjänster som kan användas av personer med funktionsnedsättning för kommunikation med alarmeringscentralen, till dess att dessa alarmeringscentraler kan använda elektroniska kommunikationstjänster genom internetprotokoll för att säkerställa tillgänglighet för att ta emot nödkommunikation. De skyldigheter som anges i det här direktivet bör inte i något fall tolkas som att de begränsar eller minskar någon skyldighet till förmån för slutanvändare med funktionsnedsättning, inklusive likvärdig tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och alarmeringstjänster samt tillgänglighetsskyldigheter som anges i direktiv (EU) 2018/1972.

(46)  I direktiv (EU) 2016/2102 fastställs tillgänglighetskrav för offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer, samt andra tillhörande aspekter, i synnerhet krav som rör de berörda webbplatsernas och mobila applikationernas överensstämmelse. Det direktivet innehåller dock en specifik förteckning över undantag. Liknande undantag är relevanta för det här direktivet. Viss verksamhet som äger rum via den offentliga sektorns webbplatser och mobila applikationer, såsom persontrafiktjänster eller e-handelstjänster som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, bör dessutom uppfylla de tillämpliga tillgänglighetskraven i det här direktivet i syfte att säkerställa att internetförsäljningen av produkter och tjänster är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, oavsett om säljaren är en offentlig eller privat ekonomisk aktör. Tillgänglighetskraven i det här direktivet bör anpassas till kraven i direktiv (EU) 2016/2102, trots skillnader i exempelvis övervakning, rapportering och efterlevnadsåtgärder.

(47)  De fyra principerna för tillgänglighet i fråga om webbplatser och mobila applikationer, som används i direktiv (EU) 2016/2102, är följande: möjlighet att uppfatta, vilket innebär att information och komponenter i ett användargränssnitt måste presenteras för användare på sätt som de kan uppfatta; hanterbarhet, vilket innebär att komponenter i ett användargränssnitt och navigering måste vara hanterbara; begriplighet, vilket innebär att information och hantering av användargränssnittet måste vara begriplig; robust karaktär, vilket innebär att innehållet måste vara robust nog för att kunna tolkas på ett tillförlitligt sätt av ett brett spektrum av användarprogram, inklusive hjälpmedel. Dessa principer är även relevanta för det här direktivet.

(48)  Medlemsstaterna bör vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den fria rörligheten inom unionen för de produkter och tjänster som omfattas av detta direktiv och som uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven inte hindras av skäl som har att göra med tillgänglighetskraven.

(49)  I vissa situationer skulle gemensamma tillgänglighetskrav för den bebyggda miljön underlätta den fria rörligheten för de berörda tjänsterna och för personer med funktionsnedsättning. För att säkerställa överensstämmelse med de tillgänglighetskrav som fastställs i bilaga III bör detta direktiv göra det möjligt för medlemsstaterna att inkludera den bebyggda miljö som används vid tillhandahållandet av de tjänster som omfattas av direktivets tillämpningsområde.

(50)  Tillgänglighet bör uppnås genom systematiskt undanröjande och förebyggande av hinder, främst genom universell utformning eller design för alla, vilket bidrar till att säkerställa tillgång för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra. Enligt konventionen innebär det synsättet sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning. I linje med konventionen ska begreppet ”design för alla” inte utesluta hjälpmedel för enskilda grupper av personer med funktionsnedsättning där så behövs. Dessutom bör tillgänglighet inte utesluta skälig anpassning när så krävs i unionsrätten eller i nationell rätt. Tillgänglighet och design för alla bör tolkas i enlighet med den allmänna kommentar nr 2 (2014) om artikel 9: tillgänglighet som kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har utarbetat.

(51)  Produkter eller tjänster som omfattas av detta direktiv omfattas inte automatiskt av rådets direktiv 93/42/EEG(18). Vissa tekniska hjälpmedel som är medicintekniska produkter kan dock omfattas av det direktivet.

(52)  De flesta jobb i unionen tillhandahålls av små och medelstora företag och mikroföretag. De är oerhört viktiga för den framtida tillväxten men ställs ofta inför hinder i utvecklingen av sina produkter och tjänster, framför allt i ett gränsöverskridande sammanhang. Därför är det nödvändigt att underlätta arbetet för små och medelstora företag och mikroföretag genom att harmonisera de nationella bestämmelserna om tillgänglighet, samtidigt som de nödvändiga skyddsåtgärderna bibehålls.

(53)  För att mikroföretag och små och medelstora företag ska kunna gynnas av detta direktiv måste de verkligen uppfylla kraven i kommissionens rekommendation 2003/361/EG(19), och den relevant rättspraxisen, som syftar till att förhindra kringgående av dess regler.

(54)  I syfte att säkerställa enhetlighet i unionsrätten och samtidigt erkänna särdragen hos tillgänglighetskraven i detta direktiv bör detta direktiv grundas på Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG(20), eftersom det rör produkter som redan omfattas av andra unionsakter.

(55)  Alla ekonomiska aktörer som omfattas av detta direktiv och som ingår i leverans- och distributionskedjan bör säkerställa att de endast tillhandahåller sådana produkter på marknaden som överensstämmer med ▌detta direktiv. Detsamma bör gälla ekonomiska aktörer som tillhandahåller tjänster. Det är nödvändigt att göra en tydlig och proportionell fördelning av skyldigheterna i enlighet med varje ekonomisk aktörs roll i leverans- och distributionsprocessen.

(56)  De ekonomiska aktörerna bör, i förhållande till den roll de har i leveranskedjan, ansvara för att produkter och tjänster överensstämmer med erforderliga krav, för att säkerställa en hög nivå när det gäller skydd av tillgängligheten och för att garantera rättvis konkurrens på unionsmarknaden.

(57)  Skyldigheterna i detta direktiv bör tillämpas likvärdigt på ekonomiska aktörer i den offentliga sektorn och i den privata sektorn.

(58)  Tillverkaren, som besitter detaljkunskap om konstruktions- och tillverkningsprocessen, är den som bäst kan genomföra hela bedömningen av överensstämmelse. Samtidigt som ansvaret för produkters överensstämmelse ligger kvar hos tillverkaren bör marknadskontrollmyndigheterna spela en viktig roll i kontrollen av huruvida produkter som tillhandahålls i unionen är tillverkade i enlighet med unionsrätten.

(59)  Importörerna och distributörerna bör medverka i de nationella myndigheternas marknadskontroll och delta aktivt genom att förse de behöriga myndigheterna med alla nödvändiga uppgifter om den berörda produkten.

(60)  Importörerna bör säkerställa att de produkter från tredjeländer som förs in på unionsmarknaden överensstämmer med ▌ detta direktiv, och framför allt att tillverkarna har genomfört lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse avseende dessa produkter.

(61)  När en produkt släpps ut på marknaden bör importörerna på produkten ange sitt namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och kontaktadress.

(62)  Distributörerna bör säkerställa att deras hantering av produkten inte inverkar negativt på produktens överensstämmelse med tillgänglighetskraven i detta direktiv.

(63)  Alla ekonomiska aktörer som släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att det kan påverka överensstämmelsen med de tillämpliga kraven, bör anses vara tillverkare och bör därför överta tillverkarens skyldigheter.

(64)  Av proportionalitetsskäl bör tillgänglighetskraven endast gälla så länge de inte ålägger den berörda ekonomiska aktören en oproportionerligt stor börda eller kräver en ändring av produkterna och tjänsterna som skulle innebära en grundläggande ändring av dem mot bakgrund av detta direktiv. Det bör dock finnas mekanismer för att kontrollera berättigande till undantag från tillgänglighetskravens tillämplighet.

(65)  I detta direktiv bör principen "att först tänka småskaligt" följas och hänsyn tas till de administrativa bördor som små och medelstora företag ställs inför. Här bör mjuka regler fastställas när det gäller bedömning av överensstämmelse och även skyddsklausuler för ekonomiska aktörer, i stället för allmänna undantag och avvikelser för dessa företag. Följaktligen bör hänsyn tas till små och medelstora företags situation när man fastställer regler för urval och genomförande av de lämpligaste förfarandena för bedömning av överensstämmelse, och skyldigheten att bedöma överensstämmelse med tillgänglighetskrav bör begränsas så att den inte innebär en oproportionerligt stor börda för de små och medelstora företagen. Dessutom bör marknadskontrollmyndigheterna agera på ett proportionerligt sätt i förhållande till företagens storlek och den berörda tillverkningens inriktning på små serier eller på produkter som inte tillverkas seriemässigt, utan att skapa onödiga hinder för små och medelstora företag och utan att det urholkar skyddet av allmänintresset.

(66)  I undantagsfall bör de ekonomiska aktörerna – om tillgänglighetskraven i detta direktiv skulle ålägga de ekonomiska aktörerna en oproportionerligt stor börda –endast vara skyldiga att uppfylla kraven i den mån de inte medför en oproportionerligt stor börda. I sådana vederbörligen motiverade fall skulle det inte finnas någon rimlig möjlighet för en ekonomisk aktör att fullständigt tillämpa ett eller flera av de tillgänglighetskraven i detta direktiv. Den ekonomiska aktören bör emellertid göra en tjänst eller en produkt som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde så tillgänglig som möjligt genom att tillämpa dessa krav i den mån de inte medför en oproportionerligt stor börda. Dessa tillgänglighetskrav, som av den ekonomiska aktören inte ansågs medföra en oproportionerligt stor börda, bör vara fullständigt tillämpliga. Undantag från uppfyllandet av ett eller flera tillgänglighetskrav på grund av en oproportionerligt stor börda bör inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att begränsa denna börda i förhållande till den berörda särskilda produkten eller tjänsten i varje enskilt fall. Åtgärder som skulle medföra en oproportionerligt stor börda bör tolkas som åtgärder som skulle medföra en alltför stor organisatorisk eller ekonomisk börda för den ekonomiska aktören, samtidigt som man tar hänsyn till de sannolika fördelarna för personer med funktionsnedsättning i enlighet med de kriterier som fastställs i detta direktiv. Kriterier som grundas på dessa överväganden bör fastställas för att göra det möjligt för både ekonomiska aktörer och berörda myndigheter att jämföra olika situationer och på ett systematiskt sätt bedöma om en oproportionerligt stor börda förekommer. Endast berättigade skäl bör beaktas när man bedömer i vilken utsträckning tillgänglighetskraven inte kan uppfyllas eftersom de skulle leda till en oproportionerligt stor börda. Avsaknad av prioriteringar, tidsbrist eller bristande kunskaper bör inte anses vara berättigade skäl.

(67)  Vid den övergripande bedömningen av om en oproportionerligt stor börda föreligger bör de kriterier som anges i bilaga VI användas. Bedömningen av om en oproportionerligt stor börda föreligger bör dokumenteras av den ekonomiska aktören med beaktande av de relevanta kriterierna. Tjänsteleverantörer bör göra en ny bedömning av en oproportionerligt stor börda minst vart femte år.

(68)  Den ekonomiska aktören bör underrätta de behöriga myndigheterna om att den har stött sig på bestämmelserna i detta direktiv om grundläggande ändring och/eller oproportionerligt stor börda. Endast på begäran av de behöriga myndigheterna bör den ekonomiska aktören tillhandahålla en kopia av bedömningen och förklara varför produkten eller tjänsten inte är fullt tillgänglig och tillhandahålla bevis på att det föreligger en oproportionerligt stor börda eller en grundläggande ändring, eller både och.

(69)  Om en tjänsteleverantör på grundval av den erforderliga bedömningen konstaterar att det skulle utgöra en oproportionerligt stor börda om det krävdes att alla självbetjäningsterminaler som används för tillhandahållandet av tjänster som omfattas av detta direktiv skulle uppfylla tillgänglighetskraven enligt detta direktiv, bör tjänsteleverantören fortfarande tillämpa dessa krav i den mån dessa krav inte medför en sådan oproportionerligt stor börda för den. Följaktligen bör tjänsteleverantören bedöma i vilken utsträckning en begränsad tillgänglighet i alla självbetjäningsterminaler eller ett begränsat antal fullt tillgängliga självbetjäningsterminaler skulle möjliggöra för dem att undvika en oproportionerligt stor börda som annars skulle läggas på dem, och de bör vara skyldiga att efterleva tillgänglighetskraven i detta direktiv endast i den utsträckningen..

(70)  Mikroföretag särskiljs från alla andra företag genom sin begränsade personal och årliga omsättning eller årliga balansomslutning. Den börda som det innebär för mikroföretag att uppfylla tillgänglighetskraven tar därför i allmänhet en större del av deras finansiella resurser och personalresurser i anspråk jämfört med andra företag och kommer med större sannolikhet att utgöra en oproportionerligt stor andel av kostnaderna. En betydande andel av kostnaden för mikroföretag härrör från pappersarbete och dokumentation som visar överensstämmelse med de olika krav som fastställs i unionsrätten. Alla ekonomiska aktörer som omfattas av detta direktiv bör kunna bedöma proportionaliteten vad gäller att uppfylla tillgänglighetskraven i detta direktiv och bör uppfylla dem enbart i den utsträckning de inte är oproportionerliga, men att kräva en sådan bedömning från mikroföretag som tillhandahåller tjänster skulle i sig utgöra en oproportionerligt stor börda. Därför bör krav och skyldigheter i detta direktiv inte gälla mikroföretag som tillhandahåller tjänster inom ramen för detta direktivs tillämpningsområde.

(71)  För att minska den administrativa bördan bör man i direktivet föreskriva mindre betungande krav och skyldigheter för mikroföretag som hanterar produkter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

(72)  Även om vissa mikroföretag är undantagna från skyldigheterna i detta direktiv, bör alla mikroföretag uppmanas att tillverka, importera eller distribuera produkter och tillhandahålla tjänster som uppfyller tillgänglighetskraven i detta direktiv så att deras konkurrenskraft och tillväxtpotential på den inre marknaden ökar. Medlemsstaterna bör därför tillhandahålla riktlinjer och verktyg till mikroföretag för att underlätta tillämpningen av de nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas.

(73)  Alla ekonomiska aktörer bör agera ansvarsfullt och uppfylla alla tillämpliga rättsliga krav när de släpper ut eller tillhandahåller produkter eller tillhandahåller tjänster på marknaden.

(74)  För att underlätta bedömningen av överensstämmelse med tillämpliga tillgänglighetskrav är det nödvändigt att föreskriva presumtion om överensstämmelse för produkter och tjänster som överensstämmer med frivilliga harmoniserade standarder som har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012(21) i syfte att utarbeta detaljerade tekniska specifikationer av dessa krav. Kommissionen har redan utfärdat ett antal standardiseringsbegäranden om tillgänglighet till de europeiska standardiseringsorganisationerna, såsom standardiseringsuppdragen M/376, M/473 och M/420, vilka skulle vara relevanta för utarbetandet av harmoniserade standarder.

(75)  I förordning (EU) nr 1025/2012 fastställs ett förfarande för formella invändningar mot harmoniserade standarder som inte anses uppfylla kraven i detta direktiv.

(76)  Europeiska standarder bör vara marknadsdrivna, ta hänsyn till allmänintresset och de politiska mål som tydligt uttalats i kommissionens begäran till en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer om utarbetande av harmoniserade standarder och grundas på samförstånd. Om det saknas harmoniserade standarder och om de behövs för harmoniseringen av den inre marknaden bör kommissionen i vissa fall kunna anta genomförandeakter med ▌tekniska specifikationer för tillgänglighetskraven i detta direktiv. Tekniska specifikationer bör endast användas i sådana fall. Kommissionen bör till exempel kunna anta tekniska specifikationer särskilt när standardiseringsprocessen blockeras av att de berörda parterna inte kan nå samförstånd eller när det förekommer otillbörliga dröjsmål vid fastställandet av en harmoniserad standard, till exempel på grund av att den kvalitet som krävs inte uppnåtts. Kommissionen bör låta det gå tillräckligt lång tid efter sin begäran till en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer om utarbetande av harmoniserade standarder innan den antar en teknisk specifikation avseende samma tillgänglighetskrav. Kommissionen bör inte tillåtas anta en teknisk specifikation utan att först ha försökt se till att tillgänglighetskraven täcks av det europeiska standardiseringssystemet, med undantag för om kommissionen kan visa att de tekniska specifikationerna uppfyller de krav som fastställs i bilaga II till förordning (EU) nr 1052/2012.

(77)  I syfte att på effektivast möjliga sätt fastställa harmoniserade standarder och tekniska specifikationer som uppfyller tillgänglighetskraven i detta direktiv för produkter och tjänster bör kommissionen, när så är genomförbart, involvera europeiska paraplyorganisationer för personer med funktionsnedsättning och alla andra berörda parter i processen.

(78)  För att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål bör den information som krävs för att förklara överensstämmelse med alla tillämpliga unionsakter tillgängliggöras i en enda EU-försäkran om överensstämmelse. I syfte att minska den administrativa bördan för de ekonomiska aktörerna bör de kunna inkludera alla relevanta enskilda försäkringar om överensstämmelse i den enda EU-försäkran om överensstämmelse.

(79)  När det gäller bedömningen av överensstämmelse för produkter bör detta direktiv följa förfarandet Intern tillverkningskontroll i Modul A, som anges i bilaga II till beslut nr 768/2008/EG, eftersom det gör det möjligt för ekonomiska aktörer att visa, och för behöriga myndigheter att säkerställa, att produkter som tillhandahålls på marknaden uppfyller tillgänglighetskraven och inte medför någon orimlig börda.

(80)  När myndigheter utför marknadskontroll av produkter och kontrollerar tjänsters överensstämmelse bör de även kontrollera bedömningarna av överensstämmelse, inklusive huruvida den relevanta bedömningen av grundläggande ändring eller oproportionerligt stor börda genomfördes på ett korrekt sätt. Myndigheterna bör utföra sina uppgifter i samarbete med personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem och deras intressen.

(81)  När det gäller tjänster bör den information som behövs för att bedöma ▌ överensstämmelsen med tillgänglighetskraven i det här direktivet ges i de allmänna villkoren eller likvärdigt dokument utan att detta påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU(22).

(82)  CE-märkningen, som visar att en produkt överensstämmer med tillgänglighetskraven i detta direktiv, är det synliga resultatet av en hel process av bedömning av överensstämmelse i vid bemärkelse. Detta direktiv bör följa de allmänna principer för CE-märkning som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(23) om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. Utöver att upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse bör tillverkaren på ett kostnadseffektivt sätt informera konsumenterna om sina produkters tillgänglighet.

(83)  Genom att anbringa CE-märkningen på en produkt försäkrar tillverkaren, i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008, att produkten överensstämmer med alla tillämpliga tillgänglighetskrav och att tillverkaren tar på sig det fulla ansvaret för detta.

(84)  I enlighet med beslut nr 768/2008/EG ankommer det på medlemsstaterna att säkerställa att marknadskontrollen av produkter inom deras territorium är stark och effektiv, och att förse sina marknadskontrollmyndigheter med tillräckliga befogenheter och resurser.

(85)  Medlemsstaterna bör kontrollera att tjänster överensstämmer med skyldigheterna i detta direktiv och bör följa upp klagomål och rapporter om bristande överensstämmelse för att säkerställa att korrigerande åtgärder har vidtagits.

(86)  Kommissionen kan där så är lämpligt, i samråd med de berörda parterna, anta icke-bindande riktlinjer för att stödja samordningen mellan marknadskontrollmyndigheterna och myndigheter som är ansvariga för kontroll av tjänsters överensstämmelse. Kommissionen och medlemsstaterna bör ha möjlighet att inrätta initiativ i syfte att dela de resurser och den expertis som finns hos myndigheterna.

(87)  Medlemsstaterna bör säkerställa att marknadskontrollmyndigheterna och myndigheter som är ansvariga för kontroll av tjänsters överensstämmelse kontrollerar att de ekonomiska aktörerna uppfyller de kriterier som anges i bilaga VI i enlighet med kapitlen VIII och IX. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse ett specialiserat organ för utförandet av marknadskontrollmyndigheternas skyldigheter eller skyldigheterna för myndigheter som är ansvariga för kontroll av tjänsters överensstämmelse i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att besluta att ett sådant specialiserat organs befogenheter begränsas till tillämpningsområdet för detta direktiv eller vissa delar därav utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt förordning (EG) nr 765/2008.

(88)  Ett förfarande för skyddsåtgärder bör upprättas, vilket bör gälla om medlemsstaterna är oeniga om åtgärder som en medlemsstat vidtagit. Enligt detta skyddsförfarande underrättas berörda parter om planerade åtgärder när det gäller produkter som inte uppfyller tillgänglighetskraven i detta direktiv. Förfarandet för skyddsåtgärder bör ge marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, agera i ett tidigare skede när det gäller sådana produkter.

(89)  Om medlemsstaterna och kommissionen är överens om att en medlemsstats åtgärd är berättigad, bör kommissionen inte involveras ytterligare, utom i de fall då den bristande överensstämmelsen kan anses bero på brister i en harmoniserad standard.

(90)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(24) och 2014/25/EU(25) om offentlig upphandling, där förfaranden fastställs för offentlig upphandling av offentliga kontrakt och projekttävlingar för vissa varor (produkter), tjänster och byggentreprenader, ska de tekniska specifikationerna, utom i vederbörligen motiverade fall, vid alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av fysiska personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller personal vid den upphandlande myndigheten eller enheten, fastställas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov. Vidare kräver dessa direktiv att om obligatoriska tillgänglighetskrav har antagits genom en unionsrättsakt ska de tekniska specifikationerna avseende tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas med hänvisning till den rättsakten. Det här direktivet bör fastställa obligatoriska tillgänglighetskrav för de produkter och tjänster som omfattas av det. För de produkter och tjänster som inte omfattas av det här direktivets tillämpningsområde är tillgänglighetskraven i det inte bindande. Användning av dessa tillgänglighetskrav för att uppfylla relevanta skyldigheter enligt andra unionsakter än det här direktivet skulle dock underlätta genomförandet av tillgängligheten och bidra till rättssäkerhet och tillnärmning av tillgänglighetskraven i hela unionen. Myndigheterna bör inte hindras från att fastställa mer långtgående tillgänglighetskrav än de som anges i bilaga I till det här direktivet.

(91)   Detta direktiv bör inte ändra den obligatoriska eller frivilliga karaktären hos de bestämmelser som rör tillgängligheten i andra unionsakter.

(92)  Detta direktiv bör endast gälla upphandlingsförfaranden för vilka en anbudsinfordran redan har skickats ut eller, i de fall en anbudsinfordran inte krävs, om den upphandlande myndigheten eller den upphandlande enheten har påbörjat upphandlingsförfarandet efter den dag då detta direktiv börjar tillämpas.

(93)  I syfte att säkerställa att detta direktiv tillämpas på rätt sätt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på följande: ytterligare specificering av de tillgänglighetskrav som genom själva sin beskaffenhet inte kan ge den avsedda effekten såvida de inte närmare specificeras i bindande unionsrättsakter; ändring av den period under vilken ekonomiska aktörer måste kunna identifiera en ekonomisk aktör som har levererat en produkt till dem eller till vilken de har levererat en produkt; ytterligare specificering av de relevanta kriterier som den ekonomiska aktören ska beakta vid bedömningen av huruvida överensstämmelsen med tillgänglighetskraven skulle medföra en oproportionerligt stor börda. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(26). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(94)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av ▌detta direktiv, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på de tekniska specifikationerna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(27).

(95)  Medlemsstaterna bör säkerställa att det finns lämpliga och effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv och bör därför således upprätta lämpliga kontrollmekanismer, såsom efterhandskontroll av marknadskontrollmyndigheterna, för att kontrollera att ett undantag från tillgänglighetskraven är berättigat. Vid behandling av klagomål avseende tillgänglighet bör medlemsstaterna iaktta den allmänna principen om god förvaltning och i synnerhet tjänstemännens skyldighet att säkerställa att ett beslut om varje klagomål fattas inom rimlig tid.

(96)  I syfte att främja ett enhetligt genomförande av detta direktiv bör kommissionen, för att underlätta utbytet av information och bästa praxis och för att tillhandahålla råd, inrätta en arbetsgrupp som består av berörda myndigheter och parter. Samarbete bör främjas mellan myndigheterna och de berörda parterna, inklusive personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem, bland annat i syfte att förbättra samstämmigheten vid tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv gällande tillgänglighetskrav och att övervaka genomförandet av dess bestämmelser om grundläggande ändring och oproportionerligt stor börda .

(97)  Med hänsyn till den befintliga rättsliga ramen rörande rättsmedel inom de områden som omfattas av direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU, bör bestämmelserna om efterlevnadsåtgärder och sanktioner i det här direktivet inte gälla de upphandlingsförfaranden för vilka skyldigheterna i detta direktiv gäller. Ett sådant undantagande påverkar inte medlemsstaternas fördragsenliga skyldigheter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa unionsrättens tillämpning och effektivitet.

(99)  Sanktionerna bör vara adekvata i förhållande till överträdelsernas art och omständigheterna så att de inte fungerar som ett alternativ till att de ekonomiska aktörerna fullgör sin skyldighet att göra sina produkter eller tjänster tillgängliga.

(99)  Medlemsstaterna bör, i enlighet med gällande unionsrätt, säkerställa att det finns alternativa tvistlösningsmekanismer som gör det möjligt att åtgärda påstådda fall av bristande efterlevnad av detta direktiv innan talan väcks vid domstol eller hos behöriga förvaltningsmyndigheter.

(100)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(28), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(101)  I syfte att ge tjänsteleverantörerna tillräckligt med tid för att anpassa sig till kraven i detta direktiv är det nödvändigt att införa en övergångsperiod på fem år efter tillämpningsdagen för detta direktiv, under vilken produkter som används vid tillhandahållandet av en tjänst och som släppts ut på marknaden före den dagen inte måste uppfylla tillgänglighetskraven i detta direktiv såvida de inte ersätts av tjänsteleverantörerna under övergångsperioden. Med tanke på kostnaderna och den långa livslängden för självbetjäningsterminaler, är det lämpligt att föreskriva att sådana terminaler, när de används vid tillhandahållandet av tjänster, får fortsätta att användas till slutet av deras ekonomiska livslängd, förutsatt att de inte ersätts under denna period, dock inte längre än 20 år.

(102)  Tillgänglighetskraven i detta direktiv bör gälla för produkter som släpps ut på marknaden och tjänster som tillhandahålls efter den dag då de nationella åtgärder som införlivar detta direktiv börjar tillämpas, inbegripet redan använda och begagnade produkter som importeras från ett tredjeland och som släpps ut på marknaden efter den dagen.

(103)  Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Syftet med direktivet är i synnerhet att säkerställa fullständig respekt för rätten för personer med funktionsnedsättning att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet samt främja tillämpningen av artiklarna 21, 25 och 26 i stadgan.

(104)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att undanröja hinder för fri rörlighet för vissa tillgängliga produkter och tjänster i syfte att bidra till en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eftersom det kräver harmonisering av de olika regler som för närvarande finns i deras respektive rättssystem utan snarare, ▌ på grund av att det fastställs gemensamma tillgänglighetskrav och regler för den inre marknadens funktion, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål ▌.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att bidra till en väl fungerande inre marknad genom en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för vissa produkter och tjänster, särskilt genom att undanröja och förebygga de hinder för den fria rörligheten för de produkter och tjänster som omfattas av detta direktiv som uppstår på grund av de olika tillgänglighetskraven i medlemsstaterna.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv gäller för följande produkter som släpps ut på marknaden efter den … [sex år efter detta direktivs ikraftträdande]:

a)  Datormaskinvarusystem med generella användningsområden som är avsedda för konsumenter och operativsystem till dessa maskinvarusystem.

b)  Följande självbetjäningsterminaler:

i)   Betalningsterminaler.

ii)  Följande självbetjäningsterminaler som är avsedda för tillhandahållande av tjänster som omfattas av detta direktiv:

–  Bankomater.

–   Biljettförsäljningsautomater.

–  Incheckningsautomater.

–  Interaktiva självbetjäningsterminaler som tillhandahåller information, förutom terminaler som har monterats som integrerade delar av fordon, luftfartyg, fartyg eller rullande materiel.

c)  Terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet som används för elektroniska kommunikationstjänster.

d)  Terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet, som används för åtkomst till audiovisuella medietjänster.

e)  Läsplattor.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32, gäller detta direktiv för följande tjänster som tillhandahålls konsumenter efter den … [sex år efter detta direktivs ikraftträdande]:

a)  Elektroniska kommunikationstjänster med undantag av överföringstjänster som används för tillhandahållande av maskin till maskin-tjänster.

b)  Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster ▌.

c)  Följande inslag i luft-, buss-, järnvägs- och vattentransporttjänster för passagerare, med undantag för stads-, förorts- och regionaltransporter vilka endast omfattas av led v:

i)  Webbplatser.

ii)  Tjänster för mobila enheter, däribland mobila applikationer.

iii)  Elektroniska biljetter och elektroniska biljettförsäljningstjänster.

iv)  Förmedling av information om transporttjänster, inklusive reseinformation i realtid; när det gäller informationsskärmar ska detta begränsas till interaktiva skärmar som är belägna inom unionens territorium.

v)  Interaktiva självbetjäningsterminaler belägna inom unionens territorium, utom sådana som har monterats som integrerade delar av fordon, luftfartyg, fartyg eller rullande materiel som används vid tillhandahållandet av någon del av sådana persontrafiktjänster ▌.

d)  Banktjänster för konsumenter.

e)  E-böcker och ändamålsenlig programvara.

f)  E-handelstjänster.

3.  Detta direktiv gäller mottagande av nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112.

4.  När det gäller webbplatser och mobila applikationer gäller detta direktiv inte följande innehåll:

a)  Förinspelade tidsberoende medier som offentliggjorts före den ... [sex år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

b)  Filformat för dokument som offentliggjorts före den ... [sex år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

c)  Kartor och karttjänster på nätet, om väsentlig information tillhandahålls på ett tillgängligt digitalt sätt för kartor som är avsedda för navigering.

d)  Innehåll från tredje part som varken finansieras eller utvecklas eller står under kontroll av den berörda ekonomiska aktören.

e)  Webbplatsers och mobila applikationers innehåll som kan klassificeras som arkiv, det vill säga endast innehåller innehåll som inte uppdaterats eller redigerats efter den ... [sex år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

5.  Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiv (EU) 2017/1564 och förordning (EU) 2017/1563.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

(1)  personer med funktionsnedsättning: personer som har någon varaktig fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning som i samspel med olika hinder kan hindra dem från att fullt ut och effektivt delta i samhället på lika villkor som andra.

(2)  produkt: ett ämne, preparat eller annan vara framställd genom en tillverkningsprocess, dock inte livsmedel, foder, levande växter och djur, produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter och djur med direkt koppling till deras framtida fortplantning.

(3)   tjänst: tjänst enligt definitionen i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG ▌(29).

(4)  tjänsteleverantör: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en tjänst på unionsmarknaden eller som erbjuder sig att tillhandahålla en sådan tjänst till konsumenter i unionen.

(5)  audiovisuella medietjänster: tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 a i direktiv 2010/13/EU.

(6)  tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster: tjänster som överförs via elektroniska kommunikationsnät som används för att identifiera, välja, ta emot information om samt konsultera audiovisuella medietjänster och eventuella tillhandahållna funktioner, såsom undertexter för döva och hörselskadade personer, syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning, som resulterar av genomförandet av åtgärder för att göra tjänsterna tillgängliga i enlighet med vad som avses i artikel 7 i direktiv 2010/13/EU; och omfattar även elektroniska programguider (EPG).

(7)  terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet, som används för åtkomst till audiovisuella medietjänster: all utrustning vars huvudsyfte är att ge åtkomst till audiovisuella medietjänster.

(8)  elektronisk kommunikationstjänst: elektronisk kommunikationstjänst enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv (EU) 2018/1972.

(9)  totalkonversationstjänst: totalkonversationstjänst enligt definitionen i artikel 2.35 i direktiv (EU) 2018/1972.

(10)  alarmeringscentral: alarmeringscentral enligt definitionen i artikel 2.36 i direktiv (EU) 2018/1972.

(11)  den lämpligaste alarmeringscentralen: den lämpligaste alarmeringscentralen enligt definitionen i artikel 2.37 i direktiv (EU) 2018/1972.

(12)  nödkommunikation: nödkommunikation enligt definitionen i artikel 2.38 i direktiv (EU) 2018/1972.

(13)  alarmeringstjänst: alarmeringstjänst enligt definitionen i artikel 2.39 i direktiv (EU) 2018/1972.

(14)  realtidstext: en typ av textbaserad konversation i punkt-till-punktsituationer eller vid flerpunktskonferenser där text som matas in överförs på ett sådant sätt att användaren uppfattar kommunikationen som kontinuerlig, dvs. att den sker tecken för tecken.

(15)  tillhandahållande på marknaden: leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt.

(16)  utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet av en produkt på unionsmarknaden.

(17)  tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar eller låter konstruera eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under eget varumärke.

(18)  bemyndigad företrädare: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som enligt en skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter.

(19)  importör: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden.

(20)  distributör: fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, förutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknaden.

(21)  ekonomisk aktör: tillverkaren, den bemyndigade företrädaren, importören, distributören eller tjänsteleverantören.

(22)  konsument: fysisk person som köper produkten i fråga eller är mottagare av tjänsten i fråga för ändamål som ligger utanför dennes handel, företag, hantverksverksamhet eller yrke.

(23)  mikroföretag: ett företag med färre än tio anställda och som har en årsomsättning som inte överstiger 2 miljoner EUR eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner EUR.

(24)  små och medelstora företag: företag som sysselsätter färre än 250 personer och som har en årsomsättning som inte överstiger 50 miljoner EUR eller en balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner EUR per år, men som inte omfattar mikroföretag.

(25)  harmoniserad standard: en harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012.

(26)  ▌tekniska specifikationer: en teknisk specifikation enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) nr 1025/2012 som ger förutsättningar för att uppfylla de tillgänglighetskrav som gäller för en produkt eller tjänst.

(27)  tillbakadragande: åtgärd för att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden.

(28)  banktjänster för konsumenter: tillhandahållande för konsumenter av följande banktjänster och finansiella tjänster:

a)  kreditavtal som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG(30) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU(31),

b)  tjänsterna i avsnitt A punkterna 1, 2 och 5 och avsnitt B punkterna 1, 2, 4 och 5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(32),

c)  betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366(33),

d)  tjänster som är knutna till betalkontot enligt definitionen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU,(34) och

e)  elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(35).

(29)  betalningsterminal: anordning vars huvudsyfte är att göra det möjligt att genomföra betalningar med användning av betalningsinstrument enligt definitionen i artikel 4.14 i direktiv (EU) 2015/2366, vid ett fysiskt försäljningsställe men inte i en virtuell miljö.

(30)  e-handelstjänster: tjänster som tillhandahålls på distans, genom webbplatser och tjänster för mobila enheter , på elektronisk väg och på individuell begäran av en konsument i syfte att ingå ett konsumentavtal.

(31)  lufttransporttjänster för passagerare: kommersiella luftfartstjänster för passagerare enligt definitionen i artikel 2 l i förordning (EG) nr 1107/2006 i samband med avfärd från, transitering genom eller ankomst till en flygplats, när flygplasten är belägen inom en medlemsstats territorium, inbegripet flygningar som avgår från en flygplats som är belägen i ett tredjeland till en flygplats som är belägen inom en medlemsstats territorium, om tjänsterna tillhandahålls av ett unionslufttrafikföretag.

(32)  busstransporttjänster för passagerare: de tjänster som omfattas av artikel 2.1. och 2.2 i förordning (EU) nr 181/2011.

(33)  järnvägstransporttjänster för passagerare: all persontrafik på järnväg som avses i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1371/2007, med undantag för de tjänster som avses i artikel 2.2 i den förordningen.

(34)  vattentransporttjänster för passagerare: de persontrafiktjänster som omfattas av artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1177/2010, med undantag för de tjänster som avses i. artikel 2.2 i den förordningen.

(35)  stads- och förortstransporter: stads- och förortstrafikenligt definitionen i artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU(36), men vad gäller det här direktivet inkluderar det endast följande transportsätt: järnväg, buss, tunnelbana, spårväg och trådbuss.

(36)  regionaltransporter: regional trafik enligt definitionen i artikel 3.7 i direktiv 2012/34/EU, men vad gäller det här direktivet inkluderar det endast följande transportsätt: järnväg, buss, tunnelbana, spårväg och trådbuss.

(37)  tekniska hjälpmedel: varje föremål, del av utrustning, tjänst eller produktsystem, inbegripet programvara, som används för att öka, upprätthålla, ersätta eller förbättra funktionsförmågan för personer med funktionsnedsättning eller för att lindra och kompensera för funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar eller delaktighetsinskränkningar.

(38)  operativsystem: programvara som bland annat hanterar gränssnittet till yttre maskinvara, schemalägger uppgifter, tilldelar lagring, och presenterar ett standardgränssnitt för användaren när inget tillämpningsprogram körs, inklusive ett grafiskt användargränssnitt, oavsett om sådan programvara är inbyggd i datormaskinvara med generella användningsområden som är avsedd för konsumenter eller utgör fristående programvara som är avsedd att köras på datormaskinvara med generella användningsområden som är avsedd för konsumenter, men exklusive en operativsystemladdare, bios (basic input-output system) eller andra fasta program som behövs vid start av en dator eller när operativsystemet installeras.

(39)  datormaskinvarusystem med generella användningsområden som är avsett för konsumenter: en maskinvarukombination som utgör en komplett dator och som kännetecknas av att den har många olika funktioner, har förmågan att med lämplig programvara utföra de flesta vanliga databehandlingsuppgifter som konsumenter efterfrågar och är avsedd att användas av konsumenter, detta inkluderar persondatorer, i synnerhet stationära datorer, bärbara datorer, smarttelefoner och datorplattor.

(40)  interaktiv datorkapacitet: funktion till stöd för interaktion mellan människa och enhet som möjliggör behandling och överföring av data, tal eller video, eller en kombination därav.

(41)  e-bok och ändamålsenlig programvara: en tjänst som inbegriper tillhandahållande av digitala filer som innehåller en elektronisk version av en bok som en person kan disponera, navigera i, läsa och använda, samt den särskilda programvaran, inklusive tjänster för mobila enheter, inklusive mobila applikationer , för att disponera, navigera i, läsa och använda dessa digitala filer, och det omfattar inte programvara som omfattas av definitionen i led 42.

(42)  läsplatta: särskild utrustning, inklusive både maskinvara och programvara, som används för att disponera, navigera i, läsa och använda e-bokfiler.

(43)  elektroniska biljetter: alla system i vilka resebevis, i form av en eller flera resebiljetter, reseabonnemang eller resekredit, lagras elektroniskt på ett fysiskt transportkort eller en annan enhet i stället för att skrivas ut som pappersbiljett.

(44)  elektroniska biljettförsäljningstjänster: alla system i vilka biljetter för persontrafik köps, inbegripet online med hjälp av en enhet med interaktiv datorkapacitet, och levereras till köparen i elektronisk form för att möjliggöra att de kan skrivas ut i pappersform eller visas upp på en mobil enhet med interaktiv datorkapacitet under resan.

KAPITEL II

TILLGÄNGLIGHETSKRAV OCH FRI RÖRLIGHET

Artikel 4

Tillgänglighetskrav

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa, i enlighet med punkterna 2, 3 och 5 i denna artikel och med förbehåll för artikel 14 i detta direktiv, att de ekonomiska aktörerna endast släpper ut produkter som avses i artikel 2.1 på marknaden och endast tillhandahåller tjänster som avses i artikel 2.▌2 som uppfyller tillgänglighetskraven i bilaga I.

2.  Alla produkter ska uppfylla de tillgänglighetskrav som fastställs i avsnitt I bilaga I.

Alla produkter, med undantag för självbetjäningsterminaler, ska uppfylla de krav som fastställs i avsnitt II i bilaga I.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel ska alla tjänster, med undantag för stads-, förorts- och regionaltransporter, uppfylla de tillgänglighetskrav som fastställs i avsnitt III i bilaga I.

Utan att det påverkar punkt 5 i denna artikel ska alla tjänster uppfylla de tillgänglighetskrav som fastställs i avsnitt IV i bilaga I.

4.  Medlemsstaterna får, mot bakgrund av nationella förhållanden, besluta att den bebyggda miljö som används av kunder till tjänster som omfattas av detta direktiv ska uppfylla tillgänglighetskraven i bilaga III, för att de i högsta möjliga grad ska kunna användas av personer med ▌funktionsnedsättning.

5.  Mikroföretag som tillhandahåller tjänster ska undantas från skyldigheten att uppfylla de tillgänglighetskrav som avses i punkt 3 i denna artikel och eventuella skyldigheter som rör uppfyllandet av de kraven.

6.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla riktlinjer och verktyg till mikroföretag för att underlätta tillämpningen av de nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas. Medlemsstaterna ska utveckla dessa verktyg i samråd med berörda parter.

7.  Medlemsstaterna får upplysa de ekonomiska aktörerna om vägledande exempel i bilaga II på möjliga lösningar som bidrar till att uppfylla tillgänglighetskraven i bilaga I..

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att mottagandet av nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112, genom den lämpligaste alarmeringscentralen, ska uppfylla de särskilda tillgänglighetskraven i avsnitt ▌V i bilaga I på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem.

9.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att komplettera bilaga I genom att ytterligare specificera de tillgänglighetskrav som genom själva sin beskaffenhet inte kan ge den avsedda effekten såvida de inte närmare specificeras i bindande unionsrättsakter, till exempel krav som rör interoperabilitet.

Artikel 5

Gällande unionslagstiftning på området för persontransporter

Tjänster som uppfyller kraven avseende tillhandahållande av tillgänglig information och tillhandahållande av information om tillgänglighet enligt förordningarna (EG) nr 261/2004, (EG) nr 1107/2006, (EG) nr 1371/2007, (EU) nr 1177/2010 och (EU) nr 181/2011 och relevanta akter som antagits på grundval av direktiv 2008/57/EG ska anses uppfylla motsvarande krav i det här direktivet. Om det här direktivet föreskriver ytterligare krav, utöver dem som föreskrivs i dessa förordningar och dessa akter, ska de ytterligare kraven vara tillämpliga fullt ut.

Artikel 6

Fri rörlighet

Medlemsstaterna får inte, av skäl som har att göra med tillgänglighetskraven, förhindra att produkter eller tjänster som överensstämmer med detta direktiv tillhandahålls på marknaden inom deras territorium.

KAPITEL III

SKYLDIGHETER FÖR EKONOMISKA AKTÖRER SOM HANTERAR PRODUKTER

Artikel 7

Tillverkarnas skyldigheter

1.  När tillverkarna släpper ut sina produkter på marknaden ska de se till att dessa har konstruerats och tillverkats i enlighet med de tillämpliga tillgänglighetskraven i detta direktiv.

2.  Tillverkarna ska utarbeta den tekniska dokumentationen i enlighet med bilaga IV och utföra eller låta utföra den bedömning av överensstämmelse som anges i den bilagan.

Om bedömningen har visat att produkten uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och anbringa CE-märkningen.

3.  Tillverkarna ska bevara den tekniska dokumentationen och EU-försäkran om överensstämmelse i fem år efter det att produkten har släppts ut på marknaden.

4.  Tillverkarna ska säkerställa att det finns rutiner som säkerställer att kraven i detta direktiv kommer att uppfyllas även vid serietillverkning. Hänsyn ska också tas till ändringar som görs i produktens konstruktion eller egenskaper, och ändringar i de harmoniserade standarderna eller i ▌ tekniska specifikationer ▌ som det hänvisas till vid försäkran om överensstämmelse för en produkt.

5.  Tillverkarna ska säkerställa att deras produkter är försedda med typnummer, partinummer, serienummer eller annan identifieringsmärkning eller, om detta inte är möjligt på grund av produktens storlek eller art, säkerställa att den erforderliga informationen anbringas på förpackningen eller på ett medföljande dokument.

6.  Tillverkarna ska ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och kontaktadress på produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som medföljer produkten. Den angivna adressen ska ange en enda kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Kontaktuppgifterna ska anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter.

7.  Tillverkarna ska säkerställa att produkten åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som lätt kan förstås av konsumenter och andra slutanvändare och som bestämts av den berörda medlemsstaten. Sådana bruksanvisningar och sådana föreskrifter liksom all märkning ska vara tydliga och lättbegripliga.

8.  Tillverkare som anser eller har skäl att tro att en produkt som de har släppt ut på marknaden inte är förenlig med detta direktiv ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få produkten att överensstämma med kraven ▌eller ▌om lämpligt dra tillbaka produkten. Om produkten inte överensstämmer med tillgänglighetskraven i detta direktiv ska tillverkarna dessutom omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit produkten, och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits. I sådana fall ska tillverkarna föra ett register över produkter som inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven och över tillhörande klagomål.

9.  Tillverkarna ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet lämna all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten är förenlig med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. Tillverkarna ska på begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om alla åtgärder som vidtas för att undanröja bristande överensstämmelse med de tillämpliga tillgänglighetskraven hos de produkter som de har släppt ut på marknaden, och framför allt för att få produkterna att överensstämma med de tillämpliga tillgänglighetskraven.

Artikel 8

Bemyndigad företrädare

1.  Tillverkarna får genom skriftlig fullmakt utse en företrädare.

Skyldigheterna enligt artikel 7.1 samt upprättandet av teknisk dokumentation får inte delegeras till den bemyndigade företrädaren.

2.  Den bemyndigade företrädaren ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten ska ge den bemyndigade företrädaren rätt att bl.a.

a)  kunna uppvisa EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen för de nationella marknadskontrollmyndigheterna under en period på fem år,

b)  på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven,

c)  på de behöriga nationella myndigheternas begäran samarbeta med dem om alla åtgärder som vidtas för att undanröja bristande överensstämmelse med de tillämpliga tillgänglighetskraven hos de produkter som omfattas av fullmakten.

Artikel 9

Importörernas skyldigheter

1.  Importörerna får endast släppa ut produkter på marknaden som överensstämmer med kraven.

2.  Innan importörerna släpper ut en produkt på marknaden ska de säkerställa att tillverkaren har utfört den bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga IV. De ska säkerställa att tillverkaren har upprättat den tekniska dokumentation som krävs i den bilagan, att produkten är försedd med CE-märkning och åtföljs av de dokument som krävs samt att tillverkaren har uppfyllt kraven i artikel 7.5 och 7.6.

3.  Om en importör anser eller har skäl att tro att en produkt inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven i detta direktiv ▌, får importören inte släppa ut produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ska importören informera tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna om detta.

4.  Importörerna ska ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och en kontaktadress på produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som medföljer produkten. Kontaktuppgifterna ska anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter.

5.  Importörerna ska säkerställa att produkten åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som lätt kan förstås av konsumenter och andra slutanvändare och som bestämts av den berörda medlemsstaten.

6.  Så länge importörerna har ansvar för en produkt ska de säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med de tillämpliga tillgänglighetskraven.

7.  Under en period på fem år ska importörerna kunna uppvisa EU-försäkran om överensstämmelse för marknadskontrollmyndigheterna och säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.

8.  Importörer som anser eller har skäl att tro att en produkt som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med detta direktiv, ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att produkten ska överensstämma med kraven eller om lämpligt dra tillbaka produkten ▌. Om produkten inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ska importörerna dessutom omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit produkten, och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits. I sådana fall ska importörerna föra ett register över produkter som inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven och över tillhörande klagomål.

9.  Importörerna ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet lämna all den information och dokumentation som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. De ska på begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om alla åtgärder som vidtas för att undanröja bristande överensstämmelse med de tillämpliga tillgänglighetskraven hos de produkter som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 10

Distributörernas skyldigheter

1.  När distributörerna tillhandahåller en produkt på marknaden ska de iaktta vederbörlig omsorg i förhållande till kraven i detta direktiv.

2.  Innan distributörerna tillhandahåller en produkt på marknaden ska de kontrollera att produkten är försedd med CE-märkning och åtföljs av erforderliga dokument och av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna och andra slutanvändare i den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden samt att tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i artikel 7.5 och 7.6 respektive artikel 9.4.

3.  Om en distributör anser eller har skäl att tro att en produkt inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven i detta direktiv får distributören inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ska distributören dessutom informera tillverkaren eller importören och marknadskontrollmyndigheterna om detta.

4.  Så länge distributörerna har ansvar för en produkt ska de säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med de tillämpliga tillgänglighetskraven ▌.

5.  Distributörer som anser eller har skäl att tro att en produkt som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med detta direktiv, ska försäkra sig om att de korrigerande åtgärder som krävs för att produkten ska överensstämma med kraven ▌eller▌, om så är lämpligt, för att dra tillbaka produkten, vidtas. Om produkten inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ska distributörerna dessutom omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit produkten, och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

6.  Distributörerna ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet lämna all den information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven. De ska på begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om alla åtgärder som vidtas för att undanröja bristande överensstämmelse med de tillämpliga tillgänglighetskraven hos de produkter som de tillhandahållit på marknaden.

Artikel 11

Fall där importörer och distributörer ska ha samma skyldigheter som tillverkaren

En importör eller en distributör ska anses vara en tillverkare enligt detta direktiv och ska ha samma skyldigheter som tillverkaren har i enlighet med artikel 7, om denne släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med kraven i detta direktiv kan påverkas.

Artikel 12

Identifiering av de ekonomiska aktörer som hanterar produkter

1.  De ekonomiska aktörer som avses i artiklarna 7–10 ska på begäran lämna följande information till marknadskontrollmyndigheterna:

a)  Andra ekonomiska aktörer som har levererat en produkt till dem.

b)  Andra ekonomiska aktörer som de har levererat en produkt till.

2.  De ekonomiska aktörer som avses i artiklarna 7–10 ska kunna lämna den information som avses i punkt 1 i den här artikeln under fem år efter det att de har fått produkten levererad respektive under fem år efter det att de har levererat produkten.

3.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att ändra detta direktiv i syfte att ändra den period som avses i punkt 2 i den här artikeln för särskilda produkter. Denna ändrade period ska vara längre än fem år och ska stå i proportion till den berörda produktens ekonomiska livslängd.

KAPITEL IV

SKYLDIGHETER FÖR TJÄNSTELEVERANTÖRER

Artikel 13

Tjänsteleverantörernas skyldigheter

1.  Tjänsteleverantörerna ska säkerställa att de utformar och tillhandahåller tjänster i enlighet med tillgänglighetskraven i detta direktiv.

2.  Tjänsteleverantörerna ska ta fram all nödvändig information i enlighet med bilaga V och ska förklara hur tjänsterna uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven ▌. Allmänheten ska ges tillgång till informationen i skriftlig och muntlig form och på ett sätt som är tillgängligt för ▌ personer med funktionsnedsättning. Tjänsteleverantörerna ska spara den informationen så länge tjänsten tillhandahålls.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32 ska tjänsteleverantörerna säkerställa att det finns förfaranden att ▌ tillhandahållandet av tjänster hela tiden överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ▌. Vid en ändring av tillhandahållandet av tjänsterna, de tillämpliga tillgänglighetskraven eller de harmoniserade standarder eller de tekniska specifikationer med hänvisning till vilka en tjänst kan förklaras uppfylla tillgänglighetskraven ▌ ska tjänsteleverantörerna ta vederbörlig hänsyn till denna ändring.

4.  Om kraven inte uppfylls ska tjänsteleverantörerna vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att tjänsten ska uppfylla de tillämpliga tillgänglighetskraven ▌. Om tjänsten inte överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ska tjänsteleverantörerna dessutom omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit tjänsten, och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

5.  Tjänsteleverantörerna ska på motiverad begäran av en behörig myndighet lämna all information som behövs för att visa att tjänsten överensstämmer med de tillämpliga tillgänglighetskraven ▌. De ska, på begäran av den myndigheten, samarbeta med den myndigheten om de åtgärder som vidtas för att tjänsten ska uppfylla dessa krav.

KAPITEL V

GRUNDLÄGGANDE ÄNDRINGAR AV PRODUKTER ELLER TJÄNSTER OCH OPROPORTIONERLIGT STOR BÖRDA FÖR EKONOMISKA AKTÖRER

Artikel 14

Grundläggande ändringar och oproportionerligt stor börda

1.  De tillgänglighetskrav som avses i artikel 4 ska endast gälla i den mån överensstämmelsen▌

a)  inte kräver någon större förändring av produkten eller tjänsten, vilken innebär en grundläggande ändring av dess grundläggande karaktär, och

b)  inte leder till en oproportionerligt stor börda för de berörda ekonomiska aktörerna.

2.  De ekonomiska aktörerna ska utföra en bedömning av huruvida de tillgänglighetskrav som avses i artikel 4 skulle leda till en grundläggande ändring eller, på grundval av relevanta kriterier som fastställs i bilaga VI, innebära en oproportionerligt stor börda enligt punkt 1 i den här artikeln.

3.  De ekonomiska aktörerna ska dokumentera den bedömning som avses i punkt 2. De ekonomiska aktörerna ska bevara alla relevanta resultat under en period på fem år, räknat från det att en produkt senast tillhandahållits på marknaden eller efter det att en tjänst senast tillhandahållits, beroende på vad som är tillämpligt. På begäran, i förekommande fall, av marknadskontrollmyndigheterna eller av myndigheterna för kontroll av tjänsters överensstämmelse, ska de ekonomiska aktörerna tillhandahålla myndigheterna en kopia av den bedömning som avses i punkt 2.

4.  Genom undantag från punkt 3 ska mikroföretag som hanterar produkter vara undantagna från kravet på att dokumentera sin bedömning. Om en marknadskontrollmyndighet begär det ska mikroföretag som hanterar produkter och som har valt att åberopa punkt 1, dock förse myndigheten med de uppgifter som är relevanta för den bedömning som avses i punkt 2.

5.  Tjänsteleverantörer som åberopar punkt 1 b ska, för varje kategori eller typ av tjänst, minst vart femte år göra en ny bedömning av huruvida bördan är oproportionerligt stor

a)  när den berörda tjänsten ändras, eller

b)  när myndigheterna för kontroll av tjänsters överensstämmelse begär detta, och

c)  i vart fall senast vart femte år.

6.  Om de ekonomiska aktörerna erhåller medel från andra källor, oavsett om de är offentliga eller privata, än de ekonomiska aktörernas egna resurser, som tillhandahålls för att förbättra tillgängligheten, ska de inte ha rätt att åberopa punkt 1 b.

7.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att komplettera bilaga VI genom att ytterligare specificera de relevanta kriterier som den ekonomiska aktören ska beakta vid bedömningen enligt punkt 2 i denna artikel. När kommissionen ytterligare specificerar kriterierna ska den inte bara ta hänsyn till de potentiella fördelarna för personer med funktionsnedsättning utan också de potentiella fördelarna för personer med funktionsbegränsning.

Kommissionen ska vid behov anta den första delegerade akten senast den … [ett år efter detta direktivs ikraftträdande]. En sådan akt ska börja tillämpas tidigast den … [sex år efter detta direktivs ikraftträdande].

8.  Om ▌ de ekonomiska aktörerna åberopar punkt 1 för en särskild produkt eller tjänst ska de sända information om detta till medlemsstaternas relevanta marknadskontrollmyndigheter eller myndigheterna för kontroll av tjänsters överensstämmelse, i den medlemsstat ▌där den särskilda produkten släpps ut på marknaden eller den särskilda tjänsten tillhandahålls.

Bestämmelsen i första stycket ska inte tillämpas på mikroföretag.

KAPITEL VI

HARMONISERADE STANDARDER OCH TEKNISKA SPECIFIKATIONER FÖR PRODUKTER OCH TJÄNSTER

Artikel 15

Presumtion om överensstämmelse

1.  Produkter och tjänster som uppfyller harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överensstämma med tillgänglighetskraven i detta direktiv I den utsträckning dessa standarder eller delar av dem omfattar dessa krav.

2.  Kommissionen ska, i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1025/2012, begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar harmoniserade standarder för de produkttillgänglighetskrav som fastställs i bilaga I. Kommissionen ska lämna det första sådana utkastet till begäran till den berörda kommittén senast den … [två år efter detta direktivs ikraftträdande].

3.  Kommissionen får anta genomförandeakter om fastställande av tekniska specifikationer som uppfyller tillgänglighetskraven i detta direktiv under förutsättning att

a)  ingen hänvisning till harmoniserade standarder har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012, och att

b)  antingen

i)  kommissionen har begärt att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer ska utarbeta en harmoniserad standard och det förekommer otillbörliga dröjsmål i standardiseringsförfarandet eller begäran inte har beviljats av någon europeisk standardiseringsorganisation,

eller

ii)  kommissionen kan styrka att en teknisk specifikation uppfyller de krav som fastställs i bilaga II till förordning (EU) nr 1025/2012, med undantag för kravet på att tekniska specifikationer ska utarbetas av en icke-vinstdrivande organisation.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2 ▌.

4.  Produkter och tjänster som överensstämmer med de tekniska specifikationerna eller delar av dem ska förutsättas överensstämma med tillgänglighetskraven i detta direktiv, i den utsträckning dessa tekniska specifikationer eller delar av dem omfattar dessa krav.

KAPITEL VII

PRODUKTERS ÖVERENSSTÄMMELSE OCH CE-MÄRKNING

Artikel 16

EU-försäkran om överensstämmelse för produkter

1.  I en EU-försäkran om överensstämmelse ska det framgå att de tillämpliga tillgänglighetskraven s har visat sig uppfyllda. Om, som ett undantag, artikel 14 har använts, ska EU-försäkran om överensstämmelse ange vilka tillgänglighetskrav som omfattas av detta undantag.

2.  EU-försäkran om överensstämmelse ska utformas enligt förlagan i bilaga III till beslut nr 768/2008/EG. Den ska innehålla de delar som anges i bilaga IV till detta direktiv och ska fortlöpande uppdateras. Kraven rörande den tekniska dokumentationen får inte medföra någon orimlig börda för mikroföretag samt små och medelstora företag. Den ska översättas till det eller de språk som krävs av den medlemsstat i vilken produkten släpps ut eller tillhandahålls på marknaden.

3.  Om en produkt omfattas av mer än en unionsakt där det ställs krav på EU-försäkran om överensstämmelse ska en enda EU-försäkran om överensstämmelse upprättas med avseende på alla dessa unionsakter. I denna försäkran ska det anges vilka unionsakter som berörs, och det ska lämnas en publikationshänvisning.

4.  Genom att EU-försäkran om överensstämmelse upprättas ska tillverkaren ta ansvar för att produkten överensstämmer med kraven i detta direktiv.

Artikel 17

Allmänna principer för CE-märkning av produkter

CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som fastställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 18

Regler och villkor för anbringande av CE-märkning

1.  CE-märkningen ska anbringas på produkten eller dess märkskylt så att den är synlig, läsbar och outplånlig. Om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av produktens art ska märket anbringas på förpackningen och i de medföljande dokumenten.

2.  CE-märkningen ska anbringas innan produkten släpps ut på marknaden.

3.  Medlemsstaterna ska utgå från befintliga mekanismer för att säkerställa att bestämmelserna om CE-märkning tillämpas korrekt och vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning av den märkningen.

KAPITEL VIII

MARKNADSKONTROLL AV PRODUKTER OCH UNIONSFÖRFARANDE I FRÅGA OM SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 19

Marknadskontroll av produkter

1.  Artiklarna 15.3, 16–19, 21, 23–28, 29.2 och 29.3 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på produkter.

2.  När de berörda marknadskontrollmyndigheterna utför marknadskontroll av produkter ska de, om den ekonomiska aktören har stött sig på artikel 14 i detta direktiv,

a)  kontrollera att den bedömning som avses i artikel 14 har genomförts av den ekonomiska aktören,

b)  granska denna bedömning och dess resultat, inbegripet att användningen av de kriterier som anges bilaga VI är korrekt, och

c)  kontrollera uppfyllandet av de tillämpliga tillgänglighetskraven.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den information som marknadskontrollmyndigheterna har om de ekonomiska aktörernas efterlevnad av de tillämpliga tillgänglighetskraven i detta direktiv och den bedömning ▌ som anges i artikel 14 på begäran tillhandahålls konsumenterna i ett tillgängligt format, med undantag för om informationen av konfidentialitetsskäl inte kan lämnas ut i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 20

Förfaranden på nationell nivå för att hantera produkter som inte uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven

1.  Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter ▌ har tillräckliga skäl att anta att en produkt som omfattas av detta direktiv inte uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven ska de göra en utvärdering av produkten, omfattande alla de krav som fastställs i detta direktiv. De berörda ekonomiska aktörerna ska samarbeta till fullo med marknadskontrollmyndigheterna för detta ändamål.

Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som avses i första stycket konstaterar att produkten inte uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv ska de utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att produkten ska uppfylla dessa krav ▌ inom en rimlig tidsperiod som de fastställer i förhållande till typen av bristande överensstämmelse.

Marknadskontrollmyndigheterna ska kräva att den berörda ekonomiska aktören drar tillbaka produkten från marknaden inom en förlängd rimlig tidsperiod endast om den berörda ekonomiska aktören inte har vidtagit lämpliga korrigerande åtgärder inom den tidsperiod som avses i andra stycket.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de åtgärder som avses i andra och tredje styckena i denna punkt.

2.  Om marknadskontrollmyndigheterna anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet, ska de informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt den ekonomiska aktören att vidta.

3.  Den ekonomiska aktören ska säkerställa att alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla berörda produkter som den har tillhandahållit på unionsmarknaden.

4.  Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den tidsperiod som avses i punkt 1 tredje stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av produkterna på den nationella marknaden eller dra tillbaka produkterna från den marknaden ▌.

Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.

5.  I den information som avses i punkt 4 i andra stycket ska alla tillgängliga detaljer ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera den produkt som inte uppfyller kraven, produktens ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och vilka tillgänglighetskrav produkten inte överensstämmer med, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på antingen

a)  att produkten inte uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven, eller

b)  att de harmoniserade standarder eller tekniska specifikationer som avses i artikel 15 och utgör underlag för presumtion om överensstämmelse är bristfälliga.

6.  Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet enligt denna artikel ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om alla vidtagna åtgärder och om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till när det gäller den berörda produktens bristande överensstämmelse samt eventuella invändningar mot den anmälda nationella åtgärden.

7.  Om ingen medlemsstat eller kommissionen inom tre månader efter mottagandet av den information som avses i punkt 4 andra stycket har gjort invändningar mot en provisorisk åtgärd som har vidtagits av en medlemsstat ska denna åtgärd anses vara berättigad.

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga begränsande åtgärder, till exempel att produkten dras tillbaka från marknaden, utan dröjsmål vidtas i fråga om den berörda produkten,.

Artikel 21

Unionsförfarande i fråga om skyddsåtgärder

1.  Om det, efter det att förfarandet i artikel 20.3 och 20.4 slutförts, har gjorts invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat vidtagit, eller om kommissionen har rimliga bevis för att en nationell åtgärd strider mot unionsrätten, ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. På grundval av resultaten av denna utvärdering ska kommissionen besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte.

Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge dem och de berörda ekonomiska aktörerna beslutet.

2.  Om den nationella åtgärd som avses i punkt 1 anses berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att den produkt som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknad och underrätta kommissionen om detta. Om den nationella åtgärden inte anses vara berättigad ska den berörda medlemsstaten upphäva åtgärden.

3.  Om den nationella åtgärd som avses i punkt 1 i den här artikeln anses berättigad och produktens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist i de harmoniserade standarder som avses i artikel 20.5 b, ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.

4.  Om den nationella åtgärd som avses i punkt 1 i den här artikeln anses berättigad och produktens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist i de tekniska specifikationer som avses i artikel 20.5 b ska kommissionen utan dröjsmål anta genomförandeakter om ändring eller upphävande av den tekniska specifikationen i fråga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2.

Artikel 22

Formell bristande överensstämmelse

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 ska en medlemsstat, om den konstaterar något av följande, ålägga den berörda ekonomiska aktören att åtgärda den bristande överensstämmelsen:

a)  CE-märkningen har anbringats i strid med artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 18 i detta direktiv.

b)  CE-märkningen har inte anbringats.

c)  Det har inte upprättats någon EU-försäkran om överensstämmelse.

d)  EU-försäkran om överensstämmelse har inte upprättats på ett korrekt sätt.

e)  Den tekniska dokumentationen är antingen inte tillgänglig eller inte komplett.

f)  Den information som avses i artikel 7.6 eller artikel 9.4 saknas eller är felaktig eller ofullständig.

g)  Något annat av de administrativa krav som fastställs i artikel 7 eller artikel 9 är inte uppfyllt.

2.  Om sådan bristande överensstämmelse som avses i punkt 1 kvarstår ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av produkten på marknaden eller säkerställa att den dras tillbaka från marknaden.

KAPITEL IX

TJÄNSTERS ÖVERENSSTÄMMELSE

Artikel 23

Tjänsters överensstämmelse

1.  Medlemsstaterna ska inrätta, genomföra och regelbundet uppdatera lämpliga förfaranden för att

a)  kontrollera att de tjänster överensstämmer med kraven i detta direktiv, inbegripet den bedömning som avses i artikel 14, för vilken artikel 19.2 ska gälla i tillämpliga delar,

b)  följa upp klagomål eller rapporter om tjänster som inte uppfyller tillgänglighetskraven i detta direktiv,

c)  kontrollera att den ekonomiska aktören har vidtagit nödvändiga korrigerande åtgärder.

2.  Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som ska ansvara för genomförandet av de förfaranden som avses i punkt 1 med avseende på kontroll av tjänsters överensstämmelse.

Medlemsstaterna ska säkerställa att allmänheten är informerad om förekomsten av de nationella myndigheter som avses i första stycket, om deras ansvarsområden, arbete och beslut och om vilka de är. Dessa myndigheter ska på begäran tillhandahålla den informationen i lättillgängliga format.

KAPITEL X

TILLGÄNGLIGHETSKRAV I ANDRA UNIONSAKTER

Artikel 24

Tillgänglighet enligt andra unionsakter

1.  För de produkter och tjänster som avses i artikel 2 i det här direktivet ska tillgänglighetskraven i bilaga I till detta utgöra obligatoriska tillgänglighetskrav i den mening som avses i artikel 42.1 i direktiv 2014/24/EU och artikel 60.1 i direktiv 2014/25/EU.

2.  Alla produkter eller tjänster vars egenskaper, delar och funktioner uppfyller de tillgänglighetskrav som fastställs i bilaga I till detta direktiv i enlighet med avsnitt VI i den bilagan ska anses fullgöra de relevanta skyldigheter, vad gäller tillgängligheten, för dessa egenskaper, delar och funktioner som anges i andra unionsakter än detta direktiv, om inte annat föreskrivs i dessa andra akter.

Artikel 25

Harmoniserade standarder och tekniska specifikationer för andra unionsakter

Överensstämmelse med harmoniserade standarder och tekniska specifikationer eller delar av dem, som har antagits i enlighet med artikel 15, ska innebära att överensstämmelse med artikel 24 förutsätts i den utsträckning dessa standarder och tekniska specifikationer eller delar av dem uppfyller tillgänglighetskraven i detta direktiv.

KAPITEL XI

DELEGERADE AKTER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 26

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med ... [den dag då detta direktiv träder i kraft].

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 12.3 och 14.7 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [den dag då detta direktiv träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.9, 12.3 och 14.7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.9, 12.3 och 14.7 ska endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 28

Arbetsgrupp

Kommissionen ska inrätta en arbetsgrupp som består av företrädare för marknadskontrollmyndigheter, myndigheter för kontroll av tjänsters överensstämmelse och berörda parter, inklusive företrädare för organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.

Arbetsgruppen ska göra följande:

a)  Underlätta utbyte av information och bästa praxis mellan myndigheterna och berörda parter.

b)  Främja samarbete mellan myndigheterna och berörda parter i frågor som rör detta direktivs genomförande för att förbättra samstämmigheten i tillämpningen av tillgänglighetskraven i detta direktiv och för att noga övervaka genomförandet av artikel 14.

c)  Tillhandahålla råd, i synnerhet till kommissionen och framför allt om genomförandet av artiklarna 4 och 14.

Artikel 29

Efterlevnadsåtgärder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns lämpliga och effektiva medel för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i detta direktiv.

2.  De medel som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

a)  Bestämmelser varigenom en konsument enligt nationell rätt kan vidta åtgärder i domstol eller hos behöriga förvaltningsmyndigheter för att säkerställa att de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv efterlevs.

b)  Bestämmelser varigenom offentliga organ eller privata sammanslutningar, organisationer eller andra rättsliga enheter, som har ett legitimt intresse av att säkerställa att detta direktiv följs, enligt nationell rätt kan delta vid domstolarna eller de behöriga förvaltningsmyndigheterna, antingen till stöd för eller på klagandens vägnar och med hans eller hennes tillstånd, i alla de rättsliga eller administrativa förfaranden som föreskrivs för att säkerställa att skyldigheterna i detta direktiv efterlevs.

3.  Denna artikel ska inte tillämpas på upphandlingsförfaranden som omfattas av direktiv 2014/24/EU eller direktiv 2014/25/EU.

Artikel 30

Sanktioner

1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs.

2.  Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa sanktioner ska också åtföljas av effektiva korrigerande åtgärder vid fall av bristande efterlevnad från den ekonomiska aktörens sida.

3.  Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt eventuella ändringar som berör dem.

4.  Sanktionerna ska ta hänsyn till omfattningen av den bristande efterlevnaden, inbegripet hur allvarlig den är, och hur många enheter av de berörda produkterna eller tjänsterna som inte uppfyller kraven samt hur många personer som påverkats.

5.  Denna artikel ska inte tillämpas på upphandlingsförfaranden som omfattas av direktiv 2014/24/EU eller direktiv 2014/25/EU.

Artikel 31

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den … [tre år efter detta direktivs ikraftträdande] ▌anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna ▌texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

2.  De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den … [sex år efter detta direktivs ikraftträdande].

3.  Med avvikelse från punkt 2 i den här artikeln får medlemsstaterna besluta att tillämpa bestämmelserna om de skyldigheter som fastställs i artikel 4.4 senast från och med den … [åtta år efter detta direktivs ikraftträdande].

4.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

5.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

6.  Medlemsstater som utnyttjar möjligheten enligt artikel 4.4 ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar i det syftet och ska till kommissionen rapportera de framsteg som görs när det gäller att genomföra dem.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska medlemsstaterna föreskriva en övergångsperiod som upphör den … [elva år efter detta direktivs ikraftträdande], under vilken tjänsteleverantörer får fortsätta att tillhandahålla sina tjänster med hjälp av produkter som lagligen användes av dem för att tillhandahålla liknande tjänster före detta datum.

Tjänsteavtal som ingås före den … [sex år efter detta direktivs ikraftträdande] får fortsätta att gälla utan ändring till slutet av giltighetstiden men inte längre än fem år från och med det datumet.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att självbetjäningsterminaler som lagligen användes av tjänsteleverantörer för tillhandahållande av tjänster före den … [sex år efter detta direktivs ikraftträdande] får fortsätta att användas vid tillhandahållande av liknande tjänster fram till slutet av deras ekonomiskt bärkraftiga nyttjandeperiod men inte längre än 20 år efter det att de togs i bruk.

Artikel 33

Rapport och översyn

1.  Senast den [elva år efter detta direktivs ikraftträdande] och därefter vart femte år, ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpningen av detta direktiv.

2.   Rapporten ska bland annat, mot bakgrund av sociala, ekonomiska och tekniska framsteg, behandla utvecklingen av produkters och tjänsters tillgänglighet, möjlig teknologisk inlåsning i eller möjliga hinder för innovation samt effekterna av detta direktiv för ekonomiska aktörer och för personer med funktionsnedsättning ▌. Rapporten ska även bedöma om tillämpningen av artikel 4.4, där så är möjligt, har bidragit till tillnärmningen av olika nationella tillgänglighetskrav för den bebyggda miljö som avser passagerartransportertjänster, banktjänster för konsumenter och kundtjänstcenter i butiker tillhörande leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster , i syfte att möjliggöra deras progressiva anpassning av de tillgänglighetskrav som anges i bilaga III.

Rapporten ska även bedöma om tillämpningen av detta direktiv, i synnerhet de frivilliga bestämmelserna, har bidragit till tillnärmningen av tillgänglighetskrav för den bebyggda miljö som utgörs av byggentreprenader som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU(37), direktiv 2014/24/EU och direktiv 2014/25/EU.

Rapporten ska också behandla hur tillämpningen av artikel 14 i detta direktiv – inklusive på grundval av information som mottagits i enlighet med artikel 14.8 om sådan information är tillgänglig – och undantaget för mikroföretag påverkar den inre marknadens funktion. Av rapporten ska det framgå om detta direktivs mål har uppnåtts och huruvida det skulle vara lämpligt att inkludera nya produkter och tjänster eller att undanta vissa produkter eller tjänster från detta direktivs tillämpningsområde, och den ska om möjligt fastställa områden där bördan kan minskas ▌med sikte på en eventuell översyn av detta direktiv.

Vid behov ska kommissionen föreslå lämpliga åtgärder som kan omfatta lagstiftningsåtgärder.

3.  Medlemsstaterna ska i god tid till kommissionen lämna all information som behövs för att kommissionen ska kunna utarbeta sådana rapporter.

4.  Kommissionens rapport ska ta hänsyn till synpunkter från ekonomiska intressenter och berörda icke-statliga organisationer, inbegripet organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning ▌.

Artikel 34

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 35

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

_____________________

BILAGA I

TILLGÄNGLIGHETSKRAV FÖR PRODUKTER OCH TJÄNSTER

AVSNITT I: ALLMÄNNA TILLGÄNGLIGHETSKRAV RÖRANDE ALLA PRODUKTER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV I ENLIGHET MED ARTIKEL 2.1

Produkter måste utformas och tillverkas på ett sätt som i största möjliga utsträckning möjliggör förutsebar användning bland personer med funktionsnedsättning och ska åtföljas, om möjligt i eller på produkterna, av lättillgänglig information om deras funktion och tillgänglighetsfunktioner.

1.  Krav på tillhandahållande av information:

a)  Den information om användningen av produkten som tillhandahålls själva produkten (märkning, bruksanvisning och varning) ska

i)  kunna uppfattas med mer än ett sinne,

ii)  presenteras på ett begripligt sätt,

iii)  presenteras för användarna på sätt som de kan uppfatta,

iv)  presenteras i ett typsnitt med lämplig storlek och form, med beaktande av förutsebara användningsförhållanden, och med tillräcklig kontrast samt justerbart avstånd mellan bokstäver, rader och stycken.

b)  Produktbruksanvisningar som inte tillhandahålls på själva produkten utan som görs tillgängliga genom användning av produkten eller på annat sätt, till exempel på en webbplats, inklusive information om produktens tillgänglighetsfunktioner samt hur de aktiveras och deras interoperabilitet med hjälplösningar, ska vara offentligt tillgängliga när produkten släpps ut på marknaden och ska

i)  kunna uppfattas med mer än ett sinne,

ii)  presenteras på ett begripligt sätt,

iii)  presenteras för användarna på sätt som de kan uppfatta,

iv)  presenteras i ett typsnitt med lämplig storlek och form, med beaktande av förutsebara användningsförhållanden, och med tillräcklig kontrast samt justerbart avstånd mellan bokstäver, rader och stycken,

v)  när det gäller innehåll, göras tillgängliga i textformat som kan användas för att skapa alternativa stödjande format som kan presenteras på olika sätt och kunna uppfattas med mer än ett sinne,

vi)  åtföljas av en alternativ presentation av eventuella delar som inte består av text,

vii)  inbegripa den beskrivning av produktens användargränssnitt (hantering, kontroll och återkoppling, input och output) som tillhandahålls i enlighet med punkt  2; i beskrivningen ska man för vart och ett av leden i punkt 2 ange om produkten har dessa egenskaper,

viii)  inbegripa en beskrivning av produktens funktionalitet, som tillhandahålls genom funktioner som syftar till att tillgodose behoven hos personer med funktionsnedsättning, i enlighet med punkt 2. i beskrivningen ska man för vart och ett av leden i punkt 2 ange om produkten har dessa egenskaper,

ix)  inbegripa en beskrivning av produktens programvaru- och maskinvarugränssnitt med hjälpmedel; beskrivningen ska innehålla en förteckning över de hjälpmedel som har testats tillsammans med produkten.

2.  Användargränssnitt och funktionell utformning:

Produkten, inklusive dess användargränssnitt, ska ha egenskaper, delar och funktioner som gör att personer med funktionsnedsättning kan få tillgång till, uppfatta, hantera, begripa och kontrollera produkten genom att man säkerställer följande:

a)  Att när produkten tillhandahåller kommunikation, däribland interpersonell kommunikation, hantering, information, kontroll och orientering, gör den det via mer än ett sinne; detta ska inbegripa tillhandahållande av alternativ till syn, hörsel, tal och känsel.

b)  Att när produkten använder tal ger den alternativ till tal och talkommandon för kommunikation, hantering, kontroll och orientering.

c)  Att när produkten använder visuella element tillhandahåller den flexibel förstoring, ljusstyrka och kontrast för kommunikation, information och hantering samt säkerställer interoperabilitet med programvara och hjälpmedel för navigering i gränssnittet.

d)  Att när produkten använder färg för att förmedla information, ange en åtgärd, kräva ett svar eller identifiera delar tillhandahåller den ett alternativ till färger.

e)  Att när produkten använder ljudsignaler för att förmedla information, ange en åtgärd, kräva ett svar eller identifiera delar tillhandahåller den ett alternativ till ljudsignaler.

f)  Att när produkten använder visuella element sörjer den för flexibla sätt att förbättra synskärpan.

g)  Att när produkten använder ljud ser den till att användaren kan ställa in volymen och hastigheten och att det finns en funktion för förstärkt ljud, däribland för minskning av störningar från ljudsignaler från produkter i omgivningen och ljudskärpa.

h)  Att när produkten kräver manuell hantering och kontroll sörjer den för sekventiell styrning och ger alternativ till finmotorisk styrning, så att det inte krävs samtidiga kontroller för manipulering, och använder delar som kan förnimmas med känseln.

i)  Att produkten undviker driftslägen som kräver betydande räckvidd och styrka.

j)  Att produkten inte utlöser anfall på grund av ljuskänslighet.

k)  Att produkten skyddar användarens privatliv när han eller hon använder tillgänglighetsfunktionerna.

l)  Att produkten tillhandahåller ett alternativ till biometrisk identifiering och kontroll.

m)  Att produkten säkerställer konsekvent funktionalitet och ger tillräcklig och flexibel tidsperiod för interaktion.

n)  Att produkten tillhandahåller programvaru- och maskinvarugränssnitt för tekniska hjälpmedel.

o)  Att produkten överensstämmer med följande sektorsspecifika krav:

i)  Självbetjäningsterminaler ska

–  ha text-till-tal-teknik,

–  möjliggöra användning av personliga hörlurar,

–  varna användaren via mer än ett sinne om respons krävs inom en viss tid,

–  ge möjlighet att förlänga responstiden,

–  ha en lämplig kontrast samt nycklar och kontroller som kan förnimmas med känsel när nycklar och kontroller är tillgängliga,

–  inte kräva att en tillgänglighetsfunktion aktiveras för att en användare som behöver funktionen ska kunna starta den,

–  om produkten använder ljud eller ljudsignaler – vara kompatibla med hjälpmedel och hjälptekniker som finns tillgängliga på unionsnivå, bland annat hörselteknik såsom hörapparater, telespolar, hörselimplantat och hörselhjälpmedel.

ii)  Läsplattor

–  ska ha text-till-tal-teknik

iii)  Terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet som används för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster ska

–  medge hantering av realtidstext när sådana produkter utöver talkapacitet har textkapacitet och stödja hifi-ljud,

–  medge hantering av totalkonversation, inklusive synkroniserat tal, realtidstext och video med en upplösning som möjliggör kommunikation via teckenspråk, när de utöver eller i kombination med text- och talkapacitet har videokapacitet,

–  säkerställa effektiv trådlös koppling till hörselteknik,

–  undvika interferens med hjälpmedel.

iv)  Terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet som används för åtkomst till audiovisuella medietjänster

–  ska göra de tillgänglighetskomponenter som leverantören av audiovisuella medietjänster tillhandahåller tillgängliga för personer med funktionsnedsättning med avseende på användaråtkomst, urval, kontroll, individanpassning och överföring till hjälpmedel.

3.  Stödtjänster

Om stödtjänster (hjälp-deskar, teletjänstcentraler, teknisk support, samtalsförmedlande tjänster och utbildningstjänster) finns att tillgå ska de, via tillgängliga kommunikationssätt, tillhandahålla information om produktens tillgänglighet och dess kompatibilitet med tekniska hjälpmedel.

AVSNITT II: TILLGÄNGLIGHETSKRAV RÖRANDE PRODUKTER I ARTIKEL 2.1, MED UNDANTAG FÖR DE SJÄLVBETJÄNINGSTERMINALER SOM AVSES I ARTIKEL 2.1 B

I syfte att i största möjliga utsträckning möjliggöra förutsebar användning bland personer med funktionsnedsättning ska, utöver de krav som anges i avsnitt I, förpackningar och anvisningar för de produkter som omfattas av detta avsnitt göras lättillgängliga. Detta innebär följande:

a)  Produktens förpackning och den information som ges på den (t.ex. om hur den ska öppnas, tillslutas, användas och bortskaffas), inklusive, i förekommande fall, information om produktens egenskaper när det gäller tillgänglighet, ska göras tillgänglig och, om så är möjligt, ska den lättillgängliga informationen tillhandahållas på förpackningen.

b)  Anvisningar för installation, underhåll, förvaring och bortskaffande av produkten som inte tillhandahålls på själva produkten men som görs tillgängliga på annat sätt, till exempel genom en webbplats, ska vara offentligt tillgängliga när produkten släpps ut på marknaden och ska uppfylla följande krav:

i)  De ska kunna uppfattas med mer än ett sinne.

ii)  De ska presenteras på ett begripligt sätt.

iii)  De ska presenteras för användarna på sätt som de kan uppfatta.

iv)  De ska presenteras i ett typsnitt med lämplig storlek och form, med beaktande av förutsebara användningsförhållanden, och med tillräcklig kontrast samt justerbart avstånd mellan bokstäver, rader och stycken.

v)  Innehållet i anvisningarna ska göras tillgängligt i textformat som kan användas för att skapa alternativa stödjande format som kan presenteras på olika sätt och uppfattas med mer än ett sinne.

vi)  Anvisningar som innehåller eventuella delar som inte består av text ska åtföljas av en alternativ presentation av detta innehåll.

AVSNITT III: ALLMÄNNA TILLGÄNGLIGHETSKRAV RÖRANDE ALLA TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV I ENLIGHET MED ARTIKEL 2.2

▌Följande åtgärder ska vidtas för att säkerställa att tjänsterna tillhandahålls på ett sätt som i största möjliga utsträckning möjliggör förutsebar användning bland ▌ personer med funktionsnedsättning:

a)  Tillgängligheten för de produkter som används vid tillhandahållandet av tjänsten ska säkerställas, i enlighet med avsnitt I och, i tillämpliga fall, avsnitt II i denna bilaga.

b)  Information ska tillhandahållas om hur tjänsten fungerar och, om produkter används vid tillhandahållandet av tjänsten, om dess koppling till dessa produkter samt om deras egenskaper när det gäller tillgänglighet och interoperabilitet med hjälpmedel; denna information ska ▌

i)  kunna uppfattas med mer än ett sinne,

ii)  presenteras på ett begripligt sätt;

iii)  presenteras för användarna på sätt som de kan uppfatta,

iv)  göra informationsinnehållet ▌tillgängligt i textformat som kan användas för att skapa alternativa stödjande format som användarna ska kunna presentera på olika sätt och uppfatta med mer än ett sinne,

v)  presenteras i ett typsnitt med lämplig storlek och form, med beaktande av förutsebara användningsförhållanden, och med tillräcklig kontrast samt justerbart avstånd mellan bokstäver, rader och stycken,

vi)  komplettera eventuella delar som inte består av text med en alternativ presentation av detta innehåll,

vii)  ge den elektroniska information ▌ som krävs vid tillhandahållandet av tjänsten, på ett enhetligt och ändamålsenligt sätt genom att göra den uppfattningsbar, hanterbar, begriplig och robust.

c)  Webbplatser, inklusive tillhörande nätapplikationer, och tjänster för mobila enheter, inklusive mobilappar, ska göras tillgängliga på ett enhetligt och ändamålsenligt sätt genom att de görs uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta.

d)  Om stödtjänster (hjälp-deskar, teletjänstcentraler, teknisk support, samtalsförmedlande tjänster och utbildningstjänster) finns att tillgå ska de, via tillgängliga kommunikationssätt, tillhandahålla information om tjänstens tillgänglighet och kompatibilitet med tekniska hjälpmedel.

AVSNITT IV: KOMPLETTERANDE TILLGÄNGLIGHETSKRAV RÖRANDE SPECIFIKA TJÄNSTER

För att säkerställa att tjänsterna tillhandahålls på ett sätt som i största möjliga utsträckning möjliggör förutsebar användning bland personer med funktionsnedsättning ska följande åtgärder vidtas för att inkludera funktioner, metoder, riktlinjer och förfaranden, liksom ändringar av utförandet av de berörda tjänsterna, som tillgodoser behoven hos personer med funktionsnedsättning och säkerställer interoperabilitet med tekniska hjälpmedel:

a)  Elektroniska kommunikationstjänster, inbegripet den nödkommunikation som avses i artikel 109.2 i direktiv (EU) 2018/1972

i)  Realtidstext utöver talkommunikation ska tillhandahållas.

ii)  Totalkommunikation där video tillhandahålls utöver talkommunikation ska tillhandahållas.

iii)  Säkerställa att nödkommunikation som använder talkommunikation och text (inbegripet realtidstext) synkroniseras och video, i förekommande fall, också synkroniseras i en totalkonversation och överförs till den lämpligaste alarmeringscentralen av leverantörerna av elektroniska kommunikationstjänster.

b)  Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster

i)  Elektroniska programguider (EPG) som är uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta och tillhandahåller information om tillgänglighetsmöjligheterna ska tillhandahållas.

ii)  Säkerställa att tillgänglighetskomponenterna (tillgänglighetstjänster) hos de audiovisuella medietjänsterna såsom undertexter för döva och hörselskadade personer , syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning överförs fullt ut med adekvat kvalitet för en korrekt visning som är synkroniserad med ljud och video, och göra det möjligt för användaren att kontrollera visningen och användningen av dem.

c)  Lufttransport-, busstransport-, järnvägstransport- och vattentransporttjänster för passagerare, med undantag för stads-, förorts- och regionaltransporter

i)  Säkerställa att information om tillgängligheten hos fordon, den omgivande infrastrukturen och den bebyggda miljön samt om assistans till personer med funktionsnedsättning tillhandahålls.

ii)  Säkerställa att information om smart biljettförsäljning (elektronisk reservation, biljettbokning etc.), realtidsinformation för passagerarna (tidtabeller, information om trafikstörningar, anslutningar, vidareförbindelser med andra transportmedel etc.) och ytterligare tjänsteinformation (om bemanning på stationer, trasiga hissar eller tjänster som är otillgängliga för tillfället etc.) tillhandahålls.

d)  Stads-, förorts- och regionaltransporter

Säkerställa tillgängligheten för de självbetjäningsterminaler som används vid tillhandahållandet av tjänsten, i enlighet med avsnitt I denna bilaga.

e)  Banktjänster för konsumenter

i)  Tillhandahålla identifieringsmetoder, elektroniska signaturer, säkerhetsfunktioner och betaltjänster som är uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta.

ii)  Säkerställa att informationen är begriplig utan att ligga på en komplexitetsnivå som överstiger nivå B2 (övre medelnivå) enligt Europarådets gemensamma europeiska referensram för språk

f)  E-böcker

i)  Säkerställa att e-böcker som utöver text även innehåller ljud tillhandahåller text och ljud synkroniserat.

ii)  Säkerställa att e-bokens digitala filer inte hindrar tekniska hjälpmedel från att fungera korrekt.

iii)  Säkerställa tillgång till innehållet, navigering i filens innehåll och layout, inbegripet dynamisk layout, tillhandahållandet av struktur, flexibilitet och valmöjligheter vid presentationen av innehållet.

iv)  Möjliggöra alternativ återgivning av innehållet och driftskompatibilitet med olika tekniska hjälpmedel på ett sådant sätt att detta är uppfattningsbart, hanterbart, begripligt och robust.

v)  E-böcker ska göras upptäckbara genom tillhandahållande av information om e-bokens tillgänglighetsfunktioner via metadata.

vi)  Säkerställa att åtgärder avseende förvaltning av digitala rättigheter inte blockerar tillgänglighetsfunktionerna.

g)  E-handelstjänster

i)  Tillhandahålla information om tillgängligheten för de produkter och tjänster som säljs när informationen tillhandahålls av ansvariga ekonomiska aktörer.

ii)  Säkerställa identifierings-, säkerhets- och betalningsfunktionernas tillgänglighet när de levereras som en del av en tjänst (och inte av en produkt) genom att göra den uppfattningsbar, hanterbar, begriplig och robust.

iii)  Tillhandahålla identifieringsmetoder, elektroniska signaturer och betaltjänster som är uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta.

AVSNITT V: SÄRSKILDA TILLGÄNGLIGHETSKRAV RÖRANDE MOTTAGANDET AV NÖDKOMMUNIKATION TILL DET GEMENSAMMA EUROPEISKA LARMNUMRET 112 GENOM DEN LÄMPLIGASTE ALARMERINGSCENTRALEN.

I syfte att i största möjliga utsträckning möjliggöra tjänstens förutsebara användning bland personer med funktionsnedsättning ska mottagandet av nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112 genom den lämpligaste alarmeringscentralen inkludera funktioner, metoder, riktlinjer, förfaranden och ändringar ▌som tillgodoser behoven hos personer med funktionsnedsättning enligt följande:

Nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112 ska besvaras korrekt på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem, genom den lämpligaste alarmeringscentralen och med samma kommunikationsmedel som den mottagits genom, nämligen med användning av synkroniserad talkommunikation och text (inbegripet realtidstext) eller, om video tillhandahålls, talkommunikation, text (inbegripet realtidstext) och video som synkroniseras i en totalkonversation.

AVSNITT VI: TILLGÄNGLIGHETSKRAV FÖR PRODUKTERS OCH TJÄNSTERS EGENSKAPER, DELAR ELLER FUNKTIONER I ENLIGHET MED ARTIKEL 24.2

Följande krävs för den presumtion om uppfyllande av relevanta skyldigheter som fastställs i andra unionsakter avseende egenskaper, delar eller funktioner hos produkter och tjänster:

1.  Produkter

a)  Att tillgängligheten av information avseende produkters funktion och tillgänglighetsfunktioner överensstämmer med de motsvarande delarna i avsnitt I punkt 1 i denna bilaga, nämligen information om användningen av produkten som tillhandahålls på själva produkten samt produktbruksanvisningar som inte tillhandahålls på själva produkten utan som görs tillgängliga genom användning av produkten eller på annat sätt, till exempel på en webbplats.

b)  Att tillgängligheten av egenskaper, delar och funktioner hos produkters användargränssnitt och funktionella utformning uppfyller motsvarande tillgänglighetskrav för sådana användargränssnitt och sådan funktionell utformning i enlighet med avsnitt I punkt 2 i denna bilaga.

c)  Att förpackningarnas tillgänglighet, inklusive den information som ges på dem och anvisningar för installation, underhåll, förvaring och bortskaffande av produkten som inte tillhandahålls på själva produkten men som görs tillgängliga på annat sätt till exempel genom en webbplats, med undantag av självbetjäningsterminaler, uppfyller motsvarande tillgänglighetskrav i avsnitt II i denna bilaga.

2.  Tjänster

Att tillgängligheten hos tjänsters egenskaper, delar och funktioner uppfyller motsvarande tillgänglighetskrav för dessa egenskaper, delar och funktioner i de avsnitt i denna bilaga som rör tjänster.

AVSNITT VII: KRITERIER FÖR FUNKTIONSPRESTANDA

I syfte att maximera den förutsebara användningen bland personer med funktionsnedsättning, om de tillgänglighetskrav som anges i avsnitten I–VI i denna bilaga inte rör en eller flera funktioner avseende utformningen och tillverkningen av produkter eller tillhandahållandet av tjänster, ska dessa funktioner eller medel vara tillgängliga, genom att de dithörande kriterierna för funktionsprestanda uppfylls.

Dessa kriterier för funktionsprestanda får endast användas som ett alternativ till ett eller flera särskilda tekniska krav när det hänvisas till dem i tillgänglighetskraven, om och endast om tillämpningen av de relevanta kriterierna för funktionsprestanda uppfyller tillgänglighetskraven och det fastställs att utformningen och tillverkningen av produkterna och tillhandahållandet av tjänsterna resulterar i likvärdig eller ökad tillgänglighet för den förutsebara användningen bland personer med funktionsnedsättning.

a)  Användning utan syn

Om produkten eller tjänsten har visuella driftslägen ska den ha minst ett driftsläge som inte kräver syn.

b)  Användning med begränsad syn

Om produkten eller tjänsten har visuella driftslägen ska den ha minst ett driftsläge som innebär att användarna kan hantera produkten med begränsad syn.

c)  Användning utan färguppfattning

Om produkten eller tjänsten har visuella driftslägen ska den ha minst ett driftsläge som inte kräver att användaren kan uppfatta färger.

d)  Användning utan hörsel

Om produkten eller tjänsten har auditiva driftslägen ska den ha minst ett driftsläge som inte kräver hörsel.

e)  Användning med begränsad hörsel

Om produkten eller tjänsten har auditiva driftslägen ska den ha minst ett driftsläge som innebär att användarna kan hantera produkten med begränsad hörsel.

f)  Användning utan talförmåga

Om produkten eller tjänsten kräver talkommandon från användaren ska den ha minst ett driftsläge som inte kräver talkommandon. Talkommandon inbegriper alla muntliga ljud som tal, visslingar eller klickljud.

g)  Användning med begränsad manipuleringsförmåga eller styrka

Om produkten eller tjänsten kräver manuella åtgärder ska den ha minst ett driftsläge som innebär att användarna kan hantera produkten genom alternativa åtgärder som inte kräver finmotorisk styrning, manipulering eller handstyrka och inte heller kräver att fler än en styrning används samtidigt.

h)  Användning med begränsad räckvidd

Produktens driftsfunktioner måste finnas inom räckhåll för alla användare. Om produkten eller tjänsten har manuella driftslägen ska den ha minst ett driftsläge med begränsad räckvidd och styrka.

i)  Minimering av risken för anfall på grund av ljuskänslighet

Om produkten har visuella driftslägen ska den undvika driftslägen som utlöser anfall på grund av ljuskänslighet.

j)  Användning med begränsad kognitiv förmåga

Produkten eller tjänsten ska ha minst ett driftsläge som omfattar funktioner som gör den enklare och lättare att använda.

k)  Privatliv

Om produkten eller tjänsten innehåller funktioner som tillhandahålls för tillgänglighet, ska den ha minst ett driftsläge som skyddar användarens privatliv vid användning av de funktioner som tillhandahåller tillgänglighet.

___________________

BILAGA II

VÄGLEDANDE ICKE-BINDANDE EXEMPEL PÅ MÖJLIGA LÖSNINGAR SOM BIDRAR TILL ATT UPPFYLLA TILLGÄNGLIGHETSKRAVEN I BILAGA I

AVSNITT I:

EXEMPEL RÖRANDE ALLMÄNNA TILLGÄNGLIGHETSKRAV FÖR ALLA PRODUKTER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV I ENLIGHET MED ARTIKEL 2.1

KRAV I BILAGA I AVSNITT I

EXEMPEL

1.  Tillhandahållande av information

a)  

i)

Tillhandahålla visuell och taktil information eller visuell och auditiv information om var kortet förs in på en självbetjäningsterminal, så att blinda och döva personer kan använda terminalen.

ii)  

Använda samma ord konsekvent eller på ett tydligt och logiskt sätt, så att personer med intellektuell funktionsnedsättning bättre kan förstå informationen.

iii)  

Tillhandahålla information i taktil relief eller ljud utöver varningar i textformat, så att blinda personer kan uppfatta dem.

iv)  

Se till att texten kan läsas av personer med nedsatt syn.

b)  

i)  

Tillhandahålla elektroniska filer som kan läsas av en dator med skärmläsningsprogram, så att blinda personer kan använda informationen.

ii)  

Använda samma ord konsekvent eller på ett tydligt och logiskt sätt, så att personer med intellektuell funktionsnedsättning bättre kan förstå dem.

iii)  

Tillhandahålla undertexter till videoinstruktioner.

iv)  

Se till att texten kan läsas av personer med nedsatt syn.

v)  

Skriva ut texten i punktskrift så att blinda personer kan använda informationen.

vi)  

Se till att ett diagram åtföljs av en textbeskrivning som identifierar de viktigaste delarna eller beskriver viktiga åtgärder.

vii)  

inga exempel

viii)  

inga exempel

ix)  

Förse bankomater med uttag och programvara som gör det möjligt att ansluta hörlurar i vilka texten på skärmen återges i ljudform.

2.  Användargränssnitt och funktionell utformning

a)  

Tillhandahålla anvisningar i ljud- och textform eller förse en knappsats med taktila tecken, så att blinda eller hörselskadade personer kan interagera med produkten.

b)  

Utöver talande anvisningar i en självbetjäningsterminal, erbjuda exempelvis anvisningar i form av text eller bilder, så att även döva personer kan utföra de åtgärder som krävs.

c)  

Göra det möjligt för användare att förstora en text, zooma in på ett visst piktogram eller öka kontrasten, så att personer med nedsatt syn kan uppfatta informationen.

d)  

Även förse de gröna och röda knappar som används för att välja alternativ med text som anger vilka alternativen är, så att färgblinda personer kan göra valet.

e)  

När en dator använder en ljudsignal för att indikera ett fel, även tillhandahålla en text eller bild som anger felet, så att döva personer kan uppfatta att ett fel har uppstått.

f)  

Möjliggöra ytterligare kontrast för förgrundsbilder så att personer med nedsatt syn kan se dem.

g)  

Göra det möjligt för användaren av en telefon att ställa in ljudvolymen och minska störningar från hörapparater så att hörselskadade personer kan använda telefonen.

h)  

Göra knapparna på en pekskärm större och väl åtskilda så att personer med tremor kan trycka på dem.

i)

Säkerställa att det inte krävs mycket kraft för att trycka på knappar, så att personer med motoriska funktionsnedsättningar kan använda dem.

j)  

Undvika flimrande bilder, så att personer som kan drabbas av anfall inte utsätts för denna risk.

k)  

Göra det möjligt att använda hörlurar när talad information tillhandahålls i bankomater.

l)  

Ge användare som inte kan använda händerna möjlighet att välja ett lösenord för låsning och upplåsning av en telefon i stället för att använda sig av igenkänning av fingeravtryck.

m)  

Säkerställa att programvaran reagerar på ett förutsägbart sätt när en viss åtgärd utförs och ge tillräckligt med tid för inmatning av lösenord så att användningen förenklas för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

n)  

Erbjuda en anslutning till en uppdateringsbar brailleskärm så att blinda personer kan använda datorn.

o)  

Exempel på sektorsspecifika krav

i)  

inga exempel

ii)

inga exempel

iii)  Första strecksatsen

Se till att en mobiltelefon bör kunna hantera realtidstextkonversationer så att hörselskadade personer kan utbyta information på ett interaktivt sätt.

iii)  Fjärde strecksatsen

Möjliggöra samtidig användning av video för att visa teckenspråk och text för att skriva meddelanden, så att två döva personer kan kommunicera med varandra eller med en hörande person.

iv)  

Säkerställa att undertexterna överförs genom digitalboxen så att de kan användas av döva personer.

3.  Stödtjänster inga exempel

AVSNITT II:

EXEMPEL RÖRANDE TILLGÄNGLIGHETSKRAV FÖR PRODUKTER I ARTIKEL 2.1, MED UNDANTAG FÖR DE SJÄLVBETJÄNINGSTERMINALER SOM AVSES I ARTIKEL 2.1 b

KRAV I BILAGA I AVSNITT II

EXEMPEL

Förpackningar och bruksanvisningar

a)  

Ange på förpackningen att telefonen är försedd med tillgänglighetsfunktioner för personer med funktionsnedsättning.

b)

i)  

Tillhandahålla elektroniska filer som kan läsas av en dator med skärmläsningsprogram, så att blinda personer kan använda informationen.

ii)  

Använda samma ord konsekvent eller på ett tydligt och logiskt sätt, så att personer med intellektuell funktionsnedsättning bättre kan förstå informationen.

iii)  

Se till att varningar i textformat tillhandahålls tillsammans med information i taktil relief eller ljud, så att blinda personer kan uppfatta dem.

iv)  

Se till att texten kan läsas av personer med nedsatt syn.

v)  

Skriva ut dem i punktskrift så att blinda personer kan använda dem.

vi)  

Komplettera ett diagram med en textbeskrivning som identifierar de viktigaste delarna eller beskriver viktiga åtgärder.

AVSNITT III:

EXEMPEL RÖRANDE ALLMÄNNA TILLGÄNGLIGHETSKRAV FÖR ALLA TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV I ENLIGHET MED ARTIKEL 2.2

KRAV I BILAGA I AVSNITT III

EXEMPEL

Tillhandahållande av tjänster

a)  

inga exempel

b)  

i)  

Tillhandahålla elektroniska filer som kan läsas av en dator med skärmläsningsprogram, så att blinda personer kan använda informationen.

ii)  

Använda samma ord konsekvent eller på ett tydligt och logiskt sätt, så att personer med intellektuell funktionsnedsättning bättre kan förstå informationen.

iii)  

Tillhandahålla undertexter till videoinstruktioner.

iv)  

Se till att blinda personer kan använda filen genom att skriva ut den i punktskrift.

v)  

Se till att texten kan läsas av personer med nedsatt syn.

vi)  

Komplettera ett diagram med en textbeskrivning som identifierar de viktigaste delarna eller beskriver viktiga åtgärder.

vii)  

Se till att informationen i fråga är tillgänglig när en tjänsteleverantör erbjuder ett usb-minne som innehåller information om tjänsten.

c)  

Tillhandahålla textbeskrivningar av bilder, göra alla funktioner tillgängliga via ett tangentbord, ge användarna tillräcklig tid för att läsa innehåll, se till så att innehållet visas och fungerar på ett förutsägbart sätt och tillhandahålla kompatibilitet med tekniska hjälpmedel, så att personer med olika funktionsnedsättningar kan läsa och interagera med en webbplats.

d)  

inga exempel

AVSNITT IV:

EXEMPEL RÖRANDE KOMPLETTERANDE TILLGÄNGLIGHETSKRAV FÖR SPECIFIKA TJÄNSTER:

KRAV I AVSNITT IV I

BILAGA I

EXEMPEL

Särskilda tjänster

a)  

i)  

Se till att hörselskadade personer kan skriva och ta emot texter på ett interaktivt sätt och i realtid.

ii)  

Se till att döva personer kan använda teckenspråk för att kommunicera med varandra.

iii)  

Se till att personer med nedsatt hörsel och nedsatt talförmåga som väljer att använda en kombination av text, tal och video vet att kommunikationen överförs genom nätverket till en alarmeringstjänst.

b))

i)  

Se till att en blind person kan välja program på televisionen.

ii)  

Stödja möjligheten att välja, personanpassa och visa tillgänglighetstjänster såsom undertexter för döva personer och hörselskadade personer , syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning genom att erbjuda effektiv trådlös koppling till hörselteknik eller genom att tillhandahålla användarkontroller för att aktivera tillgänglighetstjänster för audiovisuella medietjänster med samma framskjutna plats som de primära mediekontrollerna.

c)  

i)

inga exempel

ii)  

inga exempel

d)

inga exempel

e)  

i)

Göra dialogrutor för identitetsverifiering som visas på skärmen läsbara för skärmläsningsprogram, så att blinda personer kan använda dem.

ii)

inga exempel

f)

i)  

Se till att personer med dyslexi kan läsa och lyssna till texten samtidigt.

ii)  

Möjliggöra text och ljud synkroniserat eller möjliggöra uppdateringsbar punktskrift.

iii)  

Se till att blinda personer kan komma åt registret eller byta kapitel.

iv)

inga exempel

v)  

Säkerställa att information om tillgänglighetsfunktioner finns tillgänglig i den elektroniska filen, så att personer med funktionsnedsättning kan ta del av informationen.

vi)  

Säkerställa att det inte finns någon blockering, till exempel att tekniska skyddsåtgärder, information om förvaltning av rättigheter eller operabilitetsproblem inte hindrar uppläsning av texten med hjälpmedel , så att blinda användare kan läsa boken.

g)  

i

Säkerställa att tillgänglig information om en produkts tillgänglighetsfunktioner inte raderas.

ii

Göra betaltjänstens användargränssnitt tillgängligt via talkommunikation, så att blinda personer på egen hand kan göra inköp via internet.

iii

Göra dialogrutor för identitetsverifiering som visas på skärmen läsbara för skärmläsningsprogram, så att blinda personer kan använda dem.

_______________________

BILAGA III

TILLGÄNGLIGHETSKRAV VID TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 4.4 OM DEN BEBYGGDA MILJÖ DÄR DE TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV TILLHANDAHÅLLS

I syfte att maximera den förutsebara självständiga användningen bland personer med funktionsnedsättning i den bebyggda miljö där en tjänst tillhandahålls och som tjänsteleverantören ansvarar för, som avses i artikel 4.4, ska tillgängligheten på områden dit allmänheten har tillträde inkludera följande aspekter:

a)  Användning av tillhörande utomhusutrymmen och faciliteter ▌.

b)  Tillfartsvägar till byggnader ▌.

c)  Användning av ingångar.

d)  Framkomlighet vid ▌förflyttning i horisontell riktning.

e)  Framkomlighet vid förflyttning i vertikal riktning.

f)  Allmänhetens användning av lokaler.

g)  Användning av utrustning och faciliteter vid tillhandahållandet av tjänsten.

h)  Användning av toaletter och sanitetsutrymmen.

i)  Användning av utgångar, evakueringsvägar och principer för beredskapsplanering.

j)  Kommunikation och orientering som kan uppfattas med mer än ett sinne.

k)  Användning av faciliteter och byggnader för deras förutsebara ändamål.

l)  Skydd mot faror i både inomhus- och utomhusmiljön.

_____________________

BILAGA IV

FÖRFARANDE FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE – PRODUKTER

1.  Intern tillverkningskontroll

▌Intern tillverkningskontroll är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2, 3 och 4 i denna bilaga och säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda produkterna ▌ uppfyller tillämpliga krav i detta direktiv.

2.   Teknisk dokumentation

Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Den tekniska dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om produkten överensstämmer med de relevanta tillgänglighetskrav som avses i artikel 4 och, om tillverkaren har stött sig på artikel 14, visa att de berörda tillgänglighetskraven skulle innebära en grundläggande förändring eller ålägga en oproportionerligt stor börda. Den tekniska dokumentationen ska det endast innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, även en beskrivning av produktens utformning, tillverkning och funktion.

Den tekniska dokumentationen ska i tillämpliga fall innehålla minst följande delar:

a)  En allmän beskrivning av produkten.

b)  En förteckning över de harmoniserade standarder och tekniska specifikationer till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och som följts helt eller delvis samt beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla de relevanta tillgänglighetskrav som avses i artikel 4, när de harmoniserade standarderna eller tekniska specifikationerna inte har följts; om harmoniserade standarder eller tekniska specifikationer har använts delvis, ska det anges i den tekniska dokumentationen vilka delar som har tillämpats.

3.   Tillverkning

Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den säkerställer att produkterna överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 i denna bilaga och med tillgänglighetskraven i detta direktiv.

4.   CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse

4,1. Tillverkaren ska anbringa den CE-märkning som avses i detta direktiv på varje enskild produkt som uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

4.2   Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för en produktmodell. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken produktmodell den har upprättats.

En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

5.   Bemyndigad företrädare

Tillverkarens skyldigheter enligt punkt 4 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av den bemyndigade företrädaren, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.

____________________

BILAGA V

INFORMATION OM TJÄNSTER SOM UPPFYLLER TILLGÄNGLIGHETSKRAVEN

1.   Tjänsteleverantören ska inkludera den information som ligger till grund för bedömningen av hur tjänsten uppfyller de tillgänglighetskrav som avses i artikel 4 i de allmänna villkoren, eller motsvarande dokument. Informationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, även en beskrivning av tjänstens utformning och funktion. Förutom konsumentinformationskraven i direktiv 2011/83/EU, ska informationen i tillämpliga fall innehålla följande delar:

a)  En allmän beskrivning av tjänsten i tillgängliga format.

b)  Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå hur tjänsten fungerar.

c)  En beskrivning av hur de relevanta tillgänglighetskraven som fastställs i bilaga I uppfylls av tjänsten.

2.   För att uppfylla kraven i punkt 1 i denna bilaga får tjänsteleverantören helt eller delvis tillämpa de harmoniserade standarder och tekniska specifikationer till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Tjänsteleverantören ska tillhandahålla information som visar att tjänsteleveransprocessen och kontrollen av den säkerställer att tjänsten överensstämmer med punkt 1 i denna bilaga och med tillämpliga tillgänglighetskrav i detta direktiv.

_________________________

BILAGA VI

KRITERIER FÖR BEDÖMNING AV EN OPROPORTIONERLIGT STOR BÖRDA

Kriterier för genomförande och dokumentering av bedömningen:

1.  Förhållandet mellan nettokostnaderna för efterlevnad av tillgänglighetskraven och de ekonomiska aktörernas totala kostnader (driftsutgifter och kapitalutgifter) för tillverkning, distribution eller import av produkten eller tillhandahållandet av tjänsten.

Faktorer för att bedöma nettokostnaderna för efterlevnad av tillgänglighetskraven:

a)  Kriterier med anknytning till de organisatoriska engångskostnader som ska beaktas vid bedömningen:

i)  Kostnader med anknytning till ytterligare personalresurser med tillgänglighetsexpertis.

ii)  Kostnader med anknytning till utbildning av personal och förvärvande av kompetens rörande tillgänglighet.

iii)  Kostnader för utarbetandet av en ny process för att inkludera tillgänglighet i produktutvecklingen eller tillhandahållandet av tjänster.

iv)  Kostnader med anknytning till utarbetandet av vägledande material om tillgänglighet.

v)  Engångskostnader för att förstå lagstiftningen om tillgänglighet.

b)  Kriterier med anknytning till kostnader för pågående tillverkning och utveckling som ska beaktas vid bedömningen:

i)  Kostnader med anknytning till utformningen av tillgänglighetsfunktioner för produkten eller tjänsten.

ii)  Kostnader som uppkommer inom ramen för tillverkningsprocesser.

iii)  Kostnader för provning av produkten eller tjänsten med avseende på tillgänglighet

iv)  Kostnader med anknytning till dokumentation.

2.  Uppskattade kostnader och fördelar för de ekonomiska aktörerna, inklusive tillverkningsprocesser och investeringar, i förhållande till den uppskattade fördelen för personer med funktionsnedsättning, med hänsyn tagen till antalet specifika produkter eller tjänster och hur ofta de används.

3.  Förhållandet mellan nettokostnaderna för efterlevnad av tillgänglighetskraven och den ekonomiska aktörens nettoomsättning.

Faktorer för att bedöma nettokostnaden för efterlevnad av tillgänglighetskraven:

a)  Kriterier med anknytning till de organisatoriska engångskostnader som ska beaktas vid bedömningen:

i)  Kostnader med anknytning till ytterligare personalresurser med tillgänglighetsexpertis.

ii)  Kostnader med anknytning till utbildning av personal och förvärvande av kompetens rörande tillgänglighet.

iii)  Kostnader för utarbetandet av en ny process för att inkludera tillgänglighet i produktutvecklingen eller tillhandahållandet av tjänster.

iv)  Kostnader med anknytning till utarbetandet av vägledande material om tillgänglighet.

v)  Engångskostnader för att förstå lagstiftningen om tillgänglighet.

b)  Kriterier med anknytning till kostnader för pågående tillverkning och utveckling som ska beaktas vid bedömningen:

i)  Kostnader med anknytning till utformningen av tillgänglighetsfunktioner för produkten eller tjänsten.

ii)  Kostnader som uppkommer inom ramen för tillverkningsprocesser.

iii)  Kostnader för provning av produkten eller tjänsten med avseende på tillgänglighet

iv)  Kostnader med anknytning till dokumentation.

(1) EUT C 303, 19.8.2016, s. 103.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 14 september 2017 (Antagna texter, P8_TA(2017)0347).
(3)EUT C 303, 19.8.2016, s. 103.
(4)Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019.
(5)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 251).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).
(8)Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 1).
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 334, 17.12.2010, s. 1).
(14)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 1).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (EUT L 191, 18.7.2008, s. 1).
(16)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1564 av den 13 september 2017 om viss tillåten användning av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EUT L 242, 20.9.2017, s. 6).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1563 av den 13 september 2017 om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning (EUT L 242, 20.9.2017, s. 1).
(18)Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT L 169, 12.7.1993, s. 1).
(19)Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(20)Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).
(21)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).
(22)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
(23)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(24)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(25)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(26)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(27)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(28)EUT C 369, 17.12.2011. s. 14.
(29)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).
(30)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).
(31)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).
(32)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(33)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).
(34)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).
(35)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).
(36)Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).
(37)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).


Informationssystemet för viseringar ***I
PDF 437kWORD 133k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning XX/2018 [förordning om interoperabilitet] och beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/633/RIF (COM(2018)0302 – C8-0185/2018 – 2018/0152(COD))
P8_TA-PROV(2019)0174A8-0078/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0302),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 16.2, 77.2 a, b, d och e, artikel 78.2 d, e och g, artikel 79.2 c och d, artiklarna 87.2 a och 88.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0185/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0078/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Titeln
Förslag till
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning XX/2018 [förordning om interoperabilitet] och beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/633/RIF
om reformering av informationssystemet för viseringar genom ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399 och förordning XX/2018 [förordning om interoperabilitet] och om upphävande av beslut 2004/512/EG och rådets beslut 2008/633/RIF
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG41 för att tjäna som en teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/200842 fastställdes syftet för VIS, dess funktioner och ansvarsområden samt villkor och förfaranden för utbyte av uppgifter om viseringar för kortare vistelse mellan medlemsstaterna för att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/200943 anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. I rådets beslut 2008/633/RIF44 fastställdes villkoren för att ge medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
(1)  Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG41 för att tjäna som en teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/200842 fastställdes syftet för VIS, dess funktioner och ansvarsområden samt villkor och förfaranden för utbyte av uppgifter om viseringar för kortare vistelse mellan medlemsstaterna för att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/200943 anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. I rådets beslut 2008/633/RIF44 fastställdes villkoren för att ge medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. VIS togs i drift den 11 oktober 201144a och infördes stegvis vid alla medlemsstaters konsulat runt om i världen mellan oktober 2011 och februari 2016.
__________________
__________________
41 Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5).
41 Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5).
42 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
42 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
43 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
43 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
44 Rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (EUT L 218, 13.8.2008, s. 129).
44 Rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (EUT L 218, 13.8.2008, s. 129).
44a Kommissionens genomförandebeslut 2011/636/EU av den 21 september 2011 om fastställande av den tidpunkt när informationssystemet för viseringar (VIS) ska tas i drift i den första regionen (EUT L 249, 27.9.2011, s. 18).
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  I kommissionens meddelande av den 6 april 2016 med titeln ”Starkare och smartare informationssystem för gränser och säkerhet”46 beskrevs EU:s behov av att stärka och förbättra sina it-system, sin dataarkitektur och sitt informationsutbyte när det gäller gränsförvaltning, brottsbekämpning och terrorismbekämpning och behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan it-systemen betonades. I meddelandet konstaterades också ett behov av att ta itu med informationsbrister, bland annat vad gäller tredjelandsmedborgare som har en visering för längre vistelse.
(3)  I kommissionens meddelande av den 6 april 2016 med titeln ”Starkare och smartare informationssystem för gränser och säkerhet”46 beskrevs EU:s behov av att stärka och förbättra sina it-system, sin dataarkitektur och sitt informationsutbyte när det gäller gränsförvaltning, brottsbekämpning och terrorismbekämpning och behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan it-systemen betonades. I meddelandet konstaterades också ett behov av att ta itu med informationsbrister, bland annat vad gäller tredjelandsmedborgare som har en visering för längre vistelse, med beaktande av att det i artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet föreskrivs en rätt att röra sig fritt på de staters territorier som är parter i avtalet under en period som inte varar mer än 90 dagar under en 180-dagarsperiod genom ömsesidigt erkännande av uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av dessa stater. Av denna anledning genomförde kommissionen två studier: i den första genomförbarhetsstudien46a slogs det fast att det är tekniskt genomförbart att utveckla en databas och att den bästa tekniska lösningen skulle vara att återanvända strukturen för VIS, medan det i den andra studien46b utfördes en analys av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och slogs fast att det skulle vara nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för VIS till de ovannämnda handlingarna.
__________________
__________________
46 COM(2016) 205 final, s. 15.
46 COM(2016) 205 final, s. 15.
46a Integrated Border Management (IBM) – Feasibility Study to include in a repository documents for Long-Stay visas, Residence and Local Border Traffic Permits (Integrerad gränsförvaltning – genomförbarhetsstudie för att i en databas inkludera handlingar avseende viseringar för längre vistelse, uppehållstillstånd och tillstånd för lokal gränstrafik) (2017).
46b Legal analysis on the necessity and proportionality of extending the scope of the Visa Information System (VIS) to include data on long stay visas and residence documents (Rättslig analys av om det är nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för informationssystemet för viseringar (VIS) till uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd) (2018).
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Rådet godkände en färdplan för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen47 den 10 juni 2016. För att ta itu med den befintliga informationsbristen i de handlingar som utfärdas till tredjelandsmedborgare uppmanade rådet kommissionen att utvärdera inrättandet av en central databas för uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av medlemsstaterna för att lagra information om dessa handlingar, inbegripet sista giltighetsdag och eventuellt återkallande. I artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet föreskrivs en rätt att röra sig fritt på de staters territorier som är parter i avtalet under en period som inte varar mer än 90 dagar under en 180-dagarsperiod genom ömsesidigt erkännande av uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av dessa stater.
utgår
__________________
47 Färdplan för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen, inbegripet interoperabilitetslösningar på området för rättsliga och inrikes frågor (9368/1/16 REV 1).
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  I rådets slutsatser av den 9 juni 2017 om vägen till ett förbättrat informationsutbyte och säkerställande av interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem48 konstaterade rådet att nya åtgärder kan behövas för att täcka de nuvarande informationsbristerna vad gäller gränsförvaltning och brottsbekämpning i samband med att innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd korsar gränserna. Rådet uppmanade kommissionen att som en prioriterad fråga utföra en genomförbarhetsstudie för att inrätta en central EU-databas med information om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. På grundval av detta genomförde kommissionen två studier: i den första genomförbarhetsstudien49 slogs det fast att det är tekniskt genomförbart att utveckla en databas och att den bästa tekniska lösningen skulle vara att återanvända strukturen för VIS, medan det i den andra studien50 utfördes en analys av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och slogs fast att det skulle vara nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för VIS till de ovannämnda handlingarna.
utgår
__________________
48 Rådets slutsatser om vägen till ett förbättrat informationsutbyte och säkerställande av interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem (10151/17).
49 Integrated Border Management (IBM) – Feasibility Study to include in a repository documents for Long-Stay visas, Residence and Local Border Traffic Permits (Integrerad gränsförvaltning – genomförbarhetsstudie för att i en databas inkludera handlingar avseende viseringar för längre vistelse, uppehållstillstånd och tillstånd för lokal gränstrafik) (2017).
50 Legal analysis on the necessity and proportionality of extending the scope of the Visa Information System (VIS) to include data on long stay visas and residence documents (Rättslig analys av om det är nödvändigt och proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för informationssystemet för viseringar (VIS) till uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd) (2018).
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Vid antagandet av förordning (EG) nr 810/2009 konstaterades att frågan om tillräcklig tillförlitlighet när det gäller identifiering och kontroll av fingeravtryck från barn under tolv år, särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, skulle behöva behandlas senare på grundval av resultaten från en studie som genomförts under kommissionens ansvar. Under 2013 genomfördes en studie53 av det gemensamma forskningscentrumet där det fastslogs att igenkänning av fingeravtryck från barn mellan 6 och 12 års ålder på vissa villkor kan uppnås med en tillfredsställande precision. I en andra studie54 i december 2017 bekräftades detta resultat och det tillhandahölls en ytterligare inblick i hur åldrandet påverkar fingeravtryckskvaliteten. På grundval av detta genomförde kommissionen under 2017 ytterligare en studie för att undersöka nödvändigheten och proportionaliteten vad gäller att sänka åldersgränsen vad gäller barn som ska lämna fingeravtryck i viseringsförfarandet till 6 år. Denna studie55 visade att en sänkning av åldersgränsen för att lämna fingeravtryck skulle bidra till att syftena för VIS skulle uppnås på ett bättre sätt, särskilt när det gäller att underlätta kampen mot identitetsbedrägerier, underlätta kontrollerna vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och kunde ge ytterligare fördelar genom att stärka förebyggandet av och kampen mot kränkningar av barns rättigheter, särskilt genom att möjliggöra identifiering och identitetskontroll av minderåriga tredjelandsmedborgare som befinner sig på Schengenterritoriet i en situation där deras rättigheter kan kränkas eller har kränkts (t.ex. barn som är offer för människohandel, försvunna barn och ensamkommande barn som ansöker om asyl).
(8)  Vid antagandet av förordning (EG) nr 810/2009 konstaterades att frågan om tillräcklig tillförlitlighet när det gäller identifiering och kontroll av fingeravtryck från barn under tolv år, särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, skulle behöva behandlas senare på grundval av resultaten från en studie som genomförts under kommissionens ansvar. Under 2013 genomfördes en studie53 av det gemensamma forskningscentrumet där det fastslogs att igenkänning av fingeravtryck från barn mellan 6 och 12 års ålder på vissa villkor kan uppnås med en tillfredsställande precision. I en andra studie54 i december 2017 bekräftades detta resultat och det tillhandahölls en ytterligare inblick i hur åldrandet påverkar fingeravtryckskvaliteten. På grundval av detta genomförde kommissionen under 2017 ytterligare en studie för att undersöka nödvändigheten och proportionaliteten vad gäller att sänka åldersgränsen vad gäller barn som ska lämna fingeravtryck i viseringsförfarandet till 6 år. Denna studie55 visade att en sänkning av åldersgränsen för att lämna fingeravtryck skulle bidra till att syftena för VIS skulle uppnås på ett bättre sätt, särskilt när det gäller att underlätta kampen mot identitetsbedrägerier, underlätta kontrollerna vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och kunde ge ytterligare fördelar genom att stärka förebyggandet av och kampen mot kränkningar av barns rättigheter, särskilt genom att möjliggöra identifiering och identitetskontroll av minderåriga tredjelandsmedborgare som befinner sig på Schengenterritoriet i en situation där deras rättigheter kan kränkas eller har kränkts (t.ex. barn som är offer för människohandel, försvunna barn och ensamkommande barn som ansöker om asyl). Samtidigt är barn en särskilt sårbar grupp och insamling av särskilda kategorier av uppgifter, såsom fingeravtryck, från dem bör omfattas av strängare skyddsåtgärder och en begränsning av de ändamål för vilka dessa uppgifter kan användas i situationer där det ligger i barnets bästa intresse, bland annat genom att lagringsperioden för uppgifter begränsas. I den andra studien konstaterades det också att fingeravtryck från personer över 70 år är av låg kvalitet och har medelhög tillförlitlighet. Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta för att utbyta bästa praxis och åtgärda dessa brister.
__________________
__________________
53 Fingerprint Recognition for Children (2013 - EUR 26193).
53 Fingerprint Recognition for Children (2013 - EUR 26193).
54 Automatic fingerprint recognition: from children to elderly (2018 – JRC).
54 Automatic fingerprint recognition: from children to elderly (2018 – JRC).
55 Feasibility and implications of lowering the fingerprinting age for children and on storing a scanned copy of the visa applicant's travel document in the Visa Information System (VIS) (Genomförbarhet och konsekvenserna av att sänka åldersgränsen för barn som ska lämna fingeravtryck och att lagra en scannad kopia av viseringssökandens resehandling i Informationssystemet för viseringar (VIS) (2018).
55 Feasibility and implications of lowering the fingerprinting age for children and on storing a scanned copy of the visa applicant's travel document in the Visa Information System (VIS) (Genomförbarhet och konsekvenserna av att sänka åldersgränsen för barn som ska lämna fingeravtryck och att lagra en scannad kopia av viseringssökandens resehandling i Informationssystemet för viseringar (VIS) (2018).
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  De personuppgifter som sökanden tillhandahåller för en visering för kortare vistelse bör behandlas av VIS för att bedöma om sökandens inresa i unionen kan utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten eller folkhälsan i unionen och även bedöma om sökanden utgör en risk för irreguljär migration. Vad gäller tredjelandsmedborgare som har erhållit en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd bör dessa kontroller begränsas till att bedöma identiteten på handlingens innehavare, äktheten och giltigheten hos viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet samt huruvida tredjelandsmedborgarens inresa i unionen kan utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten eller folkhälsan. De bör inte påverka eventuella beslut om viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd.
(10)  De personuppgifter som sökanden tillhandahåller för en visering för kortare vistelse bör behandlas av VIS för att bedöma om sökandens inresa i unionen kan utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten i unionen och även bedöma om sökanden utgör en risk för irreguljär migration. Vad gäller tredjelandsmedborgare som har erhållit en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd bör dessa kontroller begränsas till att bedöma identiteten på handlingens innehavare, äktheten och giltigheten hos viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet samt huruvida tredjelandsmedborgarens inresa i unionen kan utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten. De bör inte påverka eventuella beslut om viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  En bedömning av sådana risker kan inte utföras utan att behandla de personuppgifter som rör den berörda personens identitet, resehandling och, i förekommande fall, sponsor eller, om sökanden är underårig, den ansvariga personens identitet. Varje personuppgift i ansökan bör jämföras med de uppgifter som finns i ett register, en akt eller en registrering i ett informationssystem (Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), Europols uppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, in- och utresesystemet, Eurodac, Ecris-TCN-systemet vad gäller fällande domar avseende terroristbrott eller andra grova brott och/eller Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN) eller med bevakningslistorna eller särskilda riskindikatorer. De kategorier av personuppgifter som används för jämförelser bör begränsas till de uppgiftskategorier som förekommer i de informationssystem där sökningar görs, till bevakningslistan eller till särskilda riskindikatorer.
(11)  En bedömning av sådana risker kan inte utföras utan att behandla de personuppgifter som rör den berörda personens identitet, resehandling och, i förekommande fall, sponsor eller, om sökanden är underårig, den ansvariga personens identitet. Varje personuppgift i ansökan bör jämföras med de uppgifter som finns i ett register, en akt eller en registrering i ett informationssystem (Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), Europols uppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, in- och utresesystemet, Eurodac eller med Etias bevakningslista eller särskilda riskindikatorer. De kategorier av personuppgifter som används för jämförelser bör begränsas till de uppgiftskategorier som förekommer i de informationssystem där sökningar görs, till bevakningslistan eller till särskilda riskindikatorer.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Interoperabilitet mellan EU:s informationssystem inrättades genom [förordning (EU) XX om interoperabilitet] så att EU:s informationssystem och deras uppgifter kompletterar varandra i syfte att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig migration och säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, bland annat för att upprätthålla den allmänna säkerheten och allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier.
(12)  Interoperabilitet mellan EU:s informationssystem inrättades genom [förordning (EU) XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] i syfte att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig migration och säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, bland annat för att upprätthålla den allmänna säkerheten och allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier.
(Denna ändring berör hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem möjliggör för systemen att komplettera varandra för att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i respektive EU-informationssystem, underlätta medlemsstaternas tekniska implementering och operativa drift av befintliga och framtida EU-informationssystem, stärka och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar respektive EU-informationssystem, rationalisera åtkomst i brottsbekämpningssyfte till in- och utresesystemet, VIS, [Etias] och Eurodac samt stödja syftena med in- och utresesystemet, VIS, [Etias], Eurodac, SIS och [Ecris-TCN-systemet].
(13)  Interoperabiliteten mellan EU:s informationssystem möjliggör för systemen att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i respektive EU-informationssystem, underlätta medlemsstaternas tekniska implementering och operativa drift av befintliga EU-informationssystem, stärka, harmonisera och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar respektive EU-informationssystem, rationalisera kontrollerad åtkomst i brottsbekämpningssyfte till in- och utresesystemet, VIS, Etias och Eurodac samt stödja syftena med in- och utresesystemet, VIS, Etias, Eurodac, SIS och Ecris-TCN-systemet.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Interoperabilitetskomponenterna omfattar in- och utresesystemet, VIS, [Etias], Eurodac, SIS och [Ecris-TCN-systemet] samt Europols uppgifter för att möjliggöra en sökning i dem samtidigt som i dessa EU-informationssystem och det är därför lämpligt att använda dessa komponenter i syfte att utföra automatiska kontroller och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande myndigheter. Den europeiska sökportalen (ESP) bör användas i detta syfte för att möjliggöra en snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till EU:s informationssystem, de Europoluppgifter och Interpols databaser som behövs för att utföra deras uppgifter i enlighet med deras åtkomsträttigheter samt att stödja målen för VIS.
(14)  Interoperabilitetskomponenterna omfattar in- och utresesystemet, VIS, Etias, Eurodac, SIS och Ecris-TCN-systemet samt Europols uppgifter för att möjliggöra en sökning i dem samtidigt som i dessa EU-informationssystem och det är därför lämpligt att använda dessa komponenter i syfte att utföra automatiska kontroller och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande myndigheter. Den europeiska sökportalen (ESP) bör användas i detta syfte för att möjliggöra en snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till EU:s informationssystem, de Europoluppgifter och Interpols databaser som behövs för att utföra deras uppgifter i enlighet med deras åtkomsträttigheter samt att stödja målen för VIS.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Jämförelsen med andra databaser bör vara automatisk. När en sådan jämförelse visar att en motsvarighet (en ”träff”) föreligger med någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i ansökningarna och ett register, en akt eller en registrering i de ovannämnda informationssystemen eller med personuppgifter i bevakningslistan bör ansökan behandlas manuellt av en operatör vid den ansvariga myndigheten. Den bedömning som gjorts av den ansvariga myndigheten bör leda till ett beslut om att utfärda eller inte utfärda en visering för kortare vistelse.
(15)  Jämförelsen med andra databaser bör vara automatisk. När en sådan jämförelse visar att en motsvarighet (en ”träff”) föreligger med någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i ansökningarna och ett register, en akt eller en registrering i de ovannämnda informationssystemen eller med personuppgifter i bevakningslistan och om träffen inte automatiskt kan bekräftas av VIS bör ansökan behandlas manuellt av en operatör vid den ansvariga myndigheten. Beroende på vilken typ av uppgifter som leder till träffen bör träffen bedömas antingen av konsulaten eller av en gemensam nationell kontaktpunkt, där den senare ska ansvara för träffar som uppkommit i synnerhet genom databaser eller system för brottsbekämpning. Den bedömning som gjorts av den ansvariga myndigheten bör leda till ett beslut om att utfärda eller inte utfärda en visering för kortare vistelse.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Särskilda riskindikatorer som motsvarar en tidigare fastställd risk för säkerheten, irreguljär migration eller folkhälsan bör användas för att analysera ansökningsakten för en visering för kortare vistelse. De kriterier som används för att fastställa de särskilda riskindikatorerna bör under inga omständigheter grundas enbart på en persons kön eller ålder. De får under inga omständigheter grundas på uppgifter som avslöjar en persons ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politiska eller andra åsikter, religion eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuella läggning.
(18)  Särskilda riskindikatorer som motsvarar en tidigare fastställd risk för säkerheten, för irreguljär migration eller en stor epidemisk risk bör användas för att analysera ansökningsakten för en visering för kortare vistelse. De kriterier som används för att fastställa de särskilda riskindikatorerna bör under inga omständigheter grundas enbart på en persons kön eller ålder. De får under inga omständigheter grundas på uppgifter som avslöjar en persons ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politiska eller andra åsikter, religion eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuella läggning.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Nya säkerhetsrisker som fortsätter att växa fram, nya mönster för den irreguljära migrationen och hot mot folkhälsan kräver en effektiv respons och måste motverkas med moderna metoder. Eftersom dessa metoder innebär att stora mängder personuppgifter behandlas, bör lämpliga skyddsåtgärder införas för att se till att intrånget i rättigheterna till skydd av privat- och familjelivet och skydd av personuppgifter begränsas till vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
(19)  Nya säkerhetsrisker som fortsätter att växa fram, nya mönster för den irreguljära migrationen och stor epidemisk risk kräver en effektiv respons och måste bekämpas med moderna metoder. Eftersom dessa metoder innebär att stora mängder personuppgifter behandlas, bör lämpliga skyddsåtgärder införas för att se till att intrånget i rättigheterna till skydd av privat- och familjelivet och skydd av personuppgifter begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt i ett demokratiskt samhälle.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 21
(20)  För att uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen om tillämpning av Schengenavtalet bör internationella transportörer kunna kontrollera huruvida tredjelandsmedborgare som har en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd besitter nödvändiga giltiga resehandlingar. Denna kontroll bör göras möjlig genom en daglig extraktion av VIS-uppgifter till en separat skrivskyddad databas som möjliggör extraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter för att en sökning som leder till ett ”OK/inte OK”-svar ska kunna utföras.
(21)  För att uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen om tillämpning av Schengenavtalet bör internationella transportörer genom att sända en förfrågan till VIS kontrollera huruvida tredjelandsmedborgare som har en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd besitter nödvändiga giltiga resehandlingar. Denna kontroll bör göras möjlig genom en daglig extraktion av VIS-uppgifter till en separat skrivskyddad databas som möjliggör extraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter för att en sökning som leder till ett ”OK/inte OK”-svar ska kunna utföras. Transportörerna bör inte ha åtkomst till själva ansökningsakten. De tekniska specifikationerna för åtkomst till VIS via nätporten för transportörer bör begränsa inverkan på passagerartrafik och transportörer i största möjliga utsträckning. I detta syfte bör integrering med in- och utresesystemet och Etias övervägas.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 21a (nytt)
(21a)  I syfte att begränsa effekterna av de skyldigheter som anges i denna förordning för internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss bör användarvänliga mobila lösningar göras tillgängliga.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 21b (nytt)
(21b)  Inom två år efter det att denna förordning har börjat tillämpas bör kommissionen, med avseende på VIS-bestämmelserna om transporter med buss, bedöma lämpligheten, förenligheten och samstämmigheten vad gäller de bestämmelser som avses i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna. Den senaste utvecklingen vad gäller transporter med buss bör tas i beaktande. Det bör övervägas om de bestämmelser om transporter med buss som avses i artikel 26 i den konventionen eller i denna förordning behöver ändras.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 23a (nytt)
(23a)  Biometriska uppgifter, som inom ramen för denna förordning inbegriper fingeravtryck och ansiktsbilder, är unika och därför mycket mer tillförlitliga än alfanumeriska uppgifter för att identifiera en person. Biometriska uppgifter är emellertid känsliga personuppgifter. I denna förordning fastställs därför grunden och skyddsåtgärder för behandlingen av sådana uppgifter i syfte att entydigt identifiera de berörda personerna.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 28
(28)  I [förordning 2018/XX om interoperabilitet] föreskrivs en möjlighet för en medlemsstats polismyndighet, som har bemyndigats därtill genom nationella lagstiftningsåtgärder, att identifiera en person med hjälp av personens biometriska uppgifter som tagits under en identitetskontroll. Det kan dock föreligga särskilda omständigheter där det är nödvändigt att identifiera en person i dennas eget intresse. Sådana fall omfattar situationer där personen hittades efter att ha försvunnit, förts bort eller identifierats som offer för människohandel. I sådana fall bör brottsbekämpande myndigheter snabbt få åtkomst till VIS-uppgifter för att det ska vara möjligt att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor, och det bör införas ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande ändamål.
(28)  I [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] föreskrivs en möjlighet för en medlemsstats polismyndighet, som har bemyndigats därtill genom nationella lagstiftningsåtgärder, att identifiera en person med hjälp av personens biometriska uppgifter som tagits under en identitetskontroll. Det kan dock föreligga särskilda omständigheter där det är nödvändigt att identifiera en person i dennas eget intresse. Sådana fall omfattar situationer där personen hittades efter att ha försvunnit, förts bort eller identifierats som offer för människohandel. Endast i sådana fall bör brottsbekämpande myndigheter snabbt få åtkomst till VIS-uppgifter för att det ska vara möjligt att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor, och det bör införas ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande ändamål.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 29
(29)  Jämförelser av uppgifter på grundval av ett fingeravtrycksspår, som är ett daktyloskopiskt spår som kan hittas på en brottsplats, är grundläggande för polissamarbetet. Möjligheten att jämföra ett fingeravtrycksspår med uppgifter om fingeravtryck som är lagrade i VIS, i fall där det finns rimliga skäl att förmoda att förövaren eller offret kan vara registrerade i VIS, bör ge medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ett mycket värdefullt verktyg i arbetet med att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott, exempelvis när den enda bevisning som finns på en brottsplats är fingeravtrycksspår.
(29)  Jämförelser av uppgifter på grundval av ett fingeravtrycksspår, som är ett daktyloskopiskt spår som kan hittas på en brottsplats, är grundläggande för polissamarbetet. Möjligheten att jämföra ett fingeravtrycksspår med uppgifter om fingeravtryck som är lagrade i VIS, i fall där det finns rimliga skäl att förmoda att förövaren eller offret kan vara registrerade i VIS, och efter föregående sökning i enlighet med rådets beslut 2008/615/RIF,1a bör ge medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ett mycket värdefullt verktyg i arbetet med att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott, exempelvis när den enda bevisning som finns på en brottsplats är fingeravtrycksspår.
__________________
1a Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 32
(32)  För att skydda personuppgifter och för att utesluta systematiska sökningar av brottsbekämpande myndigheter bör behandling av VIS-uppgifter äga rum endast i specifika fall och när det är nödvändigt i syfte att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. De utsedda myndigheterna och Europol bör begära åtkomst till VIS endast om de har rimliga skäl att anta att sådan åtkomst kommer att ge dem information som på ett avgörande sätt hjälper dem att förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott.
(32)  För att skydda personuppgifter och för att utesluta systematiska sökningar av brottsbekämpande myndigheter bör behandling av VIS-uppgifter äga rum endast i specifika fall och när det är nödvändigt i syfte att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. De utsedda myndigheterna och Europol bör begära åtkomst till VIS endast om de har rimliga skäl att anta att sådan åtkomst kommer att ge dem information som på ett avgörande sätt hjälper dem att förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, och efter föregående sökning i enlighet med rådets beslut 2008/615/RIF.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 32a (nytt)
(32a)  I allmänhet genomför medlemsstaternas slutanvändare sökningar i relevanta nationella databaser före eller parallellt med sökningar i europeiska databaser.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 33
(33)  Personuppgifter tillhörande innehavare av handlingar för längre vistelse vilka är lagrade i VIS bör inte lagras längre än vad som är nödvändigt för ändamålet med VIS. Det är lämpligt att lagra uppgifter om tredjelandsmedborgare under fem års tid för att uppgifterna ska kunna beaktas vid bedömningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse, göra det möjligt att upptäcka personer som överskridit den tillåtna vistelsen och i syfte att genomföra säkerhetsbedömningar av tredjelandsmedborgare som erhållit dem. Uppgifter om tidigare användning av en handling skulle kunna förenkla utfärdandet av framtida viseringar för kortare vistelse. En kortare lagringsperiod skulle inte vara tillräcklig för att säkerställa de angivna syftena. Uppgifterna bör raderas efter en period på fem år, om det inte finns skäl att radera dem tidigare.
(33)  Personuppgifter tillhörande innehavare av viseringar för längre vistelse vilka är lagrade i VIS bör inte lagras längre än vad som är nödvändigt för ändamålet med VIS. Det är lämpligt att lagra uppgifter om tredjelandsmedborgare under fem års tid för att uppgifterna ska kunna beaktas vid bedömningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse, göra det möjligt att upptäcka personer som överskridit den tillåtna vistelsen och i syfte att genomföra säkerhetsbedömningar av tredjelandsmedborgare som erhållit dem. Uppgifter om tidigare användning av en handling skulle kunna förenkla utfärdandet av framtida viseringar för kortare vistelse. En kortare lagringsperiod skulle inte vara tillräcklig för att säkerställa de angivna syftena. Uppgifterna bör raderas efter en period på fem år, om det inte finns skäl att radera dem tidigare.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 35
(35)  Medlemmarna i europeiska gräns- och kustbevakningens enheter samt de personalenheter som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter har genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 rätt att söka i europeiska databaser om det är nödvändigt för att uppfylla de operativa uppgifter som anges i den operativa planen för gränskontroller, gränsövervakning och återvändande, under ledning av värdmedlemsstaten. I syfte att underlätta dessa sökningar och ge enheterna en effektiv åtkomst till de uppgifter som förts in i VIS bör Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ges åtkomst till VIS. Vid sådan åtkomst bör man följa de villkor och begränsningar för åtkomsten som tillämpas på medlemsstaternas myndigheter som är behöriga för varje specifikt ändamål avseende vilket VIS-uppgifter kan konsulteras.
(35)  Medlemmarna i europeiska gräns- och kustbevakningens enheter har genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 rätt att söka i europeiska databaser om det är nödvändigt för att uppfylla de operativa uppgifter som anges i den operativa planen för gränskontroller, gränsövervakning och återvändande, under ledning av värdmedlemsstaten. Vid sådan åtkomst bör man följa de villkor och begränsningar för åtkomsten som tillämpas på medlemsstaternas myndigheter som är behöriga för varje specifikt ändamål avseende vilket VIS-uppgifter kan konsulteras.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 37
(37)  De mottagande tredjeländerna omfattas ofta inte av de beslut om adekvat skyddsnivå som antagits av kommissionen enligt artikel 45 i förordning (EU) 2016/679 eller enligt nationella bestämmelser som antagits för att införliva artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680. Vidare har det genom unionens omfattande insatser i samarbete med de viktigaste ursprungsländerna för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU och som är skyldiga att återvända inte kunnat säkerställas att sådana tredjeländer systematiskt uppfyller kravet enligt internationell rätt att återta sina egna medborgare. Återtagandeavtal som ingåtts eller håller på att förhandlas fram av unionen eller medlemsstaterna och där det föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder för överföring av uppgifter till tredjeländer i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) 2016/679 eller de nationella bestämmelser som har antagits för att införliva artikel 37 i direktiv (EU) 2016/680, omfattar ett begränsat antal sådana tredjeländer och det är osäkert om några nya avtal kommer att ingås. I sådana situationer skulle personuppgifter kunna behandlas i enlighet med denna förordning tillsammans med myndigheter i tredjeländer i syfte att genomföra unionens återvändandepolitik förutsatt att de villkor som fastställs i artikel 49.1 d i förordning (EU) 2016/679 eller i de nationella bestämmelser varigenom artikel 38 eller 39 i direktiv (EU) 2016/680 införlivas är uppfyllda.
(37)  Personuppgifter som medlemsstaterna erhållit i enlighet med denna förordning bör inte överföras till eller göras tillgängliga för ett tredjeland, en internationell organisation eller en privat enhet som är etablerad i eller utanför unionen. Som ett undantag till den regeln bör det däremot vara möjligt att under särskilda strikta villkor överföra sådana personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation om överföringen är nödvändig i enskilda fall för att bistå vid identifieringen av en tredjelandsmedborgare i samband med hans eller hennes återvändande. I avsaknad av ett beslut om adekvat skyddsnivå genom en genomförandeakt enligt förordning (EU) 2016/679 eller överföringar som omfattas av lämpliga skyddsåtgärder enligt den förordningen, bör det vara möjligt att undantagsvis i återvändandesyften överföra VIS-uppgifter till ett tredjeland eller till en internationell organisation endast om detta är nödvändigt av sådana viktiga skäl som rör allmänintresset som avses i den förordningen.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 38
(38)  Medlemsstaterna bör tillhandahålla relevanta personuppgifter som behandlas i VIS, i enlighet med tillämpliga dataskyddsregler och om det krävs i enskilda fall för att utföra arbetsuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU).../...60, förordning om unionens vidarebosättningsram], till [Europeiska unionens asylbyrå] och relevanta internationella organ, t.ex. FN:s flyktingkommissariat, Internationella organisationen för migration och Internationella rödakorskommitténs verksamhet för flyktingskydd och vidarebosättning, när det gäller tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som hänvisats av dem till medlemsstaterna vid tillämpningen av förordning (EU) .../... [förordning om unionens vidarebosättningsram].
utgår
__________________
60 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… [fullständig titel] (EUT L .., ..., s. ...).
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 39
(39)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG)nr 45/200161 är tillämplig på unionsinstitutionernas och unionsorganens verksamhet när de utför sina uppgifter som ansvariga för driften av VIS.
(39)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/172561 är tillämplig på unionsinstitutionernas och unionsorganens verksamhet när de utför sina uppgifter som ansvariga för driften av VIS.
__________________
__________________
61 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
61 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 40
(40)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den
(40)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den 12 december 2018
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 43
(43)  Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att de uppgifter som läggs in i VIS är korrekta bör eu-LISA ansvara för att förbättra uppgifternas kvalitet genom att införa ett centralt kvalitetskontrollverktyg, och för att regelbundet tillställa medlemsstaterna rapporter.
(43)  Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att de uppgifter som läggs in i VIS är korrekta bör eu-LISA ansvara för att förbättra uppgifternas kvalitet genom att införa, upprätthålla och kontinuerligt uppdatera ett centralt kvalitetskontrollverktyg, och för att regelbundet tillställa medlemsstaterna rapporter.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 44
(44)  I syfte att möjliggöra bättre övervakning av användningen av VIS för att analysera tendenser i fråga om migrationstryck och gränsförvaltning bör eu-LISA kunna utveckla en kapacitet för statistisk rapportering till medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan att dataintegriteten äventyras. Därför bör en central statistikdatabas inrättas. Den statistik som tas fram bör inte innehålla personuppgifter.
(44)  I syfte att möjliggöra bättre övervakning av användningen av VIS för att analysera tendenser i fråga om migrationstryck och gränsförvaltning bör eu-LISA kunna utveckla en kapacitet för statistisk rapportering till medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan att dataintegriteten äventyras. Därför bör eu-LISA lagra viss statistik i den centrala databasen för de rapporterings- och statistiksyften som anges i [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)]. Den statistik som tas fram bör inte innehålla personuppgifter.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 47a (nytt)
(47a)  Denna förordning påverkar inte de förpliktelser som följer av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, kompletterad av New York-protokollet av den 31 januari 1967 och EU:s och dess medlemsstaters alla internationella åtaganden.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1 (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Titeln
(-1)  Titeln ska ersättas med följande:
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av information om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen)
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 1 – inledningen
1.  VIS ska ha till syfte att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och samråd mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringsansökningar och de beslut som fattas om dessa, i syfte att
1.  VIS ska ha till syfte att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken avseende viseringar för kortare vistelse, det konsulära samarbetet och samråd mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringsansökningar och de beslut som fattas om dessa, i syfte att
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 1 – led a
a)  underlätta viseringsansökningsförfarandet,
a)  underlätta och påskynda viseringsansökningsförfarandet,
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 1 – led f
f)  bistå vid identifiering av försvunna personer,
f)  bistå vid identifiering av försvunna personer i enlighet med artikel 22o,
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 1 – led h
h)  bidra till att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott,
h)  bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet, särskilt genom att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott under lämpliga och strikt fastställda omständigheter,
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 1 – led i
i)  bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet,
utgår
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 2 – led a
a)  stödja en hög säkerhetsnivå genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheteneller folkhälsan innan ankomsten till gränsövergångsställena vid de yttre gränserna,
a)  stödja en hög säkerhetsnivå i alla medlemsstater genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande eller en innehavare av en handling anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten,
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 2 – led b
b)  stärka in- och utresekontrollernas effektivitet och effektiviteten av kontroller inom territoriet,
b)  underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och stärka kontrollernas effektivitet inom medlemsstaternas territorium,
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 2 – led c
c)  bidra till att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott,
c)  bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet, särskilt genom att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott under lämpliga och strikt definierade omständigheter,
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2 – punkt 2 – led da (nytt)
da)  bistå vid identifiering av försvunna personer i enlighet med artikel 22o,
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 2a (ny)
(2a)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 2a
Utformning
1.  VIS ska vara baserat på en centraliserad struktur och ska bestå av
a)  den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom [artikel 17.2 a i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)],
b)  ett centralt informationssystem (VIS centrala system),
c)  ett gränssnitt i varje medlemsstat (nedan kallat det nationella gränssnittet eller NI-VIS) som ska utgöra en förbindelse med den berörda centrala nationella myndigheten i respektive medlemsstat, eller ett enhetligt nationellt gränssnitt i varje medlemsstat som bygger på gemensamma tekniska specifikationer, är identiskt för alla medlemsstater och möjliggör anslutning av VIS centrala system till medlemsstaternas nationella infrastrukturer,
d)  en kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och de nationella gränssnitten,
e)  en säker kommunikationskanal mellan VIS centrala system och in- och utresesystemets centrala system,
f)  en säker kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och de centrala infrastrukturerna för den europeiska sökportal som inrättas genom [artikel 6 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)], den gemensamma biometriska matchningstjänst som inrättas genom [artikel 12 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)], den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom [artikel 17 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)] och den detektor för multipla identiteter som inrättas genom [artikel 25 i förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)],
g)  en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan centrala viseringsmyndigheter (”VISMail”),
h)  en nätport för transportörer,
i)  en säker webbtjänst som möjliggör kommunikation mellan VIS centrala system, å ena sidan, och nätporten för transportörer och de internationella systemen, å andra sidan,
j)  en databas med uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.
k)  ett verktyg som ger sökande möjlighet att ge eller återkalla sitt samtycke till att deras ansökningsakt lagras under ytterligare en period,
VIS centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten, webbtjänsten, nätporten för transportörer och VIS kommunikationsinfrastruktur ska dela och så mycket som det tekniskt är möjligt, återanvända maskinvaru- och programvarukomponenter från in- och utresesystemets centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten för in- och utresesystemet, Etias nätport för transportörer, in- och utresesystemets webbtjänst respektive in- och utresesystemets kommunikationsinfrastruktur.
2.  NI-VIS ska bestå av följande:
a)  Ett lokalt nationellt gränssnitt (LNI) i varje medlemsstat, vilket är det gränssnitt som fysiskt förbinder medlemsstaten med det säkra kommunikationsnätet, och som innehåller den krypteringsutrustning som är speciellt avsedd för VIS. LNI ska vara lokaliserat i respektive medlemsstat.
b)  Ett reservdriftssystem för LNI (BLNI) som ska ha samma innehåll och funktion som LNI.
3.  LNI och BLNI får endast användas för ändamål som definieras i EU-lagstiftningen för VIS.
4.  Centraliserade tjänster ska finnas på två olika platser: i Strasbourg i Frankrike, som är värd för den ordinarie delen av VIS centrala system och centralenheten, samt i St Johann im Pongau i Österrike, som är värd för VIS centrala reservdriftssystem och centralenhetens reservdriftssystem. Anslutningen mellan den ordinarie delen av VIS centrala system och VIS centrala reservdriftssystem ska tillåta kontinuerlig synkronisering mellan centralenheten och centralenhetens reservdriftssystem. Kommunikationsinfrastrukturen ska stödja och bidra till att säkerställa oavbruten tillgång till VIS. Den ska innehålla redundanta och avgränsade sökvägar för anslutningarna mellan VIS centrala system och VIS centrala reservdriftssystem, och den ska även innehålla redundanta och avgränsade sökvägar för anslutningarna mellan varje nationellt gränssnitt och VIS centrala system samt VIS centrala reservdriftssystem. Kommunikationsinfrastrukturen ska tillhandahålla ett krypterat, virtuellt, privat nätverk som är särskilt avsett för VIS-uppgifter och för kommunikation mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och den myndighet som ansvarar för den operativa förvaltningen av VIS centrala system.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – led 3a (nytt)
(3a)  central myndighet: den myndighet som har inrättats av en medlemsstat i enlighet med förordning (EG) nr 810/2009.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – led 15
(15)  ansiktsbild: en digital bild av ansiktet.
(15)  ansiktsbild: en digital bild av ansiktet med tillräcklig bildupplösning och kvalitet för att den ska kunna användas för automatiserad biometrisk matchning.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – led 19
(19)  nationell tillsynsmyndighet: de tillsynsmyndigheter som inrättats för brottsbekämpande ändamål i enlighet med artikel 41 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680***.
(19)  tillsynsmyndigheter: de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679** och de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680***.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – led 19a (nytt)
(19a)  träff: förekomst av en koppling som framgår när de relevanta uppgifter som registrerats i en ansökningsakt i VIS jämförs med relevanta uppgifter i ett register, en akt eller en registrering i VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac, Europols uppgifter eller Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (SLTD).
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – led 20
(20)  brottsbekämpning: förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.
(20)  brottsbekämpning: förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott inom en strikt fastställd ram.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – led 21
(21)  terroristbrott: brott enligt nationell lagstiftning som motsvarar eller är likvärdiga med de brott som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541****.
(21)  terroristbrott: brott enligt nationell lagstiftning som avses i artiklarna 3–14 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541**** eller som är likvärdiga med ett av dessa brott för de medlemsstater som inte är bundna av det direktivet.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 4 – fotnot 2 (ny)
** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5 – punkt 1 – led c
c)  Uppgifter om fingeravtryck som avses i artiklarna 9.6 och 22c.2 g.
c)  Uppgifter om fingeravtryck som avses i artiklarna 9.6, 22c.2 g och 22d g.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5 – punkt 1 – led ca (nytt)
ca)  Scannade kopior av sidan med biografiska uppgifter i den resehandling som avses i artikel 9.7.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5 – punkt 3
3.  CIR ska innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 a–9.4 cc, artikel 9.5 och 9.6, artikel 22c.2 a–22c.2 cc, 22c.2 f och 22c.2 g och artikel 22d a–22d cc och 22d f och 22d g. De återstående VIS-uppgifterna ska lagras i VIS centrala system.”
3.  CIR ska innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 a–9.4 cc, artikel 9.5 och 9.6, artikel 22c.2 a–22c.2 cc, 22c.2 f och 22c.2 g och artikel 22d a–22d c och 22d f och 22d g. De återstående VIS-uppgifterna ska lagras i VIS centrala system.”
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5a – punkt 1
(1)   Den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU*, ska integreras i VIS.
1.   Den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU*, ska integreras i VIS.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5a – punkt 2
(2)   VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av förteckningen över erkända resehandlingar och en underrättelse om erkännande eller icke-erkännande av förtecknade resehandlingar i enlighet med artikel 4 i beslut nr 1105/2011/EU.
2.   VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av förteckningen över erkända resehandlingar och en underrättelse om erkännande eller icke-erkännande av förtecknade resehandlingar i enlighet med artikel 4 i beslut nr 1105/2011/EU.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5a – punkt 3
(3)   De detaljerade bestämmelserna om förvaltning av den funktion som avses i punkt 2 ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.
3.   De detaljerade bestämmelserna om förvaltning av den funktion som avses i punkt 2 ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led -a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 6 – punkt 1
-a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:
1.  Åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera de uppgifter som avses i artikel 5.1 i enlighet med denna förordning ska uteslutande vara förbehållet vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheterna.
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22a ska åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera de uppgifter som avses i artikel 5.1 i enlighet med denna förordning uteslutande vara förbehållet vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheterna. Antalet vederbörligen bemyndigade anställda ska vara strikt begränsat efter vad som är nödvändigt för deras tjänsteutövning.”
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 6 – punkt 2
”2. Åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska uteslutande vara förbehållen den vederbörligen bemyndigade personal vid de nationella myndigheter i varje medlemsstat och de EU-organ som är behöriga för de ändamål som fastställs i artiklarna 15–22 , 22c–22f och 22g–22j, samt för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i [förordning 2018/XX om interoperabilitet].
”2. Åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska uteslutande vara förbehållen den vederbörligen bemyndigade personalen vid de nationella myndigheter i varje medlemsstat och de EU-organ som är behöriga för de ändamål som fastställs i artiklarna 15–22 och 22g–22l, samt för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i [förordning 2018/XX om interoperabilitet (gränser och viseringar)].
De myndigheter som har rätt att söka i eller få åtkomst till VIS i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott ska utses i enlighet med kapitel IIIb.
Åtkomsten ska begränsas till den utsträckning som uppgifterna är nödvändiga för utförandet av deras arbetsuppgifter i enlighet med dessa ändamål och ska stå i proportion till de mål som eftersträvas.”
Åtkomsten ska begränsas till den utsträckning som uppgifterna är nödvändiga för utförandet av deras arbetsuppgifter i enlighet med dessa ändamål och ska stå i proportion till de mål som eftersträvas.”
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 6 – punkt 3
aa)  Punkt 3 ska ersättas med följande:
3.  Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas vederbörligen bemyndigade personal ska ha befogenhet att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter i VIS. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål översända en förteckning över dessa myndigheter till kommissionen, inbegripet dem som avses i artikel 41.4, samt meddela alla eventuella ändringar av förteckningen. I förteckningen ska det anges i vilket syfte varje myndighet får behandla uppgifter i VIS.
3. Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas vederbörligen bemyndigade personal ska ha befogenhet att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter i VIS. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål översända en förteckning över dessa myndigheter till eu-LISA, inbegripet dem som avses i artikel 29.3a, samt meddela alla eventuella ändringar av förteckningen. I förteckningen ska det för varje myndighet anges vilka uppgifter den får hämta och för vilka syften.
Inom tre månader efter det att VIS har tagits i drift enligt artikel 48.1 ska kommissionen offentliggöra en konsoliderad förteckning i Europeiska unionens officiella tidning. Om förteckningen ändras ska kommissionen en gång om året offentliggöra en uppdaterad konsoliderad förteckning.
eu-LISA ska säkerställa att förteckningen och förteckningar över de utsedda myndigheter som avses i artikel 22k.2 och den centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 22k.4 årligen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. eu-LISA ska upprätthålla en kontinuerligt uppdaterad förteckning på sin webbplats med de ändringar som skickas in av medlemsstaterna mellan de årliga offentliggörandena.”
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7 – led c (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 6 – punkt 5
”5. De detaljerade bestämmelserna om förvaltning av funktionen för en centraliserad förvaltning av den förteckning som avses i punkt 3 ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.
”5. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a avseende de detaljerade bestämmelserna om förvaltning av funktionen för en centraliserad förvaltning av den förteckning som avses i punkt 3.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 7 – punkt 2
(7a)  I artikel 7 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Alla behöriga myndigheter ska vid användningen av VIS se till att sökande och viseringsinnehavare inte diskrimineras på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning och att sökandens eller viseringsinnehavarens mänskliga värdighet och integritet respekteras fullt ut.
”2. Behandlingen av personuppgifter i VIS av varje behörig myndighet får inte leda till att sökande och viseringsinnehavare eller sökande och innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Behandlingen ska fullt ut respektera mänsklig värdighet och integritet samt grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter. Särskild hänsyn ska tas till barn, äldre och personer med funktionsnedsättning samt personer i behov av internationellt skydd. Barnets bästa ska komma i främsta rummet.”.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 8
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 7 – punkt 3
”3. Barnets bästa ska vara en fråga av största vikt för medlemsstaterna under alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Barnets välfärd, trygghet och säkerhet, särskilt om det finns en risk för att barnet är ett offer för människohandel, och barnets åsikter ska beaktas och tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.
”3. Barnets bästa ska vara en fråga som ska ha företräde över alla andra frågor för medlemsstaterna under alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning med full respekt för internationella konventionen om barnets rättigheter. Barnets välfärd, trygghet och säkerhet, särskilt om det finns en risk för att barnet är ett offer för människohandel, och barnets åsikter ska beaktas och tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 8a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 7 – punkt 3a (ny)
(8a)  I artikel 7 ska följande punkt läggas till:
”3a. Medlemsstaterna ska genomföra denna förordning i full överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till mänsklig värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till asyl och skyddet av principen om ”non-refoulement” och skydd vid avlägsnande, utvisning eller utlämning, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel.”.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 8b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 7a (ny)
(8b)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 7a
Uppgifter om barns fingeravtryck
1.  Genom undantag från artikel 22c.2 g ska inga fingeravtryck av barn under sex års ålder föras in i VIS.
2.  Biometriska uppgifter om underåriga från sex års ålder ska tas av tjänstemän som utbildats särskilt för att ta biometriska uppgifter av underåriga på ett barnvänligt och barnanpassat sätt och med full respekt för barnets bästa och de garantier som fastställs i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Underåriga ska i förekommande fall åtföljas av en vuxen familjemedlem när deras biometriska uppgifter tas. Ett ensamkommande barn ska åtföljas av en förmyndare, en företrädare eller, om en företrädare inte har utsetts, en person som är utbildad för att värna om barnets bästa och barnets allmänna välbefinnande, samtidigt som hans eller hennes biometriska uppgifter tas. En person med sådan utbildning ska inte vara den tjänsteman som ansvarar för att ta biometriska uppgifter och ska agera oberoende och får inte ta emot order från den tjänsteman eller den avdelning som ansvarar för att ta biometriska uppgifter. Ingen form av kraft får användas mot underåriga för att säkerställa att de uppfyller skyldigheten att tillhandahålla biometriska uppgifter.
3.  Genom undantag från artikel 13.2 i förordning (EG) nr 810/2009 ska konsulaten inte begära att barn mellan 6 och 12 år infinner sig på konsulatet för insamling av biometriska kännetecken, om detta skulle innebära en alltför stor börda och kostnader för familjer. I sådana fall ska biometriska kännetecken tas vid de yttre gränserna där särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att undvika handel med barn.
4.  Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter som föreskrivs i kapitlen II, III, IIIa och IIIb får åtkomst till uppgifter om barns fingeravtryck endast ges för följande ändamål:
a)  För att verifiera barnets identitet vid ansökan om visering i enlighet med artikel 15 och vid de yttre gränserna i enlighet med artiklarna 18 och 22 g, och
b)  bidra till att förebygga och bekämpa missbruk av barns rättigheter enligt kapitel IIIb, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
i)  En sådan tillgång måste vara nödvändig för att förebygga, upptäcka eller utreda handel med barn.
ii)  Tillgången är nödvändig i ett särskilt fall.
iii)  Identifieringen är till barnets bästa.”.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 9
Förordning (EG) nr 767/2008
Kapitel II – rubriken
”VISERINGSMYNDIGHETERNAS INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER OM VISERINGAR FÖR KORTARE VISTELSE”
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led b
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9 – punkt 5
”5. En ansiktsbild av sökanden i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EG) nr 810/2009.”
”5. En ansiktsbild av sökanden i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009.”
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led ba (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9 – led 6
ba)  Led 6 ska ersättas med följande:
6.  Sökandens fingeravtryck, i enlighet med relevanta bestämmelser i de gemensamma konsulära anvisningarna.
6. Sökandens fingeravtryck, i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009.”.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led d
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9 – stycke 1a
8.  Den ansiktsbild på tredjelandsmedborgaren som avses i punkt 5 första stycket ska ha tillräckligt hög bildupplösning och kvalitet för att kunna användas för automatiserad biometrisk matchning.
Den ansiktsbild på tredjelandsmedborgaren som avses i punkt 5 första stycket ska ha tillräckligt hög bildupplösning och kvalitet för att kunna användas för automatiserad biometrisk matchning. Om kvaliteten är otillräcklig ska ansiktsbilden inte användas för automatiserad matchning.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led d
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9 – stycke 1b
Genom undantag från andra stycket får ansiktsbilden, i undantagsfall där kvalitets- och bildupplösningsspecifikationerna för registrering i VIS av en ansiktsbild som tagits på plats inte kan uppfyllas, tas fram elektroniskt från chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna. I sådana fall ska ansiktsbilden endast infogas i personakten efter elektronisk verifiering av att den ansiktsbild som är registrerad i chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna motsvarar den ansiktsbild av den berörda tredjelandsmedborgaren som tagits på plats.”
Genom undantag från första stycket får ansiktsbilden, i undantagsfall där kvalitets- och bildupplösningsspecifikationerna för registrering i VIS av en ansiktsbild som tagits på plats inte kan uppfyllas, tas fram elektroniskt från chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna. I sådana fall ska ansiktsbilden endast infogas i personakten efter elektronisk verifiering av att den ansiktsbild som är registrerad i chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna motsvarar den ansiktsbild av den berörda tredjelandsmedborgaren som tagits på plats.”
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 2
2.  När en ansökan skapas eller en visering utfärdas ska VIS kontrollera om den resehandling som är kopplad till ansökan är erkänd i enlighet med beslut nr 1105/2011/EU, genom att utföra en automatisk sökning mot den förteckning över erkända resehandlingar som avses i artikel 5a och tillhandahålla ett resultat.
2.  När en ansökan skapas ska VIS kontrollera om den resehandling som är kopplad till ansökan är erkänd i enlighet med beslut nr 1105/2011/EU genom att utföra en automatisk sökning mot den förteckning över erkända resehandlingar som avses i artikel 5a och tillhandahålla ett resultat.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 3
3.  För de kontroller som avses i artikel 21.1 och artikel 21.3 a, c och d i förordning (EG) nr 810/2009 ska VIS inleda en sökning genom att använda den europeiska sökportalen som definieras i artikel 6.1 [i förordningen om interoperabilitet] för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 9.4 i denna förordning med de uppgifter som finns i ett register, en akt eller en registrering i VIS, Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inklusive den bevakningslista som avses i artikel 29 i [förordning (EU) 2018/XX om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)], Eurodac, [Ecris-TCN-systemet vad gäller fällande domar avseende terroristbrott och andra grova brott], Europoluppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (SLTD) och Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN).
3.  För de kontroller som avses i artikel 21.1 och 21.3 a och c i förordning (EG) nr 810/2009 ska VIS inleda en sökning genom att använda den europeiska sökportal som definieras i artikel 6.1 [i förordningen om interoperabilitet] för att jämföra de uppgifter som avses i artikel 9.4, 9.5 och9.6 i denna förordning. VIS ska kontrollera följande:
a)  Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltig i SIS.
b)  Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i SLTD-databasen.
c)  Om registrering om nekad inresa och vistelse finns för sökanden i SIS.
d)  Om sökanden är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas.
e)  Om sökanden och resehandlingen motsvarar ett nekat, återkallat eller ogiltigförklarat resetillstånd i Etias centrala system och dess innehavare.
f)  Om sökanden och resehandlingen finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240*.
g)  Om uppgifter om sökanden redan finns registrerade i VIS.
h)  Om uppgifterna som lämnats i ansökan avseende resehandlingen motsvarar en annan viseringsansökan som lämnats in tillsammans med andra identitetsuppgifter.
i)  Om sökanden för närvarande är registrerad som en person som överskridit den tillåtna vistelsen eller tidigare har registrerats som en person som överskridit den tillåtna vistelsen i in- och utresesystemet.
j)  Om sökanden är registrerad som en person som nekats inresa i in- och utresesystemet.
k)  Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för kortare vistelse enligt registrering i VIS.
l)  Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd enligt registrering i VIS.
m)  Om uppgifter som är specifika för den sökandes identitet registreras i Europoluppgifter.
n)  Om sökanden av en visering för kortare vistelse är registrerad i Eurodac.
o)  I de fall sökanden är underårig, huruvida sökandens vårdnadshavare eller förmyndare
i)  är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas,
ii)  är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse i SIS,
iii)  innehar en resehandling som finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240.
________________________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 3a (ny)
3a.  Vid en sökning i SLTD-databasen ska de uppgifter som används av den europeiska sökportalens användare för att inleda en sökning inte delas med ägarna av Interpols uppgifter.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 4
4.  VIS ska till ansökningsakten lägga till en hänvisning till alla träffar som erhållits i enlighet med punkt 3. Dessutom ska VIS, i förekommande fall, identifiera den eller de medlemsstater som fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen eller träffarna, eller Europol, och ska registrera detta i ansökningsakten.
4.  VIS ska till ansökningsakten lägga till en hänvisning till alla träffar som erhållits i enlighet med punkt 3. Dessutom ska VIS, i förekommande fall, identifiera den eller de medlemsstater som fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen eller träffarna, eller Europol, och ska registrera detta i ansökningsakten. Ingen annan information än hänvisning till en träff eller uppgifternas upphovsman ska registreras.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 5 – led d
d)  En registrering om personer och föremål som omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller.
d)  En registrering om personer och föremål som omfattas av diskreta kontroller, särskilda kontroller eller undersökningskontroller.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 5a (ny)
5a.  En träff som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 a, b, c, e, g, h, i, j, k, l och n ska bedömas av det konsulat som tagit emot viseringsansökan, i förekommande fall efter den kontroll av den centrala myndighet som avses i artikel 9c.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 5b (ny)
5b.  Varje träff som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 d, f, m, och o ska i förekommande fall kontrolleras och bedömas av den gemensamma kontaktpunkten i de medlemsstater som har infört eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen, i enlighet med artikel 9ca.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 5c (ny)
5c.  Varje träff mot SIS ska också automatiskt anmälas till Sirenekontoret i den medlemsstat som skapade den registrering som gett upphov till träffen.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 5d (ny)
5d.  Den anmälan som tillhandahålls Sirenekontoret i den medlemsstat eller den gemensamma kontaktpunkt som gjorde registreringen ska innehålla följande uppgifter:
a)  Efternamn, förnamn och eventuella andra namn (alias).
b)  Födelseort och födelsedatum.
c)  Kön.
d)  Medborgarskap och eventuellt andra medborgarskap.
e)  Medlemsstaten för den första planerade vistelsen och, om tillgänglig, adressen för den första planerade vistelsen.
f)  Sökandens bostadsadress eller, om uppgiften inte är tillgänglig, bosättningsort och bosättningsland.
g)  En hänvisning till eventuella träffar som erhållits, inbegripet datum och tid för träffen.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9a – punkt 5e (ny)
5e.  Denna artikel ska inte utgöra ett hinder för inlämning av en asylansökan, oavsett skäl. I de fall där en viseringsansökan lämnas in av offer för våldsbrott, exempelvis våld i hemmet eller människohandel, som begåtts av deras så kallade sponsor, ska registreringen i VIS separeras från registreringen av sponsorn i syfte att skydda offren mot ytterligare risker.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9b – punkt 1
1.  När det gäller tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en likvärdig rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredje land, å andra sidan, ska de automatiska kontrollerna i artikel 9a.3 utföras enbart i syfte att kontrollera att det inte finns några faktiska indikationer eller rimliga skäl grundade på faktiska indikationer som tyder på att personens vistelse på medlemsstaternas territorium innebär en säkerhetsrisk eller en stor epidemisk risk i enlighet med direktiv 2004/38/EG.
1.  När det gäller tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en likvärdig rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredje land, å andra sidan, ska de automatiska kontrollerna i artikel 9a.3 utföras enbart i syfte att kontrollera att det inte finns några faktiska indikationer eller rimliga skäl grundade på faktiska indikationer som tyder på att personens vistelse på medlemsstaternas territorium innebär en säkerhetsrisk i enlighet med direktiv 2004/38/EG.
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9b – punkt 3
3.  Om den automatiska behandling av ansökan som avses i artikel 9a.3 tillhandahållit en träff som motsvarar en registrering om nekad inresa och vistelse som avses i artikel 24 i förordning (EG) nr 1987/2006, ska viseringsmyndigheten kontrollera grunden för det beslut som ledde till att denna registrering fördes in i SIS. Om denna grund är kopplad till en risk för olaglig invandring, ska registreringen inte beaktas vid bedömningen av ansökan. Viseringsmyndigheten ska gå vidare enligt artikel 25.2 i SIS II-förordningen.
3.  Om den automatiska behandling av ansökan som avses i artikel 9a.3 tillhandahållit en träff som motsvarar en registrering om nekad inresa och vistelse som avses i artikel 24 i förordning (EU) nr 2018/1861, ska viseringsmyndigheten kontrollera grunden för det beslut som ledde till att denna registrering fördes in i SIS. Om denna grund är kopplad till en risk för olaglig invandring, ska registreringen inte beaktas vid bedömningen av ansökan. Viseringsmyndigheten ska gå vidare enligt artikel 26.2 i förordning (EU) 2018/1861.
Ändring 81
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9c – rubriken
Kontroll av de centrala myndigheterna
Kontroll av de centrala myndigheterna och de gemensamma nationella kontaktpunkterna
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9c – punkt 1
1.  En träff som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 ska kontrolleras manuellt av den centrala myndigheten i den medlemsstat som handlägger ansökan.
1.  En träff enligt vad som avses i artikel 9a.5b som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 och inte automatiskt kan bekräftas av VIS ska kontrolleras manuellt av den gemensamma nationella kontaktpunkten i enlighet med artikel 9ca. Den centrala myndigheten i den medlemsstat som handlägger ansökan ska underrättas.
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9c – punkt 2
2.  Om den centrala myndigheten kontrollerar träffar manuellt ska den ha åtkomst till ansökningsakten och eventuella länkade ansökningsakter samt till alla träffar som genererats under den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.3.
2.  En träff enligt vad som avses i artikel 9a.5a som är ett resultat av sökningar enligt artikel 9a.3 och inte automatiskt kan bekräftas av VIS ska kontrolleras manuellt av den centrala myndigheten. När den centrala myndigheten kontrollerar träffar manuellt ska den ha åtkomst till ansökningsakten och eventuella länkade ansökningsakter samt till alla träffar som genererats under den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.5a.
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9c – punkt 5
5.  Om uppgifterna överensstämmer eller om det fortsatt råder tvivel om sökandens identitet, ska den centrala viseringsmyndighet som handlägger ansökan underrätta den centrala myndigheten i den eller de andra medlemsstater som konstateras ha fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gav upphov till träffen enligt artikel 9a.3. När det konstateras att en eller flera medlemsstater har fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gav upphov till en sådan träff, ska den centrala myndigheten samråda med de centrala myndigheterna i den eller de andra medlemsstaterna med hjälp av det förfarande som anges i artikel 16.2.
5.  Om uppgifterna överensstämmer eller om det fortsatt råder tvivel om sökandens identitet, ska den centrala viseringsmyndighet som handlägger ansökan i berättigade fall underrätta den centrala myndigheten i den eller de andra medlemsstater som konstateras ha fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gav upphov till träffen enligt artikel 9a.3. När det konstateras att en eller flera medlemsstater har fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gav upphov till en sådan träff, ska den centrala myndigheten samråda med de centrala myndigheterna i den eller de andra medlemsstaterna med hjälp av det förfarande som anges i artikel 16.2. Varje tvivel ska vara till gagn för sökanden.
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9c – punkt 7
7.  Om den jämförelse som avses i artikel 9a.5 lett till en eller flera träffar ska VIS, som ett undantag från punkt 1, sända en automatisk underrättelse till den centrala myndigheten i den medlemsstat som inlett sökningen för att den ska vidta eventuella lämpliga uppföljningsåtgärder.
utgår
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9c – punkt 8
8.  Om det konstateras att Europol har tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till en träff i enlighet med artikel 9a.3, ska den centrala myndigheten i den ansvariga medlemsstaten samråda med den nationella Europolenheten för uppföljning i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och i synnerhet kapitel IV i förordningen.
utgår
Ändring 87
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9ca (ny)
Artikel 9ca
Kontroll och bedömning av den gemensamma nationella kontaktpunkten
1.  Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet, som ska vara operativ 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, vilket ska säkerställa relevanta manuella kontroller och bedömningar av träffar enligt denna förordning (”den gemensamma kontaktpunkten”). Den gemensamma kontaktpunkten ska bestå av sambandsmän från Sirenekontoret, Interpols nationella centralbyråer, Europols nationella centrala åtkomstpunkt, Etias nationella enhet och alla relevanta nationella brottsbekämpande myndigheter. Medlemsstaterna ska säkerställa tillräckligt med personal för den gemensamma kontaktpunkten som gör det möjligt för kontaktpunkten att kontrollera träffar som den underrättas om i enlighet med denna förordning, och med beaktande av de tidsfrister som anges i artikel 23 i förordning (EG) nr 810/2009.
2.  Kontaktpunkten ska manuellt kontrollera de träffar som hänvisats till den. Förfarandena enligt artikel 9c.2–6 ska tillämpas.
3.  Om uppgifterna efter den kontroll som avses i punkt 2 i denna artikel stämmer överens och en träff bekräftas ska kontaktpunkten i förekommande fall kontakta de ansvariga myndigheter som tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen, inklusive Europol. Kontaktpunkten ska därefter bedöma träffen. Den gemensamma kontaktpunkten ska avge ett motiverat yttrande mot bakgrund av det beslut om en ansökan som ska fattas enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 810/2009.  Detta motiverade yttrande ska inkluderas i ansökningsakten.
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 9cb (ny)
Artikel 9cb
Handbok
Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att i en handbok fastställa de relevanta uppgifter som ska jämföras vid sökningar i andra system enligt artikel 9a.3 och de förfaranden och regler som är nödvändiga för de sökningar, kontroller och bedömningar som avses i artikel 9a–ca. Denna delegerade akt ska omfatta en kombination av uppgiftskategorier för sökningar i varje system i enlighet med artikel 9a.
Ändring 89
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 13
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 13 – punkt 4
”4. När ansökningsakten har uppdaterats i enlighet med punkterna 1 och 2 ska VIS skicka en underrättelse till den medlemsstat som utfärdade viseringen med uppgift om beslutet att upphäva eller återkalla viseringen. En sådan underrättelse ska genereras automatiskt av det centrala systemet och överföras via den mekanism som avses i artikel 16.”
”4. När ansökningsakten har uppdaterats i enlighet med punkterna 1 och 2 ska VIS skicka en underrättelse till den medlemsstat som utfärdade viseringen med uppgift om det motiverade beslutet att upphäva eller återkalla viseringen. En sådan underrättelse ska genereras automatiskt av det centrala systemet och överföras via den mekanism som avses i artikel 16.”
Ändring 90
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 15
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 16 – punkt 2 – stycke 3
Uteslutande i syfte att utföra samrådsförfarandet ska förteckningen över de medlemsstater som kräver att andra medlemsstaters centrala myndigheter samråder med deras centrala myndigheter under handläggningen av ansökningar om enhetliga viseringar som lämnats in av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika kategorier av sådana medborgare enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009, och över de berörda tredjelandsmedborgarna, integreras i VIS.
Uteslutande i syfte att utföra samrådsförfarandet ska förteckningen över de medlemsstater som kräver att andra medlemsstaters centrala myndigheter samråder med deras centrala myndigheter under handläggningen av ansökningar om enhetliga viseringar som lämnats in av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika kategorier av sådana medborgare enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009 integreras i VIS.
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 15
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 16 – punkt 3 – led a
a)  Överföring av information enligt artikel 25.4 om utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet, artikel 24.2 om ändring av uppgifter och artikel 31 i förordning (EG) nr 810/2009 om efterhandsanmälningar.
a)  Överföring av information enligt artikel 25.4 om utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet, artikel 24.2 om ändring av uppgifter i den här förordningen och artikel 31 i förordning (EG) nr 810/2009 om efterhandsanmälningar.
Ändring 92
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 15
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 16 – punkt 3 – led b
b)  Alla andra meddelanden med anknytning till konsulärt samarbete som inbegriper överföring av personuppgifter som registrerats i VIS eller som är kopplade till det, överföring av begäranden till behörig viseringsmyndighet om att vidarebefordra kopior av resehandlingar i enlighet med artikel 9.7 och andra handlingar som ligger till grund för ansökan och överföring av elektroniska kopior av dessa handlingar samt begäranden enligt artikel 9c och artikel 38.3. De behöriga viseringsmyndigheterna ska besvara en sådan begäran inom två arbetsdagar.”
b)  Alla andra meddelanden med anknytning till konsulärt samarbete som inbegriper överföring av personuppgifter som registrerats i VIS eller som är kopplade till det, överföring av begäranden till behörig viseringsmyndighet om att vidarebefordra kopior av handlingar som ligger till grund för ansökan och överföring av elektroniska kopior av dessa handlingar samt begäranden enligt artikel 9c och artikel 38.3. De behöriga viseringsmyndigheterna ska besvara en sådan begäran inom två arbetsdagar.”
Ändring 93
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 18a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 18a
(18a)  Artikel 18a ska ersättas med följande:
Artikel 18a
Artikel 18a
Hämtning av VIS-uppgifter för att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavare i in- och utresesystemet
Hämtning av VIS-uppgifter för att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavare i in- och utresesystemet
Den behöriga myndighet som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift ska endast för ändamålen att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavare i in- och utresesystemet i enlighet med artiklarna 14.2, 16 och 18 i förordning (EU) 2017/2226 ges åtkomst för att i VIS hämta och till in- och utresesystemet importera de uppgifter som lagras i VIS och som förtecknas i artikel 16.2 c–f i den förordningen.”
Den behöriga myndighet som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift ska endast för ändamålen att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavare i in- och utresesystemet i enlighet med artiklarna 14.2, 16 och 18 i förordning (EU) 2017/2226 ges åtkomst för att i VIS hämta och till in- och utresesystemet importera de uppgifter som lagras i VIS och som förtecknas i artikel 16.1 d och artikel 16.2 c–f i den förordningen.”.
Ändring 94
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 19
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 20a – rubriken
Användning av VIS-uppgifter i syfte att föra in SIS-registreringar om försvunna personer och åtkomst till dessa uppgifter
Användning av VIS-uppgifter i syfte att föra in SIS-registreringar om försvunna personer eller utsatta personer som behöver hindras från att resa och åtkomst till dessa uppgifter
Ändring 95
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 19
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 20a – punkt 1
1.  Uppgifter om fingeravtryck som är lagrade i VIS får användas i syfte att föra in registreringar om försvunna personer i enlighet med artikel 32.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)*... [förordning (EU) om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete]. I sådana fall ska utbytet av uppgifter om fingeravtryck göras via en säker kommunikationskanal till Sirenekontoret i den medlemsstat som äger uppgifterna.
1.  Uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som är lagrade i VIS får användas i syfte att föra in registreringar om försvunna personer, barn som löper risk att bortföras eller utsatta personer som behöver hindras från att resa i enlighet med artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)*... [förordning (EU) om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete]. I sådana fall ska utbytet av uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder göras via en säker kommunikationskanal till Sirenekontoret i den medlemsstat som äger uppgifterna.
Ändring 96
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 19
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 20a – punkt 2
2.  När det förekommer en träff mot en SIS-registrering som avses i punkt 1, får barnskyddsmyndigheterna och de nationella rättsliga myndigheterna, inklusive de som ansvarar för att väcka allmänt åtal under ett straffrättsligt förfarande och för att inleda rättsliga utredningar som föregår åtal, och deras samordnande myndigheter som avses i artikel 43 i förordning (EU) ... [COM(2016) 883 final – SIS LE], vid fullgörandet av sina uppgifter begära åtkomst till uppgifter som har förts in i VIS. De villkor som fastställs i unionsrätten och i nationell lagstiftning ska tillämpas.
2.  När det förekommer en träff mot en SIS-registrering genom användning av uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som är lagrade i VIS enligt punkt 1 får barnskyddsmyndigheterna och de nationella rättsliga myndigheterna, inklusive de som ansvarar för att väcka allmänt åtal under ett straffrättsligt förfarande och för att inleda rättsliga utredningar som föregår åtal, och deras samordnande myndigheter som avses i artikel 44 i förordning (EU) ... [COM(2016) 883 final – SIS (polissamarbete)], vid fullgörandet av sina uppgifter begära åtkomst till uppgifter som har förts in i VIS. De villkor som fastställs i unionsrätten och i nationell lagstiftning ska tillämpas. Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna överförs på ett säkert sätt.
Ändring 97
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 19a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22 – punkt 1
(19a)   I artikel 22 ska punkt 1 ersättas med följande:
1.   De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 343/2003 kunna göra sökningar på grundval av asylsökandens fingeravtryck, dock endast för prövning av en asylansökan.
1. De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 343/2003 kunna göra sökningar på grundval av asylsökandens fingeravtryck, dock endast för prövning av en asylansökan. Om asylsökandens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte kan genomföras, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a och/eller b–cc. Sökningen får göras i kombination med de uppgifter som avses i artikel 9.4 aa.”.
Om asylsökandens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte kan genomföras, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a och/eller 9.4 c. Sökningen får göras i kombination med de uppgifter som avses i artikel 9.4 b.
Ändring 98
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 20
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22 – punkt 2 – led c
c)  Fotografier.
c)  Ansiktsbilder.
Ändring 99
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 20
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22 – punkt 2 – led e
e)  De uppgifter som avses i artikel 9.4 och 9.5 i de länkade ansökningsakterna i enlighet med artikel 8.4.”
e)  De uppgifter som avses i artikel 9.4 i de länkade ansökningsakterna i enlighet med artikel 8.4.”
Ändring 100
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 21
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 23 – punkt 1 – stycke 1
Varje akt ska lagras i VIS i högst fem år, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om radering i artiklarna 24 och 25 eller bestämmelserna om loggföring i artikel 34.
Varje ansökningsakt ska lagras i VIS i högst fem år, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om radering i artiklarna 24 och 25 eller bestämmelserna om loggföring i artikel 34.
Ändring 101
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 21
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 23 – punkt 1 – stycke 2 – led b
b)  den nya sista giltighetsdagen för viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet om en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har förlängts,
b)  den nya sista giltighetsdagen för viseringen eller viseringen för längre vistelse om en visering eller en visering för längre vistelse har förlängts,
Ändring 102
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 21
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 23 – punkt 2
2.  Efter utgången av den period som avses i punkt 1 ska VIS automatiskt radera akten samt länken eller länkarna till denna akt enligt artikel 8.3 och 8.4 samt artikel 22a.3 och 22a.5.”
2.  Efter utgången av den period som avses i punkt 1 ska VIS automatiskt radera akten samt länken eller länkarna till denna akt enligt artikel 8.3 och 8.4 samt artikel 22a.3.”
Ändring 103
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 21
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 23 – punkt 2a (ny)
2a.  Med undantag från punkt 1 gäller följande:
a)   Ansökningsakter som avser uppehållstillstånd ska raderas efter högst tio år.
b)   Ansökningsakter för barn under 12 år ska raderas när barnet lämnar Schengenområdet.
Ändring 104
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 21
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 23 – punkt 2b (ny)
2b.  Genom undantag från punkt 1 får den ansökningsakt som avses i denna artikel, för att underlätta en ny ansökan, lagras under en ytterligare period på högst tre år från slutet av giltighetstiden för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, och endast om sökanden efter en begäran om godkännande frivilligt och uttryckligen samtycker genom att underteckna ett intyg. Begäran om samtycke ska presenteras på ett sätt som tydligt kan skiljas från andra frågor, i en begriplig och lätt tillgänglig form och med användning av ett klart och tydligt språk, i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2016/679. Sökanden får när som helst återkalla sitt samtycke, i enlighet med artikel 7.3 i förordning (EU) 2016/679. Om sökanden återkallar sitt samtycke ska ansökningsakten automatiskt raderas ur VIS.
eu-LISA ska utveckla ett verktyg som gör det möjligt för sökande att ge och återkalla sitt samtycke.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att ytterligare definiera det verktyg som de sökande ska använda för att ge och återkalla sitt samtycke.
Ändring 105
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 22a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 24 – punkt 3
(22a)  I artikel 24 ska punkt 3 ersättas med följande:
3.  Den ansvariga medlemsstaten ska kontrollera de berörda uppgifterna och om nödvändigt omedelbart rätta eller radera dem.
3. Den ansvariga medlemsstaten ska så snart som möjligt kontrollera de berörda uppgifterna och om nödvändigt omedelbart rätta eller radera dem.”.
Ändring 106
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 23 – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 25 – punkt 1
”1. Om en sökande har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av den period som avses i artikel 23.1, ska den medlemsstat som upprättade de aktuella ansökningsakterna och länkarna omedelbart radera de ansökningsakter, akter och länkar som avses i artiklarna 8.3, 8.4 och 22a.3 rörande honom eller henne ur VIS.”
”1. Om en sökande har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av den period som avses i artikel 23.1, ska den medlemsstat som upprättade de aktuella ansökningsakterna och länkarna omedelbart radera de ansökningsakter, akter och länkar som avses i artikel 8.3 och 8.4 och i artikel 22a.3 rörande honom eller henne ur VIS.”
Ändring 107
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 23a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 26 – punkt 1
(23a)  I artikel 26 ska punkt 1 ersättas med följande:
1.  Efter en övergångsperiod ska en förvaltningsmyndighet (”förvaltningsmyndigheten”), finansierad via Europeiska unionens allmänna budget, ha ansvar för den operativa förvaltningen av det centrala VIS och de nationella gränssnitten. Förvaltningsmyndigheten ska i samarbete med medlemsstaterna se till att bästa tillgängliga teknik, med förbehåll för en kostnads-nyttoanalys, alltid används för det centrala VIS och de nationella gränssnitten.
”1. eu-LISA ska ha ansvar för den operativa förvaltningen av VIS och dess komponenter i enlighet med artikel 2a. eu-LISA ska i samarbete med medlemsstaterna se till att bästa tillgängliga teknik, med förbehåll för en kostnads-nyttoanalys, alltid används för de komponenterna.”.
Ändring 108
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 23b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 26 – punkt 2
(23b)  I artikel 26 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Förvaltningsmyndigheten ska även ha ansvar för följande uppgifter i samband med kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten:
2. Den operativa förvaltningen av VIS ska bestå i alla de arbetsuppgifter som krävs för att VIS ska kunna fungera dygnet runt alla dagar i veckan i enlighet med denna förordning, särskilt det underhåll och den tekniska utveckling som krävs för att säkerställa att VIS fungerar med tillfredsställande driftskvalitet, särskilt vad gäller svarstiden när konsulat och gränsmyndigheter gör sökningar i VIS centrala system. Sådana svarstider ska vara så korta som möjligt.”.
a)  Övervakning.
b)  Säkerhet.
c)  Samordningen av förbindelserna mellan medlemsstaterna och leverantören.
Ändring 109
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 23c (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 26 – punkterna 3–8
(23c)  I artikel 26 ska punkterna 3–8 utgå.
Ändring 110
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 24
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 26 – punkt 8a
(24)  I artikel 26 ska följande punkt läggas till som punkt 8a:
utgår
”8a. Eu-LISA ska tillåtas att använda anonymiserade verkliga personuppgifter från VIS produktionssystem för teständamål under följande omständigheter:
a)  För diagnostik och reparationer när fel upptäcks i det centrala systemet.
b)  För tester av ny teknik och nya metoder som är relevanta för att förbättra det centrala systemets prestanda eller överföring av uppgifter till systemet.
I sådana fall ska säkerhetsåtgärderna, åtkomstkontrollen och loggningsaktiviteterna i testmiljön vara likvärdiga med de som finns i VIS produktionssystem. Verkliga personuppgifter som används för tester ska anonymiseras på ett sådant sätt att den registrerade inte längre kan identifieras.”
Ändring 111
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 24a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 26 – punkterna 9a och 9b (nya)
(24a)  I artikel 26 ska följande punkter läggas till:
”9a. Om eu-LISA samarbetar med externa entreprenörer i samband med VIS-relaterade arbetsuppgifter ska eu-LISA noga övervaka entreprenörens verksamhet för att säkerställa att denna förordning efterlevs, särskilt i fråga om säkerhet, konfidentialitet och dataskydd.
9b.  Den operativa förvaltningen av VIS centrala system får inte anförtros privata företag eller privata organisationer.”
Ändring 112
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 25
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 27 – stycke 2
Båda anläggningarna får användas samtidigt för den aktiva driften av VIS, under förutsättning att den andra anläggningen bibehåller kapaciteten att säkerställa driften om systemet skulle sluta fungera.
eu-LISA ska genomföra tekniska lösningar för att säkerställa oavbruten tillgång till VIS genom samtidig drift av VIS centrala system och VIS centrala reservdriftssystem, under förutsättning att VIS centrala reservdriftssystem bibehåller kapaciteten att säkerställa driften av VIS om VIS centrala system skulle sluta fungera, eller genom duplicering av systemet eller dess komponenter.
Ändring 113
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 26 – led ba (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Medlemsstaterna ska därför säkerställa att konsulär personal och personal hos externa tjänsteleverantörer med vilka de samarbetar enligt artikel 43 i förordning (EU) nr 810/2009 får regelbunden utbildning om uppgiftskvalitet.
Ändring 114
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 26 – led d
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29 – punkt 2a – stycke 1
”2a. Förvaltningsmyndigheten ska tillsammans med kommissionen utveckla och upprätthålla automatiserade mekanismer för kvalitetskontroll och förfaranden för kvalitetskontroller av uppgifterna i VIS och ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna. Förvaltningsmyndigheten ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna och kommissionen om kvalitetskontroller av uppgifterna.
”2a. eu-LISA ska tillsammans med kommissionen utveckla, upprätthålla och kontinuerligt uppdatera automatiserade mekanismer för kvalitetskontroll och förfaranden för kvalitetskontroller av uppgifterna i VIS och ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna. eu-LISA ska säkerställa att det finns tillräckligt med utbildad personal för att genomföra de tekniska innovationer och uppgraderingar som krävs för att sköta mekanismerna för kvalitetskontroll av uppgifterna. eu-LISA ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna och kommissionen om kvalitetskontrollerna av uppgifterna. Kommissionen ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om problem som uppstår i fråga om uppgifternas kvalitet och hur de har behandlats.
Ändring 115
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 26 – led da (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29 – punkt 2b (ny)
da)  Följande punkt ska införas:
”2b. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningsmöjligheterna, tillgängligheten, beredskapen och tillförlitligheten hos den teknik som behövs för att identifiera en person med hjälp av ansiktsbilder.”
Ändring 116
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 26 – led db (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29 – punkt 3a (ny)
db)  Följande punkt ska läggas till:
”3a. När det gäller behandlingen av personuppgifter i VIS ska varje medlemsstat utse en myndighet som ska anses vara registeransvarig i enlighet med artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 och som ska ha centralt ansvar för den medlemsstatens behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilken myndighet som har utsetts.”
Ändring 117
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 27
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29a – punkt 1 – led a
a)  Uppgifter enligt artiklarna 9, 22c, 22d och 6.4 får endast sändas till VIS efter en kvalitetskontroll som utförts av de ansvariga nationella myndigheterna.
a)  Uppgifter enligt artiklarna 9, 22c, 22d och 6.4 får endast införas i VIS efter att en kvalitetskontroll utförts av de ansvariga nationella myndigheterna.
Ändring 118
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 27
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29a – punkt 2 – led b
b)  De automatiska förfarandena enligt artikel 9 a.3 och 22b.2 får utlösas av VIS endast efter en kvalitetskontroll som utförts av VIS enligt denna artikel; om dessa kontroller inte uppfyller de fastställda kvalitetskriterierna ska den eller de ansvariga myndigheterna automatiskt underrättas av VIS.
b)  De automatiska förfarandena enligt artikel 9a.3 och 22b.2 får utlösas av VIS endast efter en kvalitetskontroll som utförts av VIS enligt denna artikel; om dessa kontroller inte uppfyller de fastställda kvalitetskriterierna ska den eller de ansvariga myndigheterna automatiskt underrättas av VIS.
Ändring 119
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 27
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29a – punkt 2 – led c
c)  Kvalitetskontroller av ansiktsbilder samt finger- och handavtrycksuppgifter ska utföras när det upprättas ansökningsakter för tredjelandsmedborgare i VIS för att säkerställa att minimistandarderna för uppgiftskvaliteten uppfylls vilket möjliggör biometrisk matchning.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 120
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 27
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 29a – punkt 3
3.  Det ska fastställas kvalitetsstandarder för lagring av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Specifikationerna för dessa standarder ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.”
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 121
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 31 – punkterna 1 och 2
(28)  I artikel 31 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:
utgår
”1. Utan att det påverkar förordning (EU) 2016/679 får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b, c, k och m; och 9.7 överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation som förtecknas i bilagan, endast om det är nödvändigt i individuella fall i syfte att styrka tredjelandsmedborgares identitet och endast i återvändandesyfte i enlighet med direktiv 2008/115/EG eller i vidarebosättningssyfte i enlighet med förordning ...[vidarebosättningsförordning] och under förutsättning att den medlemsstat som förde in uppgifterna i VIS har gett sitt godkännande.”
Ändring 122
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 31 – punkt 2
(28a)  I artikel 31 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Genom avvikelse från punkt 1 får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b, c, k och m överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation som finns upptagen på förteckningen i bilagan om det i enskilda fall är nödvändigt för att bevisa tredjelandsmedborgares identitet, inbegripet för återsändande, och endast om följande villkor är uppfyllda:
2. Genom avvikelse från punkt 1 i den här artikeln får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, aa, b, c, cc, k och m samt 9.6 och 9.7 överföras av gränsmyndigheter eller invandringsmyndigheter till ett tredjeland eller en internationell organisation som förtecknas i bilagan till denna förordning, om det i enskilda fall är nödvändigt för att bevisa tredjelandsmedborgares identitet uteslutande i återvändandesyfte, och endast om ett av följande villkor är uppfyllt:
a)  Kommissionen har antagit ett beslut om tillfredsställande skydd av personuppgifter i det aktuella tredjelandet i enlighet med artikel 25.6 i direktiv 95/46/EG, det finns ett gällande återtagandeavtal mellan gemenskapen och det aktuella tredjelandet eller bestämmelserna i artikel 26.1 d i direktiv 95/46/EG är tillämpliga.
a)  Kommissionen har antagit ett beslut om adekvat skydd av personuppgifter i det aktuella tredjelandet i enlighet med artikel 45.3 i förordning (EU) 2016/679.
b)  Tredjelandet eller den internationella organisationen accepterar att enbart använda uppgifterna för det ändamål som de inhämtades.
b)  Lämpliga skyddsåtgärder enligt artikel 46 i förordning (EU) 2016/679 har vidtagits, till exempel genom ett återtagandeavtal som är i kraft mellan unionen eller en medlemsstat och det aktuella tredjelandet.
c)  Uppgifterna överförs eller ställs till förfogande i enlighet med de relevanta bestämmelserna i gemenskapsrätten, särskilt återtagandeavtalen, och den nationella rätten i den medlemsstat som överförde eller ställde uppgifterna till förfogande, inbegripet de rättsliga bestämmelserna om datasäkerhet och uppgiftsskydd.
c)  Artikel 49.1 d i förordning (EU) 2016/679 är tillämplig.”.
d)   Den eller de medlemsstater som har infört uppgifterna i VIS har gett sitt medgivande.
Ändring 123
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 31 – punkt 3
(28b)  I artikel 31 ska punkt 3 ersättas med följande:
3.  Sådan överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer ska inte påverka rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om ”non-refoulement”.
3. De uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b, c, k och m samt 9.6 och 9.7 får överföras i enlighet med punkt 2 i den här artikeln endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a)   Överföringen av uppgifterna utförs i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten, särskilt bestämmelser om dataskydd, däribland kapitel V i förordning (EU) 2016/679, och återtagandeavtal, och den nationella rätten i den medlemsstat som överför uppgifterna.
b)   Den medlemsstat som har infört uppgifterna i VIS har gett sitt medgivande.
c)   Tredjelandet eller den internationella organisationen samtycker till att endast behandla uppgifterna för de ändamål som de tillhandahållits för.
d)   Ett beslut om återvändande som antagits i enlighet med direktiv 2008/115/EG har utfärdats med avseende på den berörda tredjelandsmedborgaren, förutsatt att verkställigheten av beslutet om återvändande inte har skjutits upp och inget överklagande har ingetts som kan leda till att verkställigheten skjuts upp.”.
Ändring 124
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28c (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 31 – punkterna 3a och 3b (nya)
(28c)  I artikel 31 ska följande punkter läggas till:
”3a. Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller till internationella organisationer i enlighet med punkt 2 ska inte påverka rättigheterna för personer som ansöker om eller har beviljats internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non-refoulement.
3b.  Personuppgifter som en medlemsstat eller Europol erhållit från VIS för brottsbekämpningsändamål får inte överföras eller göras tillgängliga för tredjeländer, internationella organisationer eller privata enheter som är etablerade i eller utanför unionen. Förbudet ska också gälla om dessa uppgifter behandlas vidare på nationell nivå eller mellan medlemsstater i enlighet med direktiv (EU) 2016/680.”
Ändring 125
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28e (ny) – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 32 – punkt 2 – led ea (nytt)
(28e)  I artikel 32 ska punkt 2 ändras på följande sätt:
a)   Följande led ska införas:
”ea) hindra obehöriga från att med hjälp av datakommunikationsutrustning använda automatiserade system för uppgiftsbehandling,”
Ändring 126
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28e (ny) – led b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 32 – punkt 2 – leden ja och jb (nya)
b)  Följande led ska införas:
”ja) säkerställa att installerade system i händelse av driftavbrott kan återställas till normal drift.
jb)   säkerställa driftsäkerhet genom att se till att eventuella driftfel i VIS rapporteras på ett korrekt sätt och att nödvändiga tekniska åtgärder vidtas för att säkerställa att personuppgifter kan återställas om de skadas till följd av att VIS inte fungerar som det ska,”
Ändring 127
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28f (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 32a (ny)
(28f)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 32a
Säkerhetstillbud
1.   Varje händelse som har eller kan få en inverkan på säkerheten i VIS eller kan orsaka skada på eller förlust av VIS-uppgifter ska anses vara ett säkerhetstillbud, särskilt om olaglig åtkomst till uppgifter kan ha inträffat eller om uppgifternas tillgänglighet, integritet och konfidentialitet har äventyrats eller kan ha äventyrats.
2.   Säkerhetstillbud ska hanteras på ett sätt som säkerställer snabba, effektiva och välavvägda motåtgärder.
3.   Utan att det påverkar anmälan av och informationen om en personuppgiftsincident enligt artikel 33 i förordning (EU) 2016/679 eller artikel 30 i direktiv (EU) 2016/680, ska medlemsstaterna, Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan dröjsmål underrätta kommissionen, eu-LISA, den behöriga tillsynsmyndigheten och Europeiska datatillsynsmannen om säkerhetstillbud. eu-LISA ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen om alla säkerhetstillbud som rör VIS centrala system.
4.   Information om ett säkerhetstillbud som har eller kan ha påverkat driften av VIS i en medlemsstat eller inom eu-LISA, eller tillgängligheten, integriteten och konfidentialiteten hos de uppgifter som lagts in eller sänts av andra medlemsstater ska utan dröjsmål lämnas till alla medlemsstater och rapporteras i enlighet med den tillbudshanteringsplan som eu-LISA tillhandahåller.
5.   Om ett säkerhetstillbud inträffar ska medlemsstaterna och eu-LISA samarbeta.
6.   Kommissionen ska omedelbart rapportera allvarliga tillbud till Europaparlamentet och rådet. Dessa rapporter ska ges säkerhetsskyddsklassificeringen EU RESTRICTED/RESTREINT UE i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser.
7.   Om ett säkerhetstillbud orsakas av missbruk av uppgifter ska medlemsstaterna, Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån säkerställa att påföljder utdöms i enlighet med artikel 36.”
Ändring 128
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 28g (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 33
(28g)  Artikel 33 ska ersättas med följande:
Artikel 33
Artikel 33
Skadeståndsskyldighet
Skadeståndsskyldighet
1.  Varje person eller medlemsstat som har lidit skada till följd av en otillåten behandling eller av något annat handlande som är oförenligt med bestämmelserna i denna förordning har rätt till ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för den uppkomna skadan. Den medlemsstaten ska helt eller delvis befrias från detta ansvar i den utsträckning den bevisar att den inte är ansvarig för den händelse som orsakade skadan.
1.  Utan att det påverkar rätten till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller registerföraren, eller dessas skadeståndsansvar i enlighet med förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2016/680 och förordning (EU) 2018/1726, ska följande gälla:
a)   Varje person eller medlemsstat som har lidit materiell skada till följd av en otillåten behandling av personuppgifter eller av något annat handlande från en medlemsstats sida som är oförenligt med denna förordning har rätt till ersättning från den berörda medlemsstaten.
b)   Varje person eller medlemsstat som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en åtgärd från Europols, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns eller eu-LISA:s sida som är oförenlig med denna förordning ska ha rätt till ersättning från den berörda byrån.
Den berörda medlemsstaten, Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån eller eu-LISA ska helt eller delvis befrias från detta ansvar enligt första stycket om de bevisar att de inte är ansvariga för den händelse som orsakade skadan.
2.  Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning orsakar skada på VIS, ska den medlemsstaten anses ansvarig för denna skada, såvida inte och i den mån som förvaltningsmyndigheten eller en annan medlemsstat har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar.
2.  Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning skadar VIS centrala system, ska den medlemsstaten vara skadeståndsskyldig för denna skada, såvida inte och i den mån eu-LISA eller en annan medlemsstat som deltar i VIS centrala system har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar.
3.  Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska regleras av svarandemedlemsstatens nationella rätt.
3.  Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska regleras av den medlemsstatens nationella rätt. Skadeståndsanspråk mot den personuppgiftsansvarige, Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån eller eu-LISA för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska omfattas av villkoren i fördragen.”.
Ändring 129
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 29
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 34 – punkt 1
1.  Varje medlemsstat, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och förvaltningsmyndigheten ska föra logg över all uppgiftsbehandling inom VIS. Av dessa loggar ska framgå syftet med den åtkomst som avses i artikel 6.1, artikel 20 a.1, artikel 22 k.1 och artiklarna 15–22 samt 22g–22j, datum och tidpunkt, den typ av uppgifter som har överförts enligt artiklarna 9–14, den typ av uppgifter som använts för sökning enligt artiklarna 15.2, 18, 19.1, 20.1, 21.1, 22.1, 22g, 22h, 22i, 22j, 45a och 45d och namnet på den myndighet som fört in eller hämtat uppgifterna. Dessutom ska varje medlemsstat föra logg över den personal som är vederbörligen bemyndigad att föra in eller hämta uppgifterna.
1.  Varje medlemsstat, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och eu-LISA ska föra logg över all uppgiftsbehandling inom VIS. Av dessa loggar ska framgå syftet med den åtkomst som avses i artikel 6.1, artikel 20a.1, artikel 22k.1 och artiklarna 15–22 samt 22g–22j, datum och tidpunkt, den typ av uppgifter som har överförts enligt artiklarna 9–14 och 22c–22f, den typ av uppgifter som använts för sökning enligt artiklarna 15.2, 18, 19.1, 20.1, 21.1, 22.1, 22g, 22h, 22i, 22j samt 45a och 45d och namnet på den myndighet som fört in eller hämtat uppgifterna. Dessutom ska varje medlemsstat föra logg över den personal som är vederbörligen bemyndigad att föra in eller hämta uppgifterna.
Ändring 130
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 29
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 34 – punkt 2
2.  Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 45b ska en logg föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med denna artikel och artikel 41 i förordning (EU) 2017/2226 om inrättande av ett in- och utresesystem.
2.  Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 45b ska en logg föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med den artikeln och artikel 46 i förordning (EU) 2017/2226 om inrättande av ett in- och utresesystem. Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 17a ska register föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med den här artikeln och artikel 46 i förordning (EU) 2017/2226.
Ändring 131
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 29a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 35
(29a)  Artikel 35 ska ersättas med följande:
Artikel 35
Artikel 35
Egenkontroll
Egenkontroll
Medlemsstaterna ska se till att varje myndighet som har åtkomst till VIS-uppgifter vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna förordning och vid behov samarbetar med den nationella tillsynsmyndigheten.
Medlemsstaterna ska se till att varje myndighet som har åtkomst till VIS-uppgifter vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna förordning och samarbetar med den nationella tillsynsmyndigheten.”.
Ändring 132
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 29b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 36
(29b)  Artikel 36 ska ersättas med följande:
Artikel 36
”Artikel 36
Sanktioner
Sanktioner
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, inbegripet administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner enligt nationell lagstiftning, utdöms om uppgifter som har lagts in i VIS används på ett otillbörligt sätt.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, inbegripet administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner enligt nationell lagstiftning, utdöms om uppgifter som har lagts in i VIS i strid med denna förordning används eller behandlas på ett otillbörligt sätt.”.
Ändring 133
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 30 – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 37 – punkt 1 – inledningen
1.  Sökandena och personer som avses i artikel 9.4 f ska erhålla följande information av den ansvariga medlemsstaten:
1.  Utan att det påverkar den rätt till information som avses i artiklarna 15 och 16 i förordning (EG) 2018/1725, artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) 2016/679 samt artikel 13 i direktiv 2016/680 ska tredjelandsmedborgare och de personer som avses i artiklarna 9.4 f, 22c.2 e eller 22d e erhålla följande information av den ansvariga medlemsstaten:
Ändring 134
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 30 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 37 – punkt 1 – led f
(aa)   I punkt 1 ska led f ersättas med följande:
f)  Den omständigheten att berörda personer har rätt att få åtkomst till uppgifter som rör dem och att begära att oriktiga uppgifter om dem korrigeras eller att olagligen behandlade uppgifter om dem raderas, inbegripet rätten att få information om förfarandena för utövande av dessa rättigheter och kontaktuppgifter till de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41.1 och som ska vara behörig att pröva frågor om skydd av personuppgifter.
f) Den omständigheten att berörda personer har rätt att få åtkomst till uppgifter som rör dem och att begära att oriktiga uppgifter om dem korrigeras eller att olagligen behandlade uppgifter om dem raderas, inbegripet rätten att få information om förfarandena för utövande av dessa rättigheter, i enlighet med artikel 47 i [förordningen om interoperabilitet (gränser och viseringar)], och kontaktuppgifter till Europeiska datatillsynsmannen och till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som ansvarar för att samla in de uppgifter som avses i artikel 41.1 och som ska vara behörig att pröva frågor om skydd av personuppgifter.”.
Ändring 135
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 30 – led ab (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 37 – punkt 1 – led fa (nytt)
(ab)   I punkt 1 ska följande led införas:
”fa) Det faktum att medlemsstaterna och Europol kan få åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål.”
Ändring 136
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 30 – led b
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 37 – punkt 2
2.  Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas tredjelandsmedborgaren skriftligt när de uppgifter, det fotografi och de uppgifter om fingeravtryck som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6, artikel 22c.2 och artikel 22d a–g) samlas in, och när det är nödvändigt, muntligt, på ett språk och ett sätt som den registrerade förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Barn måste informeras på ett åldersanpassat sätt med hjälp av broschyrer och/eller infografik och/eller presentationer som särskilt utformats för att förklara förfarandet för att lämna fingeravtryck.”
2.  Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas tredjelandsmedborgaren skriftligt på ett klart, tydligt och korrekt sätt när de uppgifter, den ansiktsbild och de uppgifter om fingeravtryck som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6, artikel 22c.2 och artikel 22d a–g samlas in. Barn måste informeras på ett åldersanpassat sätt med hjälp av broschyrer och/eller infografik och/eller presentationer som särskilt utformats för att förklara förfarandet för att lämna fingeravtryck.”
Ändring 137
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 31
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 38 – punkt 3
(31)  I artikel 38 ska punkt 3 ersättas med följande:
utgår
”3. Om begäran enligt punkt 2 riktas till en annan medlemsstat än den ansvariga medlemsstaten, ska myndigheterna i den medlemsstat som tagit emot begäran inom sju dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska inom en månads tid kontrollera om uppgifterna är korrekta och om det är tillåtet att behandla dem i VIS.”
Ändring 138
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 31a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 38
(31a)  Artikel 38 ska ersättas med följande:
Artikel 38
Artikel 38
Rätt till åtkomst, korrigering och radering
Rätt till tillgång till, rättelse, komplettering och radering samt begränsning av behandlingen av personuppgifter
1.  Utan att det påverkar skyldigheten att tillhandahålla annan information i enlighet med artikel 12 a i direktiv 95/46/EG, ska var och en ha rätt att få del av uppgifter om honom eller henne i VIS och om vilken medlemsstat som överförde uppgifterna till VIS. Sådan åtkomst till uppgifter får endast beviljas av en medlemsstat. Varje medlemsstat ska registrera en begäran om sådan åtkomst.
1.  Utan att det påverkar rätten till information enligt artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725 ska sökande eller innehavare av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd vars uppgifter lagras i VIS när uppgifterna inhämtas upplysas om förfarandena för att åberopa rättigheterna enligt artiklarna 17–20 i förordning (EU) 2018/1725 och artiklarna 15–18 i förordning (EU) 2016/679. De ska vid samma tidpunkt få kontaktuppgifter till Europeiska datatillsynsmannen.
2.   Var och en får begära att oriktiga uppgifter om honom eller henne korrigeras och att uppgifter som registrerats på olagligt sätt raderas. Korrigering och radering ska utföras utan dröjsmål av den ansvariga medlemsstaten, i enlighet med dess lagar och andra författningar.
2.   För att kunna utöva sina rättigheter enligt artiklarna 17–20 i förordning (EU) 2018/1725 och artiklarna 15–18 i förordning (EU) 2016/679 ska de personer som avses i punkt 1 ha rätt att vända sig till den medlemsstat som lade in deras uppgifter i VIS. Den medlemsstat som tar emot begäran ska pröva och besvara den så snart som möjligt, och senast inom 30 dagar. Om det i samband med en begäran visar sig att de uppgifter som lagrats i VIS är inkorrekta eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den ansvariga medlemsstaten utan dröjsmål korrigera eller radera dessa uppgifter i VIS, och senast 30 dagar efter att den har mottagit begäran i enlighet med artikel 12.3 och 12.4 i förordning (EU) 2016/679. Om begäran riktas till en annan medlemsstat än den ansvariga medlemsstaten, ska myndigheterna i den medlemsstat som tagit emot begäran inom sju dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska inom en månad kontrollera om uppgifterna är korrekta och om det var tillåtet att behandla dem i VIS. De berörda personerna ska informeras av den medlemsstat som kontaktade myndigheten i den ansvariga medlemsstaten om att hans eller hennes begäran vidarebefordrades, till vem detta skedde och om det fortsatta förfarandet.
3.   Om begäran enligt punkt 2 görs till en annan medlemsstat än den ansvariga, ska myndigheterna i den medlemsstat som tagit emot begäran inom 14 dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska inom en månad kontrollera om uppgifterna är korrekta och om det var tillåtet att behandla dem i VIS.
3.   Om den ansvariga medlemsstaten inte instämmer i påståendet att uppgifter som lagras i VIS är inkorrekta eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den utan dröjsmål anta ett administrativt beslut med en skriftlig förklaring till den berörda personen om varför den inte är beredd att rätta eller radera uppgifter som rör den personen.
4.   Om det framkommer att uppgifter som registrerats i VIS är oriktiga eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den ansvariga medlemsstaten korrigera eller radera uppgifterna i enlighet med artikel 24.3. Den ansvariga medlemsstaten ska omedelbart lämna skriftlig bekräftelse till den berörda personen på att den har vidtagit åtgärder för att korrigera eller radera uppgifterna om honom eller henne.
4.   Det beslutet ska även ge den berörda personen information om möjligheten att invända mot det beslut som fattats om den begäran som avses i punkt 2, och vid behov även om hur överklagande eller klagomål kan inges till behöriga myndigheter eller domstolar samt möjligheterna till bistånd, även från behöriga nationella tillsynsmyndigheter.
5.  Om den ansvariga medlemsstaten inte instämmer i att uppgifter i VIS är inkorrekta eller har registrerats på ett olagligt sätt ska den ansvariga medlemsstaten omedelbart lämna en skriftlig förklaring till den berörda personen om varför den inte är beredd att korrigera eller radera uppgifter som rör honom eller henne.
5.   En begäran som görs enligt punkt 2 ska innehålla den information som behövs för att den berörda personen ska kunna identifieras. Denna information ska uteslutande användas för att de rättigheter som avses i punkt 2 ska kunna utövas.
6.  Den ansvariga medlemsstaten ska också tillhandahålla berörda personer information som förklarar vilka åtgärder de kan vidta om de inte godtar den givna förklaringen. Detta ska omfatta information om hur det går till att väcka talan vid eller inge klagomål till behöriga myndigheter eller domstolar i den medlemsstaten och vilket bistånd, inbegripet från de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41.1, som finns tillgängligt i enlighet med den medlemsstatens lagar och andra författningar.
6.  Den ansvariga medlemsstaten ska bevara en skriftlig handling om att en begäran som avses i punkt 2 har gjorts och vilken åtgärd den ledde till. Den ska utan dröjsmål, och senast sju dagar efter det beslut om att rätta eller radera uppgifterna som avses i punkt 2 andra stycket eller efter det beslut som avses i punkt 3, göra denna handling tillgänglig för den behöriga nationella tillsynsmyndigheten med ansvar för dataskydd.”.
Ändring 139
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 31b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 39
(31b)  Artikel 39 ska ersättas med följande:
Artikel 39
Artikel 39
Samarbete för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd
Samarbete för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd
1.  Medlemsstaterna ska samarbeta aktivt för att genomföra de rättigheter som föreskrivs i artikel 38.2, 38.3 och 38.4.
1.  De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta aktivt för att genomföra de rättigheter som föreskrivs i artikel 38.
2.  I var och en av medlemsstaterna ska den nationella tillsynsmyndigheten på begäran bistå och råda berörda personer om hur de kan utöva sin rätt att korrigera eller radera uppgifter som rör dem i enlighet med artikel 28.4 i direktiv 95/46/EG.
2.  I var och en av medlemsstaterna ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 på begäran bistå och råda registrerade personer om hur de kan utöva sin rätt att rätta, komplettera eller radera personuppgifter som rör dem eller begränsa behandlingen av dessa uppgifter i enlighet med förordning (EU) 2016/679.
3.  Den nationella tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstat som överförde uppgifterna och de nationella tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där ansökan ingavs ska samarbeta för detta ändamål.
För att uppnå de mål som avses i första stycket ska tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstat som överförde uppgifterna och tillsynsmyndigheten i den medlemsstat till vilken begäran har ställts samarbeta med varandra.”.
Ändring 140
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 31c (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 40
(31c)  Artikel 40 ska ersättas med följande:
Artikel 40
Artikel 40
Rättsmedel
Rättsmedel
1.  I varje medlemsstat ska var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat vederbörande sådan rätt att få åtkomst till eller rätt att korrigera eller radera uppgifter som föreskrivs i artikel 38.1 och 38.2.
1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 77 och 79 i förordning (EU) 2016/679 ska i varje medlemsstat var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat vederbörande sådan rätt att få åtkomst till eller rätt att få uppgifter som rör honom eller henne rättade, kompletterade eller raderade, vilket föreskrivs i artikel 38 i den här förordningen. Rätten att väcka en sådan talan eller inge ett klagomål ska också gälla i de fall där en begäran om tillgång, rättelse, komplettering eller radering inte besvarades inom de tidsfrister som anges i artikel 38 eller aldrig behandlades av den registeransvarige.
2.  Det bistånd från nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.2 ska finnas tillgängligt under hela förfarandet.
2.  Det bistånd från den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska finnas tillgängligt under hela förfarandet.”.
Ändring 141
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 31d (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 41
(31d)  Artikel 41 ska ersättas med följande:
Artikel 41
Artikel 41
Den nationella tillsynsmyndighetens övervakning
Den nationella tillsynsmyndighetens övervakning
1.  Den eller de myndigheter som utses i varje medlemsstat, och som har de befogenheter som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG (”den nationella tillsynsmyndigheten”), ska på ett oberoende sätt övervaka lagligheten i den berörda medlemsstatens behandling av personuppgifter enligt artikel 5.1, inbegripet överföringen av dem till och från VIS.
1.  Varje medlemsstat ska säkerställa att den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 på ett oberoende sätt övervakar att den berörda medlemsstaten behandlar personuppgifterna i enlighet med denna förordning på ett lagligt sätt.
2.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska se till att en granskning av behandlingen av uppgifter i det nationella systemet genomförs minst vart fjärde år i enlighet med internationella revisionsstandarder.
2.   Den tillsynsmyndighet eller de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska säkerställa att en granskning av den uppgiftsbehandling som utförs av de ansvariga nationella myndigheterna genomförs i enlighet med relevanta internationella revisionsstandarder minst vart tredje år. Resultaten av granskningen får beaktas vid de utvärderingar som utförs inom ramen för den mekanism som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 1053/2013. Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska varje år offentliggöra antalet begäranden om rättelse, komplettering, radering eller begränsning av behandling av uppgifter, åtgärder som vidtagits till följd av detta och antalet rättelser, kompletteringar, raderingar eller begränsningar av behandling som gjorts till följd av begärandena från de berörda personerna.
3.  Medlemsstaterna ska se till att deras nationella tillsynsmyndighet har de resurser som krävs för att fullgöra de uppgifter som den åläggs enligt denna förordning.
3.  Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndighet har de resurser som krävs för att fullgöra de uppgifter som den åläggs enligt denna förordning och har tillgång till rådgivning från personer med tillräcklig kunskap om biometriska uppgifter.
4.   När det gäller behandlingen av personuppgifter i VIS ska varje medlemsstat utse den myndighet som ska fungera som registeransvarig i enlighet med artikel 2 d i direktiv 95/46/EG och som ska ha centralt ansvar för denna medlemsstats behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen närmare uppgifter om den myndigheten.
5.   Varje medlemsstat ska tillhandahålla all information som begärs av de nationella tillsynsmyndigheterna och ska särskilt förse dem med information om verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 28 och artikel 29.1, samt ge dem åtkomst till de förteckningar som avses i 28.4 c och sina register enligt artikel 34 och vid varje tidpunkt bevilja dem tillträde till sina lokaler.
5.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla all information som begärs av den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 och ska särskilt förse den med information om den verksamhet som bedrivs i enlighet med dess ansvarsområden såsom dessa fastställs i den här förordningen. Medlemsstaterna ska bevilja den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 åtkomst till sina loggar och den ska när som helst ges tillträde till de lokaler som är relaterade till interoperabilitet.”.
Ändring 142
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 31e (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 42
(31e)  Artikel 42 ska ersättas med följande:
Artikel 42
Artikel 42
Europeiska datatillsynsmannens tillsyn
Europeiska datatillsynsmannens tillsyn
1.  Europeiska datatillsynsmannen ska kontrollera att förvaltningsmyndighetens behandling av personuppgifter utförs i enlighet med denna förordning. De uppgifter och befogenheter som avses i artiklarna 46 och 47 i förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på motsvarande sätt.
1.  Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka eu-LISA:s, Europols och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns behandling av personuppgifter enligt denna förordning och för att säkerställa att sådan verksamhet utförs i enlighet med förordning (EU) 2018/1725 och den här förordningen.
2.  Europeiska datatillsynsmannen ska se till att en granskning av förvaltningsmyndighetens behandling av personuppgifter genomförs minst vart fjärde år i enlighet med relevanta internationella revisionsstandarder. Granskningsrapporten ska översändas till Europaparlamentet, rådet, förvaltningsmyndigheten, kommissionen och till de nationella tillsynsmyndigheterna. Förvaltningsmyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig innan rapporten antas.
2.  Europeiska datatillsynsmannen ska se till att en granskning av eu-LISA:s behandling av personuppgifter genomförs i enlighet med internationella revisionsstandarder minst vart tredje år. En rapport om revisionen ska översändas till Europaparlamentet, rådet, eu-LISA, kommissionen och medlemsstaterna. eu-LISA ska ges tillfälle att yttra sig innan rapporterna antas.
3.   Förvaltningsmyndigheten ska tillhandahålla de upplysningar som begärs av Europeiska datatillsynsmannen, ge honom eller henne åtkomst till alla dokument och till de register som avses i artikel 34.1 samt åtkomst till alla sina lokaler, när som helst.
3.   eu-LISA ska tillhandahålla de upplysningar som begärs av Europeiska datatillsynsmannen, ge Europeiska datatillsynsmannen åtkomst till alla dokument och till de loggar som avses i artiklarna 22r, 34 och 45b samt bevilja Europeiska datatillsynsmannen åtkomst till alla sina lokaler, när som helst.”.
Ändring 143
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 32
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 43 – punkterna 1 och 2
(32)  I artikel 43 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:
utgår
”1. Europeiska datatillsynsmannen ska agera i nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter med avseende på särskilda frågor som kräver nationellt deltagande, i synnerhet om Europeiska datatillsynsmannen eller en nationell tillsynsmyndighet upptäcker stora skillnader mellan praxis i medlemsstaterna eller upptäcker potentiellt olagliga överföringar genom användning av interoperabilitetskomponenternas kommunikationskanaler, eller i samband med frågor rörande genomförande och tolkning av denna förordning som tas upp av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter.
2.  I de fall som avses i punkt 1 ska en samordnad tillsyn säkerställas i enlighet med artikel 62 i förordning (EU) XXXX/2018 [reviderad förordning 45/2001].”
Ändring 144
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 32a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 43
(32a)  Artikel 43 ska ersättas med följande:
Artikel 43
Artikel 43
Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och Europeiska datatillsynsmannen
Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och Europeiska datatillsynsmannen
1.  De nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen ska inom ramen för sina respektive befogenheter aktivt samarbeta inom sina ansvarsområden och säkerställa en samordnad tillsyn av VIS och de nationella systemen.
1.   Tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen ska, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter, aktivt samarbeta inom sina ansvarsområden för att säkerställa en samordnad tillsyn av interoperabilitetskomponenterna och av övriga bestämmelser i denna förordning.
2.  De ska inom ramen för sina respektive befogenheter utbyta relevant information, bistå varandra vid granskningar och inspektioner, utreda svårigheter med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning, undersöka problem i samband med utövandet av oberoende tillsyn eller den registrerades rättigheter, utarbeta harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på eventuella problem samt i förekommande fall främja medvetenheten om rättigheterna i fråga om uppgiftsskydd.
2.   Europeiska datatillsynsmannen och tillsynsmyndigheterna ska utbyta relevant information, bistå varandra vid granskningar och inspektioner, utreda svårigheter med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning, bedöma problem i samband med utövandet av oberoende tillsyn eller i utövandet av den registrerades rättigheter, utarbeta harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på eventuella problem samt i förekommande fall främja medvetenheten om rättigheterna i fråga om dataskydd.
3.  De nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen ska i detta syfte sammanträda minst två gånger om året. Europeiska datatillsynsmannen ska stå för kostnader och service i samband med dessa möten. En arbetsordning ska antas vid det första mötet. Ytterligare arbetsmetoder ska, efter behov, utvecklas gemensamt.
3.   Vid tillämpningen av punkt 2 ska tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen sammanträda minst två gånger om året inom ramen för Europeiska dataskyddsstyrelsen. Europeiska dataskyddsstyrelsen ska bära kostnaderna för och organisera dessa möten. En arbetsordning ska antas vid det första mötet. Ytterligare arbetsmetoder ska, efter behov, utvecklas gemensamt.
4.  En gemensam verksamhetsrapport ska överlämnas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och förvaltningsmyndigheten vartannat år. Rapporten ska innehålla ett kapitel om varje medlemsstat som utarbetats av denna medlemsstats nationella tillsynsmyndighet.
4.   Europeiska dataskyddsstyrelsen ska vartannat år sända en gemensam verksamhetsrapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och eu-LISA. Denna rapport ska innehålla ett kapitel om varje medlemsstat som utarbetats av den medlemsstatens tillsynsmyndighet.”.
Ändring 145
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 32b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 44
(32b)  Artikel 44 ska utgå.
Artikel 44
Uppgiftsskydd under övergångsperioden
Om kommissionen delegerar sitt ansvar till ett annat eller andra organ under övergångsperioden i enlighet med artikel 26.4 i denna förordning, ska den se till att Europeiska datatillsynsmannen har rätt och möjlighet att fullt ut utföra sina uppgifter, inbegripet möjligheten att genomföra kontroller på plats eller att utöva andra befogenheter som tilldelats Europeiska datatillsynsmannen enligt artikel 47 i förordning (EG) nr 45/2001.
Ändring 146
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 32c (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45 – punkt 2a (ny)
(32c)  I artikel 45 ska följande punkt läggas till:
”2a. De åtgärder som krävs för att utveckla VIS centrala system, det nationella gränssnittet i varje medlemsstat och infrastrukturen för kommunikation mellan VIS centrala system och de nationella gränssnitten ska vidtas i enlighet med förfarandet i artikel 49.2 när det gäller följande frågor:
a)   Utformningen av systemets fysiska struktur, inklusive dess nätverk för kommunikation.
b)   Tekniska aspekter som påverkar skyddet av personuppgifter.
c)   Tekniska aspekter som har allvarliga finansiella följder för medlemsstaternas budgetar eller allvarliga tekniska konsekvenser för medlemsstaternas nationella system.
d)   Framtagandet av säkerhetskrav, inklusive biometriska aspekter.”.
Ändring 147
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 1 – stycke 1 – inledningen
Den bemyndigade personalen vid medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen, eu-LISA och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som inrättats genom förordning (EU) 2016/1624 ska ha åtkomst för att konsultera följande uppgifter, dock endast för rapporterings- och statistikändamål och utan att det är möjligt att identifiera enskilda personer:
Den bemyndigade personalen vid medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen, eu-LISA och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som inrättats genom förordning (EU) 2016/1624 ska ha åtkomst för att konsultera följande uppgifter, dock endast för rapporterings- och statistikändamål och utan att det är möjligt att identifiera enskilda personer tack vare den fullständiga anonymiseringen av uppgifterna:
Ändring 148
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 1 – stycke 1 – led c
(c)  Sökandens kön, födelsedatum och nuvarande medborgarskap.
(c)  Sökandens kön, födelseår och nuvarande medborgarskap.
Ändring 149
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 1 – stycke 1 – led h
(h)  De grunder som anges för varje beslut rörande handlingen eller ansökan, endast vad gäller viseringar för kortare vistelse; vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, beslutet rörande ansökan (huruvida ansökan ska utfärdas eller vägras och på vilken grund).
(h)  De grunder som anges för varje beslut att avslå en ansökan om visering för kortare vistelse, däribland med hänvisning till träffar som gjorts vid sökningar i unionens informationssystem, i Europols eller Interpols uppgifter, i den bevakningslista som avses i artikel 29 i förordning (EU) 2018/1240 eller i de särskilda riskindikatorerna.
Ändring 150
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 1 – stycke 1 – led ha (nytt)
(ha)  De grunder som anges för varje beslut att avslå en handling, däribland med hänvisning till träffar som gjorts vid sökning i unionens informationssystem, i Europols eller Interpols uppgifter, i den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240 eller i de särskilda riskindikatorerna.
Ändring 151
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 1 – stycke 1 – led k
(k)  Vad gäller viseringar för kortare vistelse, resans huvudsakliga syfte eller syften; vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, syftet med ansökan.
(k)  Vad gäller viseringar för kortare vistelse, resans huvudsakliga syfte eller syften;
Ändring 152
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 1 – stycke 1 – led l
(l)  De uppgifter som förts in om varje handling som dragits tillbaka, ogiltigförklarats, återkallats eller vars giltighetstid har förlängts, beroende på vad som är tillämpligt.
(l)  De uppgifter som förts in om varje viseringshandling som dragits tillbaka, ogiltigförklarats, återkallats eller vars giltighetstid har förlängts, beroende på vad som är tillämpligt.
Ändring 153
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 34
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45a – punkt 6
6.  I slutet av varje år ska statistik sammanställas i form av kvartalsstatistik för året. Statistiken ska innehålla en uppdelning av uppgifterna för varje medlemsstat.
6.  I slutet av varje år ska statistik sammanställas i form av en årsrapport för året. Statistiken ska innehålla en uppdelning av uppgifterna för varje medlemsstat. Rapporten ska offentliggöras och översändas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna.
Ändring 154
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 1
1.  I syfte att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska lufttrafikföretag, sjötransportörer och internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss sända en förfrågan till VIS i syfte att kontrollera att tredjelandsmedborgare som har en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd innehar en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt. För detta ändamål, när det gäller viseringar för kortare vistelse, ska transportörerna tillhandahålla de uppgifter som anges i artikel 9.4 a, b och c i denna förordning eller enligt artikel 22c a, b och c, beroende på vad som är tillämpligt.
1.  I syfte att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska lufttrafikföretag, sjötransportörer och internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss sända en förfrågan till VIS i syfte att kontrollera att tredjelandsmedborgare som har en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd innehar en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt. Om passagerare inte får stiga ombord till följd av en sökning i VIS ska transportörerna tillhandahålla passagerarna information om detta och ge dem möjlighet att utöva sina rättigheter att få åtkomst till, rätta eller radera personuppgifter som lagras i VIS.
Ändring 155
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 3
3.  En säker åtkomst till den nätport för transportörer som avses i artikel 1.2 h i beslut 2004/512/EG, i dess ändrade lydelse enligt denna förordning, ska möjliggöra för transportörerna att utföra den sökning som avses i punkt 1 innan passagerarna stiger ombord. För detta ändamål ska transportören skicka förfrågan för att få tillstånd att söka i VIS med hjälp av de uppgifter som finns i resehandlingens maskinläsbara del.
3.  Säker åtkomst till den nätport för transportörer som avses i artikel 2a h, med möjlighet att använda mobila tekniska lösningar, ska möjliggöra för transportörerna att göra den förfrågan som avses i punkt 1 innan passageraren går ombord. Transportören ska tillhandahålla de uppgifter som finns i resehandlingens maskinläsbara fält och ange den medlemsstat där den första inresan äger rum. I samband med flygplatstransitering ska transportören genom undantag inte vara skyldig att kontrollera om tredjelandsmedborgare har en giltig visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd.
Ändring 156
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 4
4.  VIS ska svara genom att ange huruvida personen har en giltig visering eller inte och ge transportörerna ett svar i form av OK/INTE OK.
4.  VIS ska svara genom att ange huruvida personen har eller inte har en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt, och ge transportörerna ett svar i form av OK/INTE OK. Om en visering för kortare vistelse har utfärdats med begränsad territoriell giltighet i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr 810/2009, ska svaret från VIS ta hänsyn till i vilka medlemsstater viseringen är giltig samt i vilken medlemsstat den första inresan äger rum enligt transportörens uppgift. Transportörer får lagra den översända informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser om driftsvillkoren för nätporten för transportörer och de dataskydds- och säkerhetsregler som är tillämpliga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.
Ändring 157
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 5
5.  Ett autentiseringssystem, som enbart förbehålls transportörer, ska inrättas för att ge transportörens vederbörligen bemyndigade personal åtkomst till nätporten för de syften som avses i punkt 2. Autentiseringssystemet ska antas av kommissionen genom genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 49.2.
5.  Ett autentiseringssystem, som enbart förbehålls transportörer, ska inrättas för att ge transportörens vederbörligen bemyndigade personal åtkomst till nätporten för de syften som avses i punkt 2. Vid inrättandet av autentiseringssystemet ska hänsyn tas till riskhantering avseende informationssäkerhet samt principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Autentiseringssystemet ska antas av kommissionen genom genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 49.2.
Ändring 158
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 5a (ny)
5a.  Nätporten för transportörer ska använda en separat skrivskyddad databas som uppdateras dagligen via en envägsextraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter som lagrats i VIS. eu-LISA ska ansvara för säkerhetsaspekterna i fråga om nätporten för transportörer och personuppgifterna i denna samt för förfarandet för extrahering av personuppgifter till den separata skrivskyddade databasen.
Ändring 159
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 5b (ny)
5b.  De transportörer som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfattas av de sanktioner som fastställs i enlighet med artikel 26.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (nedan kallad Schengenavtalets tillämpningskonvention) och artikel 4 i rådets direktiv 2001/51/EG när de transporterar tredjelandsmedborgare som trots att de omfattas av viseringskravet inte innehar en giltig visering.
Ändring 160
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 5c (ny)
5c.  Om tredjelandsmedborgare nekas inresa ska den transportör som fört dem till de yttre gränserna luftvägen, sjövägen eller landvägen vara skyldig att omedelbart ta på sig ansvaret för dem igen. På begäran av gränsmyndigheterna ska transportörerna vara skyldiga att ombesörja tredjelandsmedborgarnas återvändande antingen till det tredjeland som de transporterades från, till det tredjeland som utfärdat tredjelandsmedborgarnas resehandling eller till något annat tredjeland som med säkerhet tillåter inresa.
Ändring 161
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45b – punkt 5d (ny)
5d.  Genom undantag från punkt 1 ska, för transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss, under de första tre åren efter det att denna förordning har börjat tillämpas, den kontroll som avses i punkt 1 vara frivillig och de bestämmelser som avses i punkt 5 inte gälla för dessa transportörer.
Ändring 162
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45c – punkt 1
1.  Om det är tekniskt omöjligt att utföra den sökning som avses i artikel 45b.1 på grund av ett fel i någon del av VIS eller av andra skäl som ligger utanför transportörernas kontroll ska transportörerna inte vara skyldiga att kontrollera innehav av en giltig visering eller resehandling med hjälp av nätporten för transportörer. Om ett sådant fel upptäcks av förvaltningsmyndigheten, ska den underrätta transportörerna. Den ska också underrätta transportörerna när felet är åtgärdat. Om ett sådant fel upptäcks av transportörerna, får de underrätta förvaltningsmyndigheten.
1.  Om det är tekniskt omöjligt att utföra den sökning som avses i artikel 45b.1 på grund av ett fel i någon del av VIS ska transportörerna inte vara skyldiga att kontrollera innehav av en giltig visering eller resehandling med hjälp av nätporten för transportörer. Om ett sådant fel upptäcks av eu-LISA, ska den underrätta transportörerna. Den ska också underrätta transportörerna när felet är åtgärdat. Om ett sådant fel upptäcks av transportörerna, får de underrätta eu-LISA.
Ändring 163
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45c – punkt 1a (ny)
1a.  De sanktioner som avses i artikel 45b.5b ska inte åläggas transportörer i de fall som avses i punkt 1 i den här artikeln.
Ändring 164
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45c – punkt 1b (ny)
1b.  Om det under en längre tid är tekniskt omöjligt för en transportör att utföra den sökning som avses i artikel 45b.1 av andra skäl än ett fel i någon del av VIS ska transportören informera eu-LISA.
Ändring 165
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45d – punkt 1
1.  För att utföra de uppgifter och befogenheter som avses i artikel 40.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624* och utöver den åtkomst som föreskrivs i artikel 40.8 i förordningen, ska medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna samt de enheter som arbetar med återvändanderelaterade insatser inom ramen för sitt uppdrag ha rätt att få åtkomst till och söka i uppgifter som har lagts in i VIS.
1.  För att utföra de uppgifter och befogenheter som avses i artikel 40.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624* ska medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna inom ramen för sitt uppdrag ha rätt att få åtkomst till och söka i uppgifter som har lagts in i VIS.
Ändring 166
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45e – punkt 1
1.  Vad gäller den åtkomst som avses i artikel 45d.1 får en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet lämna in en begäran om att söka i alla uppgifter eller en specifik uppsättning uppgifter som är lagrade i VIS till europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 45d.2. I begäran ska det hänvisas till medlemsstatens operativa plan för in- och utresekontroller, gränsövervakning och/eller återvändande som ligger till grund för begäran. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkt 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den centrala åtkomstpunkten behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras till enheten på ett sådant sätt att de inte äventyrar uppgifternas säkerhet.
1.  Vad gäller den åtkomst som avses i artikel 45d.1 får en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet lämna in en begäran om att söka i alla uppgifter eller en specifik uppsättning uppgifter som är lagrade i VIS till europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 45d.2. I begäran ska det hänvisas till medlemsstatens operativa plan för in- och utresekontroller och gränsövervakning som ligger till grund för begäran. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkt 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den centrala åtkomstpunkten behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras till enheten på ett sådant sätt att de inte äventyrar uppgifternas säkerhet.
Ändring 167
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45e – punkt 2 – led a
a)  Värdmedlemsstaten ger enhetens medlemmar tillstånd att söka i VIS i syfte att uppfylla de operativa mål som anges i den operativa planen för in- och utresekontroller, gränsövervakning och återvändande.
a)  Värdmedlemsstaten ger enhetens medlemmar tillstånd att söka i VIS i syfte att uppfylla de operativa mål som anges i den operativa planen för in- och utresekontroller och gränsövervakning.
Ändring 168
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45e – punkt 3
3.  I enlighet med artikel 40.3 i förordning (EU) 2016/1624 får enheternas medlemmar, liksom de personalenheter som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter endast agera till följd av information som erhållits från VIS enligt instruktioner från och, i allmänhet, i närvaro av gränskontrolltjänstemän eller personal som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter i den värdmedlemsstat där de är verksamma. Värdmedlemsstaten får ge enheternas medlemmar tillstånd att agera för dess räkning.
3.  I enlighet med artikel 40.3 i förordning (EU) 2016/1624 får enheternas medlemmar endast agera till följd av information som erhållits från VIS enligt instruktioner från och, i allmänhet, i närvaro av gränskontrolltjänstemän i den värdmedlemsstat där de är verksamma. Värdmedlemsstaten får ge enheternas medlemmar tillstånd att agera för dess räkning.
Ändring 169
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45e – punkt 7
7.  Varje uppgiftsbehandlingslogg i VIS som görs av en medlem i en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet eller personalenhet som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter ska bevaras av förvaltningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 34.
7.  Varje uppgiftsbehandlingslogg i VIS som görs av en medlem i en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet ska bevaras av förvaltningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 34.
Ändring 170
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45e – punkt 8
8.  Varje åtkomst och varje sökning som utförs av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska loggas i enlighet med bestämmelserna i artikel 34 och varje användning av de uppgifter som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån fått åtkomst till ska registreras.
8.  Varje åtkomst och varje sökning som utförs av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska loggas i enlighet med bestämmelserna i artikel 34 och varje användning av de uppgifter som enheterna från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån fått åtkomst till ska registreras.
Ändring 171
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 45e – punkt 9
9.  Förutom när detta är nödvändigt för tillämpningen av förordningen om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) ska inga delar av VIS vara anslutna till något datasystem för insamling och behandling av uppgifter drivet av eller vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, ej heller ska de VIS-uppgifter som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har åtkomst till överföras till ett sådant system. Ingen del av VIS ska laddas ned. Loggning av åtkomst och sökningar ska inte anses utgöra en nedladdning eller kopiering av VIS-uppgifter.
9.  Inga delar av VIS ska vara anslutna till något datasystem för insamling och behandling av uppgifter drivet av eller vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån; inte heller ska de VIS-uppgifter som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har åtkomst till överföras till ett sådant system. Ingen del av VIS ska laddas ned. Loggning av åtkomst och sökningar ska inte anses utgöra en nedladdning eller kopiering av VIS-uppgifter.
Ändring 172
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35a (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 46
(35a)  Artikel 46 ska utgå.
Artikel 46
Införlivande av de tekniska funktioner som finns i Schengens rådfrågningssystem
Den samrådsmekanism som avses i artikel 16 ska ersätta Schengens rådfrågningssystem från och med den tidpunkt som fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 49.3, när alla de medlemsstater som använder Schengens rådfrågningssystem vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning har meddelat de rättsliga och tekniska åtgärderna för användningen av VIS vid samråd om viseringsansökningar mellan centrala nationella viseringsmyndigheter i enlighet med artikel 17.2 i Schengenkonventionen.
Ändring 173
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35b (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 47
(35b)  Artikel 47 ska utgå.
Artikel 47
Första överföring
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen när de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för att överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 till det centrala VIS via det nationella gränssnittet.
Ändring 174
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35c (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 48
(35c)  Artikel 48 ska utgå.
Artikel 48
Driftsstart
1.  Kommissionen ska fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift när
a)  de åtgärder som avses i artikel 45.2 har antagits,
b)  kommissionen har förklarat att ett övergripande test av VIS har slutförts på ett tillfredsställande sätt, vilket ska utföras av kommissionen tillsammans med medlemsstaterna,
c)  medlemsstaterna, efter validering av de tekniska åtgärderna, har meddelat kommissionen att de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för att samla in och överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 till VIS för alla ansökningar i den första region som fastställts i enlighet med punkt 4, inbegripet åtgärder för insamling och/eller överföring för en annan medlemsstats räkning.
2.  Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om resultaten av det test som genomförts i enlighet med punkt 1 b.
3.  I alla andra regioner ska kommissionen fastställa den tidpunkt då överföringen av uppgifterna i artikel 5.1 blir obligatorisk när medlemsstaterna har meddelat kommissionen att de har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 till VIS för alla ansökningar i den berörda regionen, inbegripet åtgärder för insamling och/eller överföring av uppgifter för en annan medlemsstats räkning. Före denna tidpunkt får varje medlemsstat starta driften i dessa regioner så snart den har meddelat kommissionen att den har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra åtminstone de uppgifter som avses i artikel 5.1 a och 5.1 b till VIS.
4.  De regioner som avses i punkterna 1 och 3 ska fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.3. Kriterierna för att fastställa dessa regioner ska vara risk för olaglig invandring, hot mot medlemsstaternas inre säkerhet och möjlighet att samla in biometriska uppgifter från alla platser i regionen.
5.  Kommissionen ska offentliggöra tidpunkterna för driftsstarten i varje region i Europeiska unionens officiella tidning.
6.  Ingen medlemsstat får inhämta uppgifter som andra medlemsstater har överfört till VIS innan den själv eller en annan medlemsstat som företräder denna medlemsstat börjar föra in uppgifter i enlighet med punkterna 1 och 3.
Ändring 175
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 35d (nytt)
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 48a (ny)
(35d)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 48a
Utövande av delegering
1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9c b och 23 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 9c b och 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 9c b och 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”.
Ändring 176
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – rubriken
Övervakning och utvärdering
Övervakning och utvärdering av påverkan på grundläggande rättigheter
Ändring 177
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 1
1.  Förvaltningsmyndigheten ska se till att det finns förfaranden för att övervaka VIS verksamhet i förhållande till målen vad gäller produktivitet, kostnadseffektivitet, säkerhet och tjänsternas kvalitet.
1.  eu-LISA ska se till att det finns förfaranden för att övervaka VIS verksamhet i förhållande till målen vad gäller produktivitet, kostnadseffektivitet, säkerhet och tjänsternas kvalitet, samt för att övervaka att rätten till skydd av personuppgifter, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel efterlevs.
Ändring 178
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 2
2.  Förvaltningsmyndigheten ska ha åtkomst till den information om uppgiftsbehandling i VIS som behövs för det tekniska underhållet.
2.  eu-LISA ska ha åtkomst till den information om uppgiftsbehandling i VIS som behövs för det tekniska underhållet.
Ändring 179
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 3
3.  Vartannat år ska eu-LISA rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur VIS tekniskt har fungerat, inbegripet ur säkerhetssynpunkt.
3.  Vartannat år ska eu-LISA rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur VIS tekniskt har fungerat, inbegripet ur säkerhets- och kostnadssynpunkt. Rapporten ska omfatta en översikt över de aktuella framstegen i samband med utvecklingen av projektet och tillhörande kostnader, en bedömning av de finansiella konsekvenserna och information om eventuella tekniska problem och risker som kan påverka de övergripande kostnaderna för systemet.
Ändring 180
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 3a (ny)
3a.  Om det uppstår förseningar i utvecklingsprocessen, ska eu-LISA så snart som möjligt informera Europaparlamentet och rådet om orsakerna till förseningarna och vilka tidsmässiga och ekonomiska konsekvenser de får.
Ändring 181
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 4 – stycke 1 – led a
a)  det exakta syftet med sökningarna, inbegripet typ av terroristbrott eller grovt brott,
a)  det exakta syftet med sökningarna, inbegripet typ av terroristbrott eller grovt brott, och åtkomst till uppgifter om barn under 12 år,
Ändring 182
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 1 – punkt 4 – stycke 1 – led ca (nytt)
(ca)  antal och typ av ärenden där de förfaranden för brådskande undantagsfall som avses i artikel 22m.2 har använts, inklusive fall där brådska inte godtagits som skäl vid den centrala åtkomstpunktens efterhandskontroll,
Ändring 183
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 4 – stycke 1 – led da (nytt)
(da)  handel med barn, medräknat fall av framgångsrika identifieringar.
Ändring 184
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 4 – stycke 2
Medlemsstaternas och Europols årsrapporter ska översändas till kommissionen senast den 30 juni påföljande år.
Medlemsstaternas och Europols årsrapporter ska översändas till kommissionen senast den 30 juni påföljande år. Kommissionen ska sammanställa årsrapporterna till en omfattande rapport som ska offentliggöras senast den 30 december samma år.
Ändring 185
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 38
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 50 – punkt 5
5.  Vart fjärde år ska kommissionen utarbeta en övergripande utvärdering av VIS. Denna övergripande utvärdering ska innehålla en granskning av uppnådda resultat i relation till målen och en bedömning av huruvida de förutsättningar som ligger till grund för systemet fortfarande är giltiga, tillämpningen av denna förordning när det gäller VIS, VIS-databasens säkerhet, tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 31 och eventuella konsekvenser för framtida verksamhet. Kommissionen ska överlämna utvärderingen till Europaparlamentet och rådet.
5.  Vartannat år ska kommissionen utarbeta en övergripande utvärdering av VIS. Denna övergripande utvärdering ska innehålla en granskning av uppnådda resultat i relation till målen och kostnaderna och en bedömning av huruvida de förutsättningar som ligger till grund för systemet fortfarande är giltiga och hur de påverkar grundläggande rättigheter, tillämpningen av denna förordning när det gäller VIS, VIS-databasens säkerhet, tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 31 och eventuella konsekvenser för framtida verksamhet. Kommissionen ska överlämna utvärderingen till Europaparlamentet och rådet.
Ändring 186
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 39
Förordning (EG) nr 767/2008
Bilaga 1 – titeln
(39)  Titeln på bilaga 1 ska ersättas med följande:
utgår
”Förteckning över internationella organisationer som avses i artikel 31.1”.
Ändring 187
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
KAPITEL IIIa – artikel 22a – punkt 1a (ny)
1a.  Den myndighet som är behörig att fatta ett beslut ska skapa en personakt innan beslutet fattas.
Ändring 188
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
KAPITEL IIIa – artikel 22a – punkt 3
3.  Om en person har ansökt som en del av en grupp eller tillsammans med en familjemedlem, ska myndigheten skapa en personakt för var och en i gruppen och länka akterna för personer som har ansökt tillsammans och till vilka en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats.
3.  Om en person har ansökt som en del av en grupp eller tillsammans med en familjemedlem, ska myndigheten skapa en personakt för var och en i gruppen och länka akterna för personer som har ansökt tillsammans och till vilka en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats. Föräldrars eller vårdnadshavares och barns ansökningar ska inte separeras.
Ändring 189
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 1
1.  Enbart i syfte att bedöma om en person kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten eller folkhälsan i medlemsstaterna, i enlighet med artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, ska akterna automatiskt behandlas av VIS för att identifiera träffar. VIS ska pröva varje akt individuellt.
1.  Enbart i syfte att bedöma om en person kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i medlemsstaterna, i enlighet med artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, ska akterna automatiskt behandlas av VIS för att identifiera träffar. VIS ska pröva varje akt individuellt.
Ändring 190
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 2
2.  Varje gång en personakt skapas vid utfärdande eller avslag i enlighet med artikel 22d av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd ska VIS inleda en sökning genom att använda den europeiska sökportalen som definieras i artikel 6.1 i [förordningen om interoperabilitet] för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b, c, f och g i denna förordning med de relevanta uppgifterna i VIS, Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inklusive den bevakningslista som avses i artikel 29 i förordning (EU) 2018/XX om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), [Ecris-TCN-systemet vad gäller fällande domar avseende terroristbrott och andra grova brott], Europoluppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar och Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN).
2.  Varje gång en personakt skapas i enlighet med artikel 22c avseende en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd ska VIS inleda en sökning genom att använda den europeiska sökportal som definieras i artikel 6.1 i [förordningen om interoperabilitet] för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b, c, f och g i denna förordning. VIS ska kontrollera följande:
a)   Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltig i SIS.
b)   Om den resehandling som använts för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i SLTD-databasen.
c)   Om registrering om nekad inresa och vistelse har lagts in för sökanden i SIS.
d)   Om sökanden är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas.
e)   Om sökanden och resehandlingen motsvarar ett nekat, återkallat eller ogiltigförklarat resetillstånd i Etias centrala system.
f)   Om sökanden och resehandlingen finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240.
g)   Om uppgifter om sökanden redan finns registrerade på samma person i VIS.
h)   Om de uppgifter som lämnats i ansökan avseende resehandlingen motsvarar en annan ansökan om en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som lämnats in tillsammans med andra identitetsuppgifter.
i)   Om sökanden för närvarande är registrerad som en person som överskridit den tillåtna vistelsen eller tidigare har registrerats som en person som överskridit den tillåtna vistelsen i in- och utresesystemet.
j)   Om sökanden är registrerad som en person som nekats inresa i in- och utresesystemet.
k)   Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för kortare vistelse enligt registrering i VIS.
l)   Om sökanden varit föremål för beslut om nekande, ogiltigförklaring eller återkallande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd enligt registrering i VIS.
m)   Om uppgifter som är specifika för den sökandes identitet registreras i Europoluppgifter.
n)   I de fall sökanden är underårig, huruvida sökandens vårdnadshavare eller förmyndare
i)   är föremål för en registrering i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas,
ii)   är föremål för en registrering i SIS om nekad inresa och vistelse,
iii)   innehar en resehandling som finns med på den bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240.
Denna punkt ska inte utgöra ett hinder för inlämning av en asylansökan, oavsett skäl. Om en viseringsansökan lämnas in av ett offer för våldsbrott, exempelvis våld i hemmet eller människohandel, som begåtts av offrets så kallade sponsor, ska registreringen i VIS separeras från registreringen av sponsorn i syfte att skydda offret mot ytterligare risker.
För att undvika risken för felaktiga träffar ska alla träffar avseende barn under 14 år eller personer äldre än 75 år som görs med biometriska kännetecken som tagits mer än fem år före träffen och som inte bekräftar tredjelandsmedborgarens identitet bli föremål för en obligatorisk manuell kontroll utförd av experter på biometriska uppgifter.
Ändring 191
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 3
3.  VIS ska till personakten lägga till en hänvisning till alla träffar som erhållits i enlighet med punkterna 2 och 5. Dessutom ska VIS, i förekommande fall, identifiera den eller de medlemsstater som fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen eller träffarna eller Europol, och ska registrera detta i personakten.
3.  VIS ska till personakten lägga till en hänvisning till alla träffar som erhållits i enlighet med punkterna 2 och 5. Dessutom ska VIS, i förekommande fall, identifiera den eller de medlemsstater som fört in eller tillhandahållit de uppgifter som gett upphov till träffen eller träffarna eller Europol, och ska registrera detta i personakten. Ingen annan information än hänvisning till en träff eller uppgiftslämnaren ska registreras.
Ändring 192
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 3a (ny)
3a.  Vid en sökning i SLTD-databasen ska de uppgifter som används av den europeiska sökportalens användare för att inleda en sökning inte delas med ägarna av Interpols uppgifter.
Ändring 193
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 4 – stycke 1 – inledningen
4.  Vid tillämpning av artikel 2.2 f avseende en utfärdad eller förlängd visering för längre vistelse ska de sökningar som utförs enligt punkt 2 jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 22c.2 med de uppgifter som finns i SIS för att avgöra om innehavaren är föremål för någon av följande registreringar:
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 194
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 4 – stycke 1 – led d
(d)  En registrering om personer och föremål som omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller.
(d)  En registrering om personer och föremål som omfattas av diskreta kontroller, särskilda kontroller eller undersökningskontroller.
Ändring 195
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 4 – stycke 2
Om den jämförelse som nämns i denna punkt lett till en eller flera träffar, ska VIS sända en automatisk underrättelse till den centrala myndigheten i den medlemsstat som inlett sökningen och ska vidta lämpliga uppföljningsåtgärder.
Artikel 9a.5 a, b, c, d och 9c, ca och cb ska i tillämpliga delar gälla, med förbehåll för följande särskilda bestämmelser.
Ändring 196
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 6
6.  Om viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har utfärdats eller förlängts av en medlemsstats konsulära myndighet ska artikel 9a tillämpas.
utgår
Ändring 197
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22b – punkt 7
7.  Om ett uppehållstillstånd utfärdas eller förlängs, eller en visering för längre vistelse förlängs, av en myndighet på en medlemsstats territorium ska följande gälla:
utgår
a)  Den myndigheten ska kontrollera om de uppgifter som registrerats i personakten motsvarar uppgifterna i VIS, ett av de EU-informationssystem/databaser som konsulterats, Europoluppgifter eller Interpols databaser i enlighet med punkt 2.
b)  Om träffen i enlighet med punkt 2 är kopplad till Europoluppgifter ska Europols nationella enhet informeras för uppföljning.
c)  Om uppgifterna inte överensstämmer och ingen annan träff har rapporterats under den automatiska behandlingen i enlighet med punkterna 2 och 3, ska myndigheten radera den felaktiga träffen från ansökningsakten.
d)  Om uppgifterna överensstämmer eller det råder tvivel om sökandens identitet, ska myndigheten vidta åtgärder avseende de uppgifter som gav upphov till träffen i enlighet med punkt 4 enligt de förfaranden, villkor och kriterier som föreskrivs i EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.
Ändring 198
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22c – led 2 – led a
a)  Efternamn, förnamn, födelsedatum, nuvarande medborgarskap, kön, födelsedatum, födelseort och födelseland.
a)  Efternamn, förnamn, födelseår nuvarande medborgarskap, kön, födelsedatum, födelseort och födelseland.
Ändring 199
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22c – led 2 – led f
f)  En ansiktsbild av innehavaren, om möjligt fotograferad på plats.
f)  En ansiktsbild av innehavaren fotograferad på plats.
Ändring 200
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22d – inledningen
Om ett beslut har fattats om att avslå en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd på grund av att den sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten eller folkhälsan, eller att den sökande har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats i något avseende, ska den myndighet som avslagit ansökan utan dröjsmål skapa en personakt med följande uppgifter:
Om ett beslut har fattats om att avslå en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd på grund av att den sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, eller att den sökande har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats i något avseende, ska den myndighet som avslagit ansökan utan dröjsmål skapa en personakt med följande uppgifter:
Ändring 201
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22d – led e
e.  Efternamn och förnamn på samt adress för den fysiska person som ansökan grundar sig på.
e.  (Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 202
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22d – led f
f.  En ansiktsbild av den sökande, om möjligt fotograferad på plats.
f.  En ansiktsbild av den sökande fotograferad på plats.
Ändring 203
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22d – led h
h.  Information som anger att ansökningen om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd har avslagits på grund av att den sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten eller folkhälsan, eller att den sökande har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats i något avseende.
h.  Information som anger att ansökningen om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd har avslagits på grund av att den sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, eller att den sökande har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats i något avseende.
Ändring 204
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22g – punkt 1
1.  Endast för att verifiera identiteten på handlingens innehavare och/eller äktheten och giltigheten av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet och att personen inte anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten eller folkhälsan i någon av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, ska de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller vid yttre gränsövergångsställen i enlighet med den förordningen ha åtkomst att söka med hjälp av handlingens nummer tillsammans med en eller flera av de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c.
1.  Endast för att verifiera identiteten på handlingens innehavare och/eller äktheten och giltigheten av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet och att personen inte anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i någon av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, ska de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller vid yttre gränsövergångsställen i enlighet med den förordningen ha åtkomst att söka med hjälp av handlingens nummer tillsammans med en eller flera av de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c.
Ändring 205
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22g – punkt 2 – led e
(e)  De fotografier som avses i artikel 22c.2 f.
(e)  De ansiktsbilder som avses i artikel 22c.2 f.
Ändring 206
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22h – punkt 1
1.  Enbart för att verifiera innehavarens identitet och äktheten och giltigheten av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet eller att personen inte är ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten eller folkhälsan i någon av medlemsstaterna, ska de myndigheter som är behöriga att inom medlemsstaternas territorium kontrollera om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda samt, i tillämpliga fall, polismyndigheterna, ha åtkomst att söka med hjälp av numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet tillsammans med en eller flera av de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c.
1.  Enbart för att verifiera innehavarens identitet och äktheten och giltigheten av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, ska de myndigheter som är behöriga att inom medlemsstaternas territorium kontrollera om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda samt ha åtkomst att söka med hjälp av numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet tillsammans med en eller flera av de uppgifter som avses i artikel 22c.2 a, b och c.
Ändring 207
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22h – punkt 2 – led e
(e)  De fotografier som avses i artikel 22c.2 f.
(e)  De ansiktsbilder som avses i artikel 22c.2 f.
Ändring 208
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22k – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som har rätt att söka i de uppgifter som lagras i VIS i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott.
1.  Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som har rätt att söka i de uppgifter som lagras i VIS i syfte att under lämpliga och noggrant definierade omständigheter enligt vad som avses i artikel 22n förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott. Myndigheterna ska endast ha tillåtelse att söka i uppgifter om barn under 12 år i syfte att skydda försvunna barn och barn som är offer för grova brott.
Ändring 209
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22k – punkt 2
2.  Varje medlemsstat ska föra en förteckning över de utsedda myndigheterna. Varje medlemsstat ska underrätta eu-LISA och kommissionen om sina utsedda myndigheter och får vid vilken tidpunkt som helst ändra eller ersätta denna underrättelse.
2.  Varje medlemsstat ska föra en strikt begränsad förteckning över de utsedda myndigheterna. Varje medlemsstat ska underrätta eu-LISA och kommissionen om sina utsedda myndigheter och får vid vilken tidpunkt som helst ändra eller ersätta denna underrättelse.
Ändring 210
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22l – punkt 2 – stycke 2
Den centrala åtkomstpunkten ska agera oberoende när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning och får inte ta instruktioner från Europols utsedda myndighet som avses i punkt 1 vad avser resultatet av kontrollen.
Den centrala åtkomstpunkten ska agera fullständigt oberoende när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning och får inte ta instruktioner från Europols utsedda myndighet som avses i punkt 1 vad avser resultatet av kontrollen.
Ändring 211
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22m – punkt 3
3.  Om det vid efterhandskontrollen framkommer att åtkomsten till uppgifter i VIS inte var motiverad, ska alla myndigheter som har haft åtkomst till information från VIS radera den och informera de centrala åtkomstpunkterna om att raderingen har skett.
3.  Om det vid efterhandskontrollen framkommer att åtkomsten till uppgifter i VIS inte var motiverad, ska alla myndigheter som har haft åtkomst till information från VIS omedelbart radera den och informera de centrala åtkomstpunkterna om att raderingen har skett.
Ändring 212
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 1 – inledningen
1.  Utsedda myndigheter får ha åtkomst till VIS för sökningar om samtliga följande villkor är uppfyllda:
1.  Utan att det påverkar artikel 22 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet] får utsedda myndigheter ha åtkomst till VIS för sökningar om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Ändring 213
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 5 – punkt 1 – led ca (nytt)
(ca)  När det gäller sökningar på grundval av fingeravtryck har en tidigare sökning gjorts i de övriga medlemsstaternas system för automatisk identifiering av fingeravtryck inom ramen för beslut 2008/615/RIF, i de fall där jämförelser av fingeravtryck är tekniskt tillgängliga och den sökningen antingen har slutförts fullständigt eller inte har kunnat slutföras inom 24 timmar.
Ändring 214
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 1 – led d
(d)  Om en sökning i den gemensamma databasen för identitetsuppgifter har inletts i enlighet med artikel 22 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet] och det svar som avses i punkt 5 [i artikel 22 i förordningen] visar att det finns uppgifter i VIS.
(d)  Om en sökning i den gemensamma databasen för identitetsuppgifter har inletts i enlighet med artikel 22 i förordning 2018/XX [om interoperabilitet] och det svar som avses i punkt 5 [i artikel 22 i förordning 2018/XX om interoperabilitet] visar att det finns uppgifter i VIS.
Ändring 215
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 3 – inledningen
3.  Sökningarna i VIS ska vara begränsade till sökningar på någon eller några av följande uppgifter i personakten:
3.  Sökningarna i VIS ska vara begränsade till sökningar på någon eller några av följande uppgifter i ansökningsakten eller personakten:
Ändring 216
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 3 – led a
(a)  Efternamn, förnamn, födelsedatum, medborgarskap och/eller kön.
(a)  Efternamn, förnamn, födelseår, medborgarskap och/eller kön.
Ändring 217
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 3a (ny)
3a.  Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningsmöjligheterna, tillgängligheten, beredskapen och tillförlitligheten hos den teknik som behövs för att identifiera en person med hjälp av ansiktsbilder.
Ändring 218
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 3b (ny)
3b.  Den ansiktsbild som avses i punkt 3 e ska inte vara det enda sökkriteriet.
Ändring 219
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22n – punkt 4
4.  Sökning i VIS ska vid en träff ge åtkomst till de uppgifter som anges i denna punkt, liksom till alla övriga uppgifter ur personakten, inbegripet uppgifter om en handling som utfärdats, avslagits, upphävts, återkallats eller förlängts. Åtkomst till de uppgifter som avses i artikel 9.4 l och som registrerats i ansökningsakten ska endast ges om inhämtande av uppgifterna uttryckligen har begärts i en motiverad begäran och godkänts vid en oberoende kontroll.
4.  Sökning i VIS ska vid en träff ge åtkomst till de uppgifter som anges i punkt 3 i denna artikel, liksom till alla övriga uppgifter ur ansökningsakten eller personakten, inbegripet uppgifter om en handling som utfärdats, avslagits, upphävts, återkallats eller förlängts. Åtkomst till de uppgifter som avses i artikel 9.4 l och som registrerats i ansökningsakten ska endast ges om inhämtande av uppgifterna uttryckligen har begärts i en motiverad begäran och godkänts vid en oberoende kontroll.
Ändring 220
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22o – stycke 1
Genom undantag från artikel 22n.1 ska de utsedda myndigheterna inte vara skyldiga att uppfylla de villkor som anges i den punkten för åtkomst till VIS i syfte att identifiera personer som försvunnit, kidnappats eller konstaterats vara offer för människohandel och det finns rimliga skäl att anse att inhämtande av VIS-uppgifter om dem kommer att stödja deras identifiering och/eller bidra till att utreda specifika fall av människohandel. Under sådana omständigheter får de utsedda myndigheterna söka i VIS med personernas fingeravtryck.
Genom undantag från artikel 22n.1 ska de utsedda myndigheterna inte vara skyldiga att uppfylla de villkor som anges i den punkten för åtkomst till VIS i syfte att identifiera personer, särskilt barn, som försvunnit, kidnappats eller konstaterats vara offer för människohandel och det finns allvarliga skäl att anse att inhämtande av VIS-uppgifter om dem kommer att stödja deras identifiering och bidra till att utreda specifika fall av människohandel. Under sådana omständigheter får de utsedda myndigheterna söka i VIS med personernas fingeravtryck.
Ändring 221
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22o – stycke 2
Om personernas fingeravtryck inte kan användas eller sökningen med fingeravtryck misslyckas, ska sökningen göras med hjälp av de uppgifter som avses i artikel a och b.
Om personernas fingeravtryck inte kan användas eller sökningen med fingeravtryck misslyckas, ska sökningen göras med hjälp av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a och b samt artikel 22c.2 a och b.
Ändring 222
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22o – stycke 3
Vid en träff vid sökning i VIS ska åtkomst ges till samtliga uppgifter som avses i artikel 9 samt till uppgifterna i artikel 8.3 och 8.4.
Vid en träff vid sökning i VIS ska åtkomst ges till samtliga uppgifter som avses i artiklarna 9, 22c eller d samt till uppgifterna i artiklarna 8.3 och 8.4 eller 22a.3.
Ändring 223
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22p – punkt 3
3.  Europols utsedda myndighet får lämna en motiverad elektronisk begäran om att få söka i alla eller en viss uppsättning uppgifter som lagras i VIS till den centrala åtkomstpunkt för Europol som avses i artikel 22k.3. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska Europols centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den eller de centrala åtkomstpunkterna behandla begäran. De uppgifter i VIS till vilka åtkomst ges ska överföras till de operativa enheter som avses i artikel 22l.1 på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras.
3.  Europols utsedda myndighet får lämna en motiverad elektronisk begäran om att få söka i alla eller en viss uppsättning uppgifter som lagras i VIS till den centrala åtkomstpunkt för Europol som avses i artikel 22l.2. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska Europols centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den eller de centrala åtkomstpunkterna behandla begäran. De uppgifter i VIS till vilka åtkomst ges ska överföras till de operativa enheter som avses i artikel 22l.1 på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras.
Ändring 224
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22q – punkt 1
1.  Varje medlemsstat och Europol ska säkerställa att all uppgiftsbehandling som föranleds av begäranden om åtkomst till uppgifter i VIS i enlighet med kapitel IIIc loggas eller dokumenteras för kontroll av om begäran varit godtagbar, för övervakning av att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt, av dataintegriteten och av datasäkerheten samt för egenkontroll.
1.  Varje medlemsstat och Europol ska säkerställa att all uppgiftsbehandling som föranleds av begäranden om åtkomst till uppgifter i VIS i enlighet med kapitel IIIb registreras eller dokumenteras för övervakning av om begäran varit godtagbar, för övervakning av att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt, av dataintegriteten och av datasäkerheten och eventuella effekter på de grundläggande rättigheterna samt för egenkontroll.
Dessa registreringar eller handlingar ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst och ska raderas två år efter det att de skapats, såvida de inte behövs för övervakningsförfaranden som redan har inletts.
Ändring 225
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22q – punkt 2 – led g
(g)  I enlighet med nationella regler eller förordning (EU) 2016/794, den unika användaridentitet som anger vilken tjänsteman som utförde sökningen och vilken tjänsteman som beordrade sökningen.
(g)  I enlighet med nationella regler eller förordning (EU) 2016/ 2016/794 eller, i tillämpliga fall, förordning (EU) 2018/1725, den unika användaridentitet som anger vilken tjänsteman som utförde sökningen och vilken tjänsteman som beordrade sökningen.
Ändring 226
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22q – punkt 3
3.  Loggar eller dokumentation får endast användas för att övervaka att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt och för att säkerställa dataintegriteten och datasäkerheten. Endast loggar som inte innehåller några personuppgifter får användas för den övervakning och utvärdering som avses i artikel 50 i denna förordning. Den tillsynsmyndighet som inrättats i enlighet med artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680, och som ansvarar för att kontrollera om en begäran är godtagbar, övervaka att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt samt övervaka dataintegriteten och datasäkerheten, ska ha åtkomst till dessa loggar på begäran, så att den kan fullgöra sina uppgifter.
3.  Loggar eller dokumentation får endast användas för att övervaka att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt, övervaka effekterna på de grundläggande rättigheterna och för att säkerställa dataintegriteten och datasäkerheten. Endast loggar som inte innehåller några personuppgifter får användas för den övervakning och utvärdering som avses i artikel 50 i denna förordning. Den tillsynsmyndighet som inrättats i enlighet med artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680 och som ansvarar för att övervaka att uppgifterna har behandlats på ett lagligt sätt samt övervaka dataintegriteten och datasäkerheten ska ha åtkomst till dessa loggar på begäran, så att den kan fullgöra sina uppgifter.
Ändring 227
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 40
Förordning (EG) nr 767/2008
Artikel 22ra (ny)
Artikel 22ra
Skydd av personuppgifter till vilka åtkomst ges i enlighet med kapitel IIIb
1.   Varje medlemsstat ska säkerställa att de nationella lagar och andra författningar som antagits i enlighet med direktiv (EU) 2016/680 också är tillämpliga på deras nationella myndigheters åtkomst till VIS enligt detta kapitel, också vad gäller rättigheterna för de personer vars uppgifter åtkomsten gäller.
2.   Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680 ska övervaka att medlemsstaternas åtkomst till personuppgifter, däribland överföringen av dessa till och från VIS, sker på ett lagligt sätt i enlighet med detta kapitel. Artikel 41.3 och 41.4 i denna förordning ska gälla i tillämpliga delar.
3.   Europols behandling av personuppgifter enligt denna förordning ska utföras i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och övervakas av Europeiska datatillsynsmannen.
4.   Personuppgifter till vilka åtkomst ges i VIS i enlighet med detta kapitel ska enbart behandlas för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda det specifika fall för vilket en medlemsstat eller Europol har begärt uppgifterna.
5.   eu-LISA, de utsedda myndigheterna, de centrala åtkomstpunkterna och Europol ska föra logg över sökningarna enligt artikel 22q i syfte att göra det möjligt för de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680 och Europeiska datatillsynsmannen att övervaka att uppgiftsbehandlingen följer unionens och nationella regler för dataskydd. Med undantag för uppgifter som innehas för det syftet ska personuppgifter och uppgifter om sökningarna raderas från alla nationella register och i Europols register efter 30 dagar, om inte uppgifterna och registren behövs för den specifika pågående brottsutredning för vilken de begärdes av en medlemsstat eller av Europol.
Ändring 228
Förslag till förordning
Artikel 2 – rubriken
Ändringar av beslut 2004/512/EG
Upphävande av beslut 2004/512/EG
Ändring 229
Förslag till förordning
Artikel 2
Beslut 2004/512/EG
Artikel 1 – punkt 2
Artikel 1.2 i beslut 2004/512/EG ska ersättas med följande:
Beslut 2004/512/EG ska upphöra att gälla. Hänvisningar till det beslutet ska anses som hänvisningar till förordning (EG) nr 767/2008 och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga 2.
”2. Informationssystemet för viseringar ska vara baserat på en centraliserad struktur och bestå av
a)  den gemensamma databas för identitetsuppgifter som avses i [artikel 17.2 a i förordning 2018/XX om interoperabilitet],
b)  ett centralt informationssystem, nedan kallat Centrala informationssystemet för viseringar (VIS),
c)  ett gränssnitt i varje medlemsstat, nedan kallat nationella gränssnittet (NI-VIS), som ska utgöra en förbindelse med den berörda centrala nationella myndigheten i respektive medlemsstat, eller ett enhetligt nationellt gränssnitt i varje medlemsstat som bygger på gemensamma tekniska specifikationer, är identiskt för alla medlemsstater och möjliggör anslutning av det centrala systemet till medlemsstaternas nationella infrastrukturer,
d)  en kommunikationsinfrastruktur mellan VIS och de nationella gränssnitten,
e)  en säker kommunikationskanal mellan VIS och in- och utresesystemets centrala system,
f)  en säker kommunikationsinfrastruktur mellan centrala VIS och de centrala infrastrukturerna för den europeiska sökportal som inrättas genom [artikel 6 i förordning 2017/XX om interoperabilitet], den gemensamma biometriska matchningstjänst som inrättas genom [artikel 12 i förordning 2017/XX om interoperabilitet], den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom [artikel 17 i förordning 2017/XX om interoperabilitet] och den detektor för multipla identiteter som inrättas genom [artikel 25 i förordning 2017/XX om interoperabilitet],
g)  en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan centrala viseringsmyndigheter (”VISMail”),
h)  en nätport för transportörer,
i)  en säker webbtjänst som möjliggör kommunikation mellan VIS, å ena sidan, och nätporten för transportörer och de internationella systemen (Interpols system/databaser), å andra sidan,
j)  en databas med uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.
Det centrala systemet, de enhetliga nationella gränssnitten, webbtjänsten, nätporten för transportörer och VIS kommunikationsinfrastruktur ska dela och så långt som tekniskt möjligt återanvända maskinvaru- och programvarukomponenter från in- och utresesystemets centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten för in- och utresesystemet, Etias nätport för transportörer, in- och utresesystemets webbtjänst respektive in- och utresesystemets kommunikationsinfrastruktur.”.
Ändring 230
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 1
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 10 – punkt 3 – led c
”c) ge in ett fotografi i enlighet med standarderna i förordning (EG) nr 1683/95 eller, vid en första ansökan och därefter minst var 59:e månad efter det, i enlighet med de normer som anges i artikel 13 i den här förordningen,”.
”c) tillåta att en ansiktsbild tas på plats vid en första ansökan och därefter minst var 59:e månad efter det, i enlighet med de normer som anges i artikel 13 i den här förordningen,”.
Ändring 231
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 13 – punkt 2 – strecksats 1
”— Ett fotografi som tagits på plats och inhämtats digitalt vid ansökningstillfället.”.
”— En ansiktsbild som tagits på plats vid ansökningstillfället.”.
Ändring 232
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 2 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 13 – punkt 3 – stycke 1
”Om fingeravtryck och ett fotografi av tillräckligt bra kvalitet som tagits på plats av sökanden införts i VIS som en del av en ansökan som lämnades in mindre än 59 månader före dagen för den nya ansökan, får dessa [uppgifter] kopieras in i följande ansökan.”.
”Om fingeravtryck och ett fotografi av tillräckligt bra kvalitet som tagits på plats av sökanden införts i VIS som en del av en ansökan som lämnades in mindre än 59 månader före dagen för den nya ansökan, ska dessa kopieras in i följande ansökan.”.
Ändring 253
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 2 – led c
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 13 – punkt 7 – led a
”a) Barn under 6 år.”.
”a) Barn under 6 år och personer över 70 år.”.
Ändring 233
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 3 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21 – punkt 3a – led a
a)  SIS och Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, för att kontrollera om den resehandling som används för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts förkommen, stulen eller ogiltigförklarad, samt huruvida den resehandling som används för ansökan motsvarar en resehandling som registrerats i en akt i Interpol TDAWN.
a)  SIS och Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, för att kontrollera om den resehandling som används för ansökan motsvarar en resehandling som anmälts förkommen, stulen eller ogiltigförklarad.
Ändring 234
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 3 – led b
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21 – punkt 3a – led g
g)  Ecris-TCN-systemet, för att kontrollera om sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i denna databas för terroristbrott eller andra grova brott.
utgår
Ändring 235
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21a – punkt -1
-1.  De särskilda riskindikatorerna ska vara en algoritm som möjliggör profilering enligt definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679 genom jämförelse av uppgifter som registrerats i en ansökningsakt med särskilda riskindikatorer som rör säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring eller stora epidemiska risker. De särskilda riskindikatorerna ska registreras i VIS.
Ändring 236
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG nr 810/2009
Artikel 21a – punkt 1 – inledningen
1.  Bedömningen av säkerhetsrisker, riskerna för olaglig invandring eller en stor epidemisk risk ska baseras på följande:
1.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 51a för att ytterligare definiera säkerhetsrisker, riskerna för olaglig invandring eller stora epidemiska risker grundval av följande:
Ändring 237
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21a – punkt 1 – led b
(b)  Statistik som genereras av VIS i enlighet med artikel 45a och som tyder på onormalt många avslag på viseringsansökningar på grund av en risk för irreguljär migration, säkerheten eller folkhälsan i samband med en viss kategori av resande.
(b)  Statistik som genereras av VIS i enlighet med artikel 45a och som tyder på onormalt många avslag på viseringsansökningar på grund av en risk för irreguljär migration eller säkerheten i samband med en sökande.
Ändring 238
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21a – punkt 2
2.  Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa de risker som avses i punkt 1. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.
utgår
Ändring 239
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21a – punkt 3 – inledningen
3.  På grundval av de särskilda risker som fastställts i enlighet med punkt 2 ska särskilda riskindikatorer fastställas, bestående av en kombination av uppgifter som inbegriper en eller flera av följande:
3.  På grundval av de särskilda risker som fastställts i enlighet med den här förordningen och den delegerade akt som avses i punkt 1 ska särskilda riskindikatorer fastställas, bestående av en kombination av uppgifter som inbegriper en eller flera av följande:
Ändring 240
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21a – punkt 6
6.  De särskilda riskindikatorerna ska användas av viseringsmyndigheterna när de bedömer om sökanden utgör en risk för olaglig invandring, en risk för medlemsstaternas säkerhet eller en stor epidemisk risk i enlighet med artikel 21.1.
6.  De särskilda riskindikatorerna ska användas av viseringsmyndigheterna när de bedömer om sökanden utgör en risk för olaglig invandring eller en risk för medlemsstaternas säkerhet i enlighet med artikel 21.1.
Ändring 241
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 21a – punkt 7
7.  De särskilda riskerna och de särskilda riskindikatorerna ska regelbundet ses över av kommissionen.”.
7.  De särskilda riskerna och de särskilda riskindikatorerna ska regelbundet ses över av kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.”.
Ändring 242
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 39
(4a)  Artikel 39 ska ersättas med följande:
Artikel 39
Artikel 39
Personalens uppförande
Personalens uppförande och respekt för de grundläggande rättigheterna
1.  Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena bemöts på ett hövligt sätt.
1.  Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena bemöts på ett hövligt sätt. Konsulär personal ska visa full respekt för den mänskliga värdigheten när de utför sina arbetsuppgifter.
2.  Konsulär personal ska under utförandet av sina arbetsuppgifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till det mål som eftersträvas med åtgärderna.
2.  Konsulär personal ska visa full respekt för de grundläggande rättigheterna och iaktta de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna när de utför sina arbetsuppgifter. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till det mål som eftersträvas med åtgärderna.
3.  Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
3.  Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, hudfärg, socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Barnets bästa ska komma i främsta rummet.”.
Ändring 243
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 4b (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 39a (ny)
(4b)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 39a
Grundläggande rättigheter
Vid tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna handla i full överensstämmelse med relevant unionsrätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, relevant folkrätt, däribland konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som ingicks i Genève den 28 juli 1951, de skyldigheter som följer av tillträde till internationellt skydd, särskilt principen om non-refoulement, och de grundläggande rättigheterna. I enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten ska beslut enligt denna förordning fattas på individuell grund. Barnets bästa ska komma i främsta rummet.”.
Ändring 244
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 810/2009
Artikel 51a (ny)
(5a)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 51a
Utövande av delegeringen
1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 21a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [det datum då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 21a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 21a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”.
Ändring 245
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2
Förordning (EU) 2017/2226
Artikel 13 – punkt 3
”3. För att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska transportörer använda webbtjänsten för att kontrollera om en visering för kortare vistelse är giltig, inbegripet om antalet tillåtna inresor redan har använts, om innehavaren har uppnått den maximala längden på den tillåtna vistelsen eller, när det är lämpligt, om viseringen är giltig för det territorium som destinationshamnen för resan tillhör. Transportörer ska tillhandahålla de uppgifter som förtecknas i artikel 16.1 a, b och c i denna förordning. På grundval av detta ska webbtjänsten ge transportörer ett svar i form av OK/NOT OK. Transportörer får lagra den skickade informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Transportörer ska inrätta ett autentiseringssystem för att säkerställa att endast behörig personal får åtkomst till webbtjänsten. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399.”.
”3. För att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska transportörer använda webbtjänsten för att kontrollera om en visering för kortare vistelse är giltig, inbegripet om antalet tillåtna inresor redan har använts, om innehavaren har uppnått den maximala längden på den tillåtna vistelsen eller, när det är lämpligt, om viseringen är giltig för det territorium som destinationshamnen för resan tillhör. Transportörer ska tillhandahålla de uppgifter som förtecknas i artikel 16.1 a, b och c i denna förordning. På grundval av detta ska webbtjänsten ge transportörer ett svar i form av OK/NOT OK. Transportörer får lagra den skickade informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Transportörer ska inrätta ett autentiseringssystem för att säkerställa att endast behörig personal får åtkomst till webbtjänsten. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399. Om passagerare inte får gå ombord till följd av en sökning i VIS ska transportörerna tillhandahålla passagerarna information om detta och ge dem möjlighet att utöva sina rättigheter att få åtkomst till, rätta eller radera personuppgifter som lagras i VIS.”
Ändring 246
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2a (nytt)
Förordning (EU) 2017/2226
Artikel 14 – punkt 3
(2a)  I artikel 14 ska punkt 3 ersättas med följande:
3.  Om det är nödvändigt att föra in eller uppdatera uppgifter i en viseringsinnehavares in- och utresepost får gränsmyndigheterna hämta de uppgifter som anges i artikel 16.2 c–f i den här förordningen direkt från VIS och importera dem till in- och utresesystemet, i enlighet med artikel 8 i den här förordningen och artikel 18a i förordning (EG) nr 767/2008.
3. Om det är nödvändigt att föra in eller uppdatera uppgifter i en viseringsinnehavares in- och utresepost får gränsmyndigheterna hämta de uppgifter som anges i artikel 16.1 d och 16.2 c–f i den här förordningen direkt från VIS och importera dem till in- och utresesystemet, i enlighet med artikel 8 i den här förordningen och artikel 18a i förordning (EG) nr 767/2008.”.
Ändring 247
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2b (nytt)
Förordning (EU) 2017/2226
Artikel 15 – punkt 1
(2b)  I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande:
1.  När det är nödvändigt att skapa en personakt eller att uppdatera den ansiktsbild som avses i artikel 16.1 d och artikel 17.1 b ska ansiktsbilden tas på plats.
1. När det är nödvändigt att skapa en personakt eller att uppdatera den ansiktsbild som avses i artikel 17.1 b ska ansiktsbilden tas på plats.”.
Ändring 248
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2c (nytt)
Förordning (EU) 2017/2226
Artikel 15 – punkt 1a (ny)
(2c)  I artikel 15 ska följande punkt läggas till:
”1a. Den ansiktsbild som avses i artikel 16.1 d ska hämtas i VIS och importeras till in- och utresesystemet.”.
Ändring 249
Förslag till förordning
Artikel 4 – led 2d (nytt)
Förordning (EU) 2017/2226
Artikel 15 – punkt 5
(2d)  I artikel 15 ska punkt 5 utgå.
5.   Inom två år efter det att in- och utresesystemet har tagits i drift ska kommissionen utarbeta en rapport om kvalitetsstandarderna för ansiktsbilder som lagras i VIS och om möjligheterna att använda dem för biometrisk matchning i syfte att använda ansiktsbilder som lagrats i VIS vid gränserna och inom medlemsstaternas territorium för att verifiera identiteten på tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav, utan att sådana ansiktsbilder lagras i in- och utresesystemet. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet. Den rapporten ska, om kommissionen anser det lämpligt, åtföljas av lagstiftningsförslag, inbegripet förslag om ändring av den här förordningen, förordning (EG) nr 767/2008, eller båda, vad gäller användningen av tredjelandsmedborgares ansiktsbilder som lagras i VIS för som avses i denna punkt.
Ändring 250
Förslag till förordning
Artikel 7 – led 2
Förordning (EU) XXX om interoperabilitet
Artikel 18 – punkt 1 – led b
”(b) De uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a, 9.4 b, 9.4 c, 9.5, 9.6, 22c.2 a–cc, 22c.2 f, 22c.2 g, 22d a, 22d b, 22d c, 22d f och 22d g i förordning (EG) nr 767/2008.”.
”(b) De uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a–cc, 9.5 och 9.6, 22c.2 a–cc, f och g, 22d a, b, c, f och g i förordning (EG) nr 767/2008.”.
Ändring 251
Förslag till förordning
Artikel 9 – stycke 1
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med … [två år efter datumet för ikraftträdandet] med undantag för de bestämmelser om genomförande och delegerade akter som anges i artiklarna 1.6, 1.7, 1.26, 1.27, 1.33, 1.35, 3.4 och 4.1, vilka ska tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.
Senast den ... [ett år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om det aktuella läget i förberedelserna inför ett fullständigt genomförande av denna förordning. Denna rapport ska även innehålla detaljerad information om de kostnader som uppkommit och information om eventuella risker som kan påverka de totala kostnaderna.

Inrättande av Asyl- och migrationsfonden ***I
PDF 414kWORD 134k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Asyl- och migrationsfonden (COM(2018)0471 – C8-0271/2018 – 2018/0248(COD))
P8_TA(2019)0175A8-0106/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering ***I
PDF 357kWORD 113k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering (COM(2018)0473 – C8-0272/2018 – 2018/0249(COD))
P8_TA(2019)0176A8-0089/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Inrättande av Fonden för inre säkerhet ***I
PDF 325kWORD 106k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för inre säkerhet (COM(2018)0472 – C8-0267/2018 – 2018/0250(COD))
P8_TA(2019)0177A8-0115/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Definition, presentation och märkning av spritdrycker och skydd av geografiska beteckningar för sådana ***I
PDF 430kWORD 132k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om definition, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, samt om skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker (COM(2016)0750 – C8-0496/2017 – 2016/0392(COD))
P8_TA-PROV(2019)0178A8-0021/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0750),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0496/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den italienska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 mars 2017(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 december 2018 och den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0021/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008

P8_TC1-COD(2016)0392


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2 och 114.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008(5) har visat sig framgångsrik när det gäller att reglera spritdryckssektorn. Mot bakgrund av den senaste tidens erfarenheter och tekniska utveckling, marknadsutveckling och förändrade förväntningar från konsumenterna är det emellertid nödvändigt att uppdatera bestämmelserna om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker samt att se över villkoren för registrering och skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker.

(2)  Syftet med bestämmelserna om spritdrycker bör vara att få ett högt konsumentskydd, att sätta stopp för informationsasymmetri, att förhindra vilseledande förfaranden, samt att uppnå en marknad som kännetecknas av öppenhet och sund konkurrens. De bör värna om det anseende som unionsspritdrycker har i unionen och på världsmarknaden, genom att även i fortsättningen beakta traditionella framställningsmetoder och ett växande behov av konsumentskydd och konsumentinformation. Tekniska innovationer bör också beaktas med avseende på spritdrycker när de leder till högre kvalitet utan att det påverkar den berörda dryckens traditionella karaktär.

(3)  Spritdrycker utgör en viktig avsättningsmöjlighet för unionens jordbruksproduktion och framställningen av spritdrycker har stark koppling till den sektorn. ▌Den kopplingen bestämmer kvaliteten, säkerheten och anseendet hos de spritdrycker som framställs i unionen. Denna starka koppling till den jordbruksbaserade livsmedelssektorn bör därför framhävas genom regelverket.

(4)  De regler som är tillämpliga på spritdrycker utgör ett specialfall i förhållande till de allmänna bestämmelserna för den jordbruksbaserade livsmedelssektorn och bör också beakta de traditionella framställningsmetoder som används i de olika medlemsstaterna.

(5)  ▌Denna förordning bör innehålla tydliga kriterier för definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker samt för skydd av geografiska beteckningar, och bör inte påverka den mångfald av officiella språk och alfabet som finns i unionen. Den bör även omfatta bestämmelser om användningen av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i framställningen av alkoholhaltiga drycker och om användningen av föreskrivna beteckningar för spritdrycker i presentationen och märkningen av livsmedel.

(6)  För att tillgodose konsumenternas förväntningar och slå vakt om traditionella framställningsmetoder, bör den etanol och de destillat som används i framställningen av spritdrycker uteslutande vara framställda av jordbruksprodukter.

(7)  För att tillgodose konsumenternas intressen, bör denna förordning gälla samtliga typer av spritdrycker som släpps ut på unionsmarknaden, oavsett om de framställts i medlemsstaterna eller i länder utanför unionen. För att bevara och förbättra anseendet på världsmarknaden för de spritdrycker som framställs inom unionen bör denna förordning också tillämpas på spritdrycker som framställs i unionen men som är avsedda för export.

(8)  Definitionerna av spritdrycker och de tekniska kraven på dessa samt kategoriseringen av spritdrycker bör även fortsättningsvis ta hänsyn till ▌ traditionella framställningsmetoder. ▌Särskilda bestämmelser för vissa spritdrycker som inte ingår i förteckningen över kategorier bör också fastställas.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1333/2008(6) och (EG) nr 1334/2008(7) gäller också spritdrycker. Det är emellertid nödvändigt att fastställa ytterligare bestämmelser om färgämnen och aromer som endast bör vara tillämpliga på spritdrycker. Det är också nödvändigt att fastställa ytterligare bestämmelser om utspädning och upplösning av aromer, färgämnen och andra godkända ingredienser som endast bör vara tillämpliga på framställning av alkoholhaltiga drycker.

(10)  Regler bör fastställas för de föreskrivna beteckningar som ska användas för spritdrycker som släpps ut på unionsmarknaden, för att säkerställa att dessa föreskrivna beteckningar används på ett harmoniserat sätt i unionen och skydda insyn i fråga om information till konsumenter.

(11)  Med tanke på spritdryckssektorns betydelse och komplexitet är det lämpligt att fastställa särskilda bestämmelser om beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, i synnerhet när det gäller utnyttjandet av föreskrivna beteckningar, geografiska beteckningar, sammansatta beteckningar och antydningar vid beskrivning, presentation och märkning.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011(8) bör vara tillämplig på beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, om inte annat föreskrivs i den här förordningen. I det avseendet bör det, med tanke på spritdryckssektorns betydelse och komplexitet, i den här förordningen fastställas särskilda bestämmelser om beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker som går utöver förordning (EU) nr 1169/2011. Sådana särskilda bestämmelser bör även förhindra att beteckningen ”spritdryck” och de föreskrivna beteckningarna för spritdrycker används på ett felaktigt sätt avseende produkter som inte uppfyller definitionerna och kraven i den här förordningen.

(13)  För att garantera en enhetlig användning av sammansatta beteckningar och antydningar i medlemsstaterna, och för att konsumenterna ska få adekvat information och således skyddas från att vilseledas, är det nödvändigt att anta bestämmelser om deras användning i syfte att presentera spritdrycker och andra livsmedel. Syftet med dessa bestämmelser är också att skydda anseendet hos de spritdrycker som används i detta sammanhang.

(14)  För att konsumenterna ska få adekvat information, bör bestämmelser om beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker som uppfyller villkoren för blandningar eller en blend fastställas.

(15)  Samtidigt som det är viktigt att se till att den lagringsperiod eller ålder som anges i beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker i allmänhet endast avser den yngsta alkoholingrediensen, för att ta hänsyn till traditionella lagringsmetoder i medlemsstaterna, bör undantag kunna göras från den allmänna regeln och lämpliga kontrollmekanismer inrättas genom delegerade akter när det gäller brandy som framställts med hjälp av den dynamiska lagringsprocessen ”criaderas y solera” eller ”solera e criaderas”.

(16)  Av skäl som rör rättssäkerheten och för att säkerställa att adekvat information tillhandahålls konsumenterna bör användningen av råvarunamn eller adjektiv som föreskrivna beteckningar för vissa spritdrycker inte utesluta att sådana råvaror eller adjektiv används i presentationen och märkningen av andra livsmedel. Av samma skäl bör användningen av det tyska ordet ” -geist” som den föreskrivna beteckningen för en kategori av spritdrycker inte utesluta användningen av det ordet som ett fantasinamn för att komplettera den föreskrivna beteckningen för andra spritdrycker eller namnet på andra alkoholhaltiga drycker, under förutsättning att sådan användning inte vilseleder konsumenterna.

(17)  För att säkerställa att konsumenterna tillhandahålls adekvat information och för att förbättra kvaliteten på framställningsmetoderna bör det vara möjligt att komplettera den föreskrivna beteckningen för en spritdryck med ordet ”torr” eller ”dry”, det vill säga det ordet antingen översatt till den relevanta medlemsstatens språk (ett eller flera), eller oöversatt såsom anges i kursiv stil i denna förordning, om den spritdrycken inte har sötats. I linje med principen om att livsmedelsinformation inte får vara vilseledande, särskilt inte genom att antyda att livsmedlet har särskilda egenskaper trots att alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, bör denna bestämmelse dock inte tillämpas på spritdrycker som enligt denna förordning inte får sötas, inte ens för att avrunda smaken, och särskilt på whisky eller whiskey. Denna bestämmelse bör inte heller tillämpas på gin, destillerad gin och London gin, för vilka särskilda sötnings- och märkningsbestämmelser bör fortsätta att tillämpas. Vidare bör det vara möjligt att märka likörer, i synnerhet likörer som kännetecknas av en syrlig, bitter, skarp, sträv, sur eller citrusaktig smak, oavsett sötningsgrad, som ”torr” eller ”dry. Det är inte sannolikt att sådan märkning vilseleder konsumenten, eftersom likörer måste ha en lägsta sockerhalt. Följaktligen bör ordet ”torr eller ”dry” inte anses ange att spritdrycken inte har sötats.

(18)  För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar på de råvaror som används för framställning av vodka, särskilt i de traditionellt vodkaproducerande medlemsstaterna, bör adekvat information lämnas om vilken råvara som använts, i de fall då vodkan framställts av andra jordbruksråvaror än spannmål eller potatis, eller båda delarna.

(19)  För att upprätthålla och kontrollera tillämpningen av den lagstiftning som rör bestämmelser om lagring och märkning, och för att bekämpa bedrägerier, bör det bli obligatoriskt att ange den föreskrivna beteckningen och lagringsperioden för varje spritdryck i elektroniska administrativa dokument.

(20)  I vissa fall vill livsmedelsföretagare ▌ ange härkomstplatsen för spritdrycker på ett annat sätt än genom att ange geografiska beteckningar och varumärken för att fästa konsumenternas uppmärksamhet på varans kvaliteter. ▌Därför bör särskilda bestämmelser införas om angivande av härkomstplats i beskrivningen, presentationen och märkningen av spritdrycker. Vidare bör skyldigheten enligt förordning (EU) nr 1169/2011 att ange ursprungsland eller härkomstplats för en primär ingrediens inte gälla för spritdrycker, även om ursprungslandet eller härkomstplatsen för den primära ingrediensen i en spritdryck inte är samma som den härkomstplats som anges i beskrivningen, presentationen eller märkningen av spritdrycken i fråga.

(21)  För att skydda vissa spritdryckers anseende bör en bestämmelse fastställas om översättning, transkribering och translitterering av föreskrivna beteckningar för exportändamål.

(22)  För att säkerställa att denna förordning tillämpas enhetligt bör unionsreferensmetoder för analys av spritdrycker och etanol som används vid framställningen av spritdrycker fastställas.

(23)  Bruket av blybaserade kapsyler och blybaserad folie för att täcka förslutningar av kärl med spritdrycker bör även fortsättningsvis förbjudas för att undvika risken för kontaminering, särskilt genom oavsiktlig kontakt med detta slag av kapsyler eller folie, och för miljöföroreningar från avfall som innehåller bly från detta slag av kapsyler eller folie.

(24)  Vad gäller skyddet av geografiska beteckningar, är det viktigt att ta hänsyn till avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat Tripsavtalet), särskilt artiklarna 22 och 23, och till det allmänna tull- och handelsavtalet (nedan kallat GATT‑avtalet), inbegripet artikel V i detta om fri transitering, som godkändes genom rådets beslut 94/800/EG(9). För att stärka skyddet av geografiska beteckningar och bekämpa förfalskning mer effektivt inom ramen för ett sådant regelverk bör detta skydd även gälla för varor som förs in i unionens tullområde utan att övergå till fri omsättning och som hänförts till särskilda tullförfaranden, såsom de som avser transitering, lagring, specifik användning eller bearbetning.

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012(10) gäller inte spritdryckssektorn. Därför bör bestämmelser om skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker fastställas. Geografiska beteckningar bör registreras av kommissionen ▌.

(26)  Förfaranden för registrering, ändring och eventuell avregistrering av geografiska beteckningar för unionen eller ett tredjeland i enlighet med Tripsavtalet bör fastställas samtidigt som status för befintliga ▌ geografiska beteckningar som skyddas i unionen automatiskt erkänns. För att göra förfaranderegler avseende geografiska beteckningar konsekventa inom alla berörda sektorer bör sådana förfaranden för spritdrycker utformas utifrån de mer uttömmande och beprövade förfarandena för jordbruksprodukter och livsmedel som fastställs i förordning (EU) nr 1151/2012, med samtidig hänsyn till särdragen hos spritdrycker. För att förenkla registreringsförfarandena och säkerställa att information till livsmedelsföretagare och konsumenter är elektroniskt tillgänglig bör ett elektroniskt register över geografiska beteckningar upprättas. Geografiska beteckningar som skyddas enligt förordning (EG) nr 110/2008 bör automatiskt skyddas enligt den här förordningen och förtecknas i det elektroniska registret. Kommissionen bör slutföra verifieringen av de geografiska beteckningar som ingår i bilaga III till förordning (EG) nr 110/2008, i enlighet med artikel 20 i den förordningen.

(27)  Av skäl som rör överensstämmelse med de regler som är tillämpliga på geografiska beteckningarna för livsmedel, vin och aromatiserade vinprodukter, bör namnet på det dokument som innehåller specifikationerna för spritdrycker som är registrerade som en geografisk beteckning ändras från ”kravspecifikation” till ”produktspecifikation”. Kravspecifikationer som lämnas in som en del av en ansökan enligt förordning (EG) nr 110/2008 bör anses som produktspecifikationer.

(28)  Förhållandet mellan varumärken och geografiska beteckningar för spritdrycker bör förtydligas avseende kriterierna för avslag, ogiltigförklarande och samexistens. Detta förtydligande bör inte påverka de rättigheter som förvärvas av innehavare av geografiska beteckningar på nationell nivå eller som föreligger på grund av internationella avtal som ingåtts av medlemsstaterna för perioden före inrättandet av unionens skyddssystem genom rådets förordning (EEG) nr 1576/89(11).

(29)  Om spritdryckssektorns anseende och värde ska kunna upprätthållas är det mycket viktigt med en hög kvalitetsnivå. Medlemsstaternas myndigheter bör ha ansvaret för att en den kvalitetsnivån upprätthålls genom att säkerställa att denna förordning följs. Kommissionen bör kunna övervaka och verifiera efterlevnaden för att säkerställa att denna förordning tillämpas enhetligt. Därför bör kommissionen och medlemsstaterna dela relevanta uppgifter med varandra.

(30)  Med tillämpning av en kvalitetspolicy och särskilt för att uppnå hög kvalitet på spritdrycker och mångfald inom spritdryckssektorn, bör medlemsstaterna få lov att införa striktare bestämmelser om framställning, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker som framställs på det egna territoriet än de som fastställs i denna förordning.

(31)  För att beakta förändringar som rör konsumentefterfrågan, tekniska framsteg, utvecklingen av relevanta internationella normer, behovet att förbättra de ekonomiska villkoren för framställning och saluföring, traditionella lagringsmetoder ▌och lagstiftningen i det importerande tredjelandet samt för att skydda producenternas och livsmedelsföretagarnas berättigade intressen vad gäller skyddet av geografiska beteckningar, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) delegeras till kommissionen avseende ändringar av och undantag från de tekniska definitionerna och kraven på spritdrycker; godkännande av nya sötningsmedel; undantag för specifikationen av lagringsperioden för brandy och upprättandet av ett offentligt register över de organ som ansvarar för övervakningen av lagringsprocesserna; upprättandet av ett elektroniskt register över geografiska beteckningar för spritdrycker och närmare bestämmelser om registrets utformning och innehåll; ytterligare villkor för ansökningar om skydd av en geografisk beteckning och preliminära nationella förfaranden, granskning av kommissionen, invändningsförfarandet och avregistrering av geografiska beteckningar; villkor för och krav på förfarandet för ändringar av produktspecifikationer och ändringar av och undantag från vissa definitioner och bestämmelser om beskrivning, presentation och märkning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

(32)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter som avser offentliggörandet av det sammanfattande dokumentet i Europeiska unionens officiella tidning och som avser beslut om registrering av namn som geografiska beteckningar om det inte inkommit något meddelande om invändningar eller någon motiverad invändning som kan tas upp till prövning, eller om en motiverad invändning som kan tas upp till prövning har inkommit och en överenskommelse har nåtts.

(33)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende reglerna om användningen av sötningsmedel; om den information som medlemsstaterna ska tillhandahålla när det gäller de organ som har utsetts att övervaka lagringsprocesser; angivandet av ursprungsland eller härkomstplats i beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker; om användningen av en unionssymbol för skyddade geografiska beteckningar; om närmare tekniska bestämmelser om unionsreferensmetoder för analys av jordbruksalkohol, destillat av jordbruksprodukter och spritdrycker; om beviljande av en övergångsperiod för användningen av geografiska beteckningar och en förlängning av sådana perioder; avslag på ansökningar då villkoren för registrering inte redan har uppfyllts före offentliggörandet av invändningen; registreringar av eller avslag på geografiska beteckningar som offentliggjorts för invändning om en invändning har lämnats in och ingen överenskommelse har nåtts; godkännanden av eller avslag på unionsändringar av en produktspecifikation; godkännanden av eller avslag på en begäran om att avregistrera en registrering av en geografisk beteckning; utformningen av produktspecifikationen och om bestämmelser om den information som ska tillhandahållas i produktspecifikationen såvitt avser sambandet mellan det geografiska området och slutprodukten; förfaranden, utformningen och framställan av ansökningar, av invändningar, av ansökningar om ändringar och meddelanden angående ändringar och förfarandet för avregistrering såvitt avser geografiska beteckningar; de kontroller och verifieringar som medlemsstaterna ska genomföra såväl som den information som måste utbytas för tillämpningen av den här förordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(34)  För att säkerställa genomförandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ett ekonomiskt partnerskap, var det nödvändigt att föreskriva ett undantag från de nominella mängderna i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG(14) för spritdrycker, för att enkeldestillerad shochu, framställd i enkelpanna och buteljerad i Japan, ska kunna släppas ut på unionsmarknaden i traditionella japanska flaskstorlekar. Detta undantag infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1670(15) och bör fortsätta att tillämpas.

(35) Mot bakgrund av arten och omfattningen av de ändringar av förordning (EG) nr 110/2008 som behöver göras, behövs en ny rättslig ram inom detta område för att förbättra rättssäkerheten, tydligheten och transparensen. Förordning (EG) nr 110/2008 bör därför upphävas.

▌(36) För att skydda berörda producenters eller aktörers berättigade intressen med avseende på fördelarna med offentliggörandet av sammanfattande dokument enligt den nya rättsliga ramen bör det vara möjligt att på de berörda medlemsstaternas begäran offentliggöra sammanfattande dokument avseende geografiska beteckningar som registrerats i enlighet med förordning (EG) nr 110/2008.

(37)  Eftersom bestämmelserna om geografiska beteckningar stärker skyddet för aktörerna bör de bestämmelserna vara tillämpliga två veckor från denna förordnings ikraftträdande. Det bör dock föreskrivas lämpliga arrangemang för att underlätta en smidig övergång från bestämmelserna i förordning (EG) nr 110/2008 till bestämmelserna i den här förordningen ▌.

(38)  När det gäller bestämmelser som inte avser geografiska beteckningar bör tillräcklig tid säkerställas för att underlätta en smidig övergång från bestämmelserna i förordning (EG) nr 110/2008 till bestämmelserna i den här förordningen.

(39)   Det bör vara tillåtet att fortsättningsvis saluföra befintliga lager av spritdrycker efter det att denna förordning börjat tillämpas, till dess att dessa lager är uttömda.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER ▌OCH ▌KATEGORIER AV SPRITDRYCKER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs bestämmelser om:

–  definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker samt om skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker,

–  den jordbruksalkohol och de destillat som används i framställningen av alkoholhaltiga drycker, och

–  ▌användning av föreskrivna beteckningar för spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel än spritdrycker.

2.  Denna förordning ▌ tillämpas både på produkter som avses i punkt 1 som släpps ut på unionsmarknaden, oavsett om de framställts inom unionen eller i tredjeländer, och de produkter som inom unionen framställs för export.

3.  Vad gäller skyddet av geografiska beteckningar ska kapitel III i denna förordning även gälla för varor som förs in i unionens tullområde utan att övergå till fri omsättning där.

Artikel 2

Definitioner av och krav på spritdrycker

Enligt denna förordning är en spritdryck ▌ en alkoholhaltig dryck som uppfyller följande krav:

a)  Den är avsedd att konsumeras av människor.

b)  Den har särskilda organoleptiska egenskaper.

c)  Den har ▌en alkoholhalt på lägst 15 volymprocent, med undantag för spritdrycker som uppfyller kraven för kategori 39 i bilaga I ▌.

d)  Den har framställts på något av nedanstående sätt:

i)  Direkt med hjälp av, någon av följande metoder, enskilt eller i kombination:

−  Destillering av ▌jästa produkter, med eller utan tillsats av aromämnen eller livsmedel som används som aromer.

−  Maceration eller liknande bearbetning av växtmaterial i jordbruksalkohol, destillat av jordbruksprodukter, spritdrycker eller en kombination av dessa ▌.

−  Tillsats till jordbruksalkohol, destillat av jordbruksprodukter eller spritdrycker av något av följande, enskilt eller i kombination med varandra:

−  Aromämnen som används i enlighet med förordning (EG) nr 1334/2008.

−  Färgämnen som används i enlighet med förordning (EG) nr 1333/2008.

−  Andra godkända ingredienser som används i enlighet med förordningarna (EG) nr 1333/2008 och (EG) nr 1334/2008.

−  ▌Sötningsmedel.

−  Andra jordbruksprodukter.

−  Livsmedel.

ii)  Genom att tillsätta något av följande, enskilt eller i kombination, till spritdrycken:

−  Andra spritdrycker.

−  Jordbruksalkohol.

−  Destillat av jordbruksprodukter.

−  Andra livsmedel.

e)  Den omfattas inte av KN-numren 2203, 2204, 2205, 2206 och 2207.

f)   Om vatten, som får ha destillerats, demineraliserats, avjoniserats eller avhärdats, har tillsatts i framställningen av spritdrycken ska

i)  vattenkvaliteten uppfylla kraven i rådets direktiv 98/83/EG(16) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG(17), och

ii)  spritdryckens alkoholhalt, efter tillsatsen av vatten, fortfarande uppfylla kraven på lägsta alkoholhalt som föreskrivs i led c i denna artikel eller kraven enligt den relevanta kategori spritdrycker som anges i bilaga I.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  föreskriven beteckning: den beteckning under vilken en spritdryck släpps ut på marknaden, i den mening som avses i artikel 2.2 n i förordning (EU) nr 1169/2011.

2.  sammansatt beteckning: i samband med beskrivning, presentation och märkning av en alkoholhaltig dryck, kombinationen av antingen en föreskriven beteckning som anges i de kategorier av spritdrycker som fastställs i ▌bilaga I eller ▌den geografiska beteckningen för en spritdryck, från vilken all den färdiga produktens alkohol har sitt ursprung, och en eller flera av följande:

a)  Namnet på ett eller flera andra livsmedel än en alkoholhaltig dryck eller livsmedel som används för framställning av denna spritdryck i enlighet med bilaga I, eller adjektiv som avletts av dessa namn.

b)  Ordet ”likör” eller ”grädde”.

3.  antydning: direkt eller indirekt referens till en eller flera föreskrivna beteckningar som anges i de kategorier av spritdrycker som fastställs i ▌bilaga I eller till en eller flera andra geografiska beteckningar för spritdrycker än en referens i en sammansatt beteckning eller i en förteckning över ingredienser som avses i artikel 13.2, 13.3 och 13.4 i beskrivningen, presentationen eller märkningen av

a)  ett annat livsmedel än en spritdryck, eller

b)  en spritdryck som uppfyller kraven på kategorierna 33–40 i bilaga I.

4.   geografisk beteckning: en beteckning som anger att en spritdryck har sitt ursprung i ett land, eller i en region eller en plats i ett land, i fall då spritdryckens kvalitet, anseende eller andra egenskaper i allt väsentligt kan tillskrivas dess geografiska ursprung.

5.  produktspecifikation: dokument som bifogats ansökan om skydd av en geografisk beteckning i vilken de specifikationer som spritdrycken måste överensstämma med anges och som betecknades ”kravspecifikation” i förordning (EG) nr 110/2008.

6.  grupp: en sammanslutning som, oberoende av dess juridiska form, huvudsakligen består av producenter eller bearbetningsföretag som arbetar med spritdryckerna i fråga.

7.  generiskt namn: ett namn på en spritdryck som har blivit generiskt och som, även om det avser den plats eller region där spritdrycken i fråga en gång började framställas eller säljas, har blivit den allmänna benämningen på den spritdrycken i unionen.

8.  synfält: ett synfält i enlighet med artikel 2.2 k i förordning (EU) nr 1169/2011.

9.  att blanda: att kombinera en spritdryck som antingen ingår i en kategori av spritdrycker som anges i bilaga I eller till en geografisk beteckning med en eller flera av följande:

a)  Andra spritdrycker som inte ingår i samma kategori av spritdrycker som fastställs i bilaga I.

b)  Destillat av jordbruksprodukter.

c)  Jordbruksalkohol.

10.  blandning: en spritdryck som har blandats.

11.   att egalisera: att kombinera två eller flera spritdrycker av samma kategori som endast kan åtskiljas genom små skillnader i sammansättningen som beror på en eller flera av följande faktorer:

a)  Framställningsmetod.

b)  De destillationsapparater som används.

c)  Lagringsperiod.

d)  Geografiskt framställningsområde.

Den spritdryck som framställs på detta sätt ska ingå i samma kategori av spritdrycker som de ursprungliga spritdryckerna före egalisering.

12.  blend: en spritdryck som har egaliserats.

Artikel 4

Tekniska definitioner och krav

I denna förordning gäller följande tekniska definitioner och krav:

1.  beskrivning: de ord som används i märkningen, i presentationen och på förpackningen till en spritdryck, i följedokument vid transport av en spritdryck, i handelsdokument, särskilt fakturor och följesedlar, och i reklamen för en spritdryck.

2.  presentation: de ord som används i märkningen och på ytterförpackningen, såväl som i reklam och marknadsföring av en produkt, i bilder eller liknande och på behållarna, inklusive på flaskan eller förslutningen.

3.  märkning: varje ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol i samband med en produkt som anbringas på förpackning, dokumentation, meddelande, etikett, ring eller hylsa som medföljer eller avser sådana produkter.

4.  etikett: varje påskrift, märke, illustration eller annan beskrivning som återges i skrift, tryck, stencil, prägling, relief eller stämpel på en förpackning eller behållare som innehåller livsmedel eller som fästs på dessa.

5.  förpackning: skyddsomslag, kartonger, lådor, behållare och flaskor som används vid transport eller försäljning av spritdrycker.

6.  destillering: en termisk separation med en eller flera separationssteg som syftar till att uppnå vissa organoleptiska egenskaper eller en högre alkoholhalt eller båda, oavsett om sådana steg sker under normalt tryck eller i vakuum, beroende på den destilleringsutrustning som används, och som kan vara enkel eller fraktionerad destillering eller omdestillering.

7.  destillat av jordbruksprodukter: en alkoholhaltig vätska som erhålls genom destillering, efter alkoholjäsning, av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget och som inte har samma egenskaper som etanol och som har kvar arom och smak av de råvaror som använts.

8.  att söta: att använda en eller flera sötningsmedel i framställningen av spritdrycker.

9.  sötningsmedel:

a)  halvvitt socker, vitt socker, extravitt socker, dextros, fruktos, stärkelsesirap, sockerlösning, flytande invertsockerlösning, invertsockersirap, enligt definitionerna i del A i bilagan till rådets direktiv 2001/111/EG(18),

b)  renad koncentrerad druvmust, koncentrerad druvmust och färsk druvmust,

c)  karamelliserat socker, dvs. den produkt som erhålls uteslutande genom kontrollerad uppvärmning av sackaros utan baser, mineralsyror eller andra kemiska tillsatser,

d)  honung enligt definitionen i punkt 1 i bilaga I till rådets direktiv 2001/110/EG(19),

e)  johannesbrödssirap,

f)  andra naturliga kolhydrater som har en liknande effekt som de produkter som avses i leden a–e.

10.  tillsats av alkohol: en tillsats av jordbruksalkohol, destillat av jordbruksprodukter eller båda till en spritdryck; en sådan tillsats omfattar inte användningen av alkohol för att späda ut eller lösa färgämnen, aromer eller andra godkända ingredienser som används i framställningen av spritdrycker.

11.  lagring: lagring av en spritdryck i lämpliga behållare under en viss tid för att på naturlig väg framkalla reaktioner hos spritdrycken som ger den dess särskilda egenskaper.

12.  att smaksätta: att tillsätta aromer eller livsmedel som används som aromer i framställningen av en spritdryck genom en eller flera av följande metoder: tillsats, infusion, maceration, alkoholjäsning eller destillering av alkohol tillsammans med aromer eller livsmedel som används som aromer.

13.  aromer: aromer enligt definitionen i artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 1334/2008.

14.  aromämne: ett aromämne enligt definitionen i artikel 3.2 b i förordning (EG) nr 1334/2008.

15.  naturligt aromämne: ett naturligt aromämne enligt definitionen i artikel 3.2 c i förordning (EG) nr 1334/2008.

16.  aromberedning: en aromberedning enligt definitionen i artikel 3.2 d i förordning (EG) nr 1334/2008.

17.  annan arom: en annan arom enligt definitionen i artikel 3.2 h i förordning (EG) nr 1334/2008.

18.  livsmedel som används som aromer: livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(20) och som används i framställningen av spritdrycker med det huvudsakliga syftet att smaksätta spritdryckerna.

19.  att färga: att använda en eller flera färgämnen i framställningen av en spritdryck.

20.  färgämnen: färgämnen enligt definitionen i punkt 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 1333/2008.

21.  sockerkulör: en livsmedelstillsats som motsvarar E-nummer E 150a, E 150b, E 150c eller E 150d och som avser mer eller mindre starkt brunfärgade produkter som är avsedda som färgämnen, enligt vad som avses i del B i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008; det är inte den söta aromatiska produkt som erhålls genom upphettning av sockerarter och som används som smaksättning.

22.  andra godkända ingredienser: livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper som godkänts enligt förordning (EG) nr 1334/2008 och andra livsmedelstillsatser än färgämnen som godkänts enligt förordning (EG) nr 1333/2008.

23.  alkoholhalt i volymprocent: den andel ren alkohol i en produkt vid 20 °C, uttryckt i volym ren alkohol, i förhållande till produktens totala volym vid samma temperatur.

24.  halt av flyktiga ämnen: den mängd andra flyktiga ämnen än etanol och metanol som finns i en spritdryck som uteslutande framställts genom destillering.

Artikel 5

Definition av och krav på jordbruksalkohol

I denna förordning avses med jordbruksalkohol en vätska som uppfyller följande krav:

a)  Den har erhållits uteslutande från de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget.

b)  Den har ingen annan påvisbar smak än av den råvara som använts i framställningen.

c)  Den lägsta alkoholhalten är 96,0 volymprocent.

d)  De högsta tillåtna halterna av restsubstanser överstiger inte följande värden:

i)  Total syrahalt (uttryckt i ättiksyra): 1,5 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

ii)  Estrar (uttryckt i etylacetat): 1,3 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

iii)  Aldehyder (uttryckt i acetaldehyd): 0,5 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

iv)  Högre alkoholer (uttryckt i 2-metyl-1-propanol): 0,5 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

v)  Metanol: 30 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

vi)  Torrsubstans: 1,5 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

vii)  Flyktiga kvävehaltiga baser (uttryckt i kväve): 0,1 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

viii)  Furfural: ej påvisbart.

Artikel 6

▌Etanol och destillat som används i alkoholhaltiga drycker

1.  Den etanol och de destillat som används i framställningen av spritdrycker ska vara framställda uteslutande av jordbruksprodukter, i den mening som avses i bilaga I till fördraget.

2.  Ingen annan alkohol än jordbruksalkohol, destillat av jordbruksprodukter eller spritdrycker i kategorierna 1–14 i bilaga I får användas för att späda ut eller lösa upp färgämnen, aromämnen eller andra godkända ingredienser som används i framställningen av alkoholhaltiga drycker ▌. Den alkohol som används för att späda ut eller lösa upp färgämnen, aromämnen eller andra godkända ingredienser får endast användas i den mängd som är absolut nödvändig för ändamålet.

3.  Alkoholhaltiga drycker får inte innehålla alkohol av syntetiskt ursprung eller annan alkohol framställd av något annat än jordbruksprodukter i enlighet med bilaga I till fördraget.

Artikel 7

Kategorier av spritdrycker

1.  Spritdrycker ska kategoriseras i enlighet med de allmänna bestämmelser som anges i denna artikel och de särskilda bestämmelser som anges i bilaga I.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna för var och en av kategorierna av spritdrycker 1–14 ▌i bilaga I, ska följande gälla spritdrycker i dessa kategorier:

a)  De ska vara framställda genom alkoholjäsning och destillering och uteslutande erhållas från de råvaror som anges i motsvarande kategori av spritdrycker i bilaga I.

b)  De får inte innehålla tillsatser av alkohol ▌, oavsett om denna är utspädd eller inte.

c)  De får inte smaksättas.

d)  De får inte färgas av något annat än sockerkulör som uteslutande används för att justera färgen på dessa spritdrycker.

e)  De får inte sötas annat än för att runda av den slutliga smaken; den högsta tillåtna halten av sötningsmedel, uttryckt som invertsocker, får inte överskrida de tröskelvärden för respektive kategori som anges i bilaga I.

f)  De får inte innehålla andra komplement än hela obearbetade objekt av de råvaror som används för att erhålla alkoholen, och som i första hand används för dekorativa ändamål.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna för var och en av kategorierna av spritdrycker 15–44 i ▌bilaga I, ska följande gälla spritdrycker i dessa kategorier:

a)  De får framställas av sådana jordbruksråvaror som förtecknas i bilaga I till fördraget.

b)  De får innehålla tillsatser av alkohol ▌.

c)  De får innehålla aromämnen, naturliga aromämnen, aromberedningar och livsmedel som används som aromer.

d)  De får färgas.

e)  De får sötas ▌.

4.  Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i ▌bilaga II, ska följande gälla övriga spritdrycker som inte uppfyller de särskilda bestämmelserna för var och en av de kategorier som fastställs i ▌bilaga I:

a)  De får framställas ▌av sådana jordbruksråvaror som förtecknas i bilaga I till fördraget och av någon annan typ av livsmedel eller båda.

b)  De får innehålla tillsatser av alkohol ▌.

c)  De får smaksättas.

d)  De får färgas.

e)  De får sötas ▌.

Artikel 8

Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter

1.  Kommissionen ▌ ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 46 med avseende på ▌ändring av denna förordning genom att införa ändringar av de tekniska definitioner och krav som anges i artikel 2 f och artiklarna 4 och 5.

De delegerade akter som avses i första stycket ▌ska strikt inskränkas till att tillgodose påvisade behov som följer av förändringar i konsumentefterfrågan, tekniska framsteg ▌ eller behovet av produktinnovation.

Kommissionen ska anta en separat delegerad akt avseende varje teknisk definition eller tekniskt krav som avses i första stycket.

2.  Kommissionen ▌ges befogenhet att ▌anta delegerade akter i enlighet med artikel 46 som kompletterar denna förordning genom att i undantagsfall, om lagstiftningen i det importerande tredjelandet så kräver, införa undantag från kraven i artikel 2 f och artiklarna 4 och 5, från kraven på kategorier av spritdrycker ▌i bilaga I och från de särskilda bestämmelserna om vissa spritdrycker i bilaga II.

3.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 46 som kompletterar den här förordningen genom att specificera vilka andra naturliga ämnen eller jordbruksråvaror med en liknande effekt som de produkter som avses i artikel 4.9 a–e, som är tillåtna i hela unionen som sötningsmedel i framställningen av spritdrycker.

4.  Kommissionen får genom genomförandeakter anta enhetliga bestämmelser om användningen av andra naturliga ämnen eller jordbruksråvaror som genom en delegerad akt är godkända som sötningsmedel i framställningen av sådana spritdrycker som avses i punkt 3, och som framför allt bestämmer respektive omvandlingsfaktorer för sötningsmedel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 47.2.

KAPITEL II

BESKRIVNING, PRESENTATION OCH MÄRKNING AV SPRITDRYCKER OCH ANVÄNDNING AV NAMN PÅ SPRITDRYCKER I PRESENTATIONEN OCH MÄRKNINGEN AV ANDRA LIVSMEDEL

Artikel 9

Presentation och märkning

Spritdrycker som släpps ut på unionsmarknaden ska uppfylla kraven för presentation och märkning i förordning (EU) nr 1169/2011, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

Artikel 10

Föreskrivna beteckningar för spritdrycker

1.  Namnet på en spritdryck ska vara dess föreskrivna beteckning.

Spritdrycker ska förses med en föreskriven beteckning vid beskrivning, presentation och märkning.

Dessa föreskrivna beteckningar ska klart och tydligt anges på spritdryckens etikett och får inte ersättas eller ändras.

2.  ▌Spritdrycker som uppfyller kraven på en kategori av spritdrycker i ▌bilaga I ska använda namnetden kategorin som sin föreskrivna beteckning, såvida inte den kategorin tillåter användningen av en annan föreskriven beteckning.

3.  ▌En spritdryck som inte uppfyller kraven på spritdrycker i någon av de kategorier av spritdrycker som anges i ▌bilaga I ska använda den föreskrivna beteckningen ”spritdryck”.

4.  ▌En spritdryck som uppfyller kraven på spritdrycker i mer än en kategori av spritdrycker ▌i ▌bilaga I, får ▌släppas ut på marknaden under en eller flera av de föreskrivna beteckningar som fastställs för dessa kategorier i bilaga I.

5.  Utan hinder av punkterna 1 och 2 i denna artikel får den föreskrivna beteckningen för en spritdryck

a)  kompletteras eller ersättas med en geografisk beteckning som det hänvisas till i kapitel III. I sådana fall får den geografiska beteckningen kompletteras ytterligare med sådana ord som tillåts enligt den relevanta produktspecifikationen, under förutsättning att detta inte vilseleder konsumenten, och

b)  ersättas av en sammansatt beteckning som innehåller ordet ”likör” eller ”grädde”, förutsatt att slutprodukten uppfyller kraven på kategori 33 i ▌bilaga I.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 1169/2011 och de särskilda bestämmelserna för kategorierna av spritdrycker i bilaga I till den här förordningen, får den föreskrivna beteckningen för en spritdryck kompletteras med

a)  ett namn eller en geografisk hänvisning som anges i de lagar och andra författningar som är tillämpliga i den medlemsstat där spritdrycken släpps ut på marknaden, under förutsättning att detta inte vilseleder konsumenten,

b)  en vedertagen beteckning enligt definitionen i artikel 2.2 o i förordning (EU) nr 1169/2011, under förutsättning att detta inte vilseleder konsumenten,

c)  en sammansatt beteckning eller en antydning i enlighet med artiklarna 11 och 12,

d)  ordet ”blend”, ”blending” eller ”blended”, under förutsättning att spritdrycken har egaliserats,

e)  ordet ”blandning”, ”blandad” eller ”blandad spritdryck”, under förutsättning att spritdrycken har blandats,

f)  ordet ”torr” eller ”dry”, med undantag för de spritdrycker som uppfyller kraven enligt kategori 2 i bilaga I, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda kraven i kategorierna 20–22 i bilaga I, och under förutsättning att spritdrycken inte har sötats, inte ens för att avrunda smaken. Med avvikelse från första stycket i denna punkt får ordet ”torr” eller ”dry” komplettera den föreskrivna beteckningen för sådana spritdrycker som uppfyller kraven i kategori 33 och som därför har sötats.

7.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 11, 12, 13.2, 13.3 och 13.4 ska användningen av de föreskrivna beteckningar som avses i punkt 2 i den här artikeln eller geografiska beteckningar ▌i beskrivningen, presentationen eller märkningen av ▌drycker som inte uppfyller kraven enligt den berörda kategorin i bilaga I eller den berörda geografiska beteckningen vara förbjuden. Det förbudet ska också tillämpas då dessa föreskrivna beteckningar eller geografiska beteckningar används tillsammans med ▌ord eller uttryck som ”typ”, ”sort”, ”stil”, ”framställd av”, ”smak” eller andra beteckningar som liknar dessa ▌.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12.1 får aromer som imiterar en spritdryck eller dess användning i framställningen av andra livsmedel än drycker, i deras presentation och märkning hänvisa till de föreskrivna beteckningar som avses i punkt 2 i den här artikeln, under förutsättning att dessa föreskrivna beteckningar är kompletterade med ordet ”smak” eller andra liknande uttryck ▌. Geografiska beteckningar får inte användas för att beskriva sådana aromer.

Artikel 11

Sammansatta beteckningar ▌

1.  Vid beskrivning, presentation och märkning av en alkoholhaltig dryck får användningen i en sammansatt beteckning av antingen en föreskriven beteckning som fastställs i de kategorier av spritdrycker ▌som anges i bilaga I eller ▌en geografisk beteckning för spritdrycker godkännas på ▌villkor att

a)  den alkohol som används vid framställningen av en alkoholhaltig dryck härrör endast från den spritdryck som avses i den sammansatta beteckningen ▌, förutom när det gäller den alkohol som kan förekomma i aromer, färgämnen eller godkända ingredienser som används för framställning av denna alkoholhaltiga dryck, och

b)  spritdrycken inte har spätts ut genom tillsats av enbart ▌vatten, så att alkoholhalten är under den lägsta halt som anges i relevant kategori av spritdrycker ▌i bilaga I.

2.  Utan att det påverkar de föreskrivna beteckningar som anges i artikel 10, ska orden ”alkohol”, ”sprit”, ” dryck”, ”spritdryck ” och ”vatten ” inte ingå i en sammansatt beteckning som beskriver en alkoholhaltig dryck.

3.  Sammansatta beteckningar som beskriver en alkoholhaltig dryck ska

a)  anges med enhetliga bokstäver av samma typsnitt, storlek och färg,

b)   inte avbrytas av något text- eller bildinslag som inte ingår i dem, och

c)   inte anges med ett typsnitt som är större än det typsnitt som används för namnet på den alkoholhaltiga drycken.

Artikel 12

Antydningar

1.  I presentationen och märkningen av ett annat livsmedel än en alkoholhaltig dryck ska en antydning till föreskrivna beteckningar för en eller flera kategorier av spritdrycker i bilaga I, eller en eller flera geografiska beteckningar för spritdrycker godkännas, förutsatt att den alkohol som används i framställningen av livsmedlet endast härrör från den spritdryck eller de spritdrycker som avses med antydningen, med undantag för den alkohol som kan förekomma i aromer, färgämnen eller andra godkända ingredienser som används i framställningen av det livsmedlet.

2.  Med avvikelse från punkt 1 i denna artikel och utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1308/2013(21) och (EU) nr 251/2014(22) ska en antydning i presentationen och märkningen av en annan alkoholhaltig dryck än en spritdryck, till de föreskrivna beteckningar som fastställs i en eller flera kategorier av spritdrycker i bilaga I till den här förordningen eller till en eller flera geografiska beteckningar för spritdrycker, godkännas på följande villkor:

a)  Den tillsatta alkoholen härrör endast från den spritdryck eller de spritdrycker som avses i antydningen.

b)  Andelen för varje alkoholingrediens ska anges minst en gång i samma synfält som antydningen, i fallande ordning efter de kvantiteter som använts. Denna andel ska motsvara den andel ren alkohol i volymprocent som den utgör av slutproduktens totala halt av ren alkohol i volymprocent.

3.  Med avvikelse från punkt 1 i denna artikel och från artikel 13.4, ska, i beskrivningen, presentationen och märkningen av en spritdryck som uppfyller kraven på kategorierna 33–40 i bilaga I, antydningen till de föreskrivna beteckningar som föreskrivs i en eller flera kategorier av spritdrycker i den bilagan eller till en eller flera geografiska beteckningar för spritdrycker, godkännas om de följande villkoren är uppfyllda:

a)  Den tillsatta alkoholen härrör endast från den spritdryck eller de spritdrycker som avses med antydningen.

b)  Andelen för varje alkoholingrediens ska anges minst en gång i samma synfält som antydningen, i fallande ordning efter de kvantiteter som använts. Denna andel ska motsvara den andel ren alkohol i volymprocent som den utgör av slutproduktens totala halt av ren alkohol i volymprocent.

c)  Ordet ”cream” förekommer inte i den föreskrivna beteckningen för den spritdryck som uppfyller kraven på kategorierna 33–40 i bilaga I, eller i den föreskrivna beteckningen för den eller de spritdrycker som avses med antydningen.

4.  De antydningar som avses i punkterna 2 och 3

a)  ska inte anges på samma rad som namnet på den alkoholhaltiga drycken,

b)  ska anges med en teckenstorlek som inte är större än hälften av den teckenstorlek som används för namnet på den alkoholhaltiga drycken och, i de fall då sammansatta beteckningar används, i en teckenstorlek som inte är större än hälften av den teckenstorlek som används för sådana sammansatta beteckningar, i enlighet med artikel 11.3 c.

Artikel 13

Ytterligare bestämmelser om beskrivning, presentation och märkning ▌

1.  Beskrivningen, presentationen eller märkningen av en spritdryck får hänvisa till de råvaror som använts för att framställa den jordbruksalkohol eller de destillat av jordbruksprodukter som används i framställningen av spritdrycken endast då jordbruksalkoholen eller destillaten uteslutande har erhållits från dessa råvaror. I sådana fall ska varje typ av jordbruksalkohol eller destillat av jordbruksprodukter anges i fallande ordning efter den kvantitet ren alkohol i volymprocent som använts.

2.  De föreskrivna beteckningar som avses i artikel 10 får ingå i en förteckning över ingredienser i livsmedel, under förutsättning att förteckningen överensstämmer med artiklarna 18–22 i förordning (EU) nr 1169/2011.

3.  När det är fråga om en blandning eller en blend får de föreskrivna beteckningar som anges i de kategorier av spritdrycker som anges i bilaga I eller geografiska beteckningar för spritdrycker endast anges i en förteckning över alkoholingredienser som anges i samma synfält som den föreskrivna beteckningen för spritdrycken.

I det fall som avses i första stycket ska förteckningen över alkoholingredienser åtföljas av minst ett av de ord som avses i artikel 10.6 d och e. Både förteckningen över alkoholingredienser och det åtföljande ordet ska anges i samma synfält som spritdryckens föreskrivna beteckning, med enhetliga bokstäver av samma typsnitt och färg samt med en teckenstorlek som inte är större än hälften av den teckenstorlek som används för den föreskrivna beteckningen.

Dessutom ska andelen för varje alkoholingrediens i förteckningen över alkoholingredienser uttryckas minst en gång i procent, i fallande ordning efter de kvantiteter som använts. Denna andel ska motsvara den andel ren alkohol i volymprocent som den utgör av blandningens totala halt av ren alkohol i volymprocent.

Denna punkt ska inte tillämpas när det är fråga om en blend gjord av spritdrycker som tillhör samma geografiska beteckning eller när det är fråga om en blend i vilken ingen av spritdryckerna tillhör en geografisk beteckning.

4.  Med avvikelse från punkt 3 i denna artikel ska en blandning som uppfyller kraven enligt en av kategorierna av spritdrycker i bilaga I, ha den föreskrivna beteckningen enligt den relevanta kategorin.

I det fall som avses i första stycket får beskrivningen, presentationen eller märkningen av blandningen innehålla de föreskrivna beteckningar som anges i bilaga I eller de geografiska beteckningar som motsvarar de spritdrycker som har blandats, förutsatt att dessa beteckningar anges

a)  uteslutande i en förteckning över alla de alkoholingredienser som ingår i blandningen, som ska anges med enhetliga bokstäver av samma typsnitt och färg samt med en teckenstorlek som inte är större än hälften av den teckenstorlek som används för den föreskrivna beteckningen,

b)  minst en gång i samma synfält som den föreskrivna beteckningen för blandningen.

Dessutom ska andelen för varje alkoholingrediens i förteckningen över alkoholingredienser uttryckas minst en gång i procent, i fallande ordning efter de kvantiteter som använts. Denna andel ska motsvara den andel ren alkohol i volymprocent som den utgör av blandningens totala halt av ren alkohol i volymprocent.

5.  Användningen av namnen på vegetabiliska råvaror som föreskrivna beteckningar för vissa spritdrycker ska inte påverka användningen av namnen på dessa vegetabiliska råvaror i presentationen och märkningen av andra livsmedel. Namnen på sådana råvaror får användas i beskrivningen, presentationen eller märkningen av andra spritdrycker, under förutsättning att användningen inte vilseleder konsumenten.

6.  En lagringsperiod eller ålder får anges i beskrivningen, presentationen eller märkningen av en spritdryck endast med avseende på den yngsta alkoholkomponenten i spritdrycken, och förutsatt att alla åtgärder för att få spritdrycken att åldras har skett under officiell tillsyn av en medlemsstat eller under tillsyn som ger likvärdiga garantier. Kommissionen ska upprätta ett offentligt register över de organ som respektive medlemsstat har utsett för uppgiften att övervaka lagringsprocesser.

7.  Den föreskrivna beteckningen för en spritdryck ska anges i det elektroniska administrativa dokument som avses i kommissionens förordning (EG) nr 684/2009(23). Om en lagringsperiod eller ålder anges i beskrivningen, presentationen eller märkningen av spritdrycken ska den också nämnas i det administrativa dokumentet.

Artikel 14

Angivande av härkomstplats

1.  När härkomstplatsen för en spritdryck anges i beskrivningen, presentationen eller märkningen på något annat sätt än genom en geografisk beteckning eller ett varumärke ska detta motsvara den plats eller region där den fas i framställningsprocessen ägde rum som gav den färdiga spritdrycken dess karaktär och väsentliga, slutliga egenskaper.

2.  Angivande av ▌ursprungsland eller härkomstplats för den primära ingrediens som avses i förordning (EU) nr 1169/2011 ska inte krävas för spritdrycker.

Artikel 15

Språk som används för namn på spritdrycker

1.  De ord som anges med kursiverad stil i bilagorna I och II och ▌ geografiska beteckningar får inte översättas vare sig på etiketten eller i beskrivningen och presentationen av spritdryc