Index 
Antagna texter
Onsdagen den 27 mars 2019 - Strasbourg 
Medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga ***I
 Allmänna regler för punktskatt *
 Produkter som kan omfattas av befrielse från eller nedsättning av sjötull *
 Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete ***I
 Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) ***I
 Ram för återhämtning och resolution av centrala motparter ***I
 Europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag ***I
 Marknader för finansiella instrument – leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ***I
 Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden ***I
 Utsläppsnormer för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon ***I
 Minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön ***I
 Gödselprodukter från EU ***I
 Skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet ***I
 Gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna ***I
 Offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer ***I
 Gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och finansiella regler för dessa fonder ***I
 Asyl-, migrations- och integrationsfonden
 Instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering
 Den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7)
 Den genetiskt modifierade majsen 1507 x NK603 (DAS-Ø15Ø7-1 x MON-ØØ6Ø3-6)
 Vissa användningar av bis(2-ethylhexyl)ftalat (DEHP) (Deza a.s.)
 Vissa användningar av bis(2-ethylhexyl)ftalat (DEHP) (Grupa Azoty Zakłady Azotowe Kędzierzyn S.A.)
 Vissa användningar av kromtrioxid
 Tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika

Medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga ***I
PDF 141kWORD 47k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga (COM(2019)0055 – C8-0041/2019 – 2019/0027(COD))
P8_TA-PROV(2019)0295A8-0085/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2019)0055),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 177 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0041/2019),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 mars 2019(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0085/2019), och av följande skäl:

A.  Av brådskande skäl är det befogat att gå vidare till omröstning före utgången av tidsfristen på 8 veckor som fastställs i artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga

P8_TC1-COD(2019)0027


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 177,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013(4) fastställs de allmänna och gemensamma reglerna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

(2)  I Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019(5) ändrades de sammanlagda medlen för sysselsättningsinitiativet för unga genom att åtagandebemyndigandena ökades för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga för 2019 med 116,7 miljoner EUR i löpande priser, vilket gjorde att hela beloppet för åtagandebemyndigandena för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga för hela programperioden höjdes till 4 527 882 072 EUR i löpande priser.

(3)  För 2019 ska de ytterligare medlen på 99 573 877 EUR i 2011 års priser finansieras genom den samlade marginalen för åtaganden inom marginalen för den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

(4)  Det är lämpligt att föreskriva särskilda åtgärder för att underlätta genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga, på grund av det långt framskridna genomförandet av de operativa programmen för programperioden 2014–2020.

(5)  Med tanke på att det är bråttom att ändra de program som stöder sysselsättningsinitiativet för unga så att de omfattar de ytterligare medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga före utgången av 2019 bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(6)  Förordning (EU) nr 1303/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 1303/2013 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 91 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. De medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som är tillgängliga för budgetåtaganden under perioden 2014–2020 ska uppgå till 330 081 919 243 EUR i 2011 års priser, i enlighet med den årliga fördelning som anges i bilaga VI, varav 325 938 694 233 EUR utgör de samlade medel som tilldelas Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och 4 143 225 010 EUR utgör en särskild tilldelning för sysselsättningsinitiativet för unga. Medlen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning ska indexregleras med 2 % per år inför programplanering och senare budgetering i unionens budget.”

"

2.  I artikel 92 ska punkt 5 ersättas med följande:"

”5. Medlen för sysselsättningsinitiativet för unga ska uppgå till 4 143 225 010 EUR av den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga, varav 99 573 877 EUR utgör de ytterligare resurserna för 2019. Dessa resurser ska kompletteras med riktade investeringar från ESF, i enlighet med artikel 22 i ESF-förordningen.

Medlemsstater som utnyttjar de ytterligare medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga för 2019 som avses i första stycket, får begära en överföring av högst 50 % av de ytterligare medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga till ESF så att de utgör motsvarande riktade investeringar från ESF i enlighet med artikel 22 i ESF-förordningen. En sådan överföring ska ske till de regionkategorier som enligt regionkategoriseringen är berättigade till en ökning av den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga. Medlemsstaterna ska begära överföringen i en begäran om ändring av programmet i enlighet med artikel 30.1 i denna förordning. Medel som tilldelats tidigare år får inte överföras.

Andra stycket i denna punkt ska tillämpas på alla ytterligare medel för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga vilket innebär att medlen ökar utöver 4 043 651 133 EUR.”

"

3.  Bilaga VI ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

”BILAGA VI

ÅRLIGA ÅTAGANDEBEMYNDIGANDEN FÖR ÅREN 2014–2020

Justerad årlig utveckling (inklusive tilläggsbetalningen till sysselsättningsinitiativet för unga)

 

2014

2015

2016

2017

EUR, 2011 års priser

34 108 069 924

55 725 174 682

46 044 910 736

48 027 317 164

 

2018

2019

2020

Totalt

EUR, 2011 års priser

48 341 984 652

48 811 933 191

49 022 528 894

330 081 919 243”

(1) Yttrande av den 22 mars 2019 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(2)Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).
(5)EUT L 67, 7.3.2019, s. 1.


Allmänna regler för punktskatt *
PDF 122kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till rådets direktiv om allmänna regler för punktskatt (omarbetning) (COM(2018)0346 – C8-0381/2018 – 2018/0176(CNS))
P8_TA-PROV(2019)0296A8-0117/2019

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0346),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0381/2018),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 februari 2019 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0117/2019), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.


Produkter som kan omfattas av befrielse från eller nedsättning av sjötull *
PDF 126kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut 940/2014/EU vad gäller produkter som kan omfattas av befrielse från eller nedsättning av sjötull (COM(2018)0825 – C8-0034/2019 – 2018/0417(CNS))
P8_TA-PROV(2019)0297A8-0112/2019

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0825),

—  med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0034/2019),

—  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0112/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete ***I
PDF 676kWORD 214k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (COM(2018)0460 – C8-0275/2018 – 2018/0243(COD))
P8_TA(2019)0298A8-0173/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) ***I
PDF 313kWORD 106k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) (COM(2018)0465 – C8-0274/2018 – 2018/0247(COD))
P8_TA(2019)0299A8-0174/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Ram för återhämtning och resolution av centrala motparter ***I
PDF 478kWORD 163k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012 och (EU) 2015/2365 (COM(2016)0856 – C8-0484/2016 – 2016/0365(COD))
P8_TA(2019)0300A8-0015/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag ***I
PDF 258kWORD 81k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag (COM(2018)0113 – C8–0103/2018 – 2018/0048(COD))
P8_TA(2019)0301A8-0364/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Marknader för finansiella instrument – leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ***I
PDF 152kWORD 45k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (COM(2018)0099 – C8-0102/2018 – 2018/0047(COD))
P8_TA(2019)0302A8-0362/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden ***I
PDF 282kWORD 98k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (COM(2018)0372 – C8-0227/2018 – 2018/0197(COD))
P8_TA(2019)0303A8-0094/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Utsläppsnormer för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon ***I
PDF 388kWORD 121k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av utsläppsnormer för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon och om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 (omarbetning) (COM(2017)0676 – C8-0395/2017 – 2017/0293(COD))
P8_TA-PROV(2019)0304A8-0287/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0676),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0395/2017),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 februari 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 3 maj 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0287/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen(3).

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (omarbetning)

P8_TC1-COD(2017)0293


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009(6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011(7) har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör de förordningarna av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)  För att möjliggöra en enhetlig och effektiv övergång efter omarbetningen och upphävandet av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2020. Det är emellertid lämpligt att bibehålla de normer för koldioxidutsläpp och de tillvägagångssätt för att uppnå dem som anges i dessa förordningar oförändrade fram till 2024.

(3)  I Parisavtalet(8) fastställs bland annat ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att den globala genomsnittliga temperaturhöjningen ska ligga väl under 2 °C över den förindustriella nivån och att ansträngningar ska göras för att begränsa den till 1,5 °C över den förindustriella nivån. Klimatförändringarnas negativa effekter bekräftas entydigt av de senaste vetenskapliga rönen från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) i dess särskilda rapport om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 °C över förindustriella nivåer och relaterade globala växthusgasutsläppsvägar. I den särskilda rapporten konstateras att utsläppsminskningar i alla sektorer är avgörande för att begränsa den globala uppvärmningen.

(4)  För att bidra till målen i Parisavtalet måste omställningen av hela transportsektorn i riktning mot nollutsläpp påskyndas, med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 ”En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi”, som presenterar en vision om de nödvändiga ekonomiska och samhälleliga förändringarna där alla delar av ekonomin och samhället medverkar, för att klara omställningen till nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Transportsektorns utsläpp av luftföroreningar, som allvarligt skadar vår hälsa och miljön, måste också minskas kraftigt utan dröjsmål. Utsläppen från fordon med konventionella förbränningsmotorer måste minskas ytterligare efter 2020. Utsläppsfria och utsläppssnåla fordon måste lanseras och komma upp i väsentliga marknadsandelar till år 2030. Ytterligare minskningar av koldioxidutsläppen från personbilar och lätta nyttofordon kommer att krävas efter 2030.

(5)  I kommissionens meddelanden ”Europa på väg – En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla” av den 31 maj 2017 och ”Resultat för utsläppssnål rörlighet – Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare” av den 8 november 2017 framhålls att normer för koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon ger starka incitament till innovation och effektivitet och kommer att bidra till att stärka bilindustrins konkurrenskraft och bana vägen för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon på ett teknikneutralt sätt.

(6)  Denna förordning ger en tydlig färdriktning för minskade koldioxidutsläpp från vägtransportsektorn och bidrar till det bindande målet om en minskning av koldioxidutsläppen från unionens hela ekonomi på minst 40 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030, vilket fick stöd i Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 och godkändes i form av unionens och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag enligt Parisavtalet vid mötet i rådet (miljö) den 6 mars 2015.

(7)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842(9) fastställs skyldigheter för medlemsstaterna när det gäller att uppfylla unionens mål att fram till 2030 minska sina växthusgasutsläpp med 30 % under 2005 års nivåer inom de sektorer som inte ingår i Europeiska unionens utsläppshandelssystem inrättat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG(10). Vägtransportsektorn står för en betydande del av utsläppen från dessa sektorer ▌. Utsläppen från vägtransportsektorn visar dessutom en uppåtgående trend och ▌är fortfarande väsentligt högre än 1990 års nivåer. Om utsläppen från vägtransporter ökar ytterligare kommer dessa ökningar att fortsätta att motverka de utsläppsminskningar som görs inom andra sektorer i kampen mot klimatförändringen.

(8)  I Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 betonades vikten av att minska utsläppen av växthusgaser och riskerna med beroendet av fossila bränslen i transportsektorn genom ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt för främjande av utsläppsminskning och energieffektivitet i transportsektorn, för eldrivna transporter och för förnybara energikällor i transportsektorn även efter 2020.

(9)  I syfte att ge unionens konsumenter säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till överkomligt pris, är energieffektivitet som ett sätt att bidra till dämpad efterfrågan en av de fem ömsesidigt förstärkande och nära sammanhörande aspekter som anges i kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 med titeln ”En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik”. I meddelandet framhålls att man måste vidta åtgärder för effektivare energiförbrukning inom alla ekonomiska sektorer, men att det särskilt inom transportsektorn finns en enorm potential för ökad energieffektivitet som kan förverkligas bland annat genom fortsatt inriktning på skärpta normer för koldioxidutsläpp för personbilar och lätta nyttofordon fram till 2030.

(10)  I en utvärdering som gjordes 2015 av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 konstaterades att förordningarna har varit relevanta och i stort sett konsekventa, samt att de har lett till betydande utsläppsminskningar och varit mer kostnadseffektiva än vad som ursprungligen förväntades. De har också lett till betydande mervärde för unionen som inte hade kunnat uppnås i samma utsträckning genom nationella åtgärder. Nyttan med de förordningarna har dock urholkats av den tilltagande diskrepansen mellan koldioxidutsläpp som mäts upp i den nya europeiska körcykeln (NEDC) och koldioxidutsläpp från fordon som körs under verkliga förhållanden.

(11)  Det är därför lämpligt att uppnå syftet med förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 genom att sätta upp nya mål för minskning av koldioxidutsläppen från EU:s hela personbilspark och lätta nyttofordon för perioden fram till 2030. Vid fastställandet av nivåerna på de målen har hänsyn tagits till i vilken utsträckning dessa mål kan bidra till att på ett kostnadseffektivt minska utsläppen i de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 fram till 2030, hur stora kostnader och besparingar de medför för samhället, tillverkare och fordonsanvändare samt hur de direkt och indirekt påverkar sysselsättning, konkurrenskraft och innovation och vilka fördelar de medför i form av minskade luftföroreningar och tryggad energiförsörjning. Med tanke på att personbilarnas marknadsandel är högre än den för lätta nyttofordon, och att därmed det totala bidraget av koldioxidutsläpp från personbilar är betydligt högre än från lätta nyttofordon, anses det lämpligt att strategin för personbilar skiljer sig från den för lätta nyttofordon.

(12)  En socialt godtagbar och rättvis omställning till utsläppsfri rörlighet bör säkerställas. Därför är det viktigt att beakta en sådan omställnings sociala effekter genom bilindustrins hela värdekedja och proaktivt ta itu med konsekvenserna för sysselsättningen. Det bör därför övervägas riktade program på unionsnivå, nationell nivå och regional nivå för omskolning, fortbildning och omplacering av arbetstagare, samt initiativ för utbildning och arbetssökande bland grupper och i regioner som påverkas negativt, i nära dialog med arbetsmarknadens parter och behöriga myndigheter. Som ett led i denna omställning bör kvinnors sysselsättning och lika möjligheter i denna sektor stärkas.

(13)  En framgångsrik omställning till utsläppsfri rörlighet kräver en samordnad strategi och ett gynnsamt klimat för att stimulera innovation och behålla unionens tekniska ledarskap i denna sektor. Det innebär bl.a. offentliga och privata investeringar i forskning och innovation, ökad tillgång på utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, utbyggnad av infrastruktur för laddning och tankning, integrering i energisystemen samt hållbar materialförsörjning och hållbar tillverkning, återanvändning och återvinning av batterier i Europa. Detta kräver samstämda åtgärder på unionsnivå samt nationell, regional och lokal nivå.

(14)  Som ett led i genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007(11) fastställs ett nytt provningsförfarande för mätning av personbilars och lätta nyttofordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning, Worldwide Harmonised Light Vehicles Test procedure (nedan kallat WLTP) i kommissionens förordning (EU) 2017/1151(12) och började tillämpas 2017 Detta ▌provningsförfarande ger värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som bättre speglar verkliga körförhållanden. Det är därför lämpligt att de nya utsläppsmålen baseras på koldioxidutsläppsvärden som bestäms med användning av detta provningsförfarande. Eftersom WLTP-baserade koldioxidutsläppsvärden för att kontrollera hur målen uppfylls kommer att vara tillgängliga från och med 2021 är det emellertid lämpligt att de nya normerna för koldioxidutsläpp fastställs som minskningsnivåer i förhållande till målen för 2021 beräknade på grundval av de koldioxidutsläpp som mäts upp i samband med WLTP-provningsförfarandet. För att säkerställa att de värden som används som utgångspunkt för att fastställa de utsläppsminskningsmål som ska gälla för 2025 och 2030 är tillförlitliga och representativa har villkoren för att utföra dessa mätningar klargjorts som ett led i genomförandet av kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2017/1152(13) och (EU) 2017/1153(14).

(15)  Det är viktigt att man vid fastställandet av minskningar av koldioxidutsläpp ser till att fordonstillverkare kan fortsätta att planera sin park av nya personbilar och lätta nyttofordon i unionen på ett säkert och förutsägbart sätt över hela unionen.

(16)  I den utvärdering av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG(15) som kommissionen gjorde 2016 konstaterades ett behov av att tydliggöra och förenkla den lagstiftningsakten, vilket skulle kunna öka dess relevans, ändamålsenlighet, effektivitet och enhetlighet. Kommissionen bör därför se över det direktivet senast den 31 december 2020 och vid behov lägga fram ett relevant lagstiftningsförslag. För att främja spridningen av de mest bränsleeffektiva och miljövänliga fordonen bör man i den översynen särskilt beakta möjligheten att inkludera lätta nyttofordon samt behovet av bättre utformade och mer harmoniserade unionskrav på märkning som kan ge konsumenterna jämförbar, tillförlitlig och användarvänlig information om fördelarna med utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, bland annat information om luftföroreningar.

(17)  Utsläppsminskningsmålen för parkerna av nya personbilar och lätta nyttofordon i hela unionen bör därför fastställas för 2025 och för 2030, med hänsyn till den tid det tar för fordonsparken att förnyas och till vägtransportsektorns nödvändiga bidrag till klimat- och energimålen för 2030. Ett sådant successivt införande av normerna ger också redan nu en tydlig signal till fordonsindustrin om att inte dröja med att lansera energieffektiv teknik och utsläppsfria och utsläppssnåla fordon på marknaden.

(18)  De normer för koldioxidutsläpp som fastställs i denna förordning gäller för nya personbilar och nya lätta nyttofordon. Vad gäller den befintliga parken av sådana fordon, inbegripet begagnade fordon, kan kompletterande åtgärder vidtas, bland annat på nationell nivå och unionsnivå, i syfte att minska utsläppen. Till exempel kan åtgärder vidtas för att främja en snabbare förnyelse av fordonsparken, så att äldre fordon med större utsläpp ersätts med bättre alternativ så snabbt som möjligt. Tillgång till billigare utsläppsfria och utsläppssnåla fordon skulle kunna leda till ett förändrat konsumentbeteende och ett snabbare ibruktagande av utsläppssnål teknik.

(19)  Unionen är en av världens största tillverkare av motorfordon och uppvisar ett tekniskt ledarskap inom den globala bilindustrin, men konkurrensen hårdnar och sektorn förändras snabbt genom nya innovationer inom elektriska drivsystem och samverkande, uppkopplad och automatiserad rörlighet. För att kunna behålla sin globala konkurrenskraft och tillgången till marknaderna behöver unionen ett regelverk där det ingår särskilda incitament för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, vilket kommer att bidra till att skapa en stor hemmamarknad och stödja teknisk utveckling och innovation.

(20)  En särskild mekanism för incitament bör införas för att underlätta omställningen till utsläppsfri rörlighet. Den mekanismen bör utformas så att incitament ges för fler utsläppsfria och utsläppssnåla fordon på marknaden i unionen. En särskild övergångsåtgärd bör även införas för att möjliggöra tillgång till utsläppsfria och utsläppssnåla fordon för konsumenter från medlemsstater där utsläppsfria och utsläppssnåla fordon ännu inte har slagit igenom på marknaden.

(21)  Lämpliga riktmärken för andelen utsläppssnåla och utsläppsfria fordon i EU:s fordonspark tillsammans med en genomtänkt mekanism för att justera tillverkarens specifika utsläppsmål utifrån andelen utsläppssnåla och utsläppsfria fordon i dennes egen fordonspark bör ge en tydlig och trovärdig signal som uppmuntrar till utveckling, användning och marknadsföring av sådana fordon samtidigt som möjligheten att ytterligare förbättra effektiviteten hos konventionella förbränningsmotorer finns kvar.

(22)  För att fastställa krediterna för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon är det lämpligt att beakta skillnaden mellan fordonens koldioxidutsläpp. När det gäller personbilar bör rollen för utsläppssnåla fordon, i synnerhet laddhybridfordon, i omställningen till utsläppsfria fordon erkännas. Justeringsmekanismen bör säkerställa att tillverkare som går över riktmärkets nivå får ett högre specifikt utsläppsmål. För att säkerställa en balanserad strategi bör det finnas övre gränser för hur stor justeringen inom mekanismen kan vara. Detta ger incitament, uppmuntrar till en snabb utbyggnad av infrastruktur för laddning och tankning och leder till stora vinster för konsumenterna, konkurrenskraften och miljön.

(23)  Regelverket för genomförande av målen för EU:s hela fordonspark bör utformas så att konkurrensneutrala, socialt rättvisa och hållbara utsläppsminskningsmål säkerställs, med hänsyn tagen till olikheterna mellan de europeiska biltillverkarna och utan omotiverad snedvridning av konkurrensen mellan biltillverkarna.

(24)  För att marknaden för personbilar och lätta nyttofordon ska kunna behålla sin mångfald och sin förmåga att möta olika kundbehov bör specifika utsläppsmål anges som en funktion av nyttan av fordonen på linjär basis. Fortsatt användning av vikt som nyttoparameter ligger i linje med nuvarande ordning. För att bättre återspegla vikten hos fordon som används på väg bör parametern ändras ▌, med verkan från och med 2025, från vikt i körklart skick till fordonets provningsvikt enligt WLTP.

(25)  Det bör undvikas att målen för EU:s hela fordonspark ändras på grund av förändringar i parkens genomsnittliga vikt. Förändringar i den genomsnittliga vikten bör därför utan dröjsmål återspeglas i beräkningen av de specifika utsläppsmålen, och justeringarna av värdet för genomsnittlig vikt som används för detta ändamål bör göras vartannat år från och med 2025.

(26)  För att fördela utsläppsminskningarna på ett sätt som är konkurrensneutralt och rättvist och som återspeglar mångfalden på marknaden för personbilar och lätta nyttofordon, och med tanke på övergången till WLTP-baserade specifika utsläppsmål 2021, är det lämpligt att fastställa gränsvärdekurvans lutning på grundval av de specifika koldioxidutsläppen från alla nya fordon som registrerats under det året, och att ta hänsyn till ändringen av målen för EU:s hela fordonspark mellan 2021, 2025 och 2030 för att säkerställa att alla tillverkares insatser för att minska utsläppen blir lika stora. Vad gäller lätta nyttofordon bör samma tillvägagångssätt som gäller för personbilstillverkare även gälla för tillverkare av lättare transportfordon som bygger på personbilar, medan en fast och högre lutning för hela målperioden bör fastställas för tillverkare av fordon inom tyngre segment.

(27)  Målen för denna förordning bör bland annat uppnås genom incitament för fordonsindustrin att investera i ny teknik. Denna förordning gynnar aktivt miljövänlig innovation och tillhandahåller en mekanism som är avsedd att kunna integrera den kommande tekniska utvecklingen. Erfarenheten har visat att miljöinnovation på ett framgångsrikt sätt har bidragit till en kostnadseffektiv tillämpning av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 och till att minska koldioxidutsläppen vid verklig körning. Denna komponent bör därför bibehållas och utvidgas för att ge incitament till effektivisering av luftkonditioneringssystem.

(28)  Man bör emellertid säkerställa balans mellan de incitament som ges till miljöinnovation och den teknik vars utsläppsminskningseffekter visas i det officiella provningsförfarandet. Det är därför lämpligt att bibehålla det tak för utsläppsminskningar till följd av miljöinnovation som tillverkare kan räkna in för uppfyllandet av målen. Kommissionen bör ha möjlighet att ändra nivån på taket, särskilt för att beakta effekterna av ändringar i det officiella provningsförfarandet. Det är också lämpligt att förtydliga hur utsläppsminskningarna bör beräknas i samband med uppfyllandet av målen.

(29)  Hållbara lätta komponenter är viktiga för att minska energiförbrukningen hos och koldioxidutsläppen från nya fordon. Ytterligare utveckling och spridning av sådana bör främja omställningen till en utsläppsfri och utsläppssnål rörlighet.

(30)  Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG(16) fastställdes en harmoniserad ram med de administrativa bestämmelserna och allmänna tekniska kraven för godkännande av alla nya fordon som omfattas av det direktivet. Den enhet som ansvarar för att denna förordning efterlevs bör vara densamma som den enhet som ansvarar för samtliga delar av typgodkännandeförfarandet i enlighet med direktiv 2007/46/EG och som ansvarar för att produktionen överensstämmer med regelverket.

(31)  I fråga om typgodkännande tillämpas särskilda krav för fordon avsedda för särskilda ändamål, enligt definitionen i bilaga II till direktiv 2007/46/EG, och de bör därför undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

(32)  I de fall där utsläppsfria lätta nyttofordon med en referensvikt på över 2 610 kg eller 2 840 kg, beroende på vad som är aktuellt, skulle ligga utanför denna förordnings tillämpningsområde enbart beroende på energilagringssystemets vikt är det lämpligt att ändå låta dessa fordon omfattas av förordningen.

(33)  Det är inte lämpligt att använda samma metod för att fastställa utsläppsminskningsmålen för storskaliga tillverkare som för småskaliga tillverkare som betraktas som oberoende enligt de kriterier som anges i denna förordning. Sådana småskaliga tillverkare bör ha möjlighet att ansöka om alternativa utsläppsminskningsmål som står i relation till den tekniska potentialen hos en viss tillverkares fordon att minska sina specifika koldioxidutsläpp, och som står i överensstämmelse med de särskilda förhållandena inom de berörda marknadssegmenten.

(34)  För att ta hänsyn till den oproportionellt stora påfrestningen på de minsta tillverkarna om de skulle uppfylla specifika utsläppsmål definierade efter fordonets nytta, den betungande administrationen i undantagsförfarandet och de endast marginella fördelarna av minskade koldioxidutsläpp från fordon sålda av de tillverkarna, bör tillverkare som ansvarar för färre än 1 000 nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registreras i unionen per år undantas från de specifika utsläppsmålen och från avgifterna för extra utsläpp. Om en sådan tillverkare som inte omfattas av tillämpningsområdet trots detta ansöker om och beviljas undantag är det emellertid lämpligt att tillverkaren åläggs att respektera utsläppsmålet enligt undantaget.

(35)  Förfarandet för att bevilja undantag från målet på 95 g CO2/km för EU:s hela fordonspark för nischtillverkare säkerställer att det utsläppsminskningsarbete som krävs av dessa nischtillverkare överensstämmer med kraven för stora tillverkare vad gäller det målet. Det är lämpligt att fortsätta att ge dessa nischtillverkare möjlighet till undantag även från de mål som gäller för perioden 2025–2028.

(36)  Då man fastställer de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen för samtliga nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registreras i unionen och som tillverkarna ansvarar för, bör samtliga personbilar och lätta nyttofordon beaktas, oavsett deras vikt eller andra egenskaper. Trots att förordning (EG) nr 715/2007 inte omfattar personbilar och lätta nyttofordon med en referensvikt på över 2 610 kg, som inte heller omfattas av typgodkännandet i enlighet med artikel 2.2 i den förordningen, bör utsläppen för dessa fordon mätas enligt samma mätningsförfaranden som anges enligt förordning (EG) nr 715/2007, i synnerhet de förfaranden som anges i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008(17) och i förordning (EU) 2017/1151, och de korrelationsförfaranden som antas på grundval av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011, i synnerhet genomförandeförordningarna (EU) 2017/1152 och (EU) 2017/1153. De utsläppsvärden för koldioxid som är resultatet härav bör införas i fordonens intyg om överensstämmelse för att de ska kunna inkluderas i övervakningssystemet.

(37)  De etappvis färdigbyggda lätta nyttofordonens specifika koldioxidutsläpp bör tilldelas grundfordonets tillverkare.

(38)  Tillverkare av lätta nyttofordon som producerar icke färdigbyggda fordon vilka typgodkänns i flera etapper har en särskild situation, vilket bör beaktas. Dessa tillverkare är skyldiga att uppnå koldioxidutsläppsmålen, och de bör därför ha möjlighet att med rimlig säkerhet kunna förutsäga koldioxidutsläppen från de etappvis färdigbyggda fordonen. Kommissionen bör säkerställa att dessa behov återspeglas på ett lämpligt sätt i de genomförandeåtgärder som antas i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007.

(39)  För att skapa flexibilitet i fråga om att uppnå målen i denna förordning kan tillverkarna komma överens om att, på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, gå samman i pooler. Ett avtal om poolsamarbete bör inte ingås för längre tid än fem år, men bör kunna förnyas. Tillverkare som går samman i en pool bör anses ha uppfyllt målen i denna förordning om poolens genomsnittliga utsläpp inte överskrider de specifika utsläppsmålen för poolen.

(40)  Möjligheten för tillverkarna att gå samman i pooler har visat sig vara ett kostnadseffektivt sätt att uppnå koldioxidutsläppsmålen, och särskilt underlätta efterlevnaden för tillverkare som bara producerar ett fåtal fordonsmodeller. För att stärka konkurrensneutraliteten bör kommissionen ha befogenhet att klargöra på vilka villkor oberoende tillverkare kan gå samman i pooler så att de får en ställning som är likvärdig med anslutna företag.

(41)  En pålitlig efterlevnadsmekanism är nödvändig för att målen i denna förordning ska uppnås.

(42)  För att uppnå de koldioxidutsläppsminskningar som krävs enligt denna förordning är det också viktigt att utsläppen från fordon i drift överensstämmer med de koldioxidvärden som har fastställts vid typgodkännandet. Kommissionen bör därför ha möjlighet att vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp beakta eventuella upprepade fall av avvikelser som typgodkännandemyndigheterna finner när det gäller koldioxidutsläpp från fordon i drift.

(43)  Kommissionen bör ha befogenhet att fastställa och genomföra ett förfarande för att kontrollera överensstämmelsen mellan koldioxidutsläppen från fordon i drift, fastställda i enlighet med WLTP, och de koldioxidutsläppsvärden som registrerats i intygen om överensstämmelse. Vid utarbetandet av detta förfarande bör särskild hänsyn tas till att fastställa metoder, bland annat användning av uppgifter från ombordsystem för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukningen, för att upptäcka strategier genom vilka ett fordons koldioxidprestanda förbättras på konstgjord väg i provningsförfarandet för typgodkännande. Om avvikelser eller strategier som på konstgjord väg förbättrar ett fordons koldioxidprestanda upptäcks vid sådana kontroller bör detta anses vara tillräckliga skäl för att misstänka att det finns en allvarlig risk för bristande efterlevnad av kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858(18) och förordning (EG) nr 715/2007, och medlemsstaterna bör utifrån detta vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med kapitel XI i förordning (EU) 2018/858.

(44)  De specifika koldioxidutsläppen från nya personbilar och lätta nyttofordon mäts på harmoniserad basis i unionen i enlighet med WLTP. För att minimera den administrativa börda som denna förordning medför, bör efterlevnaden mätas med utgångspunkt från uppgifter om registrering av nya personbilar och lätta nyttofordon i unionen som samlats in av medlemsstaterna och rapporterats till kommissionen. För att säkerställa att de uppgifter som används för att bedöma efterlevnaden är enhetliga, bör reglerna om insamling och rapportering av dessa uppgifter harmoniseras i största möjliga utsträckning. De behöriga myndigheternas skyldighet att tillhandahålla riktiga och fullständiga uppgifter bör därför tydligt anges, och även behovet av effektivt samarbete mellan dessa myndigheter och kommissionen för att hantera frågor som rör uppgifternas kvalitet.

(45)  Hur väl tillverkarna uppfyller målen i den här förordningen bör bedömas på unionsnivå. Tillverkare vars genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp överskrider dem som godkänns i denna förordning bör betala en avgift för extra utsläpp för varje kalenderår. Avgiftsbeloppen bör anses vara intäkter i unionens allmänna budget. I sin översyn 2023 bör kommissionen utvärdera möjligheten att anslå dessa belopp från avgifter för extra utsläpp till en särskild fond eller ett relevant program som syftar till att säkerställa en rättvis omställning till en utsläppsfri rörlighet och stödja omskolning, fortbildning och annan kompetensutveckling för arbetstagare i bilindustrin.

(46)  Eventuella nationella åtgärder som medlemsstaterna får behålla eller införa enligt artikel 193 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör, med beaktande av denna förordnings syfte och de förfaranden som fastställs i den, inte medföra ytterligare eller strängare sanktioner för tillverkare som inte uppnår sina mål enligt denna förordning.

(47)  Denna förordning bör inte påverka en fullständig tillämpning av unionens konkurrensregler.

(48)  Hur effektiva målen i denna förordning är för att minska koldioxidutsläppen vid verklig körning beror i hög grad på hur representativt det officiella provningsförfarandet är för verklig körning. Enligt det vetenskapliga yttrandet nr 1/2016 från mekanismen för vetenskaplig rådgivning med titeln ”Closing the gap between light-duty vehicle real-world CO2 emissions and laboratory testing” och Europaparlamentets rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin(19) bör en mekanism inrättas för att bedöma hur väl de värden för fordons koldioxidutsläpp och energiförbrukning som fastställts i enlighet med det WLTP återspeglar värdena vid verklig körning. Det tillförlitligaste sättet att säkerställa att de typgodkända värdena återspeglar värdena vid verklig körning är att använda uppgifter från ombordsystem för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukning. Kommissionen bör därför ha befogenhet att ▌utveckla nödvändiga förfaranden för att ▌samla in och behandla de uppgifter om bränsle- och energiförbrukningen som krävs för att utföra sådana bedömningar samt att säkerställa allmänhetens tillgång till dessa uppgifter, samtidigt som personuppgifter skyddas. För att säkerställa tillgången till uppgifter om bränsle- och energiförbrukning hos batteridrivna elfordon och fordon med drivsystem som använder gasformiga bränslen, däribland vätgas, är det dessutom lämpligt att arbetet med att standardisera ombordsystemen för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukning hos sådana fordon utförs utan dröjsmål som ett led i genomförandet av förordning (EU) 2017/1151.

(49)  Vidare bör kommissionen bedöma hur uppgifter om bränsle- och energiförbrukning kan bidra till att säkerställa att fordons koldioxidutsläpp som fastställts i enlighet med det WLTP förblir representativa över tid för utsläppen vid verklig körning för alla tillverkare, och närmare bestämt hur sådana uppgifter kan användas för att övervaka klyftan mellan koldioxidutsläpp i laboratorier och koldioxidutsläpp vid verklig körning och vid behov förhindra att denna klyfta ökar.

(50)  Det är viktigt att bedöma utsläppen under hela livscykeln från personbilar och lätta fordon på unionsnivå. Därför bör kommissionen senast 2023 utvärdera möjligheten att utveckla en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från sådana fordon som släpps ut på unionsmarknaden. Kommissionen bör vidta uppföljningsåtgärder, vid behov även med lagstiftningsförslag. 

(51)  Under 2024 kommer det ske en översyn av de framsteg som uppnåtts inom ramen för förordning (EU) 2018/842 och direktiv 2003/87/EG. Det är ▌därför lämpligt att under 2023 göra en fullständig översyn av hur effektiv den här förordningen är, för att få en samordnad och enhetlig bedömning av de åtgärder som genomförts på grundval av alla dessa instrument. I översynen 2023 bör kommissionen också fastställa en tydlig väg för ytterligare minskning av koldioxidutsläppen från personbilar och lätta nyttofordon efter 2030 för att i betydande grad bidra till att uppnå det långsiktiga målet i Parisavtalet. Rapporten om översynen bör vid behov åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.

(52)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på fastställandet av närmare villkor för poolningsarrangemang, antagande av närmare bestämmelser om förfarandena för övervakning och rapportering av uppgifter om genomsnittliga utsläpp och om tillämpningen av bilagorna II och III, antagande av närmare bestämmelser om förfarandena för rapportering av avvikelser som konstaterats, till följd av kontroller, i koldioxidutsläppen från fordon i drift och beaktande av dessa avvikelser vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp, fastställande av metoderna för uttag av avgifter för extra utsläpp, offentliggörande av tillverkarnas resultat, antagande av närmare bestämmelser för ett förfarande för godkännande av innovativ teknik eller innovativa teknikpaket, antagande av ett detaljerat förfarande för att samla in och behandla uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning vid verklig körning för personbilar och lätta nyttofordon, fastställande av förfaranden för kontrollen av i) att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som registrerats i intygen om överenstämmelse motsvarar koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen hos fordon i drift och ii) huruvida det i eller för provningsfordon finns några strategier som på konstgjord väg förbättrar fordonens prestanda i de provningar som genomförs för typgodkännande och fastställande av de nödvändiga korrelationsparametrarna för att återspegla eventuella ändringar av det föreskrivna provningsförfarandet för mätning av specifika koldioxidutsläpp. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(20).

(53)  För att ändra ▌eller komplettera, beroende på vad som är lämpligt, icke väsentliga delar av bestämmelserna i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra uppgiftskrav och uppgiftsparametrar som fastställs i bilagorna II och III till denna förordning, ▌ fastställa bestämmelser för tolkningen av kriterierna för undantag för vissa tillverkare från de specifika utsläppsmålen, om innehållet i ansökningarna om undantag och om innehållet i och bedömningen av programmen för minskning av specifika koldioxidutsläpp för vissa tillverkare, ändra del A i bilaga I till denna förordning för att fastställa beräkningsformler för de mål som omfattas av undantag och som gäller för nischtillverkare, anpassa taket för det sammanlagda bidraget från innovativ teknik för att minska en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp med verkan från och med 2025, fastställa de vägledande principerna och kriterierna för fastställandet av förfarandena för att genomföra kontroller, fastställa åtgärderna för att anpassa värdena för M0 och TM0 och justera formlerna för beräkning av specifika utsläppsmål för att återspegla ändringar av det föreskrivna provningsförfarandet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(21). För att säkerställa lika stor delaktighet i utarbetandet av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet ▌alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och ▌deras experter ges systematiskt ▌tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som utarbetar delegerade akter.

(54)  Förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 bör upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2020.

(55)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen fastställande av krav i fråga om koldioxidutsläppen från nya personbilar och nya lätta nyttofordon, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och mål

1.  Genom denna förordning fastställs krav avseende koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon för att bidra till uppnåendet av unionens mål att minska sina utsläpp av växthusgaser, enligt förordning (EU) 2018/842, och målen i Parisavtalet samt för att säkerställa en väl fungerande inre marknad.

2.  Från och med den 1 januari 2020 föreskrivs i denna förordning ett mål för EU:s hela fordonspark för de genomsnittliga koldioxidutsläppen på 95 g CO2/km från nya personbilar och ett mål för EU:s hela fordonspark för de genomsnittliga koldioxidutsläppen på 147 g CO2/km från nya lätta nyttofordon som registreras i unionen, uppmätt till och med den 31 december 2020 i enlighet med förordning (EG) nr 692/2008, tillsammans med genomförandeförordningarna (EU) 2017/1152 och (EU) 2017/1153, och från och med den 1 januari 2021 uppmätt i enlighet med förordning (EU) 2017/1151.

3.  Denna förordning kommer att till och med den 31 december 2024 kompletteras med ytterligare åtgärder som ska ge en minskning motsvarande 10 g CO2/km, som ett led i unionens integrerade tillvägagångssätt enligt kommissionens meddelande av den 7 februari 2007 med titeln ”Resultat av översynen av gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon”.

4.  Från och med den 1 januari 2025 ska följande mål för EU:s hela fordonspark gälla:

a)  För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya personbilar: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 15 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del A punkt 6.1.1 i bilaga I.

b)  För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya lätta nyttofordon: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 15 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del B punkt 6.1.1 i bilaga I.

5.  Från och med den 1 januari 2030 ska följande mål gälla för EU:s hela fordonspark:

a)  För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya personbilar: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 37,5 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del A punkt 6.1.2 i bilaga I.

b)  För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya lätta nyttofordon: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 31 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del B punkt 6.1.2 i bilaga I.

6.  Från och med den 1 januari 2025 ska ett riktmärke för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon motsvarande en andel på 15 % av parken av nya personbilar respektive nya lätta nyttofordon tillämpas i enlighet med punkt 6.3 i delarna A respektive B i bilaga I.

7.  Från och med den 1 januari 2030 ska följande riktmärken för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon tillämpas i enlighet med punkt 6.3 i delarna A respektive B i bilaga I:

a)  Ett riktmärke motsvarande en andel på 35 % av parken av nya personbilar och

b)  ett riktmärke motsvarande en andel på 30 % av parken av nya lätta nyttofordon..

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska gälla följande motorfordon:

a)  Kategori M1 enligt definitionen i bilaga II till direktiv 2007/46/EG (nedan kallade personbilar) som registreras för första gången i unionen och som inte registrerats tidigare utanför unionen (nedan kallade nya personbilar).

b)  Kategori N1 enligt definitionen i bilaga II till direktiv 2007/46/EG med en referensvikt på högst 2 610 kg och fordon i kategori N1 för vilka typgodkännandet utvidgats i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EG) nr 715/2007 (nedan kallade lätta nyttofordon), som registreras för första gången i unionen och som inte registrerats tidigare utanför unionen (nedan kallade nya lätta nyttofordon). Utsläppsfria fordon i kategori N med en referensvikt på över 2 610 kg eller 2 840 kg, beroende på vad som är aktuellt, ska från och med den 1 januari 2025 vid tillämpningen av denna förordning, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2007/46/EG och förordning (EG) nr 715/2007, räknas som lätta nyttofordon som omfattas av denna förordning om den extra referensvikten endast beror på energilagringssystemets vikt.

2.  En tidigare registrering utanför unionen som gjorts mindre än tre månader före registrering i unionen ska inte beaktas.

3.  Denna förordning ska inte gälla fordon avsedda för särskilda ändamål enligt definitionen i del A punkt 5 i bilaga II till direktiv 2007/46/EG.

4.  Artiklarna 4, 7.4 b och c, 8 och 9.1 a och c ska inte gälla tillverkare som, tillsammans med alla sina anslutna företag, är ansvariga för färre än 1 000 registreringar av nya personbilar eller för färre än 1 000 registreringar av nya lätta nyttofordon i unionen under föregående kalenderår, om inte tillverkaren ansöker om och beviljas ett undantag enligt artikel 10.

Artikel 3

Definitioner

1.  I denna förordning avses med

a)  genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp: i förhållande till en tillverkare, det genomsnittliga specifika koldioxidutsläppet från alla nya personbilar eller alla nya lätta nyttofordon från den tillverkaren,

b)  intyg om överensstämmelse: det intyg om överensstämmelse som avses i artikel 18 i direktiv 2007/46/EG,

c)  etappvis färdigbyggt fordon: ett lätt nyttofordon där typgodkännande beviljats efter ett fullföljt etappvis typgodkännande i enlighet med direktiv 2007/46/EG,

d)  färdigbyggt fordon: lätt nyttofordon som inte behöver kompletteras för att uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i direktiv 2007/46/EG,

e)  grundfordon: lätt nyttofordon som används under den inledande etappen av ett etappvis typgodkännande,

f)  tillverkare: den person eller det organ som inför godkännandemyndigheten ansvarar för alla delar av förfarandet för EG-typgodkännande i enlighet med direktiv 2007/46/EG och som garanterar att produktionen överensstämmer med regelverket,

g)  vikt i körklart skick eller M: personbilens eller det lätta nyttofordonets vikt inklusive karosseri i körklart skick enligt uppgift i intyget om överensstämmelse och definitionen i punkt 2.6 i bilaga I till direktiv 2007/46/EG,

h)  specifika koldioxidutsläpp: koldioxidutsläpp från personbilar eller lätta nyttofordon uppmätta i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 och tillhörande genomförandeförordningar och angivna som koldioxidviktutsläpp (blandad körning) i fordonets intyg om överensstämmelse; för personbilar eller lätta nyttofordon som inte är typgodkända i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 innebär specifika koldioxidutsläpp sådana koldioxidutsläpp som mäts enligt förordning (EG) nr 715/2007, i synnerhet i enlighet med samma mätningsförfarande som anges i förordning (EG) nr 692/2008 till och med den 31 december 2020 och, från och med den 1 januari 2021, i förordning (EU) 2017/1151 eller i enlighet med de förfaranden som antagits av kommissionen för att fastställa koldioxidutsläpp från sådana fordon,

i)  markyta: den genomsnittliga spårvidden multiplicerad med hjulbasen, enligt uppgiften i intyget om överensstämmelse och definitionen i punkterna 2.1 och 2.3 i bilaga I till direktiv 2007/46/EG,

j)  specifika utsläppsmål: i förhållande till en tillverkare, det årliga mål som fastställts i enlighet med bilaga I eller, om tillverkaren beviljats ett undantag enligt artikel 10, det specifika utsläppsmål som fastställts i enlighet med det undantaget,

k)  mål för EU:s hela fordonspark: de genomsnittliga koldioxidutsläpp för alla nya personbilar eller alla nya lätta nyttofordon som ska uppnås under en viss period,

l)  provningsvikt eller TM: personbilens eller det lätta nyttofordonets provningsvikt enligt uppgiften i intyget om överensstämmelse och enligt definitionen i punkt 3.2.25 i bilaga XXI till förordning (EU) 2017/1151,

m)  utsläppsfritt och utsläppssnålt fordon: personbil eller lätt nyttofordon med utsläpp från avgasröret på noll upp till 50 g CO2/km, fastställt i enlighet med förordning (EU) 2017/1151,

n)  nyttolast: skillnaden mellan den högsta tekniskt tillåtna vikten inklusive last enligt bilaga II till direktiv 2007/46/EG och fordonets vikt.

2.  I denna förordning avses med en grupp av anslutna tillverkare en tillverkare och dennes anslutna företag. I förhållande till en tillverkare avses med anslutna företag

a)  företag i vilket tillverkaren direkt eller indirekt

i)  har rätt att utöva mer än hälften av rösträtterna, eller

ii)  har befogenhet att utse mer än hälften av ledamöterna i tillsynsorganet, styrelsen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

iii)  har rätt att förvalta företagets affärer,

b)  företag som direkt eller indirekt har sådana rättigheter eller befogenheter som avses i led a över tillverkaren,

c)  företag i vilka ett företag som avses i led b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som avses i led a,

d)  företag i vilka tillverkaren tillsammans med ett eller flera av de företag som avses i led a, b eller c, eller i vilka två eller flera av de senare företagen gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som avses i led a,

e)  företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som avses i led a gemensamt innehas av tillverkaren eller ett eller flera av dennes anslutna företag som avses i leden a–d och en eller flera tredje parter.

Artikel 4

Specifika utsläppsmål

1.  Tillverkaren ska säkerställa att dennes genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp inte överskrider följande specifika utsläppsmål:

a)  För kalenderåret 2020: det specifika utsläppsmål som fastställs i enlighet med del A punkterna 1 och 2 i bilaga I vad gäller personbilar eller del B punkterna 1 och 2 i bilaga I vad gäller lätta nyttofordon eller, om en tillverkare beviljats undantag i enlighet med artikel 10, i enlighet med det undantaget.

b)  För varje kalenderår från och med 2021 till och med 2024: de specifika utsläppsmål som fastställts i enlighet med punkterna 3 och 4 i del A eller B i bilaga I, beroende på vad som är tillämpligt, eller, om en tillverkare beviljats undantag i enlighet med artikel 10, i enlighet med det undantaget samt punkt 5 i del A eller B i bilaga I.

c)  För varje kalenderår från och med 2025: de specifika utsläppsmål som fastställts i enlighet med punkt 6.3 i del A eller B i bilaga I eller, om en tillverkare beviljats undantag i enlighet med artikel 10, i enlighet med det undantaget.

2.  För lätta nyttofordon ska, om det etappvis färdigbyggda fordonets specifika koldioxidutsläpp inte är tillgängliga, grundfordonets tillverkare använda grundfordonets specifika koldioxidutsläpp för att fastställa dess genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp.

3.  För att fastställa varje tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp ska följande procentandelar av varje tillverkares nya personbilar som registreras under det berörda året beaktas:

—  95 % år 2020.

—  100 % från och med 2021.

Artikel 5

Superkrediter

När de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen beräknas ska varje ny personbil med specifika koldioxidutsläpp under 50 g CO2/km räknas som

—  2 personbilar år 2020,

—  1,67 personbilar år 2021,

—  1,33 personbilar år 2022,

—  1 personbil från 2023,

för det år då den registreras under perioden från 2020 till 2022, med ett högsta värde på 7,5 g CO2/km under denna period för varje tillverkare, beräknat i enlighet med artikel 5 i genomförandeförordning (EU) 2017/1153.

Artikel 6

Poolning

1.  De tillverkare som inte beviljats undantag enligt artikel 10 får bilda en pool för att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 4.

2.  Ett avtal om att bilda en pool får omfatta ett eller flera kalenderår, under förutsättning att den sammanlagda varaktigheten för varje avtal inte överstiger fem kalenderår, och avtalet måste ingås senast den 31 december det första kalenderåret för poolverksamheten. Tillverkare som bildar en gemensam pool ska skicka följande information till kommissionen:

a)  De tillverkare som kommer att ingå i poolen.

b)  Den tillverkare som kommer att fungera som poolansvarig och som också kommer att vara poolens kontaktpunkt och ansvara för betalning av poolens eventuella avgifter för extra utsläpp i enlighet med artikel 8.

c)  Bevis för att den poolansvarige kommer att kunna uppfylla kraven i led b.

d)  Den kategori av fordon som registrerats som M1 eller N1 för vilken poolen ska gälla.

3.  Om den föreslagne poolansvarige inte uppfyller kravet att ansvara för poolens avgifter för extra utsläpp i enlighet med artikel 8 ska kommissionen underrätta tillverkarna.

4.  De tillverkare som ingår i en pool ska gemensamt informera kommissionen om ändringar som rör den poolansvarige eller dennes finansiella situation om de påverkar dennes möjligheter att uppfylla kravet att ansvara för poolens avgifter för extra utsläpp i enlighet med artikel 8, och om ändringar av poolens sammansättning eller om den upplöses.

5.  Tillverkare kan gå ihop i pooler under förutsättning att deras avtal överensstämmer med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och att de tillåter att andra tillverkare som vill delta i poolen får göra det på ett öppet, transparent och icke-diskriminerande sätt och på kommersiellt rimliga villkor. Utan att begränsa den generella tillämpligheten av unionens konkurrensregler på sådana pooler, ska samtliga medlemmar i en pool särskilt ansvara för att varken uppgiftsdelning eller informationsspridning kan ske inom ramen för deras poolarrangemang, med undantag för följande uppgifter:

a)  De genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen.

b)  Det specifika utsläppsmålet.

c)  Det sammanlagda antalet registrerade fordon.

6.  Punkt 5 ska inte tillämpas om samtliga tillverkare i poolen ingår i samma grupp av anslutna tillverkare.

7.  Förutom i de fall anmälan lämnas enligt punkt 3 i denna artikel ska tillverkarna i en pool för vilken information lämnas till kommissionen anses vara en enda tillverkare med avseende på uppfyllandet av kraven i artikel 4. Information om övervakning och rapportering beträffande enskilda tillverkare och pooler kommer att registreras, rapporteras och finnas tillgänglig i den centrala förteckning som avses i artikel 7.4.

8.  Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa de närmare villkor som ska gälla för ett poolningsarrangemang som upprättas enligt punkt 5 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 7

Övervakning och rapportering av genomsnittliga utsläpp

1.  För varje kalenderår ska varje medlemsstat för varje ny personbil och varje nytt lätt nyttofordon som registreras på dess territorium registrera information i enlighet med del A i bilagorna II och III till denna förordning. Informationen ska göras tillgänglig för tillverkarna och deras utsedda importörer eller representanter i varje medlemsstat. Medlemsstaterna ska göra allt för att säkerställa att rapporteringsorganen fungerar på ett öppet sätt. Varje medlemsstat ska säkerställa att de specifika koldioxidutsläppen för personbilar som inte är typgodkända i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 uppmäts och registreras i intyget om överensstämmelse.

2.  Senast den 28 februari varje år ska varje medlemsstat fastställa och till kommissionen överlämna de uppgifter som anges i del A i bilagorna II och III med avseende på föregående kalenderår. Uppgifterna ska överlämnas i det format som anges i del B i bilaga II och del C i bilaga III.

3.  På begäran av kommissionen ska en medlemsstat också överlämna alla de uppgifter som samlats in i enlighet med punkt 1.

4.  Kommissionen ska upprätta en central förteckning över de uppgifter som medlemsstaterna rapporterat i enlighet med den här artikeln och senast den 30 juni varje år för varje tillverkare göra en preliminär beräkning av följande:

a)  Genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår.

b)  Specifika utsläppsmål för föregående kalenderår.

c)  Skillnaden mellan tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår och dennes specifika utsläppsmål för det året.

Kommissionen ska meddela varje tillverkare sin preliminära beräkning för den tillverkaren. Meddelandet ska innehålla uppgifter om antalet nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registrerats i varje medlemsstat och deras specifika koldioxidutsläpp.

Förteckningen ska vara tillgänglig för allmänheten.

5.  Tillverkare får inom tre månader från det att de meddelats den preliminära beräkningen enligt punkt 4 underrätta kommissionen om eventuella oriktigheter i uppgifterna, med angivande av i vilken medlemsstat oriktigheterna ska ha uppstått.

Kommissionen ska beakta alla synpunkter från tillverkare och ska, senast den 31 oktober, bekräfta eller ändra de preliminära beräkningarna enligt punkt 4.

6.  Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska vara behörig att samla in och meddela övervakningsuppgifter i enlighet med denna förordning och ska meddela kommissionen vilken behörig myndighet som utsetts.

De utsedda behöriga myndigheterna ska säkerställa att de uppgifter som överlämnas till kommissionen är riktiga och fullständiga, och tillhandahålla en kontaktpunkt som ska finnas tillgänglig för att snabbt svara på förfrågningar från kommissionen om att åtgärda oriktigheter och utelämnad information i de överlämnade datamängderna.

7.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta detaljerade bestämmelser om övervakning och rapportering av uppgifter enligt punkterna 1–6 i denna artikel och om tillämpning av bilagorna II och III. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

8.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra de uppgiftskrav och uppgiftsparametrar som fastställs i bilagorna II och III.

9.  Typgodkännandemyndigheterna ska utan dröjsmål rapportera till kommissionen om de finner avvikelser i koldioxidutsläppen från fordon i drift jämfört med de specifika koldioxidutsläpp som anges i intygen om överensstämmelse, till följd av kontroller som utförs i enlighet med artikel 13.

Kommissionen ska beakta dessa avvikelser vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser om förfarandena för att rapportera sådana avvikelser och för att beakta dem vid beräkningen av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

10.  Kommissionen ska senast 2023 utvärdera möjligheten att utveckla en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från personbilar och lätta nyttofordon som släpps ut på unionsmarknaden. Kommissionen ska översända denna utvärdering till Europaparlamentet och rådet, vid behov även med förslag till uppföljningsåtgärder, såsom lagstiftningsförslag.

11.  Medlemsstaterna ska också samla in och rapportera uppgifter, enligt denna artikel, om registreringar av fordon i kategorierna M2 och N2 enligt definitionerna i bilaga II till direktiv 2007/46/EG med en referensvikt på högst 2 610 kg och fordon för vilka typgodkännandet utvidgats enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 715/2007.

Artikel 8

Avgifter för extra utsläpp

1.  För varje kalenderår ska kommissionen ålägga tillverkaren eller i förekommande fall den poolansvarige avgifter för extra utsläpp om tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp överskrider dess specifika utsläppsmål.

2.  Avgifterna för extra utsläpp enligt punkt 1 ska beräknas enligt följande formel:

(Extra utsläpp × 95 EUR) × antalet nyregistrerade fordon.

I denna artikel avses med

—  extra utsläpp: antalet (ett positivt tal) gram per kilometer med vilket en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp – med beaktande av eventuella koldioxidutsläppsminskningar genom innovativ teknik som godkänts i enlighet med artikel 11 – överskrider dennes specifika utsläppsmål under det kalenderår eller den del av kalenderåret som skyldigheten enligt artikel 4 gäller, avrundat till närmaste tre decimaler, och

—  antalet nyregistrerade fordon: det antal nya personbilar eller nya lätta nyttofordon, räknat separat, som tillverkaren har tillverkat och som har registrerats under den aktuella perioden enligt infasningskriterierna i artikel 4.3.

3.  Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa medlen för uttag av avgifterna för extra utsläpp som ålagts enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

4.  Avgifterna för extra utsläpp ska anses vara intäkter i unionens allmänna budget.

Artikel 9

Offentliggörande av tillverkarnas resultat

1.  Senast den 31 oktober varje år ska kommissionen genom genomförandeakter offentliggöra en förteckning i vilken det anges följande:

a)  Specifika utsläppsmål för föregående kalenderår för varje tillverkare.

b)  Genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår för varje tillverkare.

c)  Differensen mellan tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår och dennes specifika utsläppsmål för det året.

d)  Det genomsnittliga specifika koldioxidutsläppet för alla nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registrerades i unionen under föregående kalenderår.

e)  Den genomsnittliga vikten i körklart skick för alla nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registrerades i unionen under föregående kalenderår till och med den 31 december 2020.

f)  Den genomsnittliga provningsvikten för alla nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registrerades i unionen under föregående kalenderår.

2.  I den förteckning som avses i punkt 1 i denna artikel ska det även anges om tillverkaren under föregående kalenderår har uppfyllt kraven i artikel 4.

3.  Även följande ska anges i den förteckning som avses i punkt 1 i denna artikel för offentliggörande senast den 31 oktober 2022:

a)  De mål för EU:s hela fordonspark för 2025 och 2030 som avses i artikel 1.4 respektive 1.5, beräknade av kommissionen i enlighet med punkterna 6.1.1 och 6.1.2 i delarna A och B i bilaga I.

b)  Värdena för a2021, a2025 och a2030, beräknade av kommissionen i enlighet med punkt 6.2 i delarna A och B i bilaga I.

Artikel 10

Undantag för vissa tillverkare

1.  En tillverkare av färre än 10 000 av de nya personbilar eller 22 000 av de nya lätta nyttofordon som registreras i unionen varje kalenderår ska ha rätt att ansöka om undantag från de specifika utsläppsmål som beräknats i enlighet med bilaga I, under förutsättning att denne tillverkare

a)  inte tillhör en grupp av anslutna tillverkare, eller

b)  tillhör en grupp av anslutna tillverkare som totalt ansvarar för färre än 10 000 av de nya personbilar eller 22 000 av de nya lätta nyttofordon som registreras i unionen varje kalenderår, eller

c)  tillhör en grupp av anslutna tillverkare men driver egna produktionsanläggningar och förfogar över egen designbyrå.

2.  Ett undantag om vilket ansöks enligt punkt 1 får medges för en period av högst fem kalenderår med möjlighet till förlängning. Ansökan ska göras till kommissionen och innehålla följande:

a)  Namnet på tillverkaren och dennes kontaktperson.

b)  Bevis för att tillverkaren har rätt att ansöka om undantag enligt punkt 1.

c)  Närmare uppgifter om de personbilar eller lätta nyttofordon som den tillverkar, inbegripet dessa personbilars eller lätta nyttofordons provningsvikt och specifika koldioxidutsläpp.

d)  Ett specifikt utsläppsmål som är förenligt med tillverkarens minskningspotential, inbegripet den ekonomiska och tekniska potentialen att minska de specifika koldioxidutsläppen, och med hänsyn tagen till de särskilda förhållandena på marknaden för den tillverkade typen av personbilar eller lätta nyttofordon.

3.  Kommissionen ska bevilja tillverkaren undantag om kommissionen anser att tillverkaren har rätt till undantag enligt punkt 1 och är övertygad om att det specifika utsläppsmål som tillverkaren föreslår är förenligt med dennes minskningspotential, inbegripet den ekonomiska och tekniska potentialen att minska de specifika koldioxidutsläppen, och med hänsyn tagen till de särskilda förhållandena på marknaden för den tillverkade typen av personbilar eller lätta nyttofordon.

Ansökan ska lämnas in senast den 31 oktober det första året som undantaget ska gälla för.

4.  Ansökan om undantag från de specifika utsläppsmål som beräknats i enlighet med del A punkterna 1–4 och 6.3 i bilaga I får göras av tillverkare som tillsammans med alla sina anslutna företag ansvarar för en registrering per kalenderår inom unionen av 10 000–300 000 nya personbilar.

Tillverkare får göra en sådan ansökan för egen del eller för egen samt ett eller flera av sina anslutna företags del. Ansökan ska göras till kommissionen och innehålla följande:

a)  All den information som avses i punkt 2 a och c ovan, i förekommande fall även om de anslutna företagen.

b)  Ansökningar som hänför sig till del A punkterna 1–4 i bilaga I: ett utsläppsmål som motsvarar en 45-procentig minskning av det genomsnittliga specifika koldioxidutsläppet för 2007 eller, om en enda ansökan gäller ett antal anslutna företag, en 45-procentig minskning av medeltalet för dessa företags genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för 2007.

c)  Ansökningar som hänför sig till del A punkt 6.3 i bilaga I i denna förordning: ett mål för kalenderåren 2025–2028 som är den minskning som anges i artikel 1.4 a i denna förordning av det mål som beräknats i enlighet med led b i den här punkten, med beaktande av de koldioxidutsläpp som uppmätts i enlighet med förordning (EU) 2017/1151.

Om information om en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp inte finns att tillgå för 2007 ska kommissionen fastställa ett motsvarande minskningsmål, beräknat utifrån den bästa tekniken för att minska koldioxidutsläpp som finns att tillgå för personbilar i samma viktklass och med hänsyn tagen till de särskilda förhållandena på marknaden för den tillverkade fordonstypen. Den sökande ska använda detta mål för de syften som anges i andra stycket led b.

Kommissionen ska bevilja tillverkaren undantag om det visas att villkoren för undantag enligt denna punkt har uppfyllts.

5.  En tillverkare som omfattas av ett undantag i enlighet med denna artikel ska omedelbart underrätta kommissionen om eventuella förändringar som påverkar eller kan påverka dennes rätt till ett undantag.

6.  Om kommissionen, med anledning av en underrättelse enligt punkt 5 eller annat, anser att en tillverkare inte längre har rätt till undantag, ska den återkalla undantaget från och med den 1 januari följande kalenderår och underrätta tillverkaren om detta.

7.  Om tillverkaren inte uppnår sitt specifika utsläppsmål, ska kommissionen ålägga tillverkaren att betala avgifter för extra utsläpp i enlighet med artikel 8.

8.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att fastställa regler som kompletterar punkterna 1–7 i den här artikeln med avseende på tolkningen av kriterierna för undantag, innehållet i ansökningarna samt innehållet i och bedömningen av programmen för minskning av specifika koldioxidutsläpp.

Kommissionen ges även befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra del A i bilaga I i syfte att fastställa beräkningsformler för de mål som omfattas av undantag och som avses i punkt 4 andra stycket c i den här artikeln.

9.  En ansökan om undantag, inklusive information till stöd för ansökan, underrättelser enligt punkt 5, återkallanden enligt punkt 6, åläggande av avgifter för extra utsläpp enligt punkt 7 och åtgärder som vidtagits enligt punkt 8, ska offentliggöras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(22).

Artikel 11

Miljöinnovationer

1.  På begäran av en leverantör eller en tillverkare ska hänsyn tas till minskningar av koldioxidutsläppen som gjorts med hjälp av innovativ teknik eller en kombination av innovativa tekniker (nedan kallade innovativa teknikpaket).

Hänsyn till sådan teknik ska tas endast om den metod som den bedöms med kan ge kontrollerbara, repeterbara och jämförbara resultat.

Det sammanlagda bidraget från sådan teknik till minskningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp får vara högst 7 g CO2/km.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra denna förordning genom att anpassa det tak som avses i tredje stycket i denna punkt med verkan från och med 2025 i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och samtidigt säkerställa en välavvägd nivå på taket i förhållande till tillverkarnas genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp.

2.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta detaljerade bestämmelser för ett förfarande för godkännande av den innovativa teknik eller de innovativa teknikpaket som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2. Dessa detaljerade bestämmelser ska grundas på följande kriterier för innovativ teknik:

a)  De koldioxidminskningar som uppnås med hjälp av den innovativa tekniken ska kunna tillskrivas leverantören eller tillverkaren.

b)  Den innovativa tekniken ska bidra till en bekräftad minskning av koldioxidutsläpp.

c)  Den innovativa tekniken får inte omfattas av den standardiserade testcykeln för koldioxidmätningar.

d)  Den innovativa tekniken får inte

i)  omfattas av obligatoriska bestämmelser som följd av kompletterande åtgärder för att uppnå den minskning på 10 g CO2/km som avses i artikel 1.3 eller

ii)  vara obligatorisk enligt andra bestämmelser i unionsrätten.

Med verkan från och med den 1 januari 2025 ska det kriterium som avses i led d i i första stycket inte längre gälla för effektivitetsförbättringar av luftkonditioneringssystem.

3.  En leverantör eller tillverkare som ansöker om att en åtgärd ska godkännas som en innovativ teknik eller ett innovativt teknikpaket ska förelägga kommissionen en rapport med en kontrollrapport från ett oberoende och certifierat organ. Eventuell samverkan mellan åtgärden i fråga och en annan, redan godkänd innovativ teknik eller ett annat, redan godkänt innovativt teknikpaket ska omnämnas i rapporten, och kontrollrapporten ska innehålla en bedömning av i vilken omfattning denna samverkan påverkar den minskning som uppnås genom varje enskild åtgärd.

4.  Kommissionen ska godkänna den uppnådda minskningen utifrån de kriterier som fastställs i punkt 2.

Artikel 12

Koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning vid verklig körning

1.  Kommissionen ska övervaka och bedöma hur väl de värden för koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning som har fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 återspeglar värdena vid verklig körning.

Vidare ska kommissionen regelbundet samla in uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning vid verklig körning för personbilar och lätta nyttofordon som använder ombordsystem för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukning, och börja med nya personbilar och nya nyttofordon som registreras under 2021.

Kommissionen ska säkerställa att allmänheten informeras om hur detta verkliga förhållande utvecklas över tiden.

2.  Kommissionen ska i det syfte som avses i punkt 1 säkerställa att den regelbundet, med början den 1 januari 2021, får tillgång till följande parametrar avseende koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning vid verklig körning för personbilar och lätta nyttofordon, från tillverkare eller nationella myndigheter eller via direktöverföring av uppgifter från fordon, beroende på vad som är aktuellt:

a)  Fordonets identifieringsnummer.

b)  Förbrukning av bränsle och/eller elenergi.

c)  Total tillryggalagd sträcka.

d)  När det gäller externt laddbara hybridelfordon: förbrukningen av bränsle och/eller elenergi samt tillryggalagd sträcka, fördelad på de olika körlägena.

e)  Andra nödvändiga parametrar för att skyldigheterna enligt punkt 1 ska kunna fullgöras.

Kommissionen ska behandla de uppgifter den erhåller enligt första stycket i syfte att skapa anonymiserade och aggregerade datamängder, bland annat per tillverkare, för tillämpningen av punkt 1. Fordonens identifieringsnummer ska endast användas vid den behandlingen av uppgifter och får inte behållas längre än de behövs för det syftet.

3.  För att undvika att klyftan i förhållande till utsläppen vid verklig körning ökar, ska kommissionen senast den 1 juni 2023 bedöma hur uppgifter om bränsle- och energiförbrukning kan användas för att säkerställa att de värden för fordons koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 förblir representativa över tid för utsläppen vid verklig körning för varje tillverkare.

Kommissionen ska övervaka och årligen rapportera om hur den klyfta som avses i första stycket utvecklas under perioden 2021–2026 och ska, för att undvika att klyftan ökar, under 2027 bedöma huruvida det är möjligt med en mekanism som justerar tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp från och med 2030 och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att införa en sådan mekanism.

4.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta det detaljerade förfarandet för att samla in och behandla de uppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 13

Kontroll av koldioxidutsläppen från fordon i drift

1.  Tillverkarna ska säkerställa att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som registreras i intygen om överensstämmelse motsvarar koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen hos fordon i drift, som fastställts i enlighet med förordning (EU) 2017/1151.

2.  När de förfaranden som avses i punkt 4 första stycket har trätt i kraft ska typgodkännandemyndigheterna för de fordonsfamiljer för vilkas typgodkännande de ansvarar, på grundval av lämpliga och representativa fordonsprov, kontrollera att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som registrerats i intygen om överenstämmelse motsvarar koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen hos fordon i drift, som fastställts i enlighet med förordning (EU) 2017/1151, och ska då beakta bland annat tillgängliga uppgifter från ombordsystem för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukning.

Typgodkännandemyndigheterna ska även kontrollera om det i eller för provningsfordon finns några strategier som på konstgjord väg förbättrar fordonens prestanda i de provningar som genomförs för typgodkännande, och ska bland annat använda uppgifter från ombordsystem för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukning.

3.  Om det vid de kontroller som görs i enlighet med punkt 2 konstateras att värdena för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning inte motsvarar varandra eller att det finns strategier som på konstgjord väg förbättrar ett fordons prestanda ska den ansvariga typgodkännandemyndigheten, utöver att vidta de nödvändiga åtgärder som anges i kapitel XI i förordning (EU) 2018/858, säkerställa att intygen om överensstämmelse korrigeras.

4.  Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa förfarandena för att genomföra de kontroller som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Kommissionen ges befogenhet att, innan den antar de genomförandeakter som avses i det första stycket i denna punkt, anta en delegerad akt i enlighet med artikel 17 för att komplettera denna förordning genom att ange de vägledande principerna och kriterierna för fastställandet av de förfaranden som avses i det första stycket i denna punkt.

Artikel 14

Anpassning av värdena för M0 och TM0

1.  De värden för M0 och TM0 som avses i delarna A och B i bilaga I ska anpassas enligt följande:

a)  Senast den 31 oktober 2020 ska värdet för M0 i del A punkt 4 i bilaga I anpassas till den genomsnittliga vikten i körklart skick för alla nya personbilar som registrerats 2017, 2018, och 2019. Det nya M0-värdet ska gälla från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2024.

b)  Senast den 31 oktober 2022 ska värdet för M0 i del B punkt 4 i bilaga I anpassas till den genomsnittliga vikten i körklart skick för alla nya lätta nyttofordon som registrerats 2019, 2020 och 2021. Det nya M0-värdet ska gälla under 2024.

c)  Senast den 31 oktober 2022 ska det vägledande värdet för TM0 för 2025 fastställas som genomsnittlig provningsvikt för alla nya personbilar respektive nya lätta nyttofordon som registrerats under 2021.

d)  Senast den 31 oktober 2024 och vartannat år därefter ska värdet för TM0 i punkt 6.2 i delarna A och B i bilaga I anpassas till den genomsnittliga provningsvikten för alla nya personbilar respektive nya lätta nyttofordon som registrerats under de föregående två kalenderåren, med början 2022 och 2023. De nya TM0-värdena ska gälla från och med den 1 januari det kalenderår som följer efter dagen för anpassningen.

2.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 15

Översyn och rapport

1.  Under 2023 ska kommissionen göra en grundlig översyn av denna förordnings ändamålsenlighet och överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med resultatet av översynen.

2.  I den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen bland annat redogöra för hur väl de värden för koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning som har fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 återspeglar värdena vid verklig körning, införandet av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon på marknaden i unionen, särskilt med avseende på lätta nyttofordon, utbyggnaden av infrastruktur för laddning och tankning, som rapporteras enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU(23), inbegripet finansieringen därav, det potentiella bidraget till utsläppsminskningen från användning av syntetiska och avancerade alternativa bränslen som producerats med förnybar energi, den minskning av koldioxidutsläpp som faktiskt kan konstateras för den befintliga fordonsparken, hur väl incitamentsmekanismen för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon fungerar, de potentiella effekterna av övergångsåtgärden i del A punkt 6.3 i bilaga I, denna förordnings effekt på konsumenter, särskilt låg- och medelinkomsttagare, samt aspekter för att ytterligare främja en ekonomiskt genomförbar och socialt rättvis omställning till ren, konkurrenskraftig och ekonomiskt överkomlig rörlighet i unionen.

Kommissionen ska i den rapporten även fastställa en tydlig väg för ytterligare minskning av koldioxidutsläppen från personbilar och lätta nyttofordon efter 2030 för att i betydande grad bidra till att uppnå det långsiktiga målet i Parisavtalet.

3.  Den rapport som avses i punkt 2 ska vid behov åtföljas av ett förslag om ändring av denna förordning, i synnerhet en eventuell översyn av målen för 2030 för EU:s hela fordonspark mot bakgrund av de inslag som förtecknas i punkt 2, och ett införande av bindande utsläppsminskningsmål för personbilar och lätta nyttofordon för 2035 och tiden från och med 2040, i syfte att säkerställa en omställning i god tid av transportsektorn i riktning mot nettonollutsläpp i överensstämmelse med målen i Parisavtalet.

4.  Som ett led i den översyn som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen bedöma möjligheten att utveckla provningsförfaranden för utsläpp vid verklig körning som använder ombordsystem för utsläppsmätning (Pems). Kommissionen ska beakta denna bedömning och de som gjorts i enlighet med artikel 12 i denna förordning och får, om lämpligt, se över de förfaranden för att mäta koldioxidutsläpp som anges i förordning (EG) nr 715/2007. Kommissionen ska särskilt lägga fram lämpliga förslag om hur dessa förfaranden kan anpassas så att de på ett adekvat sätt återspeglar personbilars och lätta nyttofordons koldioxidutsläpp vid verklig körning.

5.  Som ett led i den översyn som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen utvärdera möjligheten att anslå intäkterna från avgifterna för extra utsläpp till en särskild fond eller ett relevant program med målet att säkerställa en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi i enlighet med artikel 4.1 i Parisavtalet, särskilt för att stödja omskolning, fortbildning, kompetensutveckling och omplacering av arbetstagare i bilindustrin i alla berörda medlemsstater, särskilt i de regioner och bland de grupper som drabbas hårdast av omställningen. Kommissionen ska vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta senast 2027.

6.  Senast den 31 december 2020 ska kommissionen se över direktiv 1999/94/EG med beaktande av behovet av att ge konsumenterna exakt, tillförlitlig och jämförbar information om bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och luftföroreningar från nya personbilar som släpps ut på marknaden, samt utvärdera möjligheterna att införa märkning för bränsleekonomi och koldioxidutsläpp för nya lätta nyttofordon. Översynen ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

7.  Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de nödvändiga korrelationsparametrarna för att återspegla eventuella ändringar av det föreskrivna provningsförfarandet för mätning av specifika koldioxidutsläpp som avses i förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 692/2008 och, om tillämpligt, förordning (EU) 2017/1151. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2 i den här förordningen.

8.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra denna förordning genom att anpassa de formler som anges i bilaga I, med tillämpning av den metod som antagits enligt punkt 7 i denna artikel, samtidigt som man säkerställer att nya och gamla provningsförfaranden innehåller minskningskrav med jämförbar skärpa för tillverkare och fordon av olika nyttograd.

Artikel 16

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den klimatförändringskommitté som avses i artikel 44.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999(24). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.8, 10.8, 11.1 fjärde stycket, 13.4, 14.2 och 15.8 ska ges till kommissionen för en period på sex år från och med den ... [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på sex år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.8, 10.8, 11.1 fjärde stycket, 13.4, 14.2 och 15.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 7.8, 10.8, 11.1 fjärde stycket, 13.4, 14.2 och 15.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Upphävande

Förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2020.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

DEL A. SPECIFIKA UTSLÄPPSMÅL FÖR PERSONBILAR

1.  För kalenderåret 2020 ska de specifika koldioxidutsläppen för varje ny personbil, för de beräkningar som ska göras i denna punkt och i punkt 2, fastställas enligt följande formel:

Specifika koldioxidutsläpp = 95 + a · (M – M0)

där

M

=

fordonets vikt i körklart skick i kilogram (kg),

M0

=

1 379,88

a

=

0,0333

2.  Det specifika utsläppsmålet för en tillverkare 2020 ska beräknas som genomsnittet av de specifika koldioxidutsläppen, fastställda enligt punkt 1, för varje ny personbil som registrerats under det kalenderåret och som denne tillverkat.

3.  Det specifika referensutsläppsmålet för en tillverkare under 2021 ska beräknas enligt följande:

WLTP-baserat specifikt referensutsläppsmål = WLTPCO2 · 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000002.png

där

WLTPCO2 är de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen under 2020, fastställda i enlighet med bilaga XXI till förordning (EU) 2017/1151 och beräknade i enlighet med artikel 4.3 andra strecksatsen i den här förordningen, utan att hänsyn tas till koldioxidutsläppsminskningar som uppnås genom tillämpning av artiklarna 5 och 11 i den här förordningen,

NEDCCO2 är de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen under 2020, fastställda i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2017/1153 och beräknade i enlighet med artikel 4.3 andra strecksatsen i den här förordningen, utan att hänsyn tas till koldioxidutsläppsminskningar som uppnås genom tillämpning av artiklarna 5 och 11 i den här förordningen,

NEDC2020target är det specifika utsläppsmålet under 2020, beräknat i enlighet med punkterna 1 och 2.

4.  För kalenderåren 2021–2024 ska en tillverkares specifika utsläppsmål beräknas enligt följande:

Specifikt utsläppsmål = WLTPreference target + a [(Mø-M0) – (Mø2020 – M0,2020)]

där

WLTPreference target är det specifika referensutsläppsmålet för WLTP under 2021, beräknat i enlighet med punkt 3,

a har värdet 0,0333,

Mø är den genomsnittliga vikten i körklart skick (M) för tillverkarens nya personbilar som registrerats under det relevanta året för målet, i kilogram (kg),

M0 är 1 379,88 för 2021, och enligt definitionen i artikel 14.1 a för åren 2022, 2023 och 2024,

2020 är den genomsnittliga vikten i körklart skick (M) för tillverkarens nya personbilar som registrerats under 2020, i kilogram (kg),

M0,2020 är 1 379,88.

5.  För tillverkare som har beviljats undantag med avseende på ett specifikt NEDC-baserat utsläppsmål under 2021 ska det WLTP-baserade målet som omfattas av undantag beräknas enligt följande:

Mål (med undantag)2021 = WLTPCO2 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000003.png

där

WLTPCO2 är WLTPCO2 enligt vad som anges i punkt 3,

NEDCCO2 är NEDCCO2 enligt vad som anges i punkt 3,

NEDC2021target är det undantag för 2021 som har beviljats av kommissionen i enlighet med artikel 10.

6.  Från och med den 1 januari 2025 ska en tillverkares mål för EU:s hela fordonspark och specifika utsläppsmål beräknas enligt följande:

6.0  Mål för EU:s hela fordonspark2021

Mål för EU:s hela fordonspark2021 är genomsnittet, viktat på grundval av antalet nya personbilar som registrerats 2021, av de referensvärden2021 som fastställs för varje enskild tillverkare för vilken ett specifikt utsläppsmål tillämpas i enlighet med punkt 4.

Referensvärdet2021 ska för varje enskild tillverkare fastställas enligt följande:

20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000004.png

där

WLTPCO2,measured är genomsnittet, för varje tillverkare, av de uppmätta kombinerade koldioxidutsläppen för varje ny personbil som registrerats under 2020, fastställda och rapporterade i enlighet med artikel 7a i genomförandeförordning (EU) 2017/1153,

NEDC2020,Fleet Target är 95 g/km,

NEDCCO2 har ett värde enligt vad som anges i punkt 3,

M2021 är den genomsnittliga vikten i körklart skick för nya personbilar från tillverkaren som registrerats under 2021, i kilogram (kg),

M0,2021 är den genomsnittliga vikten i körklart skick under 2021, i kilogram (kg), för alla nya personbilar som registrerats 2021 av tillverkare för vilka ett specifikt utsläppsmål tillämpas i enlighet med punkt 4,

a har ett värde enligt vad som anges i punkt 4.

6.1  Mål för EU: s hela fordonspark för 2025 och 2030

6.1.1  Mål för EU: s hela fordonspark för 2025–2029

Mål för EU:s hela fordonspark2025 = mål för EU:s hela fordonspark2021 · (1 − reduktionsfaktor2025)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2021 har ett värde enligt vad som anges i punkt 6.0,

reduktionsfaktor2025 är den reduktion som anges i artikel 1.4 a.

6.1.2  Mål för EU:s hela fordonspark från och med 2030

Mål för EU:s hela fordonspark2030 = mål för EU:s hela fordonspark2021 · (1 − reduktionsfaktor2030)

där

mål för EU:s hela fordonspark2021 har ett värde enligt vad som anges i punkt 6.0,

reduktionsfaktor2030 är den reduktion som anges i artikel 1.5 a.

6.2  Specifika referensutsläppsmål från och med 2025

6.2.1  Specifika referensutsläppsmål för 2025–2029

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2025 + a2025 · (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2025 fastställs i enlighet med punkt 6.1.1,

a2025 är 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000005.png

där

a2021 är lutningen på den bäst approximerade räta linje som fastställs genom att den linjära minstakvadratmetoden tillämpas på provningsvikten (oberoende variabel) och de specifika koldioxidutsläppen (beroende variabel) för varje ny personbil som registrerats under 2021,

average emissions2021 är genomsnittet av de specifika koldioxidutsläppen för alla nya personbilar som registrerats under 2021 från tillverkare för vilka ett specifikt utsläppsmål beräknas i enlighet med punkt 4,

TM är den genomsnittliga provningsvikten i kilogram (kg) för alla nya personbilar från tillverkaren som registrerats under det berörda kalenderåret,

TM0 är det värde i kilogram (kg) som fastställs i enlighet med artikel 14.1 d.

6.2.2  Specifika referensutsläppsmål från och med 2030

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2030 + a2030 · (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2030 fastställs i enlighet med punkt 6.1.2,

a2030 är 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000006.png

där

a2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

average emissions2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM0 är enligt definitionen i punkt 6.2.1.

6.3  Specifika utsläppsmål från och med 2025

Specifika utsläppsmål = specifika referensutsläppsmål ZLEV-faktor (Zero/Low Emission Vehicle)

där

specifikt referensutsläppsmål är det specifika referensutsläppsmålet för koldioxid, fastställt i enlighet med punkt 6.2.1 för perioden 2025–2029 och i enlighet med punkt 6.2.2 från och med 2030,

ZLEV-faktor (Zero/Low Emission Vehicle) är (1+y−x), såvida inte denna summa är större än 1,05 eller mindre än 1,0, i vilket fall ZLEV-faktorn ska sättas till 1,05 respektive 1,0,

där

y är andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV) i tillverkarens fordonspark av nya personbilar, beräknat som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, vart och ett av dem räknat som ZLEVspecific i enlighet med följande formel, delat med det sammanlagda antalet nya personbilar som registreras det berörda kalenderåret,

20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000007.png

För nya personbilar som registrerats i medlemsstater med en andel utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i sin fordonspark under 60 % av unionsgenomsnittet för år 2017(25) och med färre än 1 000 nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon som registrerats under 2017 ska ZLEVspecific till och med utgången av 2030 beräknas i enlighet med följande formel:

20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000008.png

Om andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon utgör mer än 5 % av en medlemsstats fordonspark av nya personbilar som registrerats under ett år mellan 2025 och 2030, ska den medlemsstaten inte ha rätt att tillämpa multiplikatorn på 1,85 under de följande åren.

x är 15 % för 2025–2029 och 35 % från och med 2030.

DEL B. SPECIFIKA UTSLÄPPSMÅL FÖR LÄTTA NYTTOFORDON

1.  För kalenderåret 2020 ska de specifika koldioxidutsläppen för varje nytt lätt nyttofordon, för beräkningarna i denna punkt och i punkt 2, fastställas enligt följande formel:

Specifika koldioxidutsläpp = 147 + a · (M−M0)

där

M

=

Fordonets vikt i körklart skick i kilogram (kg),

M0

=

1 766,4

a

=

0,096

2.  Det specifika utsläppsmålet för en tillverkare 2020 ska beräknas som genomsnittet av de specifika koldioxidutsläpp som fastställts enligt punkt 1 för varje nytt lätt nyttofordon som registrerats under det kalenderåret och som denne tillverkat.

3.  Det specifika referensutsläppsmålet för en tillverkare under 2021 ska beräknas enligt följande:

WLTP-baserat specifikt referensutsläppsmål = 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000009.png

där

WLTPCO2 är de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen under 2020, fastställda i enlighet med bilaga XXI till förordning (EU) 2017/1151, utan att hänsyn tas till koldioxidutsläppsminskningar som uppnås genom tillämpning av artikel 11 i den här förordningen,

NEDCCO2 är de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen under 2020, fastställda i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2017/1152, utan att hänsyn tas till koldioxidutsläppsminskningar som uppnås genom tillämpning av artikel 11 i den här förordningen,

NEDC2020target är det specifika utsläppsmålet under 2020, beräknat i enlighet med punkterna 1 och 2.

4.  För kalenderåren 2021–2024 ska en tillverkares specifika utsläppsmål beräknas enligt följande:

Specifikt utsläppsmål = WLTPreference target + a [(Mø-M0) – (Mø2020 – M0,2020)]

där

WLTP reference target är det specifika referensutsläppsmålet för WLTP under 2021, beräknat i enlighet med punkt 3,

a har värdet 0,096,

Mø är den genomsnittliga vikten i körklart skick (M) för tillverkarens nya lätta nyttofordon som registrerats under det berörda året för målet, i kilogram (kg),

M0 är 1 766,4 för 2020; det värde som antas i enlighet med artikel 13.5 i förordning (EU) nr 510/2011 för åren 2021, 2022 och 2023; och det värde som antas i enlighet med artikel 14.1 b i den här förordningen för 2024,

Mø2020 är den genomsnittliga vikten i körklart skick (M) för tillverkarens nya lätta nyttofordon som registrerats under 2020, i kilogram (kg),

M0,2020 är 1 766,4.

5.  För tillverkare som har beviljats undantag med avseende på ett specifikt NEDC-baserat utsläppsmål under 2021 ska det WLTP-baserade målet som omfattas av undantag beräknas enligt följande:

Mål (med undantag)2021 = WLTPCO2 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000010.png

där

WLTPCO2 är WLTPCO2 enligt definitionen i punkt 3,

NEDCCO2 är NEDCCO2 enligt definitionen i punkt 3,

NEDC2021target är det mål med undantag för 2021 som har beviljats av kommissionen i enlighet med artikel 10.

6.  Från och med den 1 januari 2025 ska en tillverkares mål för EU:s hela fordonspark och specifika utsläppsmål beräknas enligt följande:

6.0  Mål för EU:s hela fordonspark2021

Mål för EU:s hela fordonspark2021 är genomsnittet, viktat på grundval av antalet nya lätta nyttofordon som registrerats under 2021, av de referensvärden2021 som fastställs för varje enskild tillverkare för vilken ett specifikt utsläppsmål tillämpas i enlighet med punkt 4.

Referensvärdet2021 ska för varje enskild tillverkare fastställas enligt följande:

20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000011.png

där

WLTPCO2,measured är genomsnittet, för varje tillverkare, av de uppmätta kombinerade koldioxidutsläppen för varje nytt lätt nyttofordon som registrerats under 2020, fastställda och rapporterade i enlighet med artikel 7a i genomförandeförordning (EU) 2017/1152,

NEDC2020,Fleet Target är 147 g/km,

NEDCCO2 har ett värde enligt vad som anges i punkt 3,

M2021 är den genomsnittliga vikten i körklart skick för nya lätta nyttofordon från tillverkaren som registrerats under 2021, i kilogram (kg),

M0,2021 är den genomsnittliga vikten i körklart skick, i kilogram (kg), för alla nya lätta nyttofordon som registrerats under 2021 av de tillverkare för vilka ett specifikt utsläppsmål tillämpas i enlighet med punkt 4,

a har ett värde enligt vad som anges i punkt 4.

6.1  Mål för EU:s hela fordonspark för 2025 och 2030

6.1.1  Mål för EU:s hela fordonspark för 2025–2029

Mål för EU:s hela fordonspark2025 = mål för EU:s hela fordonspark2021 · (1 − reduktionsfaktor2025)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2021 har ett värde enligt vad som anges i punkt 6.0,

reduktionsfaktor2025 är den reduktion som anges i artikel 1.4 b.

6.1.2  Mål för EU:s hela fordonspark från och med 2030

Mål för EU:s hela fordonspark2030 = mål för EU:s hela fordonspark2021 (1 − reduktionsfaktor2030)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2021 har ett värde enligt vad som anges i punkt 6.0,

reduktionsfaktor2030 är den reduktion som anges i artikel 1.5 b.

6.2  Specifika referensutsläppsmål från och med 2025

6.2.1  Specifika referensutsläppsmål för 2025–2029

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2025 + α · (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2025 fastställs i enlighet med punkt 6.1.1,

α är a2025 om den genomsnittliga provningsvikten för en tillverkares nya lätta nyttofordon är lika med eller mindre än TM0, fastställd i enlighet med artikel 14.1 d, och a2021 om den genomsnittliga provningsvikten för en tillverkares nya lätta nyttofordon är större än TM0, fastställd i enlighet med artikel 14.1 d,

där

a2025 är 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000012.png

a2021 är lutningen på den bäst approximerade räta linje som fastställs genom att den linjära minstakvadratmetoden tillämpas på provningsvikten (oberoende variabel) och de specifika koldioxidutsläppen (beroende variabel) för varje nytt lätt nyttofordon som registrerats under 2021,

average emissions2021 är genomsnittet av de specifika koldioxidutsläppen för alla nya lätta nyttofordon som registrerats under 2021 från tillverkare för vilka ett specifikt utsläppsmål beräknas i enlighet med punkt 4,

TM är den genomsnittliga provningsvikten i kilogram (kg) för alla nya lätta nyttofordon från tillverkaren som registrerats under det berörda kalenderåret,

TM0 är det värde i kilogram (kg) som fastställs i enlighet med artikel 14.1 d.

6.2.2  Specifika referensutsläppsmål från och med 2030

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2030 + α · (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark (EU fleet-wide target)2030 fastställs i enlighet med punkt 6.1.2,

α är a2030 om den genomsnittliga provningsvikten för en tillverkares nya lätta nyttofordon är lika med eller mindre än TM0, fastställd i enlighet med artikel 14.1 d, och a2021 om den genomsnittliga provningsvikten för en tillverkares nya lätta nyttofordon är större än TM0, fastställd i enlighet med artikel 14.1 d,

där

a2030 är 20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000013.png

a2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

average emissions2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM0 är enligt definitionen i punkt 6.2.1.

6.3  Specifika utsläppsmål från och med 2025

6.3.1  Specifika referensutsläppsmål för 2025 till 2029:

Specifikt utsläppsmål = (specifikt referensutsläppsmål – (øtargets – mål för EU:s hela fordonspark2025)) ZLEV-faktor (Zero/Low Emission Vehicle)

där

specifikt referensutsläppsmål är det specifika referensutsläppsmålet för tillverkaren, fastställt i enlighet med punkt 6.2.1,

øtargets är genomsnittet, viktat på grundval av antalet nya lätta nyttofordon för varje enskild tillverkare, av alla specifika referensutsläppsmål som fastställs i enlighet med punkt 6.2.1,

ZLEV-faktor (Zero/Low Emission Vehicle) är (1+y−x), såvida inte denna summa är större än 1,05 eller mindre än 1,0, i vilket fall ZLEV-faktorn ska sättas till 1,05 respektive 1,0,

där

y är andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV) i tillverkarens fordonspark av nya lätta nyttofordon, beräknat som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, vart och ett av dem räknat som ZLEVspecific i enlighet med följande formel, delat med det sammanlagda antalet nya lätta nyttofordon som registrerats under det berörda kalenderåret,

20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000014.png

x är 15 %.

6.3.2  Specifika referensutsläppsmål från och med 2030

Specifikt utsläppsmål = (specifikt referensutsläppsmål – (øtargets – mål för EU:s hela fordonspark2030)) · ZLEV-faktor (Zero/Low Emission Vehicle)

där

specifikt referensutsläppsmål är det specifika referensutsläppsmålet för tillverkaren, fastställt i enlighet med punkt 6.2.2,

øtargets är genomsnittet, viktat på grundval av antalet nya lätta nyttofordon för varje enskild tillverkare, av alla specifika referensutsläppsmål som fastställs i enlighet med punkt 6.2.2,

ZLEV-faktor (Zero/Low Emission Vehicle) är (1+y−x), såvida inte denna summa är större än 1,05 eller mindre än 1,0, i vilket fall ZLEV-faktorn ska sättas till 1,05 respektive 1,0,

där

y är andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV) i tillverkarens fordonspark av nya lätta nyttofordon, beräknat som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, vart och ett av dem räknat som ZLEVspecific i enlighet med följande formel, delat med det sammanlagda antalet nya lätta nyttofordon som registrerats under det berörda kalenderåret,

20190327-P8_TA-PROV(2019)0304_SV-p0000015.png

x är 30 %.

BILAGA II

ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING AV UTSLÄPP FRÅN NYA PERSONBILAR

DEL A – Insamling av uppgifter om nya personbilar och fastställande av övervakningsinformation om koldioxidutsläpp

1.  Medlemsstaterna ska för varje kalenderår registrera följande detaljerade uppgifter för varje ny personbil som registreras som ett M1-fordon på deras territorium:

a)  Tillverkare.

b)  Typgodkännandenummer och dess utvidgning(ar).

c)  Typ, variant och version (om tillämpligt).

d)  Fabrikat och handelsnamn.

e)  Typgodkänd fordonskategori.

f)  Det sammanlagda antalet nya registreringar.

g)  Vikt i körklart skick.

h)  De specifika koldioxidutsläppen (NEDC och WLTP).

i)  Markyta: Hjulbasen, styraxelns spårvidd och den andra axelns spårvidd.

j)  Bränsletyp och driftsätt.

k)  Slagvolym.

l)  Elenergiförbrukning.

m)  Kod för innovativ teknik eller grupp av innovativa tekniker och de minskade koldioxidutsläppen på grund av sådan teknik (NEDC och WLTP).

n)  Högsta nettoeffekt.

o)  Fordonets identifieringsnummer.

p)  WLTP-provningsvikt.

q)  Avvikelse- och kontrollfaktorer enligt punkt 3.2.8 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/1153.

r)  Registrerad fordonskategori.

s)  Identifieringsnummer för fordonsfamiljen.

t)  Elektrisk räckvidd, om tillämpligt.

Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 7 förse kommissionen med uppgifter om all information som anges i den här punkten enligt formatet i del B avsnitt 2.

2.  De detaljerade uppgifter som avses i punkt 1 ska hämtas ur intyget om överensstämmelse för den berörda personbilen. När det gäller fordon som körs på två olika bränslen (bensin/gas) och vars intyg om överensstämmelse innehåller de specifika koldioxidutsläppsvärdena för både bensin och gas, ska medlemsstaterna enbart använda det värde som uppmätts för gas.

3.  Medlemsstaterna ska för varje kalenderår fastställa följande:

a)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya personbilar som omfattas av EG-typgodkännandebestämmelser.

b)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya personbilar som godkänts enskilt.

c)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya personbilar som omfattas av nationellt typgodkännande i små serier.

DEL B – Format för dataöverföring

För varje år ska medlemsstaterna enligt följande format rapportera de uppgifter som anges i del A punkterna 1 och 3:

Avsnitt 1 – sammanställda övervakningsuppgifter

Medlemsstat(26)

 

År

 

Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya personbilar som omfattas av EG-typgodkännandebestämmelser

 

Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya personbilar som godkänts enskilt

 

Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya personbilar som omfattas av nationellt typgodkännande i små serier.

 

Avsnitt 2 – detaljerade övervakningsuppgifter – uppgifter om ett fordon

Hänvisning till punkt 1 i del A

Detaljerade uppgifter per registrerat fordon

a)

Tillverkarens namn EU-standardbenämning

Tillverkarens namn – OEM-förklaring

Tillverkarens namn i medlemsstatens register(1)

b)

Typgodkännandenummer och dess utvidgning(ar)

c)

Typ

Variant

Version

d)

Fabrikat och handelsnamn

e)

Typgodkänd fordonskategori

f)

Det sammanlagda antalet nya registreringar

g)

Vikt i körklart skick

h)

Specifika koldioxidutsläpp (blandad körning)

NEDC-värde fram till och med den 31 december 2020, med undantag för fordon som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5, i vilket fall NEDC-värdet fram till och med den 31 december 2022 ska fastställas i enlighet med artikel 5 i genomförandeförordning (EU) 2017/1153

Specifika koldioxidutsläpp (blandad körning)

WLTP-värde

i)

Hjulbas

Styraxelns spårvidd (första axeln)

Axelns spårvidd (andra axeln)

j)

Bränsletyp

Driftsätt

k)

Slagvolym (cm3)

l)

Elenergiförbrukning (Wh/km)

m)

Miljöinnovationens/miljöinnovationernas kod

Totala NEDC-koldioxidutsläppsminskningar som följer av miljöinnovationen eller miljöinnovationerna t.o.m. den 31 december 2020

Totala WLTP-koldioxidutsläppsminskningar som följer av miljöinnovationen eller miljöinnovationerna

n)

Högsta nettoeffekt

o)

Fordonets identifieringsnummer

p)

WLTP-provningsvikt

q)

Avvikelsefaktor De (om sådan finns)

Kontrollfaktor (om sådan finns)

r)

Registrerad fordonskategori

s)

Identifieringsnummer för fordonsfamiljen

t)

Elektrisk räckvidd, om tillgängligt

Anmärkningar:

(1)   I fråga om nationella typgodkännanden av små serier (NSS) eller enskilda godkännanden (IVA) ska tillverkarens namn anges i kolumnen ”Tillverkarens namn i medlemsstatens register”, medan i kolumnen ”Tillverkarens namn – EU-standardbenämning” ska ett av följande anges: ”AA-NSS” eller ”AA-IVA”.

BILAGA III

ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING AV UTSLÄPP FRÅN NYA LÄTTA NYTTOFORDON

A.  Insamling av uppgifter om nya lätta nyttofordon och fastställande av information om övervakning av koldioxidutsläpp

1.  Detaljerade uppgifter

1.1  Färdigbyggda fordon registrerade som N1

När det gäller EG-typgodkända färdigbyggda fordon registrerade som N1 ska medlemsstaterna, för varje kalenderår, registrera följande detaljerade uppgifter för varje nytt lätt nyttofordon första gången det registreras på deras territorium:

a)  Tillverkare.

b)  Typgodkännandenummer och dess utvidgning(ar).

c)  Typ, variant och version.

d)  Fabrikat.

e)  Typgodkänd fordonskategori.

f)  Registrerad fordonskategori.

g)  De specifika koldioxidutsläppen (NEDC och WLTP).

h)  Vikt i körklart skick.

i)  Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last.

j)  Markyta: Hjulbasen, styraxelns spårvidd och den andra axelns spårvidd.

k)  Bränsletyp och driftsätt.

l)  Slagvolym.

m)  Elenergiförbrukning.

n)  Kod för innovativ teknik eller grupp av innovativa tekniker och de minskade koldioxidutsläppen på grund av sådan teknik (NEDC och WLTP).

o)  Fordonets identifieringsnummer.

p)  WLTP-provningsvikt.

q)  Avvikelse- och kontrollfaktorer enligt punkt 3.2.8 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/1152.

r)  Identifieringsnummer för fordonsfamiljen, fastställt i enlighet med punkt 5.0 i bilaga XXI till förordning (EU) 2017/1151.

s)  Elektrisk räckvidd, om tillämpligt.

Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 7 förse kommissionen med uppgifter om all information som anges i den här punkten enligt formatet i del C avsnitt 2 i denna bilaga.

1.2  Fordon som godkänts etappvis och som registrerats i kategori N1

När det gäller etappvis färdigbyggda fordon registrerade som N1 ska medlemsstaterna för varje kalenderår registrera följande detaljerade uppgifter:

a)  I fråga om grundfordon (ej färdigbyggt): de uppgifter som anges i leden a–e, g, h, i, n och o i punkt 1.1, eller, i stället för de uppgifter som anges i leden h och i, den standardtilläggsvikt som ingår i typgodkännandeinformationen som anges i punkt 2.17.2 i bilaga I till direktiv 2007/46/EG.

b)  I fråga om grundfordon (färdigbyggt): de uppgifter som anges i leden a–e, g, h, i, n och o i punkt 1.1.

c)  I fråga om etappvis färdigbyggda fordon: de uppgifter som anges i leden a, f, g, h, j, k, l, m och o i punkt 1.1.

Om någon av de uppgifter som avses i första stycket punkt a och b inte kan tillhandahållas för grundfordonet ska medlemsstaten lämna uppgifter om det etappvis färdigbyggda fordonet i stället.

Det format som anges i avsnitt 2 i del C ska användas för etappvis färdigbyggda N1-fordon.

Det fordonsidentifieringsnummer som avses i punkt 1.1 o ska inte offentliggöras.

2.  Uppgifterna i punkt 1 ska hämtas från intyget om överensstämmelse. När det gäller fordon som körs på två olika bränslen (bensin/gas) och vars intyg om överensstämmelse innehåller de specifika koldioxidutsläppsvärdena för både bensin och gas, ska medlemsstaterna enbart använda det värde som uppmätts för gas.

3.  Medlemsstaterna ska för varje kalenderår fastställa följande:

a)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av EG-typgodkännandebestämmelser.

b)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av typgodkännande för etappvis byggda fordon, om uppgifterna finns.

c)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av enskilt godkännande.

d)  Det sammanlagda antalet nya registreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av nationellt typgodkännande i små serier.

B.  Metoder för att fastställa övervakningsinformation för koldioxidutsläppen från nya lätta nyttofordon

Den övervakningsinformation som medlemsstaterna är skyldiga att fastställa i enlighet med del A punkterna 1 och 3 ska fastställas enligt de metoder som anges i denna del.

1.  Antal registrerade nya lätta nyttofordon

Medlemsstaterna ska fastställa antalet nya lätta nyttofordon som registrerats på deras territorium under det berörda övervakningsåret uppdelat i fordon som omfattas av EG: s typgodkännande, enskilt godkännande och nationellt typgodkännande av små serier och, om det finns, typgodkännande för etappvis byggda fordon.

2.  Etappvis färdigbyggda fordon

När det gäller etappvis färdigbyggda fordon ska koldioxidutsläppen från det etappvis färdigbyggda fordonet tilldelas tillverkaren av grundfordonet.

För att garantera att värdena för koldioxidutsläpp, bränsleeffektivitet och vikt hos de etappvis färdigbyggda fordonen är representativa ska kommissionen, utan att lägga orimliga bördor på tillverkaren av grundfordonet, lägga fram ett förslag om ett särskilt övervakningsförfarande samt, där så är lämpligt, göra de ändringar som behövs av den relevanta lagstiftningen för typgodkännande.

Även om standardtilläggsvikt ska tas från del C i denna bilaga när det gäller beräkning av målet för 2020 i enlighet med bilaga I del B punkt 2 får, i de fall där denna vikt inte kan fastställas, vikten i körklart skick för det etappvis färdigbyggda fordonet användas för en preliminär beräkning av de specifika utsläppsmål som avses i artikel 7.4.

När grundfordonet är ett färdigbyggt fordon, ska vikten för det fordonet i körklart skick användas vid beräkning av de specifika utsläppsmålen. I de fall vikten inte kan fastställas, får vikten för det etappvis färdigbyggda fordonet i körklart skick användas vid den preliminära beräkningen av de specifika utsläppsmålen.

C.  Format för dataöverföring

För varje år ska medlemsstaterna enligt följande format rapportera de uppgifter som anges i del A punkterna 1 och 3:

Avsnitt 1 – sammanställda övervakningsuppgifter

Medlemsstat(27)

 

År

 

Det sammanlagda antalet nyregistreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av EG-typgodkännande

 

Det sammanlagda antalet nyregistreringar av nya lätta nyttofordon som godkänts enskilt

 

Det sammanlagda antalet nyregistreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av nationellt godkännande av små serier

 

Det sammanlagda antalet nyregistreringar av nya lätta nyttofordon som omfattas av typgodkännande av etappvis färdigbyggda fordon (om uppgifter finns)

 

Avsnitt 2 – detaljerade övervakningsuppgifter – uppgifter om ett fordon

Hänvisning till punkt 1.1 i del A

Detaljerade uppgifter per registrerat fordon(1)

a)

Tillverkarens namn – EU-standardbenämning(2)

Tillverkarens namn – OEM-förklaring

FÄRDIGBYGGT FORDON/GRUNDFORDON(3)

Tillverkarens namn – OEM-förklaring

ETAPPVIS FÄRDIGBYGGT FORDON(3)

Tillverkarens namn i medlemsstatens register(2)

b)

Typgodkännandenummer och dess utvidgning(ar)

c)

Typ

Variant

Version

d)

Fabrikat

e)

Typgodkänd fordonskategori

f)

Registrerad fordonskategori

g)

Specifika koldioxidutsläpp (blandad körning)

NEDC-värde fram till och med den 31 december 2020

Specifika koldioxidutsläpp (blandad körning)

WLTP-värde

h)

Vikt i körklart skick

GRUNDFORDON

Vikt i körklart skick

ETAPPVIS FÄRDIGBYGGT FORDON/FÄRDIGBYGGT FORDON

i)(4)

Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last

j)

Hjulbas

Styraxelns spårvidd (första axeln)

Axelns spårvidd (andra axeln)

k)

Bränsletyp

Driftsätt

l)

Slagvolym (cm3)

m)

Elenergiförbrukning (Wh/km)

n)

Miljöinnovationens/miljöinnovationernas kod

Totala NEDC-koldioxidutsläppsminskningar som följer av miljöinnovationen eller miljöinnovationerna fram till och med den 31 december 2020

Totala WLTP-koldioxidutsläppsminskningar som följer av miljöinnovationen eller miljöinnovationerna

o)

Fordonets identifieringsnummer

p)

WLTP-provningsvikt

q)

Avvikelsefaktor De (om sådan finns)

Kontrollfaktor (om sådan finns)

r)

Identifieringsnummer för fordonsfamiljen.

s)

Elektrisk räckvidd, om tillämpligt.

Punkt 2.17.2 i bilaga I till direktiv 2007/46/EG(5)

Standardtilläggsvikt (i förekommande fall när det gäller etappvis färdigbyggda fordon)

Anmärkningar:

(1)  Om, när det gäller etappvis färdigbyggda fordon, uppgifter inte kan tillhandahållas för grundfordonet, ska medlemsstaten som ett minimum lämna de uppgifter som specificeras i detta format för det etappvis färdigbyggda fordonet.

(2)  I fråga om nationella typgodkännanden av små serier (NSS) eller enskilda godkännanden (IVA) ska tillverkarens namn anges i kolumnen ”Tillverkarens namn i medlemsstatens register”, medan i kolumnen ”Tillverkarens namn – EU-standardbenämning” ska ett av följande anges: ”AA-NSS” eller ”AA-IVA”.

(3)  I fråga om etappvis färdigbyggda fordon ska tillverkaren av grundfordonet anges (ej färdigbyggt/färdigbyggt). Om tillverkaren av grundfordonet inte finns att tillgå, ska endast tillverkaren av det etappvis färdigbyggda fordonet anges.

(4)  I fråga om etappvis färdigbyggda fordon ska grundfordonets största tekniskt tillåtna totalvikt anges.

(5)  I fråga om etappvis färdigbyggda fordon, får grundfordonets vikt i körklart skick och största tekniskt tillåtna totalvikt ersättas av en standardtilläggsvikt som anges i informationen om typgodkännande i enlighet med punkt 2.17.2 i bilaga I till direktiv 2007/46/EG.

BILAGA IV

Upphävda förordningar med förteckningar över deras efterföljande ändringar

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009

(EUT L 140, 5.6.2009, s. 1)

 

Kommissionens förordning (EU) nr 397/2013

(EUT L 120, 1.5.2013, s. 4)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 333/2014

(EUT L 103, 5.4.2014, s. 15)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/6

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1502

(EUT L 3, 7.1.2015, s. 1)

(EUT L 221, 26.8.2017, s. 4)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/649

(EUT L 108, 27.4.2018, s. 14)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011

(EUT L 145, 31.5.2011, s. 1)

 

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012

(EUT L 72, 10.3.2012, s. 2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014

(EUT L 84, 20.3.2014, s. 38)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014

(EUT L 121, 24.4.2014, s. 1)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/748

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1499

(EUT L 113, 29.4.2017, s. 9)

(EUT L 219, 25.8.2017, s. 1)

BILAGA V

Jämförelsetabell

Förordning (EU) 443/2009

Förordning (EU) 510/2011

Denna förordning

Artikel 1, första stycket

Artikel 1.1

Artikel 1.1

Artikel 1, andra stycket

Artikel 1.2

Artikel 1.2

Artikel 1, tredje stycket

Artikel 1.3

Artikel 1.4

Artikel 1.5

Artikel 1.6

Artikel 1.7

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.2

Artikel 2.2

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 2.3

Artikel 2.3

Artikel 2.4

Artikel 2.4

Artikel 2.4

Artikel 3.1, inledningen

Artikel 3.1, inledningen

Artikel 3.1, inledningen

Artikel 3.1, leden a och b

Artikel 3.1, leden a och b

Artikel 3.1, leden a och b

Artikel 3.1, leden c, d och e

Artikel 3.1, leden c, d och e

Artikel 3.1, leden c och d

Artikel 3.1, leden f och g

Artikel 3.1, leden f och g

Artikel 3.1, led f

Artikel 3.1, led e

Artikel 3.1, led g

Artikel 3.1, led h

Artikel 3.1, led j

Artikel 3.1, led i

Artikel 3.1, led h

Artikel 3.1, led i

Artikel 3.1, led j

Artikel 3.1, leden k, l och m

 

Artikel 3.1, led k

Artikel 3.1, led n

Artikel 3.2

Artikel 3.2

Artikel 3.2

Artikel 4, första stycket

Artikel 4, första stycket

Artikel 4.1, inledningen och leden a och b

Artikel 4.1, led c

Artikel 4, andra stycket

Artikel 4.2

Artikel 4, andra stycket

Artikel 4, tredje stycket

Artikel 4.3

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 5a

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7.1

Artikel 7.1

Artikel 6.1

Artikel 7.2, leden a, b och c

Artikel 7.2, leden a, b och c

Artikel 6.2, leden a, b och c

Artikel 6.2, led d

Artikel 7.3

Artikel 7.3

Artikel 6.3

Artikel 7.4

Artikel 7.4

Artikel 6.4

Artikel 7.5

Artikel 7.5

Artikel 6.5

Artikel 7.6

Artikel 7.6

Artikel 6.6

Artikel 7.7

Artikel 7.7

Artikel 6.7

Artikel 8.1

Artikel 8.1

Artikel 7.1

Artikel 8.2

Artikel 8.2

Artikel 7.2

Artikel 8.3

Artikel 8.3

Artikel 7.3

Artikel 8.4, första och andra styckena

Artikel 8.4, första och andra styckena

Artikel 7.4, första och andra styckena

Artikel 8.4, tredje stycket

Artikel 8.4, första stycket

Artikel 7.4, tredje stycket

Artikel 8.5, första stycket

Artikel 8.5

Artikel 7.5, första stycket

Artikel 8.5, andra stycket

Artikel 8.6

Artikel 7.5, andra stycket

Artikel 8.6

Artikel 8.7

Artikel 8.7

Artikel 8.8

Artikel 7.6, första stycket

Artikel 7.6, andra stycket

Artikel 8.8

Artikel 8.9, första stycket

Artikel 8.9

Artikel 8.9, första stycket

Artikel 8.9, första stycket

Artikel 7.7

Artikel 7.8

Artikel 7.9

Artikel 7.10

Artikel 8.10

Artikel 7.11

Artikel 9.1

Artikel 9.1

Artikel 8.1

Artikel 9.2, första stycket, inledningen

Artikel 9.2, första stycket, inledningen

Artikel 8.2, första stycket, första delen

Artikel 9.2, första stycket, led a

Artikel 9.2, första stycket, led a

Artikel 9.2, första stycket, led b

Artikel 9.2, första stycket, led b

Artikel 8.2

Artikel 9.2, andra stycket

Artikel 9.2, andra stycket

Artikel 8.2, andra stycket, andra delen

Artikel 9.3

Artikel 9.3

Artikel 8.3

Artikel 9.4

Artikel 9.4

Artikel 8.4

Artikel 10.1, inledningen

Artikel 10.1, inledningen

Artikel 9.1, inledningen

Artikel 10.1, leden a, b, c, d och e

Artikel 10.1, leden a, b, c, d och e

Artikel 9.1, leden a, b, c, d och e

Artikel 9.1, led f

Artikel 10.2

Artikel 10.2

Artikel 9.2

Artikel 9.3

Artikel 11.1

Artikel 11.1

Artikel 10.1

Artikel 11.2

Artikel 11.2

Artikel 10.2

Artikel 11.3

Artikel 11.3

Artikel 10.3, första stycket

Artikel 10.3, andra stycket

Artikel 11.4, första stycket

Artikel 10.4, första stycket

Artikel 11.4, andra stycket, inledningen

Artikel 10.4, andra stycket, inledningen

Artikel 11.4, andra stycket, led a

Artikel 10.4, andra stycket, led a

Artikel 11.4, andra stycket, led b

Artikel 11.4, andra stycket, led c

Artikel 10.4, andra stycket, led b

Artikel 10.4, andra stycket, led c

Artikel 11.4, tredje och fjärde styckena

Artikel 10.4, tredje och fjärde styckena

Artikel 11.5

Artikel 11.4

Artikel 10.5

Artikel 11.6

Artikel 11.5

Artikel 10.6

Artikel 11.7

Artikel 11.6

Artikel 10.7

Artikel 11.8

Artikel 11.7

Artikel 10.8

Artikel 11.9

Artikel 11.8

Artikel 10.9

Artikel 12.1, första stycket

Artikel 12.1, första stycket

Artikel 11.1, första stycket

Artikel 12.1, andra stycket

Artikel 11.1, andra stycket

Artikel 12.1, tredje stycket

Artikel 12.1, andra stycket

Artikel 11.1, tredje stycket

Artikel 11.1, fjärde stycket

Artikel 12.2

Artikel 12.2

Artikel 11.2, inledningen, leden a, b och c och d, första delen

Artikel 11.2, led d, sista delen

Artikel 12.3

Artikel 12.3

Artikel 11.3

Artikel 12.4

Artikel 12.4

Artikel 11.4

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13.1

Artikel 13.1

Artikel 14, rubriken

Artikel 14.1, första stycket, inledningen

Artikel 13.2, första och andra styckena

Artikel 14.1 a

Artikel 13.5

Artikel 14.1 b

 

 

Artikel 14.1, c och d

Artikel 13.2, tredje stycket

Artikel 13.5

Artikel 14.2

Artikel 15.1

Artikel 15.2

Artikel 15.3

Artikel 13.2

Artikel 15.4, första delen

Artikel 13.3

Artikel 13.6, första stycket

Artikel 13.4

Artikel 15.4, andra delen

Artikel 13.4

Artikel 13.6, andra stycket

Artikel 13.5

Artikel 13.6

Artikel 13.3

Artikel 15.5

Artikel 15.6

Artikel 13.7, första stycket

Artikel 13.7, andra stycket

Artikel 13.6, tredje stycket

Artikel 13.6, fjärde stycket

Artikel 15.7

Artikel 15.8

Artikel 14.1

Artikel 14.1

Artikel 16.1

Artikel 14.2

Artikel 14.2

Artikel 16.2

Artikel 14.3

Artikel 14.3

Artikel 16.3

Artikel 14a.1

Artikel 15.3

Artikel 17.1

Artikel 14a.2

Artikel 15.1

Artikel 17.2

Artikel 14a.3

Artikel 16

Artikel 17.3

Artikel 14a.4

Artikel 15.2

Artikel 17.4

Artikel 14a.5

Artikel 17

Artikel 17.5

Artikel 15

Artikel 18

Artikel 16

Artikel 18

Artikel 19

Bilaga I

Bilaga I, del A, leden 1-5

Bilaga I, del A, led 6

Bilaga I

Bilaga I, del B, leden 1-5

Bilaga I, del B, led 6

Bilaga II, del A

Bilaga II, del A

Bilaga II, del B

Bilaga II, del C

Bilaga II, del B

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga IV

Bilaga V

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen om artikel 15

Under den översyn som föreskrivs i artikel 154 och i förekommande fall vid förslag om ändring av denna förordning kommer kommissionen att genomföra relevanta samråd i enlighet med fördragen. I detta sammanhang kommer kommissionen särskilt att samråda med Europaparlamentet och medlemsstaterna.

Som en del av denna översyn kommer kommissionen också undersöka lämpligheten av det tak på 5 % som anges i punkt 6.3 i del A i bilaga I med hänsyn till behovet av att påskynda främjandet av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i de berörda medlemsstaterna.

(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 52.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 3 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA-PROV(2018)0370).
(4) EUT C 227, 28.6.2018, s. 52.
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1).
(8) EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).
(12)Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 1).
(13) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1152 av den 2 juni 2017 om fastställande av en metod för bestämning av de nödvändiga korrelationsparametrarna för att återspegla ändringen av det föreskrivna provningsförfarandet med avseende på lätta nyttofordon och om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 644).
(14)Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1153 av den 2 juni 2017 om fastställande av en metod för bestämning av de nödvändiga korrelationsparametrarna för att återspegla ändringen av det föreskrivna provningsförfarandet och om ändring av förordning (EU) nr 1014/2010 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 679).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (EGT L 12, 18.1.2000, s. 16).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”Ramdirektiv”) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).
(17)Kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 199, 28.7.2008, s. 1).
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).
(19) EUT C 298, 23.8.2018, s. 140.
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(21)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(22)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).
(24)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).
(25)Andelen utsläppssnåla och utsläppsfria fordon i en medlemsstats park av nya personbilar år 2017 beräknas som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon som registrerats under 2017 delat med det sammanlagda antalet nya personbilar som registrerats samma år.
(26)ISO 3166 tvåbokstavskoder, med undantag för Grekland och Förenade kungariket som har koderna ’EL’ respektive ’UK’.
(27)ISO 3166 tvåbokstavskoder, med undantag för Grekland och Förenade kungariket som har koderna ’EL’ respektive ’UK’.


Minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön ***I
PDF 267kWORD 82k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön (COM(2018)0340 – C8-0218/2018 – 2018/0172(COD))
P8_TA-PROV(2019)0305A8-0317/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0340),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0218/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A8-0317/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön

P8_TC1-COD(2018)0172


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Plast är ett mycket funktionellt och relativt billigt material vilket innebär att det blir allt vanligare i vår vardag. Plast spelar en viktig roll i ekonomin och har viktiga tillämpningsområden i många branscher, men dess ökade användning i kortlivade tillämpningar som inte utformats för återanvändning eller kostnadseffektiv materialåtervinning innebär att de relaterade produktions- och konsumtionsmönstren har blivit alltmer ineffektiva och linjära. Inom ramen för handlingsplanen för den cirkulära ekonomin som fastställdes i kommissionens meddelande av den 2 december 2015 med titeln Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin konstaterade kommissionen därför i den europeiska strategin för plast som fastställdes i dess meddelande av den 16 januari 2018 med titeln En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi att den ständiga ökningen av mängden plastavfall och plastavfallsläckage i miljön, särskilt den marina miljön, måste åtgärdas om vi ska kunna uppnå en ▌ cirkulär livscykel för plast. Den europeiska strategin för plast utgör ett steg i riktning mot skapandet av en cirkulär ekonomi där konstruktion och tillverkning av plast och plastprodukter sker med full respekt för behovet av återanvändning, reparation och materialåtervinning och där mer hållbara material utvecklas och främjas. Den avsevärda negativa inverkan på miljö, hälsa, och ekonomi som vissa plastprodukter medför gör att det krävs en särskild rättslig ram för att effektivt minska dessa negativa effekter.

(2)  Genom detta direktiv främjas cirkulära strategier som prioriterar hållbara och giftfria återanvändbara produkter och återanvändningssystem framför produkter för engångsbruk, med en minskning av mängden avfall som främsta mål. Ett sådant förebyggande av avfall är det högst prioriterade steget i den avfallshierarki som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG(7). Detta direktiv kommer att bidra till uppnåendet av FN:s mål 12 för hållbar utveckling: att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, som är en del av Agenda 2030 för hållbar utveckling, antagen av FN:s generalförsamling den 25 september 2015. Genom att bevara värdet av produkter och material så länge som möjligt och generera mindre avfall kan unionens ekonomi bli mer konkurrenskraftig och motståndskraftig, samtidigt som trycket på dyrbara resurser och miljön minskar.

(3)  Marint skräp är ett globalt erkänt, gränsöverskridande och växande problem. Att minska det marina skräpet är en viktig åtgärd för att uppnå FN:s mål 14 för hållbar utveckling: att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt iför en hållbar utveckling ▌. Unionen måste bidra till att förebygga och bekämpa marint skräp och ha ambitionen att vara en global förebild. I detta sammanhang arbetar unionen tillsammans med partner i många internationella forum, t.ex. G20, G7 och FN, för att främja samordnade åtgärder och detta direktiv är en del av unionens insatser i detta avseende. För att dessa insatser ska vara effektiva är det också viktigt att export av plastavfall från unionen inte leder till en ökning av marint skräp på andra platser.

(4)  I enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (Unclos)(8), konventionen om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall av den 29 december 1971 (Londonkonventionen) och dess protokoll från 1996 (Londonprotokollet), bilaga V till den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol), Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall av den 22 mars 1989(9) och med unionens avfallslagstiftning, nämligen direktiv 2008/98/EG och Europaparlamentets och rådets 2000/59/EG(10) måste medlemsstaterna säkerställa en miljövänlig avfallshantering i syfte att förebygga och minska marint skräp från källor till havs och på land. Enligt unionens vattenlagstiftning, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(11) och 2008/56/EG(12) ska medlemsstaterna också vidta åtgärder mot marint skräp när detta hindrar uppnåendet av god miljöstatus i deras marina vatten, bland annat för att bidra till att uppnå FN:s mål 14 för hållbar utveckling.

(5)  Vid beräkningar av antalet skräpföremål på stränderna har det fastställts att 80–85 % av det marina skräpet i unionen består av plast. Av detta utgörs totalt 50 % av plastprodukter för engångsbruk och 27 % av fiskerelaterade föremål. I gruppen plastprodukter för engångsbruk ingår många olika vanligt förekommande och kortlivade konsumentprodukter som slängs bort efter att ha använts för sitt syfte en gång, som sällan återvinns och som ofta orsakar nedskräpning. En stor del av de fiskeredskap som släpps ut på marknaden samlas inte in för behandling. Plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast är därför ett särskilt allvarligt problem i samband med marint skräp, som utgör ett stort hot mot de marina ekosystemen, den biologiska mångfalden och ▌ också mot människors hälsa. De har också en skadlig inverkan på verksamheter såsom turism, fiske och sjöfart.

(6)  Korrekt avfallshantering förblir avgörande för att förebygga alla typer av skräp, inbegripet marint skräp. Unionens befintliga lagstiftning, nämligen direktiv 2008/98/EG, 2000/59/EG, 2000/60/EG och 2008/56/EG och rådets förordning (EG) nr 1224/2009(13) och policyinstrument åstadkommer en viss reglering av marint skräp. Särskilt plastavfall omfattas av unionens allmänna åtgärder och mål för avfallshantering, exempelvis materialåtervinningsmålet för förpackningsavfall av plast som fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG(14) och målet i den europeiska strategin för plast om att säkerställa att alla plastförpackningar som släpps ut på unionsmarknaden ska vara återanvändbara eller lätt återvinningsbara. Denna lagstiftning är emellertid inte tillräckligt effektiv mot marint skräp och de nationella åtgärderna för att förebygga och minska marint skräp skiljer sig åt i fråga om omfattning och ambitionsnivå. Dessutom riskerar en del av dessa åtgärder, särskilt marknadsbegränsningar av plastprodukter för engångsbruk, att leda till handelshinder och att snedvrida konkurrensen i unionen.

(7)  För att rikta in insatserna på de områden där de behövs mest bör detta direktiv endast gälla de vanligaste plastprodukter för engångsbruk som påträffas på stränder i unionen samt fiskeredskap som innehåller plast och produkter som är gjorda av oxo-nedbrytbar plast. De plastprodukter för engångsbruk som omfattas av åtgärder enligt detta direktiv beräknas utgöra omkring 86 % av de plastprodukter för engångsbruk som påträffas på stränderna i unionen räknat i antal. Dryckesbehållare i glas och metall bör inte omfattas av detta direktiv, eftersom de inte hör till de vanligaste plastprodukter för engångsbruk som påträffas på stränder i unionen.

(8)  Mikroplast omfattas inte direkt av detta direktivs tillämpningsområde, men bidrar till marint skräp, och unionen bör därför anta en övergripande strategi för detta problem. Unionen bör uppmuntra alla producenter att strikt begränsa mikroplast i sina beredningar.

(9)  Problemet med föroreningar på land och markförorening från större plastföremål och därav resulterande fragment eller mikroplast kan vara betydande, och sådan plast kan spridas i den marina miljön.

(10)  Detta direktiv har karaktären av lex specialis i förhållande till direktiv 94/62/EG och 2008/98/EG. Om dessa direktiv skulle stå i strid med det här direktivet bör det här direktivet ha företräde inom sitt tillämpningsområde. Detta är fallet när det gäller begränsningar av utsläppandet på marknaden. I synnerhet vad gäller åtgärder för minskad förbrukning, produktkrav, märkningskrav och utökat producentansvar, kompletterar det här direktivet direktiven 94/62/EG och 2008/98/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU(15).

(11)  Plastprodukter för engångsbruk kan tillverkas av många olika sorters plast. Plast definieras vanligtvis som ett polymermaterial med eller utan tillsatser. Denna definition skulle emellertid också omfatta vissa naturliga polymerer. Omodifierade naturliga polymerer i enlighet med definitionen av "inte kemiskt modifierade ämnen" i punkt 40 i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(16) bör inte omfattas av detta direktiv, eftersom de förekommer naturligt i miljön. Därför bör definitionen av polymer i artikel 3.5 i ▌ förordning (EG) nr 1907/2006 anpassas, och en separat definition införas för tillämpningen av detta direktiv. Plast som tillverkas av modifierade naturliga polymerer, eller plast som tillverkas av biobaserade, fossila eller syntetiska utgångsämnen, förekommer inte naturligt och bör därför omfattas av detta direktiv. Den anpassade definitionen av plast bör därför omfatta både polymerbaserade gummiföremål och biobaserad och biologiskt nedbrytbar plast, oavsett om de tillverkas av biomassa eller är avsedda att brytas ner biologiskt med tiden. Färger, bläck och lim bör inte omfattas av detta direktiv och sådana polymermaterial bör därför inte heller ingå i definitionen.

(12)  För att tydligt avgränsa direktivets tillämpningsområde bör begreppet ˮplastprodukt för engångsbrukˮ definieras. Definitionen bör inte omfatta plastprodukter som har utformats, konstruerats och släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som de utformades för. Plastprodukter för engångsbruk är vanligtvis avsedda att användas endast en gång eller under en kort tidsperiod innan de bortskaffas. Våta servetter för personlig hygien eller användning i hushåll bör också omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, medan våtservetter för användning i industrin bör uteslutas. För att ytterligare klargöra huruvida en produkt ska anses vara en plastprodukt för engångsbruk i enlighet med detta direktiv bör kommissionen utarbeta riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk. Exempel på livsmedelsbehållare som vid tillämpning av detta direktiv bör anses vara plastprodukter för engångsbruk är, mot bakgrund av de kriterier som fastställs i detta direktiv, snabbmatsbehållare eller lådor för måltider, smörgåsar, wraps och sallader med kall eller varm mat eller behållare för livsmedel som innehåller färska eller bearbetade livsmedel som inte kräver någon ytterligare beredning, såsom frukter, grönsaker och efterrätter. Exempel på livsmedelsbehållare som vid tillämpning av detta direktiv inte bör anses vara plastprodukter för engångsbruk är livsmedelsbehållare med torkade livsmedel eller livsmedel som säljs kalla och som kräver ytterligare beredning, behållare som innehåller livsmedel i mängder som är större än en enskild portion och enportionsbehållare för livsmedel som säljs i mer än en enhet. Exempel på dryckesbehållare som vid tillämpning av detta direktiv bör anses vara plastprodukter för engångsbruk är dryckesflaskor och kompositdryckesförpackningar som används för öl, vin, vatten, förfriskningar i flytande form, juice och nektar, snabbdrycker eller mjölk, men inte muggar, eftersom dessa utgör en separat kategori av plastprodukter för engångsbruk vid tillämpningen av detta direktiv. Eftersom dryckesbehållare i glas och metall inte hör till de vanligaste plastprodukter för engångsbruk som påträffas på stränder i unionen bör de inte omfattas av detta direktiv. Kommissionen bör emellertid, inom ramen för översynen av detta direktiv, utvärdera bland annat korkar och lock av plast som används för dryckesbehållare i glas och metall

(13)  Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av detta direktiv bör vara föremål för en eller flera åtgärder, beroende på olika faktorer, exempelvis om det finns lämpliga och mer hållbara alternativ, hur genomförbart det är att ändra konsumtionsmönstren och i vilken utsträckning de redan omfattas av befintlig unionslagstiftning.

(14)  För vissa plastprodukter för engångsbruk finns det ännu inga lättillgängliga alternativ som är lämpliga och mer hållbara. Förbrukningen av de flesta sådana plastprodukter för engångsbruk förväntas öka. För att vända denna utveckling och verka för mer hållbara lösningar bör medlemsstaterna vara skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder, till exempel genom att fastställa nationella mål för minskad förbrukning, för att uppnå en ambitiös och bestående minskning av förbrukningen av dessa produkter, dock utan att äventyra livsmedelshygienen eller livsmedelssäkerheten, god hygienisk praxis, god tillverkningssed, konsumentinformation eller spårbarhetskraven i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002(17), (EG) nr 852/2004(18) och (EG) nr 1938/2004(19) samt annan relevant lagstiftning med koppling till livsmedelssäkerhet, hygien och märkning. Medlemsstaterna bör ha den högsta möjliga ambitionsnivån för dessa åtgärder, som bör innebära att tendenserna till ökad förbrukning verkligen vänds och leda till en mätbar kvantitativ minskning. Dessa åtgärder bör beakta produkters inverkan under hela deras livscykel, även när de finns i den marina miljön, och respektera avfallshierarkin. Om medlemsstaterna beslutar att genomföra denna skyldighet genom marknadsbegränsningar bör de säkerställa att sådana begränsningar är proportionella och icke-diskriminerande. Medlemsstaterna bör uppmuntra användningen av produkter som lämpar sig för flergångsbruk och som, efter att de blivit avfall, lämpar sig för förberedelse för återanvändning och materialåtervinning.

(15)  För andra plastprodukter för engångsbruk finns det redan lämpliga och mer hållbara alternativ till överkomligt pris. För att begränsa de negativa effekterna på miljön av dessa plastprodukter för engångsbruk bör medlemsstaterna vara skyldiga att förbjuda att dessa släpps ut på ▌ marknaden. Det skulle öka användningen av de lättillgängliga och mer hållbara alternativen och främja innovativa lösningar för mer hållbara affärsmodeller, återanvändningsalternativ och ersättningsmaterial. De begränsningar för utsläppande på marknaden som införs i det här direktivet bör också omfatta produkter som är gjorda av oxo-nedbrytbar plast, eftersom denna typ av plast inte riktigt bryts ned biologiskt och därmed bidrar till mikroplastföroreningar i miljön; den är inte komposterbar, inverkar negativt på materialåtervinningen av konventionell plast och ger inte några påvisade fördelar för miljön. Med anledning av att det förekommer så mycket skräp från expanderad polystyren i den marina miljön och att det finns tillgängliga alternativ, bör även engångsbehållare för livsmedel och drycker och muggar i expanderad polystyren begränsas.

(16)  Tobaksvarufilter som innehåller plast är den näst vanligaste typen av skräp från plastprodukter för engångsbruk som påträffas på stränder i unionen. Den avsevärda miljöpåverkan som orsakas av avfall efter förbrukning av tobaksvaror med filter som innehåller plast som slängs direkt i miljön måste minskas. Innovation och produktutveckling väntas ge hållbara alternativ till filter som innehåller plast och måste påskyndas. System för utökat producentansvar för tobaksvaror bör också befrämja innovationer som leder till utvecklingen av hållbara alternativ till tobaksvarufilter som innehåller plast. Medlemsstaterna bör verka för en rad olika åtgärder för att minska nedskräpning på grund av avfall efter förbrukning av tobaksvaror med filter som innehåller plast.

(17)  Korkar och lock, som ▌ är gjorda av plast och som används för dryckesbehållare, är bland de vanligaste plastprodukter för engångsbruk som påträffas på stränder i unionen. Därför bör dryckesbehållare i form av plastprodukter för engångsbruk endast få släppas ut på marknaden om de uppfyller särskilda krav på produktutformning som betydligt minskar spridningen i miljön av korkar och lock från sådana plastbehållare. För dryckesbehållare som både är plastprodukter för engångsbruk och utgör en förpackning gäller detta krav utöver de väsentliga kraven på förpackningars sammansättning och möjligheterna till återanvändning och återvinning, inbegripet materialåtervinning, av förpackningar som fastställs i bilaga II till direktiv 94/62/EG. För att underlätta efterlevnaden av kravet på produktutformning och säkerställa en välfungerande inre marknad måste en harmoniserad standard tas fram och antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012(20), och om denna standard efterlevs bör överensstämmelse med dessa krav kunna förutsättas. Därför är utvecklingen av en harmoniserad standard av högsta prioritet för att ett effektivt genomförande av detta direktiv ska kunna säkerställas. Tillräckligt tid bör ges för att utveckla en harmoniserad standard och för att göra det möjligt för producenterna att anpassa sina produktionskedjor till genomförandet av kravet på produktutformning. För att säkerställa en cirkulär användning av plast måste man främja spridningen på marknaden av återvunnet material. Det är därför lämpligt att införa krav på att dryckesflaskor ska innehålla en minimimängd återvunnen plast.

(18)  Plastprodukter bör tillverkas med hänsyn till deras fullständiga livscykel. Konstruktionen av plastprodukter bör alltid ta hänsyn till produktens produktions- och användningsfaser och dess återanvändbarhet och återvinningsbarhet. I samband med den översyn som ska göras enligt artikel 9.5 i direktiv 94/62/EG bör kommissionen beakta de olika förpackningsmaterialens, inbegripet kompositmaterialens, relativa egenskaper på grundval av livscykelanalyser, med särskild inriktning på avfallsförebyggande och utformning för den cirkulära ekonomin.

(19)  Förekomsten av farliga kemiska ämnen i sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer bör undvikas för att skydda kvinnors hälsa. Inom ramen för begränsningsförfarandet enligt förordning (EG) nr 1907/2006 är det lämpligt att kommissionen utreder ytterligare begränsningar av sådana ämnen.

(20)  Vissa plastprodukter för engångsbruk hamnar i miljön till följd av olämpligt bortskaffande via avloppssystem eller annat olämpligt utsläppande i miljön. Bortskaffande via avloppssystem kan dessutom orsaka stora ekonomiska skador på avloppsnätet genom att pumpar täpps till och rörledningar blockeras. För dessa produkter råder det ofta stor brist på information om produkternas materialegenskaper eller om hur avfallet lämpligen bör bortskaffas. Därför bör märkningskrav gälla för plastprodukter för engångsbruk som ofta bortskaffas via avloppssystem eller på annat olämpligt sätt. Märkningen bör informera konsumenterna om lämpliga avfallshanteringsalternativ för produkten eller bortskaffandemetoder som bör undvikas för produkten i fråga i linje med avfallshierarkin och ▌ om förekomsten av plast i produkten och resulterande negativ miljöpåverkan från nedskräpning eller andra olämpliga metoder för bortskaffande av produkten. Märkningen bör, beroende på vad som är lämpligt, antingen appliceras på produktens förpackning eller direkt på själva produkten. Kommissionen bör ges befogenhet att införa ▌harmoniserade specifikationer för märkningen och bör samtidigt vid behov testa hur representativa konsumentgrupper uppfattar den föreslagna märkningen för att säkerställa att den är effektiv och lättförståelig. Märkningskrav tillämpas redan för fiskeredskap i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009.

(21)  När det gäller plastprodukter för engångsbruk för vilka det inte finns några lättillgängliga, lämpliga och mer hållbara alternativ bör medlemsstaterna, i enlighet med principen att förorenaren betalar, också införa system för utökat producentansvar för att täcka de nödvändiga kostnaderna för avfallshantering och uppstädning av skräp samt kostnaderna för medvetandehöjande åtgärder för att förebygga och minska sådant skräp. Dessa kostnader bör inte överstiga de kostnader som krävs för att tillhandahålla dessa tjänster på ett kostnadseffektivt sätt och bör fastställas klart och tydligt mellan de berörda aktörerna.

(22)  I direktiv 2008/98/EG fastställs allmänna minimikrav för system för utökat producentansvar. Dessa krav bör även gälla för de system för utökat producentansvar som inrättas genom detta direktiv, oavsett om de genomförs genom en lagstiftningsakt eller genom avtal enligt detta direktiv. Huruvida vissa av dessa krav är relevanta beror på produktens egenskaper. Separat insamling är inte nödvändig för att säkerställa en korrekt behandling i linje med avfallshierarkin för tobaksvaror med filter som innehåller plast, våtservetter och ballonger. Därför bör det inte vara obligatoriskt att inrätta separat insamling av dessa produkter. Detta direktiv bör innehålla ▌ ytterligare krav på utökat producentansvar utöver vad som föreskrivs i direktiv 2008/98/EG, exempelvis ett krav på att producenter av vissa plastprodukter för engångsbruk ska stå för kostnaderna för uppstädning av skräp. Dessa kostnader bör också omfatta kostnader för inrättande av särskild infrastruktur för insamling av avfall efter förbrukning av tobaksvaror, däribland lämpliga avfallsbehållare på platser där nedskräpning vanligtvis sker. Metoden för att beräkna kostnaderna för uppstädning av skräp bör beakta proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna bör kunna fastställa ekonomiska bidrag för kostnader i samband med uppstädning av skräp genom att fastställa lämpliga fleråriga fasta belopp i syfte att minimera de administrativa kostnaderna.

(23)  Den stora procentandel plast från ▌kasserade fiskeredskap, inbegripet övergivna och förlorade fiskeredskap, som ingår i det marina skräpet tyder på att de befintliga lagstiftningskraven i förordning (EG) nr 1224/2009, direktiv 2000/59/EG och direktiv 2008/98/EG inte ger tillräckliga incitament för att ta med sådana fiskeredskap tillbaka till hamn för insamling och behandling. Systemet med indirekta avgifter som inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/…(21)(22) utgör ett system för att ta bort incitamentet för fartyg att dumpa sitt avfall till havs och garanterar rätten till inlämning. Detta system bör emellertid kompletteras med ytterligare finansiella incitament för fiskare att ta med sig sina uttjänta fiskeredskap tillbaka till hamn för att undvika en eventuell ökning av den indirekta avfallsavgiften. Eftersom det finns goda möjligheter att återvinna plastkomponenter i fiskeredskap bör medlemsstaterna, i enlighet med principen att förorenaren betalar, införa utökat producentansvar för fiskeredskap och delar av fiskeredskap som innehåller plast i syfte att säkerställa separat insamling av uttjänta fiskeredskap och finansiering av en miljövänlig avfallshantering av sådana uttjänta fiskeredskap, särskilt materialåtervinning.

(24)  Inom ramen för ett utökat producentansvar för fiskeredskap som innehåller plast bör medlemsstaterna, i linje med rapporteringsskyldigheten i detta direktiv, övervaka och bedöma fiskeredskap som innehåller plast.

(25)  Allt marint skräp som innehåller plast utgör visserligen ett hot mot miljön och människors hälsa och bör åtgärdas, men proportionaliteten bör också beaktas. Därför bör yrkesfiskarna själva och småskaliga producenter av fiskeredskap som innehåller plast inte betraktas som producenter och bör inte ansvara för att uppfylla de skyldigheter som producenter har i samband med det utökade producentansvaret.

(26)  Ekonomiska och andra incitament för att stödja hållbara konsumentval och främja ett ansvarsfullt konsumentbeteende kan utgöra ett effektivt verktyg för att uppnå målen för detta direktiv.

(27)  Dryckesflaskor som är plastprodukter för engångsbruk är bland de vanligaste föremålen som utgör marint skräp på unionens stränder. Det beror på ineffektiva system för separat insamling och lågt deltagande av konsumenter i dessa system. Effektivare system för separat insamling måste främjas. Därför bör ett minimimål för separat insamling fastställas för dryckesflaskor som är plastprodukter för engångsbruk. Skyldigheten att samla in avfall separat kräver att avfallet hålls åtskilt efter typ och karaktär, men det bör vara möjligt att samla in vissa typer av avfall tillsammans under förutsättning att detta inte hindrar en högkvalitativ materialåtervinning i linje med avfallshierarkin, i enlighet med artikel 10.2 och 10.3 a i direktiv 2008/98/EG. Fastställandet av det separata insamlingsmålet bör utgå från mängden plastdryckesflaskor för engångsbruk som släpps ut på marknaden i en medlemsstat eller alternativt från mängden plastdryckesflaskor för engångsbruk i form av avfall som genereras i en medlemsstat. Vid beräkning av vikten av det avfall som genereras i en medlemsstat bör vederbörlig hänsyn tas till alla plastdryckesflaskor för engångsbruk i form av genererat avfall, även sådana som leder till nedskräpning istället för att samlas in genom avfallsinsamlingssystem. Medlemsstaterna bör kunna uppnå detta minimimål genom att fastställa mål för separat insamling för dryckesflaskor som är plastprodukter för engångsbruk inom sina system för utökat producentansvar, genom att inrätta pantsystem eller genom någon annan åtgärd som de anser lämplig. Det kommer att få en direkt positiv inverkan på insamlingsgraden, kvaliteten på det insamlade materialet och kvaliteten på det återvunna materialet, vilket skapar möjligheter för materialåtervinningssektorn och marknaden för återvunnet material. Det utgör ett stöd för att uppnå de mål för materialåtervinning av förpackningsavfall som fastställs i direktiv 94/62/EG.

(28)  I syfte att förebygga nedskräpning och andra olämpliga former av bortskaffande av avfall som leder till marint skräp som innehåller plast, måste konsumenter av plastprodukter för engångsbruk och användare av fiskeredskap som innehåller plast ges tillräcklig information om tillgängligheten av återanvändningsalternativ och återanvändningssystem, de lämpligaste avfallshanteringsalternativen eller vilka bortskaffandesätt som bör undvikas, bästa praxis för sund avfallshantering, miljöpåverkan genom olämpligt bortskaffande samt om plastinnehållet i vissa plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap och hur olämpligt bortskaffande av avfall påverkar avloppsnätet. Medlemsstaterna bör därför åläggas att vidta medvetandehöjande åtgärder som garanterar att sådan information lämnas till dessa konsumenter och användare. Informationen bör inte innehålla något marknadsföringsinnehåll som uppmanar till användning av plastprodukter för engångsbruk. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att välja vilka åtgärder som är lämpligast beroende på produktens eller dess användnings karaktär. Producenter av plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast bör täcka kostnaderna för de medvetandehöjande åtgärderna, som en del av det utökade producentansvaret.

(29)  Detta direktivs syfte är att skydda miljön och människors hälsa. Europeiska unionens domstol har vid flera tillfällen erinrat om att det vore oförenligt med den bindande karaktär som tillkommer direktiv enligt artikel 288 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att i princip utesluta enskilda från möjligheten att åberopa de skyldigheter som följer av direktiven. Detta gäller särskilt när det är fråga om ett direktiv vars syfte är att förebygga och minska vissa plastprodukters inverkan på vattenmiljön.

(30)  Det är viktigt att övervaka nivåerna av marint skräp i unionen för att kunna bedöma genomförandet av detta direktiv. I enlighet med direktiv 2008/56/EG är medlemsstaterna skyldiga att regelbundet övervaka egenskaperna hos och mängderna av marint skräp, inbegripet marint plastskräp. Dessa övervakningsdata överlämnas också till kommissionen.

(31)  Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv och bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(32)  I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(23) bör kommissionen utvärdera detta direktiv. Denna utvärdering bör bygga på erfarenheter från genomförandet och data som samlats in under genomförandet av detta direktiv samt data som samlats in enligt direktiv 2008/56/EG och 2008/98/EG. Utvärderingen bör ligga till grund för en bedömning av eventuella ytterligare åtgärder, inbegripet fastställandet av minskningsmål i hela unionen för 2030 och därefter, och av huruvida bilagan med en förteckning över plastprodukter för engångsbruk behöver ses över, mot bakgrund av övervakningen av marint skräp i unionen, samt av om tillämpningsområdet för det här direktivet kan utvidgas till andra produkter för engångsbruk.

(33)  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i fråga om den metod som används för att beräkna och verifiera årsförbrukningen av de plastprodukter för engångsbruk för vilka mål om minskad förbrukning har fastställts, reglerna för att beräkna och verifiera hur minimimålen för återvunnet innehåll för plastdryckesflaskor för engångsbruk har uppnåtts, specifikationerna för den märkning som ska anbringas på vissa plastprodukter för engångsbruk, den metod som används för att beräkna och verifiera insamlingsmålen för plastprodukter för engångsbruk för vilka mål för separat insamling har fastställts samt formatet för rapporteringen av uppgifter om genomförandet av detta direktiv. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(24).

(34)  Det är lämpligt att låta medlemsstaterna välja att genomföra vissa bestämmelser i detta direktiv genom avtal mellan behöriga myndigheter och berörda ekonomiska sektorer, förutsatt att vissa krav är uppfyllda.

(35)  Bekämpning av nedskräpning är en gemensam insats för behöriga myndigheter, producenter och konsumenter. Offentliga myndigheter, däribland unionens institutioner, bör föregå med gott exempel.

(36)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förebygga och minska inverkan på miljön och på människors hälsa från vissa plastprodukter för engångsbruk, produkter som är gjorda av oxo-nedbrytbar plast och fiskeredskap som innehåller plast samt att underlätta övergången till en cirkulär ekonomi, inbegripet att främja innovativa och hållbara affärsmodeller, produkter och material och därigenom bidra till den inre marknadens goda funktion, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Detta direktivs syfte är att förebygga och minska vissa plastprodukters inverkan på miljön, särskilt vattenmiljön, och på människors hälsa samt att främja övergången till en cirkulär ekonomi med innovativa och hållbara affärsmodeller, produkter och material och därigenom bidra till den inre marknadens goda funktion.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv gäller de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i bilagan, produkter som är gjorda av oxo-nedbrytbar plast samt fiskeredskap som innehåller plast.

2.  Om detta direktiv står i strid med direktiv 94/62/EG eller 2008/98/EG ska det här direktivet ha företräde.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.  plast: ett material bestående av en polymer enligt definitionen i artikel 3.5 i förordning (EG) nr 1907/2006 till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till och som kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter, med undantag för naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg,

2.  plastprodukt för engångsbruk: en produkt som helt eller delvis består av plast och som inte har utformats, konstruerats eller släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att sändas tillbaka till en producent för att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som den utformades för,

3.  oxo-nedbrytbar plast: plastmaterial som innehåller tillsatser som genom oxidation gör att plastmaterialet fragmenteras till mikrofragment eller bryts ned kemiskt,

4.  fiskeredskap: alla föremål eller redskap som används inom fiske eller vattenbruk för att lokalisera, fånga eller föda upp marina biologiska resurser eller som flyter på havsytan och används i syfte att dra till sig och fånga eller föda upp sådana marina biologiska resurser,

5.  uttjänta fiskeredskap: alla fiskeredskap som omfattas av definitionen av avfall i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG, inbegripet alla separata komponenter, ämnen eller material som var en del av eller var fästa vid ett sådant fiskeredskap när detta kasserades, inbegripet om det övergavs eller förlorades,

6.  utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet av en produkt på ▌marknaden i en medlemsstat,

7.  tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på marknaden i en medlemsstat i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis,

8.  harmoniserad standard: harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012,

9.  avfall: avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG,

10.  system för utökat producentansvar: system för utökat producentansvar enligt definitionen i artikel 3.21 i direktiv 2008/98/EG,

11.  producent:

i)  alla fysiska och juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat och som, oavsett försäljningsmetod, inbegripet genom distansavtal enligt definitionen i artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU(25), yrkesmässigt tillverkar, fyller, säljer eller importerar och på den medlemsstatens marknad släpper ut plastprodukter för engångsbruk, fyllda plastprodukter för engångsbruk eller fiskeredskap som innehåller plast, utom personer som bedriver fiskeverksamhet enligt definitionen i artikel 4.28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013(26), eller

ii)  alla fysiska och juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat eller i ett tredjeland och som genom distansavtal enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2011/83/EU yrkesmässigt direkt till privata hushåll eller till andra användare än privata hushåll i en annan medlemsstat säljer plastprodukter för engångsbruk, fyllda plastprodukter för engångsbruk eller fiskeredskap som innehåller plast, utom personer som bedriver fiskeverksamhet enligt definitionen i artikel 4.28 i förordning (EU) nr 1380/2013,

12.  insamling: insamling enligt definitionen i artikel 3.10 i direktiv 2008/98/EG,

13.  separat insamling: separat insamling enligt definitionen i artikel 3.11 i direktiv 2008/98/EG,

14.  behandling: behandling enligt definitionen i artikel 3.14 i direktiv 2008/98/EG,

15.  förpackningar: förpackningar enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 94/62/EG,

16.  biologiskt nedbrytbar plast: plast som kan genomgå fysisk, biologisk nedbrytning, så att den till slut omvandlas till koldioxid, biomassa och vatten, och som i enlighet med europeiska standarder för förpackningar kan återvinnas genom kompostering och anaerob nedbrytning,

17.  mottagningsanordningar i hamn: mottagningsanordningar i hamn enligt definitionen i artikel 2 e i direktiv 2000/59/EG.

18.  tobaksvaror: tobaksvaror enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv 2014/40/EU.

Artikel 4

Minskad förbrukning

1.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att på ett ambitiöst och bestående sätt minska förbrukningen av de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan i överensstämmelse med de övergripande målen för unionens avfallspolitik, i synnerhet förebyggande av avfall, och därigenom på ett påtagligt sätt vända trenden av en ökande förbrukning. Dessa åtgärder ska leda till en mätbar kvantitativ minskning av förbrukningen av de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan på medlemsstatens territorium senast 2026, jämfört med 2022.

Senast den … [två år efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska medlemsstaterna redogöra för de åtgärder de har antagit i enlighet med första stycket och anmäla denna redogörelse till kommissionen samt göra den tillgänglig för allmänheten. Medlemsstaterna ska integrera de åtgärder som anges i denna redogörelse i de planer eller program som avses i artikel 11 i samband med nästföljande uppdatering av dessa planer eller program i enlighet med de relevanta unionsrättsakter som är tillämpliga på dessa planer eller program, eller i andra program som utarbetas särskilt för detta ändamål.

Åtgärderna kan omfatta nationella mål för minskad förbrukning, åtgärder som säkerställer att återanvändbara alternativ till de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan tillhandahålls slutkonsumenterna vid försäljningsstället, ekonomiska instrument såsom instrument som säkerställer att plastprodukter för engångsbruk inte erbjuds slutkonsumenterna kostnadsfritt vid försäljningsstället samt de avtal som avses i artikel 17.3. Medlemsstaterna får genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG införa begränsningar i fråga om utsläppande på marknaden i syfte att förhindra att sådana produkter leder till nedskräpning genom att säkerställa att de ersätts med alternativ som kan återanvändas eller som inte innehåller plast. Dessa åtgärder får variera beroende på miljöpåverkan av dessa plastprodukter för engångsbruk under deras livscykel, inbegripet när de leder till nedskräpning.

De åtgärder som antas i enlighet med denna punkt ska vara proportionerliga och icke-diskriminerande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(27) om så krävs enligt det direktivet.

Varje medlemsstat ska, i syfte att uppfylla kraven i första stycket i denna punkt, övervaka de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan och som släpps ut på marknaden samt de minskningsåtgärder som vidtas, och rapportera om de framsteg som görs till kommissionen i enlighet med punkt 2 i denna artikel och artikel 13.1, så att bindande kvantitativa mål på unionsnivå för förbrukningsminskningen ska kunna upprättas.

2.  Senast den … [18 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen anta en genomförandeakt vari metoden för beräkning och verifiering av den ambitiösa och bestående minskning av förbrukningen av plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan fastställs. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 5

Begränsningar av utsläppande på marknaden

Medlemsstaterna ska förbjuda utsläppande på marknaden av de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del B i bilagan samt av produkter gjorda av oxo-nedbrytbar plast.

Artikel 6

Produktkrav

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del C i bilagan och som har korkar och lock ▌gjorda av plast får släppas ut på marknaden endast om korkarna och locken förblir fästa vid behållaren under produktens tilltänkta användningsfas.

2.  Vid tillämpningen av denna artikel ska metallkapsyler och metallock med plastförsegling inte anses vara gjorda av plast.

3.  Senast den … [tre månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen begära att de europeiska standardiseringsorganisationerna tar fram harmoniserade standarder med avseende på det krav som avses i punkt 1. I dessa standarder ska hänsyn i synnerhet tas till behovet av att säkerställa den nödvändiga styrkan, tillförlitligheten och säkerheten i förslutningar för dryckesbehållare, inbegripet för kolsyrade drycker.

4.  Från det datum då hänvisningar till de harmoniserade standarder som avses i punkt 3 offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning ska de plastprodukter för engångsbruk som avses i punkt 1 och som överensstämmer med dessa standarder eller delar av dessa förutsättas överensstämma med det krav som fastställs i punkt 1.

5.  Vad gäller dryckesflaskor som förtecknas i del F i bilagan ska varje medlemsstat säkerställa att

a)  dryckesflaskor som förtecknas i del F i bilagan som är tillverkade av polyetentereftalat som huvudsaklig komponent (”PET-flaskor”) från och med 2025 innehåller minst 25 % återvunnen plast, beräknat som ett genomsnitt för alla PET-flaskor som släpps ut på marknaden på den medlemsstatens territorium, och

b)  dryckesflaskor som förtecknas i del F i bilagan från och med 2030 innehåller minst 30 % återvunnen plast, beräknat som ett genomsnitt för alla sådana dryckesflaskor som släpps ut på marknaden på den medlemsstatens territorium.

Senast den 1 januari 2022 ska kommissionen anta genomförandeakter vari reglerna för beräkning och verifiering av det mål som anges i första stycket i denna punkt fastställs. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 7

Märkningskrav

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att varje plastprodukt för engångsbruk som förtecknas i del D i bilagan och som släpps ut på marknaden bär en framträdande, lättläslig och outplånlig märkning på sin förpackning eller på själva produkten som informerar konsumenterna om ▌ följande:

a)  Lämpliga avfallshanteringsalternativ för produkten eller bortskaffandesätt för produkten i fråga som bör undvikas, i linje med avfallshierarkin.

b)  Förekomsten av plast i produkten och den resulterande negativa miljöpåverkan från nedskräpning eller annat olämpligt bortskaffande av produkterna.

De harmoniserade specifikationerna för märkning ska fastställas av kommissionen i enlighet med punkt 2.

2.  Senast den … [tolv månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen anta en genomförandeakt som fastställer de harmoniserade specifikationerna för den märkning som avses i punkt 1 och som

a)  föreskriver att märkningen av plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i punkterna 1, 2 och 3 i del D i bilagan ska placeras på dessa produkters konsumentförpackningar och gruppförpackningar; om flera försäljningsenheter förs samman i en grupp på försäljningsstället ska varje försäljningsenhet vara försedd med en märkning på sin förpackning; märkningen krävs inte för förpackningar med en yta på mindre än 10 cm²,

b)  föreskriver att märkningen av plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i punkt 4 i del D i bilagan ska placeras på själva produkten, och

c)  beaktar befintliga frivilliga branschstrategier och tar särskild hänsyn till behovet av att undvika information som är vilseledande för konsumenten.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

3.  De bestämmelser i denna artikel som berör tobaksvaror tillkommer utöver de som fastställs i direktiv 2014/40/EU.

Artikel 8

Utökat producentansvar

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att system för utökat producentansvar införs för alla plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E i bilagan och som släpps ut på medlemsstatens marknad i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG.

2.  ▌ Medlemsstaterna ska säkerställa att producenterna av de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt I i bilagan till detta direktiv täcker kostnaderna i enlighet med bestämmelserna om utökat producentansvar i direktiven 2008/98/EG och 94/62/EG och, om så inte redan är fallet, täcka följande kostnader:

a)  Kostnaderna för medvetandehöjande åtgärder i enlighet med artikel 10 i detta direktiv med avseende på dessa produkter.

b)  Kostnaderna för insamlingen av avfall från dessa produkter som slängs i offentliga system för insamling, inbegripet infrastruktur och drift av denna samt påföljande transport och behandling av avfallet.

c)  Kostnaderna för att städa upp och därefter transportera och behandla skräp från dessa produkter.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att producenterna av de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitten II och III i bilagan täcker åtminstone följande kostnader:

a)  Kostnaderna för medvetandehöjande åtgärder i enlighet med artikel 10 med avseende på dessa produkter.

b)  Kostnaderna för att städa upp och därefter transportera och behandla avfallet från dessa produkter.

c)  Kostnaderna för insamling och rapportering av uppgifter i enlighet med artikel 8a.1 c i direktiv 2008/98/EG.

Vad avser de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt III i bilagan till detta direktiv ska medlemsstaterna se till att producenterna dessutom täcker kostnaderna för insamlingen av avfall från dessa produkter som slängs i offentliga system för insamling, inbegripet infrastruktur och drift av denna samt påföljande transport och behandling av avfallet. Kostnaderna får inbegripa inrättandet av särskild infrastruktur för insamling av avfall från dessa produkter, däribland lämpliga avfallsbehållare på platser där nedskräpning vanligtvis sker.

4.  De kostnader som ska täckas och som avses i punkterna 2 och 3 får inte överstiga de kostnader som är nödvändiga för att tillhandahålla de tjänster som avses i dessa punkter på ett kostnadseffektivt sätt och ska fastställas klart och tydligt mellan berörda aktörer. Kostnaderna för uppstädning av skräp ska begränsas till verksamhet som bedrivs av offentliga myndigheter eller på deras vägnar. Beräkningsmetoden ska utarbetas på ett sätt som gör det möjligt att fastställa kostnaderna för uppstädning av skräp på ett proportionellt sätt. Medlemsstaterna får fastställa ekonomiska bidrag för kostnaderna för uppstädning av skräp genom att fastställa lämpliga fleråriga fasta belopp i syfte att minimera de administrativa kostnaderna.

Kommissionen ska, i samråd med medlemsstaterna, offentliggöra riktlinjer avseende de kostnader för uppstädning av skräp som avses i punkterna 2 och 3.

5.  Medlemsstaterna ska fastställa tydliga roller och ansvarsområden för alla berörda inblandade aktörer.

Vad beträffar förpackningar ska rollerna och ansvarsområdena fastställas i linje med direktiv 94/62/EG.

6.  Varje medlemsstat ska ge tillverkare och som är etablerade i en annan medlemsstat och släpper ut produkter på dess territorium, möjlighet att utse en juridisk eller fysisk person som är etablerad på dess territorium till behörigt ombud som ska ansvara för att producentens skyldigheter inom system för utökat producentansvar fullgörs på dess territorium.

7.  Varje medlemsstat ska säkerställa att en producent som är etablerad på dess territorium och som säljer plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E i bilagan och fiskeredskap som innehåller plast i en annan medlemsstat där denne inte är etablerad utser ett behörigt ombud i den andra medlemsstaten. Det behöriga ombudet ska vara den person som ansvarar för att fullgöra producentens skyldigheter enligt detta direktiv på den andra medlemsstatens territorium.

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att system för utökat producentansvar införs för fiskeredskap som innehåller plast och som släpps ut på ▌ medlemsstatens marknad i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG.

Medlemsstater som har marina vatten enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/56/EG ska fastställa en nationell årlig lägsta nivå för insamling av uttjänta fiskeredskap som innehåller plast för materialåtervinning.

Medlemsstaterna ska övervaka fiskeredskap som innehåller plast och som släpps ut på deras marknader samt insamlade uttjänta fiskeredskap som innehåller plast och rapportera till kommissionen i enlighet med artikel 13.1 i detta direktiv med sikte på fastställandet av bindande kvantitativa unionsmål för insamling.

9.  När det gäller de system för utökat producentansvar som införs i enlighet med punkt 8 i denna artikel ska medlemsstaterna säkerställa att producenter av fiskeredskap som innehåller plast ska täcka kostnaderna för den separata insamlingen av uttjänta fiskeredskap som innehåller plast och som har lämnats in till lämpliga mottagningsanordningar i hamn i enlighet med direktiv (EU) 2019/…(28) eller till andra likvärdiga insamlingssystem som inte omfattas av det direktivet samt kostnaderna för efterföljande transport och behandling av avfallet. Producenterna ska också täcka kostnaderna för de medvetandehöjande åtgärder som avses i artikel 10 för fiskeredskap som innehåller plast.

De krav som fastställs i denna punkt ska komplettera de krav som är tillämpliga på avfall från fiskefartyg som ingår i unionslagstiftningen om mottagningsanordningar i hamn.

Utan att det påverkar tillämpningen av de tekniska åtgärder som anges i rådets förordning (EG) nr 850/98(29) ska kommissionen ålägga europeiska standardiseringsorganisationer att ta fram harmoniserade standarder avseende fiskeredskapens cirkulära utformning, i syfte att uppmuntra förberedelse för återanvändning och underlätta materialåtervinning av uttjänta redskap.

Artikel 9

Separat insamling

1.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa separat insamling, i materialåtervinningssyfte,

a)  senast 2025, av avfall i form av plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del F i bilagan motsvarande 77 % av sådana plastprodukter för engångsbruk som släpps ut på marknaden under ett visst år räknat i vikt,

b)  senast 2029, av avfall i form av plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del F i bilagan motsvarande 90 % av sådana plastprodukter för engångsbruk som släpps ut på marknaden under ett visst år räknat i vikt.

Mängden plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del F i bilagan och som släpps ut på marknaden i en medlemsstat får antas vara lika med mängden avfall från sådana produkter, inbegripet som skräp, i den medlemsstaten under samma år.

För att uppnå detta mål får medlemsstaterna bland annat

a)  införa pantsystem,

b)  fastställa mål för separat insamling för relevanta system för utökat producentansvar.

Bestämmelserna i första stycket ska inte påverka tillämpningen av artikel 10.3 a i direktiv 2008/98/EG.

2.  Kommissionen ska underlätta utbytet mellan medlemsstaterna av information och bästa praxis om lämpliga åtgärder som syftar till att uppnå målen som fastställs i punkt 1, bland annat vad gäller pantsystem. Kommissionen ska offentliggöra resultaten av utbytet av information och bästa praxis.

3.  Senast den … [tolv månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen anta en genomförandeakt vari metoderna för beräkningen och verifieringen av målen för separat insamling som fastställs i punkt 1 i denna artikel ska fastställas. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 10

Medvetandehöjande åtgärder

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att informera konsumenterna och uppmuntra till ett ansvarsfullt beteende hos dem för att uppnå en minskning av skräp från produkter som omfattas av detta direktiv samt vidta åtgärder för att informera konsumenter av de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del G i bilagan och användare av fiskeredskap som innehåller plast om följande:

a)  Tillgängligheten vad gäller återanvändbara alternativ, återanvändningssystem och avfallshanteringsalternativ för dessa plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast samt bästa praxis för sund avfallshantering som utförs i enlighet med artikel 13 i direktiv 2008/98/EG.

b)  Inverkan på miljön, i synnerhet den marina miljön, genom nedskräpning och annat olämpligt bortskaffande av dessa plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast.

c)  Effekterna av olämpligt bortskaffande av dessa plastprodukter för engångsbruk på avloppsnätet.

Artikel 11

Samordning av åtgärder

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.1 första stycket i detta direktiv ska varje medlemsstat säkerställa att de åtgärder som vidtas för att införliva och genomföra detta direktiv utgör en integrerad del av och är förenliga med dess program och åtgärder som fastställts i enlighet med artikel 13 i direktiv 2008/56/EG för de medlemsstater som har marina vatten, de åtgärdsprogram som fastställts i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60/EG, de avfallsplaner och avfallsförebyggande program som fastställts i enlighet med artiklarna 28 och 29 i direktiv 2008/98/EG samt de mottagnings- och hanteringsplaner för avfall som fastställts enligt direktiv (EU) 2019/…(30).

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att införliva och genomföra artiklarna 4–9 i detta direktiv ska vara förenliga med unionens livsmedelslagstiftning i syfte att säkerställa att livsmedelshygienen och livsmedelssäkerheten inte äventyras. Medlemsstaterna ska uppmuntra till användning av hållbara alternativ till plast för engångsbruk där så är möjligt för material avsett att komma i kontakt med livsmedel.

Artikel 12

Specifikationer och riktlinjer för plastprodukter för engångsbruk

När det gäller att avgöra om en livsmedelsbehållare ska anses vara en plastprodukt för engångsbruk vid tillämpningen av detta direktiv spelar, förutom de kriterier i bilagan som rör livsmedelsbehållare, även sannolikheten för att den ska bli skräp på grund av behållarens volym eller storlek, i synnerhet vad gäller enportionsbehållare, en avgörande roll.

Senast den … [ett år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen i samråd med medlemsstaterna offentliggöra riktlinjer som även ska innehålla exempel på vad som ska anses vara en plastprodukt för engångsbruk i enlighet med detta direktiv, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 13

Informationssystem och rapportering

1.  Medlemsstaterna ska för varje kalenderår rapportera följande till kommissionen:

a)  Uppgifter om de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan och som har släppts ut på ▌ marknaden i den aktuella medlemsstaten varje år, för att påvisa förbrukningsminskningen i enlighet med artikel 4.1.

b)  Information om de åtgärder som vidtagits av medlemsstaten vid tillämpningen av artikel 4.1.

c)  Uppgifter om de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del F i bilagan och som har samlats in separat i medlemsstaten varje år, för att påvisa att målen för separat insamling i enlighet med artikel 9.1 har uppnåtts.

d)  Uppgifter om fiskeredskap som innehåller plast och som har släppts ut på marknaden, och om uttjänta fiskeredskap som har samlats in i medlemsstaten varje år.

e)  Information om återvunnet innehåll i dryckesflaskor som förtecknas i del C i bilagan, för att påvisa att målen som fastställs i artikel 6.5 har uppnåtts.

f)  Uppgifter om avfall efter förbrukning av plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt III i bilagan som har samlats in i enlighet med artikel 8.3.

Medlemsstaterna ska rapportera uppgifterna elektroniskt inom 18 månader från och med slutet av det rapporteringsår då uppgifterna samlades in. Uppgifterna ska rapporteras i det format som fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 4 i denna artikel.

Den första rapporteringsperioden ska vara kalenderåret 2022, med undantag för punkt 1 e och f i första stycket, för vilka den första rapporteringsperioden ska vara kalenderåret 2023.

2.  De uppgifter som rapporteras av medlemsstaterna i enlighet med denna artikel ska åtföljas av en kvalitetskontrollrapport. Uppgifterna ska rapporteras i det format som fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 4.

3.  Kommissionen ska granska de uppgifter och den information som rapporteras i enlighet med denna artikel och offentliggöra en rapport om resultatet av granskningen. Rapporten ska innehålla en bedömning av hur insamlingen av uppgifter och information är organiserad, av de uppgifts- och informationskällor och metoder som används i medlemsstaterna samt av uppgifternas och informationens fullständighet, tillförlitlighet, aktualitet och samstämmighet. Bedömningen får innefatta särskilda rekommendationer om förbättringar. Rapporten ska sammanställas efter medlemsstaternas första rapportering av uppgifter och därefter med de intervall som avses i artikel 12.3c i direktiv 94/62/EG.

4.  Senast den … [18 månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa formatet för rapportering av uppgifter i enlighet med punkt 1 a och b samt punkt 2 i denna artikel.

Senast den … [12 månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa formatet för rapportering av uppgifter i enlighet med punkt 1 c och d samt punkt 2 i denna artikel.

Senast den 1 januari 2022 ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa formatet för rapportering i enlighet med punkt 1 e och f samt punkt 2 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2. Det format som utarbetas enligt artikel 12 i direktiv 94/62/EG ska tas i beaktande.

Artikel 14

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den ... [två år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] samt eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 15

Utvärdering och översyn

1.  Kommissionen ska utvärdera detta direktiv senast den … [åtta år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande]. Utvärderingen ska bygga på den information som finns tillgänglig i enlighet med artikel 13. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med all ytterligare information som behövs för att genomföra utvärderingen och utarbeta den rapport som avses i punkt 2 i den här artikeln.

2.  ▌Kommissionen ska lämna in en rapport om de huvudsakliga resultaten av den utvärdering som genomförts i enlighet med punkt 1 till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Förslaget ska, om så är lämpligt, fastställa bindande kvantitativa mål för minskning av förbrukningen och bindande insamlingsnivåer för uttjänta fiskeredskap.

3.  Rapporten ska innehålla följande:

a)  En bedömning av huruvida bilagan med förteckningar över plastprodukter för engångsbruk behöver ses över, inbegripet vad gäller korkar och lock av plast som används för dryckesbehållare av glas eller metall.

b)  En undersökning av möjligheten att fastställa bindande insamlingsnivåer för uttjänta fiskeredskap och bindande kvantitativa unionsmål för minskning av förbrukningen av, i synnerhet, sådana plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del A i bilagan, med beaktande av förbrukningsnivåer och minskningar som redan uppnåtts i medlemsstaterna.

c)  En bedömning av ändringar av de material som används i de plastprodukter för engångsbruk som omfattas av detta direktiv samt av nya konsumtionsmönster och affärsmodeller som grundar sig på återanvändbara alternativ. När så är möjligt ska detta innefatta en övergripande livscykelanalys för bedömning av miljöpåverkan genom sådana produkter och alternativ till dem.

d)  En bedömning av de vetenskapliga och tekniska framstegen med avseende på kriterier eller en standard för biologisk nedbrytning i den marina miljön som kan tillämpas på de plastprodukter för engångsbruk som omfattas av detta direktiv och ersättningsprodukter för engångsbruk för dessa, som säkerställer fullständig nedbrytning till koldioxid, biomassa och vatten tillräckligt snabbt för att plasten inte ska hinna orsaka skador på det marina livet eller leda till en ansamling av plast i miljön.

4.  Som en del av den utvärdering som görs enligt punkt 1 ska kommissionen se över de åtgärder som vidtagits enligt detta direktiv beträffande plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt III i bilagan och lägga fram en rapport om de huvudsakliga resultaten. Rapporten ska också innehålla en bedömning av de olika alternativen till bindande åtgärder för minskning av avfall efter förbrukning som härrör från de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt III i bilagan, däribland möjligheten att fastställa bindande insamlingsnivåer för detta avfall efter förbrukning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 16

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 39 i direktiv 2008/98/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 17

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar, bestämmelser och administrativa föreskrifter som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ... [två år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande]. De ska genast informera kommissionen om detta.

Medlemsstaterna ska dock tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att efterleva ▌

–  artikel 5 från och med den … [två år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande],

–  artikel 6.1 från och med den … [fem år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande],

–  artikel 7.1 från och med den … [två år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande],

–  artikel 8 senast den 31 december 2024 men, när det gäller system för utökat producentansvar som inrättats före den 4 juli 2018 och när det gäller plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt III i bilagan, senast den 5 januari 2023.

När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i denna punkt ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3.  Förutsatt att de avfallshanteringsmål som anges i artiklarna 4 och 8 uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artiklarna 4.1, 8.1 och 8.8, med undantag för de plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i del E avsnitt III i bilagan, genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna.

Sådana avtal ska uppfylla följande krav:

a)  Avtalen ska vara verkställbara.

b)  I avtalen måste mål med tillhörande tidsfrister anges.

c)  Avtalen ska offentliggöras i det officiella kungörelseorganet eller i någon annan officiell handling som allmänheten har likvärdig tillgång till och ska överlämnas till kommissionen.

d)  De resultat som uppnås inom ramen för ett avtal ska övervakas regelbundet samt rapporteras till de behöriga myndigheterna och till kommissionen och göras tillgängliga för allmänheten enligt de villkor som fastställs i avtalet.

e)  De behöriga myndigheterna ska vidta åtgärder för att granska vilka framsteg som görs enligt ett avtal.

f)  Om ett avtal inte följs ska medlemsstaterna genomföra de aktuella bestämmelserna i detta direktiv genom att anta lagar eller andra författningar.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Del A

Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 4 om minskad förbrukning

1.  Muggar, inklusive lock.

2.  Livsmedelsbehållare, det vill säga behållare såsom lådor, med eller utan lock, som används för livsmedel som

a)  är avsedda att konsumeras direkt, ▌ på försäljningsstället eller på en annan plats,

b)  vanligtvis konsumeras direkt ur behållaren, och

c)  är redo att konsumeras utan någon ytterligare beredning, såsom tillagning, kokning eller uppvärmning,

inklusive livsmedelsbehållare som används för snabbmat eller andra måltider som är avsedda att konsumeras direkt, utom dryckesbehållare, tallrikar och paket och omslag som innehåller livsmedel.

Del B

Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 5 om begränsningar av utsläppande på marknaden

1.  Bomullspinnar (tops), utom sådana som omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 90/385/EEG(31) eller rådets direktiv 93/42/EEG(32).

2.  Bestick (gafflar, knivar, skedar, ätpinnar).

3.  Tallrikar.

4.  Sugrör, utom sådana som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 90/385/EEG eller direktiv 93/42/EEG.

5.  Omrörare för drycker.

6.  Pinnar som ska fästas vid och bära upp ballonger, utom ballonger för industriella eller andra yrkesmässiga användningar och tillämpningar som inte distribueras till konsumenter, inklusive mekanismerna i sådana pinnar.

7.  Livsmedelsbehållare av expanderad polystyren, det vill säga behållare såsom lådor, med eller utan lock, som används för livsmedel som

a)  är avsedda att konsumeras direkt på försäljningsstället eller på en annan plats,

b)  vanligtvis konsumeras direkt ur behållaren, och

c)  är redo att konsumeras utan någon ytterligare beredning, såsom tillagning, kokning eller uppvärmning,

inklusive livsmedelsbehållare som används för snabbmat eller andra måltider som är avsedda att konsumeras direkt, utom dryckesbehållare, tallrikar och förpackningar och omslag som innehåller livsmedel.

8.  Dryckesbehållare av expanderad polystyren, inklusive korkar och lock.

9.  Muggar av expanderad polystyren, inklusive korkar och lock.

Del C

Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 6.1 och 6.4 om produktkrav

1.  Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, dvs. kärl som är avsedda för vätskor, t.ex. dryckesflaskor inklusive korkar och lock samt kompositdryckesförpackningar inklusive korkar och lock, men inte

a)  dryckesbehållare i glas eller metall med korkar och lock som är gjorda av plast,

b)  dryckesbehållare som är avsedda och används för livsmedel för speciella medicinska ändamål enligt definitionen i artikel 2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013(33) som är i flytande form.

Del D

Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 7 om märkningskrav

1.  Sanitetsbindor (dambindor), tamponger och tampongapplikatorer.

2.  Våtservetter, det vill säga på förhand våta servetter för personlig hygien eller användning i hushåll ▌.

3.  Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror.

4.  Muggar.

Del E

I.  Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 8.2 om utökat producentansvar

1.  Livsmedelsbehållare, det vill säga behållare såsom lådor, med eller utan lock, som används för livsmedel som

a)  är avsedda att konsumeras direkt ▌ på försäljningsstället eller på en annan plats,

b)  vanligtvis konsumeras direkt ur behållaren, och

c)  är redo att konsumeras utan någon ytterligare beredning, såsom tillagning, kokning eller uppvärmning,

inklusive livsmedelsbehållare som används för snabbmat eller andra måltider som är avsedda att konsumeras direkt, utom dryckesbehållare, tallrikar och paket och omslag som innehåller livsmedel.

2.  Omslag av ett flexibelt material eller en förpackning som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.

3.  Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, dvs. kärl som är avsedda för vätskor, t.ex. dryckesflaskor inklusive korkar och lock samt kompositdryckesförpackningar inklusive korkar och lock, men inte dryckesbehållare i glas eller metall med korkar och lock som är gjorda av plast.

4.  Muggar, inklusive lock.

5.  Tunna plastbärkassar enligt definitionen i artikel 3.1c i direktiv 94/62/EG.

II.  Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 8.3 om utökat producentansvar

1.  Våtservetter, det vill säga på förhand våta servetter för personlig hygien eller användning i hushåll ▌.

2.  Ballonger, utom ballonger för industriella eller andra yrkesmässiga användningar och tillämpningar som inte distribueras till konsumenter.

III.  Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 8.3 om utökat producentansvar

Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror

Del F

Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 9 om separat insamling och artikel 6.5 om produktkrav

Dryckesflaskor med en kapacitet av högst tre liter, inklusive korkar och lock, men inte

a)  dryckesflaskor i glas eller metall med korkar och lock som är gjorda av plast,

b)  dryckesflaskor som är avsedda och används för livsmedel för speciella medicinska ändamål enligt definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 609/2013 som är i flytande form.

Del G

Plastprodukter för engångsbruk som omfattas av artikel 10 om medvetandehöjande åtgärder

1.  Livsmedelsbehållare, det vill säga behållare såsom lådor, med eller utan lock, som används för livsmedel som

a)  är avsedda att konsumeras direkt ▌ på försäljningsstället eller på en annan plats,

b)  vanligtvis konsumeras direkt ur behållaren, och

c)  är redo att konsumeras utan någon ytterligare beredning, såsom tillagning, kokning eller uppvärmning,

inklusive livsmedelsbehållare som används för snabbmat eller andra måltider som är avsedda att konsumeras direkt, utom dryckesbehållare, tallrikar och paket och omslag som innehåller livsmedel.

2.  Omslag av ett flexibelt material eller förpackning som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.

3.  Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, dvs. kärl som är avsedda för vätskor, t.ex. dryckesflaskor inklusive korkar och lock samt kompositdryckesförpackningar inklusive korkar och lock, men inte dryckesbehållare i glas eller metall med korkar och lock som är gjorda av plast.

4.  Muggar, inklusive korkar och lock.

5.  Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror.

6.  Våtservetter, det vill säga på förhand våta servetter för personlig hygien eller användning i hushåll ▌.

7.  Ballonger, utom ballonger för industriella eller andra yrkesmässiga användningar och tillämpningar som inte distribueras till konsumenter.

8.  Tunna plastbärkassar enligt definitionen i artikel 3.1c i direktiv 94/62/EG.

9.  Sanitetsbindor (dambindor), tamponger och tampongapplikatorer.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 207.
(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 210.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 24 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA-PROV(2017)0411).
(4)EUT C 62, 15.2.2019, s. 207.
(5)EUT C 461, 21.12.2018, s. 210.
(6)Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(8)EGT L 179, 23.6.1998, s. 3.
(9)EGT L 39, 16.2.1993, s. 3.
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (EGT L 332, 28.12.2000, s. 81).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(13)Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 1).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
(17)Förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1)..
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).
(19)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 4).
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).
(21) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… av den … om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv ▌2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG (EUT L…)
(22)+ EUT: Vänligen för in i texten numret för direktivet i dokument pe-cons 85/18 (2018/0012 (COD)) och för in nummer, datum och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(23)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(24)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(25)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
(26)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(27)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
(28)+EUT: Vänligen inför numret på direktivet i PE-CONS 85/18 (2018/0012 (COD)).
(29)Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, 27.4.1998, s. 1).
(30)+ EUT: Vänligen för in numret på direktivet i dokument PE-CONS 85/18 (2018/0012 (COD)).
(31)Rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation (EGT L 189, 20.7.1990, s. 17).
(32)Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT L 169, 12.7.1993, s. 1).
(33)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll och om upphävande av rådets direktiv 92/52/EEG, kommissionens direktiv 96/8/EG, 1999/21/EG, 2006/125/EG och 2006/141/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG och kommissionens förordningar (EG) nr 41/2009 och (EG) nr 953/2009 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 35).


Gödselprodukter från EU ***I
PDF 2822kWORD 2717k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av CE-märkta gödselprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 (COM(2016)0157 – C8–0123/2016 – 2016/0084(COD))
P8_TA-PROV(2019)0306A8-0270/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0157),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0123/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt utskottet för internationell handel (A8-0270/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003

P8_TC1-COD(2016)0084


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Villkoren för att tillhandahålla gödselmedel på den inre marknaden har delvis harmoniserats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003(5) som nästan enbart omfattar gödselmedel från utvunnet eller kemiskt framställt oorganiskt material. Det finns också ett behov av att använda återvunnet eller organiskt material som gödselmedel. Harmoniserade villkor för att göra gödselmedel som tillverkas av sådana återvunna eller organiska material tillgängliga på hela den inre marknaden bör fastställas för att effektivt stimulera en bredare användning av dem. Att främja en ökad användning av återvunna näringsämnen skulle ytterligare bidra till att utveckla den cirkulära ekonomin och ge utrymme för en mer resurseffektiv övergripande användning av näringsämnen samt minska unionens beroende av näringsämnen från tredjeländer. Harmoniseringen bör därför utvidgas till att också omfatta återvunna och organiska material.

(2)  Vissa produkter används tillsammans med gödselmedel i syfte att förbättra näringsutnyttjandet, med den gynnsamma effekten att de minskar mängden gödselmedel som används och sålunda deras miljöpåverkan. I syfte att underlätta produkternas fria rörlighet på den inre marknaden bör harmoniseringen inte enbart omfatta gödselmedel, dvs. produkter avsedda att förse växter med näringsämnen, utan också produkter avsedda att förbättra växternas näringsutnyttjande.

(3)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(6) fastställs regler för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse, en ram för marknadskontroll av produkter och för kontroll av produkter från tredjeländer samt allmänna principer för CE-märkning. Den förordningen bör vara tillämplig på produkter som omfattas av ▌ den här förordningen för att säkerställa att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom unionen uppfyller krav som ger en hög skyddsnivå för allmänintressen, såsom människors, djurs och växters hälsa ▌, säkerhet ▌ och miljön.

(4)  I Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG(7) fastställs gemensamma principer och referensbestämmelser som är tänkta att användas i sektorsspecifik lagstiftning som en enhetlig grund för översyn eller omarbetning av den lagstiftningen. Förordning (EG) nr 2003/2003 bör därför ersättas av den här förordningen som så långt som möjligt har utarbetats i enlighet med dessa gemensamma principer och referensbestämmelser.

(5)  I motsats till de flesta andra produktharmoniseringsåtgärder i unionsrätten förhindrar förordning (EG) nr 2003/2003 inte att icke-harmoniserade gödselmedel tillhandahålls på den inre marknaden i enlighet med nationell lagstiftning och de allmänna bestämmelserna om fri rörlighet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Eftersom vissa produktmarknader är mycket lokala bör denna möjlighet finnas kvar. Överensstämmelse med harmoniserade bestämmelser bör därför även i fortsättningen vara frivilligt, och bör endast krävas för produkter som är CE-märkta när de tillhandahålls på marknaden och som är avsedda att förse växter med näringsämnen eller förbättra växternas näringsutnyttjande. Den här förordningen bör därför inte tillämpas på produkter som inte är CE-märkta när de tillhandahålls på marknaden.

(6)  Olika produktfunktioner motiverar olika produktsäkerhets- och kvalitetskrav som anpassats till de olika avsedda användningsområdena. EU-gödselprodukter bör därför delas in i olika produktfunktionskategorier, och varje kategori bör omfattas av särskilda säkerhets- och kvalitetskrav.

(7)   En EU-gödselprodukt kan ha fler än en av de funktioner som beskrivs i de produktfunktionskategorier som fastställs i denna förordning. Om endast en av dessa funktioner åberopas bör det vara tillräckligt att EU-gödselprodukten uppfyller kraven för den produktfunktionskategori som beskriver den åberopade funktionen. Om fler än en av dessa funktioner åberopas bör EU-gödselprodukten däremot anses vara två eller flera blandade EU-gödselproduktkomponenter, och överensstämmelse bör krävas för var och en av EU-gödselproduktkomponenterna med avseende på deras funktion. En särskild produktfunktionskategori bör därför omfatta sådana blandningar.

(8)   En tillverkare som använder en eller flera EU-gödselprodukter som redan har genomgått en bedömning av överensstämmelse, av den tillverkaren eller av en annan tillverkare, kan vilja förlita sig på den bedömningen. För att minimera den administrativa bördan bör den framställda EU-gödselprodukten också anses vara två eller flera blandade EU-gödselproduktkomponenter, och de ytterligare kraven på överensstämmelse för den blandningen bör begränsas till de aspekter som motiveras av blandningen.

(9)   Olika komponentmaterial motiverar olika processkrav och kontrollmekanismer som anpassats till deras olika potentiella farlighet och variabilitet. Komponentmaterial för EU-gödselprodukter bör därför delas in i olika kategorier, och varje kategori bör omfattas av särskilda processkrav och kontrollmekanismer. Det bör vara möjligt att på marknaden tillhandahålla en EU-gödselprodukt som består av flera komponentmaterial från olika komponentmaterialkategorier där varje material uppfyller kraven i den kategori till vilken det hör.

(10)  Förorenande ämnen, t.ex. kadmium, i EU-gödselprodukter kan utgöra en risk för människors ▌, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, eftersom de ackumuleras i miljön och kommer in i näringskedjan. Deras halt i sådana produkter bör därför begränsas. Dessutom bör föroreningar i EU-gödselprodukter som framställts av bioavfall, särskilt polymerer men också metall och glas, antingen förhindras eller begränsas så långt som det är tekniskt möjligt genom att sådana föroreningar detekteras i separat insamlat bioavfall före bearbetningen.

(11)   Flera medlemsstater har infört nationella bestämmelser som begränsar kadmiumhalten i fosforgödselmedel av skäl som hänför sig till skyddet för människors hälsa och miljön. Om en medlemsstat anser det nödvändigt att behålla dessa nationella bestämmelser efter det att harmoniserade gränsvärden har antagits enligt denna förordning, och till dess att dessa harmoniserade gränsvärden är lika med eller lägre än de redan införda nationella gränsvärdena, bör den anmäla dem till kommissionen i enlighet med artikel 114.4 i EUF-fördraget. Om en medlemsstat anser det nödvändigt att införa nya nationella bestämmelser i enlighet med artikel 114.5 i EUF-fördraget, t.ex. bestämmelser om begränsning av kadmiumhalten i fosforgödselmedel, grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter antagandet av denna förordning, bör medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna samt om skälen för att införa dem. I båda fallen bör kommissionen i enlighet med artikel 114.6 i EUF-fördraget konstatera huruvida de anmälda nationella bestämmelserna utgör ett medel för godtycklig diskriminering, innebär förtäckta handelshinder eller utgör ett hinder för den inre marknadens funktion.

(12)   Mot bakgrund av att vissa medlemsstater har beviljats undantag från artikel 5 i förordning (EG) nr 2003/2003 i enlighet med EUF-fördraget med avseende på kadmiumhalten i gödselmedel, bland annat på grundval av skyddet för människors hälsa och miljön i samband med särskilda mark- och klimatförhållanden som råder i dessa medlemsstater, och eftersom de faktiska omständigheter som ledde fram till kommissionens beviljande av dessa undantag fortfarande är giltiga, bör dessa medlemsstater ha möjlighet att fortsätta att tillämpa sina nationella gränsvärden för kadmiumhalten till dess att de harmoniserade gränsvärdena för kadmiumhalten i fosforgödselmedel som är lika med eller lägre än de gränsvärdena börjar tillämpas på unionsnivå.

(13)   För att underlätta fosforgödselmedels uppfyllelse av kraven i denna förordning och främja innovation bör tillräckliga incitament ges för utveckling av relevant teknik, särskilt teknik för kadmiumrening, och för hantering av kadmiumrikt farligt avfall genom relevanta finansiella medel såsom de som finns tillgängliga inom ramen för Horisont Europa, plattformen för finansiellt stöd till den cirkulära ekonomin eller genom Europeiska investeringsbanken. Dessa incitament bör inriktas på lösningar för avlägsnande av kadmium som kommer att vara ekonomiskt bärkraftiga i industriell skala och möjliggöra lämplig behandling av det avfall som uppstår i samband därmed.

(14)  En EU-gödselprodukt som uppfyller kraven i denna förordning bör tillåtas att cirkulera fritt på den inre marknaden. Om ett eller flera komponentmaterial är en framställd produkt ▌ i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009(8) men som har nått en punkt i tillverkningskedjan där materialet inte längre utgör någon betydande risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön (nedan kallad slutpunkten i tillverkningskedjan), skulle det utgöra en onödig administrativ börda att fortsätta låta produkten omfattas av bestämmelserna i den förordningen. Därför bör sådana gödselprodukter undantas från kraven i den förordningen. Förordning (EG) nr 1069/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)   För varje komponentmaterialkategori som omfattar framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 bör slutpunkten i tillverkningskedjan fastställas ▌ i enlighet med de förfaranden som fastställts i den förordningen. Om en sådan slutpunkt nås innan EU-gödselprodukten släpps ut på marknaden men efter det att den tillverkningsprocess som regleras enligt den här förordningen har inletts bör processkraven både i förordning (EG) nr 1069/2009 och i den här förordningen tillämpas kumulativt på EU-gödselprodukter, vilket innebär en tillämpning av det striktare kravet om båda förordningarna reglerar samma parameter.

(16)   Framställda produkter i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009 som redan har släppts ut på marknaden och som används i unionen som organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel i enlighet med artikel 32 i den förordningen utgör lovande råvaror för produktion av innovativa gödselmedel i en cirkulär ekonomi. Så snart en slutpunkt i tillverkningskedjan har fastställts för respektive framställd produkt bör de EU-gödselprodukter som innehåller sådana framställda produkter i enlighet med den här förordningen beviljas fri rörlighet på den inre marknaden utan att omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009. Kommissionen bör därför utan onödigt dröjsmål genomföra en första bedömning för att kontrollera huruvida det går att fastställa en slutpunkt i tillverkningskedjan.

(17)  Om gödselprodukter som framställs av animaliska biprodukter utgör en risk för människors eller djurs hälsa, bör skyddsåtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(9) kunna vidtas, såsom är fallet för andra kategorier av produkter som framställs av animaliska biprodukter.

(18)  Tillhandahållande på marknaden av en animalisk biprodukt eller därav framställd produkt i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 för vilken ingen slutpunkt i tillverkningskedjan har fastställts eller för vilken den fastställda slutpunkten inte har nåtts vid tidpunkten för tillhandahållandet på marknaden omfattas av kraven i den förordningen. Följaktligen skulle det vara missvisande att CE-märka produkten enligt den här förordningen. Varje produkt som innehåller eller består av en sådan animalisk biprodukt eller därav framställd produkt bör därför undantas från den här förordningens tillämpningsområde. Obehandlade animaliska biprodukter bör inte omfattas av den här förordningen.

(19)  För visst återvunnet avfall såsom struvit-, biokol- och askbaserade produkter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG(10), finns det en efterfrågan på marknaden för avfallets användning som gödselprodukter. Dessutom är vissa krav nödvändiga för avfall som används som råmaterial för återvinning och för behandlingsprocesser och behandlingsmetoder samt för gödselprodukter som härrör från återvinning, för att säkerställa att användningen av dessa gödselprodukter inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa. När det gäller EU-gödselprodukter bör dessa krav fastställas i denna förordning. När alla krav i denna förordning är uppfyllda bör dessa produkter därför upphöra att betraktas som avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG, och det bör således vara möjligt för gödselprodukter som innehåller eller består av sådant återvunnet avfallsmaterial att få tillträde till den inre marknaden. För att säkerställa rättslig säkerhet, dra nytta av den tekniska utvecklingen och stimulera incitamentet ytterligare bland tillverkare att i högre utsträckning ta vara på värdefulla avfallsflöden bör de vetenskapliga analyserna och fastställandet av återvinningskrav på unionsnivå för sådana produkter inledas omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande. Följaktligen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att utan onödigt dröjsmål definiera större eller ytterligare komponentmaterialkategorier som får användas vid tillverkningen av EU-gödselprodukter.

(20)   En del biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG används för närvarande av tillverkare som komponenter i gödselprodukter eller kan förväntas användas på framtidens framväxande marknader. För sådana komponenter bör särskilda krav fastställas i en separat komponentmaterialkategori i bilaga II till denna förordning.

(21)  Vissa ämnen och blandningar, vanligen kallade hämmare, förbättrar ett näringsämnes frigörandemönster i ett gödselmedel genom att de försenar eller förhindrar vissa mikroorganismgruppers eller enzymgruppers aktivitet. När det gäller hämmare som tillhandahålls på marknaden i syfte att tillsättas till gödselprodukter, bör tillverkaren ansvara för att säkerställa att dessa hämmare uppfyller vissa effektivitetskriterier. Därför bör dessa hämmare betraktas som EU-gödselprodukter enligt denna förordning. EU-gödselprodukter som innehåller sådana hämmare bör dessutom omfattas av vissa effektivitets-, säkerhets- och miljökriterier. Sådana hämmare bör därför också regleras som komponentmaterial för EU-gödselprodukter.

(22)  Vissa ämnen, blandningar och mikroorganismer, ▌kallade växtbiostimulanter, är inte i sig tillförsel av näringsämnen, men stimulerar ändå växternas naturliga näringsprocesser. Om sådana produkter enbart syftar till att förbättra växternas näringsutnyttjande, tolerans mot abiotisk stress, ▌ kvalitetsegenskaper eller till att öka tillgången till näringsämnen i jorden eller rotzonen, påminner de till sin natur mer om gödselprodukter än om de flesta kategorier av växtskyddsmedel. De verkar som tillägg till gödselmedel, med syftet att optimera effektiviteten hos dessa gödselmedel och minska doseringen av näringsämnen. Sådana produkter bör därför kunna CE-märkas enligt denna förordning och undantas från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(11). Förordning (EG) nr 1107/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(23)  Produkter med en eller flera funktioner, där en av dem omfattas av förordning (EG) nr 1107/2009, är växtskyddsmedel som omfattas av den förordningens tillämpningsområde. Dessa produkter bör även i fortsättningen inkluderas i den kontroll som utarbetats för sådana produkter enligt den förordningen. Om sådana produkter även innehar funktionen av en gödselprodukt skulle det vara missvisande att CE-märka produkterna enligt den här förordningen, eftersom ett växtskyddsmedel endast får tillhandahållas på marknaden om det är produktgodkänt i den berörda medlemsstaten. Därför bör sådana produkter undantas från den här förordningens tillämpningsområde.

(24)  Denna förordning bör inte förhindra tillämpningen av gällande unionslagstiftning som rör aspekter av skydd av människors, djurs och växters hälsa, säkerhet och miljön som inte omfattas av denna förordning. Denna förordning bör därför inte påverka tillämpningen av rådets direktiv 86/278/EEG(12), rådets direktiv 89/391/EEG(13), rådets direktiv 91/676/EEG(14), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(15), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG(16), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004(17), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004(18), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(19), kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006(20), rådets förordning (EG) nr 834/2007(21), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008(22), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013(23), ▌ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014(24), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031(25), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284(26) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625(27), och.

(25)   I linje med gängse praxis bör kväve, fosfor och kalium betraktas som primära makronäringsämnen, och kalcium, magnesium, natrium och svavel som sekundära makronäringsämnen. Likaså i linje med gängse praxis bör gödselmedel betraktas som enkla när de innehåller antingen endast ett makronäringsämne – oavsett om detta är primärt eller sekundärt – eller endast ett primärt makronäringsämne i kombination med ett eller flera sekundära makronäringsämnen. I linje med samma praxis bör gödselmedel betraktas som sammansatta när de antingen innehåller mer än ett primärt makronäringsämne – oavsett om de även innehåller ett eller flera sekundära makronäringsämnen – eller inte innehåller några primära makronäringsämnen men däremot mer än ett sekundärt makronäringsämne.

(26)  När en EU-gödselprodukt innehåller ett ämne eller en blandning i den mening som avses i förordning (EG) nr 1907/2006, bör säkerheten när det gäller dess beståndsdelar vid den avsedda användningen fastställas genom registrering i enlighet med den förordningen. Informationskraven bör säkerställa att säkerheten vid den avsedda användningen av EU-gödselprodukten visas på ett sätt som kan jämföras med den säkerhet som uppnåtts genom andra regelverk för produkter avsedda att användas på åkermark eller grödor, framför allt medlemsstaternas nationella lagstiftning om gödselmedel och förordning (EG) nr 1107/2009. Om de mängder som släpps ut på marknaden är lägre än tio ton per företag och år bör informationskraven i förordning (EG) nr 1907/2006 för registrering av ämnen i mängder på 10100 ton därför undantagsvis tillämpas som ett villkor för användning i EU-gödselprodukter. Dessa informationskrav bör tillämpas på de ämnen som faktiskt ingår i EU-gödselprodukten, i motsats till de prekursorer som används vid tillverkningen av dessa ämnen. Själva prekursorerna, t.ex. svavelsyra som används som en prekursor vid tillverkningen av enkelt superfosfat, bör inte regleras som komponentmaterial vid tillämpningen av denna förordning eftersom kemikaliesäkerheten bättre kan säkerställas genom att de ämnen som bildas från prekursorerna och som faktiskt ingår i EU-gödselprodukten regleras som komponentmaterial. Dessa ämnen bör därför omfattas av skyldigheten att uppfylla alla de krav som gäller för en komponentmaterialkategori.

(27)  Om de faktiska mängderna av ämnen i EU-gödselprodukter som regleras av den här förordningen överstiger 100 ton bör de ytterligare informationskraven i förordning (EG) nr 1907/2006 tillämpas direkt enligt den förordningen. Tillämpningen av övriga bestämmelser i förordning (EG) nr 1907/2006 bör heller inte påverkas av den här förordningen.

(28)  Ekonomiska aktörer bör, i förhållande till den roll de har i leveranskedjan, ansvara för att EU-gödselprodukter uppfyller kraven i denna förordning, för att säkerställa en hög skyddsnivå avseende de aspekter av allmänintresse som omfattas av denna förordning och för att även garantera rättvisa konkurrensvillkor på den inre marknaden. När så är lämpligt bör tillverkare och importörer utföra slumpvis provning av EU-gödselprodukter som de har tillhandahållit på marknaden, i syfte att skydda konsumenters hälsa och säkerhet samt miljön.

(29)  Det måste göras en tydlig och proportionell fördelning av de skyldigheter som motsvarar varje ekonomisk aktörs roll i leverans- och distributionskedjan.

(30)  Tillverkaren, som besitter detaljkunskap om design- och tillverkningsprocessen, är den som är bäst lämpad att genomföra förfarandet för bedömning av överensstämmelse. Bedömning av överensstämmelse av EU-gödselprodukter bör därför även i fortsättningen endast vara tillverkarens skyldighet.

(31)  Det måste säkerställas att de EU-gödselprodukter från tredjeländer som förs in på den inre marknaden uppfyller kraven i denna förordning, och det måste framför allt säkerställas att tillverkare har underkastat dessa EU-gödselprodukter lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Det bör därför föreskrivas att importörer ska se till att de EU-gödselprodukter som de släpper ut på marknaden uppfyller kraven i denna förordning och att de inte släpper ut EU-gödselprodukter på marknaden som inte uppfyller dessa krav eller som utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerhet eller miljön. Det bör också föreskrivas att importörer ska se till att förfaranden för bedömning av överensstämmelse har genomförts och att den märkning av EU-gödselprodukter och den dokumentation som tagits fram av tillverkare är tillgänglig för kontroll av de behöriga nationella myndigheterna.

(32)  När importörer släpper ut en EU-gödselprodukt på marknaden bör de ange sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt den postadress på vilken de kan kontaktas på EU-gödselproduktens förpackning för att möjliggöra marknadskontroll.

(33)  Eftersom distributörerna tillhandahåller en EU-gödselprodukt på marknaden efter det att den har släppts ut på marknaden av tillverkaren eller importören, bör de iaktta vederbörlig omsorg för att säkerställa att deras hantering av EU-gödselprodukten inte inverkar negativt på EU-gödselproduktens överensstämmelse med denna förordning.

(34)  Ekonomiska aktörer som antingen släpper ut en EU-gödselprodukt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en EU-gödselprodukt på ett sådant sätt att det kan påverka överensstämmelsen med denna förordning, bör anses vara tillverkare och bör därför ta på sig tillverkares skyldigheter. I övriga fall bör ekonomiska aktörer som endast paketerar eller ompaketerar EU-gödselprodukter som redan släppts ut på marknaden av andra ekonomiska aktörer kunna styrka att efterlevnaden av kraven i denna förordning inte har påverkats, genom att ange deras identitet på förpackningen och behålla en kopia av den ursprungliga märkningsinformationen.

(35)  Eftersom distributörer och importörer befinner sig nära marknaden bör de vara involverade i de behöriga nationella myndigheternas marknadskontroll, och de bör vara skyldiga att aktivt delta och förse dessa myndigheter med all nödvändig information om den berörda EU-gödselprodukten.

(36)  Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa en EU-gödselprodukts spårbarhet genom hela leveranskedjan. Med ett effektivt spårbarhetssystem blir det lättare för myndigheterna för marknadskontroll att spåra ekonomiska aktörer som på marknaden har tillhandahållit EU-gödselprodukter som inte uppfyller kraven. När ekonomiska aktörer sparar den information som krävs för identifiering av andra ekonomiska aktörer, bör dessa aktörer inte vara skyldiga att uppdatera denna information vad gäller andra ekonomiska aktörer som antingen har levererat en EU-gödselprodukt till dem eller till vilka de har levererat en EU-gödselprodukt, eftersom de normalt inte har tillgång till sådan uppdaterad information.

(37)  För att underlätta bedömningen av överensstämmelse med kraven i denna förordning är det nödvändigt att föreskriva om en presumtion om överensstämmelse för EU-gödselprodukter som överensstämmer med de harmoniserade standarder som har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012(28)eller med gemensamma specifikationer som antagits i enlighet med den här förordningen.

(38)  För att de ekonomiska aktörerna ska kunna visa och de behöriga myndigheterna ska kunna kontrollera att de EU-gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden uppfyller kraven i denna förordning måste förfaranden för bedömning av överensstämmelse föreskrivas. Beslut nr 768/2008/EG innehåller moduler för mer eller mindre strikta förfaranden för bedömning av överensstämmelse, allt efter risknivån och den erforderliga säkerhetsnivån. För att säkerställa enhetlighet mellan sektorer och undvika ad hoc-varianter bör förfarandena för bedömning av överensstämmelse väljas från dessa moduler. Det bör vara möjligt för en tillverkare att välja ett mer strikt förfarande för bedömning av överensstämmelse när det gäller att bedöma en EU-gödselprodukt för vilken ett mindre strikt förfarande får användas, eftersom detta gör det möjligt för tillverkaren att effektivisera sitt administrativa arbete utan att EU-gödselproduktens överensstämmelse med kraven äventyras. De moduler som fastställs i beslut nr 768/2008/EG måste dessutom anpassas för att ta hänsyn till särskilda aspekter av gödselprodukter. Framför allt är det nödvändigt att stärka kvalitetssystemen och de anmälda organens delaktighet i bedömningen av överensstämmelse av vissa EU-gödselprodukter som framställs av återvunnet avfall.

(39)  För att säkerställa att ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt inte äventyrar säkerheten och att sådana gödselmedel inte används för andra ändamål än de som de är avsedda för, t.ex. som sprängämnen, bör sådana gödselmedel omfattas av särskilda krav i fråga om detonationssäkerhetsprovning och spårbarhet.

(40)  För att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål bör information om överensstämmelse med alla unionsakter som är tillämpliga på EU-gödselprodukter ges i en enda EU-försäkran om överensstämmelse. För att minska den administrativa bördan för ekonomiska aktörer bör denna enda EU-försäkran om överensstämmelse kunna utgöras av dokumentation bestående av enskilda relevanta försäkringar om överensstämmelse.

(41)  CE-märkningen visar att en EU-gödselprodukt överensstämmer med kraven i denna förordning och är, i vid bemärkelse, det synliga resultatet av hela förfarandet för bedömning av överensstämmelse. Allmänna principer för CE-märkning och dess förhållande till annan märkning fastställs i förordning (EG) nr 765/2008. Särskilda bestämmelser för hur CE-märkningen ska anbringas på EU-gödselprodukter bör fastställas.

(42)  Vissa förfaranden för bedömning av överensstämmelse som fastställs i denna förordning kräver involvering av organ för bedömning av överensstämmelse, vilka medlemsstaterna har anmält till kommissionen.

(43)  Det är av största vikt att alla anmälda organ utför sina uppgifter på samma nivå och under rättvisa konkurrensvillkor. Detta kräver att obligatoriska krav fastställs för de organ för bedömning av överensstämmelse som vill bli anmälda för att kunna tillhandahålla bedömningar av överensstämmelse.

(44)  Om ett organ för bedömning av överensstämmelse visar att kriterierna i de harmoniserade standarderna är uppfyllda bör även de motsvarande kraven i denna förordning anses vara uppfyllda.

(45)  För att säkerställa en enhetlig kvalitetsnivå vid bedömning av överensstämmelse för EU-gödselprodukter måste också krav fastställas för de anmälande myndigheterna och andra organ som är involverade i bedömningen, anmälan och övervakningen av anmälda organ.

(46)  Det system som fastställs i denna förordning bör kompletteras av ackrediteringssystemet i förordning (EG) nr 765/2008. Eftersom ackreditering är ett oumbärligt medel för att kontrollera kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse bör det också användas i samband med anmälan.

(47)  Till följd av den stora variationen när det gäller vissa komponentmaterial i EU-gödselprodukter och eftersom exponering av jord och grödor för föroreningar kan leda till att vissa skador eventuellt är irreversibla, bör öppen ackreditering enligt förordning (EG) nr 765/2008, vilken säkerställer det nödvändiga förtroendet för intyg om överensstämmelse för EU-gödselprodukter ▌, vara det enda sättet att styrka den tekniska kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse.

(48)  Organ för bedömning av överensstämmelse lägger ofta ut verksamhet kopplad till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag. För att säkerställa den erforderliga skyddsnivån för de EU-gödselprodukter som ska släppas ut på marknaden är det vid bedömning av överensstämmelse av största vikt att de underentreprenörer och dotterbolag som utför bedömningarna uppfyller samma krav som de anmälda organen. Därför är det viktigt att bedömningen av kompetens och förmåga hos de organ som ska anmälas och övervakningen av de redan anmälda organen också omfattar den verksamhet som bedrivs av underentreprenörer och dotterbolag.

(49)  Anmälningsförfarandet måste vara effektivt och öppet, och det måste framför allt anpassas till ny teknik för att möjliggöra elektronisk anmälan.

(50)  Eftersom de tjänster som anmälda organ i en medlemsstat erbjuder kan röra EU-gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i hela unionen, bör övriga medlemsstater och kommissionen beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organ. Därför är det viktigt att en period fastställs under vilken eventuellt tvivel eller osäkerhet om kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse kan redas ut innan de börjar fungera som anmälda organ.

(51)  I syfte att underlätta marknadstillträde är det av avgörande betydelse att anmälda organ tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelse utan att belasta ekonomiska aktörer i onödan. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av ekonomiska aktörer måste en enhetlig teknisk tillämpning av förfarandena för bedömning av överensstämmelse säkerställas. Detta kan bäst uppnås genom lämplig samordning och lämpligt samarbete mellan de anmälda organen.

(52)  För att säkerställa rättslig säkerhet är det nödvändigt att klargöra att de regler om marknadskontroll på den inre marknaden och kontroll av produkter som förs in på den inre marknaden som fastställs i förordning (EG) nr 765/2008 är tillämpliga på EU-gödselprodukter som omfattas av den här förordningen. Den här förordningen bör inte hindra medlemsstaterna från att välja vilka behöriga myndigheter som ska utföra dessa uppgifter.

(53)  EU-gödselprodukter bör endast släppas ut på marknaden om de är tillräckligt effektiva och inte utgör någon risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön när de förvaras på rätt sätt och används för det avsedda ändamålet eller under användningsförhållanden som rimligen kan förutses, dvs. en sådan användning som skulle kunna vara resultatet av ett lagligt och lätt förutsebart mänskligt beteende. ▌.

(54)  Förordning (EG) nr 2003/2003 innehåller ett skyddsförfarande som gör det möjligt för kommissionen att undersöka om en åtgärd som en medlemsstat vidtagit mot EG-gödselmedel som den anser utgör en risk är berättigad. ▌ För att öka transparensen och minska handläggningstiden måste det nuvarande skyddsförfarandet förbättras, så att det blir effektivare och drar fördel av den sakkunskap som finns i medlemsstaterna.

(55)  Det befintliga systemet bör kompletteras med ett förfarande genom vilket berörda parter informeras om planerade åtgärder när det gäller EU-gödselprodukter som utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön. Därigenom bör även myndigheterna för marknadskontroll, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, få möjlighet att agera i ett tidigt skede med avseende på sådana EU-gödselprodukter.

(56)  Marknadskontrollmyndigheternas skyldigheter enligt denna förordning att kräva att de ekonomiska aktörerna vidtar korrigerande åtgärder, bör endast gälla gödselprodukter som är CE-märkta när de tillhandahålls på marknaden. Dessa skyldigheter bör därför inte påverka eventuella möjligheter som finns enligt nationell rätt att tillåta att den ekonomiska aktören avlägsnar CE-märkningen och lagligen släpper ut produkten på marknaden som en produkt som inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

57)  För att uppnå denna förordnings mål bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på anpassningen till den tekniska utvecklingen, framför allt på områdena tillverkning av gödselprodukter från animaliska biprodukter och avfallsåtervinning, i jordbrukssektorn och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin.

(58)  Det görs lovande tekniska framsteg inom avfallsåtervinning, t.ex. återvinns fosfor från avloppsslam och gödselprodukter tillverkas från animaliska biprodukter, såsom biokol. Produkter som innehåller eller som består av sådana material bör utan onödigt dröjsmål kunna få tillträde till den inre marknaden, när tillverkningsprocesserna har analyserats vetenskapligt och processkrav har fastställts på unionsnivå. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör därför delegeras till kommissionen när det gäller att definiera och införa ytterligare ▌ komponentmaterial som kan användas vid tillverkningen av EU-gödselprodukter och motsvarande gränsvärden för förorenande ämnen i sådana produkter. Befogenheten bör endast gälla i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till tekniska framsteg som konstaterats efter antagandet av denna förordning, och inte i syfte att ändra några delar av denna förordning i avsaknad av nya bevis på sådan utveckling. För att basera införandet av nya gränsvärden för förorenande ämnen i EU-gödselprodukter på fullständig hänsyn till direkt och indirekt påverkan på livsmedels- och fodersäkerhet och på miljön bör vetenskapliga yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska kemikaliemyndigheten eller kommissionens gemensamma forskningscentrum beaktas före antagandet av nya gränsvärden för förorenande ämnen. När det gäller framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 bör komponentmaterialkategorier endast utökas eller läggas till om en slutpunkt i tillverkningskedjan har fastställts i enlighet med förfarandena i den förordningen, eftersom framställda produkter för vilka en sådan slutpunkt inte har fastställts ändå är undantagna från den här förordningens tillämpningsområde.

(59)  Eftersom mikroorganismer inte omfattas av registreringsplikten enligt förordning (EG) nr 1907/2006, eller av någon annan horisontell unionslagstiftning som kräver att tillverkare visar att den avsedda användningen är säker, bör de kunna tillåtas som komponentmaterial för EU-gödselprodukter endast i den mån de klart och tydligt har identifierats och stöds av uppgifter som visar att användningen av dem är säker, och har uppförts på en uttömmande förteckning som antagits på denna grund. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på tillägg av nya mikroorganismer till den uttömmande förteckningen på samma grund.

(60)  En EU-gödselprodukt kan innehålla andra polymerer än näringsämnespolymerer. Detta bör dock begränsas till sådana fall där polymerens syfte är att begränsa frigörandet av näringsämnen eller öka EU-gödselproduktens förmåga att binda vatten eller löslighet. Det bör vara möjligt för innovativa produkter som innehåller sådana polymerer att få tillträde till den inre marknaden. För att minimera de risker som andra polymerer än näringsämnespolymerer kan utgöra för människors hälsa, säkerheten eller miljön, bör kriterier för deras biologiska nedbrytbarhet fastställas, så att de kan brytas ned fysiskt och biologiskt. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör därför delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa kriterier för omvandlingen av polymert kol till koldioxid och en därtill hörande provningsmetod. Polymerer som inte uppfyller dessa kriterier bör förbjudas efter en övergångsperiod.

(61)  Dessutom bör det vara möjligt att omedelbart reagera på nya forskningsresultat och på nya riskbedömningar avseende människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör därför delegeras till kommissionen i syfte att ändra de krav som är tillämpliga på olika kategorier av EU-gödselprodukter.

62)  När kommissionen antar delegerade akter enligt denna förordning är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(29). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och ▌rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(63)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa huruvida de åtgärder som medlemsstater har vidtagit avseende EU-gödselprodukter som inte uppfyller kraven är berättigade eller inte. Eftersom dessa akter hänger samman med frågan om huruvida nationella åtgärder är berättigade, bör sådana akter inte vara föremål för medlemsstaternas kontroll.

(64)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(30).

(65)  Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter för att anmoda den anmälande medlemsstaten att vidta nödvändiga korrigerande åtgärder avseende anmälda organ som inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan.

(66)  Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter för att i gemensamma specifikationer fastställa enhetliga villkor för genomförande av kraven i denna förordning och tester för kontroll av EU-gödselprodukters överensstämmelse, om harmoniserade standarder inte har antagits eller inte uppfyller kraven i denna förordning eller om otillbörliga förseningar förekommer i förfarandet för antagande eller uppdatering av dessa standarder; ändring eller upphävande av gemensamma specifikationer när bristande efterlevnad hos EU-gödselprodukter kan tillskrivas en brist i dessa gemensamma specifikationer, och fastställande av huruvida en nationell åtgärd som vidtagits med avseende på en EU-gödselprodukt som står i överensstämmelse med denna förordning men som likväl utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön är berättigad eller inte.

(67)  Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter för att fastställa huruvida en nationell åtgärd som vidtagits i fråga om en EU-gödselprodukt som står i överensstämmelse med denna förordning men som utgör en risk är berättigad eller inte, om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddet av människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(68)  Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som ska gälla vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att de verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(69)  Med anledning av behovet av att säkerställa en hög nivå i fråga om miljöskydd och behovet av att beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta, bör kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som inbegriper en översyn av gränsvärdena för kadmiumhalten.

(70)  Det är nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser som möjliggör tillhandahållande på marknaden av EG-gödselmedel som har släppts ut på marknaden i enlighet med förordning (EG) nr 2003/2003 före den dag då den här förordningen börjar tillämpas, utan att dessa produkter måste uppfylla ytterligare produktkrav. Distributörer bör därför kunna tillhandahålla EG-gödselmedel som har släppts ut på marknaden, dvs. varor som redan finns i distributionskedjan, före den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(71)  Det är nödvändigt att ge ekonomiska aktörer tillräckligt med tid för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning, och medlemsstaterna måste få tillräckligt med tid för att upprätta den administrativa infrastruktur som behövs för att tillämpa förordningen. Tillämpningen bör därför uppskjutas till ett datum när dessa förberedelser rimligen kan vara avslutade.

(72)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att se till att EU-gödselprodukter på marknaden uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå avseende människors, djurs och växters hälsa, säkerheten och miljön samtidigt som man säkerställer att den inre marknaden fungerar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning är tillämplig på EU-gödselprodukter.

Denna förordning är inte tillämplig på:

a)  Animaliska biprodukter eller därav framställda produkter som omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009 när de tillhandahålls på marknaden.

b)  Växtskyddsmedel som omfattas av förordning (EG) nr 1107/2009.

2.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av följande rättsakter:

a)  Direktiv 86/278/EEG.

b)  Direktiv 89/391/EEG.

c)   Direktiv 91/676/EEG.

d)   Direktiv 2000/60/EG.

e)  Direktiv 2001/18/EG.

f)  Förordning (EG) nr 852/2004.

g)   Förordning (EG) nr 882/2004.

h)  Förordning (EG) nr 1881/2006.

i)  Förordning (EG) nr 1907/2006.

j)  Förordning (EG) nr 834/2007.

k)  Förordning (EG) nr 1272/2008.

l)  Förordning (EU) nr 98/2013.

m)  Förordning (EU) nr 1143/2014.

n)  Förordning (EU) 2016/2031.

o)   Direktiv (EU) 2016/2284.

p)  Förordning (EU) 2017/625.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.  gödselprodukt: ett ämne, en blandning, en mikroorganism eller ett annat material som används eller är avsedd/avsett att användas på växter eller deras rotzon eller på svampar eller jorden runt svampen, eller som är avsedd/avsett att bilda rotzonen eller jorden runt svampen, antingen som sådan/sådant eller tillsammans med annat material, ▌ i syfte att förse växterna eller svamparna med näring eller förbättra deras näringsutnyttjande.

2.  EU-gödselprodukt: en gödselprodukt som är CE-märkt när den tillhandahålls på marknaden.

3.  ämne: ett ämne enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1907/2006.

4.  blandning: en blandning enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1907/2006.

5.  mikroorganism: en mikroorganism enligt definitionen i artikel 3.15 i förordning (EG) nr 1107/2009.

6.   flytande form: en suspension eller lösning, där det med suspension avses en dispersion i två faser i vilken fasta partiklar hålls suspenderade i den flytande fasen, och där det med lösning avses en vätska som inte innehåller några fasta partiklar, eller en gel, inklusive pastor.

7.  fast form: en form som kännetecknas av strukturell tröghet och motståndskraft mot förändringar av formen eller volymen och i vilken atomerna är hårt bundna till varandra, antingen i ett regelbundet geometriskt nät (kristallint fast ämne) eller oregelbundet (amorft fast ämne).

8.  viktprocent: en procentandel av hela EU-gödselproduktens vikt i den form i vilken den tillhandahålls på marknaden.

9.  tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en EU-gödselprodukt för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt.

10.  utsläppande på marknaden: första gången en EU-gödselprodukt tillhandahålls på unionsmarknaden.

11.  tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en EU-gödselprodukt eller som låter konstruera eller tillverka en EU-gödselprodukt och saluför den gödselprodukten, i eget namn eller under eget varumärke.

12.  tillverkarens representant: en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter.

13.  importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som släpper ut en EU-gödselprodukt från ett tredjeland på unionsmarknaden.

14.  distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, förutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en EU-gödselprodukt på marknaden.

15.  ekonomiska aktörer: tillverkare, tillverkarens representanter, importörer och distributörer.

16.  teknisk specifikation: ett dokument där det fastställs vilka tekniska krav som ska uppfyllas av en EU-gödselprodukt, av dess produktionsprocess eller av metoderna för provtagning och analys av produkten.

17.  harmoniserad standard: harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012.

18.  ackreditering: ackreditering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EG) nr 765/2008.

19.  nationellt ackrediteringsorgan: nationellt ackrediteringsorgan enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EG) nr 765/2008.

20.  bedömning av överensstämmelse: den process där det visas huruvida kraven i denna förordning för en EU-gödselprodukt är uppfyllda.

21.  organ för bedömning av överensstämmelse: ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, innefattande provning, certifiering och kontroll.

22.  återkallelse: varje åtgärd för att dra tillbaka en EU-gödselprodukt som redan tillhandahållits slutanvändaren.

23.  tillbakadragande: varje åtgärd för att förhindra att en EU-gödselprodukt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden.

24.  unionens harmoniseringslagstiftning: unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter.

25.  CE-märkning: en märkning genom vilken tillverkaren visar att EU-gödselprodukten överensstämmer med de tillämpliga kraven i unionens harmoniseringslagstiftning som föreskriver CE-märkning.

Artikel 3

Fri rörlighet

1.   Medlemsstaterna får inte, av skäl som rör sammansättning, märkning eller andra aspekter som omfattas av denna förordning, hindra att EU-gödselprodukter som uppfyller kraven i denna förordning tillhandahålls på marknaden.

2.   Genom undantag från punkt 1 i den här artikeln får en medlemsstat som den … [en dag före dagen för denna förordnings ikraftträdande] omfattas av ett undantag från artikel 5 i förordning (EG) nr 2003/2003 vad gäller kadmiumhalten i gödselmedel, som har beviljats i enlighet med artikel 114.4 i EUF-fördraget, fortsätta att tillämpa de nationella gränsvärden för kadmiumhalten i gödselmedel som tillämpas i den medlemsstaten den … [en dag före dagen för denna förordnings ikraftträdande] för EU-gödselprodukter till dess att de harmoniserade gränsvärdena för kadmiumhalten i fosforgödselmedel som är lika med eller lägre än de gränsvärden som tillämpas i den berörda medlemsstaten den … [en dag före dagen för denna förordnings ikraftträdande], börjar tillämpas på unionsnivå.

3.   Denna förordning ska inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller anta bestämmelser i syfte att skydda människors hälsa och miljön vilka står i överensstämmelse med fördragen som gäller användningen av EU-gödselprodukter, under förutsättning att dessa bestämmelser inte kräver förändringar i EU-gödselprodukter som uppfyller kraven i denna förordning och inte påverkar villkoren för att tillhandahålla dem på marknaden.

Artikel 4

Produktkrav

1.  En EU-gödselprodukt ska

a)  uppfylla kraven i bilaga I för den berörda produktfunktionskategorin,

b)  uppfylla kraven i bilaga II för den eller de berörda komponentmaterialkategorierna, och

c)  märkas i enlighet med märkningskraven i bilaga III.

2.  För alla aspekter som inte omfattas av bilaga I eller II får EU-gödselprodukter inte utgöra en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön.

3.   Senast den … [ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen offentliggöra ett vägledande dokument för tillverkare och marknadskontrollmyndigheter med tydlig information om och exempel på hur den etikett som avses i bilaga III ska se ut.

Artikel 5

Tillhandahållande på marknaden

EU-gödselprodukter får tillhandahållas på marknaden endast om de överensstämmer med denna förordning.

KAPITEL II

EKONOMISKA AKTÖRERS SKYLDIGHETER

Artikel 6

Tillverkares skyldigheter

1.  När tillverkare släpper ut EU-gödselprodukter på marknaden ska de säkerställa att de har konstruerats och tillverkats i enlighet med de krav som anges i bilagorna I och II.

2.  Innan tillverkare släpper ut EU-gödselprodukter på marknaden ska de utarbeta den tekniska dokumentation och utföra eller låta utföra det förfarande för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 15.

När förfarandet för bedömning av överensstämmelse visar att en EU-gödselprodukt uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning ska tillverkare upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse ▌och anbringa CE-märkningen.

3.  Tillverkare ska spara den tekniska dokumentationen och EU-försäkran om överensstämmelse i fem år efter det att den EU-gödselprodukt som omfattas av de dokumenten har släppts ut på marknaden.

Tillverkaren ska på begäran tillhandahålla andra ekonomiska aktörer en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse.

4.  Tillverkare ska säkerställa att det finns förfaranden så att EU-gödselprodukter som är en del av en serietillverkning fortsätter att överensstämma med kraven i denna förordning. Det ska också tas lämplig hänsyn till ändringar i dessa EU-gödselprodukters tillverkningsprocess eller egenskaper och ändringar i de harmoniserade standarderna, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14 eller andra tekniska specifikationer som det hänvisas till vid försäkran om överensstämmelse för en EU-gödselprodukt eller som används för kontroll av dess överensstämmelse.

När det anses lämpligt med tanke på EU-gödselproduktens prestanda eller de risker som den utgör ska tillverkare utföra slumpvis provning av sådana EU-gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden, undersöka och vid behov registerföra inkomna klagomål, EU-gödselprodukter som inte överensstämmer med kraven och återkallelser av sådana EU-gödselprodukter samt informera distributörer om all sådan övervakning.

5.  Tillverkare ska säkerställa att förpackningen för de EU-gödselprodukter som de har släppt ut på marknaden är försedd med typnummer, partinummer ▌ eller annan identifieringsmärkning eller, om EU-gödselprodukterna tillhandahålls utan förpackning, säkerställa att den erforderliga informationen lämnas i ett medföljande dokument.

6.  Tillverkare ska på EU-gödselproduktens förpackning ange sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt den postadress på vilken de kan kontaktas, eller, om EU-gödselprodukten tillhandahålls utan förpackning, i ett medföljande dokument. Den angivna postadressen ska ange en enda kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Sådana uppgifter ska vara tydliga, lättbegripliga och läsliga och anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter.

7.  Tillverkare ska säkerställa att EU-gödselprodukterna åtföljs av den information som krävs enligt bilaga III. Om en EU-gödselprodukt tillhandahålls i en förpackning ska informationen anges på en etikett som anbringas på kollit. Om kollit är för litet för att kunna rymma all denna information ska den information som inte kan tillhandahållas på etiketten tillhandahållas på ett separat informationsblad, som åtföljer kollit. Ett sådant informationsblad ska anses som en del av märkningen. Om EU-gödselprodukten tillhandahålls utan förpackning ska all information tillhandahållas på ett informationsblad. Etiketten och informationsbladet ska hållas tillgängliga för kontroll när EU-gödselprodukten tillhandahålls på marknaden. Informationen ska vara tydlig, lättbegriplig och läslig och anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och som fastställts av den berörda medlemsstaten.

8.  Tillverkare som anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna förordning ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få EU-gödselprodukten att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla produkten. Om tillverkare anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt som de har släppt ut på marknaden utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, ska de dessutom omedelbart informera de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater på vilkas marknad de har tillhandahållit EU-gödselprodukten, och lämna uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

9.  Tillverkare ska på en behörig nationell myndighets motiverade begäran, i pappersform eller elektronisk form, ge myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att en EU-gödselprodukt överensstämmer med kraven i denna förordning, på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. De ska på myndighetens begäran samarbeta med den om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med en EU-gödselprodukt som de har släppt ut ▌ på marknaden.

Artikel 7

Tillverkarens representant

1.  En tillverkare får genom skriftlig fullmakt utse en representant.

De skyldigheter som fastställs i artikel 6.1 och den skyldighet att utarbeta teknisk dokumentation som anges i artikel 6.2 får inte delegeras till tillverkarens representant.

2.  Tillverkarens representant ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten ska ge tillverkarens representant rätt att bl.a.

a)  hålla EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig för de nationella marknadskontrollmyndigheterna i fem år efter det att den EU-gödselprodukt som omfattas av de dokumenten har släppts ut på marknaden,

b)  på en behörig nationell myndighets motiverade begäran ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att en EU-gödselprodukt överensstämmer med kraven,

c)  på de behöriga nationella myndigheternas begäran samarbeta med dem om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de EU-gödselprodukter som omfattas av fullmakten.

Artikel 8

Importörers skyldigheter

1.  Importörer får endast släppa ut på marknaden sådana EU-gödselprodukter som uppfyller kraven.

2.  Innan importörer släpper ut en EU-gödselprodukt på marknaden ska de säkerställa att tillverkaren har utfört det lämpliga förfarande för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 15. De ska säkerställa att tillverkaren har utarbetat den tekniska dokumentationen, att EU-gödselprodukten åtföljs av ▌ de dokument som krävs samt att tillverkaren har uppfyllt kraven i artikel 6.5 och 6.6.

Om en importör anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt inte överensstämmer med denna förordning får importören inte släppa ut EU-gödselprodukten på marknaden förrän den överensstämmer med dessa krav. Om EU-gödselprodukten utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön ska importören dessutom informera tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna om detta.

3.  Importörer ska på EU-gödselproduktens förpackning ange sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt den postadress på vilken de kan kontaktas, eller, om EU-gödselprodukten tillhandahålls utan förpackning, i ett medföljande dokument. Kontaktuppgifterna ska anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter.

4.  Importörer ska säkerställa att EU-gödselprodukterna åtföljs av den information som krävs enligt bilaga III. Om en EU-gödselprodukt tillhandahålls i en förpackning ska informationen anges på en etikett som anbringas på förpackningen. Om förpackningen är för liten för att kunna rymma all denna information ska den information som inte kan tillhandahållas på etiketten tillhandahållas på ett separat informationsblad, som åtföljer kollit. Ett sådant informationsblad ska anses som en del av märkningen. Om EU-gödselprodukten tillhandahålls utan förpackning ska all information tillhandahållas på ett sådant informationsblad. Etiketten och informationsbladet ska hållas tillgängliga för kontroll när EU-gödselprodukten tillhandahålls på marknaden. Informationen ska vara på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och som fastställts av den berörda medlemsstaten.

5.  Importörer ska, så länge de har ansvar för en EU-gödselprodukt, säkerställa att förvarings- eller transportförhållandena för produkten inte äventyrar produktens överensstämmelse med ▌ kraven i bilaga I eller i bilaga III.

6.  När det anses lämpligt med tanke på EU-gödselproduktens prestanda eller de risker som den utgör ska importörer utföra slumpvis provning av sådana EU-gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden, undersöka och vid behov registerföra inkomna klagomål, EU-gödselprodukter som inte överensstämmer med kraven och återkallelser av sådana EU-gödselprodukter samt informera distributörer om all sådan övervakning.

7.  Importörer som anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna förordning ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få EU-gödselprodukten att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla produkten. Om importörer anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt som de har släppt ut på marknaden utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, ska de dessutom omedelbart informera de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater på vilkas marknad de har tillhandahållit EU-gödselprodukten, och lämna uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

8.  Importörer ska hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna i fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden och säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.

Importörer ska på begäran tillhandahålla andra ekonomiska aktörer en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse.

9.  Importörer ska på en behörig nationell myndighets motiverade begäran, i pappersform eller elektronisk form, ge myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att en EU-gödselprodukt överensstämmer med denna förordning, på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. De ska på myndighetens begäran samarbeta med den om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med en EU-gödselprodukt som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 9

Distributörers skyldigheter

1.  När distributörer tillhandahåller en EU-gödselprodukt på marknaden ska de iaktta vederbörlig omsorg för att se till att kraven i denna förordning uppfylls.

2.  Innan distributörer tillhandahåller en EU-gödselprodukt på marknaden ska de kontrollera att den åtföljs av de ▌ dokument som krävs, inklusive den information som avses i artikel 6.7 eller artikel 8.4, tillhandahållen på det däri angivna sättet, på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare i den medlemsstat där EU-gödselprodukten ska tillhandahållas på marknaden, samt att tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i artiklarna 6.5 och 6.6 respektive 8.3.

När en distributör anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt inte överensstämmer med denna förordning får distributören inte tillhandahålla EU-gödselprodukten på marknaden förrän den överensstämmer med dessa krav. Om EU-gödselprodukten utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön ska distributören dessutom informera tillverkaren eller importören samt marknadskontrollmyndigheterna om detta.

3.  Distributörer ska, så länge de har ansvar för en EU-gödselprodukt, säkerställa att förvarings- eller transportförhållandena för produkten inte äventyrar produktens överensstämmelse med ▌ kraven i bilaga I eller i bilaga III.

4.  Distributörer som anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna förordning ska försäkra sig om att nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas för att få EU-gödselprodukten att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller återkalla produkten. Om distributörer anser eller har skäl att tro att en EU-gödselprodukt som de har tillhandahållit på marknaden utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, ska de dessutom omedelbart informera de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater på vilkas marknad de har tillhandahållit EU-gödselprodukten, och lämna uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

5.  Distributörer ska på en behörig nationell myndighets motiverade begäran, i pappersform eller elektronisk form, ge myndigheten den information och dokumentation som behövs för att visa att EU-gödselprodukten överensstämmer med denna förordning. De ska på myndighetens begäran samarbeta med den om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med EU-gödselprodukter som de har tillhandahållit på marknaden.

Artikel 10

Fall där tillverkares skyldigheter gäller för importörer och distributörer

En importör eller distributör ska anses vara tillverkare enligt detta direktiv och ska ha samma skyldigheter som tillverkaren har enligt artikel 6 när importören eller distributören släpper ut en EU-gödselprodukt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en EU-gödselprodukt som redan har släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med denna förordning kan påverkas.

Artikel 11

Paketering och ompaketering utförd av importörer och distributörer

Om en importör eller distributör paketerar eller ompaketerar en EU-gödselprodukt och inte anses vara en tillverkare enligt artikel 10 ska importören eller distributören

a)   säkerställa att förpackningen bär dennes namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt postadress, föregånget av orden ”paketerat av” eller ”ompaketerat av”, och

b)   hålla ett exemplar av den ursprungliga information som avses i artikel 6.7 eller artikel 8.4 tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna fem år efter det att EU-gödselprodukten har tillhandahållits på marknaden.

Artikel 12

Identifiering av ekonomiska aktörer

1.  Ekonomiska aktörer ska på begäran identifiera följande aktörer för marknadskontrollmyndigheterna:

a)  Ekonomiska aktörer som har levererat en EU-gödselprodukt till dem.

b)  Ekonomiska aktörer som de har levererat en EU-gödselprodukt till.

2.  De ekonomiska aktörerna ska kunna lämna den information som avses i punkt 1 i fem år efter det att de har fått EU-gödselprodukten levererad och i fem år efter det att de har levererat EU-gödselprodukten.

KAPITEL III

EU-GÖDSELPRODUKTERS ÖVERENSSTÄMMELSE MED KRAVEN

Artikel 13

Presumtion om överensstämmelse

1.   EU-gödselprodukter som överensstämmer med harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överensstämma med de krav i bilagorna I, II och III som omfattas av dessa standarder eller delar av dem.

2.   Tester för kontroll av EU-gödselprodukters överensstämmelse med kraven i bilagorna I, II och III ska utföras på ett tillförlitligt och reproducerbart sätt. Tester som överensstämmer med de harmoniserade standarder eller delar av dem till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas vara tillförlitliga och reproducerbara i den mån testerna omfattas av dessa standarder eller delar av dem.

Artikel 14

Gemensamma specifikationer

1.  Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer gemensamma specifikationer för de krav som fastställs i bilaga I, II eller III, eller de test som avses i artikel 13.2, om

a)  dessa krav eller test inte omfattas av harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller

b)   om kommissionen lägger märke till otillbörliga förseningar i antagandet av begärda harmoniserade standarder eller,

c)   om kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.5 i förordning (EU) nr 1025/2012 har beslutat att behålla hänvisningarna till de harmoniserade standarderna eller de delar av dem som kravet eller testet omfattar med restriktioner eller dra tillbaka dem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.3.

2.  EU-gödselprodukter som överensstämmer med gemensamma specifikationer eller delar av dem ska förutsättas överensstämma med de krav i bilagorna I, II och III som omfattas av dessa gemensamma specifikationer eller delar av dem.

3.  De tester för kontroll av EU-gödselprodukters överensstämmelse med kraven i bilagorna I, II och III som överensstämmer med gemensamma specifikationer eller delar av dem ska förutsättas vara tillförlitliga och reproducerbara i den mån testerna omfattas av dessa gemensamma specifikationer eller delar av dem.

Artikel 15

Förfaranden för bedömning av överensstämmelse

1.  För att bedöma om en EU-gödselprodukt överensstämmer med de krav som fastställs i denna förordning ska det tillämpliga förfarandet för bedömning av överensstämmelse enligt bilaga IV användas.

2.  Alla dokument och all skriftväxling rörande förfaranden för bedömning av överensstämmelse ska avfattas på det eller de officiella språken i den medlemsstat där det anmälda organet som genomför förfarandena för bedömning av överensstämmelse är etablerat, eller på ett språk som godtas av detta organ.

Artikel 16

EU-försäkran om överensstämmelse

1.  I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges att de krav som fastställs i denna förordning har visats vara uppfyllda.

2.  EU-försäkran om överensstämmelse ska utformas i enlighet med mallen i bilaga V, innehålla de uppgifter som anges i de relevanta modulerna i bilaga IV och uppdateras regelbundet. Den ska översättas till det eller de språk som krävs av den medlemsstat där EU-gödselprodukten släpps ut eller tillhandahålls på marknaden.

3.  Om en EU-gödselprodukt omfattas av mer än en unionsakt där det ställs krav på en EU-försäkran om överensstämmelse, ska en enda EU-försäkran om överensstämmelse upprättas för alla dessa unionsakter. I denna försäkran ska det anges vilka unionsakter som berörs och det ska lämnas en publikationshänvisning till dem. Den kan utgöras av dokumentation bestående av enskilda relevanta EU-försäkringar om överensstämmelse.

4.  Genom att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse tar tillverkaren ansvar för att EU-gödselprodukten överensstämmer med kraven i denna förordning

Artikel 17

Allmänna principer för CE-märkning

CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som fastställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 18

Regler och villkor för anbringande av CE-märkning

1.  CE-märkningen ska anbringas så att den är synlig, lätt läsbar och varaktig på EU-gödselproduktens förpackning eller, om EU-gödselprodukten tillhandahålls utan förpackning, på ett medföljande dokument.

2.  CE-märkningen ska anbringas innan EU-gödselprodukten släpps ut på marknaden.

3.  CE-märkningen ska åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organet om så krävs enligt bilaga IV ▌.

Det anmälda organets identifikationsnummer ska anbringas av organet självt eller, efter dess anvisningar, av tillverkaren eller dennes representant.

4.  Medlemsstaterna ska utgå från befintliga mekanismer för att säkerställa att bestämmelserna om CE-märkning tillämpas korrekt och vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning av den märkningen.

Artikel 19

Skedet när avfall upphör att vara avfall

I denna förordning fastställs kriterier i enlighet med vilka material som utgör avfall enligt definitionen i direktiv 2008/98/EG kan upphöra att vara avfall, om dessa ingår i en EU-gödselprodukt som uppfyller kraven. I sådana fall ska återvinningsförfarandet enligt denna förordning genomföras innan materialet upphör att vara avfall, och materialet ska anses uppfylla villkoren i artikel 6 ▌ i det direktivet ▌ och ▌ därför ▌ ha upphört att vara avfall från den tidpunkt då EU-försäkran om överensstämmelse upprättades.

KAPITEL IV

ANMÄLAN AV ORGAN FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Artikel 20

Anmälan

Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater vilka organ som fått i uppdrag att utföra tredjepartsbedömningar av överensstämmelse i enlighet med denna förordning.

Artikel 21

Anmälande myndigheter

1.  Medlemsstaterna ska utse en anmälande myndighet med ansvar för att fastställa och genomföra de förfaranden som krävs för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ, inklusive överensstämmelse med artikel 26.

2.  Medlemsstaterna får besluta att den bedömning och övervakning som avses i punkt 1 i denna artikel ska utföras av ett nationellt ackrediteringsorgan i den mening som avses i och i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

3.  När den anmälande myndigheten delegerar eller på annat sätt överlåter den bedömning, anmälan eller övervakning som avses i punkt 1 i den här artikeln till ett organ som inte är offentligt, ska det organet vara en juridisk person och ska i tillämpliga delar uppfylla kraven i artikel 22. Dessutom ska detta organ ha vidtagit åtgärder för att kunna hantera ansvarsskyldighet som kan uppstå i samband med dess verksamhet.

4.  Den anmälande myndigheten ska ta det fulla ansvaret för de uppgifter som utförs av det organ som avses i punkt 3.

Artikel 22

Krav på anmälande myndigheter

1.  En anmälande myndighet ska vara inrättad på ett sådant sätt att det inte uppstår någon intressekonflikt med organen för bedömning av överensstämmelse.

2.  En anmälande myndighet ska vara organiserad och fungera på ett sådant sätt att dess verksamhet är objektiv och opartisk.

3.  En anmälande myndighet ska vara organiserad på ett sådant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ för bedömning av överensstämmelse fattas av annan behörig personal än den som har gjort bedömningen.

4.  En anmälande myndighet får inte erbjuda eller utföra sådan verksamhet som utförs av organ för bedömning av överensstämmelse eller konsulter på kommersiell eller konkurrensmässig grund.

5.  En anmälande myndighet ska sörja för att erhållen information behandlas konfidentiellt.

6.  En anmälande myndighet ska ha tillgång till tillräckligt med personal med lämplig kompetens för att korrekt kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 23

Anmälande myndigheters informationsskyldighet

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina förfaranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ samt om eventuella ändringar.

Kommissionen ska offentliggöra denna information.

Artikel 24

Krav på anmälda organ

1.  När det gäller anmälan ska organ för bedömning av överensstämmelse uppfylla kraven i punkterna 2–11.

2.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska inrättas enligt en medlemsstats nationella rätt och vara en juridisk person.

3.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende av den organisation eller den EU-gödselprodukt som den bedömer.

4.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte utgöras av den som konstruerar, tillverkar, levererar, köper, äger eller använder dessa gödselprodukter eller av företrädare för någon av dessa parter. Detta får inte hindra användning av gödselprodukter som är nödvändiga för verksamheten inom organet för bedömning av överensstämmelse eller användning av gödselprodukter för personligt bruk.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får varken delta direkt i konstruktion, tillverkning, marknadsföring eller användning av gödselprodukter eller företräda parter som bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet och integritet i samband med de bedömningar av överensstämmelse för vilka de har anmälts. Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.

Organ för bedömning av överensstämmelse ska säkerställa att deras dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i organens bedömningar av överensstämmelse.

5.  Organ för bedömning av överensstämmelse och deras personal ska utföra bedömningar av överensstämmelse med största möjliga yrkesintegritet, ha erforderlig teknisk kompetens på det specifika området och vara fria från alla påtryckningar och incitament, i synnerhet ekonomiska incitament, som kan påverka deras omdöme eller resultaten av deras bedömningar av överensstämmelse; detta gäller särskilt påtryckningar och incitament från personer eller grupper av personer som berörs av bedömningarnas resultat.

6.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstämmelse som fastställs i bilaga IV för ett sådant organ och för vilka det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet självt eller för dess räkning och under dess ansvar.

Vid alla tidpunkter och för varje förfarande för bedömning av överensstämmelse och för varje typ eller kategori av EU-gödselprodukter för vilka det har anmälts ska organet för bedömning av överensstämmelse ha följande till sitt förfogande:

a)  Personal med teknisk kunskap samt tillräcklig och lämplig erfarenhet för att utföra bedömningen av överensstämmelse.

b)  Beskrivningar av förfaranden enligt vilka bedömningar av överensstämmelse utförs; dessa beskrivningar ska säkerställa transparens och reproducerbarhet hos förfarandena. Organet ska ha lämpliga rutiner och förfaranden för att skilja mellan de uppgifter som det utför i sin egenskap av anmält organ och annan verksamhet.

c)  Förfaranden som gör det möjligt för organet att utöva sin verksamhet med vederbörlig hänsyn tagen till ett företags storlek, bransch och struktur, den berörda produktteknikens komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverkning.

Organet för bedömning av överensstämmelse ska ha nödvändiga medel för att på ett lämpligt sätt kunna utföra tekniska och administrativa uppgifter i samband med bedömningen av överensstämmelse och ska ha tillgång till den utrustning och de hjälpmedel som är nödvändiga.

7.  Den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse ska ha

a)  fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all slags bedömning av överensstämmelse för vilken organet för bedömning av överensstämmelse har anmälts,

b)  tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar som de utför och befogenhet att utföra dessa bedömningar,

c)  lämplig kännedom och insikt om kraven i bilagorna I, II och III, de tillämpliga harmoniserade standarder som avses i artikel 13 och de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14 samt de relevanta bestämmelserna i unionens harmoniseringslagstiftning och i nationell lagstiftning,

d)  förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som visar att bedömningarna har utförts.

8.  Det ska garanteras att organen för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.

Ersättningen till den högsta ledningen och till den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse vid ett organ för bedömning av överensstämmelse får inte vara beroende av antalet bedömningar som utförs eller resultaten av bedömningarna.

9.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ansvarsförsäkrade, om inte staten tar på sig ansvaret enligt nationell rätt eller medlemsstaten själv tar direkt ansvar för bedömningen av överensstämmelse.

10.  Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt bilaga IV, utom gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.

11.  Organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i, eller säkerställa att deras personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i samordningsgruppen för anmälda organ, som inrättas i enlighet med artikel 36, och de ska som generella riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument som är resultatet av gruppens arbete.

Artikel 25

Presumtion om överensstämmelse för anmälda organ

Ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att det uppfyller kriterierna i de relevanta harmoniserade standarderna eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas uppfylla kraven i artikel 24, i den mån dessa krav omfattas av de tillämpliga harmoniserade standarderna.

Artikel 26

Dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ

1.  Om ett anmält organ lägger ut specifika uppgifter i samband med bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag ska det säkerställa att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 24 och informera den anmälande myndigheten om detta.

2.  De anmälda organen ska ta det fulla ansvaret för de uppgifter som underentreprenörerna eller dotterbolagen utför, oavsett var dessa är etablerade.

3.  Verksamhet får läggas ut på underentreprenad eller utföras av ett dotterbolag endast om kunden samtycker till det.

4.  De anmälda organen ska hålla de relevanta dokumenten rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och det arbete som de utfört enligt bilaga IV tillgängliga för den anmälande myndigheten.

Artikel 27

Ansökan om anmälan

1.  Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska lämna in en ansökan om anmälan till den anmälande myndigheten i den medlemsstat där det är etablerat.

2.  Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av de bedömningar av överensstämmelse, den eller de moduler för bedömning av överensstämmelse och den eller de EU-gödselprodukter som organet förklarar sig ha kompetens för samt ett ackrediteringsintyg som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och där det intygas att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 24.

Artikel 28

Anmälningsförfarande

1.  De anmälande myndigheterna får endast anmäla de organ för bedömning av överensstämmelse som har uppfyllt kraven i artikel 24.

2.  De ska göra anmälan till kommissionen och de andra medlemsstaterna med hjälp av det elektroniska anmälningsverktyg som utvecklats och förvaltas av kommissionen.

3.  Anmälan ska innehålla fullständiga uppgifter om bedömningarna av överensstämmelse, den eller de modulerna för bedömning av överensstämmelse och den eller de berörda EU-gödselprodukterna samt det ackrediteringsintyg som avses i artikel 27.2.

4.  Det berörda organet får bedriva verksamhet som anmält organ endast om kommissionen eller de andra medlemsstaterna inte har gjort invändningar inom två veckor från anmälan.

Endast ett sådant organ ska anses vara ett anmält organ vid tillämpning av denna förordning.

5.  Den anmälande myndigheten ska underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om alla relevanta ändringar i anmälan.

Artikel 29

Identifikationsnummer och förteckning över anmälda organ

1.  Kommissionen ska tilldela varje anmält organ ett identifikationsnummer.

Organet ska tilldelas ett enda nummer även om det anmäls enligt flera unionsakter.

2.  Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över de organ som anmälts enligt denna förordning, inklusive de identifikationsnummer som de har tilldelats och den verksamhet som de har anmälts för.

Kommissionen ska säkerställa att förteckningen hålls uppdaterad.

Artikel 30

Ändringar i anmälan

1.  Om en anmälande myndighet har konstaterat eller har informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som anges i artikel 24 eller att det underlåter att fullgöra sina skyldigheter, ska den anmälande myndigheten, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven eller fullgöra skyldigheterna är, begränsa, tillfälligt återkalla eller dra tillbaka anmälan, beroende på vad som är lämpligt. Den ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta.

2.  I händelse av begränsning, tillfällig återkallelse eller tillbakadragande av anmälan eller om det anmälda organet har upphört med verksamheten ska den anmälande medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det anmälda organets ärenden antingen behandlas av ett annat anmält organ eller hålls tillgängliga för de ansvariga anmälande myndigheterna och marknadskontrollmyndigheterna på deras begäran.

Artikel 31

Ifrågasättande av de anmälda organens kompetens

1.  Kommissionen ska undersöka alla fall där den tvivlar på att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärksam på att det föreligger sådana tvivel.

2.  Den anmälande medlemsstaten ska på begäran ge kommissionen all information om grunderna för anmälan eller hur det berörda anmälda organets kompetens upprätthålls.

3.  Kommissionen ska säkerställa att all känslig information som erhållits i samband med undersökningarna behandlas konfidentiellt.

4.  Om kommissionen konstaterar att ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan ska den anta en genomförandeakt för att anmoda den anmälande medlemsstaten att vidta erforderliga korrigerande åtgärder, inbegripet att vid behov dra tillbaka anmälan.

Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 45.2.

Artikel 32

De anmälda organens operativa skyldigheter

1.  Anmälda organ ska utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med förfarandena för bedömning av överensstämmelse i bilaga IV.

2.  Bedömningarna av överensstämmelse ska utföras på ett proportionellt sätt så att ekonomiska aktörer inte belastas i onödan. Anmälda organ ska när de utför sin verksamhet ta vederbörlig hänsyn till ett företags storlek, bransch och struktur, den berörda produktteknikens komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverkning.

Samtidigt ska de dock respektera den grad av noggrannhet och skyddsnivå som krävs för att EU-gödselprodukten ska överensstämma med denna förordning.

3.  Om ett anmält organ konstaterar att en tillverkare inte har uppfyllt kraven i bilaga I, II eller III, eller motsvarande harmoniserade standarder, de gemensamma specifikationerna i artikel 14 eller andra tekniska specifikationer, ska det begära att tillverkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, och inget intyg eller beslut om godkännande ska utfärdas.

4.  Om ett anmält organ vid övervakning av överensstämmelse efter det att ett intyg eller beslut om godkännande har utfärdats konstaterar att en EU-gödselprodukt inte längre uppfyller kraven, ska det begära att tillverkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, och vid behov ska intyget eller beslutet om godkännande tillfälligt återkallas eller dras tillbaka.

5.  Om inga korrigerande åtgärder vidtas eller om de inte får önskat resultat, ska det anmälda organet belägga intyget eller beslutet om godkännande med restriktioner, återkalla det tillfälligt eller dra tillbaka det, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 33

Överklagande av de anmälda organens beslut

Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns ett förfarande för överklagande av de anmälda organens beslut.

Artikel 34

De anmälda organens informationsskyldighet

1.  De anmälda organen ska informera den anmälande myndigheten om följande:

a)  Avslag, restriktioner, tillfällig återkallelse eller tillbakadragande av intyg eller beslut om godkännande.

b)  Omständigheter som inverkar på omfattningen av eller villkoren för anmälan.

c)  Begäran från marknadskontrollmyndigheterna om information om bedömningar av överensstämmelse.

d)  På begäran, bedömningar av överensstämmelse som gjorts inom ramen för anmälan och all annan verksamhet, inklusive gränsöverskridande verksamhet och underentreprenad.

2.  De anmälda organen ska ge relevant information om frågor som rör negativa och, på begäran, positiva resultat av bedömningar av överensstämmelse till de andra organ som anmälts enligt denna förordning och som utför liknande bedömningar av överensstämmelse som täcker samma EU-gödselprodukter.

Artikel 35

Utbyte av erfarenhet

Kommissionen ska sörja för att det organiseras utbyte av erfarenheter mellan de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för anmälningsförfarandet.

Artikel 36

Samordning av anmälda organ

Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och lämpligt samarbete inrättas mellan de organ som anmälts enligt denna förordning och att detta bedrivs på ett tillfredsställande sätt genom en sektorsspecifik grupp bestående av anmälda organ.

De anmälda organen ska delta i arbetet i denna grupp, direkt eller genom utsedda representanter.

KAPITEL V

MARKNADSKONTROLL I UNIONEN, KONTROLL AV EU-GÖDSELPRODUKTER SOM FÖRS IN PÅ UNIONSMARKNADEN OCH UNIONENS SKYDDSFÖRFARANDE

Artikel 37

Marknadskontroll i unionen och kontroll av EU-gödselprodukter som förs in på unionsmarknaden

Artiklarna 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på EU-gödselprodukter.

Artikel 38

Förfarande på nationell nivå för att hantera EU-gödselprodukter som utgör en risk ▌

1.  Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att en EU-gödselprodukt utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön ska de göra en utvärdering av den berörda EU-gödselprodukten omfattande alla relevanta krav som fastställs i denna förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska när så krävs samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna i detta syfte.

Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som avses i första stycket konstaterar att EU-gödselprodukten inte uppfyller kraven i denna förordning ska de utan dröjsmål begära att den relevanta ekonomiska aktören vidtar alla lämpliga korrigerande åtgärder, inom en rimlig tidsperiod som föreskrivs av marknadskontrollmyndigheterna i förhållande till typen av risk, för att EU-gödselprodukten ska uppfylla dessa krav, drar tillbaka EU-gödselprodukten från marknaden eller återkallar den ▌.

Marknadskontrollmyndigheterna ska informera det berörda anmälda organet om detta.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de åtgärder som avses i andra stycket i denna punkt.

2.  När marknadskontrollmyndigheterna anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet, ska de informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt den ekonomiska aktören att vidta.

3.  Den ekonomiska aktören ska säkerställa att alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla de berörda EU-gödselprodukter som den ekonomiska aktören har tillhandahållit på unionsmarknaden.

4.  Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1 andra stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av EU-gödselprodukten på sin nationella marknad, dra tillbaka EU-gödselprodukten från den marknaden eller återkalla den.

Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.

5.  Den information som avses i punkt 4 andra stycket ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera den EU-gödselprodukt som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ av krav som inte uppfylls och som görs gällande, den risk som produkten utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på någon av följande omständigheter:

a)  EU-gödselprodukten uppfyller inte kraven i bilaga I, II eller III.

b)  Det förekommer brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 13.

c)   Det förekommer brister i de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14.

6.  Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet enligt denna artikel ska utan dröjsmål informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om eventuella vidtagna åtgärder och om eventuell kompletterande information som de har tillgång till med avseende på den berörda EU-gödselproduktens bristande överensstämmelse samt om eventuella invändningar mot den vidtagna nationella åtgärden.

7.  Om varken en medlemsstat eller kommissionen inom tre månader från mottagandet av den information som avses i punkt 4 andra stycket har rest invändningar mot en tillfällig åtgärd som en medlemsstat vidtagit ska åtgärden anses vara berättigad.

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga begränsande åtgärder, t.ex. tillbakadragande av EU-gödselprodukten från marknaden, utan dröjsmål vidtas i fråga om den berörda EU-gödselprodukten.

9.   Marknadskontrollmyndigheternas skyldigheter enligt denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att reglera gödselprodukter som inte är EU-gödselprodukter.

Artikel 39

Unionsförfarande i fråga om skyddsåtgärder

1.  Om det, efter det att förfarandet i artikel 38.3 och 38.4 slutförts, har rests invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionsrätten, ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna samt utvärdera den nationella åtgärden. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen anta en genomförandeakt i form av ett beslut för att fastställa om den nationella åtgärden är berättigad eller inte.

Om den nationella åtgärden anses vara berättigad ska alla medlemsstater enligt beslutet vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att den EU-gödselprodukt som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och informera kommissionen om detta.

Om den nationella åtgärden inte anses vara berättigad ska den berörda medlemsstaten enligt beslutet upphäva åtgärden.

Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge det till dem och den eller de berörda ekonomiska aktörerna.

2.  Om den nationella åtgärden anses vara berättigad och EU-gödselproduktens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist i de harmoniserade standarder som avses i artikel 38.5 b i den här förordningen ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.

3.   Om den nationella åtgärden anses vara berättigad och EU-gödselproduktens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist i de gemensamma specifikationer som avses i artikel 38.5 c ska kommissionen utan dröjsmål anta genomförandeakter om ändring eller upphävande av de gemensamma specifikationerna i fråga.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.3.

Artikel 40

EU-gödselprodukter som uppfyller kraven men som utgör en risk

1.  Om en medlemsstat, efter att ha utfört en utvärdering i enlighet med artikel 38.1, konstaterar att en EU-gödselprodukt visserligen står i överensstämmelse med denna förordning men likväl utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, ska den utan dröjsmål begära att den berörda ekonomiska aktören vidtar alla lämpliga åtgärder, inom en rimlig tidsperiod som föreskrivs av marknadskontrollmyndigheterna i förhållande till typen av risk, antingen för att säkerställa att den berörda EU-gödselprodukten när den tillhandahålls på marknaden inte längre utgör en sådan risk eller för att dra tillbaka EU-gödselprodukten från marknaden eller återkalla den.

2.  Den ekonomiska aktören ska säkerställa att det vidtas korrigerande åtgärder i fråga om alla de berörda EU-gödselprodukter som den ekonomiska aktören har tillhandahållit på unionsmarknaden.

3.  Medlemsstaten ska omedelbart informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna. Informationen ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera den berörda EU-gödselprodukten, dess ursprung och leveranskedja, den risk som EU-gödselprodukten utgör samt vilken typ av nationella åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.

4.  Kommissionen ska utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och ska utvärdera de nationella åtgärderna. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen anta en genomförandeakt i form av ett beslut för att fastställa om den nationella åtgärden är berättigad eller inte och, vid behov, beordra lämpliga åtgärder.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.3.

När det föreligger vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på skyddet av människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 45.4.

5.  Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge det till dem och den eller de berörda ekonomiska aktörerna.

Artikel 41

Formell bristande överensstämmelse

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38 ska en medlemsstat, om den konstaterar något av följande på en EU-gödselprodukt, begära att den berörda ekonomiska aktören åtgärdar den bristande överensstämmelsen:

a)  CE-märkningen har anbringats i strid med artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 18 i den här förordningen.

b)  Det anmälda organets identifikationsnummer har anbringats i strid med artikel 18 eller saknas trots att det krävs enligt artikel 18.

c)  EU-försäkran om överensstämmelse har inte upprättats eller har inte upprättats på ett korrekt sätt.

d)  Den tekniska dokumentationen är antingen inte tillgänglig eller inte komplett.

e)  Den information som avses i artikel 6.6 eller artikel 8.3 saknas, är felaktig eller ofullständig.

f)  Något annat av de administrativa krav som fastställs i artikel 6 eller artikel 8 är inte uppfyllt.

2.  Om sådan bristande överensstämmelse som avses i punkt 1 kvarstår ska den berörda medlemsstaten vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av EU-gödselprodukten på marknaden eller säkerställa att den återkallas eller dras tillbaka från marknaden ▌.

Medlemsstaternas skyldigheter i detta avseende ska inte påverka deras möjlighet att reglera gödselprodukter som inte är EU-gödselprodukter.

KAPITEL 6

DELEGERADE BEFOGENHETEROCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 42

Ändringar av bilagorna

1.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 med avseende på att ändra bilaga I, med undantag av gränsvärdena för kadmium och definitionerna av eller andra inslag som avser tillämpningsområdet för produktfunktionskategorier, samt att ändra bilagorna II, III och IV för att anpassa dessa bilagor till teknisk utveckling och underlätta tillträde till den inre marknaden och fri rörlighet för EU-gödselprodukter

a)  som har potential att omfattas av betydande handel på den inre marknaden, och

b)  för vilka det finns vetenskapliga rön som visar att de

i)  inte utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön, och

ii)  säkerställer agronomisk effektivitet.

När kommissionen antar delegerade akter som inför nya gränsvärden för förorenande ämnen i bilaga I enlighet med punkt 1 ska den ta i beaktande vetenskaplig rådgivning från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska kemikaliemyndigheten eller kommissionens gemensamma forskningscentrum, beroende på vad som är relevant.

Om kommissionen antar delegerade akter för att lägga till eller se över komponentmaterialkategorier så att de omfattar material som kan betraktas som återvunnet avfall eller biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG, ska dessa delegerade akter uttryckligen utesluta sådana material från komponentmaterialkategorierna 1 och 11 i bilaga II till denna förordning.

När kommissionen antar delegerade akter enligt denna punkt ska den särskilt prioritera animaliska biprodukter, biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG och återvunnet avfall, i synnerhet från jordbrukssektorn och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin, samt material och produkter som redan lagligen släppts ut på marknaden i en eller flera medlemsstater.

2.   Kommissionen ska utan oskäligt dröjsmål efter den … [datum för denna förordnings ikraftträdande] bedöma struvit-, biokol- och askbaserade produkter. Om bedömningen visar att kriterierna i punkt 1 b är uppfyllda, ska kommissionen anta delegerade akter enligt punkt 1 för att inkludera dessa material i bilaga II.

3.  Kommissionen får endast anta delegerade akter enligt punkt 1 i syfte att ändra bilaga II för att i komponentmaterialkategorierna införa material som upphör att vara avfall till följd av ett återvinningsförfarande, om det i bestämmelserna för återvinning i den bilagan, som har antagits före införandet, säkerställs att materialen uppfyller villkoren i artikel 6 i direktiv 2008/98/EG.

4.  Kommissionen får endast anta delegerade akter enligt punkt 1 i syfte att ändra bilaga II för att lägga till nya mikroorganismer eller stammar av mikroorganismer, eller ytterligare bearbetningsmetoder till komponentmaterialkategorin för sådana organismer, efter att ha kontrollerat vilka stammar av den nya mikroorganismen som uppfyller kriterierna i punkt 1 b, göra ändringarna på grundval av följande uppgifter:

a)  Mikroorganismens namn.

b)  Mikroorganismens taxonomiska klassificering: släkte, art, stam och anskaffningsmetod.

c)  Vetenskaplig litteratur om säker produktion, säkert bevarande och säker användning av mikroorganismen.

d)  Det taxonomiska förhållandet till mikroorganismarter som uppfyller kraven på ett välgrundat antagande om säkerhet såsom det fastställts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

e)  Uppgifter om produktionsprocessen, inbegripet, i förekommande fall, bearbetningsmetoder såsom sprejtorkning, virbelbäddstorkning, statisk torkning, centrifugering, deaktivering genom uppvärmning, filtrering och malning. ▌

f)  Uppgifter om identiteten för och resthalterna av intermediärer, toxiner eller mikrobiella metaboliter i komponentmaterialet.

g)  Naturlig förekomst, överlevnad och rörlighet i miljön.

5.  Kommissionen får endast anta delegerade akter enligt punkt 1 i syfte att ändra bilaga II till den här förordningen för att i komponentmaterialkategorierna lägga till produkter som är framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 om en slutpunkt i tillverkningskedjan har fastställts ▌ i enlighet med artikel 5.2 i den förordningen.

Kommissionen ska bedöma sådana framställda produkter med avseende på relevanta aspekter som inte beaktats i syfte att fastställa en slutpunkt i tillverkningskedjan i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009. Om den bedömningen visar att kriterierna i punkt 1 b i denna artikel är uppfyllda, ska kommissionen anta delegerade akter enligt punkt 1 i denna artikel i syfte att utan onödigt dröjsmål inkludera dessa material i tabellen i komponentmaterialkategori 10 i del II i bilaga II till den här förordningen närhelst en sådan slutpunkt fastställts.

6.   Senast den … [fem år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen bedöma de kriterier för biologisk nedbrytbarhet för polymerer som avses i punkt 2 i komponentmaterialkategori 10 i del II av bilaga II och de provningsmetoder som används för att kontrollera uppfyllandet av dessa kriterier samt, i tillämpliga fall, anta en delegerad akt i enlighet med punkt 1 om fastställande av dessa kriterier.

Kriterierna ska säkerställa att

a)  polymeren kan brytas ned fysiskt eller biologiskt under markförhållanden och i vattenmiljöer som är naturligt förekommande i unionen, så att den till slut bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten,

b)  minst 90 % av det organiska kolet i polymeren har omvandlats till koldioxid inom högst 48 månader efter att den funktionalitetsperiod för EU-gödselprodukten som anges på etiketten har löpt ut, och jämfört med en lämplig standard i försöket avseende biologisk nedbrytbarhet, och

c)  användningen av polymerer inte leder till ansamling av plast i miljön.

7.   Senast den … [tre år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att komplettera punkt 3 i komponentmaterialkategori 11 i del II i bilaga II till denna förordning genom att fastställa kriterier för agronomisk effektivitet och säkerhet vid användning av biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG i EU-gödselprodukter. Dessa kriterier ska spegla den aktuella tillverkningspraxisen, den tekniska utvecklingen och de senaste vetenskapliga rönen.

8.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 i syfte att ändra bilaga I, med undantag av gränsvärdena för kadmium, och bilagorna II, III och IV mot bakgrund av nya vetenskapliga rön. Kommissionen ska använda sina befogenheter när en ändring, på grundval av en riskbedömning, visar sig vara nödvändig för att säkerställa att en EU-gödselprodukt som uppfyller kraven i denna förordning inte, vid normala användningsförhållanden, utgör en risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön.

Artikel 43

Separata delegerade akter för separata komponentmaterialkategorier

När kommissionen utövar sin befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 42 ska den anta en separat delegerad akt för varje komponentmaterialkategori i bilaga II. Dessa delegerade akter ska inbegripa ändringar av bilagorna I, III och IV vilka är nödvändiga till följd av ändringen av bilaga II.

Artikel 44

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 42 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 42 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 42 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 45

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för gödselprodukter. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

KAPITEL VII

ÄNDRINGAR

Artikel 46

Ändringar av förordning (EG) nr 1069/2009

▌ Förordning (EG) nr 1069/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 5.2 och 5.3 ska ersättas med följande:"

2. För framställda produkter som avses i artiklarna 32, 35 och 36 och som inte längre innebär någon betydande risk för människors eller djurs hälsa får det fastställas en slutpunkt i tillverkningskedjan efter vilken de inte längre omfattas av kraven i denna förordning. ▌

Dessa framställda produkter får därefter släppas ut på marknaden utan begränsningar enligt denna förordning och ska inte längre omfattas av offentliga kontroller i enlighet med denna förordning.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom fastställande av en slutpunkt i tillverkningskedjan efter vilken de framställda produkter som avses i denna punkt inte längre omfattas av kraven i denna förordning.

3.  I händelse av risker för människors eller djurs hälsa ska artiklarna 53 och 54 i förordning (EG) nr 178/2002 om nödåtgärder i tillämpliga delar gälla för framställda produkter som avses i artiklarna 32, 33 och 36 i den här förordningen.

4.   Inom sex månader efter den … [dagen för ikraftträdandet av denna förordning](31) ska kommissionen inleda en första bedömning av framställda produkter som avses i artikel 32 och som redan används i omfattande grad i unionen som organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel. Denna bedömning ska omfatta åtminstone följande produkter: köttmjöl, benmjöl, kött- och benmjöl, blod från djur, hydroliserade proteiner av kategori 3-material, bearbetat naturgödsel, kompost, biogasrötrester, fjädermjöl, glycerin och andra produkter av kategori 2- eller 3-material som framställts genom tillverkning av biodiesel och produktion av förnybar energi, foder för sällskapsdjur och tuggben som avvisats av kommersiella skäl eller på grund av tekniska fel samt framställda produkter som härrör från blod från djur, hudar och skinn, horn och hovar, guano från fladdermöss och fåglar, ull, hår, fjädrar, dun eller svinborst. Om det vid bedömningen konstateras att dessa framställda produkter inte längre innebär någon betydande risk för människors eller djurs hälsa ska kommissionen fastställa en slutpunkt i tillverkningskedjan i enlighet med punkt 2 i den här artikeln utan dröjsmål och under alla omständigheter inte senare än sex månader efter det att bedömningen slutförts.”.

"

2.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 51a

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.2 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den … [det datum då denna förordning träder i kraft](32). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning *.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

__________________

* EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

"

Artikel 47

Ändringar av förordning (EG) nr 1107/2009

Förordning (EG) nr 1107/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 2.1 b ska ersättas med följande:"

”b) Att påverka växternas livsprocesser, t.ex. ämnen som påverkar deras växande på ett annat sätt än som näringsämne eller växtbiostimulant.”

"

2.  I artikel 3 ska följande punkt läggas till:

▌”34. växtbiostimulant: en produkt som stimulerar växtnäringsprocesser oberoende av produktens näringsinnehåll uteslutande i syfte att förbättra en eller flera av följande egenskaper hos växten eller växtens rotzon:

a)  Näringsutnyttjande.

b)  Tolerans mot abiotisk stress.

c)  ▌ Kvalitetsegenskaper.

d)   Tillgänglighet till näringsämnen i jorden eller rotzonen.”

3.  I artikel 80 ska följande punkt läggas till:"

”8. För en produkt som tidigare har beviljats produktgodkännande enligt artikel 32.1 baserat på en ansökan som lämnats in före den … [datum för ikraftträdandet av denna förordning](33), och som efter detta datum omfattas av definitionen i artikel 3.34, ska denna förordning fortsätta att gälla under den period som anges i produktgodkännandet.”

"

KAPITEL VIII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 48

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 49

Rapport

Senast den … [sju år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport med en bedömning av tillämpningen av denna förordning och de totala effekterna i fråga om uppnåendet av dess mål, inbegripet effekterna på små och medelstora företag. Rapporten ska innehålla följande:

a)   En bedömning av hur den inre marknaden för gödselprodukter fungerar, inbegripet ändamålsenligheten i bedömningen av överensstämmelse och marknadskontrollen, en analys av de effekter som den frivilliga harmoniseringen har haft på tillverkningen, marknadsandelen och handelsflödena för EU-gödselprodukter och gödselprodukter som släppts ut på marknaden enligt nationella bestämmelser.

b)  En översyn av gränsvärdena för kadmiumhalten i fosforgödselmedel i syfte att bedöma möjligheten att minska dessa gränsvärden till en lämplig lägre nivå på grundval av tillgänglig teknik och vetenskapliga belägg vad gäller kadmiumexponering och ackumulering av kadmium i miljön, med hänsyn tagen till miljöfaktorer, i synnerhet i samband med mark- och klimatförhållanden, hälsofaktorer samt socioekonomiska faktorer, däribland hänsyn till försörjningstryggheten.

c)   En utvärdering av tillämpningen av de gränsvärden för förorenande ämnen som anges i bilaga I, och en bedömning av eventuella nya relevanta vetenskapliga uppgifter om toxiciteten och cancerogeniciteten i förorenande ämnen om sådana blir tillgängliga, däribland riskerna av urankontaminering i gödselprodukter.

Rapporten ska ta vederbörlig hänsyn till tekniska framsteg och innovation samt standardiseringsprocesser som påverkar produktionen och användningen av gödselprodukter. Den ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 50

Översyn avseende biologisk nedbrytbarhet

Senast den … [fem år efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen genomföra en översyn för att bedöma möjligheten att fastställa kriterier för marktäckningsfilmers biologiska nedbrytbarhet och möjligheten att införliva dem i komponentmaterialkategori 9 i del II i bilaga II.

Artikel 51

Upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003

Förordning (EG) nr 2003/2003 ska upphöra att gälla den … [tre år efter denna förordnings ikraftträdande].

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 52

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna får inte förhindra att produkter som släpptes ut på marknaden som gödselmedel med beteckningen ”EG-gödselmedel” i överensstämmelse med förordning (EG) nr 2003/2003 före den …[tre år efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning] tillhandahålls på marknaden. Bestämmelserna i kapitel V i den här förordningen ska i tillämpliga delar gälla för dessa produkter.

Artikel 53

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … [tre år efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Däremot

a)   ska artiklarna 4.3, 14, 42, 43, 44, 45, 46 och 47 gälla från och med den … [datum för denna förordnings ikraftträdande], och

b)   ska artiklarna 20–36 gälla från och med den … [nio månader efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i … den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Produktfunktionskategorier för EU-gödselprodukter

Del I

Produktfunktionskategorier

1.  Gödselmedel

A.  Organiskt gödselmedel

I.  Fast organiskt gödselmedel

II.  Flytande organiskt gödselmedel

B.  Organiskt-mineraliskt gödselmedel

I.  Fast organiskt-mineraliskt gödselmedel

II.  Flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel

C.  Oorganiskt gödselmedel

I.  Oorganiskt makronäringsgödselmedel

a)  Fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

i)  Enkelt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

A.  Enkelt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat

ii)  Sammansatt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

A.  Sammansatt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat

b)  Flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

i)  Enkelt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

ii)  Sammansatt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

II.  Oorganiskt mikronäringsgödselmedel

a)  Enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

b)  Sammansatt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

2.  Kalkningsmedel

3.  Jordförbättringsmedel

A.  Organiskt jordförbättringsmedel

B.  Oorganiskt jordförbättringsmedel

4.  Odlingssubstrat

5.   Hämmare

A.   Nitrifikationshämmare

B.   Denitrifikationshämmare

C.  Ureashämmare

6.  Växtbiostimulant

A.  Mikrobiell växtbiostimulant

B.  Icke-mikrobiell växtbiostimulant

7.  Mekaniskt blandade gödselprodukter

Del II

Krav för produktfunktionskategorier

1.  I denna del fastställs kraven för de produktfunktionskategorier i vilka EU-gödselprodukterna ingår i enlighet med deras åberopade funktion.

2.  Kraven i denna bilaga för en viss produktfunktionskategori ska tillämpas på EU-gödselprodukter i samtliga underkategorier till den produktfunktionskategorin.

3.   Påståendet att en EU-gödselprodukt överensstämmer med den funktion som i denna bilaga anges för produktfunktionskategorin i fråga ska stödjas av produktens verkningsmekanism, den relativa halten av dess olika komponenter eller andra relevanta parametrar.

4.  När det är fullkomligt säkert att överensstämmelsen med ett visst krav (såsom att ett visst förorenande ämne inte påvisats) följer av en EU-gödselprodukts egenskaper eller tillverkningsprocess, kan den överensstämmelsen, på tillverkarens ansvar, förutsättas utan kontroll (såsom provning) vid förfarandet för bedömning av överensstämmelse.

5.  När EU-gödselprodukten innehåller ett ämne för vilket gränsvärden för livsmedel och foder har fastställts i enlighet med

a)  rådets förordning (EEG) nr 315/93(34),

b)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005(35),

c)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009(36), eller

d)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG(37),

får användning av EU-gödselprodukten enligt bruksanvisningen inte leda till att dessa gränsvärden överskrids i livsmedel eller foder.

6.   Fosfonater får inte avsiktligt tillsättas någon EU-gödselprodukt. Oavsiktlig förekomst av fosfonater får inte överstiga 0,5 viktprocent.

7.   Kraven i denna bilaga uttrycks i oxiderad form för vissa näringsämnen. Om överensstämmelsen bedöms på grundval av förekomsten av näringsämnet i fråga i dess elementära form ska följande omvandlingsfaktorer användas:

Fosfor (P) = fosforpentoxid (P2O5) × 0,436.

Kalium (K) = kaliumoxid (K2O) × 0,830.

Kalcium (Ca) = kalciumoxid (CaO) × 0,715.

Magnesium (Mg) = magnesiumoxid (MgO) × 0,603.

Natrium (Na) = natriumoxid Na2O) × 0,742.

Svavel (S) = svaveltrioxid (SO3) × 0,400.

8.   Kraven i denna bilaga uttrycks genom hänvisning till organiskt kol (Corg). Om överensstämmelsen bedöms på grundval av organiskt material ska följande omvandlingsfaktor tillämpas:

organiskt kol (Corg) = organiskt material × 0,56.

Produktfunktionskategori 1: Gödselmedel

Ett gödselmedel ska vara en EU-gödselprodukt vars funktion är att förse växter eller svampar med näring.

Produktfunktionskategori 1.A: Organiskt gödselmedel

1.  Ett organiskt gödselmedel får endast innehålla

–   organiskt kol (Corg) och

–  näringsämnen

av enbart biologiskt ursprung ▌.

Ett organiskt gödselmedel får innehålla torv, leonardit och brunkol, men inget annat material som är fossiliserat eller finns i geologiska formationer.

2.  Förorenande ämnen i ett organiskt gödselmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

a)   Kadmium (Cd): 1,5 mg/kg torrsubstans.

b)  Sexvärt krom (Cr VI): 2 mg/kg torrsubstans.

c)  Kvicksilver (Hg): 1 mg/kg torrsubstans.

d)  Nickel (Ni): 50 mg/kg torrsubstans.

e)  Bly (Pb): 120 mg/kg torrsubstans.

f)  Oorganisk arsenik (As): 40 mg/kg torrsubstans.

Biuret (C2H5N3O2) får inte förekomma i ett organiskt gödselmedel.

3.   Halten koppar (Cu) i ett organiskt gödselmedel får inte överstiga 300 mg/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i ett organiskt gödselmedel får inte överstiga 800 mg/kg torrsubstans.

4.   Patogener i ett organiskt gödselmedel får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer som ska spåras

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

m

M

Salmonella spp.

5

0

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Escherichia coli eller enterococcaceae

5

5

0

1 000 i 1 g eller 1 ml

där

n = antal prover som ska testas,

c= antal prover i vilka antalet bakterier, uttryckt i kolonibildande enheter (CFU), ligger på mellan m och M,

m = gränsvärde för det antal bakterier, uttryckt i CFU, som anses tillfredsställande, och

M = maximivärde för antalet bakterier, uttryckt i CFU.

Produktfunktionskategori 1.A.I: Fast organiskt gödselmedel

1.  Ett fast organiskt gödselmedel ska vara i fast form.

2.  Ett fast organiskt gödselmedel ska innehålla minst ett av följande deklarerade primära näringsämnen: kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) eller kaliumoxid (K2O).

Om ett fast organiskt gödselmedel endast innehåller ett deklarerat primärt näringsämne ska halten av det näringsämnet vara minst följande:

a)   2,5 viktprocent totalkväve (N),

b)   2 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)   2 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Om ett fast organiskt gödselmedel innehåller mer än ett deklarerat primärt näringsämne ska halterna av dessa näringsämnen vara minst följande:

a)  1 viktprocent totalkväve (N),

b)  1 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)  1 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Summan av halterna av dessa näringsämnen ska vara minst 4 viktprocent.

3.  Halten organiskt kol (Corg) i ett fast organiskt gödselmedel ska vara minst 15 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.A.II: Flytande organiskt gödselmedel

1.  Ett flytande organiskt gödselmedel ska vara i flytande form.

2.  Ett flytande organiskt gödselmedel ska innehålla minst ett av följande deklarerade primära näringsämnen: kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) eller kaliumoxid (K2O).

Om ett flytande organiskt gödselmedel endast innehåller ett deklarerat primärt näringsämne ska halten av det näringsämnet vara minst följande:

a)   2 viktprocent totalkväve (N),

b)   1 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)   2 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Om ett flytande organiskt gödselmedel innehåller mer än ett deklarerat primärt näringsämne ska halterna av dessa näringsämnen vara minst följande:

a)  1 viktprocent totalkväve (N),

b)  1 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)  1 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Summan av halterna av dessa näringsämnen ska vara minst 3 viktprocent.

3.  Halten organiskt kol (Corg) i ett flytande organiskt gödselmedel ska vara minst 5 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.B: Organiskt-mineraliskt gödselmedel

1.  Ett organiskt-mineraliskt gödselmedel ska vara sammansatt av

a)   ett eller flera oorganiska gödselmedel, enligt produktfunktionskategori 1.C, och

b)  ett eller flera material som innehåller

–  organiskt kol (Corg) och

–  näringsämnen

av enbart biologiskt ursprung ▌.

Ett organiskt-mineraliskt gödselmedel får innehålla torv, leonardit och brunkol, men inget annat material som är fossiliserat eller finns i geologiska formationer.

2.  När ett eller flera oorganiska gödselmedel i sammansättningen är ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat enligt produktfunktionskategori 1.C.I.a i ii A, ska ett organiskt-mineraliskt gödselmedel innehålla mindre än 16 viktprocent kväve från ammoniumnitrat (NH4NO3).

3.  Förorenande ämnen i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

a)  Kadmium (Cd)

i)  När halten totalfosfor (P) i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel är mindre än 5 viktprocent, uttryckt som fosforpentoxid (P2O5): 3 mg/kg torrsubstans.

ii)  När halten totalfosfor (P) i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel är minst 5 viktprocent, uttryckt som fosforpentoxid (P2O5) (fosforgödselmedel): 60 mg/kg fosforpentoxid (P2O5).

b)  Sexvärt krom (Cr VI) 2 mg/kg torrsubstans.

c)  Kvicksilver (Hg) 1 mg/kg torrsubstans.

d)  Nickel (Ni) 50 mg/kg torrsubstans.

e)  Bly (Pb) 120 mg/kg torrsubstans.

f)  Oorganisk arsenik (As) 40 mg/kg torrsubstans.

g)  Biuret (C2H5N3O2) 12 g/kg torrsubstans.

4.   Halten koppar (Cu) i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel får inte överstiga 300 mg/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel får inte överstiga 800 mg/kg torrsubstans. Dessa gränsvärden ska dock inte gälla om koppar (Cu) eller zink (Zn) har tillsatts avsiktligt i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel i syfte att korrigera en brist på mikronäringsämnen i marken och deklareras i enlighet med bilaga III.

5.   Patogener i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer som ska spåras

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

m

M

Salmonella spp.

5

0

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Escherichia coli eller enterococcaceae

5

5

0

1 000 i 1 g eller 1 ml

där

n = antal prover som ska testas,

c= antal prover i vilka antalet bakterier, uttryckt i kolonibildande enheter (CFU), ligger på mellan m och M,

m = gränsvärde för det antal bakterier, uttryckt i CFU, som anses tillfredsställande, och

M = maximivärde för antalet bakterier, uttryckt i CFU.

Produktfunktionskategori 1.B.I: Fast organiskt-mineraliskt gödselmedel

1.  Ett fast organiskt-mineraliskt gödselmedel ska vara i fast form.

2.  Ett fast organiskt-mineraliskt gödselmedel ska innehålla minst ett av följande deklarerade primära näringsämnen: kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) eller kaliumoxid (K2O).

Om ett fast organiskt-mineraliskt gödselmedel endast innehåller ett deklarerat primärt näringsämne ska halten av det näringsämnet vara minst följande:

a)  2,5 viktprocent totalkväve (N), av vilket 1 viktprocent ska vara organiskt kväve (Norg),

b)  2 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)  2 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Om ett fast organiskt-mineraliskt gödselmedel innehåller mer än ett deklarerat primärt näringsämne ska halterna av de näringsämnena vara minst följande:

a)  2 viktprocent totalkväve (N), av vilket 0,5 viktprocent ska vara organiskt kväve (Norg), eller

b)  2 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)  2 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Summan av dessa näringsämnen ska vara minst 8 viktprocent.

3.  Halten organiskt kol (Corg) i ett fast organiskt-mineraliskt gödselmedel ska vara minst 7,5 viktprocent.

4.  I ett fast organiskt-mineraliskt gödselmedel ska varje fysisk enhet innehålla ▌ organiskt ▌ kol (Corg)och alla näringsämnen i deras deklarerade halt. Med fysisk enhet avses en av produktkomponenterna, till exempel granuler eller pellet.

Produktfunktionskategori 1.B.II: Flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel

1.  Ett flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel ska vara i flytande form.

2.  Ett flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel ska innehålla minst ett av följande deklarerade primära näringsämnen ▌: kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) eller kaliumoxid (K2O).

Om ett flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel endast innehåller ett deklarerat primärt näringsämne ska halten av det näringsämnet vara minst följande:

a)  2 viktprocent totalkväve (N), av vilket 0,5 viktprocent ska vara organiskt kväve (Norg), eller

b)  2 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)  2 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Om ett flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel innehåller mer än ett deklarerat primärt näringsämne ska halterna av de näringsämnena vara minst följande:

a)  2 viktprocent totalkväve (N), av vilket 0,5 viktprocent ska vara organiskt kväve (Norg),

b)  2 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

c)  2 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

Summan av halterna av dessa näringsämnen ska vara minst 6 viktprocent.

3.  Halten organiskt kol (Corg) i ett flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel ska vara minst 3 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.C: Oorganiskt gödselmedel

1.   Ett oorganiskt gödselmedel ska vara ett annat gödselmedel än ett organiskt eller ett organiskt-mineraliskt gödselmedel som innehåller eller frigör näringsämnen i mineralform.

2.   Utöver kraven för antingen produktfunktionskategori 1.C.I eller 1.C.II ska ett oorganiskt gödselmedel som innehåller mer än 1 viktprocent organiskt kol (Corg) utöver organiskt kol (Corg) från

–  kelatbildare eller en komplexbildare som avses i punkt 3 i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II,

–  nitrifikationshämmare, denitrifikationshämmare, ureashämmare som avses i punkt 4 i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II,

–  ytbehandlingsmedel som avses i punkt 1 a i komponentmaterialkategori 9 i del II i bilaga II,

–  urea (CH4N2O), eller

–  kalciumcyanamid (CaCN2)

uppfylla kravet att patogener i ett oorganiskt gödselmedel får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer

som ska spåras

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

m

M

Salmonella spp.

5

0

0

Inga fynd i

25 g eller 25 ml

Escherichia coli

eller

enterococcaceae

5

5

0

1 000 i

1 g eller 1 ml

där

n = antal prover som ska testas,

c= antal prover i vilka antalet bakterier, uttryckt i kolonibildande enheter (CFU), ligger på mellan m och M,

m = gränsvärde för det antal bakterier, uttryckt i CFU, som anses tillfredsställande, och

M = maximivärde för antalet bakterier, uttryckt i CFU.

Produktfunktionskategori 1.C.I: Oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Ett oorganiskt makronäringsgödselmedel ska förse växter eller svampar med ett eller flera av följande makronäringsämnen:

a)  Primära makronäringsämnen: kväve (N), fosfor (P) eller kalium (K);

b)  Sekundära makronäringsämnen: kalcium (Ca), magnesium (Mg), ▌ natrium (Na) eller svavel (S).

2.  Förorenande ämnen i ett oorganiskt makronäringsgödselmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

a)  Kadmium (Cd)

i)  När halten totalfosfor (P) i ett oorganiskt makronäringsgödselmedel är mindre än 5 viktprocent, uttryckt som fosforpentoxid (P2O5): 3 mg/kg torrsubstans.

ii)  När halten totalfosfor (P) i ett oorganiskt makronäringsgödselmedel är minst 5 viktprocent, uttryckt som fosforpentoxid (P2O5) (fosforgödselmedel): 60 mg/kg fosforpentoxid (P2O5).

b)  Sexvärt krom (Cr VI): 2 mg/kg torrsubstans.

c)  Kvicksilver (Hg): 1 mg/kg torrsubstans.

d)  Nickel (Ni): 100 mg/kg torrsubstans.

e)  Bly (Pb): 120 mg/kg torrsubstans.

f)  Arsenik (As): 40 mg/kg torrsubstans.

g)  Biuret (C2H5N3O2): 12 g/kg torrsubstans ▌.

h)  Perklorat (ClO4-): 50 mg/kg torrsubstans.

3.   Halten koppar (Cu) i ett oorganiskt makronäringsgödselmedel får inte överstiga 600 mg/kg torrsubstans och zink (Zn) i ett oorganiskt makronäringsgödselmedel får inte överstiga 1 500 mg/kg torrsubstans. Dessa gränsvärden ska dock inte gälla om koppar (Cu) eller zink (Zn) har tillsatts avsiktligt i ett oorganiskt makronäringsgödselmedel i syfte att korrigera en brist på mikronäringsämnen i marken och deklareras i enlighet med bilaga III.

Produktfunktionskategori 1.C.i a: Fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

Ett fast ▌oorganiskt makronäringsgödselmedel ska vara i fast form.

Produktfunktionskategori 1.C.I a i: Enkelt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Ett enkelt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel ska ha en deklarerad halt för

a)  endast ett makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)), eller

b)   endast ett primärt makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)) och ett eller flera sekundära makronäringsämnen (kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)).

2.  Om ett enkelt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel endast innehåller ett deklarerat makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)) ska halten av det makronäringsämnet vara minst följande:

a)   10 viktprocent totalkväve (N),

b)   12 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5),

c)   6 viktprocent total kaliumoxid (K2O),

d)   5 viktprocent total magnesiumoxid (MgO),

e)   12 viktprocent total kalciumoxid (CaO),

f)   10 viktprocent total svaveltrioxid (SO3), eller

g)   1 viktprocent total natriumoxid (Na2O).

Den totala halten av natriumoxid (Na2O) får dock inte överstiga 40 viktprocent.

Om ett enkelt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel endast innehåller ett deklarerat primärt makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)) och ett eller flera deklarerade sekundära makronäringsämnen (kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)) ska

a)   halten av detta primära makronäringsämne vara minst följande:

i)  3 viktprocent totalkväve (N),

ii)  3 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

iii)  3 viktprocent total kaliumoxid (K2O).

b)   halterna av detta eller dessa sekundära makronäringsämnen ska vara minst följande:

i)  1,5 viktprocent total magnesiumoxid (MgO),

ii)  1,5 viktprocent total kalciumoxid (CaO),

iii)  1,5 viktprocent total svaveltrioxid (SO3), eller

iv)  1 viktprocent total natriumoxid (Na2O).

Den totala halten av natriumoxid (Na2O) får dock inte överstiga 40 viktprocent.

Summan av halterna av samtliga deklarerade primära och sekundära makronäringsämnen ska vara minst 18 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.C.I a ii: Sammansatt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Ett sammansatt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel ska ha en deklarerad halt för

a)   mer än ett primärt makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)), eller

b)   mer är ett sekundärt makronäringsämne (kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)) och inga primära makronäringsämnen (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)).

2.  Ett sammansatt fast oorganiskt makronäringsgödselmedel ska innehålla mer än ett av följande deklarerade makronäringsämnen i minst följande halter:

a)   3 viktprocent totalkväve (N),

b)   3 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5),

c)   3 viktprocent total kaliumoxid (K2O),

d)   1,5 viktprocent total magnesiumoxid (MgO),

e)   1,5 viktprocent total kalciumoxid (CaO),

f)   1,5 viktprocent total svaveltrioxid (SO3), eller

g)   1 viktprocent total natriumoxid (Na2O)

Den totala halten av natriumoxid (Na2O) får dock inte överstiga 40 viktprocent.

Summan av halterna av samtliga deklarerade primära och sekundära makronäringsämnen ska vara minst 18 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A: Enkelt eller sammansatt fast oorganiskt MAKRONÄRINGSgödselmedel med hög kvävehalt som innehåller AMMONIUMNITRAT

1.  Ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat ska vara ammoniumnitratbaserat (NH4NO3) och innehålla minst 28 viktprocent kväve (N) från ammoniumnitrat (NH4NO3).

2.  Andra ämnen än ammoniumnitrat (NH4NO3) ska vara inerta i förhållande till ammoniumnitrat (NH4NO3).

3.  Ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat får endast tillhandahållas slutanvändaren i förpackad form. Förpackningen ska vara försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anordning att förslutningen, förseglingen eller själva förpackningen förstörs så att den inte kan återförslutas när förpackningen öppnats. Ventilsäckar får användas.

4.  Oljebindningsförmågan hos ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat , efter två termiska cykler enligt beskrivningen under punkt 4.1 i modul A1 i del II i bilaga IV, får inte överstiga 4 viktprocent.

5.  Detonationssäkerheten hos ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat ska vara sådan att

–   efter fem termiska cykler enligt beskrivningen under punkt 4.3 i modul A1 i del II i bilaga IV,

–   i två detonationssäkerhetsprovningar enligt beskrivningen under punkt 4.4 i modul A1 i del II i bilaga IV,

en eller flera av stödcylindrarna i bly deformeras mindre än 5 %.

6.  Viktprocenten brännbart material, mätt som kol (C), får inte överskrida

–   0,2 viktprocent för ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat med en kvävehalt (N) på minst 31,5 viktprocent, och

–   0,4 viktprocent för ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat med en kvävehalt (N) på minst 28 viktprocent, men mindre än 31,5 viktprocent.

7.  En lösning med 10 g av ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat i 100 ml vatten ska ha ett pH-värde på minst 4,5.

8.  Högst 5 viktprocent får passera genom en sikt med en maskstorlek på 1 mm och högst 3 viktprocent genom en sikt med en maskstorlek på 0,5 mm.

9.  Kopparhalten (Cu) får inte vara högre än 10 mg/kg, och klorhalten (Cl) inte högre än 200 mg/kg.

Produktfunktionskategori 1.C.I b: Flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

Ett flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel ska vara i flytande form.

Produktfunktionskategori 1.C.I b i: Enkelt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Ett enkelt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel ska ha en deklarerad halt för

a)   endast ett makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)), kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)), eller

b)   endast ett primärt makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)) och ett eller flera sekundära makronäringsämnen (kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)).

2.  Om ett enkelt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel endast innehåller ett deklarerat makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)) ska halten av det makronäringsgödselmedlet vara minst följande:

a)   5 viktprocent totalkväve (N),

b)   5 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5),

c)   3 viktprocent total kaliumoxid (K2O),

d)   2 viktprocent total magnesiumoxid (MgO),

e)   6 viktprocent total kalciumoxid (CaO),

f)   5 viktprocent total svaveltrioxid (SO3), eller

g)   1 viktprocent total natriumoxid (Na2O).

Den totala halten av natriumoxid (Na2O) får dock inte överstiga 40 viktprocent.

Om ett enkelt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel endast innehåller ett deklarerat primärt makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)) och ett eller flera deklarerade sekundära makronäringsämnen (kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na) eller svavel (S)) ska den innehålla

a)   Halten av detta primära makronäringsämne ska vara minst följande:

i)  1,5 viktprocent totalkväve (N),

ii)  1,5 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5), eller

iii)  1,5 viktprocent total kaliumoxid (K2O), och

b)   halten av detta eller dessa sekundära makronäringsämnen ska vara minst följande:

i)  0,75 viktprocent total magnesiumoxid (MgO),

ii)  0,75 viktprocent total kalciumoxid (CaO),

iii)  0,75 viktprocent total svaveltrioxid (SO3), eller

iv)  0,5 viktprocent total natriumoxid (Na2O.

Den totala halten av natriumoxid (Na2O) får dock inte överstiga 20 viktprocent.

Summan av halterna av samtliga deklarerade primära och sekundära makronäringsämnen ska vara minst 7 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.C.I b ii: Sammansatt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Ett sammansatt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel ska ha en deklarerad halt för

a)   mer än ett primärt makronäringsämne (kväve (N), fosfor (P) eller kalium (K)), eller

b)   mer än ett sekundärt makronäringsämne (kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na), svavel (S)) och inga primära makronäringsämnen (kväve (N), fosfor (P), kalium (K)).

2.  Ett sammansatt flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel ska innehålla mer än ett av de deklarerade näringsämnena i minst följande halter:

a)   1,5 viktprocent totalkväve (N),

b)   1,5 viktprocent total fosforpentoxid (P2O5),

c)   1,5 viktprocent total kaliumoxid (K2O),

d)   0,75 viktprocent total magnesiumoxid (MgO),

e)   0,75 viktprocent total kalciumoxid (CaO),

f)   0,75 viktprocent total svaveltrioxid (SO3), eller

g)   0,5 viktprocent total natriumoxid (Na2O).

Den totala halten av natriumoxid (Na2O) får dock inte överstiga 20 viktprocent.

Summan av halterna av samtliga deklarerade primära och sekundära makronäringsämnen ska vara minst 7 viktprocent.

Produktfunktionskategori 1.C.II: Oorganiskt mikronäringsgödselmedel

1.  Ett oorganiskt mikronäringsgödselmedel ska vara ett annat oorganiskt gödselmedel än ett oorganiskt makronäringsgödselmedel och ska förse växter eller svampar med ett eller flera av följande mikronäringsämnen: bor (B), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), molybden (Mo) eller zink (Zn).

2.  Oorganiska mikronäringsgödselmedel får endast göras tillgängliga för slutanvändaren i förpackad form.

3.  Förorenande ämnen i ett oorganiskt mikronäringsgödselmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

Förorenande ämne

Gränsvärden för förorenande ämnen uttryckt i mg

i förhållande till den totala mikronäringshalten uttryckt i kg.

(mg/kg av den totala halten mikronäringsämne, vilket innebär bor (B), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), molybden (Mo) och zink (Zn))

Arsenik (As)

1 000

Kadmium (Cd)

200

Bly (Pb)

600

Kvicksilver (Hg)

100

Nickel (Ni)

2 000

Produktfunktionskategori 1.C.II a: Enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

1.  Ett enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel ska ha en deklarerad halt för högst ett mikronäringsämne.

2.  Ett enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel ska höra till en av produkttyperna, och ska överensstämma med de motsvarande beskrivningarna och lägsta halterna av mikronäringsämnen i följande tabell:

Produkttyp

Beskrivning

Lägsta halt av mikronäringsämne

Kristallint mikronäringsgödselmedel

Kemiskt framställt enkelt fast oorganiskt mikronäringsgödselmedel som innehåller en mineraljonkristall ▌ som sin väsentliga beståndsdel

10 viktprocent av ett kristallint mikronäringsgödselmedel ska bestå av vattenlösliga mikronäringsämnen

Mikronäringsgödselmedel innehållande en oxid eller hydroxid

Kemiskt framställt enkelt fast oorganiskt mikronäringsgödselmedel som innehåller oxid eller hydroxid som sin väsentliga beståndsdel

10 viktprocent av ett mikronäringsgödselmedel innehållande en oxid eller hydroxid ska bestå av mikronäringsämnen

Mikronäringsämnesbaserat gödselmedel

Ett enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel som kombinerar ett saltkristallbundet mikronäringsgödselmedel med ett eller flera andra saltkristallbundna mikronäringsgödselmedel och/eller ett kelat som innehåller ett enda mikronäringsämne

5 viktprocent av ett mikronäringsämnesbaserat gödselmedel ska bestå av mikronäringsämnen

Lösning av mikronäringsgödselmedel

Vattenlösning av olika former av ett enkelt oorganiskt mikronäringsämne

2 viktprocent av en lösning av mikronäringsgödselmedel ska bestå av vattenlösliga mikronäringsämnen

Suspension av mikronäringsgödselmedel

En suspension av olika former av ett enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

2 viktprocent av suspensionen av ett mikronäringsgödselmedel ska bestå av mikronäringsämnen

Produkttyp

Beskrivning

Lägsta halt av mikronäringsämne

Kelaterat mikronäringsgödselmedel

Ett vattenlösligt enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel där det deklarerade mikronäringsämnet är kemiskt förenat med kelatbildare som uppfyller kraven i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II

—  5 viktprocent av ett kelaterat mikronäringsgödselmedel ska bestå av vattenlösliga mikronäringsämnen, och

—  minst 80 % av det vattenlösliga mikronäringsämnet ska bilda kelat med en kelatbildare som uppfyller kraven i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II

UVCB1-järnkelat

Ett vattenlösligt enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel där det deklarerade järnet är kemiskt förenat med kelatbildare som uppfyller kraven i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II

—  5 viktprocent av ett UVCB-järnkelat ska bestå av vattenlösligt järn, och

—  minst 80 % av det vattenlösliga järnet ska vara kelaterat och minst 50 % av det vattenlösliga järnet ska vara kelaterat med en kelatbildare som uppfyller kraven i komponentmaterialkategori 11 i del II i bilaga II

Komplexbildat mikronäringsgödselmedel

Ett vattenlösligt enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel där det deklarerade mikronäringsämnet är kemiskt förenat med komplexbildare som uppfyller kraven i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II

—  5 viktprocent av ett komplexbildat mikronäringsgödselmedel ska bestå av vattenlösliga mikronäringsämnen, och

—  minst 80 % av de vattenlösliga mikronäringsämnena ska vara komplexförenade med en komplexbildare som uppfyller kraven i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II

1 UVCB: Ämne med okänd eller varierande sammansättning, komplexa reaktionsprodukter och biologiskt material.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C.II b: Sammansatt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

1.  Ett sammansatt oorganiskt mikronäringsgödselmedel ska ha en deklarerad halt för mer än ett mikronäringsämne.

2.  Summan av samtliga deklarerade halter av mikronäringsämnen i ett sammansatt oorganiskt mikronäringsgödselmedel ska vara minst

a)  2 viktprocent för gödselmedel i flytande form.

b)  5 viktprocent för ▌ gödselmedel i fast form.

Produktfunktionskategori 2: Kalkningsmedel

1.  Ett kalkningsmedel ska vara en EU-gödselprodukt vars funktion är att korrigera markens surhet.

Ett kalkningsmedel ska innehålla oxider, hydroxider, karbonater eller silikat av näringsämnena kalcium (Ca) eller magnesium (Mg).

2.  Förorenande ämnen i ett kalkningsmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

a)   Kadmium (Cd): 2 mg/kg torrsubstans.

b)   Sexvärt krom (Cr VI): 2 mg/kg torrsubstans.

c)   Kvicksilver (Hg): 1 mg/kg torrsubstans.

d)   Nickel (Ni): 90 mg/kg torrsubstans.

e)   Bly (Pb): 120 mg/kg torrsubstans. ▌

f)   Arsenik (As): 40 mg/kg torrsubstans.

3.  Halten koppar (Cu) i ett kalkningsmedel får inte överstiga 300 mg)/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i ett kalkningsmedel i en koncentration får inte överstiga 800 mg/kg torrsubstans.

4.  Följande parametrar som fastställs utifrån ett kalkingsmedels vikt ska vara uppfyllda:

a)   Lägsta neutraliserande värde: 15 (uttryckt som CaO) eller 9 (uttryckt som HO-).

b)   Lägsta reaktivitet: 10 % (saltsyretest) eller 50 % efter 6 månader (inkubationsförsök).

c)   Minsta kornstorlek: minst 70 % < 1 mm, utom när det gäller bränd kalk, granulerade kalkningsmedel och krita (minst 70 % av kalkningsmedlet ska passera genom en sikt med en maskstorlek på 1 mm)

Produktfunktionskategori 3: Jordförbättringsmedel

Ett jordförbättringsmedel ska vara en EU-gödselprodukt vars funktion är att bevara, förbättra eller skydda de fysiska eller kemiska egenskaperna, strukturen eller den biologiska aktiviteten för den jord till vilken den tillsätts.

Produktfunktionskategori 3.A: Organiskt jordförbättringsmedel

1.  Ett organiskt jordförbättringsmedel ska bestå ▌ av material, varav 95 % är av enbart biologiskt ursprung.

Ett organiskt jordförbättringsmedel får innehålla torv, leonardit och brunkol, men inget annat material som är fossiliserat eller finns i geologiska formationer.

2.  Förorenande ämnen i ett organiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

a)   Kadmium (Cd)2 mg/kg torrsubstans.

b)   Sexvärt krom (Cr VI) 2 mg/kg torrsubstans.

c)   Kvicksilver (Hg) 1 mg/kg torrsubstans.

d)   Nickel (Ni) 50 mg/kg torrsubstans. ▌

e)   Bly (Pb) 120 mg/kg torrsubstans.

f)   Oorganisk arsenik (As) 40 mg/kg torrsubstans.

3.   Halten koppar (Cu) i ett organiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga 300 mg/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i ett organiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga 800 mg/kg torrsubstans.

4.   Patogener i ett organiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer som ska spåras

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

m

M

Salmonella spp.

5

0

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Escherichia coli eller enterococcaceae

5

5

0

1 000 i 1 g eller 1 ml

där

n = antal prover som ska testas,

c = antal prover i vilka antalet bakterier, uttryckt i kolonibildande enheter (CFU), ligger på mellan m och M,

m = gränsvärde för det antal bakterier, uttryckt i CFU, som anses tillfredsställande, och

M = maximivärde för antalet bakterier, uttryckt i CFU.

5.  Ett organiskt jordförbättringsmedel ska innehålla minst 20 viktprocent torrsubstans.

6.  Halten organiskt kol (Corg) i ett organiskt jordförbättringsmedel ska vara minst 7,5 viktprocent.

Produktfunktionskategori 3.B: Oorganiskt jordförbättringsmedel

1.  Ett oorganiskt jordförbättringsmedel ska vara andra jordförbättringsmedel än organiska jordförbättringsmedel.

2.  Förorenande ämnen i ett oorganiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga följande gränsvärden:

a)   Kadmium (Cd): 1,5 mg/kg torrsubstans.

b)   Sexvärt krom (Cr VI): 2 mg/kg torrsubstans.

c)   Kvicksilver (Hg): 1 mg/kg torrsubstans.

d)   Nickel (Ni): 100 mg/kg torrsubstans. ▌

e)   Bly (Pb): 120 mg/kg torrsubstans.

f)   Oorganisk arsenik (As): 40 mg/kg torrsubstans.

3.   Halten koppar (Cu) i ett oorganiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga 300 mg/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i ett oorganiskt jordförbättringsmedel får inte överstiga 800 mg/kg torrsubstans

Produktfunktionskategori 4: Odlingssubstrat

1.  Ett odlingssubstrat ska vara en EU-gödselprodukt som inte utgörs av befintlig markjord och som används för odling av växter eller svampar.

Vid tillämpning av denna punkt omfattar växter även alger.

2.  Förorenande ämnen i ett odlingssubstrat får inte överstiga följande gränsvärden:

a)   Kadmium (Cd): 1,5 mg/kg torrsubstans.

b)   Sexvärt krom (Cr VI): 2 mg/kg torrsubstans.

c)   Kvicksilver (Hg): 1 mg/kg torrsubstans.

d)   Nickel (Ni): 50 mg/kg torrsubstans.▌

e)   Bly (Pb): 120 mg/kg torrsubstans.

f)   Oorganisk arsenik (As): 40 mg/kg torrsubstans.

3.   Halten koppar (Cu) i ett odlingssubstrat får inte överstiga 200 mg/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i ett odlingssubstrat får inte överstiga 500 mg/kg torrsubstans.

4.   Patogener i ett odlingssubstrat i en koncentration får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer som ska spåras

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

m

M

Salmonella spp.

5

0

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Escherichia coli eller enterococcaceae

5

5

0

1 000 i 1 g eller 1 ml

där

n = antal prover som ska testas,

c = antal prover i vilka antalet bakterier, uttryckt i kolonibildande enheter (CFU), ligger på mellan m och M,

m = gränsvärde för det antal bakterier, uttryckt i CFU, som anses tillfredsställande, och

M = maximivärde för antalet bakterier, uttryckt i CFU.

Produktfunktionskategori 5 ▌: Hämmare

1.  En hämmare ska vara en EU-gödselprodukt vars funktion är att förbättra ett näringsämnes frigörande när det gäller en produkt som förser växter med näringsämnen genom att försena eller förhindra vissa mikroorganismgruppers eller enzymgruppers aktivitet.

Produktfunktionskategori 5.A ▌: Nitrifikationshämmare

1.  En nitrifikationshämmare ska hämma den biologiska oxidationen av ammoniumkväve (NH3-N) till nitritkväve (NO2-), dvs. bromsa upp bildandet av nitratkväve (NO3-).

2.  Ammoniumkvävets (NH3-N) oxidationshastighet ska mätas genom

a)  förlusten av ammoniumkväve (NH3-N), eller

b)  den totala produktionen av nitritkväve (NO2-) och nitratkväve (NO3-) under en viss tidsrymd.

Jämfört med ett kontrollprov där nitrifikationshämmaren inte har tillsatts ska ett jordprov som innehåller nitrifikationshämmaren ▌ visa en minskning på 20 % i ammoniumkvävets (NH3-N) oxidationshastighet på grundval av en analys som utförs 14 dagar efter tillsättandet vid en konfidensnivå på 95 %.

Produktfunktionskategori 5.B: Denitrifikationshämmare

1.   En denitrifikationshämmare ska hämma bildandet av dikväveoxid (N2O) genom att bromsa upp eller hindra omvandlingen av nitrat (NO3) till dikväve (N2) utan att påverka nitrifikationsprocessen enligt beskrivningen i produktfunktionskategori 5.A.

2.   Jämfört med ett kontrollprov där denitrifikationshämmaren inte har tillsatts ska ett in vitro-test som innehåller denitrifikationshämmaren visa en minskning på 20 % av den hastighet med vilken dikväveoxid (N2O) frigörs på grundval av en analys som utförs 14 dagar efter tillsättandet vid en konfidensnivå på 95 %.

Produktfunktionskategori 5.C: Ureashämmare

1.  En ureashämmare ska hämma ureaenzymets hydrolys av urea (CH4N2O), främst för att minska ammoniakavdunstning.

2.   Jämfört med ett kontrollprov där ureashämmaren inte har tillsatts ska ett in vitro-test som innehåller ureashämmaren visa en minskning på 20 % av hydrolyshastigheten för urea (CH4N2O) på grundval av en analys som utförs 14 dagar efter tillsättandet vid en konfidensnivå på 95 %.

Produktfunktionskategori 6: Växtbiostimulant

1.  En växtbiostimulant ska vara en EU-gödselprodukt vars funktion är att stimulera växtnäringsprocesser oberoende av produktens näringsinnehåll och uteslutande i syfte att förbättra en eller flera av följande egenskaper hos växten eller rotzonen:

a)  Näringsutnyttjande.

b)  Tolerans mot abiotisk stress.

c)  ▌ Kvalitetsegenskaper.

d)   Tillgängligheten av näringsämnen i jorden eller rotzonen.

2.  Förorenande ämnen i en växtbiostimulant får inte överstiga följande gränsvärden:

a)   Kadmium (Cd) 1,5 mg/kg torrsubstans.

b)   Sexvärt krom (Cr VI) 2 mg/kg torrsubstans. ▌

c)   Bly (Pb) 120 mg/kg torrsubstans.

d)   Kvicksilver (Hg) 1 mg/kg torrsubstans.

e)   Nickel (Ni) 50 mg/kg torrsubstans.

f)   Oorganisk arsenik (As) 40 mg/kg torrsubstans.

3.   Halten koppar (Cu) i en växtbiostimulant får inte överstiga 600 mg/kg torrsubstans och halten zink (Zn) i en växtbiostimulant i en koncentration får inte överstiga 1500 mg/kg torrsubstans.

4.  Växtbiostimulanten ska ha den effekt som påstås på etiketten vad gäller de växter som anges på denna.

Produktfunktionskategori 6.A: Mikrobiell växtbiostimulant

1.  En mikrobiell växtbiostimulant ska bestå ▌ av en mikroorganism eller en grupp av sådana mikroorganismer som avses i komponentmaterialkategori 7 i del II i bilaga II.

2.   Patogener i en mikrobiell växtbiostimulant får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer/deras toxiner, metaboliter

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

Salmonella spp.

5

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Escherichia coli

5

0

Inga fynd i 1 g eller 1 ml

Listeria monocytogenes

5

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Vibrio spp.

5

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Shigella spp.

5

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Staphylococcus aureus

5

0

Inga fynd i 25 g eller 25 ml

Enterococcaceae

5

2

10 CFU/g

Antal anaeroba mikroorganismer om inte den mikrobiella växtbiostimulanten är en aerob bakterie

5

2

105 CFU/g eller ml

Mängd jästsvampar och mögel om inte den mikrobiella växtbiostimulanten är en svamp

5

2

1 000 CFU/g eller ml

där

n = antal enheter som provet består av,

c = antal provenheter med värden över det fastställda gränsvärdet.

3.  När den mikrobiella växtbiostimulanten är i flytande form ska den ha ett pH-värde som är optimalt för inneslutna mikroorganismer och för växter.

Produktfunktionskategori 6.B: Icke-mikrobiell växtbiostimulant

1.   En icke-mikrobiell växtbiostimulant ska vara en annan växtbiostimulant än en mikrobiell växtbiostimulant.

2.  Patogener i en icke-mikrobiell växtbiostimulant får inte överstiga de gränsvärden som anges i följande tabell:

Mikroorganismer

som ska spåras

Provtagningsplaner

Gränsvärde

n

c

m

M

Salmonella spp.

5

0

0

Inga fynd i

25 g eller 25 ml

Escherichia coli

eller

enterococcaceae

5

5

0

1 000 i

1 g eller 1 ml

där

n = antal prover som ska testas,

c = antal prover i vilka antalet bakterier, uttryckt i kolonibildande enheter (CFU), ligger på mellan m och M,

m = gränsvärde för det antal bakterier, uttryckt i CFU, som anses tillfredsställande, och

M = maximivärde för antalet bakterier, uttryckt i CFU.

Produktfunktionskategori 7: Mekaniskt blandade gödselprodukter

1.  Mekaniskt blandade gödselprodukter ska vara en EU-gödselprodukt som består av två eller flera EU-gödselprodukter i produktfunktionskategorierna 1–6 för vilka överenstämmelsen med kraven i denna förordning för samtliga EU-gödselproduktkomponenter i blandningen har visats i enlighet med det förfarande för bedömning av överensstämmelse som gäller för den EU-gödselproduktkomponenten.

2.  Mekaniskt blandade gödselprodukter får inte ändra någon av EU-gödselproduktkomponenternas egenskaper och får inte ha negativa effekter på människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön under rimligen förutsägbara förvarings- eller användningsförhållanden för mekaniskt blandade EU-gödselprodukter.

3.  Tillverkaren av en sådana mekaniskt blandade gödselprodukter ska bedöma om den uppfyller kraven i punkterna 1–2 i denna produktfunktionskategori, säkerställa att den uppfyller märkningskraven i bilaga III och ta ansvar i enlighet med artikel 16.4 i denna förordning för att den uppfyller kraven i denna förordning genom att

a)   upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse för mekaniskt blandade EU-gödselprodukter i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning, och

b)   inneha en EU-försäkran om överensstämmelse för samtliga EU-gödselproduktkomponenter.

4.  Ekonomiska aktörer som tillhandahåller mekaniskt blandade EU-gödselprodukter på marknaden ska respektera följande bestämmelser i denna förordning vad gäller EU-försäkran om överensstämmelse för såväl samtliga EU-gödselproduktkomponenter som den mekaniska blandningen:

a)   Artikel 6.3 (tillverkares skyldighet att spara EU-försäkran om överensstämmelse).

b)   Artikel 7.2 a (skyldigheten för tillverkarens representanter att hålla en EU-försäkran om överensstämmelse tillgänglig).

c)   Artikel 8.8 (importörers skyldighet att hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna).

BILAGA II

Komponentmaterialkategorier

En EU-gödselprodukt ska endast bestå av komponentmaterial som uppfyller kraven i en eller flera komponentmaterialkategorier i denna bilaga.

Komponentmaterial och insatsmaterial som används för att producera dem, får inte innehålla sådana mängder av något av de ämnen för vilka gränsvärden anges i bilaga I att EU-gödselproduktens överensstämmelse med något av de tillämpliga kraven i denna bilaga inte efterlevs.

Del I

komponentmaterialkategorier

Komponentmaterialkategori 1: Råvaruämnen och råvarublandningar

Komponentmaterialkategori 2: Växter, växtdelar eller växtextrakt

Komponentmaterialkategori 3: Kompost

Komponentmaterialkategori 4: Rötrester med ursprung i färska grödor

Komponentmaterialkategori 5: Andra rötrester än rötrester med ursprung i färska grödor

Komponentmaterialkategori 6: Biprodukter från livsmedelsindustrin

Komponentmaterialkategori 7: Mikroorganismer

Komponentmaterialkategori 8: Näringsämnespolymerer

Komponentmaterialkategori 9: Andra polymerer än näringsämnespolymerer

Komponentmaterialkategori 10: Framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009

Komponentmaterialkategori 11: Biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG,

Del II

Krav för komponentmaterialkategorier

I denna del definieras de komponentmaterial som EU-gödselprodukter endast ska bestå av.

Komponentmaterialkategori 1: Råvaruämnen och råvarublandningar

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla ämnen och blandningar, med undantag av(38)

a)  avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG,

b)   ämnen eller blandningar som har upphört att vara avfall i en eller flera medlemsstater genom nationella åtgärder för införlivande av artikel 6 i direktiv 2008/98/EG,

c)   ämnen som bildas från prekursorer som har upphört att vara avfall i en eller flera medlemsstater genom nationella åtgärder för införlivande av artikel 6 i direktiv 2008/98/EG, eller blandningar som innehåller sådana ämnen,

d)  biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG,

e)  animaliska biprodukter eller därav framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009,

f)  polymerer ▌,

g)   kompost, eller

h)   rötrester.

2.  Alla ämnen som tillsätts i EU-gödselprodukten som sådana eller i blandningar ska ha registrerats i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006(39) i ett registreringsunderlag som ska innehålla

a)  den information som anges i bilagorna VI, VII och VIII till förordning (EG) nr 1907/2006, och

b)  en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattar användningen som gödselprodukt,

om inte ämnet uttryckligen omfattas av ett av de undantag från registreringsplikten som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1907/2006 eller i punkt 6, 7, 8 eller 9 i bilaga V till den förordningen.

3.   Om ämnet eller ett av ämnena i blandningen är avsett att förbättra mikronäringsämnens långvariga tillgänglighet för växter i EU-gödselprodukten ska detta ämne antingen vara en kelatbildare eller en komplexbildare och följande regler ska gälla:

a)   Kelatbildaren ska vara ett organiskt ämne som består av en molekyl som

i)   har två eller flera ställen som donerar elektronpar till en central övergångsmetallkatjon (zink (Zn), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), magnesium (Mg), kalcium (Ca) eller kobolt (Co)), och

ii)   är stor nog att bilda en fem- eller sexledad cyklisk struktur.

EU-gödselprodukten ska vara stabil i en standardiserad Hoaglands lösning med ett pH-värde på 7 och 8 i minst tre dagar.

b)   Komplexbildaren ska vara ett organiskt ämne som bildar en plan eller sterisk struktur med en övergångsmetallkatjon som har valens två eller tre (zink (Zn), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn) eller kobolt (Co)).

EU-gödselprodukten ska vara stabil i en vattenlösning med ett pH-värde på 6 och 7 i minst en dag.

4.   Om ämnet eller ett av ämnena i blandningen är avsett att förbättra EU-gödselproduktens frigörande av näringsämnen genom att försena eller förhindra vissa mikroorganismgruppers eller enzymgruppers aktivitet ska detta ämne vara en nitrifikationshämmare, en denitrifikationshämmare eller en ureashämmare och följande regler ska gälla:

a)   En nitrifikationshämmare ska hämma den biologiska oxidationen av ammoniumkväve (NH3-N) till nitritkväve (NO2-), dvs. bromsa upp bildandet av nitratkväve (NO3-).

Ammoniumkvävets (NH3-N) oxidationshastighet ska mätas antingen genom

i)   förlusten av ammoniumkväve (NH3-N), eller

ii)   den totala produktionen av nitritkväve (NO2-) och nitratkväve (NO3-) under en viss tidsrymd.

Jämfört med ett kontrollprov där nitrifikationshämmaren inte har tillsatts ska ett jordprov som innehåller nitrifikationshämmaren visa en minskning på 20 % i ammoniumkvävets (NH3-N) oxidationshastighet på grundval av en analys som utförs 14 dagar efter tillämpning vid en konfidensnivå på 95 %.

Minst 50 % av EU-gödselproduktens halt av totalkväve (N) ska bestå av kväveformerna (N) ammoniak NH4+) och urea (CH4N2O).

b)   Denitrifikationshämmaren ska hämma bildandet av dikväveoxid (N2O) genom att bromsa upp eller hindra omvandlingen av nitrat (NO3)- till dikväve (N2) utan att påverka nitrifikationsprocessen enligt beskrivningen i produktfunktionskategori 5.A.

Jämfört med ett kontrollprov där denitrifikationshämmaren inte har tillsatts ska ett in vitro-test som innehåller denitrifikationshämmaren visa en minskning på 20 % av den hastighet med vilken dikväveoxid (N2O) frigörs på grundval av en analys som utförs 14 dagar efter tillämpning vid en konfidensnivå på 95 %.

c)   Ureashämmaren ska hämma ureaenzymets hydrolys av urea (CH4N2O), främst för att minska ammoniakavdunstning. Jämfört med ett kontrollprov där ureashämmaren inte har tillsatts ska ett in vitro-test som innehåller ureashämmaren visa en minskning på 20 % av hydrolyshastigheten för urea (CH4N2O) på grundval av en analys som utförs 14 dagar efter tillämpning vid en konfidensnivå på 95 %.

Minst 50 % av EU-gödselproduktens halt av totalkväve (N) ska bestå av kväveformen urea (CH4N2O.

Komponentmaterialkategori 2: Växter, växtdelar eller växtextrakt

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla växter, växtdelar eller växtextrakt som endast bearbetats genom att ha skurits, malts, krossats, silats, siktats, centrifugerats, pressats, torkats, kylbehandlats, frystorkats eller extraherats med vatten eller med superkritisk koldioxid.

2.  Vid tillämpning av denna punk omfattar växter även svampar och alger, med undantag för blågröna alger (cyanobakterier).

Komponentmaterialkategori 3: Kompost

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla kompost som erhållits genom aerob kompostering av endast ett eller flera av följande insatsmaterial:

a)  Biologiskt avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG från separat insamling av biologiskt avfall vid källan.

b)   Framställda produkter enligt artikel 32 i förordning (EG) nr 1069/2009 för vilka slutpunkten i tillverkningskedjan har fastställts i enlighet med artikel 5.2 tredje stycket i den förordningen.

c)  Levande eller döda organismer eller delar därav, obearbetade eller bearbetade endast med manuella eller mekaniska medel eller genom inverkan av tyngdkraften, upplösning i vatten, flotation, extraktion med vatten, ångdestillation eller upphettning enbart i syfte att avlägsna vatten, eller som utvunnits ur luft på vilket sätt som helst, med undantag av

–   den organiska fraktionen av blandat kommunalt hushållsavfall som separerats genom mekanisk, fysikalisk-kemisk, biologisk och/eller manuell behandling,

–   avloppsslam, industrislam eller muddringsslam, och

–   animaliska biprodukter eller därav framställda produkter som omfattas av tillämpningsområdet för ▌förordning (EG) nr 1069/2009 för vilka det inte har fastställts en slutpunkt i tillverkningskedjan i enlighet med artikel 5.2 tredje stycket i den förordningen.

d)  Komposteringstillsatser som är nödvändiga för att förbättra komposteringsprocessens processprestanda eller miljöprestanda förutsatt att

i)   tillsatsen är registrerad i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006(40) i ett registreringsunderlag som innehåller

–  den information som anges i bilagorna VI, VII och VIII till förordning (EG) nr 1907/2006, och

–  en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattar användningen som gödselprodukt,

om inte ämnet uttryckligen omfattas av ett av de undantag från registreringsplikten som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1907/2006 eller i punkt 6, 7, 8 eller 9 i bilaga V till den förordningen, och

ii)   den totala koncentrationen av samtliga tillsatser inte överstiger 5 % av insatsmaterialets totala vikt.

e)  Något av materialen i led a, b eller c som

i)   har komposterats eller rötats tidigare, och som

ii)   innehåller högst 6 mg PAH16/kg torrsubstans(41).

2.  Komposteringen ska ske i en anläggning

a)   där produktionslinjerna för bearbetning av sådant insatsmaterial som avses i punkt 1 är tydligt separerade från produktionslinjerna för bearbetning av andra insatsmaterial än dem som avses i punkt 1, och

b)   där fysisk kontakt mellan insatsmaterial och producerat material ska undvikas, även vid förvaring.

3.  Den aeroba komposteringen ska bestå av en kontrollerad nedbrytning av biologiskt nedbrytbara material som i första hand är aerob och som gör det möjligt att genom biologiskt producerad värme uppnå temperaturer som är lämpliga för termofila bakterier. Alla delar av varje parti ska antingen regelbundet och grundligt röras om och vändas eller utsättas för forcerad ventilation för att säkerställa att materialet saneras på ett korrekt sätt och är homogent. Under komposteringsprocessen ska alla delar av varje parti ha en av följande temperatur-tidprofiler:

–   minst 70 °C i minst 3 dagar,

–   minst 65 °C i minst 5 dagar,

–   minst 60 °C i minst 7 dagar, eller

–   minst 55 °C i minst 14 dagar.

4.  Komposten ska innehålla

a)  högst 6 mg PAH16/kg(42) torrsubstans,

b)   högst 3 g/kg torrsubstans av makroskopiska orenheter över 2 mm i form av glas, metall eller plast, och

c)  totalt högst 5 g/kg torrsubstans av de makroskopiska orenheter som avses i punkt 4 b.

▌Från och med den … [sju år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska förekomsten av plast över 2 mm inom gränsvärdet enligt led b vara högst 2,5 g/kg torrsubstans ▌. Senast den … [tio år efter denna förordnings ikraftträdande] ska gränsvärdet på 2,5 g/kg torrsubstans för plast över 2 mm bedömas på nytt för att ta hänsyn till de framsteg som gjorts vad gäller separat insamling av biologiskt avfall.

5.  Komposten ska uppfylla minst ett av följande stabilitetskriterier:

a)  Syreupptagningshastighet:

–   Definition: en indikator på i vilken omfattning biologiskt nedbrytbart organiskt material bryts ned inom en viss tidsperiod. Metoden lämpar sig inte för material där innehållet av partiklar som är större än 10 mm överstiger 20 %.

–   Kriterium: högst 25 mmol O2/kg organiskt material/h.

b)  Självuppvärmningsfaktor:

–   Definition: den högsta temperaturen som uppnås i en kompost under standardiserade förhållanden som en indikator på dess aeroba biologiska aktivitet.

–   Kriterium: minst Rottegrad III.

Komponentmaterialkategori 4: Rötrester med ursprung i färska grödor

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla rötrester som erhållits genom rötning av endast ett eller flera av följande insatsmaterial:

a)  Växter eller växtdelar som odlats för produktion av biogas. Vid tillämpning av denna punkt omfattar växter alger, med undantag för blågröna alger (cyanobakterier).

b)  Rötningstillsatser som är nödvändiga för att förbättra rötningsprocessens processprestanda eller miljöprestanda förutsatt att

i)   tillsatsen är registrerad i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006(43) i ett registreringsunderlag som innehåller

–  den information som anges i bilagorna VI, VII och VIII till förordning (EG) nr 1907/2006, och

–  en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattar användningen som gödselprodukt,

om inte ämnet uttryckligen omfattas av ett av de undantag från registreringsplikten som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1907/2006 eller i punkt 6, 7, 8 eller 9 i bilaga V till den förordningen, och

ii)   den totala koncentrationen av samtliga tillsatser inte överstiger 5 % av insatsmaterialets totala vikt.

c)  Något av materialen i led a ▌ som har rötats tidigare.

2.  Rötningen ska ske i en anläggning

a)   där produktionslinjerna för bearbetning av sådant insatsmaterial som avses i punkt 1 är tydligt separerade från produktionslinjerna för bearbetning av andra insatsmaterial än dem som avses i punkt 1, och

b)   där fysisk kontakt mellan insatsmaterial och producerat material ska undvikas, även vid förvaring.

3.  Rötningen ska bestå av en kontrollerad nedbrytning av biologiskt nedbrytbara material som i första hand är anaerob och vid temperaturer som är lämpliga för mesofila eller termofila bakterier. Alla delar av varje parti ska regelbundet och grundligt röras om och vändas för att säkerställa att materialet saneras på ett korrekt sätt och är homogent. Under rötningsprocessen ska alla delar av varje parti ha en av följande temperatur-tidprofiler:

a)  Termofil rötning vid 55 °C i minst 24 h följt av en hydraulisk uppehållstid på minst 20 dagar.

b)  Termofil rötning vid 55 °C med en behandlingsprocess som inbegriper pastörisering enligt beskrivningen i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 i bilaga V till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011(44).

c)  Termofil rötning vid 55 °C följt av kompostering vid

–   minst 70 °C i minst 3 dagar,

–  minst 65 °C i minst 5 dagar,

–  minst 60 °C i minst 7 dagar, eller

–  minst 55 °C i minst 14 dagar.

d)  Mesofil rötning vid 37–40 °C med en behandlingsprocess som inbegriper ▌ pastörisering enligt beskrivningen i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011.

e)  Mesofil rötning vid 37–40 °C följt av kompostering vid

–   minst 70 °C i minst 3 dagar,

–  minst 65 °C i minst 5 dagar,

–  minst 60 °C i minst 7 dagar, eller

–  minst 55 °C i minst 14 dagar.

4.  Både den fasta och den flytande delen av rötresten ska uppfylla minst ett av följande stabilitetskriterier:

a)  Syreupptagningshastighet:

–  Definition: en indikator på i vilken omfattning biologiskt nedbrytbart organiskt material bryts ned inom en viss tidsperiod. Metoden lämpar sig inte för material där innehållet av partiklar som är större än 10 mm överstiger 20 %.

–  Kriterium: högst 25 mmol O2/kg organiskt material/h.

b)  Biogaspotential från restprodukter

–  Definition: en indikator på den gas som frigjorts från en rötrest under en period på 28 dagar och som mäts mot provets glödförlust (VS). Försöket ska göras tre gånger, och det genomsnittliga resultatet ska användas för att visa att kriteriet är uppfyllt. Med glödförlust (VS) avses det innehåll i ett materialprov som avgår när torrsubstansen förbränns vid 550 °C.

–  Kriterium: högst 0,25 l biogas/g glödförlust (VS).

Komponentmaterialkategori 5: Andra rötrester än rötrester med ursprung i färska grödor

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla rötrester som erhållits genom rötning av endast ett eller flera av följande insatsmaterial:

a)  Biologiskt avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG från separat insamling av biologiskt avfall vid källan.

b)  Framställda produkter enligt artikel 32 i förordning (EG) nr 1069/2009 för vilka slutpunkten i tillverkningskedjan har fastställts i enlighet med artikel 5.2 tredje stycket i den förordningen.

c)  Levande eller döda organismer eller delar därav, obearbetade eller bearbetade endast med manuella eller mekaniska medel eller genom inverkan av tyngdkraften, upplösning i vatten, flotation, extraktion med vatten, ångdestillation eller upphettning enbart i syfte att avlägsna vatten, eller som utvunnits ur luft på vilket sätt som helst, med undantag av

i)  den organiska fraktionen av blandat kommunalt hushållsavfall som separerats genom mekanisk, fysikalisk-kemisk, biologisk och/eller manuell behandling,

ii)  avloppsslam, industrislam eller muddringsslam, och

iii)  animaliska biprodukter eller därav framställda produkter som omfattas av tillämpningsområdet för ▌ förordning (EG) nr 1069/2009 för vilka det inte har fastställts en slutpunkt i tillverkningskedjan i enlighet med artikel 5.2 tredje stycket i den förordningen.

d)  Rötningstillsatser som är nödvändiga för att förbättra rötningsprocessens processprestanda eller miljöprestanda förutsatt att

i)  tillsatsen är registrerad i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006(45) i ett registreringsunderlag som innehåller

–  den information som anges i bilagorna VI, VII och VIII till förordning (EG) nr 1907/2006, och

–  en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattar användningen som gödselprodukt,

om inte tillsatsen uttryckligen omfattas av ett av de undantag från registreringsplikten som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1907/2006 eller i punkt 6, 7, 8 eller 9 i bilaga V till den förordningen, och

ii)  den totala koncentrationen av samtliga tillsatser inte överstiger 5 % av insatsmaterialets totala vikt.

e)  Något av materialen i led a, b eller c som

i)  har komposterats eller rötats tidigare, och som

ii)  innehåller högst 6 mg PAH16/kg torrsubstans(46).

2.  Rötningen ska ske i en anläggning

a)   där produktionslinjerna för bearbetning av sådant insatsmaterial som avses i punkt 1 är tydligt separerade från produktionslinjerna för bearbetning av andra insatsmaterial än dem som avses i punkt 1, och

b)  där fysisk kontakt mellan insatsmaterial och producerat material ska undvikas, även vid förvaring.

3.  Rötningen ska bestå av en kontrollerad nedbrytning av biologiskt nedbrytbara material som i första hand är anaerob och vid temperaturer som är lämpliga för mesofila eller termofila bakterier. Alla delar av varje parti ska regelbundet och grundligt röras om och vändas för att säkerställa att materialet saneras på ett korrekt sätt och är homogent. Under rötningsprocessen ska alla delar av varje parti ha en av följande temperatur-tidprofiler:

a)  Termofil rötning vid 55 °C i minst 24 h följt av en hydraulisk uppehållstid på minst 20 dagar.

b)  Termofil rötning vid 55 °C med en behandlingsprocess som inbegriper ▌ pastörisering enligt beskrivningen i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011.

c)  Termofil rötning vid 55 °C följt av kompostering vid

–   minst 70 °C i minst 3 dagar,

–  minst 65 °C i minst 5 dagar,

–  minst 60 °C i minst 7 dagar, eller

–  minst 55 °C i minst 14 dagar.

d)  Mesofil rötning vid 37–40 °C med en behandlingsprocess som inbegriper ▌ pastörisering enligt beskrivningen i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011.

e)  Mesofil rötning vid 37–40 °C följt av kompostering vid

–   minst 70 °C i minst 3 dagar,

–  minst 65 °C i minst 5 dagar,

–  minst 60 °C i minst 7 dagar, eller

–  minst 55 °C i minst 14 dagar.

4.  Varken den fasta eller den flytande delen av rötresten får innehålla mer än 6 mg PAH16/kg torrsubstans(47).

5.  Rötresten får innehålla

a)   högst 3 g/kg torrsubstans av makroskopiska orenheter över 2 mm i form av glas, metall eller plast, och

b)   totalt högst 5 g/kg torrsubstans av de makroskopiska orenheter som avses i led a.

Från och med den … [sju år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska förekomsten av plast över 2 mm inom gränsvärdet enligt led a vara högst 2,5 g/kg torrsubstans ▌. Senast den … [tio år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska gränsvärdet på 2,5 g/kg torrsubstans för plast över 2 mm bedömas på nytt för att ta hänsyn till de framsteg som gjorts vad gäller separat insamling av biologiskt avfall.

6.  Både den fasta och den flytande delen av rötresten ska uppfylla minst ett av följande stabilitetskriterier:

a)  Syreupptagningshastighet:

–  Definition: en indikator på i vilken omfattning biologiskt nedbrytbart organiskt material bryts ned inom en viss tidsperiod. Metoden lämpar sig inte för material där innehållet av partiklar som är större än 10 mm överstiger 20 %.

–  Kriterium: högst 25 mmol O2/kg organiskt material/h.

b)  Biogaspotential från restprodukter

–  Definition: en indikator på den gas som frigjorts från en rötrest under en period på 28 dagar och som mäts mot provets glödförlust (VS). Försöket ska göras tre gånger, och det genomsnittliga resultatet ska användas för att visa att kriteriet är uppfyllt. Med glödförlust (VS) avses det innehåll i ett materialprov som avgår när torrsubstansen förbränns vid 550 °C.

–  Kriterium: högst 0,25 l biogas/g glödförlust (VS).

KOMPONENTMATERIALKATEGORI 6: Biprodukter från livsmedelsindustrin

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla komponentmaterial som består av ett av följande ämnen:

a)  Brukskalk från livsmedelsindustrin: ett material från livsmedelsindustrin som erhållits genom karbonatisering av organiskt material där man uteslutande använt bränd kalk från naturliga källor.

b)  Melass: Viskös biprodukt från raffineringen av sockerrör eller sockerbetor till socker.

c)  Vinass: Viskös biprodukt från fermenteringen av melass till etanol, askorbinsyra eller andra produkter.

d)   Drank, dvs. biprodukter från framställning av alkoholhaltiga drycker.

e)   Växter, växtdelar eller växtextrakt som har genomgått antingen endast värmebehandling eller värmebehandling utöver de bearbetningsmetoder som anges i komponentmaterialkategori 2.

f)   Kalk från dricksvattenproduktion, dvs. restprodukter som frigörs vid produktion av dricksvatten från grundvatten eller ytvatten och som huvudsakligen består av kalciumkarbonat.

2.  Alla ämnen som tillsätts i EU-gödselprodukten som sådana eller i blandningar ska ha registrerats i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006(48) i ett registreringsunderlag som innehåller

a)  den information som anges i bilagorna VI, VII och VIII till förordning (EG) nr 1907/2006, och

b)  en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattar användningen som gödselprodukt,

om inte ämnet uttryckligen omfattas av ett av de undantag från den registreringsplikt som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1907/2006 eller i punkt 6, 7, 8 eller 9 i bilaga V till den förordningen.

KOMPONENTMATERIALKATEGORI 7: Mikroorganismer

En EU-gödselprodukt tillhörande produktfunktionskategori 6.A får innehålla mikroorganismer, inbegripet döda mikroorganismer eller mikroorganismer som bara har membranet kvar och ofarliga restämnen från det substrat på vilka de producerades,

–  som inte har bearbetats på annat sätt än genom torkning eller frystorkning, och

–  som förtecknas i följande tabell:

Azotobacter spp.

Mykorrhizasvampar

Rhizobium spp.

Azospirillum spp.

KOMPONENTMATERIALKATEGORI 8: Näringsämnespolymerer

1.  En EU-gödselprodukt får innehålla endast polymerer som består av monomerer som överensstämmer med de kriterier som anges i punkterna 1 och 2 i komponentmaterialkategori 1, där syftet med polymeriseringen är att begränsa frigörandet av näringsämnen från en eller flera monomerer.

2.  Minst 60 % av polymererna ska vara lösliga i en fosfatbuffertlösning med pH på 7,5 vid 100 ºC.

3.   De slutliga nedbrytningsprodukterna får endast vara ammonium (NH3), vatten och koldioxid (CO2).

4.  Polymererna får inte innehålla mer än 600 ppm fri formaldehyd.

KOMPONENTMATERIALKATEGORI 9: Andra polymerer än näringsämnespolymerer

1.  En EU-gödselprodukt får endast innehålla andra polymerer än näringsämnespolymerer när syftet med polymeren är att

a)  begränsa vatteninträngningen i näringspartiklar och sålunda frigörandet av näringsämnen (varvid polymeren vanligen kallas ytbehandlingsmedel),

b)  öka EU-gödselproduktens vattenhållande förmåga eller löslighet, eller

c)   fungera som bindemedel i en EU-gödselprodukt tillhörande produktfunktionskategori 4 (odlingssubstrat).

2.  Från och med den … [sju år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska de polymerer som avses i punkt 1 a och b uppfylla de kriterier för biologisk nedbrytbarhet som fastställs genom de delegerade akter som avses i artikel 42.6. I avsaknad av sådana kriterier får en EU-gödselprodukt som släpps ut på marknaden efter den dagen inte innehålla sådana polymerer.

3.  För de polymerer som avses i punkt 1 a och b får varken polymeren eller dess biprodukter från nedbrytningen uppvisa några negativa effekter på djurs eller växters hälsa eller på miljön under rimligen förutsägbara användningsförhållanden för EU-gödselprodukten. Polymeren ska genomgå ett akut toxicitetstest för växters tillväxt, ett akut toxicitetstest med daggmaskar och ett nitrifikationshämmartest med jordmikroorganismer enligt följande:

a)  I det akuta toxicitetstestet för växters tillväxt ska grobarheten och växtens biomassa för de testade växtarter som vuxit på jord som exponerats för testmaterialet vara högre än 90 % av grobarheten och växtens biomassa för samma växtarter som vuxit på motsvarande referensjord som inte exponerats för testmaterialet.

▌Resultatet ska endast ▌ anses giltigt om följande gäller för kontrollproven (dvs. referensjorden):

–  Utvecklingen av groddplantor är minst 70 %.

–  Groddplantorna uppvisar inte några synliga fytotoxiska effekter (t.ex. kloros, nekros, vissnande, blad- eller stamdeformationer) och växterna uppvisar endast en normal variation i tillväxt och morfologi för den specifika arten.

–  I genomsnitt överlever minst 90 % av de kontrollgroddplantor som utvecklas tills studien är slutförd.

–  Miljöförhållandena för en specifik art är identiska och odlingssubstrat innehåller samma mängd jordmatris, stödsubstrat eller substrat från samma källa.

b)  I det akuta toxicitetstestet med daggmaskar ska skillnaden i den konstaterade dödligheten och de överlevande daggmaskarnas biomassa i jord som exponerats för testmaterialet vara högst 10 % jämfört med motsvarande referensjord som inte exponerats för testmaterialet. Resultatet ska anses giltigt om

–  procentandelen av den konstaterade dödligheten i kontrollen (dvs. av referensjorden) är mindre än 10 %, och

–  den genomsnittliga förlusten av maskarnas biomassa (medelvikt) i referensjorden inte överstiger 20 %.

c)  I nitrifikationshämmartestet med jordmikroorganismer ska nitritbildningen i jord som exponerats för testmaterialet vara högre än 90 % jämfört med motsvarande referensjord som inte exponerats för testmaterialet. Resultaten ska anses giltiga om variationen mellan replikaten av kontrollproven (referensjorden) och testproven är mindre än 20 %.

KOMPONENTMATERIALKATEGORI 10: Framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009

En EU-gödselprodukt får innehålla framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 vilka har nått en slutpunkt i tillverkningskedjan enligt den förordningen och som förtecknas och anges i följande tabell(49):

KOMPONENTMATERIALKATEGORI 12: Biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG

1.   En EU-gödselprodukt får innehålla biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG förutom(50)

a)   animaliska biprodukter eller därav framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009,

b)   polymerer,

c)   kompost, eller

d)   rötrester.

2.   Biprodukten ska vara registrerad i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006 i ett registreringsunderlag som innehåller

a)   den information som anges i bilagorna VI, VII och VIII till förordning (EG) nr 1907/2006, och

b)   en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattar användningen som en gödselprodukt,

om den inte uttryckligen omfattas av ett av de undantag från registreringsplikten som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1907/2006 eller i punkt 6, 7, 8 eller 9 i bilaga V till den förordningen.

3.   Från och med den … [tre år efter denna förordnings ikraftträdande] ska biprodukterna uppfylla de kriterier som fastställs genom de delegerade akter som avses i artikel 42.7. En EU-gödselprodukt som släpps ut på marknaden efter den dagen får inte innehålla biprodukter som avses i punkt 1 vilka inte uppfyller dessa kriterier.

BILAGA III

Märkningskrav

I denna bilaga fastställs märkningskrav för EU-gödselprodukter. Kraven i delarna II och III i denna bilaga för en viss produktfunktionskategori, enligt bilaga I, ska gälla för EU-gödselprodukter i samtliga underkategorier till den produktfunktionskategorin.

DEL I

Allmänna märkningskrav

1.  Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  För EU-gödselprodukter i produktfunktionskategorierna 1–6, beteckningen enligt del I bilaga I av den produktfunktionskategori som motsvarar produktens åberopade funktion.

b)   För EU-gödselprodukter i produktfunktionskategori 7, beteckningarna enligt del I bilaga I av alla de produktfunktionskategorier som motsvarar EU-gödselproduktkomponenternas åberopade funktioner.

c)  Mängden EU-gödselprodukt, angiven som vikt eller volym.

d)  Anvisningar för avsedd användning, inbegripet givor, tidpunkt och frekvens, samt avsedda växter eller svampar.

e)   Rekommenderade lagringsförhållanden.

f)   För produkter som innehåller en polymer som ingår i komponentmaterialkategori 9 i del II i bilaga II: den tidsperiod efter användningen under vilken näringsämnet frigörs ska kontrolleras eller den vattenhållande förmågan ökas (den s.k. funktionsperioden). Denna tidsperiod ska inte vara längre än intervallet mellan två givor i enlighet med den bruksanvisning som avses i led d.

g)  All relevant information om åtgärder som rekommenderas för att hantera risker för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön.

h)  En förteckning över alla beståndsdelar som överstiger 5 % av produktens vikt i fallande storleksordning med avseende på torrvikt, inbegripet beteckningarna för de relevanta komponentmaterialkategorierna i del I i bilaga II till denna förordning. Om beståndsdelen är ett ämne eller en blandning ska den identifieras enligt specifikationen i artikel 18 i förordning (EG) nr 1272/2008.

2.  Om EU-gödselprodukten har funktioner som beskrivs i två eller flera av de produktfunktionskategorier som fastställs i bilaga I får endast de funktioner för vilka EU-gödselprodukten ▌ har bedömts överensstämma med denna förordning åberopas med användning av de motsvarande produktfunktionskategoribeteckningarna enligt del I i bilaga I.

3.  Om EU-gödselprodukten innehåller ett ämne för vilket gränsvärden för högsta tillåtna resthalter har fastställts för livsmedel och foder i enlighet med förordning (EEG) nr 315/93, (EG) nr 396/2005 eller (EG) nr 470/2009 eller direktiv 2002/32/EG, ska de anvisningar som avses i punkt 1 d säkerställa att den avsedda användningen av EU-gödselprodukten inte leder till att dessa gränsvärden överskrids i livsmedel eller foder.

4.  Om EU-gödselprodukten innehåller produkter som framställts av animaliska biprodukter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009, förutom naturgödsel, ska följande anges på etiketten ”Produktionsdjur får inte utfodras, vare sig direkt eller genom bete, med vallväxter från mark där produkten har använts, om inte slåttern eller betet sker efter utgången av en karenstid på minst 21 dagar.”

5.   Om EU-gödselprodukten innehåller ricin ska etiketten innehålla följande anvisning: ”Farligt för djur vid förtäring”.

6.   Om EU-gödselprodukten innehåller obearbetade eller bearbetade kakaoskal ska etiketten innehålla följande anvisning: ”Giftigt för hundar och katter”.

7.   Om EU-gödselprodukten innehåller en polymer som bindemedel i produkten, enligt punkt 1 c i komponentmaterialkategori 9 i del I i bilaga II, ska användaren få instruktioner om att inte använda produkten i kontakt med jord och i samarbete med tillverkaren säkerställa ett miljövänligt bortskaffande av produkten efter användning.

8.  För andra uppgifter än de som krävs enligt punkterna 1–4 gäller följande:

a)  De får inte vilseleda användaren, exempelvis genom att tillskriva produkten egenskaper som den inte har eller genom att antyda att produkten har unika egenskaper som även andra liknande produkter har.

b)  De ska gälla verifierbara faktorer. ▌

c)  De får inte innehålla påståenden som exempelvis ”hållbar” eller ”miljövänlig”, såvida inte sådana påståenden hänvisar till lagstiftning, tydligt angivna riktlinjer, standarder eller system som EU-gödselprodukten överensstämmer med.

d)   De får inte innehålla påståenden i form av förklaringar eller visuella framställningar om att EU-gödselprodukten förebygger eller behandlar växtsjukdomar eller skyddar växter mot skadegörare.

9.  Frasen ”låg klorhalt” eller liknande får endast användas om klorhalten (Cl-) är under 30 g/kg torrsubstans.

10.   Om informationskraven för näringsinnehåll i denna bilaga uttrycks i oxidform får näringsinnehållet uttryckas i elementär form i stället för eller utöver oxidform i enlighet med följande omvandlingsfaktorer:

Fosfor (P) = fosforpentoxid (P2O5) × 0,436.

Kalium (K) = kaliumoxid (K2O) × 0,830.

Kalcium (Ca) = kalciumoxid (CaO) × 0,715.

Magnesium (Mg) = magnesiumoxid (MgO) × 0,603.

Natrium (Na) = natriumoxid (Na2O) × 0,742.

Svavel (S) = svaveltrioxid (SO3) × 0,400.

11.   Om informationskraven i denna bilaga rör organiskt kol (Corg) får informationen avse det organiska materialet i stället för eller utöver organiskt kol (Corg) i enlighet med följande omvandlingsfaktor:

organiskt kol (Corg) = organiskt material × 0,56.

Del II

Produktspecifika märkningskrav

Produktfunktionskategori 1: Gödselmedel

1.  Innehållet av näringsämnen får deklareras endast om de förekommer i EU-gödselprodukten i den lägsta halt som anges i bilaga I för den relevanta produktfunktionskategorin.

2.   Om kväve (N) eller fosfor (P) inte är deklarerade näringsämnen ska halten av kväve (N) eller fosforpentoxid (P2O5) dock anges om den överstiger 0,5 viktprocent. Denna uppgift ska vara separat från näringsämnesdeklarationen.

3.  Följande bestämmelser gäller för gödselmedel som innehåller ▌ hämmare enligt ▌ komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II:

a)  På etiketten ska anges ”nitrifikationshämmare”, ”denitrifikationshämmare” eller ”ureashämmare”, beroende på vad som är tillämpligt ▌.

b)  Halten nitrifikationshämmare ska uttryckas som viktprocent av det totalkväve (N) som förekommer i form av ammoniumkväve (NH4+) och ureakväve (CH4N2O).

c)   Halten denitrifikationshämmare ska uttryckas som viktprocent av förekomsten av nitrat (NO3-).

d)  Halten ureashämmare ska uttryckas som viktprocent av det totalkväve (N) som förekommer i form av ureakväve (CH4N2O).

4.   Uttrycket ”mineralgödselmedel” får endast användas om gödselmedlet ingår i produktfunktionskategori 1.C och uppfyller följande kompletterande villkor:

a)   Mineralgödselmedlet får inte innehålla mer än 1 viktprocent organiskt kol (Corg) utöver organiskt kol från

i)  kelatbildare eller komplexbildare som avses i punkt 3 i komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II,

ii)  nitrifikationshämmare, denitrifikationshämmare eller ureashämmare som avses i punkt 4 i komponentmaterialkategori 1,

iii)  ytbehandlingsmedel som avses i punkt 1 a i komponentmaterialkategori 9 i del II i bilaga II,

iv)  urea (CH4N2O), eller

v)  kalciumcyanamid (CaCN2).

b)   Om fosfor (P) är ett deklarerat näringsämne får den deklarerade fosforhalten endast bestå av fosfor i fosfatisk form, och det mineraliska gödselmedlet ska uppfylla åtminstone ett av följande kriterier för löslighet, nämligen

i)   vattenlöslighet: miniminivå 40 % av totalfosfor (P),

ii)   löslighet i neutralt ammoniumcitrat: miniminivå 75 % av totalfosfor (P), eller

iii)   löslighet i myrsyra (endast för mjuk råfosfat): miniminivå 55 % av totalfosfor (P).

c)   Om kväve (N) är ett deklarerat näringsämne får det deklarerade kvävet endast bestå av summan av nitratkväve, ammoniumkväve, ureakväve och kväve från metylenurea, från isobutylidendiurea och från krotonylidendiurea.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.A: Organiskt gödselmedel

Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  De deklarerade primära näringsämnena kväve (N), fosfor (P) eller kalium (K) med deras kemiska beteckningar i ordningen N-P-K.

b)  De deklarerade sekundära näringsämnena kalcium (Ca), magnesium (Mg), natrium (Na) eller svavel (S) ▌ med deras kemiska beteckningar i ordningen Ca-Mg-Na-S.

c)  ▌ Halten av de deklarerade näringsämnena totalkväve (N), totalfosfor i form av fosforpentoxid (P2O5) eller totalkalium i form av kaliumoxid (K2O), följt av den totala halten av kalciumoxid (CaO), magnesiumoxid (MgO), natriumoxid (Na2O) eller svaveltrioxid (SO3) inom parentes.

d)  Halten av följande deklarerade näringsämnen och andra parametrar, i följande ordning och uttryckta som viktprocent:

i)  Kväve (N)

–  Totalkväve (N)

–  Minsta mängd organiskt kväve (Norg), följt av en beskrivning av det använda organiska materialets ursprung.

–  Kväve ▌ i form av ammoniumkväve.

ii)  Total fosforpentoxid (P2O5).

iii)  Total kaliumoxid (K2O).

iv)   Kalciumoxid (CaO), magnesiumoxid (MgO), natriumoxid (Na2O) och svaveltrioxid (SO3) ▌, uttryckt

–  endast som den vattenlösliga halten, när dessa näringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av dessa näringsämnen är löslig,

–  som den totala halten i övriga fall.

v)  Organiskt kol (Corg).

vi)  Torrsubstans.

e)   Proportionen organiskt kol i förhållande till totalkväve (Corg/N).

f)   Tillverkningsdatum.

g)   Formen för produktens fysiska enhet, såsom pulver eller pellets, om tillämpligt.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.B: Organiskt-mineraliskt gödselmedel

1.  Följande uppgifter ▌ ska tillhandahållas:

a)  De deklarerade primära näringsämnena kväve (N), fosfor (P) eller kalium (K) med deras kemiska beteckningar i ordningen N-P-K.

b)  I tillämpliga fall, de deklarerade sekundära näringsämnena kalcium (Ca), magnesium (Mg) ▌ , natrium (Na) eller svavel (S) med deras kemiska beteckningar i ordningen Ca-Mg-Na-S.

c)  ▌ Halten av de deklarerade näringsämnena totalkväve (N), totalfosfor i form av fosforpentoxid (P2O5) eller totalkalium i form av kaliumoxid (K2O), följt av den totala halten av kalciumoxid (CaO), magnesiumoxid (MgO), natriumoxid (Na2O) eller svaveltrioxid (SO3) inom parentes.

d)  Halten av följande deklarerade näringsämnen och andra parametrar, i följande ordning och uttryckta som viktprocent:

i)  Kväve (N)

–  Totalkväve (N)

–  Minsta mängd organiskt kväve (Norg), följt av en beskrivning av det använda organiska materialets ursprung.

–  Kväve ▌ i form av nitratkväve.

–  Kväve ▌ i form av ammoniumkväve.

–  Kväve ▌ i form av ureakväve.

ii)  Fosforpentoxid (P2O5):

–  Total fosforpentoxid (P2O5).

–  Vattenlöslig fosforpentoxid (P2O5).

–  Fosforpentoxid (P2O5) löslig i neutralt ammoniumcitrat.

–  Fosforpentoxid (P2O5) löslig i myrsyra, när mjukt malet fosfat förekommer.

iii)  Kaliumoxid (K2O

–  Total kaliumoxid (K2O).

–  Vattenlöslig kaliumoxid (K2O).

iv)   Kalciumoxid (CaO), magnesiumoxid (MgO), natriumoxid (Na2O) och svaveltrioxid (SO3) ▌, uttryckt

–  endast som den vattenlösliga halten, när dessa näringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av dessa näringsämnen är löslig,

–  som den totala halten i övriga fall. ▌

v)   Organiskt kol (Corg).

vi)   Torrsubstans.

e)  När urea (CH4N2O) förekommer, information om de möjliga effekterna på luftkvaliteten orsakade av utsläppen av ammoniak från användning av gödselmedel och en uppmaning till användarna att genomföra lämpliga saneringsåtgärder.

2.   När ett eller flera av mikronäringsämnena bor (B), kobolt (Co), ▌ järn (Fe), mangan (Mn) och molybden (Mo) ▌ förekommer i den lägsta halt som anges som viktprocent i följande tabell

–  ska de deklareras om de avsiktligt tillsätts till ett organiskt-mineraliskt gödselmedel, och

–  får de deklareras i övriga fall:

Mikronäringsämne

Halten mikronäringsämne (i viktprocent)

Fast organiskt-mineraliskt gödselmedel

Flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel

Avsett att användas på grödor eller gräsmark

Avsett för trädgårdsgrödor

Bor (B)

0,01

0,01

0,01

Kobolt (Co)

0,002

Ej tillämpligt

0,002

Järn (Fe)

0,5

0,02

0,02

Mangan (Mn)

0,1

0,01

0,01

Molybden (Mo)

0,001

0,001

0,001

3.   När ett av eller båda mikronäringsämnena koppar (Cu) och zink (Zn) förekommer, utan att ha tillsatts avsiktligt, i den lägsta halt som anges som viktprocent i följande tabell, får de deklareras:

Mikronäringsämne

Halten mikronäringsämne (i viktprocent)

Fast organiskt-mineraliskt gödselmedel

Flytande organiskt-mineraliskt gödselmedel

Avsett att användas på grödor eller gräsmark

Avsett för trädgårdsgrödor

Koppar (Cu)

0,01

0,002

0,002

Zink (Zn)

0,01

0,002

0,002

4.   När koppar (Cu) eller zink (Zn) avsiktligt tillsätts det organiskt-mineraliska gödselmedlet ska den totala halten av koppar (Cu) eller zink (Zn) deklareras.

5.   De mikronäringsämnen som avses i punkterna 2, 3 och 4 ska deklareras efter informationen om makronäringsämnen. Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  De deklarerade mikronäringsämnenas namn och kemiska beteckningar i följande ordning: bor (B), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), molybden (Mo) och zink (Zn), följt av namnet eller namnen på deras motjoner.

b)  Den totala halten mikronäringsämne uttryckt som viktprocent

–  endast som den vattenlösliga halten, när dessa mikronäringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av dessa mikronäringsämnen är löslig,

–  som den totala halten i övriga fall.

c)  När ett eller flera deklarerade mikronäringsämnen har bildat kelat med en eller flera kelatbildare ska följande bestämning anges efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–  ”bildar kelat med … (kelatbildarens namn eller förkortning)” och mängden mikronäringsämne som bildat kelat i viktprocent.

d)  När det organisk-mineraliska gödselmedlet innehåller ett eller flera mikronäringsämnen som komplexförenats med en eller flera komplexbildare ▌ ska följande bestämning anges efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–   ”komplexförenat med … (komplexbildarens namn eller förkortning)” och mängden komplexförenat mikronäringsämne i viktprocent. ▌

e)  Om mikronäringsämnen tillsatts avsiktligt, följande förklaring: ”Får användas endast om det finns ett konstaterat behov. Överskrid inte givorna.”

6.   När halten kadmium (Cd) i ett organiskt-mineraliskt gödselmedel är lika med eller lägre än 20 mg/kg fosforpentoxid (P2O5) får förklaringen ”låg kadmiumhalt (Cd)” eller liknande, eller en visuell framställning om detta, läggas till.

Produktfunktionskategori 1.C: Oorganiskt gödselmedel

Produktfunktionskategori 1.C.I: Oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  I tillämpliga fall, de deklarerade primära näringsämnena kväve (N), fosfor (P) eller kalium (K) med deras kemiska beteckningar i ordningen N-P-K.

b)  I tillämpliga fall, de deklarerade sekundära näringsämnena kalcium (Ca), magnesium (Mg) ▌ , natrium (Na) eller svavel (S) med deras kemiska beteckningar i ordningen Ca-Mg-Na-S.

c)  ▌ Halten av de deklarerade näringsämnena totalkväve (N), totalfosfor i form av fosforpentoxid (P2O5) eller totalkalium i form av kaliumoxid (K2O), följt av den totala halten av kalciumoxid (CaO), magnesiumoxid (MgO), natriumoxid (Na2O) eller svaveltrioxid (SO3) inom parentes.

d)  Halten av följande deklarerade näringsämnen, i följande ordning och uttryckta som viktprocent:

i)  Kväve (N):

–  Totalkväve (N).

–  Kväve ▌ i form av nitratkväve.

–  Kväve ▌ i form av ammoniumkväve.

–  Kväve ▌ i form av ureakväve.

–  Kväve ▌ från ureaformaldehyd, isobutylidendiurea, krotonylidendiurea.

–  Kväve ▌ från cyanamidkväve.

ii)  fosforpentoxid (P2O5):

–  Total fosforpentoxid (P2O5).

–  Vattenlöslig fosforpentoxid (P2O5).

–  Fosforpentoxid (P2O5) löslig i neutralt ammoniumcitrat.

–  Fosforpentoxid (P2O5) löslig i myrsyra, när mjukt malet fosfat förekommer.

iii)  Vattenlöslig kaliumoxid (K2O).

iv)  Kalciumoxid (CaO), magnesiumoxid (MgO), natriumoxid (Na2O) och svaveltrioxid (SO3) ▌, uttryckt

–  endast som den vattenlösliga halten, när dessa näringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av dessa näringsämnen är löslig, och

–  som den totala halten i övriga fall.

e)  När urea (CH4N2O) förekommer, information om de möjliga effekterna på luftkvaliteten orsakade av utsläppen av ammoniak från användning av gödselmedel och en uppmaning till användarna att genomföra lämpliga saneringsåtgärder.

2.   När halten kadmium (Cd) ett oorganiskt makronäringsgödselmedel är lika med eller lägre än 20 mg/kg fosforpentoxid (P2O5) får förklaringen ”låg kadmiumhalt (Cd)” eller liknande, eller en visuell framställning om detta, läggas till.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C.I a: Fast oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  Ett fast oorganiskt makronäringsgödselmedel får märkas ▌”komplex” endast om varje fysisk enhet innehåller alla de deklarerade näringsämnena i deras deklarerade halt ▌.

2.  Ett fast oorganiskt makronäringsgödselmedels kornstorlek ska anges, uttryckt som en procentandel av produkten som passerar genom en sikt med bestämd maskstorlek.

3.  Formen för produktens fysiska enhet ska anges med en av följande uppgifter:

a)  Granul

b)  Pellet

c)  Pulver, när minst 90 viktprocent av produkten kan passera genom en sikt med en maskstorlek på 1 mm.

d)  Prillor

4.  För ytbehandlade fasta oorganiska makronäringsgödselmedel ska namnet på ytbehandlingsmedlet eller ytbehandlingsmedlen och hur stor procentandel av gödselmedlen som är belagda med varje ytbehandlingsmedel anges tillsammans med följande:

a)  För polymerbelagda fasta oorganiska makronäringsgödselmedel ska följande anges: ”Hastigheten på näringsämnenas frigörande kan variera beroende på substratets temperatur. Gödslingen kan behöva anpassas.”

b)  För fasta oorganiska makronäringsgödselmedel belagda med svavel (S) och svavel-/polymerbelagda fasta oorganiska makronäringsgödselmedel ska följande anges: ”Hastigheten på näringsämnets frigörande kan variera beroende på substratets temperatur och den biologiska aktiviteten. Gödslingen kan behöva anpassas.”

5.  När ett eller flera av mikronäringsämnena bor (B), kobolt (Co), ▌ järn (Fe), mangan (Mn) och molybden (Mo) ▌ förekommer i den lägsta halt som anges i följande tabell som viktprocent

–  ska de deklareras om de avsiktligt tillsätts det fasta oorganiska makronäringsgödselmedlet, och

–  får de deklareras i övriga fall:

Mikronäringsämne

Halt mikronäringsämnen (i viktprocent)

Avsett att användas på grödor eller gräsmark

Avsett för trädgårdsgrödor

Bor (B)

0,01

0,01

Kobolt (Co)

0 002

Ej tillämpligt

Järn (Fe)

0,5

0,02

Mangan (Mn)

0,1

0,01

Molybden (Mo)

0 001

0 001

6.   När ett av eller båda mikronäringsämnena koppar (Cu) och zink (Zn) förekommer, utan att ha tillsatts avsiktligt, i den lägsta halt som anges som viktprocent i följande tabell, får de deklareras:

Mikronäringsämne

Halt mikronäringsämnen (i viktprocent)

Avsett att användas på grödor eller gräsmark

Avsett för trädgårdsgrödor

Koppar (Cu)

0,01

0 002

Zink (Zn)

0,01

0 002

7.   När koppar (Cu) eller zink (Zn) avsiktligt tillsätts det fasta oorganiska makronäringsgödselmedlet ska den totala halten av koppar (Cu) eller zink (Zn) deklareras.

8.   De mikronäringsämnen som avses i punkterna 5, 6 och 7 ska deklareras efter informationen om makronäringsämnen. Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  De deklarerade mikronäringsämnenas namn och kemiska beteckningar i följande ordning: bor (B), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), molybden (Mo) och zink (Zn), följt av namnet eller namnen på deras motjon(er).

b)  Den totala halten mikronäringsämne uttryckt som viktprocent

–  endast som den vattenlösliga halten, när dessa mikronäringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av dessa mikronäringsämnen är löslig, och

–  som den totala halten i övriga fall.

c)  När ett eller flera deklarerade mikronäringsämnen har bildat kelat med en eller flera kelatbildare ska följande bestämning anges efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–  ”bildar kelat med … (kelatbildarens namn eller förkortning)”, och mängden mikronäringsämne som bildat kelat i viktprocent.

d)  När det fasta oorganiska makronäringsgödselmedlet innehåller ett eller flera mikronäringsämnen som komplexförenats med en eller flera komplexbildare ▌ ska följande bestämning anges efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning: ▌

–   ”komplexförenat med … (komplexbildarens namn eller förkortning)” och mängden komplexförenat mikronäringsämne i viktprocent.

e)  Om mikronäringsämnen tillsatts avsiktligt, följande förklaring: ”Får användas endast om det finns ett konstaterat behov. Överskrid inte givorna.”

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C.I b: Flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel

1.  På etiketten ska anges om det flytande oorganiska makronnäringsgödselmedlet är i suspension eller lösning. ▌.

2.  Halten näringsämnen får anges antingen som viktprocent eller som volymprocent

3.  När ett eller flera av mikronäringsämnena bor (B), kobolt (Co), ▌ järn (Fe), mangan (Mn) och molybden (Mo) ▌ förekommer i den lägsta halt som anges i följande tabell som viktprocent

–  ska de deklareras om de avsiktligt tillsätts det flytande oorganiska makronäringsgödselmedlet, och

–  får de deklareras i övriga fall:

Mikronäringsämne

Halten mikronäringsämne (i viktprocent)

Bor (B)

0,01

Kobolt (Co)

0 002

Järn (Fe)

0,02

Mangan (Mn)

0,01

Molybden (Mo)

0 001

4.   När ett av eller båda mikronäringsämnena koppar (Cu) och zink (Zn) förekommer, utan att ha tillsatts avsiktligt, med minst 0,002 viktprocent, får de deklareras.

5.   När koppar (Cu) eller zink (Zn) avsiktligt tillsätts det flytande oorganiska makronäringsgödselmedlet ska den totala halten av koppar (Cu) eller zink (Zn) deklareras.

6.   De mikronäringsämnen som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska deklareras efter informationen om makronäringsämnen. Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  De deklarerade mikronäringsämnenas namn och kemiska beteckningar i följande ordning: bor (B), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), molybden (Mo) och zink (Zn), följt av namnet eller namnen på deras motjon(er).

b)  Den totala halten mikronäringsämne uttryckt som viktprocent eller volymprocent

–  endast som den vattenlösliga halten, när dessa mikronäringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av dessa mikronäringsämnen är löslig,

–  som den totala halten i övriga fall.

c)  När ett eller flera deklarerade mikronäringsämnen har bildat kelat med en eller flera kelatbildare ska följande bestämning anges efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–  ”bildar kelat med … (kelatbildarens namn eller förkortning)” och mängden mikronäringsämne som bildat kelat i viktprocent.

d)  När det flytande oorganiska makronäringsgödselmedlet innehåller ett eller flera mikronäringsämnen som komplexförenats med en eller flera komplexbildare ska följande bestämning anges efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–  ”komplexförenat med … (komplexbildarens namn eller förkortning)” och mängden komplexförenat mikronäringsämne i viktprocent.

e)  Om mikronäringsämnen tillsatts avsiktligt, följande förklaring: ”Får användas endast om det finns ett konstaterat behov. Överskrid inte givorna.”

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C.II: Oorganiskt mikronäringsgödselmedel

1.  De deklarerade mikronäringsämnena i det oorganiska mikronäringsgödselmedlet ska förtecknas med namn och kemiska beteckningar i följande ordning: bor (B), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), molybden (Mo) och zink (Zn), följt av namnet eller namnen på deras motjoner.

2.  När ett eller flera deklarerade mikronäringsämnen har bildat kelat med kelatbildare och varje kelatbildare kan identifieras och kvantifieras samt har bildat kelat med minst 1 % av vattenlösligt mikronäringsämne ska följande bestämning läggas till efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–  ”bildar kelat med … (kelatbildarens namn eller förkortning)” och mängden mikronäringsämne som bildat kelat i viktprocent.

3.  När ett eller flera deklarerade mikronäringsämnen har komplexförenats med en eller flera komplexbildare ska följande bestämning läggas till efter mikronäringsämnets namn och kemiska beteckning:

–  ”komplexförenat med … (komplexbildarens namn eller förkortning)” och mängden komplexförenat mikronäringsämne i viktprocent.

4.  Följande förklaring ska anges: ”Får användas endast om det finns ett konstaterat behov. Överskrid inte givorna.”

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C.II a: Enkelt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

1.  På etiketten ska den relevanta produkttypen anges enligt tabellen för produktfunktionskategori 1.C.II a i del II i bilaga I.

2.  Den totala halten mikronäringsämnen ska uttryckas som viktprocent

–  endast som vattenlöslig halt, när detta mikronäringsämne är helt vattenlösligt,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst en fjärdedel av den totala halten av detta mikronäringsämne är löslig,

–  som den totala halten i övriga fall.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C.II b: Sammansatt oorganiskt mikronäringsgödselmedel

1.  Mikronäringsämnen får deklareras endast om de förekommer i den minimihalt som framgår av följande tabell uttryckta i viktprocent:

Mikronäringsämne

Halten mikronäringsämne (i viktprocent)

Bildar inte kelat och är inte komplexförenat

Bildar kelat eller är komplexförenat

Bor (B)

0,2

Ej tillämpligt

Kobolt (Co)

0,02

0,02

Koppar (Cu)

0,5

0,1

Järn (Fe)

2

0,3

Mangan (Mn)

0,5

0,1

Molybden (Mo)

0,02

Ej tillämpligt

Zink (Zn)

0,5

0,1

2.  Om det sammansatta oorganiska mikronäringsgödselmedlet är i suspension eller lösning ska det på etiketten anges ”i suspension” eller ”i lösning”, beroende på vad som är tillämpligt.

3.  Den totala halten mikronäringsämnen ska uttryckas som viktprocent

–  endast som vattenlöslig halt, när dessa mikronäringsämnen är helt vattenlösliga,

–  som den totala halten och den vattenlösliga halten, när minst hälften av den totala halten av dessa mikronäringsämnen är löslig,

–  som den totala halten i övriga fall.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 2: Kalkningsmedel

Följande parametrar ska deklareras i följande ordning:

–  Neutraliserande värde.

–  Kornstorlek, uttryckt som viktprocent av produkten som passerar genom en ▌ sikt med en maskstorlek på 1,0 mm.

–  Total kalciumoxid (CaO), uttryckt som viktprocent ▌.

–  Total magnesiumoxid (MgO), uttryckt som viktprocent ▌.

–  Reaktivitet och metod för bestämning av reaktivitet, utom för kalciumoxid och kalciumhydroxid.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 3: Jordförbättringsmedel

1.  Torrsubstanshalten uttryckt som viktprocent ska deklareras.

2.  Följande näringsämnen uttryckta som viktprocent ska deklareras om de överstiger 0,5 viktprocent: kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) och kaliumoxid (K2O)

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 3.A: Organiskt jordförbättringsmedel

Följande parametrar ska deklareras:

–  pH.

–  Elektrisk ledningsförmåga, uttryckt som mS/m.

–  Halten organiskt kol (Corg), uttryckt som viktprocent.

–  Minsta mängden organiskt kväve (Norg), uttryckt som viktprocent, följt av en beskrivning av det använda organiska materialets ursprung.

–  Proportionen organiskt i kol i förhållande till totalkväve (Corg/N).

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 4: Odlingssubstrat

Följande parametrar ska deklareras i följande ordning:

–  Elektrisk ledningsförmåga, uttryckt som mS/m, utom för mineralull.

–  pH.

–  Mängd

—   för mineralull, uttryckt som antal delar och de tre måtten längd, höjd och bredd,

—   för andra färdigformade odlingssubstrat, uttryckt som storlek angiven med minst två mått,

—   för andra odlingssubstrat, uttryckt som total volym.

—   Mängd uttryckt som volymen hos material med en partikelstorlek som är större än 60 mm, utom för färdigformade odlingssubstrat, när det förekommer.

–  Kväve (N) som kan extraheras med hjälp av CaCl2/DTPA (kalciumklorid/dietylentriaminpentaättiksyra; ”CAT-löslig”), om det överstiger 150 mg/l.

–  Fosforpentoxid (P2O5) som kan extraheras med hjälp av CaCl2/DTPA (kalciumklorid/dietylentriaminpentaättiksyra; ”CAT-löslig”), om den överstiger 20 mg/l.

–  Kaliumoxid (K2O) som kan extraheras med hjälp av CaCl2/DTPA (kalciumklorid/dietylentriaminpentaättiksyra; ”CAT-löslig”), om den överstiger 150 mg/l.

–  Tillverkningsdatum.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 5: Hämmare

Samtliga beståndsdelar ska deklareras efter produktvikt eller volym i fallande storleksordning.

Produktfunktionskategori 6: Växtbiostimulant

Följande uppgifter ska tillhandahållas:

a)  Fysisk form.

b)  Tillverkningsdatum och utgångsdatum.

c)  Spridningsmetod.

d)  Påstådd effekt för varje avsedd växt.

e)  Alla relevanta anvisningar avseende produktens effektivitet, inklusive jordbearbetning, kemisk gödsling, oförenlighet med växtskyddsmedel, rekommenderad storlek på sprutmunstycken, spruttryck och andra åtgärder för att hindra avdrift.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 6.A: Mikrobiell växtbiostimulant

Alla avsiktligt tillsatta mikroorganismer ska anges. När mikroorganismer har flera stammar ska de avsiktligt tillsatta stammarna anges. Deras koncentration ska uttryckas som antalet aktiva enheter per volym- eller viktenhet eller med hjälp av någon annan metod som är relevant för mikroorganismen, t.ex. kolonibildande enheter per gram (CFU/g).

På etiketten ska följande anges: ”Mikroorganismer kan framkalla överkänslighet.”

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 7: Mekaniskt blandade gödselprodukter

Alla märkningskrav som gäller för samtliga EU-gödselproduktkomponenter ska gälla för mekaniskt blandade EU-gödselprodukter och ska uttryckas i förhållande till den slutliga blandningen av EU-gödselprodukter.

Om mekaniskt blandade EU-gödselprodukter innehåller en eller flera växtbiostimulanter som ingår i produktfunktionskategori 6, ska koncentrationen av varje växtbiostimulant i blandningen anges i g/kg eller g/l vid 20 °C.

Del III

Toleransregler

1.  En EU-gödselprodukts deklarerade näringsämneshalt eller fysikalisk-kemiska egenskaper får endast avvika från det verkliga värdet i enlighet med de toleranser som fastställs i denna del för den relevanta produktfunktionskategorin. Toleranserna är avsedda att möjliggöra avvikelser vid tillverkning, i distributionskedjan, under provtagning och analys.

2.  De tillåtna toleranserna vad gäller de deklarerade parametrar som anges i denna del är negativa och positiva värden ▌.

3.  Genom undantag från punkt 1 får den verkliga halten av en komponent i en EU-gödselprodukt, för vilken en lägsta eller högsta halt anges i bilaga I eller II aldrig vara lägre än den lägsta halten eller överskrida den högsta halten.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1: Gödselmedel

Följande toleransregler gäller för gödselmedel som innehåller nitrifikationshämmare, denitrifikationshämmare eller ureashämmare enligt komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II:

Hämmare

Tillåtna toleranser för den deklarerade halten av hämmare

Koncentration på högst 2 %

± 20 % av det deklarerade värdet

Koncentration på över 2 %

± 0,3 procentenheter i absoluta tal

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.A: Organiskt gödselmedel

Former av de deklarerade näringsämnena och andra deklarerade parametrar

Tillåtna toleranser för den deklarerade näringsämneshalten och andra deklarerade parametrar

Organiskt kol (Corg)

en relativ avvikelse på ± 20 % av det deklarerade värdet, upp till högst 2,0 procentenheter i absoluta tal

Torrsubstanshalt

± 5,0 procentenheter i absoluta tal

Totalkväve (N)

en relativ avvikelse på ± 50 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenheter i absoluta tal

Organiskt kväve (Norg)

en relativ avvikelse på ± 50 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenheter i absoluta tal

Total fosforpentoxid (P2O5)

en relativ avvikelse på ± 50 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenheter i absoluta tal

Total kaliumoxid (K2O)

en relativ avvikelse på ± 50 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenheter i absoluta tal

Total och vattenlöslig magnesiumoxid (MgO), kalciumoxid (CaO), svaveltrioxid (SO3)eller natriumoxid (Na2O)

± 25 % av det deklarerade värdet för dessa näringsämnen, upp till högst 1,5 procentenheter i absoluta tal

Organiskt kol (Corg)/totalkväve (N)

en relativ avvikelse på ± 20 % av det deklarerade värdet, upp till högst 2,0 procentenheter i absoluta tal

Mängd

en relativ avvikelse på ± 1,5 % av det deklarerade värdet

Produktfunktionskategori 1.B: Organiskt-mineraliskt gödselmedel

Former av de deklarerade näringsämnena och andra deklarerade parametrar

Tillåtna toleranser för den deklarerade makronäringsämneshalten och andra deklarerade parametrar

Organiskt kol (Corg)

en relativ avvikelse på ± 20 % av det deklarerade värdet, upp till högst 2,0 procentenheter i absoluta tal

Torrsubstanshalt

± 5,0 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av oorganiskt kväve (N)

en relativ avvikelse på ± 25 % av det deklarerade värdet, upp till högst 2,0 procentenheter i absoluta tal

Organiskt kväve (Norg)

en relativ avvikelse på ± 50 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av fosforpentoxid (P2O5)

en relativ avvikelse på ± 25 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,5 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av kaliumoxid (K2O).

en relativ avvikelse på ± 25 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,5 procentenheter i absoluta tal

Total och vattenlöslig magnesiumoxid (MgO), kalciumoxid (CaO), svaveltrioxid (SO3)

± 25 % av det deklarerade värdet för dessa näringsämnen, upp till högst 1 procentenhet i absoluta tal

Total och vattenlöslig natriumoxid (Na2O)

± 25 procent av det deklarerade värdet, upp till högst 0,9 procentenheter i absoluta tal

Mängd

en relativ avvikelse på ± 1,5 % av det deklarerade värdet

Mikronäringsämne ▌

Tillåtna toleranser för den deklarerade halten av former av mikronäringsämnen

Koncentration på högst 2 %

± 20 % av det deklarerade värdet

Koncentration på över 2 % och högst 10 %

± 20 procent av det deklarerade värdet upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Koncentration på över 10 %

± 1,0 procentenhet i absoluta tal

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 1.C: Oorganiskt gödselmedel

Former av de deklarerade näringsämnena och andra deklarerade parametrar

Tillåtna toleranser för den deklarerade makronäringsämneshalten och andra deklarerade parametrar

Deklarerade former av kväve (N)

en relativ avvikelse på ± 20 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,5 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av fosforpentoxid (P2O5)

en relativ avvikelse på ± 20 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,5 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av kaliumoxid (K2O).

en relativ avvikelse på ± 20 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,5 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) eller kaliumoxid (K2O) i gödselmedel med två växtnäringsämnen

± 1,5 procentenheter i absoluta tal

Deklarerade former av kväve (N), fosforpentoxid (P2O5) eller kaliumoxid (K2O) i gödselmedel med tre växtnäringsämnen

± 1,9 procentenheter i absoluta tal

Total och vattenlöslig magnesiumoxid (MgO), kalciumoxid (CaO), svaveltrioxid (SO3)

± 25 % av det deklarerade värdet för dessa näringsämnen, upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Total och vattenlöslig natriumoxid (Na2O)

± 25 procent av det deklarerade värdet, upp till högst 0,9 procentenhet i absoluta tal

± 50 procent av det deklarerade värdet, upp till högst 1,8 procentenheter i absoluta tal

Kornstorlek

en relativ avvikelse på ± 10 % av den deklarerade procentandelen material som passerar en viss sikt

Mängd

en relativ avvikelse på ± 1 % av det deklarerade värdet

Mikronäringsämne ▌

Tillåtna toleranser för den deklarerade halten av former av mikronäringsämnen

Koncentration på högst 2 %

± 20 % av det deklarerade värdet

Koncentration på över 2 % och högst 10 %

± 20 procent av det deklarerade värdet upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Koncentration på över 10 %

± 1,0 procentenhet i absoluta tal

Mängd: en relativ avvikelse på ± 5 % av det deklarerade värdet

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 2: Kalkningsmedel

Former av de deklarerade näringsämnena och andra deklarerade parametrar

Tillåtna toleranser för den deklarerade parametern

Neutraliserande värde

± 3

Kornstorlek

en relativ avvikelse på ± 10 % av den deklarerade procentandelen material som passerar en viss sikt

Total kalciumoxid (CaO)

± 3,0 procentenheter i absoluta tal

Total magnesiumoxid (MgO)

Koncentration under 8 %

Koncentration på 8–16 %

Koncentration på minst 16 %

± 1,0 procentenhet i absoluta tal

± 2,0 procentenheter i absoluta tal

± 3,0 procentenheter i absoluta tal

Reaktivitet (saltsyretest och inkubationsförsök)

± 5 procentenheter i absoluta tal

Mängd

en relativ avvikelse på ± 1 % av det deklarerade värdet

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 3: Jordförbättringsmedel

Former av de deklarerade näringsämnena och andra deklarerade parametrar

Tillåtna toleranser för den deklarerade parametern

pH

± 1,0 % av det deklarerade värdet

Organiskt kol (Corg)

en relativ avvikelse på ± 10 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Organiskt kväve (Norg)

en relativ avvikelse på ± 50 % av det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Totalkväve (N)

en relativ avvikelse på ± 20 % från det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Total fosforpentoxid (P2O5)

en relativ avvikelse på ± 20 % från det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Total kaliumoxid (K2O)

en relativ avvikelse på ± 20 % från det deklarerade värdet, upp till högst 1,0 procentenhet i absoluta tal

Torrsubstanshalt

en relativ avvikelse på ± 10 % av det deklarerade värdet

Mängd

en relativ avvikelse på ± 5 % av det deklarerade värdet ▌

Elektrisk ledningsförmåga

en relativ avvikelse på ± 75 % av det deklarerade värdet

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 4: Odlingssubstrat

Former av de deklarerade näringsämnena och andra deklarerade parametrar

Tillåtna toleranser för den deklarerade parametern

Elektrisk ledningsförmåga

en relativ avvikelse på ± 75 % av det deklarerade värdet

pH

± 1,0 % av det deklarerade värdet

Mängd angivet som volym (liter eller m³)

en relativ avvikelse på ± 5 % av det deklarerade värdet

Bestämning av mängd (volym) material med partikelstorlek större än 60 mm

en relativ avvikelse på ± 5 % av det deklarerade värdet

Bestämning av mängd (volym) färdigformat odlingssubstrat

en relativ avvikelse ▌på ± 5 % av ▌det deklarerade värdet

Kväve (N) som kan extraheras med hjälp av CaCl2/DTPA (kalciumklorid/dietylentriaminpentaättiksyra; ”CAT-löslig”)

en relativ avvikelse på ± 75 % av det deklarerade värdet

Fosforpentoxid (P2O5) som kan extraheras med hjälp av CaCl2/DTPA (kalciumklorid/dietylentriaminpentaättiksyra; ”CAT-löslig”)

en relativ avvikelse på ± 75 % av det deklarerade värdet

Kaliumoxid (K2O) som kan extraheras med hjälp av CaCl2/DTPA (kalciumklorid/dietylentriaminpentaättiksyra; ”CAT-löslig”)

en relativ avvikelse på ± 75 % av det deklarerade värdet

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 5: Hämmare

Hämmande förening

Tillåtna toleranser för den deklarerade halten av hämmande förening

Koncentration på högst 2 %

± 20 % av det deklarerade värdet

Koncentration på över 2 %

± 0,3 procentenhet i absoluta tal

Mängd: en relativ avvikelse på ± 5 % av det deklarerade värdet

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 6.A: Mikrobiell växtbiostimulant

Den faktiska koncentrationen av mikroorganismer får inte avvika med mer än 15 % från det eller de deklarerade värdena.

PRODUKTFUNKTIONSKATEGORI 7: Mekaniskt blandade gödselprodukter

Om den mekaniskt blandade gödselprodukten innehåller en eller flera växtbiostimulanter som ingår i produktfunktionskategori 6 ska följande toleranser gälla för den deklarerade halten av varje växtbiostimulant:

Deklarerad koncentration i g/kg eller g/l vid 20 °C

Tillåten tolerans

Högst 25

en relativ avvikelse på ± 15 % ▌

Över 25 men högst 100

en relativ avvikelse på ± 10 %

Över 100 men högst 250

en relativ avvikelse på ± 6 %

Över 250 men högst 500

en relativ avvikelse på ± 5 %

Över 500

± 25 g/kg eller ± 25 g/l

BILAGA IV

Förfaranden för bedömning av överensstämmelse

Del I

Tillämplighet av förfaranden för bedömning av överensstämmelse

I denna del fastställs tillämpligheten av modulerna för förfaranden för bedömning av överensstämmelse, enligt del II i denna bilaga, på EU-gödselprodukter beroende på deras komponentmaterialkategorier, enligt bilaga II, och deras produktfunktionskategorier, enligt bilaga I.

1.  Tillämplighet av intern tillverkningskontroll (modul A)

1.1  Modul A får användas för en EU-gödselprodukt som endast består av ett eller flera av följande komponentmaterial:

a)  Råvaruämnen eller råvarublandningar enligt komponentmaterialkategori 1 i del II i bilaga II, med undantag för en nitrifikationshämmare, denitrifikationshämmare eller en ureashämmare.

b)  Rötrester med ursprung i färska grödor enligt komponentmaterialkategori 4 i del II i bilaga II.

c)  Biprodukter från livsmedelsindustrin enligt komponentmaterialkategori 6 i del II i bilaga II.

d)  Mikroorganismer enligt komponentmaterialkategori 7 i del II i bilaga II.

e)  Näringsämnespolymerer enligt komponentmaterialkategori 8 i del II i bilaga II.

f)  Biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG enligt specifikationen i komponentmaterialkategori 11 i del II i bilaga II..

1.2  Modul A får också användas för mekaniskt blandade gödselprodukter enligt produktfunktionskategori 7.

1.3  Genom undantag från punkterna 1.1 och 1.2 får modul A inte användas för följande:

a)  Ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat, enligt produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A, eller mekaniskt blandade gödselprodukter, enligt produktfunktionskategori 7, som innehåller minst 28 viktprocent kväve (N) från en EU-gödselprodukt som tillhör produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A.

b)  En hämmare enligt produktfunktionskategori 5.

c)  En växtbiostimulant enligt produktfunktionskategori 6.

2.  Tillämplighet av intern tillverkningskontroll och övervakad produktprovning (modul A1)

Modul A1 ska användas för ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat , enligt produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A, och för mekaniskt blandade gödselprodukter, enligt produktfunktionskategori 7, som innehåller minst 28 viktprocent kväve (N) från en EU-gödselprodukt som tillhör produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A.

3.  Tillämplighet av EU-typkontroll (modul B) följd av överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll (modul C)

3.1  Modul B följd av modul C får användas för en EU-gödselprodukt som endast består av ett eller flera av följande komponentmaterial:

a)  Nitrifikationshämmare, denitrifikationshämmare eller ureashämmare enligt materialkomponentkategori 1 i del II i bilaga II .

b)  växter, växtdelar eller växtextrakt enligt komponentmaterialkategori 2 i del II i bilaga II.

c)  Andra polymerer än näringsämnespolymerer enligt komponentmaterialkategori 9 i del II i bilaga II.

d)  Vissa framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 enligt komponentmaterialkategori 10 i del II i bilaga II. ▌

e)  Komponentmaterialkategorier enligt punkt 1.1 ▌i denna del.

3.2  Modul B följd av modul C får också användas för följande:

a)  En hämmare enligt produktfunktionskategori 5 ▌.

b)  En växtbiostimulant enligt produktfunktionskategori 6.

c)  Mekaniskt blandade gödselprodukter enligt produktfunktionskategori 7.

3.3  Genom undantag från punkterna 3.1 och 3.2 får modul B följd av modul C inte användas för ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat enligt produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A eller mekaniskt blandade gödselprodukter, enligt produktfunktionskategori 7, som innehåller minst 28 viktprocent kväve (N) från en EU-gödselprodukt som tillhör produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A.

4.  Tillämplighet av kvalitetssäkring av produktionen (modul D1)

4.1  Modul D1 får användas för samtliga EU-gödselprodukter.

4.2  Genom undantag från punkt 4.1 får modul D1 inte användas för ett enkelt eller sammansatt fast makronäringsmedel med hög kvävehalt som innehåller ammoniumnitrat , enligt produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A, eller mekaniskt blandade gödselprodukter, enligt produktfunktionskategori 7, som innehåller minst 28 viktprocent kväve (N) från en EU-gödselprodukt som tillhör produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A.

Del II

Beskrivning av förfaranden för bedömning av överensstämmelse

Modul A – Intern tillverkningskontroll

1.  Beskrivning av modulen

Intern tillverkningskontroll är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör de skyldigheter som fastställs under punkterna 2, 3 och 4 samt säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda EU-gödselprodukterna uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning.

2.  Teknisk dokumentation

2.1  Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om EU-gödselprodukten överensstämmer med de tillämpliga kraven och ska innehålla en tillfredsställande analys och bedömning av riskerna.

2.2  Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, en beskrivning av EU-gödselproduktens konstruktion, tillverkning och avsedda användning. Den tekniska dokumentationen ska i tillämpliga fall innehålla minst följande:

a)  En allmän beskrivning av EU-gödselprodukten samt den produktfunktionskategori som motsvarar EU-gödselproduktens åberopade funktion och en beskrivning av den avsedda användningen.

b)  En förteckning över de komponentmaterial som använts och vilka komponentmaterialkategorier som avses i bilaga II de tillhör samt information om deras ursprung eller tillverkningsprocess.

c)  EU-försäkringar om överensstämmelse för EU-gödselproduktkomponenterna i den mekaniskt blandade gödselprodukter.

d)  Ritningar, scheman, beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå EU-gödselproduktens tillverkningsprocess.

e)  Ett provexemplar av den etikett, det informationsblad, eller båda, vilka avses i artikel 6.7, innehållande den information som krävs i enlighet med bilaga III.

f)  En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 13, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14 och/eller andra tillämpliga tekniska specifikationer som följts. När det gäller harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer som delvis följts ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har följts.

g)  Resultat av ▌ beräkningar, inklusive beräkningar för att påvisa överensstämmelse med punkt 4 i del II i bilaga I, undersökningar etc. ▌

h)  Provningsrapporter.

i)   Om EU-gödselprodukten innehåller eller består av biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG, tekniskt och administrativt bevis på att biprodukterna uppfyller de kriterier som fastställs genom delegerade akter som avses i artikel 42.7 i denna förordning och att de överensstämmer med de nationella åtgärderna för införlivande av artikel 5.1 i direktiv 2008/98/EG och i tillämpliga fall de genomförandeakter som avses i artikel 5.2 eller de nationella åtgärder som antagits enligt artikel 5.3 i det direktivet.

j)  Om en EU-gödselprodukt innehåller mer totalkrom (Cr) än 200 mg/kg ska information om den maximala mängden av och den exakta källan till totalkrom (Cr) anges.

3.  Tillverkning

▌ Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och dess övervakning ska säkerställa att de tillverkade EU-gödselprodukterna överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 och uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning.

4.  CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse

4.1  Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen på varje enskild förpackning av EU-gödselprodukten som uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning eller, om produkten tillhandahålls utan förpackning, i ett medföljande dokument.

4.2  Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för en EU-gödselprodukt eller typ av sådan och hålla den tillgänglig tillsammans med den tekniska dokumentationen för de nationella myndigheterna under en period på fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken EU-gödselprodukt eller typ av sådan den har upprättats.

4.3  En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

5.  Tillverkarens representant

Tillverkarens representant får fullgöra tillverkarens skyldigheter enligt punkt 4 för dennes räkning och på dennes ansvar, förutsatt att de specificeras i fullmakten.

Modul A1 – Intern tillverkningskontroll och övervakad produktprovning

1.  Beskrivning av modulen

▌ Intern tillverkningskontroll och övervakad produktprovning är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör skyldigheterna enligt punkterna 2, 3, 4 och 5 samt säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda EU-gödselprodukterna uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning.

2.  Teknisk dokumentation

2.1  Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om EU-gödselprodukten överensstämmer med de tillämpliga kraven och ska innehålla en tillfredsställande analys och bedömning av riskerna.

2.2  Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, en beskrivning av EU-gödselproduktens konstruktion, tillverkning och avsedda användning. Den tekniska dokumentationen ska i tillämpliga fall innehålla minst följande:

a)  En allmän beskrivning av EU-gödselprodukten samt den produktfunktionskategori som motsvarar EU-gödselproduktens åberopade funktion och en beskrivning av den avsedda användningen.

b)  En förteckning över de komponentmaterial som använts och vilka komponentmaterialkategorier som avses i bilaga II de tillhör samt information om deras ursprung eller tillverkningsprocess.

c)  EU-försäkringar om överensstämmelse för EU-gödselproduktkomponenterna i blandningen av gödselprodukter.

d)  Ritningar, scheman, beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå EU-gödselproduktens tillverkningsprocess.

e)  Ett provexemplar av den etikett, det informationsblad, eller båda, vilka avses i artikel 6.7, innehållande den information som krävs i enlighet med bilaga III.

f)  Namn på och adress till anläggningarna och huvudmännen för de anläggningar där produkten och dess huvudkomponenter tillverkades.

g)  En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 13, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14 och/eller andra tillämpliga tekniska specifikationer som följts. När det gäller harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer som delvis följts ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har följts.

h)  Resultat av ▌ beräkningar, inklusive beräkningar för att påvisa överensstämmelse med punkt 5 i del II i bilaga I, undersökningar etc. ▌

i)  Provningsrapporter, inklusive rapporter från produktkontroller av oljebindningsförmåga och detonationssäkerhet i enlighet med punkt 4.

j)   Om EU-gödselprodukten innehåller eller består av biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG, tekniskt och administrativt bevis på att biprodukterna uppfyller de kriterier som fastställs genom delegerade akter som avses i artikel 42.7 i denna förordning och att de överensstämmer med de nationella åtgärderna för införlivande av artikel 5.1 i direktiv 2008/98/EG och i tillämpliga fall de genomförandeakter som avses i artikel 5.2 eller de nationella åtgärder som antagits enligt artikel 5.3 i det direktivet.

3.  Tillverkning

Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och dess övervakning ska säkerställa att de tillverkade EU-gödselprodukterna överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 och med de krav i denna förordning som är tillämpliga på dem.

4.  Produktkontroller av oljebindningsförmåga och detonationssäkerhet

▌ De termiska cykler och prov som avses i punkterna 4.1–4.4 ska på tillverkarens vägnar genomföras ▌ var tredje månad på ett representativt prov av EU-gödselprodukten för att kontrollera att produkten överensstämmer med

a)  kravet på oljebindningsförmåga i punkt 4 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I,

b)  kravet på detonationssäkerhet i punkt 5 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I.

De termiska cyklerna och proven ska utföras under ansvar av ett anmält organ som tillverkaren valt.

4.1  Termiska cykler före provet rörande överensstämmelse med kravet på oljebindningsförmåga i punkt 4 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I

4.1.1  Princip och definition

4.1.1  Provet värms upp i en stängd lämplig kolv från rumstemperatur till 50 °C och hålls kvar vid denna temperatur i två timmar (50 °C-fasen). Därefter kyls provet till 25 °C, där det hålls kvar i två timmar (25 °C-fasen). Dessa båda faser på 50 °C och 25 °C bildar tillsammans en termisk cykel. Sedan provet har utsatts för två sådana cykler hålls temperaturen vid 20 (± 3) °C för bestämning av oljebindningsförmågan.

4.1.2  Utrustning

Normal laboratorieutrustning, i synnerhet

a)  vattenbad eller ugnar som med termostat hålls vid 25 ± 1 °C respektive 50 ± 1 °C,

b)  lämpliga kolvar på 150 ml.

4.1.3  Förfarande

4.1.3.1  Lägg varje prov på 70  5 g i en lämplig kolv, som sedan stängs.

4.1.3.2  När temperaturen nått 50 °C ska den temperaturen hållas i två timmar, varefter kolvens temperatur ska ändras till 25 °C i badet eller ugnen och vice versa.

4.1.3.3  Om ett vattenbad används ska vattnet i varje bad hållas vid konstant temperatur och hållas i ständig rörelse genom snabb omrörning. Det ska säkerställas att vattennivån ligger ovanför provets nivå. Proppen ska skyddas mot kondensation med en skumgummihätta.

4.2   Provning av den oljebindningsförmåga som avses i punkt 4 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I

4.2.1   Beskrivning

En EU-gödselprodukts oljebindningsförmåga ska utgöras av den mängd olja som binds av EU-gödselprodukten och ska fastställas under de angivna driftsförhållandena och uttryckas i viktprocent.

Provningen ska utföras på ett representativt prov av EU-gödselprodukten. Före provningen ska hela provet utsättas för två termiska cykler i enlighet med punkt 4.1.

Metoden ska gälla för både prillade och granulerade gödselmedel som inte innehåller oljelösliga ämnen.

4.2.2   Princip

Provet ska dränkas fullständigt i gasolja under angiven period, varefter överskottsolja får rinna av under angivna betingelser. Provets massökning mäts.

4.2.3   Reagenser

Gasolja med följande egenskaper:

a)  Viskositet max.: 5 mPas vid 40 °C

b)  Densitet: 0,8–0,85 g/ml vid 20 °C

c)  Svavelhalt: ≤ 1,0 % (m/m)

d)  Aska: ≤ 0,1 % (m/m)

4.2.4   Utrustning

Vanlig laboratorieutrustning samt följande:

a)  En våg som kan väga med en noggrannhet på 0,01 g.

b)  Flera bägare på 500 ml.

c)  En plasttratt, helst med en cylindrisk vägg upptill, och en diameter av ca 200 mm.

d)  En provsikt, maskvidd 0,5 mm, som passar till tratten.

Anmärkning: Trattens och siktens storlek ska vara sådan att det säkerställs att endast ett fåtal granuler ligger ovanpå varandra och att oljan lätt kan rinna av.

e)  Filterpapper, snabbfiltrerande, kräppat, mjukt, vikt 150 g/m2.

f)  Läskpapper (laboratoriekvalitet).

4.2.5   Förfarande

4.2.5.1   Två bestämningar ska utföras i snabb följd på olika delar av samma prov.

4.2.5.2   Avlägsna partiklar som är mindre än 0,5 mm med hjälp av sikten. Väg upp ca 50 g av provet (noggrannhet 0,01 g) i bägaren. Tillsätt så mycket gasolja att prillorna eller granulerna täcks helt och rör om omsorgsfullt för att säkerställa att alla prillors eller granulers ytor blir helt fuktade. Täck över bägaren med ett urglas och låt stå i en timme vid 25 (± 2) °C.

4.2.5.3   Filtrera bägarens hela innehåll genom tratten med provsikten isatt. Låt den andel som hålls kvar av sikten vara kvar där i en timme, så att större delen av den överflödiga oljan får rinna av.

4.2.5.4   Lägg två ark filterpapper (ca 500 × 500 mm) ovanpå varandra på ett jämnt underlag, vik upp de båda filterpapperens fyra kanter till en bredd av ca 40 mm så att prillorna eller granulerna inte kan rulla iväg. Placera två skikt läskpapper i mitten av filterpapperen. Häll hela innehållet i sikten över läskpapperen och sprid ut prillorna eller granulerna jämnt med en mjuk, platt pensel. Lyft ena sidan av läskpapperen efter två minuter, så att prillorna eller granulerna överförs till filterpapperen därunder och sprid ut dem jämnt på dessa med penseln. Lägg ytterligare ett ark filterpapper på samma sätt med kanterna uppåtvikta ovanpå provet och rulla prillorna eller granulerna mellan filterpapperen med cirkelrörelser under lätt tryck. Gör ett kort uppehåll efter var åttonde cirkelrörelse och lyft filterpapperens motsatta hörn och för de prillor eller granuler som rullat ut mot kanterna tillbaka till mitten. Gå tillväga på följande sätt: Gör fyra fullständiga cirkelrörelser, först medurs, sedan moturs. Rulla sedan tillbaka prillorna eller granulerna till mitten enligt beskrivningen ovan. Detta förfarande ska utföras tre gånger (24 cirkelrörelser, hörnen lyfts två gånger). Sätt försiktigt in ett nytt ark filterpapper mellan det nedre och det övre arket, och låt prillorna eller granulerna rulla över på det nya arket genom att lyfta på det övre arkets kanter. Täck över prillorna eller granulerna med ett nytt ark filterpapper och upprepa samma förfarande som beskrivs ovan. Ta sedan omedelbart ut prillorna eller granulerna i en tarerad skål och väg om dem med en noggrannhet på 0,01 g för att fastställa hur mycket gasolja som blivit kvar i.

4.2.5.5   Ny rullning och omvägning

Om mängden kvarhållen gasolja i provet visar sig vara större än 2,00 g: placera provet på en ny uppsättning filterpapper. Upprepa rullningen och lyft hörnen enligt punkt 4.2.5.4. (två gånger åtta cirkelrörelser, en lyftning). Väg sedan om provet.

4.2.5.6   Utför två provningar av oljebindningsförmågan för varje prov.

4.2.6   Provningsrapport

4.2.6.1   Redovisning av resultaten

4.2.6.1.1   Beräkningsmetod och formel

För varje bestämning (punkt 4.2.5.1), uttryckt i viktprocent av det siktade provet, ges oljebindningsförmågan av ekvationen

Oljebindningsförmåga =

20190327-P8_TA-PROV(2019)0306_SV-p0000002.png

 100

där:

m1 = det siktade provets massa i gram (punkt 4.2.5.2) och

m2 = testets massa i gram enligt punkt 4.2.5.4 respektive 4.2.5.5 enligt den sista vägningen.

4.2.6.1.2   Resultatet är det aritmetiska medelvärdet av de två separata bestämningarna.

4.2.6.2   Provningsrapporten ska ingå i den tekniska dokumentationen.

4.3  Termiska cykler före den detonationssäkerhetsprovning som avses i punkt 5 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I

4.3.1  Princip och definition

Provet värms upp i en tät låda från rumstemperatur till 50 °C och hålls kvar vid denna temperatur i en timme (50 °C-fasen). Därefter kyls provet till 25 °C, där det hålls kvar i en timme (25 °C-fasen). Dessa båda faser på 50 °C och 25 °C bildar tillsammans en termisk cykel. Sedan provet har utsatts för erforderligt antal cykler hålls det kvar vid 20 ± 3 °C i avvaktan på detonationssäkerhetsprovningen.

4.3.2  Utrustning

Metod 1

a)  Ett vattenbad som med termostat kan regleras i intervallet 20–51 °C med en minsta uppvärmnings- och nedkylningshastighet på 10 °C/h eller två vattenbad, varav det ena med termostaten hålls vid temperaturen 20 °C och det andra vid 51 °C. Vattnet i baden ska ständigt röras om, och baden ska ha så stor volym att vattnet kan cirkulera ordentligt.

b)  En helt vattentät låda av rostfritt stål, försedd med en centralt monterad anordning för temperaturregistrering. Lådans ytterbredd ska vara 45 ± 2 mm och väggtjockleken 1,5 mm (se fig. 1 för exempel). Lådans höjd och längd kan väljas med hänsyn till vattenbadets mått, t.ex. längd 600 mm och höjd 400 mm.

Metod 2

a)  En lämplig ugn med termostat vars temperatur kan regleras i intervallet 20–51 °C med en minsta uppvärmnings- och nedkylningshastighet på 10 °C/h.

b)  Lämpliga lufttäta plastlådor eller plastpåsar försedda med en lämplig anordning för temperaturregistrering monterad i mitten av provet eller en låda av rostfritt stål enligt beskrivningen i led b under metod 1 i punkt 4.3.2. När lådan eller påsen fyllts ska dess yttre tjocklek vara högst 45 mm.

4.3.3  Förfarande

▌ Placera så mycket gödselmedel som behövs för detonationssäkerhetsprovningen i lådorna eller påsarna och stäng dem. Placera lådorna av rostfritt stål i vattenbadet (metod 1) eller lådorna eller påsarna i ugnen (metod 2). Värm vattnet eller ugnen till 51 °C och mät temperaturen i mitten av gödselmedlet. Inled nedkylningen en timme efter det att temperaturen i mitten har nått 50 °C. Inled uppvärmningen för nästa cykel en timme efter det att temperaturen i mitten har nått 25 °C ▌ . Om två vattenbad eller ugnar används ska lådorna eller påsarna överföras till det andra badet eller den andra ugnen efter varje uppvärmnings- eller nedkylningsperiod.

Figur 1

20190327-P8_TA-PROV(2019)0306_SV-p0000003.png

A: O-ring

B: Lock

C: Bult

D: Låda

4.4  Detonationssäkerhetsprovning i enlighet med punkt 5 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I

4.4.1  Beskrivning

4.4.1.1  Provningen ska utföras på ett representativt prov av EU-gödselprodukten. Före detonationssäkerhetsprovningen ska hela provet utsättas för fem termiska cykler i enlighet med punkt 4.3.

4.4.1.2  EU-gödselprodukten ska genomgå detonationssäkerhetsprovningen i ett horisontellt stålrör under följande betingelser (närmare uppgifter om material finns i punkt 4.4.3):

a)  Sömlöst stålrör:

i)   Rörets längd: minst 1 000 mm.

ii)   Nominell ytterdiameter: minst 114 mm.

iii)   Nominell väggtjocklek: minst 5 mm.

b)  Booster: typ och vikt ska vara sådana att provet utsätts för högsta möjliga detonationstryck, så att man kan fastställa dess känslighet för överföring av detonationer.

c)  Provets temperatur: 15–25 °C.

d)  Cylindrar av bly för uppgift om detonationen: diameter 50 mm och höjd 100 mm.

e)  Dessa cylindrar placeras med 150 mm mellanrum så att de bär upp röret horisontellt.

ANMÄRKNING: Provningen ska utföras två gånger. Provningen anses avgörande om en eller flera av de blycylindrar som bär upp röret deformeras mindre än 5 % vid båda provningarna.

4.4.2  Princip

Provet läggs in i ett stålrör och utsätts för en detonationschock från en explosiv boosterladdning. Detonationens utbredning bestäms på grundval av deformationen hos de blycylindrar på vilka röret är horisontellt upplagt under provningen.

4.4.3  Material

a)  Plastiskt sprängämne innehållande 83–86 % pentrit (PETN)

–  Densitet: 1 500–1 600 kg/m3

–  Detonationshastighet: 7 300–7 700 m/s

–  Vikt: (500 ± 1) g.

Eller annat plastiskt sprängämne med liknande detonationsegenskaper

b)  Sju längder böjlig detonationsstubin med icke-metallisk hylsa

–  Påfyllningsvikt: 11–13 g/m

–  Längden på varje stubin: (400 ± 2) mm.

c)  Kompakterad pellet av sekundärt sprängämne, med urtag för sprängkapseln

–  Sprängämne: hexogen/vax 95/5 ▌ eller liknande sekundärt sprängämne, med eller utan grafittillsats

–  Densitet: 1 500–1 600 kg/m3

–  Diameter: 19–21 mm

–  Höjd: 19–23 mm

–  Den kompakterade pelletens massa: högst 10 g

–  Centralt urtag för sprängkapseln: diameter högst 7,0–7,3 mm, djup ungefär 12 mm. Om det rör sig om sprängkapslar av stor diameter ska urtagets diameter vara något större (t.ex. 0,5 mm) än sprängkapselns diameter.

d)  Sömlöst stålrör enligt ISO 65 – 1981 – Heavy Series, med nominella mått DN 100 (4'')

–  Ytterdiameter: 113,1–115,0 mm

–  Väggtjocklek: 5,0–6,5 mm

–  Längd: 1 005 ± 2 mm.

e)  Bottenplatta

–  Material: stål av god svetsbar kvalitet

–  Mått: 160 mm × 160 mm

–  Tjocklek: 5–6 mm

f)  Sex blycylindrar

–  Diameter: 50 ± 1 mm

–  Höjd: 100–101 mm

–  Material: raffinerat bly, renhet minst 99,5 procent

g)  Stålblock

–  Längd: minst 1 000 mm

–  Bredd: minst 150 mm

–  Höjd: minst 150 mm (alternativt kan en trave av flera bjälkar användas för att nå denna höjd)

–  Vikt: minst 300 kg om blocket inte har något fast underlag

h)  Plast- eller kartongcylinder för boosterladdningen

–  Väggtjocklek: 1,5–2,5 mm

–  Diameter: 92–96 mm

–  Höjd: 64–67 mm.

i)  Sprängkapsel (elektrisk eller icke-elektrisk) med initieringskraft 8–10

j)  Trä- eller plastplatta

–  Diameter: 92–96 mm. Diametern ska stämma överens med plast- eller kartongcylinderns innerdiameter (led h).

–  Tjocklek: 20 mm

k)  Trä- eller plaststav med samma mått som sprängkapseln (led i)

l)  Saxsprintar (högsta längd 20 mm)

m)  Saxsprintar (längd ungefär 20 mm)

4.4.4  Förfarande

4.4.4.1  Beredning av boosterladdning för insättning i stålröret

4.4.4.1  Beroende på vilken utrustning som finns att tillgå kan sprängämnet tändas i boosterladdningen genom

–  en sjupunkts momentantändning i enlighet med punkt 4.4.4.1.1, eller

–  central tändning med en kompakterad pellet i enlighet med punkt 4.4.4.1.2.

4.4.4.1.1  Sjupunkts momentantändning

Boosterladdningen, färdig för användning, visas i figur 2.

4.4.4.1.1.1  Borra hål i trä- eller plastplattan (punkt 4.4.3 j), genom dels mittpunkten, dels sex punkter som är symmetriskt fördelade runt en koncentrisk cirkel, med diametern 55 mm. Hålen ska borras parallellt med plattans mittaxel. Deras diameter ska vara 67 mm (se sektion A–B i figur 2), beroende på detonationsstubinens diameter (punkt 4.4.3 b).

4.4.4.1.1.2  Skär till sju längder böjlig detonationsstubin (punkt 4.4.3 b), var och en 400 mm lång, och se till att inget sprängämne går förlorat i någon av ändarna genom att skära ett skarpt snitt och sedan omedelbart försegla änden med tejp. Tryck var och en av de sju stubinlängderna genom vart och ett av de sju hålen i trä- eller plastplattan (punkt 4.3.3 j) tills ändarna sticker ut några centimeter på andra sidan av plattan. Sätt sedan i en liten ▌ saxsprint (punkt 4.3.3 l) på tvären genom stubinernas hylsa 5–6 mm från vardera änden och tejpa runt stubinen i en 2 cm bred remsa omedelbart intill sprinten. Dra sedan i den långa delen av varje stubinlängd, så att sprinten kommer i kontakt med trä- eller plastplattan.

4.4.4.1.1.3  Forma det plastiska sprängämnet (punkt 4.4.3 a) till en cylinder med en diameter av 92–96 mm, beroende på cylinderns diameter (punkt 4.4.3 h). Ställ cylindern upprätt på ett jämnt underlag och sätt in det tillformade sprängämnet. Lägg sedan trä- eller plastplattan(51) med de sju längderna detonationsstubin ovanpå cylindern och tryck ner den mot sprängämnet. Justera cylinderns höjd (64–67 mm), så att dess överkant inte sticker upp ovanför trä- eller plastplattan. Fäst sedan cylindern på trä- eller plastplattan med exempelvis häftklamrar eller små spikar längs hela omkretsen.

4.4.4.1.1.4  Placera de sju detonationsstubinernas lediga ändar runt trä- eller plaststavens (punkt 4.4.3 k) omkrets, så att deras ändar är i nivå med ett plan som ligger vinkelrätt mot staven. Fixera dem med tejp som ett knippe kring staven(52).

4.4.4.1.2  Central tändning med en kompakterad pellet

Boosterladdningen, färdig för användning, visas i figur 3.

4.4.4.1.2.1  Beredning av en kompakterad pellet

Vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder, placera högst 10 g sekundärt sprängämne (enligt punkt 4.4.3 c) i en form med en innerdiameter av 19–21 mm och tryck ihop den så att den får rätt form och densitet. (Förhållandet diameter: höjd bör vara ungefär 1:1.) Mitt i formens botten sitter ett stift, 12 mm högt och med diametern 7,0–7,3 mm (beroende på sprängkapselns diameter), som bildar ett cylindriskt urtag i magasinet för att ge plats för sprängkapseln.

4.4.4.1.2.2  Beredning av boosterladdningen

Placera sprängämnet (punkt 4.4.3 a) i cylindern (punkt 4.4.3 h) som står upprätt på ett jämnt underlag och tryck ned den med ett trä- eller plastblock så att sprängämnet får en cylindrisk form med ett urtag i mitten. Sätt in den kompakterade pelleten i detta urtag. Täck över det cylinderformade sprängämnet, som innehåller pelleten, med en trä- eller plastplatta (punkt 4.4.3 j) försedd med ett mitthål med diametern 7,07,3 mm, avsett för sprängkapseln. Fixera trä- eller plastplattan och cylindern tillsammans med tejp som läggs i kors. Säkerställ att hålet i plattan och urtaget i den kompakterade pelleten stämmer överens genom att sticka in trä- eller plaststaven (punkt 4.4.3 k).

4.4.4.2  Beredning av stålrör för detonationsprovning

Vid stålrörets ena ände (punkt 4.4.3 d) borras två diametralt motsatta hål med diametern 4 mm, vinkelrätt in genom rörets vägg 4 mm från kanten. Stumsvetsa bottenplattan (punkt 4.4.3 e) på den motsatta änden av röret, så att den räta vinkeln mellan bottenplattan och rörväggen helt fylls ut med svetsmetall runt rörets hela omkrets.

4.4.4.3  Fyllning och laddning av stålröret

Se figurerna 2 och 3.

4.4.4.3.1  Provet, stålröret och boosterladdningen ska vara anpassade till temperaturer på (20  5) °C. För de båda detonationssäkerhetsprovningarna bör ungefär 20 kg av provet vara tillgängligt.

4.4.4.3.2.1  Placera röret upprätt med den fyrkantiga bottenplattan vilande mot ett fast plant underlag, helst betong. Fyll röret till ungefär en tredjedel med provet och släpp det 10 cm lodrätt mot det plana underlaget fem gånger för att pressa ihop prillorna eller granulerna så tätt som möjligt i röret. Öka denna hoppressning ytterligare genom att få röret att vibrera med hjälp av en hammare på 750–1 000 g, som slås mot sidoväggen efter varje nedsläppning, totalt 10 gånger.

4.4.4.3.2.2  Upprepa denna laddningsmetod med ytterligare en omgång av provet. Till sist ska ytterligare en tillsats göras, så att laddningen fyller röret till 70 mm från öppningen sedan den pressats ihop genom att röret lyfts och släppts 10 gånger med totalt 20 hammarslag mellan nedsläppningarna.

4.4.4.3.2.3  Påfyllningshöjden ska justeras i stålröret, så att boosterladdningen (som avses i punkt 4.4.4.1.1 eller 4.4.4.1.2), som senare ska föras i, kommer att vara i nära kontakt med hela provets yta.

4.4.4.3.3  För in boosterladdningen i röret så att den ligger mot provet; trä- eller plastplattans övre yta ska vara 6 mm under rörets mynning. Säkerställ att det blir nära kontakt mellan sprängämnet och provet genom ta ur boosterladdningen och lägga till eller ta bort små mängder av provet. Som framgår av figurerna 2 och 3 bör det sättas saxsprintar i hålen intill den öppna änden av röret och deras ben bör vikas ned plant mot röret.

4.4.4.4  Placering av stålröret och blycylindrarna (se figur 4)

4.4.4.4.1  Numrera blycylindrarnas (punkt 4.4.3 f) basytor 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Gör sex märken med 150 mm mellanrum längs en linje ett stålblock (punkt 4.4.3 g) som ligger på ett horisontellt underlag, med varje märke minst 75 mm från varje kant av blocket. Placera en blycylinder upprätt på vart och ett av dessa märken med varje cylinders bas centrerad över märket (se figur 4).

4.4.4.4.2  Lägg stålröret, som beretts i enlighet med punkt 4.4.4.3, horisontellt på blycylindrarna, så att rörets axel ligger parallellt med blycylindrarnas mittlinje och dess svetsade ände sticker ut 50 mm från blycylinder nr 6. För att hindra röret från att rulla sätts små trä- eller plastkilar mellan blycylindrarnas överdelar och rörväggen (en på vardera sidan) eller så placeras ett träkors mellan röret och stålblocket eller bjälktraven (se figur 4).

Anmärkning: Se till att röret är i kontakt med alla sex blycylindrarna. Om rörets yta är lite böjd kan detta kompenseras genom att det roteras kring sin längdaxel, och om någon av blycylindrarna är för hög kan den försiktigt knackas ned till rätt höjd med en hammare.

4.4.4.5  Förberedelse för detonation

4.4.4.5.1  Sätt upp utrustningen enligt beskrivningen i punkt 4.4.4.4 i en bunker eller lämpligt förberedd underjordisk plats eller annan lämplig plats. Säkerställ att stålrörets temperatur hålls vid (20  5) °C före detonationen.

Anmärkning: ▌ Detonationen kan medföra att stålfragment kastas ut med stor kraft, varför sprängningen bara ska utföras på lämpligt avstånd från bostäder och trafikleder.

4.4.4.5.2  Säkerställ att stubinerna sträcks ut enligt beskrivningen i fotnoten till punkt 4.4.4.1.1.4 och placeras så horisontellt som möjligt om en boosterladdning med sjupunktständning används.

4.4.4.5.3  Ta till sist bort trä- eller plaststaven och sätt i stället in sprängkapseln. Utför inte sprängningen förrän riskzonen har evakuerats och all personal har tagit skydd.

4.4.4.5.4  Utför sprängningen.

4.4.4.6.1  Vänta tills all rök (gas och ibland giftiga nedbrytningsprodukter såsom nitrösa gaser) har skingrats, samla sedan upp blycylindrarna och mät deras höjd med ett skjutmått.

4.4.4.6.2  Anteckna var och en av de märkta blycylindrarnas deformationsgrad, uttryckt som procentandel av den ursprungliga höjden på 100 mm. Om cylindrarna har deformerats på tvären, notera högsta och lägsta värdet och beräkna genomsnittet.

4.4.4.7  Detonationshastigheten kan också mätas.

4.4.4.8  Utför två detonationsprovningar för varje prov.

4.4.5  Provningsrapport

Värdena för följande parametrar ska anges i provningsrapporten för varje detonationssäkerhetsprovning:

–  Faktiskt uppmätta värden för rörets ytterdiameter och väggtjocklek.

–  Stålrörets brinellhårdhet.

–  Rörets och provets temperatur strax före sprängningen.

–  Provets packningsdensitet (kg/m3) i stålröret.

–  Varje blycylinders höjd efter sprängningen, med angivande av respektive cylindernummer.

–  Tändningsmetod för boosterladdningen.

4.4.6  Bedömning av provningsresultaten

Om åtminstone en blycylinder inte deformerats mer än 5 % vid varje sprängning, ska provningen anses avgörande och det överlämnade provet ska anses vara detonationssäkert.

4.4.7   Provningsrapporten ska ingå i den tekniska dokumentationen.

Figur 2

20190327-P8_TA-PROV(2019)0306_SV-p0000004.png

Boosterladdning med sjupunktständning

1: Stålrör

2: Trä- eller plastplatta med sju hål

3: Plast- eller kartongcylinder

4: Stubiner

5: Plastiskt sprängämne

6: Prov

7: Borrat hål på 4 mm för saxsprint

8: Saxsprint

9: Trä- eller plaststav omgiven av 4

10: Tejp för fixering av 4 runt 9

Figur 3

20190327-P8_TA-PROV(2019)0306_SV-p0000005.png

1: Stålrör

2: Trä- eller plastplatta

3: Plast- eller kartongcylinder

4: Trä- eller plaststav

5: Plastiskt sprängämne

6: Kompakterad pellet

7: Prov

8: Borrat hål på 4 mm för saxsprint

9: Saxsprint

10: Trä- eller plastblock

Figur 4

20190327-P8_TA-PROV(2019)0306_SV-p0000006.png

Siffrorna inom cirklar

1: Stålrör

2: Blycylindrar

3: Stålblock eller bjälktrave

4: Bottenplatta

5: Boosterladdning

Siffror i kvadraterna:

Blycylindrar 1–6

5.  CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse

5.1  Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 4, organets identifikationsnummer på varje enskild förpackning av den EU-gödselprodukt som uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning eller, om produkten tillhandahålls utan förpackning, i ett medföljande dokument.

5.2  Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för en typ av EU-gödselprodukt och tillsammans med den tekniska dokumentationen hålla den tillgänglig för de nationella myndigheterna under en period på fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken typ av EU-gödselprodukt den har upprättats.

5.3  En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

6.   De anmälda organens informationsskyldigheter och operativa skyldigheter

6.1   Varje anmält organ ska utan onödigt dröjsmål informera sin anmälande myndighet och andra enligt denna förordning anmälda organ som utför liknande bedömningar av överensstämmelse som täcker samma EU-gödselprodukter om följande:

a)  Alla fall där tillverkaren inte har iakttagit den tremånadersperiod för provningarnas genomförande som krävs inom ramen för punkt 4.

b)  Alla provningsresultat som visar att det detonationssäkerhetskrav som avses i punkt 5 under produktfunktionskategori 1.C.I a i–ii A i bilaga I inte är uppfyllt.

6.2   I det fall som avses i punkt 6.1 b ska det anmälda organet begära att tillverkaren vidtar nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 6.8.

7.  Tillverkarens representant

8.  Tillverkarens representant får fullgöra tillverkarens skyldigheter i enlighet med punkterna 4.4.7 och 5 för dennes räkning och på dennes ansvar, förutsatt att de specificeras i fullmakten.

Modul B – EU-typkontroll

1.  Beskrivning av modulen

1.1   EU-typkontroll är den del av ett förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilken ett anmält organ undersöker en EU-gödselprodukts tekniska konstruktion samt kontrollerar och intygar att den uppfyller kraven i denna förordning.

1.2  Den tekniska konstruktionens lämplighet för EU-gödselprodukten ska bedömas genom kontroll av den tekniska dokumentationen och underlagen ▌samt kontroll av prov som är representativa för den planerade produktionen ▌.

2.   Teknisk dokumentation

2.1   Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. ▌Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om EU-gödselprodukten överensstämmer med de tillämpliga kraven ▌ och ska innehålla en tillfredsställande analys och bedömning av riskerna.

2.2  Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, en beskrivning av EU-gödselproduktens konstruktion, tillverkning och avsedda användning. Den tekniska dokumentationen ska, i tillämpliga fall, innehålla minst följande:

a)   En allmän beskrivning av EU-gödselprodukten samt den produktfunktionskategori som motsvarar EU-gödselproduktens åberopade funktion och en beskrivning av den avsedda användningen.

b)  En förteckning över de komponentmaterial som avses i bilaga II som använts och vilka komponentmaterialkategorier de tillhör samt information om deras ursprung eller tillverkningsprocess.

c)  EU-försäkringar om överensstämmelse för EU-gödselproduktkomponenterna i mekaniskt blandade gödselprodukter.

d)  Ritningar, scheman, beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå EU-gödselproduktens tillverkningsprocess.

e)  Ett provexemplar av den etikett, det informationsblad, eller båda, vilka avses i artikel 6.7, innehållande den information som krävs i enlighet med bilaga III.

f)   En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 13, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14 och/eller andra tillämpliga tekniska specifikationer som följts. När det gäller harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer som delvis följts ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har följts.

g)   Resultat av ▌ beräkningar, inklusive beräkningar för att påvisa överensstämmelse med punkt 5 i del II i bilaga I, undersökningar etc.

h)   Provningsrapporter.

i)   Om EU-gödselprodukten innehåller eller består av framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009: de handelsdokument eller hälsointyg som krävs enligt den förordningen och belägg för att de härledda produkterna har nått slutpunkten i tillverkningskedjan i den mening som avses i den förordningen.

j)  Om EU-gödselprodukten innehåller eller består av biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG, tekniskt och administrativt bevis på att biprodukterna uppfyller de kriterier som fastställs genom delegerade akter som avses i artikel 42.7 i denna förordning och att de överensstämmer med de nationella åtgärderna för införlivande av artikel 5.1 i direktiv 2008/98/EG och i tillämpliga fall de genomförandeakter som avses i artikel 5.2 eller de nationella åtgärder som antagits enligt artikel 5.3 i det direktivet.

k)  Om EU-gödselprodukten innehåller mer totalkrom (Cr) än 200 mg/kg ska information om den maximala mängden av och den exakta källan till totalkrom (Cr) anges.

3.   Ansökan om EU-typkontroll

3.1   Tillverkaren ska lämna in en ansökan om EU-typkontroll till ett valfritt anmält organ.

3.2  Ansökan ska innehålla följande:

a)  Tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens representant, även dennes namn och adress.

b)  En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats in till något annat anmält organ.

c)  Den tekniska dokumentation ▌som avses i punkt 2.

d)  Prov som är representativa för den planerade produktionen. Det anmälda organet kan begära in fler prov om så behövs för att genomföra provningsprogrammet.

e)  Underlag som visar att den lösning som valts för den tekniska konstruktionen är lämplig. I underlaget ska man ange alla dokument som har använts, särskilt när de tillämpliga harmoniserade standarderna eller gemensamma specifikationerna inte har följts fullt ut. Underlaget ska vid behov innehålla resultaten av provningar som utförts i enlighet med andra tillämpliga tekniska specifikationer av lämpligt laboratorium som tillhör tillverkaren, eller av något annat provningslaboratorium för dennes räkning och på dennes ansvar.

4.   Bedömning av den tekniska konstruktionens lämplighet

▌Det anmälda organet ska göra följande:

a)  Granska den tekniska dokumentationen och underlagen i syfte att bedöma den tekniska konstruktionens lämplighet för EU-gödselprodukten.

b)  Kontrollera att provet eller proven har tillverkats i enlighet med den tekniska dokumentationen och identifiera de delar som har konstruerats i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i de tillämpliga harmoniserade standarderna ▌eller gemensamma specifikationerna, liksom de delar som har konstruerats i enlighet med andra tillämpliga tekniska specifikationer.

c)  Utföra eller låta utföra undersökningar och provningar av provet eller proven för att, i de fall där tillverkaren har valt att tillämpa lösningarna i de tillämpliga harmoniserade standarderna eller gemensamma specifikationerna kontrollera att dessa lösningar har tillämpats på rätt sätt.

d)  Utföra eller låta utföra undersökningar och provningar av provet eller proven för att, i de fall där lösningarna i de tillämpliga harmoniserade standarderna eller gemensamma specifikationerna▌inte har tillämpats, eller i de fall där tillämpliga harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer inte finns, kontrollera att de lösningar som tillverkaren har använt uppfyller de motsvarande ▌kraven i denna förordning.

e)  Komma överens med tillverkaren om var undersökningarna och provningarna ska utföras.

5.  Utvärderingsrapport

Det anmälda organet ska utarbeta en utvärderingsrapport där det anges vilka åtgärder som har vidtagits i enlighet med punkt 4 och vad de har resulterat i. Utan att det påverkar det anmälda organets skyldigheter gentemot den anmälande myndigheten får organet endast offentliggöra hela eller delar av innehållet i rapporten med tillverkarens samtycke.

6.   EU-typintyg

6.1  Om typen uppfyller de krav i denna förordning som är tillämpliga på den berörda EU-gödselprodukten, ska det anmälda organet utfärda ett EU-typintyg till tillverkaren. Intyget ska innehålla tillverkarens namn och adress, slutsatserna av kontrollen, eventuella giltighetsvillkor samt de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen. EU-typintyget kan ha en eller flera bilagor.

6.2  EU-typintyget och bilagorna ska innehålla all information som behövs för att bedöma om de tillverkade EU-gödselprodukterna överensstämmer med den undersökta typen ▌.

6.3  Om typen inte uppfyller kraven i denna förordning ska det anmälda organet avslå ansökan om EU-typintyg och informera sökanden om detta samt utförligt motivera avslaget.

7.   Ändringar som kan påverka EU-gödselproduktens överensstämmelse

7.1  Det anmälda organet ska följa med i den allmänt erkända tekniska utvecklingen, och om denna ger vid handen att den godkända typen eventuellt inte längre uppfyller kraven i denna förordning ska organet fastställa om det krävs ytterligare undersökningar. Om så är fallet ska det anmälda organet informera tillverkaren om detta.

7.2  Tillverkaren ska informera det anmälda organ som har den tekniska dokumentationen rörande EU-typintyget om alla ändringar av den godkända typen som kan påverka EU-gödselproduktens överensstämmelse med kraven i denna förordning eller EU-typintygets giltighetsvillkor. För sådana ändringar krävs ytterligare godkännande i form av ett tillägg till det ursprungliga EU-typintyget.

8.   De anmälda organens informationsskyldighet

8.1  Varje anmält organ ska informera sin anmälande myndighet om de EU-typintyg och/eller eventuella tillägg till dessa som det har utfärdat eller dragit tillbaka, och det ska regelbundet eller på begäran ge den anmälande myndigheten tillgång till förteckningen över de EU-typintyg och/eller eventuella tillägg till dessa som det har avslagit, tillfälligt återkallat eller på annat sätt belagt med restriktioner.

8.2  Varje anmält organ ska informera de övriga anmälda organen om de EU-typintyg och/eller eventuella tillägg till dessa som det har avslagit, dragit tillbaka, tillfälligt återkallat eller på annat sätt belagt med restriktioner och, på begäran, om de EU-typintyg och/eller tillägg till dessa som det har utfärdat.

8.3  Kommissionen, medlemsstaterna och de övriga anmälda organen kan på begäran få en kopia av EU-typintygen och/eller tilläggen till dem. Kommissionen och medlemsstaterna kan på begäran få en kopia av den tekniska dokumentationen och av resultaten av de undersökningar som utförts av det anmälda organet.

9.  EU-typintygets tillgänglighet

9.1  Det anmälda organet ska spara en kopia av EU-typintyget med bilagor och tillägg samt av den tekniska dokumentationen, inklusive dokumentationen från tillverkaren, så länge som EU-typintyget är giltigt.

9.2  Tillverkaren ska hålla en kopia av EU-typintyget med bilagor och tillägg tillsammans med den tekniska dokumentationen tillgänglig för de nationella myndigheterna under en period på fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden.

10.  Tillverkarens representant

Tillverkarens representant får lämna in den ansökan som avses i punkt 3 och fullgöra skyldigheterna enligt punkterna 7 och 9.2, förutsatt att de specificeras i fullmakten.

Modul C – Överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll

1.  Beskrivning av modulen

▌Överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll är den del av ett förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilken tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2 och 3 samt säkerställer och försäkrar på eget ansvar att EU-gödselprodukterna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning.

2.  Tillverkning

▌Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillverkningen och övervakningen av den säkerställer att de tillverkade EU-gödselprodukterna överensstämmer med den godkända typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och med de tillämpliga kraven i denna förordning.

3.  CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse

3.1  Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen på varje enskild förpackning av EU-gödselprodukten som överensstämmer med den typ som beskrivs i EU-typkontrollintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning eller, om produkten tillhandahålls utan förpackning, i ett medföljande dokument.

3.2  Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för en typ av EU-gödselprodukt och tillsammans med den tekniska dokumentationen hålla den tillgänglig för de nationella myndigheterna under en period på fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken typ av EU-gödselprodukt den har upprättats.

3.3  En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

4.  Tillverkarens representant

Tillverkarens representant får fullgöra tillverkarens skyldigheter enligt punkt 3 för dennes räkning och på dennes ansvar, förutsatt att de specificeras i fullmakten.

Modul D1: Kvalitetssäkring av produktionen

1.  Beskrivning av modulen

▌Kvalitetssäkring av produktionen är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör skyldigheterna enligt punkterna 2, 4 och 7 samt säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda EU-gödselprodukterna uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning.

2.  Teknisk dokumentation

2.1  Tillverkaren ▌ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om EU-gödselprodukten överensstämmer med de tillämpliga kraven och ska omfatta en tillfredsställande analys och bedömning av riskerna.

2.2  Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, en beskrivning av EU-gödselproduktens konstruktion, tillverkning och avsedda användning. Den tekniska dokumentationen ska, i tillämpliga fall, innehålla minst följande:

a)  En allmän beskrivning av EU-gödselprodukten samt den produktfunktionskategori som motsvarar EU-gödselproduktens åberopade funktion och en beskrivning av den avsedda användningen.

b)  En förteckning över de komponentmaterial som avses i bilaga II som använts och vilka komponentmaterialkategorier de tillhör samt information om deras ursprung eller tillverkningsprocess.

c)  EU-försäkringar om överensstämmelse för EU-gödselproduktkomponenterna i den blandningen av gödselprodukter.

d)  Ritningar, scheman, beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå EU-gödselproduktens tillverkningsprocess och, vad avser kompost som tillhör komponentmaterialkategori 3 eller rötrester som tillhör komponentmaterialkategori 5, enligt definitionen i bilaga II, en skriftlig beskrivning av och ett diagram över produktionen, där varje behandling, förvaringskärl och område beskrivs klart och tydligt.

e)  Ett provexemplar av den etikett, det informationsblad, eller båda, vilka avses i artikel 6.7, innehållande den information som krävs i enlighet med bilaga III.

f)  En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 13, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 14 och/eller andra tillämpliga tekniska specifikationer som följts. När det gäller harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer som delvis följts ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har följts.

g)  Resultat av ▌ beräkningar, inklusive beräkningar för att påvisa överensstämmelse med punkt 5 i del II i bilaga I, undersökningar etc.

h)  Provningsrapporter.

i)  Om EU-gödselprodukten innehåller eller består av framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009: de handelsdokument eller hälsointyg som krävs enligt den förordningen och belägg för att de härledda produkterna har nått slutpunkten i tillverkningskedjan i den mening som avses i den förordningen.

j)  Om EU-gödselprodukten innehåller eller består av biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG, tekniskt och administrativt bevis på att biprodukterna uppfyller de kriterier som fastställs genom delegerade akter som avses i artikel 42.7 i denna förordning och att de överensstämmer med de nationella åtgärderna för införlivande av artikel 5.1 i direktiv 2008/98/EG och i tillämpliga fall de genomförandeakter som avses i artikel 5.2 eller de nationella åtgärder som antagits enligt artikel 5.3 i det direktivet.

k)  Om EU-gödselprodukten innehåller mer totalkrom (Cr) än 200 mg/kg ska information om den maximala mängden av och den exakta källan till totalkrom (Cr) anges.

3.  Den tekniska dokumentationens tillgänglighet

▌Tillverkaren ska hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig för de berörda nationella myndigheterna under en period på fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden.

4.  Tillverkning

Tillverkaren ska för tillverkning, slutlig produktkontroll och provning av de berörda EU-gödselprodukterna tillämpa ett godkänt kvalitetssystem i enlighet med punkt 5 och ska övervakas i enlighet med punkt 6.

5.  Kvalitetssystem

5.1  Tillverkaren ska genomföra ett kvalitetssystem som ska säkerställa att EU-gödselprodukten överensstämmer med de tillämpliga kraven i denna förordning.

5.1.1  Kvalitetssystemet ska omfatta kvalitetsmålen samt ledningens organisatoriska struktur, ansvar och befogenheter med avseende på produktkvalitet.

5.1.1.1  När det gäller kompost som hör till komponentmaterialkategori 3 och rötrester som hör till komponentmaterialkategori 5 enligt definitionen i bilaga II, ska företagsledningen i tillverkarens organisation göra följande:

a)  Säkerställa att tillräckliga resurser (personal, infrastruktur och utrustning) finns tillgängliga för att inrätta och genomföra kvalitetssystemet.

b)  Utse en medlem av organisationens ledning som ska ansvara för följande:

–  Säkerställa att kvalitetsledningsprocesser inrättas, godkänns, genomförs och upprätthålls.

–  Rapportera till tillverkarens företagsledning om kvalitetsledningens resultat och eventuella behov av förbättringar.

–  Säkerställa att medvetenheten om kundernas behov och de rättsliga kraven i tillverkarens organisation ökar och att personalen blir medveten om hur relevanta och viktiga kvalitetsledningskraven är för uppfyllandet av de rättsliga kraven i denna förordning.

–  Säkerställa att alla vars arbetsuppgifter påverkar produktkvaliteten får tillräckligt med utbildning och vägledning.

–  Säkerställa att de kvalitetsledningsdokument som nämns i punkt 5.1.4 klassificeras.

c)  Göra en internrevision varje år eller tidigare om en viktig ändring som kan påverka EU-gödselproduktens kvalitet har gjorts.

d)  Säkerställa att lämpliga kommunikationskanaler inrättas inom och utanför organisationen och att kvalitetsledningens effektivitet diskuteras.

5.1.2  Kvalitetssystemet ska omfatta metoder, processer och systematiska förfaranden vad gäller tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.

5.1.2.1  När det gäller kompost som hör till komponentmaterialkategori 3 och rötrester som hör till komponentmaterialkategori 5 enligt definitionen i bilaga II, ska kvalitetssystemet säkerställa att de kriterier för komposterings- och rötningsprocessen som anges i den bilagan uppfylls.

5.1.3  Kvalitetssystemet ska omfatta undersökningar och provningar som ska utföras före, under och efter tillverkningen med vissa givna intervall.

5.1.3.1  När det gäller kompost som hör till komponentmaterialkategori 3 och rötrester som hör till komponentmaterialkategori 5 enligt definitionen i bilaga II, ska undersökningarna och provningarna omfatta följande:

a)  Följande information ska registreras för varje parti insatsmaterial:

i)  Leveransdatum.

ii)  Mängd angiven som vikt (eller en uppskattning på grundval av volym och densitet).

iii)  Namn på leverantören av insatsmaterialet.

iv)  Typ av insatsmaterial.

v)  Identifiering av varje parti och leveransort på plats. En unik identifieringskod ska tilldelas hela produktionen för kvalitetsledningsändamål.

vi)  Om partiet inte togs emot, orsakerna till vägran och vart partiet skickades.

b)  Kvalificerad personal ska göra en okulärbesiktning av varje leverans av insatsmaterial och kontrollera att det uppfyller specifikationerna för insatsmaterial i komponentmaterialkategorierna 3 och 5 i bilaga II.

c)  Tillverkaren ska inte ta emot leveranser av insatsmaterial där okulärbesiktningen ger upphov till misstankar om

–  att det finns ämnen som är farliga eller skadliga för komposterings- eller rötningsprocessen eller för den slutliga EU-gödselproduktens kvalitet, eller

–  att partierna inte överensstämmer med specifikationerna i komponentmaterialkategorierna 3 och 5 i bilaga II, särskilt vad gäller förekomsten av plast som leder till att gränsvärdet för makroskopiska orenheter överskrids.

d)  Personalen ska få utbildning i följande:

–  Eventuella farliga egenskaper som kan vara förknippade med insatsmaterial.

–  Metoder som gör att farliga egenskaper och förekomst av plast kan upptäckas.

e)  Prover ska tas på producerat material för att kontrollera att det överensstämmer med komponentmaterialspecifikationerna för kompost och rötrester i komponentmaterialkategorierna 3 och 5 i bilaga II, och att det producerade materialets egenskaper inte äventyrar EU-gödselproduktens överensstämmelse med de tillämpliga kraven i bilaga I.

f)  Prover från det producerade materialet ska tas regelbundet med minst följande intervall:

Insatsmaterial

(ton/år)

Prover/år

≤ 3 000

1

3 001 – 10 000

2

10 001 – 20 000

3

20 001 – 40 000

4

40 001 – 60 000

5

60 001 – 80 000

6

80 001 – 100 000

7

100 001 – 120 000

8

120 001 – 140 000

9

140 001 – 160 000

10

160 001 – 180 000

11

> 180 000

12

g)  Om ett producerat material som genomgått provning inte uppfyller en eller flera av de tillämpliga gränsvärden som anges i de tillämpliga avsnitten i bilagorna I och II ska den person som ansvarar för kvalitetsledningen och som avses i punkt 5.1.1.1 b göra följande:

i)  Klart och tydligt identifiera de producerade material som inte uppfyller kraven samt var de förvaras.

ii)  Analysera orsakerna till att produkterna inte uppfyller kraven och vidta nödvändiga åtgärder för att undvika att problemet upprepas.

iii)  Registrera i de kvalitetsdokument som avses i punkt 5.1.4 om rekonditionering görs eller om det producerade materialet förstörs.

5.1.4  Kvalitetssystemet ska omfatta tillverkarens ▌ kvalitetsdokument, t.ex. inspektionsrapporter, provningsuppgifter, kalibreringsuppgifter och redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer.

5.1.4.1  När det gäller kompost som hör till komponentmaterialkategori 3 och rötrester som hör till komponentmaterialkategori 5, enligt definitionen i bilaga II, ska det av kvalitetsdokumenten framgå att man effektivt kontrollerat insatsmaterialen, tillverkningen och förvaringen samt att insatsmaterialet och det producerade materialet uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning. Alla dokument ska vara läsbara och tillgängliga på de relevanta platser där de används, och alla föråldrade versioner ska genast tas bort från alla platser där de används eller åtminstone markeras som föråldrade. Kvalitetsledningsdokumenten ska innehålla minst följande information:

a)  Titel.

b)  Versionsnummer.

c)  Utfärdandedatum.

d)  Namn på den person som utfärdade dokumentet.

e)  Uppgifter om att insatsmaterialet kontrollerats på ett effektivt sätt.

f)  Uppgifter om att produktionen kontrollerats på ett effektivt sätt.

g)  Uppgifter om att de producerade materialen kontrollerats på ett effektivt sätt.

h)  Uppgifter om fall där kraven inte uppfylls.

i)  Rapporter om alla olyckor och tillbud i anläggningen, kända eller misstänkta orsaker till dem och åtgärder som vidtagits.

j)  Uppgifter om klagomål från tredjepart och hur de behandlats.

k)  Uppgifter om den utbildning som de personer som ansvarar för produktens kvalitet har fått (datum, ämne samt typ av utbildning).

l)  Resultat av internrevision och åtgärder som vidtagits.

m)  Resultat av extern revisionsgranskning och åtgärder som vidtagits.

5.1.5  Kvalitetssystemet ska omfatta metoder för att övervaka att den nödvändiga produktkvaliteten uppnåtts och att kvalitetssystemet fungerar effektivt ▌.

5.1.5.1  När det gäller kompost som hör till komponentmaterialkategori 3 och rötrester som hör till komponentmaterialkategori 5, enligt definitionen i bilaga II, ska tillverkaren utarbeta ett årligt internt revisionsprogram för att med hjälp av följande inslag kontrollera att kraven i kvalitetssystemet är uppfyllda:

a)  Ett förfarande som fastställer ansvarsområden och krav för planering och genomförande av internrevisioner samt framtagande av uppgifter och rapportresultat ska införas och dokumenteras. En rapport om fall där kraven i kvalitetssystemet inte uppfylls ska utarbetas, och alla korrigerande åtgärder ska rapporteras. Uppgifterna om internrevisionen ska bifogas kvalitetsledningsdokumentationen.

b)  Prioritet ska ges till fall där externrevisionen visar att kraven inte är uppfyllda.

c)  Ingen revisor ska granska sitt eget arbete.

d)  Den ledning som ansvarar för det granskade området ska säkerställa att nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas utan dröjsmål.

e)  Internrevisioner som gjorts inom ramen för ett annat kvalitetsledningssystem kan beaktas förutsatt att de kompletteras med en revision av kraven i detta kvalitetssystem.

5.1.6   Alla de faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till ska dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och anvisningar. Dokumentationen av kvalitetssystemet ska möjliggöra en enhetlig tolkning av kvalitetsrelaterade program, planer, manualer och protokoll. Framför allt ska den innehålla en ändamålsenlig beskrivning av samtliga kvalitetsledningsdelar som fastställs i punkterna 5.1.1–5.1.5.

5.2  Tillverkaren ska lämna in en ansökan till ett valfritt ▌ anmält organ om att få sitt kvalitetssystem för de berörda EU-gödselprodukterna bedömt. Ansökan ska innehålla följande:

–  Tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens representant, även dennes namn och adress.

–  En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats in till något annat anmält organ.

–  All relevant information om den EU-gödselproduktkategori som avses.

–  Dokumentation av kvalitetssystemet som innehåller alla delar som anges i punkt 5.1.

–  Den tekniska dokumentation som avses i punkt 2.

5.3.1  Det anmälda organet ska bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om kraven i punkt 5.1 är uppfyllda.

5.3.2  Det ska förutsätta att kraven överensstämmer med de delar av kvalitetssystemet som uppfyller de motsvarande specifikationerna i den tillämpliga harmoniserade standarden.

5.3.3  Utöver erfarenhet av kvalitetsledningssystem ska minst en av revisionsgruppens medlemmar ha erfarenhet av bedömning av det aktuella produktområdet och den berörda produkttekniken, och känna till de tillämpliga kraven i denna förordning. Revisionen ska omfatta en inspektion i tillverkarens lokaler. Revisionsgruppen ska granska den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 för att kontrollera att tillverkaren känner till de tillämpliga kraven i denna förordning och utför de undersökningar som krävs för att säkerställa att EU-gödselprodukten överensstämmer med de kraven.

5.3.4  Tillverkaren ska meddelas beslutet. Meddelandet ska innehålla slutsatserna från revisionen och det motiverade beslutet.

5.4  Tillverkaren ska åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och att vidmakthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

5.5.1  Tillverkaren ska informera det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla planerade ändringar av systemet.

5.5.2  Det anmälda organet ska bedöma de föreslagna ändringarna och avgöra om det ändrade kvalitetssystemet fortfarande uppfyller kraven i punkt 5.1 eller om en ny bedömning är nödvändig.

5.5.3  Det ska meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet ska innehålla slutsatserna från undersökningen och det motiverade beslutet.

6.  Övervakning under det anmälda organets ansvar

6.1  Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.

6.2  För att möjliggöra en bedömning ska tillverkaren ge det anmälda organet tillträde till anläggningar för tillverkning, kontroll, provning och förvaring samt tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om

–  dokumentationen av kvalitetssystemet,

–  den tekniska dokumentation som avses i punkt 2,

–  kvalitetsdokumenten, t.ex. inspektionsrapporter, provningsuppgifter, kalibreringsuppgifter och redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer.

6.3.1  Det anmälda organet ska med jämna mellanrum genomföra revisioner för att se till att tillverkaren vidmakthåller och tillämpar kvalitetssystemet, samt överlämna en revisionsrapport till tillverkaren.

6.3.2  När det gäller kompost som hör till komponentmaterialkategori 3 och rötrester som hör till komponentmaterialkategori 5, enligt definitionen i bilaga II, ska det anmälda organet vid varje revision ta prover av det producerade materialet och analysera dem, och revisionerna ska göras med följande intervall:

a)  Under det första året som det anmälda organet övervakar anläggningen: samma intervall som provtagningsintervallet i tabellen i punkt 5.1.3.1 f.

b)  Under de följande åren som anläggningen övervakas: halva provtagningsintervallet i tabellen i punkt 5.1.3.1 f.

6.4  Det anmälda organet får dessutom besöka tillverkaren utan förvarning. I samband med sådana besök får det anmälda organet vid behov utföra eller låta utföra produktprovningar för att kontrollera att kvalitetssystemet fungerar korrekt. Det anmälda organet ska ge tillverkaren en besöksrapport och, om provningar har utförts, en provningsrapport.

7.  CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse

7.1  Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 5.2, organets identifikationsnummer på varje enskild förpackning av den EU‑gödselprodukt som uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning eller, om produkten tillhandahålls utan förpackning, i ett medföljande dokument.

7.2  Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för en EU-gödselprodukt eller typ av sådan och hålla den tillgänglig tillsammans med den tekniska dokumentationen för de nationella myndigheterna under en period på fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken EU-gödselprodukt eller typ av sådan den har upprättats.

7.3  En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

8.  Tillgång till dokumentationen av kvalitetssystemet

Tillverkaren ska under fem år efter det att EU-gödselprodukten har släppts ut på marknaden hålla följande tillgängligt för de nationella myndigheterna:

–  Den dokumentation som avses i punkt 5.1.6.

–  Information om sådana godkända ändringar som avses i punkterna 5.5.1 och 5.5.2.

–  Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkterna 5.5.3, 6.3.1 och 6.4.

9.  De anmälda organens informationsskyldighet

9.1.  Varje anmält organ ska informera sin anmälande myndighet om de godkännanden av kvalitetssystem som det har utfärdat eller dragit tillbaka och ska regelbundet eller på begäran ge sin anmälande myndighet tillgång till förteckningen över de godkännanden av kvalitetssystem som det har avslagit, tillfälligt återkallat eller på annat sätt belagt med restriktioner.

9.2.  Varje anmält organ ska informera de övriga anmälda organen om de godkännanden av kvalitetssystem som det har avslagit, dragit tillbaka, tillfälligt återkallat eller på annat sätt belagt med restriktioner och, på begäran, om de godkännanden av kvalitetssystem som det har utfärdat.

10.  Tillverkarens representant

Tillverkarens representant får fullgöra tillverkarens skyldigheter enligt punkterna 3, 5.2, 5.5.1, 7 och 8 för dennes räkning och på dennes ansvar, förutsatt att de specificeras i fullmakten.

BILAGA V

EU-försäkran om överensstämmelse (nr XXX)(53)

1.  EU-gödselprodukt (produkt-, parti- eller typnummer):

2.  Tillverkarens namn och adress och, i tillämpliga fall, även namnet på och adressen till tillverkarens representant:

3.  Denna EU-försäkran om överensstämmelse utfärdas på tillverkarens eget ansvar.

4.  Föremål för försäkran (identifiering av EU-gödselprodukten så att den kan spåras; om så är nödvändigt för identifieringen av EU-gödselprodukten får en bild ingå):

5.  Det föremål för försäkran som beskrivs ovan överensstämmer med ▌

–  förordning (EU)…/…(54)(55),

–  annan harmoniserad unionslagstiftning i tillämpliga fall:

6.  Hänvisningar till de tillämpliga harmoniserade standarder eller till de gemensamma specifikationer som använts eller hänvisningar till de andra tekniska specifikationer enligt vilka överensstämmelsen försäkras:

7.  I tillämpliga fall: Det anmälda organet … (namn, nummer) har utfört … (beskrivning av åtgärden) och utfärdat intyget eller beslutet om godkännande… (nummer):

8.   I tillämpliga fall bifogas till denna EU-försäkran om överensstämmelse EU-försäkringarna om överensstämmelse för EU-gödselproduktkomponenterna i blandningen av gödselprodukter.

9.  Ytterligare information:

Undertecknad för:

(ort och datum):

(namn, befattning) (namnteckning):

(1) EUT C 389, 21.10.2016, s. 80.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 24 oktober 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0392).
(3)EUT C 389, 21.10.2016, s. 80.
(4)Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (EUT L 304, 21.11.2003, s. 1).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(7)Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).
(12)Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EGT L 181, 4.7.1986, s. 6).
(13)Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1).
(14)Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
(16)Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).
(19)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
(20)Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (EUT L 364, 20.12.2006, s. 5).
(21)Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).
(22)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
(23)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (EUT L 39, 9.2.2013, s. 1).
(24)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).
(25)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (EUT L 317, 23.11.2016, s. 4).
(26)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).
(27)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).
(28)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).
(29)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(30)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(31)+EUT: Vänligen inför dagen för ikraftträdande av förordningen i PE-CONS 76/2018 (2016/0084 (COD)).
(32)+EUT: Vänligen inför datum för ikraftträdandet av förordningen i PE-CONS 76/2018 (2016/0084 (COD)).
(33)+EUT: Vänligen inför datum för ikraftträdandet av förordningen i PE-CONS 76/2018 (2016/0084 (COD)).
(34)Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (EGT L 37, 13.2.1993, s. 1).
(35)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1).
(36)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 152, 16.6.2009, s. 11).
(37)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (EGT L 140, 30.5.2002, s. 10).
(38)Uteslutandet av ett material från komponentmaterialkategori 1 hindrar det inte från att vara ett komponentmaterial i överensstämmelse med andra komponentmaterialkategorier med andra krav. Se t.ex. komponentmaterialkategori 3 för kompost, komponentmaterialkategorierna 4 och 5 för rötrester, komponentmaterialkategorierna 8 och 9 för polymerer, komponentmaterialkategori 10 för framställda produkter i den mening som avses i förordning (EC) nr 1069/2009 eller komponentmaterialkategori 11 för biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG.
(39) Om det är fråga om ett ämne som återvinns i Europeiska unionen uppfylls detta villkor om ämnet är detsamma, i den mening som avses i artikel 2.7. d i i förordning (EG) nr 1907/2006, som ett ämne som registrerats i ett registreringsunderlag som innehåller den information som avses här, och om informationen är tillgänglig för tillverkaren av gödselprodukter i den mening som avses i artikel 2.7 d ii i förordning (EG) nr 1907/2006.
(40)När det är fråga om en tillsats som återvinns i Europeiska unionen uppfylls detta villkor om tillsatsen är den samma, i den mening som avses i artikel 2.7 d i i förordning (EG) nr 1907/2006, som ett ämne som registrerats genom ett registreringsunderlag som innehåller den information som avses här och om informationen är tillgänglig för tillverkaren av gödselprodukten i den mening som avses i artikel 2.7 d ii i förordning (EG) nr 1907/2006.
(41)Summan av naftalen, acenaftylen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren, benso[a]antracen, krysen, benso[b]fluoranten, benso[k]fluoranten, benso[a]pyren, indeno[1,2,3-cd]pyren, dibenso[a,h]antracen och benso[ghi]perylen.
(42)Summan av naftalen, acenaftylen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren, benso[a]antracen, krysen, benso[b]fluoranten, benso[k]fluoranten, benso[a]pyren, indeno[1,2,3-cd]pyren, dibenso[a,h]antracen och benso[ghi]perylen.
(43)När det är fråga om en tillsats som återvinns i Europeiska unionen uppfylls detta villkor om tillsatsen är den samma, i den mening som avses i artikel 2.7 d i i förordning (EG) nr 1907/2006, som ett ämne som registrerats genom ett registreringsunderlag som innehåller den information som avses här och om informationen är tillgänglig för tillverkaren av gödselprodukten i den mening som avses i artikel 2.7 d ii i förordning (EG) nr 1907/2006.
(44)Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, 26.2.2011, s. 1).
(45)När det är fråga om en tillsats som återvinns i Europeiska unionen uppfylls detta villkor om tillsatsen är den samma, i den mening som avses i artikel 2.7 d i i förordning (EG) nr 1907/2006, som ett ämne som registrerats genom ett registreringsunderlag som innehåller den information som avses här och om informationen är tillgänglig för tillverkaren av gödselprodukten i den mening som avses i artikel 2.7 d ii i förordning (EG) nr 1907/2006.
(46)Summan av naftalen, acenaftylen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren, benso[a]antracen, krysen, benso[b]fluoranten, benso[k]fluoranten, benso[a]pyren, indeno[1,2,3-cd]pyren, dibenso[a,h]antracen och benso[ghi]perylen.
(47)Summan av naftalen, acenaftylen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren, benso[a]antracen, krysen, benso[b]fluoranten, benso[k]fluoranten, benso[a]pyren, indeno[1,2,3-cd]pyren, dibenso[a,h]antracen och benso[ghi]perylen.
(48)Om det är fråga om ett ämne som återvinns i Europeiska unionen uppfylls detta villkor om ämnet är detsamma, i den mening som avses i artikel 2.7. d i i förordning (EG) nr 1907/2006, som ett ämne som registrerats i ett registreringsunderlag som innehåller den information som avses här, och om informationen är tillgänglig för tillverkaren av gödselprodukter i den mening som avses i artikel 2.7 d ii i förordning (EG) nr 1907/2006.
(49)Tabellen kommer att fastställas genom de delegerade akter som avses i artikel 42.5.
(50) Uteslutandet av ett material från komponentmaterialkategori 1 hindrar det inte från att vara ett komponentmaterial i överensstämmelse med andra komponentmaterialkategorier med andra krav. Se t.ex. komponentmaterialkategori 3 för kompost, komponentmaterialkategorierna 4 och 5 för rötrester, komponentmaterialkategorierna 8 och 9 för polymerer, komponentmaterialkategori 10 för framställda produkter i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009.
(51)Plattans diameter ska alltid motsvara cylinderns innerdiameter.
(52)Anm: När de sex perifera stubinlängderna är spända efter monteringen måste mittstubinen förbli något slak.
(53)Det är frivilligt för tillverkaren att tilldela EU-försäkran om överensstämmelse ett nummer.
(54)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… av den … om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003 (EUT L …).
(55)+EUT: Vänligen inför numret på denna förordning PE-CONS 76/2018 2016/0084 (COD) och komplettera fotnoten.


Skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet ***I
PDF 202kWORD 58k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (COM(2018)0171 – C8-0130/2018 – 2018/0081(COD))
P8_TA-PROV(2019)0307A8-0382/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0171),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 153.2 b och 153.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0130/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet rättsliga frågor (A8-0382/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet

P8_TC1-COD(2018)0081


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 b jämförd med artikel 153.1 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Att nå resultat i fråga om den europeiska pelaren för sociala rättigheter(4), som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid toppmötet om rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg den 17 november 2017, är ett gemensamt politiskt åtagande och ansvar. Enligt princip 10 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter har arbetstagare rätt till en hälsosam, säker och väl anpassad arbetsmiljö. Rätten till en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet i arbetet och till en arbetsmiljö som är anpassad till arbetstagarnas yrkesverksamhet omfattar också ▌skydd mot carcinogener och mutagena ämnen på arbetsplatsen, oavsett anställningslängd och exponeringstid.

(2)  Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till liv och rätten till rättvisa arbetsförhållanden som anges i artiklarna 2 respektive 31.

(3)  Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG(5) är att skydda arbetstagare mot risker för hälsa och säkerhet vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. En enhetlig nivå på skyddet mot de risker som har samband med carcinogener och mutagena ämnen föreskrivs i det direktivet ▌ genom en ram med generella principer som gör det möjligt för medlemsstaterna att säkerställa en konsekvent tillämpning av minimikraven. Syftet med sådana minimikrav är att skydda arbetstagare på unionsnivå och bidra till att minska skillnaderna i nivån på skyddet av arbetstagare i hela unionen och säkerställa lika villkor. Bindande gränsvärden för exponering i arbetet utgör en viktig beståndsdel i de allmänna föreskrifterna för skydd för arbetstagare som fastställs i direktiv 2004/37/EG. Dessa gränsvärden måste vara evidensbaserade, proportionerliga och mätbara och bör fastställas på grundval av tillgänglig kunskap, inklusive aktuella vetenskapliga och tekniska uppgifter, ekonomisk genomförbarhet när det gäller tillämpning och efterlevnad, en noggrann analys av de socioekonomiska konsekvenserna och tillgången till protokoll och teknik för exponeringsmätning på arbetsplatsen. Medlemsstaterna kan i nära samarbete med arbetsmarknadens parter fastställa strängare bindande gränsvärden för exponering i arbetet. Direktiv 2004/37/EG hindrar inte heller medlemsstaterna från att tillämpa ytterligare åtgärder, såsom ett biologiskt gränsvärde.

(4)  Direktiv 2004/37/EG är avsett att omfatta de ämnen eller blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering som cancerframkallande eller mutagena ämnen i kategori 1A eller 1B enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008(6), liksom de ämnen, blandningar eller processer som avses i bilaga I till direktiv 2004/37/EC. De ämnen som uppfyller kriterierna för klassificering som cancerframkallande eller mutagena ämnen i kategori 1A eller 1B enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 är de med en harmoniserad klassificering eller en klassificering i enlighet med artikel 4 eller 36 i den förordningen och som enligt artikel 40 i den förordningen anmälts till Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa). Dessa ämnen förtecknas i det offentliga klassificerings- och märkningsregistret som underhålls av Echa. För införande av nya ämnen, blandningar och processer i förteckningen i bilaga I till direktiv 2004/37/EG i enlighet med artikel 2 a ii i det direktivet, måste solida vetenskapliga belägg för cancerogeniteten hos ett visst ämne påvisas på grundval av giltiga vetenskapliga källor såsom Echas riskbedömningskommitté (RAC), Internationella centret för cancerforskning (IARC) och nationella organ, varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid expertgranskad litteratur som publicerats om det ämnet.

(5)  Gränsvärden för exponering i arbetet är en del av riskhanteringsåtgärderna enligt direktiv 2004/37/EG. Gränsvärdena bör regelbundet ses över i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om skydd för arbetstagarna och mot bakgrund av tillgängliga och välgrundade vetenskapliga och tekniska uppgifter om carcinogener och mutagena ämnen. Förbättrad mätteknik, riskhantering och andra viktiga faktorer bör också övervägas. Efterlevnaden av dessa gränsvärden påverkar inte andra skyldigheter för arbetsgivare ▌enligt det direktivet, särskilt inskränkt användning av carcinogener och mutagena ämnen på arbetsplatsen, förebyggande eller begränsning av arbetstagarnas exponering för carcinogener eller mutagena ämnen och åtgärder som bör vidtas i detta syfte. Dessa åtgärder bör, i den mån det är tekniskt möjligt, innefatta utbyte av carcinogenen eller det mutagena ämnet mot ett ämne, en blandning eller en process som inte innebär någon risk eller innebär mindre risk för arbetstagarnas hälsa, användning av ett slutet system eller andra åtgärder som syftar till att begränsa arbetstagarnas exponeringsnivå ▌.

(6)  Farliga läkemedel, bland annat cytotoxiska läkemedel som i första hand används för behandling av cancer kan ha genotoxiska, cancerframkallande eller mutagena egenskaper. Det är därför viktigt att skydda arbetstagare som exponeras för sådana läkemedel till följd av arbete i samband med framställning, användning eller bortskaffande av farliga läkemedel, inbegripet cytotoxiska läkemedel, tjänster knutna till rengöring, transport, tvätt eller avfallshantering av farliga läkemedel eller av material som förorenats av sådana läkemedel samt vid kroppsvård av patienter som behandlas med farliga läkemedel. Farliga läkemedel, inbegripet cytotoxiska läkemedel, är föremål för unionsåtgärder i vilka det föreskrivs minimikrav för skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet, i synnerhet de krav som anges i direktiv 98/24/EG(7). Farliga läkemedel som innehåller ämnen som även är carcinogener eller mutagena ämnen omfattas av direktiv 2004/37/EG. Kommissionen bör bedöma vilket som är det lämpligaste instrumentet för att säkerställa säkerhet på arbetsplatsen för arbetstagare som exponeras för farliga läkemedel, inklusive cytotoxiska läkemedel. I detta sammanhang bör tillgång för patienterna till bästa tillgängliga behandlingar, inte äventyras.

(7)  För de flesta carcinogener och mutagena ämnen är det inte vetenskapligt möjligt att fastställa nivåer under vilka exponering inte leder till skadliga effekter. Även om fastställande av gränsvärden på arbetsplatser vad gäller carcinogener och mutagena ämnen enligt detta direktiv ▌ inte fullständigt undanröjer de risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som uppkommer vid exponering för dessa ämnen i arbetet (kvarstående risk) bidrar det ändock till att avsevärt minska de risker som uppkommer vid sådan exponering på det stegvisa och målinriktade sätt som beskrivs i direktiv 2004/37/EG. För andra carcinogener och mutagena ämnen är det vetenskapligt möjligt att fastställa nivåer under vilka exponering inte förväntas leda till skadliga effekter.

(8)  De högsta tillåtna nivåerna för arbetstagarnas exponering för vissa carcinogener eller mutagena ämnen fastställs med värden som i enlighet med direktiv 2004/37/EG inte får överskridas.

(9)  Detta direktiv förbättrar skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Kommissionen bör regelbundet se över direktiv 2004/37/EG och lägga fram lagstiftningsförslag när så är lämpligt. Det bör fastställas nya gränsvärdena i det direktivet ▌ mot bakgrund av tillgänglig kunskap, inklusive nya vetenskapliga och tekniska uppgifter, evidensbaserad bästa praxis samt evidensbaserade tekniker och protokoll för mätning av exponeringsnivåer på arbetsplatsen. I detta bör, om möjligt, ingå uppgifter om kvarstående risker för arbetstagarnas hälsa, rekommendationer från vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens, yttranden från riskbedömningskommittén samt yttranden från rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor och monografier från IARC. Öppenhet är i detta sammanhang en förebyggande åtgärd och bör säkerställas. Information om kvarstående risker ▌ är värdefull för allt framtida arbete med att begränsa risker som härrör från exponering för carcinogener och mutagena ämnen i arbetet, och bör offentliggöras på unionsnivå. Detta direktiv följer de särskilda rekommendationerna från vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens, riskbedömningskommittén och rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor, vilkas betydelse har understrukits i tidigare ändringar av direktiv 2004/37/EG.

(10)  Det är också nödvändigt att mot bakgrund av vetenskapliga uppgifter beakta andra upptagsvägar än genom inandning för carcinogener och mutagena ämnen, inklusive möjligheten till upptag genom huden, och i sådana fall införa en anmärkning om hudexponering för relevanta ämnen, för att uppnå bästa möjliga skyddsnivå. De ändringar av bilaga III till direktiv 2004/37/EG som föreskrivs i detta direktiv utgör ytterligare ett steg i en långsiktig process som inletts för att uppdatera det direktivet.

(11)  Bedömningen av hälsoeffekterna av carcinogener som omfattas av detta direktiv baserades på tillämplig vetenskaplig expertis från ▌vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens och ▌riskbedömningskommittén.

(12)  Vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens, vars verksamhet regleras av kommissionens beslut 2014/113/EU(8), bistår kommissionen i synnerhet med att identifiera, utvärdera och ingående analysera de senaste tillgängliga vetenskapliga uppgifterna och med förslag på gränsvärden för exponering i arbetet som ska fastställas på unionsnivå enligt rådets direktiv 98/24/EGoch 2004/37/EG för att skydda arbetstagare mot kemiska risker i arbetet.

(13)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(9) utarbetar Europeiska kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté yttranden om riskerna med kemiska ämnen för människors hälsa eller miljön. I samband med detta direktiv utarbetade riskbedömningskommittén sitt yttrande i enlighet med artikel 77.3 c i den förordningen ▌.

(14)  Kampanjen för perioden 2018–2019 ”Friska arbetsplatser hanterar farliga ämnen på ett säkert sätt” är ett bra exempel på hur Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) kan stödja genomförandet av arbetsmiljölagstiftningen på unionsnivå. Det är önskvärt att EU-Osha samarbetar nära med medlemsstaterna för att tillhandahålla skräddarsydd information och exempel på god praxis för arbetstagare som kommer i kontakt med vissa ämnen, varvid den politiska utvecklingen och de rättsliga ramar som redan finns bör framhållas.

(15)  Kadmium och många av dess oorganiska föreningar uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande ämnen i kategori 1B i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför carcinogener enligt direktiv 2004/37/EG. Det är därför lämpligt att, på grundval av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, fastställa ett gränsvärde för kadmium och dess oorganiska föreningar i det direktivet. Dessutom har kadmium, kadmiumnitrat, kadmiumhydroxid och kadmiumkarbonat identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 a i förordning (EG) nr 1907/2006 och har upptagits i den kandidatförteckning som avses i artikel 59.1 i den förordningen ▌.

(16)  När det gäller kadmium är det troligt att det kommer att vara svårt att efterleva ett gränsvärde på 0,001 mg/m³ på kort sikt. Det är därför lämpligt att införa en övergångsperiod på åtta år , under vilken ett gränsvärde på 0,004 mg/m3 (inhalerbar fraktion) bör gälla. För att skydda rättmätiga förväntningar och undvika potentiella störningar av befintlig praxis i medlemsstater som, på dagen för detta direktivs ikraftträdande, genomför ett system med biologisk övervakning med ett biologiskt gränsvärde på högst 0,002 mg Cd/g kreatinin i urin, bör ett gränsvärde på 0,004 mg/m³ i dessa medlemsstater mätas som respirabel fraktion under övergångsperioden, mot bakgrund av yttranden från vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens och rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor om kadmium och dess oorganiska föreningar.

(17)  På grundval av tillgängliga vetenskapliga källor, exempelvis de som tillhandahålls av vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens, riskbedömningskommittén och relevanta nationella organ, bör kommissionen senast tre år från detta direktivs ikraftträdande överväga möjligheten att ändra direktiv 2004/37/EG genom att lägga till bestämmelser om en kombination av ett yrkeshygieniskt gränsvärde (OEL) för luftburna partiklar och ett biologiskt gränsvärde för kadmium och dess oorganiska föreningar.

(18)  Fastställande av ett biologiskt gränsvärde för kadmium och dess oorganiska föreningar skulle skydda arbetstagarna mot systemisk toxicitet, som huvudsakligen påverkar njurar och skelett. Biologisk övervakning kan således bidra till att skydda arbetstagarna på arbetsplatsen, men endast som ett komplement till övervakningen av koncentrationen av kadmium och dess oorganiska föreningar i luften och därför inom arbetstagarnas andningsområde. Kommissionen bör utfärda praktiska riktlinjer för biologisk övervakning.

(19)  Beryllium och de flesta oorganiska berylliumföreningar uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande ämnen i kategori 1B i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför carcinogener enligt direktiv 2004/37/EG. Beryllium har inte bara cancerframkallande egenskaper utan orsakar också beryllios och sensibilisering mot beryllium. Det bör därför på grundval av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, fastställas ett gränsvärde för beryllium och oorganiska berylliumföreningar i det direktivet,, och en anmärkning bör införas om hud- och luftvägssensibilisering.

(20)  När det gäller beryllium kan ett gränsvärde på 0,0002 mg/m3 vara svårt att efterleva på kort sikt inom vissa sektorer. Det är därför lämpligt att införa en övergångsperiod på sju år , under vilken ett gränsvärde på 0,0006 mg/m3 bör gälla.

(21)  Arseniksyra och arseniksalter, och de flesta oorganiska arsenikföreningar, uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande ämnen i kategori 1A i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför carcinogener enligt direktiv 2004/37/EG. Det är därför lämpligt att, på grundval av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, ▌fastställa ett gränsvärde för arseniksyra och arseniksalter samt oorganiska arsenikföreningar i det direktivet. Dessutom har arseniksyra, diarsenikpentaoxid och diarseniktrioxid identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter ▌ enligt artikel 57 a i förordning (EG) nr 1907/2006 och har upptagits i bilaga XIV till den förordningen, vilket innebär att det krävs tillstånd för att använda dem.

(22)  När det gäller arseniksyra kan ett gränsvärde på 0,01 mg/m3 vara svårt att efterleva inom sektorn för smältning av koppar. En övergångsperiod på fyra år bör därför införas.

(23)  Formaldehyd uppfyller kriterierna för att klassificeras som ett cancerframkallande ämne i kategori 1B i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen enligt direktiv 2004/37/EG. Formaldehyd är en genotoxisk carcinogen som verkar lokalt och det finns tillräckliga vetenskapliga belägg för ämnet är cancerframkallande för människan. Formaldehyd är också en kontaktallergen för huden (hudsensibiliserande). Det är därför lämpligt, på basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, att fastställa ett långsiktigt och ett kortsiktigt gränsvärde för formaldehyd i det direktivet och införa en anmärkning om hudsensibilisering . På begäran av kommissionen samlar Echa också in befintlig information för att bedöma den potentiella exponeringen för formaldehyd och produkter eller material som avger formaldehyd på arbetsplatser, inbegripet vid industriell och yrkesmässig användning.

(24)  Formaldehydfixativ används rutinmässigt inom hälso- och sjukvårdssektorn i hela unionen på grund av att de är lätthanterliga, mycket precisa och extremt anpassbara. I vissa medlemsstater kommer hälso- och sjukvårdssektorn sannolikt att ha svårigheter att på kort sikt efterleva ett gränsvärde på 0,37 mg/m3 eller 0,3 ppm . Det är därför lämpligt att för den sektorn införa en övergångsperiod på fem år , under vilken gränsvärdet på 0,62 ppm bör tillämpas. Hälso- och sjukvårdssektorn bör dock minimera exponeringen för formaldehyd och uppmuntras att respektera gränsvärdet på 0,37 mg/m3 eller 0,3 ppm under övergångsperioden när så är möjligt.

(25)  I vissa medlemsstater används formaldehyd rutinmässigt för balsamering av avlidna personer som en del av deras kulturella eller religiösa sedvänjor. Det är troligt att begravningssektorn kommer att ha svårigheter att på kort sikt efterleva gränsvärdet på 0,37 mg/m3 eller 0,3 ppm . Det är därför lämpligt att för den sektorn införa en övergångsperiod på fem år , under vilken ett gränsvärde på 0,62 mg/m3 eller 0,5 ppm bör tillämpas.

(26)  De anmärkningar om sensibilisering som fastställs i detta direktiv för beryllium och formaldehyd införs för att förbättra tydligheten. När medlemsstaterna fastställer sådana anmärkningar i samband med uppdateringen av direktiv 2004/37/EG bör överensstämmelse säkerställas med relevant unionsrätt. Detta kan, i förekommande fall, inbegripa tillägg av anmärkningar om sensibilisering för ämnen för vilka det redan finns en särskild post i bilaga III till det direktivet.

(27)  4,4'-Metylenbis(2-kloranilin) (MOCA) uppfyller kriterierna för att klassificeras som ett cancerframkallande ämne i kategori 1B i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen enligt direktiv 2004/37/EG. Ämnets carcinogenicitet, tillsammans med dess påtagliga genotoxiska egenskaper, har gjort att ämnet kan klassificeras som cancerframkallande för människan. Det har konstaterats att ett väsentligt upptag av MOCA genom huden är möjligt. Därför är därför lämpligt att fastställa ett gränsvärde för MOCA och införa en anmärkning om hudexponering. Dessutom har det identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter ▌enligt artikel 57 a i förordning (EG) nr 1907/2006 och har upptagits i bilaga XIV till den förordningen, vilket innebär att det krävs tillstånd för utsläppande på marknaden eller användning. Det går att fastställa ett gränsvärde för MOCA på grundval av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter.

(28)  Kommissionen har samrått med rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. Den har också anordnat ett samråd i två steg med arbetsmarknadens parter på unionsnivå i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor har antagit yttranden ▌ om ämnen som omfattas av detta direktiv och har föreslagit bindande gränsvärden för exponering i arbetet för vart och ett av dem, och samtyckt till de tillämpliga anmärkningarna avseende vissa av dem.

(29)  De gränsvärden som fastställs i det här direktivet kommer regelbundet att granskas och ses över för att säkerställa överensstämmelse med förordning (EG) nr 1907/2006, särskilt för att ta hänsyn till samverkan mellan de gränsvärden som fastställs i direktiv 2004/37/EG och den härledda nolleffektnivån för farliga kemikalier enligt den förordningen, så att det finns ett effektivt skydd för arbetstagare.

(30)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda arbetstagare mot risker för hälsa och säkerhet, inbegripet att hindra att sådana risker uppkommer eller kan uppkomma vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet., inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(31)  Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna undvika sådana administrativa, finansiella och rättsliga åligganden som motverkar etableringen och utvecklingen av små och medelstora företag. I detta avseende uppmuntras medlemsstaterna och relevanta organ på unionsnivå och nationell nivå att tillhandahålla incitament, vägledning och rådgivning till mikroföretag samt små och medelstora företag för att efterleva villkoren i detta direktiv. I detta sammanhang är avtal mellan arbetsmarknadens parter, riktlinjer och andra gemensamma åtgärder för att identifiera och utveckla bästa praxis mycket välkomna.

(32)  Med tanke på att detta direktiv rör skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen bör det införlivas inom två år från den dag det träder i kraft.

(33)  Direktiv 2004/37/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2004/37/EG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 18a ska följande stycken läggas till:"

”Senast den … [tre år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen bedöma alternativet att ändra detta direktiv genom tillägg av bestämmelser om en kombination av ett yrkeshygieniskt gränsvärde för luftburna partiklar och ett biologiskt gränsvärde för kadmium och dess oorganiska föreningar.

Senast den 30 juni 2020 ska kommissionen, med beaktande av den senaste vetenskapliga utvecklingen och efter lämpliga samråd med berörda parter, särskilt hälso- och sjukvårdspersonal, bedöma huruvida detta direktiv ska ändras så att det omfattar farliga läkemedel, inbegripet cytotoxiska läkemedel, eller föreslå ett lämpligare instrument för att säkerställa hälsoskyddet för arbetstagare som exponeras för sådana läkemedel. På grundval av detta ska kommissionen vid behov, och efter samråd med arbetsgivare och arbetstagare, lägga fram ett lagstiftningsförslag.”

"

2.  Bilaga III ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den … [två år efter den dag då detta direktiv träder i kraft]. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

I bilaga III punkt A i direktiv 2004/37/EG ska följande rader läggas till:

Agens

EG-nr (1)

CAS-nr (2)

Gränsvärden

Anmärkningar

Övergångsåtgärder

8-timmar (3)

Kortvarigt (4)

mg/m3 (5)

ppm (6)

f/ml (7)

mg/m3 (5)

ppm (6)

f/ml (7)

Kadmium och dess oorganiska föreningar

0,001 (11)

 

Gränsvärde på 0,004 mg/m3 (12) till och med ...[åtta år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

Beryllium och oorganiska berylliumföreningar

0,0002 (11)

Hud- och luftvägssensibilisering (13)

Gränsvärde på 0,0006 mg/m3 till och med ...[sju år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

Arseniksyra och arseniksalter samt oorganiska arsenikföreningar

0,01 (11)

För sektorn för smältning av koppar ska gränsvärdet träda i kraft den... [fyra år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

Formaldehyd

200-001-8

50-00-0

0,37

0,3

0,74

0,6

Hudsensibilisering

(14)

Gränsvärdet 0,62 mg/m3 eller 0,5 ppm (3) för sektorerna för hälso- och sjukvård, begravningstjänster och balsamering till och med den... [fem år efter den dag då detta direktiv träder i kraft].

4,4'-metylenbis(2-kloranilin)

202-918-9

101-14-4

0,01

hud (10)

 

__________________________

(11)   Inhalerbar fraktion.

(12)   Inhalerbar fraktion. Respirabel fraktion i de medlemsstater som på dagen för detta direktivs ikraftträdande genomför ett system med biologisk övervakning med ett biologiskt gränsvärde på högst 0,002 mg Cd/g kreatinin i urin.

(13)  Ämnet kan orsaka hud- och luftvägssensibilisering.

(14)  Ämnet kan orsaka hudsensibilisering.

”.

___________________

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 145.
(2)EUT C 440, 6.12.2018, s. 145.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(4)EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.
(5)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
(7)Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11).
(8)Kommissionens beslut 2014/113/EU av den 3 mars 2014 om inrättande av en vetenskaplig kommitté för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens och om upphävande av beslut 95/320/EG/ (EUT L 62, 4.3.2014, s. 18).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).


Gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna ***I
PDF 224kWORD 70k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (COM(2017)0648 – C8-0391/2017 – 2017/0290(COD))
P8_TA(2019)0308A8-0259/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer ***I
PDF 234kWORD 71k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198 – C8-0146/2016 – 2016/0107(COD))
P8_TA(2019)0309A8-0227/2017

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och finansiella regler för dessa fonder ***I
PDF 1132kWORD 644k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (COM(2018)0375 – C8-0230/2018 – 2018/0196(COD))
P8_TA(2019)0310A8-0043/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Asyl-, migrations- och integrationsfonden
PDF 125kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens delegerade förordning av den 14 december 2018 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden (C(2018)08466 – 2018/2996(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0311B8-0214/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2018)08466),

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG(1), särskilt artiklarna 16.2 och 26.5,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I kommissionens delegerade förordning föreslås i artikel 1 en ändring av bilaga II till förordning (EU) nr 516/2014 genom tillägg av en särskild åtgärd som rör ”… inrättande, utveckling och drift av lämpliga anläggningar för mottagande, inkvartering och förvar samt motsvarande tjänster för personer som ansöker om internationellt skydd eller tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat och inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och/eller vistelse …”.

B.  I kommissionens delegerade förordning föreslår man att ”kontrollerade centrum” ska inkluderas i denna nya särskilda åtgärd, och att medlemsstaterna därför ska få finansiering för inrättande, utveckling och drift av sådana ”kontrollerade centrum”.

C.  ”Kontrollerade centrum” är ett kontroversiellt begrepp vars lagenlighet kan ifrågasättas och som inte existerar inom ramen för unionsrätten och inte heller har godkänts av medlagstiftarna.

D.  Parlamentet anser att ett sådant begrepp inte bör finansieras om det inte – respektive förrän det – definierats i vederbörlig ordning genom ett lämpligt lagstiftningsinstrument som antagits av medlagstiftarna, med närmare uppgifter om den rättsliga grunden för ett sådant begrepp samt begreppets art, syfte och mål.

1.  Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 150, 20.5.2014, s. 168.


Instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering
PDF 125kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens delegerade förordning av den 14 december 2018 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering (C(2018)08465 – 2018/2994(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0312B8-0215/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2018)08465),

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (1), särskilt artiklarna 7.2 och 17.5,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 1 i kommissionens delegerade förordning föreslås en ändring av bilaga II till förordning (EU) nr 515/2014 genom tillägg av en särskild åtgärd som rör ”inrättande, utveckling och drift, inklusive tillhandahållande av tjänster såsom identifiering […] registrering och första mottagande, av hotspot-områden”.

B.  I kommissionens delegerade förordning föreslår man att ”kontrollerade centrum” ska inkluderas i denna nya särskilda åtgärd, och att medlemsstaterna därför ska få finansiering för tillhandahållande av tjänster i sådana ”kontrollerade centrum”.

C.  ”Kontrollerade centrum” är ett kontroversiellt begrepp vars lagenlighet kan ifrågasättas och som inte existerar inom ramen för unionsrätten och inte heller har godkänts av medlagstiftarna.

D.  Parlamentet anser att ett sådant begrepp inte bör finansieras om det inte – respektive förrän det – definierats i vederbörlig ordning genom ett lämpligt lagstiftningsinstrument som antagits av medlagstiftarna, med närmare uppgifter om den rättsliga grunden för ett sådant begrepp samt begreppets art, syfte och mål.

1.  Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 150, 20.5.2014, s. 143.


Den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7)
PDF 173kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060916/01 – 2019/2603(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0313B8-0216/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060916/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 20 juni 2018, och som offentliggjordes den 2 augusti 2018(3),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085, COD(2017)0035),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner med invändningar mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 26 september 2014 lämnade Monsanto Europe S.A./N.V., för företaget Monsanto i Förenta staterna, in en ansökan i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (nedan kallad ansökan) till den behöriga nationella myndigheten i Nederländerna. Ansökan omfattade även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odlingsändamål.

B.  Den 20 juni 2018 antog Efsa ett positivt yttrande om godkännandet(5).

C.  Den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 togs fram för att ge resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare och uttrycker Bt-proteinerna Cry1A.105 och Cry2Ab2 för detta ändamål.

Bt-toxiner

D.  Studier har visat att Bt-toxiner kan ha adjuvansegenskaper som förstärker de allergiframkallande egenskaperna hos andra livsmedel. Själva sojabönorna producerar många växtallergener, och det finns en specifik risk att Bt-proteinerna kan öka immunsystemets reaktion på dessa föreningar vid konsumtion.

E.  En medlem av Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel) har tidigare uppgett att även om oavsiktliga effekter aldrig har identifierats i någon tillämpning där Bt-proteiner uttrycks, kunde de ”inte observeras i de toxikologiska studier som för närvarande rekommenderas och utförs för säkerhetsbedömning av genetiskt modifierade växter vid Efsa, eftersom de inte inkluderar lämpliga tester för detta ändamål”(6).

F.  När det gäller det nuvarande godkännandet erkänner Efsas GMO-panel själv att det finns begränsade kunskaper och försöksdata om vilken potential de nya proteiner som uttrycks har att fungera som adjuvanser(7).

G.  I studier har man betonat behovet av ytterligare forskning och långsiktiga studier om Bt-toxiners adjuvansegenskaper. Så länge Bt-toxinernas roll och adjuvansegenskaper är oklara, bör genetiskt modifierade växter som innehåller dem inte godkännas för import för livsmedels- och foderändamål.

Toxicitet och 90-dagars utfodringsstudier

H.  Två 28-dagars toxicitetsstudier med upprepad dosering utfördes på möss, en med Cry1A.105-protein och en med Cry2Ab2-protein.

I.  Dessa toxicitetsstudier utfördes med de isolerade proteinerna, dvs. inte med proteinerna i kombination med varandra, och proteinerna erhölls från bakterier och var därför inte identiska med dem som bildades i växten. Detta innebär att studierna inte efterliknade exponering under praktiska förhållanden.

J.  De båda toxicitetsstudierna uppfyllde inte till fullo de relevanta OECD-kraven eftersom koagulationsundersökningarna byggde på ett relativt litet antal prover och ingen funktionell samlingsstudie (FOB) och mätning av motorisk aktivitet utfördes. Det är mycket viktigt att alla sådana krav uppfylls i godkännandeförfarandet.

K.  Flera statistiskt signifikanta skillnader mellan kontroll- och testgruppen konstaterades i den 90 dagar långa utfodringsstudien vilka, enligt kommentarerna från en behörig myndighet i en medlemsstat, borde ha undersökts närmare(8).

L.  Den 90-dagars utfodringsstudie som gjordes på råttor innehöll följande brister: I studien användes inte två olika testdoser såsom krävs enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013(9), och inga testmaterial analyserades för eventuell kontaminering med andra genetiskt modifierade organismer (GMO).

M.  Trots att Efsa har pekat ut sojamjölk som den främsta faktorn i människors kost som bidrar till den högsta kroniska exponeringen(10), användes rostat avfettat sojaskrå som testmaterial i utfodringsstudien. Uttrycksnivåerna av Bt-proteiner i sojaskrået mättes inte, vilket gör att det inte går att koppla resultatet av studien med specifika Bt-toxinnivåer.

Kommentarer från medlemsstaternas behöriga myndigheter

N.  De nationella myndigheterna lämnade många kritiska kommentarer under den tre månader långa samrådsperioden(11), bland annat om att många frågor kvarstår gällande säkerheten och den möjliga toxiciteten hos de genetiskt modifierade sojabönorna, att de kombinerade effekterna av båda proteiner inte har analyserats, att ytterligare information bör övervägas innan riskbedömningen kan slutföras, att miljöövervakningsplanen inte uppfyller målen i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG(12) och att den bör ändras innan medgivande ges, och att det inte finns någon anledning att anta att intag av Cry-proteiner är säkert och inte utgör en fara för människor, djur eller miljön.

O.  Unionen är part i FN:s konvention om biologisk mångfald, som ålägger parterna ansvaret att se till att verksamheter inom deras jurisdiktion inte orsakar skada på andra staters miljö(13). Beslutet huruvida den genetiskt modifierade sojabönan ska godkännas eller inte hör till unionens jurisdiktion.

P.  I linje med en begäran från en av medlemsstaterna bör befintliga uppgifter om effekterna av odling av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 på producerande och exporterande länder beaktas i ansökan. Samma medlemsstat rekommenderar en studie för att bedöma hur importen av vissa produkter påverkar valet av grödor i Europa och därmed den biologiska mångfalden till följd av sådana agrosystemval(14).

Q.  De behöriga myndigheterna i flera medlemsstater har kritiserat bristen på robusthet i planen för övervakning efter utsläppandet på marknaden.

Bristande demokratisk legitimitet

R.  Vid omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att det inte fanns en kvalificerad majoritet för godkännandet.

S.  Kommissionen har vid flera tillfällen(15) djupt beklagat att den, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, har antagit beslut om godkännande utan stöd av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Juncker har också kritiserat denna praxis som odemokratisk(16).

T.  Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet vid första behandlingen(17) lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

U.  Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter en genomförandeakts lämplighet, särskilt i känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljöskydd.

V.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av sitt beslut att förlänga godkännandet.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(18), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att arbeta vidare med kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 182/2011. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete med kommissionens förslag och behandla det som en brådskande fråga.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att suspendera eventuella genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att godkännandeförfarandet har setts över på ett sådant sätt att bristerna åtgärdats i det nuvarande förfarandet, som har visat sig vara olämpligt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka alla förslag om godkännande av genetiskt modifierade organismer, såväl för odling som för användning som livsmedel eller foder, om Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa inte avger något yttrande.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) Efsas GMO-panel (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2018. Vetenskapligt yttrande om bedömningen av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 för användning som livsmedel eller foder, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2014–121). EFSA Journal, vol. 16(2018):8, artikelnr 5346, [32 s.], doi:10.2903/j.efsa.2018.5346.
(4)–––––––––––––––––––––––––––––––––– – Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110).Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (EUT C 399, 24.11.2017, s. 71).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 × MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 19).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 × MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 17).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (EUT C 35, 31.1.2018, s. 15).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (EUT C 86, 6.3.2018, s. 108).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (EUT C 86, 6.3.2018, s. 111).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 76).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 80).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 70).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 73).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 83).Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 298, 23.8.2018, s. 34).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 307, 30.8.2018, s. 71).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 307, 30.8.2018, s. 67).Resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 337, 20.9.2018, s. 54).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 55).Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-44406-6, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 60).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 (DAS-Ø15Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 122).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan 305423 × 40-3-2 (DP-3Ø5423-1 × MON-Ø4Ø32-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 127).Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad raps av typ MON 88302 × Ms8 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8 × ACS-BNØØ3-6), MON 88302 × Ms8 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8) och MON 88302 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACS-BNØØ3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 133).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122 (DAS-59122-7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0051).Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × NK603 (MON-87427-7 × MON-89Ø34-3 × MON-ØØ6Ø3-6) och genetiskt modifierad majs som kombinerar två av transformationshändelserna MON 87427, MON 89034 och NK603, och om upphävande av beslut 2010/420/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0052).Resolution av den 3 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0197).Resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen GA21 (MON-ØØØ21-9), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0221).Resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603, och om upphävande av besluten 2009/815/EG, 2010/428/EU och 2010/432/EU i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0222).Resolution av den 24 oktober 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × MON 810 (MON-ØØ6Ø3-6 × MON-ØØ81Ø-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2018)0416).Resolution av den 24 oktober 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, 1507, MON 88017 och 59122 och om upphävande av beslut 2011/366/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0417).Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om ändring av genomförandebeslut 2013/327/EU vad gäller förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av foder som innehåller eller består av genetiskt modifierad raps av typ Ms8, Rf3 och Ms8 × Rf3 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0057).Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 5307 (SYN-Ø53Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, (P8_TA(2019)0058).Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87403 (MON-874Ø3-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0059).Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB614 × LLCotton25 × MON 15985, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0060).Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 4114 (DP-ØØ4114-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0196).Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87411 (MON-87411-9) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0197).Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och klyvningsprodukterna Bt11 × MIR162 × 1507, MIR162 × 1507 × GA21 och MIR162 × 1507, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0198).
(5) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5346
(6) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2018.5309 s. 34.
(7) Efsas svar på medlemsstaternas kommentarer, s. 109, bilaga G: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(8) Bilaga G, Medlemsstaternas kommentarer, s. 27–33, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(9) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1).
(10) Efsas yttrande, s. 22, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5346
(11) Bilaga G, Medlemsstaternas kommentarer, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).
(13) FN:s konvention om biologisk mångfald, 1992, artikel 3, https://www.cbd.int/convention/articles/default.shtml?a=cbd-03
(14) Bilaga G, Medlemsstaternas kommentarer, s. 67–68, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(15) Se exempelvis motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier och i motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 14 februari 2017 om ändring av förordning (EU) nr 182/2011.
(16) Exempelvis i öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och i talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).
(17) EUT C 355, 20.10.2017, s. 165.
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).


Den genetiskt modifierade majsen 1507 x NK603 (DAS-Ø15Ø7-1 x MON-ØØ6Ø3-6)
PDF 164kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 (DAS-Ø15Ø7-1 × MON-ØØ6Ø3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060917/01 – 2019/2604(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0314B8-0217/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 (DAS‑Ø15Ø7‑1 × MON‑ØØ6Ø3‑6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060917/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3,

–  med beaktande av omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 20 juni 2018, och som offentliggjordes den 25 juli 2018(3),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085, COD(2017)0035),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner med invändningar mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Genom kommissionens beslut 2007/703/EG(5) godkändes utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603. Godkännandet gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter (än livsmedel och foder) som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603, för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag av odling.

B.  Den 20 oktober 2016 lämnade Pioneer Overseas Corporation, för Pioneer Hi-Bred International, Inc., och Dow AgroSciences Europe, för Dow AgroSciences LLC, gemensamt in en ansökan till kommissionen om förlängning av detta godkännande, i enlighet med artiklarna 11 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003.

C.  Den 25 juli 2018 lämnade Efsa ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003.

D.  I Efsas yttrande konstaterades att sökandenas litteratursökning hade genererat 120 publikationer, varav endast en, ett yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel), ansågs som relevant av sökandena efter att de tillämpat urvalskriterier och kriterier för inkludering som fastställts på förhand av sökandena själva.

E.  Trots att Efsa ansåg att sökandenas framtida litteratursökningar kunde förbättras genomförde den inte någon egen systematisk litteratursökning, utan bedömde helt enkelt den litteratursökning som sökandena genomfört, och drog utifrån detta slutsatsen att det inte hade hittats någon ny publikation som kunde ge upphov till betänkligheter när det gäller säkerheten.

F.  Även för de andra punkter som bedömdes, till exempel bioinformatikdata och övervakning efter utsläppande på marknaden, samt för den övergripande bedömningen, förlitade sig Efsa helt enkelt på den information som lämnats av sökandena, och övertog således de sökandes bedömning.

G.  Efsas yttrande grundar sig på antagandet att DNA-sekvensen i de två transformationshändelserna i den genetiskt modifierade majsen NK603 x MON 810 är identisk med sekvensen i de transformationshändelser som ursprungligen bedömdes. Denna hypotes verkar inte grunda sig på några uppgifter eller bevis som de sökande lämnat in, utan snarare på enbart ett påstående från dem.

H.  Efsa erkänner att de årliga rapporter om miljöövervakning efter utsläppandet på marknaden som de sökande föreslår huvudsakligen består av allmän tillsyn av importerat genetiskt modifierat växtmaterial. Efsa anser att det behövs ytterligare diskussioner med sökande och riskhanterare om det praktiska genomförandet av rapporterna om miljöövervakning efter utsläppandet på marknaden, till exempel om de faktiska uppgifter om exponering och/eller skadliga effekter som har samlats in genom befintliga övervakningssystem.

I.  Den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 uttrycker cry1F-genen, som ger skydd mot vissa fjärilsarter som är skadegörare, pat-genen, som ger tolerans mot glufosinatammoniumbaserade herbicider, och cp4 epsps-genen, som ger tolerans mot glyfosatbaserade herbicider.

J.  Genetiskt modifierade Bt-växter uttrycker det insektsdödande toxinet i varje cell under hela sin livscykel, även i de delar som konsumeras av människor och djur. Försök med djurfoder visar att genetiskt modifierade Bt-växter kan ha toxiska effekter(6). Det har påvisats att Bt-toxinet i genetiskt modifierade växter skiljer sig avsevärt från det naturligt förekommande Bt-toxinet(7). Man befarar en möjlig utveckling av resistens mot Cry-protein i skadegörande fjärilsarter, vilken kan leda till förändrade rutiner för skadedjursbekämpning i de länder där denna typ av majs odlas.

K.  Glufosinat klassas som reproduktionstoxiskt och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(8). Godkännandet för glufosinat löpte ut den 31 juli 2018(9).

L.  Frågor kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. WHO:s internationella centrum för cancerforskning klassificerade däremot 2015 glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor(10).

M.  Användning av kompletterande herbicider, i detta fall glyfosat och glufosinat, tillhör gängse jordbrukspraxis vid odlingen av herbicidresistenta växter, och det kan därför förväntas att rester från besprutningen kommer att finnas kvar i skörden som oundvikliga beståndsdelar.

N.  Man måste utgå från att den genetiskt modifierade majsen kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat och glufosinat, vilket inte bara kommer att leda till större belastning från rester i skörden utan även kan påverka den genetiskt modifierade majsens sammansättning och dess odlingstekniska egenskaper.

O.  Information om resthalter av herbicider och deras metaboliter är avgörande för en grundlig riskbedömning av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter. Rester från besprutning med herbicider anses ligga utanför ansvarsområdet för Efsas GMO-panel. Varken effekterna av besprutning av den genmodifierade majsen med herbicider eller den kumulativa effekten av besprutning med både glyfosat och glufosinat har bedömts.

P.  Unionen är part i FN:s konvention om biologisk mångfald, som ålägger parterna att se till att verksamheter inom deras jurisdiktion inte orsakar skada på andra staters miljö(11). Beslutet huruvida den genetiskt modifierade majsen ska godkännas eller inte hör till unionens jurisdiktion.

Q.  De kommentarer som medlemsstaterna lämnade under den tre månader långa samrådsperioden berörde bland annat följande: bristande efterlevnad av Efsas riktlinjer när det gäller rapporter om miljöövervakning efter utsläppande på marknaden, och flera brister i dessa rapporter, bland annat att man hade ignorerat förekomsten av Euchlaena mexicana som en vild släkting till majs i Europa och att det saknades information om vad som händer med Bt-toxiner i miljön; betänkligheter om huruvida uppgifterna är tillräckligt tillförlitliga för att bekräfta riskbedömningens slutsats; brister i den föreslagna övervakningsplanen; en otillräcklig litteratursökning som ledde till att viktiga studier utelämnades och att den hittade litteraturen felaktigt angavs som irrelevant; och underlåtenhet att tillhandahålla uppgifter som styrker att en befintlig majssort som innehåller den staplade transformationshändelsen 1507 × NK603 har en sekvens som är identisk med den transformationshändelse som ursprungligen bedömdes(12).

R.  Vid omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att det inte fanns en kvalificerad majoritet för godkännandet.

S.  Kommissionen har vid flera tillfällen(13) djupt beklagat att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft har antagit beslut om godkännande utan stöd av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Juncker har också kritiserat denna praxis och kallat den odemokratisk(14).

T.  Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet vid första behandlingen(15) lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

U.  Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter en genomförandeakts lämplighet, särskilt i känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljö.

V.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan när den utarbetar sitt beslut om förlängning av godkännande.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(16), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att g