Index 
Antagna texter
Torsdagen den 28 mars 2019 - Strasbourg 
Fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kosovo) ***I
 Kvaliteten på dricksvatten ***I
 Åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare - ***I
 Bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa onlinesändningar och vidaresändningar av tv- och radioprogram ***I
 Inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) ***I
 Erasmus: unionens program för utbildning, ungdom och idrott ***I
 Inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar ***I
 Beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2020 - Avsnitt I - Europaparlamentet
 Nödsituationen i Venezuela
 Situationen för rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien
 Den senaste utvecklingen i ”dieselgate”-skandalen
 Beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet

Fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kosovo) ***I
PDF 120kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kosovo) (COM(2016)0277 – C8-0177/2016 – 2016/0139(COD))
P8_TA(2019)0319A8-0261/2016

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Kvaliteten på dricksvatten ***I
PDF 349kWORD 113k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753 – C8-0019/2018 – 2017/0332(COD))
P8_TA-PROV(2019)0320A8-0288/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0753),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0019/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den tjeckiska deputeradekammaren, det irländska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet och Förenade kungarikets underhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 juli 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av skrivelsen av den 18 maj 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0288/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(4) med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändringar 161, 187, 206 och 213
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  I direktiv 98/83/EG anges den rättsliga ramen för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. Det här direktivet bör ha samma syfte. Det är därför nödvändigt att på unionsnivå fastställa de minimikrav som allt dricksvatten måste uppfylla. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dricksvatten är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som i vissa fall utgör en potentiell fara för människors hälsa, och att det uppfyller minimikraven.
(2)  I direktiv 98/83/EG anges den rättsliga ramen för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. Det här direktivet bör ha samma syfte och bör tillhandahålla allmän tillgång till sådant vatten för alla i unionen. Det är därför nödvändigt att på unionsnivå fastställa de minimikrav som allt dricksvatten måste uppfylla. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dricksvatten är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som i vissa fall utgör en potentiell fara för människors hälsa, och att det uppfyller minimikraven.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 2a (nytt)
(2a)   I linje med kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 2 december 2015 med titeln Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin bör detta direktiv sträva efter att främja vattenresurseffektivitet och hållbarhet och därigenom uppnå målen för den cirkulära ekonomin.
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 2b (nytt)
(2b)   Den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet erkändes som en mänsklig rättighet av FN:s generalförsamling den 28 juli 2010, och sålunda bör tillgången till rent dricksvatten inte begränsas på grund av att kostnaden är oöverkomlig för slutanvändaren.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 2c (nytt)
(2c)   Det är nödvändigt med samstämmighet mellan Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG1a och detta direktiv.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 2d (nytt)
(2d)   De krav som fastställs i detta direktiv bör återspegla den nationella situationen och vattenleverantörernas villkor i medlemsstaterna.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Det är nödvändigt att undanta naturligt mineralvatten och vatten som är läkemedel från detta direktivs tillämpningsområde, eftersom dessa typer av vatten omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG68 respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG69. Direktiv 2009/54/EG behandlar dock både naturligt mineralvatten och källvatten, och det är bara den första kategorin som bör undantas från det här direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 9.4 tredje stycket i direktiv 2009/54/EG ska källvatten uppfylla bestämmelserna i det här direktivet. I fråga om dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare som är avsedda för försäljning eller som används vid framställning, beredning eller behandling av livsmedel bör vattnet uppfylla bestämmelserna i detta direktiv fram till den punkt där värdena ska iakttas (dvs. kranen) och bör därefter betraktas som livsmedel i enlighet med artikel 2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/200270.
(3)  Det är nödvändigt att undanta naturligt mineralvatten och vatten som är läkemedel från detta direktivs tillämpningsområde, eftersom dessa typer av vatten omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG68 respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG69. Direktiv 2009/54/EG behandlar dock både naturligt mineralvatten och källvatten, och det är bara den första kategorin som bör undantas från det här direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 9.4 tredje stycket i direktiv 2009/54/EG ska källvatten uppfylla bestämmelserna i det här direktivet. Denna skyldighet bör dock inte omfatta de mikrobiologiska parametrar som anges i del A i bilaga I till detta direktiv. I fråga om dricksvatten från offentlig vattenförsörjning eller privata brunnar som tappas på flaskor eller i behållare som är avsedda för försäljning eller som används vid kommersiell framställning, beredning eller behandling av livsmedel bör vattnet principiellt fortfarande uppfylla bestämmelserna i detta direktiv fram till den punkt där värdena ska iakttas och bör därefter betraktas som livsmedel i enlighet med artikel 2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/200270. När tillämpliga livsmedelssäkerhetskrav har uppfyllts bör behöriga myndigheter i medlemsstaterna ha befogenhet att tillåta återanvändning av vatten inom livsmedelsberedningsindustrin.
_________________
_________________
68 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (Omarbetning) (EUT L 164, 26.6.2009, s. 45).
68 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (Omarbetning) (EUT L 164, 26.6.2009, s. 45).
69 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).
69 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).
70 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
70 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 4
(4)  Efter slutförandet av det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten (Right2Water)71 inleddes ett unionsomfattande offentligt samråd, och en utvärdering gjordes av lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) avseende direktiv 98/83/EG72. Av utvärderingen framgick att vissa bestämmelser i direktiv 98/83/EG behövde uppdateras. Fyra områden med utrymme för förbättring identifierades, närmare bestämt förteckningen över kvalitetsbaserade parametervärden, den begränsade användningen av en riskbaserad metod, de oprecisa bestämmelserna om konsumentinformation, och skillnaderna mellan godkännandesystem för material i kontakt med dricksvatten. I det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten identifierades dessutom som ett särskilt problem att en del av befolkningen, i synnerhet marginaliserade grupper, inte har tillgång till dricksvatten, trots att detta är ett åtagande enligt mål 6 för hållbar utveckling i FN:s agenda 2030. Ett sista problem som identifierades är den allmänna bristen på kunskap om vattenläckage som orsakas av underinvestering i underhåll och förnyelse av vatteninfrastrukturen, vilket också påpekats i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om vatteninfrastruktur73.
(4)  Efter slutförandet av det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten (Right2Water)71, där unionen uppmanades att öka sina insatser att åstadkomma allmän tillgång till vatten, inleddes ett unionsomfattande offentligt samråd, och en utvärdering gjordes av lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) avseende direktiv 98/83/EG72. Av utvärderingen framgick att vissa bestämmelser i direktiv 98/83/EG behövde uppdateras. Fyra områden med utrymme för förbättring identifierades, närmare bestämt förteckningen över kvalitetsbaserade parametervärden, den begränsade användningen av en riskbaserad metod, de oprecisa bestämmelserna om konsumentinformation, och skillnaderna mellan godkännandesystem för material i kontakt med dricksvatten, samt de följder detta innebär för människors hälsa. I det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten identifierades dessutom som ett särskilt problem att en del av befolkningen, bland utsatta och marginaliserade grupper, har begränsad eller obefintlig tillgång till dricksvatten till ett överkomligt pris, trots att detta är ett åtagande enligt mål 6 för hållbar utveckling i FN:s agenda 2030. I detta sammanhang erkände Europaparlamentet rätten till tillgång till dricksvatten för alla i EU. Ett sista problem som identifierades är den allmänna bristen på kunskap om vattenläckage som orsakas av underinvestering i underhåll och förnyelse av vatteninfrastrukturen, vilket också påpekats i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om vatteninfrastruktur73, samt av en ibland bristfällig kunskap om vattensystemen.
_________________
_________________
71 COM(2014)0177
71 COM(2014)0177
72 SWD(2016)0428
72 SWD(2016)0428
73 Särskild rapport från Europeiska revisionsrätten, SR 12/2017: Implementing the Drinking Water Directive: water quality and access to it improved in Bulgaria, Hungary and Romania, but investment needs remains substantial.
73 Särskild rapport från Europeiska revisionsrätten, SR 12/2017: Implementing the Drinking Water Directive: water quality and access to it improved in Bulgaria, Hungary and Romania, but investment needs remains substantial.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 4a (nytt)
(4a)   För att uppnå de ambitiösa målen som uppställts i FN:s mål 6 för hållbar utveckling bör medlemsstaterna vara skyldiga att genomföra handlingsplaner för att säkerställa allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla senast 2030.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 4b (nytt)
(4b)   Europaparlamentet antog en resolution den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Dricksvatten spelar en avgörande roll i EU:s pågående insatser för att stärka skyddet av människors hälsa och miljön mot hormonstörande kemikalier. Regleringen av hormonstörande ämnen i detta direktiv utgör ett lovande steg i linje med den uppdaterade EU-strategin för hormonstörande ämnen, som kommissionen är skyldig att lägga fram utan ytterligare dröjsmål.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
(6a)  När den vetenskapliga kunskapen inte är tillräcklig för att fastställa huruvida ett ämne som förekommer i dricksvatten utgör en risk för människors hälsa eller ej, eller för att fastställa det tillåtna värdet för detta ämne, bör det enligt försiktighetsprincipen bli föremål för bevakning i avvaktan på tydligare vetenskapliga belägg. Medlemsstaterna bör därför kontrollera sådana nya parametrar separat.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 6b (nytt)
(6b)   Indikatorparametrarna har ingen direkt inverkan på folkhälsan, men de fungerar som viktiga indikatorer för hur installationer för produktion och distribution av vatten fungerar och för vattenkvaliteten. Dessa parametrar kan lyfta fram brister i vattenberedningen och spelar också en viktig roll när det gäller att öka och upprätthålla konsumenternas förtroende för vattenkvaliteten. De bör därför kontrolleras av medlemsstaterna.
Ändring 15
Förslag till direktiv
Skäl 7
(7)  Om det är nödvändigt för att skydda människors hälsa inom medlemsstaternas territorier bör medlemsstaterna åläggas att fastställa värden för ytterligare parametrar som inte omfattas av bilaga I .
(7)  Om det är nödvändigt för att tillämpa försiktighetsprincipen fullt ut och skydda människors hälsa inom medlemsstaternas territorier bör medlemsstaterna åläggas att fastställa värden för ytterligare parametrar som inte omfattas av bilaga I.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 8
(8)  Förebyggande säkerhetsplanering och riskbaserade inslag beaktades endast i begränsad utsträckning i direktiv 98/83/EG. De första inslagen i en riskbaserad strategi infördes redan 2015 genom direktiv (EU) 2015/1787 som ändrade direktiv 98/83/EG, för att tillåta medlemsstaterna att göra undantag från de kontrollprogram de har inrättat, förutsatt att de utför trovärdiga riskbedömningar, vilka kan grundas på WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet76. Dessa riktlinjer, som inför metoden med så kallade vattensäkerhetsplaner, är tillsammans med standarden EN 15975-2 om säkerhet i dricksvattenförsörjningen internationellt erkända principer som ligger till grund för produktion och distribution av dricksvatten samt kontroll och analys av parametrar för dricksvatten. De bör bibehållas i detta direktiv. För att säkerställa att dessa principer inte begränsas till kontrollaspekter, för att satsa tid och resurser på risker och kostnadseffektiva åtgärder och för att undvika att man gör analyser och lägger ner arbete på irrelevanta frågor, är det lämpligt att införa en komplett riskbaserad metod för hela leveranskedjan, från uttagsområdet till distributionen ända fram till kranen. Denna metod bör bestå av tre komponenter: För det första en av medlemsstaten utförd bedömning av de faror som är förknippade med uttagsområdet (nedan kallad farobedömning), i enlighet med WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner77. För det andra en möjlighet för vattenleverantören att anpassa kontrollen till de huvudsakliga riskerna (nedan kallad försörjningsriskbedömning). För det tredje en av medlemsstaten utförd bedömning av de eventuella risker som härrör från fastighetsinstallationerna (t.ex. Legionella eller bly) (nedan kallad riskbedömning av fastighetsinstallationer). Dessa bedömningar bör ses över regelbundet, bland annat för att beakta hot från klimatrelaterade extrema väderhändelser, kända förändringar av mänsklig verksamhet i uttagsområdet eller källorienterade incidenter. Den riskbaserade metoden säkerställer ett kontinuerligt utbyte av information mellan behöriga myndigheter och vattenleverantörer.
(8)  Förebyggande säkerhetsplanering och riskbaserade inslag beaktades endast i begränsad utsträckning i direktiv 98/83/EG. De första inslagen i en riskbaserad strategi infördes redan 2015 genom direktiv (EU) 2015/1787 som ändrade direktiv 98/83/EG, för att tillåta medlemsstaterna att göra undantag från de kontrollprogram de har inrättat, förutsatt att de utför trovärdiga riskbedömningar, vilka kan grundas på WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet76. Dessa riktlinjer, som inför metoden med så kallade vattensäkerhetsplaner, är tillsammans med standarden EN 15975-2 om säkerhet i dricksvattenförsörjningen internationellt erkända principer som ligger till grund för produktion och distribution av dricksvatten samt kontroll och analys av parametrar för dricksvatten. De bör bibehållas i detta direktiv. För att säkerställa att dessa principer inte begränsas till kontrollaspekter, för att satsa tid och resurser på risker och kostnadseffektiva åtgärder och för att undvika att man gör analyser och lägger ner arbete på irrelevanta frågor, är det lämpligt att införa en komplett riskbaserad metod för hela leveranskedjan, från uttagsområdet till distributionen ända fram till kranen. Denna metod bör utgå ifrån den kunskap som inhämtats och de åtgärder som genomförts inom ramen för direktiv 2000/60/EG och bör i större utsträckning ta hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar vattenresurserna. En riskbaserad metod bör bestå av tre komponenter: För det första en av medlemsstaten utförd bedömning av de faror som är förknippade med uttagsområdet (nedan kallad farobedömning), i enlighet med WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner77. För det andra en möjlighet för vattenleverantören att anpassa kontrollen till de huvudsakliga riskerna (nedan kallad försörjningsriskbedömning). För det tredje en av medlemsstaten utförd bedömning av de eventuella risker som härrör från fastighetsinstallationerna (t.ex. Legionella eller bly), med särskild inriktning på prioriterade lokaler (nedan kallad riskbedömning av fastighetsinstallationer). Dessa bedömningar bör ses över regelbundet, bland annat för att beakta hot från klimatrelaterade extrema väderhändelser, kända förändringar av mänsklig verksamhet i uttagsområdet eller källorienterade incidenter. Den riskbaserade metoden säkerställer ett kontinuerligt utbyte av information mellan behöriga myndigheter, vattenleverantörer och andra berörda aktörer, bland annat de som är ansvariga för föroreningskällan eller föroreningsrisken. Som ett undantag bör genomförandet av den riskbaserade metoden anpassas till de särskilda restriktioner som gäller för fartyg som avsaltar vatten och transporterar passagerare. Fartyg under europeisk flagg uppfyller det internationella regelverket när de trafikerar internationellt vatten. Dessutom finns det särskilda krav på transport och produktion av dricksvatten ombord, vilket innebär att bestämmelserna i detta direktiv bör anpassas.
_________________
_________________
76 Guidelines for drinking water quality, fourth edition, Världshälsoorganisationen, 2011 http://www.who.int/water_sanitation_health/publications/2011/dwq_guidelines/en/index.html
76 Guidelines for drinking water quality, fourth edition, Världshälsoorganisationen, 2011 http://www.who.int/water_sanitation_health/publications/2011/dwq_guidelines/en/index.html
Water Safety Plan Manual: step-by-step risk management for drinking water suppliers, Världshälsoorganisationen, 2009, http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/75141/1/9789241562638_eng.pdf
Water Safety Plan Manual: step-by-step risk management for drinking water suppliers, Världshälsoorganisationen, 2009, http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/75141/1/9789241562638_eng.pdf
Ändring 17
Förslag till direktiv
Skäl 8a (nytt)
(8a)   Ineffektiv användning av vattenresurser, i synnerhet läckage i infrastrukturen för vattenförsörjning, leder till överutnyttjande av knappa dricksvattenresurser. Detta hindrar i hög grad medlemsstaterna att nå de mål som fastställts i direktiv 2000/60/EG.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Skäl 9
(9)  Farobedömningen bör vara inriktad på att minska den reningsnivå som krävs för produktionen av dricksvatten, till exempel genom att minska orsakerna till förorening av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten. I detta syfte bör medlemsstaterna identifiera faror och tänkbara föroreningskällor som hänger samman med dessa vattenförekomster och kontrollera föroreningar som de anser vara relevanta, exempelvis på grund av de identifierade farorna (t.ex. mikroplaster, nitrater, pesticider eller läkemedel som identifierats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG78), på grund av deras naturliga förekomst i uttagsområdet (t.ex. arsenik) eller på grund av information från leverantörer (t.ex. ökning med avseende på en särskild parameter för råvatten). Dessa parametrar bör användas som markörer som utlöser åtgärder från behöriga myndigheter för att minska påverkan på vattenförekomster, såsom förebyggande eller mildrande åtgärder (inklusive forskning för att förstå hälsoeffekter när så behövs), för att skydda dessa vattenförekomster och åtgärda föroreningskällan, i samarbete med vattenleverantörerna och berörda aktörer.
(9)  Farobedömningen bör i förhållande till riskbedömning anta ett helhetsperspektiv, som bygger det uttryckliga målet att minska den reningsnivå som krävs för produktionen av dricksvatten, till exempel genom att minska orsakerna till eller risken för förorening av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten. I detta syfte bör medlemsstaterna identifiera faror och tänkbara föroreningskällor som hänger samman med dessa vattenförekomster och kontrollera föroreningar som de anser vara relevanta, exempelvis på grund av de identifierade farorna (t.ex. mikroplaster, nitrater, pesticider eller läkemedel som identifierats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG78), på grund av deras naturliga förekomst i uttagsområdet (t.ex. arsenik) eller på grund av information från leverantörer (t.ex. ökning med avseende på en särskild parameter för råvatten). I enlighet med direktiv 2000/60/EG bör dessa parametrar användas som markörer som utlöser åtgärder från behöriga myndigheter för att minska påverkan på vattenförekomster, såsom förebyggande eller mildrande åtgärder (inklusive forskning för att förstå hälsoeffekter när så behövs), för att skydda dessa vattenförekomster och åtgärda föroreningskällan eller föroreningsrisken, i samarbete med alla berörda aktörer, däribland de som är ansvariga för föroreningskällor eller potentiella föroreningskällor. När en medlemsstat genom farobedömningen konstaterar att en parameter inte förekommer i ett visst uttagsområde (till exempel för att ämnet aldrig förekommer i grundvatten eller ytvatten), bör medlemsstaten informera de relevanta vattenleverantörerna. Medlemsstaten bör då få tillåta dem att minska kontrollfrekvensen för parametern i fråga, eller avlägsna parametern från förteckningen över parametrar som ska kontrolleras, utan att genomföra en försörjningsriskbedömning.
_________________
_________________
78 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
78 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
Ändring 19
Förslag till direktiv
Skäl 11
(11)  De parametervärden som används för att bedöma dricksvattnets kvalitet måste iakttas på den punkt där dricksvattnet görs tillgängligt för konsumenten. Kvaliteten på dricksvattnet kan påverkas av fastighetsinstallationerna. WHO noterar att Legionella är den vattenburna patogen som orsakar störst hälsoproblem i unionen. Den sprids via varmvattensystem genom inandning, exempelvis vid duschning. Den är därför tydligt kopplad till fastighetsinstallationerna. Eftersom införandet av en ensidig skyldighet att kontrollera alla privata och offentliga lokaler med avseende på denna patogen skulle leda till orimligt höga kostnader, är en riskbedömning av fastighetsinstallationer ett lämpligare sätt att hantera frågan. Dessutom bör potentiella risker som härrör från produkter och material i kontakt med dricksvatten beaktas vid riskbedömningen av fastighetsinstallationer. Riskbedömningen av fastighetsinstallationer bör därför bland annat vara inriktad på kontroll av prioriterade lokaler, bedömning av de risker som härrör från fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material, och kontroll av byggprodukter i kontakt med dricksvatten på grundval av deras prestandadeklaration i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/201179. Den information som avses i artiklarna 31 och 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/200680 ska också tillhandahållas tillsammans med prestandadeklarationen. På grundval av denna bedömning bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa, bland annat, att lämpliga kontroll- och förvaltningsåtgärder (t.ex. i händelse av sjukdomsutbrott) vidtas i enlighet med WHO:s riktlinjer81, och att migrering av ämnen från byggprodukter inte utgör någon fara för människors hälsa. Om åtgärderna skulle innebära begränsningar för den fria rörligheten för produkter och material i unionen måste dessa begränsningar, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 305/2011, vara väl motiverade och proportionella och inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.
(11)  De parametervärden som används för att bedöma dricksvattnets kvalitet måste iakttas på den punkt där dricksvattnet görs tillgängligt för konsumenten. Kvaliteten på dricksvattnet kan påverkas av fastighetsinstallationerna. WHO noterar att Legionella är den vattenburna patogen som orsakar störst hälsoproblem i unionen, särskilt Legionella pneumophila som ligger bakom de flesta fallen av legionärssjuka i EU. Den sprids via varmvattensystem genom inandning, exempelvis vid duschning. Den är därför tydligt kopplad till fastighetsinstallationerna. Eftersom införandet av en ensidig skyldighet att kontrollera alla privata och offentliga lokaler med avseende på denna patogen skulle leda till orimligt höga kostnader och strida mot subsidiaritetsprincipen, är en riskbedömning av fastighetsinstallationer ett lämpligare sätt att hantera frågan, med särskild inriktning på prioriterade lokaler. Dessutom bör potentiella risker som härrör från produkter och material i kontakt med dricksvatten beaktas vid riskbedömningen av fastighetsinstallationer. Riskbedömningen av fastighetsinstallationer bör därför bland annat vara inriktad på kontroll av prioriterade lokaler, bedömning av de risker som härrör från fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material i kontakt med dricksvatten. Den information som avses i artiklarna 31 och 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/200680 ska också tillhandahållas tillsammans med prestandadeklarationen. På grundval av denna bedömning bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa, bland annat, att lämpliga kontroll- och förvaltningsåtgärder (t.ex. i händelse av sjukdomsutbrott) vidtas i enlighet med WHO:s riktlinjer81, och att migrering av ämnen och material i kontakt med dricksvatten inte utgör någon fara för människors hälsa.
_________________
_________________
79 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
80 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
80 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
81 Legionella and the prevention of legionellosis, Världshälsoorganisationen, 2007, http://www.who.int/water_sanitation_health/emerging/legionella.pdf
81 Legionella and the prevention of legionellosis, Världshälsoorganisationen, 2007, http://www.who.int/water_sanitation_health/emerging/legionella.pdf
Ändring 20
Förslag till direktiv
Skäl 12
(12)  Bestämmelserna i direktiv 98/83/EG om kvalitetssäkring av beredning, utrustning och material har inte varit tillräckliga för att komma till rätta med hinder på den inre marknaden när det gäller fri rörlighet för byggprodukter i kontakt med dricksvatten. Produktgodkännande sker fortfarande på nationell nivå, med olika krav i olika medlemsstater. Detta gör det svårt och kostsamt för tillverkarna att marknadsföra sina produkter i hela unionen. Avlägsnande av tekniska hinder kan endast uppnås genom att harmoniserade tekniska specifikationer fastställs för byggprodukter i kontakt med dricksvatten i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011. Förordningen gör det möjligt att ta fram EU-standarder som harmoniserar bedömningsmetoderna för byggprodukter i kontakt med dricksvatten och att fastställa tröskelvärden och klasser i förhållande till prestandanivån för en väsentlig egenskap. I detta syfte har en begäran om standardisering som uttryckligen kräver standardiseringsarbete avseende hygien och säkerhet för produkter och material i kontakt med dricksvatten i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 tagits med i 2017 års arbetsprogram för standardisering82, och en standard ska utfärdas senast 2018. Offentliggörandet av den harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella tidning kommer att säkerställa ett rationellt beslutsfattande för utsläppande eller tillhandahållandemarknaden av säkra byggprodukter i kontakt med dricksvatten. Följaktligen bör bestämmelserna om utrustning och material i kontakt med dricksvatten strykas, delvis ersättas med bestämmelser avseende riskbedömningen av fastighetsinstallationer och kompletteras med relevanta harmoniserade standarder i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011.
(12)  Bestämmelserna i direktiv 98/83/EG om kvalitetssäkring av beredning, utrustning och material har inte varit tillräckliga för att komma till rätta med hinder på den inre marknaden när det gäller fri rörlighet för byggprodukter i kontakt med dricksvatten eller tillräckligt skydd med tanke på människors hälsa. Produktgodkännande sker fortfarande på nationell nivå, med olika krav i olika medlemsstater. Detta gör det svårt och kostsamt för tillverkarna att marknadsföra sina produkter i hela unionen. Denna situation beror på att det inte finns några miniminormer på europeisk nivå vad gäller hygien för alla produkter och material i kontakt med dricksvatten, vilket är en förutsättning för att fullständigt och effektivt säkerställa ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna. Avlägsnande av tekniska hinder och iakttagande för alla produkter och material i kontakt med dricksvatten på EU-nivå kan därför endast effektivt uppnås genom att minimikrav på kvalitet fastställsEU-nivå. Följaktligen bör dessa bestämmelser stärkas genom en harmonisering av sådana produkter och material. Detta arbete bör bygga vidare på de erfarenheter och framsteg som flera medlemsstater har gjort genom att under flera år ha arbetat tillsammans för en regleringskonvergens.
_________________
82 SWD(2016)0185l
Ändring 21
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  Medlemsstaterna bör säkerställa att kontrollprogram upprättas för att kontrollera att dricksvattnet uppfyller direktivets krav. Större delen av den kontroll som görs i enlighet med detta direktiv utförs av vattenleverantörer, och dessa bör få en viss flexibilitet vad gäller de parametrar de kontrollerar för försörjningsriskbedömningen. Om en parameter inte påvisas bör vattenleverantörerna kunna minska kontrollfrekvensen eller helt sluta kontrollera parametern. Försörjningsriskbedömningen bör tillämpas på de flesta parametrar. Ett antal viktiga parametrar bör dock alltid kontrolleras med en viss minimifrekvens. Detta direktiv innehåller huvudsakligen bestämmelser om kontrollfrekvens för att kontrollera att kraven är uppfyllda och endast begränsade bestämmelser om operativ övervakning. Vattenleverantörerna bör själva få avgöra om ytterligare operativ övervakning behövs för att säkerställa att vattenberedningen fungerar korrekt. För vägledning om detta kan vattenleverantörerna använda sig av WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner.
(13)  Medlemsstaterna bör säkerställa att kontrollprogram upprättas för att kontrollera att dricksvattnet uppfyller direktivets krav. Större delen av den kontroll som görs i enlighet med detta direktiv utförs av vattenleverantörer, men medlemsstaterna bör när så krävs klargöra hos vilka behöriga myndigheter de skyldigheter ligger som följer av införlivandet av detta direktiv. Vattenleverantörerna bör få en viss flexibilitet vad gäller de parametrar de kontrollerar för försörjningsriskbedömningen. Om en parameter inte påvisas bör vattenleverantörerna kunna minska kontrollfrekvensen eller helt sluta kontrollera parametern. Försörjningsriskbedömningen bör tillämpas på de flesta parametrar. Ett antal viktiga parametrar bör dock alltid kontrolleras med en viss minimifrekvens. Detta direktiv innehåller huvudsakligen bestämmelser om kontrollfrekvens för att kontrollera att kraven är uppfyllda och endast begränsade bestämmelser om operativ övervakning. Vattenleverantörerna bör själva få avgöra om ytterligare operativ övervakning behövs för att säkerställa att vattenberedningen fungerar korrekt. För vägledning om detta kan vattenleverantörerna använda sig av WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner.
Ändring 188
Förslag till direktiv
Skäl 14
(14)  Den riskbaserade metoden bör efter hand tillämpas av alla vattenleverantörer, även små leverantörer eftersom utvärderingen av direktiv 98/83/EG visade på brister i genomförandet hos dessa leverantörer, ibland på grund av kostnaden för onödigt kontrollarbete. När den riskbaserade metoden tillämpas bör säkerhetsaspekter beaktas.
(14)  Den riskbaserade metoden bör tillämpas av alla vattenleverantörer, även mycket små samt små och medelstora leverantörer, eftersom utvärderingen av direktiv 98/83/EG visade på brister i genomförandet hos dessa leverantörer, ibland på grund av kostnaden för onödigt kontrollarbete, samtidigt som det bör finnas möjlighet till undantag för mycket små leverantörer. När den riskbaserade metoden tillämpas bör säkerhetsaspekter beaktas, liksom frågor avseende principen om att förorenaren betalar. Den behöriga myndigheten bör stödja kontrollarbetet för mindre vattenleverantörer genom att tillhandahålla expertstöd.
Ändring 24
Förslag till direktiv
Skäl 14a (nytt)
(14a)   För att åstadkomma det starkaste skyddet för folkhälsan bör medlemsstaterna säkerställa en tydlig och balanserad ansvarsfördelning för tillämpningen av den riskbaserade metoden, i linje med deras nationella institutionella och rättsliga ram.
Ändring 25
Förslag till direktiv
Skäl 15
(15)  Om direktivets normer inte iakttas bör den berörda medlemsstaten omedelbart utreda orsaken till detta och säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas så snart som möjligt för att återställa vattnets kvalitet. Om vattenförsörjningen utgör en potentiell fara för människors hälsa bör tillhandahållande av sådant vatten förbjudas eller dess användning begränsas. Det är dessutom viktigt att klargöra att om minimikraven för värden för mikrobiologiska och kemiska parametrar inte uppfylls, bör medlemsstaterna automatiskt betrakta detta som en potentiell fara för människors hälsa. Om avhjälpande åtgärder är nödvändiga för att återställa dricksvattnets kvalitet bör, i enlighet med artikel 191.2 i fördraget, åtgärder som avhjälper problemet vid källan prioriteras.
(15)  Om direktivets normer inte iakttas bör den berörda medlemsstaten omedelbart utreda orsaken till detta och säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas så snart som möjligt för att återställa vattnets kvalitet. Om vattenförsörjningen utgör en potentiell fara för människors hälsa bör tillhandahållande av sådant vatten förbjudas eller dess användning begränsas, och lämplig information bör ges till medborgare som skulle kunna drabbas. Om minimikraven för värden för mikrobiologiska och kemiska parametrar inte uppfylls, bör medlemsstaterna dessutom fastställa om överskridandet av värdena utgör en potentiell risk för människors hälsa. Medlemsstaterna bör i detta syfte särskilt ta hänsyn till hur mycket minimikraven överskridits och vilken parametertyp det rör sig om. Om avhjälpande åtgärder är nödvändiga för att återställa dricksvattnets kvalitet bör, i enlighet med artikel 191.2 i fördraget, åtgärder som avhjälper problemet vid källan prioriteras.
Ändring 26
Förslag till direktiv
Skäl 15a (nytt)
(15a)   Det är viktigt att förhindra förorenat vatten från att utgöra en potentiell fara för människors hälsa. Tillhandahållande av sådant vatten bör därför förbjudas eller dess användning begränsas.
Ändring 27
Förslag till direktiv
Skäl 16
(16)  Medlemsstaterna bör inte längre tillåtas att bevilja undantag från detta direktiv. Ursprungligen användes undantag för att medlemsstaterna skulle få upp till nio år på sig att åtgärda bristande iakttagande av ett parametervärde. Detta förfarande har visat sig vara betungande för både medlemsstaterna och kommissionen. Dessutom har det i vissa fall lett till att avhjälpande åtgärder försenats, eftersom möjligheten till undantag betraktats som en övergångsperiod. Bestämmelsen om undantag bör därför utgå. När gränsvärdena överskrids bör, av hälsoskyddsskäl, bestämmelserna om avhjälpande åtgärder tillämpas omedelbart utan möjlighet till undantag från parametervärdet. Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande gäller den dag då detta direktiv träder i kraft bör dock fortsätta att gälla fram till dess att undantaget löper ut, men de bör inte förnyas.
(16)  Medlemsstaterna bör tillåtas att bevilja undantag från detta direktiv. Ursprungligen användes undantag för att medlemsstaterna skulle få upp till nio år på sig att åtgärda bristande iakttagande av ett parametervärde. Detta förfarande har visat sig vara användbart för medlemsstaterna med tanke på direktivets ambitionsnivå. Det bör dock noteras att förfarandet i vissa fall lett till att avhjälpande åtgärder försenats, eftersom möjligheten till undantag ibland betraktats som en övergångsperiod. Ändå behövs det fortfarande ett undantagsförfarande som är anpassat till denna verklighet med tanke på de skärpta kvalitetsparametrarna enligt detta direktiv å ena sidan, och det faktum att alltfler nya föroreningar har påträffats som kräver stärkta bedömnings-, kontroll- och förvaltningsåtgärder å andra sidan. Detta förutsatt att undantagen inte utgör en potentiell risk för människors hälsa och förutsatt att dricksvattenförsörjningen inom det berörda området inte på annat sätt kan upprätthållas genom andra rimliga medel. Bestämmelsen om undantag i direktiv 98/83/EG bör därför ändras för att säkerställa en snabbare och mer effektiv efterlevnad av kraven i detta direktiv från medlemsstaternas sida. Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande gäller den dag då detta direktiv träder i kraft bör fortsätta att gälla enligt villkoren som fastställts i de bestämmelser som var tillämpliga vid undantagsförfarandets början.
Ändring 28
Förslag till direktiv
Skäl 17
(17)  Kommissionen har i sitt svar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water 201483 uppmanat medlemsstaterna att säkerställa tillgång till en viss minimimängd vatten för alla medborgare, i enlighet med WHO:s rekommendationer. Den har också förbundit sig att fortsätta att ”förbättra tillgången till säkert dricksvatten [...] för hela befolkningen genom miljöpolitiken”84. Detta är helt i linje med FN:s mål 6 för hållbar utveckling och det tillhörande delmålet att ”uppnå allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla”. Begreppet rättvis tillgång omfattar en lång rad olika aspekter, t.ex. tillgänglighet (som påverkas av bl.a. geografiska förhållanden, brist på infrastruktur eller den särskilda situationen för vissa delar av befolkningen), kvalitet, godtagbarhet eller överkomligt pris. Vad gäller överkomliga priser på vatten är det viktigt att erinra om att medlemsstaterna, när de sätter priser på vatten i enlighet med principen om kostnadstäckning i direktiv 2000/60/EG, kan ta hänsyn till variationen i befolkningens ekonomiska och sociala förhållanden och därför kan besluta om sociala taxor eller vidta åtgärder för att skydda befolkningsgrupper med sämre socioekonomiska förutsättningar. Detta direktiv behandlar särskilt de aspekter av tillgången till vatten som rör kvalitet och tillgänglighet. För att ta itu med dessa aspekter, som en del av svaret på det europeiska medborgarinitiativet, och för att bidra till genomförandet av princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter85 där det anges att var och en ”har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten”, bör medlemsstaterna åläggas att behandla frågan om tillgång till vatten på nationell nivå och samtidigt få viss handlingsfrihet när det gäller exakt vilken typ av åtgärder som ska genomföras. Detta kan göras genom åtgärder som bland annat syftar till att förbättra tillgången till dricksvatten för alla, till exempel med fritt tillgängliga dricksvattenfontäner i städerna, och att främja dess användning genom att uppmuntra fri tillgång till dricksvatten i offentliga byggnader och restauranger.
(17)  Kommissionen har i sitt svar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water 201483 uppmanat medlemsstaterna att säkerställa tillgång till en viss minimimängd vatten för alla medborgare, i enlighet med WHO:s rekommendationer. Den har också förbundit sig att fortsätta att ”förbättra tillgången till säkert dricksvatten [...] för hela befolkningen genom miljöpolitiken”84. Detta är helt i linje med artikel 1 och 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta är också helt i linje med FN:s mål 6 för hållbar utveckling och det tillhörande delmålet att ”uppnå allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla”. Begreppet rättvis tillgång omfattar en lång rad olika aspekter, t.ex. tillgänglighet (som påverkas av bl.a. geografiska förhållanden, brist på infrastruktur eller den särskilda situationen för vissa delar av befolkningen), kvalitet, godtagbarhet eller överkomligt pris. Vad gäller överkomliga priser på vatten är det viktigt att erinra om att, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG, medlemsstaterna, när de sätter priser på vatten i enlighet med principen om kostnadstäckning i det direktivet, kan ta hänsyn till variationen i befolkningens ekonomiska och sociala förhållanden och därför kan besluta om sociala taxor eller vidta åtgärder för att skydda befolkningsgrupper med sämre socioekonomiska förutsättningar. Detta direktiv behandlar särskilt de aspekter av tillgången till vatten som rör kvalitet och tillgänglighet. För att ta itu med dessa aspekter, som en del av svaret på det europeiska medborgarinitiativet, och för att bidra till genomförandet av princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter85 där det anges att var och en ”har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten”, bör medlemsstaterna åläggas att behandla frågan om ekonomiskt överkomlig tillgång till vatten på nationell nivå och samtidigt få visst utrymme för handlingsfrihet när det gäller exakt vilken typ av åtgärder som ska genomföras. Detta kan göras genom åtgärder som bland annat syftar till att förbättra tillgången till dricksvatten för alla, till exempel genom att inte utan giltiga hälsorelaterade skäl skärpa kvalitetskraven för vatten vilket skulle leda till ett högre vattenpris för allmänheten, genom att upprätta fritt tillgängliga dricksvattenfontäner i städerna, och att främja dess användning genom att uppmuntra fri tillgång till dricksvatten i offentliga byggnader, restauranger, köp- och rekreationscentrum, liksom transitområden med stor genomströmning såsom järnvägsstationer och flygplatser. Medlemsstaterna bör vara fria att bestämma den rätta blandningen av sådana instrument med hänsyn till sina specifika nationella förhållanden.
_________________
_________________
83 COM(2014)0177
83 COM(2014)0177
84 COM(2014)0177, s. 12.
84 COM(2014)0177, s. 12.
85 Interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (2017/C 428/09) av den 17 november 2017 (EUT C 428, 13.12.2017, s. 10).
85 Interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (2017/C 428/09) av den 17 november 2017 (EUT C 428, 13.12.2017, s. 10).
Ändring 29
Förslag till direktiv
Skäl 18
(18)  Europaparlamentet konstaterade i sin resolution om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water86 ”att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt behoven bland utsatta grupper i samhället”87. Den särskilda situationen för minoritetsgrupper, såsom romer, sinter, resandefolket, kalé och gens du voyage, oavsett om de är bofasta eller inte – särskilt med avseende på deras bristande tillgång till dricksvatten – bekräftades också i kommissionens rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer88 och rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna89. Mot denna allmänna bakgrund är det lämpligt att medlemsstaterna särskilt uppmärksammar utsatta och marginaliserade grupper genom att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa grupper har tillgång till vatten. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att definiera dessa grupper bör de åtminstone omfatta flyktingar, nomadiska grupper, hemlösa och minoritetsgrupper, såsom romer, sinter, resandefolket, kalé och gens du voyage, oavsett om de är bofasta eller inte. Vilka åtgärder som är lämpliga för att säkerställa tillgången överlåts åt medlemsstaterna att bedöma, men de kan exempelvis innebära att erbjuda alternativa försörjningssystem (enskild beredningsutrustning), att tillhandahålla vatten via tankar (lastbilar och cisterner) och att säkerställa nödvändig infrastruktur för läger.
(18)  Europaparlamentet konstaterade i sin resolution om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water86 ”att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt behoven bland utsatta grupper i samhället”87. Den särskilda situationen för minoritetsgrupper, såsom romer och resandefolket, oavsett om de är bofasta eller inte – särskilt med avseende på deras bristande tillgång till dricksvatten – bekräftades också i kommissionens rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer88 och rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna89. Mot denna allmänna bakgrund är det lämpligt att medlemsstaterna särskilt uppmärksammar utsatta och marginaliserade grupper genom att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa grupper har tillgång till vatten. Med beaktande av principen om kostnadstäckning som fastställs i direktiv 2000/60/EG, bör medlemsstaterna förbättra tillgången till vatten för utsatta och marginaliserade grupper utan att göra avkall på en god vattenförsörjning för alla till ett överkomligt pris. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att definiera dessa grupper bör de åtminstone omfatta flyktingar, nomadiska grupper, hemlösa och minoritetsgrupper, såsom romer och resandefolket, oavsett om de är bofasta eller inte. Vilka åtgärder som är lämpliga för att säkerställa tillgången överlåts åt medlemsstaterna att bedöma, men de kan exempelvis innebära att erbjuda alternativa försörjningssystem (enskild beredningsutrustning), att tillhandahålla vatten via tankar (lastbilar och cisterner) och att säkerställa nödvändig infrastruktur för läger. När ansvar för dessa skyldigheter läggs på lokala myndigheter bör medlemsstaterna se till att de har tillräckligt med ekonomiska resurser samt teknisk och materiell kapacitet, och bör stödja dem på ett ändamålsenligt sätt, exempelvis genom att tillhandahålla expertstöd. Vattenförsörjningen för utsatta och marginaliserade grupper bör i synnerhet inte leda till oproportionerliga kostnader för lokala myndigheter.
_________________
_________________
86 P8_TA(2015)0294
86 P8_TA(2015)0294
87 P8_TA(2015)0294, punkt 62.
87 P8_TA(2015)0294, punkt 62.
88 COM(2014)0209
88 COM(2014)0209
89 Rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (EUT C 378, 24.12.2013, s. 1).
89 Rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (EUT C 378, 24.12.2013, s. 1).
Ändring 30
Förslag till direktiv
Skäl 19
(19)  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet till 2020, Att leva gott inom planetens gränser90, krävs att allmänheten har tillgång till tydlig information på nationell nivå. I direktiv 98/83/EG föreskrivs bara passiv tillgång till uppgifter, vilket innebär att medlemsstaterna endast måste säkerställa att information finns tillgänglig. Dessa bestämmelser bör därför ersättas för att säkerställa att aktuell information är lätt tillgänglig, exempelvis på en webbplats vars länk bör spridas aktivt. Den uppdaterade informationen bör inte bara omfatta resultat från kontrollprogrammen, utan också ytterligare information som allmänheten kan ha nytta av, t.ex. om olika indikatorer (järn, hårdhet, mineraler osv.), som ofta påverkar konsumenternas uppfattning om kranvatten. Därför bör de indikatorparametrar i direktiv 98/83/EG som inte tillhandahåller hälsorelaterad information ersättas med nätbaserad information om dessa parametrar. För mycket stora vattenleverantörer bör ytterligare information om bland annat energieffektivitet, förvaltning, styrning, kostnadsstruktur och beredningsmetoder också finnas tillgänglig på nätet. Det antas att bättre konsumentkunskap och ökad öppenhet kommer att bidra till att stärka allmänhetens förtroende för det vatten som levereras. Detta väntas i sin tur leda till ökad användning av kranvatten och därigenom bidra till mindre plastavfall och växthusgasutsläpp, och även ge positiva effekter för begränsning av klimatförändring och för miljön som helhet.
(19)  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet till 2020, Att leva gott inom planetens gränser90, krävs att allmänheten har tillgång till tydlig information på nationell nivå. I direktiv 98/83/EG föreskrivs bara passiv tillgång till uppgifter, vilket innebär att medlemsstaterna endast måste säkerställa att information finns tillgänglig. Dessa bestämmelser bör därför ersättas för att säkerställa att aktuell, begriplig och relevant information för konsumenterna är lätt tillgänglig, exempelvis i en broschyr, eller på en webbplats eller en smart app. Den uppdaterade informationen bör inte bara omfatta resultat från kontrollprogrammen, utan också ytterligare information som allmänheten kan ha nytta av, t.ex. resultaten av åtgärder som vidtagits för att övervaka vattenleverantörerna när det gäller parametrar för vattenkvalitet och information om indikatorparametrar i del Ba i bilaga I. För mycket stora vattenleverantörer bör ytterligare information om bland annat energieffektivitet, förvaltning, styrning, avgiftsstruktur och beredningsmetoder också finnas tillgänglig på nätet. Syftet med bättre konsumentkunskap om relevant information och ökad öppenhet bör vara att stärka allmänhetens förtroende för det vatten som levereras, samt för vattentjänster. Detta bör i sin tur leda till ökad användning av kranvatten som dricksvatten, vilket skulle kunna bidra till mindre plastanvändning, plastavfall och växthusgasutsläpp, och även ge positiva effekter för begränsning av klimatförändring och för miljön som helhet.
_________________
_________________
90 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
90 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
Ändring 31
Förslag till direktiv
Skäl 20
(20)  Av samma skäl, och för att göra konsumenterna mer medvetna om konsekvenserna av vattenförbrukning, bör de också få information (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) om den förbrukade volymen, kostnadsstrukturen för den avgift som tas ut av vattenleverantören, inbegripet rörliga och fasta kostnader, samt om priset per liter dricksvatten för att möjliggöra en jämförelse med priset på buteljerat vatten.
(20)  Av samma skäl, och för att göra konsumenterna mer medvetna om konsekvenserna av vattenförbrukning, bör de också få information på ett lättillgängligt sätt (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) om den förbrukade volymen per år, hur den förändras över tid och en jämförelse med den genomsnittliga förbrukningen för ett hushåll om vattenleveratören har tillgång till sådan information, strukturen för den avgift som tas ut av vattenleverantören, inbegripet hur de rörliga och fasta delarna av denna är fördelade, samt om priset per liter dricksvatten för att möjliggöra en jämförelse med priset på buteljerat vatten.
Ändring 32
Förslag till direktiv
Skäl 21
(21)  De principer som ska beaktas vid fastställandet av vattenavgifterna, nämligen kostnadstäckning för vattentjänster och principen att förorenaren betalar, fastställs i direktiv 2000/60/EG. Den ekonomiska hållbarheten i tillhandahållandet av vattentjänster är inte alltid säkerställd, vilket ibland leder till underinvestering i underhållet av vatteninfrastrukturen. Med bättre kontrollmetoder har läckagenivåerna – som främst beror på sådan underinvestering – blivit alltmer uppenbara, och minskning av vattenförlusterna bör uppmuntras på unionsnivå för att förbättra vatteninfrastrukturens effektivitet. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör denna fråga lösas genom ökad öppenhet och konsumentinformation om läckagenivåer och energieffektivitet.
(21)  De grundläggande principer som ska beaktas vid fastställandet av vattenavgifterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG, nämligen kostnadstäckning för vattentjänster och principen att förorenaren betalar, fastställs i det direktivet. Den ekonomiska hållbarheten i tillhandahållandet av vattentjänster är inte alltid säkerställd, vilket ibland leder till underinvestering i underhållet av vatteninfrastrukturen. Med bättre kontrollmetoder har läckagenivåerna – som främst beror på sådan underinvestering – blivit alltmer uppenbara, och minskning av vattenförlusterna bör uppmuntras på unionsnivå för att förbättra vatteninfrastrukturens effektivitet. I enlighet med subsidiaritetsprincipen, för att öka medvetenheten om denna fråga, bör informationen som rör den förmedlas vidare till konsumenterna på ett mer öppet sätt.
Ändring 34
Förslag till direktiv
Skäl 25
(25)  I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ska kommissionen göra en utvärdering av detta direktiv inom en viss tidsperiod från och med den dag som fastställts för dess införlivande. Utvärderingen bör bygga på de erfarenheter som gjorts och de data som samlats in i samband med genomförandet av direktivet, på relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data samt på tillgängliga rekommendationer från WHO.
(25)  I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ska kommissionen göra en utvärdering av detta direktiv inom en viss tidsperiod från och med den dag som fastställts för dess införlivande. Utvärderingen bör bygga på de erfarenheter som gjorts och de data som samlats in i samband med genomförandet av direktivet, på tillgängliga rekommendationer från WHO samt på relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data.
Ändring 35
Förslag till direktiv
Skäl 28
(28)  I syfte att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, eller för att ange kontrollkrav för farobedömningen och riskbedömningen av fastighetsinstallationer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till detta direktiv. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Dessutom har den befogenhet som fastställs i del C anmärkning 10 i bilaga I till direktiv 98/83/EG, dvs. att fastställa kontrollfrekvenser och kontrollmetoder för radioaktiva ämnen, blivit inaktuell till följd av antagandet av rådets direktiv 2013/51/Euratom96 och bör därför utgå. Den befogenhet som fastställs i del A andra stycket i bilaga III till direktiv 98/83/EG avseende ändringar av direktivet behövs inte längre och bör utgå.
(28)  I syfte att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, eller för att ange kontrollkrav för farobedömningen och riskbedömningen av fastighetsinstallationer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till detta direktiv, och vidta de åtgärder som krävs enligt de ändringar som anges i artikel 10a. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Dessutom har den befogenhet som fastställs i del C anmärkning 10 i bilaga I till direktiv 98/83/EG, dvs. att fastställa kontrollfrekvenser och kontrollmetoder för radioaktiva ämnen, blivit inaktuell till följd av antagandet av rådets direktiv 2013/51/Euratom96 och bör därför utgå. Den befogenhet som fastställs i del A andra stycket i bilaga III till direktiv 98/83/EG avseende ändringar av direktivet behövs inte längre och bör utgå.
_________________
_________________
96 Rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten (EUT L 296, 7.11.2013, s. 12).
96 Rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten (EUT L 296, 7.11.2013, s. 12).
Ändring 36
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 1
1.  Detta direktiv gäller kvaliteten på dricksvatten.
1.  Detta direktiv gäller kvaliteten på dricksvatten för alla i EU.
Ändring ar 163, 189; 207 och 215
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 2
2.  Syftet med detta direktiv är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent.
2.  Syftet med detta direktiv är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent, och att tillhandahålla allmän tillgång till dricksvatten.
Ändring 38
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 1
1.  dricksvatten: allt vatten som, antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller efter beredning, är avsett för dryck, för matlagning, för beredning eller produktion av livsmedel, eller för andra hushållsändamål i både offentliga och privata lokaler, oberoende av dess ursprung och oavsett om det tillhandahålls genom ett distributionsnät, från tankbil/tankbåt, eller, för källvatten, i flaskor.
1.  dricksvatten: allt vatten som, antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller efter beredning, är avsett för dryck, för matlagning, för beredning eller produktion av livsmedel, eller för andra livsmedels- eller hushållsändamål i både offentliga och privata lokaler, inbegripet livsmedelsföretag, oberoende av dess ursprung och oavsett om det tillhandahålls genom ett distributionsnät, från tankbil/tankbåt, eller i flaskor eller behållare.
Ändring 39
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 2
2.  fastighetsinstallation: de ledningar, installationer och anordningar som är installerade mellan de kranar som normalt används för dricksvatten i både offentliga och privata lokaler och distributionsnätet men bara om dessa enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen inte är vattenleverantörens ansvar, i dennes egenskap av vattenleverantör.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 40
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 3
3.  vattenleverantör: en enhet som tillhandahåller minst 10 m3 dricksvatten per dag i genomsnitt.
3.  vattenleverantör: en juridisk enhet som tillhandahåller minst 10 m3 dricksvatten per dag i genomsnitt.
Ändring 41
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 3a (nytt)
3a.  mycket liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 50 m3 per dag eller försörjer mindre än 250 personer.
Ändring 42
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 4
4.  liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 500 m3 per dag eller försörjer mindre än 5 000 personer.
4.  liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 500 m3 per dag eller försörjer mindre än 2 500 personer.
Ändring 43
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 4a (nytt)
4a.  medelstor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 500 m3 per dag eller försörjer minst 2 500 personer.
Ändring 44
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 5
5.  stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 500 m3 per dag eller försörjer minst 5 000 personer.
5.  stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 000 m3 per dag eller försörjer minst 25 000 personer.
Ändring 45
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 6
6.  mycket stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 5 000 m3 per dag eller försörjer minst 50 000 personer.
6.  mycket stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 20 000 m3 per dag eller försörjer minst 100 000 personer.
Ändring 46
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7
7.  prioriterade lokaler: stora lokaler med många användare som kan exponeras för vattenrelaterade risker, såsom sjukhus, vårdinrättningar, byggnader med inkvarteringsmöjlighet, kriminalvårdsanstalter och campingplatser, som identifieras av medlemsstaterna.
7.  prioriterade lokaler: stora lokaler där många människor, särskilt sårbara samhällsgrupper, kan exponeras för vattenrelaterade risker, såsom sjukhus, vårdinrättningar, äldreboenden, skolor, universitet och andra utbildningsinrättningar, förskolor, idrotts- och fritidsanläggningar, byggnader med inkvarteringsmöjlighet, kriminalvårdsanstalter och campingplatser, som identifieras av medlemsstaterna.
Ändring 47
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 8a (nytt)
8a.   livsmedelsföretag: ett livsmedelsföretag enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 178/2002.
Ändring 48
Förslag till direktiv
Artikel 3 – punkt 1a (ny)
1a.  För vatten som används av livsmedelsföretag för att framställa, bearbeta, konservera eller saluföra varor eller ämnen avsedda för livsmedelsändamål ska endast artiklarna 4, 5, 6 och 11 i detta direktiv gälla. Ingen av artiklarna i detta direktiv ska dock gälla om en livsmedelsföretagare för de behöriga nationella myndigheterna kan visa att kvaliteten på det vatten som används i dennes verksamhet inte påverkar hygienen hos de produkter eller ämnen som härrör från verksamheten, och att sådana produkter eller ämnen uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/20041a.
________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).
Ändring 49
Förslag till direktiv
Artikel 3 – punkt 1b (ny)
1b.  En producent av dricksvatten som tappas på flaskor eller behållare ska inte anses vara en vattenleverantör.
Bestämmelserna i detta direktiv ska gälla för dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare i den mån de inte omfattas av skyldigheter enligt annan unionslagstiftning.
Ändring 50
Förslag till direktiv
Artikel 3 – punkt 1c (ny)
1c.  Fartyg som avsaltar vatten, transporterar passagerare och fungerar som vattenleverantörer ska endast omfattas av artiklarna 1–7 och 9–12 i detta direktiv och dess bilagor.
Ändring 51
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1 – led c
c)  Medlemsstaterna har vidtagit alla andra åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven i artiklarna 5 till 12 i detta direktiv.
c)  Medlemsstaterna har vidtagit alla andra åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven i
i)   artiklarna 4 till 12 i detta direktiv, för dricksvatten till slutkonsumenter som tillhandahålls genom distributionsnät eller tankbil/tankbåt,
ii)  artiklarna 4, 5, 6 och 11.4 i detta direktiv, för dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare inom livsmedelsindustrin,
iii)  artiklarna 4, 5, 6 och 11 i detta direktiv, för dricksvatten som produceras och används i livsmedelsindustrin för produktion, bearbetning och distribution av livsmedel.
Ändring 52
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 2
2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som vidtas för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv inte under några omständigheter, vare sig direkt eller indirekt, medför försämring av den nuvarande dricksvattenkvaliteten eller medför ökad förorening av vatten som används för framställning av dricksvatten.
2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som vidtas för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv fullständigt följer försiktighetsprincipen och att de inte under några omständigheter, vare sig direkt eller indirekt, medför försämring av den nuvarande dricksvattenkvaliteten eller medför ökad förorening av vatten som används för framställning av dricksvatten.
Ändring 53
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 2a (ny)
2a.  Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna gör en bedömning av vattenläckagenivåerna på deras territorier samt av om det är möjligt att minska vattenläckaget inom dricksvattensektorn. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till relevanta folkhälsorelaterade, miljömässiga, tekniska och ekonomiska aspekter. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2022 anta nationella mål för att minska vattenleverantörernas läckagenivåer på sina territorier senast den 31 december 2030. Medlemsstaterna får tillhandahålla meningsfulla incitament för att säkerställa att vattenleverantörerna på deras territorium uppnår de nationella målen.
Ändring 54
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 2b (ny)
2b.  Om en behörig myndighet som ansvarar för produktion och distribution av dricksvatten överlämnar förvaltningen av hela eller delar av vattenproduktionen eller vattenförsörjningen till en vattenleverantör ska avtalet mellan den behöriga myndigheten och vattenleverantören närmare ange varje parts ansvar enligt detta direktiv.
Ändring 55
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska för parametrarna i bilaga I fastställa värden som ska gälla för dricksvatten, och dessa får inte vara mindre stränga än de värden som anges i bilagan.
1.  Medlemsstaterna ska för parametrarna i bilaga I fastställa värden som ska gälla för dricksvatten.
Ändring 56
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 1a (ny)
1a.  De värden som fastställs i enlighet med punkt 1 ska inte vara mindre stränga än de som anges i delarna A, B och Ba i bilaga I. Vad gäller parametrarna i del Ba i bilaga I ska värdena endast fastställas för kontrolländamål och för att säkerställa att skyldigheterna i artikel 12 har fullgjorts.
Ändring 57
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de beredningsmedel, material och desinfektionsförfaranden som används för desinfektion av vattenförsörjningssystem inte inverkar negativt på dricksvattenkvaliteten. All förorening av dricksvatten som beror på användning av sådana medel, material och förfaranden ska minimeras, utan att man för den sakens skull äventyrar desinfektionens effektivitet.
Ändring 58
Förslag till direktiv
Artikel 6 – inledningen
De parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5 för de parametrar som anges i delarna A och B i bilaga I ska iakttas
De parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5 för de parametrar som anges i delarna A, B och C i bilaga I ska iakttas
Ändring 59
Förslag till direktiv
Artikel 6 – led c
(c)  för källvatten , vid den punkt där det tappas på flaska.
(c)  för dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare, vid den punkt där det tappas på flaska eller i behållare,
Ändring 60
Förslag till direktiv
Artikel 6 – led ca (nytt)
(ca)  för vatten som används i livsmedelsföretag där vatten tillhandahålls av en vattenleverantör, vid leveranspunkten hos livsmedelsföretaget.
Ändring 61
Förslag till direktiv
Artikel 6 – stycke 1a (nytt)
1a.  För vatten som omfattas av punkt 1 a ska medlemsstaterna anses ha fullgjort sina skyldigheter enligt denna artikel om det kan visas att det bristande iakttagandet av parametrarna i artikel 5 beror på fastighetsinstallationerna eller underhållet av dessa, utom i prioriterade lokaler.
Ändring 62
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1 – led a
(a)  En farobedömning av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, i enlighet med artikel 8.
(a)  En farobedömning av vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, utförd av medlemsstaterna i enlighet med artikel 8.
Ändring 63
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1 – led b
(b)  En försörjningsriskbedömning utförd av vattenleverantörer i syfte att kontrollera kvaliteten på det vatten som de levererar, i enlighet med artikel 9 och del C i bilaga II.
(b)  En försörjningsriskbedömning utförd av vattenleverantörer i varje vattenförsörjningssystem i syfte att skydda och kontrollera kvaliteten på det vatten som de levererar, i enlighet med artikel 9 och del C i bilaga II.
Ändring 64
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1a (ny)
1a.  Medlemsstaterna får utan att äventyra målet för detta direktiv när det gäller dricksvattenkvaliteten och konsumenternas hälsa, anpassa genomförandet av den riskbaserade metoden när det finns särskilda begränsningar till följd av geografiska förhållanden såsom vattenförsörjningsområdets avlägsna läge eller tillgänglighet.
Ändring 65
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1b (ny)
1b.  Medlemsstaterna ska säkerställa en tydlig och lämplig ansvarsfördelning mellan de berörda aktörerna, såsom de definieras av medlemsstaterna, för tillämpningen av den riskbaserade metoden när det gäller de vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och fastighetsinstallationerna. Ansvarsfördelningen ska anpassas efter medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar.
Ändring 66
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 2
2.  Farobedömningarna ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år och uppdateras vid behov.
2.  Farobedömningarna ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år med beaktande av det krav på att medlemsstaterna ska identifiera vattenförekomster som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 2000/60/EG, och uppdateras vid behov.
Ändring 67
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 3
3.  Försörjningsriskbedömningarna ska göras av mycket stora vattenleverantörer och stora vattenleverantörer senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv] och av små vattenleverantörer senast [6 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över regelbundet och minst vart sjätte år och uppdateras vid behov.
3.  Försörjningsriskbedömningarna ska göras av vattenleverantörer senast [6 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över regelbundet och minst vart sjätte år och uppdateras vid behov.
Ändring 68
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 3a (ny)
3a.  Enligt artiklarna 8 och 9 i detta direktiv ska medlemsstaterna vidta nödvändiga avhjälpande åtgärder inom ramen för de åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som fastställs i artikel 11 respektive artikel 13 i direktiv 2000/60/EG.
Ändring 69
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 4
4.   Riskbedömningarna av fastighetsinstallationer ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år och uppdateras vid behov.
4.   Riskbedömningarna av fastighetsinstallationer i de lokaler som avses i artikel 10.1 ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år och uppdateras vid behov.
Ändring 70
Förslag till direktiv
Artikel 8 – rubriken
Farobedömning av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten
Bedömning, kontroll och hantering av faror som rör vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten
Ändring 71
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – inledningen
1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna säkerställa att en farobedömning utförs för vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten i volymer över 10 m3 per dag i genomsnitt. Farobedömningen ska omfatta följande delar:
1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/60/EG, särskilt artiklarna 4–8, ska medlemsstaterna i samarbete med de behöriga myndigheter som ansvarar för vatten säkerställa att en farobedömning utförs för vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten i volymer över 10 m3 per dag i genomsnitt. Farobedömningen ska omfatta följande delar:
Ändring 72
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led a
(a)  Identifiering av och georeferenser för alla uttagspunkter i de vattenförekomster som omfattas av farobedömningen.
(a)  Identifiering av och georeferenser för alla uttagspunkter i de vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Eftersom de uppgifter som avses i detta led kan vara känsliga, särskilt när det gäller skydd av folkhälsan, ska medlemsstaterna se till att sådana uppgifter skyddas och endast meddelas berörda myndigheter.
Ändring 73
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led b
(b)  Kartläggning av säkerhetszoner, när sådana zoner har fastställts i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2000/60/EG, och de skyddade områden som avses i artikel 6 i det direktivet.
(b)  Kartläggning av säkerhetszoner, när sådana zoner har fastställts i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2000/60/EG.
Ändring 216
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led c
(c)  Identifiering av faror och möjliga föroreningskällor som påverkar de vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Medlemsstaterna får för detta ändamål använda den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet.
(c)  Identifiering av faror och möjliga föroreningskällor som påverkar de vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Sådan forskning och identifiering av föroreningskällor ska uppdateras regelbundet för att upptäcka nya ämnen som påverkar mikroplatser, i synnerhet PFAS. Medlemsstaterna får för detta ändamål använda den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet.
Ändring 75
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led d – inledningen
(d)  Regelbunden kontroll, i de vattenförekomster som omfattas av farobedömningen, av relevanta föroreningar från följande förteckningar:
(d)  Regelbunden kontroll, i de vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen, av föroreningar som är relevanta för vattenförsörjningen från följande förteckningar:
Ändring 76
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led d – led iv
iv)  Andra relevanta föroreningar, exempelvis mikroplaster, eller avrinningsområdesspecifika förorenande ämnen som medlemsstaterna fastställt på grundval av den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och den information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet.
iv)  Parametrar endast för kontrolländamål i del Ca i bilaga I, eller andra relevanta föroreningar, exempelvis mikroplaster, förutsatt att det finns en metod för att mäta mikroplaster enligt artikel 11.5b, eller avrinningsområdesspecifika förorenande ämnen som medlemsstaterna fastställt på grundval av den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och den information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet.
Ändring 77
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Mycket små vattenleverantörer får undantas kraven i leden a, b och c i denna punkt, förutsatt att den behöriga myndigheten har tidigare och uppdaterad dokumenterad kännedom om de relevanta parametrar som avses i dessa led. Detta undantag ska ses över av den behöriga myndigheten minst vart tredje år och uppdateras vid behov.
Ändring 217
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 3 - stycke 3
För den regelbundna kontrollen får medlemsstaterna använda den övervakning som utförs i enlighet med annan unionslagstiftning.
För den regelbundna kontrollen, och för att upptäcka nya skadliga ämnen genom nya undersökningar, får medlemsstaterna använda den övervakning som utförs och den undersökningskapacitet som tillhandahålls i enlighet med annan unionslagstiftning.
Ändring 78
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 3
3.  Medlemsstaterna ska informera de vattenleverantörer som använder vattenförekomster som omfattas av farobedömningen om resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d och får på grundval av dessa kontrollresultat
utgår
(a)   ålägga vattenleverantörer att genomföra ytterligare kontroller eller beredning avseende vissa parametrar,
(b)   tillåta vattenleverantörer att minska kontrollfrekvensen för vissa parametrar, utan att behöva göra en försörjningsriskbedömning, förutsatt att dessa inte är centrala parametrar i den mening som avses i del B punkt 1 i bilaga II, och förutsatt att ingen faktor rimligtvis kan förväntas orsaka försämring av vattenkvaliteten.
Ändring 79
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 4
4.  I de fall en vattenleverantör tillåts att minska kontrollfrekvensen i enlighet med punkt 2 b ska medlemsstaterna fortsätta att regelbundet kontrollera dessa parametrar i den vattenförekomst som omfattas av farobedömningen.
utgår
Ändring 80
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5 – inledningen
På grundval av den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 i det här direktivet och i enlighet med direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna vidta följande åtgärder i samarbete med vattenleverantörerna och andra berörda aktörer, eller säkerställa att sådana åtgärder vidtas av vattenleverantörerna:
På grundval av den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 i det här direktivet och i enlighet med direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna vidta följande åtgärder i samarbete med vattenleverantörerna och andra berörda aktörer:
Ändring 81
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5 – led a
Ändring 178
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5 – led a
(a)  Förebyggande åtgärder för att minska den beredningsnivå som krävs och för att skydda vattenkvaliteten, däribland sådana åtgärder som avses i artikel 11.3 d i direktiv 2000/60/EG.
utgår
Ändring 82
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5 – led aa (nytt)
(aa)  Säkerställande av att förorenarna i samarbete med vattenleverantörer och andra berörda aktörer vidtar förebyggande åtgärder för att undvika beredning eller minska den beredningsnivå som krävs och för att skydda vattenkvaliteten, däribland sådana åtgärder som avses i artikel 11.3 d i direktiv 2000/60/EG samt ytterligare åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d i denna artikel.
Ändring 83
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5 – led b
(b)  Mildrande åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, i syfte att identifiera och åtgärda föroreningskällan.
(b)  Mildrande åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, i syfte att identifiera och åtgärda föroreningskällan och undvika ytterligare beredning, när de förebyggande åtgärderna inte anses tillräckligt genomförbara eller ändamålsenliga för att i tid ta itu med föroreningskällan.
Ändring 84
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5 – led ba (nytt)
(ba)  Krav på att vattenleverantörer genomför ytterligare kontroller av vissa parametrar vid uttagspunkten eller beredning, när de åtgärder som fastställs i leden aa och b inte har bedömts tillräckliga för att ge lämpligt skydd för människors hälsa.
Ändring 85
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 5a (ny)
5a.  Medlemsstaterna ska informera de vattenleverantörer som använder vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen om resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, och får på grundval av dessa kontrollresultat och den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 och i enlighet med direktiv 2000/60/EG
(a)  tillåta vattenleverantörer att minska kontrollfrekvensen för vissa parametrar eller antalet kontrollerade parametrar, utan att de behöver göra en försörjningsriskbedömning, förutsatt att de berörda parametrarna inte är centrala parametrar i den mening som avses i punkt 1 i del B i bilaga II, och förutsatt att ingen faktor rimligtvis kan förväntas orsaka försämring av vattenkvaliteten.
(b)  fortsätta att regelbundet kontrollera dessa parametrar i den vattenförekomst som omfattas av farobedömningen, när en vattenleverantör tillåts att minska kontrollfrekvensen i enlighet med led a.
Ändring 86
Förslag till direktiv
Artikel 9 – rubriken
Försörjningsriskbedömning
Bedömning, kontroll och hantering av försörjningsrisker
Ändring 87
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1
Medlemsstaterna ska säkerställa att vattenleverantörerna utför en försörjningsriskbedömning som gör det möjligt att anpassa kontrollfrekvensen för varje parameter i delarna A och B i bilaga I som inte är en central parameter enligt del B i bilaga II, beroende på dess förekomst i råvattnet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att vattenleverantörerna utför en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i bilaga II, som gör det möjligt att anpassa kontrollfrekvensen för varje parameter i delarna A, B och Ba i bilaga I som inte är en central parameter enligt del B i bilaga II, beroende på dess förekomst i råvattnet.
Ändring 88
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 1 – stycke 2
För dessa parametrar ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna kan avvika från den provtagningsfrekvens som anges i del B i bilaga II, i enlighet med de specifikationer som anges i del C i bilaga II.
För dessa parametrar ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna kan avvika från den provtagningsfrekvens som anges i del B i bilaga II, i enlighet med de specifikationer som anges i del C i bilaga II, beroende på deras förekomst i råvattnet och hur vattnet bereds.
Ändring 89
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 1 – stycke 3
För detta ändamål ska vattenleverantörerna vara skyldiga att beakta resultaten av den farobedömning som utförts i enlighet med artikel 8 i detta direktiv och den kontroll som utförts i enlighet med artiklarna 7.1 och 8 i direktiv 2000/60/EG.
För detta ändamål ska vattenleverantörerna beakta resultaten av den farobedömning som utförts i enlighet med artikel 8 i detta direktiv och den kontroll som utförts i enlighet med artiklarna 7.1 och 8 i direktiv 2000/60/EG.
Ändring 90
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 1a (ny)
1a.  Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 för mycket små vattenleverantörer, förutsatt att den behöriga myndigheten har tidigare och uppdaterad dokumenterad kännedom om relevanta parametrar och anser att det inte föreligger någon risk för människors hälsa till följd av sådana undantag, och utan att det påverkar myndighetens skyldigheter enligt artikel 4.
Undantaget ska granskas av den behöriga myndigheten vart tredje år eller när en ny föroreningsfara upptäcks i avrinningsområdet, och uppdateras vid behov.
Ändring 91
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 2
2.  Försörjningsriskbedömningarna ska godkännas av de behöriga myndigheterna.
2.  Ansvaret för försörjningsriskbedömningarna ska ligga hos vattenleverantörerna, som ska se till att de följer detta direktiv. Vattenleverantörerna får i detta syfte begära stöd från de behöriga myndigheterna.
Medlemsstaterna får kräva att de behöriga myndigheterna godkänner eller kontrollerar vattenleverantörernas försörjningsriskbedömningar.
Ändring 92
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 2a (ny)
2a.  På grundval av resultatet av den riskbedömning som utförts i enlighet med punkt 1, ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna utarbetar en vattensäkerhetsplan som är anpassad till de identifierade riskerna och står i proportion till vattenleverantörens storlek. Denna vattensäkerhetsplan kan exempelvis omfatta användningen av material i kontakt med vatten, produkter för vattenberedning, eventuella risker som beror på läckande ledningar eller åtgärder för att anpassa sig till nuvarande eller framtida utmaningar, såsom klimatförändringar, och ska fastställas ytterligare av medlemsstaterna.
Ändring 93
Förslag till direktiv
Artikel 10 – rubriken
Riskbedömning av fastighetsinstallationer
Bedömning, kontroll och hantering av risker som rör fastighetsinstallationer
Ändring 94
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1 – inledningen
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det utförs en riskbedömning av fastighetsinstallationer, som omfattar följande delar:
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det utförs en riskbedömning av fastighetsinstallationer i prioriterade lokaler, som omfattar följande delar:
Ändring 95
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1 – led a
(a)  En bedömning av de potentiella risker som är förknippade med fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material, och av om de kan påverka vattenkvaliteten vid den punkt där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten, särskilt där vatten tillhandahålls allmänheten i prioriterade lokaler.
(a)  En bedömning av de potentiella risker som är förknippade med fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material, och av om de kan påverka vattenkvaliteten vid den punkt där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten.
Ändring 96
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1 – led b – stycke 1
(b)  Regelbunden kontroll av de parametrar som anges i del C i bilaga I, i de lokaler där den potentiella faran för människors hälsa anses vara störst. Relevanta parametrar och lokaler för kontroll ska väljas på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med led a.
(b)  Regelbunden kontroll av de parametrar som anges i del C i bilaga I, i de prioriterade lokaler där särskilda risker för vattenkvaliteten har identifierats under den bedömning som utförts i enlighet med led a.
Ändring 97
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1 – led b – stycke 2
Vad gäller den regelbundna kontroll som avses i första stycket får medlemsstaterna upprätta en kontrollstrategi med inriktning på prioriterade lokaler.
Vad gäller regelbundna kontroller ska medlemsstaterna säkerställa åtkomst till installationerna i prioriterade lokaler för provtagning och får upprätta en kontrollstrategi, särskilt för bakterien Legionella pneumophila.
Ändring 98
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1 – led c
(c)  En kontroll av om prestanda hos byggprodukter i kontakt med dricksvatten är tillräckliga i förhållande till de väsentliga egenskaper som rör det grundläggande krav för byggnadsverk som anges i punkt 3 e i bilaga I till förordning (EU) nr 305/2011.
(c)  En kontroll av om prestanda hos produkter och material i kontakt med dricksvatten är tillräckliga i förhållande till skyddet av människors hälsa.
Ändring 99
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1 – led ca (nytt)
(ca)  En kontroll av om de material som används är lämpliga för kontakt med dricksvatten och om kraven som anges i artikel 11 är uppfyllda.
Ändring 100
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 2
2.  Om en medlemsstat, på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med punkt 1 a, anser att det föreligger en risk för människors hälsa som beror på fastighetsinstallationerna eller relaterade produkter och material, eller om kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 b visar att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte är uppfyllda ska medlemsstaterna
2.  Om en medlemsstat, på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med punkt 1 a, anser att det föreligger en risk för människors hälsa som beror på fastighetsinstallationerna i prioriterade lokaler eller relaterade produkter och material, eller om kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 b visar att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte är uppfyllda ska medlemsstaterna säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att undanröja eller minska risken för bristande iakttagande av parametervärdena som fastställs i del C i bilaga I.
(a)  vidta lämpliga åtgärder för att eliminera eller minska risken för att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte iakttas,
(b)  vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att migrering av ämnen eller kemikalier från byggprodukter som används vid beredning eller distribution av dricksvatten inte, direkt eller indirekt, utgör en fara för människors hälsa,
c)  vidta andra åtgärder, exempelvis lämpliga beredningstekniker, i samarbete med vattenleverantörerna, för att ändra vattnets beskaffenhet eller egenskaper innan det tillhandahålls i syfte att eliminera eller minska risken för att parametervärdena inte iakttas efter tillhandahållandet,
(d)  på vederbörligt sätt informera och ge råd till konsumenterna om villkoren för konsumtion och användning av vatten och om möjliga åtgärder för att undvika att risken återuppstår,
(e)  anordna utbildning för VVS-montörer och andra yrkeskategorier som arbetar med fastighetsinstallationer och installation av byggprodukter,
(f)  för Legionella, säkerställa att ändamålsenliga kontroll- och förvaltningsåtgärder vidtas för att förhindra och åtgärda eventuella sjukdomsutbrott.
Ändring 101
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 2a (ny)
2a.  För att minska de risker som är förknippade med fastighetsinstallationer i hela distributionsnätet ska medlemsstaterna
(a)  uppmuntra ägare till offentliga och privata lokaler att genomföra en riskbedömning av fastighetsinstallationen,
(b)  informera konsumenterna och ägarna till offentliga och privata lokaler om åtgärder för att undanröja eller minska risken för att kvalitetskraven på dricksvatten inte iakttas på grund av fastighetsinstallationen,
c)  på vederbörligt sätt informera och ge råd till konsumenterna om villkoren för konsumtion och användning av vatten och om möjliga åtgärder för att undvika att risken återuppstår,
(d)  främja utbildning för VVS-montörer och andra yrkeskategorier som arbetar med fastighetsinstallationer och installationer av byggprodukter och byggmaterial i kontakt med vatten, och
(e)  för Legionellabakterier, särskilt för bakterien Legionella pneumophila, säkerställa att ändamålsenliga och proportionella kontroll- och förvaltningsåtgärder vidtas för att förhindra och åtgärda eventuella sjukdomsutbrott.
Ändring 102
Förslag till direktiv
Artikel 10a (ny)
Artikel 10a
Minimikrav för hygien för produkter, ämnen och material i kontakt med dricksvatten
1.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att ämnen och material som används för framställning av alla nya produkter i kontakt med dricksvatten, som släpps ut på marknaden och som används vid uttag, beredning eller distribution, eller de föroreningar som är förknippade med sådana ämnen
(a)  varken direkt eller indirekt minskar det skydd av människors hälsa som föreskrivs i detta direktiv,
(b)  inte påverkar dricksvattnets lukt eller smak,
(c)  inte förekommer i dricksvatten i koncentrationer som ligger över den nivå som krävs för att uppnå det syfte för vilket de används, och
(d)  inte främjar mikrobiologisk tillväxt.
2.   I syfte att säkerställa en harmoniserad tillämpning av punkt 1 senast den ... [tre år efter den dag då detta direktiv träder i kraft], ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa minimikrav för hygien och en förteckning över de ämnen som används för tillverkning av material i kontakt med dricksvatten och som är godkända i EU, däribland särskilda migreringsgränsvärden och specialvillkor för användning, när så är tillämpligt. Kommissionen ska regelbundet se över och uppdatera denna förteckning i linje med den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
3.  För att hjälpa kommissionen anta och ändra de delegerade akterna enligt punkt 2 ska en ständig kommitté inrättas som består av företrädare utsedda av medlemsstaterna som kan begära hjälp från sakkunniga eller rådgivare.
4.  Material i kontakt med dricksvatten som omfattas av annan unionslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/20111a, ska uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i denna artikel.
______________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
Ändring 103
Förslag till direktiv
Artikel 11 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att regelbundna kontroller av dricksvattnets kvalitet utförs i syfte att kontrollera att det vatten som är tillgängligt för konsumenterna uppfyller kraven i detta direktiv, särskilt de parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5. Prov ska tas på ett sådant sätt att de blir representativa för kvaliteten på det vatten som förbrukas under året. Dessutom ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att, i fall då desinfektion ingår i beredningen eller distributionen av dricksvatten, säkerställa kontroll av att desinfektionen är effektiv, och att eventuella föroreningar som härrör från biprodukter från desinfektionen hålls på så låg nivå som möjligt utan att för den skull äventyra desinfektionen.
1.  Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att regelbundna kontroller av dricksvattnets kvalitet utförs i syfte att kontrollera att det uppfyller kraven i detta direktiv, särskilt de parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5. Prov ska tas på ett sådant sätt att de blir representativa för kvaliteten på det vatten som förbrukas under året. Dessutom ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att, i fall då desinfektion ingår i beredningen eller distributionen av dricksvatten, säkerställa kontroll av att desinfektionen är effektiv, och att eventuella föroreningar som härrör från biprodukter från desinfektionen hålls på så låg nivå som möjligt utan att för den skull äventyra desinfektionen.
Ändring 104
Förslag till direktiv
Artikel 11 – punkt 5a (ny)
5a.  Medlemsstaterna ska meddela kommissionen resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med kontrollen av de parametrar som anges i del Ca i bilaga I senast den ... [tre år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft], och därefter en gång om året.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att ändra detta direktiv genom att uppdatera förteckningen över ämnen som är föremål för övervakning och som anges i del Ca i bilaga Ia. Kommissionen får besluta att lägga till ämnen som riskerar att förekomma i dricksvatten och som utgör en potentiell risk för människors hälsa, men om vilka det inte finns några vetenskapliga rön som styrker att det föreligger en reell risk för människors hälsa. I detta syfte ska kommissionen bland annat grunda sig på den vetenskapliga forskning som bedrivs inom WHO. Ett nytt ämne som läggs till måste vederbörligen motiveras i enlighet med artikel 1 i detta direktiv.
Ändring 105
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 5b (ny)
5b.  Senast den … [ett år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att anta en mätmetod för de mikroplaster i förteckningen som är föremål för övervakning och som anges i del Ca i bilaga I.
Ändring 106
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga fall av bristande iakttagande av enligt artikel 5 fastställda parametervärden omedelbart utreds för att fastställa orsaken.
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga fall av bristande iakttagande av enligt artikel 5 fastställda parametervärden vid den punkt där värdena ska iakttas i enlighet med artikel 6 omedelbart utreds för att fastställa orsaken.
Ändring 107
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – stycke 2
I fall av bristande iakttagande av de parametervärden som fastställs i del C i bilaga I ska avhjälpande åtgärder inbegripa de åtgärder som anges i artikel 10.2 a–f.
I fall av bristande iakttagande av de parametervärden som fastställs i del C i bilaga I ska avhjälpande åtgärder inbegripa de åtgärder som anges i artikel 10.2a.
Ändring 108
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 3 – stycke 2
Medlemsstaterna ska automatiskt betrakta varje bristande iakttagande av de minimikrav för parametervärden som anges i delarna A och B i bilaga I som en potentiell fara för människors hälsa.
Medlemsstaterna ska betrakta bristande iakttagande av de minimikrav för parametervärden som anges i delarna A och B i bilaga I som en potentiell fara för människors hälsa, förutom om de behöriga myndigheterna anser att det faktum att parametervärdet inte iakttas är av ringa betydelse.
Ändring 109
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 4 – inledningen
4.  I de fall som beskrivs i punkterna 2 och 3 ska medlemsstaterna så snart som möjligt vidta alla följande åtgärder:
4.  I de fall som beskrivs i punkterna 2 och 3, då bristande iakttagande av parametervärdena anses utgöra en potentiell fara för människors hälsa, ska medlemsstaterna så snart som möjligt vidta alla följande åtgärder:
Ändring 110
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 4 – stycke 1a (nytt)
Åtgärderna som avses i leden a, b och c ska vidtas i samarbete med den berörda vattenleverantören.
Ändring 111
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 5
5.  De behöriga myndigheterna eller andra relevanta organ ska besluta vilka åtgärder enligt punkt 3 som ska vidtas under beaktande av de risker för människors hälsa som skulle bli följden om dricksvattenförsörjningen avbryts eller användningen av dricksvatten begränsas.
5.  När bristande iakttagande konstateras vid den punkt där värdena ska iakttas ska de behöriga myndigheterna eller andra relevanta organ besluta vilka åtgärder enligt punkt 3 som ska vidtas under beaktande av de risker för människors hälsa som skulle bli följden om dricksvattenförsörjningen avbryts eller användningen av dricksvatten begränsas.
Ändring 112
Förslag till direktiv
Artikel 12a (ny)
Artikel 12a
Undantag
1.  Medlemsstaterna får föreskriva undantag från de parametervärden som fastställs i del B i bilaga I eller som fastställs i enlighet med artikel 5.2, upp till ett högsta värde som de själva bestämmer, förutsatt att sådana undantag inte utgör en potentiell fara för människors hälsa och förutsatt att dricksvattenförsörjningen inom det berörda området inte på annat sätt kan upprätthållas genom andra rimliga medel. Sådana undantag ska begränsas till följande fall:
(a)  Ett nytt vattenförsörjningsområde.
(b)  En ny föroreningskälla som påvisats i ett vattenförsörjningsområde eller parametrar som nyligen eftersökts eller påvisats.
Undantagen ska begränsas till en så kort tid som möjligt och uppgå till högst tre år, och vid utgången av denna period ska medlemsstaterna genomföra en översyn för att konstatera om tillräckliga framsteg har gjorts.
Vid särskilda omständigheter får en medlemsstat bevilja ett andra undantag i enlighet med första stycket a och b. Om en medlemsstat avser att bevilja ett andra undantag ska den till kommissionen översända resultatet av översynen, åtföljt av skälen för sitt beslut rörande det andra undantaget. Det andra undantaget ska uppgå till högst tre år.
2.  Eventuella undantag som beviljats i enlighet med punkt 1 ska innehålla följande information:
(a)  Skälen till undantaget.
(b)  Den berörda parametern, tidigare relevanta kontrollresultat och det högsta tillåtna värdet enligt undantaget.
(c)  Det geografiska området, den mängd vatten som tillhandahålls varje dag, den berörda befolkningen och om något relevant livsmedelsproducerande företag påverkas.
(d)  En lämplig kontrollplan, med tätare kontroller när så är nödvändigt.
(e)  En sammanfattning av planen för nödvändiga åtgärder för att avhjälpa brister, inbegripet en tidsplan för arbetet och en uppskattning av kostnaderna samt bestämmelser om hur översyn ska ske .
(f)  Hur lång tid undantaget måste gälla.
3.  Om de behöriga myndigheterna anser att det faktum att parametervärdet inte iakttas är av ringa betydelse och att åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 12.2 kan avhjälpa problemet inom högst 30 dagar, behöver den information som anges i punkt 2 i denna artikel inte anges i undantaget.
I sådana fall ska de behöriga myndigheterna eller andra berörda organ fastställa endast det högsta tillåtna värdet för den berörda parametern och den tid som medges för att rätta till problemet.
4.  Punkt 3 får inte längre utnyttjas om ett och samma parametervärde för en viss vattentäkt inte har iakttagits under sammanlagt mer än 30 dagar under de föregående tolv månaderna.
5.  De medlemsstater som har utnyttjat undantagen enligt denna artikel ska säkerställa att den befolkning som påverkas av ett sådant undantag omedelbart och på lämpligt sätt informeras om undantaget och de villkor som gäller för det. Medlemsstaterna ska dessutom vid behov säkerställa att råd ges till de specifika befolkningsgrupper för vilka undantaget kan komma att innebära en särskild risk.
De skyldigheter som avses i första stycket ska inte gälla de fall som beskrivs i punkt 3, om inte de behöriga myndigheterna beslutar något annat.
6.  Med undantag för de undantag som beviljas i enlighet med punkt 3 ska medlemsstaterna inom två månader informera kommissionen om sådana undantag som avser en enskild vattentäkt som tillhandahåller mer än 1 000 m3 per dag i genomsnitt eller försörjer minst 5 000 personer, och samtidigt bifoga de uppgifter som anges i punkt 2.
7.  Denna artikel gäller inte för dricksvatten som säljs i flaskor eller behållare.
Ändringar 113, 165, 191, 208, 166, 192, 169, 195, 170, 196, 197 och 220
Förslag till direktiv
Artikel 13 – punkt 1
1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbättra allas tillgång till dricksvatten och främja dess användning inom det egna territoriet. Detta ska omfatta samtliga följande åtgärder:
1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i direktiv 2000/60/EG och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ska medlemsstaterna, samtidigt som de tar hänsyn till de lokala och regionala perspektiven och omständigheterna för vattendistribution, vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbättra allmän tillgång till dricksvatten för alla och främja dess användning inom det egna territoriet.
(a)  Identifiera människor som inte har tillgång till dricksvatten och orsaken till detta (t.ex. att de tillhör en utsatt och marginaliserad grupp), bedöma möjligheterna att förbättra tillgången för dessa människor och att informera dem om möjligheterna att anslutas till distributionsnätet eller om alternativa sätt att få tillgång till dricksvatten.
(a)  Identifiera människor som inte har tillgång eller endast begränsad tillgång till dricksvatten, däribland utsatta och marginaliserade grupper, och orsaken till detta, bedöma möjligheterna och vidta åtgärder för att förbättra tillgången för dessa människor och att informera dem om möjligheterna att anslutas till distributionsnätet eller om alternativa sätt att få tillgång till dricksvatten.
(aa)   Säkerställa allas tillgång till dricksvatten.
(b)   Upprätta och underhålla utomhus- och inomhusutrustning för fri tillgång till dricksvatten på offentliga platser.
(b)  Upprätta och underhålla utomhus- och inomhusutrustning, däribland påfyllningspunkter, för fri tillgång till dricksvatten på offentliga platser, särskilt i områden med stor genomströmning. Detta ska göras när det är tekniskt möjligt, på ett sätt som står i proportion till behovet av sådana åtgärder och med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, såsom klimat och geografi.
(c)  Främja dricksvatten genom att
c)   Främja dricksvatten genom att
(i)  inleda kampanjer för att informera allmänheten om dricksvattnets kvalitet,
i)  inleda kampanjer för att informera allmänheten om kranvattnets höga kvalitet och höja medvetenheten om var närmaste påfyllningspunkt finns,
ia)  inleda kampanjer för att uppmuntra allmänheten att ha med sig återanvändbara vattenflaskor, och inleda initiativ för att höja medvetenheten bland allmänheten om var påfyllningspunkterna finns,
ii)  uppmuntra tillhandahållande av dricksvatten inom förvaltningar och i offentliga byggnader,
ii)  säkerställa fritt tillhandahållande av dricksvatten inom förvaltningar och i offentliga byggnader samt motverka användning av vatten i plastflaskor eller plastbehållare för engångsbruk inom sådana förvaltningar och byggnader,
iii)  främja fritt tillhandahållande av dricksvatten i restauranger, personalmatsalar och cateringtjänster.
iii)  främja tillhandahållande av dricksvatten, gratis eller till en låg serviceavgift, för kunder i restauranger, personalmatsalar och cateringtjänster.
Ändring 114
Förslag till direktiv
Artikel 13 – punkt 2 – stycke 1
På grundval av den information som samlas in enligt punkt 1 a ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillgång till dricksvatten för utsatta och marginaliserade grupper.
På grundval av den information som samlas in enligt punkt 1 a ska medlemsstaterna vidta åtgärder som de anser nödvändiga och lämpliga för att säkerställa tillgång till dricksvatten för utsatta och marginaliserade grupper.
Ändringar 173, 199 och 209
Förslag till direktiv
Artikel 13 – punkt 2a (ny)
2a.   När skyldigheterna enligt denna artikel åligger lokala myndigheter enligt nationell lagstiftning ska medlemsstaterna se till att dessa myndigheter har tillräckliga medel och resurser för att säkerställa tillgång till dricksvatten och att alla åtgärder i det avseendet står i proportion till det berörda distributionsnätets kapacitet och storlek.
Ändringar 174, 200 och 210
Förslag till direktiv
Artikel 13 – punkt 2b (ny)
2b.   Med beaktande av de uppgifter som samlats in enligt bestämmelserna i artikel 15.1 a ska kommissionen samarbeta med medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken för att stödja kommuner i unionen som saknar det nödvändiga kapitalet så att de kan få tillgång till tekniskt stöd, finansiering från unionen och långsiktiga lån med en förmånlig räntesats, i synnerhet i syfte att underhålla och förnya vatteninfrastruktur för att säkerställa tillhandahållande av vatten av hög kvalitet och bygga ut vatten- och sanitetstjänster för utsatta och marginaliserade befolkningsgrupper.
Ändring 116
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att tillräcklig och aktuell information om kvaliteten på dricksvatten finns tillgänglig på nätet för alla försörjda personer, i enlighet med bilaga IV.
1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att tillräcklig, aktuell och lättåtkomlig information om kvaliteten på dricksvatten finns tillgänglig på nätet eller på andra användarvänliga sätt, för alla försörjda personer, i enlighet med bilaga IV, samtidigt som gällande dataskyddsregler följs.
Ändring 117
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – inledningen
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla försörjda personer regelbundet och minst en gång om året, och i lämpligaste form (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) utan att behöva begära det, får följande information:
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla försörjda personer regelbundet och minst en gång om året, och i lämpligaste och mest lättåtkomliga form (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) enligt vad som fastställts av behöriga myndigheter, får följande information:
Ändring 118
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led a
(a)  Information om kostnadsstrukturen för den avgift som tas ut per kubikmeter dricksvatten, inbegripet fasta och rörliga kostnader, med uppgift om kostnaderna för åtminstone följande delar:
(a)  I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, information om den avgift som tas ut per kubikmeter dricksvatten, inbegripet fördelningen av fasta och rörliga kostnader.
Ändring 119
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led a – led i
i)  Åtgärder som vidtagits av vattenleverantörer för farobedömningen enligt artikel 8.5.
utgår
Ändring 120
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led a – led ii
ii)  Beredning och distribution av dricksvatten.
utgår
Ändring 121
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led a – led iii
iii)  Uppsamling och rening av avloppsvatten.
utgår
Ändring 122
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led a – led iv
iv)  Åtgärder som vidtagits enligt artikel 13, om sådana åtgärder har vidtagits av vattenleverantörer.
utgår
Ändring 123
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led aa (nytt)
(aa)  Information om kvaliteten på dricksvatten, inbegripet indikatorparametrar.
Ändring 124
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led b
(b)  Priset på tillhandahållet dricksvatten per liter och kubikmeter.
(b)  I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, priset på tillhandahållet dricksvatten per kubikmeter, och det fakturerade priset per liter; i fall där kostnader inte täcks genom ett avgiftssystem, den totala årliga kostnad som bärs av vattensystemet för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv, tillsammans med relevant bakgrundsinformation om hur vattnet tillhandahålls till området.
Ändring 125
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led ba (nytt)
(ba)   Beredning och distribution av dricksvatten.
Ändring 126
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led c
(c)  Den volym som förbrukats av hushållet, minst en gång per år eller faktureringsperiod, samt årsförbrukningens utvecklingstrend.
(c)  Den volym som förbrukats av hushållet, minst en gång per år eller faktureringsperiod, samt utvecklingstrenden för hushållets årsförbrukning, om så är tekniskt möjligt och endast om vattenleveratören har tillgång till dessa uppgifter.
Ändring 127
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – led d
(d)  Hushållets årliga vattenförbrukning jämfört med genomsnittlig förbrukning för hushåll i samma kategori.
(d)  Hushållets årliga vattenförbrukning jämfört med genomsnittlig förbrukning för hushåll, när detta är tillämpligt i enlighet med led c.
Ändring 128
Förslag till direktiv
Artikel 14 – punkt 2 – stycke 2
Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer format och presentationssätt för den information som ska lämnas enligt första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.2.
När det gäller tillhandahållande av information enligt första stycket ska medlemsstaterna fastställa en tydlig ansvarsfördelning mellan vattenleverantörer, berörda parter och behöriga lokala myndigheter. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 som kompletterar detta direktiv genom att fastställa format och presentationssätt för den information som ska lämnas enligt första stycket.
Ändring 129
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 1 – led d
(d)  Upprätta och årligen uppdatera en datamängd som innehåller information om dricksvattenincidenter som har orsakat potentiell fara för människors hälsa, oberoende av om parametervärdena iakttagits, som varat i mer än 10 dagar i rad och som drabbat minst 1 000 personer, inbegripet orsakerna till dessa incidenter och avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 12.
(d)  Upprätta och årligen uppdatera en datamängd som innehåller information om dricksvattenincidenter som har orsakat potentiell risk för människors hälsa, oberoende av om parametervärdena iakttagits, som varat i mer än 10 dagar i rad och som drabbat minst 1 000 personer, inbegripet orsakerna till dessa incidenter och avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 12.
Ändring 130
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 4 – stycke 1
4.  Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer format och presentationssätt för den information som ska lämnas i enlighet med punkterna 1 och 3, inbegripet detaljerade krav avseende indikatorer, de unionsomfattande översiktskartor och de översiktsrapporter för medlemsstaterna som avses i punkt 3.
4.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 som kompletterar detta direktiv genom att fastställa format och presentationssätt för den information som ska lämnas i enlighet med punkterna 1 och 3, inbegripet detaljerade krav avseende indikatorer, de unionsomfattande översiktskartor och de översiktsrapporter för medlemsstaterna som avses i punkt 3.
Ändring 131
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 4 – stycke 2
De genomförandeakter som avses i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.2.
utgår
Ändring 132
Förslag till direktiv
Artikel 17 – punkt 2 – led b
(b)  Bestämmelserna om tillgång till vatten enligt artikel 13.
(b)  Bestämmelserna om tillgång till vatten enligt artikel 13 och den andel av befolkningen som inte har tillgång till vatten.
Ändring 133
Förslag till direktiv
Artikel 17 – punkt 2 – led c
(c)  Bestämmelserna om den information som ska lämnas till allmänheten enligt artikel 14 och bilaga IV.
(c)  Bestämmelserna om den information som ska lämnas till allmänheten enligt artikel 14 och bilaga IV, inklusive en användarvänlig översikt på unionsnivå av den information som anges i punkt 7 i bilaga IV.
Ändring 134
Förslag till direktiv
Artikel 17 – punkt 2a (ny)
2a.   Kommissionen ska senast den ... [fem år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv] och därefter när så är lämpligt för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om potentiella hot mot dricksvattenkällor på grund av mikroplaster, läkemedel och, i förekommande fall, andra nya föroreningar samt därmed förknippade potentiella hälsorisker. Kommissionen ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa högsta tillåtna halter av mikroplaster, läkemedel och andra nya föroreningar i dricksvattnet.
Ändring 135
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 2a (ny)
2a.   Senast den ... [fem år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen se över huruvida artikel 10a har lett till en tillräcklig grad av harmonisering av hygieniska krav på material och produkter i kontakt med dricksvatten och vid behov vidta ytterligare lämpliga åtgärder.
Ändring 136
Förslag till direktiv
Artikel 23 – punkt 2
2.  Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande är tillämpliga den [sista dagen för införlivandet av detta direktiv] ska fortsätta att gälla till slutet av sin löptid. De får inte förlängas ytterligare.
2.  Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande är tillämpliga den [sista dagen för införlivandet av detta direktiv] ska fortsätta att gälla till slutet av sin löptid.
Ändring 179
Förslag till direktiv
Bilaga I – del A – tabellen

Kommissionens förslag

Parameter

Parametervärde

Enhet

Clostridium perfringens sporer

0

Antal/100 ml

Koliforma bakterier

0

Antal/100 ml

Enterokocker

0

Antal/100 ml

Escherichia coli (E. coli)

0

Antal/100 ml

Antal heterotrofa bakterier (HPC) vid 22 °C

Ingen onormal förändring

 

Somatiska kolifager

0

Antal/100 ml

Turbiditet

< 1

NTU

Ändring

Parameter

Parametervärde

Parameter

Clostridium perfringens sporer

0

Antal/100 ml

Enterokocker

0

Antal/100 ml

Escherichia coli (E. coli)

0

Antal/100 ml

Somatiska kolifager

0

Antal/100 ml

Anmärkningar

Parametrarna i denna del ska inte gälla för käll- och mineralvatten i enlighet med direktiv 2009/54/EG.

Ändringar 138 och 180
Förslag till direktiv
Bilaga I – del B – tabellen

Kommissionens förslag

Kemiska parametrar

Parameter

Parametervärde

Enhet

Anmärkningar

Akrylamid

0,10

μg/l

Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet.

Antimon

5,0

μg/l

 

Arsenik

10

μg/l

 

Bensen

1,0

μg/l

 

Bens(a)pyren

0 010

μg/l

 

Beta-östradiol (50-28-2)

0 001

μg/l

 

Bisfenol A

0,01

μg/l

 

Bor

1,0

mg/l

 

Bromat

10

μg/l

 

Kadmium

5,0

μg/l

 

Klorat

0,25

mg/l

 

Klorit

0,25

mg/l

 

Krom

25

μg/l

Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för krom till och med den dagen är 50 μg/l.

Koppar

2,0

mg/l

 

Cyanid

50

μg/l

 

1,2-dikloretan

3,0

μg/l

 

Epiklorhydrin

0,10

μg/l

Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet.

Fluorid

1,5

mg/l

 

Halogenerade ättiksyror (HAA)

80

μg/l

Summan av följande nio representativa ämnen: monoklor-, diklor- och triklorättiksyra, mono- och dibromättiksyra, bromklorättik-syra, bromdiklorättik-syra, dibromklorättik-syra och tribromättiksyra.

Bly

5

μg/l

Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för bly till och med den dagen är 10 μg/l.

Kvicksilver

1,0

μg/l

 

Mikrocystin-LR

10

μg/l

 

Nickel

20

μg/l

 

Nitrat

50

mg/l

Medlemsstaterna ska säkerställa att villkoret att [nitrat]/50 + [nitrit]/3 ≤ 1, där hakparenteserna avser halterna i mg/l för nitrat (NO3) och nitrit (NO2) iakttas och att värdet 0,10 mg/l för nitriter iakttas efter vattenbered-ningen. Nonylfenol

Nitrit

0,50

mg/l

Medlemsstaterna ska säkerställa att villkoret att [nitrat]/50 + [nitrit]/3 ≤ 1, där hakparenteserna avser halterna i mg/l för nitrat (NO3) och nitrit (NO2) iakttas och att värdet 0,10 mg/l för nitriter iakttas efter vattenbered-ningen. Nonylfenol

Nonylfenol

0,3

μg/l

 

Pesticider

0,10

μg/l

”Pesticider” avser

 

 

 

organiska insekticider,

 

 

 

organiska herbicider,

 

 

 

organiska fungicider,

 

 

 

organiska nematocider,

 

 

 

organiska akaricider,

 

 

 

organiska algicider,

 

 

 

organiska rodenticider,

 

 

 

organiska slembekämpningsmedel,

 

 

 

och deras relevanta metaboliter enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning (EG) nr 1107/20091.

 

 

 

Detta parametervärde gäller för varje enskild pesticid.

 

 

 

När det gäller aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid ska parametervärdet 0,030 μg/l tillämpas.

Pesticider – totalt

0,50

μg/l

”Pesticider – totalt” avser summan av alla enskilda pesticider som påvisas och kvantifieras vid kontroll-förfarandet.

PFAS

0,10

μg/l

”PFAS” avser varje enskilt per- och polyfluoralkylerat ämne (kemisk formel: CnF2n+1−R).

PFAS – totalt

0,50

μg/l

”PFAS – totalt” avser summan av per- och polyfluoralkylerade ämnen (kemisk formel: CnF2n+1−R).

Polycykliska aromatiska kolväten

0,10

μg/l

Summan av koncentrationerna av följande specificerade föreningar; benso(b)

fluoranten, benso(k)

fluoranten, benso(ghi)perylen och indeno(1,2,3-cd)pyren.

Selen

10

μg/l

 

Tetrakloreten och trikloreten

10

μg/l

Summan av koncentrationerna av specificerade parametrar

Trihalometaner – totalt

100

μg/l

I de fall då det är möjligt och utan att desinfektionen äventyras bör medlemsstaterna sträva efter ett lägre värde.

 

 

 

Summan av koncentrationerna av följande specificerade föreningar; kloroform, bromoform, dibromklormetan och bromdiklormetan.

Uran

30

μg/l

 

Vinylklorid

0,50

μg/l

Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet.

__________________

1.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

Ändring

Kemiska parametrar

Parameter

Parametervärde

Enhet

Anmärkningar

Akrylamid

0,10

μg/l

Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet.

Antimon

5,0

μg/l

 

Arsenik

10

μg/l

 

Bensen

1,0

μg/l

 

Bens(a)pyren

0 010

μg/l

 

Beta-östradiol (50-28-2)

0 001

μg/l

 

Bisfenol A

0,1

μg/l

 

Bor

1,5

mg/l

 

Bromat

10

μg/l

 

Kadmium

5,0

μg/l

 

Klorat

0,25

mg/l

 

Klorit

0,25

mg/l

 

Krom

25

μg/l

Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för krom till och med den dagen är 50 μg/l.

Koppar

2,0

mg/l

 

Cyanid

50

μg/l

 

1,2-dikloretan

3,0

μg/l

 

Epiklorhydrin

0,10

μg/l

Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet.

Fluorid

1,5

mg/l

 

Halogenerade ättiksyror (HAA)

80

μg/l

Summan av följande nio representativa ämnen: monoklor-, diklor- och triklorättiksyra, mono- och dibromättiksyra, bromklor-ättiksyra, bromdiklorättik-syra, dibromklor-ättiksyra och tribromättiksyra.

Bly

5

μg/l

Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för bly till och med den dagen är 10 μg/l.

Kvicksilver

1,0

μg/l

 

Mikrocystin-LR

10

μg/l

 

Nickel

20

μg/l

 

Nitrat

50

mg/l

Medlemsstaterna ska säkerställa att villkoret att [nitrat]/50 + [nitrit]/3 ≤ 1, där hakparenteserna avser halterna i mg/l för nitrat (NO3) och nitrit (NO2) iakttas och att värdet 0,10 mg/l för nitriter iakttas efter vattenbered-ningen. Nonylfenol

Nitrit

0,50

mg/l

Medlemsstaterna ska säkerställa att villkoret att [nitrat]/50 + [nitrit]/3 ≤ 1, där hakparenteserna avser halterna i mg/l för nitrat (NO3) och nitrit (NO2) iakttas och att värdet 0,10 mg/l för nitriter iakttas efter vattenbered-ningen. Nonylfenol

Nonylfenol

0,3

μg/l

 

Pesticider

0,10

μg/l

”Pesticider” avser

 

 

 

organiska insekticider,

 

 

 

organiska herbicider,

 

 

 

organiska fungicider,

 

 

 

organiska nematocider,

 

 

 

organiska akaricider,

 

 

 

organiska algicider,

 

 

 

organiska rodenticider,

 

 

 

organiska slembekämpningsmedel,

 

 

 

och deras relevanta metaboliter enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning (EG) nr 1107/20091.

 

 

 

Detta parametervärde gäller för varje enskild pesticid.

 

 

 

När det gäller aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid ska parametervärdet 0,030 μg/l tillämpas.

Pesticider – totalt

0,50

μg/l

”Pesticider – totalt” avser summan av alla enskilda pesticider som påvisas och kvantifieras vid kontroll-förfarandet.

PFAS

0,10

μg/l

”PFAS” avser varje enskilt per- och polyfluoralkylerat ämne (kemisk formel: CnF2n+1−R).

 

 

 

Formeln ska även införa en differentiering mellan ”långkedjiga” och ”kortkedjiga” PFAS. Detta direktiv ska endast tillämpas på ”långkedjiga” PFAS.

Detta parametervärde för enskilda PFAS-ämnen ska gälla endast för de PFAS-ämnen som sannolikt kan förekomma och som är farliga för människors hälsa enligt den farobedömning som avses i artikel 8 i detta direktiv.

PFAS – totalt

0,50

μg/l

”PFAS – totalt” avser summan av per- och polyfluoralkylerade ämnen (kemisk formel: CnF2n+1−R).

 

 

 

Detta parametervärde för PFAS totalt ska gälla endast för de PFAS-ämnen som sannolikt kan förekomma och som är farliga för människors hälsa enligt den farobedömning som avses i artikel 8 i detta direktiv.

Polycykliska aromatiska kolväten

0,10

μg/l

Summan av koncentrationerna av följande specificerade föreningar; benso(b)

fluoranten, benso(k)

fluoranten, benso(ghi)perylen och indeno(1,2,3-cd)pyren.

Selen

10

μg/l

 

Tetrakloreten och trikloreten

10

μg/l

Summan av koncentrationerna av specificerade parametrar

Trihalometaner – totalt

100

μg/l

I de fall då det är möjligt och utan att desinfektionen äventyras bör medlemsstaterna sträva efter ett lägre värde.

 

 

 

Summan av koncentrationerna av följande specificerade föreningar; kloroform, bromoform, dibromklormetan och bromdiklormetan.

Uran

30

μg/l

 

Vinylklorid

0,50

μg/l

Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet.

__________________

1.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

Ändring 139
Förslag till direktiv
Bilaga I – del Ba (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Indikatorparametrar

Parameter

Parametervärde

Enhet

Anmärkningar

Aluminium

200

μg/l

 

Ammonium

0,50

mg/l

 

Klorid

250

mg/l

Anmärkning 1

Färg

Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring

 

 

Konduktivitet

2 500

μS cm-1 vid 20°C

Anmärkning 1

Vätejonkoncentration

≥ 6,5 och ≤ 9,5

pH-enheter

Anmärkningar 1 och 3

Järn

200

μg/l

 

Mangan

50

μg/l

 

Lukt

Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring

 

 

Sulfater

250

mg/l

Anmärkning 1

Natrium

200

mg/l

 

Smak

Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring

 

 

Antal heterotrofa bakterier vid 22 °C

Ingen onormal förändring

 

 

Koliforma bakterier

0

Antal/100 ml

 

Totalt organiskt kol (TOC)

Ingen onormal förändring

 

 

Turbiditet

Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring

 

 

Anm. 1:

Vattnet bör inte vara aggressivt.

Anm. 2:

Denna parameter behöver endast mätas om vattnet härrör från eller påverkas av ytvatten. Om detta parametervärde inte iakttas ska den berörda medlemsstaten undersöka vattensystemet för att se till att det inte finns någon potentiell fara för människors hälsa på grund av förekomsten av patogena mikroorganismer, t.ex. cryptosporidium.

Anm. 3:

För icke kolsyrat vatten som tappas på flaskor eller i behållare får minimivärdet sänkas till 4,5 pH-enheter.

För vatten som tappas på flaskor eller i behållare och som är naturligt rikt på eller som på konstgjord väg berikats med koldioxid får minimivärdet vara lägre.

Ändring 140
Förslag till direktiv
Bilaga I – del C

Kommissionens förslag

Relevanta parametrar för riskbedömningen av fastighetsinstallationer

Parameter

Parametervärde

Enhet

Anmärkningar

Legionella

< 1 000

Antal/l

Om parametervärdet < 1 000/l inte klaras för Legionella ska en ny provtagning med avseende på Legionella pneumophila göras. Om Legionella pneumophila inte förekommer är parametervärdet för Legionella < 10 000/l.

Bly

5

μg/l

Värdet ska klaras senast den ... [tio år efter den dag då detta direktiv träder i kraft]. Parametervärdet för bly till och med den dagen är 10 μg/l.

Ändring

Relevanta parametrar för riskbedömningen av fastighetsinstallationer

Parameter

Parametervärde

Enhet

Anmärkningar

Legionella pneumophila

< 1 000

Antal/l

 

Legionella

< 10 000

Antal/l

Om Legionella pneumophila vars parametervärde är < 1 000/l inte förekommer ska parametervärdet för Legionella vara < 10 000/l.

Bly

5

μg/l

Värdet ska klaras senast den ... [tio år efter den dag då detta direktiv träder i kraft]. Parametervärdet för bly till och med den dagen ska vara 10 μg/l.

Ändring 141
Förslag till direktiv
Bilaga I – del Ca (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Nya parametrar som kontrolleras

Mikroplaster

Kontrollerna ska genomföras i enlighet med den metod för mätning av mikroplaster som fastställs i den delegerade akt som avses i artikel 11 5b.

Ändring 142
Förslag till direktiv
Bilaga II – del B – punkt 1 – stycke 1
Escherichia coli (E. coli), Clostridium perfringens-sporer och somatiska kolifager betraktas som ”centrala parametrar” och kan inte bli föremål för en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i denna bilaga. De ska alltid kontrolleras med de frekvenser som anges i tabell 1 i punkt 2.
Escherichia coli (E. coli) och enterokocker betraktas som ”centrala parametrar” och kan inte bli föremål för en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i denna bilaga. De ska alltid kontrolleras med de frekvenser som anges i tabell 1 i punkt 2.
Ändring 186
Förslag till direktiv
Bilaga II – del B – punkt 2

Kommissionens förslag

Provtagningsfrekvens

Alla parametrar som fastställs i enlighet med artikel 5 ska kontrolleras med minst de frekvenser som anges i följande tabell, såvida inte en annan provtagningsfrekvens fastställs på grundval av en försörjningsriskbedömning som gjorts i enlighet med artikel 9 och del C i denna bilaga:

Tabell 1

Minimifrekvens för provtagning och analys för kontroll av parametervärden

Distribuerad eller producerad vattenvolym (m3) per dag inom ett vattenförsörjningsområde

Minsta antal prov per

år

≤ 100

> 100 ≤ 1 000

> 1 000 ≤ 10 000

>10 000 ≤ 100 000

>100 000

10a

10a

50b

365

365

a: alla prov ska tas vid tidpunkter då risken för att enteropatogener inte elimineras i vattenberedningen är hög.

b: minst 10 prov ska tas vid tidpunkter då risken för att enteropatogener inte elimineras i vattenberedningen är hög.

Anm. 1: Ett vattenförsörjningsområde är ett geografiskt avgränsat område inom vilket dricksvatten kommer från en eller flera vattentäkter, och inom vilket vattenkvaliteten kan anses vara i stort sett enhetlig.

Anm. 2: Volymerna beräknas som ett medelvärde under ett kalenderår. En medlemsstat får använda antalet invånare i ett vattenförsörjningsområde i stället för vattenvolymen för att fastställa lägsta frekvens, varvid antas att vattenförbrukningen är 200 l per dag och person.

Anm. 3: Medlemsstater som har beslutat att undanta enskilda vattentäkter enligt artikel 3.2 b ska tillämpa dessa frekvenser enbart på vattenförsörjningsområden som distribuerar mellan 10 och 100 m3 per dag.

Ändring

Provtagningsfrekvens

Alla parametrar som fastställs i enlighet med artikel 5 ska kontrolleras med minst de frekvenser som anges i följande tabell, såvida inte en annan provtagningsfrekvens fastställs på grundval av en försörjningsriskbedömning som gjorts i enlighet med artikel 9 och del C i denna bilaga:

Tabell 1

Minimifrekvens för provtagning och analys för kontroll av parametervärden

Distribuerad eller producerad vattenvolym per dag inom ett vattenförsörjningsområde

(se anmärkningarna 1 och 2) m3

Grupp A-parameter (mikrobiologisk parameter) –

antal prov per år

(se anmärkning 3)

Grupp B-parameter (kemisk parameter) –

antal prov per år

 

≤ 100

> 0

(se anmärkning 4)

> 0

(se anmärkning 4)

> 100

≤ 1000

4

1

> 1000

≤ 10000

4

+3

Per 1 000 m³/d och del därav beräknat på den totala volymen

1

+1

Per 1 000 m³/d och del därav beräknat på den totala volymen

> 10000

 

≤ 100000

3

+ 1

per 10 000 m³/dag och

del därav beräknat på den totala volymen

> 100000

 

12

+ 1

per 25 000 m³/dag och del därav beräknat på den totala volymen

Anm. 1: Ett vattenförsörjningsområde är ett geografiskt avgränsat område inom vilket dricksvatten kommer från en eller flera vattentäkter, och inom vilket vattenkvaliteten kan anses vara i stort sett enhetlig.

Anm. 2: Volymerna beräknas som ett medelvärde under ett kalenderår. En medlemsstat får använda antalet invånare i ett vattenförsörjningsområde i stället för vattenvolymen för att fastställa lägsta frekvens, varvid antas att vattenförbrukningen är 200 l per dag och person.

Anm. 3: Den angivna frekvensen beräknas enligt följande: t.ex. 4 300 m³/dag = 16 prov (4 på de första 1 000 m³/dag + 12 på de resterande 3 300 m³/dag).

Anm. 4: Medlemsstater som har beslutat att undanta enskilda vattentäkter enligt artikel 3.2 b i detta direktiv ska tillämpa dessa frekvenser enbart på vattenförsörjningsområden som distribuerar mellan 10 och 100 m3 per dag.

Ändring 144
Förslag till direktiv
Bilaga II – del 2 – punkt 2a (ny)
2a.  Prover av Legionella i fastighetsinstallationer ska tas där det finns risk för spridning av och/eller exponering för Legionella pneumophila. Medlemsstaterna ska fastställa riktlinjer för provtagningsmetoder för Legionella.
Ändring 145
Förslag till direktiv
Bilaga IIa (ny)
Minimikrav på hygien för ämnen och material vid framställning av nya produkter som kommer i kontakt med dricksvatten:
a)  En förteckning över ämnen som har godkänts för användning vid framställning av material, inbegripet men inte uteslutande organiska material, elastomerer, silikoner, metaller, cement, jonbytarmassor, kompositmaterial och därav framställda produkter.
b)  Särskilda krav för användning av ämnen i material och produkter framställda därav.
c)  Särskilda begräsningar för migrering av vissa ämnen till dricksvatten.
d)  Hygienregler gällande andra egenskaper som krävs för att uppfylla villkoren.
e)  Grundläggande bestämmelser för att kontrollera att leden a–d uppfylls.
f)  Bestämmelser om de analysmetoder som används vid provtagning för att kontrollera att leden a–d uppfylls.
Ändringar 177 och 224
Förslag till direktiv
Bilaga III – del B - tabell 1 – rad 28

Kommissionens förslag

PFAS

50

 

Ändring

PFAS

20

 

Ändring 146
Förslag till direktiv
Bilaga IV – rubriken
INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS PÅ NÄTET
INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN
Ändring 147
Förslag till direktiv
Bilaga IV – inledningen
Följande information ska finnas tillgänglig för konsumenter på nätet på ett användarvänligt och lämpligt sätt:
Följande information ska finnas tillgänglig för konsumenter på nätet eller andra användarvänliga och lämpliga sätt:
Ändring 148
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 1
(1)  Identifiering av den relevanta vattenleverantören.
(1)  Identifiering av den relevanta vattenleverantören, det område och de antal personer som berörs av leveransen samt metoden för vattenproduktion.
Ändring 149
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 2 – inledningen
(2)  De senaste kontrollresultaten för parametrar förtecknade i delarna A och B i bilaga I, inklusive provtagningsfrekvens och provtagningspunkternas läge, avseende det område som är av intresse för den försörjda personen, tillsammans med de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5. Kontrollresultaten får inte vara äldre än
(2)  En översyn av de senaste kontrollresultaten per vattenleverantör, för parametrar förtecknade i delarna A, B och Ba i bilaga I, inklusive provtagningsfrekvens, avseende det område som är av intresse för den försörjda personen, tillsammans med de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5. Kontrollresultaten får inte vara äldre än
Ändring 202
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 2 - led b
(b)  sex månader för stora vattenleverantörer,
(b)  sex månader för medelstora och stora vattenleverantörer,
Ändring 203
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 2 - led c
(c)  ett år för små vattenleverantörer.
(c)  ett år för mycket små och små vattenleverantörer.
Ändring 150
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 3
(3)  Vid överskridande av de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5, information om den potentiella faran för människors hälsa och åtföljande råd avseende hälsa och förbrukning eller en länk som ger tillgång till sådan information.
(3)  Vid potentiell fara för människors hälsa som fastställts av behöriga myndigheter efter ett överskridande av de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5, information om den potentiella faran för människors hälsa och åtföljande råd avseende hälsa och förbrukning eller en länk som ger tillgång till sådan information.
Ändring 151
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 4
(4)  En sammanfattning av den relevanta försörjningsriskbedömningen.
utgår
Ändring 152
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 5
(5)  Information om följande indikatorparametrar och deras parametervärden:
(5)  Information om de indikatorparametrar som förtecknas i del Ba i bilaga I och deras parametervärden.
(a)  Färg.
(b)  pH (vätejonkoncentration).
c)  Konduktivitet.
(d)  Järn.
(e)  Mangan.
(f)  Lukt.
(g)  Smak.
(h)  Hårdhet.
i)  Mineraler, anjoner/katjoner, lösta i vatten:
—  Borat BO3-
—  Karbonat CO32-
—  Klorid Cl-
—  Fluorid F-
—  Vätekarbonat HCO3-
—  Nitrat NO3-
—  Nitrit NO2-
—  Fosfat PO43-
—  Silikat SiO2
—  Sulfat SO42-
—  Sulfid S2-
—  Aluminium Al
—  Ammonium NH4+
—  Kalcium Ca
—  Magnesium Mg
—  Kalium K
—  Natrium Na
Dessa parametervärden och andra icke-joniserade föreningar och spårelement får visas med ett referensvärde och/eller en förklaring.
Ändring 153
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 6
(6)  Rådgivning till konsumenter, inbegripet om hur man kan minska vattenförbrukningen.
(6)  Rådgivning till konsumenter, inbegripet om hur man kan minska vattenförbrukningen när så är lämpligt och använda vatten på ett ansvarsfullt sätt utifrån lokala förutsättningar.
Ändring 154
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 7
(7)  För mycket stora vattenleverantörer, årlig information om
(7)  För stora och mycket stora vattenleverantörer, årlig information om
Ändring 155
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 7 – led a
(a)  Vattensystemets övergripande effektivitetsprestanda, inklusive läckagenivåer och energiförbrukning per kubikmeter levererat vatten.
(a)  Vattensystemets övergripande effektivitetsprestanda, inklusive läckagenivåer såsom de fastställts av medlemsstaterna.
Ändring 156
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 7 – led b
(b)  Information om vattenleverantörens förvaltning och styrning, inklusive styrelsens sammansättning.
(b)  Information om vattenleverantörens förvaltningsmodell och ägarstruktur.
Ändring 157
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 7 – led d
(d)  Information om kostnadsstrukturen för den avgift som tas ut av konsumenterna per kubikmeter vatten, inklusive fasta och rörliga kostnader, med uppgift om kostnader för åtminstone energianvändning per kubikmeter levererat vatten, åtgärder som vidtagits av vattenleverantörer för farobedömningen i enlighet med artikel 8.4, beredning och distribution av dricksvatten samt uppsamling och rening av avloppsvatten, och om kostnader för åtgärder i enlighet med artikel 13 i de fall sådana åtgärder har vidtagits av vattenleverantörerna.
(d)  I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, information om strukturen för den avgift per kubikmeter vatten, inklusive fasta och rörliga kostnader samt kostnader för åtgärder som vidtagits av vattenleverantörer för farobedömningen i enlighet med artikel 8.4, beredning och distribution av dricksvatten samt om kostnader för åtgärder i enlighet med artikel 13 i de fall sådana åtgärder har vidtagits av vattenleverantörerna.
Ändring 158
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 7 – led e
(e)  Det investeringsbelopp som leverantören anser vara nödvändigt för att säkerställa finansiell hållbarhet för tillhandahållandet av vattentjänster (inbegripet underhåll av infrastruktur) och det investeringsbelopp som faktiskt tas emot eller hålls inne.
(e)  Beloppet av de genomförda, pågående och planerade investeringarna samt finansieringsplanen.
Ändring 159
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 7 – led g
(g)  Sammanfattning och statistik avseende konsumentklagomål, och avseende huruvida tillräckliga åtgärder för att lösa problem vidtas i rätt tid.
(g)  Sammanfattning och statistik avseende konsumentklagomål, och hur de har lösts.
Ändring 160
Förslag till direktiv
Bilaga IV – led 8
(8)  Tillgång till tidigare data för information enligt punkterna 2 och 3, upp till 10 år bakåt i tiden, på begäran.
(8)  Tillgång på begäran till tidigare data för information enligt punkterna 2 och 3, upp till 10 år bakåt i tiden, och inte före dagen för införlivande av detta direktiv.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 107.
(2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 46.
(3) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(4) Denna ståndpunkt motsvarar de ändringsförslag som antogs den 23 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA-PROV(2018)0397.


Åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare - ***I
PDF 366kWORD 118k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare och om ändring av direktiv 2012/30/EU (COM(2016)0723 – C8-0475/2016 – 2016/0359(COD))
P8_TA-PROV(2019)0321A8-0269/2018

Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0723),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 53 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0475/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från Irlands Dáil Éireann och Irlands Seanad Éireann som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 mars 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 juli 2017(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0269/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv)

P8_TC1-COD(2016)0359


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Målet med detta direktiv är att bidra till den inre marknadens goda funktion och avlägsna hinder mot utövandet av grundläggande friheter, såsom den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten, som följer av skillnader i nationell rätt och nationella förfaranden för förebyggande rekonstruktion, insolvens samt skuldavskrivning och näringsförbud. Detta direktiv syftar till att, utan att det påverkar arbetstagarnas grundläggande fri- och rättigheter, avlägsna sådana hinder genom att säkerställa att livskraftiga företag och entreprenörer i ekonomiska svårigheter har tillgång till effektiva nationella ramverk för förebyggande rekonstruktion som ger dem möjlighet att fortsätta att driva sin verksamhet, att hederliga insolventa eller överskuldsatta entreprenörer kan få fullständig skuldavskrivning efter en rimlig tidsperiod, varigenom de får en andra chans, samt att förfarandena för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning görs mer ändamålsenliga, särskilt i syfte att förkorta dem.

(2)  Rekonstruktion bör göra det möjligt för gäldenärer i ekonomiska svårigheter att helt eller delvis fortsätta sin verksamhet, genom att ändra sammansättningen av eller villkoren för eller strukturen på deras tillgångar och skulder eller kapitalstruktur, inbegripet genom försäljning av tillgångar eller delar av verksamheten eller, om så föreskrivs i nationell rätt, verksamheten som fortlevande verksamhet ("going concern"), samt genom att genomföra operativa förändringar. Såvida inte annat särskilt föreskrivs i nationell rätt bör operativa förändringar, såsom uppsägning eller ändring av avtal eller försäljning eller annan avyttring av tillgångar, överensstämma med de allmänna krav som föreskrivs i nationell rätt för sådana åtgärder, särskilt i civilrättsliga och arbetsrättsliga regler. Alla utbyten av skulder mot aktier bör även överensstämma med garantier som föreskrivs i nationell rätt. Ramverk för förebyggande rekonstruktion bör framförallt ge gäldenärerna möjlighet att rekonstruera på ett ändamålsenligt sätt i ett tidigt skede i syfte att undvika insolvens och således förhindra att livskraftiga företag likvideras i onödan. Ramverken bör vara till hjälp för att förhindra förluster av arbetstillfällen, kunskaper och färdigheter och maximera värdet för borgenärer – jämfört med vad de skulle erhålla i händelse av likvidation av företagets tillgångar eller i händelse av det näst bästa alternativa scenariot i avsaknad av en plan – samt för ägare och ekonomin som helhet ▌.

(3)  Ramverk för förebyggande rekonstruktion bör också förhindra ackumulering av nödlidande lån. Tillgången till ändamålsenliga ramverk för förebyggande rekonstruktion skulle säkerställa att åtgärder vidtas innan ett företag ställer in sina lånebetalningar, vilket skulle bidra till att minska risken för att lån blir nödlidande i konjunkturnedgångar och minska deras negativa inverkan på den finansiella sektorn. En betydande procentandel av företag och arbetstillfällen skulle kunna bevaras om förebyggande ramverk fanns i alla medlemsstater där företagens verksamhetsställen, tillgångar eller borgenärer är belägna. Alla involverade parters rättigheter, inklusive arbetstagarnas, bör skyddas på ett balanserat sätt i ramverken för rekonstruktion. Samtidigt bör verksamheter som inte är livskraftiga och saknar utsikter att överleva likvideras så snabbt som möjligt. Om en gäldenär i ekonomiska svårigheter inte är ekonomiskt livskraftig eller inte snabbt kan återställa livskraften skulle rekonstruktionsförsök kunna leda till allt snabbare och allt fler förluster till nackdel för borgenärer, arbetstagare och andra intressenter och för ekonomin som helhet.

(4)  Det finns skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller de olika förfaranden som är tillgängliga för gäldenärer i ekonomiska svårigheter och som syftar till att rekonstruera deras verksamhet. Vissa medlemsstater har ett begränsat antal förfaranden som inte tillåter rekonstruktion av företag förrän i ett relativt sent skede, i samband med insolvensförfaranden. I andra medlemsstater är rekonstruktion möjlig i ett tidigare skede, men de tillgängliga förfarandena är antingen inte så ändamålsenliga som de kunde ha varit eller också är de mycket formella, särskilt eftersom de begränsar användningen av utomrättsliga arrangemang. Förebyggande lösningar är en växande trend i modern insolvensrätt. Trenden går mot att välja metoder som, till skillnad från den klassiska metoden att likvidera en verksamhet i ekonomiska svårigheter, syftar till att verksamheten ska återhämta sig eller åtminstone att de enheter som fortfarande är ekonomiskt livskraftiga ska räddas. En sådan metod bidrar ofta till, utöver andra ekonomiska fördelar, att bevara arbetstillfällen eller minska förluster av arbetstillfällen. Dessutom varierar den grad i vilken rättsliga eller administrativa myndigheter, eller de personer som de utser, deltar i ramverk för förebyggande rekonstruktion mellan inget eller minimalt deltagande i vissa medlemsstater och fullständigt deltagande i andra. Nationella regler som handlar om att ge entreprenörer en andra chans, särskilt genom avskrivning av skulder som de ådragit sig under sin verksamhet, skiljer sig också åt mellan medlemsstaterna. Skillnaderna avser avskrivningsperiodens längd och villkoren för att bevilja avskrivning.

(5)  I många medlemsstater tar det mer än tre år för insolventa men hederliga entreprenörer att få sina skulder avskrivna och göra en nystart. Ineffektiva ramverk för skuldavskrivning och näringsförbud leder till att entreprenörer måste flytta till andra jurisdiktioner för att kunna göra en nystart inom en rimlig tidsperiod samt till avsevärda merkostnader för både deras borgenärer och entreprenörerna själva. Långa näringsförbud som ofta åtföljer ett förfarande som leder fram till skuldavskrivning skapar hinder för friheten att starta och utöva verksamhet som egenföretagare.

(6)  Överdrivet långa förfaranden för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning i flera medlemsstater är en viktig faktor som leder till en låg utdelning och till att investerare avskräcks från att göra affärer i jurisdiktioner där förfaranden riskerar att ta för lång tid och vara alltför kostsamma.

(7)  Skillnader mellan medlemsstater när det gäller förfaranden för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning innebär merkostnader för investerare när de bedömer risken för att gäldenärer ska komma i ekonomiska svårigheter i en eller flera medlemsstater eller risken med att investera i livskraftig verksamhet i ekonomiska svårigheter, och risken med merkostnader för att rekonstruera företag som har verksamhetsställen, borgenärer eller tillgångar i andra medlemsstater. Detta är särskilt tydligt fallet vid rekonstruktion av internationella företagskoncerner. Investerare nämner att osäkerhet om insolvensregler eller risken för långdragna eller komplexa insolvensförfaranden i ett annat land är ett av de främsta skälen för att inte investera eller inte ingå en affärsförbindelse med en motpart utanför den medlemsstat där de är baserade. Denna osäkerhet har en avskräckande effekt som hindrar företagens etableringsfrihet och främjandet av entreprenörskap och äventyrar den inre marknadens goda funktion. Framför allt mikroföretag och små och medelstora företag har i de flesta fall inte de resurser som krävs för att bedöma riskerna med gränsöverskridande verksamhet.

(8)  Skillnaderna mellan medlemsstater när det gäller förfaranden för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning leder till ojämlika villkor för att få tillgång till kredit och till olika grader av utdelning i medlemsstaterna. En högre grad av harmonisering på området för rekonstruktion, insolvens, skuldavskrivning och näringsförbud är därför oundgängligt för en väl fungerande inre marknad i allmänhet och för en fungerande kapitalmarknadsunion i synnerhet samt för de europeiska ekonomiernas motståndskraft, bland annat när det gäller att bevara och skapa arbetstillfällen.

(9)  Borgenärers merkostnader för riskbedömning och gränsöverskridande verkställighet när det gäller fordringar på överskuldsatta entreprenörer som flyttar till en annan medlemsstat för att få skuldavskrivning på mycket kortare tid bör också minskas. De merkostnader för entreprenörer som uppstår till följd av behovet av att flytta till en annan medlemsstat för att kunna få skuldavskrivning bör också minskas. Vidare försvåras entreprenörskap av de hinder som följer av långvariga näringsförbud som är knutna till en entreprenörs insolvens eller överskuldsättning.

(10)  Rekonstruktioner, i synnerhet om de är omfattande och får betydande konsekvenser, bör bygga på en dialog med intressenterna. Denna dialog bör inbegripa valet av de åtgärder som planeras med avseende på målen med rekonstruktionen och alternativa lösningar, och arbetstagarrepresentanter bör involveras på lämpligt sätt i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

(11)  Hindren mot att utöva de grundläggande friheterna är inte begränsade till rent gränsöverskridande situationer. En alltmer sammanlänkad inre marknad, där varor, tjänster, kapital och arbetstagare rör sig fritt, med en allt starkare digital dimension innebär att mycket få företag är rent nationella om alla aspekter beaktas, till exempel kundbas, försörjningskedja, verksamhetsområde, investerare och kapitalbas. Även rent nationella insolvenssituationer kan påverka den inre marknadens funktion genom den så kallade dominoeffekten av insolvenser, varigenom en gäldenärs insolvens kan ge upphov till att leverantörer råkar i insolvens.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848(6) behandlar frågor om behörighet, erkännande och verkställighet, tillämplig lag och samarbete i gränsöverskridande insolvensförfaranden samt sammankoppling av insolvensregister. Dess tillämpningsområde omfattar förebyggande förfaranden som stärker förutsättningarna för att rädda ekonomiskt livskraftiga gäldenärer och för skuldavskrivningsförfaranden för entreprenörer och andra fysiska personer. Den förordningen behandlar dock inte skillnaderna i nationell rätt som reglerar dessa förfaranden. Vidare skulle ett instrument som är begränsat till endast gränsöverskridande insolvenssituationer inte avlägsna alla hinder för den fria rörligheten, och det skulle inte heller vara möjligt för investerare att på förhand bedöma om gäldenärens potentiella framtida ekonomiska svårigheter är av gränsöverskridande eller inhemsk natur. Det är därför nödvändigt att gå utöver frågor som rör rättsligt samarbete och att fastställa materiella miniminormer för förfaranden för förebyggande rekonstruktion och förfaranden som leder till avskrivning av skulder för entreprenörer.

(13)  Detta direktiv bör inte påverka tillämpningsområdet för förordning (EU) 2015/848. Det syftar till att vara fullt förenligt med och komplettera den förordningen genom att kräva att medlemsstaterna inrättar förfaranden för förebyggande rekonstruktion som uppfyller vissa minimiprinciper om ändamålsenlighet. Det grundar sig på samma synsätt som i den förordningen och tillåter medlemsstaterna att behålla eller införa förfaranden som inte uppfyller villkoret om offentliggörande för anmälan enligt bilaga A till den förordningen. Även om detta direktiv inte kräver att förfaranden inom dess tillämpningsområde uppfyller alla villkor för anmälan enligt den bilagan syftar det till att underlätta gränsöverskridande erkännande av sådana förfaranden och erkännande och verkställighet av domar.

(14)  Fördelen med att tillämpa förordning (EU) 2015/848 är att den föreskriver garantier mot att den plats där gäldenären har sina huvudsakliga intressen otillbörligen flyttas medan gränsöverskridande insolvensförfaranden pågår. Vissa begränsningar bör också tillämpas på förfaranden som inte omfattas av den förordningen.

(15)  Det är nödvändigt att sänka rekonstruktionskostnaderna för både gäldenärer och borgenärer. De skillnader mellan medlemsstaterna som hindrar en tidig rekonstruktion av livskraftiga gäldenärer i ekonomiska svårigheter och minskar möjligheterna för hederliga entreprenörer att få skuldavskrivning bör därför minskas. En minskning av sådana skillnader bör medföra en större öppenhet, rättssäkerhet och förutsägbarhet i unionen. Det bör maximera utdelningen till alla typer av borgenärer och investerare och uppmuntra till gränsöverskridande investeringar. En större samstämmighet i fråga om förfaranden för rekonstruktion och insolvens bör också underlätta rekonstruktion av koncerner, oberoende av var i unionen koncernens medlemmar finns.

(16)  Ett avlägsnande av hindren mot en effektiv rekonstruktion av livskraftiga gäldenärer i ekonomiska svårigheter bidrar till att minimera förluster av arbetstillfällen och värdeförluster för borgenärer i leveranskedjan samt bevarar kunskaper och färdigheter och främjar därför ekonomin som helhet. Att underlätta för entreprenörer att få skuldavskrivning skulle förhindra att de utestängs från arbetsmarknaden och ge dem möjlighet att starta om sin entreprenörsverksamhet och dra lärdom av sina erfarenheter. Att förkorta längden på rekonstruktionsförfarandena skulle dessutom leda till högre utdelningsgrader för borgenärer eftersom förlusten av värdet på gäldenären eller gäldenärens verksamhet normalt ökar allt eftersom tiden går. Effektiva förfaranden för förebyggande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning skulle slutligen möjliggöra en bättre bedömning av de risker som är förknippade med beslut om in- och utlåning och underlätta anpassningen för insolventa eller överskuldsatta gäldenärer genom att minimera de ekonomiska och sociala kostnaderna i samband med processen för att minska deras skuldsättning. Detta direktiv bör ge medlemsstaterna utrymme att tillämpa gemensamma principer samtidigt som de nationella rättssystemen beaktas. Medlemsstaterna bör kunna behålla eller införa andra ramverk för förebyggande rekonstruktion än de som föreskrivs i detta direktiv i sina nationella rättssystem.

(17)  Företag, särskilt mikroföretag samt små och medelstora företag, vilka utgör 99 % av alla företag i unionen, bör gynnas av en mer samstämmig strategi på unionsnivå. Det är troligare att mikroföretag samt små och medelstora företag likvideras än att de rekonstrueras, eftersom de måste bära kostnader som är oproportionerligt mycket högre än de som större företag får bära. Mikroföretag samt små och medelstora företag saknar ofta, särskilt när de står inför ekonomiska svårigheter, de medel som krävs för att klara av höga rekonstruktionskostnader och dra fördel av de effektivare rekonstruktionsförfaranden som endast är tillgängliga i vissa medlemsstater. För att hjälpa sådana gäldenärer att rekonstruera till låga kostnader bör omfattande checklistor för rekonstruktionsplaner, som är anpassade till mikroföretags samt små och medelstora företags behov och särskilda egenskaper, utarbetas på nationell nivå och göras tillgängliga på internet. Dessutom bör verktyg för tidig varning inrättas för att varna gäldenärer om att de måste agera skyndsamt, med beaktande av att mikroföretag samt små och medelstora företag har begränsade resurser för att anlita experter.

(18)  När medlemsstaterna definierar mikroföretag samt små och medelstora företag bör de ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(7) eller till kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag(8).

(19)  Det är lämpligt att från direktivets tillämpningsområde undanta gäldenärer som är försäkringsföretag och återförsäkringsföretag enligt definitionerna i artikel 13.1 och 13.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG(9), kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(10), värdepappersföretag och företag för kollektiva investeringar enligt definitionerna i artikel 4.1.2 och 4.1.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, centrala motparter enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012(11), värdepapperscentraler enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014(12) och andra finansinstitut och enheter som förtecknas i artikel 1.1 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(13). Sådana gäldenärer är föremål för särskilda regler och de nationella tillsynsmyndigheterna och resolutionsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa mot dem. Medlemsstaterna bör kunna undanta andra finansiella enheter som tillhandahåller finansiella tjänster och som är föremål för jämförbara regler och befogenheter att ingripa.

(20)  Av liknande skäl bör även offentligrättsliga organ enligt nationell rätt undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Medlemsstaterna bör också kunna begränsa tillgången till ramverk för förebyggande rekonstruktion till juridiska personer eftersom de ekonomiska svårigheter som entreprenörer har kan hanteras på ett effektivt sätt inte bara genom förfaranden för förebyggande rekonstruktion utan även genom förfaranden som leder till skuldavskrivning eller genom avtalsbaserade informella rekonstruktioner. Medlemsstater med olika rättssystem, där samma typ av enhet har en rättslig status som skiljer sig åt mellan de rättssystemen, bör kunna tillämpa ett enhetligt system på alla sådana enheter. En ram för förebyggande rekonstruktion som fastställs enligt detta direktiv bör inte påverka fordringar och rätter gentemot en gäldenär som uppkommer inom tjänstepensionssystem om dessa fordringar och rättigheter förvärvades före rekonstruktionen.

(21)  Överskuldsättning hos konsumenter är ett stort ekonomiskt och socialt problem som är nära förknippat med minskningen av den alltför stora skuldsättningen. Vidare är det ofta inte möjligt att göra en tydlig åtskillnad mellan skulder som en entreprenör ådragit sig inom ramen för sin näringsverksamhet, sin affärsverksamhet, sitt hantverk eller sitt yrke, å enda sidan, och de skulder som ådragits utanför de verksamheterna, å den andra. Entreprenörer skulle inte i praktiken kunna få en andra chans om de var tvungna att genomgå separata förfaranden med olika tillträdesvillkor och skuldavskrivningsperioder för att få sina företagsskulder och andra skulder som ådragits utanför företagsverksamheten avskrivna. Därför skulle det vara lämpligt att medlemsstaterna så snart som möjligt även börjar tillämpa bestämmelserna om skuldavskrivning i detta direktiv på konsumenter, även om direktivet inte innehåller bindande regler om konsumenters överskuldsättning.

(22)  Ju tidigare en gäldenär kan upptäcka sina ekonomiska svårigheter och vidta lämpliga åtgärder, desto större än sannolikheten för att en förestående insolvens kan undvikas eller, om det är fråga om en verksamhet vars livskraft permanent är skadad, desto mer ordnat och effektivt kan avvecklingen ske. Därför bör det utarbetas tydlig, aktuell, koncis och användarvänlig information om tillgängliga förfaranden för förebyggande rekonstruktion och inrättas ett eller flera verktyg för tidig varning för att uppmuntra gäldenärer som börjar erfara ekonomiska svårigheter att vidta åtgärder på ett tidigt stadium. Verktyg för tidig varning i form av varningsmekanismer som indikerar när gäldenären inte har gjort vissa typer av betalningar skulle till exempel kunna utlösas av att skatter eller sociala avgifter inte betalas. Sådana verktyg skulle kunna tas fram antingen av medlemsstaterna eller av privata enheter, förutsatt att målet uppfylls. Medlemsstaterna bör göra information om verktygen för tidig varning tillgänglig på internet, till exempel på en särskild webbplats eller webbsida. Medlemsstaterna bör kunna anpassa verktygen för tidig varning beroende på företagets storlek och fastställa särskilda bestämmelser om verktyg för tidig varning för stora företag och koncerner som beaktar deras särdrag. Detta direktiv bör inte ålägga medlemsstaterna något ansvar för potentiella skador som uppstår till följd av rekonstruktionsförfaranden som utlösts av sådana verktyg för tidig varning.

(23)  I syfte att öka stödet till arbetstagare och deras representanter bör medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarrepresentanter får tillgång till relevant och aktuell information om tillgången till verktyg för tidig varning, och det bör även vara möjligt för dem att ge stöd till arbetstagarrepresentanterna vid deras bedömning av gäldenärens ekonomiska situation.

(24)  Ett ramverk för rekonstruktion bör finnas tillgänglig för gäldenärer, inklusive juridiska personer och, när så föreskrivs enligt nationell rätt, fysiska personer och företagskoncerner, så att de kan ta itu med sina ekonomiska svårigheter i ett tidigt skede, när det fortfarande verkar möjligt att förhindra insolvens och säkra en fortsättning av verksamheten. Ett ramverk för rekonstruktion bör finnas tillgänglig innan en gäldenär blir insolvent enligt nationell rätt, dvs. innan gäldenären uppfyller villkoren enligt nationell rätt för att bli föremål för kollektiva insolvensförfaranden som normalt innebär att gäldenären helt berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses. För att undvika att rekonstruktionsramverk missbrukas bör gäldenärens ekonomiska svårigheter indikera att det finns en sannolikhet för insolvens och rekonstruktionsplanen bör kunna förhindra gäldenärens insolvens och säkerställa verksamhetens livskraft.

(25)  Medlemsstaterna bör kunna bestämma om fordringar som förfaller till betalning eller som uppstår efter det att en ansökan om att inleda förfarandet för förebyggande rekonstruktion har lämnats in eller efter det att förfarandet inletts ska inkluderas i de förebyggande rekonstruktionsåtgärderna eller i avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder. Medlemsstaterna bör kunna besluta huruvida avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder påverkar räntan på fordringar.

(26)  Medlemsstaterna bör kunna införa ett test av en gäldenärs livskraft som ett villkor för att få tillgång till det förfarande för förebyggande rekonstruktion som föreskrivs i detta direktiv. Ett sådant test bör utföras utan att gäldenärens tillgångar tar skada, vilket bland annat skulle kunna innebära att ett tillfälligt avbrytande beviljas eller att bedömningen genomförs utan onödigt dröjsmål. Att ingen skada föreligger bör dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att gäldenärer på egen bekostnad bevisar att de är livskraftiga.

(27)  Det faktum att medlemsstaterna kan begränsa tillgången till en ram för rekonstruktion för gäldenärer som har dömts för allvarligt åsidosättande av sina redovisnings- eller bokföringsskyldigheter ska inte hindra medlemsstaterna från att även begränsa gäldenärers tillgång till ramverk för förebyggande rekonstruktion om deras räkenskaper och andra affärshandlingar är ofullständiga eller bristfälliga till den grad att det är omöjligt att bedöma gäldenärers ekonomiska situation.

(28)  Medlemsstaterna bör kunna utvidga tillämpningsområdet för de ramverk för förebyggande rekonstruktion som föreskrivs i detta direktiv till situationer där gäldenärerna står inför icke-ekonomiska svårigheter, under förutsättning att dessa svårigheter ger upphov till ett allvarligt och verkligt hot mot en gäldenärs faktiska eller framtida möjligheter att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning. Tidsramen för att fastställa ett sådant hot kan uppgå till flera månader eller till och med mer, för att man ska kunna beakta de fall där gäldenären står inför icke-ekonomiska svårigheter som hotar verksamhetens status som en fortlevande verksamhet och på medellång sikt även gäldenärens likviditet. Detta kan till exempel vara fallet om gäldenären har gått miste om ett kontrakt som är av avgörande betydelse.

(29)  För att främja effektivitet och minska förseningar och kostnader, bör nationella ramverk för förebyggande rekonstruktion omfatta flexibla förfaranden. Om detta direktiv genomförs genom fler än ett förfarande inom ett ramverk för rekonstruktion bör gäldenären ha tillgång till alla rättigheter och garantier som föreskrivs i detta direktiv i syfte att uppnå en ändamålsenlig rekonstruktion. Med undantag för de fall då rättsliga eller administrativa myndigheters obligatoriska medverkan krävs enligt detta direktiv bör medlemsstaterna kunna begränsa sådana myndigheters medverkan till situationer i vilka det är nödvändigt och proportionerligt, med hänsyn till bland annat syftet att skydda gäldenärers och berörda parters rättigheter och intressen och syftet att minska förseningar och kostnader för förfarandena. När borgenärer eller arbetstagarrepresentanter tillåts inleda ett rekonstruktionsförfarande enligt nationell rätt, och då gäldenären är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag, bör medlemsstaterna som en förutsättning för inledandet av förfarandet kräva gäldenärens medgivande , och de bör också kunna besluta att utöka det kravet till att även gälla gäldenärer som är stora företag.

(30)  För att undvika onödiga kostnader ▌, för att betona det faktum att den förebyggande rekonstruktionen tillämpas i ett tidigt skede samt för att uppmuntra gäldenärer att ansöka om förebyggande rekonstruktion i ett tidigt skede av de ekonomiska svårigheterna, bör gäldenärer i princip behålla kontrollen över sina tillgångar och den dagliga driften av verksamheten. Det bör inte alltid vara obligatoriskt att utse en förvaltare på området för rekonstruktion för att övervaka en gäldenärs verksamhet, eller att delvis ta över kontrollen av den dagliga verksamheten, utan detta bör ske från fall till fall beroende på omständigheterna i ärendet eller gäldenärens särskilda behov. Medlemsstaterna bör inte desto mindre kunna fastställa att utseendet av en förvaltare på området för rekonstruktion under vissa omständigheter alltid är nödvändig, exempelvis om gäldenären omfattas av ett generellt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder, om rekonstruktionsplanen behöver fastställas genom en klassöverskridande ”cram-down”, om rekonstruktionsplanen omfattar åtgärder som påverkar arbetstagarnas rättigheter eller om gäldenären eller dess ledning har agerat på ett kriminellt, bedrägligt eller skadligt sätt i affärsförbindelser.

(31)  I syfte att hjälpa parterna att förhandla fram och utarbeta en rekonstruktionsplan bör medlemsstaterna föreskriva att det är obligatoriskt att utse en förvaltare på området för rekonstruktion om en rättslig eller administrativ myndighet beviljar en gäldenär ett generellt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder och en förvaltare i detta fall behövs för att skydda parternas intressen, om rekonstruktionsplanen behöver fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet genom en klassöverskridande ”cram-down”, om det begärts av gäldenären eller om det begärts av majoriteten av borgenärerna under förutsättning att borgenärerna står för förvaltarens avgifter och kostnader.

(32)  En gäldenär bör kunna åtnjuta ett tillfälligt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder, oavsett om detta beviljas av en rättslig eller administrativ myndighet eller på grund av lag, i syfte att stödja förhandlingarna om en rekonstruktionsplan, för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet eller åtminstone bevara värdet av sitt bo under förhandlingarna. Om så föreskrivs i nationell rätt bör avbrytandet också kunna tillämpas till förmån för tredje part som ställer säkerhet, däribland borgensmän. Medlemsstaterna bör dock kunna föreskriva att rättsliga eller administrativa myndigheter kan vägra att bevilja ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder om avbrytandet inte är nödvändigt eller inte uppfyller målet att stödja förhandlingarna. Grunder för en vägran kan omfatta bristande stöd från den majoritet av borgenärer som krävs eller, om så föreskrivs enligt nationell rätt, gäldenärens faktiska oförmåga att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning.

(33)  För att underlätta och påskynda förfarandena bör medlemsstaterna kunna fastställa motbevisbara presumtioner för förekomsten av skäl för vägran att avbryta, till exempel om gäldenären uppvisar ett beteende som är typiskt för en gäldenär som är oförmögen att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning, såsom en betydande betalningsinställelse gentemot arbetstagare eller skatte- eller socialförsäkringsorgan, eller om gäldenären eller ett företags befintliga ledning har begått ett ekonomiskt brott som ger anledning att tro att en majoritet av borgenärerna inte skulle stödja inledandet av förhandlingar.

(34)  Ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder kan vara generellt och påverka samtliga borgenärer, eller tillämpligt på endast vissa enskilda borgenärer eller kategorier av borgenärer. Medlemsstaterna bör under väldefinierade omständigheter kunna utesluta vissa fordringar eller kategorier av fordringar från avbrytandets tillämpningsområde, såsom fordringar med säkerhet i form av tillgångar som, om de avlägsnas, inte skulle äventyra rekonstruktionen av verksamheten, eller fordringar från borgenärer som skulle lida otillbörlig skada av ett avbrytande, såsom genom en okompenserad förlust eller säkerhetsavskrivning.

(35)  För att uppnå en lämplig balans mellan gäldenärens och borgenärernas rättigheter, bör ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder gälla för en period av högst fyra månader. Komplexa rekonstruktioner kan dock ta längre tid. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att förlängningar av den inledande avbrytandeperioden i sådana fall ▌ kan beviljas av den rättsliga eller administrativa myndigheten ▌. Om en rättslig eller administrativ myndighet inte fattar ett beslut om förlängning av ett avbrytande innan det löper ut bör avbrytandet upphöra att ha verkan den dag då avbrytandeperioden löper ut. I rättssäkerhetens intresse bör avbrytandets totala varaktighet inte överstiga tolv månader. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva ett avbrytande på obestämd tid om gäldenären blir insolvent enligt nationell rätt. Medlemsstaterna bör kunna besluta huruvida ett kort tillfälligt avbrytande i väntan på en rättslig eller administrativ myndighets beslut om tillgången till ramen för förebyggande rekonstruktion omfattas av tidsfristerna i detta direktiv.

(36)  För att säkerställa att borgenärer inte lider onödig skada bör medlemsstaterna föreskriva att rättsliga eller administrativa myndigheter kan upphäva ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder om det inte längre tillgodoser målet att vara till stöd i förhandlingarna, till exempel om det blir uppenbart att den erforderliga majoriteten av borgenärer inte stödjer fortsatta förhandlingar. Om medlemsstaterna föreskriver en sådan möjlighet, bör avbrytandet också upphävas om borgenärer otillbörligt skadas av det. Medlemsstaterna bör tillåtas begränsa möjligheten att upphäva avbrytandet till situationer där borgenärer inte har haft möjlighet att höras innan avbrytandet trädde i kraft eller innan det förlängdes. Medlemsstaterna bör också tillåtas föreskriva en minimiperiod under vilken avbrytandet inte kan upphävas. Vid fastställandet av om det föreligger otillbörlig skada för borgenärer bör rättsliga eller administrativa myndigheter kunna beakta om avbrytandet skulle bevara boets sammanlagda värde och om gäldenären handlar i ond tro eller i avsikt att orsaka skada eller generellt handlar mot borgenärsförsamlingens berättigade förväntningar.

(37)  Detta direktiv omfattar inte bestämmelser om ersättning eller garantier för borgenärer vilkas säkerhet sannolikt kommer att minska i värde under avbrytandet. En enskild borgenär eller en klass borgenärer skulle till exempel lida otillbörlig skada av avbrytandet om värdet av deras fordringar skulle försämras avsevärt till följd av avbrytandet jämfört med om inget avbrytande tillämpades, eller om borgenären missgynnas mer än andra borgenärer med en jämförbar ställning. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att avbrytandet får upphävas avseende en eller flera borgenärer, en eller flera klasser av borgenärer eller samtliga borgenärer om otillbörlig skada fastställs, avseende dessa borgenärer eller klasser av borgenärer. Medlemsstaterna bör kunna besluta vem som har rätt att begära att ett avbrytande upphävs.

(38)  Ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder bör också medföra att en gäldenärs skyldighet att ansöka om ett insolvensförfarande som skulle kunna leda till likvidation av gäldenären, eller inledandet av ett sådant förfarande på en borgenärs begäran, skjuts upp. Sådana insolvensförfaranden bör, utöver de förfaranden som i lagstiftningen är begränsade till sådana vars enda möjliga resultat är likvidation av gäldenären, även inbegripa sådana förfaranden som möjliggör en rekonstruktion av gäldenären. Ett uppskjutande av inledandet av ett insolvensförfarande på begäran av borgenärer bör tillämpas inte bara om medlemsstaterna föreskriver ett generellt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder som omfattar samtliga borgenärer, utan också om medlemsstaterna föreskriver en möjlighet till ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder som omfattar enbart ett begränsat antal borgenärer. Medlemsstaterna bör trots detta kunna föreskriva att insolvensförfaranden kan inledas på begäran av offentliga myndigheter som inte agerar i egenskap av borgenärer, utan i det allmänna intresset, som en allmän åklagare.

(39)  Detta direktiv bör inte hindra gäldenärer från att inom ramen för den löpande affärsverksamheten betala fordringar från icke berörda borgenärer och fordringar från berörda borgenärer som uppstår under avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder. För att säkerställa att borgenärer med fordringar som uppstod före inledandet av ett förfarande för rekonstruktion eller ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder inte pressar gäldenären att betala dessa fordringar som annars skulle minskas genom genomförandet av rekonstruktionsplanen bör medlemsstaterna kunna föreskriva att skyldigheten för gäldenären tillfälligt upphävs avseende betalning av dessa fordringar.

(40)  Om en gäldenär blir föremål för ett insolvensförfarande kan vissa leverantörer ha avtalsenliga rättigheter, föreskrivna genom så kallade ipso facto-klausuler, som ger dem rätt att avsluta leveransavtalet enbart på grund av insolvensen, även om gäldenären vederbörligen har fullgjort sina skyldigheter. Ipso facto-klausuler skulle även kunna utlösas när en gäldenär ansöker om förebyggande rekonstruktionsåtgärder. Om sådana klausuler åberopas när gäldenären endast förhandlar om en rekonstruktionsplan eller ansöker om ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder eller åberopas i samband med någon händelse med anknytning till avbrytandet, kan ett förtida avslutande av avtalet ha negativa verkningar på gäldenärens verksamhet och utsikterna att rädda verksamheten. Det är därför i dessa fall nödvändigt att föreskriva att borgenärer inte har rätt ▌ att åberopa ipso facto-klausuler som hänvisar till förhandlingar om en rekonstruktionsplan eller ett avbrytande eller någon liknande händelse med anknytning till avbrytandet.

(41)  Ett tidigt avslutande kan äventyra ett företags förmåga att fortsätta verksamheten under rekonstruktionsförhandlingarna, särskilt när det gäller kontrakt om leveranser för grundläggande behov, såsom gas-, el-, vatten-, telekommunikations- och betalkortstjänster. Medlemsstaterna bör föreskriva att borgenärer som omfattas av avbrytandet med enskilda verkställighetsåtgärder och vilkas fordringar uppstod före avbrytandet och inte har betalats av en gäldenär, inte har rätt att hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra väsentliga kontrakt med återstående skyldigheter under avbrytandeperioden, förutsatt att gäldenären uppfyller sina förpliktelser enligt sådana kontrakt som löper ut under avbrytandeperioden. Exempel på kontrakt med återstående skyldigheter är leasing- och licensavtal, långsiktiga leveransavtal och franchiseavtal.

(42)  I detta direktiv föreskrivs miniminormer för innehållet i en rekonstruktionsplan. Medlemsstaterna bör kunna kräva ytterligare förklaringar i rekonstruktionsplanen, exempelvis vad gäller kriterierna enligt vilka borgenärerna har grupperats, vilket kan vara relevant i fall då en skuld bara delvis täcks av säkerhet. Medlemsstaterna bör inte åläggas att kräva ett expertutlåtande avseende det värde på tillgångarna som behöver anges i planen.

(43)  Borgenärer som berörs av en rekonstruktionsplan, inklusive arbetstagare och, om det medges enligt nationell rätt, aktieägare, bör ha rätt att rösta om antagandet av en rekonstruktionsplan. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva begränsade undantag från denna regel. Parter som inte berörs av rekonstruktionsplanen bör inte ha rösträtt avseende planen och deras stöd bör inte heller krävas för godkännandet av planen. Begreppet berörda parter bör omfatta enbart arbetstagare i deras roll som borgenärer. Om medlemsstaterna beslutar att utesluta arbetstagares fordringar från ramverket för förebyggande rekonstruktion bör arbetstagare därför inte anses vara berörda parter. Röstningen om antagandet av en rekonstruktionsplan kan ha formen av ett formellt röstningsförfarande eller ett samråd och en överenskommelse med en erforderlig majoritet av de berörda parterna. Om röstningen har formen av en överenskommelse med en erforderlig majoritet, kan de berörda parter som inte deltog i denna överenskommelse emellertid kunna erbjudas möjlighet att ansluta sig till rekonstruktionsplanen.

(44)  För att säkerställa att rättigheter som i allt väsentligt är likartade behandlas lika och att rekonstruktionsplaner antas utan att otillbörligen skada berörda parters rättigheter, bör berörda parter behandlas i separata klasser som motsvarar kriterierna för klassbildning enligt nationell rätt. Klassbildning innebär gruppering av berörda parter i syfte att anta en plan på ett sätt som återspeglar deras rättigheter och fordringarnas och intressenas senioritet. Som ett minimum bör borgenärer med säkerhet och borgenärer utan säkerhet alltid behandlas i separata klasser. Medlemsstaterna bör dock kunna kräva att fler än två klasser av borgenärer bildas, inbegripet olika klasser av borgenärer med säkerhet och borgenärer utan säkerhet samt klasser av borgenärer med efterställda fordringar. Medlemsstaterna bör även kunna behandla andra typer av borgenärer som saknar tillräckligt enhetliga intressen, såsom skattemyndigheter eller socialförsäkringsmyndigheter, i separata klasser. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva att fordringar med säkerhet kan delas in i fordringar med säkerhet och fordringar utan säkerhet grundat på säkerhetsvärdering. Det bör också vara möjligt för medlemsstaterna att fastställa särskilda regler som ger stöd för klassbildning i fall där icke-diversifierade eller på annat sätt särskilt utsatta borgenärer, såsom arbetstagare eller små leverantörer, skulle dra nytta av sådan klassbildning.

(45)  När det gäller gäldenärer som är mikroföretag eller små eller medelstora företag bör medlemsstaterna, på grund av dessa företags relativt enkla kapitalstruktur, kunna föreskriva att undantag kan göras från skyldigheten att behandla berörda parter i olika klasser. Om mikroföretag eller små eller medelstora företag har valt att skapa en enda röstningsklass och denna klass röstar mot planen bör det vara möjligt för gäldenärerna att lägga fram en annan plan, i linje med detta direktivs allmänna principer.

(46)  Medlemsstaterna bör under alla omständigheter säkerställa att frågor som är av särskild betydelse för klassbildning, såsom fordringar från anknutna parter, ges lämplig behandling i nationell rätt, och att deras nationella rätt innehåller regler som behandlar villkorade fordringar och bestridda fordringar. Medlemsstaterna bör tillåtas att reglera hur bestridda fordringar ska hanteras med avseende på tilldelning av rösträtt. Den rättsliga eller administrativa myndigheten bör pröva klassbildningen, inbegripet valet av vilka borgenärer som berörs av planen, när en rekonstruktionsplan lämnas in för fastställande. Medlemsstaterna bör dock kunna föreskriva att en sådan myndighet även kan pröva klassbildningen i ett tidigare skede om den som föreslår planen begär validering eller vägledning i förväg.

(47)  Erforderliga majoriteter bör fastställas i nationell rätt för att säkerställa att en minoritet av berörda parter i varje klass inte kan hindra antagandet av rekonstruktionsplaner som inte otillbörligen försämrar deras rättigheter och intressen. Utan en majoritetsregel som binder borgenärer med säkerhet som inte samtycker skulle en tidig rekonstruktion i många fall inte vara möjlig, till exempel i fall där en finansiell rekonstruktion behövs men företaget annars är livskraftigt. För att säkerställa att parterna kan yttra sig om antagandet av rekonstruktionsplaner i proportion till de intressen de har i företaget, bör den erforderliga majoriteten baseras på beloppet av borgenärernas fordringar eller andelsinnehavarnas intressen i varje enskild klass. Medlemsstaterna bör dessutom kunna kräva att majoritet uppnås bland antalet berörda parter i varje klass. Medlemsstaterna bör kunna fastställa regler i fråga om berörda parter med rätt att rösta som inte utövar sin rätt att rösta på ett korrekt sätt eller inte är företrädda, exempelvis regler som tillåter att dessa berörda parter beaktas med avseende på ett tröskelvärde för deltagande eller beräkningen av en majoritet. Medlemsstaterna bör även kunna föreskriva ett tröskelvärde för deltagande avseende omröstningen.

(48)  Det är nödvändigt att en rättslig eller administrativ myndighet fastställer en rekonstruktionsplan, så att det säkerställs att försämringen av borgenärernas rättigheter eller andelsinnehavarnas intressen står i proportion till nyttan av rekonstruktionen och att de har tillgång till ett effektivt rättsmedel. Fastställande är nödvändigt i synnerhet om det finns berörda parter som inte samtycker till planen, om rekonstruktionsplanen innehåller bestämmelser om ny finansiering eller om planen medför en förlust av mer än 25 % av arbetsstyrkan. Medlemsstaterna bör dock kunna föreskriva att en rättslig eller administrativ myndighets fastställande krävs även i andra fall. Ett fastställande av en plan som medför en förlust av mer än 25 % av arbetsstyrkan bör endast vara nödvändig om nationell rätt tillåter att ramverk för förebyggande rekonstruktion föreskriver åtgärder med direkt inverkan på anställningsavtal.

(49)  Medlemsstaterna bör säkerställa att en rättslig eller administrativ myndighet kan avslå en rekonstruktionsplan om det har fastställts att den försämrar rättigheterna för borgenärer eller andelsinnehavare som inte samtycker till planen antingen till en nivå som är lägre än vad de rimligen kunde förväntas få vid en likvidation av gäldenärens verksamhet, oberoende av om detta sker genom att gäldenärens verksamhet avvecklas eller säljs som en fortlevande verksamhet ▌beroende på varje gäldenärs särskilda omständigheter, eller till en nivå som är lägre än vad de rimligen kunde förvänta sig i händelse av det näst bästa alternativa scenariot om rekonstruktionsplanen inte fastställs. Om planen emellertid fastställs genom en mekanism för klassöverskridande ”cram-down” bör det hänvisas till den skyddsmekanism som används i ett sådant scenario. Om medlemsstaterna väljer att göra en värdering av gäldenären enligt fortlevnadsprincipen bör beräkningen av värdet enligt fortlevnadsprincipen ske med beaktande av värdet av gäldenärens verksamhet på längre sikt, och inte likvidationsvärdet. Värdet enligt fortlevnadsprincipen är som regel högre än ▌likvidationsvärdet eftersom det är grundad på antagandet att företaget fortsätter sin verksamhet och sina avtal med minsta möjliga störningar, med finansiella borgenärers, aktieägares och kunders förtroende, fortsätter att generera intäkter och begränsar effekterna för arbetstagare.

(50)  Även om prövningen huruvida testet om borgenärers bästa intresse uppfylls bör utföras av en rättslig eller administrativ myndighet endast om en invändning angående rekonstruktionsplanen lämnas in med detta som grund, i syfte att undvika att en värdering görs i varje ärende, bör medlemsstaterna kunna föreskriva att andra villkor för fastställande kan prövas ex officio. Medlemsstaterna bör kunna lägga till andra villkor som behöver vara uppfyllda för att en rekonstruktionsplan ska fastställas, såsom huruvida andelsinnehavare är tillräckligt skyddade. Rättsliga eller administrativa myndigheter bör kunna vägra att fastställa rekonstruktionsplaner som inte har rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkerställa verksamhetens livskraft. Medlemsstaterna bör dock inte åläggas att säkerställa att en sådan bedömning görs ex officio.

(51)  Ett av villkoren för fastställande av en rekonstruktionsplan bör vara att alla berörda parter underrättas om den. Medlemsstaterna bör kunna fastställa formen för underrättelsen, att identifiera tidpunkten för underrättelsen samt att fastställa bestämmelser om hur okända fordringar ska behandlas med avseende på underrättelse. De bör också kunna föreskriva att icke-berörda parter ska informeras om rekonstruktionsplanen.

(52)  Ett framgångsrikt test om borgenärers bästa intresse bör anses innebära att ingen borgenär som inte samtycker till en rekonstruktionsplan får en sämre ställning enligt rekonstruktionsplanen än denne skulle ha haft antingen ▌i händelse av likvidation, oberoende av om gäldenärens verksamhet avvecklas eller säljs som en fortlevande verksamhet, eller i händelse av det näst bästa alternativa scenariot om rekonstruktionsplanen inte fastställdes. Medlemsstaterna bör kunna välja ett av dessa två tröskelvärden när de genomför testet om borgenärers bästa intresse i nationell rätt. Testet bör tillämpas i varje fall där en plan behöver fastställas för att bli bindande för borgenärer som inte samtycker till planen eller, beroende på omständigheterna, klasser av borgenärer som inte samtycker till planen. Till följd av testet om borgenärers bästa intresse, där borgenärer som är offentliga institutioner har en privilegierad status enligt nationell rätt, skulle medlemsstaterna kunna föreskriva att planen inte kan medföra en fullständig eller partiell annullering av dessa borgenärers fordringar.

(53)  En rekonstruktionsplan bör visserligen alltid antas om den majoritet som krävs i varje berörd klass stöder planen, men en rekonstruktionsplan som inte stöds av den erforderliga majoriteten i varje berörd klass bör ändå kunna fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet på förslag av en gäldenär eller med gäldenärens samtycke. Om det gäller en juridisk person bör medlemsstaterna kunna besluta om huruvida gäldenären, när syftet är att anta eller fastställa en rekonstruktionsplan, ska förstås som den juridiska personens styrelse eller en viss majoritet av aktieägarna eller andelsinnehavarna. För att planen ska fastställas när det gäller en klassöverskridande ”cram-down” bör den stödjas av en majoritet av de berörda parternas röstningsklasser. Minst en av dessa klasser bör vara en klass borgenärer med säkerhet eller ha en högre rangordning än klassen av vanliga borgenärer utan säkerhet.

(54)  Om en majoritet av röstningsklasserna inte stödjer rekonstruktionsplanen bör det ändå vara möjligt att fastställa planen om den stöds av minst en berörd klass eller en klass av borgenärer som påverkas negativt och som, vid en värdering av gäldenären enligt fortlevnadsprincipen, erhåller betalning eller behåller något intresse eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, rimligen kan antas erhålla betalning eller behålla något intresse om den normala rangordningen för prioritering av fordringar i en likvidation tillämpas enligt nationell rätt. I ett sådant fall bör medlemsstaterna kunna öka det antal klasser som krävs för att godkänna planen, utan att nödvändigtvis kräva att alla dessa klasser, vid en värdering av gäldenären enligt fortlevnadsprincipen, ska erhålla betalning eller behålla något intresse enligt nationell rätt. Medlemsstaterna bör emellertid inte kräva samtliga klassers samtycke. I enlighet med detta bör, om det bara finns två klasser av borgenärer, samtycke från minst en klass anses vara tillräckligt om övriga villkor för tillämpningen av en klassöverskridande ”cram-down” är uppfyllda. Att borgenärer påverkas negativt bör anses innebära att det har skett en minskning av värdet på deras fordringar.

(55)  När det gäller en klassöverskridande ”cram-down” bör medlemsstaterna säkerställa att klasser av berörda borgenärer som inte samtycker inte otillbörligt skadas enligt den föreslagna planen, och medlemsstaterna bör tillhandahålla tillräckligt skydd för dessa klasser som inte samtycker. Medlemsstaterna bör kunna skydda en klass berörda borgenärer som inte samtycker genom att säkerställa att de behandlas minst lika gynnsamt som andra klasser med samma rangordning och mer gynnsamt än klasser med lägre rangordning. Alternativt skulle medlemsstaterna kunna skydda en klass berörda borgenärer som inte samtycker genom att säkerställa att sådan klass som inte samtycker får full betalning om en klass borgenärer med lägre rangordning får utdelning eller behåller något intresse enligt rekonstruktionsplanen (nedan kallad regeln om absolut prioritet). Medlemsstaterna bör ha ett bedömningsutrymme vid genomförandet av konceptet full betalning, inbegripet i förhållande till tidpunkten för betalningen, så länge kapitalbeloppets del av fordran och – när det gäller borgenärer med säkerhet – säkerhetens värde, är skyddade. Medlemsstaterna bör också kunna besluta genom vilka likvärdiga metoder den ursprungliga fordran skulle kunna tillgodoses fullt ut.

(56)  Medlemsstaterna bör kunna avvika från regeln om absolut prioritet , exempelvis om det anses rättvist att andelsinnehavare behåller vissa intressen inom ramen för planen trots att en klass med högre rangordning tvingas godta en minskning av sina fordringar, eller att väsentliga leverantörer som omfattas av bestämmelsen om avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder betalas före en borgenärsklass med högre rangordning. Medlemsstaterna bör kunna välja vilken av de ovannämnda skyddsmekanismerna de inrättar.

(57)  Samtidigt som aktieägares eller andra andelsinnehavares berättigade intressen bör skyddas, bör medlemsstaterna säkerställa att de inte på ett otillbörligt sätt kan hindra antagandet av rekonstruktionsplaner som skulle kunna återställa gäldenärens livskraft. Medlemsstaterna bör kunna använda sig av olika metoder för att uppnå detta mål, till exempel att inte ge andelsinnehavare rätt att rösta om en rekonstruktionsplan och att inte låta antagandet av en rekonstruktionsplan ▌villkoras av en överenskommelse bland andelsinnehavare som vid en värdering av företaget inte skulle få någon betalning eller annan ersättning om den normala rangordningen för prioritering av fordringar i en likvidation tillämpades. ▌Om andelsinnehavare har rätt att rösta om en rekonstruktionsplan, bör en rättslig eller administrativ myndighet emellertid kunna fastställa planen genom att tillämpa reglerna om klassöverskridande ”cram-down” även om en eller flera klasser av andelsinnehavare inte samtycker till den. Medlemsstater som utesluter andelsinnehavare från röstning bör inte åläggas att tillämpa regeln om absolut prioritet i förhållandet mellan borgenärer och andelsinnehavare. Ett annat möjligt sätt att säkerställa att andelsinnehavare inte på ett otillbörligt sätt hindrar antagandet av rekonstruktionsplaner skulle vara att säkerställa att rekonstruktionsåtgärder som direkt påverkar andelsinnehavares rättigheter och som måste godkännas av en bolagsstämma enligt bolagsrätten inte omfattas av orimligt höga majoritetskrav och att andelsinnehavare inte har någon behörighet i fråga om rekonstruktionsåtgärder som inte direkt påverkar deras rättigheter.

(58)  Flera klasser av andelsinnehavare kan behövas om det finns olika klasser av andelsinnehav med olika rättigheter. Andelsinnehavare i mikroföretag eller små och medelstora företag som inte är rena investerare utan ägare till företaget och bidrar till företaget på andra sätt såsom med ledningskompetens kanske saknar incitament att rekonstruera under sådana förhållanden. Därför bör klassöverskridande ”cram-down” vara frivilligt för gäldenärer som är mikroföretag eller små och medelstora företag.

(59)  Rekonstruktionsplanen bör, med avseende på dess genomförande, göra det möjligt för andelsinnehavare i mikroföretag eller små och medelstora företag att tillhandahålla icke-monetärt rekonstruktionsstöd genom att de utnyttjar till exempel sin erfarenhet, sitt anseende eller sina affärskontakter.

(60)  Arbetstagare bör åtnjuta fullständigt arbetsrättsligt skydd under förfarandena för förebyggande rekonstruktion. I synnerhet bör detta direktiv inte påverka arbetstagares rättigheter som garanteras av rådets direktiv 98/59/EG(14) och 2001/23/EG(15), samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG(16), 2008/94/EG(17) och 2009/38/EG(18). De skyldigheter i fråga om information till och samråd med arbetstagare enligt nationell rätt som införlivar de ovannämnda direktiven behålls helt oförändrade. Detta innefattar skyldigheter att informera och samråda med arbetstagarrepresentanter om beslutet att använda ett ramverk för förebyggande rekonstruktion i enlighet med direktiv 2002/14/EG.

(61)  Arbetstagare och deras representanter bör få information om den föreslagna rekonstruktionsplanen i den utsträckning detta föreskrivs i unionsrätten så att de kan göra en grundlig bedömning av de olika scenarierna. Arbetstagare och deras representanter bör dessutom involveras i den utsträckning som är nödvändig för att uppfylla kraven på samråd i unionsrätten. Med hänsyn till behovet att säkerställa en lämplig skyddsnivå för arbetstagare bör medlemsstaterna vara skyldiga att utesluta arbetstagares utestående fordringar ▌ från eventuella avbrytande av verkställighet oberoende av om dessa fordringar uppkommer innan eller efter det att avbrytandet beviljas. Ett avbrytande av verkställigheten av arbetstagares utestående fordringar bör vara tillåtet endast för de belopp och den period avseende vilka betalningen av sådana fordringar effektivt garanteras på en liknande nivå på andra sätt enligt nationell rätt ▌. Om det i nationell rätt föreskrivs begränsningar av garantiinstitutioners ansvar, antingen vad avser garantins längd eller det belopp som betalas ut till arbetstagare, bör arbetstagare kunna få sina fordringar gentemot arbetsgivaren verkställda även under tiden för avbrytandet av verkställighet. Alternativt bör medlemsstaterna kunna undanta arbetstagares fordringar från tillämpningsområdet för ramarna för förebyggande rekonstruktion och föreskriva skydd för dem enligt nationell rätt.

(62)  Om en rekonstruktionsplan medför en överlåtelse av en del av ett företag eller en verksamhet bör arbetstagares rättigheter som grundar sig på anställningsavtal eller anställningsförhållanden, särskilt rätten till lön, skyddas i enlighet med artiklarna 3 och 4 i direktiv 2001/23/EG, utan att det påverkar de särskilda regler som är tillämpliga i fall av insolvensförfaranden enligt artikel 5 i det direktivet och särskilt de möjligheter som föreskrivs i artikel 5.2 i det direktivet. Det här direktivet bör inte påverka rätten till information och samråd, vilka garanteras enligt direktiv 2002/14/EG, inklusive om beslut som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen i syfte att nå en överenskommelse om sådana beslut. Dessutom bör, enligt det här direktivet, arbetstagare ha rätt att rösta om planen om deras fordringar påverkas av rekonstruktionsplanen. I fråga om röstning om rekonstruktionsplanen bör medlemsstaterna kunna besluta att placera arbetstagare i en separat klass från övriga borgenärer.

(63)  Rättsliga eller administrativa myndigheter bör besluta om en värdering av verksamheten antingen vid likvidation eller i det näst bästa alternativa scenariot, om rekonstruktionsplanen inte fastställdes, om en berörd part som inte samtycker invänder mot rekonstruktionsplanen. Detta bör inte hindra att medlemsstaterna gör värderingar i ett annat sammanhang enligt nationell rätt. Ett sådant beslut bör emellertid också kunna bestå av ett godkännande av en sakkunnigvärdering eller en värdering som lagts fram av gäldenären eller någon annan part i ett tidigare skede av processen. Om beslut fattas om att göra en värdering bör medlemsstaterna kunna föreskriva särskilda regler, separat från den allmänna civilprocessrätten, för en värdering i rekonstruktionsärenden, i syfte att säkerställa att den utförs skyndsamt. Ingenting i detta direktiv bör påverka reglerna om bevisbörda i nationell rätt i händelse av en värdering.

(64)  En rekonstruktionsplans bindande verkan bör vara begränsad till de berörda parter som medverkade i antagandet av planen. Medlemsstaterna bör kunna fastställa vad medverkan innebär för en borgenär, inbegripet i händelse av okända borgenärer eller borgenärer med framtida fordringar. Till exempel bör medlemsstaterna kunna besluta hur man ska hantera borgenärer som har mottagit anmälan på ett korrekt sätt men som inte deltog i förfarandena.

(65)  Berörda parter med berättigat intresse bör kunna överklaga ett beslut att fastställa en rekonstruktionsplan utfärdat av en administrativ myndighet. Medlemsstaterna bör också kunna införa möjligheten att välja att överklaga ett beslut att fastställa en rekonstruktionsplan utfärdat av en rättslig myndighet. För att säkerställa att planen är ändamålsenlig samt för att minska osäkerhet och undvika oberättigade förseningar bör överklaganden som regel dock inte ha suspensiv verkan och därför inte hindra genomförandet av en rekonstruktionsplan. Medlemsstaterna bör kunna fastställa och begränsa grunderna för överklagande. Om beslutet att fastställa planen överklagas bör medlemsstaterna kunna tillåta att den rättsliga myndigheten utfärdar ett preliminärt eller summariskt beslut som skyddar verkställigheten och genomförandet av planen från konsekvenserna av att det pågående överklagandet bifalls . Om ett överklagande bifalls bör rättsliga eller administrativa myndigheter kunna överväga en ändring av planen som ett alternativ till att undanröja planen, om medlemsstaterna föreskriver en sådan möjlighet, och även en bekräftelse av planen utan ändringar. Det bör vara möjligt för parterna att föreslå ändringarna av planen eller rösta om dem, på eget initiativ eller på den rättsliga myndighetens begäran. Medlemsstaterna skulle också kunna föreskriva ersättning för ekonomiska förluster till den part vars överklagande bifölls. Det bör vara möjligt att genom nationell rätt hantera ett potentiellt nytt avbrytande eller en förlängning av avbrytandet för det fall att den rättsliga myndigheten beslutar att överklagandet har suspensiv verkan.

(66)  En rekonstruktionsplans framgång beror på om ▌finansiellt stöd beviljas gäldenären för att stödja, för det första, företagets verksamhet under rekonstruktionsförhandlingarna och, för det andra, genomförandet av rekonstruktionsplanen efter det att den har fastställts. Finansiellt stöd bör förstås i vid bemärkelse, inbegripet såsom tillhandahållande av pengar eller tredjepartsgarantier och leverans av varulager, inventering, råvaror samt gas, vatten eller el, exempelvis genom att bevilja gäldenären en längre återbetalningsperiod. Tillfällig finansiering och ny finansiering bör därför undantas från talan om återvinning som syftar till att förklara sådan finansiering ogiltig, eller möjlig att förklara ogiltig, eller icke verkställbar som en handling som är till skada för borgenärskollektivet i samband med senare insolvensförfaranden.

(67)  Nationell insolvenslagstiftning om återvinningstalan avseende tillfällig och ny finansiering eller som föreskriver att nya långivare kan ådra sig civilrättsliga, administrativa eller straffrättsliga påföljder för kreditgivning till låntagare i ekonomiska svårigheter skulle kunna äventyra tillgången till finansiering som är nödvändig för att nå framgång med förhandlingar om och genomförande av en rekonstruktionsplan. Detta direktiv bör inte påverka andra grunder för att förklara ny eller tillfällig finansiering ogiltig eller möjlig att förklara ogiltig, eller icke verkställbar, eller för att aktivera civilrättsligt, administrativt eller straffrättsligt ansvar för dem som tillhandahåller sådan finansiering såsom föreskrivs i nationell rätt. Sådana andra grunder skulle bland andra kunna innefatta bedrägeri, ond tro, en viss typ av förhållande mellan parterna som skulle kunna anses som en intressekonflikt, såsom i fallet med transaktioner mellan närstående parter eller mellan aktieägarna och företaget eller transaktioner där en part erhållit värde eller säkerhet som parten vid transaktionstillfället eller på grund av transaktionssättet inte hade rätt till.

(68)  När tillfällig finansiering beviljas vet inte parterna om rekonstruktionsplanen slutligen kommer att fastställas eller inte. Medlemsstaterna bör därför inte åläggas att begränsa skyddet för tillfällig finansiering till fall där planen antagits av borgenärer eller fastställts av en rättslig eller administrativ myndighet ▌. För att undvika potentiellt missbruk bör endast sådan finansiering skyddas som är rimligen och omedelbart nödvändig för att gäldenärens verksamhet ska kunna fortsätta att drivas eller överleva, eller för att bevara eller öka värdet på verksamheten i avvaktan på fastställandet av en rekonstruktionsplan. Detta direktiv bör vidare inte hindra medlemsstaterna från att införa en mekanism för förhandskontroll av tillfällig finansiering. Medlemsstaterna bör kunna begränsa skyddet för ny finansiering till de fall där planen har fastställts av en rättslig eller administrativ myndighet och skyddet för tillfällig finansiering till fall där den förhandskontrolleras. En mekanism för förhandskontroll av tillfällig finansiering eller andra transaktioner skulle kunna tillämpas av en förvaltare på området rekonstruktion, av en borgenärskommitté eller av en rättslig eller administrativ myndighet. Skydd mot talan om återvinning och skydd mot personlig ansvarighet är minimigarantier som bör tillerkännas tillfällig finansiering och ny finansiering. Att uppmuntra nya långivare att ta den ökade risk det innebär att investera i en livskraftig gäldenär i ekonomiska svårigheter kan dock kräva ytterligare incitament, såsom till exempel att ge sådan finansiering prioritet åtminstone över fordringar utan säkerhet i ett senare insolvensförfarande.

(69)  I syfte att främja en kultur där förebyggande rekonstruktion används i ett tidigt skede är det önskvärt att transaktioner som är rimligen och omedelbart nödvändiga för förhandlingen eller genomförandet av en rekonstruktionsplan också ges skydd mot återvinningstalan i senare insolvensförfaranden. Rättsliga eller administrativa myndigheter bör, när de prövar om kostnader och avgifter är rimliga och omedelbart nödvändiga, exempelvis kunna beakta prognoser och uppskattningar som lämnats till berörda parter, en borgenärskommitté, en förvaltare på området rekonstruktion eller den rättsliga eller administrativa myndigheten. I detta syfte bör medlemsstaterna även kunna kräva att gäldenärer tillhandahåller och uppdaterar relevanta uppskattningar. Sådant skydd bör öka säkerheten avseende transaktioner med företag beträffande vilka det är känt att de befinner sig i ekonomiska svårigheter och undanröja rädslan hos borgenärer och investerare för att alla sådana transaktioner skulle kunna förklaras ogiltiga om rekonstruktionen misslyckas. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva en tidpunkt innan förfarandet för förebyggande rekonstruktion inleds och innan avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder beviljas, från och med vilken avgifter och kostnader för förhandling om och antagande, fastställande av eller anlitande av professionell rådgivning för rekonstruktionsplanen börjar omfattas av skyddet mot återvinningstalan. I händelse av andra betalningar och utbetalningar och skydd av betalning av löner till arbetstagare kan en sådan startpunkt också vara när ett avbrytande beviljas eller ett förfarande för förebyggande rekonstruktion inleds.

(70)  För att ytterligare främja förebyggande rekonstruktion är det viktigt att säkerställa att företagsledare inte avskräcks från att göra rimliga affärsmässiga bedömningar eller ta rimliga affärsmässiga risker, särskilt om det skulle öka chanserna för att rekonstruera potentiellt livskraftiga företag. Om företaget har ekonomiska svårigheter, bör företagsledare vidta åtgärder för att minimera förlusterna och undvika insolvens, som ▌ att anlita professionell rådgivning, inbegripet om rekonstruktion och insolvens, exempelvis genom att i tillämpliga falla använda verktyg för tidig varning, skydda företagets tillgångar i syfte att maximera värdet och undvika förlust av centrala tillgångar, se över verksamhetens struktur och funktion för att undersöka livskraften och minska utgifterna, avstå från att utsätta företaget för typer av transaktioner som kan bli föremål för återvinning om det inte är affärsmässigt berättigat, fortsätta att handla under omständigheter där det är lämpligt i syfte att maximera företagets värde enligt fortlevnadsprincipen samt förhandla med borgenärer och inleda förebyggande rekonstruktionsförfaranden.

(71)  Om gäldenären är nära insolvens är det också viktigt att skydda borgenärernas berättigade intressen från ledningsbeslut som kan inverka på sammansättningen av gäldenärens bo, särskilt om sådana beslut skulle kunna leda till ytterligare värdeminskningar av den del av boet som är tillgänglig för rekonstruktion eller utdelning till borgenärer. Det är därför nödvändigt att säkerställa att företagsledare under sådana omständigheter undviker varje uppsåtligt eller grovt oaktsamt handlande som leder till personlig vinning på bekostnad av intressenter och att de undviker att godkänna transaktioner till ett värde under marknadsvärdet eller att vidta åtgärder som leder till att en eller flera intressenter otillbörligt prioriteras. Medlemsstaterna bör kunna genomföra motsvarande bestämmelser i detta direktiv genom att säkerställa att rättsliga eller administrativa myndigheter, när de bedömer huruvida en företagsledare ska hållas ansvarig för åsidosättande av omsorgsplikten, beaktar regler om företagsledares skyldigheter i detta direktiv. Detta direktiv syftar inte till att skapa en hierarki bland de olika parter vars intressen måste ges vederbörlig hänsyn. Medlemsstaterna bör dock kunna besluta om en sådan hierarki. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas nationella regler om beslutsprocesserna i företag.

(72)  Entreprenörer som utövar en näringsverksamhet, en affärsverksamhet eller ett hantverk eller som är verksam i ett yrke som egenföretagare kan riskera att bli insolventa. Skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om möjligheter till en nystart skulle kunna uppmuntra överskuldsatta eller insolventa entreprenörer att flytta till en annan medlemsstat än den där de är etablerade i syfte att få kortare skuldavskrivningsperioder eller mer attraktiva villkor för skuldavskrivning, vilket leder till rättslig osäkerhet och kostnader för borgenärerna när de ska driva in sina fordringar. Vidare är effekterna av insolvens, särskilt det sociala stigmat, de rättsliga följderna, såsom att entreprenörer utesluts från att starta och driva företagsverksamhet, och den fortlöpande oförmågan att betala av sina skulder, faktorer som i hög grad avskräcker entreprenörer från att starta en verksamhet eller söka en andra chans, trots att det finns belägg för att entreprenörer som har blivit insolventa har större förutsättningar att bli framgångsrika nästa gång.

(73)  Det bör därför vidtas åtgärder för att minska de negativa effekterna av överskuldsättning eller insolvens för entreprenörer, särskilt genom att tillåta en fullständig skuldavskrivning efter en viss tid och genom att begränsa varaktigheten av näringsförbud som åläggs i samband med en gäldenärs överskuldsättning eller insolvens. Begreppet insolvens bör definieras i nationell rätt och skulle kunna ha formen av överskuldsättning. Begreppet entreprenör i den mening som avses i detta direktiv bör inte ha någon bäring på chefers eller företagsledares ställning, vilket bör behandlas i enlighet med nationell rätt. Medlemsstaterna bör kunna besluta hur tillgång till skuldavskrivning ska erhållas, inklusive möjligheten att kräva att gäldenären begär skuldavskrivning.

(74)  Medlemsstaterna bör kunna föreskriva en möjlighet att anpassa insolventa entreprenörers återbetalningsskyldigheter om deras ekonomiska situation förändras avsevärt, oavsett om den förbättras eller försämras. Detta direktiv bör inte kräva att en betalningsplan stöds av en majoritet av borgenärerna. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att entreprenörer inte är förhindrade att starta en ny verksamhet inom samma område eller ett annat område under genomförandet av betalningsplanen.

(75)  Skuldavskrivning bör vara tillgänglig i förfaranden som omfattar en betalningsplan, en realisering av tillgångar eller en kombination av dessa. Vid genomförandet av dessa regler bör medlemsstaterna kunna välja fritt bland dessa alternativ. Om mer än ett förfarande som leder till skuldavskrivning är tillgängligt enligt nationell rätt bör medlemsstaterna säkerställa att åtminstone ett av dessa förfaranden ger insolventa entreprenörer möjlighet till fullständig skuldavskrivning inom en period på högst tre år. Vid förfaranden som består av en kombination av en realisering av tillgångar och en betalningsplan bör avskrivningsperioden börja löpa senast den dag då betalningsplanen fastställs av en domstol eller börjar genomföras, till exempel från och med den första avbetalningen enligt planen, men den kan också börja löpa tidigare, till exempel när ett beslut om att inleda förfarandet fattas.

(76)  Vid förfaranden som inte omfattar en betalningsplan bör avskrivningsperioden inledas senast vid den tidpunkt då en rättslig eller administrativ myndighet beslutar att inleda förfarandet eller då insolvensboet upprättas. För beräkningen av avskrivningsperioden i enlighet med detta direktiv kan medlemsstaterna föreskriva att begreppet ”inledande av förfarande” inte omfattar preliminära åtgärder, såsom säkerhetsåtgärder eller utnämning av en preliminär insolvensförvaltare, om inte sådana åtgärder möjliggör realisering av tillgångar, däribland avyttring och fördelning av tillgångar till borgenärer. Upprättandet av insolvensboet bör inte nödvändigtvis förutsätta ett formellt beslut eller ett formellt fastställande från en rättslig eller administrativ myndighet, om ett sådant beslut inte krävs i enlighet med nationell rätt, och skulle kunna bestå i inlämning av förteckningen över tillgångar och skulder.

(77)  Om det förfarande som leder till en skuldavskrivning innebär en realisering av en entreprenörs tillgångar bör inget hindra medlemsstaterna från att föreskriva att begäran om skuldavskrivning ska behandlas separat från realiseringen av tillgångar, förutsatt att en sådan begäran utgör en integrerad del av det förfarande som leder till avskrivning enligt detta direktiv. Medlemsstaterna bör kunna besluta om reglerna om bevisbördan för att skuldavskrivningen ska fungera, vilket innebär att entreprenörer bör kunna åläggas en rättslig skyldighet att bevisa att deras skyldigheter efterlevs.

(78)  En fullständig skuldavskrivning eller näringsförbud som löper ut efter en ▌period på högst tre år är inte lämpligt under alla omständigheter, och det kan därför vara nödvändigt att införa avvikelser från denna regel om de är vederbörligen motiverade av skäl som fastställts i nationell rätt. Sådana avvikelser bör till exempel införas om gäldenären är ohederlig eller har handlat i ond tro. Om entreprenörer inte antas vara hederliga och handla i god tro enligt nationell rätt bör bevisbördan för att de är hederliga och handlar i god tro inte göra det onödigt svårt eller betungande för dem att bli föremål för förfarandet.

(79)  När de rättsliga eller administrativa myndigheterna fastställer huruvida en entreprenör har varit ohederlig kan de beakta omständigheter såsom skuldens art och omfattning, vid vilken tidpunkt skulden uppstod, vilka ansträngningar entreprenören har gjort för att betala skulden och uppfylla rättsliga skyldigheter, inbegripet offentliga tillståndskrav och kravet på korrekt bokföring, handlingar från entreprenörens sida i syfte att hindra åtgärder från borgenärers sida, uppfyllande av skyldigheter när det råder sannolikhet för insolvens som åligger entreprenörer som är företagsledare samt efterlevnad av konkurrens- och arbetsrätt på unionsnivå och nationell nivå. Det bör också vara möjligt att inrätta avvikelser om entreprenören inte har uppfyllt vissa rättsliga skyldigheter, inbegripet skyldigheter att maximera utdelningen till borgenärer som skulle kunna utgöras av en allmän skyldighet att generera intäkter eller tillgångar. Det bör vidare vara möjligt att införa specifika avvikelser om det behövs för att garantera jämvikten mellan gäldenärens rättigheter och en eller flera borgenärers rättigheter, till exempel om en borgenär är en fysisk person som behöver mer skydd än gäldenären.

(80)  En avvikelse kan också vara motiverad när kostnaderna för det förfarande som leder till skuldavskrivning, inklusive avgifterna till rättsliga och administrativa myndigheter och arvoden till förvaltare, inte täcks. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att fördelarna med en fullständig avskrivning kan upphävas, om till exempel gäldenärens ekonomiska situation förbättras avsevärt på grund av en oväntad händelse eller till följd av en lotterivinst, ett arv eller en gåva. Inget bör hindra medlemsstaterna från att föreskriva ytterligare avvikelser under väldefinierade omständigheter och när det är vederbörligen motiverat.

(81)  Om det enligt nationell rätt finns ett vederbörligen motiverat skäl kan det vara lämpligt att begränsa möjligheten till skuldavskrivning för vissa skuldkategorier. Det bör endast vara möjligt för medlemsstaterna att undanta skulder med säkerhet från skulder som kan avskrivas upp till säkerhetens värde enligt nationell rätt, medan resten av skulden bör behandlas som skuld utan säkerhet. Medlemsstaterna bör kunna utesluta ytterligare skuldkategorier när det är vederbörligen motiverat.

(82)  Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att rättsliga eller administrativa myndigheter antingen på eget initiativ eller på begäran av en person med ett legitimt intresse kan kontrollera att entreprenörerna uppfyller villkoren för att erhålla fullständig skuldavskrivning.

(83)  Om en entreprenörs tillstånd eller licens att fortsätta ett visst hantverk, en viss affärsverksamhet eller näringsverksamhet eller ett visst yrke har nekats eller återkallats till följd av ett näringsförbud, bör detta direktiv inte hindra medlemsstaterna från att kräva att entreprenören lämnar in en ansökan om ett nytt sådant tillstånd eller en ny sådan licens efter det att näringsförbudet har upphört att gälla. Om en myndighet i en medlemsstat antar ett beslut om en verksamhet som står under särskild övervakning bör det vara möjligt att , även efter det att näringsförbudsperioden har löpt ut, även ta hänsyn till att den insolventa entreprenören har erhållit en skuldavskrivning i enlighet med detta direktiv.

(84)  Personliga skulder och företagsskulder som inte kan skiljas åt på ett rimligt sätt, till exempel om en tillgång används såväl inom ramen för entreprenörens yrkesverksamhet som utanför den, bör behandlas i ett och samma förfarande. Om medlemsstaterna föreskriver att sådana skulder är föremål för olika insolvensförfaranden behövs en samordning mellan dessa förfaranden. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att välja att behandla en entreprenörs samtliga skulder i ett och samma förfarande. Inget bör hindra medlemsstater där entreprenörer tillåts fortsätta sin verksamhet för egen räkning under ett insolvensförfarande från att föreskriva att sådana entreprenörer kan bli föremål för ett nytt insolvensförfarande om deras fortsatta verksamhet blir insolvent.

(85)  Det är nödvändigt att bevara och öka insynen och förutsebarheten i förfarandena när det gäller att ge resultat som gynnar företagens fortlevnad och entreprenörers möjlighet till en andra chans, eller som tillåter en effektiv avveckling av icke livskraftiga företag. Det är också nödvändigt att förkorta de överdrivet långa insolvensförfarandena i många medlemsstater, vilka leder till rättsosäkerhet för borgenärer och investerare och låga återvinningsgrader. Med tanke på de förstärkta mekanismer för samarbete mellan domstolar och förvaltare i gränsöverskridande ärenden som inrättats genom förordning (EU) 2015/848, bör professionalismen hos alla involverade aktörer bringas till jämförbara höga nivåer i hela unionen. För att uppnå dessa mål bör medlemsstaterna säkerställa att anställda vid de rättsliga och administrativa myndigheterna som handlägger förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning får lämplig utbildning och har den sakkunskap som krävs för att de ska kunna fullgöra sitt ansvar. Sådan utbildning och sakkunskap kan även förvärvas under utövandet av uppdraget som ledamot vid en rättslig eller administrativ myndighet eller, före utnämningen till ett sådant uppdrag, under utövandet av andra relevanta uppdrag.

(86)  Sådan utbildning och sakkunskap bör göra det möjligt att fatta beslut med potentiellt betydande ekonomisk och social inverkan på ett effektivt sätt och bör inte leda till att anställda vid en rättslig myndighet uteslutande måste hantera frågor om rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning. Medlemsstaterna bör säkerställa att förfarandena rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning kan genomföras effektivt och snabbt. ▌ Effektiva sätt att uppnå rättssäkra och ändamålsenliga förfaranden skulle kunna vara att inrätta specialdomstolar eller specialavdelningar eller att utnämna specialiserade domare i enlighet med nationell rätt liksom att koncentrera behörigheten till ett begränsat antal rättsliga eller administrativa myndigheter.. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att kräva att förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning ska prioriteras framför andra förfaranden.

(87)  Medlemsstaterna bör också säkerställa att▌förvaltare på området för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning som utses av rättsliga och administrativa myndigheter (nedan kallade förvaltare) får lämplig utbildning, att de utses på ett öppet sätt med beaktande av behovet att säkerställa effektiva förfaranden, att de står under lämplig tillsyn när de utför sina uppgifter, och att de utför sina uppgifter med integritet. Det är viktigt att säkerställa att förvaltare följer normer för sådana uppgifter, såsom att teckna yrkesansvarsförsäkring. Lämplig utbildning, kvalifikationer och sakkunskaper för förvaltare skulle också kunna förvärvas genom utövande av det relevanta yrket. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att själva tillhandahålla den nödvändiga utbildningen, utan denna skulle kunna tillhandahållas av till exempel yrkesorganisationer eller andra organ. Insolvensförvaltare enligt definitionen i förordning (EU) 2015/848 bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

(88)  Detta direktiv bär inte förhindra medlemsstaterna att föreskriva att förvaltare väljs av en gäldenär, av borgenärer eller av en borgenärskommitté från en förteckning eller en pool som på förhand har godkänts av en rättslig eller administrativ myndighet. Vid val av förvaltare bör gäldenären, borgenärerna eller borgenärskommittén ges utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller förvaltarens sakkunskap och erfarenhet i allmänhet och kraven i ett visst ärende. Gäldenärer som är fysiska personer bör undantas helt från en sådan plikt. I ärenden med gränsöverskridande inslag bör det vid utnämningen av förvaltaren bland annat tas hänsyn till förvaltarens förmåga att efterleva skyldigheterna, enligt förordning (EU) 2015/848, att kommunicera och samarbeta med insolvensförvaltare och utländska rättsliga eller administrativa myndigheter i andra medlemsstater, samt till deras personalresurser och administrativa resurser för att handlägga potentiellt omfattande ärenden. Inget bör hindra medlemsstaterna från att föreskriva att en förvaltare ska väljas genom andra metoder, såsom slumpvist urval med hjälp av en programvara, förutsatt att det säkerställs att vid användandet av de metoderna vederbörlig hänsyn tas till förvaltarens erfarenhet och sakkunskap. Medlemsstaterna bör kunna besluta om hur man invänder mot valet eller utseendet av en förvaltare eller hur man begär att förvaltaren byts ut, till exempel genom en borgenärskommitté.

(89)  Förvaltare bör omfattas av tillsyns- och regleringsmekanismer som bör innefatta ▌ändamålsenliga åtgärder för ansvarsskyldighet för förvaltare som har brustit vid fullgörandet av sina uppgifter, exempelvis att en förvaltares arvode sänks, att förvaltaren utestängs från förteckningen eller poolen med förvaltare som kan utnämnas vid insolvensärenden, samt i tillämpliga fall disciplinära eller administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder. Sådana tillsyns- och regleringsmekanismer bör inte påverka tillämpningen av bestämmelser i nationell rätt om civilrättsligt skadeståndsansvar vid brott mot avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att inrätta särskilda myndigheter eller organ. Medlemsstaterna bör säkerställa att information om de administrativa myndigheter som utövar tillsyn över förvaltare är allmänt tillgänglig. En hänvisning till exempelvis den rättsliga eller administrativa myndigheten bör i sig vara tillräcklig som information. Det bör i princip vara möjligt att uppnå sådana standarder utan att det är nödvändigt att skapa nya yrken eller kvalifikationer i nationell rätt. Medlemsstater bör kunna tillämpa bestämmelserna om utbildning och tillsyn över förvaltare även på andra förvaltare som inte omfattas av detta direktiv. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att föreskriva att tvister om förvaltares ersättning ska prioriteras framför andra förfaranden.

(90)  För att ytterligare förkorta förfarandena, underlätta för borgenärer att delta i förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning och säkerställa likartade förhållanden för borgenärer oberoende av var i unionen de befinner sig, bör medlemsstaterna inrätta bestämmelser som ger gäldenärer, borgenärer, förvaltare och rättsliga och administrativa myndigheter möjlighet att använda medel för elektronisk kommunikation ▌. Därför bör vissa steg i förfarandet kunna utföras med elektronisk kommunikation, såsom borgenärers anmälan av fordringar, underrättelser till borgenärer och ingivande av invändningar och överklaganden. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att underrättelser till en borgenär endast kan skickas elektroniskt om den berörda borgenären i förväg gett sitt samtycke till elektronisk kommunikation.

(91)  Parterna i förfarande för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning bör inte vara skyldiga att använda sig av elektroniska kommunikationsmedel om det inte är obligatoriskt enligt nationell rätt, utan att detta påverkar medlemsstaternas möjlighet att inrätta ett obligatoriskt system för elektronisk registrering och delgivning av dokument i förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning. Medlemsstaterna bör kunna välja medel för elektronisk kommunikation. Exempel på sådana medel skulle kunna vara ett för ändamålet upprättat system för elektronisk överföring av sådana dokument eller användning av e-post, utan att det är till hinder för medlemsstaternas möjlighet att inrätta funktioner som säkerställer säkerheten i den elektroniska kommunikationen, exempelvis elektronisk signatur, eller betrodda tjänster såsom elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014(19).

(92)  Det är viktigt att samla in tillförlitliga och jämförbara uppgifter om hur förfarandena för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning fungerar för att övervaka genomförandet och tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna bör därför samla in och aggregera uppgifter som är tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt bedömning av hur direktivet fungerar i praktiken och meddela dessa uppgifter till kommissionen. Meddelandeformuläret för överföring av sådana uppgifter till kommissionen bör upprättas av kommissionen biträdd av en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(20). Formuläret bör omfatta en förteckning över de huvudsakliga resultaten av förfaranden som är gemensamma för alla medlemsstater. Exempelvis kan sådana huvudsakliga resultat när det gäller ett rekonstruktionsförfarande vara att planen fastställs av en domstol, att planen inte fastställs av en domstol, eller att rekonstruktionsförfaranden omvandlas till likvideringsförfaranden eller avslutas på grund av att likvideringsförfaranden inletts innan planen fastställdes av en domstol. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att tillhandahålla en uppdelning efter typ av resultat när det gäller de förfaranden som avslutas innan relevanta åtgärder vidtas, men skulle i stället kunna ange ett samlat antal för alla förfaranden som avvisas, avslås eller dras tillbaka innan de inleds.

(93)  Kommunikationsformuläret bör innehålla en lista med valmöjligheter som medlemsstaterna kan använda när de fastställer en gäldenärs storlek, med hänvisning till en eller flera av delarna i definitionen av mikroföretag samt små företag och medelstora företag och stora företag som är samma i alla medlemsstaters lagstiftning. Listan bör innefatta valmöjligheten att fastställa en gäldenärs storlek endast på grundval av antalet arbetstagare. Formuläret bör ange parametrarna för genomsnittliga kostnader och genomsnittliga återvinningsgrader, angående vilka medlemsstaterna bör kunna samla in uppgifter om frivilligt, ge vägledning om aspekter som kan tas i beaktande när medlemsstaterna använder sig av en urvalsteknik, till exempel om urvalets storlek för att säkerställa representativitet vad gäller geografisk fördelning samt gäldenärens och industrins storlek, och innehålla en möjlighet för medlemsstaterna att lämna ytterligare tillgänglig information, till exempel om det totala beloppet för gäldenärers tillgångar och skulder.

(94)  Finansmarknadernas stabilitet är i hög grad beroende av avtal om finansiell säkerhet, särskilt när säkerhet tillhandahålls i samband med deltagande i utsedda system eller i centralbankstransaktioner och när marginalsäkerheter tillhandhålls till centrala motparter. Eftersom värdet på de finansiella instrument som ställs som säkerhet kan fluktuera mycket, är det viktigt att realisera deras värde snabbt innan det går ner. ▌Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG(21) och 2002/47/EG(22) och förordning (EU) nr 648/2012 bör därför tillämpas trots bestämmelserna i det här direktivet. Medlemsstaterna bör tillåtas att undanta nettningsavtal, inbegripet slutavräkning, från effekterna av avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder även under omständigheter då de inte täcks av direktiv 98/26/EG och 2002/47/EG eller förordning (EU) nr 648/2012, om sådana avtal är verkställbara enligt lagarna i den relevanta medlemsstaten även om insolvensförfaranden har inletts.

Detta skulle kunna vara fallet för ett betydande antal ramavtal som används i stor utsträckning inom finans-, energi- och råvarumarknaderna, både av icke-finansiella och finansiella motparter. Sådana arrangemang minskar systemrisker på derivatmarknader i synnerhet. Sådana arrangemang kan därför undantas från begränsningar som insolvenslagstiftning föreskriver för kontrakt med återstående skyldigheter. Medlemsstaterna bör i enlighet med detta även tillåtas undanta lagstadgade nettningsavtal från verkningarna av avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder, inbegripet slutavräkningsavtal som är verkställbara även om insolvensförfaranden inleds. Det belopp som blir resultatet av nettningsavtal, inbegripet slutavräkningsavtal, bör emellertid omfattas av avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder.

(95)  Medlemsstater som är parter i konventionen om internationella säkerhetsrätter i lösa saker, undertecknad i Kapstaden den 16 november 2001, och dess protokoll bör kunna fortsätta att fullgöra sina befintliga internationella skyldigheter. Bestämmelserna i detta direktiv beträffande ramverk för förebyggande rekonstruktion bör vara tillämpliga med nödvändiga undantag för att säkerställa tillämpningen av de bestämmelserna, utan att det påverkar tillämpningen av den konventionen och dess protokoll.

(96)  Ändamålsenligheten i processen med att anta och genomföra rekonstruktionsplanen bör inte äventyras av bolagsrätten. Medlemsstaterna bör därför kunna göra undantag från de krav som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132(23) angående skyldigheterna att sammankalla bolagsstämma och att erbjuda aktier med företrädesrätt till befintliga aktieägare i den mån och under den tid det behövs för att säkerställa att aktieägare inte motverkar försök till rekonstruktion genom att missbruka sina rättigheter enligt det direktivet. Medlemsstaterna kan till exempel behöva föra undantag från skyldigheten att sammankalla bolagsstämma eller från de normala tidsperioderna, när det gäller fall där omedelbara åtgärder måste vidtas av ledningen för att skydda företagets tillgångar, exempelvis genom att begära ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder, och i händelse av en betydande och plötslig förlust av tecknat kapital och när det råder sannolikhet för insolvens. Undantag från bolagsrätten kan också krävas när rekonstruktionsplanen föreskriver emission av nya aktier vilka kan erbjudas med prioritet till borgenärer som utbyte av skulder mot aktier, eller nedsättning av beloppet av tecknat kapital vid överlåtelse av delar av företaget. Sådana undantag bör vara tidsbegränsade, i den utsträckning medlemsstaterna anser sådana undantag nödvändigt för att fastställa ett ramverk för förebyggande rekonstruktion. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att göra undantag från bolagsrätten, helt eller delvis, för en obestämd eller för en begränsad tidsperiod, om de säkerställer att deras bolagsrättsliga krav inte äventyrar rekonstruktionsprocessens ändamålsenlighet eller om medlemsstaterna har inrättat andra, lika ändamålsenliga verktyg som syftar till att säkerställa att aktieägare inte på ett otillbörligt sätt hindrar antagandet eller genomförandet av en rekonstruktionsplan som skulle återupprätta verksamhetens livskraft. I detta sammanhang bör medlemsstaterna fästa särskild vikt vid ändamålsenligheten i bestämmelser som rör avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder och fastställande av rekonstruktionsplanen, som inte otillbörligen bör hämmas av kallelser till eller resultaten av bolagsstämmor. ▌Direktiv (EU) 2017/1132 bör därför ändras i enlighet med detta. Medlemsstaterna bör ha ett utrymme för skönsmässig bedömning när de bedömer vilka avvikelser som krävs i nationell bolagsrätt i syfte att effektivt genomföra detta direktiv, och de bör även kunna föreskriva liknande undantag från direktiv (EU) 2017/1132 i fråga om insolvensförfaranden som inte omfattas av detta direktiv men som tillåter att rekonstruktionsåtgärder vidtas.

(97)  Vad gäller fastställandet och senare ändringar av formuläret för uppgiftsöverföring bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(98)  Kommissionen bör genomföra en studie för att utvärdera om det är nödvändigt att lägga fram lagstiftningsförslag för att hantera insolvens hos personer som inte utövar en näringsverksamhet, en affärsverksamhet, ett hantverk eller ett yrke och som i egenskap av konsumenter i god tro är tillfälligt eller permanent oförmögna att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning. I studien bör undersökas om tillgång till grundläggande varor och tjänster behöver garanteras för dessa personer för att säkerställa anständiga levnadsvillkor för dem.

(99)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(24) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(100)  Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av att skillnader mellan nationella ramverk för rekonstruktion och insolvens skulle fortsätta att resa hinder för den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål ▌.

(101)  Den 7 juni 2017 avgav Europeiska centralbanken ett yttrande.(25)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I detta direktiv fastställs regler beträffande

a)  ramverk för förebyggande rekonstruktion som är tillgängliga för gäldenärer i ekonomiska svårigheter när det råder sannolikhet för insolvens och som syftar till att förebygga den insolvensen och säkerställa gäldenärens livskraft,

b)  förfaranden som leder till avskrivning av skulder som insolventa entreprenörer ådragit sig, och ▌

c)  åtgärder för att göra ▌förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare.

2.  Detta direktiv ska inte tillämpas på förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel och som berör gäldenärer som är

a)  försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag enligt definitionerna i artikel 13.1 och 13.4 i direktiv 2009/138/EG,

b)  kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013,

c)  värdepappersföretag eller företag för kollektiva investeringar enligt definitionerna i artikel 4.1.2 och 4.1.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

d)  centrala motparter enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012,

e)  värdepapperscentraler enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014,

f)  andra finansinstitut och enheter som förtecknas i artikel 1.1 första stycket i direktiv 2014/59/EU,

g)  offentliga organ enligt nationell rätt, och

h)  fysiska personer som inte är entreprenörer.

3.  Medlemsstaterna får från detta direktivs tillämpningsområde undanta sådana förfaranden som avses i punkt 1 och som avser gäldenärer som är andra finansiella enheter än de som avses i punkt 2 och tillhandahåller finansiella tjänster som är föremål för särskilda regler enligt vilka de nationella tillsyns- eller resolutionsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa, jämförbara med de regler i unionsrätt och nationell rätt som gäller för de finansiella enheter som avses i punkt 2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa särskilda regler.

4.  Medlemsstaterna får utsträcka tillämpningen av de förfaranden som avses i punkt 1 b till att omfatta insolventa fysiska personer som inte är entreprenörer.

Medlemsstaterna får begränsa tillämpningen av punkt 1 a till juridiska personer.

5.  Medlemsstaterna får föreskriva att följande fordringar ska undantas från eller inte beröras av de ramverk för förebyggande rekonstruktion som avses i punkt 1 a:

a)  Befintliga och framtida fordringar från nuvarande eller tidigare arbetstagare.

b)  Underhållskrav som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap, äktenskap eller svågerskap.

c)  Fordringar som har sin grund i gäldenärens utomobligatoriska ansvar.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ramverken för förebyggande rekonstruktion inte påverkar förvärvade tjänstepensionsrätter.

Artikel 2

Definitioner

1.  I detta direktiv ▌ gäller följande definitioner:

1.  rekonstruktion: åtgärder som syftar till att rekonstruera gäldenärens verksamhet och som omfattar en ändring av sammansättningen av, villkoren för ▌ eller strukturen på en gäldenärs tillgångar och skulder eller någon annan del av gäldenärens kapitalstruktur, såsom försäljning av tillgångar eller delar av verksamheten och, om så föreskrivs enligt nationell rätt, försäljning av verksamheten som en fortlevande verksamhet samt alla nödvändiga operativa förändringar, eller en kombination av dessa inslag.

2.  berörda parter: borgenärer, inklusive, om tillämpligt enligt nationell rätt, arbetstagare eller klasser av borgenärer och, om tillämpligt enligt nationell rätt, andelsinnehavare, vars fordringar respektive intressen påverkas direkt av en rekonstruktionsplan.

3.  andelsinnehavare: en person som har ett ägarintresse i en gäldenär eller en gäldenärs verksamhet, inbegripet en aktieägare, i den mån denna person inte är en borgenär.

4.  avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder: ett tillfälligt upphävande, beviljat av en rättslig eller administrativ myndighet eller tillämpat på grund av lag, av en borgenärs rätt att verkställa en fordran mot en gäldenär och, om så föreskrivs i nationell rätt, mot en tredje part som lämnat säkerhet, inom ramen för ett rättsligt, administrativt eller annat förfarande, eller av rätten att beslagta eller utom rätta realisera gäldenärens tillgångar eller verksamhet.

5.  kontrakt med återstående skyldigheter: ett kontrakt mellan gäldenären och en eller flera borgenärer enligt vilket parterna fortfarande har skyldigheter att fullgöra vid den tidpunkt då ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder beviljas eller tillämpas.

6.  test om borgenärers bästa intresse: ett test som anses uppfyllt om det fastställs genom testet att ingen borgenär som inte samtycker till en rekonstruktionsplan skulle få en sämre ställning enligt rekonstruktionsplanen än denne borgenär skulle få om den enligt nationell rätt normala rangordningen för prioritering av fordringar i en likvidation tillämpades, antingen i händelse av likvidation, oberoende av om gäldenärens verksamhet avvecklas eller säljs som en fortlevande verksamhet, eller i händelse av det näst bästa alternativa scenariot om rekonstruktionsplanen inte fastställdes.

7.  ny finansiering: allt nytt finansiellt stöd som tillhandahålls av en befintlig eller en ny borgenär i syfte att genomföra en rekonstruktionsplan och som ingår i den rekonstruktionsplanen ▌.

8.  tillfällig finansiering: allt nytt finansiellt stöd som tillhandahålls av en befintlig eller en ny borgenär och som omfattar, som ett minimum, finansiellt stöd under avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder, och som är rimligt och omedelbart nödvändigt för att gäldenärens verksamhet ska kunna fortsätta att drivas ▌, eller för att bevara eller öka värdet på den verksamheten ▌.

9.  ▌entreprenör: en fysisk person som utövar en näringsverksamhet, en affärsverksamhet, ett hantverk eller ett yrke ▌.

10.  fullständig skuldavskrivning: att verkställbarheten mot entreprenören angående dennes avskrivningsbara skulder upphör eller att utestående avskrivningsbara skulder som sådana upphävs, som en del av ett förfarande som kan omfatta realisering av tillgångar ▌eller en betalningsplan eller bådadera.

11.  betalningsplan: en plan som anger specifika betalningsbelopp och betalningsdatum för en insolvent entreprenörs betalningar till borgenärer eller en periodisk överföring till borgenärer av en viss del av entreprenörens disponibla inkomst under skuldavskrivningsperioden.

12.  förvaltare på området för rekonstruktion: en person eller ett organ som utses av en rättslig eller administrativ myndighet för att utföra i synnerhet en eller flera av följande uppgifter:

a)  Bistå gäldenären eller borgenärerna med att utarbeta eller förhandla om en rekonstruktionsplan.

b)  Övervaka gäldenärens verksamhet under förhandlingarna om en rekonstruktionsplan och rapportera till en rättslig eller administrativ myndighet.

c)  Utöva delvis kontroll över gäldenärens tillgångar eller verksamhet under förhandlingarna.

2.  I detta direktiv ska följande begrepp förstås enligt definitionen i nationell rätt:

a)  Insolvens.

b)  Sannolikhet för insolvens.

c)  Mikroföretag samt små och medelstora företag.

Artikel 3

Tidig varning och tillgång till information

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer ▌ har tillgång till ett eller flera tydliga och transparenta verktyg för tidig varning som kan upptäcka omständigheter som kan medföra en sannolikhet för insolvens och som kan signalera till dem att det finns ett behov av att agera utan dröjsmål.

Vid tillämpning av första stycket får medlemsstaterna använda sig av aktuell it-teknik för underrättelser och kommunikation via internet.

2.  Verktyg för tidig varning kan inbegripa följande:

a)  Varningsmekanismer när gäldenären inte har gjort vissa typer av betalningar.

b)  Rådgivningstjänster som tillhandahålls av offentliga eller privata organisationer.

c)  Incitament enligt nationell rätt för tredje parter som har relevant information om gäldenären, såsom redovisningskonsulter och skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, att göra gäldenären uppmärksam på en negativ utveckling.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer och arbetstagarrepresentanter har tillgång till relevant och aktuell ▌information om tillgången till verktyg för tidig varning samt till förfaranden och åtgärder rörande rekonstruktion och skuldavskrivning.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att information om tillgång till verktyg för tidig varning är offentligt tillgänglig via internet och att, särskilt för mikroföretag samt små och medelstora företag ▌, denna information är lättillgänglig och att den presenteras på ett användarvänligt sätt.

5.  Medlemsstaterna får ge stöd till arbetstagarrepresentanter vid deras bedömning av gäldenärens ekonomiska situation.

AVDELNING II

RAMVERK FÖR FÖREBYGGANDE REKONSTRUKTION

KAPITEL 1

Tillgång till ramverk för förebyggande rekonstruktion

Artikel 4

Tillgång till ramverk för förebyggande rekonstruktion

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer ▌, om det råder sannolikhet för insolvens, har tillgång till ett ramverk för förebyggande rekonstruktion som ger dem möjlighet att rekonstruera i syfte att undvika insolvens och säkerställa sin livskraft utan att det påverkar andra lösningar för att undvika insolvens, och på så sätt bevara arbetstillfällen och upprätthålla företagets verksamhet.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att gäldenärer som har varit föremål för en dom avseende allvarligt åsidosättande av sina redovisnings- eller bokföringsskyldigheter enligt nationell rätt inte har rätt till tillgång till ramverk för förebyggande rekonstruktion förrän de har vidtagit tillräckliga åtgärder för att åtgärda de brister som gav upphov till domen, så att borgenärerna får den information som de behöver för att kunna fatta ett beslut under rekonstruktionsförhandlingarna.

3.  Medlemsstaterna får behålla eller införa ett test avseende livskraft enligt nationell rätt, förutsatt att ett sådant test har till syfte att utesluta gäldenärer som saknar utsikter att uppnå livskraft, och att det kan genomföras utan nackdel för gäldenärernas tillgångar.

4.  Medlemsstaterna får begränsa antalet gånger inom en viss period som en gäldenär kan få tillgång till en sådan ram för förebyggande rekonstruktion som föreskrivs i detta direktiv.

5.  Den ram för förebyggande rekonstruktion som föreskrivs i detta direktiv får bestå av ett eller flera förfaranden eller en eller flera åtgärder eller bestämmelser, varav vissa får äga rum utom rätta, utan att det påverkar andra eventuella ramverk för förebyggande rekonstruktion enligt nationell rätt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ramen för förebyggande rekonstruktion tillförsäkrar gäldenärer och berörda parter de rättigheter och garantier som föreskrivs i denna avdelning på ett enhetligt sätt.

6.  Medlemsstaterna får införa bestämmelser som begränsar rättsliga eller administrativa myndigheters medverkan i ett ramverk för förebyggande rekonstruktion till fall där den är nödvändig och proportionell samtidigt som de säkerställer att berörda parters och relevanta intressenters rättigheter skyddas.

7.  Ramverk för förebyggande rekonstruktion enligt detta direktiv ska vara tillgängliga på ansökan av gäldenären.

8.  Medlemsstaterna får även föreskriva att ramverk för förebyggande rekonstruktion enligt detta direktiv är tillgängliga på ansökan av borgenärer och arbetstagarrepresentanter, under förutsättning att gäldenären medger ansökan. Medlemsstaterna får begränsa kravet på att erhålla gäldenärens medgivande till fall angående gäldenärer som är mikroföretag och små och medelstora företag.

KAPITEL 2

Regler som syftar till att underlätta förhandlingar om förebyggande rekonstruktionsplaner

Artikel 5

Gäldenärens rådighet över sina tillgångar

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer som får tillgång till förfaranden för förebyggande rekonstruktion helt, eller åtminstone delvis, behåller kontrollen över sina tillgångar och den dagliga driften av verksamheten.

2.  Vid behov ska frågan huruvida en rättslig eller administrativ myndighets ska utse en förvaltare på området för rekonstruktion beslutas från fall till fall, utom under vissa omständigheter då medlemsstaterna får kräva obligatorisk utnämning av en sådan förvaltare i samtliga fall.

3.  Medlemsstaterna ska föreskriva att en förvaltare på området för rekonstruktion utnämns för att bistå gäldenären och borgenärerna med att förhandla om och utarbeta planen i åtminstone följande fall:

a)  Om ett ▌generellt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder, i enlighet med artikel 6.3, beviljas av en rättslig eller administrativ myndighet och den rättsliga eller administrativa myndigheten beslutar att en sådan förvaltare är nödvändig för att skydda parternas intressen.

b)  Om rekonstruktionsplanen behöver fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet genom en klassöverskridande ”cram-down” i enlighet med artikel 11.

c)  Om detta begärs av gäldenären eller av en majoritet av borgenärerna, i det senare fallet under förutsättning att borgenärerna står för kostnaden för förvaltaren.

Artikel 6

Avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer ▌ kan omfattas av ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder för att stödja förhandlingarna om rekonstruktionsplanen i ett ramverk för förebyggande rekonstruktion.

Medlemsstaterna får föreskriva att den rättsliga eller administrativa myndigheten kan vägra att bevilja ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder om avbrytandet inte är nödvändigt eller inte skulle uppfylla det mål som anges i första stycket.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4 och 5 ska medlemsstaterna säkerställa att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder kan omfatta alla typer av fordringar, inbegripet fordringar med säkerhet och förmånsberättigade fordringar.

3.  Medlemsstaterna får föreskriva att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder kan vara generellt och omfatta samtliga borgenärer, eller begränsat och omfatta en eller flera enskilda borgenärer eller kategorier av borgenärer.

Om ett avbrytande är begränsat ska det endast gälla för borgenärer som har informerats, i enlighet med nationell rätt, om de förhandlingar som avses i punkt 1 om rekonstruktionsplanen eller om avbrytandet.

4.  Medlemsstaterna får utesluta vissa fordringar eller kategorier av fordringar från verkan av avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder, under väldefinierade omständigheter, om ett sådant uteslutande är vederbörligen motiverat och när

a)  det inte är sannolikt att verkställigheten äventyrar rekonstruktionen av verksamheten, eller

b)  avbrytandet på ett otillbörligt sätt skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar.

5.  Punkt 2 ska inte tillämpas på arbetstagares fordringar.

Med undantag från det första stycket får medlemsstaterna tillämpa punkt 2 på arbetstagares fordringar om och i den mån medlemsstaterna ▌säkerställer att betalningen av sådana fordringar garanteras inom ramverk för förebyggande rekonstruktion på en liknande skyddsnivå ▌.

6.  Den inledande tidsperioden för ett avbrytande enskilda verkställighetsåtgärder ska vara begränsad till en period som inte får överstiga fyra månader.

7.  Trots vad som sägs i punkt 6 får medlemsstaterna ▌ ge rättsliga eller administrativa myndigheter möjlighet att på begäran av gäldenären, en borgenär eller, i tillämpliga fall, en förvaltare på området för rekonstruktion, förlänga ▌tidsperioden för avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder eller bevilja ett nytt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder. En sådan förlängning eller ett sådant nytt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder får endast beviljas om väldefinierade omständigheter visar att sådana förlängningar eller nya avbrytanden är vederbörligen motiverade, exempelvis att

a)  relevanta framsteg har gjorts i förhandlingarna om rekonstruktionsplanen, ▌

b)  ett fortsatt avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder inte otillbörligt skadar några berörda parters rättigheter eller intressen, eller

c)  insolvensförfaranden som kan leda till likvidation av gäldenären enligt nationell rätt ännu inte har inletts gentemot gäldenären.

8.  Den sammanlagda tidsperioden för avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder, inbegripet förlängningar och förnyelser, får inte överstiga tolv månader.

Om medlemsstaterna väljer att genomföra detta direktiv med hjälp av ett eller flera förfaranden eller åtgärder som inte uppfyller villkoren för anmälan enligt bilaga A till förordning (EU) 2015/848 ska den sammanlagda tidsperioden för avbrytandet enligt dessa förfaranden begränsas till högst fyra månader om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen har flyttats från en annan medlemsstat inom en tremånadersperiod före inlämnandet av en begäran om att inleda ett förfarande avseende förebyggande rekonstruktion.

9.  Medlemsstaterna ska säkerställa att rättsliga eller administrativa myndigheter kan upphäva ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder ▌ i följande fall:

a)  Avbrytandet uppfyller inte längre målet att vara till stöd i förhandlingarna om rekonstruktionsplanen, till exempel om det blir uppenbart att en andel av borgenärer som enligt nationell rätt skulle kunna förhindra antagandet av rekonstruktionsplanen inte stöder en fortsättning på förhandlingarna. ▌

b)  Om gäldenären eller förvaltaren på området för rekonstruktion begär det ▌.

c)  Om en eller flera borgenärer eller en eller flera klasser av borgenärer lider eller skulle lida otillbörlig skada av ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder, om detta föreskrivs i nationell rätt.

d)  Om avbrytandet ger upphov till en borgenärs insolvens, om detta föreskrivs i nationell rätt.

Medlemsstaterna får begränsa befogenheten enligt första stycket att upphäva avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder till situationer där borgenärer inte har haft möjlighet att höras innan avbrytandet trädde i kraft eller innan en förlängning av perioden beviljades av en rättslig eller administrativ myndighet.

Medlemsstaterna får föreskriva en minimiperiod som inte överstiger den period som avses i punkt 6 under vilken avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder inte får upphävas.

Artikel 7

Verkningar av avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder

1.  Om det under den tid som enskilda verkställighetsåtgärder är avbrutna uppstår en skyldighet enligt nationell rätt för en gäldenär att ansöka om ▌ inledande av ett insolvensförfarande som kan leda till likvidation av gäldenären ska denna skyldighet upphävas för hela avbrytandeperioden.

2.  Ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder i enlighet med artikel 6 ska medföra att ett inledande, på begäran av en eller flera borgenärer, av ett insolvensförfarande som kan leda till likvidation av gäldenären, upphävs för hela avbrytandeperioden.

3.  Medlemsstaterna får avvika från punkterna 1 och 2 när det gäller situationer där en gäldenär inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning ▌. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att ▌ en rättslig eller administrativ myndighet ▌kan besluta att avbrytandet av enskilda verkställighetsåtgärder ska fortsätta att gälla om, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, inledandet av ett insolvensförfarande som kan leda till likvidation av gäldenären inte skulle ligga i borgenärernas allmänna intresse.

4.  Medlemsstaterna ska föreskriva regler som förhindrar att borgenärer som omfattas av avbrytandet håller inne en prestation eller avslutar, påskyndar eller på annat sätt ändrar väsentliga kontrakt med återstående skyldigheter till nackdel för gäldenären, med avseende på skulder som uppstod före avbrytandet, enbart på grund av den omständigheten att de inte betalades av gäldenären. Väsentliga kontrakt med återstående skyldigheter ska förstås som kontrakt med återstående skyldigheter som är nödvändiga för verksamhetens fortsatta dagliga drift, inbegripet kontrakt om leveranser, om företagets verksamhet skulle avstanna om kontrakten upphävdes.

Första stycket ska inte hindra medlemsstaterna från att tillförsäkra sådana borgenärer lämpligt skydd i syfte att undvika att dessa borgenärer lider otillbörlig skada som en följd av det stycket.

Medlemsstaterna får föreskriva att denna punkt även ska gälla kontrakt med återstående skyldigheter som inte är väsentliga.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer inte tillåts hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra kontrakt med återstående skyldigheter till nackdel för gäldenären med stöd av en kontraktsklausul som ger rätt till sådana åtgärder, endast på grundval av ▌

a)  en ansökan om inledande av ett förfarande för förebyggande rekonstruktion,

b)  en ansökan om avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder,

c)  att ett förfarande för förebyggande rekonstruktion inleds, eller

d)  att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder som sådant beviljas.

6.  Medlemsstaterna får föreskriva att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder inte gäller för nettningsavtal, inbegripet slutavräkningsavtal, på finansmarknader, energimarknader och råvarumarknader ens under omständigheter då artikel 31.1 inte är tillämplig, om sådana avtal är verkställbara enligt nationell insolvensrätt. Avbrytandet ska dock tillämpas på en borgenärs indrivning av en fordran mot en gäldenär som uppstår till följd av genomförandet av ett nettningsavtal.

Första stycket ska inte tillämpas på avtal för tillhandahållande av varor, tjänster eller energi som är nödvändiga för driften av gäldenärens verksamhet, om inte sådana avtal är utformade som en position som handlas på en handelsplats eller någon annan marknad och som när som helst kan ersättas till det aktuella marknadsvärdet.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder som löper ut▌ utan att en rekonstruktionsplan antas inte i sig föranleder inledandet av ett insolvensförfarande som kan leda till likvidation av gäldenären, om inte övriga villkor för ett sådant inledande enligt nationell rätt är uppfyllda.

KAPITEL 3

Rekonstruktionsplaner

Artikel 8

Rekonstruktionsplaners innehåll

1.  Medlemsstaterna ska kräva att rekonstruktionsplaner som läggs fram för att antas i enlighet med artikel 9, eller för att fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet i enlighet med artikel 10, innehåller åtminstone följande information:

a)  Gäldenärens identitet ▌.

b)  Gäldenärens tillgångar och skulder vid tidpunkten för inlämningen av rekonstruktionsplanen, inbegripet värdet av tillgångarna, en redogörelse för gäldenärens ekonomiska situation och arbetstagarnas ställning samt med en redogörelse för orsakerna till och omfattningen av gäldenärens ▌svårigheter.

c)  Berörda parter ▌, oberoende av om de anges individuellt eller beskrivs genom ▌ skuldkategorier i enlighet med nationell rätt samt deras fordringar eller intressen som omfattas av rekonstruktionsplanen.

d)  I tillämpliga fall, de klasser som de berörda parterna har grupperats i med avseende på antagandet av rekonstruktionsplanen och de respektive värdena av fordringar och intressen i varje klass.

e)  I tillämpliga fall, de parter, oberoende av om de anges individuellt eller beskrivs genom ▌skuldkategorier i enlighet med nationell rätt, som inte berörs av rekonstruktionsplanen, tillsammans med en redogörelse för skälen till varför det föreslås att planen ▌ inte ska beröra dem.

f)  I tillämpliga fall, identiteten på förvaltaren på området för rekonstruktion.

g)  Villkoren i rekonstruktionsplanen, inbegripet i synnerhet

i)  alla föreslagna rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 2.1.1,

ii)  i tillämpliga fall, den föreslagna tidsperiod under vilken föreslagna rekonstruktionsåtgärder ska gälla,

iii)  åtgärder vad gäller information till och samråd med arbetstagarrepresentanterna i enlighet med unionsrätten och nationell rätt,

iv)  i tillämpliga fall, övergripande konsekvenser för anställningar, till exempel uppsägningar, arrangemang för förkortad arbetstid eller liknande,

v)  gäldenärens prognosticerade kassaflöden, om detta föreskrivs i nationell rätt, och

vi)  varje ny finansiering som planeras som en del av rekonstruktionsplanen och skälen till varför ny finansiering är nödvändig för att genomföra den planen.

h)  En motivering som förklarar varför rekonstruktionsplanen har rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens och säkerställa verksamhetens livskraft, inbegripet de nödvändiga förutsättningarna för att planen ska lyckas. Medlemsstaterna får kräva att motiveringen ska göras eller valideras av en utomstående expert eller av en förvaltare på området för rekonstruktion om en sådan förvaltare har utsetts.

2.  Medlemsstaterna ska via internet tillhandahålla en omfattande checklista för rekonstruktionsplaner, som är anpassad till de behov som finns för mikroföretag samt små och medelstora företag, tillgänglig på internet. Checklistan ska innehålla praktiska riktlinjer om hur rekonstruktionsplanen ska utarbetas enligt nationell rätt.

Checklistan ska göras tillgänglig på det eller de officiella språken i medlemsstaten. Medlemsstaterna ska överväga att göra checklistan tillgänglig på åtminstone ett annat språk, särskilt på ett språk som används i internationella affärer. ▌

Artikel 9

Antagande av rekonstruktionsplaner

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer, oavsett vem som ansöker om ett förfarande för förebyggande rekonstruktion i enlighet med artikel 4, har rätt att lägga fram rekonstruktionsplaner för antagande av de berörda parterna.

Medlemsstaterna får också föreskriva att borgenärer och förvaltare på området för rekonstruktion har rätt att lägga fram rekonstruktionsplaner och på vilka villkor de får göra detta.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌ berörda parter har rätt att rösta om antagandet av den rekonstruktionsplanen.

Parter som inte berörs av en rekonstruktionsplan ska inte ha rösträtt i fråga om antagandet av planen.

3.  Trots vad som sägs i punkt 2 får medlemsstaterna undanta följande från rätten att rösta:

a)  Andelsinnehavare.

b)  Borgenärer vilkas fordringar har lägre rangordning än fordringarna tillhörande vanliga borgenärer utan säkerhet i den normala rangordningen för prioritering avfordringar i en likvidation.

c)  Varje närstående part till gäldenären eller gäldenärens verksamhet med en intressekonflikt enligt nationell rätt.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att berörda parter behandlas i separata klasser som återspeglar tillräckligt enhetliga intressen baserade på kontrollerbara kriterier, i enlighet med nationell rätt. Som ett minimum ska borgenärer som har fordringar med respektive utan säkerhet behandlas i separata klasser, i syfte att anta en rekonstruktionsplan.

Medlemsstaterna får också föreskriva att arbetstagares fordringar ska behandlas i en separat klass.

Medlemsstaterna får föreskriva att gäldenärer som är mikroföretag eller små eller medelstora företag kan välja att inte behandla berörda parter i separata klasser.

Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga åtgärder för att säkerställa att klassbildningen genomförs med särskild hänsyn till skyddet av utsatta borgenärer, såsom små leverantörer.

5.  Rösträtt och klassbildning ska prövas av en rättslig eller administrativ myndighet när en begäran ▌om fastställande av rekonstruktionsplanen lämnas in.

Medlemsstaterna får kräva att en rättslig eller administrativ myndighet ska pröva och bekräfta rösträtt och klassbildning i ett tidigare skede än det som avses i första stycket.

6.  En rekonstruktionsplan ska ▌ antas av berörda parter under förutsättning att en majoritet uttryckt som beloppet av deras fordringar eller intressen erhålls i varje ▌klass. Medlemsstaterna får dessutom kräva att en majoritet av antalet berörda parter erhålls i varje klass.

Medlemsstaterna ska fastställa vilka majoriteter som krävs ▌för antagandet av en rekonstruktionsplan ▌. Dessa majoriteter ska ▌ inte vara högre än 75 % av beloppet för fordringarna eller intressena i varje klass eller, i tillämpliga fall, av antalet berörda parter i varje klass.

7.  Trots vad som sägs i punkterna 2–6 får medlemsstaterna föreskriva att en formell omröstning om antagandet av en rekonstruktionsplan kan ersättas med ▌ en överenskommelse med erforderlig majoritet.

Artikel 10

Fastställande av rekonstruktionsplaner

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande rekonstruktionsplaner är bindande för parterna endast om de fastställs av en rättslig eller administrativ myndighet:

a)  Rekonstruktionsplaner som påverkar fordringar eller intressen för berörda parter som inte samtycker till planen.

b)  Rekonstruktionsplaner i vilka det föreskrivs ny finansiering.

c)  Rekonstruktionsplaner som medför en förlust av mer än 25 % av arbetsstyrkan, om en sådan förlust är tillåtet enligt nationell rätt.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de villkor enligt vilka en rekonstruktionsplan kan fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet är tydligt angivna och omfattar åtminstone följande:

a)  Rekonstruktionsplanen har antagits i enlighet med artikel 9 ▌.

b)  Borgenärer med tillräckligt enhetliga intressen inom samma klass behandlas lika, på ett sätt som står i proportion till respektive fordring.

c)  Underrättelse om rekonstruktionsplanen har lämnats till alla ▌berörda parter i enlighet med nationell rätt.

d)  Om det finns borgenärer som inte samtycker till planen: rekonstruktionsplanen klarar testet om borgenärers bästa intresse.

e)  I tillämpliga fall, att varje ny finansiering är nödvändig för att genomföra rekonstruktionsplanen och inte otillbörligen skadar borgenärernas intressen.

Frågan om huruvida villkoret i första stycket d är uppfyllt ska prövas av en rättslig eller administrativ myndighet endast om en invändning görs mot rekonstruktionsplanen på den grunden.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att rättsliga eller administrativa myndigheter kan vägra att fastställa en rekonstruktionsplan om planen inte skulle ha rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkra verksamhetens livskraft.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om en rättslig eller administrativ myndighet måste fastställa en rekonstruktionsplan för att den ska bli bindande ska beslutet fattas på ett effektivt sätt med sikte på en snabb behandling av frågan.

Artikel 11

Klassöverskridande ”cram-down

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en rekonstruktionsplan som inte godkänns av berörda parter, såsom föreskrivs i artikel 9.6, i varje röstningsklass ▌ får fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet på begäran av en gäldenär eller ▌ med gäldenärens samtycke, och göras bindande för ▌ röstningsklasser som inte samtycker till planen, om rekonstruktionsplanen ▌ ▌ uppfyller åtminstone följande villkor ▌:

a)  Den uppfyller kraven i artikel 10.2 och 10.3.

b)  Den har godkänts av

i)  en majoritet av röstningsklasserna av berörda parter, förutsatt att minst en av dessa klasser är en klass borgenärer med säkerhet eller har en högre rangordning än klassen av vanliga borgenärer utan säkerhet, eller, om detta inte är uppfyllt

ii)  minst en röstningsklass av berörda parter, eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, parter som påverkas negativt och som inte är en andelsinnehavarklass eller någon annan klass som, vid en värdering av gäldenären enligt fortlevnadsprincipen, inte skulle få någon betalning eller behålla något intresse eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, som rimligen inte kan förväntas erhålla någon betalning eller behålla något intresse, om den normala rangordningen för prioritering av fordringar i en likvidation tillämpades enligt nationell rätt.

c)  Den säkerställer att röstningsklasser av berörda borgenärer som inte samtycker till planen behandlas minst lika fördelaktigt som andra klasser med samma rangordning och mer fördelaktigt än klasser med lägre rangordning.

d)  Ingen klass av berörda parter kan, inom ramen för rekonstruktionsplanen, få eller behålla mer än det fulla värdet av sina fordringar eller intressen.

Genom avvikelse från första stycket får medlemsstaterna begränsa kravet på att erhålla gäldenärens godkännande till fall där gäldenärerna är mikroföretag eller små eller medelstora företag.

Medlemsstaterna får öka det minsta antal klasser av berörda parter eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, som påverkas negativt som krävs för att godkänna planen enligt vad som anges i första stycket b ii.

2.  Genom avvikelse från punkt 1 c får medlemsstaterna föreskriva att fordringar som innehas av berörda borgenärer i en röstningsklass som inte samtycker till planen tillgodoses fullt ut med samma eller likvärdiga metoder om en klass med lägre rangordning ska få någon betalning eller behålla något intresse enligt rekonstruktionsplanen.

Medlemsstaterna får behålla eller införa bestämmelser som avviker från första stycket om de är nödvändiga för att uppnå målen med rekonstruktionsplanen och om rekonstruktionsplanen inte otillbörligt skadar några berörda parters rättigheter eller intressen.

Artikel 12

Andelsinnehavare

1.  Om medlemsstaterna undantar andelsinnehavare från tillämpningen av artiklarna 9–11 ska de på andra sätt säkerställa att dessa andelsinnehavare inte tillåts att på ett otillbörligt sätt hindra eller skapa hinder för antagandet och fastställandet av en rekonstruktionsplan.

2.  Medlemsstaterna ska också säkerställa att andelsinnehavare inte tillåts att på ett otillbörligt sätt hindra eller skapa hinder för genomförandet av en rekonstruktionsplan.

3.  Medlemsstaterna får anpassa vad som den anser vara att på ett otillbörligt sätt hindra eller skapa hinder enligt denna artikel i syfte att beakta, bland annat, om gäldenären är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag eller om det är ett stort företag, de föreslagna rekonstruktionsåtgärder som berör andelsinnehavares rättigheter, typen av andelsinnehavare, om gäldenären är en juridisk eller fysisk person eller om partner i ett företag har begränsat eller obegränsat ansvar.

Artikel 13

Arbetstagare

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagarnas individuella och kollektiva rättigheter enligt arbetsrätt på unionsnivå och nationell nivå, däribland följande rättigheter, inte påverkas av ramen för förebyggande rekonstruktion:

a)  Förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder.

b)  Rätten till information och samråd i enlighet med direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG, särskilt

i)  information till arbetstagarrepresentanter om den senaste och den förväntade utvecklingen av företagets eller driftställets verksamhet och ekonomiska situation, så att de till gäldenären kan framföra sina farhågor om företagets situation och om behovet av att överväga rekonstruktionsmekanismer,

ii)  information till arbetstagarrepresentanter om förebyggande rekonstruktionsförfaranden som skulle kunna påverka anställningsfrågor, såsom arbetstagarnas förmåga att få ut sin lön samt framtida betalningar, inklusive tjänstepensioner,

iii)  information till och samråd med arbetstagarrepresentanter om rekonstruktionsplaner innan de läggs fram för antagande i enlighet med artikel 9 eller för fastställande av en rättslig eller administrativ myndighet i enlighet med artikel 10.

c)  De rättigheter som garanteras av direktiven 98/59/EG, 2001/23/EG och 2008/94/EG.

2.  Om rekonstruktionsplanen inbegriper åtgärder som medför förändringar i arbetsorganisationen eller i avtalsförhållanden med arbetstagare ska dessa åtgärder godkännas av dessa arbetstagare om det i nationell rätt eller kollektivavtal föreskrivs att godkännande ska ske i sådana fall.

Artikel 14

Värdering utförd av den rättsliga eller administrativa myndigheten

1.  Den rättsliga eller administrativa myndigheten ska besluta om värdering av gäldenärens verksamhet endast om en invändning avseende en rekonstruktionsplan framställs av en berörd part som inte samtycker till planen på grund av antingen

a)  ett påstående om att testet om borgenärers bästa intresse i enlighet med artikel 2.1.6 inte har uppfyllts, eller

b)  en påstådd överträdelse av villkoren för en klassöverskridande ”cram-downi enlighet med artikel 11.1 b ii.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att rättsliga eller administrativa myndigheter, i syfte att besluta om en värdering i enlighet med punkt 1, får utse eller höra tillräckligt kvalificerade sakkunniga.

3.  Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaterna säkerställa att en berörd part som inte samtycker till planen får framställa en invändning till den rättsliga eller administrativa myndighet som har att fastställa rekonstruktionsplanen ▌.

Medlemsstaterna får föreskriva att en sådan invändning kan framställas i samband med ett överklagande av ett beslut om fastställande av en rekonstruktionsplan.

Artikel 15

Verkningar av rekonstruktionsplaner

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att rekonstruktionsplaner som fastställs av en rättslig eller administrativ myndighet är bindande för alla berörda parter som anges eller beskrivs i enlighet med artikel 8.1 c.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte medverkar i antagandet av en rekonstruktionsplan enligt nationell rätt inte ▌ påverkas av planen.

Artikel 16

Överklaganden

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att alla överklaganden som är tillåtna enligt nationell rätt av ett beslut av en rättslig myndighet att fastställa eller avslå en rekonstruktionsplan görs till en högre rättslig myndighet ▌.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ett överklagande av ett beslut av en administrativ myndighet att fastställa eller avslå en rekonstruktionsplan görs till en rättslig myndighet.

2.  Överklaganden ska handläggas effektivt med sikte på en snabb behandling.

3.  Ett överklagande av ett beslut om fastställande av en rekonstruktionsplan ska inte hindra verkställigheten av planen.

Med avvikelse från första stycket får medlemsstaterna föreskriva att rättsliga myndigheter kan skjuta upp verkställigheten av rekonstruktionsplanen eller delar av den om detta är nödvändigt och lämpligt för att skydda en parts intressen.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om ett överklagande i enlighet med punkt 3 bifalls får den rättsliga myndigheten antingen

a)  upphäva rekonstruktionsplanen, eller

b)  fastställa rekonstruktionsplanen, antingen med ändringar, om så föreskrivs i nationell rätt, eller utan ändringar.

Medlemsstaterna får föreskriva att, om en plan fastställs i enlighet med första stycket b, ersättning beviljas till parter som har ådragit sig ekonomiska förluster och vars överklagande bifalls.

KAPITEL 4

Skydd för ny finansiering, tillfällig finansiering och andra transaktioner i samband med rekonstruktionen

Artikel 17

Skydd för ny finansiering och tillfällig finansiering

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ny finansiering och tillfällig finansiering ▌ skyddas på lämpligt sätt. Som ett minimum, i händelse av att gäldenären senare blir insolvent,

a)  ska ny finansiering och tillfällig finansiering inte förklaras ogiltig, möjlig att förklara ogiltig eller icke verkställbar, och

b)  de som tillför sådan finansiering ska inte ådra sig civilrättsligt, administrativt eller straffrättsligt ansvar

på den grunden att sådan finansiering är till skada för borgenärskollektivet, om inte andra ytterligare grunder angivna i nationell rätt föreligger.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att punkt 1 endast ska tillämpas på ny finansiering om rekonstruktionsplanen har fastställts av en rättslig eller administrativ myndighet och på tillfällig finansiering som har prövats på förhand.

3.  Medlemsstaterna får från tillämpningen av punkt 1 undanta tillfällig finansiering som tillförts efter det att gäldenären har blivit oförmögen att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning.

4.  Medlemsstaterna får föreskriva att de som tillför ny eller tillfällig finansiering har rätt att i ett senare insolvensförfarande erhålla betalning med prioritet i förhållande till andra borgenärer som annars skulle ha fordringar med högre eller likvärdig prioritet ▌.

Artikel 18

Skydd för andra transaktioner i samband med rekonstruktionen

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 ska medlemsstaterna säkerställa att, i händelse av att en gäldenär senare blir insolvent, transaktioner som är rimliga och omedelbart nödvändiga för förhandlingen av en rekonstruktionsplan ▌inte förklaras ogiltiga, möjliga att förklara ogiltiga, eller icke verkställbara, på den grunden att sådana transaktioner är till skada för borgenärskollektivet om inte även andra grunder i nationell rätt föreligger.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att punkt 1 endast ska tillämpas om planen har fastställts av en rättslig eller administrativ myndighet eller om sådana transaktioner har prövats på förhand.

3.  Medlemsstaterna får från tillämpningen av punkt 1 undanta transaktioner som genomförs efter det att gäldenären har blivit oförmögen att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning.

4.  De transaktioner ▌ som avses i punkt 1 ska omfatta, som ett minimum,

a)  betalning av ▌avgifter och kostnader för förhandling om och antagande eller fastställande av ▌en rekonstruktionsplan,

b)  betalning av ▌avgifter och kostnader för att söka yrkesmässig rådgivning som har nära samband med rekonstruktionen ▌,

c)  betalning av löner till arbetstagare för redan utfört arbete, utan att det påverkar annat skydd i unionsrätt eller nationell rätt,

d)  varje ▌betalning och utbetalning som görs inom ramen för den löpande affärsverksamheten och som inte anges i leden a-c.

5.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 ska medlemsstaterna, i händelse av att gäldenären senare blir insolvent, säkerställa att transaktioner som är rimliga och omedelbart nödvändiga för genomförandet av en rekonstruktionsplan och som utförs i enlighet med den rekonstruktionsplan som fastställts av en rättslig eller administrativ myndighet ▌inte förklaras ogiltiga, eller möjliga att förklara ogiltiga, eller icke verkställbara, på grund av att sådana transaktioner är till skada för borgenärskollektivet, om inte även andra grunder i nationell rätt föreligger.

KAPITEL 5

Företagsledares skyldigheter

Artikel 19

Företagsledares skyldigheter när det råder sannolikhet för insolvens

Medlemsstaterna ska ▌ säkerställa att företagsledare när det råder sannolikhet för insolvens tar vederbörlig hänsyn till i vart fall

a)  de intressen som företräds av borgenärer ▌, andelsinnehavare och andra intressenter,

b)  behovet av att vidta ▌ åtgärder för att undvika insolvens, och

c)  behovet av att undvika uppsåtligt eller grovt oaktsamt handlande som hotar företagets livskraft.

AVDELNING III

SKULDAVSKRIVNING OCH NÄRINGSFÖRBUD

Artikel 20

Tillgång till skuldavskrivning

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att insolventa entreprenörer har tillgång till åtminstone ett förfarande som kan leda till fullständig skuldavskrivning i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaterna får kräva att den näringsverksamhet eller affärsverksamhet eller det hantverk eller yrke som en insolvent entreprenörs skulder gäller ska ha upphört.

2.  Medlemsstater i vilka fullständig skuldavskrivning är förenad med villkor om att entreprenören återbetalar delar av skulden ska säkerställa att den tillhörande återbetalningsskyldigheten bygger på entreprenörens individuella situation och framför allt står ▌ i proportion till entreprenörens utmätningsbara eller ▌ disponibla inkomst och utmätningsbara eller disponibla tillgångar under avskrivningsperioden samt beaktar borgenärernas rättmätiga intressen.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att entreprenörer vars skulder har avskrivits har tillgång till relevant och aktuell information om befintliga nationella ramverk för företagsstöd för entreprenörer samt att de kan utnyttja sådana ramverk.

Artikel 21

Skuldavskrivningsperiod

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den period ▌efter vilken insolventa entreprenörers skulder kan avskrivas fullständigt är högst tre år räknat senast från och med dagen för antingen,

a)  i fråga om ett förfarande som omfattar en betalningsplan, en rättslig eller administrativ myndighets beslut att fastställa planen eller påbörjandet av planens genomförande, eller

b)  i fråga om alla andra förfaranden, den rättsliga eller administrativa myndighetens beslut att inleda förfarandet eller upprättandet av entreprenörens insolvensbo.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att insolventa entreprenörer som har fullgjort sina skyldigheter, om sådana skyldigheter föreligger enligt nationell rätt, ska få sina skulder avskrivna när skuldavskrivningsperioden löper ut ▌ utan att de behöver ▌ansöka till en rättslig eller administrativ myndighet om att inleda ett förfarande utöver de förfaranden som avses i punkt 1.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket får medlemsstaterna behålla eller införa bestämmelser som tillåter att den rättsliga eller administrativa myndigheten kontrollerar om entreprenörerna har fullgjort sina skyldigheter för att erhålla skuldavskrivning.

3.  Medlemsstaterna får föreskriva att en fullständig skuldavskrivning inte får innebära hinder mot att ett insolvensförfarande fortsätter som medför realisering och utdelning av en entreprenörs tillgångar som ingick i den entreprenörens insolvensbo på dagen för utgången av skuldavskrivningsperioden.

Artikel 22

Näringsförbudsperiod

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om en insolvent entreprenör erhåller skuldavskrivning i enlighet med detta direktiv, ska varje förbud mot att starta och driva en näringsverksamhet, en affärsverksamhet, ett hantverk eller ett yrke enbart på grund av att entreprenören är insolvent upphöra att ha verkan senast vid skuldavskrivningsperiodens utgång.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de näringsförbud som avses i punkt 1 upphör att ha verkan vid skuldavskrivningsperiodens utgång utan att det är nödvändigt att ▌ansöka hos en rättslig eller administrativ myndighet om att inleda ett förfarande utöver de som avses i artikel 21.1.

Artikel 23

Avvikelser

1.  Med avvikelse från artiklarna 20–22 ska medlemsstaterna behålla eller införa bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till skuldavskrivning eller återkallar möjligheten till skuldavskrivning eller föreskriver längre perioder för att erhålla fullständig skuldavskrivning eller längre näringsförbudsperioder om den insolventa entreprenören agerade ohederligt eller i ond tro enligt nationell rätt gentemot borgenärerna eller andra intressenter när denne blev skuldsatt, under insolvensförfarandet eller när skulden betalades, utan att detta påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om bevisbörda.

2.  Med avvikelse från artiklarna 20–22 får medlemsstaterna behålla eller införa bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till skuldavskrivning eller återkallar möjligheten till skuldavskrivning eller föreskriver längre perioder för att erhålla fullständig skuldavskrivning eller längre näringsförbudsperioder under vissa väldefinierade omständigheter och om sådana avvikelser är vederbörligen motiverade, exempelvis

a)  om den insolventa entreprenören allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt en betalningsplan eller ▌någon annan rättslig skyldighet som syftar till att skydda borgenärernas intressen, inbegripet skyldigheten att maximera utdelningen till borgenärerna,

b)  om den insolventa entreprenören inte efterlever informations- eller samarbetsskyldighet enligt nationell rätt eller unionsrätt,

c)  vid otillbörliga ansökningar om skuldavskrivning,

d)  vid en ny ansökan om skuldavskrivning inom en viss tidsperiod efter det att den insolventa entreprenören beviljades en fullständig skuldavskrivning eller nekades en fullständig skuldavskrivning på grund av en allvarlig överträdelse av informations- eller samarbetsskyldigheterna,

e)  om kostnaderna för det förfarande som leder till skuldavskrivningen inte är täckta, eller

f)  om det behövs ett undantag för att säkerställa jämvikten mellan gäldenärens rättigheter och en eller flera borgenärers rättigheter.

3.  Med avvikelse från artikel 21 får medlemsstaterna föreskriva längre skuldavskrivningsperioder i fall där ▌

a)  skyddsåtgärder har godkänts eller beslutats av en rättslig eller administrativ myndighet för att skydda den insolventa entreprenörens, och i förekommande fall dennes familjs, stadigvarande bostad, eller tillgångar som är av avgörande betydelse för fortsättningen av entreprenörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke, eller

b)  den insolventa entreprenörens, och i förekommande fall dennes familjs, stadigvarande bostad inte realiseras.

4.  Medlemsstaterna får utesluta vissa skuldkategorier ▌ från skuldavskrivning eller begränsa tillgången till skuldavskrivning eller föreskriva en längre skuldavskrivningsperiod om sådan uteslutning, begränsning eller längre period är vederbörligen motiverad, till exempel avseende

a)  skulder med säkerhet,

b)  skulder som härrör från eller har anknytning till straffrättsliga påföljder,

c)  skulder som härrör från utomobligatoriskt ansvar,

d)  skulder rörande underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande,

e)  skulder som uppkommit efter ansökan om eller inledande av det förfarande som leder till en skuldavskrivning, och

f)  skulder som härrör från skyldigheten att betala kostnaderna för det förfarande som leder till en skuldavskrivning.

5.  Med avvikelse från artikel 22 får medlemsstaterna föreskriva längre eller obestämda näringsförbudsperioder om den insolventa entreprenören utövar ett visst yrke

a)  som omfattas av särskilda etiska regler eller särskilda regler om anseende eller sakkunskap, om entreprenören har brutit mot dessa regler, eller

b)  som rör förvaltning av andras egendom.

Första stycket ska även tillämpas om en insolvent entreprenör begär tillträde till ett sådant yrke som avses i det stycket a eller b.

6.  Detta direktiv påverkar inte nationella regler om näringsförbud ▌som har beslutats av en annan rättslig eller administrativ myndighet än de som avses i artikel 22.

Artikel 24

Förening av förfaranden avseende företagsskulder och personliga skulder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om insolventa entreprenörer har både företagsskulder som uppkommit inom ramen för deras näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke och personliga skulder som uppkommit utanför sådana verksamheter, och dessa inte kan skiljas åt på ett rimligt sätt, ska sådana skulder, om de är avskrivningsbara, behandlas i ett och samma förfarande i syfte att erhålla en fullständig skuldavskrivning.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att företagsskulder och personliga skulder, om dessa skulder kan skiljas åt, ska behandlas antingen i separata men samordnade förfaranden eller i ett och samma förfarande, i syfte att uppnå fullständig skuldavskrivning.

AVDELNING IV

ÅTGÄRDER FÖR ATT GÖRA FÖRFARANDEN RÖRANDE REKONSTRUKTION, INSOLVENS OCH SKULDAVSKRIVNING EFFEKTIVARE

Artikel 25

Rättsliga och administrativa myndigheter

▌Medlemsstaterna ska, ▌utan att det påverkar rättsväsendets oberoende eller olikheter i rättsväsendets uppbyggnad i unionen, säkerställa att ▌

a)  anställda vid de rättsliga och administrativa myndigheter som handlägger förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning får lämplig utbildning och har den sakkunskap som krävs för att de ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, och

b)  förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning handläggs på ett effektivt sätt med sikte på en snabb behandling av förfaranden.

Artikel 26

Förvaltare i förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att

a)  förvaltare som utses av en rättslig eller administrativ myndighet i förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning (nedan kallade förvaltare) får lämplig utbildning och har den sakkunskap som krävs för att kunna fullgöra sitt ansvar,

b)  behörighetskraven samt förfarandet för hur förvaltare utses, entledigas och avgår är tydliga, förutsägbara och rättvisa,

c)  det vid utnämningen av en förvaltare i ett enskilt ärende, inbegripet ärenden med gränsöverskridande inslag, tas vederbörlig hänsyn till förvaltarens erfarenhet och sakkunskap samt till ärendets specifika egenskaper, och

d)  gäldenärer och borgenärer i syfte att undvika intressekonflikter har möjlighet att antingen invända mot valet eller utnämningen av en förvaltare eller begära att förvaltaren byts ut.

2.  Kommissionen ska underlätta utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra utbildningskvaliteten inom unionen, bland annat med hjälp av erfarenhetsutbyte och verktyg för kapacitetsuppbyggnad.

Artikel 27

Tillsyn av och ersättning till förvaltare ▌

1.  Medlemsstaterna ska inrätta tillsyns- och regleringsmekanismer för att säkerställa ändamålsenlig övervakning av det arbete som förvaltare utför i syfte att säkerställa att deras tjänster tillhandahålls på ett ändamålsenligt och kompetent sätt och att de, i förhållande till de parter som är involverade, tillhandahålls opartiskt och oberoende. Dessa mekanismer ska även omfatta åtgärder för ansvarsutkrävande för förvaltare som har brustit vid fullgörandet av sina uppgifter.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att information om de administrativa myndigheter som utövar tillsyn över förvaltare offentliggörs.

3.  Medlemsstaterna får uppmuntra förvaltarna att utarbeta och ansluta sig till uppförandekoder.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ersättningen till förvaltare styrs av regler som är förenliga med målet om ett effektivt avslutande av förfaranden ▌.

Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga förfaranden finns tillgängliga för att lösa tvister om ersättning ▌.

Artikel 28

Användning av elektroniska kommunikationsmedel

Medlemsstaterna ska när det gäller förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning säkerställa att parterna i förfarandet, förvaltaren och den rättsliga eller administrativa myndigheten kan utföra åtminstone följande åtgärder genom användning av elektroniska kommunikationsmedel, även i gränsöverskridande situationer:

a)  Anmälan av fordringar.

b)  Inlämnande av rekonstruktionsplaner eller betalningsplaner ▌.

c)  Underrättelser till borgenärer.

d)  Ingivande av invändningar och överklaganden.

AVDELNING V

ÖVERVAKNING AV FÖRFARANDEN RÖRANDE REKONSTRUKTION, INSOLVENS OCH SKULDAVSKRIVNING

Artikel 29

Insamling av uppgifter

1.  ▌Medlemsstaterna ska årligen och på nationell nivå samla in och sammanställa uppgifter om ▌ förfaranden som rör rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning, uppdelade per typ av förfarande, och som omfattar åtminstone följande aspekter:

a)  Det antal förfaranden som var föremål för en ansökan eller som inletts, om ett sådant inledande föreskrivs i nationell rätt, och det antal förfaranden som är pågående eller har avslutats.

b)  Förfarandenas genomsnittliga längd från inlämnande av ansökan eller från förfarandets inledande, om ett sådant inledande föreskrivs i nationell rätt, till deras avslutande.

c)  Antalet förfaranden utöver de förfaranden som krävs enligt led d, uppdelat efter utgång.

d)  Det antal ansökningar om rekonstruktionsförfaranden som avvisades, avslogs eller återkallades innan ett förfarande inleddes.

2.  Medlemsstaterna ska årligen och på nationell nivå samla in och sammanställa uppgifter om antal gäldenärer som var föremål för rekonstruktionsförfaranden eller insolvensförfaranden och som, inom de tre åren innan ansökan lämnades in eller förfarandena inleddes, om ett sådant inledande föreskrivs i nationell rätt, hade fått en rekonstruktionsplan fastställd i ett tidigare rekonstruktionsförfarande vilket var ett genomförande av avdelning II.

3.  Medlemsstaterna får årligen och på nationell nivå samla in och sammanställa uppgifter om

a)  genomsnittliga kostnader för varje typ av förfarande,

b)  genomsnittliga återvinningsgrader för borgenärer med säkerhet och borgenärer utan säkerhet och för andra typer av borgenärer om tillämpligt (separata uppgifter) ▌,

c)  antal entreprenörer som efter att ha undergått ett förfarande enligt artikel 1.1 b startar en ny näringsverksamhet,

d)  antal förlorade arbetstillfällen kopplade till rekonstruktion och insolvensförfaranden.

4.  Medlemsstaterna ska dela upp de uppgifter som avses i punkt 1a–c och, om tillämpligt och i förekommande fall, de uppgifter som avses i punkt 3 utifrån

a)  storleken på gäldenärer som inte är fysiska personer,

b)  om gäldenärer som är föremål för förfaranden rörande rekonstruktion eller insolvens är fysiska eller juridiska personer, och

c)  ▌om de förfaranden som leder till en skuldavskrivning endast rör entreprenörer eller alla fysiska personer.

5.  Medlemsstaterna får samla in och sammanställa de uppgifter som avses i punkterna 1–4 med hjälp av en urvalsteknik som säkerställer att urvalet är representativt vad gäller kvantitet och mångfald.

6.  Medlemsstaterna ska samla in och sammanställa de uppgifter som avses i punkterna 1, 2, 4 och, om tillämpligt, punkt 3 för hela kalenderår som avslutas den 31 december varje år, första gången för ▌ det första hela kalenderår som följer på den dag då de genomförandeakter som avses i punkt 7 börjar tillämpas]. Dessa uppgifter ska meddelas kommissionen årligen på grundval av ett standardiserat meddelandeformulär för uppgiftsöverföring, senast den 31 december det kalenderår som följer på det år för vilket uppgifterna samlas in.

7.  Kommissionen ska upprätta det meddelandeformulär som avses i punkt 6 i denna artikel genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.2.

8.  Kommissionen ska på ett lättillgängligt och användarvänligt sätt offentliggöra de uppgifter som meddelats i enlighet med punkt 6 på sin webbplats.

Artikel 30

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 31

Förhållande till andra akter och internationella instrument

1.  Följande akter ska tillämpas utan hinder av detta direktiv:

a)  Direktiv 98/26/EG.

b)  Direktiv 2002/47/EG.

c)  Förordning (EU) nr 648/2012.

2.   Detta direktiv ska inte påverka de skyddskrav gällande medel för betalningsinstitut som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366(26) och för institut för elektroniska pengar som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(27).

3.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av konventionen om internationella säkerhetsrätter i lösa saker och dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsobjekt, vilka undertecknades i Kapstaden den 16 november 2001, i vilka vissa medlemsstater är parter vid detta direktivs antagande.

Artikel 32

Ändring av direktiv (EU) 2017/1132

I artikel 84 i direktiv (EU) 2017/1132 ska följande punkt läggas till:"

”4. Medlemsstaterna ska avvika från artiklarna 58.1, 68, 72, 73, 74, 79.1 b, 80.1 och 81 i den mån och under den tid det behövs för fastställandet av de ramverk för förebyggande rekonstruktion som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… ▌*.

Första stycket ska inte påverka principen om likabehandling av aktieägare."

________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… av den … om ramverk för förebyggande rekonstruktion ▌, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (EUT …).”

"

Artikel 33

Översynsklausul

Senast den … [sju år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft] och därefter vart femte år, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen och effekterna av detta direktiv, inbegripet om tillämpningen av klassbildning och omröstningsregler för utsatta borgenärer såsom arbetstagare. På grundval av denna utvärdering ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag, där ytterligare åtgärder för att konsolidera och harmonisera den rättsliga ramen för rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning övervägs.

Artikel 34

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den … [två år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft] anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, med undantag för de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 28 a, b och c, som ska antas och offentliggöras senast den … [fem år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft], och de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 28 d, som ska antas och offentliggöras senast den … [sju år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft]. De ska genast överlämna ▌ texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv från och med den … [två år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft], med undantag för de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 28 a, b och c, som ska tillämpas från och med den … [fem år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft] och de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 28 d, som ska tillämpas från och med den … [sju år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft].

2.  Genom avvikelse från punkt 1 ska medlemsstater som stöter på särskilda svårigheter vid genomförandet av detta direktiv kunna få en förlängning på högst ett år av den genomförandeperiod som föreskrivs i punkt 1. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om behovet av att utnyttja denna möjlighet att förlänga genomförandeperioden senast den … [18 månader från och med den dag då detta direktiv träder i kraft].

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 35

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 36

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 209, 30.6.2017, s. 21.
(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 43.
(3)EUT C ▌209, 30.6.2017, s. ▌21.
(4)EUT C 342, 12.10.2017, s. 43.
(5)Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019.
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 5.6.2015, s. 19).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(8)Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(14)Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).
(15)Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).
(16)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(17)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 28.10.2008, s. 36).
(18)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).
(19)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(21)Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).
(22)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43).
(23)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).
(24)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(25) EUT C 236, 21.7.2017, s. 2.
(26)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).
(27)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).


Bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa onlinesändningar och vidaresändningar av tv- och radioprogram ***I
PDF 225kWORD 60k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av programföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av tv- och radioprogram (COM(2016)0594 – C8–0384/2016 – 2016/0284(COD))
P8_TA-PROV(2019)0322A8-0378/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0594),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0384/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8–0378/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. .

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG

P8_TC1-COD(2016)0284


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1 och 62,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  För att bidra till att den inre marknaden fungerar väl är det nödvändigt att se till att tv- och radioprogram med ursprung i andra medlemsstater får vidare spridning i medlemsstaterna till förmån för användare över unionen, genom att underlätta licensiering av upphovsrätt och närstående rättigheter för verk och andra skyddade alster som ingår i sändningar av vissa typer av radio- och tv-program. Radio- och tv-program är viktiga medel för att främja kulturell och språklig mångfald och social sammanhållning samt för att öka tillgången till information.

(2)  Utvecklingen av digital teknik och internet har förvandlat distributionen av och tillgången till radio- och tv-program. Användarna väntar sig i allt större grad att ha tillgång till radio- och tv-program både live och som beställtjänst, både genom traditionella kanaler, som satellit eller kabel, och genom onlinetjänster. Det blir därför allt vanligare att sändarföretag utöver sina egna sändningar av radio- och tv-program erbjuder onlinetjänster i anknytning till sådana sändningar, såsom samsändningar och catch up-tjänster. Operatörer av vidaresändningstjänster, som paketerar sändningar av radio- och tv-program och erbjuder dem till användare samtidigt som den ursprungliga sändningen i oförändrat och oavkortat skick, använder olika vidaresändningsteknik, som till exempel via kabel- eller satellitnät, digitala markbundna, mobila nätverk eller slutna IP-baserade nätverk samt det öppna internet. Dessutom använder operatörer som distribuerar radio- och tv-program till användare olika metoder för att erhålla programbärande signaler från sändarföretagen, bland annat genom direktinjicering. Från användarnas sida växer efterfrågan på tillgång till radio- och tv-sändningar inte bara från den egna medlemsstaten utan även med ursprung i andra medlemsstater., Till dessa användare hör språkliga minoriteter i unionen och personer som bor i en annan medlemsstat än den medlemsstat de kommer ifrån.

(3)  ▌Varje dag sänder sändarföretag många timmar radio- och tv-program. I dessa program ingår olika innehåll, som till exempel audiovisuella, musikaliska, litterära eller grafiska verk, som enligt unionsrätten skyddas av upphovsrätt eller närstående rättigheter, eller båda delarna. Detta ger upphov till en komplicerad process för att klarera rättigheter från många olika rättsinnehavare och för olika kategorier av verk och andra skyddade alster. Ofta måste rättigheterna klareras på mycket kort tid, speciellt när man gör nyhets- och aktualitetsprogram. För att kunna tillhandahålla onlinetjänster över gränserna måste sändarföretagen ha de behövliga rättigheterna till verk och andra skyddade alster för alla de berörda territorierna, och detta gör det ännu mer komplicerat att klarera dessa rättigheter.

(4)  Operatörer av vidaresändningstjänster, som vanligtvis erbjuder många program som omfattar otaliga verk och andra skyddade alster och har väldigt kort tid på sig att skaffa de licenser som behövs, och klareringen av rättigheter blir därför en avsevärd börda. Upphovsmän, producenter och andra rättsinnehavare riskerar också att deras verk och andra skyddade alster utnyttjas utan tillstånd eller lämplig ersättning. Sådan ersättning för vidaresändning av deras verk och andra skyddade alster är viktig för att säkerställa ett varierat innehållsutbud, vilket också ligger i konsumenternas intresse.

(5)  Rättigheterna för verk och andra skyddade alster har harmoniserats, bland annat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG(4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG(5), vilka säkerställer en hög skyddsnivå för rättsinnehavare.

(6)  Rådets direktiv 93/83/EEG(6) underlättar gränsöverskridande satellitsändning och vidaresändning via kabel av radio- och tv-program från andra medlemsstater. Direktivets bestämmelser om sändarföretags sändningar är dock begränsade till satellitsändningar och gäller därför inte onlinetjänster i anknytning till sändningar. Dessutom är bestämmelserna om vidaresändning av radio- och tv-program från andra medlemsstater begränsade till samtidiga, oförändrade och oavkortade vidaresändningar via kabel eller mikrovågssystem och omfattar inte vidaresändning med annan teknik.

(7)  Därför bör man underlätta det gränsöverskridande tillhandahållandet av onlinetjänster med anknytning till sändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program med ursprung i andra medlemsstater genom att anpassa den rättsliga ramen för utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för sådan verksamhet. Denna anpassning bör ske med beaktande av finansiering och produktion av kreativt innehåll, särskilt audiovisuella verk.

(8)  Detta direktiv bör omfatta de anknutna onlinetjänster som tillhandahålls av ett sändarföretag självt och som har en tydlig och underordnad anknytning till deras sändningar. Dessa tjänster omfattar tjänster som ger tillgång till radio- och tv-program på ett strikt linjärt sätt samtidigt som sändningen samt tjänster som inom en fastställd period efter sändningen ger tillgång till radio- och tv-program som sändarföretaget har sänt tidigare (så kallade catch up-tjänster). Dessutom innehåller de anknutna onlinetjänster som omfattas av detta direktiv sådana tjänster som ger tillgång till material som berikar eller på annat sätt breddar radio- och tv-program som sänds av sändarföretaget, till exempel som förhandsvisning, utökning, komplettering eller recension av det berörda programmets innehåll. Detta direktiv bör tillämpas på de anknutna onlinetjänster som sändarföretagen tillhandahåller användarna tillsammans med sändningstjänsterna. Det bör även tillämpas på de anknutna onlinetjänster som, samtidigt som de har en tydlig men underordnad koppling till sändningen, kan nås av användarna separat från sändningstjänsten utan att det föreligger ett villkor för att användarna ska få tillgång till sändningstjänsten, t.ex. via en prenumeration. Detta påverkar inte sändarföretagens frihet att erbjuda sådana anknutna onlinetjänster kostnadsfritt eller mot betalning. Tillhandahållande av tillgång till individuella verk eller andra skyddade alster som ingår i ett radio- eller tv-program, eller till verk eller andra skyddade alster utan anknytning till något program som sänds av sändarföretaget, såsom tjänster som ger tillgång till enskilda musikaliska eller audiovisuella verk, musikalbum eller videor, exempelvis beställvideotjänster, bör inte omfattas av tillämpningsområdet för de tjänster som omfattas av detta direktiv.

(9)  I syfte att göra det enklare att klarera rättigheter för tillhandahållande av anknutna onlinetjänster över gränserna är det nödvändigt att föreskriva att en ursprungslandsprincip ska inrättas i fråga om utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för handlingar som inträffar vid tillhandahållande av, tillgång till eller användning av en anknuten onlinetjänst. Den principen bör omfatta klarering av alla rättigheter som är nödvändiga för att sändarföretaget ska kunna överföra till, eller göra sina program tillgängliga för, allmänheten när de tillhandahåller anknutna onlinetjänster, inbegripet klarering av upphovsrätt och närstående rättigheter i verk eller andra skyddade alster som används i programmen, t.ex. rättigheter till fonogram eller framföranden. Denna ursprungslandsprincip bör tillämpas endast på förhållandet mellan rättsinnehavare (eller enheter som företräder rättsinnehavare, såsom kollektiva förvaltningsorganisationer) och sändarföretag, och endast för syftena tillhandahållande av, tillgång till eller användning av en anknuten onlinetjänst. Ursprungslandsprincipen bör inte tillämpas på eventuell påföljande överföring till allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, eller på eventuellt påföljande tillgängliggörande för allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, eller på annat påföljande mångfaldigande av dessa verk eller andra skyddade alster som ingår i den anknutna onlinetjänsten.

(10)  Mot bakgrund av särdragen i finansierings- och licensieringsmekanismerna för vissa audiovisuella verk, som ofta baseras på exklusiva territoriella licensavtal, är det lämpligt att, när det gäller tv-program, begränsa tillämpningsområdet för den ursprungslandsprincip som fastställs i detta direktiv till vissa typer av program. Dessa typer av program inkluderar nyhets- och aktualitetsprogram samt egna produktioner som uteslutande finansieras av sändarföretaget självt, inklusive när medel för finansiering som sändarföretaget använder för sina produktioner kommer från offentliga medel. Vid tillämpningen av detta direktiv bör sändarföretagens egna produktioner anses omfatta produktioner som utförs av ett sändarföretag genom användning av dess egna resurser, men inte produktioner som sändarföretaget beställt av producenter som är oberoende av sändarföretaget eller samproduktioner. Av samma skäl bör ursprungslandsprincipen enligt detta direktiv inte tillämpas på tv-sändningar av idrottsevenemang. Ursprungslandsprincipen bör tillämpas endast när program används av sändarföretaget i dess egna anknutna onlinetjänster. Den bör inte tillämpas på licensiering av ett sändarföretags egen produktion till tredje part, inbegripet till andra sändarföretag. Ursprungslandsprincipen bör inte påverka rätten för rättsinnehavare och sändarföretag att, i enlighet med unionsrätten, komma överens om begränsningar, inbegripet territoriella begränsningar, för utnyttjande av deras rättigheter.

(11)  Den ursprungslandsprincip som fastställs i detta direktiv bör varken leda till en skyldighet för sändarföretag att överföra eller göra sina program tillgängliga för allmänheten i sina anknutna onlinetjänster eller tillhandahålla sådana anknutna onlinetjänster i en annan medlemsstat än den medlemsstat där de har sitt huvudsakliga säte.

(12)  Eftersom tillhandahållandet av, tillgången till eller användningen av en anknuten onlinetjänst enligt detta direktiv anses inträffa enbart i den medlemsstat där sändarföretaget har sin huvudsakliga etableringsort, även om den anknutna onlinetjänsten i själva verket kan tillhandahållas över gränserna till andra medlemsstater, är det nödvändigt att säkerställa att parterna vid fastställandet av den summa som ska betalas för de berörda rättigheterna beaktar den anknutna onlinetjänstens alla aspekter, såsom tjänstens egenskaper, däribland hur länge de inkluderade programmen är tillgängliga online, publik – både publiken i den medlemsstat där sändarföretaget har sin huvudsakliga etableringsort och i andra medlemsstater där den anknutna onlinetjänsten kan nås och användas – och de språkversioner som erbjuds. Det bör ändå fortfarande vara möjligt att använda specifika metoder för beräkning av den summa som ska betalas för de rättigheter som omfattas av ursprungslandsprincipen, såsom metoder som bygger på sändarföretagets intäkter från onlinetjänsten, som används i synnerhet av radiobolagen.

(13)  Mot bakgrund av principen om avtalsfrihet kommer det fortsättningsvis att vara möjligt att begränsa utnyttjandet av de rättigheter som berörs av den ursprungslandsprincip som fastställs i detta direktiv, förutsatt att alla sådana begränsningar är förenliga med unionsrätten.

(14)  Operatörer av vidaresändningstjänster kan använda olika tekniker då de i ett oförändrat och oavkortat skick samtidigt vidaresänder en ursprunglig radio- eller tv-sändning från en annan medlemsstat till allmänheten ▌. Programbärande signaler kan erhållas av operatörer av vidaresändningstjänster från sändarföretag, som själva överför dessa signaler till allmänheten, på olika sätt, till exempel genom att fånga upp de signaler som överförs av sändarföretagen eller ta emot signalerna direkt från dem genom den tekniska processen för direktinjicering. Dessa operatörers tjänster kan erbjudas via satellitnät och digitala markbundna, slutna IP-baserade och liknande nätverk eller genom internetanslutningstjänster enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120(7). Operatörer av vidaresändningstjänster som använder dessa tekniker för sina vidaresändningar bör därför omfattas av detta direktiv och gynnas av den mekanism som inför obligatorisk kollektiv förvaltning av rättigheter. För att säkerställa att det finns tillräckliga skyddsåtgärder mot obehörig användning av verk och andra skyddade alster, vilket är särskilt viktigt i samband med betaltjänster, bör vidaresändningstjänster som erbjuds genom internetanslutningstjänster omfattas av detta direktiv endast när dessa vidaresändningstjänster tillhandahålls i en miljö där endast behöriga användare har tillgång till vidaresändningar och den erbjudna säkerhetsnivån är jämförbar med säkerhetsnivån för innehåll som överförs via förvaltade nät, såsom kabelnätverk eller slutna IP-baserade nätverk, där innehåll som vidaresänds är krypterat. Dessa krav bör vara genomförbara och tillräckliga.

(15)  För vidaresändning av ursprungliga sändningar av radio- och tv-program måste operatörer av vidaresändningstjänster få tillstånd från innehavarna av ensamrätten till överföring till allmänheten av verk och andra skyddade alster. För att ge rättslig säkerhet till operatörer av vidaresändningstjänster ▌och för att överbrygga nationella lagstiftningsskillnader i fråga om sådana vidaresändningstjänster bör bestämmelser liknande dem som gäller vidaresändning via kabel enligt direktiv 93/83/EEG tillämpas, som bland annat föreskriver att rätten att meddela eller vägra tillstånd för en operatör av vidaresändningstjänster ska utövas av en kollektiv förvaltningsorganisation. Enligt dessa bestämmelser förblir rätten att vägra tillstånd som sådan intakt, och endast utövandet av denna rätt regleras i viss utsträckning. Rättsinnehavare bör erhålla lämplig ersättning för vidaresändning av sina verk och andra skyddade alster. Vid fastställandet av rimliga licensieringsvillkor, inbegripet licensavgiften, för vidaresändning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU(8), bör det ekonomiska värdet av utövandet av rätten i handeln, inbegripet det värde som tilldelats för vidaresändningen, bland annat beaktas. Detta bör inte påverka det kollektiva utövandet av rätten till en enda skälig ersättning för utövande konstnärer och fonogramframställare för överföring till allmänheten av fonogram enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115/EG och direktiv 2014/26/EU, i synnerhet dess bestämmelser om rättsinnehavare i fråga om valet av kollektiv förvaltningsorganisation.

(16)  Detta direktiv bör medge att avtal som ingås mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och operatörer av vidaresändningstjänster, med avseende på rättigheter som omfattas av obligatorisk kollektiv förvaltning enligt detta direktiv, utvidgas till att omfatta rättsinnehavare som inte företräds av den kollektiva förvaltningsorganisationen, utan att dessa rättsinnehavare ges rätt att undanta sina verk eller andra alster från tillämpningen av den mekanismen. I de fall där det finns mer än en kollektiv förvaltningsorganisation som förvaltar rättigheterna för den relevanta kategorin på det egna territoriet, bör det vara den medlemsstat för vars territorium operatören av en vidaresändningstjänst försöker klarera rättigheterna till vidaresändning som ska fastställa vilken kollektiv förvaltningsorganisation som har rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning.

(17)  Alla rättigheter som innehas av sändarföretagen själva i fråga om deras sändningar, även rättigheter till innehåll i program, bör inte omfattas av obligatoriska kollektiva förvaltningen av rättigheter som tillämpas för vidaresändningar. Operatörer av vidaresändningstjänster har i allmänhet pågående kommersiella förbindelser med sändarföretag och kan följaktligen identifiera dem. Följaktligen är det relativt enkelt för dessa operatörer att klarera rättigheterna med sändarföretag. Därför stöter operatörer av vidaresändningstjänster inte på samma problem vid anskaffning av de nödvändiga licenserna från sändarföretag som när de ska skaffa licenser från innehavare av rättigheter till verk och andra skyddade alster som ingår i de radio- och tv-program som de vidaresänder. Därför finns inget behov av att förenkla licensieringsprocessen i fråga om rättigheter som innehas av sändarföretag. Det är emellertid nödvändigt att säkerställa att sändarföretag och operatörer av vidaresändningstjänster, när de inleder förhandlingar, förhandlar i god tro när det gäller den licensiering av rättigheter för vidaresändningar som omfattas av detta direktiv. I direktiv 2014/26/EU föreskrivs liknande regler tillämpliga på kollektiva förvaltningsorganisationer.

(18)  Bestämmelserna i detta direktiv om de vidaresändningsrättigheter som utövas av sändarföretag med avseende på deras egen vidaresändning bör inte begränsa rättsinnehavares möjligheter att välja att överföra sina rättigheter antingen till ett sändarföretag eller till en kollektiv förvaltningsorganisation och därmed ge dem möjlighet att få en direkt andel av ersättningen från operatören av en vidaresändningstjänst.

(19)  Medlemsstaterna bör kunna tillämpa de regler om vidaresändning som fastställs i detta direktiv och i direktiv 93/83/EEG på situationer där både den ursprungliga överföringen och vidaresändningen äger rum inom deras territorium.

(20)  För att säkerställa rättslig säkerhet och upprätthålla en hög skyddsnivå för rättsinnehavare är det lämpligt att föreskriva att det – när sändarföretag överför sina programbärande signaler genom direktinjicering endast till signaldistributörer, utan att sändarföretagen samtidigt sänder sina program direkt till allmänheten, och signaldistributörerna sänder dessa programbärande signaler till sina användare för att göra det möjligt för dem att titta eller lyssna på programmen, anses bara en enda överföring till allmänheten äga rum, där både sändarföretagen och signaldistributörerna deltar med sina respektive bidrag. Sändarföretagen och signaldistributörerna bör därför erhålla rättsinnehavarens tillstånd för sitt specifika bidrag till denna enda överföring till allmänheten. Sändarföretagens och signaldistributörernas deltagande i en enda överföring till allmänheten bör inte ge upphov till gemensamt ansvar för sändarföretaget och signaldistributören för den överföringen till allmänheten. Medlemsstaterna bör även i fortsättningen ha frihet att på nationell nivå föreskriva ordningen för att erhålla tillstånd för en sådan enda överföring till allmänheten, inbegripet de relevanta betalningar som ska göras till berörda rättsinnehavare, med beaktande av sändarföretagets och signaldistributörens respektive utnyttjande av verk och andra skyddade alster som rör denna enda överföring till allmänheten. Signaldistributörerna ställs, liksom operatörerna av vidaresändningstjänster, inför den avsevärda börda som klareringen av rättigheter utgör, med undantag för avseende de rättigheter som innehas av sändarföretagen. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att föreskriva att signaldistributörer ska kunna dra nytta av en mekanism för obligatorisk kollektiv förvaltning av rättigheter för sina sändningar, på samma sätt och i samma utsträckning som operatörer av vidaresändningstjänster för vidaresändningar som omfattas av direktiv 93/83/EEG och detta direktiv. Där signaldistributörer enbart tillhandahåller sändarföretagen tekniska resurser, i den mening som avses i rättspraxis från Europeiska unionens domstol, för att säkerställa att signaldistributörer mottar, eller för att förbättra mottagandet av, sändningen, bör signaldistributörerna inte anses delta i en specifik överföring till allmänheten.

(21)  När sändarföretag överför sina programbärande signaler direkt till allmänheten, och därigenom genomför en ursprunglig sändning, och samtidigt även överför dessa signaler till andra företag genom den tekniska processen direktinjicering, till exempel för att säkerställa signalernas kvalitet för vidaresändningar, utgör sändningarna från dessa andra företag en separat överföring till allmänheten, vid sidan av den som sändarföretaget genomför. I dessa situationer bör de bestämmelser om vidaresändning som fastställs i detta direktiv och i direktiv 93/83/EEG, i dess ändrade lydelse enligt detta direktiv, gälla.

(22)  För att säkerställa en effektiv kollektiv förvaltning av rättigheter och en korrekt fördelning av de intäkter som samlas in inom ramen för den obligatoriska mekanism för kollektiv förvaltning som införs genom detta direktiv, är det viktigt att kollektiva förvaltningsorganisationer upprätthåller lämpliga register över medlemskap, licenser och användning av verk och andra skyddade alster, i enlighet med de insynskrav som fastställs i direktiv 2014/26/EU.

(23)  Det är nödvändigt att tillämpa ursprungslandsprincipen även på befintliga avtal, för att förhindra att tillämpningen av ursprungslandsprincipen kringgås genom förlängning av varaktigheten för befintliga avtal om utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för tillhandahållande av, tillgång till eller användning av den tjänsten, men med en övergångsperiod. Under den övergångsperioden bör principen inte gälla för befintliga avtal för att ge tid till att anpassa dem, där så är nödvändigt, i enlighet med detta direktiv. Det är också nödvändigt att föreskriva en övergångsperiod för att sändarföretag, signaldistributörer och rättsinnehavare ska kunna anpassa sig till de nya reglerna om utnyttjande av verk och andra skyddade alster genom direktinjicering som anges i bestämmelserna i detta direktiv om överföring av program genom direktinjicering.

(24)   I linje med principerna om bättre lagstiftning bör en översyn av detta direktiv, inbegripet dess bestämmelser om direktinjicering, utföras en viss period från det att direktivet har varit i kraft, för att bedöma bland annat dess fördelar för unionens konsumenter, dess inverkan på den kreativa sektorn i Europeiska unionen och på antalet investeringar i nytt innehåll, och därigenom också hur det bidragit till ökad kulturell mångfald i unionen.

(25)  Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv kan ge upphov till en konflikt med rättsinnehavarnas utövande av rättigheter i den mån obligatorisk kollektiv förvaltning äger rum för utövandet av rätten till överföring till allmänheten i fråga om vidaresändningstjänster, men det är nödvändigt att föreskriva tillämpning av obligatorisk kollektiv förvaltning på ett riktat sätt och att begränsa det till vissa tjänster ▌.

(26)  Eftersom målen med detta direktiv, nämligen att främja gränsöverskridande tillhandahållande av anknutna onlinetjänster för vissa typer av program och underlätta vidaresändning av radio- och tv-program med ursprung i andra medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför, på grund av sin omfattning och sina effekter, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. När det gäller gränsöverskridande tillhandahållande av anknutna onlinetjänster ▌förpliktigar inte detta direktiv sändarföretag att tillhandahålla sådana tjänster över gränserna. Direktivet förpliktigar inte heller operatörer av vidaresändningstjänster att ta in radio- och tv-program med ursprung i andra medlemsstater i sitt utbud. Direktivet gäller endast utövandet av vissa vidaresändningsrättigheter i den mån det är nödvändigt för att förenkla licensiering av upphovsrätt och närstående rättigheter för sådana tjänster och endast i fråga om radio- och tv-program med ursprung i andra medlemsstater.

(27)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(9), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser som syftar till att förbättra den gränsöverskridande tillgången till ett stort antal radio- och tv-program genom att underlätta klarering av rättigheter för tillhandahållande av onlinetjänster som är anknutna till sändningar av vissa typer av radio- och tv-program och för vidaresändning av radio- och tv-program. Det innehåller också bestämmelser för sändning av radio- och tv-program genom direktinjicering.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.  anknuten onlinetjänst: en onlinetjänst som innebär att ett sändarföretag antingen självt tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för tillhandahållandet till allmänheten av radio- eller tv-program samtidigt med sändarföretagets sändning eller under en fastställd tidsperiod efter den, samt eventuellt material ▌i anknytning till en sådan sändning.

2.  vidaresändning: all samtidig, oförändrad och oavkortad vidaresändning, annan än vidaresändning via kabel enligt definitionen i direktiv 93/83/EEG ▌, som är avsedd för mottagning av allmänheten av en ursprunglig sändning från en annan medlemsstat ▌av radio- eller tv-program som är avsedda för mottagning av allmänheten, där sådan ursprunglig sändning sker trådbundet eller trådlöst, även via satellit men inte online, förutsatt att

a)  vidaresändningen genomförs av en annan part än det sändarföretag som gjorde den ursprungliga sändningen eller under vars kontroll och ansvar den ursprungliga sändningen gjordes, oavsett hur den part som genomför vidaresändningen erhåller de programbärande signalerna från sändarföretaget för vidaresändningen, och

b)  när vidaresändningen sker via en internetanslutningstjänst enligt definitionen i artikel 2 andra stycket led 2 i förordning (EU) 2015/2120, att detta sker i en kontrollerad miljö.

3.  kontrollerad miljö: en miljö där en operatör av en vidaresändningstjänst tillhandahåller en säker vidaresändning till behöriga användare.

4.  direktinjicering: en teknisk process genom vilken ett sändarföretag överför sina programbärande signaler till en annan organisation än ett sändarföretag på ett sådant sätt att de programbärande signalerna inte är tillgängliga för allmänheten under överföringen.

KAPITEL II

SÄNDARFÖRETAGENS ANKNUTNA ONLINESTJÄNSTER

Artikel 3

Tillämpning av ursprungslandsprincipen på anknutna onlinetjänster

1.  Överföring till allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, och tillgängliggörande för allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, och som inträffar vid tillhandahållande till allmänheten av

a)  radioprogram, och

b)  tv-program som är

i)  nyhets- och aktualitetsprogram, eller

ii)  egna produktioner som finansieras helt av sändarföretaget,

i en anknuten onlinetjänst av, eller under kontroll och ansvar av, ett sändarföretag, samt mångfaldigande av verk eller andra skyddade alster som är nödvändigt för tillhandahållande av, tillgång till, eller användning, av sådan anknuten onlinetjänst för samma program ska, för syften som rör utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för dessa handlingar, anses ha skett endast i den medlemsstat där sändarföretaget har sitt huvudsäte.

Första stycket led b ska inte tillämpas på sändningar av idrottsevenemang och verk och andra skyddade alster som ingår i dem.

2.  Medlemsstaterna ska, vid fastställande av den summa som ska betalas för de rättigheter på vilka ursprungslandsprincipen enligt punkt 1 är tillämplig, säkerställa att parterna beaktar alla aspekter av tjänsten såsom dess egenskaper, däribland hur länge de inkluderade programmen är tillgängliga online, dess publik och tillgängliga språkversioner.

Första stycket utesluter inte att de belopp som ska erläggas beräknas på grundval av sändarföretagets intäkter.

3.  Ursprungslandsprincipen i punkt 1 påverkar inte avtalsfriheten för rättsinnehavare och för sändarföretag att, i enlighet med unionsrätten, komma överens om att begränsa utnyttjandet av sådana rättigheter, inbegripet de som omfattas av direktiv 2001/29/EG.

KAPITEL III

VIDARESÄNDNING AV RADIO- OCH TV-PROGRAM

Artikel 4

Utövande av rättigheter till vidaresändning för andra rättsinnehavare än sändarföretag

1.  Vidaresändningar av program måste vara godkända av innehavarna av ensamrätten till överföring till allmänheten. Medlemsstaterna ska säkerställa att rättsinnehavare får utöva sin rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning endast genom en kollektiv förvaltningsorganisation.

2.  Om en rättsinnehavare inte har överfört förvaltningen av den rättighet som avses i punkt 1 andra stycket till en kollektiv förvaltningsorganisation, ska den kollektiva förvaltningsorganisation som förvaltar rättigheter i samma kategori för den medlemsstats territorium för vilken operatören av en vidaresändningstjänst försöker klarera rättigheter till vidaresändning anses ha rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning för den rättsinnehavaren.

Där mer än en kollektiv förvaltningsorganisation förvaltar rättigheter i samma kategori för den medlemsstatens territorium, ▌ska det dock vara upp till den medlemsstat för vars territorium operatören av en vidaresändningstjänst försöker klarera rättigheter till vidaresändning att besluta vilken eller vilka av de kollektiva förvaltningsorganisationerna som har rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en rättsinnehavare har samma rättigheter och skyldigheter som följ av ett avtal mellan en operatör av en vidaresändningstjänst och en kollektiv förvaltningsorganisation eller organisation som handlar i enlighet med punkt 2, som den rättsinnehavare som har bemyndigat den eller de kollektiva förvaltningsorganisationerna. Medlemsstaterna även säkerställa att en rättsinnehavare kan göra anspråk på dessa rättigheter inom en period som bestäms av den berörda medlemsstaten och som ska vara minst tre år räknat från dagen för den vidaresändning som innefattar rättsinnehavarens verk eller andra skyddade alster.

Artikel 5

Utövande av rättigheter till vidaresändning för sändarföretag

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att artikel 3 ▌inte tillämpas på de rättigheter i vidaresändningar som utövas av ett sändarföretag vad avser dess egen sändning, oberoende av om de berörda rättigheterna är dess egna eller har överförts till det av andra rättsinnehavare.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om sändarföretag och operatörer av vidaresändningstjänster inleder förhandlingar om tillstånd till vidaresändning enligt detta direktiv, ska dessa förhandlingar genomföras i god tro.

Artikel 6

Medling

Medlemsstaterna ska säkerställa att det är möjligt att begära stöd från en eller flera medlare som anges i artikel 11 i direktiv 93/83/EEG om inget avtal ingås mellan den kollektiva förvaltningsorganisationen och operatören av en vidaresändningstjänst eller mellan operatören av en vidaresändningstjänst och sändarföretaget i fråga om tillstånd till vidaresändning av sändningar.

Artikel 7

Vidaresändningar av en ursprunglig sändning med ursprung i samma medlemsstat

Medlemsstaterna får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel och i kapitel III i direktiv 93/83/EEG är tillämpliga på situationer där både den ursprungliga sändningen och vidaresändningen äger rum inom deras territorium.

KAPITEL IV

ÖVERFÖRING AV PROGRAM GENOM DIREKTINJICERING

Artikel 8

Överföring av program genom direktinjicering

1.  När ett sändarföretag genom direktinjicering överför sina programbärande signaler till en signaldistributör utan att självt samtidigt sända dessa programbärande signaler direkt till allmänheten, och signaldistributören överför dessa programbärande signaler till allmänheten, ska sändarföretaget och signaldistributören anses delta i en enda överföring till allmänheten, med avseende på vilken de ska inhämta tillstånd från rättsinnehavarna. Medlemsstaterna får fastställa ordningen för inhämtande av tillstånd från rättsinnehavarna.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att artiklarna 4, 5 och 6 i det här direktivet i tillämpliga delar ska vara tillämpliga på innehavare av upphovsrätt och närstående rättigheter vid utövningen av rätten att meddela eller vägra tillstånd till signaldistributörer för överföring som avses i punkt 1, som genomförs med hjälp av en av de tekniker som avses i artikel 1.3 i direktiv 93/83/EEG eller artikel 2.2 i det här direktivet.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 9

Ändring av direktiv 93/83/EEG

I artikel 1 i direktiv 93/83/EEG ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. I detta direktiv avses med vidaresändning via kabel en samtidig, oförändrad och oavkortad vidaresändning via kabel eller mikrovågssystem till allmänheten av en ursprunglig sändning från en annan medlemsstat via tråd eller trådlöst, inbegripet via satellit, av televisions- och radioprogram som är avsedda för mottagning av allmänheten, oavsett hur operatören av vidaresändning via kabel erhåller de programbärande signalerna från sändarföretaget för vidaresändning.”

"

Artikel 10

Översyn

1.  Senast den ... [sex år efter ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen utföra en översyn av detta direktiv och lägga fram en rapport om de huvudsakliga resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras och göras tillgänglig för allmänheten på kommissionens webbplats.

2.  Medlemsstaterna ska i god tid förse kommissionen med relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta den rapport som avses i punkt 1.

Artikel 11

Övergångsbestämmelse

Avtal om utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för överföring till allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, och tillgängliggörande för allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, som inträffar vid tillhandahållandet av en anknuten onlinetjänst samt för mångfaldigande som krävs för tillhandahållande av, tillgång till eller användning av en sådan anknuten onlinetjänst vilka är i kraft den ... [två år efter detta direktivs ikraftträdande] ska omfattas av artikel 3 från och med den ... [fyra år från detta direktivs ikraftträdande] om de löper ut efter det datumet.

Tillstånd som erhållits för överföringar till allmänheten som omfattas av artikel 8 och som är i kraft den ... [två år efter detta direktivs ikraftträdande] ska omfattas av artikel 8 från och med den ... [sex år efter detta direktivs ikraftträdande] om de löper ut efter det datumet.

Artikel 12

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ... [två år efter ikraftträdandet av detta direktiv]. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 13

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 14

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 125, 21.4.2017, s. 27.
(2)EUT C 125, 21.4.2017, s. 27.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).
(5)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, 27.12.2006, s. 28).
(6)Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15).
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1).
(8)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 20.3.2014, s. 72).
(9)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.


Inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) ***I
PDF 290kWORD 89k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) och om upphävande av förordning (EU) nr 1295/2013 (COM(2018)0366 – C8-0237/2018 – 2018/0190(COD))
P8_TA-PROV(2019)0323A8-0156/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0366),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 167.5 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0237/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 februari 2019(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från budgetutskottet (A8-0156/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Kulturen, kulturarvet och den kulturella mångfalden är av stort värde för det europeiska samhället ur kulturell, miljömässig, social och ekonomisk synvinkel och bör främjas och stödjas. I Romförklaringen av den 25 mars 2017 och vid Europeiska rådets möte i december 2017 fastslogs att utbildning och kultur är viktiga i arbetet med att bygga upp inkluderande och sammanhållna samhällen avsedda för alla, liksom för att upprätthålla Europas konkurrenskraft.
(1)  Kulturen, konsten, kulturarvet och den kulturella mångfalden är av stort värde för det europeiska samhället ur kulturell, utbildningsmässig, demokratisk, miljömässig, social, människorättsrelaterad och ekonomisk synvinkel och bör främjas och stödjas. I Romförklaringen av den 25 mars 2017 och vid Europeiska rådets möte i december 2017 fastslogs att utbildning och kultur är viktiga i arbetet med att bygga upp inkluderande och sammanhållna samhällen avsedda för alla, liksom för att upprätthålla Europas konkurrenskraft.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) bygger unionen på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för alla medlemsstater i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa värden är ytterligare bekräftade i de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med samma rättsliga värde som fördragen, vilket fastställs i artikel 6 i EU-fördraget.
(2)  Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) bygger unionen på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för alla medlemsstater i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa värden är ytterligare bekräftade i de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), med samma rättsliga värde som fördragen, vilket fastställs i artikel 6 i EU-fördraget. I artikel 11 i stadgan fastställs framför allt yttrandefriheten och informationsfriheten, och i artikel 13 friheten för konsten och vetenskapen.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  I kommissionens meddelande om en ny europeisk agenda för kultur15 beskrivs ytterligare unionens mål för de kulturella och kreativa sektorerna. Syftet är att ta tillvara potentialen hos kultur och kulturell mångfald för att skapa social sammanhållning och samhälleligt välstånd, främja de kulturella och kreativa sektorernas gränsöverskridande aspekter, stödja deras förmåga att växa och främja kulturbaserad kreativitet inom utbildning och innovation, samt att främja sysselsättning och tillväxt, liksom för att stärka de kulturella förbindelserna mellan olika länder. Tillsammans med unionens övriga program ska Kreativa Europa stödja genomförandet av denna nya europeiska agenda för kultur. Detta överensstämmer också med Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och som unionen är part i.
(4)  I kommissionens meddelande om en ny europeisk agenda för kultur15 beskrivs ytterligare unionens mål för de kulturella och kreativa sektorerna. Syftet är att ta tillvara potentialen hos kultur och kulturell mångfald för att skapa social sammanhållning och samhälleligt välstånd, främja de kulturella och kreativa sektorernas gränsöverskridande aspekter, stödja deras förmåga att växa och främja kulturbaserad kreativitet inom utbildning och innovation, samt att främja sysselsättning och tillväxt, liksom för att stärka de kulturella förbindelserna mellan olika länder. Tillsammans med unionens övriga program bör Kreativa Europa stödja genomförandet av denna nya europeiska agenda för kultur, med beaktande av att kulturens och det konstnärliga uttryckets inneboende värde alltid bör bevaras och främjas, och att konstnärligt skapande står i centrum för samarbetsprojekten. Att stödja genomförandet av denna nya europeiska agenda för kultur överensstämmer också med Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och som unionen är part i.
__________________
__________________
15 COM(2018) 267 final.
15 COM(2018) 267 final.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Unionens politik kommer att komplettera och ge mervärde åt medlemsstaternas insatser på det kulturella och kreativa området. Effekterna av unionens politik bör utvärderas regelbundet med beaktande av kvalitativa och kvantitativa indikatorer, såsom fördelarna för medborgarna, medborgarnas aktiva deltagande, fördelarna för unionens ekonomi när det gäller tillväxt och sysselsättning, spridningseffekter inom andra ekonomiska sektorer samt färdigheter och kompetens hos människor som arbetar inom de kulturella och kreativa sektorerna.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  Att skydda och främja det europeiska kulturarvet är ett av målen för detta program. Dessa mål har också erkänts som en naturlig del av rätten till kunskap om kulturarvet och deltagande i kulturlivet enligt Europarådets ramkonvention om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen), som trädde i kraft den 1 juni 2011. I konventionen betonas kulturarvets roll i återuppbyggnaden av ett fredligt och demokratiskt samhälle och i processerna för hållbar utveckling och främjandet av kulturell mångfald.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Främjandet av den kulturella mångfalden i Europa förutsätter att det finns livskraftiga och härdiga kulturella och kreativa sektorer som är i stånd att skapa, framställa och sprida sina verk till en omfångsrik och heterogen europeisk publik. Därigenom utvidgas deras kommersiella potential, vilket bidrar till hållbar tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. När kreativitet främjas bidrar det dessutom till att konkurrenskraften ökar och innovationerna stimuleras inom de industriella värdekedjorna. Trots de framsteg som gjorts under senare tid, är den kulturella och kreativa marknaden i Europa alltjämt splittrad mellan olika länder och språk, vilket gör det svårt för de kulturella och kreativa sektorerna att fullt ut dra nytta av EU:s inre marknad, och särskilt den digitala inre marknaden.
(5)  Främjandet av den kulturella mångfalden i Europa och medvetenheten om gemensamma rötter utgår från den konstnärliga yttrandefriheten samt konstnärers och kulturaktörers kunnande och kompetens, och från att det finns livskraftiga och härdiga kulturella och kreativa sektorer i den offentliga och privata sfären som är i stånd att skapa, göra innovationer och framställa sina verk samt sprida dem till en omfångsrik och heterogen europeisk publik. Därigenom utvidgas deras kommersiella potential, vilket ökar tillgången till och främjandet av kreativt innehåll, konstnärlig forskning och kreativitet samt bidrar till hållbar tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. När kreativitet och ny kunskap främjas bidrar det dessutom till att konkurrenskraften ökar och innovationerna stimuleras inom de industriella värdekedjorna. Man bör införa ett bredare upplägg för konst- och kulturutbildning samt konstnärlig forskning som går från en STEM-strategi (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik) till en STEAM-strategi (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, konst och matematik). Trots de framsteg som gjorts under senare tid när det gäller stöd till översättning och programtextning, är den kulturella och kreativa marknaden i Europa alltjämt splittrad mellan olika länder och språk. Samtidigt som särdragen på varje marknad respekteras, kan man göra mer för att de kulturella och kreativa sektorerna fullt ut ska kunna dra nytta av EU:s inre marknad, särskilt den digitala inre marknaden, bland annat genom att beakta skyddet av immateriella rättigheter.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)  Den digitala omvandlingen utgör ett paradigmskifte och är en av de största utmaningarna för de kulturella och kreativa sektorerna. Digitala innovationer har förändrat vanor, relationer och produktions- och konsumtionsmodeller på både personlig och social nivå och bör ge ett uppsving åt kulturella och kreativa uttryck och budskap, med respekt för de kulturella och kreativa sektorernas särskilda värde i den digitala miljön.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Programmet bör ta de kulturella och kreativa sektorernas dubbla karaktär i beaktande genom att dels erkänna kulturens inneboende och artistiska värde, dels dessa sektorers ekonomiska värde, inbegripet deras bidrag till tillväxt och konkurrenskraft, kreativitet och innovation i vidare bemärkelse. Detta förutsätter starka kulturella och kreativa sektorer i Europa, framförallt en dynamisk europeisk audiovisuell industri, med hänsyn till dess förmåga att nå en stor publik och dess ekonomiska betydelse, vilken inkluderar de övriga kreativa sektorerna, liksom kulturturismen. Konkurrensen på de globala audiovisuella marknaderna har emellertid ytterligare intensifierats genom den digitala omvälvningen, dvs. förändringarna i medieproduktionen, liksom konsumtionen och de globala plattformarnas allt starkare position när det gäller innehållsdistributionen. Därför finns det ett behov av att intensifiera stödet till den europeiska industrin.
(6)  Programmet bör ta de kulturella och kreativa sektorernas dubbla karaktär i beaktande genom att dels erkänna kulturens inneboende och artistiska värde, dels dessa sektorers ekonomiska värde, inbegripet deras bidrag till tillväxt och konkurrenskraft, kreativitet, innovation, interkulturell dialog, social sammanhållning och skapande av kunskap i vidare bemärkelse. Detta förutsätter starka kulturella och kreativa sektorer i Europa, på såväl det vinstdrivande som det icke-vinstdrivande området, framförallt en dynamisk europeisk audiovisuell industri, med hänsyn till dess förmåga att nå en stor publik på lokal och nationell nivå samt unionsnivå och dess ekonomiska betydelse, vilken inkluderar de övriga kreativa sektorerna, liksom kulturturismen och den regionala, lokala och territoriella utvecklingen. Konkurrensen på de globala audiovisuella marknaderna har emellertid ytterligare intensifierats genom den digitala omvälvningen, dvs. förändringarna i medieproduktionen, liksom konsumtionen och de globala plattformarnas allt starkare position när det gäller innehållsdistributionen. Därför finns det ett behov av att intensifiera stödet till den europeiska industrin.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Ett aktivt EU-medborgarskap, gemensamma värderingar, kreativitet och innovation behöver en fast grund att utvecklas på. Programmet bör stödja utbildning i film och audiovisuella medier, särskilt bland barn och ungdomar.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Av effektivitetsskäl bör man i programmet ta hänsyn till de olika sektorernas specifika karaktär, deras olika målgrupper och specifika behov med hjälp av skräddarsydda tillvägagångssätt inom ramarna för dels ett programområde för den audiovisuella sektorn, dels ett programområde för de övriga kulturella och kreativa sektorerna samt ett sektorsövergripande programområde.
(7)  Av effektivitetsskäl bör man i programmet ta hänsyn till de olika sektorernas specifika karaktär och utmaningar, deras olika målgrupper och specifika behov med hjälp av skräddarsydda tillvägagångssätt inom ramarna för dels ett programområde för den audiovisuella sektorn, dels ett programområde för de övriga kulturella och kreativa sektorerna samt ett sektorsövergripande programområde. Programmet bör ge lika stöd till alla kulturella och kreativa sektorer genom övergripande system som är inriktade på gemensamma behov. Med utgångspunkt i pilotprojekt, förberedande åtgärder och studier bör programmet också genomföra de sektoriella åtgärder som förtecknas i bilagan till denna förordning.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Musik, i alla dess former och uttryck, och i synnerhet modern musik och livemusik, är en viktig del av unionens kulturella, konstnärliga och ekonomiska arv. Musik är en del av social sammanhållning, mångkulturell integration och ungdomars socialisation och fungerar som ett viktigt styrmedel för att stärka kulturen, inbegripet kulturturismen. Musiksektorn bör därför vara särskilt inriktad på de specifika åtgärder som vidtas genom programområdet Kultur inom ramen för denna förordning när det gäller medelfördelning och riktade åtgärder. Skräddarsydda ansökningsomgångar och styrmedel bör bidra till att öka musikbranschens konkurrenskraft och ta itu med några av de specifika utmaningarna som sektorn står inför.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
(7b)  Unionens stöd måste stärkas när det gäller internationella kulturförbindelser. Programmet bör sträva efter att bidra till det tredje strategiska målet i den nya europeiska kulturagendan genom att utnyttja kultur och interkulturell dialog som motorer för hållbar social och ekonomisk utveckling. I unionen och hela den övriga världen är städer en drivkraft för nya kulturpolitiska strategier. Ett stort antal kreativa samhällen har samlats kring knutpunkter, inkubatorer och särskilda utrymmen överallt i världen. Unionen bör spela en avgörande roll för att samla dessa samhällen från unionen och tredjeländer i nätverk och främja samarbete mellan olika yrkessektorer när det gäller konstnärliga, kreativa och digitala färdigheter.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Det sektorsövergripande programområdet syftar till att utnyttja möjligheterna till samarbete inom de olika kulturella och kreativa sektorerna. Ett gemensamt övergripande tillvägagångssätt ger fördelar i form av effektivare kunskapsöverföring och administration.
(8)  Det sektorsövergripande programområdet syftar till att ta itu med de gemensamma utmaningarna och utnyttja möjligheterna till samarbete inom de olika kulturella och kreativa sektorerna. Ett gemensamt övergripande tillvägagångssätt ger fördelar i form av effektivare kunskapsöverföring och administration.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Åtgärder från unionens sida behövs inom den audiovisuella sektorn för att komplettera unionens politik rörande den digitala inre marknaden. Detta berör framförallt moderniseringen av det europeiska regelverket för upphovsrätt och den föreslagna förordningen om programföretagens onlinesändningar16, liksom förslaget till ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU17. De syftar till att stärka de europeiska aktörerna inom den audiovisuella sektorn när det gäller att finansiera, producera och sprida verk som i tillräcklig omfattning kan ses på olika tillgängliga kommunikationsmedier (t.ex. tv, bio eller beställvideotjänster) och är attraktiva för publiken på en mer öppen och konkurrensbetonad marknad i och utanför Europa. Stödet bör intensifieras för att klara av den aktuella utvecklingen på marknaden och framför allt den starkare ställning globala plattformer intagit i fråga om distribution i jämförelse med nationella etermedier som av tradition svarat för investeringar i produktionen av europeiska verk.
(9)  Åtgärder från unionens sida behövs inom den audiovisuella sektorn för att komplettera unionens politik rörande den digitala inre marknaden. Detta berör framförallt moderniseringen av det europeiska regelverket för upphovsrätt och den föreslagna förordningen om programföretagens onlinesändningar16, liksom Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/1808/EU17. De syftar till att stärka de europeiska aktörerna inom den audiovisuella sektorn när det gäller att skapa, finansiera, producera och sprida verk i varierande format som kan ses på olika tillgängliga kommunikationsmedier (t.ex. tv, bio eller beställvideotjänster) och är attraktiva för publiken på en mer öppen och konkurrensbetonad marknad i och utanför Europa. Stödet bör intensifieras för att klara av den aktuella utvecklingen på marknaden och framför allt den starkare ställning globala plattformer intagit i fråga om distribution i jämförelse med nationella etermedier som av tradition svarat för investeringar i produktionen av europeiska verk.
__________________
__________________
16 COM(2016) 594 final.
16 COM(2016) 594 final.
17 COM(2016) 287 final.
17 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden, (EUT L 303, 28.11.2018, s. 69).
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  De särskilda insatserna inom ramen för Kreativa Europa, exempelvis det europeiska kulturarvsmärket, de europeiska kulturarvsdagarna, Europeiska unionens kulturpriser på områden som samtida rock- och popmusik, litteratur, kulturarv och arkitektur samt det europeiska kulturhuvudstadsevenemanget, har nått miljontals européer och tydligt bevisat de sociala och ekonomiska fördelarna av en europeisk kulturpolitik, och bör därför fortsätta att genomföras och när så är möjligt utvidgas.
(10)  De särskilda insatserna inom ramen för Kreativa Europa, exempelvis det europeiska kulturarvsmärket, de europeiska kulturarvsdagarna, Europeiska unionens kulturpriser på områden som samtida rock- och popmusik, litteratur, kulturarv och arkitektur samt det europeiska kulturhuvudstadsevenemanget, har nått miljontals européer och tydligt bevisat de sociala och ekonomiska fördelarna av en europeisk kulturpolitik, och bör därför fortsätta att genomföras och när så är möjligt utvidgas. Programmet bör stödja nätverksarbetet mellan platser som tilldelats det europeiska kulturarvsmärket.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 10a (nytt)
(10a)  Programmet Kreativa Europa, som omfattas av förordning (EU) nr 1295/2013, har stimulerat skapandet av innovativa och framgångsrika projekt som genererat god praxis i fråga om transnationellt europeiskt samarbete inom de kreativa och kulturella sektorerna. Detta har i sin tur ökat den kulturella mångfalden i EU för publiken och utnyttjandet av de sociala och ekonomiska fördelarna med den europeiska kulturpolitiken. För att sådana framgångshistorier ska vara mer ändamålsenliga bör de lyftas fram och om möjligt utvidgas.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 10b (nytt)
(10b)  Aktörer på alla nivåer inom de kulturella och kreativa sektorerna bör involveras aktivt i uppnåendet av programmets mål och vidareutveckling. Eftersom de berörda parternas formella engagemang i den deltagandebaserade styrningsmodellen för Europaåret för kulturarv 2018, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/8641a har visat sig effektivt för att integrera kultur, bör denna modell även tillämpas på programmet. Modellen för deltagandebaserad styrning bör omfatta en övergripande strategi för att skapa synergieffekter mellan unionens olika program och initiativ på området kultur och kreativitet.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/864 av den 17 maj 2017 om ett Europaår för kulturarv (2018) (EUT L 131, 20.5.2017, s. 1).
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 10c (nytt)
(10c)  En sektorsövergripande flaggskeppsinsats som syftar till att framhäva europeisk kreativitet och kulturell mångfald i medlemsstaterna och i tredjeländer bör ingå i de särskilda åtgärderna i programmet. Denna insats bör betona den europeiska kulturbaserade kreativitetens utmärkta resultat när det gäller att stimulera sektorsövergripande innovation i ekonomin som helhet genom att dela ut ett särskilt pris.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Kulturen är av avgörande betydelse för att stärka inkluderande och sammanhållna samhällen. I samband med migrationstrycket fyller kulturen en viktig funktion för att integrera migranter och få dem att känna sig som en del av deras värdsamhällen och för att skapa goda relationer mellan migranter och nya samfund.
(11)  Kulturen är av avgörande betydelse för att stärka inkluderande, sammanhållna och reflekterande samhällen, blåsa nytt liv i områden och främja social inkludering av människor från mindre gynnade miljöer. I samband med migrationsfrågor och integrationsutmaningar spelar kulturen en avgörande roll för att skapa inkluderande utrymmen för interkulturell dialog och integrering av migranter och flyktingar så att de kan känna sig som en del av deras värdsamhällen och för att skapa goda relationer mellan migranter och nya samfund.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 11a (nytt)
(11a)  Kultur möjliggör och främjar ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Den bör därför stå i centrum för de politiska utvecklingsstrategierna. Kulturens bidrag till välfärden i samhället som helhet bör betonas. I enlighet med Davosförklaringen av den 22 januari 2018 om skapandet av en högkvalitativ byggkultur för Europa, bör åtgärder därför vidtas för att främja en ny integrerad strategi för att utforma den högkvalitativa bebyggda miljö som är förankrad i kultur, stärker den sociala sammanhållningen, garanterar en hållbar miljö och bidrar till hela befolkningens hälsa och välbefinnande. Denna strategi bör inte enbart fokusera på stadsområden, utan i första hand på sammankoppling av perifera områden, avlägsna områden och landsbygdsområden. Begreppet byggkultur omfattar alla faktorer som har direkt inverkan på medborgarnas och samhällenas livskvalitet och främjar inkludering, sammanhållning och hållbarhet på ett mycket konkret sätt.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 11b (nytt)
(11b)  Det är en prioriterad fråga att kultur, inklusive kulturella och audiovisuella varor och tjänster, görs mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning som ett verktyg för att främja deras fullständiga självförverkligande och aktiva deltagande och därigenom bidra till ett verkligt inkluderande samhälle grundat på solidaritet. Programmet bör därför främja och öka det kulturella deltagandet i hela unionen, särskilt när det gäller personer med funktionsnedsättning och personer från mindre gynnade miljöer samt personer som bor på landsbygden och i avlägsna områden.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Konstnärlig frihet är av central betydelse för levande kulturella och kreativa näringar, inklusive nyhetsmediabranschen. Programmet bör främja samverkan och samarbete mellan den audiovisuella sektorn och förlagsbranschen för att främja ett pluralistiskt medielandskap.
(12)  Konstnärlig och kulturell yttrandefrihet samt yttrandefrihet och mediepluralism är av central betydelse för levande kulturella och kreativa sektorer, inklusive nyhetsmediabranschen. Programmet bör främja samverkan och samarbete mellan den audiovisuella sektorn och förlagsbranschen för att främja ett pluralistiskt och oberoende medielandskap i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU1a. Programmet bör stödja nya yrkesverksamma inom mediebranschen och stärka utvecklingen av kritiskt tänkande bland medborgarna genom att främja mediekunskap, särskilt för ungdomar.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 12a (nytt)
(12a)  Konstnärers och kulturarbetares rörlighet med avseende på utveckling av färdigheter, lärande, interkulturell medvetenhet, gemensamt skapande, samproduktion, spridning av konstnärliga verk och deltagande i internationella evenemang såsom mässor och festivaler är en viktig förutsättning för bättre sammankopplade, starkare och mer hållbara kulturella och kreativa sektorer i unionen. Sådan rörlighet hindras ofta av bristen på rättslig status, svårigheter att få visering, giltighetstiden för tillstånd, risken för dubbelbeskattning och osäkra och ostabila villkor för social trygghet.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  I enlighet med artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet och, i förekommande fall, bör programmet definiera lämpliga kriterier avseende jämställdheten.
(13)  I enlighet med artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet och, i förekommande fall, bör programmet definiera lämpliga kriterier för en jämn könsfördelning och mångfald. Programmet bör syfta till att säkerställa att deltagande i programmet och i projekt som genomförs inom ramen för det når ut till och speglar mångfalden i det europeiska samhället. Programverksamheten bör övervakas och bli föremål för rapporter, så att man kan förvissa sig om programmets resultat i det avseendet och göra det möjligt för beslutsfattarna att fatta bättre underbyggda beslut om framtida program.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 13a (nytt)
(13a)  Kvinnor är mycket närvarande inom konst- och kultursektorn i unionen som författare, yrkesutövare, lärare och som en publik med växande tillgång till den offentliga kultursfären. Av forskning och studier, såsom European Women’s Audiovisual Network for Film Directors och We Must-projektet inom musiksektorn, framgår det dock att det finns löneklyftor mellan kvinnor och män och att det är mindre troligt att kvinnor förverkligar sina verk och intar beslutsfattarposter i kulturella, konstnärliga och kreativa institutioner. Därför är det nödvändigt att främja kvinnliga talanger och sprida deras verk i syfte att stödja kvinnors konstnärskarriärer.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 14a (nytt)
(14a)  I linje med de slutsatser som drogs efter Europaåret för kulturarv 2018 bör programmet stärka samarbetet och kapaciteten inom sektorn genom stöd till verksamhet med anknytning till arvet efter Europaåret för kulturarv 2018 och genom en inventering av detta. I detta sammanhang bör man uppmärksamma uttalandet från rådet (kulturministrarna) från november 2018 och de uttalanden som gjordes vid rådets avslutningsceremoni den 7 december 2018. Programmet bör bidra till hållbart bevarande av det europeiska kulturarvet på lång sikt genom åtgärder till stöd för kvalificerade hantverkare inom traditionella näringar med anknytning till restaurering av kulturarvet.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  I linje med kommissionens meddelande av den 22 juli 201419 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa, bör de relevanta politikområdena och instrumenten lyfta fram de långsiktiga och hållbarhetsfrämjande värden som ligger i Europas kulturarv och utveckla ett mer integrerat tillvägagångssätt för att bevara, skydda och stödja kulturarvet.
(15)  I linje med kommissionens meddelande av den 22 juli 2014 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa, bör de relevanta politikområdena och instrumenten lyfta fram de långsiktiga och hållbarhetsfrämjande värden som ligger i Europas tidigare, nuvarande, materiella, immateriella och digitala kulturarv och utveckla ett mer integrerat tillvägagångssätt för att bevara, konservera, anpassningsbart återanvända, sprida, skydda och stödja kulturarvet, genom att främja ett högkvalitativt och samordnat professionellt kunskapsutbyte samt utveckla gemensamma höga kvalitetsstandarder för sektorn, liksom rörlighet för yrkesverksamma inom den. Kulturarvet är en integrerad del av den europeiska sammanhållningen och stöder sambandet mellan tradition och innovation. Att bevara kulturarvet och stödja konstnärer, skapande yrkesmänniskor och hantverkare bör vara en prioritering för programmet.
__________________
__________________
19 COM(2014) 477 final.
19 COM(2014) 477 final.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)  Programmet bör bidra till att engagera och involvera medborgare och organisationer i det civila samhället på området kultur och samhälle, främja kulturutbildning och göra kulturkunskapen och kulturarvet tillgängliga för allmänheten. Programmet bör också befordra kvalitet och innovation i samband med skapande och bevarande, inklusive genom synergieffekter mellan kultur, konst, naturvetenskap, forskning och teknik.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 16a (nytt)
(16a)  I linje med Europaparlamentets resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn bör stöd till de kulturella och kreativa sektorerna vara en övergripande fråga. Projekten bör integreras i hela programmet för att stödja nya affärsmodeller, nya färdigheter och traditionellt kunnande samt omsätta kreativa och tvärvetenskapliga lösningar i ekonomiskt och socialt värde. Dessutom bör potentiella synergieffekter mellan unionens politiska strategier utnyttjas till fullo för att man på ett ändamålsenligt sätt ska kunna använda tillgänglig finansiering inom unionsprogram som Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Erasmus+, EaSI och InvestEU.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  De tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör få delta i unionens program inom ramen för det samarbete som införts genom EES-avtalet, vilket gör det möjligt att genomföra programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer bör också få delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.
(18)  De tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör få delta i unionens program inom ramen för det samarbete som införts genom EES-avtalet, vilket gör det möjligt att genomföra programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer bör också få delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. Tredjeländers bidrag till programmet bör rapporteras årligen till budgetmyndigheten.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 22
(22)  Alltsedan den inrättades har Europeiska filmakademin utvecklat en enastående sakkunskap och är i en unik position när det gäller att skapa en alleuropeisk gemenskap av filmskapare och branschfolk, i arbetet med att främja och sprida europeiska filmer bortom de nationella gränserna och utveckla en genuint europeisk publik. Därför bör den vara berättigad till direkt stöd från unionen.
(22)  Alltsedan den inrättades har Europeiska filmakademin genom sin särskilda sakkunskap och unika position bidragit till att utveckla en alleuropeisk gemenskap av filmskapare och branschfolk, i arbetet med att främja och sprida europeiska filmer bortom de nationella gränserna och främja framväxten av en internationell publik bestående av människor i alla åldrar. Därför bör den i undantagsfall vara berättigad till direkt stöd från unionen inom ramen för dess samarbete med Europaparlamentet i samband med anordnandet av LUX-filmpriset. Det direkta stödet måste dock kopplas till förhandlingarna om ett samarbetsavtal med särskilda uppdrag och mål mellan de båda parterna, och det direkta stödet bör kunna tillhandahållas endast efter ingåendet av avtalet. Detta utesluter inte att Europeiska filmakademin ansöker om finansiering för andra initiativ och projekt inom programmets olika programområden.
Ändring 32
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)  Alltsedan den inrättades har Europeiska unionens ungdomsorkester utvecklat en unik sakkunskap i att främja interkulturell dialog, ömsesidig respekt och förståelse genom kultur. Det som utmärker Europeiska unionens ungdomsorkester är att det är en europeisk orkester som överskrider kulturella gränser och består av unga musiker som väljs i enlighet med strikta konstnärliga kriterier genom en årlig, grundlig uttagningsprocess i alla medlemsstater. Därför bör den vara berättigad till direkt stöd från unionen.
(23)  Alltsedan den inrättades har Europeiska unionens ungdomsorkester utvecklat en unik sakkunskap i att främja ett rikt europeiskt musikarv, tillgång till musik och interkulturell dialog, ömsesidig respekt och förståelse genom kultur, samt i att stärka professionalismen hos unga musiker och ge dem de färdigheter som krävs för en karriär inom de kulturella och kreativa sektorerna. Europeiska ungdomsorkesterns bidrag har erkänts av medlemsstaterna och EU-institutionerna, inklusive av flera ordförande för kommissionen och talmän för Europaparlamentet. Det som utmärker Europeiska unionens ungdomsorkester är att det är en europeisk orkester som överskrider kulturella gränser och består av unga musiker som väljs i enlighet med strikta konstnärliga kriterier genom en årlig transparent och grundlig uttagningsprocess i alla medlemsstater. Därför bör den undantagsvis vara berättigad till direkt stöd från unionen mot bakgrund av särskilda uppdrag och mål som ska fastställas och regelbundet utvärderas av kommissionen. För att säkerställa det stödet bör Europeiska unionens ungdomsorkester öka sin synlighet, sträva efter att i orkestern uppnå en mer balanserad representation av musiker från alla medlemsstater och diversifiera sina inkomster genom att aktivt söka finansiellt stöd från andra källor än unionsfinansiering.
Ändring 33
Förslag till förordning
Skäl 26
(26)  Det ekonomiska stödet bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer, på ett proportionerligt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde.
(26)  Det ekonomiska stödet bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer, på ett proportionerligt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde och vara anpassade till de särskilda projekt som de stöder. I programmet bör man inte enbart beakta projektens ekonomiska värde utan även deras kulturella och kreativa dimension samt de berörda sektorernas särdrag.
Ändring 34
Förslag till förordning
Skäl 26a (nytt)
(26a)  Finansiering från de program som inrättats genom förordning …/… [instrumentet för grannskap, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]1a och förordning …/… [IPA III]1b bör även utnyttjas för att finansiera åtgärder inom ramen för programmets internationella dimension. Dessa åtgärder bör genomföras i enlighet med denna förordning.
__________________
1a 2018/0243(COD).
1b 2018/0247(COD).
Ändring 35
Förslag till förordning
Skäl 27
(27)  En av de största utmaningarna för de kulturella och kreativa sektorerna är att tillgång till finansiering som gör det möjligt att expandera verksamheten, behålla eller öka konkurrenskraften, eller att etablera internationell verksamhet. De politiska målen för detta program bör också uppnås med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier via de olika delarna av fonden InvestEU.
(27)  De kulturella och kreativa sektorerna är innovativa, resilienta och snabbt växande sektorer i unionens ekonomi och genererar ekonomiskt och kulturellt värde via immateriella rättigheter och individuellt skapande. Fragmenteringen inom sektorerna och den immateriella karaktären hos deras tillgångar begränsar dock deras tillgång till privat finansiering. En av de största utmaningarna för de kulturella och kreativa sektorerna är att öka sin tillgång till finansiering, vilket är avgörande för att expandera verksamheten och behålla eller öka konkurrenskraften internationell nivå. De politiska målen för detta program bör också uppnås med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier, särskilt för små och medelstora företag, via de olika politikområdena inom fonden InvestEU, i enlighet med de metoder som utvecklats inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, som inrättades genom förordning (EU) nr 1295/2013.
Ändring 36
Förslag till förordning
Skäl 28
(28)  Med beaktande av den tekniska expertis som krävs för att bedöma förslagen inom programmets specifika områden bör det, i förekommande fall, föreskrivas att utvärderingskommittéerna får bestå av externa experter.
(28)  Konsekvenser, kvalitet och effektivitet vid genomförandet av projekt bör utgöra centrala utvärderingskriterier för urvalet av berörda projekt. Med beaktande av den tekniska expertis som krävs för att bedöma förslagen inom programmets specifika områden bör det, i förekommande fall, föreskrivas att utvärderingskommittéerna får bestå av externa experter som bör ha professionell och förvaltningsrelaterad bakgrund med anknytning till sakområdet för den ansökan som utvärderas. I tillämpliga fall bör hänsyn tas till behovet av att säkerställa övergripande samstämmighet med målen om publikens deltagande och mångfald.
Ändring 37
Förslag till förordning
Skäl 29
(29)  Programmet bör inbegripa ett realistiskt och hanterbart system av prestationsindikatorer förbundna till åtgärderna i programmet och för att kontinuerligt följa upp genomförandet. Dessa övervaknings-, liksom informations- och kommunikationsåtgärder som rör programmet och dess åtgärder bör bygga på programmets tre olika programområden.
(29)  Programmet bör inbegripa ett realistiskt och hanterbart system av kvantitativa och kvalitativa prestationsindikatorer förbundna till åtgärderna i programmet och för att kontinuerligt följa upp genomförandet med beaktande av det inneboende värdet hos konstsektorn samt de kulturella och kreativa sektorerna. Sådana prestationsindikatorer bör tas fram tillsammans med berörda parter. Dessa övervaknings-, liksom informations- och kommunikationsåtgärder som rör programmet och dess åtgärder bör bygga på programmets tre olika programområden. Programområdena bör ta hänsyn till en eller flera kvantitativa och kvalitativa indikatorer. Dessa indikatorer bör bedömas i enlighet med denna förordning.
Ändring 38
Förslag till förordning
Skäl 29a (nytt)
(29a)  Med tanke på komplexiteten och svårigheterna med att hitta, analysera och anpassa data samt mäta kulturpolitikens effekter och fastställa indikatorer, bör kommissionen stärka samarbetet inom sina avdelningar, exempelvis Gemensamma forskningscentrumet och Eurostat, för att samla in lämpliga statistiska uppgifter. Kommissionen bör agera i samarbete med spetsforskningscentrum i unionen, nationella statistikbyråer och organisationer av relevans för de kulturella och kreativa sektorerna i Europa och i samarbete med Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt Unesco.
Ändring 39
Förslag till förordning
Skäl 32
(32)  Finansieringstyperna och genomförandemetoderna enligt denna förordning bör väljas på grundval av deras förmåga att uppnå de specifika målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för att reglerna inte följs. Detta bör inkludera att man överväger användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, liksom finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.
(32)  Finansieringstyperna och genomförandemetoderna enligt denna förordning bör väljas på grundval av den projektansvariges förmåga att uppnå de specifika målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt den projektansvariges och projektets omfattning, kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för att reglerna inte följs. Detta bör inkludera att man överväger användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, liksom finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.
Ändring 40
Förslag till förordning
Skäl 33a (nytt)
(33a)  I syfte att optimera synergieffekterna mellan EU-fonderna och de direkt förvaltade instrumenten bör man underlätta tillhandahållandet av stöd till åtgärder som redan har tilldelats en spetskompetensstämpel (Seal of Excellence).
Ändring 41
Förslag till förordning
Skäl 34
(34)  I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU28 kan personer och enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder och territorier beviljas finansiering enligt de bestämmelser och mål som gäller för programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda landet eller territoriet är knutet.
(34)  I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU28 kan personer och enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder och territorier beviljas finansiering enligt de bestämmelser och mål som gäller för programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda landet eller territoriet är knutet. De begränsningar som uppkommer genom att dessa länder och territorier är så avlägset belägna bör beaktas vid genomförandet av programmet, och deras deltagande i programmet bör övervakas och utvärderas regelbundet.
__________________
__________________
28 Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
28 Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
Ändring 42
Förslag till förordning
Skäl 34a (nytt)
(34a)  I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget bör åtgärder vidtas för att öka de yttersta randområdenas deltagande i alla åtgärder. Utbyten med avseende på rörligheten för konstnärer från dessa områden och deras verk samt samarbete mellan personer och organisationer från dessa områden och deras grannländer samt tredjeländer bör främjas. Det kommer därför att bli möjligt för människor att i lika stor utsträckning dra nytta av de konkurrensfördelar som de kulturella och kreativa sektorerna kan erbjuda, framför allt ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Sådana åtgärder bör övervakas och utvärderas regelbundet.
Ändring 43
Förslag till förordning
Skäl 36
(36)  För att säkerställa ett smidigt genomförande av programmet, bör de kostnader som uppkommit för bidragsmottagaren innan ansökan om bidrag lämnades in, särskilt kostnader i samband med immateriella rättigheter, betraktas som bidragsberättigande, under förutsättning att de är direkt knutna till genomförandet av de åtgärder som får stöd.
(36)  För att säkerställa kontinuitet i det ekonomiska stöd som ges genom programmet och täppa till de ökande finansieringsluckorna för stödmottagarna, bör de kostnader som uppkommit för bidragsmottagaren innan ansökan om bidrag lämnades in, särskilt kostnader i samband med immateriella rättigheter, betraktas som bidragsberättigande, under förutsättning att de är direkt knutna till genomförandet av de åtgärder som får stöd.
Ändring 44
Förslag till förordning
Skäl 38
(38)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta arbetsprogrammen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. Ett korrekt slutförande av det föregående programmet måste säkerställas, särskilt när det gäller sådana fleråriga arrangemang för förvaltning av programmet som fortsätter att löpa, t.ex. finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den [1 januari 2021] bör det tekniska och administrativa stödet vid behov säkerställa förvaltningen av insatser enligt föregående program som ännu inte slutförts före den [31 december 2020].
(38)  Den befogenhet att anta akter som avses i artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av arbetsprogrammen. Ett korrekt slutförande av det föregående programmet måste säkerställas, särskilt när det gäller sådana fleråriga arrangemang för förvaltning av programmet som fortsätter att löpa, t.ex. finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den [1 januari 2021] bör det tekniska och administrativa stödet vid behov säkerställa förvaltningen av insatser enligt föregående program som ännu inte slutförts före den [31 december 2020].
__________________
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ändring 45
Förslag till förordning
Skäl 38a (nytt)
(38a)  För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av programmet bör kommissionen se till att det inte uppstår onödig byråkrati för de sökande under ansökningsstadiet eller under handläggningen av ansökningarna.
Ändring 46
Förslag till förordning
Skäl 38b (nytt)
(38b)  Småskaliga projekt och deras mervärde bör särskilt uppmärksammas, med tanke på de kulturella och kreativa sektorernas särdrag.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2
(2)  de kulturella och kreativa sektorerna: alla sektorer vars verksamhet bygger på kulturella värden eller konstnärliga och andra individuella eller kollektiva kreativa uttryck. Verksamheten får omfatta utveckling, skapande, produktion, spridning och bevarande av varor och tjänster som förkroppsligar kulturella, konstnärliga eller andra kreativa uttryck, liksom närliggande funktioner som utbildning eller förvaltning. Den kommer att kunna skapa innovation och arbetstillfällen, särskilt utgående från immateriella rättigheter. I de kulturella och kreativa sektorerna ingår bland annat arkitektur, arkiv, bibliotek och museer, konsthantverk, det audiovisuella området (detta inkluderar film, television, dataspel och multimedia), materiellt och immateriellt kulturarv, design (inklusive modedesign), festivaler, musik, litteratur, scenkonst, böcker och förlagsverksamhet, radio och bildkonst.
(2)  de kulturella och kreativa sektorerna: alla sektorer vars verksamhet bygger på kulturella värden eller konstnärliga och andra individuella eller kollektiva kreativa uttryck och metoder, oavsett om verksamheten är marknadsorienterad eller inte. Verksamheten får omfatta utveckling, skapande, produktion, spridning och bevarande av metoder, varor och tjänster som förkroppsligar kulturella, konstnärliga eller andra kreativa uttryck, liksom närliggande funktioner som utbildning eller förvaltning. Många av dem kommer att kunna skapa innovation och arbetstillfällen, särskilt utgående från immateriella rättigheter. I de kulturella och kreativa sektorerna ingår bland annat arkitektur, arkiv, bibliotek och museer, konsthantverk, det audiovisuella området (detta inkluderar film, television, dataspel och multimedia), materiellt och immateriellt kulturarv, musik, litteratur, scenkonst, böcker och förlagsverksamhet, radio, bildkonst, festivaler samt design, inklusive modedesign.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led -a (nytt)
(-a)  Bidra till erkännandet och främjandet av kulturens inneboende värde och till att skydda och främja kvaliteten på den europeiska kulturen och kreativiteten som en särskild dimension i personlig utveckling, utbildning, social sammanhållning, yttrande- och åsiktsfrihet samt konst, och stärka och främja demokratin, kritiskt tänkande, känslan av tillhörighet och medborgarskap såsom källor till ett pluralistiskt medie- och kulturlandskap.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led a
(a)  Främja europeiskt samarbete om kulturell och språklig mångfald och kulturarv.
(a)  Främja europeiskt samarbete om kulturell, konstnärlig och språklig mångfald, bland annat genom att stärka konstnärers och kulturaktörers roll, den europeiska kulturella och konstnärliga produktionens kvalitet samt det gemensamma materiella och immateriella europeiska kulturarvet.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led b
(b)  Öka de kulturella och kreativa sektorernas konkurrenskraft, särskilt inom den audiovisuella sektorn.
(b)  Främja konkurrenskraften inom alla kulturella och kreativa sektorer och öka deras ekonomiska tyngd, särskilt inom den audiovisuella sektorn, genom att skapa arbetstillfällen och öka innovationen och kreativiteten inom dessa sektorer.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led a
(a)  Främja den ekonomiska, sociala och externa dimensionen i det europeiska samarbetet i syfte att utveckla och främja Europas kulturella och språkliga mångfald och dess kulturarv, öka de kulturella och kreativa sektorernas konkurrenskraft i Europa samt stärka de internationella förbindelserna på kulturområdet.
(a)  Främja den ekonomiska, konstnärliga, kulturella, sociala och externa dimensionen i det europeiska samarbetet i syfte att utveckla och främja Europas kulturella och språkliga mångfald och dess materiella och immateriella kulturarv, öka konkurrenskraften och innovationen inom de kulturella och kreativa sektorerna i Europa samt stärka de internationella förbindelserna på kulturområdet.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led aa (nytt)
(aa)  Främja de kulturella och kreativa sektorerna, medräknat den audiovisuella sektorn, genom att stödja konstnärer, aktörer, hantverkare och publikengagemang med särskild inriktning på jämställdhet och underrepresenterade grupper.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led b
(b)  Främja den europeiska audiovisuella industrins konkurrenskraft och skalbarhet.
(b)  Främja den europeiska audiovisuella sektorns konkurrenskraft, innovation och skalbarhet, särskilt när det gäller små och medelstora företag, oberoende produktionsbolag och organisationer inom de kulturella och kreativa sektorerna, och på ett hållbart sätt främja kvaliteten på verksamheten inom den europeiska audiovisuella sektorn, i syfte att uppnå en balanserad sektoriell och geografisk strategi.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led c
(c)  Främja politiskt samarbete och innovativa insatser till stöd för alla programområden, däribland främjandet av en bred och pluralistisk mediemiljö, mediekompetens och social inkludering.
(c)  Främja politiskt samarbete och innovativa insatser, medräknat nya affärs- och förvaltningsmodeller och kreativa lösningar till stöd för alla programområden och alla kulturella och kreativa sektorer, däribland skyddet av den konstnärliga yttrandefriheten och främjandet av en bred, oberoende och pluralistisk kultur- och mediemiljö, mediekompetens, digital kompetens, kulturell och konstnärlig utbildning, jämställdhet, aktivt medborgarskap, interkulturell dialog, resiliens och social inkludering, särskilt när det gäller personer med funktionsnedsättning, inklusive genom ökad tillgång till kulturella varor och tjänster.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led ca (nytt)
(ca)  Främja rörligheten för konstnärer och aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna samt spridningen av deras verk.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2 – led cb (nytt)
(cb)  Tillhandahålla de kulturella och kreativa sektorerna uppgifter, analyser och en lämplig uppsättning kvalitativa och kvantitativa indikatorer samt utveckla ett enhetligt system för utvärdering och konsekvensbedömning, även med en sektorsövergripande dimension.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led c
(c)  ”Det sektorsövergripande programområdet” omfattar verksamhet som sträcker sig över alla kulturella och kreativa sektorer.
(c)  ”Det sektorsövergripande programområdet” omfattar verksamhet som sträcker sig över alla kulturella och kreativa sektorer, inklusive nyhetsmediesektorn.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 3a (ny)
Artikel 3a
Europeiskt mervärde
Erkänna det inneboende och ekonomiska värdet av kultur och kreativitet och respektera kvaliteten och mångfalden i unionens värderingar och politik.
Programmet ska enbart stödja de åtgärder och den verksamhet som ger ett potentiellt europeiskt mervärde och bidrar till uppnåendet av de mål som anges i artikel 3.
Det europeiska mervärde som uppstår via programmets åtgärder och verksamhet ska exempelvis säkerställas genom följande:
(a)  Den gränsöverskridande naturen hos åtgärder och verksamhet som kompletterar regionala, nationella, internationella och andra unionsprogram och politikområden, och effekten av sådana åtgärder och verksamheter på medborgarnas tillgång till kultur och aktivt engagemang, utbildning, social inkludering och interkulturell dialog.
(b)  Utvecklingen och främjandet av gränsöverskridande och internationellt samarbete mellan kulturaktörer och kreativa aktörer, inbegripet konstnärer, yrkesverksamma på det audiovisuella området, kulturorganisationer, kreativa organisationer, små och medelstora företag samt audiovisuella aktörer, med inriktning på att stimulera mer omfattande, snabba, effektiva och långsiktiga svar på globala utmaningar, framför allt den digitala omvandlingen.
(c)  Skalfördelar, tillväxt och arbetstillfällen som stödet från unionen främjar och därmed skapar hävstångseffekter för ytterligare finansiering.
(d)  Säkerställandet av mer jämlika villkor inom de kulturella och kreativa sektorerna genom att hänsyn tas till särdragen hos olika länder, inbegripet länder eller regioner som befinner sig i en särskild geografisk eller språklig situation, såsom de yttersta randområden som erkänns i artikel 349 i EUF-fördraget och de utomeuropeiska länder och territorier som lyder under en av de medlemsstater som förtecknas i bilaga II till EUF-fördraget.
(e)  Främjandet av ett budskap om gemensamma rötter och mångfald i Europa.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 4 – led -a (nytt)
(-a)  Främja konstnärliga uttryck och skapande.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 4 – led -aa (nytt)
(-aa)  Befordra talanger, kompetens och färdigheter samt stimulera samarbete och innovation genom hela kedjan av kulturella och kreativa sektorer, inklusive kulturarv.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 4 – led a
(a)  Stärka de gränsöverskridande aspekterna hos aktörerna inom de kulturella och kreativa sektorerna i Europa och spridningen av dessa sektorers aktörer och verk.
(a)  Stärka den gränsöverskridande dimensionen, spridningen och synligheten för aktörerna inom de kulturella och kreativa sektorerna i Europa och deras verk, bland annat genom gästprogram, turnéer, evenemang, seminarier, utställningar och festivaler, samt underlätta utbyte av bästa praxis och stärka yrkeskunskaper.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 4 – led b
(b)  Öka det kulturella deltagandet i hela Europa.
(b)  Öka tillgången, deltagandet och medvetenheten samt publikengagemanget i hela Europa när det gäller kultur, särskilt för personer med funktionsnedsättning och personer från mindre gynnade miljöer.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 4 – led c
(c)  Främja samhällelig motståndskraft och social inkludering via kulturen och kulturarvet.
(c)  Främja samhällelig motståndskraft och stärka social inkludering, interkulturell och demokratisk dialog samt kulturellt utbyte via konsten, kulturen och kulturarvet.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 1 – led d
(d)  Främja de europeiska kulturella och kreativa sektorernas möjlighet att blomstra och skapa arbetstillfällen och tillväxt.
(d)  Främja de europeiska kulturella och kreativa sektorernas möjlighet att blomstra och vara innovativa, skapa konstnärliga verk, utveckla nyckelkompetenser, kunskaper, färdigheter, ny konstnärlig praxis, hållbara arbetstillfällen och hållbar tillväxt samt bidra till lokal och regional utveckling.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 4 – led da (nytt)
(da)  Främja den yrkesmässiga kapaciteten hos personer inom de kulturella och kreativa sektorerna genom att ge dem egenmakt via lämpliga åtgärder.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 4 – led e
(e)  Stärka den europeiska identiteten och de europeiska värdena genom kulturell medvetenhet, utbildning i konstämnen och kulturbaserad kreativitet i utbildningen.
(e)  Stärka den europeiska identiteten, ett aktivt medborgarskap samt en gemenskapskänsla och demokratiska värden genom kulturell medvetenhet, kulturarv, kulturella uttryck, kritiskt tänkande, konstnärliga uttryck, synlighet och erkännande för skapande yrkesmänniskor, konstformer, konstutbildning och kulturbaserad kreativitet i samband med formellt, icke-formellt och informellt livslångt lärande.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 4 – led f
(f)  Främja uppbyggnaden av de europeiska kulturella och kreativa sektorernas internationella kapacitet för att möjliggöra verksamhet på internationell nivå.
(f)  Främja uppbyggnaden av de europeiska kulturella och kreativa sektorernas, inbegripet gräsrots- och mikroorganisationers, internationella kapacitet för att möjliggöra verksamhet på internationell nivå.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 4 – led g
(g)  Bidra till unionens globala strategi för internationella förbindelser genom kulturell diplomati.
(g)  Bidra till unionens globala strategi för internationella kulturförbindelser genom att sträva efter att säkerställa strategins långsiktiga effekter genom en mellanmänsklig strategi som omfattar kulturella nätverk, det civila samhället och gräsrotsorganisationer.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 4 – stycke 2a (nytt)
Som en del av de särskilda åtgärder som vidtas inom programområdet Kultur ska musiksektorn vara särskilt inriktad på ekonomisk fördelning och riktade åtgärder. Skräddarsydda ansökningsomgångar och styrmedel ska bidra till att öka musiksektorns konkurrenskraft och ta itu med några av de specifika utmaningar som sektorn står inför.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 5 – led a
(a)  Befordra talanger och färdigheter och stimulera samarbete samt innovation i skapandet och produktionen av europeiska audiovisuella verk.
(a)  Befordra talanger, kompetens, färdigheter och användning av digital teknik, stimulera samarbete, rörlighet och innovation i skapandet och produktionen av europeiska audiovisuella verk, även över nationsgränserna.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 5 – led b
(b)  Stärka teater- och onlinedistributionen och i större utsträckning bereda tillgång till europeiska audiovisuella verk över gränserna, inklusive genom innovativa affärsmodeller och användning av ny teknik.
(b)  Stärka den gränsöverskridande och internationella spridningen och distributionen online och offline, i synnerhet teaterdistributionen av europeiska audiovisuella verk i den nya digitala miljön.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 5 – led ba (nytt)
(ba)  Ge den internationella publiken bredare tillgång till unionens audiovisuella verk, särskilt genom marknadsföring, evenemang, verksamhet för filmkunnighet och festivaler.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 5 – led bb (nytt)
(bb)  Stärka det audiovisuella arvet och underlätta tillgången till samt stödja och främja audiovisuella arkiv och bibliotek som källor till minne, utbildning, återanvändning och nya företag, bland annat genom den senaste digitala tekniken.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 5 – led c
(c)  Främja europeiska audiovisuella verk och stödja publikutvecklingen i och utanför Europa.
(c)  Främja europeiska audiovisuella verk och stödja deltagandet av publik i alla åldrar, särskilt unga och personer med funktionsnedsättning, för aktiv och laglig användning av audiovisuella verk i och utanför Europa och för utbyte av användargenererat innehåll, bland annat genom att främja utbildning i film och audiovisuella medier.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 5 – stycke 2
Dessa prioriteringar ska genomföras genom stöd till att skapa, marknadsföra, tillgängliggöra och sprida europeiska verk som kan nå en större publik i och utanför Europa och därmed anpassa sig till den nya utvecklingen på marknaden och följa direktivet om audiovisuella medietjänster.
Dessa prioriteringar ska genomföras genom stöd till att skapa, marknadsföra, tillgängliggöra och sprida europeiska verk och således sprida europeiska värderingar och en gemensam identitet som kan nå publik i alla åldrar i och utanför Europa. Därmed kan man anpassa sig till den nya utvecklingen på marknaden och följa direktivet om audiovisuella medietjänster.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 6 – led a
(a)  Stödja det sektorsövergripande transnationella policysamarbetet, inbegripet kulturens roll för social inkludering, samt främja kunskapen om programmet och stödja resultatens överförbarhet.
(a)  Stödja det sektorsövergripande transnationella policysamarbetet, inbegripet främjande av kulturens roll för social inkludering, särskilt när det gäller personer med funktionsnedsättning, och i syfte att stärka demokratin och främja kunskapen om programmet och stödja resultatens överförbarhet för att öka programmets synlighet.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 6 – led b
(b)  Främja innovativa tillvägagångssätt för innehållsligt skapande, tillgänglighet, distribution och marknadsföring inom de kulturella och kreativa sektorerna.
(b)  Främja innovativa tillvägagångssätt för skapande av konstnärligt innehåll, konstnärlig forskning, tillgänglighet, distribution och marknadsföring, med hänsyn till upphovsrättsskyddet inom samtliga kulturella och kreativa sektorer, vilket omfattar både de marknadsrelaterade och icke marknadsrelaterade dimensionerna.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 6 – led c
(c)  Främja övergripande verksamhet som omfattar flera sektorer för anpassning till den strukturella omvandlingen inom mediesektorn, inklusive främjande av ett fritt, diversifierat och pluralistiskt medielandskap, kvalitetsjournalism och mediekompetens.
(c)  Främja övergripande verksamhet som omfattar flera sektorer för anpassning till den strukturella och tekniska omvandlingen inom mediesektorn, inklusive främjande av fria, diversifierade och pluralistiska medie-, konst- och kulturlandskap, yrkesetik inom journalistik, kritiskt tänkande och mediekompetens, särskilt bland ungdomar, genom att bidra till en anpassning till nya medieverktyg och medieformat samt motverka spridningen av desinformation.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 6 – led d
(d)  Inrätta och stödja programkontor för att marknadsföra programmet i respektive land samt stimulera till gränsöverskridande samarbete inom de kulturella och kreativa sektorerna.
(d)  Inrätta och stödja aktivt deltagande av programkontor i deltagande länder, för att marknadsföra programmet i respektive land på ett rättvist och balanserat sätt, bland annat genom nätverksverksamhet på ort och ställe, och stödja de sökande i samband med programmet, tillhandahålla grundläggande information om andra relevanta möjligheter till stöd inom ramen för unionsfinansierade program, samt stimulera till gränsöverskridande samarbete och utbyte av bästa praxis inom de kulturella och kreativa sektorerna.
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1 – stycke 1
Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027 ska vara 1 850 000 000 euro i löpande priser.
Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021‒2027 ska vara 2 806 000 000 euro i fasta priser.
Ändring 81
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2 – strecksats 1
–  Högst 609 000 000 euro för det mål som avses i artikel 3.2 a (programområdet Kultur).
–  Åtminstone 33 % för det mål som avses i artikel 3.2 a (programområdet Kultur).
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2 – strecksats 2
–  Högst 1 081 000 000 euro för det mål som avses i artikel 3.2 b (programområdet Media).
–  Åtminstone 58 % för det mål som avses i artikel 3.2 b (programområdet Media).
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2 – strecksats 3
–  Högst 160 000 000 euro för den verksamhet som avses i artikel 3.2 c (det sektorsövergripande programområdet).
–  Högst 9 % för den verksamhet som avses i artikel 3.2 c (det sektorsövergripande programområdet), med säkerställande av ett finansiellt anslag till varje nationell kontaktpunkt för Kreativa Europa på minst samma nivå som de finansiella anslag som föreskrivs i förordning (EG) nr 1295/2013.
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 3
3.  Utöver den finansieringsram som anges i punkt 1 och för att främja programmets internationella dimension får ytterligare ekonomiska bidrag göras tillgängliga från finansieringsinstrumenten för externa åtgärder [instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, instrument för stöd inför anslutningen (IPA III)] i syfte att stödja insatser som genomförs och förvaltas i enlighet med denna förordning. Detta bidrag ska finansieras i enlighet med förordningarna om inrättande av dessa instrument.
3.  Utöver den finansieringsram som anges i punkt 1 och för att främja programmets internationella dimension får ytterligare ekonomiska bidrag göras tillgängliga från finansieringsinstrumenten för externa åtgärder [instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, instrument för stöd inför anslutningen (IPA III)] i syfte att stödja insatser som genomförs och förvaltas i enlighet med denna förordning. Detta bidrag ska finansieras i enlighet med förordningarna om inrättande av dessa instrument och varje år rapporteras till budgetmyndigheten, tillsammans med bidragen från tredjeländer till programmet.
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Tredjeländer får delta i programmens förvaltningsstrukturer och forum för berörda parter i syfte att underlätta informationsutbyte.
Ändring 151
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  Deltagandet i programområdet Media och det sektorsövergripande programområdet av de länder som avses i punkt 1 a, b och c ska uppfylla de villkor som anges i direktiv 2010/13/EU.
2.  Deltagandet i programområdet Media och det sektorsövergripande programområdet av de länder som avses i punkt 1 a–d ska uppfylla de villkor som anges i direktiv 2010/13/EU.
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3a (ny)
3a.  Avtalen med de tredjeländer som är associerade till programmet enligt denna förordning ska underlättas genom förfaranden som är snabbare än förfarandena enligt förordning (EU) nr 1295/2013. Avtal med nya länder ska främjas proaktivt.
Ändring 87
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 1
1.  Programmet ska vara tillgängligt för internationella organisationer med verksamhet på de områden som omfattas av programmet, i enlighet med budgetförordningen.
1.  Programmet ska vara tillgängligt för internationella organisationer med verksamhet på de områden som omfattas av programmet, exempelvis Unesco, Europarådet, genom ett mer strukturerat samarbete med kulturvägar och Eurimages-fonden, EUIPO:s observationscentrum, Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten och OECD, på grundval av gemensamma bidrag för att uppnå programmets mål, och i enlighet med budgetförordningen.
Ändring 152
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 2
2.  Unionen ska vara medlem i Europeiska audiovisuella observationsorganet under programmets hela löptid. Unionens deltagande i observationsorganet ska bidra till att prioriteringarna i programområdet Media uppnås. Kommissionen ska företräda unionen i dess kontakter med observationsorganet. Programområdet Media ska stödja betalningen av avgifter för unionens medlemskap i observationsorganet i syfte att främja insamlingen av uppgifter och analyser i den audiovisuella sektorn.
2.  Unionen ska vara medlem i Europeiska audiovisuella observationsorganet under programmets hela löptid. Unionens deltagande i observationsorganet ska bidra till att prioriteringarna i programområdet Media uppnås. Kommissionen ska företräda unionen i dess kontakter med observationsorganet. Programområdet Media ska stödja betalningen av avgifter för unionens medlemskap i observationsorganet samt insamlingen av uppgifter och analyser i den audiovisuella sektorn.
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 9a (ny)
Artikel 9a
Insamling av uppgifter om kultur och kreativa sektorer
Kommissionen ska stärka samarbetet inom sina avdelningar, exempelvis Gemensamma forskningscentrumet och Eurostat, för att samla in lämpliga statistiska uppgifter för att mäta och analysera kulturpolitikens effekter. I detta syfte ska kommissionen agera i samarbete med spetsforskningscentrum i unionen och nationella statistikbyråer samt med Europarådet, OECD och Unesco. Därmed ska kommissionen bidra till uppnåendet av målen för programområdet Kultur och ingående följa ytterligare utveckling av kulturpolitiska strategier, bland annat genom att i ett tidigt skede engagera berörda parter i reflexion och anpassning när det gäller indikatorer som är gemensamma för olika sektorer eller specifika indikatorer för olika verksamhetsområden. Kommissionen ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om sådan verksamhet.
Ändring 89
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 3
3.  Blandfinansieringsinsatser enligt detta program ska genomföras i enlighet med [förordningen om fonden InvestEU] och avdelning X i budgetförordningen.
3.  Blandfinansieringsinsatser enligt detta program ska genomföras i enlighet med avdelning X i budgetförordningen och de förfaranden som fastställs i [InvestEU-förordningen]. Den särskilda lånegaranti som skapats inom ramen för Kreativa Europa ska fortsätta inom ramen för [InvestEU-förordningen] och ska ta hänsyn till de genomförandemetoder som utvecklats inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, inrättad genom förordning (EU) nr 1295/2013.
Ändring 90
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 4
4.  Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av belopp från mottagarna och ska anses utgöra en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [successor of the Regulation on the Guarantee Fund] ska tillämpas.
4.  Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av belopp från mottagarna och ska anses utgöra en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [successor of the Regulation on the Guarantee Fund], som bygger på och beaktar de genomförandemetoder som redan har utvecklats, ska tillämpas.
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 4a (ny)
4a.  För att främja programmets internationella dimension ska de program som inrättats genom förordning …/… [instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] och förordning …/… [IPA III] bidra ekonomiskt till åtgärder som upprättas och genomförs i enlighet med denna förordning. Denna förordning ska gälla för utnyttjandet av dessa program samtidigt som överensstämmelse med de förordningar som reglerar de respektive programmen ska säkerställas.
Ändring 92
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 1
1.  Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. Arbetsprogrammen ska i tillämpliga fall ange det totala belopp som är avsatts till blandfinansieringsinsatser.
1.  Programmet ska genomföras med hjälp av sådana årliga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. Antagandet av arbetsprogrammen ska föregås av samråd med olika berörda parter för att säkerställa att de planerade åtgärderna på bästa sätt kommer att stödja de olika berörda sektorerna. Arbetsprogrammen ska i tillämpliga fall ange det totala belopp som avsatts till blandfinansieringsinsatser, som inte får ersätta direkt finansiering i form av bidrag.
De allmänna och specifika målen och motsvarande politiska prioriteringar och åtgärder i programmet samt den anslagna budgeten för varje åtgärd ska specificeras i detalj i de årliga arbetsprogrammen. Det årliga arbetsprogrammet ska också innehålla en vägledande tidsplan för genomförandet.
Ändring 93
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2
2.  Arbetsprogrammet ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt.
2.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa årliga arbetsprogram.
Ändring 94
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1a (ny)
1a.  I ansökningsomgångarna kan man beakta behovet av att säkerställa lämpligt stöd till småskaliga projekt inom ramen för programområdet Kultur genom åtgärder som kan inbegripa högre samfinansieringsnivåer.
Ändring 95
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1b (ny)
1b.  Bidragen ska tilldelas med hänsyn till följande aspekter av de berörda projekten:
a)  projektets kvalitet,
b)  effekter och
c)  kvalitet och effektivitet i genomförandet.
Ändring 96
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 2
2.  Utvärderingskommittén får bestå av externa experter.
2.  Utvärderingskommittén får bestå av externa experter. Den ska sammanträda i närvaro av sina medlemmar eller på distans.
Experterna bör ha en professionell bakgrund med anknytning till det sakområde som ska utvärderas. Utvärderingskommittén får begära att experter från ansökningslandet yttrar sig.
Ändring 97
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 3
3.  Genom undantag från artikel [130.2] i budgetförordningen får kostnader som uppkommit hos bidragsmottagaren innan ansökan om bidrag lämnades in i vederbörligen motiverade fall betraktas som bidragsberättigande, under förutsättning att de är direkt kopplade till genomförandet av de åtgärder och den verksamhet som får bidrag.
3.  Genom undantag från artikel [130.2] i budgetförordningen ska kostnader som uppkommit hos bidragsmottagaren innan ansökan om bidrag lämnades in i vederbörligen motiverade fall betraktas som bidragsberättigande, under förutsättning att de är direkt kopplade till genomförandet av de åtgärder och den verksamhet som får bidrag.
Ändring 98
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 5 – inledningen
5.  Följande enheter får beviljas bidrag utan ansökningsomgång:
5.  Följande enheter får beviljas bidrag utan ansökningsomgång, mot bakgrund av särskilda uppdrag och mål som ska fastställas av kommissionen och regelbundet utvärderas i linje med programmets mål:
Ändring 99
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 5 – led a
(a)  Europeiska filmakademin.
(a)  Europeiska filmakademin inom ramen för samarbetet med Europaparlamentet om LUX-filmpriset, efter ett samarbetsavtal som förhandlats fram mellan och undertecknats av parterna och i samarbete med Europa Cinemas; fram till dess att samarbetsavtalet har ingåtts ska de berörda anslagen placeras i reserven.
Ändring 100
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 5 – led b
(b)  Europeiska unionens ungdomsorkester.
(b)  Europeiska unionens ungdomsorkester för sin verksamhet, inklusive regelbundet urval av och utbildning för unga musiker från alla medlemsstater genom gästprogram som erbjuder rörlighet och möjlighet att uppträda på festivaler och turnéer inom unionen och på internationell nivå och som bidrar till cirkulationen av europeisk kultur över gränserna och till internationaliseringen av unga musikers karriärer, i syfte att uppnå geografisk balans bland deltagarna. Europeiska unionens ungdomsorkester ska kontinuerligt diversifiera sina intäkter genom att aktivt söka ekonomiskt stöd från nya källor och minska sitt beroende av finansiering från unionen. Verksamheten inom Europeiska unionens ungdomsorkester ska vara i linje med målen och prioriteringarna för programmet och programområdet Kultur, särskilt när det gäller publikengagemang.
Ändring 101
Förslag till förordning
Artikel 15
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna säkerställa programmets övergripande samstämmighet och komplementaritet med relevant politik och relevanta program, särskilt sådana som rör jämställdhet, utbildning, ungdomsfrågor, solidaritet, sysselsättning och social inkludering, forskning och innovation, näringsliv och företagande, jordbruk och landsbygdsutveckling, miljö och klimatåtgärder, sammanhållning, regional- och stadspolitik, statligt stöd samt internationellt samarbete och utveckling.
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna säkerställa programmets övergripande samstämmighet och komplementaritet med relevant politik och relevanta program, särskilt sådana som rör jämställdhet, utbildning, särskilt digital utbildning och mediekunskap, ungdomsfrågor, solidaritet, sysselsättning och social inkludering, särskilt för marginaliserade grupper och minoriteter, forskning och innovation, medräknat social innovation, näringsliv och företagande, jordbruk och landsbygdsutveckling, miljö och klimatåtgärder, sammanhållning, regional- och stadspolitik, hållbar turism, statligt stöd, rörlighet samt internationellt samarbete och utveckling, även för att främja effektiv användning av offentliga medel.
Kommissionen ska säkerställa att tillämpningen av de förfaranden som fastställs i [InvestEU-programmet] tar hänsyn till de metoder som utvecklats inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, inrättad genom förordning (EU) nr 1295/2013.
Ändring 102
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 2 – led b
(b)  Det uppfyller minimikraven på kvalitet i den aktuella ansökningsomgången.
(b)  Det uppfyller minimikraven på hög kvalitet i den aktuella ansökningsomgången.
Ändring 103
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 2a (ny)
2a.  Förslag som har tilldelats en spetskompetensstämpel kan få bidrag direkt från andra program och från fonder enligt förordning [förordningen om gemensamma bestämmelser COM(2018)0375] i enlighet med artikel 67.5 i den förordningen, förutsatt att sådana förslag är förenliga med programmets mål. Kommissionen ska se till att urvals- och tilldelningskriterierna för de projekt som tilldelas kvalitetsstämpeln är enhetliga, tydliga och öppna för de potentiella stödmottagarna.
Ändring 104
Förslag till förordning
Artikel 16a (ny)
Artikel 16a
Lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna inom ramen för InvestEU
1.  Finansiellt stöd genom det nya InvestEU-programmet ska bygga på målen och kriterierna för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, med hänsyn till sektorns särdrag.
2.  InvestEU-programmet ska tillhandahålla följande:
a)  Tillgång till finansiering för små och medelstora företag, mikroorganisationer och små och medelstora organisationer inom de kulturella och kreativa sektorerna.
b)  Garantier till medverkande finansiella förmedlare i alla länder som deltar i lånegarantin.
c)  Ytterligare sakkunskap till medverkande finansiella förmedlare för bedömning av risker förbundna med små och medelstora företag, mikroorganisationer och små och medelstora organisationer samt kulturella och kreativa projekt.
d)  Volymen av finansiering med lån som ställs till förfogande för små och medelstora företag samt mikroorganisationer och små och medelstora organisationer.
e)  Små och medelstora företag samt mikroorganisationer och små och medelstora organisationer i regioner och sektorer med förmåga att bygga upp en diversifierad låneportfölj och föreslå en marknadsförings- och PR-plan.
f)  Följande typer av lån: Investeringar i materiella och immateriella tillgångar med uteslutande av personliga säkerheter, företagsöverlåtelser, rörelsekapital, till exempel tillfällig eller överbryggande finansiering, kassaflöde och krediter.
Ändring 105
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 1a (ny)
1a.  Programområdena ska ha en gemensam uppsättning kvalitativa indikatorer. Varje programområde ska ha en särskild uppsättning indikatorer.
Ändring 106
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2
2.  För att säkerställa en effektiv bedömning av hur programmet framskridit mot uppfyllelsen av dess mål, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 i syfte att utforma bestämmelser för en övervaknings- och utvärderingsram, inklusive ändringar av bilaga II i syfte att vid behov se över eller komplettera indikatorerna för övervakning och utvärdering.
2.  För att säkerställa en effektiv bedömning av hur programmet framskridit mot uppfyllelsen av dess mål, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 i syfte att utforma bestämmelser för en övervaknings- och utvärderingsram, inklusive ändringar av bilaga II i syfte att se över eller komplettera indikatorerna. Kommissionen ska anta en delegerad akt med avseende på indikatorer senast den 31 december 2022.
Ändring 107
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 1a (ny)
1a.  Tillgängliga uppgifter om beloppet för de åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden som skulle ha behövts för att finansiera projekt som tilldelats spetskompetensstämpeln ska årligen översändas till de båda grenarna av budgetmyndigheten, minst 3 månader före offentliggörandet av deras respektive ståndpunkter avseende unionens budget för påföljande år, enligt den gemensamt överenskomna tidsplanen för det årliga budgetförfarandet.
Ändring 108
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 2
2.  En halvtidsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.
2.  En halvtidsutvärdering av programmet ska göras senast den 30 juni 2024.
Kommissionen ska överlämna rapporten om halvtidsutvärderingen till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2024.
Kommissionen ska vid behov och på grundval av halvtidsöversynen lägga fram ett förslag till rättsakt om översyn av denna förordning.
Ändring 109
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 3
3.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast två år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slututvärdering av programmet.
3.  Vid slutet av programmets genomförande, dock senast två år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska en slututvärdering av programmet läggas fram av kommissionen.
Ändring 110
Förslag till förordning
Artikel 20 – punkt 1
1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.
1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten, särskilt programmets namn och, när det gäller åtgärder som finansierats inom programområdet Media, logotypen för programområdet Media. Kommissionen ska ta fram en logotyp för programområdet Kultur som ska användas för åtgärder som finansieras inom programområdet Kultur.
Ändring 111
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 1 – led a
(a)  Samarbetsprojekt.
(a)  Gränsöverskridande samarbetsprojekt där tydlig åtskillnad görs mellan små, medelstora och storskaliga projekt och med särskild hänsyn till mikroorganisationer och små organisationer på kulturområdet.
Ändring 112
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 1 – led d
(d)  Mobilitet för konstnärer och aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna.
(d)  Rörlighet för konstnärer, hantverkare och aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna i deras gränsöverskridande verksamhet, inklusive täckning av kostnader för konstnärlig verksamhet samt spridning av konstnärliga och kulturella verk.
Ändring 113
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 1 – led e
(e)  Stöd till organisationer i den kulturella och kreativa sektorn för internationell verksamhet.
(e)  Stöd till organisationer i den kulturella och kreativa sektorn för internationell verksamhet och för utveckling av deras kapacitetsuppbyggnad.
Ändring 114
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 2 – led a
(a)  Stöd till musikbranschen för att främja mångfald, kreativitet och innovation inom musikens område, framförallt för att sprida musikrepertoaren inom och utanför Europa, utbildningsinsatser och publikutveckling inom den europeiska repertoaren, samt stöd för insamling och analys av uppgifter.
(a)  Stöd till musikbranschen för att främja mångfald, kreativitet och innovation inom musikens område, särskilt inom sektorn för livemusik, även genom nätverksarbete, spridning och främjande av diversifierade europeiska musikaliska verk och musikrepertoarer inom och utanför Europa, utbildning, deltagande i och tillgång till musik, publikutveckling, synlighet och erkännande av skapande yrkesmänniskor, projektansvariga och konstnärer, särskilt unga och nya, samt stöd för insamling och analys av uppgifter.
Ändring 115
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 2 – led b
(b)  Stöd till bok- och förlagsbranschen genom riktade åtgärder som främjar mångfald, kreativitet och innovation, särskilt översättning och marknadsföring av europeisk litteratur över gränserna i och utanför Europa, utbildning och utbyten för branschfolk, författare och översättare, samt transnationella projekt för samarbete, innovation och utveckling inom branschen.
(b)  Stöd till bok- och förlagsbranschen genom riktade åtgärder som främjar mångfald, kreativitet, innovation, särskilt översättning, anpassning i tillgängliga format för personer med funktionsnedsättning, marknadsföring av europeisk litteratur över gränserna i och utanför Europa, även genom bibliotek, utbildning och utbyten för branschfolk, författare och översättare, samt transnationella projekt för samarbete, innovation och utveckling inom branschen.
Ändring 116
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 2 – led c
(c)  Stöd till arkitektur- och kulturarvssektorerna genom riktade åtgärder för aktörernas mobilitet, kapacitetsuppbyggnad, publikutveckling och internationalisering av kulturarvs- och arkitektursektorerna, främjande av byggkultur, stöd till att skydda, bevara och främja kulturarvet och dess värden via upplysningsverksamhet, arbete i nätverk och aktiviteter för ömsesidigt lärande.
(c)  Stöd till kulturarvs- och arkitektursektorerna genom riktade åtgärder för aktörernas rörlighet, forskning, inrättande av höga kvalitetsstandarder, kapacitetsuppbyggnad, utbyte av yrkeskunskap och yrkesfärdigheter för hantverkare, publikengagemang, stöd till att skydda, bevara och återskapa livsmiljöer, anpassningsbar återanvändning, främjande av byggkultur, hållbarhet, spridning, förbättring och internationalisering av kulturarvet och dess värden via upplysningsverksamhet, arbete i nätverk och aktiviteter för ömsesidigt lärande.
Ändring 117
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 2 – led d
(d)  Stöd till övriga sektorer genom riktade åtgärder för att uppmuntra till utveckling av de kreativa aspekterna inom design- och modebranscherna och kulturturismen samt för att främja och representera dessa sektorer utanför Europeiska unionen.
(d)  Stöd till övriga sektorer genom riktade marknadsföringsåtgärder för att uppmuntra till utveckling av de kreativa aspekterna inom andra sektorer, däribland design- och modebranscherna och en hållbar kulturturism samt för att främja och representera dessa sektorer utanför Europeiska unionen.
Ändring 118
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 2 – stycke 2a (nytt)
Stöd till alla kulturella och kreativa sektorer på områden med gemensamma behov, medan en sektoriell åtgärd kan utvecklas på lämpligt sätt om särdragen i en delsektor motiverar ett målinriktat tillvägagångssätt. En övergripande strategi ska tillämpas för gränsöverskridande projekt för samarbete, rörlighet och internationalisering, inbegripet genom gästprogram, turnéer, evenemang, liveframträdanden, utställningar och festivaler, samt för främjande av mångfald, kreativitet och innovation, utbildning och utbyte av yrkesverksamma, kapacitetsuppbyggnad, nätverksarbete, publikutveckling samt insamling och analys av uppgifter inom sektorn. Sektoriella åtgärder ska dra nytta av budgetar som står i proportion till de sektorer som identifierats som prioriterade. Sektoriella åtgärder bör bidra till att hantera de särskilda utmaningar som de olika prioriterade sektorer som anges i denna bilaga står inför, med utgångspunkt i befintliga pilotprojekt och förberedande åtgärder.
Ändring 119
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 3 – inledningen
Särskilda åtgärder som syftar till att tydliggöra och konkretisera den kulturella mångfalden i Europa och det europeiska kulturarvet och främja interkulturell dialog:
Särskilda åtgärder som syftar till att tydliggöra och konkretisera den europeiska identiteten och den kulturella mångfalden i Europa samt det europeiska kulturarvet, och främja interkulturell dialog:
Ändring 120
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 3 – led b
(b)  Det europeiska kulturarvsmärket, säkerställande av ekonomiskt stöd enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU2.
(b)  Det europeiska kulturarvsmärket, säkerställande av ekonomiskt stöd enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU2 och nätverket för platser som tilldelats det europeiska kulturarvsmärket.
__________________
__________________
2 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU av den 16 november 2011 om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket (EUT L 303, 22.11.2011, s. 1).
2 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU av den 16 november 2011 om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket (EUT L 303, 22.11.2011, s. 1).
Ändring 121
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 3 – led c
(c)  EU:s kulturpriser.
(c)  EU:s kulturpriser, medräknat det europeiska teaterpriset.
Ändring 122
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 3 – led da (nytt)
(da)  Åtgärder för tvärvetenskaplig produktion med anknytning till Europa och dess värden.
Ändring 123
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – inledningen
De prioriteringar för programområdet Media som avses i artikel 5 ska beakta skillnaderna mellan länderna vad gäller produktion och distribution av audiovisuellt innehåll, samt tillgänglighet, liksom respektive marknaders omfattning och särdrag. De ska uppnås genom bland annat följande:
De prioriteringar för programområdet Media som avses i artikel 5 ska beakta kraven i direktiv 2010/13/EU och skillnaderna mellan länderna vad gäller produktion och distribution av audiovisuellt innehåll, samt tillgänglighet, liksom respektive marknaders omfattning och särdrag. De ska uppnås genom bland annat följande:
Ändring 124
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led a
(a)  Utveckling av audiovisuella verk.
(a)  Utveckling av europeiska audiovisuella verk, särskilt filmer och tv-produktioner såsom fiktion, kortfilmer, dokumentärer, filmer för barn och animerade filmer, samt interaktiva verk såsom högkvalitativa och beskrivande videospel och multimedia, med större möjligheter att spridas över gränserna av oberoende europeiska produktionsbolag.
Ändring 125
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led b
(b)  Produktion av innovativt tv-innehåll och s.k. serial storytelling.
(b)  Produktion av innovativt och högkvalitativt tv-innehåll och s.k. serial storytelling för alla åldrar genom stöd till oberoende europeiska produktionsbolag.
Ändring 126
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led ba (nytt)
(ba)  Stöd till initiativ som syftar till att skapa och främja verk som rör den europeiska integrationens historia och europeiska berättelser.
Ändring 127
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led c
(c)  Reklam- och marknadsföringsinstrument, bland annat på nätet och genom att analyser av uppgifter används för att göra europeiska verk mer kända och synliga för en vidare publik och tillgängliga över gränserna.
(c)  PR-, reklam- och marknadsföringsinstrument, bland annat på nätet och genom att analyser av uppgifter används för att göra europeiska verk mer kända och synliga för en vidare publik och tillgängliga över gränserna.
Ändring 128
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led d
(d)  Stöd till internationell försäljning och spridning av icke-nationella europeiska verk på alla plattformar, bland annat genom samordnade distributionsstrategier som omfattar flera länder.
(d)  Stöd till internationell försäljning och spridning av icke-nationella europeiska verk på alla plattformar som är inriktade på både små och stora produktioner, bland annat genom samordnade distributionsstrategier som omfattar flera länder och programtextning, dubbning och audiobeskrivning.
Ändring 129
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led da (nytt)
(da)  Åtgärder för att stödja länder med låg kapacitet att förbättra sina respektive identifierade brister.
Ändring 130
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led e
(e)  Stöd till utbyten mellan företag och nätverksarbete för att underlätta europeiska och internationella samproduktioner.
(e)  Stöd till utbyten mellan företag och nätverksarbete för att underlätta europeiska och internationella samproduktioner och spridning av europeiska verk.
Ändring 131
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led ea (nytt)
(ea)  Stöd till europeiska nätverk av audiovisuella skapare från olika länder i syfte att främja kreativa talanger inom den audiovisuella sektorn.
Ändring 132
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led eb (nytt)
(eb)  Särskilda åtgärder för att bidra till rättvis behandling av kreativa talanger inom den audiovisuella sektorn.
Ändring 133
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led g
(g)  Initiativ för att främja publikutveckling och filmutbildning med särskild inriktning på den unga publiken.
(g)  Initiativ för att främja publikutveckling och publikengagemang, särskilt när det gäller biografer samt filmutbildning och audiovisuell utbildning med särskild inriktning på den unga publiken.
Ändring 134
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led h
(h)  Fortbildnings- och mentorverksamhet för att öka kapaciteten hos aktörerna inom den audiovisuella sektorn att anpassa sig till ny marknadsutveckling och digital teknik.
(h)  Fortbildnings- och mentorverksamhet för att öka kapaciteten hos aktörerna inom den audiovisuella sektorn, bland annat hantverkare, att anpassa sig till ny marknadsutveckling och digital teknik.
Ändring 135
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led i
(i)  Ett europeiskt nätverk av aktörer inom beställvideosektorn för visning av en betydande andel icke-nationella europeiska produktioner.
(i)  Ett eller flera europeiska nätverk av aktörer inom beställvideosektorn för visning av en betydande andel icke-nationella europeiska produktioner.
Ändring 136
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led j
(j)  Ett eller flera europeiska festivalnätverk för att visa en betydande andel icke-nationella europeiska produktioner.
(j)  Europeiska festivaler och festivalnätverk som visar och främjar flera olika europeiska audiovisuella verk med en betydande andel icke-nationella europeiska produktioner.
Ändring 137
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led k
(k)  Ett europeiskt nätverk av biografägare för att visa en betydande andel icke-nationella europeiska filmer.
(k)  Ett europeiskt nätverk av biografägare för att visa en betydande andel icke-nationella europeiska filmer och bidra till att stärka biografernas roll i värdekedjan och lyfta fram offentliga visningar som en social erfarenhet.
Ändring 138
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led l
(l)  Särskilda åtgärder för att bidra till en jämnare könsfördelning inom den audiovisuella sektorn.
(l)  Särskilda åtgärder, bland annat mentorskap och verksamhet i nätverk, för att bidra till en jämnare könsfördelning inom den audiovisuella sektorn.
Ändring 139
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 2 – led na (nytt)
(na)  Stöd till spridning av och flerspråkig tillgång till kulturellt TV-innehåll online och offline, inbegripet genom programtextning, för att främja den rikedom och mångfald som ingår i det europeiska kulturarvet, samtida skapande och språk.
Ändring 140
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 1 – led a
(a)  Strategiutveckling, transnationellt utbyte av erfarenheter och kunnande, ömsesidigt lärande och nätverksarbete bland kulturella och kreativa organisationer och beslutsfattare, med en sektorsövergripande karaktär.
(a)  Strategiutveckling, transnationellt utbyte av erfarenheter och kunnande, ömsesidigt lärande, inklusive ömsesidigt mentorskap för nya deltagare i programmet, medvetandehöjande insatser och nätverksarbete bland kulturella och kreativa organisationer och beslutsfattare, med en sektorsövergripande karaktär, bland annat genom en permanent strukturerad dialog med berörda parter och ett forum för kulturella och kreativa sektorer för att stärka dialogen om och inriktningen på sektorspolitiken.
Ändring 141
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 2 – led a
(a)  Uppmuntran till nya slag av kreativitet i skärningspunkterna mellan olika kulturella och kreativa sektorer, till exempel genom användning av innovativ teknik.
(a)  Uppmuntran till nya slag av kreativitet i skärningspunkterna mellan olika kulturella och kreativa sektorer och med aktörer inom andra sektorer, till exempel genom användning av och mentorskap om användning av innovativ teknik inom kulturorganisationer och samarbete genom digitala knutpunkter.
Ändring 142
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 2 – led ba (nytt)
(ba)  Åtgärder för tvärvetenskaplig produktion med anknytning till Europa och dess värden.
Ändring 143
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 3 – led a
(a)  Främjande av programmet på nationell nivå och tillhandahållande av information om olika typer av ekonomiskt stöd inom ramen för unionens politik.
(a)  Främjande av programmet på nationell nivå och tillhandahållande av relevant information om olika typer av ekonomiskt stöd inom ramen för unionens politik samt utvärderingskriterier, förfaranden och resultat.
Ändring 144
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 3 – led b
(b)  Uppmuntran till gränsöverskridande samarbete mellan yrkesverksamma, institutioner, plattformar och nätverk inom och mellan de politikområden och sektorer som programmet omfattar.
(b)  Stöd till potentiella stödmottagare i ansökningsprocessen, uppmuntran till gränsöverskridande samarbete och utbyte av bästa praxis mellan yrkesverksamma, institutioner, plattformar och nätverk inom och mellan de politikområden och sektorer som programmet omfattar.
Ändring 145
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 3 – led c
(c)  Stöd till kommissionen genom säkerställande av god kommunikation och spridning av programmets resultat till medborgarna.
(c)  Stöd till kommissionen genom säkerställande av god kommunikation och spridning av programmets resultat till medborgarna och aktörerna, enligt principen nedifrån och upp respektive uppifrån och ned.
Ändring 146
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 4 – led a
(a)  Åtgärder som rör de strukturella förändringar som mediesektorn står inför genom att främja och övervaka ett mångsidigt och pluralistiskt medielandskap.
(a)  Åtgärder som rör de strukturella och tekniska förändringar som nyhetsmediesektorn står inför genom att främja ett oberoende och pluralistiskt medielandskap och stödja oberoende övervakning i syfte att bedöma riskerna och utmaningarna för mediernas mångfald och frihet.
Ändring 147
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 4 – led b
(b)  Stödjande av höga standarder för medieproduktion genom att främja samarbete, gränsöverskridande journalistiska samarbetsprojekt och innehåll av god kvalitet.
(b)  Stödjande av höga standarder för medieproduktion genom att främja samarbete, digital kunskap, gränsöverskridande journalistiska samarbetsprojekt, innehåll av god kvalitet och hållbara ekonomiska mediemodeller för att säkerställa yrkesetik inom journalistiken.
Ändring 148
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 3 – stycke 4 – led c
(c)  Främjande av mediekompetens för att göra det möjligt för medborgarna att utveckla en kritisk medieförståelse.
(c)  Främjande av mediekompetens för att göra det möjligt för medborgarna, särskilt ungdomar, att utveckla en kritisk medieförståelse och stödja skapandet av en unionsplattform för att utbyta praxis och strategier för mediekunskap i alla medlemsstater, bland annat genom universitetsnätverk av radio och medier som arbetar med europeiska sakområden och förse nyhetsmediernas yrkesverksamma med utbildningsprogram för att upptäcka och bekämpa desinformation.
Ändring 149
Förslag till förordning
Bilaga I – punkt 1 – stycke 4 – led ca (nytt)
(ca)  Främja och skydda den politiska och civilsamhälleliga dialogen om hot mot mediernas frihet och mångfald i Europa.
Ändring 150
Förslag till förordning
Bilaga II – punkt -1 (ny)
-1.  GEMENSAMMA KVALITATIVA OCH KVANTITATIVA EFFEKTINDIKATORER FÖR PROGRAMMET
1.  Fördelar för medborgare och samhällen
2.  Fördelar när det gäller att stärka den europeiska kulturella mångfalden och det europeiska kulturarvet
3.  Fördelar för unionens ekonomi och sysselsättning, särskilt inom de kulturella och kreativa sektorerna samt små och medelstora företag
4.  Integrering av unionens politik, inbegripet internationella kulturförbindelser
5.  Det europeiska mervärdet hos projekt
6.  Partnerskapens och kulturprojektens kvalitet
7.  Antalet personer med tillgång till europeiska kulturella och kreativa verk som stöds av programmet
8.  Antal arbetstillfällen med anknytning till de finansierade projekten
9.  Vid behov, jämställdhet samt rörlighet och egenmakt för aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna

(1) Ännu ej offentliggjord i EUT
(2) Ännu ej offentliggjord i EUT


Erasmus: unionens program för utbildning, ungdom och idrott ***I
PDF 371kWORD 113k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013 (COM(2018)0367 – C8-0233/2018 – 2018/0191(COD))
P8_TA(2019)0324A8-0111/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar ***I
PDF 287kWORD 88k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (COM(2018)0353 – C8-0207/2018 – 2018/0178(COD))
P8_TA-PROV(2019)0325A8-0175/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0353),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0207/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018(2).

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-A8-0175/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 80
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  I mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt25, som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i den handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Inrättandet av ett enhetligt klassifikationssystem för hållbar verksamhet är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som planeras i handlingsplanen. I handlingsplanen slås det fast att en styrning av kapitalflöden mot mer hållbar verksamhet måste bygga på en gemensam definition av begreppet ”hållbar”. Som ett första steg bör tydlig vägledning om vilka typer av verksamheter som bidrar till miljömål hjälpa investerare att informera sig om investeringar som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Ytterligare vägledning om verksamheter som bidrar till andra hållbarhetsmål, även sociala mål, kan komma att tas fram i ett senare skede.
(6)  I mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt25, som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i den handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Inrättandet av ett enhetligt klassifikationssystem och indikatorer för att fastställa hållbarhetsgraden för verksamheter är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som planeras i handlingsplanen. I handlingsplanen slås det fast att en styrning av kapitalflöden mot mer hållbar verksamhet måste bygga på en gemensam helhetssyn på konsekvenserna av ekonomiska verksamheter och investeringar för den miljömässiga hållbarheten och resurseffektiviteten. Som ett första steg bör tydlig vägledning om vilka typer av verksamheter som bidrar till miljömål hjälpa investerare att informera sig om investeringar som finansierar ekonomiska verksamheter i enlighet med deras hållbarhetsgrad. Med hänsyn till FN:s hållbarhetsmål och rådets slutsatser av den 20 juni 2017, bör ytterligare vägledning om verksamheter som bidrar till andra hållbarhetsmål, även sociala mål och mål avseende styrning, också tas fram i syfte att genomföra agenda 2030 på ett fullständigt, sammanhängande, omfattande, integrerat och effektivt sätt.
_________________
_________________
25 COM(2018) 97 final.
25 COM(2018) 97 final.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Även om det är brådskande att ta itu med klimatförändringarna kan en snäv inriktning på koldioxidexponering få negativa effekter genom att investeringsflöden styrs om till mål som innebär andra miljörisker. Därför bör lämpliga skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att de ekonomiska verksamheterna inte skadar andra miljömål såsom biologisk mångfald och energieffektivitet. Investerare behöver jämförbar och heltäckande information om miljörisker och deras konsekvenser för att kunna bedöma sina portföljer utifrån andra faktorer än koldioxidexponering.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)  Med tanke på den akuta situationen på flera sammankopplade områden när det gäller miljöförstöring och resursöverkonsumtion behövs det en systematisk strategi mot de exponentiellt ökande negativa tendenserna såsom förlusten av biologisk mångfald, den globala överkonsumtionen av resurser, uppkomsten av nya hot, inbegripet farliga kemikalier och blandningar av dem, näringsbrist, klimatförändringar, ozonnedbrytning, havsförsurning, uttömning av färskvattenresurser och förändrad markanvändning. Därför är det nödvändigt att de åtgärder som vidtas är framåtblickande och avpassade efter de kommande utmaningarna. Omfattningen av dessa utmaningar kräver en ambitiös helhetsinriktad strategi och strikt tillämpning av försiktighetsprincipen.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  I Europaparlamentets initiativbetänkande om hållbar finansiering av den 29 maj 2018 fastställs avgörande aspekter av hållbarhetsindikatorerna och taxonomin som ett incitament för hållbara investeringar. Det bör säkerställas att den relevanta lagstiftningen är konsekvent.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 8a (nytt)
(8a)  Utmaningens omfattning förutsätter att hela finanssystemet stegvis flyttas till en position där det kan fungera på hållbar grund. I detta syfte bör hållbara finanser inlemmas i de allmänna finanserna och hänsyn bör tas till konsekvenserna för hållbarheten i fråga om finansiella produkter och tjänster.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Att erbjuda finansiella produkter som har till syfte att uppnå miljömässigt hållbara mål är ett effektivt sätt att styra privata investeringar mot hållbara verksamheter. Nationella krav för att marknadsföra finansiella produkter och företagsobligationer som hållbara investeringar, i synnerhet krav som tillåter att de berörda marknadsaktörerna använder en nationell märkning, syftar till att förbättra investerarnas förtroende, skapa synlighet och motarbeta risken för ”grönmålning”. Grönmålning innebär att man får en orättvis konkurrensfördel genom att marknadsföra en finansiell produkt som miljövänlig när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljönormer. I nuläget har ett fåtal medlemsstater egna märkningssystem. Dessa bygger på olika taxonomier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Med tanke på de politiska åtagandena inom ramen för Parisavtalet och på unionsnivå är det sannolikt att fler och fler medlemsstater kommer att inrätta märkningssystem eller andra krav för marknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara. I samband med detta skulle medlemsstaterna använda sina egna nationella taxonomier för att fastställa vilka investeringar som kvalificerar sig som hållbara. Om sådana nationella krav baseras på olika kriterier i fråga om vilka ekonomiska verksamheter som kvalificerar sig som miljömässigt hållbara kommer investerare att avskräckas från att investera över gränserna då det är svårt att jämföra olika investeringsmöjligheter. Dessutom skulle ekonomiska aktörer som vill locka till sig investeringar från hela unionen behöva uppfylla olika kriterier i olika medlemsstater för att deras verksamheter ska kvalificera sig som miljömässigt hållbara för att beviljas de olika märkningarna. Bristen på enhetliga kriterier kommer därför att öka kostnaderna och skapa ett mycket negativt incitament för ekonomiska aktörer på grund av detta hinder för att få tillträde till gränsöverskridande kapitalmarknader för hållbara investeringar. Hindren för att få tillgång till gränsöverskridande kapitalmarknader för att erhålla finansiering för hållbara projekt förväntas bli ännu större. Kriterierna för att avgöra huruvida en verksamhet är miljömässigt hållbar bör därför harmoniseras på unionsnivå för att avlägsna hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana uppstår i framtiden. Med en sådan harmonisering kommer det att bli lättare för ekonomiska aktörer att skaffa finansiering för sina gröna verksamheter över gränserna, eftersom deras ekonomiska verksamheter kan jämföras mot enhetliga kriterier för att väljas ut som underliggande tillgångar för miljömässigt hållbara investeringar. Den kommer därför att göra det lättare att locka investeringar över unionens gränser.
(9)  Att erbjuda finansiella produkter som har till syfte att uppnå miljömässigt hållbara mål är ett effektivt sätt att successivt omdirigera privata investeringar från verksamheter med negativ miljöpåverkan till mer hållbara verksamheter. Nationella krav för att marknadsföra finansiella produkter, tjänster och företagsobligationer som hållbara investeringar i enlighet med vad som anges i denna förordning, i synnerhet krav som tillåter att de berörda marknadsaktörerna använder en nationell märkning, syftar till att förbättra investerarnas förtroende och riskmedvetenhet, skapa synlighet och motarbeta risken för ”grönmålning”. Grönmålning innebär att man får en orättvis konkurrensfördel genom att marknadsföra en finansiell produkt som miljövänlig när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljönormer. I nuläget har ett fåtal medlemsstater egna märkningssystem. Dessa bygger på olika taxonomier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Med tanke på de politiska åtagandena inom ramen för Parisavtalet och på unionsnivå är det sannolikt att fler och fler medlemsstater kommer att inrätta märkningssystem eller andra krav för marknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara. I samband med detta skulle medlemsstaterna använda sina egna nationella taxonomier för att fastställa vilka investeringar som kvalificerar sig som hållbara. Om sådana nationella krav baseras på olika kriterier och indikatorer i fråga om vilka ekonomiska verksamheter som kvalificerar sig som miljömässigt hållbara kommer investerare att avskräckas från att investera över gränserna då det är svårt att jämföra olika investeringsmöjligheter. Dessutom skulle ekonomiska aktörer som vill locka till sig investeringar från hela unionen behöva uppfylla olika kriterier i olika medlemsstater för att deras verksamheter ska kvalificera sig som miljömässigt hållbara för att beviljas de olika märkningarna. Bristen på enhetliga kriterier och indikatorer kommer att rikta in investeringar på ett miljömässigt ineffektivt och i vissa fall kontraproduktivt sätt samt leda till att miljömål och hållbarhetsmål inte uppfylls. Denna brist ökar därför kostnaderna och skapar ett mycket negativt incitament för ekonomiska aktörer på grund av detta hinder för att få tillträde till gränsöverskridande kapitalmarknader för hållbara investeringar. Hindren för att få tillgång till gränsöverskridande kapitalmarknader för att erhålla finansiering för hållbara projekt förväntas bli ännu större. Kriterierna och indikatorerna för att avgöra graden av en ekonomisk verksamhets hållbarhet bör därför successivt harmoniseras på unionsnivå för att avlägsna hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana uppstår i framtiden. Med en sådan harmonisering av information, mått och kriterier kommer det att bli lättare för ekonomiska aktörer att skaffa finansiering för sina miljömässigt hållbara verksamheter över gränserna, eftersom deras ekonomiska verksamheter kan jämföras mot enhetliga kriterier och indikatorer för att väljas ut som underliggande tillgångar för miljömässigt hållbara investeringar. Den kommer därför att göra det lättare att locka investeringar över unionens gränser.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)   För att unionen ska kunna nå sina miljömässiga och klimatmässiga åtaganden måste privata investeringar mobiliseras. För att uppnå detta krävs både långsiktig planering och regleringsmässig stabilitet och förutsägbarhet för investerare. För att kunna garantera en enhetlig politisk ram för hållbara investeringar är det därför viktigt att bestämmelserna i denna förordning bygger på den befintliga unionslagstiftningen.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Om marknadsaktörerna inte förklarar för investerarna hur de verksamheter som de investerar i bidrar till miljömålen, eller om de använder olika koncept för att förklara vad som utgör en ”hållbar” ekonomisk verksamhet, kommer det att bli alltför besvärligt för investerarna att kontrollera och jämföra dessa olika finansiella produkter. Det har konstaterats att detta avskräcker investerare från att investera i gröna finansiella produkter. Dessutom har bristen på förtroende bland investerarna mycket negativa effekter för marknaden för hållbara investeringar. Det har dessutom visat sig att nationella regler eller marknadsbaserade initiativ för att ta itu med denna fråga nationellt har lett till en fragmentering av den inre marknaden. Om finansmarknadsaktörerna informerar om hur de finansiella produkter som de påstår är miljövänliga uppfyller miljömålen, och om de i sådana situationer använder gemensamma kriterier för vad som är en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet i hela unionen, kommer det att bli lättare för investerarna att jämföra miljövänliga investeringsmöjligheter över gränserna. De kommer att investera i gröna finansiella produkter med större tillförsikt i hela unionen, vilket kommer att förbättra den inre marknadens funktion.
(10)  Om marknadsaktörerna inte lämnar information om hur de verksamheter som de investerar i bidrar negativt eller positivt till miljömålen, eller om de använder olika mått och kriterier för att fastställa konsekvenserna i sin förklaring av en ekonomisk verksamhets grad av miljömässig hållbarhet, kommer det att bli alltför besvärligt för investerarna att kontrollera och jämföra dessa olika finansiella produkter. Det har konstaterats att detta avskräcker investerare från att investera i hållbara finansiella produkter. Dessutom har bristen på förtroende bland investerarna mycket negativa effekter för marknaden för hållbara investeringar. Det har dessutom visat sig att nationella regler eller marknadsbaserade initiativ för att ta itu med denna fråga nationellt har lett till en fragmentering av den inre marknaden. Om finansmarknadsaktörerna informerar om hur de finansiella produkter som de påstår är miljövänliga uppfyller miljömålen, och om de i sådana situationer använder gemensamma kriterier för vad som är en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet i hela unionen, kommer det att bli lättare för investerarna att jämföra investeringsmöjligheternas miljöpåverkan över gränserna och ge incitament till investeringsobjekten att göra sina affärsmodeller mer hållbara. De kommer att investera i gröna finansiella produkter med större tillförsikt i hela unionen, vilket kommer att förbättra den inre marknadens funktion.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 10a (nytt)
(10a)  För att uppnå en meningsfull miljömässig och bredare hållbarhetseffekt, minska onödig byråkrati för finansmarknadsaktörerna och andra intressenter och underlätta tillväxten på EU:s finansmarknader som finansierar hållbar ekonomisk verksamhet, bör taxonomin baseras på harmoniserade, jämförbara och enhetliga kriterier och indikatorer, som åtminstone omfattar indikatorerna för den cirkulära ekonomin. Indikatorerna bör utformas så att de är förenliga med den enhetliga metoden för livscykelanalys och tillämpas i alla unionens lagstiftningsinitiativ. De bör ligga till grund för bedömningen av ekonomisk verksamhet och investeringsrisker samt konsekvenserna för miljön. Man bör undvika överlappningar i lagstiftning som inte överensstämmer med principerna om bättre lagstiftning och proportionalitet eller med syftet att skapa en konsekvent terminologi och en tydlig regleringsram. Onödiga bördor för både myndigheter och finansinstitut bör också undvikas. Likaledes bör omfattningen och användningen av tekniska granskningskriterier såväl som kopplingen till andra initiativ tydligt fastställas innan taxonomin och de därtill hörande kriterierna träder i kraft. Vid fastställandet av harmoniserade kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör man ta hänsyn till medlemsstaternas behörighet på olika politikområden. Kraven i denna förordning bör tillämpas på ett proportionerligt sätt på små och icke-komplexa institut enligt definitionen i denna förordning.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 10b (nytt)
(10b)  Indikatorerna bör harmoniseras på grundval av befintliga åtaganden, såsom arbetet inom bland annat kommissionen, Europeiska miljöbyrån och OECD, och bör ta hänsyn till miljöpåverkan med avseende på koldioxidutsläpp och andra utsläpp, biologisk mångfald, produktion av avfall, användning av energi och förnybar energi, råvaror, vatten samt direkt och indirekt markanvändning, i enlighet med kommissionens övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM(2018)0029), EU-handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614) och Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: På väg mot ett kretsloppssamhälle (2014/2208(INI)). Dessutom bör indikatorerna utformas för att även ta hänsyn till rekommendationerna från kommissionens expertgrupp för stöd till finansiering av den cirkulära ekonomin. Kommissionen bör utvärdera hur expertgruppens arbete kan integreras i den tekniska expertgruppen. Indikatorerna bör ta hänsyn till internationellt erkända hållbarhetsstandarder.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  För att ta itu med befintliga hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana hinder uppstår i framtiden bör det krävas att medlemsstaterna använder ett gemensamt koncept för miljömässigt hållbara investeringar när de fastställer krav för marknadsaktörer i syfte att märka finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara på nationell nivå. Av samma skäl bör fondförvaltare och institutionella investerare som framhåller sig själva som att de eftersträvar miljömål använda samma koncept för miljömässigt hållbara investeringar när de berättar hur de eftersträvar dessa mål.
(11)  För att ta itu med befintliga hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana hinder uppstår i framtiden bör det krävas att medlemsstaterna och unionen använder ett gemensamt koncept för investeringars grad av miljömässig hållbarhet när de fastställer krav för marknadsaktörer i syfte att märka finansiella produkter, tjänster eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara på nationell nivå. Av samma skäl bör fondförvaltare och institutionella investerare som framhåller sig själva som att de eftersträvar miljömål använda samma koncept för miljömässigt hållbara investeringar och samma indikatorer, mått och kriterier för att beräkna miljöpåverkan när de berättar hur de eftersträvar dessa mål.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Genom att inrätta kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter kan man uppmuntra företag att frivilligt lämna ut uppgifter på sina webbplatser om sina miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Denna information kommer inte bara att hjälpa berörda finansmarknadsaktörer att lätt hitta information om vilka företag som bedriver miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, utan kommer också att göra det lättare för dessa företag att skaffa finansiering för sina gröna verksamheter.
(12)  Informationen om verksamheters miljöpåverkan kommer att hjälpa berörda finansmarknadsaktörer att lätt fastställa och avgöra graden av miljömässig hållbarhet för de ekonomiska verksamheter som bedrivs av företag, men den kommer även att göra det lättare för företagen att skaffa finansiering.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  En klassifikation på unionsnivå av miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör göra det möjligt att utarbeta framtida unionspolitik, även unionsomfattande normer för miljömässigt hållbara finansiella produkter, och att i slutändan inrätta märkningar som formellt erkänner efterlevnaden av dessa normer i hela unionen. Enhetliga rättsliga krav för att betrakta investeringar som miljömässigt hållbara investeringar, baserat på enhetliga kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, behövs som en referens för framtida unionslagstiftning som har som mål att möjliggöra sådana investeringar.
(13)  Unionsomfattande indikatorer som är relevanta för att fastställa ekonomiska verksamheters miljöpåverkan bör göra det möjligt att utarbeta framtida unionspolitik och strategier, även unionsomfattande normer för miljömässigt hållbara finansiella produkter, och att i slutändan inrätta märkningar som formellt erkänner efterlevnaden av dessa normer i hela unionen samt utgör grunden för andra ekonomiska, lagstiftningsmässiga och tillsynsrelaterade åtgärder. Enhetliga rättsliga krav för att bedöma investeringars grad av miljömässig hållbarhet baserat på enhetliga kriterier för att fastställa ekonomiska verksamheters grad av miljömässig hållbarhet och gemensamma indikatorer för bedömning av investeringars miljöpåverkan, behövs som en referens för framtida unionslagstiftning som har som mål att underlätta övergången från investeringar med negativ miljöpåverkan till investeringar med positiv miljöpåverkan.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  När det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen har politiska åtgärder såsom inrättandet av en europeisk fond för strategiska investeringar visat sig vara ett effektivt bidrag till att styra privata investeringar, tillsammans med offentliga finanser, mot hållbara investeringar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/101727 nämns ett fyrtioprocentigt klimatinvesteringsmål för infrastruktur- och innovationsprojekt inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar. Gemensamma kriterier för ekonomiska verksamheters hållbarhet skulle kunna underbygga liknande framtida unionsinitiativ som stöder investeringar som eftersträvar klimatrelaterade mål eller andra miljömål.
(14)  När det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen skulle politiska åtgärder såsom inrättandet av en europeisk fond för strategiska investeringar kunna vara ett effektivt bidrag till att mobilisera och styra privata investeringar, tillsammans med offentliga finanser, mot hållbara investeringar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/101727 nämns ett fyrtioprocentigt övergripande klimatinvesteringsmål för infrastruktur- och innovationsprojekt inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar. Gemensamma kriterier för ekonomiska verksamheters hållbarhet och gemensamma indikatorer för bedömning av miljöpåverkan kan underbygga liknande framtida unionsinitiativ som mobiliserar investeringar som eftersträvar klimatrelaterade mål eller andra miljömål.
__________________
__________________
27 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2396 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EUT L 345, 27.12.2017, s. 34).
27 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2396 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EUT L 345, 27.12.2017, s. 34).
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  För att undvika marknadsfragmentering liksom att konsumenternas intressen lider skada på grund av olikartade begrepp för vad som utgör miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör de nationella krav som marknadsaktörer bör följa när de vill marknadsföra finansiella produkter eller företagsobligationer som miljömässigt hållbara bygga på de enhetliga kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Dessa marknadsaktörer inkluderar finansmarknadsaktörer som erbjuder ”gröna” finansiella produkter och icke-finansiella företag som emitterar ”gröna” företagsobligationer.
(15)  För att undvika marknadsfragmentering liksom att konsumenternas intressen lider skada på grund av olikartade begrepp avseende ekonomiska verksamheters grad av miljömässig hållbarhet bör de nationella krav som marknadsaktörer bör följa när de vill marknadsföra finansiella produkter eller företagsobligationer som miljömässigt hållbara enligt denna förordning bygga på de enhetliga kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Dessa marknadsaktörer inkluderar finansmarknadsaktörer som erbjuder hållbara finansiella produkter eller tjänster och icke-finansiella företag som emitterar hållbara företagsobligationer.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  För att undvika att informationskravet kringgås bör denna skyldighet också gälla om finansiella produkter erbjuds som produkter med liknande egenskaper som miljömässigt hållbara investeringar, inklusive sådana som har miljöskydd som sitt mål i bredare bemärkelse. Finansmarknadsaktörer bör inte behöva investera i enbart miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som fastställs i enlighet med de tekniska granskningskriterierna i denna förordning. De bör uppmuntras att informera kommissionen om de anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska granskningskriterierna i denna förordning, eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier ännu inte har fastställts, bör betraktas som miljömässigt hållbar, för att hjälpa kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att komplettera eller uppdatera de tekniska granskningskriterierna.
(17)  För att undvika att informationskravet kringgås bör denna skyldighet också gälla alla finansiella produkter erbjuds som produkter med liknande egenskaper som miljömässigt hållbara investeringar, inklusive sådana som har miljöskydd som sitt mål i bredare bemärkelse. Finansmarknadsaktörer bör inte behöva investera i enbart miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som fastställs i enlighet med de tekniska granskningskriterierna i denna förordning. Finansmarknadsaktörer och andra aktörer bör uppmuntras att informera kommissionen om de anser att de tekniska granskningskriterierna i denna förordning som är relevanta för de verksamheter som de finansierar ännu inte har fastställts, och att deras finansiella produkter därmed bör betraktas som miljömässigt hållbara, för att hjälpa kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att komplettera eller uppdatera de tekniska granskningskriterierna.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  För att kunna avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar bör en uttömmande förteckning av miljömål upprättas.
(18)  För att kunna avgöra graden av miljömässig hållbarhet för en ekonomisk verksamhet bör en uttömmande förteckning av miljömål upprättas, vilken bygger på indikatorer som mäter miljöpåverkan, och man bör då ta hänsyn till dess inverkan på hela den industriella värdekedjan och se till att den stämmer överens med den befintliga unionslagstiftningen, såsom paketet om ren energi.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)  För varje miljömål bör det fastställas enhetliga kriterier för ekonomiska verksamheter som anses bidra väsentligt till det målet. Ett inslag i dessa enhetliga kriterier bör vara att undvika avsevärd skada på något av de miljömål som anges i denna förordning. Syftet är att undvika att investeringar betraktas som miljömässigt hållbara trots att de ekonomiska verksamheter som gynnas av dessa investeringar skadar miljön i en utsträckning som väger tyngre än deras bidrag till ett miljömål. Villkoren för ett väsentligt bidrag och för att inte orsaka avsevärd skada bör möjliggöra investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter för att faktiskt bidra till miljömålen.
(20)  För varje miljömål bör det fastställas enhetliga kriterier på grundval av uppgifter som tas fram med hjälp av harmoniserade indikatorer för att bedöma ekonomiska verksamheter som anses bidra väsentligt till det målet. Ett inslag i dessa enhetliga kriterier bör vara att undvika avsevärd skada på något av de miljömål som anges i denna förordning. Syftet är att undvika att investeringar betraktas som miljömässigt hållbara trots att de ekonomiska verksamheter som gynnas av dessa investeringar skadar miljön i en utsträckning som väger tyngre än deras bidrag till ett miljömål. Villkoren för ett väsentligt bidrag och för att inte orsaka avsevärd skada bör möjliggöra investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter för att faktiskt bidra till miljömålen.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 22
(22)  Med tanke på de specifika tekniska uppgifter som behövs för att bedöma en ekonomisk verksamhets miljöpåverkan och den snabbt föränderliga vetenskapen och tekniken bör kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter anpassas regelbundet efter sådana förändringar. För att kriterierna ska vara uppdaterade, baserat på vetenskapliga bevis och bidrag från experter liksom från berörda parter, bör villkoren för väsentligt bidrag och avsevärd skada specificeras närmare för olika ekonomiska verksamheter och bör uppdateras regelbundet. För detta ändamål bör detaljerade och kalibrerade tekniska granskningskriterier fastställas av kommissionen för olika ekonomiska verksamheter, på grundval av tekniska synpunkter från en flerpartsplattform för hållbar finansiering.
(22)  Med tanke på de specifika tekniska uppgifter som behövs för att bedöma en ekonomisk verksamhets miljöpåverkan och den snabbt föränderliga vetenskapen och tekniken bör kriterierna av relevans vid fastställandet av graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter anpassas regelbundet efter sådana förändringar. För att kriterierna och indikatorerna ska vara uppdaterade, baserat på vetenskapliga bevis och bidrag från experter liksom från berörda parter, bör villkoren för väsentligt bidrag och avsevärd skada specificeras närmare för olika ekonomiska verksamheter och bör uppdateras regelbundet. För detta ändamål bör detaljerade och kalibrerade tekniska granskningskriterier och en uppsättning harmoniserade indikatorer fastställas av kommissionen för olika ekonomiska verksamheter, på grundval av tekniska synpunkter från en flerpartsplattform för hållbar finansiering.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)  Vissa ekonomiska verksamheter har en negativ inverkan på miljön, och ett väsentligt bidrag till ett eller flera miljömål kan uppnås genom att minska den inverkan. För dessa ekonomiska verksamheter bör man fastställa tekniska granskningskriterier som kräver en väsentlig förbättring av miljöprestandan jämfört med bland annat industrigenomsnittet. Dessa kriterier bör också ta hänsyn till en specifik ekonomisk verksamhets långsiktiga inverkan.
(23)  Vissa ekonomiska verksamheter har en negativ inverkan på miljön, och ett väsentligt bidrag till ett eller flera miljömål kan uppnås genom att minska den inverkan. För dessa ekonomiska verksamheter bör man fastställa tekniska granskningskriterier som kräver en väsentlig förbättring av miljöprestandan jämfört med bland annat industrigenomsnittet för att överväga huruvida den verksamheten kan ge ett betydande bidrag till ett eller flera miljömål. Dessa kriterier bör också ta hänsyn till en specifik ekonomisk verksamhets långsiktiga inverkan (dvs. längre än tre år),särskilt de miljömässiga fördelarna med produkter och tjänster samt mellanprodukters bidrag, och på så sätt bedöma konsekvenserna av alla tillverknings- och användningsled under hela värdekedjan och livscykeln.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 24
(24)  En ekonomisk verksamhet bör inte betraktas som miljömässigt hållbar om den skadar miljön mer än den gynnar den. De tekniska granskningskriterierna bör fastställa de minimikrav som är nödvändiga för att undvika avsevärd skada på övriga mål. När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den säkerställa att de baseras på tillgängliga vetenskapliga bevis och att de uppdateras regelbundet. Om den vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig visshet bör försiktighetsprincipen gälla, i linje med artikel 191 i EUF-fördraget.
(24)  En ekonomisk verksamhet bör inte betraktas som miljömässigt hållbar om den inte leder till en nettofördel för miljön. De tekniska granskningskriterierna bör fastställa de minimikrav som är nödvändiga för att undvika avsevärd skada på övriga mål. När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den säkerställa att de är rimliga, proportionerliga och baseras på tillgängliga vetenskapliga bevis samt tar hänsyn till hela värdekedjan och teknikers livscykel. Kommissionen bör också se till att de uppdateras regelbundet. Om den vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig visshet bör försiktighetsprincipen gälla, i linje med artikel 191 i EUF-fördraget.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 25
(25)  När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den beakta relevant unionsrätt, liksom icke-lagstiftningsinstrument på unionsnivå som redan finns, inklusive Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/201037, EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning38, EU:s kriterier för grön offentlig upphandling39 och det pågående arbetet med regler för produkters och organisationers miljöavtryck40. För att undvika onödiga avvikelser från klassifikationer av ekonomiska verksamheter som redan används för andra ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till statistiska klassifikationer med anknytning till miljöindustrin, nämligen klassifikationen av miljöskyddsaktiviteter (Cepa) och klassifikationen av resurshanteringsaktiviteter (CReMA)41.
(25)  När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna och en uppsättning harmoniserade indikatorer bör den beakta relevant unionsrätt, liksom icke-lagstiftningsinstrument på unionsnivå som redan finns, inklusive Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/201037, EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning38, EU:s kriterier för grön offentlig upphandling39, kommissionens plattform för den cirkulära ekonomin, den europeiska plattformen för livscykelanalys och det pågående arbetet med regler för produkters och organisationers miljöavtryck40. För att undvika onödiga avvikelser från klassifikationer av ekonomiska verksamheter som redan används för andra ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till statistiska klassifikationer med anknytning till miljöindustrin, nämligen klassifikationen av miljöskyddsaktiviteter (Cepa) och klassifikationen av resurshanteringsaktiviteter (CReMA)41.
__________________
__________________
37 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke ((EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).
37 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke ((EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).
38 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342, 22.12.2009, s. 1).
38 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342, 22.12.2009, s. 1).
39 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Offentlig upphandling för en bättre miljö SEC(2008) 2124 SEC(2008) 2125 SEC(2008) 2126 KOM(2008) 400 slutlig.
39 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Offentlig upphandling för en bättre miljö SEC(2008) 2124 SEC(2008) 2125 SEC(2008) 2126 KOM(2008) 400 slutlig.
40 2013/179/EU: Kommissionens rekommendation av den 9 april 2013 om användningen av gemensamma metoder för att mäta och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett livscykelperspektiv (EUT L 124, 4.5.2013, s. 1).
40 2013/179/EU: Kommissionens rekommendation av den 9 april 2013 om användningen av gemensamma metoder för att mäta och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett livscykelperspektiv (EUT L 124, 4.5.2013, s. 1).
41 Bilaga 4 och 5 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 538/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper (EUT L 158, 27.5.2014).
41 Bilaga 4 och 5 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 538/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper (EUT L 158, 27.5.2014).
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 26
(26)  Vid fastställande och uppdatering av de tekniska granskningskriterierna bör kommissionen även beakta infrastruktursektorns särdrag och ta hänsyn till miljörelaterade, sociala och ekonomiska externaliteter i en lönsamhetsanalys. I detta avseende bör kommissionen beakta det arbete som utförs av internationella organisationer, såsom OECD, relevant unionsrätt och unionsnormer, inklusive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG42, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU44, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU45, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU46 och aktuella metoder. I detta sammanhang bör de tekniska granskningskriterierna främja lämpliga ramar för styrning som integrerar faktorerna miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, som tas upp i de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar47, i alla stadier av ett projekts livscykel.
(26)  Vid fastställande och uppdatering av de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna bör kommissionen även beakta de olika sektorernas särdrag och ta hänsyn till miljörelaterade, sociala och ekonomiska externaliteter i en lönsamhetsanalys. I detta avseende bör kommissionen beakta det arbete som utförs av internationella organisationer, såsom OECD, relevant unionsrätt och unionsnormer, inklusive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG42, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU44, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU45, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU46 och aktuella metoder. I detta sammanhang bör de tekniska granskningskriterierna och indikatorerna främja lämpliga ramar för styrning som integrerar faktorerna miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, som tas upp i de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar, i alla stadier av ett projekts livscykel.
__________________
__________________
42 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EUT L 197, 21.7.2001, s. 30).
42 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EUT L 197, 21.7.2001, s. 30).
43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).
44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).
45 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ((EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
45 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ((EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
46 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
46 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
47 https://www.unpri.org/download?ac=1534.
47 https://www.unpri.org/download?ac=1534.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 26a (nytt)
(26a)  När kommissionen fastställer de tekniska granskningskriterierna bör den även ta hänsyn till övergångsåtgärder för verksamheter som stöder övergången till en mer hållbar koldioxidsnål ekonomi. För företag som för närvarande bedriver ekonomisk verksamhet som är mycket skadlig för miljön bör det finnas incitament för en snabb övergång till miljömässigt hållbar, eller åtminstone miljömässigt oproblematisk status. De tekniska granskningskriterierna bör uppmuntra sådana övergångsprocesser där de förekommer. Om flertalet företag som bedriver en viss skadlig verksamhet bevisligen är i färd med en sådan övergång kan granskningskriterierna ta hänsyn till detta. Att ett seriöst övergångsarbete pågår kan påvisas bl.a. genom fortlöpande forsknings- och utvecklingsinsatser, stora kapitalinvesteringar i projekt som omfattar ny och mer miljömässigt hållbar teknik eller konkreta övergångsplaner åtminstone i ett tidigt skede av genomförandet.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 27
(27)  För att undvika att snedvrida konkurrensen i samband med anskaffandet av finansiering för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör de tekniska granskningskriterierna se till att alla relevanta ekonomiska verksamheter inom en specifik sektor kan kvalificera sig som miljömässigt hållbara och behandlas lika om de bidrar lika mycket till ett eller flera av de miljömål som slås fast i denna förordning. Den potentiella kapaciteten att bidra till de miljömålen kan dock variera mellan sektorer, vilket bör återspeglas i kriterierna. Inom varje sektor bör dock dessa kriterier inte ge vissa ekonomiska verksamheter orättvisa nackdelar jämfört med andra, om de förstnämnda bidrar till miljömålen i samma utsträckning som de sistnämnda.
(27)  För att främja en miljömässigt hållbar innovation och för att undvika att snedvrida konkurrensen i samband med anskaffandet av finansiering för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör de tekniska granskningskriterierna se till att alla relevanta ekonomiska verksamheter inom makrosektorer (dvs. Nace-sektorer såsom jordbruk, skogsbruk och fiske, tillverkning, el-, gas- och ångförsörjning samt luftkonditionering, byggverksamhet, transport och magasinering) kan kvalificera sig som miljömässigt hållbara och behandlas lika om de bidrar lika mycket till ett eller flera av de miljömål som slås fast i denna förordning samtidigt som inga andra miljömål i artiklarna 3 och 12 lider avsevärd skada. Den potentiella kapaciteten att bidra till de miljömålen kan dock variera mellan sektorer, vilket bör återspeglas i granskningskriterierna. Inom varje ekonomisk makrosektor bör dock dessa kriterier inte ge vissa ekonomiska verksamheter orättvisa nackdelar jämfört med andra, om de förstnämnda bidrar till miljömålen i samma utsträckning som de sistnämnda samtidigt som inga andra miljömål som nämns i artiklarna 3 och 12 lider avsevärd skada.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 27a (nytt)
(27a)  Miljömässigt hållbara verksamheter är ett resultat av teknik och produkter som har utvecklats i hela värdekedjan. De tekniska granskningskriterierna bör därför ta hänsyn till hela värdekedjan, från bearbetning av råvaror till slutprodukten och dess avfallsfas, i det slutgiltiga tillhandahållandet av miljömässigt hållbara verksamheter.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 27b (nytt)
(27b)   För att undvika avbrott i väl fungerande värdekedjor bör de tekniska granskningskriterierna ta hänsyn till att miljömässigt hållbara verksamheter möjliggörs av teknik och produkter som utvecklats av flera olika ekonomiska aktörer.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 28
(28)  Vid fastställandet av de tekniska granskningskriterierna bör kommissionen bedöma huruvida de kriterierna beträffande miljömässigt hållbara verksamheter kan leda till strandade tillgångar eller skapa inkonsekventa incitament, och huruvida de kan påverka likviditeten på finansmarknaderna negativt.
(28)  Vid fastställandet av de tekniska granskningskriterierna bör kommissionen bedöma de potentiella övergångsriskerna, huruvida hastigheten i antagandet av de kriterierna beträffande miljömässigt hållbara verksamheter kan leda till strandade tillgångar eller skapa inkonsekventa incitament.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 30
(30)  För att säkerställa att investeringarna styrs mot ekonomiska verksamheter som har störst positiv inverkan på miljömålen bör kommissionen prioritera att inrätta tekniska granskningskriterier för de ekonomiska verksamheter som potentiellt kan bidra mest till miljömålen.
(30)  För att säkerställa att investeringarna styrs mot ekonomiska verksamheter som har störst positiv inverkan på miljömålen bör kommissionen prioritera att inrätta tekniska granskningskriterier för de ekonomiska verksamheter som potentiellt kan bidra mest till miljömålen. Granskningskriterierna bör beakta projektresultat för att underlätta identifieringen och utvecklingen av ny teknik samt för att ta hänsyn till skalbarheten hos denna teknik.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 31
(31)  Lämpliga tekniska granskningskriterier bör fastställas för transportsektorn, även för mobila tillgångar, som bör ta hänsyn till att transportsektorn, inklusive internationell sjöfart, står för nästan 26 % av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Såsom slås fast i handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt48 står transportsektorn för omkring 30 % av de ytterligare årliga investeringar som behövs för hållbar utveckling i unionen, bland annat genom ökad elektrifiering eller en övergång till renare transportsätt genom att främja trafikomställningar och trafikledning.
(31)  Lämpliga tekniska granskningskriterier bör fastställas för transportsektorn, även för mobila tillgångar, som bör ta hänsyn till teknikers hela livscykel och att transportsektorn, inklusive internationell sjöfart, står för nästan 26 % av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Såsom slås fast i handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt48 står transportsektorn för omkring 30 % av de ytterligare årliga investeringar som behövs för hållbar utveckling i unionen, bland annat genom ökad elektrifiering eller en övergång till renare transportsätt genom att främja trafikomställningar och trafikledning.
__________________
__________________
48 COM(2018) 97 final.
48 COM(2018) 97 final.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 32
(32)  Det är särskilt viktigt att kommissionen, när den förbereder utarbetandet av de tekniska granskningskriterierna, anordnar lämpliga samråd i linje med kraven på bättre lagstiftning. Arbetet med att inrätta och uppdatera de tekniska granskningskriterierna bör också involvera berörda parter och bygga på råd från experter med styrkt kunskap och erfarenhet inom de berörda områdena. Därför bör kommissionen inrätta en plattform för hållbar finansiering. Denna plattform bör bestå av experter som representerar både den privata och den offentliga sektorn. Representanterna från offentlig sektor bör inkludera experter från Europeiska miljöbyrån, de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska investeringsbanken. Experter från den privata sektorn bör inkludera representanter för berörda parter, bland annat finansmarknadsaktörer, universitet, forskningsinstitut, sammanslutningar och organisationer. Plattformen bör ge kommissionen råd angående utveckling, analys och översyn av de tekniska granskningskriterierna, inklusive deras potentiella inverkan på värderingen av tillgångar som fram till antagandet av de tekniska granskningskriterierna ansågs vara ”gröna” tillgångar enligt befintlig marknadspraxis. Plattformen bör också ge råd till kommissionen om huruvida de tekniska granskningskriterierna är lämpliga för ytterligare användningsområden i framtida politiska initiativ på EU-nivå som strävar efter att underlätta hållbara investeringar.
(32)  Det är särskilt viktigt att kommissionen, när den förbereder utarbetandet av de tekniska granskningskriterierna, anordnar lämpliga samråd i linje med kraven på bättre lagstiftning. Arbetet med att inrätta och uppdatera de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna bör också involvera berörda parter och bygga på vetenskaplig bevisning, socioekonomiska effekter, bästa praxis och befintligt arbete och befintliga enheter, i synnerhet kommissionens plattform för den cirkulära ekonomin, samt på råd från experter med styrkt kunskap och övergripande erfarenhet inom de berörda områdena. Därför bör kommissionen inrätta en plattform för hållbar finansiering. Denna plattform bör bestå av många olika experter som representerar både den privata och den offentliga sektorn för att säkerställa att hänsyn tas till alla de berörda sektorernas särdrag. Representanterna från offentlig sektor bör inkludera experter från Europeiska miljöbyrån och nationella miljöskyddsorganisationer, de europeiska tillsynsmyndigheterna, European Financial Reporting Advisory Group och Europeiska investeringsbanken. Experter från den privata sektorn bör inkludera representanter för berörda parter, bland annat finansmarknadsaktörer och andra marknadsaktörer, representanter för den reala ekonomin som företräder en lång rad olika näringsgrenar, universitet, forskningsinstitut, sammanslutningar och organisationer. Vid behov bör plattformen få be om råd från icke-medlemmar. Plattformen bör ge kommissionen råd angående utveckling, analys och översyn av de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna, inklusive deras potentiella inverkan på värderingen av tillgångar som fram till antagandet av de tekniska granskningskriterierna ansågs vara hållbara enligt befintlig marknadspraxis. Plattformen bör också ge råd till kommissionen om huruvida de tekniska granskningskriterierna och indikatorerna är lämpliga för ytterligare användningsområden i framtida politiska initiativ på EU-nivå som strävar efter att underlätta hållbara investeringar. Plattformen bör ge kommissionen råd om utarbetandet av redovisningsnormer för hållbarhet och integrerade rapporteringsstandarder för företag och finansmarknadsaktörer, däribland genom en översyn av direktiv 2013/34/EU.
Ändring 32
Förslag till förordning
Skäl 33
(33)  För att specificera kraven i denna förordning, och framför allt för att fastställa och uppdatera detaljerade och tekniska granskningskriterier för olika ekonomiska verksamheter när det gäller vad som utgör ett väsentligt bidrag till och avsevärd skada på miljömålen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen avseende de uppgifter som krävs för att följa informationskravet i artikel 4.3, liksom de tekniska granskningskriterier som nämns i artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. I synnerhet, för att säkerställa lika stor delaktighet vid förberedelsen av delegerade akter, bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och Europaparlamentets och rådets experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter.
(33)  För att specificera kraven i denna förordning, och framför allt för att fastställa och uppdatera detaljerade och tekniska granskningskriterier och indikatorer för olika ekonomiska verksamheter när det gäller vad som utgör ett väsentligt bidrag till och avsevärd skada på miljömålen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen avseende de uppgifter som krävs för att följa informationskravet i artikel 4.3, liksom de tekniska granskningskriterier som nämns i artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga offentliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. I synnerhet, för att säkerställa lika stor delaktighet vid förberedelsen av delegerade akter, bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och Europaparlamentets och rådets experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter.
Ändring 33
Förslag till förordning
Skäl 35
(35)  Tillämpningen av denna förordning bör ses över regelbundet för att bedöma hur utvecklingen i fråga om de tekniska granskningskriterierna för miljömässigt hållbara verksamheter fortskrider, användningen av definitionen av miljömässigt hållbar investering och huruvida efterlevnaden av skyldigheterna kräver att man inrättar en kontrollmekanism. Översynen bör också inkludera en bedömning av huruvida denna förordnings tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta mål för social hållbarhet.
(35)  Tillämpningen av denna förordning bör ses över regelbundet och senast efter två år, för att bedöma hur utvecklingen i fråga om de tekniska granskningskriterierna och harmoniserade indikatorerna för miljömässigt hållbara och miljömässigt skadliga verksamheter fortskrider, användningen av definitionen av miljömässigt hållbar investering och av investeringar med negativ miljöpåverkan, och huruvida efterlevnaden av skyldigheterna kräver att man inrättar ytterligare en kontrollmekanism. Översynen bör också inkludera en bedömning av de bestämmelser som krävs för att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta mål för social hållbarhet. Kommissionen bör vid behov senast den 31 mars 2020 lägga fram ytterligare lagförslag om inrättandet av en mekanism för kontroll av efterlevnaden.
Ändring 34
Förslag till förordning
Skäl 36
(36)  Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, på grund av behovet av att införa enhetliga kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(36)  Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, på grund av behovet av att införa enhetliga kriterier och indikatorer för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
Ändringar 35, 55, 59, 87 och 96
Förslag till förordning
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
Syfte och tillämpningsområde
1.  I denna förordning fastställs kriterierna för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar för att fastställa hur pass miljömässigt hållbar en investering är.
1.  I denna förordning fastställs kriterierna för att avgöra en ekonomisk verksamhets miljöpåverkan och hållbarhet, för att fastställa hur pass miljömässigt hållbar en investering är.
2.  Denna förordning ska tillämpas på
2.  Denna förordning ska tillämpas på
a)  åtgärder som antas av medlemsstaterna eller unionen som ställer krav på marknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara,
a)  åtgärder som antas av medlemsstaterna eller unionen som ställer krav på finansmarknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs i unionen som miljömässigt hållbara,
b)  finansmarknadsaktörer som erbjuder finansiella produkter som miljömässigt hållbara investeringar eller som investeringar med liknande egenskaper.
b)  finansmarknadsaktörer som i unionen erbjuder finansiella produkter som miljömässigt hållbara investeringar eller som investeringar med liknande egenskaper.
(ba)   finansmarknadsaktörer som erbjuder andra finansiella produkter, förutom om
i.   de lämnar förklaringar underbyggda av rimlig bevisning som de behöriga myndigheterna anser tillfredsställande, att den ekonomiska verksamhet som finansieras genom dess finansiella produkter inte har någon betydande inverkan på hållbarheten enligt de tekniska granskningskriterier som avses i artiklarna 3 och 3a, varvid bestämmelserna i kapitlen II och III inte ska tillämpas; denna information ska ges i deras prospekt, eller
ii.   finansmarknadsaktören försäkrar i sitt prospekt att den berörda finansiella produkten inte har hållbarhetsmål och att det finns en ökad risk för att produkten stöder ekonomisk verksamhet som inte anses vara hållbar enligt denna förordning.
2a.   De kriterier som avses i artikel 1.1 ska tillämpas på ett proportionerligt sätt och onödiga administrativa bördor ska undvikas, med beaktande av finansmarknadsaktörens och kreditinstitutens art, storlek och komplexitet och med förenklade bestämmelser för små och icke-komplexa enheter i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 4.2d.
2b.   De kriterier som avses i första punkten i denna artikel får på frivillig basis användas för det syfte som anges i den punkten av företag som inte omfattas av artikel 1.2 eller med avseende på andra finansiella instrument än de som definieras i artikel 2.
2c.   Kommissionen ska anta en delegerad akt med specificering av de uppgifter som finansmarknadsaktörerna ska lämna till de behöriga myndigheterna för tillämpning av punkt 2 a.
Ändringar 36, 88 och 89
Förslag till förordning
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 2
Definitioner
Definitioner
1.  I denna förordning gäller följande definitioner:
1.  I denna förordning gäller följande definitioner:
a)   miljömässigt hållbar investering: investering som finansierar en eller flera ekonomiska verksamheter som inom ramen för denna förordning kvalificerar sig som miljömässigt hållbara.
a)  miljömässigt hållbar investering: investering som finansierar en eller flera ekonomiska verksamheter som inom ramen för denna förordning kvalificerar sig som miljömässigt hållbara.
b)  finansmarknadsaktör: finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 2 a i [kommissionens förslag till förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341].
b)  finansmarknadsaktör: en aktör enligt definitionen i artikel 2 a i [kommissionens förslag till förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341].
i)   Ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 enligt definitionen i [PB: infoga hänvisning till relevant artikel i förordning (EU) nr 575/2013].
ba)   emittent: en börsnoterad emittent enligt definitionerna i artikel 2.1 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG1a och artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/11291b.
c)  finansiella produkter: finansiella produkter enligt definitionen i artikel 2 j i [kommissionens förslag till förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341].
c)  finansiella produkter: portföljförvaltning, alternativ investeringsfond, försäkringsbaserad investeringsprodukt, pensionsprodukt, pensionsplan, fondföretag, företagsobligation enligt definitionen i artikel 2 j i [kommissionens förslag till förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341] samt emissioner som avses i direktiv 2003/71/EU och förordning (EU)2017/1129).
ca)  miljöindikatorer: åtminstone mätning av förbrukningen av resurser, såsom råvaror, energi, förnybar energi, vatten, inverkan på ekosystemtjänster, utsläpp inklusive koldioxidutsläpp, inverkan på biologisk mångfald och markanvändning samt avfallsproduktion, utgående från vetenskapliga belägg, kommissionens metod för livscykelanalys och i enlighet med kommissionens övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM (2018)0029).
cb)  relevant nationell behörig myndighet: den/de behöriga myndighet/er eller tillsynsmyndighet/er i medlemsstaterna som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1094/2010, i vilkas räckvidd ingår den kategori av finansmarknadsaktörer som omfattas av kravet på information enligt artikel 4 i denna förordning.
cc)  relevant europeisk tillsynsmyndighet: den europeiska tillsynsmyndigheten eller de europeiska tillsynsmyndigheter som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 och/eller förordning (EU) nr 1095/2010, i vilkas räckvidd ingår den kategori av finansmarknadsaktörer som omfattas av kravet på information enligt artikel 4 i denna förordning.
d)  begränsning av klimatförändringar: arbetet med att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen gott och väl under 2 °C över de förindustriella nivåerna och strävan efter att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över de förindustriella nivåerna.
d)  begränsning av klimatförändringar: det arbete, inklusive övergångsåtgärder, som krävs för att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen gott och väl under 2 °C och strävan efter att begränsa den till 1,5 °C över de förindustriella nivåerna, i enlighet med Parisavtalet.
e)  anpassning till klimatförändringar: arbetet med att anpassa sig till det faktiska och förväntade klimatet och dess effekter.
e)  anpassning till klimatförändringar: arbetet med att anpassa sig till de faktiska och förväntade klimatförändringarna och deras effekter.
f)  växthusgas: växthusgas som finns förtecknad i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/201349.
f)  växthusgas: växthusgas som finns förtecknad i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/201349.
g)  cirkulär ekonomi: upprätthållande av värdet på produkter, material och resurser inom ekonomin så länge som möjligt, och minimering av avfallet, även genom tillämpning av den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG50.
g)  cirkulär ekonomi: upprätthållande av värdet på och bruket av produkter, material och alla övriga resurser inom ekonomin på högsta nivå så länge som möjligt, och således minskning av miljöpåverkan och minimering av avfallet, även genom tillämpning av den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG50 och minimering av resursanvändning utifrån nyckelindikatorer för cirkulär ekonomi i enlighet med övervakningsramen för framsteg på väg mot den cirkulära ekonomin, som omfattar olika etapper av produktion, konsumtion och avfallshantering.
h)  förorening:
h)  förorening:
i)  direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, värme, buller eller andra föroreningar till luft, vatten eller mark som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på miljön, kan medföra skador på materiell egendom, kan medföra skador på eller försvåra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön,
i)  direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, värme, buller, ljus eller andra föroreningar till luft, vatten eller mark som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på miljön, kan medföra skador på materiell egendom, kan medföra skador på eller försvåra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön,
ii)  när det gäller den marina miljön, förorening enligt definitionen i artikel 3.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG51,
ii)  när det gäller den marina miljön, förorening enligt definitionen i artikel 3.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG51,
iia)   när det gäller vattenmiljön, förorening enligt definitionen i artikel 2.33 i direktiv 2000/60/EG.
i)  sunda ekosystem: ekosystem som befinner sig i ett gott fysiskt, kemiskt och biologiskt tillstånd eller har god fysisk, kemisk och biologisk kvalitet.
i)  sunda ekosystem: ekosystem som befinner sig i ett gott fysiskt, kemiskt och biologiskt tillstånd eller har god fysisk, kemisk och biologisk kvalitet, och som är självreproducerbara eller kan återställa sin egen balans samt bevarar den biologiska mångfalden.
j)  energieffektivitet: mer effektiv användning av energi i alla steg av energikedjan, från produktion till slutlig förbrukning.
j)  energieffektivitet: mer effektiv användning av energi i alla steg av energikedjan, från produktion till slutlig förbrukning.
k)  god miljöstatus: god miljöstatus enligt definitionen i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG.
k)  god miljöstatus: god miljöstatus enligt definitionen i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG.
l)  marina vatten: marina vatten enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/56/EG.
l)  marina vatten: marina vatten enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/56/EG.
m)  ytvatten, inlandsvatten, vatten i övergångszon och kustvatten: samma betydelse som i artikel 2.1, 2.3, 2.6 och 2.7 i direktiv 2000/60/EG52.
m)  ytvatten, inlandsvatten, vatten i övergångszon och kustvatten: samma betydelse som i artikel 2.1, 2.3, 2.6 och 2.7 i direktiv 2000/60/EG.
n)  hållbart skogsbruk: användning av skogar och skogsbevuxen mark på ett sätt och med en intensitet som gör att de behåller sin biologiska mångfald, avkastning, förmåga till återväxt, livskraft och kapacitet att för närvarande och i framtiden fullgöra sina relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala uppgifter på lokal, nationell och global nivå, utan att skada andra ekosystem.
n)  hållbart skogsbruk: användning av skogar och skogsbevuxen mark i enlighet med tillämplig lagstiftning.
__________________
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).
1b Regulation (EU) 2017/1129 of the European Parliament and of the Council of 14 June 2017 on the prospectus to be published when securities are offered to the public or admitted to trading on a regulated market, and repealing Directive 2003/71/EC (OJ L 168, 30.6.2017, p. 12).
49 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
49 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
50 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
50 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
51 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
51 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
51 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
51 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 3
Kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
Kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
För att fastställa en investerings grad av miljömässig hållbarhet ska den ekonomiska verksamheten anses vara miljömässigt hållbar om denna verksamhet uppfyller samtliga följande kriterier:
För att fastställa en investerings grad av miljömässig hållbarhet ska den ekonomiska verksamheten anses vara miljömässigt hållbar om denna verksamhet uppfyller samtliga följande kriterier:
a)  Den ekonomiska verksamheten bidrar väsentligt till ett eller flera av miljömålen i artikel 5 i enlighet med artiklarna 6–11.
a)  Den ekonomiska verksamheten bidrar väsentligt till ett eller flera av miljömålen i artikel 5 i enlighet med artiklarna 6–11.
b)  Den ekonomiska verksamheten skadar inte avsevärt något av miljömålen i artikel 5 i enlighet med artikel 12.
b)  Den ekonomiska verksamheten skadar inte avsevärt något av miljömålen i artikel 5 i enlighet med artikel 12.
c)  Den ekonomiska verksamheten utförs i överensstämmelse med de minimigarantier som fastställs i artikel 13.
c)  Den ekonomiska verksamheten utförs i överensstämmelse med de minimigarantier som fastställs i artikel 13.
d)  Den ekonomiska verksamheten överensstämmer med de tekniska granskningskriterierna, i de fall kommissionen har specificerat sådana i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2.
d)  Den ekonomiska verksamheten överensstämmer med de tekniska granskningskriterierna, i de fall kommissionen har specificerat sådana baserat på harmoniserad mätning av hållbarheten på företags- eller fabriksnivå som hör till den ekonomiska verksamheten och i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 3a (ny)
Artikel 3a
Kriterier för ekonomiska verksamheter med avsevärd negativ miljöpåverkan
Kommissionen ska senast den 31 december 2021 göra en konsekvensbedömning av konsekvenserna av en översyn av denna förordning, så att ramen för hållbara investeringar utvidgas med en ram som används för att fastställa kriterier för när och hur en ekonomisk verksamhet har en avsevärd negativ inverkan på hållbarheten.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 4
Användning av kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
Tillämpning av och uppfyllande av kriterierna för att avgöra graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter
1.  Medlemsstaterna ska tillämpa kriterierna för fastställande av miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i artikel 3 i samband med alla åtgärder som föreskriver krav på marknadsaktörer avseende finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som ”miljömässigt hållbara”.
1.  Medlemsstaterna och unionen ska tillämpa kriterierna för fastställande av graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter i artikel 3 i samband med alla åtgärder som föreskriver hållbarhetskrav på marknadsaktörer avseende finansiella produkter eller företagsobligationer.
2.  Finansmarknadsaktörer som erbjuder finansiella produkter som miljömässigt hållbara investeringar, eller som investeringar med liknande egenskaper, ska lämna ut information om hur och i vilken utsträckning kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter enligt artikel 3 används för att avgöra investeringens grad av miljömässig hållbarhet. Om finansmarknadsaktörerna anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska granskningskriterierna i denna förordning, eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier ännu inte har fastställts, bör betraktas som miljömässigt hållbar, kan de informera kommissionen.
2.  Finansmarknadsaktörer som erbjuder finansiella produkter eller företagsobligationer ska lämna ut den relevanta information som gör att de kan fastställa om de produkter som de erbjuder uppfyller villkoren för miljömässigt hållbara investeringar enligt kriterierna i artikel 3. Om finansmarknadsaktörerna anser att en ekonomisk verksamhet för vilken tekniska granskningskriterier ännu inte har fastställts bör betraktas som miljömässigt hållbar, ska de informera kommissionen. Kommissionen ska vid behov underrätta plattformen om hållbar finansiering enligt artikel 15 i samband med sådana begäranden från finansmarknadsaktörerna. Finansmarknadsaktörer ska inte erbjuda finansiella produkter som miljömässigt hållbara investeringar eller som investeringar med liknande egenskaper om produkterna inte uppfyller kraven för miljömässig hållbarhet.
2a.   Medlemsstaterna ska i nära samarbete med den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten övervaka den information som avses i punkt 2. Finansmarknadsaktörerna ska rapportera den till den relevanta nationella behöriga myndigheten som utan dröjsmål ska skicka den till relevant europeisk tillsynsmyndighet. Om den relevanta nationella behöriga myndigheten eller den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten inte håller med om den information som lämnats ut i enlighet med punkterna 2 och 2a ska finansmarknadsaktörerna se över och korrigera informationen.
2b.  Utlämnande av sådan information som avses i artikel 4 ska följa principerna om rättvisande, tydlig och icke vilseledande information i direktiv (EU) 2014/65/EU och i direktiv (EU) 2016/97 och de interventionsbefogenheter som avses i artikel 4.2 c ska överensstämma med dem som ingår i förordning (EG) nr 600/2014.
2c.  Inga informationskrav enligt [EUT: infoga hänvisning till kommissionens förslag till förordning om upplysningar avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341] ska krävas i denna förordning.
2d.  Små och icke-komplexa företag som avses i artikel 2.2b och 2.2c ska omfattas av förenklade bestämmelser.
3.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera punkt 2 för att specificera vilka uppgifter som krävs för att följa den punkten, med beaktande av de tekniska granskningskriterier som anges i denna förordning. Dessa uppgifter ska göra det möjligt för investerare att fastställa
3.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera punkterna 2, 2a och 2b för att specificera vilka uppgifter som krävs för att följa de punkterna, inklusive en förteckning över investeringar med liknande egenskaper som hållbara investeringar och de relevanta kvalifikationströsklarna enligt punkt 2, med beaktande av tillgången på relevant information och de tekniska granskningskriterier som anges i denna förordning. Dessa uppgifter ska göra det möjligt för investerare att fastställa
a)  hur stor procentandel av innehavet som hänför sig till företag som bedriver miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter,
a)  hur stor procentandel av innehavet i olika företag som bedriver miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter,
b)  andelen av investeringen som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som en procentandel av alla ekonomiska verksamheter.
b)  andelen av investeringen som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som en procentandel av alla ekonomiska verksamheter.
ba)  relevanta definitioner av små och icke-komplexa företag som avses i artikel 2b samt de förenklade bestämmelser som gäller för dessa företag.
3a.  Finansmarknadsaktörerna ska offentliggöra den information som avses i punkt 3 a och b.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akten i enlighet med punkt 3 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020. Kommissionen kan komma att ändra den delegerade akten, i synnerhet mot bakgrund av Ändring som rör de delegerade akter som antagits i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akten i enlighet med punkt 3 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020. Kommissionen kan komma att ändra den delegerade akten, i synnerhet mot bakgrund av Ändring som rör de delegerade akter som antagits i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 4a (ny)
Artikel 4a
Marknadsövervakning
1.  Den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten ska i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 övervaka marknaden för de finansprodukter som avses i artikel 1 i denna förordning, vilka marknadsförs, distribueras eller säljs i unionen.
2.  De behöriga nationella myndigheterna ska utöva tillsyn över marknaden för finansiella produkter som marknadsförs, distribueras eller säljs i eller från deras medlemsstat.
3.  I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 får den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten, om de enheter som avses i artikel 1 inte uppfyller denna förordning, tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning i unionen av de finansiella produkter som avses i artikel 1.
Ett förbud eller en begränsning enligt artikel 3 får tillämpas under omständigheter eller omfattas av undantag som den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten fastställt.
4.  När den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten vidtar åtgärder enligt denna artikel ska den säkerställa att åtgärderna
a)  inte påverkar finansmarknadernas effektivitet eller investerarna på ett negativt sätt som inte står i proportion till åtgärdens fördelar,
b)  inte skapar risk för regelarbitrage.
Om en eller flera behöriga myndigheter har vidtagit en åtgärd enligt denna artikel får relevant europeisk tillsynsmyndighet vidta någon av de åtgärder som avses i punkt 1.
5.  Innan den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten fattar beslut om att vidta åtgärder enligt denna artikel ska den underrätta de behöriga myndigheterna om vilken åtgärd som föreslås.
6.  Den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten ska ompröva ett förbud eller en begränsning enligt punkt 1 med lämpliga intervall och minst var tredje månad. Om förbudet eller begränsningen inte förnyas efter den tremånadersperioden ska det/den upphöra att gälla.
7.  En åtgärd som den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten vidtar enligt denna artikel ska ha företräde framför tidigare åtgärder som vidtagits av en behörig myndighet.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 5
Artikel 5
Artikel 5
Miljömål
Hållbarhetsmål
För tillämpningen av denna förordning utgörs miljömålen av följande:
1.  För tillämpningen av denna förordning utgörs miljömålen av följande:
(1)  Begränsning av klimatförändringarna.
(1)  Begränsning av klimatförändringarna.
(2)  Anpassning till klimatförändringarna.
(2)  Anpassning till klimatförändringarna.
(3)  Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser.
(3)  Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser.
(4)  Övergång till en cirkulär ekonomi, förebyggande och återvinning av avfall.
(4)  Övergång till en cirkulär ekonomi, inklusive förebyggande av avfall och ökad användning av sekundära råmaterial.
(5)  Förebyggande och begränsning av föroreningar.
(5)  Förebyggande och begränsning av föroreningar.
(6)  Skydd av sunda ekosystem.
(6)  Skydd av biologisk mångfald och sunda ekosystem och återställande av skadade ekosystem.
1a.  De mål som anges i första stycket ska mätas genom harmoniserade indikatorer, livscykelanalys och vetenskapliga kriterier och ska uppfyllas så att kommande miljöutmaningar kan antas.
Ändringar 42, 66 och 99
Förslag till förordning
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 6
Väsentliga bidrag till begränsningen av klimatförändringarna
Väsentliga bidrag till begränsningen av klimatförändringarna
1.  En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av klimatförändringarna om den verksamheten väsentligen bidrar till att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen inverkan på klimatsystemet genom att undvika eller minska växthusgasutsläppen eller förbättra upptaget på något av följande sätt, även genom process- eller produktinnovation:
1.  En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av klimatförändringarna om den verksamheten väsentligen bidrar till att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen inverkan på klimatsystemet genom att undvika eller minska växthusgasutsläppen eller förbättra upptaget på något av följande sätt, även genom process- eller produktinnovation:
a)  Den genererar, lagrar eller använder förnybar energi eller klimatneutral energi (inklusive koldioxidneutral energi), bland annat genom att använda innovativ teknik med potential för betydande framtida besparingar eller genom en nödvändig förstärkning av elnätet.
a)  Den genererar, lagrar, distribuerar eller använder förnybar energi i enlighet med direktivet om förnybar energi, bland annat genom att använda innovativ teknik med potential för betydande framtida besparingar eller genom en nödvändig förstärkning av elnätet.
b)  Den ökar energieffektiviteten.
b)  Den ökar energieffektiviteten i alla sektorer, utom energiproduktion med användning av fasta fossila bränslen, och i alla stadier av energikedjan, för att minska primärenergianvändningen och den slutliga energianvändningen.
c)  Den ökar den rena eller klimatneutrala mobiliteten.
c)  Den ökar den rena eller klimatneutrala mobiliteten.
d)  Den byter till att använda förnybara material.
d)  Den byter till eller ökar användningen av miljömässigt hållbara förnybara material baserat på en fullständig livscykelanalys, och ersätter särskilt material som grundar sig på fossilt bränsle, vilket gör det möjligt att minska växthusgasutsläppen på kort sikt.
e)  Den ökar användningen av koldioxidavskiljning och koldioxidlagring.
e)  Den ökar användningen av miljösäker koldioxidavskiljning och koldioxidanvändning samt teknik för koldioxidavskiljning och koldioxidlagring som åstadkommer en nettominskning av utsläppen.
f)  Den fasar ut antropogena utsläpp av växthusgaser, inklusive från fossila bränslen.
f)  Den fasar ut antropogena utsläpp av växthusgaser.
fa)  Den ökar avlägsnandet av koldioxid från atmosfären och koldioxidlagringen i naturliga ekosystem, t.ex. genom beskogning, återställande av skogar och regenerativt jordbruk.
g)  Den upprättar den energiinfrastruktur som krävs för att göra det möjligt att fasa ur de fossila bränslena ur energisystemen.
g)  Den upprättar den energiinfrastruktur som krävs för att göra det möjligt att fasa ur de fossila bränslena ur energisystemen.
h)  Den framställer rena och effektiva bränslen från förnybara eller koldioxidneutrala källor.
h)  Den framställer rena och effektiva bränslen från förnybara eller koldioxidneutrala källor.
2.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att
2.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringarna,
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringarna; De tekniska granskningskriterierna ska omfatta tröskelvärden för begränsande åtgärder i linje med målet att begränsa den globala uppvärmningen till gott och väl under 2 °C och ansträngningarna att begränsa den till 1,5 °C över förindustriell nivå, i enlighet med Parisavtalet.
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer som avses i punkt 2 i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 7
Väsentligt bidrag till anpassning till klimatförändringarna
Väsentligt bidrag till anpassning till klimatförändringarna
1.  En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringarna om den verksamheten väsentligen bidrar till att minska de negativa effekterna av de nuvarande och förväntade klimatförändringarna eller genom att förebygga en ökning av eller skifta klimatförändringens negativa effekter, på följande sätt:
1.  En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringarna om den verksamheten väsentligen bidrar till att minska de negativa effekterna av de nuvarande och förväntade klimatförändringarna eller genom att förebygga en ökning av eller skifta klimatförändringens negativa effekter, på följande sätt:
a)  Den förebygger eller minskar klimatförändringarnas plats- och sammanhangsspecifika negativa inverkan, vilket ska bedömas och prioriteras med hjälp av tillgängliga klimatprognoser, på den ekonomiska verksamheten.
a)  Den förebygger eller minskar klimatförändringarnas plats- och sammanhangsspecifika negativa inverkan, vilket ska bedömas och prioriteras med hjälp av tillgängliga klimatprognoser, på den ekonomiska verksamheten.
b)  Den förebygger eller minskar den negativa inverkan som klimatförändringarna kan ha på den naturliga och bebyggda miljö där den ekonomiska verksamheten utförs, vilket ska bedömas och prioriteras med hjälp av tillgängliga klimatprognoser.
b)  Den förebygger eller minskar den negativa inverkan som klimatförändringarna kan ha på den naturliga och bebyggda miljö där den ekonomiska verksamheten utförs, vilket ska bedömas och prioriteras med hjälp av tillgängliga klimatprognoser och studier av människans klimatpåverkan.
2.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
2.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringarna,
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringarna,
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 8
Artikel 8
Artikel 8
Väsentligt bidrag till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
Väsentligt bidrag till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
1.  En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser om den verksamheten väsentligen bidrar till god vattenstatus, inbegripet färskvatten, vatten i övergångszon och kustvatten, eller till god miljöstatus hos marina vatten, på något av följande sätt:
1.  En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vattenförekomster och marina vatten om den verksamheten väsentligen bidrar till god vattenstatus, inbegripet inlandsytvatten, flodmynningar och kustvatten, eller till god miljöstatus hos marina vatten, och om man inom den verksamheten vidtar lämpliga åtgärder för att återställa, skydda eller bibehålla den biologiska mångfalden, produktiviteten, motståndskraften, värdet och det marina ekosystemets övergripande hälsa, samt försörjningsmöjligheterna för de samhällen som är beroende av dessa, på något av följande sätt:
a)  Den skyddar den akvatiska miljön från negativa effekter av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten genom att säkerställa lämplig hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten i enlighet med artiklarna 3, 4, 5 och 11 i rådets direktiv 91/271/EEG53.
a)  Den skyddar den akvatiska miljön, inklusive badvatten (strandnära vatten och havsvatten) från negativa effekter av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten, inklusive plast, genom att säkerställa lämplig hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten i enlighet med artiklarna 3, 4, 5 och 11 i rådets direktiv 91/271/EEG eller i enlighet med bästa tillgängliga teknik enligt vad som fastställs i direktiv 2010/75/EU.
aa)  Den skyddar den akvatiska miljön från negativa effekter av utsläpp till sjöss i enlighet med IMO-baserade konventioner såsom Marpol, liksom konventioner som inte omfattas av Marpol, exempelvis barlastvattenkonventionen och de regionala havskonventionerna.
b)  Den skyddar människors hälsa från negativa effekter av eventuell kontaminering av dricksvatten genom att säkerställa att det är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som utgör en potentiell fara för människors hälsa, och att det uppfyller minimikraven i delarna A och B i bilaga I till rådets direktiv 98/83/EG54, och ökar medborgarnas tillgång till rent dricksvatten.
b)  Den skyddar människors hälsa från negativa effekter av eventuell kontaminering av dricksvatten genom att säkerställa att det är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som utgör en potentiell fara för människors hälsa, och kontrollerar att det uppfyller minimikraven i delarna A och B i bilaga I till rådets direktiv 98/83/EG, och ökar medborgarnas tillgång till rent dricksvatten.
c)  Den innebär ett vattenuttag i linje med målet för god kvantitativ status enligt i tabell 2.1.2 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG.
c)  Den innebär ett vattenuttag i linje med målet för god kvantitativ status enligt i tabell 2.1.2 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG.
d)  Den förbättrar vatteneffektiviteten, underlättar återanvändningen av vatten eller någon annan verksamhet som skyddar eller förbättrar kvaliteten på unionens vattenförekomster i enlighet med direktiv 2000/60/EG.
d)  Den förbättrar vattenförvaltningen och vatteneffektiviteten, underlättar återanvändningen av vatten, system för regnvattenhantering eller någon annan verksamhet som skyddar eller förbättrar kvaliteten och kvantiteten på unionens vattenförekomster i enlighet med direktiv 2000/60/EG.
e)  Den säkerställer en hållbar användning av marina ekosystemtjänster eller bidrar till god miljöstatus hos marina vatten, som fastställs på grundval av de kvalitativa deskriptorer som anges i bilaga I till direktiv 2008/56/EG och som specificeras närmare i kommissionens beslut (EU) 2017/84855.
e)  Den säkerställer en hållbar användning av marina ekosystemtjänster eller bidrar till god miljöstatus hos marina vatten, som fastställs på grundval av de kvalitativa deskriptorer som anges i bilaga I till direktiv 2008/56/EG och som specificeras närmare i kommissionens beslut (EU) 2017/84855.
2.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
2.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser,
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser,
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2022 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2022.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2022 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2022.
_________________
_________________
53 Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).
53 Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).
54 Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).
54 Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).
55 Kommissionens beslut (EU) 2017/848 av den 17 maj 2017 om fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten, specifikationer och standardiserade metoder för övervakning och bedömning och om upphävande av beslut 2010/477/EU (EUT L 125, 18.5.2017, s. 43).
55 Kommissionens beslut (EU) 2017/848 av den 17 maj 2017 om fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten, specifikationer och standardiserade metoder för övervakning och bedömning och om upphävande av beslut 2010/477/EU (EUT L 125, 18.5.2017, s. 43).
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 9
Artikel 9
Artikel 9
Väsentligt bidrag till den cirkulära ekonomin och förebyggande och återvinning av avfall
Väsentligt bidrag till den cirkulära ekonomin, inklusive förebyggande av avfall och ökad användning av sekundära råmaterial
1.  En ekonomisk verksamhet ska betraktas som att den väsentligen bidrar till övergången till en cirkulär ekonomi och förebyggande och återvinning av avfall om den verksamheten väsentligen bidrar till det miljömålet på något av följande sätt:
1.  En ekonomisk verksamhet ska betraktas som att den väsentligen bidrar till övergången till en cirkulär ekonomi, däribland förebyggande, återanvändning och återvinning av avfall som omfattar en produkts eller en ekonomisk verksamhets hela livscykel i olika etapper av produktion, konsumtion och slutanvändning, om den verksamheten, i enlighet med EU:s regelverk, väsentligen bidrar till det miljömålet på något av följande sätt:
a)  Den förbättrar effektiv användning av råmaterial vid produktion, även genom minskad användning av primära råmaterial och ökad användning av biprodukter och avfall.
a)  Den förbättrar effektiv användning av råmaterial och resurser vid produktion, även genom minskad användning av primära råmaterial och ökad användning av biprodukter och sekundära råmaterial och därigenom stöder verksamhet som gäller avfall som upphört att vara avfall.
b)  Den ökar produkters hållbarhet, reparerbarhet, uppgraderbarhet eller återanvändbarhet.
b)  Den utformar, tillverkar och ökar användningen av produkter som är resurseffektiva, hållbara (bland annat i fråga om livslängd och frånvaro av planerat åldrande), reparerbara, återanvändbara och uppgraderingsbara.
c)  Den ökar produkters återvinningsbarhet, inklusive av enskilda material som ingår i produkter, bland annat genom att ersätta eller att minska användningen av produkter och material som inte går att återvinna.
c)  Den förebygger avfall och ökar produkters återanvändbarhet och återvinningsbarhet, inklusive av enskilda material som ingår i produkter, bland annat genom att ersätta eller att minska användningen av produkter och material som inte går att återvinna.
d)  Den minskar innehållet av farliga ämnen i material och produkter.
d)  Den minskar innehållet av farliga ämnen och ersätter ämnen som inger mycket stora betänkligheter i material och produkter i enlighet med harmoniserade rättsliga krav fastställda på EU-nivå, särskilt bestämmelserna i EU-lagstiftningen om säker hantering av ämnen, material och produkter samt avfall.
e)  Den förlänger användningen av produkter, även genom ökad återanvändning, återtillverkning, uppgradering, reparation och delning av produkter bland konsumenter.
e)  Den förlänger användningen av produkter, även genom ökad återanvändning, återtillverkning, uppgradering, reparation och delning av produkter bland konsumenter.
f)  Den ökar användningen av sekundära råmaterial och kvaliteten på dessa, även genom en högkvalitativ återvinning av avfall.
f)  Den ökar användningen av sekundära råmaterial och kvaliteten på dessa, även genom en högkvalitativ återvinning av avfall.
g)  Den minskar avfallsgenereringen.
g)  Den minskar avfallsgenereringen, inklusive avfallsgenereringen i processer inom industriproduktion, mineralutvinning, tillverkning och bygg- och rivningsverksamhet.
h)  Den ökar förberedelse för återanvändning och återvinning av avfall.
h)  Den ökar förberedelse för återanvändning och återvinning av avfall i enlighet med avfallshierarkin.
ha)   Den ökar utvecklingen av sådan infrastruktur för avfallshantering som krävs för förebyggande, återanvändning och återvinning.
i)  Den undviker förbränning och deponering av avfall.
i)  Den undviker förbränning, bortskaffande och deponering av avfall i enlighet med avfallshierarkin.
j)  Den undviker och sanerar efter skräp och andra föroreningar som orsakas av felaktig avfallshantering.
j)  Den undviker, minskar och sanerar efter skräp och andra föroreningar, inklusive förebyggande och minskning av marint skräp, som orsakas av felaktig avfallshantering.
ja)   Den minskar generering av livsmedelsavfall i primärproduktionen, inom bearbetning och tillverkning, i detaljhandel och annan livsmedelsdistribution, i restauranger och cateringtjänster samt i hushållen.
k)  Den använder naturliga energiresurser på ett effektivt sätt.
k)  Den använder naturliga energiresurser, råvaror, vatten och mark på ett effektivt sätt.
ka)  Den främjar en bioekonomi genom hållbar användning av förnybara källor för produktion av material och varor.
2.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
2.  Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till den cirkulära ekonomin och till förebyggande och återvinning av avfall,
a)  komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier, baserade på kommissionens indikatorer för cirkulär ekonomi, för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till den cirkulära ekonomin och till förebyggande och återvinning av avfall,
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
b)  komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier, baserade på kommissionens indikatorer för cirkulär ekonomi, för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
3.  Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier, baserade på kommissionens indikatorer för cirkulär ekonomi, som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2021 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2021.
4.  Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2021 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2021.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 10
Artikel 10