Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/0090(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0029/2019

Ingivna texter :

A8-0029/2019

Debatter :

PV 16/04/2019 - 22
CRE 16/04/2019 - 23

Omröstningar :

PV 17/04/2019 - 8.7
CRE 17/04/2019 - 8.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0399

Antagna texter
PDF 309kWORD 99k
Onsdagen den 17 april 2019 - Strasbourg Preliminär utgåva
Bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler ***I
P8_TA-PROV(2019)0399A8-0029/2019
Resolution
 Konsoliderad text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler (COM(2018)0185 – C8-0143/2018 – 2018/0090(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0185),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0143/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0029/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.


Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG ▌, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler(1)
P8_TC1-COD(2018)0090

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  I artikel 169.1 och 169.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) föreskrivs att unionen ska bidra till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som antas enligt artikel 114 i EUF-fördraget. Enligt artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska en hög nivå i fråga om konsumentskydd tryggas i unionens politik.

(2)  Konsumentskyddslagstiftningen bör tillämpas på ett effektivt sätt i hela unionen. I den övergripande kontroll av ändamålsenligheten i direktiven om konsumentskydd och marknadsföring som kommissionen utförde under 2016 och 201f7 inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) slogs det fast att ändamålsenligheten i unionens konsumentlagstiftning äventyras på grund av en bristande medvetenhet hos både näringsidkare och konsumenter och att befintliga rättsmedel därför skulle kunna utnyttjas oftare.

(3)  Unionen har redan vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra medvetenheten bland konsumenter, näringsidkare och rättstillämpare om konsumenternas rättigheter och förbättra tillsynen av konsumenters rättigheter och rättsmedel. Det finns dock fortfarande brister ▌ i nationell lagstiftning när det gäller verkligt effektiva och proportionella påföljder för att avskräcka från och sanktionera överträdelser inom unionen, otillräckliga individuella rättsmedel för konsumenter som drabbats av överträdelser av nationell lagstiftning varigenom direktiv 2005/29/EG(4) införlivas och brister i förfarandet för förbudsföreläggande enligt direktiv 2009/22/EG(5). Översyn av förfarandet för förbudsföreläggande bör åtgärdas i ett separat instrument varigenom direktiv 2009/22/EG ändras och ersätts.

(4)  Direktiv 98/6/EG(6), 2005/29/EG och 2011/83/EU(7) innehåller krav på att medlemsstaterna ska tillhandahålla effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för hanteringen av överträdelser av de nationella bestämmelser varigenom dessa direktiv införlivas. I artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394(8) om konsumentskyddssamarbete krävs det dessutom att medlemsstaterna vidtar tillsynsåtgärder, inbegripet föreläggande av påföljder, på ett effektivt, ändamålsenligt och samordnat sätt för att se till att utbredda överträdelser eller utbredda överträdelser med en unionsdimension upphör eller förbjuds.

(5)  De aktuella nationella reglerna för påföljder varierar betydligt inom unionen. I synnerhet har inte samtliga medlemsstater säkerställt att effektiva, proportionella och avskräckande böter kan åläggas näringsidkare för utbredda överträdelser eller utbredda överträdelser med en unionsdimension. Därför bör de befintliga bestämmelserna om påföljder i direktiven 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU förbättras, och samtidigt bör nya regler om påföljder i direktiv 93/13/EEG(9) införas.

(6)   Det bör stå medlemsstaterna fritt att välja vilken typ av påföljder som ska åläggas och att i sin nationella lagstiftning fastställa relevanta förfaranden för åläggande av påföljder i händelse av överträdelser av de direktiv som ändras genom detta direktiv.

(7)  För att underlätta en mer konsekvent tillämpning av påföljder, särskilt vid överträdelser inom unionen, utbredda överträdelser och utbredda överträdelser med en unionsdimension som avses i förordning (EU) 2017/2394, bör det införas gemensamma icke-uttömmande och vägledande kriterier för tillämpning av påföljder. Dessa kriterier bör exempelvis inbegripa överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet och eventuell gottgörelse som näringsidkaren gett konsumenter för den skada som orsakats ▌. Upprepade överträdelser av samma förövare visar på en benägenhet att begå sådana överträdelser och är därför en mycket viktig indikator på agerandets svårighetsgrad och följaktligen behovet av att höja nivån på påföljden för att uppnå en effektivt avskräckande verkan. Den ▌ekonomiska vinst som erhållits eller förlust som undvikits till följd av överträdelsen bör beaktas om relevanta uppgifter finns tillgängliga. Andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet kan också beaktas.

(8)  Det är möjligt att dessa gemensamma icke-uttömmande och vägledande kriterier för tillämpning av påföljder inte är relevanta när det beslutas om påföljder avseende varje överträdelse, särskilt i fråga om överträdelser som inte är allvarliga. Medlemsstaterna bör också ta hänsyn till andra allmänna rättsprinciper som är tillämpliga vid åläggande av påföljder, såsom principen ne bis in idem.

(9)  I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394 ska de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som berörs av den samordnade insatsen inom sin jurisdiktion vidta alla nödvändiga tillsynsåtgärder mot den näringsidkare som är ansvarig för den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension för att se till att den överträdelsen upphör eller förbjuds. När så är lämpligt ska de förelägga den näringsidkare som är ansvarig för den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension påföljder, till exempel böter eller viten. Tillsynsåtgärder ska vidtas på ett ändamålsenligt, effektivt och samordnat sätt för att säkerställa att den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension upphör eller förbjuds. De behöriga myndigheter som berörs av den samordnade insatsen ska sträva efter att vidta tillsynsåtgärder samtidigt i de medlemsstater som berörs av den överträdelsen.

(10)  För att säkerställa att medlemsstaternas myndigheter kan ålägga effektiva, proportionella och avskräckande påföljder vid utbredda överträdelser av konsumentlagstiftningen och utbredda överträdelser med en unionsdimension som är föremål för samordnad utredning och tillsyn i enlighet med förordning (EU) 2017/2394, bör böter utgöra en av påföljderna för sådana överträdelser. I syfte att säkerställa böternas avskräckande effekt bör medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa den maximala bötesnivån för sådana överträdelser till minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna. I vissa fall kan näringsidkaren även vara en grupp av företag.

(11)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) 2017/2394 ska vederbörlig hänsyn beroende på vad som är lämpligt tas till överträdelsens karaktär, svårhetsgrad och varaktighet när påföljder åläggs. Åläggandet av påföljder bör vara proportionellt och förenligt med unionsrätt och nationell rätt, inklusive med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier och principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De påföljder som beslutas bör vara lämpliga i förhållande till karaktären hos och den övergripande faktiska eller potentiella skadan av överträdelsen av unionslagstiftning som skyddar konsumenternas intressen. Befogenhet att besluta om påföljder ska utövas antingen direkt av de behöriga myndigheterna inom ramen för deras egen myndighetsutövning, eller när så är lämpligt med bistånd av andra behöriga myndigheter eller andra myndigheter, i tillämpliga fall genom att ge uppdrag åt utsedda organ, eller genom ansökan till domstolar som är behöriga att fatta det nödvändiga beslutet, inbegripet, i lämpliga fall, genom överklagande, om ansökan om att fatta det nödvändiga beslutet avslås.

(12)  När en nationell behörig myndighet i den mening som avses i förordning (EU) 2017/2394 till följd av samordningsmekanismen enligt denna förordning ålägger böter avseende den näringsidkare som är ansvarig för den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension, bör den kunna ålägga böter på minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i alla medlemsstater som berörs av den samordnade tillsynsåtgärden.

(13)  Medlemsstaterna bör inte hindras från att behålla eller i nationell lagstiftning införa högre maximala omsättningsbaserade böter för utbredda överträdelser och utbredda överträdelser med en unionsdimension av konsumentlagstiftningen, enligt definitionen i förordning (EU) 2017/2394. Det bör även vara möjligt för medlemsstaterna att basera sådana böter på näringsidkarens sammanlagda omsättning i hela världen eller att utvidga bötesreglerna till att omfatta andra överträdelser som inte omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, men som har samband med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394. I fall där det inte finns tillgång till information om näringsidkarens årsomsättning bör medlemsstaterna dessutom inte hindras från att behålla eller i nationell lagstiftning införa andra bötesregler. Kravet på att böterna ska fastställas till en nivå som inte understiger 4 % av näringsidkarens omsättning bör inte tillämpas på medlemsstaternas eventuella kompletterande regler om viten, såsom dagsböter, regler om underlåtenhet att följa ett beslut, ett föreläggande, en interimistisk åtgärd, ett åtagande från näringsidkaren eller någon annan åtgärd i syfte att avbryta överträdelsen.

(14)  Direktiv 93/13/EEG bör innehålla regler om böter i syfte att öka direktivets avskräckande effekt. Det står medlemsstaterna fritt att besluta om administrativa eller rättsliga förfaranden för tillämpningen av påföljder med anledning av överträdelser av direktiv 93/13/EEG. Myndigheterna eller de nationella domstolarna kan i synnerhet ålägga påföljder när de slår fast att avtalsbestämmelser är orättvisa, även på grundval av rättsliga förfaranden som har inletts av en myndighet. Nationella domstolar eller myndigheter kan även tillämpa påföljder om näringsidkaren använder avtalsvillkor som uttryckligen definieras som orättvisa i alla omständigheter enligt nationell rätt och om näringsidkaren använder avtalsvillkor som anses vara orättvisa enligt ett slutligt bindande beslut. Medlemsstaterna kan besluta att myndigheterna även har rätt att slå fast att avtalsbestämmelser är orättvisa. Nationella domstolar eller myndigheter kan även tillämpa påföljden enligt samma beslut om att avtalsvillkor anses vara orättvisa. Medlemsstaterna bör dessutom fastställa lämpliga samordningsmekanismer för eventuella åtgärder på nationell nivå beträffande individuella rättsmedel och påföljder.

(15)  När medlemsstaterna fördelar bötesintäkter ▌bör de överväga att öka skyddet av konsumenternas allmänna intressen samt andra skyddade allmänintressen. ▌

(16)  Medlemsstaterna bör säkerställa att det finns rättsmedel för de konsumenter som skadats av otillbörliga affärsmetoder i syfte att undanröja samtliga följder av dessa otillbörliga metoder. En tydlig ram för individuella rättsmedel skulle underlätta privat verkställighet. Konsumenterna bör på ett proportionellt och ändamålsenligt sätt ha rätt till skadestånd och, i tillämpliga fall, till prissänkning eller rätt att säga upp avtalet. Medlemsstaterna bör inte hindras från att behålla eller införa rättigheter till andra rättsmedel såsom reparation eller utbyte för de konsumenter som skadats av otillbörliga affärsmetoder i syfte att säkerställa att följderna av sådan praxis undanröjs fullständigt. Medlemsstaterna bör inte hindras från att fastställa villkor för tillämpning av rättsmedel och effekterna av dessa för konsumenterna. Vid tillämpning av rättsmedel bör den otillbörliga affärsmetodens svårhetsgrad och karaktär, den skada som konsumenten har lidit och andra relevanta omständigheter, såsom försummelse eller överträdelse av avtalet från näringsidkaren sida, beaktas när så är lämpligt.

(17)  I kontrollen av ändamålsenligheten i direktiven om konsumentskydd och marknadsföring och den parallella utvärderingen av direktiv 2011/83/EU identifierades även ett antal områden där de befintliga konsumentskyddsreglerna bör moderniseras ▌. Med tanke på den kontinuerliga utvecklingen av digitala verktyg måste konsumentskyddslagstiftningen ständigt anpassas.

(18)  När leverantörer av onlinesökfunktioner ger kommersiella erbjudanden en högre rankning eller använder andra sätt för att ge dem en mer framskjuten placering i sökningar på nätet har detta en stor inverkan på konsumenterna.

(19)  Rankning avser den relativa vikten av näringsidkarnas erbjudanden eller den relevans som sökresultat ges såsom de presenteras, organiseras eller vidarebefordras av leverantörerna av sökfunktioner, även till följd av användningen av algoritmisk sekvensering, system för betyg och omdömen, visuella markeringar eller andra framhävningsverktyg eller kombinationer av sådana.

(20)  I detta avseende bör en ny bestämmelse läggas till i bilaga I till direktiv 2005/29/EG för att klargöra att metoder genom vilka en näringsidkare tillhandahåller en konsument information i form av sökresultat som svar på konsumentens sökning på internet utan att ange att det rör sig om betald reklam eller särskild betalning för att uppnå en högre rankning för produkter i sökresultaten bör vara förbjudna. Om en näringsidkare direkt eller indirekt betalar en leverantör av onlinesökfunktioner för en högre rankning av en produkt i sökresultaten bör leverantören informera kunderna om detta i en kortfattad, enkel och begriplig form. Indirekt betalning kan ha formen av en näringsidkares godtagande av alla former av ytterligare skyldigheter gentemot leverantören av onlinesökfunktioner som kan resultera i en högre rankning som specifik effekt. En indirekt betalning kan bestå av ökad provision per transaktion samt olika ersättningssystem som specifikt leder till en högre rankning. Betalning för allmänna tjänster, såsom listningsavgifter eller medlemskapsabonnemang, som avser ett stort antal olika funktioner som leverantören av onlinesökfunktionen erbjuder näringsidkaren, bör inte anses utgöra en betalning för att specifikt uppnå en högre rankning av produkter, förutsatt att sådana betalningar inte är avsedda att uppnå en högre rankning. Onlinesökfunktioner kan tillhandahållas av olika typer av e-handlare, inbegripet förmedlare, såsom e-marknadsplatser, sökmotorer och webbplatser som jämför priser.

(21)  Transparenskraven för huvudparametrarna regleras även genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… (10)(11) om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. Transparenskraven enligt förordning (EU) 2019/…(12)+ omfattar ett stort antal onlinebaserade förmedlingstjänster, inbegripet e-marknadsplatser, men kraven är endast tillämpliga mellan näringsidkare och onlinebaserade förmedlare. Liknande krav bör därför införas i direktiv 2005/29/EG för att säkerställa lämplig transparens gentemot konsumenterna, med undantag för leverantörer av onlinebaserade sökmotorer, som enligt förordning (EU) 2019/…++ redan är skyldiga att ange de huvudparametrar som individuellt eller tillsammans är de parametrar som främst avgör rankningen samt dessa huvudparametrars relativa betydelse, genom att tillhandahålla en lättillgänglig och allmänt tillgänglig beskrivning på ett klart och begripligt språk om dessa leverantörers onlinebaserade sökmotorer.

(22)  Näringsidkare som ger konsumenter möjlighet att söka efter varor och tjänster, såsom resor, inkvartering och fritidsaktiviteter som erbjuds av olika näringsidkare eller av konsumenter, bör informera konsumenterna om de standardiserade huvudparametrar som avgör rankningen av de erbjudanden som presenteras för konsumenterna till följd av sökningen samt deras relativa betydelse jämfört med andra parametrar. Denna information bör vara konkret och göras tillgänglig på ett enkelt, väl synligt och direkt sätt. Parametrar som avgör rankningen avser alla allmänna kriterier, processer, specifika signaler som införlivats med algoritmer eller andra anpassnings- eller nedprioriteringsmekanismer som används i samband med rankningen.

(23)  Informationskravet beträffande huvudparametrarna för rankningen påverkar inte direktiv (EU) 2016/943(13). Näringsidkarna bör inte vara skyldiga att redovisa hur deras rankningsmekanismer fungerar i detalj, inklusive algoritmer. Näringsidkarna bör tillhandahålla en allmän beskrivning av de huvudsakliga rankningsparametrar som de använder och deras relativa betydelse jämfört med andra parametrar, men informationen måste inte presenteras på ett anpassat sätt för varje enskild sökning.

(24)  När konsumenter erbjuds produkter på e-marknadsplatser är både e-marknadsplatsen och tredjepartsleverantören delaktiga i tillhandahållandet av den förhandsinformation som krävs enligt direktiv 2011/83/EU. På grund av detta är det möjligt att konsumenter som använder e-marknadsplatsen inte förstår vem som är deras avtalspartner och hur deras rättigheter och skyldigheter påverkas.

(25)  E-marknadsplatser bör i direktiv 2011/83/EU definieras på ett liknande sätt som i förordning (EU) nr 524/2013(14) och direktiv (EU) 2016/1148(15). Definitionen bör dock uppdateras och göras mer teknikneutral för att omfatta ny teknik. Det är därför lämpligt att i stället för en ”webbplats” hänvisa till programvaran, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennas räkning i enlighet med begreppet ”onlinegränssnitt” i förordning (EU) 2017/2394 och förordning (EU) 2018/302(16).

(26)  Det bör därför anges särskilda tranparenskrav för e-marknadsplatser i direktiv 2005/29/EU och direktiv 2011/83/EU för att informera konsumenter via e-marknadsplatser om de huvudsakliga parametrar som avgör rankningen av erbjudanden, och huruvida de ingår ett avtal med en näringsidkare eller någon som inte är näringsidkare (t.ex. en annan konsument) ▌ .

(27)  E-marknadsplatser bör informera konsumenterna om huruvida den tredje part som erbjuder varor, tjänster eller digitalt innehåll är näringsidkare eller inte, på grundval av den tredje partens anmälan till e-marknadsplatsen. När den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet deklarerar status som icke-näringsidkare bör e-marknadsplatserna tillhandahålla ett kortfattat meddelande om att konsumenträttigheterna enligt unionens konsumentskyddslagstiftning inte är tillämpliga på det ingångna avtalet. Konsumenterna bör dessutom informeras om hur skyldigheterna enligt avtalet är uppdelade mellan den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet och leverantören av e-marknadsplatsen. Denna information bör tillhandahållas på ett tydligt och begripligt sätt och inte bara genom en hänvisning i standardvillkoren eller i ett liknande avtal. Informationskraven för e-marknadsplatser bör vara proportionella, och det bör göras en avvägning mellan en hög konsumentskyddsnivå och konkurrenskraften för e-marknadsplatser. E-marknadsplatser bör inte vara skyldiga att ange särskilda konsumenträttigheter när de informerar konsumenter om huruvida de är tillämpliga eller inte. Detta påverkar inte de konsumentinformationskrav som anges i direktiv 2011/83/EU, särskilt artikel 6.1. Den information som ska lämnas om ansvaret att säkerställa konsumenträttigheterna beror på avtalsarrangemangen mellan e‑marknadsplatsen och de berörda utomstående tredjepartsnäringsidkarna. E‑marknadsplatsen får hänvisa till att tredjepartsnäringsidkaren ensam ansvarar för att säkerställa konsumenträttigheterna eller beskriva sitt särskilda ansvar när den åtar sig ansvaret för vissa aspekter av avtalet, till exempel leverans eller utövande av ångerrätten.

(28)  I enlighet med artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG(17) bör e-marknadsplatser inte vara skyldiga att kontrollera tredjepartsleverantörers rättsliga status. I stället bör e-marknadsplatsen kräva att tredjepartsleverantörer av produkter på e-marknadsplatsen anger sin status som näringsidkare eller icke-näringsidkare avseende tillämpning av konsumentlagstiftningen och att de lämnar denna information till e-marknadsplatsen.

(29)  Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen av e-marknadsplatser och behovet av att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå bör medlemsstaterna kunna införa eller behålla särskilda ytterligare åtgärder för detta ändamål. Sådana bestämmelser bör vara proportionella och icke-diskriminerande och bör inte påverka direktiv 2003/31/EG.

(30)  Definitionerna av digitalt innehåll och digitala tjänster i direktiv 2011/83/EU bör anpassas till definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/…(18)(19). Digitalt innehåll som omfattas av direktiv (EU) 2019/…(20)+ täcker ett enda tillhandahållande, en rad enskilda tillhandahållanden eller kontinuerligt tillhandahållande över en tidsperiod. Det bör inte nödvändigtvis krävas långvarigt tillhandahållande för att det ska vara fråga om kontinuerligt tillhandahållande. När det rör sig om fall såsom strömmande via nätet av ett videoklipp bör detta betraktas som kontinuerligt tillhandahållande under en tidsperiod, oavsett den audiovisuella filens faktiska längd. Det kan därför vara svårt att göra åtskillnad mellan vissa typer av digitalt innehåll och digitala tjänster, eftersom båda kan omfatta kontinuerligt tillhandahållande från näringsidkaren under avtalets löptid ▌. Exempel på digitala tjänster är video- och ljuddelningstjänster och annan fillagring, ordbehandling eller spel som erbjuds i molntjänster, molnlagring, webbaserad e-post, sociala medier och molnapplikationer. Tjänsteleverantörens kontinuerliga engagemang berättigar tillämpningen av bestämmelserna om ångerrätt i direktiv 2011/83/EU som gör det möjligt för konsumenter att prova tjänsten och, under en 14-dagarsperiod från det att avtalet ingåtts, besluta om de vill behålla den eller inte. ▌Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium kännetecknas av att näringsidkaren genom ett enda tillhandahållande tillhandahåller konsumenten ett särskilt digitalt innehåll, t.ex. specifika musik- eller videofiler. De fortsätter att omfattas av undantaget från ångerrätten i artikel 16 m, enligt vilket konsumenten förlorar sin ångerrätt när fullgörandet av avtalet påbörjas, såsom nedladdning eller strömning av ▌innehållet, på villkor att konsumentens uttryckliga samtycke erhålls på förhand om att tillhandahållandet ska påbörjas innan ångerfristen löper ut och konsumentens medgivande om att rätten därigenom går förlorad. I fall där det är tveksamt huruvida avtalet är ett avtal om tjänster eller ett avtal om digitalt innehåll som inte tillhandahålls på ett fysiskt medium, bör ångerrätten för tjänster tillämpas.

(31)  Digitalt innehåll och digitala tjänster tillhandahålls ofta på internet enligt avtal där konsumenten inte betalar ett pris utan tillhandahåller näringsidkaren personuppgifter. Direktiv 2011/83/EU tillämpas redan på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium (dvs. tillhandahållande av digitalt innehåll på internet), oavsett om konsumenten betalar ett pris i pengar eller tillhandahåller personuppgifter. I kontrast till detta tillämpas direktiv 2011/83/EU endast på tjänsteavtal, inbegripet avtal om digitala tjänster, där konsumenten betalar eller åtar sig att betala ett pris. Följaktligen tillämpas det direktivet inte på avtal om digitala tjänster där konsumenten tillhandahåller näringsidkaren personuppgifter utan att betala ett pris. Med tanke på likheterna och utbytbarheten mellan betaldigitaltjänster och digitala tjänster som tillhandahålls i utbyte mot personuppgifter bör de omfattas av samma bestämmelser enligt direktiv 2011/83/EU.

(32)  Samstämmighet bör säkerställas mellan tillämpningsområdet för direktiv 2011/83/EU och direktiv (EU) 2019…/(21) som tillämpas på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller digitala tjänster där konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla näringsidkaren personuppgifter.

(33)  Därför bör tillämpningsområdet för direktiv 2011/83/EU utvidgas till att även omfatta avtal där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla konsumenten en digital tjänst och konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla personuppgifter. På ett liknande sätt som avseende avtal för tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium bör direktivet alltid tillämpas när konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla näringsidkaren personuppgifter, utom när de personuppgifter som konsumenten har tillhandahållit enbart behandlas av näringsidkaren för att tillhandahålla digitalt innehåll eller digitala tjänster, och näringsidkaren inte behandlar dessa uppgifter för något annat ändamål. All behandling av personuppgifter bör följa förordning (EU) 2016/679.

(34)  För att säkerställa fullständig anpassning till direktiv (EU) 2019…/(22), när digitalt innehåll och digitala tjänster inte tillhandahålls mot ett pris, bör direktiv 2011/83/EU inte heller tillämpas på situationer där näringsidkaren samlar in personuppgifter ▌enbart för att uppfylla de rättsliga krav som näringsidkaren omfattas av. Sådana situationer kan inbegripa fall där det enligt tillämpliga lagar krävs att konsumenten registreras i säkerhets- och identifieringssyfte ▌.

(35)  Direktiv 2011/83/EU bör inte heller tillämpas på situationer där näringsidkaren endast samlar in metadata, information som gäller konsumentens utrustning eller webbhistorik, utom när denna situation anses utgöra ett avtal enligt nationell lagstiftning. Det bör inte heller tillämpas på situationer där konsumenten, utan att ha ingått ett avtal med en näringsidkare, utsätts för reklam uteslutande i syfte att få tillgång till digitalt innehåll eller en digital tjänst. Det bör emellertid stå medlemsstaterna fritt att utvidga tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2011/83/EU till sådana situationer eller att på annat sätt reglera sådana situationer som är undantagna från tillämpningsområdet för detta direktiv.

(36)  Begreppet funktionalitet bör anses avse de sätt på vilka digitalt innehåll eller en digital tjänst kan användas. Exempelvis skulle avsaknaden eller förekomsten av tekniska begränsningar, till exempel skydd i form av förvaltning av digitala rättigheter eller regionkodning, kunna påverka möjligheten för det digitala innehållet eller den digitala tjänsten att upprätthålla alla sina funktioner på avsett vis. Begreppet driftskompatibilitet avser huruvida och i vilken utsträckning digitalt innehåll eller en digital tjänst kan fungera med maskin- eller programvara som skiljer sig från den med vilken digitalt innehåll eller digitala tjänster av samma typ normalt används. Framgångsrik funktion skulle exempelvis vara förmågan hos det digitala innehållet eller den digitala tjänsten att utbyta information med sådan annan program- eller maskinvara och att använda den information som utbyts. Begreppet driftskompatibilitet definieras i direktiv (EU) 2019/…(23).

(37)  Enligt artiklarna 7.3 och 8.8 i direktiv 2011/83/EU krävs det att näringsidkaren, avseende avtal utanför fasta affärslokaler respektive distansavtal, på förhand erhåller konsumentens uttryckliga samtycke om att tillhandahållandet ska påbörjas innan ångerfristen löper ut. I artikel 14.4 a föreskrivs en avtalsenlig påföljd när detta krav inte uppfylls av näringsidkaren, nämligen att konsumenten inte behöver betala för de tjänster som tillhandahållits. Kravet på att erhålla konsumentens uttryckliga samtycke är därför endast relevant för tjänster, inbegripet digitala tjänster, som tillhandahålls mot att ett pris betalas. Det är därför nödvändigt att ändra artiklarna 7.3 och 8.8 så att kravet på näringsidkare att erhålla konsumentens samtycke på förhand endast är tillämpligt på tjänsteavtal där konsumenten är betalningsskyldig.

(38)  I artikel 16 m i direktiv 2011/83/EU föreskrivs ett undantag från ångerrätten i fråga om digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om konsumenten på förhand gett sitt uttryckliga samtycke till att tillhandahållandet inleds innan ångerfristen löpt ut och medgett att ångerrätten därigenom går förlorad. I artikel 14.4 b i direktiv 2011/83/EU föreskrivs en avtalsenlig påföljd när detta krav inte uppfylls av näringsidkaren, nämligen att konsumenten inte behöver betala för det digitala innehåll som konsumerats. Kravet på att erhålla konsumentens uttryckliga samtycke och medgivande är därför endast relevant för digitalt innehåll som tillhandahålls mot att ett pris betalas. Det är därför nödvändigt att ändra artikel 16 m så att kravet på näringsidkare att erhålla konsumentens samtycke på förhand och medgivande endast är tillämpligt på avtal där konsumenten är betalningsskyldig.

(39)  I artikel 7.4 i direktiv 2005/29/EG fastställs informationskrav för ett köperbjudande avseende en produkt till ett visst pris. Dessa informationskrav gäller redan på reklamstadiet, medan det genom direktiv 2011/83/EU ställs samma och andra mer detaljerade informationskrav för det senare skedet innan avtal ingås (dvs. precis innan konsumenten ingår ett avtal). Därför kan näringsidkarna vara skyldiga att tillhandahålla samma information i reklamen (t.ex. en onlineannons på en mediewebbplats) och i skedet innan avtal ingås (t.ex. på sidorna i sina nätbutiker).

(40)  Informationskraven enligt artikel 7.4 i direktiv 2005/29/EG inbegriper information till konsumenterna om näringsidkarens hantering av reklamationer. Resultaten från kontrollen av ändamålsenligheten visar att detta är mest relevant i skedet innan avtal ingås vilket regleras i direktiv 2011/83/EU. Kravet på att tillhandahålla denna information i köperbjudanden i reklamstadiet enligt direktiv 2005/29/EG bör därför strykas.

(41)  I artikel 6.1 h i direktiv 2011/83/EU åläggs näringsidkarna att tillhandahålla konsumenterna förhandsinformation om ångerrätten, inklusive den mall för ångerblankett som finns i bilaga I B till direktivet. I artikel 8.4 i direktiv 2011/83/EU föreskrivs enklare krav på förhandsinformation om avtalet ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa informationen, t.ex. per telefon, en röststyrd shoppingassistent eller sms. De obligatoriska kraven på förhandsinformation som ska tillhandahållas om eller via det särskilda medlet för distanskommunikation omfattar information om ångerrätt som avses i artikel 6.1 h. Därmed inbegriper de också tillhandahållande av den ångerblankett som finns i bilaga I B till direktivet. Det är dock omöjligt att tillhandahålla ångerblanketten när avtalet ingås genom ett medel såsom telefon eller en röststyrd shoppingassistent och det kanske inte är tekniskt möjligt att göra det på ett användarvänligt sätt genom de andra medel för distanskommunikation som omfattas av artikel 8.4. Det är därför lämpligt att undanta tillhandahållande av ångerblanketten från den information som näringsidkare måste lämna under alla omständigheter avseende eller via det särskilda medel för distanskommunikation som användes vid avtalets ingående i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2011/83/EU.

(42)  I artikel 16 a i direktiv 2011/83/EU föreskrivs ett undantag från ångerrätten avseende tjänsteavtal som har fullständigt utförts, såvida tjänsten har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och konsumenten medgett att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet. Enligt artikel 7.3 och 8.8 i direktiv 2011/83/EU, som rör näringsidkares skyldigheter i situationer där fullgörandet av avtalet påbörjats innan ångerfristen har löpt ut, krävs det endast att näringsidkaren erhåller konsumentens uttryckliga förhandssamtycke men inte konsumentens medgivande om att ångerrätten går förlorad när tillhandahållandet har fullgjorts. För att säkerställa enhetlighet mellan de ovannämnda rättsliga bestämmelserna är det nödvändigt att i artiklarna 7.3 och 8.8 i direktiv 2011/83/EU lägga till en skyldighet för näringsidkarna att även inhämta konsumentens medgivande om att ångerrätten går förlorad när tillhandahållandet har fullgjorts. Dessutom bör ordalydelsen i artikel 16 a anpassas till ändringarna av artiklarna 7.3 och 8.8 så att kravet på näringsidkare att erhålla samtycke på förhand endast är tillämpligt på tjänsteavtal där konsumenten är betalningsskyldig. Medlemsstaterna bör dock ges alternativet att inte tillämpa kravet att erhålla konsumentens medgivande om att ångerrätten går förlorad när tillhandahållandet har fullgjorts på tjänsteavtal där konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att utföra reparationer. Artikel 16 c i direktiv 2011/83/EU innehåller ett undantag från ångerrätten vid tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel. Detta undantag omfattar exempelvis tillverkning och montering av möbler som har anpassats till kundens hem när de tillhandahålls enligt ett enskilt försäljningsavtal.

(43)  Undantaget från ångerrätten enligt artikel 16 b i direktiv 2011/83/EU bör även anses vara tillämpligt på avtal om enskilda leveranser av energi som inte tillhandahålls genom energinätet, eftersom priset på sådan energi är beroende av fluktuationer på råvaru- eller energimarknaderna som inte kan kontrolleras av näringsidkaren och kan förekomma under ångerfristen.

(44)  I artikel 14.4 i direktiv 2011/83/EU anges under vilka förutsättningar, i händelse av att konsumenten utövar sin ångerrätt, konsumenten inte ska stå för kostnaderna för utförda tjänster, tillhandahållande av allmännyttiga tjänster och tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium. Om något av dessa villkor är uppfyllt, behöver konsumenten inte betala priset för den tjänst, de allmännyttiga tjänster eller det digitala innehåll som mottagits innan ångerrätten utövats. När det gäller digitalt innehåll är ett av dessa kumulativa villkor enligt artikel 14.4 b iii underlåtenhet att tillhandahålla bekräftelse på avtalet, inbegripet en bekräftelse på konsumentens uttryckliga samtycke på förhand till att fullgörandet av avtalet ska påbörjas innan ångerfristen löper ut och medgivande om att ångerrätten går förlorad till följd av detta. Detta villkor ingår dock inte bland villkoren för förlust av ångerrätten i artikel 16 m, vilket skapar osäkerhet när det gäller konsumenternas möjlighet att åberopa artikel 14.4 b iii när de två andra villkor som anges i artikel 14.4 b är uppfyllda och ångerrätten till följd av detta går förlorad enligt artikel 16 m. Det villkor som anges i artikel 14.4 b iii bör därför läggas till artikel 16 m så att konsumenterna kan utöva sin ångerrätt när villkoret inte är uppfyllt och således hävda de rättigheter som anges i artikel 14.4.

(45)  Näringsidkarna får personanpassa priset på sina erbjudanden till specifika konsumenter eller specifika grupper av konsumenter baserat på automatiserat beslutsfattande och profilering av konsumentbeteende, som ger näringsidkarna möjlighet att bedöma konsumenternas köpkraft. Konsumenterna bör därför tydligt informeras när det pris som anges har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande, så att de tar hänsyn till eventuella risker när de fattar sitt köpbeslut. Därför bör ett specifikt informationskrav läggas till i direktiv 2011/83/EU så att konsumenterna informeras när priset har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande. Detta informationskrav bör inte vara tillämpligt på tekniker såsom ”dynamisk prissättning” eller ”prissättning i realtid” som innebär att priset förändras på ett mycket flexibelt och snabbt sätt som svar på marknadsefterfrågan när detta inte omfattar personanpassning på grundval av automatiserat beslutsfattande. Detta informationskrav påverkar inte Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(24), som bland annat föreskriver att enskilda har rätt att invända mot automatiserat beslutsfattande, inklusive profilering.

(46)  Med tanke på den tekniska utvecklingen är det nödvändigt att stryka hänvisningen till faxnummer från förteckningen över de kommunikationsmedel som finns i artikel 6.1 c i direktiv 2011/83/EU eftersom fax sällan används och har blivit inaktuell.

(47)  Konsumenter förlitar sig i allt högre grad på konsumentrecensioner och konsumentrekommendationer när de fattar köpbeslut. När näringsidkare tillhandahåller konsumentrecensioner av produkter bör de därför informera om huruvida de har processer eller rutiner för att säkerställa att de publicerade recensionerna härrör från konsumenter som har köpt eller använt produkterna. Om sådana processer eller rutiner finns ska de innehålla information om hur kontrollerna utförs och ge tydlig information till konsumenter om hur recensioner behandlas, till exempel om alla recensioner, vare sig de är positiva eller negativa, läggs ut eller om dessa recensioner har sponsrats eller påverkats av en avtalsförbindelse med en näringsidkare. Det bör därför betraktas som en otillbörlig affärsmetod att vilseleda konsumenter genom användning av meddelanden enligt vilka recensioner av en produkt har lagts ut av konsumenter som faktiskt har använt eller köpt produkten när inga rimliga och proportionella åtgärder har vidtagits för att säkerställa att recensionerna verkligen härrör från sådana konsumenter. Sådana åtgärder skulle exempelvis kunna inkludera tekniska medel för att kontrollera tillförlitligheten hos den person som lägger ut en recension med begäran av information för att kontrollera att konsumenten faktiskt har köpt eller använt produkten.

(48)  Bestämmelserna om konsumentrecensioner och rekommendationer påverkar inte sedvanlig och legitim praxis att i reklam göra överdrivna påståenden eller påståenden som inte är avsedda att uppfattas i bokstavlig mening.

(49)  Det bör även vara förbjudet för näringsidkare att publicera falska konsumentrecensioner och rekommendationer, såsom ”gillanden” på sociala medier, eller genom att ge andra i uppdrag att göra detta för att göra reklam för sina produkter, samt att manipulera konsumentrecensioner och rekommendationer, exempelvis genom att endast publicera positiva recensioner och radera negativa recensioner. Sådant kan även förekomma genom extrapolering av rekommendationer från sociala medier när en användares positiva interaktion med visst onlineinnehåll kopplas eller överförs till ett annat, men relaterat innehåll, vilket skapar ett intryck av att användaren även har en positiv inställning till det relaterade innehållet.

(50)  Det bör vara förbjudet för näringsidkare att till konsumenterna vidaresälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang som de har förvärvat genom användning av programvara såsom ”bottar”, vilken ger näringsidkarna möjlighet att köpa biljetter utöver de tekniska begränsningar som tillämpas av den primära biljettförsäljaren eller att kringgå andra tekniska medel som den primära försäljaren har infört för att säkerställa att biljetterna finns tillgängliga för alla. Detta specifika förbud påverkar inte eventuella andra nationella åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att skydda konsumenternas legitima intressen, säkra sin kulturpolitik och ge allmän tillgång till kultur- och idrottsevenemang, exempelvis att reglera vidareförsäljningspriser på biljetter.

(51)  I artikel 16 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras näringsfriheten i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis. Marknadsföring i alla medlemsstater av varor som att de är identiska när de i själva verket har en helt annan sammansättning eller andra egenskaper kan emellertid vilseleda konsumenterna och medföra att de fattar ett affärsbeslut som de annars inte skulle ha fattat.

(52)  En sådan praxis kan därför anses strida mot direktiv 2005/29/EG på grundval av en bedömning från fall till fall av relevanta delar. För att underlätta för medlemsstaternas konsument- och livsmedelsmyndigheter att tillämpa den befintliga lagstiftningen tillhandahölls vägledning om tillämpningen av unionens nuvarande regler på situationer med kvalitetsskillnader mellan livsmedel ▌i kommissionens tillkännagivande av den 26 september 2017, Tillämpningen av EU:s livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning på produkter med kvalitetsskillnader – Det specifika fallet livsmedel.(25) I detta sammanhang har kommissionens gemensamma forskningscentrum lagt fram en gemensam metod för jämförande undersökningar av livsmedel ▌(26).

(53)  Erfarenheterna från tillsynen har visat att det kan vara oklart för konsumenter, näringsidkare och nationella behöriga myndigheter vilka affärsmetoder som kan strida mot direktiv 2005/29/EG när det saknas en uttrycklig bestämmelse. Därför bör direktiv 2005/29/EG ändras för att säkerställa rättssäkerhet för både näringsidkare och tillsynsmyndigheter genom att uttryckligen omfatta marknadsföring av en vara som att den är identisk med en vara som marknadsförs i ▌andra medlemsstater, även om varan har avsevärt olika sammansättning eller egenskaper. De behöriga myndigheterna bör bedöma och hantera sådan praxis från fall till fall i enlighet med bestämmelserna i direktivet. Vid sin bedömning bör den behöriga myndigheten ta hänsyn till huruvida en sådan åtskillnad lätt kan identifieras av konsumenterna, en näringsidkares rätt att anpassa varor av samma märke till olika geografiska marknader på grund av berättigade och objektiva faktorer, såsom nationell lagstiftning, tillgång till råvaror eller beroende på säsong ▌eller frivilliga strategier som syftar till att förbättra tillgången till hälsosamma och näringsriktiga livsmedel samt näringsidkarnas rätt att erbjuda varor av samma märke i förpackningar med olika vikt eller volym på olika geografiska marknader. De behöriga myndigheterna bör bedöma huruvida konsumenterna lätt kan identifiera en sådan differentiering genom att undersöka tillgången till information och dess lämplighet. Det är viktigt att konsumenterna informeras om differentiering av varor på grund av berättigade och objektiva faktorer. Det bör stå näringsidkarna fritt att tillhandahålla sådana uppgifter på olika sätt som ger konsumenterna tillgång till den nödvändiga informationen. Generellt bör näringsidkarna helst välja alternativ till att tillhandahålla sådan information i varornas märkning. Unionens relevanta sektorsregler och regler för varors fria rörlighet bör följas.

(54)  Försäljning utanför fasta affärslokaler utgör visserligen en berättigad och väletablerad försäljningskanal, t.ex. försäljning i näringsidkarens fasta affärslokaler och distansförsäljning, men vissa särskilt aggressiva och vilseledande marknadsförings- eller försäljningsmetoder i samband med besök i konsumentens hem ▌eller ▌under utflykter enligt artikel 2.8 i direktiv 2011/83/EU kan utsätta konsumenterna för påtryckningar att köpa varor eller tjänster som de annars inte skulle köpa och/eller inköp till mycket höga priser som ofta betalas omedelbart. Sådan praxis riktar sig ofta mot äldre personer eller andra utsatta konsumenter. Vissa medlemsstater anser att dessa metoder inte är önskvärda och bedömer att det är nödvändigt att begränsa vissa former och aspekter av försäljning utanför fasta affärslokaler i den mening som avses i direktiv 2011/83/EU, såsom aggressiv och vilseledande marknadsföring eller försäljning av en produkt i samband med ett icke begärt besök i konsumentens hem eller ▌utflykter. När sådana begränsningar görs på andra grunder än konsumentskydd, såsom allmän ordning eller respekten för konsumenternas privatliv som skyddas genom artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, faller de utanför tillämpningsområdet för direktiv 2005/29/EG.

(55)  I enlighet med subsidiaritetsprincipen och för att underlätta verkställighet bör det därför förtydligas att direktiv 2005/29/EG inte påverkar medlemsstaternas frihet att anta nationella bestämmelser för att ytterligare skydda konsumenternas legitima intressen mot otillbörliga affärsmetoder i samband med näringsidkares icke begärda besök i deras privatbostad i syfte att erbjuda eller sälja produkter eller utflykter som anordnas av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter när sådana bestämmelser är berättigade med hänsyn till konsumentskyddet. Sådana bestämmelser bör vara proportionella och icke-diskriminerande och bör inte förbjuda dessa försäljningskanaler som sådana. De nationella bestämmelser som antas av medlemsstaterna kan exempelvis föreskriva vilken tid på dagen besök i konsumenternas hem utan deras uttryckliga begäran inte är tillåtna eller förbud mot sådana besök när konsumenterna på ett synligt sätt anger att de inte godtar sådana besök, eller föreskriva betalningsrutiner. Sådana bestämmelser kan dessutom föreskriva mer skyddande regler på de områden som är harmoniserade genom direktiv 2011/83/EU. Direktiv 2011/83/EU bör därför ändras för att ge medlemsstaterna möjlighet att anta nationella åtgärder för att föreskriva en längre ångerfrist och avvika från specifika undantag från ångerrätten. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att underrätta kommissionen om alla nationella bestämmelser som antagits i detta avseende så att kommissionen kan göra denna information tillgänglig för alla berörda parter och övervaka huruvida dessa rättsakter är proportionella och lagenliga.

(56)  När det gäller aggressiva och vilseledande affärsmetoder i samband med evenemang som anordnas på andra platser än i näringsidkarens lokaler påverkar direktiv 2005/29/EG inte eventuella etableringsvillkor eller tillståndssystem som medlemsstaterna kan införa för näringsidkare. Direktiv 2005/29/EG påverkar inte heller nationell avtalsrättslig lagstiftning, särskilt inte regler om avtals giltighet, ingående eller verkan. Aggressiva och vilseledande affärsmetoder i samband med evenemang som anordnas på andra platser än i näringsidkarens lokaler kan förbjudas på grundval av en bedömning från fall till fall i enlighet med artiklarna 5–9 i direktiv 2005/29/EG. Bilaga I till direktiv 2005/29/EG innehåller dessutom ett allmänt förbud mot metoder där näringsidkaren ger intryck av att inte handla inom yrkets ramar, och metoder som ger intryck av att konsumenten inte kan lämna platsen innan ett avtal har utarbetats. Kommissionen bör bedöma huruvida de gällande reglerna ger en lämplig skyddsnivå för konsumenterna och tillhandahåller verktyg för medlemsstaterna att effektivt hantera sådana metoder.

(57)  Detta direktiv bör därför inte påverka nationell lagstiftning på avtalsrättens område i fråga om avtalsrättsliga aspekter som inte regleras av detta direktiv. Därför bör detta direktiv inte påverka nationell lagstiftning som reglerar exempelvis ett avtals ingående eller giltighet i fall såsom bristande samtycke eller otillåten kommersiell verksamhet.

(58)  För att säkerställa att medborgarna har tillgång till uppdaterad information om sina rättigheter och rättsmedel enligt unionens konsumentlagstiftning bör den kontaktpunkt på nätet som kommissionen ska inrätta så långt som möjligt vara användarvänlig, vara möjlig att nå via mobiltelefon, vara lättillgänglig och kunna användas av alla, inbegripet personer med funktionsnedsättning (”design för alla”).

(59)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(27) av den 28 september 2011, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(60)  Eftersom målen för detta direktiv om bättre tillsyn och modernisering av konsumentskyddslagstiftningen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av problemets unionsomfattande art, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2005/29/EG

Direktiv 2005/29/EG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 2 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

a)  Led c ska ersättas med följande:"

”c) produkt: alla typer av varor och tjänster, även fast egendom, digitala tjänster och digitalt innehåll samt rättigheter och skyldigheter.”

"

b)  Följande led ska läggas till:"

”m) rankning: den relativa vikten av näringsidkarnas produkter såsom de presenteras, organiseras eller kommuniceras av näringsidkaren, oberoende av vilka tekniska medel som används för sådan presentation, organisation eller kommunikation.

   n) e-marknadsplats: en tjänst som ger konsumenterna möjlighet att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter med användning av programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennas räkning.”

"

2.  I artikel 3 ska punkterna 5 och 6 ersättas med följande: ▌"

”5. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att anta bestämmelser för att skydda konsumenternas legitima intressen vad gäller aggressiv och vilseledande marknadsföring eller aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder i samband med en näringsidkares icke begärda besök i konsumentens hem ▌eller utflykter som organiseras av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter. ▌Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.

6.   Medlemsstaterna ska till kommissionen utan dröjsmål anmäla eventuella nationella bestämmelser som tillämpas på grundval av punkt 5 samt eventuella ändringar. Kommissionen ska göra denna information lättillgänglig för konsumenter och näringsidkare på en särskild webbplats.

"

3.  I artikel 6.2 ska ▌följande led läggas till:"

c) All marknadsföring av en vara i en medlemsstat som att den är identisk med en vara som marknadsförs i ▌andra medlemsstater, även om denna vara har avsevärt olika sammansättning eller egenskaper, om detta inte är motiverat av berättigade och objektiva faktorer.”

"

4.   ▌ Artikel 7 ▌ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)  Led d ska ersättas med följande:"

d) Närmare villkor för betalning, leverans och fullgörande, om de avviker från de krav god yrkessed innebär.

"

ii)  Följande led ska läggas till:"

”f) För produkter som erbjuds på en e-marknadsplats, huruvida den tredje part som erbjuder produkterna är näringsidkare eller inte, på grundval av den tredje partens anmälan till e-marknadsplatsen.”

"

”b)  Följande punkt ska införas:"

”4a När konsumenterna ges möjlighet att söka efter produkter som erbjuds av olika näringsidkare eller av konsumenter på grundval av en sökning i form av ett nyckelord, en fras eller annan indata, oavsett om transaktionen ingås, ska allmän information som tillhandahålls i ett särskilt avsnitt av onlinegränssnittet och är direkt och enkelt tillgänglig från den sida där sökresultaten presenteras om de huvudparametrar som avgör rankningen av de produkter som presenteras för konsumenten till följd av sökningen och dessa parametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar betraktas som väsentlig. Denna punkt är inte tillämplig på leverantörer av onlinesökmotorer enligt definitionen i förordning (EU) 2019/…*(28).

__________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… (EUT …).”

"

c)  Följande punkt ska läggas till:"

”6. När en näringsidkare tillhandahåller konsumentrecensioner av produkter ska information om huruvida näringsidkaren säkerställer att de publicerade recensionerna härrör från konsumenter som har köpt eller använt produkterna betraktas som väsentlig.”

"

5.  Följande artikel ▌ ska införas:"

”Artikel 11a

Rättsmedel

1.  ▌Konsumenter som utsätts för otillbörliga affärsmetoder ska ha tillgång till proportionella och ändamålsenliga rättsmedel, inbegripet skadestånd för den skada som konsumenten har lidit, och, i förekommande fall, prissänkning eller rätt att säga upp avtalet. Medlemsstaterna får fastställa villkoren för tillämpningen av dessa rättsmedel och deras effekt. Medlemsstaterna får i tillämpliga fall ta hänsyn till den otillbörliga affärsmetodens svårhetsgrad och karaktär, den skada konsumenten har lidit samt andra relevanta omständigheter.

2.  Dessa rättsmedel ska inte påverka tillämpningen av andra rättsmedel som finns tillgängliga för konsumenterna enligt unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning.”

"

6.  Artikel 13 ska ersättas med följande:"

”Artikel 13

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av näringsidkaren.
   d) Den ekonomiska vinst som näringsidkaren erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som näringsidkaren åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att när påföljder ska åläggas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2934 ska de inbegripa möjlighet att ålägga böter antingen via administrativa förfaranden eller genom inledande av rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta beloppet ska vara minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna. Utan att det påverkar den förordningen får medlemsstaterna, av nationella konstitutionella skäl, begränsa åläggandet av böter till

   a) överträdelser av artiklarna 6, 7, 8 och 9 samt bilaga I, och
   b) näringsidkares fortsatta användning av en affärsmetod som den nationella behöriga myndigheten eller domstolen anser vara otillbörlig, när överträdelsen inte omfattas av led a.

4.  I fall där böter ska åläggas i enlighet med punkt 3, men information om näringsidkarens årsomsättning inte finns tillgänglig, ska medlemsstaterna införa en möjlighet att ålägga böter till ett högsta belopp på minst 2 miljoner euro.

5.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

7.  ▌ Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)  Följande punkt ska införas:"

”11a. Tillhandahålla sökresultat som svar på konsumentens sökning på internet utan att ange att det rör sig om betald reklam eller särskild betalning för att uppnå en högre rankning för produkter i sökresultaten.”

"

b)  Följande punkter ska läggas till:"

”23a. Till konsumenter vidaresälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang om näringsidkaren har förvärvat dem genom användning av automatiserade medel för att kringgå eventuella begränsningar av antalet biljetter som en person kan köpa eller eventuella andra regler som är tillämpliga på biljettköp.

23b.  Uppge att recensioner av en produkt har lagts ut av konsumenter som faktiskt har använt eller köpt produkten utan att vidta rimliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att recensionerna härrör från sådana konsumenter.

23c.  Lägga ut eller ge en annan juridisk eller fysisk person i uppdrag att lägga ut falska konsumentrecensioner eller rekommendationer, eller ge en vilseledande bild av konsumentrecensioner eller rekommendationer på sociala medier för att göra reklam för produkter.”

"

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2011/83/EU

Direktiv 2011/83/EU ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)  Led 3 ska ersättas med följande:"

”3. varor: varor enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/….*(29).

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… (EUT C…).”

"

b)  Följande led ▌ska införas:"

”4a. personuppgifter: personuppgifter enligt definitionen i led 1 i artikel 4 ▌i förordning (EU) 2016/679.”

"

c)   Leden 5 och 6 ska ersättas med följande:"

5. köpeavtal: varje avtal där näringsidkaren överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätten till varan till konsumenten, inbegripet avtal där avtalsföremålet är både varor och tjänster.

   6. tjänsteavtal: varje avtal som inte är ett köpeavtal, där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en tjänst, inbegripet en digital tjänst, till konsumenten ▌.

"

d)  Led 11 ska ersättas med följande:"

”11. digitalt innehåll: digitalt innehåll enligt definitionen i artikel 2 led 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/…*(30).”

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… av den … (EUT C…).”

"

e)  Följande led ska läggas till:"

” ▌ 16. digital tjänst: en digital tjänst enligt definitionen i artikel 2 led 2 i direktiv (EU) 2019/…(31)+.

   17. e-marknadsplats: en tjänst ▌som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter med användning av programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennas räkning.
   18. leverantör av e-marknadsplats: en tjänsteleverantör som tillhandahåller en e‑marknadsplats till konsumenter.

   19. kompatibilitet: kompatibilitet enligt definitionen i artikel 2 led10 i direktiv (EU) 2019/…(32).
   20. funktionalitet: funktionalitet enligt definitionen i artikel 2 led 11 i direktiv (EU) 2019/…+.
   21. driftskompatibilitet: driftskompatibilitet enligt definitionen i artikel 2 led 12 i direktiv (EU) 2019/…+.”

"

2.  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Detta direktiv ska tillämpas på alla avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument enligt de villkor och i den omfattning som anges i bestämmelserna i direktivet, där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för detta. Det ska tillämpas på avtal om leverans av vatten, gas, el eller fjärrvärme, inklusive från offentliga leverantörer, till den del som dessa försörjningstjänster tillhandahålls på avtalsrättslig grund.”

"

b)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Detta direktiv ska också vara tillämpligt när näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att till konsumenten tillhandahålla digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium eller en digital tjänst, och konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla personuppgifter till näringsidkaren, utom när de personuppgifter som konsumenten tillhandahåller uteslutande behandlas av näringsidkaren i syfte att tillhandahålla det digitala innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium eller den digitala tjänsten i enlighet med detta direktiv eller i syfte att näringsidkaren ska uppfylla de rättsliga krav som denna omfattas av, och näringsidkaren inte behandlar dessa uppgifter för något annat ändamål.”

"

c)  Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)  Led k ska ersättas med följande:"

”k) om passagerartransporttjänster, med undantag för artiklarna 8.2, 19, 21 och 22,”

"

ii)  Följande led ska läggas till:"

”n) om alla varor som säljs exekutivt eller på annat sätt tvångsvis med stöd av lag.”

"

3.  I ▌artikel 5 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

a)  Led e ska ersättas med följande:"

”e) Förutom uppgiften om att det finns en rättslig garanti om avtalsenlighet för varor, digitalt innehåll och digitala tjänster, i förekommande fall den service efter försäljningen och de kommersiella garantier som gäller samt villkoren för dessa.”

"

b)  Leden g och h ska ersättas med följande:"

g) Om tillämpligt, funktionaliteten hos, inbegripet tillämpliga tekniska skyddsåtgärder för varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster.

   h) Om tillämpligt, det digitala innehållets relevanta kompatibilitet och driftskompatibilitet med varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster ▌enligt vad näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas ha känt till.

"

4.  ▌Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Led c ska ersättas med följande:"

c) Geografisk adress där näringsidkaren är etablerad samt näringsidkarens telefonnummer och e-postadress. Om näringsidkaren tillhandahåller ett annat sätt för kommunikation via internet som garanterar att konsumenten kan lagra eventuell skriftlig korrespondens med näringsidkaren, inbegripet datum och tid för sådan korrespondens, på ett varaktigt medium ska informationen även omfatta uppgifter om dessa andra sätt. Alla dessa kommunikationssätt som tillhandahålls av näringsidkaren ska göra det möjligt för konsumenten att snabbt kontakta näringsidkaren och kommunicera effektivt med denna. I förekommande fall ska näringsidkaren också tillhandahålla geografisk adress och identitet för den näringsidkare för vars räkning denna agerar.

"

ii)  Följande led ska införas:"

”ea) Om tillämpligt, att priset har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande.”

"

iii)  Led l ska ersättas med följande:"

”l) En uppgift om att det finns en rättslig garanti om avtalsenlighet för varorna, det digitala innehållet och de digitala tjänsterna.”

"

iv)  Leden r och s ska ersättas med följande:"

r) Om tillämpligt, funktionaliteten hos, inbegripet tillämpliga tekniska skyddsåtgärder för, varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster.

   s) Om tillämpligt, relevant kompatibilitet och driftskompatibilitet för varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster enligt vad näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas ha känt till.

"

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Informationen i punkt 1 h, i och j får lämnas med hjälp av blankettmallen för information om ångerrätt i bilaga I A. Om näringsidkaren har tillhandahållit denna blankettmall korrekt ifylld till konsumenten är informationskraven i punkt 1 h, i och j uppfyllda. Hänvisningen till ångerfristen på 14 dagar i blankettmallen om ångerrätt i bilaga I A ska ersättas med hänvisningar till en ångerfrist på 30 dagar om medlemsstaterna har infört regler i enlighet med artikel 9.1 a.”

"

5.  Följande artikel ▌ska införas:"

Artikel 6 a

Ytterligare särskilda informationskrav för avtal som ingås på e-marknadsplatser

1.  Innan en konsument blir bunden av ett distansavtal eller ett motsvarande erbjudande på en e-marknadsplats ska leverantören av e-marknadsplatsen, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG, dessutom tillhandahålla följande information på ett tydligt och begripligt sätt som är lämpligt för distanskommunikationssättet:

   a) Allmän information som tillhandahålls i ett särskilt avsnitt av onlinegränssnittet och är direkt och lätt tillgänglig från den sida där sökresultaten presenteras om de huvudparametrar som, i enlighet med artikel 2.1 m i direktiv 2005/29/EG, avgör rankningen av de produkter som presenteras för konsumenten till följd av sökningen och dessa parametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar.
   b) Huruvida den tredje part som erbjuder varor, tjänster eller digitalt innehåll är näringsidkare eller inte, på grundval av den tredje partens anmälan till e‑marknadsplatsen.
   c) När den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet inte är en näringsidkare, att konsumenträttigheterna enligt unionens konsumentskyddslagstiftning inte är tillämpliga på ▌avtalet▌. ▌
   d) I tillämpliga fall, hur skyldigheterna enligt avtalet är uppdelade mellan den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet och leverantören av e-marknadsplatsen. Denna information påverkar inte det ansvar som e-marknadsplatsen eller näringsidkaren kan ha när det gäller avtalet enligt annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.

2.  Utan att det påverkar direktiv 2000/31/EG hindrar denna artikel inte medlemsstaterna från att införa ytterligare informationskrav för e‑marknadsplatser. Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.”

"

6.   I artikel 7 ska punkt 3 ersättas med följande:"

3. Om en konsument vill att tillhandahållandet av tjänster eller leverans av vatten, gas eller el, i de fall när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller leverans av fjärrvärme ska inledas under den ångerfrist som föreskrivs i artikel 9.2, och konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, ska näringsidkaren kräva att konsumenten inkommer med en uttrycklig begäran på ett varaktigt medium. Näringsidkaren ska också begära att konsumenten medger att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.”

"

7.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

4. Om avtalet ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa informationen ska näringsidkaren, på eller via det särskilda medlet, innan ett sådant avtal ingås åtminstone lämna förhandsinformation om varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, näringsidkarens identitet, det sammanlagda priset, ångerrätten, avtalets löptid och, när det gäller avtal med obegränsad löptid, villkoren för uppsägning av avtalet i enlighet med artikel 6.1 a, b, e, h respektive o utom den standardblankett för utövande av ångerrätten enligt bilaga I B som avses i led h. Övrig information som avses i artikel 6.1, inbegripet ångerblanketten, ska näringsidkaren lämna till konsumenten på lämpligt sätt i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

"

b)  Punkt 8 ska ersättas med följande:"

8. Om en konsument vill att tillhandahållandet av tjänster eller leverans av vatten, gas eller el, i de fall när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller leverans av fjärrvärme ska inledas under den ångerfrist som föreskrivs i artikel 9.2, och konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, ska näringsidkaren kräva att konsumenten inkommer med en uttrycklig begäran. Näringsidkaren ska också begära att konsumenten medger att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.”

"

8.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  Följande punkt ska införas:"

”1a. I syfte att skydda konsumenternas legitima intressen vad gäller aggressiv och vilseledande marknadsföring eller aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder får medlemsstaterna anta bestämmelser om att den ångerfrist på 14 dagar som avses i punkt 1 förlängs till 30 dagar för avtal som ingås i samband med en näringsidkares icke begärda besök i konsumentens hem eller utflykter som organiseras av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter. Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.”

"

b)  I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:"

”2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 ska den ångerfrist som avses i punkt 1 i denna artikel löpa ut efter 14 dagar eller efter 30 dagar om medlemsstaterna har antagit bestämmelser i enlighet med punkt 1a i denna artikel, från:”

"

9.  I artikel 10 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Om näringsidkaren har informerat konsumenten enligt punkt 1 i denna artikel inom 12 månader räknat från den dag som avses i artikel 9.2 ska ångerfristen löpa ut 14 dagar, eller 30 dagar om medlemsstaterna har antagit bestämmelser i enlighet med artikel 9.1a, efter den dag då konsumenten mottagit informationen.”

"

10.  I artikel 13 ska följande punkter läggas till:"

4. Vad gäller konsumenternas personuppgifter ska näringsidkaren uppfylla de skyldigheter som är tillämpliga enligt förordning (EU) 2016/679.

5.  Näringsidkaren ska avhålla sig från att använda något annat innehåll än personuppgifter som konsumenten har lämnat eller skapat vid användningen av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren, utom i fall där sådant innehåll

   a) inte är användbart utanför ramen för det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren,
   b) endast rör konsumentens verksamhet vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren,
   c) har aggregerats med andra uppgifter av näringsidkaren och inte kan delas upp eller endast med oproportionella ansträngningar, eller
   d) har genererats tillsammans med konsumenten och andra parter, och andra konsumenter kan fortsätta att använda innehållet.

6.  Förutom i de situationer som avses i punkt 5 a, b eller c ska näringsidkaren, på konsumentens begäran, för konsumenten tillgängliggöra eventuellt annat innehåll än personuppgifter som lämnades eller skapades av konsumenten vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren.

7.  Konsumenten ska ha rätt att hämta det digitala innehållet utan avgift, utan hinder från näringsidkaren, inom skälig tid och i ett allmänt använt, maskinläsbart format.

8.  I händelse av uppsägning av avtalet får näringsidkaren förhindra ytterligare användning av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten från konsumentens sida, särskilt genom att göra det digitala innehållet eller den digitala tjänsten oåtkomligt för konsumenten eller avaktivera konsumentens användarkonto, utan att det påverkar punkt 6.”

"

11.  Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a)   Följande punkt ska införas:"

”2a. I händelse av uppsägning av avtalet ska konsumenten avhålla sig från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och från att tillgängliggöra detta för tredje parter.”

"

b)   I punkt 4 ska led b i ersättas med följande:"

”i) om inte konsumenten gett sitt uttryckliga samtycke på förhand till att tjänsterna börjar utföras före utgången av den 14- eller 30-dagarsperiod som avses i artikel 9,”

"

12.  Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:"

a) Tjänsteavtal efter det att tjänsten fullständigt utförts och, om konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, såvida tjänsten har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och konsumenten medgett att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.”.

"

b)   Led m ska ersättas med följande:"

m) Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om tillhandahållandet inletts och, om konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, om

   i) konsumenten har lämnat ett uttryckligt samtycke på förhand om att tillhandahållandet inleds under ångerfristen,
   ii) konsumenten medgett att ångerrätten därigenom går förlorad och
   iii) näringsidkaren gett bekräftelse i enlighet med artikel 7.2 eller 8.7.”

"

c)   Följande punkter ska läggas till:"

”I syfte att skydda konsumenternas legitima intressen vad gäller aggressiv och vilseledande marknadsföring eller aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder får medlemsstaterna avvika från undantagen från ångerrätten enligt punkt 1 a, b, c och e i fråga om avtal som ingås i samband med en näringsidkares icke begärda besök i konsumentens hem eller utflykter som organiseras av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter. Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.

Medlemsstaterna får föreskriva att konsumenterna förlorar ångerrätten avseende tjänsteavtal efter det att tillhandahållandet har fullgjorts och konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att utföra reparationer, såvida tillhandahållandet har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och om konsumenten är betalningsskyldig enligt avtalet.”

"

13.  Artikel 24 ska ersättas med följande:"

”Artikel 24

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av näringsidkaren.
   d) Den ekonomiska vinst som näringsidkaren erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som näringsidkaren åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att när påföljder ska åläggas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2934 ska de inbegripa möjlighet att ålägga böter antingen via administrativa förfaranden eller genom inledande av rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta beloppet ska vara minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna.

4.  I fall där böter ska åläggas i enlighet med punkt 3, men information om näringsidkarens årsomsättning inte finns tillgänglig, ska medlemsstaterna införa en möjlighet att ålägga böter till ett högsta belopp på minst 2 miljoner euro.

5.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

14.  I artikel 29 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Om en medlemsstat utnyttjar något av de lagstiftningsval som avses i artiklarna 3.4, 6.7, 6.8, 7.4, 8.6, 9.1a och 9.3 samt artikel 16 andra stycket ska den informera kommissionen om detta senast den …. [dagen för införlivande enligt artikel 5 i detta ändringsdirektiv] och om alla eventuella senare ändringar.”

"

15.  Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)   Punkt A ska ändras på följande sätt:

i)  ▌ Tredje stycket under rubriken ”Ångerrätt” ska ersättas med följande:"

”Vill du utöva ångerrätten ska du till näringsidkaren skicka [2] ett klart och tydligt meddelande om ditt beslut att frånträda avtalet (t.ex. ett brev som skickas per post eller e-post). Du kan använda den bifogade mallen, men det är inte ett krav. [3]”

"

ii)  Andra stycket under ”Instruktioner för komplettering av blanketten” ska ersättas med följande:"

” [2.] Du ska skriva in ditt namn, din geografiska adress, ditt telefonnummer och din e‑postadress.”

"

b)  Punkt B första strecksatsen ska ersättas med följande:"

Till [här ska näringsidkaren skriva in sitt namn, geografiska adress och ▌e‑postadress]:

"

Artikel 3

Ändringar av direktiv 93/13/EG

Direktiv 93/13/EEG ska ändras på följande sätt:

Följande artikel ▌ska införas:"

Artikel 8b

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna får begränsa sådana påföljder till situationer där avtalsvillkoren uttryckligen fastställts som otillbörliga under alla omständigheter i nationell lagstiftning, eller om en försäljare eller leverantör fortsätter att använda avtalsvillkor som har konstaterats vara otillbörliga i ett slutligt beslut som har fattats i enlighet med artikel 7.2.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av försäljaren eller leverantören för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av försäljaren eller leverantören.
   d) Den ekonomiska vinst som försäljaren eller leverantören erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som försäljaren eller leverantören åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

4.  Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna ska säkerställa att när påföljder ska åläggas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2934 ska de inbegripa möjlighet att ålägga böter antingen via administrativa förfaranden eller genom inledande av rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta beloppet ska vara minst 4 % av försäljarens eller leverantörens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna.

5.  I fall där böter ska åläggas i enlighet med punkt 4, men information om försäljarens eller leverantörens årsomsättning inte finns tillgänglig, ska medlemsstaterna införa en möjlighet att ålägga böter till ett högsta belopp på minst 2 miljoner euro.

6.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

Artikel 4

Ändringar av direktiv 98/6/EG

Direktiv 98/6/EG ska ändras på följande sätt:

a)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 6a

1 Tillkännagivanden om prissänkningar ska innehålla uppgift om det tidigare pris som näringsidkaren har tillämpat under en fastställd tidsperiod före tillämpningen av prissänkningen.

2.  Tidigare pris ska avse det lägsta pris som näringsidkaren har tillämpat under en tidsperiod som inte får vara kortare än en månad före tillämpningen av prissänkningen.

3.  Medlemsstaterna får föreskriva andra bestämmelser för varor som sannolikt kan försämras eller har kort sista förbrukningsdatum.

4.  Om produkten har funnits på marknaden i mindre än 30 dagar får medlemsstaterna även föreskriva en kortare tidsperiod än den period som anges i punkt 2.

5.  Medlemsstaterna får förskriva att när prissänkningen gradvis ökas är det föregående priset utan prissänkning före den första prissänkningen.”

"

b)   Artikel 8 ska ersättas med följande:"

”Artikel 8

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av näringsidkaren.
   d) Den ekonomiska vinst som näringsidkaren erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som näringsidkaren åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

Artikel 5

Information om konsumenträttigheter

Kommissionen ska säkerställa att medborgare som söker information om sina konsumenträttigheter eller om alternativ tvistlösning har tillgång till en kontaktpunkt på nätet via den gemensamma digitala ingång som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (33), där de kan

a)  få tillgång till aktuell information om sina konsumenträttigheter i unionen på ett tydligt, begripligt och lättillgängligt sätt, och

b)  inge klagomål via den plattform för tvistlösning online som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013(34) och till behörigt europeiskt konsumentcentrum, beroende på vilka parter som berörs.

Artikel 6

Rapportering och översyn från kommissionens sida

Senast den … [två år efter den dag då detta direktiv börjar tillämpas] ska kommissionen lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska framför allt innefatta en bedömning av direktivets bestämmelser om

a)  evenemang som anordnas på andra platser än i näringsidkarens fasta affärslokaler, och

b)  varor som saluförs som identiska men som har väsentligt annorlunda sammansättning eller egenskaper, även huruvida sådana fall bör omfattas av strängare krav, inbegripet förbudet enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och huruvida närmare bestämmelser om information för att kunna skilja mellan sådana varor är nödvändiga.

Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 7

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska den [senast 24 månader efter antagandet] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa åtgärder från och med … [sex månader efter tidsfristen för införlivande].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 9

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i … den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(2) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning nr 2006/2004 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (EUT L 110, 1.5.2009, s. 30).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).
(9) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… av den … (EUT C…).
(11)+ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS nr/YY (2018/0112(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(12)++ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS nr/YY (2018/0112(COD)).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).
(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kundernas nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG (EUT L 60 I, 2.3.2018, s. 1).
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… av den … (EUT C…).
(19)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(20)++ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(21)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(22)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(23)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(25) C(2017)6532.
(26)https://ec.europa.eu/jrc/sites/jrcsh/files/eu_harmonised_testing_methodology__framework_for_selecting_and_testing_of_food_products_to_assess_quality_related_characteristics.pdf
(27) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(28)+ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS nr/YY (2015/0287(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för den förordningen i fotnoten.
(29)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 27/19 (2015/0288(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(30)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(31)++ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(32)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).
(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1).

Senaste uppdatering: 25 april 2019Rättsligt meddelande