Index 
Antagna texter
Torsdagen den 4 april 2019 - Bryssel 
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: Dagen fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: Dagen då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt
 Begäran om upphävande av Georgios Epitideios immunitet
 Begäran om upphävande av Lampros Fountoulis immunitet
 Begäran om upphävande av Eleftherios Synadinos immunitet
 Förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, vad gäller Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
 Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
 Avfallshantering
 Tillsynskrav och särskilda bestämmelser när det gäller utstationering av förare i vägtransportsektorn ***I
 Daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta vila samt positionsbestämning med hjälp av färdskrivare ***I
 Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn ***I
 Gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas ***I
 Europeiska havs- och fiskerifonden ***I
 Upprättande av en flerårig plan för de fisken som utnyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet ***I
 Säkrare identitetskort och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare ***I
 Förvaltning av vägars säkerhet ***I
 En paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP) ***I
 Balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare ***I
 Skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna ***I
 Europeiska socialfonden+ (ESF+) ***I
 Datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor ***I
 Vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (omarbetning) ***I
 Flerårig återhämtningsplan för svärdfisk i Medelhavet ***I
 Minimikrav på utbildning för sjöfolk ***I
 Justering av den årliga förfinansieringen för åren 2021–2023 ***I
 Tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna ***I
 Begäran om ett yttrande från domstolen avseende EU:s anslutning till konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet
 Skattebehandlingen av pensionsprodukter, inklusive den paneuropeiska privata pensionsprodukten

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: Dagen fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt
PDF 123kWORD 43k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/2251 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt ((C(2019)02530 – 2019/2679(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0331B8-0234/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)02530),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 28 mars 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 11.5 och 82.6,

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/397 av den 19 december 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/2251 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 april 2019, och av följande skäl:

A.  I enlighet med artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/397 ska förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), såvida inte ett avtal om utträde har trätt i kraft senast den dagen eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget har förlängts.

B.  Den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet beslut (EU) 2019/476(3) om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget i samförstånd med Förenade kungariket, och följaktligen kommer det andra villkoret för tillämpning av delegerad förordning (EU) 2019/397, nämligen att den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget inte har förlängts, inte att uppfyllas.

C.  De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/397 kommer att kvarstå, oavsett en eventuell förlängning av den period som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget. Parlamentet förklarade den 13 februari 2019 att det inte har några invändningar mot delegerad förordning (EU) 2019/397.

D.  Parlamentet håller fortfarande med om att det är viktigt för de behöriga myndigheterna och finansmarknaderna att undanta vissa transaktioner som är en följd av en novation under en begränsad period på 12 månader om motparten i Förenade kungariket byts ut mot en motpart inom EU-27, och välkomnar i detta sammanhang den delegerade förordningen av den 28 mars 2019 som behandlar den nya utvecklingen av förlängningen av perioden enligt artikel 50.3 i EUF-fördraget genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.
(2) EUT L 71, 13.3.2019, s. 15.
(3) Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476, antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 22 mars 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (EUT L 80I, 22.3.2019, s. 1),


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: Dagen då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt
PDF 124kWORD 43k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt (C(2019)02533 – 2019/2680(DEA))
P8_TA-PROV(2019)0332B8-0235/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)02533),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 28 mars 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 5.2 och 82.6,

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU2019/396 av den 19 december 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 april 2019, och av följande skäl:

A.  I enlighet med artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/396 ska förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), såvida inte ett avtal om utträde har trätt i kraft senast den dagen eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget har förlängts.

B.  Den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet beslut (EU) 2019/476(3) om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget i samförstånd med Förenade kungariket, och följaktligen kommer det andra villkoret för tillämpning av delegerad förordning (EU) 2019/396, nämligen att den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget inte har förlängts, inte att uppfyllas.

C.  De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/396 kommer att kvarstå, oavsett en eventuell förlängning av den period som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget. Parlamentet förklarade den 13 februari 2019 att det inte har några invändningar mot delegerad förordning (EU) 2019/396.

D.  Parlamentet håller fortfarande med om att det är viktigt för de behöriga myndigheterna och finansmarknaderna att undanta vissa transaktioner som är en följd av en novation under en begränsad period på 12 månader om motparten i Förenade kungariket byts ut mot en motpart inom EU-27, och välkomnar i detta sammanhang den delegerade förordningen av den 28 mars 2019 som behandlar den nya utvecklingen av förlängningen av perioden enligt artikel 50.3 i EUF-fördraget genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.
(2) EUT L 71, 13.3.2019, s. 11.
(3) Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 22 mars 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (EUT L 80I, 22.3.2019, s. 1),


Begäran om upphävande av Georgios Epitideios immunitet
PDF 132kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 4 april 2019 om begäran om upphävande av Georgios Epitideios immunitet (2018/2268(IMM))
P8_TA-PROV(2019)0333A8-0185/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Georgios Epitideios immunitet som översändes den 12 oktober 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med förfarande nummer AVM: 2017/10839 och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 13 november 2018,

–  efter att ha hört Georgios Epitideios i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0185/2019), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av immuniteten för Georgios Epitideios, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av en eventuell lagföring för ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Artikel 62 i Republiken Greklands författning föreskriver att ledamöter av parlamentet under sin mandatperiod inte får åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av parlamentet.

D.  Begäran från den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol avser förfaranden med anledning av en påstådd överträdelse av artikel 45 och artikel 232A i den grekiska strafflagen gällande gemensamt åsidosättande av domstolsbeslut.

E.  Georgios Epitideios anklagas för att ha underlåtit att följa det interimistiska beslutet nr 3603/2015 från Atens förstainstansrätt med ensamdomare. Enligt detta skulle alla kameror avlägsnas från entréplanet och ingången till byggnaden på Odos Grammou 73 i Marousi (Attika) och vite på sexhundra (600) euro utges för varje framtida överträdelse av beslutet av den 25 maj 2015.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Det ankommer inte heller på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten, och inte heller att uttala sig värderande om nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.

J.  Åtalet rör inte yttranden den berörda ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  På grundval av de uppgifter och förklaringar som lämnats i detta ärende finns det inget skäl att misstänka att det straffrättsliga förfarandet syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet eller anseende och därigenom parlamentets oberoende (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Georgios Epitideios immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna och till Georgios Epitideios.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543; tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Begäran om upphävande av Lampros Fountoulis immunitet
PDF 132kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 4 april 2019 om begäran om upphävande av Lampros Fountoulis immunitet (2018/2269(IMM))
P8_TA-PROV(2019)0334A8-0183/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Lampros Fountoulis immunitet som översändes den 12 oktober 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med förfarande nummer ABM: 2017/10839 och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 13 november 2018,

–  efter att ha hört Lampros Fountoulis i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0183/2019), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av immuniteten för Lampros Fountoulis, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av en eventuell lagföring för ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Artikel 62 i Republiken Greklands författning föreskriver att ledamöter av parlamentet under sin mandatperiod inte får åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av parlamentet.

D.  Begäran från den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol avser förfaranden med anledning av en påstådd överträdelse av artikel 45 och artikel 232A i den grekiska strafflagen gällande gemensamt åsidosättande av domstolsbeslut.

E.  Lampros Fountoulis anklagas för att ha underlåtit att följa det interimistiska beslutet nr 3603/2015 från Atens förstainstansrätt med ensamdomare. Enligt detta skulle alla kameror avlägsnas från entréplanet och ingången till byggnaden på Odos Grammou 73 i Marousi (Attika) och vite på sexhundra (600) euro utges för varje framtida överträdelse av beslutet av den 25 maj 2015.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Det ankommer inte heller på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten, och inte heller att uttala sig värderande om nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.

J.  Åtalet rör inte yttranden den berörda ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  På grundval av de uppgifter och förklaringar som lämnats i detta ärende finns det inget skäl att misstänka att det straffrättsliga förfarandet syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet eller anseende och därigenom parlamentets oberoende (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Lampros Fountoulis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna och till Lampros Fountoulis.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543; tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Begäran om upphävande av Eleftherios Synadinos immunitet
PDF 132kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 4 april 2019 om begäran om upphävande av Eleftherios Synadinos immunitet (2018/2270(IMM))
P8_TA-PROV(2019)0335A8-0184/2019

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Eleftherios Synadinos immunitet som översändes den 12 oktober 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med förfarande nummer ABM: 2017/10839 och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 13 november 2018,

–  efter att ha hört Eleftherios Synadinos i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0184/2019), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av immuniteten för Eleftherios Synadinos, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av en eventuell lagföring för ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Artikel 62 i Republiken Greklands författning föreskriver att ledamöter av parlamentet under sin mandatperiod inte får åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av parlamentet.

D.  Begäran från den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol avser förfaranden med anledning av en påstådd överträdelse av artikel 45 och artikel 232A i den grekiska strafflagen gällande gemensamt åsidosättande av domstolsbeslut.

E.  Eleftherios Synadinos anklagas för att ha underlåtit att följa det interimistiska beslutet nr 3603/2015 från Atens förstainstansrätt med ensamdomare. Enligt detta skulle alla kameror avlägsnas från entréplanet och ingången till byggnaden på Odos Grammou 73 i Marousi (Attika) och vite på sexhundra (600) euro utges för varje framtida överträdelse av beslutet av den 25 maj 2015.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Det ankommer inte heller på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten, och inte heller att uttala sig värderande om nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden i samband med verksamhet som utförs under utövandet av ämbetet som parlamentsledamot och inte kan skiljas från det ämbetet.

J.  Åtalet rör inte yttranden den berörda ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  På grundval av de uppgifter och förklaringar som lämnats i detta ärende finns det inget skäl att misstänka att det straffrättsliga förfarandet syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet eller anseende och därigenom parlamentets oberoende (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Eleftherios Synadinos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna och till Eleftherios Synadinos.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28 domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, vad gäller Förenade kungarikets utträde ur EU ***I
PDF 178kWORD 49k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, vad gäller Förenade kungarikets utträde ur unionen (COM(2018)0745 – C8-0483/2018 – 2018/0390(COD))
P8_TA-PROV(2019)0336A8-0047/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0745),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0483/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 2 april 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0047/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av ▌förordning (EU) 2018/1806 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, vad gäller Förenade kungarikets utträde ur unionen

P8_TC1-COD(2018)0390


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket till Europeiska rådet sin avsikt att utträda ur unionen, i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Den 21 mars 2019 enades Europeiska rådet om att förlänga den period som anges i artikel 50.3 i EU-fördraget till och med den 22 maj 2019, under förutsättning att det brittiska underhuset godkänner avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen(2) (nedan kallat utträdesavtalet). Om det brittiska underhuset inte skulle godkänna utträdesavtalet, enades Europeiska rådet om en förlängning till och med den 12 april 2019.

(2)  Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG(3) har unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, inklusive rätten att resa in på medlemsstaternas territorium utan visering eller motsvarande formaliteter.

(3)  Till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen kommer fördragen och direktiv 2004/38/EG, inbegripet rätten att resa in i medlemsstaterna utan visering eller motsvarande formaliteter att upphöra att vara tillämpliga på medborgare i Förenade kungariket som är brittiska medborgare ▌. Det är därför nödvändigt att föra in Förenade kungariket i en av bilagorna till ▌Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806(4). Bilaga I innehåller en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser medan bilaga II innehåller en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav.

(4)  Gibraltar utgör inte en del av Förenade kungariket. Unionsrätt har varit tillämplig på Gibraltar i den omfattning som fastställs i 1972 års anslutningsakt endast med stöd av artikel 355.3 i EUF-fördraget. Tillägget av Förenade kungariket i del 1 i bilaga II till förordning (EU) 2018/1806 kommer inte att omfatta medborgare i brittiska utomeuropeiska territorier som har förvärvat sitt medborgarskap på grundval av en koppling till Gibraltar. Gibraltar bör således tas upp jämte övriga brittiska utomeuropeiska territorier i förteckningen i del 3 i bilaga II till förordning (EU) 2018/1806.

(5)  De kriterier som bör beaktas när man, ▌på grundval av en bedömning i varje enskilt fall, fastställer de tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet fastställs i artikel ▌1 i förordning (EU) 2018/1806. I dessa kriterier ingår olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet, ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel, samt unionens yttre förbindelser med de berörda tredjeländerna, inbegripet, i synnerhet, hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten.

(6)  Med beaktande av alla de kriterier som anges i artikel ▌1 i förordning (EU) 2018/1806 är det lämpligt att undanta medborgare i Förenade kungariket som är brittiska medborgare från viseringskravet när de reser till medlemsstaternas territorium. Med tanke på den geografiska närheten, kopplingen mellan ekonomierna, handelsvolymen och omfattningen av personers korttidsrörelser mellan Förenade kungariket och unionen för affärer, fritid eller andra ändamål, torde viseringsfria resor underlätta turismen och den ekonomiska verksamheten och därigenom skapa fördelar för unionen.

(7)  Förenade kungariket bör därför upptas i bilaga II till förordning (EU) 2018/1806 när det gäller brittiska medborgare.

(8)  Denna förordning grundar sig på förväntningen att Förenade kungariket, för att upprätthålla nära förbindelser, kommer att ge medborgare från alla medlemsstater fullständig ömsesidighet i fråga om viseringar. I händelse av att Förenade kungariket inför viseringskrav för medborgare i åtminstone en medlemsstat i framtiden, bör den ömsesidighetsmekanism som föreskrivs i ▌artikel 7 i förordning (EU) 2018/1806 tillämpas. Europaparlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör agera utan dröjsmål när det gäller att tillämpa ömsesidighetsmekanismen. Det är kommissionens uppgift att fortlöpande övervaka respekten för ömsesidighetsprincipen och omedelbart informera Europaparlamentet och rådet om alla händelser som kan äventyra respekten för denna princip.

(9)  När det gäller Island och ▌Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering ▌till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket(5) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG(6).

(10)  När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket(7) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B och 1.C i rådets beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG(8).

(11)  När det gäller ▌ Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket(9) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B och 1.C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU(10).

(12)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG(11). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(13)  Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG(12). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(14)  Denna förordning utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.1 i 2011 års anslutningsakt.

(15)  Denna förordning bör träda i kraft dagen efter den dagunionsrätten upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket.

(16)  Förordning (EU) 2018/1806 bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) 2018/1806 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 6.2 ska led d ersättas med följande:"

”d) utan att det påverkar tillämpningen av de skyldigheter som följer av Europarådets europeiska överenskommelse om avskaffande av viseringstvång för flyktingar som undertecknades i Strasbourg den 20 april 1959, konventionsflyktingar, statslösa personer och andra personer som inte innehar medborgarskap i något land och som är bosatta i Irland och är innehavare av ett resedokument som har utfärdats av Irland och som erkänns av den berörda medlemsstaten.”.

"

2.  I bilaga II del 1 ska följande införas:"

”Förenade kungariket (utom personer med brittisk nationalitet som avses i del 3)”.

"

3.  Rubriken i bilaga II del 3 ska ersättas med följande:"

”PERSONER MED BRITTISK NATIONALITET SOM INTE ÄR BRITTISKA MEDBORGARE”.

"

4.  I bilaga II del 3 ska följande läggas till efter formuleringen ”British overseas territories citizens (BOTC)”:"

”Dessa territorier omfattar Anguilla, Bermuda, Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Falklandsöarna, Gibraltar* , Montserrat, Pitcairnöarna, Sankt Helena, Ascension och Tristan da Cunha, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna samt Turks- och Caicosöarna.

_____________________________

* Gibraltar är en brittisk kronkoloni. Det pågår en tvist mellan Spanien och Förenade kungariket om överhögheten över Gibraltar - ett territorium som en lösning måste nås om mot bakgrund av relevanta resolutioner och beslut av Förenta nationernas generalförsamling.”.

"

Artikel 2

I händelse av att Förenade kungariket inför viseringskrav för medborgare i åtminstone en medlemsstat, ska den ömsesidighetsmekanism som föreskrivs i artikel 7 i förordning (EU) 2018/1806 tillämpas. Europaparlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaterna ska agera utan dröjsmål när det gäller att tillämpa ömsesidighetsmekanismen.

Artikel 3

▌Denna förordning träder i dagen efter den dag då unionsrätten upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket.

▌Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1)Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019.
(2) EUT C 66 I, 19.2.2019, s. 1.
(3)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 303, 28.11.2018, s. 39).
(5)EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
(6)Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).
(7)EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
(8)Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).
(9)EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.
(10)Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).
(11)Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).
(12)Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).


Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
PDF 120kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2019)0151 – C8-0131/2019 – 2019/0056(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0337A8-0177/2019

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2019)0151),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0131/2019),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0177/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.


Avfallshantering
PDF 137kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 4 april 2019 om avfallshantering (2019/2557(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0338B8-0231/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall(1) (ramdirektivet om avfall),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer, och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013(5) (förordningen om klimatåtgärder),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(6) samt de genomförandebestämmelser och frivilliga avtal som antagits enligt det direktivet,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av ekodesigndirektivet 2009/125/EG(11),

–  med beaktande av den preliminära politiska överenskommelse som medlagstiftarna nådde den 19 december 2018 om förslaget till direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2017 Avfallsenergins roll i den cirkulära ekonomin (COM(2017)0034),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032) samt arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2018)0020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av över 60 framställningar om avfallshantering från Belgien, Bulgarien, Grekland, Spanien, Italien, Polen, Slovakien och Förenade kungariket som mottagits av Europaparlamentet under de senaste åren,

–  med beaktande av framställningsutskottets undersökningsresor de senaste åren till Bulgarien, Grekland och Italien om frågor som rör avfallshantering, särskilt slutsatserna och de specifika rekommendationerna i de efterföljande rapporterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om de frågor som tagits upp av personer som ingett framställningar om tillämpningen av direktivet om avfallshantering, och andra liknande direktiv, i EU:s medlemsstater(12),

–  med beaktande av artikel 216.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det har gjorts framsteg i hela EU när det gäller att minska avfallsgenereringens påverkan på miljön och på människors hälsa, men många utmaningar kvarstår och brådskande åtgärder måste vidtas för att säkerställa en hållbar resursförvaltning, särskilt i fråga om de relativt stora mängder obehandlat avfall som fortfarande deponeras i många medlemsstater.

B.  Två av de viktigaste utmaningarna för framtiden är att minska graden av avfallsgenerering och att anpassa målen för avfallshantering till målen för den cirkulära ekonomin, särskilt genom att öka återanvändningen och återvinningen.

C.  Förebyggande åtgärder har fastställts som den högsta prioriteten i avfallshierarkin genom ramdirektiv 2008/98/EG om avfall.

D.  Olämplig avfallshantering har allvarliga konsekvenser för miljön i form av mark-, vatten- och luftföroreningar. Framställarna har påpekat att deponier och förbränningsanläggningar har godkänts och tagits i drift i närheten av bostads- och jordbruksområden och i områden där geologiska och hydrogeologiska förhållanden inte vederbörligen beaktats av medlemsstaternas behöriga myndigheter, och att de utgör ett direkt hot mot folkhälsan.

E.  Mer än 80 procent av en produkts miljöpåverkan fastställs på utformningsstadiet, vilket således spelar en viktig roll när det gäller att främja avfallsförebyggande och alla aspekter som rör den cirkulära ekonomin, såsom en produkts hållbarhet, uppgraderbarhet och reparerbarhet, samt återanvändningen och återvinningen av den.

F.  Utöver att leda till mer hållbara och resurseffektiva produkter kan delningsekonomins och tjänsteekonomins principer också tjäna syftet att minska avfallsgenereringen i Europa.

G.  Kommissionen har hanterat flera överträdelseförfaranden mot överträdelser av EU:s lagstiftning om avfallshantering i flera medlemsstater. Flera av dessa fall har hänskjutits till Europeiska unionens domstol, några av dem nyligen.

H.  Den senaste rapporten från kommissionen om genomförandet av EU:s avfallslagstiftning, som inbegriper rapporten om tidig varning för medlemsstater som riskerar att hamna på efterkälken i sina förberedelser för att uppnå 2020 års mål för återanvändning/materialåtervinning av kommunalt avfall, visade att det finns allvarliga brister som snabbt måste åtgärdas för att Europa ska kunna dra nytta av den cirkulära ekonomins miljömässiga och ekonomiska fördelar.

I.  Uppgifter från den senaste tiden vilka åtföljer ett flertal framställningar har belyst att avfallshanteringssituationen i flera medlemsstater och regioner fortfarande är mycket problematisk, och det finns starka belägg för behovet att avsevärt förbättra genomförandet av ramdirektivet om avfall och resten av EU:s lagstiftning om förebyggande och hantering av avfall.

J.  En ekonomi som prioriterar reparation, återanvändning, återtillverkning och återvinning av material är mer arbetsintensiv än en ekonomi som bygger på bortskaffande, vilket skapar fler arbetstillfällen. Ett korrekt genomförande av den befintliga lagstiftningen om förebyggande och hantering av avfall skulle kunna frigöra potential att skapa arbetstillfällen inom sektorerna för återanvändning och återvinning.

K.  Korrekt hantering och förebyggande av avfall är avgörande för att förbättra livskvaliteten i Europa och uppnå en giftfri miljö.

1.  Europaparlamentet betonar att många framställningar som lagts fram om medlemsstaternas underlåtenhet att genomföra avfallslagstiftningen pekar på olika hälso- och miljöproblem kopplade till olämplig avfallshantering, såsom dålig luftkvalitet i stadsområden, förorening av underjordiska vattenresurser, alltför höga bullernivåer samt illaluktande utsläpp.

2.  Europaparlamentet betonar att den offentliga finansieringen på både nationell nivå och EU-nivå av avfallshantering, för att stödja övergången till en mer cirkulär ekonomi, bör vara förenlig med målet att trappa upp genomförandet av avfallshierarkin. Parlamentet anser därför att medlen bör inriktas på planer och projekt för förebyggande, återanvändning, separat insamling och återvinning.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra större framsteg när det gäller att fastställa effektiva planer och projekt för förebyggande, återanvändning, separat insamling och återvinning, vilket är helt avgörande för att minska avfallets miljöbelastning, dra nytta av den cirkulära ekonomins ekonomiska fördelar och förbättra resurseffektiviteten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras genomförandearbete, däribland genom tekniskt stöd och EU‑medel. Parlamentet föreslår att lämpliga ekonomiska instrument antas i enlighet med ramdirektivet om avfall och att effektiva och kostnadseffektiva system för utökat producentansvar genomförs för att ge skjuts åt övergången till en cirkulär ekonomi.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att städa bort skräp och förbättra avfallshanteringen (insamling, sortering och återvinning) och att anta ekonomiska instrument och kampanjer för att öka medvetenheten för att förhindra nedskräpning.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att genomföra besök på hög nivå för cirkulär ekonomi och avfallshantering i de medlemsstater som riskerar att inte uppfylla de kommunala avfallsmålen för 2020 och att samverka med relevanta intressenter, inbegripet sammanslutningar av lokala och regionala aktörer och organisationer med verksamhet i hela Europa som verkligen främjar en kultur med nollavfall och tillhörande politik.

6.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste mildra miljöpåverkan från avfallsgenerering, särskilt genom att minska den mängd kommunalt avfall som genereras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta syfte vidta avfallsförebyggande åtgärder i enlighet med det reviderade ramdirektivet om avfall.

7.  Europaparlamentet betonar att nationella, regionala och lokala aktörer har en helt avgörande roll inom avfallshantering och för framtagandet av politik samt för genomförandet av politiken på området. Parlamentet påminner om att en konsekvent politik, tillsammans med främjandet av lämplig infrastruktur i linje med avfallshierarkin, endast kan fastställas genom samordning och samarbete på alla nivåer i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att premiera bästa praxis på alla nivåer och underlätta utbyte av denna, samt att stödja banbrytande projekt på ett konkret och adekvat sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och industrin att som viktiga partner i avfallshanteringssektorn förstärka sitt engagemang för att främja cirkulära leveranskedjor, i syfte att till ofta konkurrenskraftiga priser få tillgång till högkvalitativa returråvaror, vilka bör återvinnas för fortsatt användning och produktion.

9.  Europaparlamentet efterfrågar tillhandahållande av utbildning och främjande av en rad olika anställningsformer, inbegripet ekonomiskt stöd till utbildning på hög nivå och sociala arbetstillfällen, särskilt på områdena reparationer och förberedelse för återanvändning.

10.  Europaparlamentet är övertygat om att nya affärsmodeller med inriktning på förebyggande, återanvändning och återvinning av avfall måste främjas och stödjas på lämpligt sätt, i syfte att på ett effektivare sätt stärka övergången till en cirkulär ekonomi.

11.  Europaparlamentet understryker att ett korrekt genomförande av paketet om cirkulär ekonomi ger möjligheter i hela EU, inbegripet investeringar, som kommer att bidra till att rationalisera användningen av naturresurser.

12.  Europaparlamentet framhåller att en ökning av resursproduktiviteten genom att förbättra effektiviteten och minska resursavfallet genom åtgärder såsom återanvändning, återvinning och återtillverkning kraftigt kan minska både resursförbrukningen och växthusgasutsläppen, vilket är ett mål som utgör kärnan i den cirkulära ekonomin. Parlamentet understryker att resurserna i en cirkulär ekonomi bevaras inom ekonomin och finns kvar i produktiv användning när en produkt har nått slutet av sin livslängd, och på så sätt minska resursförbrukningen. Parlamentet anser, när det gäller avfallslagstiftning, att cirkulär produktdesign kommer att bidra till att sluta produktionscyklerna och åstadkomma en omläggning av produktions- och konsumtionsmönstren, och därmed minska andelen giftigt avfall och den övergripande mängden avfall.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa full transparens i fråga om mängden av och slutdestinationen för avfall från olika avfallshanteringsmetoder, särskilt i de samhällen som kan komma att beröras av anläggningar och nya projekt, och att samråda med dem i beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft medlemsstaterna att fullt ut och grundligt genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (direktivet om miljökonsekvensbedömningar)(13) och annan relevant EU-lagstiftning som syftar till att skydda miljön och folkhälsan.

14.  Europaparlamentet anser att separat insamling av avfall från dörr till dörr är ett effektivt sätt att öka medvetenheten i hela befolkningen om den strategiska betydelsen av en cirkulär ekonomi och att på ett effektivare sätt uppnå ett kollektivt engagemang för detta ändamål. Parlamentet understryker att sådana system möjliggör bättre redovisning av de typer och mängder av hushållsavfall som produceras och deras relaterade behov för bearbetning, i syfte att maximera förberedelsen för återanvändning och återvinning samt att ~göra det möjligt att införa rättvisare stimulerande/avskräckande ekonomiska åtgärder.

15.  Europaparlamentet påminner om att förbränning fortfarande återfinns näst längst ner i avfallshierarkin, i vilken endast deponering befinner sig längre ner.

16.  Europaparlamentet påminner om att farligt avfall utgör särskilda utmaningar som inte kan förbises och som kräver specifika åtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra de bestämmelser i ramdirektivet om avfall som rör hanteringen av farligt avfall.

17.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess pågående överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte följer avfallslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja den fulla potentialen hos systemet för tidig varning i enlighet med de reviderade avfallsdirektiven. Parlamentet föreslår att de straffpåföljder i form av böter som kommissionen samlat in bör återinvesteras i projekt som är förenliga med de högsta nivåerna i avfallshierarkin.

18.  Europaparlamentet beklagar att deponier, enligt flera framställare, har godkänts och placerats i närheten av bostads- och jordbruksområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter att säkerställa fullt skydd för människors hälsa och att vidta strukturella åtgärder med inriktning på att finna en lösning på föroreningar av grundvatten.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 150, 14.6.2018, s. 109.
(2) EUT L 150, 14.6.2018, s. 100.
(3) EUT L 150, 14.6.2018, s. 141.
(4) EUT L 150, 14.6.2018, s. 93.
(5) EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.
(6) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0352.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0100.
(9) EUT C 334, 19.9.2018, s. 151.
(10) EUT C 334, 19.9.2018, s. 60.
(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0241.
(12) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 60.
(13) EUT L 26, 28.1.2012, s. 1.


Tillsynskrav och särskilda bestämmelser när det gäller utstationering av förare i vägtransportsektorn ***I
PDF 271kWORD 88k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn (COM(2017)0278 – C8-0170/2017 – 2017/0121(COD))
P8_TA-PROV(2019)0339A8-0206/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0278),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0170/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0206/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 764
Förslag till direktiv
Titeln
Förslag till
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn
om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen)
Ändring 765
Förslag till direktiv
Skäl -1 (nytt)
(-1)   Med tanke på den mycket rörliga arbetskraften inom vägtransportsektorn behövs det sektorsspecifika regler för att säkerställa en balans mellan operatörernas frihet att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, den fria rörligheten för varor och det sociala skyddet för förare. Syftet med detta direktiv är därför att ge rättslig säkerhet och klarhet, bidra till harmoniseringen och främjandet av tillsyn, bekämpa olagliga metoder och minska den administrativa bördan.
Ändring 766
Förslag till direktiv
Skäl 1
(1)  För att skapa en säker, effektiv och socialt ansvarsfull vägtransportsektor är det nödvändigt att säkerställa tillfredsställande arbetsvillkor och socialt skydd för förare, å ena sidan, och lämpliga affärsvillkor och lämpliga villkor som främjar rättvis konkurrens för operatörer, å andra sidan.
(1)  För att skapa en säker, effektiv och socialt ansvarsfull vägtransportsektor är det nödvändigt att säkerställa fri rörlighet för varor och frihet att tillhandahålla tjänster, tillfredsställande arbetsvillkor och socialt skydd för förare, samt att skapa ett lämpligt affärs- och konkurrensklimat för operatörer samtidigt som man respekterar de grundläggande friheterna, den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, framför allt i deras fördragsgaranterade form.
Ändring 767
Förslag till direktiv
Skäl 1a (nytt)
(1a)   Alla nationella bestämmelser som tillämpas på vägtransporter måste vara proportionella och motiverade, och de får inte leda till att utövandet av fördragsgaranterade grundläggande friheter, såsom den fria rörligheten för tjänster, hindras eller görs mindre attraktivt. På det sättet kan unionens konkurrenskraft upprätthållas eller ökas samtidigt som förarnas arbetsvillkor och sociala skydd respekteras.
Ändring 768
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  Den höga rörlighet som är förbunden med vägtransporttjänster kräver särskild uppmärksamhet när det gäller att säkerställa att förare kan dra nytta av de rättigheter till vilka de är berättigade och att operatörer inte ställs inför oproportionerliga administrativa hinder som i onödan begränsar deras frihet att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster.
(2)  Den höga rörlighet som är förbunden med vägtransporttjänster kräver särskild uppmärksamhet när det gäller att säkerställa att förare kan dra nytta av de rättigheter till vilka de är berättigade och att operatörer, av vilka flertalet (90 %) är små och medelstora företag med färre än tio anställda, inte ställs inför oproportionerliga administrativa hinder eller otillbörliga och diskriminerande kontroller som i onödan begränsar deras frihet att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster.
Ändring 769
Förslag till direktiv
Skäl 2a (nytt)
(2a)   Alla nationella bestämmelser om vägtransport måste vara proportionella och motiverade och får inte innebära att utövandet av fördragsgaranterade grundläggande friheter, såsom den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, hindras eller görs mindre attraktivt. På det sättet kan unionens konkurrenskraft, inklusive kostnaderna för produkter och tjänster, upprätthållas eller rentav ökas, genom att förarnas arbetsvillkor och sociala skydd samt sektorns särdrag respekteras, eftersom förare är arbetstagare med hög rörlighet och inte utstationerade arbetstagare.
Ändring 770
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Balansen mellan åtgärder för att förbättra de sociala villkoren och arbetsvillkoren för förare, å ena sidan, och åtgärder för att underlätta utövandet av friheten att tillhandahålla vägtransporttjänster som bygger på rättvis konkurrens mellan nationella och utländska operatörer, å andra sidan, är avgörande för en väl fungerande inre marknad.
(3)  Balansen mellan åtgärder för att förbättra de sociala villkoren och arbetsvillkoren för förare, å ena sidan, och åtgärder för att underlätta utövandet av friheten att tillhandahålla vägtransporttjänster som bygger på rättvis, proportionell och icke-diskriminerande konkurrens mellan nationella och utländska operatörer, å andra sidan, är avgörande för en väl fungerande inre marknad. Därför måste all nationell lagstiftning eller nationell transportsektorpolitik utveckla och stärka det gemensamma europeiska transportområdet och inte på något sätt bidra till en fragmentering av den inre marknaden. 
Ändring 771
Förslag till direktiv
Skäl 4
(4)  Vid en utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i unionens nuvarande sociallagstiftning på vägtransportområdet upptäcktes dels vissa kryphål i de befintliga bestämmelserna, dels brister i fråga om verkställigheten av bestämmelserna. Dessutom finns det ett antal avvikelser mellan medlemsstaterna vad gäller tolkningen, tillämpningen och genomförandet av bestämmelserna. Detta skapar rättslig osäkerhet och ojämlik behandling av förare och operatörer, vilket är skadligt för arbetsvillkoren, de sociala villkoren och konkurrensvillkoren i sektorn.
(4)  Vid en utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i unionens nuvarande sociallagstiftning på vägtransportområdet upptäcktes dels vissa kryphål i de befintliga bestämmelserna, dels brister i fråga om verkställigheten av bestämmelserna, liksom olagliga metoder, såsom bruket av brevlådeföretag. Mer tonvikt bör läggas på att bekämpa odeklarerat arbete inom transportsektorn. Dessutom finns det ett antal avvikelser mellan medlemsstaterna vad gäller tolkningen, tillämpningen och genomförandet av bestämmelserna, vilket skapar en tung administrativ börda för förare och operatörer. Detta skapar rättsosäkerhet, vilket är skadligt för arbetsvillkoren, de sociala villkoren och konkurrensvillkoren i sektorn.
Ändring 772
Förslag till direktiv
Skäl 4a (nytt)
(4a)  För att säkerställa att Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG1a och 2014/67/EU1b tillämpas korrekt behövs det skärpta kontroller och förstärkt samarbete på unionsnivå för att motverka bedrägerier med utstationering av förare, liksom också skärpta kontroller för att säkerställa att sociala avgifter för utstationerade förare faktiskt betalas.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
1b Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s.11).
Ändring 773
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  En adekvat, effektiv och konsekvent tillämpning av arbetstidsbestämmelserna är av avgörande betydelse för att man ska kunna skydda förarnas arbetsvillkor och förhindra snedvridningar av konkurrensen på grund av bristande efterlevnad. Därför är det önskvärt att utvidga de befintliga enhetliga tillsynskraven i direktiv 2006/22/EG så att de omfattar kontroll av att de arbetstidsbestämmelser som anges i direktiv 2002/15/EU efterlevs.
(5)  En adekvat, effektiv och konsekvent tillämpning av bestämmelserna om arbetstider och viloperioder är av avgörande betydelse för att man ska kunna förbättra trafiksäkerheten, skydda förarnas arbetsvillkor och förhindra snedvridningar av konkurrensen på grund av bristande efterlevnad. Därför är det önskvärt att utvidga de befintliga enhetliga tillsynskraven i direktiv 2006/22/EG så att de omfattar kontroll av att de arbetstidsbestämmelser som anges i direktiv 2002/15/EU efterlevs. Kontroller av körtiden och arbetstiden bör också kunna förenas med kontroller av bestämmelserna om utstationering av förare, utan att detta medför ytterligare administrativa bördor. Kontroller av efterlevnaden av arbetstiden bör begränsas till kontroller i transportföretagens lokaler tills det finns teknik som gör det praktiskt möjligt att utföra kontroller av arbetstiden ute på vägarna.
Ändring 774
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Mot bakgrund av transporttjänsternas särskilda natur och den direkta inverkan på den fria rörligheten för varor, med särskild inriktning på trafiksäkerhet och transportskydd, bör vägkontrollerna begränsas till ett minimum. Förare bör inte hållas ansvariga för sina respektive företags ytterligare administrativa skyldigheter. Arbetstidsbestämmelserna bör kontrolleras endast i transportföretagens lokaler.
Ändring 775
Förslag till direktiv
Skäl 5b (nytt)
(5b)   För att möjliggöra effektivare, snabbare och fler vägkontroller och samtidigt minska den administrativa bördan för förarna bör efterlevnaden av direktiv 2002/15/EG kontrolleras vid kontroller i företagens lokaler snarare än vid vägkontroller.
Ändring 776
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Av omsorg om effektivt administrativt samarbete och informationsutbyte bör medlemsstaterna koppla samman sina nationella elektroniska register genom det europeiska registret över vägtransportföretag, med rättslig grund i artikel 16.5 i förordning (EG) nr 1071/2009. Medlemsstaterna bör vidta alla de åtgärder som krävs för att säkerställa att de nationella elektroniska registren är sammankopplade, så att behöriga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet väginspektörer, kan få direkt realtidstillgång till de uppgifter och den information som ingår i det europeiska registret över vägtransportföretag.
Ändring 777
Förslag till direktiv
Skäl 6b (nytt)
(6b)  För att underlätta en bättre och enhetligare tillämpning av minimivillkoren för genomförande av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EG) nr 165/2014 och direktiv 2002/15/EG, och för att vägtransportföretagen lättare ska kunna uppfylla de administrativa kraven vid utstationering av förare bör kommissionen utveckla en eller flera moduler i informationssystemet för den inre marknaden (IMI) för inlämning av utstationeringsdeklarationer och elektroniska applikationer som ger inspektörer direkt realtidstillgång till det europeiska registret över vägtransportföretag och IMI i samband med vägkontroller.
Ändring 778
Förslag till direktiv
Skäl 7a (nytt)
(7a)  För att säkerställa rättvis konkurrens och lika villkor för arbetstagare och företag behövs framsteg med ett smart verkställande, och så mycket stöd som möjligt till en fullständig introduktion och användning av riskvärderingssystem. Tillsynsmyndigheterna måste därför ges realtidstillgång till nationella elektroniska register, samtidigt som de i högsta möjliga grad använder sig av det europeiska registret över vägtransportföretag.
Ändring 779
Förslag till direktiv
Skäl 8a (nytt)
(8a)   Regler för utstationering av arbetstagare som är tillämpliga på vägtransportverksamhet bör vara väl avvägda och enkla samt bli till ringa administrativ börda för medlemsstaterna och transportföretagen. Dessa regler bör inte vara inriktade på att avskräcka företag från verksamhet utanför etableringslandet.
Ändring 780
Förslag till direktiv
Skäl 9
(9)  Svårigheter har också upplevts vid tillämpning av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG15 och reglerna om de administrativa kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU16 på den mycket rörliga vägtransportsektorn. De okoordinerade nationella åtgärderna avseende tillämpningen och verkställigheten av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn har genererat stora administrativa bördor för utländska operatörer i EU. Detta ledde till onödiga begränsningar av friheten att tillhandahålla gränsöverskridande vägtransportjänster, med negativa sidoeffekter på sysselsättningen.
(9)  Svårigheter har också upplevts vid tillämpning av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG15 och reglerna om de administrativa kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU16 på den mycket rörliga vägtransportsektorn. De okoordinerade nationella åtgärderna avseende tillämpningen och verkställigheten av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn har genererat rättslig osäkerhet, snedvridning av konkurrensen i transportsektorn och stora administrativa bördor för utländska operatörer i EU. Detta har lett till onödiga begränsningar av friheten att tillhandahålla gränsöverskridande vägtransportjänster, med negativa sidoeffekter på sysselsättningen och på transportföretagens konkurrenskraft. Administrativa krav och kontrollåtgärder behöver harmoniseras så att transportörer inte drabbas av onödiga eller godtyckliga förseningar.
_________________
_________________
15 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
15 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s.11).
16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s.11).
Ändring 781
Förslag till direktiv
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Medlemsstaterna bör utbyta uppgifter och information, samarbeta administrativt och ömsesidigt bistå varandra via informationssystemet för den inre marknaden (IMI) – vars rättsliga grund utgörs av förordning (EU) nr 1034/2012 – för att säkerställa full efterlevnad av reglerna. Dessutom bör IMI användas för inlämning och uppdatering av utstationeringsdeklarationer mellan transportföretag och de behöriga myndigheterna i de mottagande medlemsstaterna. För att det sistnämnda målet ska kunna uppnås behöver man utveckla ett parallellt offentligt gränssnitt inom IMI-systemet, som transportföretag ges tillgång till.
Ändring 782
Förslag till direktiv
Skäl 9b (nytt)
(9b)  Alla aktörer i leveranskedjan för varor bör bära sin rimliga del av ansvaret för överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv. Detta bör vara fallet när aktörerna faktiskt har kännedom om överträdelserna eller borde känna till dem mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter.
Ändring 783
Förslag till direktiv
Skäl 9c (nytt)
(9c)  För att säkerställa att kontrollåtgärder för utstationering av förare inom vägtransportsektorn tillämpas korrekt enligt definitionerna i direktiven 96/71/EG och 2014/67/EU bör man stärka kontroller och samarbete på unionsnivå för att ta itu med bedrägerier rörande utstationering av förare.
Ändring 784
Förslag till direktiv
Skäl 9d (nytt)
(9d)  Underentreprenörer bör uppmuntras att agera med socialt ansvar genom att anlita transportföretag som efterlever bestämmelserna i detta direktiv. För att underentreprenörerna lättare ska kunna hitta sådana transportföretag bör kommissionen bedöma befintliga instrument och bästa praxis som främjar ett socialt ansvarsfullt agerande av alla aktörer i leveranskedjan för varor i syfte att, om lämpligt, inrätta en europeisk plattform för pålitliga transportföretag.
Ändring 785
Förslag till direktiv
Skäl 9e (nytt)
(9e)  Om reglerna för etablering av internationella vägtransportföretag inte följs uppstår skillnader på hela den inre marknaden, vilket bidrar till illojal konkurrens mellan företagen. Villkoren för etablering av internationella transportföretag bör därför skärpas och bli mer lättkontrollerade, för att i synnerhet motverka att så kallade brevlådeföretag startas.
Ändring 786
Förslag till direktiv
Skäl 10a (nytt)
(10a)   Förarbristen i Europa ställer krav på åtskilligt bättre arbetsvillkor, så att yrket blir mer tilltalande.
Ändring 787
Förslag till direktiv
Skäl 11
(11)  För att säkerställa ett effektivt och proportionerligt genomförande av direktiv 96/71/EG inom vägtransportsektorn är det nödvändigt att upprätta sektorsspecifika regler som återspeglar särdragen hos den mycket rörliga arbetskraften inom vägtransportsektorn och skapa en balans mellan det sociala skyddet för förare och friheten att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster för operatörer.
(11)  För att säkerställa ett effektivt och proportionerligt genomförande av direktiv 96/71/EG inom vägtransportsektorn är det nödvändigt att upprätta sektorsspecifika regler som återspeglar särdragen hos den mycket rörliga arbetskraften inom vägtransportsektorn och skapa en balans mellan det sociala skyddet för förare och friheten att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster för operatörer. Bestämmelserna om utstationering av arbetstagare i direktiv 96/71/EG, och om tillämpningen av dessa bestämmelser i direktiv 2014/67/EU, bör gälla för vägtransportsektorn i enlighet med villkoren i det här direktivet.
Ändring 788
Förslag till direktiv
Skäl 12
(12)  Dessa välavvägda kriterier bör bygga på ett koncept baserat på förares tillräckliga koppling till ett territorium i en värdmedlemsstat. Därför bör det fastställas en tidströskel, efter vilken minimilönen och det minsta antalet betalda semesterdagar per år i värdmedlemsstaten ska tillämpas vid internationella transporter. Denna tidströskel bör inte gälla för cabotagetransport enligt definitionerna i förordningarna 1072/200918 och 1073/200919, eftersom hela transporten äger rum i en värdmedlemsstat. Som en följd av detta bör den minimilön och det minsta antal betalda semesterdagar som gäller i värdmedlemsstaten tillämpas på cabotagetransport oberoende av frekvensen och varaktigheten för de transporter som utförs av en förare.
(12)  Dessa välavvägda kriterier bör bygga på ett koncept baserat på förares tillräckliga koppling till ett territorium i en värdmedlemsstat. Denna tillräckliga koppling föreligger för cabotagetransport enligt definitionerna i förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009, eftersom hela transporten äger rum i en värdmedlemsstat. Som en följd av detta bör direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU tillämpas på cabotagetransport.
Ändring 789
Förslag till direktiv
Skäl 12a (nytt)
(12a)  För internationella transporter skulle den huvudsakliga kopplingen för en förare i den bilaterala internationella transporten vara den medlemsstat där transportföretaget är etablerat, eftersom föraren återvänder dit regelbundet. En förare får utföra flera bilaterala transporter under en resa. Å andra sidan finns det en tillräcklig koppling till en värdmedlemsstats territorium när en förare utför andra typer av transporter, särskilt icke-bilaterala internationella transporter, i den medlemsstaten.
Ändring 790
Förslag till direktiv
Skäl 12b (nytt)
(12b)  För att säkerställa en effektiv användning av transportresurserna, beakta de operativa förhållandena och minska antalet tomkörningar, vilket är viktigt för att Parisavtalets mål om minskade koldioxidutsläpp ska kunna uppnås, bör ett begränsat antal ytterligare transporter tillåtas utan att reglerna för utstationering aktiveras. Med detta avses transporter som utförs under en period i samband med, eller efter, en bilateral internationell transport från etableringsmedlemsstaten och före återresan till etableringsmedlemsstaten.
Ändring 791
Förslag till direktiv
Skäl 12c (nytt)
(12c)  När föraren utför en kombinerad transport, har den tjänst som tillhandahålls under den inledande eller avslutande vägetappen en nära koppling till etableringsmedlemsstaten, förutsatt att vägetappen i sig utgör en bilateral transport. En tillräcklig koppling till en värdmedlemsstats territorium föreligger däremot när transporten under vägetappen utförs inom värdmedlemsstaten eller som en icke-bilateral internationell transport, och därför bör utstationeringsbestämmelserna tillämpas i ett sådant fall.
Ändring 792
Förslag till direktiv
Skäl 12d (nytt)
(12d)   Eftersom föraren inte har någon tillräcklig koppling till en transitmedlemsstats territorium bör transittrafik inte anses utgöra utstationering. Det bör också klargöras att det inte ändrar transportens klassificering att passagerare lämnar bussen av hygieniska skäl under ett uppehåll.
Ändring 793
Förslag till direktiv
Skäl 12e (nytt)
(12e)  Vägtransport är en mycket rörlig sektor som kräver en gemensam metod för vissa aspekter på ersättning i sektorn. Transportföretag behöver rättslig säkerhet om vilka regler och krav de ska följa. Dessa regler och krav bör vara tydliga, begripliga och lättillgängliga för transportföretagen, och bör möjliggöra effektiva kontroller. Nya regler får inte medföra onödiga administrativa bördor och bör ta vederbörlig hänsyn till små och medelstora företags intressen.
Ändring 794
Förslag till direktiv
Skäl 12f (nytt)
(12f)  När de arbets- och anställningsvillkor som avses i artikel 3 i direktiv 96/71/EG, i enlighet med nationell rätt, tradition och praxis samt med respekt för arbetsmarknadens parters självständighet, anges i kollektivavtal i enlighet med artikel 3.1 och 3.8 i det direktivet, bör medlemsstaterna, i linje med direktiv 2014/67/EU, säkerställa att dessa villkor på ett tillgängligt och öppet sätt tillhandahålls transportföretag från andra medlemsstater och utstationerade förare, och bör för detta ändamål involvera arbetsmarknadens parter. Den relevanta informationen bör framför allt omfatta de olika löner och komponenter som ingår i dessa, inbegripet lönekomponenter enligt lokalt eller regionalt tillämpliga kollektivavtal, metoden för att beräkna den lön som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i olika lönekategorier. I överensstämmelse med direktiv (EU) 2018/957 om ändring av direktiv 96/71/EG bör transportföretag inte beläggas med sanktioner till följd av bristande efterlevnad av lönekomponenter, metoden för att beräkna den lön som ska betalas ut eller, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i de olika lönekategorierna, om inte dessa är allmänt tillgängliga.
Ändring 795
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  I syfte att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomdrivande av de sektorsspecifika bestämmelserna om utstationering av arbetstagare och för att undvika oproportionerliga administrativa bördor för utländska operatörer, bör sektorsspecifika administrativa krav och kontrollkrav upprättas inom vägtransportsektorn, med fullt utnyttjande av kontrollverktyg, såsom digitala färdskrivare.
(13)  I syfte att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomdrivande av de sektorsspecifika bestämmelserna om utstationering av arbetstagare och för att undvika oproportionerliga administrativa bördor för utländska operatörer, bör sektorsspecifika administrativa krav och kontrollkrav upprättas inom vägtransportsektorn, med fullt utnyttjande av kontrollverktyg, såsom digitala färdskrivare. I syfte att minimera komplexiteten i de skyldigheter som fastställs i detta direktiv och i direktiv 96/71/EG bör medlemsstaterna kunna ålägga vägtransportföretag endast de administrativa krav som anges i det här direktivet och som har anpassats till vägtransportsektorn.
Ändring 796
Förslag till direktiv
Skäl 13a (nytt)
(13a)   För att förarna ska få en mindre betungande administrativ börda och färre dokumenthanteringsuppgifter bör transportföretag, på begäran av de behöriga myndigheterna i företagets etableringsmedlemsstat, tillhandahålla alla nödvändiga handlingar enligt kapitel III i direktiv 2014/67/EU om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan medlemsstaterna.
Ändring 797
Förslag till direktiv
Skäl 13b (nytt)
(13b)   För att underlätta genomförandet, tillämpningen och verkställandet av detta direktiv bör informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättades genom förordning (EU) nr 1024/2012, användas i medlemsstaterna för ett förbättrat informationsutbyte mellan regionala och lokala myndigheter över gränserna. Det kunde även vara fördelaktigt att utöka IMI:s funktioner till inlämning och överföring av enkla anmälningar.
Ändring 798
Förslag till direktiv
Skäl 13c (nytt)
(13c)   För att minska den administrativa bördan för transportföretag, som ofta är små och medelstora företag, bör transportföretagens inlämning av utstationeringsdeklarationer förenklas med hjälp av delvis förhandsifyllda standardiserade formulär som är översatta till unionens samtliga officiella språk.
Ändring 799
Förslag till direktiv
Skäl 13d (nytt)
(13d)   Ett allmänt genomförande och en allmän tillämpning av bestämmelserna för utstationering av arbetstagare i vägtransportsektorn skulle kunna påverka strukturen i branschen för godstransporter på väg i unionen. Medlemsstaterna och kommissionen bör därför noga övervaka följderna av denna process.
Ändring 800
Förslag till direktiv
Skäl 13e (nytt)
(13e)   Tillsynen bör främst ske i form av inspektioner i företagens lokaler. Vägkontroller bör inte uteslutas, men bör genomföras på ett icke-diskriminerande sätt och enbart avse fraktsedlar eller elektroniska fraktsedlar, bekräftelser av förhandsregistrering och intyg för återvändande till det land där företaget är etablerat eller där föraren har sin hemvist. Vägkontroller bör i första hand användas för kontroll av färdskrivardata som är viktiga för att fastställa förarens och fordonets verksamhet över en löpande fyraveckorsperiod och den geografiska täckningen för denna verksamhet. Registrering av landskoden kan vara till nytta här.
Ändring 801
Förslag till direktiv
Skäl 13f (nytt)
(13f)   Inverkan av tillämpningen och verkställigheten av bestämmelserna för utstationering av arbetstagare inom vägtransportbranschen bör återkommande utvärderas av kommissionen och rapporteras till parlamentet och rådet, och förslag bör utarbetas för att ytterligare förenkla dessa bestämmelser och minska den administrativa bördan.
Ändring 802
Förslag till direktiv
Skäl 13g (nytt)
(13g)   Med tanke på transportsektorns behov av särskild behandling, eftersom det är just rörlighet som förarna ägnar sig åt, bör tillämpningen av direktiv 96/71/EG på vägtransportsektorn sammanfalla med ikraftträdandedatumet för ändringen av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn.
Ändring 803
Förslag till direktiv
Skäl 13h (nytt)
(13h)   I syfte att anpassa bilagorna i detta direktiv till utvecklingen av bästa praxis bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning\*. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Ändring 804
Förslag till direktiv
Skäl 14a (nytt)
(14a)  Informationsutbytet inom ramen för ett effektivt administrativt samarbete och ömsesidigt bistånd mellan medlemsstater bör följa de regler för skydd av personuppgifter som fastställs i förordning 2016/679.
Ändring 805
Förslag till direktiv
Skäl 14b (nytt)
(14b)   Regler som säkerställer goda sociala villkor på hela den europeiska vägtransportmarknaden bör respekteras av alla parter i försörjningskedjan. För att skapa en ekonomiskt och socialt hållbar europeisk inre marknad bör en ansvarskedja som omfattar alla aktörer i logistikkedjan inrättas och tillämpas. Genom att upprätthålla transparens och ansvarsskyldighet och öka den sociala och ekonomiska jämlikheten gör man föraryrket mer attraktivt och främjar sund konkurrens.
Ändring 806
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3 – led a
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 2
Dessa kontroller ska varje år täcka ett stort och representativt genomsnitt av mobila arbetstagare, förare, företag och fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt av mobila arbetstagare och förare som omfattas av direktiv 2002/15/EG.
Dessa kontroller ska varje år täcka ett stort och representativt genomsnitt av mobila arbetstagare, förare, företag och fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt, vid kontroller i lokalerna, av mobila arbetstagare och förare som omfattas av direktiv 2002/15/EG. Medlemsstaterna ska organisera vägkontroller av genomförandet av direktiv 2002/15/EG först när det finns teknik som gör det möjligt att genomföra effektiva kontroller. Fram till dess ska kontrollerna utföras uteslutande i transportföretagens lokaler.
Ändring 807
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3 – led b
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 2 – punkt 3 – stycke 1
Varje medlemsstat ska organisera kontrollerna på ett sådant sätt att minst 3 % av arbetsdagarna för förare av fordon som omfattas av förordning (EG) nr 561/2006, förordning (EU) nr 165/2014 och direktiv 2002/15/EG kontrolleras.
Varje medlemsstat ska organisera kontrollerna på ett sådant sätt att minst 3 % av arbetsdagarna för förare av fordon som omfattas av förordning (EG) nr 561/2006, förordning (EU) nr 165/2014 och direktiv 2002/15/EG kontrolleras. Efter en vägkontroll och om föraren inte kan lämna in ett eller flera av de begärda dokumenten ska föraren få fortsätta sin transport, och transportföretaget i etableringsmedlemsstaten ska vara skyldigt att lämna in de erforderliga dokumenten via de behöriga myndigheterna.
Ändring 808
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3 – led c
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 2 – punkt 4
4.  Den information som lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006 ska inbegripa uppgifter om antalet förare som kontrollerats på vägarna, antalet kontroller i företagens lokaler, antalet kontrollerade arbetsdagar och antalet rapporterade överträdelser samt antalet och typen av rapporterade överträdelser med uppgift om huruvida det rört sig om person- eller godstransport.
4.  Den information som lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006 ska inbegripa uppgifter om antalet förare som kontrollerats på vägarna, antalet kontroller i företagens lokaler, antalet arbetsdagar som kontrollerats i lokaler samt antalet och typen av rapporterade överträdelser med uppgift om huruvida det rört sig om person- eller godstransport.
Ändring 809
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 3a (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 5
(3a)  Artikel 5 ska ersättas med följande:
Artikel 5
Artikel 5
Samordnade kontroller
Samordnade kontroller
Medlemsstaterna skall minst sex gånger om året vidta samordnade åtgärder för vägkontroller av förare och fordon som omfattas av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85. Sådana åtgärder ska genomföras samtidigt av tillsynsmyndigheterna i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium.
Medlemsstaterna ska minst sex gånger om året genomföra samordnade vägkontroller och kontroller i lokalerna av förare och fordon som omfattas av förordning (EG) nr 561/2006 eller förordning (EU) nr 165/2014. Sådana kontroller ska genomföras samtidigt av tillsynsmyndigheterna i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. En sammanfattning av resultaten från de samordnade kontrollerna ska offentliggöras i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.”
Ändring 810
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 4
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 6 – punkt 1
1.  Kontroller i företagens lokaler ska organiseras på grundval av tidigare erfarenheter från olika typer av transporter och företag. Denna typ av kontroller ska även utföras när allvarliga överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 eller (EU) nr 165/2014 eller direktiv 2002/15/EG har avslöjats vid vägkontroller.
1.  Kontroller i företagens lokaler ska organiseras på grundval av tidigare erfarenheter från olika typer av transporter och företag. Denna typ av kontroller ska även utföras när allvarliga överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 har avslöjats vid vägkontroller.
Ändring 811
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 4a (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 7 – punkt 1 – led b
(4a)  I artikel 7.1 ska led b ersättas med följande:
b)  Att överlämna tvåårsstatistiken till kommissionen i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 3820/85.
Att överlämna tvåårsstatistiken till kommissionen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006.
Ändring 812
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led -a (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 1 – inledningen
-a)  I punkt 8.1 ska inledningen ersättas med följande:
1.  Information som bilateralt ställs till förfogande i enlighet med artikel 17.3 i förordning (EEG) nr 3820/85 eller artikel 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall utbytas mellan de organ som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 7.2
1. Information som bilateralt ställs till förfogande i enlighet med artikel 22.2 i förordning (EG) nr 561/2006 eller artikel 40 i förordning (EU) nr 165/2014 ska utbytas mellan de organ som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 7”
Ändring 813
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led a
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 1 – led b
b)  på motiverad begäran av en medlemsstat i enskilda fall.”.
b)  på en särskild begäran av en medlemsstat i enskilda fall, förutsatt att den begärda informationen inte är tillgänglig genom direkta sökningar i de nationella elektroniska register som avses i artikel 16.5 i förordning (EG) nr 1071/2009.”.
Ändring 814
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led b
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 1a – stycke 1
”1a. Medlemsstaterna ska överlämna den information som begärs av andra medlemsstater enligt punkt 1 b i denna artikel inom 25 arbetsdagar från mottagandet av begäran i fall som kräver fördjupad undersökning eller involverar kontroller i de berörda företagens lokaler. En kortare tidsfrist får fastställas genom en ömsesidig överenskommelse mellan medlemsstaterna. I brådskande fall eller fall som kräver enkel registerkontroll, exempelvis i ett riskvärderingssystem, ska den begärda informationen lämnas inom tre arbetsdagar.
”1a. Medlemsstaterna ska överlämna den information som begärs av andra medlemsstater enligt punkt 1 b i denna artikel inom 10 arbetsdagar från mottagandet av begäran. I vederbörligen motiverade fall som kräver fördjupad undersökning eller involverar kontroller i de berörda företagens lokaler ska tidsfristen vara 20 arbetsdagar. En kortare tidsfrist får fastställas genom en ömsesidig överenskommelse mellan medlemsstaterna. I brådskande fall eller fall som kräver enkel registerkontroll, exempelvis i ett riskvärderingssystem, ska den begärda informationen lämnas inom tre arbetsdagar.
Ändring 815
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led b
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 1a – stycke 2
Om den anmodade medlemsstaten anser att begäran inte är tillräckligt motiverad ska den utan dröjsmål informera den medlemsstat som begär informationen om detta inom tio arbetsdagar. Den medlemsstat som begärt informationen ska ytterligare motivera sin begäran. Om detta inte är möjligt får begäran avvisas av medlemsstaten.
Om den anmodade medlemsstaten anser att begäran inte är tillräckligt motiverad ska den utan dröjsmål informera den medlemsstat som begär informationen om detta inom fem arbetsdagar. Den medlemsstat som begärt informationen ska ytterligare motivera sin begäran. Om detta inte är möjligt får begäran avvisas av medlemsstaten.
Ändring 816
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led b
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 1a – stycke 3
När det är svårt eller omöjligt att tillmötesgå en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska den berörda medlemsstaten informera den medlemsstat som begär informationen om detta inom tio arbetsdagar och ange skälen. De berörda medlemsstaterna ska diskutera med varandra i syfte att finna en lösning på alla problem.”.
När det är svårt eller omöjligt att tillmötesgå en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska den anmodade medlemsstaten informera den medlemsstat som begär informationen om detta inom fem arbetsdagar med vederbörliga argument för varför det är svårt eller omöjligt att tillhandahålla informationen i fråga. De berörda medlemsstaterna ska diskutera med varandra i syfte att finna en lösning på alla problem.”.
Ändring 817
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led b
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 1a – stycke 4 (nytt)
Om kommissionen får kännedom om ett ihållande problem med informationsutbytet eller en bestående vägran att tillhandahålla information får den vidta alla åtgärder som krävs för att åtgärda situationen, inbegripet att vid behov inleda en utredning och slutligen tillämpa sanktioner mot medlemsstaten.
Ändring 818
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led ba (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 2
(ba)  Punkt 2 ska ersättas med följande:
2.  Medlemsstaterna skall sträva efter att inrätta system för elektroniskt informationsutbyte. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 12.2 fastställa gemensamma metoder för ett effektivt informationsutbyte.
”2. Genom undantag från artikel 21 i direktiv 2014/67/EU ska det informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som föreskrivs i punkterna 1 och 1a i denna artikel genomföras via informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättades genom förordning (EU) nr 1024/2012. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska ha direkt tillgång i realtid till uppgifter i nationella elektroniska register via det europeiska register för vägtransportföretag som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009.
Ändring 819
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 6 – led bb (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 8 – punkt 2a (ny)
(bb)  I artikel 8 ska följande punkt läggas till:
”2a. Kommissionen ska utveckla en elektronisk tillämpning som är gemensam för alla EU-medlemsstater som ger inspektörer direkt tillgång i realtid till det europeiska registret för vägtransportföretag och IMI i samband med vägkontroller och kontroller i lokaler senast 2020. Denna applikation ska utvecklas genom ett pilotprojekt.”
Ändring 820
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7 – led a
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 9 – punkt 1 – stycke 2
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa en gemensam formel för beräkning av en riskvärdering avseende företag, vilken ska ta hänsyn till överträdelsernas antal, allvarlighetsgrad och frekvens samt resultaten av kontroller där ingen överträdelse har upptäckts och huruvida ett vägtransportföretag har använt den smarta färdskrivaren i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014 på alla sina fordon. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2 i detta direktiv.”
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på att fastställa en gemensam formel för beräkning av en riskvärdering avseende företag, vilken ska ta hänsyn till överträdelsernas antal, allvarlighetsgrad och frekvens samt resultaten av kontroller där ingen överträdelse har upptäckts och huruvida ett vägtransportföretag har använt den smarta färdskrivaren i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014 på sina fordon.
Ändring 821
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7 – led ba (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1
(ba)  I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
3.  En inledande förteckning över överträdelser av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 anges i bilaga III.
3. En inledande förteckning över överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 anges i bilaga III.
Ändring 822
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7 – led bb (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2
(bb)  I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
I syfte att upprätta riktlinjer för jämförelser av överträdelser av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85, får kommissionen i lämpliga fall, i enlighet med förfarandet i artikel 12.2, anpassa bilaga III i syfte att upprätta riktlinjer för ett gemensamt spektrum av överträdelser, uppdelat i kategorier på grundval av hur allvarliga överträdelserna är.
I syfte att upprätta riktlinjer för jämförelser av överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 eller förordning (EU) nr 165/2014, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på att ändra bilaga III i syfte att upprätta riktlinjer för ett gemensamt spektrum av överträdelser, uppdelat i kategorier på grundval av hur allvarliga överträdelserna är.”.
Ändring 823
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7 – led bc (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 9 – punkt 3 – stycke 3
(bc)  I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:
Den kategori som avser de allvarligaste överträdelserna bör inbegripa sådana överträdelser som innebär att bristande iakttagande av aktuella bestämmelser i förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 medför en hög risk för dödlig utgång eller allvarliga personskador.
Den kategori som avser de allvarligaste överträdelserna bör inbegripa sådana överträdelser som innebär att bristande iakttagande av aktuella bestämmelser i förordning (EG) nr 561/2006 eller förordning (EU) nr 165/2014 medför en hög risk för dödlig utgång eller allvarliga personskador.
Ändring 824
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7 – led c
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 9 – punkt 4
”4. För att underlätta riktade vägkontroller ska uppgifterna i det nationella riskvärderingssystemet vid tidpunkten för kontrollen vara åtkomliga för samtliga behöriga kontrollmyndigheter i den berörda medlemsstaten.
”4. För att underlätta riktade vägkontroller ska uppgifterna i det nationella riskvärderingssystemet och de nationella registren över transportföretag och transportverksamhet vid tidpunkten för kontrollen vara åtkomliga för samtliga behöriga kontrollmyndigheter i den berörda medlemsstaten åtminstone via en elektronisk tillämpning som är gemensam för samtliga medlemsstater och genom vilken de ges direkt tillgång i realtid till det europeiska registret över vägtransportföretag.
Ändring 825
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 7 – led c
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 9 – punkt 5
5.  Medlemsstaterna ska göra den information som finns i det nationella riskvärderingssystemet tillgänglig på begäran eller direkt åtkomlig för samtliga behöriga myndigheter i andra medlemsstater i enlighet med de tidsfrister som anges i artikel 8.”.
5.  Medlemsstaterna ska göra den information som finns i det nationella riskvärderingssystemet direkt åtkomlig genom driftskompatibla nationella elektroniska register enligt vad som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009 för samtliga behöriga myndigheter i andra medlemsstater. I detta avseende kommer utbytet av information och uppgifter om transportoperatörers överträdelser och riskvärderingar att samlas och genomföras via den sammankoppling som upprättas i det europeiska registret över vägtransportföretag mellan de olika nationella registren i medlemsstaterna.”.
Ändring 826
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 11 – punkt 3
”3. Kommissionen ska fastställa en gemensam metod för registrering och kontroll av perioder av ”annat arbete”, enligt definitionen i artikel 4 e i förordning (EG) nr 561/2006, och perioder på minst en vecka under vilken en förare har lämnat fordonet, genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.”
”3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på att fastställa en gemensam metod för registrering och kontroll av perioder av ”annat arbete”, enligt definitionen i artikel 4 e i förordning (EG) nr 561/2006, och även registreringssättet och de särskilda fall när det ska äga rum, samt för registrering och kontroll av perioder på minst en vecka under vilken en förare har lämnat fordonet och inte kan bedriva verksamhet med nämnda fordon.”
Ändring 827
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8a (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 12
(8a)  Artikel 12 ska ersättas med följande:
Artikel 12
Artikel 12
Kommittéförfarande
Kommittéförfarande
1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18.1 i förordning (EEG) nr 3821/85.
1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 42.1 i förordning (EU) nr 165/2014. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Ändring 828
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8b (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 13 – led b
(8b)  I artikel 13 ska led b ersättas med följande:
b)  Verka för en enhetlig strategi och en harmoniserad tolkning av förordning (EEG) nr 3820/85 mellan tillsynsmyndigheterna.
b) Verka för en enhetlig strategi och en harmoniserad tolkning av förordning (EG) nr 561/2006 mellan tillsynsmyndigheterna.
Ändring 829
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8c (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 14
(8c)  Artikel 14 ska ersättas med följande:
Artikel 14
Artikel 14
Förhandlingar med tredjeländer
Förhandlingar med tredjeländer
När detta direktiv har trätt i kraft skall gemenskapen inleda förhandlingar med de berörda tredjeländerna i syfte att komma överens om tillämpning av bestämmelser som är likvärdiga med bestämmelserna i detta direktiv.
När detta direktiv har trätt i kraft ska unionen inleda förhandlingar med de berörda tredjeländerna i syfte att komma överens om tillämpning av bestämmelser som är likvärdiga med bestämmelserna i detta direktiv.
I avvaktan på att dessa förhandlingar slutförs skall medlemsstaterna inkludera information om kontroller som utförts avseende fordon från tredjeländer i den information som de skall tillställa kommissionen enligt artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 3820/85.
I avvaktan på att dessa förhandlingar slutförs ska medlemsstaterna inkludera information om kontroller som utförts avseende fordon från tredjeländer i den information som de ska tillställa kommissionen enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 561/2006.
Ändring 830
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8d (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 15
(8d)  Artikel 15 ska ersättas med följande:
Artikel 15
Artikel 15
Uppdatering av bilagorna
Uppdatering av bilagorna
De ändringar av bilagorna som är nödvändiga för att anpassa dem till utvecklingen av bästa metoder skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av bilagorna I och II för att införa nödvändiga anpassningar till utvecklingen av bästa metoder.
Ändring 831
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 8e (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Artikel 15a (ny)
(8e)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 15a
Utövande av delegeringen
1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9.3 och 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [den dag då detta direktiv träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 9.3 och 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 9.3 och 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
Ändring 832
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led -a (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Bilaga I – del A – punkt 1
(-a)  I del A ska punkt 1 ersättas med följande:
1.  Daglig körtid och körtid per vecka, raster, dygns‑ och veckovila liksom de diagramblad för de föregående dagarna som skall medföras på fordonet enligt artikel 15.7 i förordning (EEG) nr 3821/85 och/eller de data för samma period som finns lagrade på förarkortet och/eller i färdskrivarens minne i enlighet med bilaga II till detta direktiv och/eller utskriften.
1.Daglig körtid och körtid per vecka, raster, dygns‑ och veckovila liksom de diagramblad för de föregående dagarna som skall medföras på fordonet enligt artikel 36.1 och 36.2 i förordning (EU) nr 165/2014 och/eller de data för samma period som finns lagrade på förarkortet och/eller i färdskrivarens minne i enlighet med bilaga II till detta direktiv och/eller utskriften.
Ändring 833
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led -aa (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Bilaga I – del A – punkt 2
(-aa)  I del A ska punkt 2 ersättas med följande:
2.   För den period som avses i artikel 15.7 i förordning (EEG) nr 3821/85, eventuella fall då fordonets tillåtna hastighet överskridits, vilket definieras som varje period på mer än en minut då fordonets hastighet överstigit 90 km/h för fordon i kategori N3 eller 105 km/h för fordon i kategori M3 (kategorierna N3 och M3 enligt definitionerna i bilaga II A till rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon 1a.
2. För den period som avses i artikel 36.1 och 36.2 i förordning (EU) nr 165/2014, eventuella fall då fordonets tillåtna hastighet överskridits, vilket definieras som varje period på mer än en minut då fordonets hastighet överstigit 90 km/h för fordon i kategori N3 eller 105 km/h för fordon i kategori M3 (kategorierna N3 och M3 enligt definitionerna i direktiv 2007/46/EG1a).
__________________
__________________
1a EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/28/EG (EUT L 65, 7.3.2006, s. 27).
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv).
Ändring 834
Förslag till direktiv
Artikel 1 –led 9 – led ab (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Bilaga I –del A – led 4
(ab)  I punkt 1 ska led b ersättas med följande:
4.  Färdskrivarens funktion (kontroll av eventuellt missbruk av utrustningen och/eller förarkort och/eller diagramblad) eller, i förekommande fall, att de handlingar som avses i artikel 14.5 i förordning (EEG) nr 3820/85 finns.
”4. Färdskrivarens funktion (kontroll av eventuellt missbruk av utrustningen och/eller förarkort och/eller diagramblad) eller, i förekommande fall, att de handlingar som avses i artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 561/2006 finns.
Ändring 835
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led a
Direktiv 2006/22/EG
Bilaga I – del A – led 6
”6. Veckoarbetstid enligt artiklarna 4 och 5 i direktiv 2002/15/EG.”.
”6. Veckoarbetstid enligt artiklarna 4 och 5 i direktiv 2002/15/EG, förutsatt att det finns teknik som möjliggör effektiva kontroller.
Ändring 836
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 9 – led ba (nytt)
Direktiv 2006/22/EG
Bilaga I – del B – stycke 2
(ba)  I del B ska stycke 2 ersättas med följande:
Medlemsstaterna får vid behov kontrollera medansvaret för andra aktörer i transportkedjan, exempelvis befraktare, speditörer eller underentreprenörer, om en överträdelse avslöjas, inbegripet kontroll av huruvida transportavtalen är utformade på ett sådant sätt att reglerna i förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 kan följas.
Medlemsstaterna får vid behov kontrollera medansvaret för andra aktörer i transportkedjan, exempelvis befraktare, speditörer eller underentreprenörer, om en överträdelse avslöjas, inbegripet kontroll av huruvida transportavtalen är utformade på ett sådant sätt att reglerna i förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 kan följas.
Ändring 837
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 2 – stycke 1
1a.  Dessa särskilda bestämmelser ska gälla förare som är anställda av företag som är etablerade i en medlemsstat som vidtar någon av de gränsöverskridande åtgärder som avses i artikel 1.3 a i direktiv 96/71/EG.
2.  Medlemsstaterna får inte tillämpa leden b och c i första stycket i artikel 3.1 i direktiv 96/71/EG på förare inom vägtransportsektorn som är anställda av företag som avses i artikel 1.3 a i det direktivet när förarna utför internationella transporter enligt förordningarna 1072/2009 och 1073/2009 och utstationeringsperioden på deras territorium för att utföra dessa transporter uppgår till högst tre dagar under en kalendermånad.
2.  En förare ska inte anses vara utstationerad i den mening som avses i direktiv 96/71/EG när föraren utför bilaterala transporter.
Vid tillämpning av detta direktiv avses med en bilateral godstransport förflyttningen av gods, på grundval av ett transportavtal, från etableringsmedlemsstaten, såsom den definieras i artikel 2.8 i förordning (EG) nr 1071/2009, till en annan medlemsstat eller ett tredjeland, eller från en annan medlemsstat eller ett tredjeland till etableringsmedlemsstaten.
2a.  Från den dag då förare ska registrera uppgifter om gränspassage manuellt, enligt artikel 34.7 i förordning (EU) nr 165/2014, ska medlemsstaterna även tillämpa det undantag som anges i punkt 2 för godstransporter när
–  den förare som utför en bilateral transport även utför en lastnings- och/eller lossningsaktivitet i de medlemsstater eller tredjeländer som föraren passerar, under förutsättning att föraren inte lastar och lossar godset i samma medlemsstat.
Om en bilateral transport under vilken ingen ytterligare aktivitet utförs utgår från etableringsmedlemsstaten och följs av en bilateral transport till etableringsmedlemsstaten, ska undantaget gälla för högst två ytterligare lastnings- och/eller lossningsaktiviteter, enligt de villkor som anges ovan.
Detta undantag ska tillämpas endast fram till den dag då de smarta färdskrivare som uppfyller kraven för den registrering av gränspassage och annan verksamhet som avses i artikel 8.1 första stycket i förordning (EU) nr 165/2014 ska monteras i fordon som registreras i en medlemsstat för första gången, enligt artikel 8.1 andra stycket i den förordningen. Från och med den dagen ska det undantag som avses i första stycket gälla endast för förare som använder fordon utrustade med smarta färdskrivare i enlighet med artiklarna 8, 9 och 10 i den förordningen.
2b.  En förare som utför tillfälliga eller regelbundna internationella persontransporter enligt definitionen i förordning (EG) nr 1073/2009 ska inte anses vara utstationerad i enlighet med direktiv 96/71/EG när
–  passagerare tas upp i etableringsmedlemsstaten och släpps av i en annan medlemsstat eller ett tredjeland,
–  passagerare tas upp i en medlemsstat eller i ett tredjeland och släpps av i etableringsmedlemsstaten,
–  passagerare tas upp och släpps av i etableringsmedlemsstaten för lokala utflykter enligt definitionen i förordning (EG) nr 1073/2009.
2c.  En förare som utför cabotagetrafik enligt definitionen i förordningarna (EG) nr 1072/2009 och 1073/2009 ska anses vara utstationerad enligt direktiv 96/71/EG.
2d.  Trots artikel 2.1 i direktiv 96/71/EG ska en förare inte anses vara utstationerad till territoriet i en medlemsstat som föraren kör igenom utan att lasta på eller av gods och utan att ta upp eller släppa av passagerare.
2e.  När föraren utför den inledande eller avslutande vägetappen av en kombinerad transport enligt definitionen i direktiv 92/106/EEG ska föraren inte anses vara utstationerad i enlighet med direktiv 96/71/EG om vägetappen i sig utgör en bilateral transport enligt definitionen i punkt 2.
2f.  Medlemsstaterna ska, i överensstämmelse med direktiv 2014/67/EU, säkerställa att de anställningsvillkor som avses i artikel 3 i direktiv 96/71/EG och som fastställs i kollektivavtal i enlighet med artikel 3.1 och 3.8 i det direktivet görs tillgängliga för transportföretag från andra medlemsstater och för utstationerade förare på ett lättillgängligt och insynsvänligt sätt. Den relevanta informationen ska framför allt omfatta de olika ersättningarna och de komponenter som ingår i dessa, inbegripet de komponenter som ingår i ersättningen enligt lokalt eller regionalt tillämpliga kollektivavtal, metoden för att beräkna den ersättning som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i olika lönekategorier. I enlighet med direktiv (EU) 2018/957/EU om ändring av direktiv 96/71/EG ska transportföretag inte beläggas med sanktioner för bristande efterlevnad av ersättningskomponenter, metoden för att beräkna den ersättning som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterierna för att ingå i de olika lönekategorierna, om inte dessa är allmänt tillgängliga.
2g.  Transportföretag som är etablerade i en icke-medlemsstat får inte behandlas förmånligare än företag som är etablerade i en medlemsstat.
Medlemsstaterna ska genomföra åtgärder motsvarande dem i direktiv 96/71/EG och i detta direktiv [XX/XX] (lex specialis) i sina bilaterala avtal med tredjeländer när de beviljar tillträde till EU-marknaden för vägtransportföretag som är etablerade i dessa tredjeländer. Medlemsstaterna ska också sträva efter att genomföra sådana likvärdiga åtgärder inom ramen för multilaterala avtal med tredjeländer. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de relevanta bestämmelserna i sina bilaterala och multilaterala avtal med tredjeländer.
För att säkerställa tillräcklig kontroll av dessa likvärdiga åtgärder som gäller utstationeringen av operatörer från tredjeländer ska medlemsstaterna säkerställa att de reviderade reglerna i förordning (EU) XXX/XXX avseende positionsbestämning med hjälp av färdskrivare [förordning om ändring av förordning (EU) nr 165/2014] genomförs inom ramen för den europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR).
Ändring 838
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 2 – stycke 2
Om utstationeringsperioden är längre än 3 dagar ska medlemsstaterna tillämpa artikel 3.1 första stycket led b och c i direktiv 96/71/EG för hela utstationeringsperioden på deras territorium under den kalendermånad som avses i första stycket.
utgår
Ändring 839
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 3 – inledningen
3.   Vid beräkning av de utstationeringsperioder som avses i punkt 2 gäller följande:
utgår
Ändring 840
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 3 – led a
(a)   En daglig arbetsperiod som är kortare än sex timmar och som tillbringas på en värdmedlemsstats territorium ska räknas som en halv dag.
utgår
Ändring 841
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 3 – led b
(b)   En daglig arbetsperiod på sex timmar eller mer som tillbringas på en värdmedlemsstats territorium ska räknas som en hel dag.
utgår
Ändring 842
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 3 – led c
(c)  Raster och viloperioder samt tid då arbetstagaren är tillgänglig som tillbringas på en värdmedlemsstats territorium ska räknas som arbetsperiod.
utgår
Ändring 843
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – inledningen
4.  Medlemsstaterna får endast införa följande administrativa krav och kontrollåtgärder:
4.  Genom undantag från artikel 9 i direktiv 2014/67/EU får medlemsstaterna endast införa följande administrativa krav och kontrollåtgärder:
Ändring 844
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led a – inledningen
(a)  En skyldighet för det vägtransportföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att skicka en utstationeringsdeklaration till de nationella behöriga myndigheterna senast vid utstationeringens början, i elektronisk form, på ett av de officiella språken i värdmedlemsstaten eller på engelska, vilken endast innehåller följande information:
(a)  En skyldighet för det vägtransportföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att lämna in en deklaration och eventuella uppdateringar av den i elektronisk form via informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättades genom förordning (EU) 1024/2012, till de nationella behöriga myndigheterna i den medlemsstat till vilken föraren är utstationerad senast vid utstationeringens början, på ett av Europeiska unionens officiella språk, med enbart följande information:
Ändring 845
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led a – led i
i)  Transportföretagets identitet.
i)  Transportföretagets identitet, angivet med dess gemenskapsinterna skatteregistreringsnummer eller numret på dess gemenskapstillstånd.
Ändring 846
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led a – led iii
iii)  Det förväntade antalet utstationerade förare och deras personuppgifter.
iii)  Information om den utstationerade föraren, inbegripet följande: personuppgifter, hemvistland, det land där sociala avgifter betalas, socialförsäkringsnummer och körkortsnummer.
Ändring 847
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led a – led iv
iv)  Utstationeringens förväntade varaktighet samt planerade start- och slutdatum.
iv)  Utstationeringens planerade startdatum, beräknade varaktighet och slutdatum samt den lag som är tillämplig på anställningsavtalet.
Ändring 848
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led a – led iva (nytt)
iva)  För godstransportföretag: personuppgifter och kontaktuppgifter för mottagare, förutsatt att transportföretaget inte använder e-CMR.
Ändring 849
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led a – led via (nytt)
via)  För godstransportföretag: adresser till lastnings- och lossningsplatser, förutsatt att transportföretaget inte använder e-CMR.
Ändring 850
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led b
(b)  En skyldighet för föraren att bevara och tillhandahålla, på begäran vid kontroll ute på vägarna, i pappersform eller elektronisk form, en kopia av utstationeringsdeklarationen och bevis på att transporten äger rum i värdmedlemsstaten, exempelvis en elektronisk fraktsedel (e-CMR) eller bevis som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009.
(b)  En skyldighet för vägtransportföretaget att säkerställa att föraren, på begäran vid kontroll ute på vägarna, har tillgång, i pappersform eller elektronisk form, till en kopia av deklarationen och bevis på att transporten äger rum i värdmedlemsstaten, exempelvis en elektronisk fraktsedel (e-CMR) eller sådant bevis som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009.
Ändring 851
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led c
(c)  En skyldighet för föraren att bevara och tillhandahålla, på begäran vid kontroll ute på vägarna, färdskrivardata, och särskilt landskoderna för medlemsstater där föraren har befunnit sig vid utförandet av internationella vägtransporter eller cabotagetransporter.
(c)  En skyldighet för vägtransportföretaget att säkerställa att föraren, på begäran vid kontroll ute på vägarna, har tillgång till färdskrivardata, och särskilt landskoderna för medlemsstater där föraren har befunnit sig vid utförandet av internationella vägtransporter eller cabotagetransporter.
Ändring 852
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led ca (nytt)
(ca)  Under de vägkontroller som avses i leden b och c i denna artikel ska föraren tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvariga eller andra personer eller enheter som kan tillhandahålla de begärda handlingarna.
Ändringsförslag 854
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led d
(d)  En skyldighet för föraren att bevara och tillhandahålla, på begäran vid kontroll ute på vägarna, i pappersform eller elektronisk form, en kopia av anställningsavtalet eller en likvärdig handling i den mening som avses i artikel 3 i rådets direktiv 91/533/EEG20, översatt till ett av de officiella språken i värdmedlemsstaten eller till engelska.
utgår
__________________
20 Rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, 18.10.1991, s. 32).
Ändring 855
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led e
(e)  En skyldighet för föraren att tillhandahålla, på begäran vid kontroll ute på vägarna, i pappersform eller elektronisk form, en kopia av de senaste två månadernas lönebesked. Under vägkontrollen ska föraren tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvarige eller andra personer eller organ som kan tillhandahålla denna kopia.
utgår
Ändring 853
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 4 – led f
(f)  En skyldighet för vägtransportoperatören att överlämna, efter utstationeringsperioden, i pappersform eller i elektronisk form, kopior av handlingar som avses i leden b, c och e, på begäran av myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en rimlig tidsperiod.
(f)   En skyldighet för vägtransportoperatören att efter utstationeringsperioden, via det offentliga gränssnittet i IMI, skicka [...] kopior av handlingar som avses i leden b och c, på begäran av myndigheterna i den medlemsstat till vilken en förare är utstationerad samt sådan dokumentation om ersättningen till utstationerade förare för utstationeringsperioden och deras anställningsavtal eller ett motsvarande dokument enligt vad som avses i artikel 3 i rådets direktiv 91/533/EEG1a, tidrapporter som avser förarens arbete samt betalningsbevis.
Vägtransportoperatören ska tillhandahålla den begärda dokumentationen via det offentliga gränssnittet i IMI inom 2 månader från och med dagen för begäran.
Om vägtransportoperatören inte tillhandahåller all begärd dokumentation via det offentliga gränssnittet i IMI inom den fastställda tidsfristen får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utstationeringen ägde rum, i enlighet med artiklarna 6 och 7 i direktiv 2014/67/EU, begära assistans från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där operatören är etablerad. När en sådan begäran görs via IMI ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där operatören är etablerad ha tillgång till den utstationeringsdeklaration och annan relevant information som lämnats in av operatören via det offentliga gränssnittet i IMI.
De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där operatören är etablerad ska säkerställa att de handlingar som begärs av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utstationeringen ägde rum tillhandahålls via IMI inom 25 arbetsdagar från och med dagen för begäran.
__________________
1a Rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, 18.10.1991, s. 32).
Ändring 856
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 5
5.  För de syften som avses i punkt 4 a får transportföretaget tillhandahålla en utstationeringsdeklaration som omfattar en period på högst sex månader.
5.  För de syften som avses i punkt 4 a får transportföretaget tillhandahålla en deklaration som omfattar en period på högst sex månader.
Ändring 857
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 5a (ny)
5a.  Uppgifterna i deklarationerna ska sparas i IMI:s arkiv i kontrollsyfte under en period av 18 månader och vara direkt åtkomliga i realtid för samtliga behöriga myndigheter i andra medlemsstater som utsetts i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/67/EU, artikel 18 i förordning (EG) nr 1071/2009 och artikel 7 i direktiv 2006/22/EG.
Den nationella behöriga myndigheten får i enlighet med nationell lagstiftning och praxis ge arbetsmarknadens parter tillgång till informationen förutsatt att
–   informationen avser utstationering till den berörda medlemsstatens territorium,
–   informationen används för verkställighet av bestämmelserna om utstationering, och
–   databehandlingen överensstämmer med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.
Ändring 858
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 5b (ny)
5b.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att utveckla ett standardformulär på unionens alla officiella språk som ska användas för inlämning av deklarationer via det offentliga gränssnittet i IMI, specificera funktionerna i deklarationerna i IMI och hur den information som avses i punkt 4 a i–via ska redovisas i deklarationerna och säkerställa att dessa uppgifter i deklarationerna översätts automatiskt till värdmedlemsstatens språk. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 2a.2.
Ändring 859
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 5c (ny)
5c.   Medlemsstaterna ska undvika onödiga förseningar i genomförandet av kontrollåtgärderna som kan påverka utstationeringens varaktighet och datum.
Ändring 860
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 5d (ny)
5d.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska föra ett nära samarbete och ge varandra ömsesidig hjälp och all relevant information inom ramen för de villkor som fastställs i direktiv 2014/67/EU och i förordning (EG) nr 1071/2009.
Ändring 861
Förslag till direktiv
Artikel 2a (ny)
Artikel 2a
1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 42.1 i förordning (EU) nr 165/2014. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Ändring 862
Förslag till direktiv
Artikel 2b (ny)
Artikel 2b
Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner mot avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer för bristande efterlevnad av artikel 2 i detta direktiv om de känner till eller, mot bakgrund av alla relevanta omständigheter, borde känna till att de transporttjänster som de beställer innebär överträdelser av detta direktiv.
Medlemsstaterna ska fastställa regler för de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella, avskräckande och icke-diskriminerande.
Ändring 863
Förslag till direktiv
Artikel 2c (ny)
Artikel 2c
Kommissionen ska bedöma befintliga instrument och bästa praxis som främjar ett socialt ansvarsfullt agerande av alla aktörer i leveranskedjan för varor och, om lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för att inrätta en europeisk plattform för pålitliga transportföretag inom ... [2 år efter att detta direktiv har trätt i kraft].
Ändring 863
Förslag till direktiv
Artikel 2c (ny)
Artikel 2c
Kommissionen ska bedöma befintliga instrument och bästa praxis som främjar ett socialt ansvarsfullt agerande av alla aktörer i leveranskedjan för varor och, om lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för att inrätta en europeisk plattform för pålitliga transportföretag inom ... [2 år efter att detta direktiv har trätt i kraft].
Ändring 864
Förslag till direktiv
Artikel 2d (ny)
Artikel 2d
Smart tillsyn
1.   Utan att det påverkar direktiv 2014/67/EU och för att ytterligare genomdriva fullgörandet av de skyldigheter som fastställs i artikel 2 i detta direktiv ska medlemsstaterna säkerställa att en enhetlig nationell tillsynsstrategi tillämpas inom deras territorium. Strategin ska främst inriktas på företag med hög riskvärdering, enligt vad som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG.
2.   Varje medlemsstat ska säkerställa att de kontroller som avses i artikel 2 i direktiv 2006/22/EG, där så är relevant, omfattar kontroll av utstationeringen och att kontrollerna utförs utan diskriminering, i synnerhet utan diskriminering på grund av registreringsnumren för de fordon som används vid utstationeringen.
3.   Medlemsstaterna ska rikta in sig på företag med en högre risk att begå överträdelser av bestämmelserna i artikel 2 i detta direktiv, som är tillämpliga på dem. För detta ändamål ska medlemsstaterna, inom det riskvärderingssystem som medlemsstaterna har inrättat enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG och utökat i enlighet med artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009, behandla risken för sådana överträdelser som en risk i sig.
4.   Vid tillämpning av punkt 3 ska medlemsstaterna ha tillgång till relevant information och relevanta uppgifter som registrerats, behandlats eller lagrats av de smarta färdskrivare som avses i kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014, utstationeringsdeklarationer enligt artikel 2.4 i detta direktiv och i elektroniska transporthandlingar, såsom elektroniska fraktsedlar enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR).
5.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på att fastställa egenskaperna hos de uppgifter som medlemsstaterna ska ha tillgång till, villkor för användningen samt de tekniska specifikationerna för överföring av eller tillgång till uppgifterna, särskilt med angivande av
(a)   en detaljerad förteckning över information och uppgifter som nationella behöriga myndigheter ska ha tillgång till, som minst ska inbegripa tid och plats för gränspassage, lastning och lossning, fordonets registreringsnummer och uppgifter om föraren,
(b)   de behöriga myndigheternas åtkomsträttigheter, uppdelade när så är lämpligt enligt typ av behörig myndighet, typ av åtkomst och syftet för vilket uppgifterna används,
(c)   de tekniska specifikationerna för överföring av eller tillgång till de uppgifter som avses i led a, inbegripet, där så är relevant, den längsta tid som uppgifterna lagras, differentierad där så är lämpligt efter typ av uppgifter.
6.   Personuppgifter som avses i denna artikel ska inte kunna läsas eller lagras under längre tid än vad som är absolut nödvändigt för det ändamål för vilket uppgifterna samlades in eller för vilket de vidarebehandlas. När uppgifterna inte längre behövs för dessa ändamål ska de förstöras.
7.   Medlemsstaterna ska, minst tre gånger om året, genomföra samordnade vägkontroller av utstationeringar som får sammanfalla med de kontroller som genomförs i enlighet med artikel 5 i direktiv 2006/22/EG. Sådana kontroller ska genomföras samtidigt av de nationella myndigheter som har ansvar för upprätthållandet av reglerna inom området för utstationering i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. Medlemsstaterna ska utbyta information om det antal och den typ av överträdelser som upptäcks efter det att samordnade vägkontroller har genomförts.
En sammanfattning av resultaten från de samordnade kontrollerna ska offentliggöras i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.
Ändring 865
Förslag till direktiv
Artikel 2e (ny)
Artikel 2e
Ändring av förordning (EU) nr 1024/2012
I bilagan till förordning (EU) nr 1024/2012 ska följande punkter läggas till:
”12a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG. Artikel 8
12b.   Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn: Artikel 2.5
Ändring 866
Förslag till direktiv
Artikel 3
Artikel 3
Rapportering och översyn
1.  Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv, i synnerhet effekterna av artikel 2, senast [tre år efter införlivandet av detta direktiv] och rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv. Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
1.  Medlemsstaterna ska årligen rapportera till kommissionen om genomförandet av detta direktiv, i synnerhet genomförandet av smart tillsyn enligt artikel 2d och om eventuella svårigheter i samband med tillsynen.
För att göra det möjligt att bedöma huruvida tillsynsinformationen är ändamålsenlig ska rapporten innehålla information om ändamålsenligheten hos
–  de smarta färdskrivare som avses i kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014,
–  användningen av IMI enligt artikel 2.5a och 2.5b i detta direktiv,
–  användningen av elektroniska transporthandlingar, såsom elektroniska fraktsedlar enligt Konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR),
–  informationsutbytet mellan behöriga myndigheter via det europeiska registret över vägtransportföretag och IMI, samt informationen om hur effektiv myndigheternas direkta tillgång i realtid till både det europeiska registret över vägtransportföretag och IMI via EU-applikationen är vid vägkontroller, enligt vad som avses i artiklarna 8 och 9 i direktiv 2006/22/EG och
–  genomförandet av det träningsprogram som syftar till att hjälpa förare och alla andra aktörer som deltar i förfarandet, inbegripet företag, förvaltningar och inspektörer, att anpassa sig till de nya regler och krav som berör dem.
2.  Efter den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen regelbundet utvärdera detta direktiv och överlämna utvärderingsresultaten till Europaparlamentet och rådet.
2.  Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer formatet och riktlinjerna för den rapportering som avses i punkt 1.
Dessa genomförandeakter får omfatta regler som ålägger medlemsstaterna att tillhandahålla kommissionen uppgifter om trafikflöden och uppgifter om registreringsmedlemsstater för fordon som har samlats in av vägtullsystem i medlemsstaterna, när sådana uppgifter finns, i syfte att bedöma hur effektiv tillämpningen av detta direktiv är.
3.  I tillämpliga fall ska de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 åtföljas av relevanta förslag.
3.  Senast den 31 december 2025 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och effekterna av detta direktiv, särskilt avseende effektiviteten i verkställigheten, inbegripet en kostnads-nyttoanalys av användningen av ombordsystem för vägning för att automatiskt registrera lastnings- och lossningsställen. Kommissionens rapport ska om lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Rapporten ska offentliggöras.
Ändring 867
Förslag till direktiv
Artikel 3a (ny)
Artikel 3a
Utbildning
För att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i detta direktiv ska både kommissionen och medlemsstaterna införa ett omfattande och övergripande program för utbildning och anpassning till de nya bestämmelser och krav som gäller både förare och alla andra aktörer i förfarandet, företag, förvaltningar, inspektörer osv.
Ändring 868
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1
Medlemsstaterna ska senast den [...] [Tidsfristen för införlivande kommer att vara så kort som möjligt, och i allmänhet inte längre än två år] anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
Medlemsstaterna ska senast den 30 juli 2020 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
Ändring 869
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Eftersom transportsektorn präglas av stor rörlighet ska den undantas från de åtgärder som följer av lagstiftningsakten om ändring av direktiv 96/71/EG tills det här direktivet blir tillämpligt.
Ändring 870
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1b (nytt)
Transportsektorn ska undantas från de åtgärder som följer av lagstiftningsakten om ändring av direktiv 96/71/EG fram till ikraftträdandet av de tillsynskrav som fastställer särskilda bestämmelser med avseende på transporter i det här direktivet.

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 45.
(2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57.


Daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta vila samt positionsbestämning med hjälp av färdskrivare ***I
PDF 244kWORD 87k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (COM(2017)0277 – C8-0167/2017 – 2017/0122(COD))
P8_TA-PROV(2019)0340A8-0205/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0277),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0167/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommittén yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0205/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 346
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Goda arbetsvillkor för förare och rättvisa affärsvillkor för vägtransportföretag är ytterst viktigt för att skapa en säker, effektiv och socialt ansvarstagande vägtransportsektor. För att underlätta den processen är det viktigt unionens sociallagstiftning för vägtransportsektorn är tydlig, ändamålsenlig, lätt att tillämpa och verkställa samt genomförs på ett effektivt och enhetligt sätt i hela unionen.
(1)  Goda arbetsvillkor för förare och rättvisa affärsvillkor för vägtransportföretag är ytterst viktigt för att skapa en säker, effektiv, socialt ansvarstagande och icke-diskriminerande vägtransportsektor som kan locka till sig kvalificerade arbetstagare. För att underlätta den processen är det viktigt att unionens sociallagstiftning för vägtransportsektorn är tydlig, proportionell, ändamålsenlig, lätt att tillämpa och verkställa samt genomförs på ett effektivt och enhetligt sätt i hela unionen.
Ändring 347
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Efter en utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i genomförandet av unionens existerande sociallagstiftning på området vägtransporter, och i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/20069, konstaterades vissa brister i den nuvarande rättsliga ramen. Oklara och inadekvata regler om veckovila, viloinrättningar och raster vid multibemanning samt avsaknaden av regler om hur förare ska kunna återvända till och ta vila i hemmet leder till att reglerna tolkas och genomförs på olika sätt i medlemsstaterna. Flera medlemsstater har nyligen antagit unilaterala åtgärder vilket har lett till ytterligare ökad rättslig osäkerhet och ojämlik behandling av förare och operatörer.
(2)  Efter en utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i genomförandet av unionens existerande sociallagstiftning på området vägtransporter, och i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/20069, konstaterades vissa brister i genomförandet av den rättsliga ramen. Oklara regler om veckovila, viloinrättningar och raster vid multibemanning samt avsaknaden av regler om hur förare ska kunna återvända till och ta vila i hemmet eller på någon annan plats som de själva väljer leder till att reglerna tolkas och genomförs på olika sätt i medlemsstaterna. Flera medlemsstater har nyligen antagit unilaterala åtgärder vilket har lett till ytterligare ökad rättslig osäkerhet och ojämlik behandling av förare och operatörer.
De bestämmelser om maximala körperioder per dag och per vecka som fastställs i förordning (EG) nr 561/2006 bidrar däremot effektivt till att förbättra förarnas sociala förhållanden liksom till den allmänna trafiksäkerheten, och åtgärder bör således vidtas för att säkerställa att de respekteras.
–––––––––––––––––––––––
––––––––––––––––––––––
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).
Ändring 348
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)   Både trafiksäkerheten och genomförandet gynnas av att alla förare känner till bestämmelserna för kör- och vilotider och vet var det finns viloinrättningar. Därför bör medlemsstaterna ta fram informationsmaterial som presenterar den här förordningen på ett tydligt och enkelt sätt, ger praktiska upplysningar om parkeringsplatser och viloinrättningar samt understryker hur viktigt det är att inte köra när man är trött.
Ändring 349
Förslag till förordning
Skäl 2b (nytt)
(2b)   Trafiksäkerheten gynnas av att transportföretagen uppmuntras att främja en säkerhetskultur där den högsta ledningen utfärdar en säkerhetspolicy och förfaranden för denna, chefer och ledare på mellannivå visar engagemang för genomförande av säkerhetspolicyn och arbetstagarna är villiga att följa säkerhetsföreskrifterna. Tydligt fokus bör ligga på typiska säkerhetsproblem inom vägtransportbranschen, exempelvis trötthet, ansvarsskyldighet, planering av sträckor, schemaläggning, resultatbaserad lön och just-in-time-förvaltning.
Ändring 350
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Efterhandsutvärderingen av förordning (EG) nr 561/2006 bekräftade att inkonsekvent och ineffektiv kontroll av efterlevnaden av unionens sociallagstiftning främst berodde på oklara bestämmelser, ineffektivt utnyttjande av kontrollverktygen och otillräckligt administrativt samarabete mellan medlemsstaterna.
(3)  Efterhandsutvärderingen av förordning (EG) nr 561/2006 bekräftade att inkonsekvent och ineffektiv kontroll av efterlevnaden av unionens sociallagstiftning främst berodde på oklara bestämmelser, ineffektivt och oenhetligt utnyttjande av kontrollverktygen och otillräckligt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, vilket ökade fragmenteringen av EU:s inre marknad.
Ändring 351
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Tydliga och väl anpassade regler som tillämpas på samma sätt överallt är också avgörande för att uppnå policymålet att förbättra arbetsvillkoren för förare och i synnerhet säkerställa att konkurrensen inte snedvrids mellan operatörer samt bidra till trafiksäkerhet för alla väganvändare.
(4)  Tydliga och väl anpassade regler som tillämpas på samma sätt överallt är också avgörande för att uppnå policymålet att förbättra arbetsvillkoren för förare och i synnerhet säkerställa att konkurrensen är rättvis och inte snedvrids mellan operatörer samt bidra till trafiksäkerhet för alla väganvändare.
Ändring 352
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)   I syfte att bibehålla eller till och med öka EU:s konkurrenskraft måste alla nationella bestämmelser för vägtransport vara proportionella och motiverade, och får inte innebära att utövandet av de fördragsenliga grundläggande friheterna, t.ex. den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, hindras eller görs mindre lockande.
Ändring 353/rev
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  För att säkerställa lika villkor inom den europeiska vägtransportsektorn bör denna förordning gälla för alla fordon över 2,4 ton som används vid internationella transporter.
Ändring 354
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)   Godstransporter skiljer sig väsentligt från persontransporter. Busschaufförer står i nära kontakt med sina passagerare och bör kunna ta raster med större flexibilitet utan att förlänga körtiden eller korta ned viloperioderna och rasterna.
Ändring 355
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Förare som utför internationella långdistanstransporter tillbringar långa perioder borta från hemmet. Med de krav som för närvarande gäller för normal veckovila förlängs dessa perioder i onödan. Det är därför önskvärt att anpassa reglerna om veckovila på ett sådant sätt att det blir lättare för förare att utföra transporter och ändå, utan att bryta mot reglerna, nå hemmet för att ta normal veckovila och få full kompensation för all reducerad veckovila. Det är också nödvändigt att föreskriva att operatörerna måste organisera förarnas arbete så att dessa perioder borta från hemmet inte blir orimligt långa.
(6)  Förare som utför internationella långdistanstransporter tillbringar långa perioder borta från hemmet. Med de krav som för närvarande gäller för normal veckovila förlängs dessa perioder i onödan. Det är därför önskvärt att anpassa reglerna om veckovila på ett sådant sätt att det blir lättare för förare att utföra transporter och ändå, utan att bryta mot reglerna, nå hemmet eller någon annan plats som de själva väljer för att ta normal veckovila och få full kompensation för all reducerad veckovila. Det är också nödvändigt att föreskriva att operatörerna måste organisera förarnas arbete så att dessa perioder borta från hemmet inte blir orimligt långa. Om en förare väljer att tillbringa sin viloperiod i hemmet bör transportföretaget ombesörja medel för förarens återresa.
Ändring 356
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Om det arbete en förare utför för sin arbetsgivare kan förväntas omfatta andra uppgifter än körning, såsom lastning/lossning, parkeringsplatsletande, underhåll av fordon, ruttplanering osv., bör den tid han eller hon behöver för att utföra dessa uppgifter beaktas när man fastställer hans eller hennes arbetstid, möjlighet till tillräcklig vila samt lön.
Ändring 357
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)   För att säkerställa bra arbetsvillkor för förare vid lastnings- och lossningsplatser bör de som äger och driver sådana anläggningar ge förarna tillgång till sanitära anläggningar.
Ändring 358
Förslag till förordning
Skäl 6c (nytt)
(6c)  Tekniken går snabbt framåt, vilket innebär att det utvecklas allt mer avancerade autonoma körsystem. I framtiden kan dessa system möjliggöra en annan användning av fordon som inte behöver en förare för att kunna styras. Detta kan leda till nya driftmöjligheter, såsom konvojkörning för lastbilar. Därmed behöver befintlig lagstiftning, inklusive regler om kör- och viloperioder, anpassas, vilket kräver att man gör framsteg i Uneces arbetsgrupp. Kommissionen ska lägga fram en utvärderingsrapport om användningen av autonoma körsystem i medlemsstaterna, som vid behov ska följas av ett lagstiftningsförslag för att beakta fördelarna med autonom körteknik. Syftet med denna lagstiftning är att säkerställa trafiksäkerheten, lika villkor och goda arbetsförhållanden, samtidigt som EU ges möjlighet att vara banbrytande när det gäller innovativa tekniker och metoder.
Ändring 359
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Medlemsstaterna tolkar och genomför kraven om veckovila på olika sätt när det gäller den plats där veckovilan bör tas. Det är därför lämpligt att förtydliga kravet om att säkerställa att förare får lämplig inkvartering vid normal veckovila om denna tas på annan plats än i hemmet.
(7)  Medlemsstaterna tolkar och genomför kraven om veckovila på olika sätt när det gäller den plats där veckovilan bör tas. För att säkerställa goda arbetsförhållanden och förarnas säkerhet är det därför lämpligt att förtydliga kravet om att säkerställa att förare får inkvartering, som är av god kvalitet och anpassad för båda könen, eller annan av föraren utvald plats som arbetsgivaren betalar för vid normal veckovila om denna tas på annan plats än i hemmet. Medlemsstaterna bör se till att det finns tillräckligt med säkra parkeringsplatser som är anpassade till förarnas behov.
Ändring 360
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Särskilda parkeringsområden bör inkludera alla inrättningar som krävs för goda viloförhållanden, dvs. för hygien, mat, säkerhet m.m.
Ändring 361
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
(7b)  Lämpliga viloinrättningar är av avgörande betydelse för att förarna ska få bättre arbetsvillkor i sektorn och för att värna trafiksäkerheten. Eftersom vila i hytten är karakteristiskt för transportsektorn och av bekvämlighets- och lämplighetsskäl i vissa fall är önskvärt, bör förare få ta sin vila i fordonet om det är utrustat med lämpliga sovmöjligheter. Därför får inte medlemsstaterna oproportionerligt hindra eller försvåra inrättandet av särskilda parkeringsområden.
Ändring 362
Förslag till förordning
Skäl 7c (nytt)
(7c)  I de reviderade TEN-T-riktlinjerna föreskrivs en utbyggnad med parkeringsområden längs motorvägarna ungefär var hundrade kilometer, med säkra och skyddade parkeringsplatser för yrkesförare, och därför bör medlemsstaterna uppmanas att genomföra TEN-T-riktlinjerna och i tillräcklig utsträckning stödja och investera i säkra och lämpligt utrustade parkeringsplatser.
Ändring 363
Förslag till förordning
Skäl 7d (nytt)
(7d)  För att viloinrättningar av god kvalitet till rimliga priser ska kunna erbjudas bör kommissionen och medlemsstaterna stimulera etableringen av nya sociala, kommersiella, offentliga och andra företag för driften av särskilda parkeringsområden.
Ändring 364
Förslag till förordning
Skäl 8a (nytt)
(8a)  Vägtransporter i unionen innebär i många fall att färja eller tåg används för vissa sträckor. Det bör därför fastställas bestämmelser om viloperioder och raster som är tydliga och lämpliga för den typen av transporter.
Ändring 365
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)  För att ett effektivt genomförande ska kunna garanteras är det viktigt att behöriga myndigheter vid vägkontroller kan kontrollera att körtider och viloperioder har iakttagits korrekt under dagen för kontrollen och under de föregående 56 dagarna.
Ändring 366
Förslag till förordning
Skäl 9b (nytt)
(9b)   För att bestämmelserna ska vara tydliga, lättbegripliga och verkställbara måste information gå ut till förarna. Detta arbete bör samordnas av kommissionen. Förarna bör också få information om rastplatser och säkra parkeringsområden, så att de kan planera sina resor bättre. Dessutom bör det under samordning av kommissionen upprättas en kostnadsfri telefontjänst som kan användas för att uppmärksamma kontrollmyndigheterna på fall av otillbörliga påtryckningar på förare, bedrägerier och illegal verksamhet.
Ändring 367
Förslag till förordning
Skäl 9c (nytt)
(9c)  Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1071/2009 är medlemsstaterna skyldiga att tillämpa en gemensam nomenklatur för överträdelser vid bedömningen av gott anseende. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de nationella bestämmelser om sanktioner för överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EU) nr 165/2014 genomförs på ett effektivt, proportionerligt och avskräckande sätt. Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa att alla sanktioner som medlemsstaterna tillämpar är icke-diskriminerande och står i proportion till överträdelsens allvar.
Ändring 368
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  I syfte att göra kontrollen av efterlevnaden av sociallagstiftningen mer kostnadseffektiv bör potentialen i de nuvarande och framtida färdskrivarsystemen utnyttjas fullt ut. Därför bör färdskrivarens funktioner förbättras så att den medger en mer exakt positionsbestämning, i synnerhet vid internationell transport.
(11)  I syfte att göra kontrollen av efterlevnaden av sociallagstiftningen mer kostnadseffektiv bör de nuvarande och smarta färdskrivarsystemen vara obligatoriska vid internationell transport. Därför bör färdskrivarens funktioner förbättras så att den medger en mer exakt positionsbestämning.
Ändring 369
Förslag till förordning
Skäl 11a (nytt)
(11a)   På grund av den snabba utvecklingen av ny teknik och digitaliseringen i hela EU-ekonomin samt kravet på lika konkurrensvillkor för företag inom den internationella vägtransportsektorn är det nödvändigt att förkorta övergångsperioden för installation av smarta färdskrivare i registrerade fordon. Smarta färdskrivare kommer att bidra till förenklade kontroller och därmed underlätta de nationella myndigheternas arbete.
Ändring 370
Förslag till förordning
Skäl 11b (nytt)
(11b)   Med tanke på den utbredda användningen av smarttelefoner och den kontinuerliga utvecklingen av funktionerna i dessa, och med hänsyn till utvecklingen av Galileo, som erbjuder ökade möjligheter till lokalisering i realtid – vilket redan används av många mobiler – bör kommissionen undersöka möjligheten att utveckla och certifiera en mobilapplikation som erbjuder samma fördelar som en smart färdskrivare, till samma kostnad.”
Ändring 371
Förslag till förordning
Skäl 11c (nytt)
(11c)  I syfte att säkerställa goda hälso- och säkerhetsstandarder för förare är det nödvändigt att anlägga eller förbättra säkra parkeringsområden, lämpliga sanitära inrättningar och inkvartering av god kvalitet. Det bör finnas ett tillräckligt nät av parkeringsområden inom unionen.
Ändring 372
Förslag till förordning
Skäl 12a (nytt)
(12a)  Europaparlamentet konstaterar att varutransporter skiljer sig från persontransporter. Busschaufförer har nära kontakt med sina passagerare och bör omfattas av bättre förhållanden inom ramen för denna förordning, utan att körtiden förlängs eller viloperioderna och rasterna förkortas. Kommissionen bör därför utvärdera huruvida det kan antas specifika bestämmelser för denna sektor, särskilt avseende tillfällig trafik enligt definitionen i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss.
Ändring 373
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1 (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 2 – punkt 1 – led -aa (nytt)
(-1)  I artikel 2.1 ska följande led införas:
”(-aa) gods i internationella transporter, om fordonens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger 2,4 ton, eller”
Ändring 374
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 3 – punkt 1 – led aa
aa)  fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåten vikt som inte överstiger 7,5 ton, och som används för transport av material, utrustning eller maskiner som föraren använder i sitt arbete och som endast används inom en radie av 100 km från den plats där företaget är beläget, på villkor att körningen av fordonen inte utgör förarens huvudsakliga uppgift,
(-1a)  I artikel 3 ska led aa ersättas av följande:
”aa) fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåten vikt som inte överstiger 7,5 ton, och som används för transport av material, utrustning eller maskiner som föraren använder i sitt arbete eller för att leverera varor som har producerats hantverksmässigt i det företag som föraren är anställd av, och som endast används inom en radie av 150 km från den plats där företaget är beläget, på villkor att körningen av fordonen inte utgör förarens huvudsakliga uppgift,
Ändring 375
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 3 – led ha (nytt)
(1a)  I artikel 3 ska följande led läggas till:
”ha) lätta nyttofordon som används för godstransport, såvida transporten inte görs för annans räkning, utan för företagets eller förarens egen räkning och körningen inte utgör den huvudsakliga verksamheten för den person som kör fordonet.”
Ändring 376
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 4 – led r
r)  icke-kommersiell transport: all vägtransport, utom transport för annans eller egen räkning, för vilken ingen ersättning mottas och som inte genererar någon inkomst.
r)  icke-kommersiell transport: all vägtransport, utom transport för annans eller egen räkning, för vilken ingen ersättning mottas och som inte genererar någon inkomst eller omsättning.
Ändring 377
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 4 – punkt 1 – led ra (nytt)
(2a)   I artikel 4 ska följande led läggas till:
”ra) hem: förarens registrerade hemvist i en medlemsstat.”
Ändring 378
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2b (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 5 – punkt 1
(2b)   Artikel 5.1 ska ersättas med följande:
1.  Lägsta ålder för konduktörer skall vara 18 år.
1. Lägsta ålder för förare ska vara 18 år.
Ändring 379
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 6 – stycke 1
(a)  I punkt 6 ska första stycket ersättas med följande:
utgår
“6. Under fyra på varandra följande veckor ska en förare ta minst
a)  fyra normala veckovilor, eller
b)  två normala veckovilor om minst 45 timmar och två reducerade veckovilor om minst 24 timmar.
Vid tillämpning av led b ska reducerade veckovilor kompenseras genom en motsvarande sammanhängande vila som ska tas ut före utgången av den tredje veckan efter veckan i fråga.
Ändring 381
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led b
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 7
7.  Varje viloperiod som tas ut som kompensation för en reducerad veckovila ska omedelbart föregå eller omedelbart följa på en normal veckovila på minst 45 timmar.
7.  Varje viloperiod som tas ut som kompensation för en reducerad veckovila ska vara i anslutning till en normal veckovila på minst 45 timmar.
Ändring 382
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led c
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 8a – inledningen
8a.  Normal veckovila eller en annan vila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för tidigare reducerad veckovila får inte tas i fordonet. Sådana vilor ska tas i lämplig inkvartering med lämpliga sovmöjligheter och sanitära inrättningar,
8a.  Normal veckovila eller en annan veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för tidigare reducerad veckovila får inte tas i fordonet. Sådana vilor ska tas i inkvartering utanför hytten, som är av god kvalitet och anpassad för båda könen, med lämpliga sanitära inrättningar och sovmöjligheter för föraren. Vilan ska tas i inkvartering
Ändring 383
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led c
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 8a – led a
a)  som antingen tillhandahålls eller betalas av arbetsgivaren, eller
a)  som antingen tillhandahålls av eller betalas av arbetsgivaren, eller
Ändring 384
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led c
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 8a – led b
b)  i hemmet eller på annan av föraren utvald privat plats.
b)  i förarens hem eller på annan av föraren utvald privat plats.
Ändring 385
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led c
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 8b – stycke 1
8b.  Transportföretaget ska organisera förarnas arbete så att förarna inom varje period om tre på varandra följande veckor kan tillbringa minst en normal veckovila, eller en veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för reducerad veckovila, i hemmet.
8b.  Transportföretaget ska organisera förarnas arbete så att förarna före slutet av varje period om fyra på varandra följande veckor kan tillbringa minst en normal veckovila, eller en veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för reducerad veckovila, i hemmet eller på annan plats som föraren väljer. Föraren ska underrätta transportföretaget skriftligen senast två veckor före denna viloperiod om den kommer att tas på annan plats än i förarens hem. När en förare väljer att ta sin vila i hemmet ska transportföretaget ombesörja medel så att föraren kan återvända hem. Företaget ska dokumentera hur det uppfyller denna skyldighet och förvara dokumentationen i sina lokaler för att kunna lägga fram den på kontrollmyndigheternas begäran.
Ändring 386
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led c
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 8b – stycke 1a (nytt)
I artikel 8.8b ska följande stycke läggas till:
”En förare ska försäkra att en normal veckovila eller en veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för reducerad veckovila har tagits på en av föraren utvald plats. Denna försäkran ska förvaras i företagets lokaler.”
Ändring 380
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led ca (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8 – punkt 9a (ny)
ca)  Följande punkt ska läggas till:
9a.  Kommissionen ska senast den ... [två år efter denna ändringsförordnings ikraftträdande] utvärdera och till parlamentet och rådet rapportera huruvida det kan antas mer adekvata bestämmelser för förare som bedriver tillfällig passagerartrafik enligt definitionen i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss.
Ändring 387
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 8a (ny)
(5a)  Följande artikel ska läggas till:
”Artikel 8a
1.  Medlemsstaterna ska senast [sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning] meddela kommissionen var de särskilda parkeringsområden som finns tillgängliga på deras territorier är belägna och därefter anmäla eventuella ändringar av denna information. Kommissionen ska förteckna alla allmänt tillgängliga särskilda parkeringsområden på en enda officiell webbplats som uppdateras regelbundet.
2.  Alla parkeringsområden som har åtminstone de faciliteter och funktioner som fastställs i bilaga 1 och som offentliggörs av kommissionen i enlighet med punkt 2 får ange vid ingången att de är särskilda parkeringsområden.
3.  Medlemsstaterna ska regelbundet utföra stickprovskontroller för att kontrollera att parkeringarnas egenskaper överensstämmer med de kriterier för särskilda parkeringsområden som fastställs i bilagan.
4.  Medlemsstaterna ska utreda klagomål mot certifierade särskilda parkeringsområden som inte uppfyller de kriterier som fastställs i bilagan.
5.  Medlemsstaterna ska uppmuntra inrättandet av särskilda parkeringsområden i enlighet med bestämmelserna i artikel 39.2 c i förordning (EU) nr 1315/2013.
Kommissionen ska senast den 31 december 2020 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillgången till lämpliga viloinrättningar för förare och säkra parkeringsanläggningar. Denna rapport ska åtföljas av det förslag till förordning som fastställer standarder och förfaranden för certifiering av de särskilda parkeringsområden som avses i punkt 4 i denna artikel. Denna rapport ska uppdateras årligen på grundval av uppgifter som samlats in av kommissionen i enlighet med punkt 5 och innehålla en förteckning över föreslagna åtgärder för att öka antalet lämpliga viloinrättningar för förare och antalet säkra parkeringsanläggningar samt förbättra deras kvalitet.”
Ändring 388
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 9 – punkt 1
1.  Utan hinder av artikel 8 får en förare som medföljer ett fordon som transporteras med färja eller järnväg och som tar ut normal dygnsvila eller reducerad veckovila avbryta viloperioden högst två gånger och ägna sig åt andra aktiviteter i totalt högst en timme. Under den normala dygnsvilan eller reducerade veckovilan ska föraren ha tillgång till en sovbrits eller liggplats avsedd för denne.”
1.  Utan hinder av artikel 8 får en förare som medföljer ett fordon som transporteras med färja eller järnväg och som tar ut normal dygnsvila eller reducerad veckovila avbryta viloperioden högst två gånger och ägna sig åt andra aktiviteter i totalt högst en timme. Under den normala dygnsvilan eller reducerade veckovilan ska föraren ha tillgång till en sovhytt, sovbrits eller liggplats som står till dennes förfogande.”
Ändring 389
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 9 – punkt 1a (ny)
(6a)  I artikel 9 ska följande punkt införas:
”1a. Undantaget i punkt 1 kan utökas till regelbundna veckovilor om färjeresan varar 12 timmar eller längre. Under denna veckovila ska föraren ha tillgång till en sovhytt.”
Ändring 390
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 10 – punkt 1
(6a)  Artikel 10.1 ska ersättas med följande:
1.  Transportföretagets betalning till förare som är anställda eller som står till företagets förfogande får inte, även om det sker i form av bonus eller lönetillägg, beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor och/eller transporterad godsmängd, om betalningen är av sådan art att den utgör en fara för trafiksäkerheten och/eller uppmuntrar till överträdelse av denna förordning.
1. Ett transportföretag ska inte ge förare som det anställer eller som ställs till företagets förfogande någon extra betalning, inte ens i form av bonus eller lönetillägg, på grundval av tillryggalagda sträckor, leveranssnabbhet och/eller transporterad godsmängd, om betalningen uppmuntrar till överträdelse av denna förordning.
Ändring 391
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 12 – stycke 2
Om det är förenligt med trafiksäkerheten, får föraren avvika från artikel 8.2 och artikel 8.6 andra stycket för att kunna nå en lämplig inkvartering enligt artikel 8.8a för dygns- eller veckovila på denna plats. En sådan avvikelse får inte resultera i att den dagliga körtiden eller körtiden per vecka överskrids eller till att dygns- eller veckovilan förkortas. Föraren ska ange skälen för en sådan avvikelse för hand på ett färdskrivardiagramblad eller på en utskrift från färdskrivaren eller i sin tjänstgöringslista senast vid framkomsten till den lämpliga inkvarteringen.
Om det är förenligt med trafiksäkerheten får föraren i undantagsfall avvika från artikel 6.1 och 6.2 efter en vila på 30 minuter, för att inom två timmar kunna nå arbetsgivarens operativa central där föraren normalt är stationerad och där förarens normala veckovila ska inledas. Föraren ska ange skälen för en sådan avvikelse för hand på utskriften från färdskrivaren. Denna period på upp till två timmar ska kompenseras genom en motsvarande sammanhängande viloperiod som ska tas ut tillsammans med en annan viloperiod senast i slutet av den tredje vecka som följer på veckan i fråga.
Ändring 392
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 13 – punkt 1 – led d
(7a)  Artikel 13.1 d ska ersättas med följande:
d)  Fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton vilka används av personer som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster i enlighet med definitionen i artikel 2.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna för leveranser inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten.
d)  Fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton vilka används av leverantörer av samhällsomfattande tjänster i enlighet med definitionen i artikel 2.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna för leveranser som ett led i postförsändelser i enlighet med definitionen i artikel 2.6 i direktiv 97/67/EG.
Ändring 393
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7b (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 13 – punkt 1 – led e
(7b)   Artikel 13.1 e ska ersättas med följande:
e)  Fordon som uteslutande används på öar med en areal av högst 2300 km2 vilka inte är förenade med landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon.
e) Fordon som uteslutande används på öar eller i regioner som är isolerade från det övriga nationella territoriet med en areal av högst 2 300 km2, inte är anslutna till det övriga nationella territoriet med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon och inte heller gränsar till en annan medlemsstat.
Ändring 394
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 7c (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 13 – punkt 1 – led pa (nytt)
(7c)  I artikel 13.1 ska följande led läggas till:
”pa) Fordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 44 ton vilka används av byggföretag inom en radie av 100 km från den plats där företaget är beläget, på villkor att körningen av fordonen inte utgör förarens huvudsakliga uppgift.”
Ändring 395
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 8
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 14 – punkt 2
2.  I brådskande fall får medlemsstaterna, under exceptionella omständigheter, medge tillfälligt undantag under högst 30 dagar, vilket ska vara vederbörligen motiverat och omgående meddelas kommissionen.
2.  I brådskande fall får medlemsstaterna, under exceptionella omständigheter, medge tillfälligt undantag under högst 30 dagar, vilket ska vara vederbörligen motiverat och omgående meddelas kommissionen.
Denna information ska offentliggöras på en särskild offentlig webbplats som administreras av kommissionen på alla EU-språk.
Ändring 396
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led 9
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 15
Medlemsstaterna ska se till att förare till sådana fordon som anges i artikel 3 a omfattas av nationella regler som ger tillräckligt skydd vad gäller tillåtna körtider och obligatoriska raster och viloperioder. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de relevanta nationella regler som är tillämpliga sådana förare.
Medlemsstaterna ska se till att förare till sådana fordon som anges i artikel 3 a omfattas av nationella regler som ger tillräckligt skydd vad gäller tillåtna körtider och obligatoriska raster och viloperioder. Det är viktigt för förarnas arbetsförhållanden och för trafiksäkerheten och reglernas genomförande att medlemsstaterna tillhandahåller parkerings- och viloområden, fria från snö och is vintern, i synnerhet i de yttersta och/eller perifera områdena i Europeiska unionen.
Ändring 397
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led 9a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 17 – punkt 3a (ny)
(9a)  I artikel 17 ska följande punkt införas:
”3a. Rapporten ska innehålla en utvärdering av användningen av autonoma körsystem i medlemsstaterna och förarens möjligheter att registrera den period under vilken ett autonomt körsystem är aktiverat, och ska i förekommande fall åtföljas av lagförslag för ändring av denna förordning, inklusive ändring av villkoren för föraren att registrera dessa uppgifter i den smarta färdskrivaren.”
Ändring 398
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led 10
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 19 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och förordning (EU) nr 165/2014 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella till överträdelsens allvarlighetsgrad, fastställd i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG12, avskräckande och icke-diskriminerande. Ingen överträdelse av denna förordning eller förordning (EU) nr 165/2014 får bli föremål för mer än en sanktion eller mer än ett förfarande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa åtgärder och regler om sanktioner senast det datum som fastställs i artikel 29 andra stycket. De ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av dem. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.
1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och förordning (EU) nr 165/2014 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva och proportionella till överträdelsens allvarlighetsgrad, i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG12, avskräckande och icke-diskriminerande. Ingen överträdelse av denna förordning eller förordning (EU) nr 165/2014 får bli föremål för mer än en sanktion eller mer än ett förfarande. Medlemsstaterna ska senast det datum som fastställs i artikel 29 andra stycket anmäla till kommissionen dessa regler och åtgärder samt de metoder och kriterier som har valts på nationell nivå för att bedöma deras proportionalitet. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dem. Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om dessa regler och åtgärder, och eventuella ändringar av dem.
Denna information ska offentliggöras på en särskild offentlig webbplats som upprätthålls av kommissionen på alla EU-språk och som innehåller detaljerad information om sådana sanktioner som gäller i EU-medlemsstaterna.
__________________
__________________
12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).
12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).
Ändring 399
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led 12
Förordning (EG) nr 561/2006
Artikel 25 – punkt 2
2.  I de ärenden som avses i punkt 1 ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa gemensamma strategier i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 24.2.
2.  I de ärenden som avses i punkt 1 ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa gemensamma strategier för genomförandet av denna förordning i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 24.2.
Ändring 400
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led 12a (nytt)
Förordning (EG) nr 561/2006
Bilaga (ny)
(12a)  Följande bilaga ska läggas till:
”Minimikrav för parkeringsområden
Del A: Serviceinrättningar
1)  Rena och fungerande toaletter med vattenkranar som kontrolleras regelbundet:
–  Vid upp till 10 platser ska det finnas minst ett toalettområde med fyra toaletter.
–  Vid mellan 10 och 25 platser ska det finnas minst ett toalettområde med åtta toaletter.
–  Vid mellan 25 och 50 platser ska det finnas minst två toalettområden med tio toaletter vardera.
–  Vid mellan 50 och 75 platser ska det finnas minst två toalettområden med femton toaletter vardera.
–  Vid mellan 75 och 125 platser ska det finnas minst fyra toalettområden med femton toaletter vardera.
–  Vid över 125 platser ska det finnas minst sex toalettområden med femton toaletter vardera.
2)  Rena och fungerande duschar som kontrolleras regelbundet:
–  Vid upp till 10 platser ska det finnas minst ett duschområde med två duschar.
–  Vid mellan 25 och 50 platser ska det finnas minst två duschområden med fem duschar vardera.
–  Vid mellan 50 och 75 platser ska det finnas minst två duschområden med tio duschar vardera.
–  Vid mellan 75 och 125 platser ska det finnas minst fyra duschområden med tolv duschar vardera.
–  Vid över 125 platser ska det finnas minst sex duschområden med femton duschar vardera.
3)  Tillräcklig tillgång till dricksvatten.
4)  Lämpliga matlagningsmöjligheter, kiosk eller restaurang.
5)  Affär med olika livsmedel, drycker m.m. på området eller i närheten.
6)  Lämpligt antal soptunnor med tillräcklig kapacitet.
7)  Skydd mot regn och sol nära parkeringsområdet.
8)  Beredskapsplan/ledning på plats/kontaktuppgifter i en nödsituation som personalen känner till.
9)  Lämpligt antal bänkbord eller motsvarande alternativ.
10)  Lokalt trådlöst internet.
11)  Kontantlöst boknings-, betalnings- och faktureringssystem.
12)  System för indikering av tillgänglighet, både på plats och via internet.
13)  Anläggningen ska vara könsneutral.
Del B: Säkerhetsanordningar
1)  En genomgående avgränsning mellan parkeringsområdet och dess omgivningar, till exempel med stängsel eller barriärer av annat slag som förhindrar oavsiktligt inträde eller avsiktligt, olaga intrång eller fördröjer intrånget.
2)  Endast användare av lastbilsparkeringen och parkeringspersonalen får ges tillträde till parkeringen.
3)  Digital registrering (minst 25 bilder per sekund) ska finnas. Systemet ska registrera antingen kontinuerligt eller rörelseaktiverat.
4)  Det ska finnas ett system med övervakningskameror som gör det möjligt att ha uppsikt över hela inhägnaden och som registrerar allt som händer i närheten av eller vid inhägnaden.
5)  Området ska övervakas genom patrullering eller på annat sätt.
6)  Alla brottsliga händelser ska rapporteras till parkeringspersonalen och polisen. Om möjligt ska fordonet stå stilla i väntan på instruktioner från polisen.
7)  Upplysta körbanor och gångvägar dygnet runt.
8)  Fotgängarsäkerhet inom de särskilda parkeringsområdena.
9)  Övervakning av parkeringsområdet genom lämpliga och proportionerliga säkerhetskontroller.
10)  Tydligt angivna telefonnummer till larmtjänster.”
Ändring 401
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led -1 (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 1 – punkt 1
(-1)  Artikel 1.1 ska ersättas av:
1.  I denna förordning fastställs skyldigheter och krav i samband med konstruktion, installation, användning, provning och kontroll av färdskrivare vid vägtransporter i syfte att kontrollera efterlevnaden av förordning (EG) nr 561/2006, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG14 och rådets direktiv 92/6/EEG15.
1.  I denna förordning fastställs skyldigheter och krav i samband med konstruktion, installation, användning, provning och kontroll av färdskrivare vid vägtransporter i syfte att kontrollera efterlevnaden av förordning (EG) nr 561/2006, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG14 och rådets direktiv 92/6/EEG15, förordning (EG) nr 1072/2009, rådets direktiv 92/106/EEG15a, direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av arbetstagare vid vägtransporter, och av direktivet om fastställande av särskilda regler avseende direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU i fråga om utstationering av förare vid vägtransporter.
__________________
__________________
14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35).
14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35).
15 Rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (EGT L 57, 2.3.1992, s. 27).
15 Rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (EGT L 57, 2.3.1992, s. 27).
15a Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EUT L 368, 17.12.1992, s. 38).
Ändring 402
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led -1a (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 2 – punkt 2 – led ha (nytt)
(-1a)  I artikel 2.2 ska följande led läggas till:
”(ha) smart färdskrivare: en digital färdskrivare som använder en tjänst för positionsbestämning baserad på ett system för satellitnavigering som automatiskt fastställer positionen i enlighet med denna förordning.”
Ändring 403
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led -1b (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 3 – punkt 4
(-1b)  Artikel 3.4 ska ersättas med följande:
4.  Femton år efter att krav på färdskrivare införts för nyregistrerade fordon enligt artiklarna 8, 9 och 10 ska fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten vara utrustade med en sådan färdskrivare.
”4. Senast den1... [EUT: tre år efter det att denna ändringsförordning har trätt i kraft] ska följande fordon utrustas med en smart färdskrivare:
a)  fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en analog färdskrivare,
b)  fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en digital färdskrivare som uppfyller specifikationerna i bilaga IB till rådets förordning (EEG) nr 3821/85 som tillämpats till och med den 30 september 2011, eller
c)  fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en digital färdskrivare som uppfyller specifikationerna i bilaga IB till förordning (EEG) nr 3821/85 som tillämpats från och med den 1 oktober 2011.”
__________________
Detta under förutsättning att vägpaketet träder i kraft under 2019 och att version 2 av kommissionens genomförandeakt om smarta färdskrivare träder i kraft fram till 2019/2020 (se artikel 11 nedan), och att det därefter sker en successiv eftermontering.
Ändring 404
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led -1c (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 3 – punkt 4a (ny)
(-1c)  I artikel 3 ska följande punkt införas:
”4a. Senast ... [EUT: fyra år efter att denna ändringsförordning träder i kraft] ska alla fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en digital färdskrivare som uppfyller villkoren i bilaga IB till rådets förordning (EEG) nr 3821/85, som tillämpats från och med den 1 oktober 2012, vara utrustade med en smart färdskrivare.”
Ändring 405
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led -1d (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 3 – punkt 4b (ny)
(-1d)  I artikel 3 ska följande punkt införas:
”4b. Senast ... [EUT: fem år efter att denna ändringsförordning träder i kraft] ska alla fordon som används i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten och som är utrustade med en smart färdskrivare som uppfyller villkoren i bilaga IC till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2016/7991 vara utrustade med en smart färdskrivare.”
_____________________________
1 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/799 av den 18 mars 2016 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 när det gäller krav för konstruktion, provning, installation, drift och reparation av färdskrivare och deras komponenter (EUT L 139, 26.5.2016, s. 1).
Ändring 406
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1 – led -e (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 4 – punkt 2 – strecksats 3a (ny)
(-1e)   I artikel 4.2 ska följande strecksats läggas till:
”– ha tillräcklig minneskapacitet för att lagra alla uppgifter som krävs enligt denna förordning,”
Ändring 407
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1 – led -1f (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 7 – punkt 1
(-1f)  Artikel 7.1 ska ersättas med följande:
1.  Medlemsstaterna ska se till att behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning sker enbart i syfte att kontrollera överensstämmelsen med denna förordning och med förordning (EG) nr 561/2006, i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG och under tillsyn av den tillsynsmyndighet i medlemsstaten som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG.
1. Medlemsstaterna ska se till att behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning sker enbart i syfte att kontrollera överensstämmelsen med denna förordning och med förordning (EG) nr 561/2006, direktiv 2002/15/EG, rådets direktiv 92/6/EEG, rådets direktiv 92/106/EEG, förordning (EG) nr 1072/2009, direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, och med direktivet om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av förare inom vägtransportsektorn, i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG och under tillsyn av den tillsynsmyndighet i medlemsstaten som avses i artikel 51 i förordning (EU) 2016/679.
Ändring 408
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1 – led -1g (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 7 – punkt 2 – inledningen
(-1g)  I artikel 7 ska inledningen i punkt två ersättas av följande:
2.  Medlemsstaterna ska särskilt se till att personuppgifter skyddas mot annan användning än sådan som uteslutande har att göra med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006, i enlighet med punkt 1 avseende
2. Medlemsstaterna ska särskilt se till att personuppgifter skyddas mot annan användning än sådan som uteslutande har att göra med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006, direktiv 2002/15/EG, rådets direktiv 92/6/EEG, rådets direktiv 92/106/EEG, förordning (EG) nr 1072/2009, direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, och med direktivet om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU när det gäller utstationering av förare inom vägtransportsektorn, i enlighet med punkt 1, avseende
Ändring 409
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1 – strecksats 2
–  Var tredje timme av sammanlagd körtid och varje gång fordonet passerar gränsen.”
–  Var tredje timme av sammanlagd körtid och varje gång fordonet passerar en medlemsstats gräns.”
Ändring 410
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1 – strecksats 2a (ny)
–  Varje gång fordonet utför lastnings- eller lossningsoperationer.
Ändring 411
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1a (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
(1a)  I artikel 8.1 ska följande stycke införas:
”För att underlätta kontrollmyndigheternas efterlevnadskontroll ska den smarta färdskrivaren även registrera om fordonet har använts för gods- eller persontransport, i enlighet med förordning (EG) nr 561/2006.”
Ändring 412
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1b (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 8 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
(1b)  I artikel 8.1 ska följande stycke läggas till:
”Fordon som registreras för första gången den … [24 månader efter det att denna ändringsförordning har trätt i kraft] ska utrustas med färdskrivare i enlighet med artikel 8.1 första stycket andra strecksatsen och artikel 8.1 andra stycket i denna förordning.”
Ändring 413/rev
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1c (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 9 – punkt 2

Nuvarande lydelse

Ändring

 

(1c)  Artikel 9.2 ska ersättas med följande:

2.  Femton år efter att krav på färdskrivare införts för nyregistrerade fordon enligt denna artikel och artiklarna 8 och 10, ska medlemsstaterna i lämplig omfattning förse sina kontrollmyndigheter med den utrustning för fjärravläst tidig upptäckt som krävs för att tillåta sådan uppgiftsöverföring som avses i den här artikeln, med beaktande av deras specifika krav och strategier för tillsyn. Fram till dess får medlemsstaterna besluta om de ska utrusta sina kontrollmyndigheter med sådan utrustning för fjärravläst tidig upptäckt.

2. Senast ... [EUT: ett år efter att denna förordning träder i kraft] ska medlemsstaterna i lämplig omfattning förse sina kontrollmyndigheter med den utrustning för fjärravläst tidig upptäckt som krävs för att tillåta sådan uppgiftsöverföring som avses i den här artikeln, med beaktande av deras specifika krav och strategier för tillsyn. Fram till dess får medlemsstaterna besluta om de ska utrusta sina kontrollmyndigheter med sådan utrustning för fjärravläst tidig upptäckt.

Ändring 414
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1d (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 9 – punkt 3
(1d)  Artikel 9.3 ska ersättas med följande:
3.  Den kommunikation som avses i punkt 1 ska upprättas med färdskrivaren endast när kontrollmyndigheternas utrustning begär det. Den ska ske via säker anslutning för att säkerställa dataintegritet och autentisering av färdskrivare och kontrollutrustning. Tillgång till denna information ska begränsas till kontrollmyndigheter som har tillstånd att kontrollera överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 och den här förordningen och till verkstäder i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att färdskrivaren fungerar på rätt sätt.
3. Den kommunikation som avses i punkt 1 ska upprättas med färdskrivaren endast när kontrollmyndigheternas utrustning begär det. Den ska ske via säker anslutning för att säkerställa dataintegritet och autentisering av färdskrivare och kontrollutrustning. Tillgång till denna information ska begränsas till kontrollmyndigheter som har tillstånd att kontrollera överträdelser av de unionsrättsakter som anges i artikel 7.1 och den här förordningen och till verkstäder i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att färdskrivaren fungerar på rätt sätt.
Ändring 415
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1e (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 11 – punkt 1
(1e)  Artikel 11.1 ska ersättas med följande:
För att säkerställa att smarta färdskrivare uppfyller principerna och kraven i denna förordning ska kommissionen genom genomförandeakter anta de detaljerade bestämmelser som krävs för en enhetlig tillämpning av artiklarna 8, 9 och 10, med undantag för bestämmelser som föreskriver registrering av ytterligare uppgifter i färdskrivaren. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 42.3.
För att säkerställa att smarta färdskrivare uppfyller principerna och kraven i denna förordning ska kommissionen genom genomförandeakter anta de detaljerade bestämmelser som krävs för en enhetlig tillämpning av artiklarna 8, 9 och 10, med undantag för bestämmelser som föreskriver registrering av ytterligare uppgifter i färdskrivaren.
Senast [EUT: 12 månader efter det att denna ändringsförordning har trätt i kraft] ska kommissionen anta genomförandeakter med detaljerade bestämmelser för registrering varje gång det fordon som avses i artikel 8.1 första stycket andra strecksatsen och i artikel 8.1 andra stycket korsar en gräns.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 42.3.
Ändring 416
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1f (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 34 – punkt 5 – led b – led iv
(1f)  I artikel 34.5 b ska led iv ersättas med följande:
iv)  under tecknet 20190404-P8_TA-PROV(2019)0340_SV-p0000002.png : raster eller vila.
iv) under tecknet 20190404-P8_TA-PROV(2019)0340_SV-p0000003.png: raster, vila, årlig semester eller sjukledighet;
under tecknet ”färja/tåg”: utöver tecknet 20190404-P8_TA-PROV(2019)0340_SV-p0000004.png: den viloperiod som tillbringas på en färja eller ett tåg i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 561/2006.
Ändring 417
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 34 – punkt 7 – stycke 1
”7. Föraren ska vid ankomsten till den lämpliga platsen att stanna på i färdskrivaren föra in symbolerna för de länder där den dagliga arbetsperioden påbörjas respektive avslutas samt var och när föraren har passerat en gräns med fordonet. Medlemsstater får ålägga förare av fordon som utför transporter inom deras territorium att lägga till mer detaljerade geografiska upplysningar till symbolen för landet, förutsatt att dessa medlemsstater har underrättat kommissionen om dessa detaljerade geografiska upplysningar före den 1 april 1998.”
”7. Om inte färdskrivaren kan registrera gränspassagen automatiskt ska föraren vid första möjliga och tillgängliga plats att stanna på föra in symbolerna för de länder där den dagliga arbetsperioden påbörjas respektive avslutas samt var och när föraren har passerat en gräns med fordonet. Efter en gränspassage till ett annat land ska landskoden föras in under rubriken BEGIN på färdskrivaren. Medlemsstater får ålägga förare av fordon som utför transporter inom deras territorium att lägga till mer detaljerade geografiska upplysningar till symbolen för landet, förutsatt att dessa medlemsstater har underrättat kommissionen om dessa detaljerade geografiska upplysningar före den 1 april 1998.”
Ändring 418
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2a (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 34 – punkt 7a (ny)
(2a)   I artikel 34 ska följande punkt läggas till:
”7a. Förare ska få utbildning i hur de korrekt använder en färdskrivare för att kunna använda utrustningen i full utsträckning. Föraren ska inte själv bekosta den utbildning som arbetsgivaren ska tillhandahålla.”
Ändring 419
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2b (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 34 – punkt 7b (ny)
(2b)   I artikel 34 ska följande punkt läggas till:
”7b. Maximalt antal kontrollmyndigheter bör få utbildning i hur man korrekt avläser och övervakar en färdskrivare.”
Ändring 420
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2c (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 36 – punkt 1 – led i
(2c)  I artikel 36.1 ska led i ersättas med följande:
i)   Diagramblad för innevarande dag och de diagramblad som föraren har använt under de föregående 28 dagarna.
i) Diagramblad för innevarande dag och de diagramblad som föraren har använt under de föregående 56 dagarna.
Ändring 421
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2d (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 36 – punkt 1 – led iii
(2d)  I artikel 36.1 ska led iii ersättas med följande:
iii)  Registreringar som gjorts för hand och utskrifter som gjorts under innevarande dag och de föregående 28 dagarna i enlighet med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006.
iii) Registreringar som gjorts för hand och utskrifter som gjorts under innevarande dag och de föregående 56 dagarna i enlighet med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006.
Ändring 422
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2e (nytt)
Förordning (EU) nr 165/2014
Artikel 36 – punkt 2 – led ii
(2e)  I artikel 36.2 ska led ii ersättas av följande:
ii)   Registreringar som gjorts för hand och utskrifter som gjorts under innevarande dag och de föregående 28 dagarna i enlighet med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006.
ii) Registreringar som gjorts för hand och utskrifter som gjorts under innevarande dag och de föregående 56 dagarna i enlighet med denna förordning och förordning (EG) nr 561/2006.

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 45.
(2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57.


Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn ***I
PDF 232kWORD 73k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009 i syfte att anpassa dem till utvecklingar inom sektorn (COM(2017)0281 – C8-0169/2017 – 2017/0123(COD))
P8_TA-PROV(2019)0341A8-0204/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0281),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0169/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 januari 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 februari 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0204/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 110
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Hittills, och såvida inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning, gäller reglerna om tillträde till yrkesmässigt bedrivande av transporter på väg inte för operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller en kombination av fordon som inte överskrider denna gräns. Antalet sådana företag som bedriver såväl nationella som internationella transporter har ökat. Som en följd av detta har flera medlemsstater beslutat att på dessa operatörer tillämpa reglerna om rätten att yrkesmässigt bedriva transporter på väg, som anges i förordning (EG) nr 1071/2009. I syfte att med gemensamma regler garantera en miniminivå av professionalisering av den sektor som använder fordon med en högsta tillåten vikt som inte överstiger 3,5 ton, och således att tillnärma konkurrensvillkoren mellan alla operatörer, bör denna bestämmelse utgå, medan kraven avseende faktisk och stabil företagsetablering och tillräckliga ekonomiska resurser bör göras obligatoriska.
(2)  Hittills, och såvida inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning, gäller reglerna om tillträde till yrkesmässigt bedrivande av transporter på väg inte för operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, som inte överstiger 3,5 ton. Antalet sådana företag har ökat. Som en följd av detta har flera medlemsstater beslutat att på dessa operatörer tillämpa reglerna om rätten att yrkesmässigt bedriva transporter på väg, som anges i förordning (EG) nr 1071/2009. I syfte att med gemensamma regler undvika eventuella kryphål och garantera en miniminivå av professionalisering av den sektor som använder motorfordon med en högsta tillåten vikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton för internationella transporter, och således att tillnärma konkurrensvillkoren mellan alla operatörer, bör kraven för att bedriva yrkesmässig verksamhet i vägtransportsektorn tillämpas lika, samtidigt som man undviker en oproportionerlig administrativ börda. Eftersom denna förordning endast gäller företag som transporterar varor för annans räkning omfattas företag som utför transporter för egen räkning inte av detta regelverk.
Ändring 111
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  I sin konsekvensbedömning uppskattar kommissionen företagens besparingar till mellan 2,7 och 5,2 miljarder euro för perioden 2020–2035.
Ändring 112
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Det är nödvändigt att säkerställa att transportoperatörer som är etablerade i en medlemsstat har en verklig och kontinuerlig närvaro i den medlemsstaten och bedriver sin verksamhet därifrån. Därför, och mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts, är det nödvändigt att förtydliga bestämmelserna om huruvida det föreligger en faktisk och stabil företagsetablering.
(4)  För att bekämpa användningen av så kallade brevlådeföretag och garantera sund konkurrens och lika villkor på den inre marknaden är det nödvändigt med tydligare etableringskriterier, intensivare övervakning och tillsyn samt ökat samarbete mellan medlemsstaterna. Transportoperatörer som är etablerade i en medlemsstat bör ha en verklig och kontinuerlig närvaro i den medlemsstaten och faktiskt bedriva sin transportverksamhet och väsentlig verksamhet därifrån. Därför, och mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts, är det nödvändigt att förtydliga och förstärka bestämmelserna om huruvida det föreligger en faktisk och stabil företagsetablering, samtidigt som man undviker en oproportionerlig administrativ börda.
Ändring 113
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Med tanke på deras potential att avsevärt påverka marknaden för godstransporter på väg samt det sociala skyddet av arbetstagare bör allvarliga överträdelser av unionens regler om utstationering av arbetstagare och tillämplig lag för avtalsförpliktelser läggas till de punkter som är relevanta för bedömningen av gott anseende.
(7)  Med tanke på deras potential att avsevärt påverka marknaden för godstransporter på väg samt det sociala skyddet av arbetstagare bör allvarliga överträdelser av unionens regler om utstationering av arbetstagare, cabotagetransporter och tillämplig lag för avtalsförpliktelser läggas till de punkter som är relevanta för bedömningen av gott anseende.
Ändring 114
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller med fordonskombinationer som inte överstiger denna gräns bör ha en miniminivå av ekonomisk kapacitet, för att garantera att de kan bedriva verksamhet på en stabil och varaktig grund. Eftersom den berörda verksamheten i allmänhet är av begränsad storlek bör motsvarande krav vara mindre omfattande än de som gäller för operatörer som använder fordon eller fordonskombinationer som överstiger nämnda gräns.
(10)  Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton, och som används för internationella transporter, bör ha en miniminivå av ekonomisk kapacitet, för att garantera att de kan bedriva verksamhet på en stabil och varaktig grund. Eftersom verksamheten med dessa fordon i allmänhet är av begränsad storlek bör motsvarande krav vara mindre omfattande än de som gäller för operatörer som använder fordon eller fordonskombinationer som överstiger nämnda gräns.
Ändring 115
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Information om transportoperatörer i de nationella elektroniska registren bör vara fullständig som möjligt så att nationella myndigheter med ansvar för tillämpning av relevanta regler kan få en tillräcklig överblick över de aktörer som utreds. I synnerhet information om registreringsnumret på de fordon som operatörerna förfogar över, antal anställda, aktörernas riskvärdering och deras grundläggande ekonomiska uppgifter bör möjliggöra en bättre nationell och gränsöverskridande tillämpning av bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009. Reglerna om de nationella elektroniska registren bör därför ändras i enlighet med detta.
(11)  Information om transportoperatörer i de nationella elektroniska registren bör vara fullständig och aktuell så att nationella myndigheter med ansvar för tillämpning av relevanta regler kan få en tillräcklig överblick över de aktörer som utreds. I synnerhet information om registreringsnumret på de fordon som operatörerna förfogar över, antal anställda och aktörernas riskvärdering bör möjliggöra en bättre nationell och gränsöverskridande tillämpning av bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009 samt annan relevant unionslagstiftning. För att ge tillsynstjänstemän, däribland dem som utför vägkontroller, en klar och fullständig bild av de transportföretag som kontrolleras bör de ha direkt tillgång i realtid till all relevant information. Därför bör de nationella elektroniska registren vara kompatibla med varandra, och alla tillsynstjänstemän i alla medlemsstater bör ha direkt åtkomst i realtid till uppgifterna i dessa register. Reglerna om de nationella elektroniska registren bör därför ändras i enlighet med detta.
Ändring 116
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Bestämmelserna om nationella transporter som på tillfällig bas utförs av utlandsetablerade transportoperatörer i en värdmedlemsstat (”cabotage”) bör vara tydliga, enkla och lätta att tillämpa, samtidigt som man i stora drag bibehåller den liberaliseringsnivå som uppnåtts hittills.
(13)  Bestämmelserna om nationella transporter som på tillfällig bas utförs av utlandsetablerade transportoperatörer i en värdmedlemsstat (”cabotage”) bör vara tydliga, enkla och lätta att tillämpa.
Ändring 117
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  I detta syfte, och för att underlätta kontroller och undanröja osäkerhet, bör begränsningen av antalet cabotagetransporter efter en internationell transport avskaffas, samtidigt som antalet dagar som är tillgängliga för sådana transaktioner bör minskas.
(14)  För att undvika tomkörningar bör cabotage tillåtas, med specifika begränsningar, i värdmedlemsstaten. I detta syfte, och för att underlätta kontroller och undanröja osäkerhet, bör begränsningen av antalet cabotagetransporter efter en internationell transport avskaffas, samtidigt som antalet dagar som är tillgängliga för sådana transaktioner bör minskas.
Ändring 118
Förslag till förordning
Skäl 14a (nytt)
(14a)  För att förhindra att cabotage utförs systematiskt, vilket skulle kunna ge upphov till en permanent eller kontinuerlig verksamhet som orsakar snedvridning på den nationella marknaden, bör den period som är tillgänglig för cabotage i en värdmedlemsstat minskas. Dessutom bör transportföretag inte tillåtas utföra nya cabotagetransporter i samma värdmedlemsstat inom en bestämd tidsperiod och inte förrän de har genomfört en ny internationell transport med utgångspunkt i den medlemsstat där företaget är etablerat. Denna bestämmelse påverkar inte utförande av internationella transporter.
Ändring 119
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Det bör klargöras hur vägtransportoperatörerna kan styrka överensstämmelse med reglerna för cabotagetrafik. Användning och överföring av elektronisk information bör erkännas i detta sammanhang, vilket bör göra det enklare att lägga fram relevanta bevis, och de behöriga myndigheternas behandling av bevisen. Det format som ska användas för detta ändamål bör garantera tillförlitlighet och äkthet. Med tanke på den ökande användningen av effektivt elektroniskt informationsutbyte inom transport och logistik är det viktigt att säkerställa samstämmighet i regelverken och bestämmelserna om förenkling av administrativa förfaranden.
(15)  Verkningsfullt och effektivt genomdrivande av reglerna är en förutsättning för en sund konkurrens på den inre marknaden. Kontrollverktygen måste bli mer digitaliserade för att man ska kunna frigöra kontrollkapacitet, minska onödig byråkrati för företag som utför internationella transporter och särskilt små och medelstora företag, säkerställa bättre inriktning på transportoperatörer med hög riskvärdering och upptäcka otillbörliga metoder. För att åstadkomma papperslös transportdokumentation bör användning av elektroniska handlingar bli regel i framtiden, särskilt elektroniska fraktsedlar i enlighet med konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR). Det bör klargöras hur vägtransportoperatörerna kan styrka överensstämmelse med reglerna för cabotagetrafik. Användning och överföring av elektronisk information bör erkännas i detta sammanhang, vilket bör göra det enklare att lägga fram relevanta bevis, och de behöriga myndigheternas behandling av bevisen. Det format som ska användas för detta ändamål bör garantera tillförlitlighet och äkthet. Med tanke på den ökande användningen av effektivt elektroniskt informationsutbyte inom transport och logistik är det viktigt att säkerställa samstämmighet i regelverken och bestämmelserna om förenkling av administrativa förfaranden.
Ändring 120
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)  Snabbt införande av smarta färdskrivare är av avgörande betydelse eftersom de kommer att göra det möjligt för de tillsynsmyndigheter som genomför vägkontroller att snabbare och effektivare upptäcka överträdelser och avvikelser, vilket skulle leda till bättre genomförande av den här förordningen.
Ändring 121
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Bestämmelserna för internationell transport riktar sig till transportföretagen, och dessa står därför för följderna av eventuella överträdelser som de har begått. I syfte att förhindra missbruk när företag upphandlar transporttjänster av operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg bör medlemsstaterna också föreskriva påföljder för befraktare och speditörer om dessa medvetet upphandlar transporttjänster som innebär överträdelser av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1072/2009.
(16)  Bestämmelserna för internationell transport riktar sig till transportföretagen, och dessa står därför för följderna av eventuella överträdelser som de har begått. I syfte att förhindra missbruk när företag upphandlar transporttjänster av operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg bör medlemsstaterna också föreskriva påföljder för avsändare, befraktare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer som vet om att de transporttjänster de beställer innebär överträdelser av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1072/2009. När företag som upphandlar transporttjänster beställer dessa tjänster från transportföretag med låg riskvärdering bör deras ansvar minskas.
Ändring 122
Förslag till förordning
Skäl 16a (nytt)
(16a)   Den föreslagna europeiska arbetsmyndigheten syftar till att stödja och främja samarbete och informationsutbyte mellan nationella behöriga myndigheter, för ett effektivt genomförande av relevant unionsrätt. Genom att stödja och främja genomförandet av denna förordning kan myndigheten spela en viktig roll genom att bistå vid utbytet av information mellan behöriga myndigheter, stödja medlemsstaternas kapacitetsuppbyggnad genom personalutbyten och utbildning och hjälpa medlemsstaterna med att anordna samordnade kontroller. Detta skulle stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, förbättra det konkreta samarbetet mellan behöriga myndigheter och bidra till att bekämpa bedrägerier och missbruk av reglerna.
Ändring 123
Förslag till förordning
Skäl 16b (nytt)
(16b)   Vägtransportlagstiftningen bör stärkas för att säkerställa korrekt tillämpning och upprätthållande av Rom I-förordningen på ett sådant sätt att anställningsavtalen återspeglar de anställdas normala arbetsplats. De grundläggande regler i förordning (EG) nr 1071/2009 som är avsedda att bekämpa brevlådeföretag och säkerställa ordentliga etableringskriterier för företag kompletterar och är direkt kopplade till Rom I-förordningen. Dessa regler måste stärkas för att garantera arbetstagarnas rättigheter när de tillfälligt arbetar utanför det land där de vanligtvis arbetar och för att säkerställa rättvis konkurrens mellan transportföretag.
Ändring 124
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a – led i
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 1 – punkt 4 – led a
i)  Led a ska utgå.
i)  Led a ska ersättas med följande:
”a) Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med motorfordon med en högsta tillåten vikt, inklusive släp, under 2,4 ton.
aa)   Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med motorfordon med en högsta tillåten vikt, inklusive släp, under 3,5 ton som uteslutande bedriver nationell transportverksamhet.”
Ändring 125
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a – led ii
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 1– punkt 4 – led b – punkt 2
Godstransporter på väg för vilka ingen ersättning erhålls och som inte skapar några inkomster, såsom transport av personer för välgörande ändamål eller för uteslutande privata ändamål ska ses som en transport uteslutande i icke-kommersiellt syfte.”
Godstransporter på väg utan syfte att generera vinst för föraren eller någon annan, till exempel för välgörande ändamål eller helt ideellt, ska ses som en transport uteslutande i icke-kommersiellt syfte.”
Ändring 126
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led b
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 1 – punkt 6
(b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 6:
utgår
”6. Artikel 3.1 b och 3.1 d samt artiklarna 4, 6, 8, 9, 14, 19 och 21 ska inte gälla för företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller fordonskombinationer av med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton.
Medlemsstaterna får emellertid
(a)  kräva att dessa företag tillämpar vissa eller alla bestämmelser som avses i första stycket,
(b)  sänka den gräns som avses i första stycket för alla eller vissa typer av vägtransportverksamhet.”
Ändring 127
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led a
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led a
”a) förfoga över lokaler där det bevarar sin centrala företagsinformation, särskilt sina kommersiella avtal, räkenskaper, personalhandlingar, anställningsavtal, handlingar som innehåller uppgifter om kör- och vilotider samt övriga handlingar som den behöriga myndigheten måste ha tillgång till för att kunna kontrollera att villkoren enligt denna förordning är uppfyllda,”
”a) förfoga över lämpliga lokaler, i proportion till företagets verksamhet, där det kan säkra åtkomst till originalen av sin centrala företagsinformation, antingen elektroniskt eller i annan form, särskilt sina kommersiella avtal, räkenskaper, personalhandlingar, anställningsavtal, socialförsäkringshandlingar, handlingar som innehåller uppgifter om cabotage, utstationering och kör- och vilotider samt övriga handlingar som den behöriga myndigheten måste ha tillgång till för att kunna kontrollera att villkoren enligt denna förordning är uppfyllda,”
Ändring 128
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led aa (nytt)
aa)  Följande led ska läggas till:
”aa) inom ramen för ett transportavtal, göra minst en lastning eller en lossning av gods var fjärde vecka i etableringsmedlemsstaten med de fordon som avses i led b,”
Ändring 129
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led b
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led c
”c) effektivt och kontinuerligt med lämplig administrativ utrustning och andra hjälpmedel bedriva sin verksamhet i lokaler som är belägna i den medlemsstaten,”
”c) effektivt och kontinuerligt med lämplig utrustning och andra hjälpmedel bedriva sin verksamhet i lokaler som avses i led a och som är belägna i den medlemsstaten,”
Ändring 130
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led c
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led d
”d) förvalta de transporter som utförs med de fordon som avses i punkt b med lämplig teknisk utrustning belägen i den medlemsstaten,”
”d) faktiskt och fortlöpande förvalta de transporter som utförs med de fordon som avses i punkt b med lämplig teknisk utrustning belägen i den medlemsstaten,”
Ändring 131
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led da (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led f (nytt)
da)  Följande led ska läggas till som led f:
”f) ha en tydlig koppling mellan de transporter som utförs och etableringsmedlemsstaten, ett driftsställe och tillgång till parkeringsutrymmen som är tillräckliga för regelbunden användning av de fordon som avses i led b.”
Ändring 132
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led db (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led g (nytt)
db)  Följande led ska läggas till som led g:
”g) rekrytera och anställa förare i enlighet med den lagstiftning som är tillämplig på anställningsavtal i den medlemsstaten.”
Ändring 133
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led dc (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 5 – led h (nytt)
dc)  Följande led ska läggas till som led h:
”h) säkerställa att anläggningen är platsen eller utgångspunkten för arbetstagarnas vanliga arbete i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/20081a och/eller Romkonventionen.
_______________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.”
Ändring 134
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4 – led a – led iii
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 6 – punkt 1 – stycke 3 – led b
iii)  I tredje stycket led b ska följande införas som led xi och led xii:
iii)  I tredje stycket led b ska följande införas som led xi, led xii ochled xiii:
”(xi) utstationering av arbetstagare,
”(xi) utstationering av arbetstagare,
(xii)  tillämplig lag för avtalsförpliktelser.”
(xii)  tillämplig lag för avtalsförpliktelser,
(xiii)  cabotagetransport.
Ändring 135
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4 – led c
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 6 – punkt 2a – stycke 2 – led b
b)  fastställa överträdelsernas allvarlighetsgrad med beaktande av den risk för dödsfall eller svåra skador, samt för snedvridning av konkurrensen på vägtransportmarknaden som de medför, bland annat genom att undergräva arbetsförhållandena för transportarbetarna.
b)  fastställa överträdelsernas allvarlighetsgrad med beaktande av den risk för dödsfall eller svåra skador eller den snedvridning av konkurrensen på vägtransportmarknaden som de medför, bland annat genom att undergräva arbetsförhållandena för transportarbetarna.
Ändring 136
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 7 – punkt 1 – stycke 1
”För att uppfylla kravet i artikel 3.1 c ska ett företag varaktigt kunna uppfylla sina finansiella skyldigheter under räkenskapsåret. Företaget ska, på grundval av årliga räkenskaper som har bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, kunna bevisa att det varje år förfogar över eget kapital till ett värde av minst 9 000 euro om endast ett fordon används och minst 5 000 euro för varje ytterligare fordon som används. Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller med fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton ska varje år, på grundval av årliga räkenskaper som bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, visa att de förfogar över eget kapital till ett värde av minst 1 800 euro om endast ett fordon används, och minst 900 euro för varje ytterligare fordon som används.”
”För att uppfylla kravet i artikel 3.1 c ska ett företag varaktigt kunna uppfylla sina finansiella skyldigheter under räkenskapsåret. Företaget ska, på grundval av årliga räkenskaper som har bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, kunna bevisa att det varje år förfogar över eget kapital till ett värde av minst 9 000 euro om endast ett fordon används, 5 000 euro för varje ytterligare fordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp,över 3,5 ton, som används, och 900 euro för varje ytterligare fordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på mellan 2,4 och 3,5 ton som används. Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, mellan 2,4 och 3,5 ton ska varje år, på grundval av årliga räkenskaper som bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, visa att de förfogar över eget kapital till ett värde av minst 1 800 euro om endast ett fordon används, och minst 900 euro för varje ytterligare fordon som används.”
Ändring 137
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led b
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 7 – punkt 2
”2. Genom undantag från punkt 1 ska den behöriga myndigheten, i avsaknad av en attesterad årsredovisning, godkänna att ett företag styrker sin finansiella ställning genom ett intyg, exempelvis en bankgaranti, ett dokument som utfärdas av ett finansinstitut för att etablera tillgång till kredit i företagets namn, eller något annat bindande dokument som styrker att företaget förfogar över det belopp som anges i första stycket punkt 1.”
”2. Genom undantag från punkt 1 ska den behöriga myndigheten, i avsaknad av en attesterad årsredovisning, godkänna att ett företag styrker sin finansiella ställning genom ett intyg, exempelvis en bankgaranti eller en försäkring, inbegripet en yrkesansvarsförsäkring från en eller flera banker eller andra finansinstitut, inklusive försäkringsföretag, eller något annat bindande dokument som utgör en solidarisk borgen för företaget för det belopp som anges i första stycket punkt 1.”
Ändring 138
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 8 – punkt 5
(5a)  I artikel 8 ska punkt 5 ersättas med följande:
Medlemsstater får främja att det med tioårsintervaller anordnas fortbildning om de ämnen som anges i bilaga I för att se till att transportansvariga är medvetna om utvecklingen inom sektorn.
Medlemsstater får främja att det med treårsintervaller anordnas fortbildning om de ämnen som anges i bilaga I för att se till att den eller de personer som avses i punkt 1 är tillräckligt medvetna om utvecklingen inom sektorn.
Ändring 139
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 8
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 12 – punkt 2 – stycke 2
(8)  I artikel 12.2 ska andra stycket utgå.
(8)  I artikel 12.2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska genomföra kontroller minst vart tredje år för att säkerställa att företagen uppfyller kraven i artikel 3.”
Ändring 140
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 10a (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 14 – punkt 2
(10a)   Artikel 14.2 ska ersättas med följande:
2.  Så länge som ingen åtgärd för återupprättande har vidtagits i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning, ska det intyg om yrkeskunnande som avses i artikel 8.8 och innehas av den trafikansvarige som förklarats olämplig inte längre vara giltigt i någon medlemsstat.
2. Så länge som ingen åtgärd för återupprättande har vidtagits i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning, ska det intyg om yrkeskunnande som avses i artikel 8.8 och innehas av den trafikansvarige som förklarats olämplig inte längre vara giltigt i någon medlemsstat. Kommissionen ska upprätta en förteckning över åtgärder för återupprättande som leder till att det goda anseendet återfås.”
Ändring 141
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led a – led -ia (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 2 – led c
-ia)  Led c ska ersättas med följande:
c)  Namn på de trafikansvariga som har utsetts och uppfyller villkoren i fråga om gott anseende och yrkeskunnande, eller i förekommande fall, en legal företrädares namn.
”c) Namn på de trafikansvariga som har utsetts och uppfyller kraven i artikel 3 angående gott anseende och yrkeskunnande, eller i förekommande fall, en legal företrädares namn.
Ändring 142
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led a – led i
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 2 – led h
h)  Antalet anställda.
h)  Antalet anställda i företaget under det senaste kalenderåret.
Ändring 143
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led a – led ia (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 2 – led ja (nytt)
ia)  Följande led ska läggas till som led ja:
”ja) Anställningsavtal för internationella förare de senaste sex månaderna.”
Ändring 144
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led a – led ii
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 2 – stycke 2
Medlemsstaterna får välja att bevara de uppgifter som avses i första stycket e–j i separata register. Berörda uppgifter ska i så fall, direkt eller på begäran, göras tillgängliga för samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaten i fråga. Begärda uppgifter ska lämnas inom fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits. De uppgifter som avses i första stycket a–d ska vara tillgängliga för allmänheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna om skydd av personuppgifter.
”De uppgifter som avses i första stycket a–d ska vara tillgängliga för allmänheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna om skydd av personuppgifter.
Ändring 145
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led a – led ii
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 2 – stycke 3
De uppgifter som avses i första stycket e–j ska endast göras tillgängliga för andra myndigheter än de behöriga myndigheterna om dessa vederbörligen har fått befogenhet att utföra kontroller och utdöma sanktioner inom vägtransportområdet, och om tystnadsplikt eller liknande formell sekretesskyldighet gäller för deras tjänstemän.”
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 146
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led a – led ii
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – stycke 2
”Medlemsstaterna får välja att bevara de uppgifter som avses i första stycket e–j i separata register. Berörda uppgifter ska i så fall, direkt eller på begäran, göras tillgängliga för samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaten i fråga. Begärda uppgifter ska lämnas inom fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits. De uppgifter som avses i första stycket a–d ska vara tillgängliga för allmänheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna om skydd av personuppgifter.
”Medlemsstaterna får välja att bevara de uppgifter som avses i första stycket e–j i separata register. Berörda uppgifter ska i så fall, direkt eller på begäran, göras tillgängliga för samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaten i fråga. Begärda uppgifter ska lämnas inom fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits. De uppgifter som avses i första stycket a–d ska vara tillgängliga för allmänheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna om skydd av personuppgifter.
De uppgifter som avses i första stycket e–j ska endast göras tillgängliga för andra myndigheter än de behöriga myndigheterna om dessa vederbörligen har fått befogenhet att utföra kontroller och utdöma sanktioner inom vägtransportområdet, och om tystnadsplikt eller liknande formell sekretesskyldighet gäller för deras tjänstemän.
De uppgifter som avses i första stycket e–j ska endast göras tillgängliga för andra myndigheter än de behöriga myndigheterna om dessa vederbörligen har fått befogenhet att utföra kontroller och utdöma sanktioner inom vägtransportområdet, och om tystnadsplikt eller liknande formell sekretesskyldighet gäller för deras tjänstemän.
För tillämpningen av artikel 14a i förordning (EG) nr 1072/2009 ska de uppgifter som avses i led j på begäran göras tillgängliga för avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer.”
Ändring 147
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led ba (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 5
(ba)  Punkt 5 ska ersättas med följande:
5.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de nationella elektroniska registren är sammankopplade och tillgängliga på gemenskapsnivå genom nationella kontaktpunkter enligt artikel 18. Tillgängligheten genom nationella kontaktpunkter och sammankoppling ska vara genomförd senast den 31 december 2012 på ett sätt som gör att varje medlemsstats behöriga myndighet har åtkomst till samtliga medlemsstaters nationella elektroniska register.
”5. För att effektivisera den gränsöverskridande tillsynen ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella elektroniska registren är sammankopplade och driftskompatibla i hela unionen via det europeiska register för vägtransportföretag (ERRU) som avses i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/480, så att de uppgifter som avses i punkt 2 är direkt åtkomliga i realtid för alla behöriga tillsynsmyndigheter och kontrollorgan i samtliga medlemsstater.
Ändring 148
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 11 – led bb (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 16 – punkt 6
(bb)  Punkt 6 ska ersättas med följande:
6.  De gemensamma bestämmelserna för genomförandet av punkt 5, till exempel gällande formatet för de uppgifter som utbyts, de tekniska förfarandena för elektronisk åtkomst till de andra medlemsstaternas nationella elektroniska register och för främjande av dessa registers interoperabilitet med andra berörda databaser, ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.2, och för första gången före den 31 december 2010. I de gemensamma bestämmelserna ska fastställas vilken myndighet som ansvarar för åtkomst, vidare användning och uppdatering av uppgifterna efter åtkomst och de ska i detta syfte innefatta regler för loggning och tillsyn av uppgifterna.
6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på att fastställa och uppdatera gemensamma bestämmelser för att säkerställa att de nationella elektroniska registren är helt och fullt sammankopplade och kompatibla så att en behörig myndighet eller ett behörigt kontrollorgan i vilken medlemsstat som helst har direkt åtkomst i realtid till övriga medlemsstaters nationella elektroniska register i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 5. Sådana gemensamma bestämmelser ska inbegripa regler om formatet för de uppgifter som utbyts, de tekniska förfarandena för elektronisk åtkomst till de andra medlemsstaternas nationella elektroniska register och dessa registers interoperabilitet, samt särskilda regler för åtkomst, loggning och tillsyn av uppgifterna.
Ändring 149
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska utse en nationell kontaktpunkt med ansvar för utbytet av information med övriga medlemsstater om tillämpningen av denna förordning. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen den nationella kontaktpunktens namn och adress senast den 31 december 2018. Kommissionen ska upprätta en förteckning över alla kontaktpunkter och överlämna den till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen alla eventuella ändringar av kontaktpunkterna.
1.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete och snabbt ge varandra ömsesidigt bistånd och all annan relevant information för att främja genomförandet och efterlevnaden av denna förordning.
Ändring 150
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18 – punkt 1a (ny)
1a.  För tillämpningen av punkt 1 ska det administrativa samarbete som avses in denna artikel genomföras med hjälp av informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/20121a, och som ger alla operatörer möjlighet att föra in data på sitt eget språk.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG ( IMI-förordningen ), (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).
Ändring 151
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18 – punkt 3
3.  Medlemsstaterna ska svara på begäranden om information från alla behöriga myndigheter i andra medlemsstater och, där så är nödvändigt, genomföra kontroller, inspektioner och utredningar av huruvida vägtransportoperatörer som är etablerade på deras territorium uppfyller det krav som anges i artikel 3.1 a. Begäranden om information från medlemsstaternas behöriga myndigheter ska vara motiverade. För detta ändamål ska begäranden innehålla trovärdiga indikationer på eventuella överträdelser av artikel 3.1 a.
3.  Medlemsstaterna ska svara på begäranden om information från alla behöriga myndigheter i andra medlemsstater och genomföra kontroller, inspektioner och utredningar av huruvida vägtransportoperatörer som är etablerade på deras territorium uppfyller det krav som anges i artikel 3.1a. Begäranden om information från medlemsstaternas behöriga myndigheter ska vara vederbörligen motiverade. För detta ändamål ska begäranden innehålla trovärdiga indikationer på eventuella överträdelser av artikel 3.1 a.
Ändring 152
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18 – punkt 4
4.  Om den anmodade medlemsstaten anser att begäran inte är tillräckligt motiverad ska den informera den ansökande medlemsstaten om detta inom tio arbetsdagar. Den ansökande medlemsstaten ska ytterligare motivera sin begäran. Om detta inte är möjligt kan begäran avvisas av medlemsstaten.
4.  Om den anmodade medlemsstaten anser att begäran inte är tillräckligt motiverad ska den informera den ansökande medlemsstaten om detta inom fem arbetsdagar. Den ansökande medlemsstaten ska ytterligare motivera sin begäran. Om detta inte är möjligt kan begäran avvisas av medlemsstaten.
Ändring 153
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18 – punkt 5
5.  När det är svårt eller omöjligt att tillmötesgå en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska den berörda medlemsstaten informera den ansökande medlemsstaten om detta inom tio arbetsdagar, och motivera detta. De berörda medlemsstaterna ska diskutera med varandra i syfte att finna en lösning på alla problem.
5.  När det är svårt eller omöjligt att tillmötesgå en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska den berörda medlemsstaten informera den ansökande medlemsstaten om detta inom fem arbetsdagar, och vederbörligen motivera varför det är svårt eller omöjligt. De berörda medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att finna en lösning på alla problem. Vid ihållande problem med informationsutbytet eller ständig vägran att tillhandahålla den begärda informationen utan vederbörlig motivering får kommissionen, efter att den har underrättats och rådgjort med den berörda medlemsstaten, vidta alla nödvändiga åtgärder för att avhjälpa problemet.
Ändring 154
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18 – punkt 6
6.  Som svar på en begäran enligt punkt 3 ska medlemsstaterna lämna den begärda informationen och utföra de kontroller, inspektioner och utredningar på plats som krävs inom 25 arbetsdagar från och med mottagandet av begäran, såvida de inte i enlighet med punkterna 4 och 5 har informerat den ansökande medlemsstaten om att ansökan inte är tillräckligt motiverad eller att det är omöjligt eller problematiskt.
6.  Som svar på en begäran enligt punkt 3 ska medlemsstaterna lämna den begärda informationen och utföra de kontroller, inspektioner och utredningar på plats som krävs inom 15 arbetsdagar från och med mottagandet av begäran, såvida de berörda medlemsstaterna inte gemensamt har kommit överens om någon annan tidsfrist och såvida de inte i enlighet med punkterna 4 och 5 har informerat den ansökande medlemsstaten om att ansökan inte är tillräckligt motiverad eller att det är omöjligt eller problematiskt, och att ingen lösning på dessa svårigheter har hittats.
Ändring 155
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 12a (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 18a (ny)
(12a)  Följande artikel ska införas som artikel 18a:
”Artikel 18a
Kompletterande åtgärder
1.  Medlemsstaterna ska vidta kompletterande åtgärder för att utveckla, underlätta och främja utbyten mellan de tjänstemän som ansvarar för det administrativa samarbetet och det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstater och mellan dem som ansvarar för kontrollen av efterlevnaden och genomförandet av tillämpliga bestämmelser i den här förordningen.
2.  Kommissionen ska tillhandahålla tekniskt eller annat stöd för att ytterligare förbättra det administrativa samarbetet och öka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, t.ex. genom att främja utbyte av personal och gemensamma utbildningsprogram samt genom att utveckla, underlätta och främja initiativ för bästa praxis. Kommissionen får, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets befogenheter i budgetförfarandet, använda tillgängliga finansieringsinstrument för att ytterligare stärka kapacitetsbyggandet och det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.
3.  Medlemsstaterna ska inrätta ett program för expertgranskning där alla behöriga brottsbekämpande myndigheter ska delta, vilket säkerställer lämplig rotation mellan både de granskande och de granskade behöriga tillsynsmyndigheterna. Medlemsstaterna ska anmäla dessa program till kommissionen vartannat år som en del av den rapport om de behöriga myndigheternas verksamhet som avses i artikel 26.”
Ändring 156
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 3 – inledningen
”3. Medlemsstaterna ska varje år utarbeta en rapport om användningen av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton, eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton, på deras territorium, och vidarebefordra den till kommissionen senast den 30 juni året efter rapporteringsperiodens slut. Denna rapport ska innehålla uppgifter om
”3. Medlemsstaterna ska varje år utarbeta en rapport om användningen av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton som används vid internationella transporter och är etablerade på deras territorium, och vidarebefordra den till kommissionen senast den 30 juni året efter rapporteringsperiodens slut. Denna rapport ska innehålla uppgifter om
Ändring 157
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 3 – led a
a)  antalet tillstånd som utfärdats till operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton,
a)  antalet tillstånd som utfärdats till operatörer som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med hjälp av motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton som används vid internationella transporter,
Ändring 158
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 3 – led b
b)  antalet fordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton som är registrerade i medlemsstaten under varje kalenderår,
b)  antalet motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton som används vid internationella transporter och som är registrerade i medlemsstaten under varje kalenderår,
Ändring 159
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 3 – led c
c)  det sammanlagda antalet fordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton som är registrerade i medlemsstaten från och med den 31 december varje år,
c)  det sammanlagda antalet motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton som används vid internationella transporter och som är registrerade i medlemsstaten den 31 december varje år,
Ändring 160
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 3 – led d
d)  den beräknade andelen motorfordon med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 ton i den sammanlagda vägtransportverksamheten för alla fordon som är registrerade i medlemsstaten, fördelat på nationella transporter, internationella transporter och cabotagetransporter.
d)  den beräknade andelen motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp, på 2,4–3,5 ton samt motorfordon under 2,4 ton i den sammanlagda vägtransportverksamheten för alla fordon som är registrerade i medlemsstaten, fördelat på nationella transporter, internationella transporter och cabotagetransporter.
Ändring 161
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 4
4.  På grundval av de uppgifter som inhämtats av kommissionen enligt punkt 3 och av ytterligare uppgifter, ska kommissionen, senast den 31 december 2024, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av det sammanlagda antalet motorfordon med en högsta tillåten totalvikt på högst 3,5 ton eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikthögst 3,5 ton som utför nationella och internationella vägtransporter. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder.
4.  På grundval av de uppgifter som inhämtats av kommissionen enligt punkt 3 och av ytterligare uppgifter, ska kommissionen, senast den 31 december 2024, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av det sammanlagda antalet motorfordon med en högsta tillåten totalvikt, inklusive släp,2,4–3,5 ton som utför vägtransporter. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder.
Ändring 162
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 5
5.  Medlemsstaterna ska varje år rapportera till kommissionen om de begäranden om information som görs av dem enligt artikel 18.3 och 18.4, om de svar som inkommit från andra medlemsstater och om de åtgärder som de har vidtagit på grundval av den information som har lämnats.”
5.  Medlemsstaterna ska varje år rapportera till kommissionen om de begäranden om information som görs av dem enligt artikel 18, om de svar som inkommit från andra medlemsstater och om de åtgärder som de har vidtagit på grundval av den information som har lämnats.”
Ändring 163
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 16a (nytt)
Förordning (EG) nr 1071/2009
Artikel 26 – punkt 5a (ny)
(16a)  Följande punkt 5a ska läggas till:
”5a. På grundval av de uppgifter som inhämtats av kommissionen enligt punkt 5 och av andra uppgifter ska kommissionen senast den 31 december 2020 lägga fram en detaljerad rapport för Europaparlamentet och rådet om omfattningen på medlemsstaternas administrativa samarbete, om eventuella brister i detta avseende och om möjliga lösningar för att förbättra samarbetet. På grundval av denna rapport ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder.”
Ändring 164
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1a (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1b (nytt)
(1a)  I artikel 1.1 ska följande stycke läggas till:
”De tidsfrister som avses i artikel 8.2 och 8.2a i denna förordning ska också gälla för ankommande eller avgående transport av gods på väg, inom ramen för den första och/eller sista delen av en kombinerad transport, i enlighet med vad som fastställs i rådets direktiv 92/106/EEG.”
Ändring 165
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1b (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 1 – punkt 2
(1b)  Artikel 1.2 ska ersättas med följande:
2.  Vid transporter från en medlemsstat till ett tredjeland och omvänt ska denna förordning tillämpas på den del av transporten som utgörs av transitering genom en annan medlemsstats territorium. Den ska inte tillämpas på den del av transporten som företas på den medlemsstats territorium där lastning eller lossning sker, så länge som nödvändiga avtal inte har ingåtts mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.
2. Vid transporter från en medlemsstat till ett tredjeland och omvänt ska denna förordning tillämpas på den del av transporten som utgörs av transitering genom en annan medlemsstats territorium. Den del av transporten som utgörs av transitering ska dock inte ingå i tillämpningsområdet för direktivet om utstationering av arbetstagare. Den ska inte tillämpas på den del av transporten som företas på den medlemsstats territorium där lastning eller lossning sker, så länge som nödvändiga avtal inte har ingåtts mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.
Ändring 166
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 1c (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 1 – punkt 5 – led c
(1c)  Punkt 5 c ska ersättas med följande:
c)   Godstransport med fordon vars högsta tillåtna totala vikt, inbegripet släp, inte överstiger 3,5 ton.
c)   Godstransport med motorfordon vars högsta tillåtna totala vikt, inbegripet släp, är lägre än 2,4 ton.
Ändring 167
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 2 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 2 – led 7a (nytt)
(aa)  Följande led ska läggas till:
(7a)  transitering: en transport med last som företas med ett fordon genom en eller flera medlemsstater eller tredjeländer då avreseorten och bestämmelseorten inte ligger i dessa medlemsstater eller tredjeländer,
Ändring 168
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 3 – led -a (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 4 – punkt 1 – led ba (nytt)
(-a)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”(ba) utför internationella transporter med fordon utrustade med smarta färdskrivare i enlighet med artikel 3 och kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/20141a.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).”
Ändring 169
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 8 – punkt 2
2.  En transportoperatör som avses i punkt 1 och som utfört en internationell godstransport på väg från en annan medlemsstat eller ett tredjeland till en värdmedlemsstat ska, så snart godset levererats, ha rätt att med samma fordon, eller om det är fråga om fordonståg, med dess motorfordon, utföra cabotagetransporter i värdmedlemsstaten eller i angränsande medlemsstater. Den sista lossningen av last inom ramen för en cabotagetransport som genomförs ska äga rum inom 5 dagar från det att den sista lossningen i värdmedlemsstaten inom ramen för den ingående internationella transporten har ägt rum.”
2.  En transportoperatör som avses i punkt 1 och som utfört en internationell godstransport på väg från en annan medlemsstat eller ett tredjeland till en värdmedlemsstat ska, så snart godset levererats, ha rätt att med samma fordon, eller om det är fråga om fordonståg, med dess motorfordon, utföra cabotagetransporter i värdmedlemsstaten. Den sista lossningen av last inom ramen för en cabotagetransport som genomförs ska äga rum inom 3 dagar från det att den sista lossningen i värdmedlemsstaten inom ramen för den ingående internationella transporten, inom ramen för ett transportavtal, har ägt rum.”
Ändring 170
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 5 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 8 – punkt 2a (ny)
(aa)  Följande punkt ska läggas till:
”2a. Efter slutet av den tredagarsperiod som avses i punkt 2 ska en transportoperatör inte ha rätt att med samma fordon, eller om det är fråga om ett fordonståg, med dess motorfordon, utföra cabotagetransporter i samma värdmedlemsstat inom 60 timmar efter återkomsten till transportoperatörens etableringsmedlemsstat och innan de har utfört en ny internationell transport från den medlemsstat där företaget är etablerat.”
Ändring 171
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 5 – led c
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 8 – punkt 4a
4a.   De bevis som avses i punkt 3 ska på begäran och inom den tid som vägkontrollen tar uppvisas för eller överlämnas till värdmedlemsstatens behörige kontrolltjänsteman. De kan uppvisas eller överlämnas elektroniskt i ett strukturerat format som kan ändras efter hand och som kan användas direkt för att lagra och bearbeta informationen i datorer, exempelvis eCMR.* Under vägkontrollerna ska förarna tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvarige eller andra personer eller organ som kan tillhandahålla de bevis som avses i punkt 3.
4a.   De bevis som avses i punkt 3 ska på begäran och inom den tid som vägkontrollen tar uppvisas för eller överlämnas till värdmedlemsstatens behörige kontrolltjänsteman. Medlemsstaterna ska godta att bevis uppvisas eller överlämnas elektroniskt i ett strukturerat format som kan ändras efter hand och som kan användas direkt för att lagra och bearbeta informationen i datorer, exempelvis en elektronisk fraktsedel enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR). Under vägkontrollerna ska förarna tillåtas ta kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvarige eller andra personer eller organ som kan tillhandahålla de bevis som avses i punkt 3.
Ändring 172
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 9 – punkt 1 – led ea (nytt)
(5a)  I artikel 9.1 ska följande led läggas till:
”ea) Ersättningen och det minsta antalet betalda semesterdagar per år, i enlighet med vad som fastställs i artikel 3.1 stycke 1 led b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG1a.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).”
Ändring 173
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – rubriken
Kontroller
Smart tillsyn
Ändring 174
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 1
1.  Varje medlemsstat ska organisera kontrollerna på ett sådant sätt att, från och med den 1 januari 2020, minst 2 % av alla cabotagetransporter som genomförs på deras territorium kontrolleras varje kalenderår. De ska öka andelen till minst 3 % från och med den 1 januari 2022. Grunden för beräkningen av denna procentandel ska vara den sammanlagda cabotageverksamheten i medlemsstaten uttryckt i tonkilometer under år t-2, enligt uppgifter från Eurostat.
1.  För att i ännu högre grad se till att de skyldigheter som fastställs i det här kapitlet uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa att en enhetlig nationell tillsynsstrategi tillämpas inom deras territorium. Strategin ska främst inriktas på företag med hög riskvärdering, enligt vad som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG1a.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).
Ändring 175
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 1a (ny)
1a.  Varje medlemsstat ska säkerställa att kontrollerna i enlighet med artikel 2 i direktiv 2006/22/EG där så är relevant omfattar kontroller av cabotagetransporter.
Ändring 176
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 2a (ny)
2a.  För tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna ha tillgång till relevant information och relevanta uppgifter som registrerats, behandlats eller lagrats av de smarta färdskrivare som avses i kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014 och i elektroniska transporthandlingar, som elektroniska fraktsedlar i enlighet med konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR).
Ändring 177
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 2b (ny)
2b.  Medlemsstaterna ska ge tillgång till dessa uppgifter endast till behöriga myndigheter med tillstånd att kontrollera överträdelser av rättsakter som anges i denna förordning. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen kontaktuppgifter för alla de behöriga myndigheter inom deras territorium som de har beviljat tillgång till dessa uppgifter. Kommissionen ska senast den [...] upprätta en förteckning över samtliga behöriga myndigheter och översända den till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av denna.
Ändring 178
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 2c (ny)
2c.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att fastställa vilken typ av uppgifter som medlemsstaterna ska ha tillgång till, villkor för användningen av dessa samt tekniska specifikationer för överföring eller tillgång, särskilt med angivande av
(a)  en detaljerad förteckning över information och uppgifter som nationella behöriga myndigheter ska ha tillgång till, som minst ska inbegripa tid och plats för gränspassage, lastning och lossning, fordonets registreringsnummer och uppgifter om föraren,
(b)  de behöriga myndigheternas åtkomsträttigheter, uppdelade när så är lämpligt enligt typ av behörig myndighet, typ av åtkomst och syftet för vilket uppgifterna används,
(c)  de tekniska specifikationerna för överföring av eller tillgång till de uppgifter som avses i led a, inbegripet, där så är relevant, den längsta tid som uppgifterna lagras, differentierad där så är lämpligt efter typ av uppgifter.
Ändring 179
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 2d (ny)
2d.  Personuppgifter som avses i denna artikel ska inte kunna läsas eller lagras under längre tid än vad som är absolut nödvändigt för det ändamål för vilket uppgifterna samlades in eller för vilket de vidarebehandlas. När uppgifterna inte längre behövs för dessa ändamål ska de förstöras.
Ändring 180
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 7
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 10a – punkt 3
3.  Medlemsstaterna ska, minst tre gånger om året, vidta samordnade åtgärder för vägkontroller av cabotage. Sådana åtgärder ska genomföras samtidigt av de nationella myndigheter som har ansvar för genomförandet av reglerna inom området för vägtransporter i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. De nationella kontaktpunkter som utsetts i enlighet med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009**** ska utbyta information om det antal och den typ av överträdelser som upptäcks efter det att samordnade vägkontroller har ägt rum.
3.  Medlemsstaterna ska, minst tre gånger om året, vidta samordnade åtgärder för vägkontroller av cabotage, vilket får sammanfalla med de kontroller som vidtas i enlighet med artikel 5 i direktiv 2006/22/EG. Sådana åtgärder ska genomföras samtidigt av de nationella myndigheter som har ansvar för genomförandet av reglerna inom området för vägtransporter i minst två medlemsstater, varvid var och en agerar på sitt eget territorium. Medlemsstaterna ska utbyta information om det antal och den typ av överträdelser som upptäcks efter det att samordnade vägkontroller har genomförts.
Ändring 181
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 8
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 14a – punkt 1
Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner mot avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer för bristande efterlevnad av kapitlen II och III, om dessa medvetet upphandlar transporttjänster som medför överträdelser av denna förordning.
Medlemsstaterna ska föreskriva verksamma, proportionella och avskräckande sanktioner mot avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer för bristande efterlevnad av kapitlen II och III, om dessa vet eller rimligtvis borde veta att de transporttjänster de beställer medför överträdelser av denna förordning.
Om avsändare, speditörer, huvudentreprenörer och underleverantörer beställer transporttjänster från transportföretag med låg riskvärdering i enlighet med vad som avses i artikel 9 i direktiv 2006/22/EG, ska sanktioner inte kunna utfärdas mot dem vid överträdelser, om det inte är bevisat att de haft kännedom om överträdelserna.
Ändring 182
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 10
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 17 – punkt 3
3.  Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om det antal cabotagekontroller som genomförts under det föregående kalenderåret i enlighet med artikel 10a. Denna information ska inbegripa uppgift om antalet kontrollerade fordon och tonkilometer.”
3.  Senast den ... [två år efter denna förordnings ikraftträdande] ska medlemsstaterna skicka de nationella tillsynsstrategier som de antagit i enlighet med artikel 10a till kommissionen. Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de tillsynsåtgärder som vidtagits under det föregående kalenderåret i enlighet med artikel 10a, inklusive, om så är lämpligt, antalet genomförda kontroller. Denna information ska inbegripa uppgift om antalet kontrollerade fordon och tonkilometer.”
Ändring 183
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 10
Förordning (EG) nr 1072/2009
Artikel 17 – punkt 3a (ny)
3a.  Kommissionen ska utarbeta en rapport om läget på unionens vägtransportmarknad före utgången av 2022. Rapporten ska innehålla en analys av marknadssituationen, inklusive en utvärdering av kontrollernas effektivitet och utvecklingen av anställningsförhållandena inom yrket.

(1) EUT C 197, 8.6.2018, s. 38.
(2) EUT C 176, 23.5.2018, s. 57.


Gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas ***I
PDF 201kWORD 55k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (COM(2017)0660 – C8-0394/2017 – 2017/0294(COD))
P8_TA-PROV(2019)0342A8-0143/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0660),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0394/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0143/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

P8_TC1-COD(2017)0294


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Den inre marknaden för naturgas, som stegvis har genomförts i hela unionen sedan 1999, syftar till att skapa faktiska valmöjligheter för alla slutkunder i unionen, både enskilda och företag, nya affärsmöjligheter, rättvisa konkurrensvillkor, konkurrenskraftiga priser, effektiva investeringssignaler och högre kvalitet på tjänsterna, och ska även bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(2)  Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG(6) och direktiv 2009/73/EG(7) har ett betydande steg tagits mot fullbordandet av den inre marknaden för naturgas.

(3)  Det här direktivet syftar till att undanröja ▌ hindren för fullbordandet av den inre marknaden för naturgas till följd av underlåtelsen att tillämpa unionens marknadsregler för gasöverföringsledningar till och från tredjeländer. De ändringar som införs genom detta direktiv syftar till att säkerställa att reglerna för gasöverföringsledningar som kopplar samman två eller fler medlemsstater också är tillämpliga inom unionen på gasöverföringsledningar till och från tredjeländer. Detta kommer att göra lagstiftningen inom unionen samstämmig och samtidigt motverka snedvridning av konkurrensen på unionens inre marknad för energi och negativa effekter på försörjningstryggheten. Det kommer också att öka transparensen och skapa rättslig säkerhet för marknadsaktörerna, särskilt investerare i gasinfrastruktur och systemanvändare, vad gäller det tillämpliga regelverket.

(4)  För att ta hänsyn till avsaknaden av särskilda unionsregler för gasöverföringsledningar till och från tredjeländer före dagen för detta direktivs ikraftträdande, bör medlemsstaterna kunna bevilja undantag från vissa bestämmelser i direktiv 2009/73/EG för sådana gasöverföringsledningar som är färdigställda före dagen för detta direktivs ikraftträdande. Den relevanta dagen för tillämpning av andra åtskillnadsmodeller än åtskilt ägande bör anpassas för gasöverföringsledningar till och från tredjeländer.

(5)   Rörledningar som kopplar samman ett projekt för olje- eller gasproduktion i ett tredjeland med en bearbetningsanläggning eller slutlig landningsterminal i en medlemsstat bör anses vara rörledningsnät i tidigare led. Rörledningar genom vilka ett projekt för olje- eller gasproduktion i en medlemsstat kopplas samman med en bearbetningsanläggning eller slutlig landningsterminal i ett tredjeland bör inte anses vara rörledningsnät i tidigare led vid tillämpningen av detta direktiv eftersom sådana rörledningar sannolikt inte i betydande grad påverkar den inre marknaden för energi.

(6)   Systemansvariga för överföringssystem bör vara fria att ingå tekniska avtal med systemansvariga för överföringssystem eller andra enheter i tredjeländer om frågor som rör drift och sammanlänkning av överföringssystem, under förutsättning att innehållet i dessa avtal är förenligt med unionslagsrätten.

(7)  Tekniska avtal om driften av överföringsledningar mellan systemansvariga för överföringssystem eller andra enheter bör fortsätta att gälla under förutsättning att de följer unionsrätten och relevanta beslut av den nationella tillsynsmyndigheten.

(8)   Om sådana tekniska avtal har ingåtts krävs enligt detta direktiv inte något ingående vare sig av ett internationellt avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland eller av ett avtal mellan unionen och ett tredjeland om driften av den berörda gasöverföringsledningen.

(9)  Tillämpligheten av direktiv 2009/73/EG gasöverföringsledningar till och från tredjeländer förblir begränsad till medlemsstaternas territorium. När det gäller gasöverföringsledningar till havs bör direktiv 2009/73/EG gälla i territorialvatten tillhörande den medlemsstat i vilken den första sammanlänkningspunkten med medlemsstaternas nät är belägen.

(10)   Befintliga avtal om driften av överföringsledningar som ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredjeland bör kunna fortsätta att gälla i enlighet med detta direktiv.

(11)   När det gäller avtal eller delar av avtal med tredjeländer som kan påverka unionens gemensamma regler bör ett konsekvent och öppet förfarande införas som gör det möjligt att på en medlemsstats begäran bemyndiga den att ändra, utvidga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal med ett tredjeland om driften av en överföringsledning eller ett tidigare led i rörledningsnätet mellan medlemsstaten och ett tredjeland. Förfarandet bör inte försena genomförandet av detta direktiv, bör inte påverka fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna och bör gälla för befintliga och nya avtal.

(12)   Om det är uppenbart att innehållet i ett avtal omfattas till en del av unionens behörighet och till en del av en medlemsstats behörighet är det avgörande att säkerställa nära samarbete mellan den medlemsstaten och unionsinstitutionerna.

(13)   Kommissionens förordning (EU) 2015/703(8), kommissionens förordning (EU) 2017/459(9), kommissionens beslut 2012/490/EU(10) samt kapitlen III, V, VI och IX, och artikel 28 i kommissionens förordning (EU) 2017/460(11) är tillämpliga på entrypunkter från och exitpunkter till tredjeländer, i enlighet med den berörda nationella tillsynsmyndighetens relevanta beslut, medan kommissionens förordning (EU) nr 312/2014(12) endast gäller balanseringsområdena inom unionens gränser.

(14)  För att fatta beslut om att bemyndiga eller vägra att bemyndiga en medlemsstat att ändra, förlänga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal med ett tredjeland bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(15)   Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa enhetlighet i lagstiftningen inom unionen och samtidigt motverka snedvridning av konkurrensen på unionens inre marknad för energi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(14) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(17)  Direktiv 2009/73/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2009/73/EG

Direktiv 2009/73/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 2 led 17 ska ersättas med följande:"

”17. sammanlänkning: en överföringsledning som passerar eller sträcker sig över en gräns mellan medlemsstater i syfte att koppla samman dessa medlemsstaters nationella överföringssystem eller en överföringsledning mellan en medlemsstat och ett tredjeland fram till den medlemsstatens territorium eller territorialvatten.

"

2.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 8 ska första stycket ersättas med följande:"

”8. Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag får en medlemsstat besluta att inte tillämpa punkt 1. Vad gäller den del av överföringssystemet som kopplar samman en medlemsstat med ett tredjeland, mellan den medlemsstatens gräns och den första anslutningspunkten i den medlemsstatens nät, om överföringssystemet den … [datum för ikraftträdande av detta ändringsdirektiv] tillhörde ett vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte tillämpa punkt 1.”

"

b)  Punkt 9 ska ersättas med följande:"

”9. Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag och det finns arrangemang som säkerställer att den systemansvarige för överföringssystemet faktiskt är mer oberoende än vad som föreskrivs i bestämmelserna i kapitel IV, får en medlemsstat besluta att inte tillämpa punkt 1 i denna artikel.

Vad gäller den del av överföringssystemet som kopplar samman en medlemsstat med ett tredjeland, mellan den medlemsstatens gräns och den första anslutningspunkten i den medlemsstatens nät, om överföringssystemet den … [datum för ikraftträdande av detta ändringsdirektiv] tillhör ett vertikalt integrerat företag och det finns arrangemang som säkerställer att den systemansvarige för överföringssystemet faktiskt är mer oberoende än vad som föreskrivs i bestämmelserna i kapitel IV, får den medlemsstaten besluta att inte tillämpa punkt 1 i denna artikel.”

"

3.  Artikel 14.1 ska ersättas med följande:"

”1. Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte tillämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på förslag av överföringssystemets ägare (TSOW).

Vad gäller den del av överföringssystemet som kopplar samman en medlemsstat med ett tredjeland, mellan den medlemsstatens gräns och den första anslutningspunkten i den medlemsstatens nät, om överföringssystemet den … [datum för ikraftträdande av detta ändringsdirektiv] tillhörde ett vertikalt integrerat företag, får den medlemsstaten besluta att inte tillämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på förslag av överföringssystemets ägare (TSOW).

Utnämningen av en oberoende systemansvarig (ISO) ska godkännas av kommissionen.”

"

4.   Artikel 34.4 ska ersättas med följande:"

”4. Vid gränsöverskridande tvister ska de tvistlösningsförfaranden tillämpas som gäller i den medlemsstat som har jurisdiktion över de tidigare leden i rörledningsnätet till vilka tillträde vägras. Vid gränsöverskridande tvister där flera medlemsstater täcker det berörda systemet ska de berörda medlemsstaterna samråda med varandra i syfte att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv tillämpas konsekvent. Om ett tidigare led i rörledningsnätet har sitt ursprung i ett tredjeland och är sammankopplat med minst en medlemsstat ▌ ska de berörda medlemsstaterna samråda med varandra, och den medlemsstat i vilken den första entrypunkten i medlemsstaternas nät är belägen ska samråda med ▌ det berörda tredjeland i vilket rörledningsnätet i tidigare led har sitt ursprung, i syfte att säkerställa att detta direktiv, när det gäller det berörda nätet, tillämpas konsekvent inom medlemsstaternas territorium.”

"

5.   Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a)   Punkt 1 e ska ersättas med följande:"

”e) Undantaget får inte skada konkurrensen på de relevanta marknader som sannolikt kommer att påverkas av investeringen, en effektivt fungerande inre marknad för naturgas, effektivt fungerande berörda reglerade system eller försörjningstryggheten i fråga om naturgas i unionen.”

"

b)   Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Den tillsynsmyndighet som avses i kapitel VIII får besluta, från fall till fall, om det undantag som avses i punkterna 1 och 2.

Innan beslutet om undantag antas ska den nationella tillsynsmyndigheten, eller i förekommande fall en annan behörig myndighet i den medlemsstaten, samråda med

   a) de nationella tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater vars marknader sannolikt kommer att påverkas av den nya infrastrukturen, och
   b) tredjelandets berörda myndigheter, om den berörda infrastrukturen är sammankopplad med unionens nät, som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, och har sitt ursprung eller sin slutpunkt i ett eller flera tredjeländer.

Om de tredjelandsmyndigheter som rådfrågats inte svarar inom rimlig tid eller inom en fastställd tidsfrist på högst tre månader får den berörda nationella tillsynsmyndigheten anta det beslut som krävs.”

"

c)  Punkt 4 andra stycket ska ersättas med följande:"

”När samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, ska de informera byrån om detta. Om den berörda infrastrukturen är en överföringsledning mellan en medlemsstat och ett tredjeland får, innan beslutet om undantag antas, den nationella tillsynsmyndigheten, eller i förekommande fall en annan behörig myndighet i den medlemsstat där den första sammanlänkningspunkten med medlemsstaternas nät är belägen, samråda med den berörda myndigheten i det tredjelandet, i syfte att, vad gäller den berörda infrastrukturen, säkerställa att detta direktiv tillämpas konsekvent inom medlemsstaternas territorium och, i förekommande fall, i den medlemsstatens territorialvatten. Om den tredjelandsmyndighet som rådfrågats inte svarar inom rimlig tid eller inom en fastställd tidsfrist på högst tre månader får den berörda nationella tillsynsmyndigheten anta det beslut som krävs.”

"

6.   Artikel 41.1 c ska ersättas med följande:"

”c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyndigheten eller myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna och med byrån ▌. För infrastruktur till och från ett tredjeland, kan tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den första sammanlänkningspunkten med medlemsstaternas nät är belägen efter samråd med tillsynsmyndigheterna i andra berörda medlemsstater samarbeta med tredjelandets berörda myndigheter, i syfte att för denna infrastruktur uppnå en konsekvent tillämpning av detta direktiv inom medlemsstaternas territorium.”

"

7.   I artikel 42 ska följande punkt läggas till:"

”6. Tillsynsmyndigheterna, eller, i förekommande fall, andra behöriga myndigheter kan samråda och samarbeta med de berörda myndigheterna i tredjeländer när det gäller driften av gasinfrastruktur till och från tredjeländer, i syfte att, vad gäller den berörda infrastrukturen, säkerställa att detta direktiv tillämpas konsekvent i medlemsstatens territorium och territorialvatten.”

"

8.  Följande artikel ska läggas till:"

”Artikel 48a

Tekniska avtal avseende driften av överföringsledningar

Detta direktiv påverkar inte friheten för systemansvariga för överföringssystem eller andra ekonomiska aktörer att ingå tekniska avtal om frågor som rör driften av överföringsledningar mellan en medlemsstat och ett tredjeland eller låta dem fortsätta att gälla, i den mån avtalen är förenliga med unionsrätten och relevanta beslut av de nationella tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Sådana avtal ska anmälas till de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.”

"

9.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 49a

Undantag när det gäller överföringsledningar till och från tredjeländer

1.  När det gäller gasöverföringsledningar mellan en medlemsstat och ett tredjeland som färdigställts före den …[dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande], får den medlemsstat i vilken den första anslutningspunkten för en sådan överföringsledning till en medlemsstats nät är belägen, av objektiva skäl, till exempel kostnadstäckningsskäl eller försörjningstrygghetsskäl, besluta att göra undantag från artiklarna 9, 10, 11 och 32 samt artikel 41.6, 41.8 och 41.10 för avsnitten av sådana gasöverföringsledningar i dess territorium och territorialvatten, förutsatt att ett sådant undantag inte skulle skada konkurrensen i unionen eller en effektivt fungerande inre marknad för naturgas, eller för en trygg energiförsörjning i unionen.

Undantaget ska vara tidsbegränsat upp till 20 år, på grundval av en objektiv motivering, som kan förnyas om det är berättigat och får förenas med villkor som bidrar till uppnåendet av ovan nämnda förhållanden.

Sådana undantag ska inte vara tillämpliga på överföringsledningar mellan en medlemsstat och ett tredjeland som är skyldigt att införliva detta direktiv och som på ett ändamålsenligt sätt har genomfört detta direktiv enligt ett avtal som ingåtts med unionen.

2.  Om den berörda överföringsledningen är belägen i mer än en medlemsstats territorium ska den medlemsstat i vars territorium den första anslutningspunkten till medlemsstaternas nät ligger efter samråd med samtliga berörda medlemsstater besluta om att bevilja undantag för den överföringsledningen.

På begäran av de berörda medlemsstaterna kan kommissionen besluta att inta en observatörsroll i samrådet mellan den medlemsstat på vars territorium den första anslutningspunkten är belägen och tredjelandet med avseende på konsekvent tillämpning av detta direktiv i medlemsstatens territorium och territorialvatten där den första sammanlänkningspunkten är belägen, inbegripet beviljandet av undantag för sådana överföringsledningar.

3.  Beslut enligt punkterna 1 och 2 ska antas senast den … [ett år från ikraftträdandet av detta ändringsdirektiv]. Medlemsstaterna ska anmäla dessa beslut till kommissionen och offentliggöra dem.

Artikel 49b

Bemyndigande

1.   Befintliga avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland om driften av en överföringsledning eller ett tidigare led i rörledningsnätet får, utan att det påverkar andra skyldigheter som följer av unionsrätten, eller fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna, fortsätta att gälla till dess att ett efterföljande avtal mellan unionen och samma tredjeland träder i kraft eller om förfarandet i punkterna 2–15 i denna artikel tillämpas.

2.   Om en medlemsstat har för avsikt att inleda förhandlingar med ett tredjeland i syfte att ändra, förlänga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal med ett tredjeland om driften av en överföringsledning, och det gäller frågor som helt eller delvis omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, ska den anmäla detta skriftligen till kommissionen, utan att det påverkar fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna.

En sådan anmälan ska inbegripa relevant dokumentation och uppgift om vilka bestämmelser som ska tas upp vid förhandlingarna eller omförhandlas, syftet med förhandlingarna samt all annan relevant information, och den ska översändas till kommissionen senast fem månader före det planerade inledandet av förhandlingarna.

3.   Efter det att kommissionen har fått den anmälan som avses i punkt 2 ska den bemyndiga den berörda medlemsstaten att inleda formella förhandlingar med ett tredjeland avseende den del som kan påverka unionens gemensamma regler såvida den inte anser att inledande av sådana förhandlingar skulle

   a) vara oförenliga med unionsrätten av andra skäl än fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna,
   b) skada den inre naturgasmarknadens funktion, konkurrensen eller försörjningstryggheten i en medlemsstat eller unionen,
   c) undergräva målen för unionens pågående förhandlingar om mellanstatliga avtal med ett tredjeland,
   d) vara diskriminerade.

4.   Vid genomförandet av bedömningen enligt punkt 3 ska kommissionen ta hänsyn till huruvida det planerade avtalet gäller en överföringsledning eller en rörledning i tidigare led som bidrar till diversifiering av naturgasförsörjning och leverantörer genom nya naturgaskällor.

5.   Inom 90 dagar från mottagandet av den anmälan som avses i punkt 2 ska kommissionen anta ett beslut om att bemyndiga eller att vägra att bemyndiga en medlemsstat att inleda förhandlingar i syfte att ändra, förlänga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal med ett tredjeland. Om ytterligare information krävs för att anta ett beslut ska perioden på 90 dagar börja löpa från den dag den ytterligare informationen mottogs.

6.   Om kommissionen inte antar ett beslut om att vägra att bemyndiga en medlemsstat att inleda förhandlingar i syfte att ändra, förlänga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal med ett tredjeland, ska den informera den berörda medlemsstaten om detta och ange skälen för detta.

7.   Beslut om att bemyndiga eller vägra att bemyndiga en medlemsstat att inleda förhandlingar i syfte att ändra, förlänga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal med ett tredjeland ska , antas genom genomförandeakter, i enlighet med förfarandet i artikel 51.2.

8.   Kommissionen får ge vägledning och begära att specifika klausuler införs i det planerade avtalet i syfte att säkerställa förenlighet med unionsrätten i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/684*.

9.   Kommissionen ska hållas informerad om framstegen i och resultaten av förhandlingarna om att ändra, förlänga, anpassa, förnya eller ingå ett avtal under de olika faserna och får begära att få delta i sådana förhandlingar mellan medlemsstaten och tredjelandet i enlighet med beslut (EU) 2017/684.

10.   Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om de beslut som antas enligt punkt 5.

11.   Innan ett avtal med ett tredjeland undertecknas ska den berörda medlemsstaten till kommissionen anmäla utgången av förhandlingarna och översända texten till det förhandlade avtalet till kommissionen.

12.   När kommissionen har mottagit anmälan enligt punkt 11 ska den bedöma det framförhandlade avtalet enligt punkt 3. Om kommissionen finner att förhandlingarna har resulterat i ett avtal som är förenligt med punkt 3 ska den bemyndiga medlemsstaten att underteckna och ingå avtalet.

13.   Inom 90 dagar efter det att den anmälan som avses i punkt 11 har mottagits, ska kommissionen anta ett beslut om att bemyndiga eller om att vägra att bemyndiga en medlemsstat att underteckna och ingå ett avtal med ett tredjeland. Om ytterligare information krävs för att anta ett beslut ska perioden på 90 dagar börja löpa från den dag den ytterligare informationen mottogs.

14.   Om kommissionen antar ett beslut enligt punkt 13 om att bemyndiga en medlemsstat att underteckna och ingå avtalet med tredjeland, ska den berörda medlemsstaten till kommissionen anmäla ingåendet och ikraftträdandet av avtalet samt senare ändringar av det avtalets status.

15.   Om kommissionen inte antar ett beslut i enlighet med punkt 13 om att vägra att bemyndiga en medlemsstat att underteckna och ingå avtalet med tredjeland, ska den informera den berörda medlemsstaten om detta och ange skälen för detta.

________________

* Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/684 av den 5 april 2017 om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal och icke-bindande instrument mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet och om upphävande av beslut nr 994/2012/EU (EUT L 99, 12.4.2017, s. 1).”

"

Artikel 2

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den … [9 månader efter dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande], detta ska inte påverka eventuella undantag i enlighet med artikel 49a i direktiv 2009/73/EG. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Genom undantag från första stycket ska kustlösa medlemsstater som varken har geografiska gränser eller en överföringsledning till ett tredjeland inte vara skyldiga att sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Genom undantag från första stycket ska Cypern och Malta på grund av sitt geografiska läge inte vara skyldiga att sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv så länge dessa stater inte har någon infrastruktur, inbegripet rörledningsnät i tidigare led, som kopplar samman dem med tredjeländer.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 64.
(2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 72.
(3)EUT C 262, 25.7.2018, s. 64.
(4)EUT C 361, 5.10.2018, s. 72.
(5)Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2017.
(6)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (EUT L 176, 15.7.2003, s. 57).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94).
(8)Kommissionens förordning (EU) 2015/73 av den 30 april 2015 om fastställandet av nätföreskrifter med regler för driftskompatibilitet och informationsutbyte (EUT L 113, 1.5.2015, s. 13).
(9)Kommissionens förordning (EU) 2017/459 av den 16 mars 2017 om fastställandet av nätföreskrifter för mekanismer för kapacitetstilldelning i överföringssystem för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 984/2013 (EUT L 72, 17.3.2017, s. 1).
(10)Kommissionens beslut 2012/490/EU om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (EUT L 231, 28.8.2012, s. 16).
(11)Kommissionens förordning (EU) 2017/460 av den 16 mars 2017 om fastställandet av nätföreskrifter för harmoniserade tariffstrukturer för överföring av gas (EUT L 72, 17.3.2017, s. 29).
(12)Kommissionens förordning (EU) nr 312/2014 av den 26 mars 2014 om fastställandet av nätföreskrifter för balansering av överföringsnät för gas (EUT L 91, 37.3.2014, s. 15).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(14) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.


Europeiska havs- och fiskerifonden ***I
PDF 445kWORD 140k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (COM(2018)0390 – C8-0270/2018 – 2018/0210(COD))
P8_TA(2019)0343A8-0176/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Upprättande av en flerårig plan för de fisken som utnyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet ***I
PDF 247kWORD 78k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för de fisken som utnyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet (COM(2018)0115 – C8-0104/2018 – 2018/0050(COD))
P8_TA-PROV(2019)0344A8-0005/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0115),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0104/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0005/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner parlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om upprättande av en flerårig plan för de fisken som nyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet och om ändring av förordning (EU) nr 508/2014

P8_TC1-COD(2018)0050


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3),

av följande skäl:

(1)  I Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, i vilken unionen är avtalsslutande part, föreskrivs bevarandeskyldigheter, bland annat i fråga om att bibehålla eller återställa populationer av fiskade arter så att de ligger på nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY).

(2)  Vid Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015 förband sig unionen och dess medlemsstater att senast 2020 på ett effektivt sätt reglera fångsterna och få stopp på överfisket, det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket samt destruktiva fiskemetoder och genomföra vetenskapligt grundade förvaltningsplaner, i syfte att på kortast möjliga tid återställa fiskbestånden minst till nivåer som kan ge MSY fastställt utifrån deras biologiska egenskaper.

(3)  I ministerförklaringen från Malta om MedFish4Ever av den 30 mars 2017(4) fastställs en ny ram för styrning av fisket i Medelhavet och ett arbetsprogram med fem konkreta åtgärder för de kommande tio åren. Ett av åtagandena är att upprätta fleråriga planer.

(4)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013(5) fastställs reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) i linje med unionens internationella åtaganden. GFP ska bidra till skyddet av den marina miljön, till hållbar förvaltning av alla kommersiellt nyttjade arter och i synnerhet till att senast 2020 uppnå god miljöstatus.

(5)  Målen för GFP är bland annat att säkerställa att verksamhet inom fiske och vattenbruk är miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar på lång sikt, att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen. GFP bidrar också till en skälig levnadsstandard för verksamma inom fiskerisektorn, inbegripet sektorerna för småskaligt och icke-industriellt fiske samt kustfiske. Uppnåendet av dessa mål bidrar också till tryggad livsmedelsförsörjning och ger sysselsättningsvinster.

(6)  För att uppnå målen för GFP ska det antas en rad bevarandeåtgärder, t.ex. fleråriga planer, tekniska åtgärder och fastställande och fördelning av högsta tillåtna fiskeansträngning.

(7)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de fleråriga planerna grundas på vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. I enlighet med de bestämmelserna bör den fleråriga plan som fastställs i den här förordningen (nedan kallad planen) innehålla övergripande mål och kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter för bevarande, skyddsåtgärder och tekniska åtgärder som har utformats för att undvika och minska oönskade fångster.

(8)  ”Bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning” bör förstås som en hänvisning till allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning som backas upp av de mest aktuella vetenskapliga uppgifterna och metoderna och som har utfärdats eller granskats av ett oberoende vetenskapligt organ som är erkänt på unionsnivå eller internationell nivå.

(9)  Kommissionen bör inhämta bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning för de bestånd som omfattas av planen. I detta syfte bör den samråda med framför allt vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (nedan kallad STECF). Kommissionen bör i synnerhet inhämta allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning, inbegripet rådgivning om blandfiske, som tar hänsyn till planen och anger FMSY-intervall och referenspunkter för bevarande (BPA och BLIM).

(10)  Rådets förordning (EG) nr 1967/2006(6) fastställer en förvaltningsram för hållbart nyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet och kräver att det antas förvaltningsplaner för fiske med trålredskap, fartygsvad/not, landvad/not, stänggarn och skrapredskap i medlemsstaternas territorialvatten.

(11)  Frankrike, Italien och Spanien har antagit förvaltningsplaner i enlighet med förordning (EG) nr 1967/2006. Det råder dock bristande överensstämmelse mellan dessa planer och de tar inte hänsyn till alla redskap som utnyttjar demersala bestånd och den geografiska överlappningen när det gäller vissa bestånd och fiskeflottor. Dessutom har dessa planer visat sig vara ineffektiva när det gäller att uppnå de mål som fastställs i GFP. Medlemsstater och berörda parter har uttryckt sitt stöd för utarbetandet och genomförandet av en flerårig plan på unionsnivå för de berörda bestånden.

(12)  STECF har visat att nyttjandet av många av de demersala bestånden i västra Medelhavet kraftigt överstiger de nivåer som krävs för att uppnå MSY.

(13)  Det är därför lämpligt att upprätta en flerårig plan för bevarande och hållbart nyttjande av demersala bestånd i västra Medelhavet.

(14)  Planen bör ta hänsyn till det faktum att det rör sig om blandfiske och dynamiken mellan de bestånd som fisket utnyttjar, dvs. kummel (Merluccius merluccius), röd mulle (Mullus barbatus), djuphavsräka (Parapenaeus longirostris), havskräfta (Nephrops norvegicus), blåröd räka (Aristeus antennatus) och räkan Aristaeomorpha foliacea. Den bör också ta hänsyn till bifångstarter vid demersalt fiske och till demersala bestånd för vilka tillräckliga data inte finns tillgängliga. Den bör vara tillämplig på de demersala fisken (särskilt med trålredskap, bottensatta garn, burar och långrevar) som bedrivs i unionens vatten eller av unionsfiskefartyg utanför unionens vatten i västra Medelhavet.

(15)  I de fall då fiskeridödlighet som orsakas av fritidsfiske har en betydande inverkan på de bestånd som berörs bör rådet ha möjlighet att fastställa icke-diskriminerande begränsningar för fritidsfiskare. Rådet bör hänvisa till transparenta och objektiva kriterier vid fastställandet av sådana begränsningar. Medlemsstaterna bör vid behov vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna inom fritidsfisket. Dessutom bör det vara möjligt att anta tekniska bevarandeåtgärder för fritidsfiske.

(16)  Planens geografiska tillämpningsområde bör baseras på beståndens geografiska utbredning enligt bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen kan behöva ändras i framtiden på grund av att det finns bättre vetenskaplig information. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter för att anpassa beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen, om den vetenskapliga rådgivningen visar att det har skett en förändring av de berörda beståndens geografiska utbredning.

(17)  Syftet med planen bör vara att bidra till att målen för GFP uppnås, framför allt att uppnå och upprätthålla MSY för de berörda målbestånden, att genomföra landningsskyldigheten för demersala bestånd och pelagiska bifångster vid demersalt fiske för vilka en minsta referensstorlek för bevarande fastställts och att bidra till en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fisket, med beaktande av kustfisket och socioekonomiska aspekter. Planen bör också genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen. Den bör vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG(7), och målen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG(8) och rådets direktiv 92/43/EEG(9).

(18)  Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F), som motsvarar målet att uppnå och upprätthålla MSY som intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå MSY (FMSY). Dessa intervall, som baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, behövs för att skapa flexibilitet så att utveckling inom vetenskaplig rådgivning kan beaktas, för att bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och för att ta hänsyn till blandfisken. Utifrån planen har dessa intervall tagits fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Dessutom finns det ett tak för FMSY-intervallets övre gräns, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för biomassa (BLIM) är högst 5 %.

(19)  För att fastställa högsta tillåtna fiskeansträngning bör det finnas FMSY-intervall för ”normal användning” och, med förbehåll för att de berörda bestånden uppvisar en god status, möjligheten att fastställa högsta tillåtna fiskeansträngning över dessa FMSY-intervall för det mest sårbara beståndet om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning, är nödvändigt för att vid blandfiske nå de övergripande mål som fastställs i denna förordning, för att undvika att ett bestånd tar skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller för att begränsa de årliga variationerna när det gäller högsta tillåtna fiskeansträngning. Ett mål för fiskeridödligheten i överensstämmelse med dessa FMSY-intervall bör uppnås genom en successiv och stegvis anpassning senast 2020 om så är möjligt, och i annat fall senast den 1 januari 2025.

(20)  För de bestånd för vilka MSY-mål är tillgängliga och i syfte att tillämpa skyddsåtgärder, måste det införas referenspunkter för bevarande, vilka uttrycks som försiktighetsreferenspunkter (BPA) och gränsreferenspunkter (BLIM).

(21)  Det bör föreskrivas om lämpliga skyddsåtgärder för att säkerställa att målen uppnås och för att aktivera avhjälpande åtgärder där det behövs, bland annat när bestånden ligger under referenspunkterna för bevarande. Avhjälpande åtgärder bör omfatta nödåtgärder enligt artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) nr 1380/2013, högsta tillåtna fiskeansträngning och andra särskilda bevarandeåtgärder.

(22)  För att säkerställa transparens i fråga om tillträdet till fiske och uppnående av målen för fiskeridödlighet, bör en fiskeansträngningsordning för unionen antas för trålar, som är det viktigaste redskapet för att utnyttja de demersala bestånden i västra Medelhavet. Det är därför lämpligt att fastställa fiskeansträngningsgrupper, så att rådet kan besluta om högsta tillåtna fiskeansträngning, uttryckt i antal fiskedagar, på årsbasis. Vid behov bör fiskeansträngningsordningen omfatta andra fiskeredskap.

(23)  Med tanke på den oroande situationen för många demersala bestånd i västra Medelhavet och i syfte att sänka de nuvarande höga nivåerna av fiskeridödlighet, bör fiskeansträngningsordningen medföra en betydande minskning av fiskeansträngningen under de fem första åren som planen genomförs.

(24)  Medlemsstaterna bör vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att fiskeansträngningsordningen är effektiv och genomförbar, genom att införa en metod för fördelning av fiskeansträngningskvoter i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013, utarbeta en förteckning över fartyg, utfärda fisketillstånd och registrera och överföra relevanta fiskeansträngningsdata.

(25)  För att bidra till ett effektivt uppnående av planens mål, och i enlighet med de principer om god förvaltning som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013, bör medlemsstaterna tillåtas att främja förvaltningssystem på lokal nivå som bygger på deltagande.

(26)  För att skydda uppväxtområden och känsliga livsmiljöer, liksom det småskaliga fisket, bör kustområdena regelbundet reserveras för mer selektivt fiske. I planen bör det därför fastställas ett trålförbud inom sex sjömil från kusten, med undantag för områden med ett vattendjup på mer än 100 meter, under tre månader varje år. Det bör vara möjligt att inrätta fler fredningsområden om detta kan säkerställa en minskning av fångsterna av ungkummel på minst 20 %.

(27)  Ytterligare bevarandeåtgärder bör vidtas när det gäller demersala bestånd. På grundval av vetenskaplig rådgivning är det framför allt lämpligt att införa ytterligare förbud i områden med stora ansamlingar av lekande fisk i syfte att skydda det allvarligt skadade vuxna beståndet av kummel.

(28)  Försiktighetsansatsen bör tillämpas på bifångstbestånd och på demersala bestånd för vilka tillräckliga data inte finns tillgängliga. Särskilda bevarandeåtgärder bör antas i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013, när vetenskaplig rådgivning visar att avhjälpande åtgärder behövs.

(29)  Planen bör innehålla ytterligare tekniska bevarandeåtgärder som antas genom delegerade akter. Detta är nödvändigt för att uppnå planens mål, särskilt när det gäller att bevara demersala bestånd och förbättra selektiviteten.

(30)  För att vara i överensstämmelse med den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, bör planen föreskriva ▌ ytterligare förvaltningsåtgärder som ska anges närmare i enlighet med artikel 18 i den förordningen.

(31)  För att ▌ vid lämplig tidpunkt anpassa planen till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning med avhjälpande åtgärder och tekniska bevarandeåtgärder, genomföra landningsskyldigheten och ändra vissa delar av planen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (10). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter.

(32)  Tidsfristen för inlämning av gemensamma rekommendationer från medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse bör fastställas, såsom krävs i förordning (EU) nr 1380/2013.

(33)  För att utvärdera framsteg mot MSY bör planen ▌ möjliggöra en regelbunden vetenskaplig övervakning av de berörda bestånden och, där så är möjligt, av bifångstbestånden.

(34)  I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör kommissionen regelbundet bedöma den här förordningens lämplighet och effektivitet. Denna bedömning bör följa efter och ha sin utgångspunkt i en regelbunden utvärdering av planen, på grundval av vetenskapliga utlåtanden från STECF, senast den … [fem år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] och därefter vart tredje år. Detta möjliggör ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten, antagande och genomförande av regionala åtgärder liksom effekter på bestånd och fisken. ▌

(35)  För att skapa rättslig säkerhet är det lämpligt att klargöra att åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå målen med planen kan vara berättigade till stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014(11).

(36)  För att uppnå balans mellan flottans fiskekapacitet och tillgänglig högsta tillåtna fiskeansträngning bör stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden vid definitivt upphörande med fiskeverksamhet vara tillgängligt för de flottsegment inom vilka det råder obalans som omfattas av denna förordning. Förordning (EU) nr 508/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(37)  De sannolika ekonomiska och sociala effekterna har vederbörligen bedömts innan planen utarbetades, i enlighet med artikel 9.4 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(38)  Eftersom högsta tillåtna fiskeansträngning fastställs för varje kalenderår bör bestämmelserna om fiskeansträngningsordningen gälla från och med den 1 januari 2020. Med hänsyn till miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet bör bestämmelserna om FMSY-intervall och om skyddsåtgärder för bestånd som ligger under BPA gälla från och med den 1 januari 2025.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Genom denna förordning upprättas en flerårig plan (nedan kallad planen) för bevarande och hållbart nyttjande av demersala bestånd i västra Medelhavet.

2.  Denna förordning är tillämplig på följande bestånd:

a)  Blåröd räka (Aristeus antennatus) i AKFM:s delområden 1, 5, 6 och 7.

b)  Djuphavsräka (Parapenaeus longirostris) i AKFM:s delområden 1, 5, 6 och 9–10–11.

c)  Räkan Aristaeomorpha foliacea i AKFM:s delområden 9–1011.

d)  Kummel (Merluccius merluccius) i AKFM:s delområden 1–5–6–7 och 9–10–11.

e)  Havskräfta (Nephrops norvegicus) i AKFM:s delområden 5, 6, 9 och 11.

f)  Röd mulle (Mullus barbatus) i AKFM:s delområden 1, 5, 6, 7, 9, 10 och 11.

3.  Denna förordning är även tillämplig på bifångstbestånd som fångas i västra Medelhavet vid fiske efter de bestånd som förtecknas i punkt 2. Den är även tillämplig på andra demersala bestånd som fångas i västra Medelhavet och för vilka tillräckliga data inte finns tillgängliga.

4.  Denna förordning är tillämplig på kommersiellt fiske ▌ efter de demersala bestånd som avses i punkterna 2 och 3, när sådant fiske bedrivs i unionens vatten eller av unionsfiskefartyg utanför unionens vatten i västra Medelhavet.

5.  I denna förordning fastställs även närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i unionens vatten i västra Medelhavet för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som fiskas i samband med demersalt fiske.

6.  I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder, i enlighet med artikel 14, som är tillämpliga på samtliga bestånd i västra Medelhavet.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner, utöver de definitioner som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013, i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009(12) och i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1967/2006:

1.  västra Medelhavet: vattnen i AKFM:s geografiska delområden 1 (norra Alboránsjön), 2 (ön Alborán), 5 (öarna Balearerna), 6 (norra Spanien), 7 (Lejonbukten), 8 (ön Korsika), 9 (Liguriska havet och norra Tyrrenska havet), 10 (södra Tyrrenska havet) och 11 (Sardinien), enligt definitionen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011(13).

2.  berörda bestånd: de bestånd som förtecknas i artikel 1.2.

3.  det mest sårbara beståndet: det bestånd vars fiskeridödlighet under föregående år, vid tidpunkten för fastställandet av högsta tillåtna fiskeansträngning, ligger längst från punktvärdet för FMSY, fastställt i bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden.

4.  FMSY-intervall: ett värdeintervall som fastställts i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, i synnerhet från STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, där alla nivåer av fiskeridödlighet inom det intervallet leder till maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt, med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden, utan att på ett betydande sätt påverka reproduktionsprocessen för de berörda bestånden. Det tas fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Ett tak sätts så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten (BLIM) inte överstiger 5 %.

5.  FMSY -punktvärde för: det värde för uppskattad fiskeridödlighet som med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden ger MSY på lång sikt.

6.  MSY Flägre: det lägsta värdet inom FMSY-intervallet.

7.  MSY Fövre: det högsta värdet inom FMSY-intervallet.

8.  lägre FMSY-intervall: det intervall som består av värden från MSY Flägre upp till FMSY-punktvärde.

9.  övre FMSY-intervall: det intervall som består av värden från FMSY-punktvärde upptill MSY Fövre.

10.  BLIM: den gränsreferenspunkt, uttryckt som lekbeståndets biomassa och fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, särskilt från STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, under vilken reproduktionsförmågan kan vara reducerad.

11.  BPA: den försiktighetsreferenspunkt, uttryckt som lekbeståndets biomassa och fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, särskilt från STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänts på unionsnivå eller internationell nivå, som säkerställer att det råder mindre än 5 % sannolikhet för att lekbeståndets biomassa faller under BLIM.

12.  fiskeansträngningsgrupp: en medlemsstats flottförvaltningsenhet för vilken en högsta tillåten fiskeansträngning fastställs.

13.   grupp av bestånd: en grupp av bestånd som fångas tillsammans enligt bilaga I.

14.   fiskedag: en kontinuerlig 24-timmarsperiod (eller del därav) under vilken ett fartyg är närvarande i västra Medelhavet och ute ur hamn.

Artikel 3

Mål

1.  Planen ska bygga på en fiskeansträngningsordning och syfta till att bidra till uppnåendet av de mål för GFP som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, samt till att säkerställa att nyttjandet av levande marina biologiska resurser sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som kan ge MSY.

2.  Planen ska bidra till att eliminera utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, och till att genomföra den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av minsta referensstorlekar för bevarande enligt unionsrätten och på vilka denna förordning är tillämplig.

3.  Planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på det marina ekosystemet minimeras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020, i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG .

4.  Planen ska framför allt syfta till att

a)  säkerställa att de villkor som anges i deskriptor 3 i bilaga I till direktiv 2008/56/EG uppfylls, ▌

b)  bidra till uppfyllandet av andra relevanta deskriptorer i bilaga I till direktiv 2008/56/EG, i proportion till den roll som fisket spelar för att uppfylla dem, och

c)  bidra till att uppnå de mål som anges i artiklarna 4 och 5 i direktiv 2009/147/EG och artiklarna 6 och 12 i direktiv 92/43/EEG, i synnerhet för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på känsliga livsmiljöer och skyddade arter.

5.  Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas på grundval avi enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. ▌

KAPITEL II

MÅL, REFERENSPUNKTER FÖR BEVARANDE OCH SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 4

Mål

1.  Målen för fiskeridödlighet i överensstämmelse med de FMSY-intervall som definieras i artikel 2 ska uppnås ▌ genom en successiv och stegvis anpassning senast 2020 om så är möjligt, dock senast den 1 januari 2025, för de berörda bestånden och ska därefter bibehållas inom FMSY-intervallen.

2.  De FMSY-intervall som baseras på planen ska begäras i synnerhet från STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå.

3.  I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska rådet, när det fastställer den högsta tillåtna fiskeansträngningen, fastställa denna fiskeansträngning för varje fiskeansträngningsgrupp inom det FMSY-intervall som är tillgängligt för det mest sårbara beståndet vid den tidpunkten.

4.  Utan hinder av punkterna 1 och 3 får den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas på nivåer som är lägre än FMSY-intervallen.

5.  Utan hinder av punkterna 1 och 3 får den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas till nivåer över det FMSY-intervall som är tillgängligt för det mest sårbara beståndet vid den tidpunkten, förutsatt att alla berörda bestånd ligger över BPA

a)  om det, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning eller bevis, är nödvändigt för att uppnå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,

b)  om det, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning eller bevis, är nödvändigt för att undvika att ett bestånd tar allvarlig skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller

c)  för att begränsa variationerna i den högsta tillåtna fiskeansträngningen till högst 20 % mellan år som följer på varandra.

6.  När FMSY-intervallen inte kan fastställas för ett bestånd som förtecknas i artikel 1.2 på grund av att det inte finns tillräckliga vetenskapliga uppgifter, ska detta bestånd förvaltas i enlighet med artikel 12 till dess att FMSY-intervall finns tillgängliga i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Artikel 5

Referenspunkter för bevarande

Med avseende på tillämpningen av artikel 6 ska följande referenspunkter för bevarande begäras, i synnerhet från STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå, på grundval av planen:

a)  Försiktighetsreferenspunkter, uttryckta som lekbeståndets biomassa (BPA).

b)  Gränsreferenspunkter, uttryckta som lekbeståndets biomassa (BLIM).

Artikel 6

Skyddsåtgärder

1.  När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa för något av de berörda bestånden ligger under BPA, ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet ska, utan hinder av artikel 4.3, den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas till nivåer som är förenliga med en fiskeridödlighet inom FMSY-intervallet för det mest sårbara beståndet, med beaktande av minskningen av biomassa.

2.  När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa för något av de berörda bestånden ligger under BLIM, ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet får dessa korrigerande åtgärder, utan hinder av artikel 4.3 ▌, inbegripa att avbryta fisket efter det berörda beståndet och att i lämplig utsträckning minska den högsta tillåtna fiskeansträngningen.

3.  De korrigerande åtgärder som avses i denna artikel får inbegripa

a)  åtgärder i enlighet med artiklarna 7, 8 och 1114 i denna förordning, och

b)  nödåtgärder i enlighet med artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) nr 1380/2013.

4.  Vilken av de åtgärder som avses i denna artikel som vidtas ska bestämmas med beaktande av art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning av den situation där lekbeståndets biomassa understiger de nivåer som avses i artikel 5.

KAPITEL III

FISKEANSTRÄNGNING

Artikel 7

Fiskeansträngningsordning

1.  En fiskeansträngningsordning ska gälla för alla fartyg som fiskar med trål inom de områden, grupper av bestånd och längdkategorier som anges i bilaga I.

2.  Varje år ska rådet, på grundval av vetenskaplig rådgivning och i enlighet med artikel 4, fastställa den högsta tillåtna fiskeansträngningen för varje fiskeansträngningsgrupp per medlemsstat.

3.  Genom undantag från artikel 3.1 och utan hinder av punkt 2 i den här artikeln ska följande gälla under de första fem åren av genomförandet av planen: ▌

a)  För det första året av genomförandet av planen ska den högsta tillåtna fiskeansträngningen minskas med 10 % jämfört med referensvärdet, utom i de geografiska delområden där fiskeansträngningen redan har minskats med mer än 20 % under referensperioden.

b)  För det andra till femte året av genomförandet av planen ska den högsta tillåtna fiskeansträngningen minskas med högst 30 % under den perioden. Minskningen av fiskeansträngningen får kompletteras med relevanta tekniska eller andra bevarandeåtgärder som antagits i enlighet med unionsrätten, i syfte att uppnå FMSY senast den 1 januari 2025.

4.  Det referensvärde som avses i punkt 3 ska ▌av var och en av medlemsstaterna beräknas för varje fiskeansträngningsgrupp eller geografiskt delområde som den genomsnittliga fiskeansträngningen uttryckt i antal fiskedagar mellan den 1 januari 2015 och den 31 december 2017, och ska enbart beakta fartyg som var verksamma under den perioden ▌.

5.  När bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning visar på betydande fångster ur ett visst bestånd med andra fiskeredskap än trål, får den högsta tillåtna fiskeansträngningen fastställas för dessa redskap på grundval av sådan vetenskaplig rådgivning.

Artikel 8

Fritidsfiske

1.  När vetenskaplig rådgivning visar att fritidsfiske har en väsentlig inverkan på fiskeridödligheten för ett bestånd som förtecknas i artikel 1.2, får rådet fastställa icke-diskriminerande begränsningar för fritidsfiskare.

2.  Vid fastställande av de begränsningar som avses i punkt1 ska rådet utgå från transparenta och objektiva kriterier, bland annat av miljömässig, social och ekonomisk karaktär. De kriterier som används får i synnerhet inbegripa fritidsfiskets inverkan på miljön, den samhälleliga betydelsen av denna verksamhet och dess bidrag till ekonomin i kustområdena.

3.  Medlemsstaterna ska vid behov vidta nödvändiga och proportionerliga åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna inom fritidsfisket.

Artikel 9

Medlemsstaternas skyldigheter

1.  Medlemsstaterna ska förvalta den högsta tillåtna fiskeansträngningen i enlighet med villkoren i artiklarna 26–34 i förordning (EG) nr 1224/2009.

2.  Varje medlemsstat ska besluta om en metod för fördelning av den högsta tillåtna fiskeansträngningen till enskilda fartyg eller grupper av fartyg som för dess flagg, i enlighet med kriterierna i artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013. ▌

3.  En medlemsstat får ändra sina fiskeansträngningstilldelningar genom att överföra fiskedagar mellan fiskeansträngningsgrupper i samma geografiska område, förutsatt att den tillämpar en omräkningsfaktor som stöds av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. De utbytta fiskedagarna och omräkningsfaktorn ska omedelbart, och senast efter tio arbetsdagar, meddelas kommissionen och de andra medlemsstaterna.

4.  När en medlemsstat tillåter fartyg som för dess flagg att fiska med trål, ska den säkerställa att sådant fiske är begränsat till högst femton timmar per fiskedag, fem fiskedagar per vecka eller motsvarande.

Medlemsstaterna får bevilja undantag på upp till arton timmar per fiskedag för att ta hänsyn till tiden för transit mellan hamn och fångstplatsen. Sådana undantag ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och andra berörda medlemsstater.

5.  Om ett fartyg bedriver fiske efter två olika grupper av bestånd under en och samma fiskedag ska, utan hinder av punkt 3, en halv fiskedag dras av från den högsta tillåtna fiskeansträngning som tilldelats det fartyget för respektive grupp av bestånd.

6.  För fartyg som för dess flagg och som bedriver fiske efter de berörda bestånden, ska varje medlemsstat utfärda fisketillstånd för de områden som avses i bilaga I och i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den totala kapacitet, uttryckt i GT och kW, som motsvarar de fisketillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 6 inte ökas under den period som planen tillämpas.

8.  Varje medlemsstat ska upprätta och uppdatera en förteckning över fartyg med fisketillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 6 och göra den tillgänglig för kommissionen och övriga medlemsstater. Medlemsstaterna ska översända sina förteckningar för första gången senast tre månader efter det att denna förordning trätt i kraft och därefter senast den 30 november varje år.

9.  Medlemsstaterna ska övervaka sin fiskeansträngningsordning och säkerställa att den högsta tillåtna fiskeansträngning som avses i artikel 7 inte överskrider de fastställda gränserna.

10.  I enlighet med de principer om god förvaltning som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013, får medlemsstaterna främja förvaltningssystem på lokal nivå som bygger på deltagande, i syfte att uppnå planens mål.

Artikel 10

Meddelande av relevanta data

1.  Medlemsstaterna ska registrera och överföra fiskeansträngningsdata till kommissionen i enlighet med artikel 33 i förordning (EG) nr 1224/2009 och artiklarna 146c, 146d och 146e i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011(14).

2.  Fiskeansträngningsdata ska aggregeras per månad och innehålla den information som anges i bilaga II. Formatet för dessa aggregerade data ska vara XML Schema Definition som bygger på UN/CEFACT P1000–12.

3.  Medlemsstaterna ska översända de fiskeansträngningsdata som avses i punkt 1 till kommissionen före den 15:e varje månad.

KAPITEL IV

TEKNISKA BEVARANDEÅTGÄRDER

Artikel 11

Fredningsområden

1.  Utöver vad som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1967/2006, ska det vara förbjudet att använda trål i västra Medelhavet inom sex sjömil från kusten, med undantag för områden med ett vattendjup på mer än 100 meter, under tre månader varje år och när så är lämpligt i följd, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Denna årliga fredningsperiod på tre månader ska fastställas av varje medlemsstat och ska infalla under den mest relevanta perioden, fastställd på grundval av de bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Denna period ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och andra berörda medlemsstater.

2.  Genom undantag från punkt 1, och under förutsättning att ett sådant undantag är motiverat av särskilda geografiska begränsningar, till exempel kontinentalsockelns begränsade utbredning eller det långa avståndet till fångstplatsen, får medlemsstaterna, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning inrätta andra fredningsområden, förutsatt att en minskning av fångsterna av ungkummel på minst 20 % uppnås inom varje geografiskt delområde. Sådana undantag ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och andra berörda medlemsstater.

3.  Senast den … [två år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] och på grundval av de bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, ska de berörda medlemsstaterna fastställa andra fredningsområden när det finns bevis för en hög koncentration av ungfisk, som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande, och lekområden för demersala bestånd, särskilt när det gäller de berörda bestånden.

4.  De övriga fredningsområden som inrättats i enlighet med punkt 3 ska bedömas av särskilt STECF eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Om denna bedömning visar att dessa fredningsområden inte är i linje med motsvarande mål ska medlemsstaterna se över dessa fredningsområden mot bakgrund av dessa rekommendationer.

5.  När de fredningsområden som avses i punkt 3 i denna artikel påverkar fiskefartyg från flera medlemsstater, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 18 i den här förordningen och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, för att fastställa de berörda fredningsområdena.

Artikel 12

Förvaltning av bifångstbestånd och demersala bestånd för vilka tillräckliga data inte finns tillgängliga

1.  De bestånd som avses i artikel 1.3 i denna förordning ska förvaltas på grundval av försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen enligt definitionen i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

2.  Förvaltningsåtgärder för de bestånd som avses i artikel 1.3, i synnerhet tekniska bevarandeåtgärder såsom de som anges i artikel 13, ska fastställas med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

Artikel 13

Särskilda bevarandeåtgärder

1.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande tekniska bevarandeåtgärder:

a)   Specifikationer av fiskeredskapens egenskaper och regler för användningen av redskapen för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera den negativa inverkan på ekosystemet.

b)  Specifikationer av ändringar av fiskeredskap eller tilläggsutrustning till fiskeredskap för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera den negativa inverkan på ekosystemet.

c)  Begränsningar eller förbud av användningen av vissa fiskeredskap och av fiskeverksamhet i vissa områden eller under vissa perioder, i syfte att skydda lekfisk, fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller icke-målarter, eller för att minimera den negativa inverkan på ekosystemet.

d)  Fastställande av minsta referensstorlekar för bevarande för något av de bestånd som omfattas av denna förordning, för att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer.

e)  Åtgärder som rör fritidsfiske.

2.  De åtgärder som avses i punkt 1 ska bidra till att nå de övergripande mål som anges i artikel 3.

KAPITEL V

LANDNINGSSKYLDIGHET

Artikel 14

Bestämmelser om landningsskyldigheten

För alla bestånd av arter i västra Medelhavet som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr1380/2013, och för bifångster av pelagiska arter vid fisken som utnyttjar de bestånd som förtecknas i artikel 1.2 i den här förordningen och för vilka landningsskyldigheten gäller, ges kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera den här förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för denna skyldighet i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL VI

REGIONALISERING

Artikel 15

Regionalt samarbete

1.  Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 11–14 i den här förordningen.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel, får medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse lämna gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013

a)   för första gången senast tolv månader efter den … [dagen för denna förordnings ikraftträdande] och därefter senast tolv månader efter varje gång utvärderingen av planen läggs fram i enlighet med artikel 17.2 i denna förordning,

b)   senast den 1 juli det år som föregår det år då åtgärderna ska tillämpas, och/eller

c)   när de bedömer det nödvändigt, i synnerhet om det sker en plötslig förändring av situationen för något bestånd som omfattas av denna förordning.

3.  De befogenheter som ges enligt artiklarna 11–14 i denna förordning ska inte påverka de befogenheter som kommissionen ges genom andra bestämmelser i unionsrätten, däribland genom förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL VII

ÄNDRINGAR OCH UPPFÖLJNING

Artikel 16

Ändringar av planen

1.  När vetenskaplig rådgivning visar en förändring i den geografiska utbredningen av de berörda bestånden, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att ändra denna förordning, genom att anpassa de områden som anges i artikel 1.2 och bilaga I för att avspegla denna förändring.

2.  Om kommissionen på grundval av vetenskaplig rådgivning anser att förteckningen över de berörda bestånden måste ändras, får kommissionen lägga fram ett förslag till ändring av förteckningen.

Artikel 17

Övervakning och utvärdering av planen

1.  Inom ramen för den årsredovisning som föreskrivs i artikel 50 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de kvantifierbara indikatorerna omfatta årliga uppskattningar av den nuvarande fiskdödligheten över FMSY (F/FMSY), lekbeståndets biomassa och de socioekonomiska indikatorerna för de berörda bestånden, och om möjligt för bifångstbestånd. De får kompletteras med andra indikatorer på grundval av vetenskaplig rådgivning.

2.  Senast den … [fem år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande], och därefter vart tredje år, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om planens resultat och effekter när det gäller de berörda bestånden och det fiske som nyttjar dessa bestånd, särskilt vad gäller uppnåendet av de övergripande mål som anges i artikel 3.

KAPITEL VIII

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1114 och 16 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av den perioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med femårsperioder, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av den perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1114 och 16 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1114 och 16 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

KAPITEL IX

EUROPEISKA HAVS- OCH FISKERIFONDEN

Artikel 19

Stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden

Åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå planens mål ska betraktas som sådant tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet som avses i artikel 33.1 a och c i förordning (EU) nr 508/2014.

Artikel 20

Ändringar av förordning (EU) nr 508/2014 vad gäller vissa regler som rör Europeiska havs- och fiskerifonden

Artikel 34 i förordning (EU) nr 508/2014 ska ändras på följande sätt:

1.  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Stöd enligt denna artikel får beviljas fram till och med den 31 december 2017, förutom om åtgärder för definitivt upphörande antas för att uppnå målen i den fleråriga planen för bevarande och hållbart utnyttjande av demersala bestånd i västra Medelhavet, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/…*(15).

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… av den … om upprättande av en flerårig plan för de fisken som nyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet och om ändring av förordning (EU) nr 508/2014 (EUT …).

"

2.  Följande punkt ska läggas till:"

“4a. Utgifter för åtgärder för definitivt upphörande som har antagits för att målen i förordning (EU) …/…(16) ska uppnås, ska berättiga till stöd från EHFF från och med den förordningens ikraftträdande.”

"

KAPITEL X

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 21

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Med hänsyn till miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet ska artiklarna 4 och 6.1 tillämpas från och med den 1 januari 2025.

Artikel 7 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Fiskeansträngningsordning

(som avses i artikel 7)

Fiskeansträngningsgrupper definieras enligt följande:

A)  Trålar som fiskar efter röd mulle, kummel, djuphavsräka och havskräfta på kontinentalsockeln och övre delen av kontinentalbranten.

Redskapstyp

Geografiskt område

Grupper av bestånd

Fartygets längd över allt

Kod för fiskeansträngnings-grupp

Trålar

(TBB, OTB, PTB, TBN, TBS, TB, OTM, PTM, TMS, TM, OTT, OT, PT, TX, OTP, TSP)

AKFM:s delområden 1–2–5–6–7

Röd mulle i de geografiska delområdena 1, 5, 6 och 7; kummel i de geografiska delområdena 1–5–6–7; djuphavsräka i de geografiska delområdena 1, 5 och 6; havskräfta i de geografiska delområdena 5 och 6.

< 12 m

EFF1/MED1_TR1

≥ 12 m och < 18 m

EFF1/MED1_TR2

≥ 18 m och < 24 m

EFF1/MED1_TR3

≥ 24 m

EFF1/MED1_TR4

AKFM:s delområden 8–9–10–11

Röd mulle i de geografiska delområdena 9, ▌10 och 11; kummel i de geografiska delområdena 9–10–11; djuphavsräka i de geografiska delområdena 9–10–11; havskräfta i de geografiska delområdena 9 och 10.

< 12 m

EFF1/MED2_TR1

≥ 12 m och < 18 m

EFF1/MED2_TR2

≥ 18 m och < 24 m

EFF1/MED2_TR3

≥ 24 m

EFF1/MED1_TR4

B)  Trålar som fiskar efter blåröd räka och räkan Aristaeomorpha foliace på djupt vatten.

Redskapstyp

Geografiskt område

Grupper av bestånd

Fartygets längd över allt

Kod för fiskeansträngningsgrupp

Trålar

(TBB, OTB, PTB, TBN, TBS, TB, OTM, PTM, TMS, TM, OTT, OT, PT, TX, OTP, TSP)

AKFM:s delområden 1–2–5–6–7

Blåröd räka i de geografiska delområdena 1, 5, 6 och 7.

< 12 m

EFF2/MED1_TR1

≥ 12 m och < 18 m

EFF2/MED1_TR2

≥ 18 m och < 24 m

EFF2/MED1_TR3

≥ 24 m

EFF2/MED1_TR4

AKFM:s delområden 8–9–10–11

Räkan Aristaeomorpha foliace i de geografiska delområdena 9, 10 och 11.

< 12 m

EFF2/MED2_TR1

≥ 12 m och < 18 m

EFF2/MED2_TR2

≥ 18 m och < 24 m

EFF2/MED2_TR3

≥ 24 m

EFF2/MED1_TR4

BILAGA II

Förteckning över information för fiskeansträngningsdata

(som det hänvisas till i artikel 10)

Information

Definition och anmärkningar

(1)  Medlemsstat

Den rapporterande flaggmedlemsstatens treställiga alfabetiska ISO-kod

(2)  Fiskeansträngningsgrupp

Kod för fiskeansträngningsgrupp enligt bilaga I

(3)  Fiskeansträngningsperiod

Rapporteringsmånadens start- och slutdatum

(4)  Fiskeansträngningsdeklaration

Totalt antal fiskedagar

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet

Europaparlamentet och rådet har för avsikt att upphäva befogenheterna att anta tekniska åtgärder genom delegerade akter i enlighet med artikel 13 i denna förordning när de antar ett nytt regelverk om tekniska åtgärder som inbegriper en befogenhet som omfattar samma åtgärder.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 103.
(2)EUT C 367, 10.10.2018, s. 103.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019.
(4)Ministerförklaringen från Malta om MedFish4Ever. Ministerkonferens om hållbarheten i Medelhavsfisket (Malta, 30 mars 2017).
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(6)Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(8)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(9)Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(10)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, 20.5.2014, s. 1).
(12)Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (EUT L 347, 30.12.2011, s. 44).
(14)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 112, 30.4.2011, s. 1).
(15)+EUT: Vänligen inför i texten numret på förordningen i PE-CONS 32/19 (2018/0050(COD)) och inför nummer, datum och EUT-hänvisning för den förordningen i fotnoten.
(16)+EUT: Vänligen inför i texten numret på förordningen i PE-CONS 32/19 (2018/0050(COD)).


Säkrare identitetskort och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare ***I
PDF 231kWORD 65k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet (COM(2018)0212 – C8-0153/2018 – 2018/0104(COD))
P8_TA-PROV(2019)0345A8-0436/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0212),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 21.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0153/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet av den 11 juli 2018 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandet i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8–0436/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet

P8_TC1-COD(2018)0104


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 21.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) föresatte sig att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och tryggheten för Europas folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, i enlighet med bestämmelserna i EU-fördraget och i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget).

(2)  Unionsmedborgarskap ger varje medborgare i unionen rätt till fri rörlighet, inom vissa begränsningar och på vissa villkor. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG(4) genomför denna rättighet. Artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) innehåller också bestämmelser om fri rörlighet och fri bosättning. Fri rörlighet medför rätt att resa ut ur och in i medlemsstaterna med giltigt identitetskort eller pass.

(3)  Enligt direktiv 2004/38/EG ska medlemsstaterna utfärda och förnya identitetskort eller pass till sina medborgare i enlighet med nationell rätt. Enligt det direktivet får medlemsstaterna även kräva att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar ska registrera sig hos berörda myndigheter. Medlemsstaterna är skyldiga att utfärda bevis om registrering till unionsmedborgare på de villkor som fastställs i det direktivet. Medlemsstaterna är även skyldiga att enligt det direktivet utfärda uppehållskort till familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat och efter en ansökan utfärda intyg om permanent uppehållsrätt samt permanenta uppehållskort.

(4)  Direktiv 2004/38/EG föreskriver att medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt det direktivet i händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägerier. Förfalskning av handlingar eller felaktig information om sakförhållanden som påverkar rätten att uppehålla sig i landet har i det direktivet fastställts som typiska fall av bedrägerier.

(5)  Det är stora skillnader på säkerhetsnivån i nationella identitetskort utfärdade av medlemsstaterna och uppehållstillstånd för unionsmedborgare bosatta i en annan medlemsstat samt deras familjemedlemmar. Dessa skillnader ökar risken för förfalskning och dokumentbedrägerier och medför också praktiska svårigheter för medborgare som önskar utöva sin rätt till fri rörlighet. Statistik från Europeiska unionens dokumentbedrägeri- och riskanalysnätverk visar att antalet incidenter med falska identitetskort har ökat med tiden.

(6)  I sitt meddelande av den 14 september 2016 ”Att höja säkerheten i en rörlig värld – starkare yttre gränser och förbättrat informationsutbyte i kampen mot terrorism” betonade kommissionen att säkra rese- och identitetshandlingar är avgörande när man på ett säkert sätt ska fastställa en persons identitet, och tillkännagav att den skulle lägga fram en handlingsplan för att bekämpa förfalskningar av resehandlingar. Enligt det meddelandet måste en bättre strategi bygga på stabila system som förebygger brott och hot mot den inre säkerheten på grund av brister i dokumentsäkerheten, särskilt med koppling till terrorism och gränsöverskridande brottslighet.

(7)  Enligt kommissionens handlingsplan av den 8 december 2016 för att stärka EU:s insatser mot bedrägerier med resedokument (nedan kallad handlingsplanen 2016) uppges minst tre fjärdedelar av de falska handlingar som upptäcks vid de yttre gränserna, men även inom det område där det inte förekommer några kontroller vid de inre gränserna, vara utfärdade av medlemsstater och Schengenassocierade länder. Mindre säkra nationella identitetskort som utfärdats av medlemsstater är vanligast bland de upptäckta falska handlingar som används för resor inom Schengenområdet.

(8)  För att avskräcka från identitetsbedrägerier bör medlemsstaterna säkerställa att hel- och delförfalskning av identitetshandlingar och användningen av sådana förfalskade handlingar omfattas av lämpliga påföljder i deras nationella rätt.

(9)  I handlingsplanen 2016 berördes risken med falska identitetskort och uppehållshandlingar. Kommissionen åtog sig i handlingsplanen 2016 och i sin rapport om EU-medborgarskapet 2017 att analysera de politiska alternativen för att förbättra säkerheten på identitetskort och uppehållshandlingar.

(10)  Enligt handlingsplanen 2016 kräver utfärdandet av äkta och säkra identitetskort en tillförlitlig process för registrering av identiteten och säkra bakomliggande handlingar till stöd för ansökningsprocessen. Kommissionen, medlemsstaterna och berörda unionsbyråer bör fortsätta att samarbeta för att göra bakomliggande dokument mindre känsliga för bedrägerier, med tanke på den ökade användningen av falska bakomliggande dokument.

(11)  Denna förordning kräver inte att medlemsstaterna inför identitetskort eller uppehållshandlingar när detta inte krävs enligt nationell rätt, och den påverkar inte heller medlemsstaternas behörighet att enligt nationell rätt utfärda andra typer av uppehållshandlingar som faller utanför unionsrättens tillämpningsområde, till exempel uppehållskort som utfärdas till alla personer som är bosatta på territoriet oavsett medborgarskap.

(12)  Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att, på ett icke-diskriminerande sätt, godta andra handlingar än resehandlingar i identifieringssyfte, såsom körkort.

(13)  Identitetshandlingar som utfärdas till medborgare vars rätt till fri rörlighet har begränsats i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt och på vilka det uttryckligen anges att de inte kan användas som resehandlingar bör inte anses omfattas av denna förordning.

(14)  Resehandlingar som är förenliga med del 5 i Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) dokument 9303 om maskinläsbara handlingar (sjunde utgåvan, 2015) (nedan kallat Icaos dokument 9303) och som inte används i identifieringssyfte i de utfärdande medlemsstaterna, såsom det passkort som utfärdas av Irland, bör inte anses omfattas av denna förordning.

(15)  Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas användning av identitetskort och uppehållshandlingar med elektronisk identifieringsfunktion i andra syften och påverkar inte heller reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014(5), som föreskriver ömsesidigt erkännande inom hela unionen av elektronisk identifiering för tillgång till offentliga tjänster och underlättar för medborgare som flyttar till en annan medlemsstat genom att kräva ömsesidigt erkännande av elektronisk identifiering med förbehåll för vissa villkor. Förbättringar av identitetskorten bör underlätta identifiering och bidra till bättre tillgång till tjänster.

(16)  För att identitetskort och uppehållshandlingar ska kunna kontrolleras på ett korrekt sätt krävs det att medlemsstaterna använder rätt benämning på de olika typerna av handlingar som omfattas av denna förordning. För att underlätta kontroll av handlingar som omfattas av denna förordning i andra medlemsstater bör handlingens benämning även finnas med på åtminstone ytterligare ett av unionsinstitutionernas officiella språk. Medlemsstater som för sina identitetskort redan använder andra väletablerade benämningar än ”identitetskort” bör kunna fortsätta att göra det på sitt eller sina officiella språk. Dock bör inga nya benämningar införas i framtiden.

(17)  Säkerhetsdetaljer krävs för att kontrollera om en handling är äkta och för att fastställa en persons identitet. Införande av minimisäkerhetsstandarder och införlivande av biometriska uppgifter på identitetskort och uppehållskort för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat är viktiga steg på vägen för att göra användningen av dessa handlingar säkrare i unionen. Införlivande av sådana biometriska kännetecken bör ge unionsmedborgarna möjlighet att till fullo utnyttja sin rätt till fri rörlighet.

(18)  Lagring av en ansiktsbild och två fingeravtryck (nedan kallat biometriska uppgifter) på identitets- och uppehållskort, vilket redan finns för biometriska pass och uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare, är en lämplig kombination av tillförlitlig identifiering och autentisering och minskad bedrägeririsk, i syfte att stärka identitets- och uppehållskorts säkerhet.

(19)  Som allmän praxis bör medlemsstaterna för att kontrollera handlingens äkthet och innehavarens identitet i första hand kontrollera ansiktsbilden och, om det behövs för att med säkerhet bekräfta handlingens äkthet och innehavarens identitet, även kontrollera fingeravtrycken.

(20)  Om handlingens äkthet eller innehavarens identitet inte kan bekräftas vid en kontroll av de biometriska uppgifterna bör medlemsstaterna säkerställa att en obligatorisk manuell kontroll utförs av kvalificerad personal.

(21)  Denna förordning utgör inte någon rättslig grund för att upprätta eller underhålla databaser på nationell nivå för lagring av biometriska uppgifter i medlemsstaterna, vilket är en fråga för nationell rätt som måste vara förenlig med unionsrätten avseende dataskydd. Denna förordning utgör heller inte någon rättslig grund för att upprätta eller underhålla en centraliserad databas på unionsnivå.

(22)  Biometriska kännetecken bör samlas in och lagras på lagringsmedium på identitetskort och uppehållshandlingar i syfte att kontrollera handlingens äkthet och innehavarens identitet. En sådan kontroll bör kunna göras endast av vederbörligen bemyndigad personal när uppvisande av handlingen krävs enligt lag eller annan författning. Vidare bör biometriska uppgifter som lagras för individualisering av identitetskort eller uppehållshandlingar förvaras på ett mycket säkert sätt och endast fram till den dag då handlingen hämtas ut, dock aldrig längre än 90 dagar från den dag då handlingen utfärdades. Efter den perioden bör dessa biometriska uppgifter omedelbart raderas eller förstöras. Detta bör inte påverka annan behandling av dessa uppgifter i enlighet med unionsrätt och nationell rätt avseende dataskydd.

(23)  Specifikationerna i Icaos dokument 9303, som säkerställer global interoperabilitet, bland annat avseende maskinläsbarhet och visuell inspektion, bör beaktas vid tillämpningen av denna förordning.

(24)  Medlemsstaterna bör kunna bestämma om en persons kön ska anges i en handling som omfattas av denna förordning. Om en medlemsstat väljer att ange kön i en sådan handling bör den använda specifikationerna ”F”, ”M” eller ”X”/”<” - eller motsvarande bokstav i den medlemsstatens språk - i Icaos dokument 9303.

(25)  Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att säkerställa att framtida säkerhetsstandarder och tekniska specifikationer som antas enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002(6) beaktas i vederbörlig ordning om så är lämpligt för identitetskort och uppehållskort. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(7). I detta syfte bör kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 1683/95(8). Vid behov bör det vara möjligt för de antagna genomförandeakterna att förbli sekretessbelagda för att förebygga risken för hel- och delförfalskning.

(26)  Medlemsstaterna bör säkerställa att det finns lämpliga och effektiva förfaranden för insamling av biometriska kännetecken, som är förenliga med de rättigheter och principer som fastställs i stadgan, Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Medlemsstaterna bör säkerställa att barnets intressen sätts i främsta rummet under hela insamlingsförfarandet. För detta ändamål bör kvalificerad personal få lämplig utbildning om barnvänliga metoder för insamling av biometriska kännetecken.

(27)  Om problem uppstår vid insamlingen av biometriska kännetecken bör medlemsstaterna säkerställa att lämpliga förfaranden finns för att respektera den berörda personens värdighet. Därför bör särskild hänsyn tas till kön och till de särskilda behoven hos barn och utsatta personer.

(28)  Införande av minimisäkerhetsstandarder och normer för formatet på identitetskort bör göra det möjligt för medlemsstaterna att lita på handlingarnas äkthet när unionsmedborgare utövar sin rätt till fri rörlighet. Införande av skärpta säkerhetsstandarder bör ge offentliga myndigheter och privata aktörer tillräckliga garantier för att de ska kunna lita på identitetskortens äkthet när de används av unionsmedborgare i identifieringssyfte.

(29)  Ett igenkänningstecken i form av landskoden på två bokstäver för den medlemsstat som utfärdar handlingen, utformad som negativt ursparad text i en blå rektangel och omgiven av tolv gula stjärnor, underlättar den visuella inspektionen av handlingen, särskilt när innehavaren utövar rätten till fri rörlighet.

(30)  Alternativet att föreskriva ytterligare nationella detaljer bibehålls, men medlemsstaterna bör säkerställa att sådana detaljer inte gör de gemensamma säkerhetsdetaljerna mindre effektiva eller negativt påverkar identitetskortens gränsöverskridande kompatibilitet, t.ex. att det går att läsa identitetskorten med hjälp av maskiner som används i andra medlemsstater än dem som utfärdar identitetskorten.

(31)  Införande av säkerhetsstandarder för identitetskort och för uppehållskort för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat bör inte leda till en oproportionerlig höjning av avgifterna för unionsmedborgare eller tredjelandsmedborgare. Medlemsstaterna bör beakta denna princip när de utfärdar anbudsförfrågningar.

(32)  Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att biometriska uppgifter korrekt identifierar den person för vilken ett identitetskort utfärdas. För detta ändamål bör medlemsstaterna överväga att låta de nationella myndigheter som utfärdar identitetskort samla in biometriska kännetecken, särskilt ansiktsbild, i den berörda personens närvaro.

(33)  Medlemsstaterna bör sinsemellan utbyta sådana uppgifter som behövs för att komma åt, autentisera och kontrollera informationen på det säkra lagringsmediet. De format som används för det säkra lagringsmediet bör vara interoperabla, även med avseende på automatiserade gränsövergångsställen.

(34)  Direktiv 2004/38/EG behandlar en situation där unionsmedborgare, eller deras familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, saknar de nödvändiga resehandlingarna och då ska ges all rimlig möjlighet att på annat sätt bevisa att de omfattas av rätten att röra sig fritt. Sådana sätt kan t.ex. vara identitetshandlingar som används provisoriskt och uppehållskort som utfärdats till sådana familjemedlemmar.

(35)  Denna förordning följer de skyldigheter som fastställs i stadgan och i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Därför uppmuntras medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att införa ytterligare detaljer som gör identitetskorten mer tillgängliga och användarvänliga för personer med funktionsnedsättning, till exempel synskadade. Medlemsstaterna bör utforska lösningar, såsom mobil registreringsutrustning, för att utfärda identitetskort till personer som är oförmögna att ta sig till de utfärdande myndigheterna.

(36)  Uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare bör innehålla särskilda uppgifter för att säkerställa att de identifieras som uppehållshandlingar i samtliga medlemsstater. Detta bör främja erkännandet av unionsmedborgarnas utnyttjande av rätten till fri rörlighet och de rättigheter som följer därav, men harmoniseringen bör inte gå utöver det som är lämpligt för att avhjälpa brister i de nuvarande handlingarna. Det står medlemsstaterna fritt att välja vilket format dessa handlingar ska utfärdas i och de kan utfärda dem i ett format som är förenligt med specifikationerna i Icaos dokument 9303.

(37)  I fråga om uppehållshandlingar som utfärdas till familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat är det lämpligt att använda samma format och samma säkerhetsdetaljer som i förordning (EG) nr 1030/2002 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1954(9). Förutom att styrka uppehållsrätt ger dessa handlingar även innehavaren rätt till undantag från krav på visering som annars skulle ha behövts när de följer med en unionsmedborgare eller reser för att återförenas med denne inom unionens territorium.

(38)  Enligt direktiv 2004/38/EG ska handlingar som utfärdas till familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat kallas ”uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem”. För att underlätta deras identifiering bör ett uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem ha en standardiserad benämning och kod.

(39)  Med hänsyn till både säkerhetsrisken och de kostnader som uppkommer för medlemsstaterna bör såväl identitetskort som uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem utan tillräckliga säkerhetsstandarder fasas ut. I allmänhet bör en utfasningsperiod på tio år för identitetskort och fem år för uppehållskort räcka för att få balans mellan hur ofta handlingarna brukar förnyas och behovet att avhjälpa befintliga säkerhetsbrister i unionen. För kort som saknar viktiga säkerhetsdetaljer eller inte är maskinläsbara krävs dock en kortare utfasningsperiod ▌av säkerhetsskäl.

(40)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(10) är tillämplig på de personuppgifter som behandlas inom ramen för tillämpning av den här förordningen. Det är nödvändigt att fastställa ytterligare skyddsåtgärder för behandlingen av personuppgifter, i synnerhet känsliga uppgifter såsom biometriska kännetecken. De registrerade bör uppmärksammas på att lagringsmediet i deras handlingar innehåller deras biometriska uppgifter, som är tillgängliga även i kontaktlös form, och på de situationer där uppgifterna på deras identitetskort och uppehållshandlingar används. De registrerade bör ha tillgång till de personuppgifter som behandlas på deras identitetskort och uppehållshandlingar och ha rätt att få dem rättade genom att en ny handling utfärdas om uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga. Lagringsmediet bör vara mycket säkert och effektivt skydda de personuppgifter som lagras på det mot obehörig åtkomst.

(41)  Medlemsstaterna bör ansvara för korrekt behandling av biometriska uppgifter, från insamling till uppgifternas integrering i ett mycket säkert lagringsmedium, i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

(42)  Medlemsstaterna bör iaktta särskild försiktighet när de samarbetar med en extern tjänsteleverantör. Sådant samarbete bör inte utesluta ansvar enligt unionsrätten eller nationell rätt för åsidosättande av skyldigheter avseende personuppgifter.

(43)  Det är nödvändigt att i denna förordning ange på vilka grunder uppgifter samlas in och lagras på lagringsmediet på identitetskort och uppehållshandlingar. I enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, och med respekt för nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, bör medlemsstaterna kunna lagra andra uppgifter på ett lagringsmedium för elektroniska tjänster eller för andra syften som rör identitetskortet eller uppehållshandlingen. Tillåtelse för behandling av sådana andra uppgifter, däribland bestämmelser om insamling och för vilka syften de får användas, bör fastställas i unionsrätten eller nationell rätt. Alla nationella uppgifter avsedda för sådana syften bör fysiskt eller logiskt skiljas från de biometriska uppgifter som avses i denna förordning och bör behandlas i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

(44)  Medlemsstaterna bör börja tillämpa denna förordning senast 24 månader efter dess ikraftträdandedag. Från och med denna förordnings tillämpningsdag bör medlemsstaterna enbart utfärda handlingar som uppfyller kraven i denna förordning.

(45)  Kommissionen bör rapportera om tillämpningen av denna förordning två respektive elva år efter dess tillämpningsdag, däribland om säkerhetsnivåns lämplighet, med beaktande av dess konsekvenser för grundläggande rättigheter och dataskyddsprinciper. I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(11) bör kommissionen, sex år efter denna förordnings tillämpningsdag, och därefter vart sjätte år, utvärdera förordningen med utgångspunkt i den information som har samlats in i övervakningssyfte för att bedöma de faktiska effekterna av förordningen och behovet av eventuella ytterligare åtgärder. Medlemsstaterna bör i övervakningssyfte samla in statistik om antalet identitetskort och uppehållshandlingar som de har utfärdat.

(46)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att öka säkerheten och underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(47)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns särskilt i stadgan, däribland människans värdighet, människans rätt till integritet, förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till likhet inför lagen och icke-diskriminering, barnets rättigheter, äldres rättigheter, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till fri rörlighet och rätten till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna bör efterleva stadgan när de tillämpar förordningen.

(48)  Europeiska datatillsynsmannen och byrån för grundläggande rättigheter avgav yttranden den 10 augusti 2018(12) respektive den 5 september 2018(13).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Denna förordning skärper säkerhetskraven i fråga om identitetskort som medlemsstaterna utfärdar till sina medborgare och uppehållshandlingar som medlemsstaterna utfärdar till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar sin rätt till fri rörlighet inom unionen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på

a)  identitetskort som medlemsstaterna utfärdar till sina egna medborgare enligt artikel 4.3 i direktiv 2004/38/EG;

Denna förordning ska inte tillämpas på identitetshandlingar som utfärdas provisoriskt med en giltighetstid på mindre än sex månader,

b)  bevis om registrering vilket utfärdas i enlighet med artikel 8 i direktiv 2004/38/EG till unionsmedborgare som uppehåller sig i en mottagande medlemsstat mer än tre månader samt intyg om permanent uppehållsrätt som utfärdas i enlighet med artikel 19 i direktiv 2004/38/EG till unionsmedborgare efter ansökan,

c)  uppehållskort som utfärdas i enlighet med artikel 10 i direktiv 2004/38/EG till unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat och permanent uppehållskort i enlighet med artikel 20 i direktiv 2004/38/EG som utfärdas till unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat.

KAPITEL II

NATIONELLA IDENTITETSKORT

Artikel 3

Säkerhetsstandarder/format/specifikationer

1.  Identitetskort som utfärdas av medlemsstaterna ska ha format ID-1 och ska innehålla ett maskinläsbart fält (MRZ). Sådana identitetskort ska utgå från specifikationerna och minimisäkerhetsstandarderna i Icaos dokument 9303 och ska uppfylla kraven i c, d, f och g i bilagan till förordning (EG) nr 1030/2002 i dess ändrade lydelse av förordning (EU) 2017/1954.

2.  Uppgifterna på identitetskort ska vara förenliga med specifikationerna i del 5 i Icaos dokument 9303.

Genom undantag från första stycket får handlingens nummer föras in i fält I och angivande av personens kön ska vara valfritt.

3.  Handlingen ska ha benämningen ”identitetskort” eller en annan väletablerad nationell benämning på det eller de officiella språken i den utfärdande medlemsstaten, och ordet ”identitetskort” ska anges på minst ett annat av EU-institutionernas officiella språk.

4.  Identitetskortet ska på framsidan innehålla landskoden på två bokstäver för den medlemsstat som utfärdar kortet, utformad som negativt ursparad text i en blå rektangel och omgiven av tolv gula stjärnor..

5.  Identitetskort ska innefatta ett mycket säkert lagringsmedium som innehåller en ansiktsbild av innehavaren och två fingeravtryck i interoperabla digitala format. Vid insamlingen av biometriska kännetecken ska medlemsstaterna tillämpa de tekniska specifikationer som fastställs i kommissionens beslut C(2018)7767(14).

6.  Lagringsmediet ska ha tillräcklig kapacitet och möjlighet att garantera uppgifternas integritet, äkthet och sekretess. De lagrade uppgifterna ska vara tillgängliga i kontaktlös form och ska säkras på det sätt som anges i beslut C(2018)7767. Medlemsstaterna ska utbyta sådan information som krävs för att autentisera lagringsmediet och för att komma åt och kontrollera de biometriska uppgifterna enligt punkt 5.

7.  Barn under tolv år får undantas från kravet att lämna fingeravtryck.

Barn under sex år ska undantas från kravet att lämna fingeravtryck.

▌Personer för vilka upptagning av fingeravtryck är fysiskt omöjlig ska undantas från kravet att lämna fingeravtryck.

8.  Om det är nödvändigt och proportionellt i förhållande till det mål som ska uppnås får medlemsstaterna lägga till sådana detaljuppgifter och noteringar för användning inom landet som krävs i enlighet med nationell rätt. Minimisäkerhetsstandardernas effektivitet och identitetskortens gränsöverskridande kompatibilitet får inte minskas till följd av detta.

9.  Om medlemsstaterna inför ett dubbelt gränssnitt eller separat lagringsmedium i identitetskortet ska detta extra lagringsmedium uppfylla kraven i relevanta ISO‑standarder och inte störa det lagringsmedium som avses i punkt 5.

10.  Om medlemsstaterna lagrar uppgifter avsedda för elektroniska tjänster, såsom e‑förvaltning och e-handel, i identitetskorten ska sådana nationella uppgifter fysiskt eller logiskt separeras från de biometriska uppgifter som avses i punkt 5.

11.  Om medlemsstaterna lägger till ytterligare ▌säkerhetsdetaljer på identitetskorten får detta inte minska kortens gränsöverskridande kompatibilitet eller minimisäkerhetsstandardernas effektivitet.

Artikel 4

Giltighetstid

1.  Identitetskort ska vara giltiga i minst fem år och högst tio år.

2.  Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva en giltighetstid på

a)  mindre än fem år för identitetskort som utfärdas till underåriga,

b)  mindre än fem år, i undantagsfall, för identitetskort som utfärdas till personer under särskilda och begränsade omständigheter och vars giltighetstid är begränsad i enlighet med unionsrätten och nationell rätt,

c)  mer än tio år för identitetskort som utfärdas till personer som är 70 år eller äldre.

3.  Medlemsstaterna ska utfärda ett identitetskort som är giltigt i högst tolv månader när det tillfälligt inte är fysiskt möjligt att ta fingeravtryck av något av sökandens fingrar.

Artikel 5

Utfasning

1.   Identitetskort som inte uppfyller kraven i artikel 3 ska bli ogiltiga när deras giltighetstid löper ut eller senast [tio år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas], beroende på vilket som infaller först. ▌

2.   Genom undantag från punkt 1 gäller följande:

a)   Identitetskort som inte uppfyller minimisäkerhetsstandarderna enligt del 2 i Icaos dokument 9303 eller som inte innehåller ett fungerande maskinläsbart fält (MRZ) enligt definitionen i punkt 3 ska bli ogiltiga när deras giltighetstid löper ut eller senast [fem år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas], beroende på vilket som infaller först.

b)  Identitetskort för personer som är 70 år eller äldre den [den dag då denna förordning börjar tillämpas], vilka uppfyller minimisäkerhetsstandarderna enligt del 2 i Icaos dokument 9303 och har ett fungerande maskinläsbart fält (MRZ) enligt definitionen i punkt 3, ska bli ogiltiga när deras giltighetstid löper ut.

3.   Vid tillämpningen av punkt 2 avses med fungerande maskinläsbart fält (MRZ)

a)  ett maskinläsbart fält som är förenligt med del 3 i Icaos dokument 9303, eller

b)  ett annat maskinläsbart fält där den utfärdande medlemsstaten meddelar reglerna för att läsa och visa dess information, såvida inte en medlemsstat meddelar kommissionen senast den [den dag då denna förordning börjar tillämpas] att den saknar kapacitet att läsa och visa denna information.

När kommissionen mottar ett meddelande som avses i led b i första stycket ska kommissionen underrätta den berörda medlemsstaten och rådet om detta.

KAPITEL III

UPPEHÅLLSHANDLINGAR FÖR UNIONSMEDBORGARE

Artikel 6

Minimiuppgifter som ska anges

Uppehållshandlingar som medlemsstaterna utfärdar till unionsmedborgare ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)  Handlingens benämning på det eller de officiella språken i den berörda medlemsstaten och på minst ett annat av unionsinstitutionernas officiella språk.

b)  Tydlig angivelse av att handlingen utfärdas till en unionsmedborgare i enlighet med direktiv 2004/38/EG.

c)  Handlingens nummer.

d)  Innehavarens namn (efternamn och förnamn).

e)  Innehavarens födelsedatum.

f)   Den information som ska ingå i bevis om registrering och intyg om permanent uppehållsrätt som utfärdas i enlighet med artiklarna 8 respektive 19 i direktiv 2004/38/EG.

g)  Den utfärdande myndigheten.

h)  På framsidan: landskoden på två bokstäver för den medlemsstat som utfärdar handlingen, utformad som negativt ursparad text i en blå rektangel och omgiven av tolv gula stjärnor.

Om en medlemsstat beslutar att ta fingeravtryck ska artikel 3.7 tillämpas på motsvarande sätt.

Personer för vilka fingeravtryckstagning är fysiskt omöjlig ska undantas från kravet att lämna fingeravtryck.

KAPITEL IV

UPPEHÅLLSKORT FÖR FAMILJEMEDLEMMAR SOM INTE ÄR MEDBORGARE I EN MEDLEMSSTAT

Artikel 7

Enhetligt format

1.  När uppehållskort utfärdas till unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat ska medlemsstaterna använda det format som fastställs i förordning (EG) nr 1030/2002, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2017/1954, och såsom den genomförs av beslut C(2018)7767.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska ▌kortet benämnas ”uppehållskort ▌” eller ”permanent uppehållskort ▌”. Medlemsstaterna ska ange att dessa handlingar utfärdas till en unionsmedborgares familjemedlem i enlighet med direktiv 2004/38/EG. För detta ändamål ska medlemsstaterna använda den standardiserade koden ”Familjemedlem EU Art 10 DIR 2004/38/EG” eller ”Familjemedlem EU Art 20 DIR 2004/38/EG". i datafält [10] enligt bilagan till förordning (EG) nr 1030/2002.

3.  Medlemsstaterna får föra in uppgifter för nationell användning i enlighet med nationell rätt. När sådana uppgifter förs in och lagras ska medlemsstaterna följa kraven i artikel 4 andra stycket i förordning (EG) nr 1030/2002 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2017/1954.

Artikel 8

Utfasning av befintliga uppehållskort

1.  Uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, vilka inte uppfyller kraven i artikel 7, ska bli ogiltiga när deras giltighetstid löper ut eller senast den [fem år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas], beroende på vilket som infaller först.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, vilka inte uppfyller minimisäkerhetsstandarderna enligt del 2 i Icaos dokument 9303 eller inte innehåller ett fungerande maskinläsbart fält (MRZ) som är förenligt med del 3 i Icaos dokument 9303, bli ogiltiga när deras giltighetstid löper ut eller senast den [två år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas], beroende på vilket som infaller först.

KAPITEL V

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 9

Kontaktpunkt

1.  Varje medlemsstat ska utse minst en central myndighet som ska vara kontaktpunkt vid tillämpningen av denna förordning. Om en medlemsstat utsett mer än en central myndighet ska den ange vilken av dessa myndigheter som ska vara kontaktpunkt vid tillämpningen av denna förordning. Namnet på den myndigheten ska anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater. Om en medlemsstat ändrar utsedd myndighet ska den underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att kontaktpunkterna känner till ▌relevanta informations- och hjälptjänster på unionsnivå som ingår i den gemensamma digitala ingången enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724(15) och att de kan samarbeta med sådana tjänster.

Artikel 10

Insamling av biometriska kännetecken

1.  Biometriska kännetecken ska samlas in endast av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal, som utsetts av de myndigheter som ansvarar för att utfärda identitetskort eller uppehållskort, i syfte att integreras i det mycket säkra lagringsmediet enligt artikel 3.5 när det gäller identitetskort och enligt artikel 7.1 när det gäller uppehållskort. Genom undantag från den första meningen, ska fingeravtryck samlas in endast av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal vid sådana myndigheter, utom i samband med ansökningar som lämnas in till medlemsstatens diplomatiska och konsulära myndigheter.

För att säkerställa överensstämmelse mellan de biometriska kännetecknen och sökandens identitet ska sökanden infinna sig personligen minst en gång under utfärdandeförfarandet för varje ansökan.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns lämpliga och effektiva förfaranden för insamling av biometriska kännetecken, och att dessa förfaranden är förenliga med de rättigheter och principer som fastställs i stadgan, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Om problem uppstår vid insamlingen av biometriska kännetecken ska medlemsstaterna säkerställa att det finns lämpliga förfaranden för att respektera den berörda personens värdighet.

3.  Utom när de krävs för behandling i enlighet med unionsrätten och nationell rätt ska biometriska kännetecken som lagras för personalisering av identitetskort eller uppehållshandlingar förvaras på ett mycket säkert sätt och endast fram till den dag då handlingen hämtas ut, dock aldrig längre än 90 dagar från den dag då handlingen utfärdats. Efter denna period ska de biometriska kännetecknen omedelbart raderas eller förstöras.

Artikel 11

Skydd av personuppgifter och ansvar

1.  Utan att det påverkar förordning (EU) 2016/679 ska medlemsstaterna säkerställa säkerheten, integriteten, äktheten och sekretessen med avseende på de uppgifter som samlas in och lagras vid tillämpningen av denna förordning.

2.  Vid tillämpningen av denna förordning ska de myndigheter som ansvarar för att utfärda identitetskort och uppehållshandlingar anses vara personuppgiftsansvariga enligt artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 och ansvara för behandlingen av personuppgifter.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna till fullo kan utföra sina uppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 och bland annat få tillgång till alla personuppgifter och all nödvändig information samt tillgång till de behöriga myndigheternas lokaler eller deras utrustning för behandling av personuppgifter.

4.  Samarbete med externa tjänsteleverantörer ska inte utesluta ansvar för en medlemsstat till följd av unionsrätten eller nationell rätt avseende överträdelse av skyldigheter avseende personuppgifter.

5.  Uppgifter i maskinläsbar form ska bara inkluderas i identitetskort eller uppehållshandlingar i enlighet med denna förordning och nationell rätt i den utfärdande medlemsstaten.

6.  Biometriska uppgifter som lagrats på lagringsmedium på identitetskort och uppehållshandlingar får bara användas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt av vederbörligen bemyndigad personal vid behöriga nationella myndigheter och unionsbyråer i syfte att kontrollera följande:

a)  Identitetskortets eller uppehållshandlingens äkthet.

b)  Innehavarens identitet genom direkt tillgängliga jämförbara detaljer, när uppvisande av identitetskort eller uppehållshandling krävs enligt lag eller annan författning.

7.  Medlemsstaterna ska underhålla och varje år överlämna en förteckning till kommissionen över behöriga myndigheter som har tillgång till de biometriska uppgifter som lagras på lagringsmediet enligt artikel 3.5 i denna förordning. Kommissionen ska offentliggöra en sammanställning av dessa nationella förteckningar på internet.

Artikel 12

Övervakning

Senast tolv månader efter denna förordnings ikraftträdandedag ska kommissionen upprätta ett detaljerat program för övervakning av förordningens utfall, resultat och konsekvenser, däribland dess konsekvenser för grundläggande rättigheter.

I övervakningsprogrammet ska det anges vilka metoder som kommer att användas för att samla in uppgifterna och andra nödvändiga bevis och med vilka intervaller detta ska ske. Det ska närmare anges vilka åtgärder som ska vidtas av kommissionen respektive av medlemsstaterna när det gäller att samla in och analysera uppgifterna och de andra bevisen.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen de uppgifter och andra nödvändiga bevis som övervakningen kräver.

Artikel 13

Rapportering och utvärdering

1.  Två år respektive elva år efter denna förordnings tillämpningsdag ska kommissionen rapportera om genomförandet av den till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, särskilt om skyddet av grundläggande rättigheter och personuppgifter.

2.  ▌Sex år efter denna förordnings tillämpningsdag, och därefter vart sjätte år, ska kommissionen genomföra en utvärdering av förordningen och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska särskilt vara inriktad på

a)  konsekvenserna av denna förordning för de grundläggande rättigheterna,

b)  unionsmedborgarnas rörlighet,

c)  den biometriska kontrollens ändamålsenlighet för att säkerställa resehandlingars säkerhet,

d)  eventuell användning av uppehållskort som resehandlingar,

e)  eventuell ytterligare visuell harmonisering av identitetskorten,

f)  behovet av att införa gemensamma säkerhetsdetaljer för identitetshandlingar som används provisoriskt, i syfte att förbättra erkännandet av dem.

3.  Medlemsstaterna och berörda unionsbyråer ska förse kommissionen med de uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta dessa rapporter.

Artikel 14

Ytterligare tekniska specifikationer

1.  För att i förekommande fall säkerställa att identitetskort och uppehållshandlingar enligt artikel 2 a och c överensstämmer med framtida minimisäkerhetsstandarder ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa ytterligare tekniska specifikationer avseende följande:

a)   Ytterligare säkerhetsdetaljer och säkerhetskrav, däribland strängare standarder för att förebygga risken för hel- och delförfalskningar.

b)  Tekniska specifikationer för lagringsmediet när det gäller de biometriska kännetecknen enligt artikel 3.5 och deras säkerhet, däribland förhindrande av obehörig åtkomst och förenkling av validering.

c)  Kvalitetskrav och gemensamma tekniska standarder för ansiktsbilden och fingeravtrycken.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

2.  I enlighet med förfarandet i artikel 15.2 får det beslutas att specifikationerna enligt denna artikel ska vara sekretessbelagda och inte ska offentliggöras. I sådana fall ska de göras tillgängliga endast för de organ som medlemsstaterna har utsett att ansvara för tryckning samt för personer som vederbörligen har bemyndigats av en medlemsstat eller av kommissionen.

3.  Varje medlemsstat ska utse ett organ som ansvarar för att trycka identitetskort och ett organ som ansvarar för att trycka uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar och ska tillkännage namnen på dessa organ för kommissionen och övriga medlemsstater. Medlemsstaterna ska ha rätt att ändra sådana utsedda organ och ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

Medlemsstaterna får även besluta att utse ett enda organ som ansvarar för att trycka både identitetskort och uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar och ska tillkännage namnet på detta organ för kommissionen och övriga medlemsstater.

Två eller flera medlemsstater får även besluta att utse ett enda organ för dessa syften och ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 6 i förordning (EG) nr 1683/95. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … [24 månader efter denna förordnings ikraftträdandedag].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 78.
(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 78.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).
(6) Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(8) Rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (EGT L 164, 14.7.1995, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1954 av den 25 oktober 2017 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EUT L 286, 1.11.2017, s. 9).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(11)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(12) EUT C 338, 21.9.2018, s. 22.
(13) Ännu ej offentliggjort.
(14) Kommissionens beslut C(2018)7767 av den 30 november 2018 om tekniska specifikationer för en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland.
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).


Förvaltning av vägars säkerhet ***I
PDF 231kWORD 68k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet (COM(2018)0274 – C8-0196/2018 – 2018/0129(COD))
P8_TA-PROV(2019)0346A8-0008/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0274),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0196/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 februari 2019(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0008/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet(3)

P8_TC1-COD(2018)0129


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  I meddelandet av den 20 juli 2010 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 fastställdes unionens strategiska mål att halvera antalet dödsolyckor i trafiken fram till 2020 jämfört med 2010, och att närma sig noll dödsoffer 2050. Framstegen mot att uppnå dessa mål har på senare år dock avstannat. Ett nytt delmål – att senast år 2030 ha halverat antalet allvarliga skador jämfört med 2020 – godkändes av rådet i dess slutsatser av den 8 juni 2017 om trafiksäkerhet för att stödja innehållet i Vallettaförklaringen från mars 2017. Det krävs därför större insatser för att båda dessa mål ska uppnås.

(2)  Enligt strategin för säkert system kan dödsfall och allvarliga skador i trafikolyckor till stor del förebyggas. Det bör vara ett gemensamt ansvar på alla nivåer att se till att trafikolyckor inte leder till allvarliga eller dödliga skador. Framför allt bör väl utformade och ordentligt underhållna vägar med tydliga vägmarkeringar och vägmärken minska sannolikheten för trafikolyckor, medan ”förlåtande” vägar (vägar som dragits på ett intelligent sätt för att säkerställa att misstag i körningen inte omedelbart får allvarliga eller dödliga följder) bör göra trafikolyckorna mindre allvarliga. Kommissionen bör ge riktlinjer för utformning och underhåll av ”förlåtande vägar” utifrån erfarenheter från samtliga medlemsstater.

(3)  Vägarna i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013(7) är av största betydelse för den europeiska integrationen. En hög säkerhetsnivå bör därför garanteras på dessa vägar.

(4)  Förfarandena för förvaltning av vägars säkerhet som genomförts inom TEN-T har bidragit till att minska antalet dödsoffer och allvarliga skador i unionen. Det framgår av en utvärdering av effekterna av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG(8) att de medlemsstater som tillämpat principerna för förvaltning av vägars säkerhet på frivillig basis på sina nationella vägar utanför TEN-T har uppnått mycket bättre resultat när det gäller trafiksäkerheten än medlemsstater som inte gjort det. Det är därför också önskvärt att man tillämpar dessa principer på andra delar av det europeiska vägnätet.

(5)  Det är viktigt att de vägavsnitt som byggs på broar och vägsträckor som passerar genom tunnlar, som ingår i det vägnät som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, också omfattas av detta direktiv när det gäller trafiksäkerhet, med undantag för tunnlar som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG.(9)

(6)  Av trafiksäkerhetsskäl är det viktigt att in- och utfarter till parkeringsområden i det vägnät som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, särskilt motorvägar och huvudvägar, också omfattas av detta direktiv.

(7)  De säsongsbetingade förhållandena skiljer sig mellan medlemsstaterna och regionerna. Därför är det viktigt att dessa förhållanden beaktas på lämpligt sätt i de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv.

(8)  En stor andel av trafikolyckorna sker på en liten andel av vägarna där trafikvolymer och hastigheter är höga och där det finns ett brett spektrum av trafik med olika hastigheter. Därför bör den begränsade utvidgningen av tillämpningsområdet för direktiv 2008/96/EG till motorvägar och andra huvudvägar utanför TEN-T bidra markant till förbättringen av vägars säkerhet i hela unionen.

(9)  För att säkerställa att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet får avsedd effekt är det logiskt att andra huvudvägar än motorvägar ska inbegripa alla vägar som tillhör den högsta vägkategorin under kategorin motorväg i den nationella vägklassificeringen. Av samma orsak bör medlemsstaterna uppmuntras att se till att åtminstone alla vägar på vilka direktiv 2008/96/EG var tillämpligt, inklusive på frivillig grund, innan detta direktiv träder i kraft, omfattas av detta direktiv.

(10)  Den obligatoriska tillämpningen av förfarandena enligt direktiv 2008/96/EG på alla väginfrastrukturprojekt utanför stadsområden som färdigställs med unionsmedel bör säkerställa att unionsmedel inte används för att bygga osäkra vägar.

(11)  Direktiv 2008/96/EG omfattar uteslutande väginfrastruktur. Därför påverkas inte vägtrafiklagstiftning av detta direktiv, och inte heller medlemsstaternas behörighet att fatta beslut på eget ansvar med avseende på vägtrafiklagstiftning. Förenta nationernas Genèvekonvention om vägtrafik av den 19 september 1949 och Wienkonventionen om vägtrafik av den 8 november 1968 samt Wienkonventionen om vägmärken och signaler av den 8 november 1968 bör respekteras.

(12)  Riskbaserad bedömning av trafiksäkerheten i hela nätet har visat sig vara ett effektivt och ändamålsenligt verktyg för att identifiera delar av nätet som bör väljas ut för mer detaljerade säkerhetsinspektioner av väg och för att prioritera investeringar i enlighet med deras potential att resultera i säkerhetsförbättringar i hela nätet. Hela det vägnät som omfattas av detta direktiv bör därför bedömas systematiskt, bland annat genom uppgifter som samlats in elektroniskt och digitalt, i syfte att öka trafiksäkerheten i hela unionen.

(13)  En integrering av de delar som uppvisar bäst resultat från det tidigare ”förfarandet för säkerhetsrangordning och förvaltning av befintliga vägnäts säkerhet” i det nya förfarandet för bedömning av säkerheten i hela vägnätet bör möjliggöra bättre kartläggning av vägsträckor där möjligheterna att förbättra säkerheten är störst och där målinriktade insatser bör resultera i de största förbättringarna.

(14)  För att förbättra kvaliteten, objektiviteten och effektiviteten i förfaranden för förvaltning av vägars säkerhet bör medlemsstaterna ges möjlighet att, när så är lämpligt, utnyttja den ständigt pågående teknikutvecklingen för inspektion av vägsträckor, dokumentation av trafiksäkerhetsförhållanden och insamling av andra uppgifter som rör vägnätets säkerhet.

(15)  Systematisk uppföljning av resultaten av förfaranden för förvaltning av vägars säkerhet är avgörande för möjligheten att uppnå de förbättringar av vägars säkerhet som är nödvändiga för att unionens trafiksäkerhetsmål ska kunna uppfyllas. För detta ändamål bör prioriterade åtgärdsplaner säkerställa att de nödvändiga insatserna genomförs så snart som möjligt. I synnerhet bör resultaten av förfarandet för bedömning av säkerheten i hela vägnätet följas upp antingen genom riktade säkerhetsinspektioner av vägar eller, om det är möjligt och kostnadseffektivt, genom direkta avhjälpande åtgärder som syftar till att eliminera eller minska trafiksäkerhetsriskerna utan att skapa onödiga administrativa bördor.

(16)  Säkerhetsprestandan på befintliga vägar bör förbättras genom att investeringar koncentreras till vägsträckor med den högsta olyckstätheten och vägsträckor där möjligheten att minska antalet olyckor är störst.

(17)  Finansiering och ekonomiska incitament på unionsnivå kan, i enlighet med tillämpliga villkor, användas för att stödja sådana investeringar, som komplement till motsvarande nationella investeringar och incitament.

(18)  Sträckor i vägnätet som gränsar till vägtunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet och som omfattas av direktiv 2004/54/EG16 har en särskilt hög olycksrisk. Gemensamma säkerhetsinspektioner av dessa vägsträckor där både företrädare för de behöriga vägmyndigheterna och de behöriga tunnelmyndigheterna är inblandade bör därför införas för att förbättra säkerheten i det vägnät som omfattas av detta direktiv.

(19)  Oskyddade trafikanter utgjorde 47 % av dödsoffren på vägarna i unionen under 2017. Ett säkerställande av att oskyddade trafikanters intressen beaktas i alla förfaranden för förvaltning av vägars säkerhet samt vid utarbetandet av kvalitetskrav för infrastruktur för dessa trafikanter bör därför förbättra deras säkerhet på vägarna.

(20)  För att göra det möjligt för medlemsstaterna att förbättra sina förfaranden för att säkerställa den operativa användningen av vägmarkeringar och vägmärken bör gemensamma specifikationer fastställas för att främja vägmarkeringars och vägmärkens läsbarhet och upptäckbarhet för både mänskliga förare och fordon utrustade med automatiserade förarstödsystem.

(21)  Förbättrad säkerhet även för järnvägskorsningar (dvs. signalering och förbättring av infrastrukturen) är en prioritering. Enligt rapporten från Europeiska unionens järnvägsbyrå, vilken behandlar järnvägssäkerheten och -driftskompabiliteten i EU 2018, inträffade det 433 betydande olyckor vid unionens 108 000 plankorsningar år 2016, vilka ledde till 255 dödsfall och 217 allvarliga personskador. Följaktligen bör man identifiera de plankorsningar som innebär en hög säkerhetsrisk, för att förbättra dem.

(22)  Högklassiga vägmarkeringar och vägmärken är avgörande som stöd till förare samt uppkopplade och automatiserade fordon. Allmänna specifikationer för vägmarkeringar och vägmärken bör utgöra en grund som banar väg för avancerade system för uppkopplade och automatiserad system för rörlighet. En gemensam europeisk strategi enligt 1968 års Wienkonvention om vägmärken och trafiksignaler är att föredra.

(23)  För att förstärka de resultat som förväntas av tillämpningen av detta direktiv och för att säkerställa en tillräcklig säkerhetsnivå i nödsituationer bör medlemsstaterna vid behov kunna underlätta samarbetet mellan sina tjänster avseende civilskydd, katastrofberedskap och trafikpolisen, särskilt på gränsöverskridande vägavsnitt. Om det krävs samarbete mellan medlemsstaterna inom dessa verksamheter erbjuder unionens civilskyddsmekanism enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU(10) en ram för detta ändamål.

(24)  Utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen om offentlig upphandling, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU(11), bör de tekniska specifikationerna rörande säkerhet göras tillgängliga för allmänheten, om man genomför offentlig upphandling inom väginfrastruktur.

(25)  För att uppnå insyn och förbättra ansvarsskyldigheten bör trafiksäkerhetsklassningar rapporteras så att trafikanterna kan informeras och deras medvetenhet om tillståndet för infrastrukturen i allmänhet höjas.

(26)  Utbyte av erfarenheter om metoder som gäller säkert system mellan utövare samt informationsutbyte mellan trafiksäkerhetsrevisorer bör främjas.

(27)  Offentliggörande av resultaten av säkerhetsbedömningar av vägarna i hela nätet bör göra det möjligt att jämföra nivån i fråga om infrastrukturens säkerhet i hela unionen.

(28)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa förfaranden för att säkerställa att trafiksäkerheten i hela TEN-T och nätet av motorvägar och huvudvägar i hela unionen håller en konsekvent hög nivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, eftersom förbättringar är nödvändiga i hela unionen för att säkerställa konvergens mot högre standarder för vägars säkerhet, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Som ett resultat av åtgärder på unionsnivå bör resor inom hela unionen bli säkrare, vilket i sin tur bör förbättra den inre marknadens funktion och stödja målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

(29)  För att säkerställa att innehållet i förfaranden för förvaltning av vägars säkerhet fortsätter att avspegla bästa tillgängliga tekniska kunskap, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller anpassningen av bilagorna till detta direktiv till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(30)  Särskilda åtgärder är nödvändiga för att fortlöpande förbättra metoderna för trafiksäkerhetsförvaltning och för att göra det lättare för fordon som är utrustade med förarstödsystem eller högre nivåer av automatisering att uppfatta vägmarkeringar och vägmärken. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de berörda bestämmelserna i detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(31)  Direktiv 2008/96/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2008/96/EG

Direktiv 2008/96/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 1 ska ersättas med följande:"

”Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Genom detta direktiv införs krav på att medlemsstaterna fastställer och genomför förfaranden för trafiksäkerhetsmässiga konsekvensanalyser, trafiksäkerhetsrevisioner, säkerhetsinspektioner av vägar och säkerhetsbedömningar av vägarna i hela nätet.

2.  Detta direktiv ska tillämpas på vägar som ingår i det transeuropeiska nätet, på motorvägar och på andra huvudvägar, oavsett om de håller på att utformas eller byggas eller är i bruk.

3.  Detta direktiv ska även tillämpas på vägar och väginfrastrukturprojekt som inte omfattas av punkt 2 och som är belägna utanför stadsområden, som inte betjänar fastigheter som gränsar till dem och som färdigställs med ekonomiskt stöd från unionen, med undantag för vägar som inte är öppna för allmän fordonstrafik, såsom cykelbanor eller vägar som inte är avsedda för allmän trafik, såsom tillfartsvägar till industri-, jordbruks- och skogsbruksanläggningar.

4.  Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för detta direktiv undanta huvudvägar som har låg olycksrisk, på grundval av vederbörligen motiverade skäl som hänför sig till trafikvolymer och olycksstatistik.

Medlemsstaterna får låta sådana vägar som inte avses i punkterna 2 och 3 omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

Medlemsstaterna ska senast [24 månader efter detta direktivs ikraftträdande] underrätta kommissionen om förteckningen över motorvägar och huvudvägar på dess territorium och, därefter, om alla eventuella ändringar av den. Dessutom ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om vägar som i enlighet med denna punkt undantas från eller omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, och därefter, om alla senare ändringar som införs.

Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över vägar som anmälts i enlighet med denna artikel.

5.  Detta direktiv ska inte tillämpas på vägtunnlar som omfattas av direktiv 2004/54/EG.”

"

2.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. transeuropeiska vägnätet: det vägnät som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013*,

_____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).”

"

b)  Följande punkter ska införas:"

”2a. motorväg: väg som är utformad och byggd särskilt för motortrafik, som inte betjänar fastigheter som gränsar till den och som uppfyller följande kriterier:

   a) Den är försedd, utom vid speciella platser eller tillfälligt, med skilda körbanor för trafik i två riktningar, skilda från varandra genom en mittsträng som inte är avsedd för trafik, eller undantagsvis med andra medel.
   b) Den korsar inte annan väg, järnväg, spårvägslinje, cykelbana eller gångväg i samma plan.
   c) Den betecknas specifikt som motorväg.

2b.  huvudväg: en väg utanför stadsområden som förbinder större städer eller regioner, eller båda, som tillhör den högsta vägkategorin under kategorin ”motorväg” i den nationella vägklassificeringen som är i kraft den [datum för offentliggörande av detta ändringsdirektiv i EUT],”

"

c)  Punkt 5 ska utgå.

d)  Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:"

”6. säkerhetsklassning: klassificering av delar av det befintliga vägnätet i kategorier efter deras objektivt uppmätta inbyggda säkerhet,

7.  riktad säkerhetsinspektion av väg: en riktad undersökning för att identifiera farliga förhållanden, fel och problem som ökar risken för olyckor och personskador, vilken grundar sig på en inspektion på plats av en befintlig väg eller vägsträcka,”.

"

e)   Följande punkt ska läggas till:"

”7a. periodisk säkerhetsinspektion av väg: en regelbunden rutinmässig kontroll av förhållanden och brister som av säkerhetsskäl kräver underhåll,”.

"

f)  Följande led ska läggas till:"

”10. oskyddad trafikant: trafikanter utan motor, inbegripet, i synnerhet, cyklister och fotgängare, samt användare av motordrivna tvåhjulingar.”.

"

3.  I artikel 4 ska följande punkt läggas till:"

”5a. Kommissionen ska ge vägledning för utformningen av ”förlåtande vägar” och ”självförklarande och självreglerande vägar” i samband med utformningsfasens första revision, samt om kvalitetskrav för oskyddade trafikanter. Denna vägledning ska utvecklas i nära samarbete med medlemsstaternas experter.”.

"

4.  Artikel 5 ska ersättas med följande:"

”Artikel 5

Säkerhetsbedömning av vägarna i hela nätet

1.  Medlemsstaterna ska se till att en bedömning av vägarna i hela nätet görs av hela det vägnät som är i bruk och som omfattas av detta direktiv. ▌

2.  Säkerhetsbedömningar av vägarna i hela nätet ska utvärdera olycksrisken och risken för allvarlig kollision, på grundval av:

   a) främst en visuell undersökning, antingen på plats eller på elektronisk väg, av vägens konstruktionsegenskaper (inbyggd säkerhet)
   b) en analys av de sträckor i vägnätet som har varit i bruk i över tre år och där ett stort antal allvarliga olyckor i förhållande till trafikflödet har inträffat.

3.  Medlemsstaterna ska se till att den första bedömningen av vägarna i hela nätet görs senast 2024. Därefter ska säkerhetsbedömningar av vägarna i hela nätet ske tillräckligt ofta för att adekvata säkerhetsnivåer ska kunna säkerställas, och under alla omständigheter minst vart femte år.

4.  När medlemsstaterna genomför säkerhetsbedömning av vägarna i hela nätet får de preliminära inslag som anges i bilaga III beaktas.

5.  Kommissionen ska ge vägledning om metoder för att genomföra systematiska säkerhetsbedömningar av vägarna i hela nätet och säkerhetsklassningar.

6.  Medlemsstaterna ska, på grundval av resultaten av den bedömning som avses i punkt 1, och för att prioritera behoven av ytterligare åtgärder, klassificera alla sträckor i vägnätet i minst tre kategorier utifrån deras säkerhetsnivå.”.

"

5.  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

”Artikel 6

Periodiska säkerhetsinspektioner av vägar”

"

b)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. ”Medlemsstaterna ska se till att periodiska säkerhetsinspektioner av vägar görs tillräckligt ofta för att säkerställa lämpliga säkerhetsnivåer för väginfrastrukturen i fråga.”.

"

c)  Punkt 2 ska utgå.

d)   Punkt 3 ska ersättas med följande: ▌"

”3. Medlemsstaterna ska säkerställa säkerheten på de sträckor i vägnätet som gränsar till vägtunnlar som omfattas av direktiv 2004/54/EG genom gemensamma säkerhetsinspektioner av väg där de behöriga organ är inblandade som deltar i genomförandet av detta direktiv och direktiv 2004/54/EG. De gemensamma säkerhetsinspektionerna av vägar ska genomföras tillräckligt ofta för att adekvata säkerhetsnivåer ska kunna säkerställas, och under alla omständigheter åtminstone vart sjätte år.”.

"

6.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 6a

Uppföljning av förfarandena för vägar som är i bruk

1.  Medlemsstaterna ska se till att resultaten av säkerhetsbedömningar av vägarna i hela nätet som genomförts i enlighet med artikel 5 följs upp antingen med riktade säkerhetsinspektioner av vägar eller med direkta avhjälpande åtgärder.

2.  När medlemsstaterna genomför riktade säkerhetsinspektioner av vägar får de preliminära inslag som anges i bilaga IIa beaktas.

3.  Riktade säkerhetsinspektioner av vägar ska genomföras av expertgrupper. Minst en medlem av varje expertgrupp ska uppfylla kraven enligt artikel 9.4 a.

4.  Medlemsstaterna ska se till att resultaten av riktade säkerhetsinspektioner av vägar ▌följs upp med motiverade beslut som fastställer huruvida avhjälpande åtgärder är nödvändiga. Medlemsstaterna ska i synnerhet identifiera vägsträckor där säkerheten på väginfrastrukturen måste förbättras ▌och fastställa åtgärder som ska prioriteras för att förbättra säkerheten på dessa vägsträckor.

5.  Medlemsstaterna ska se till att avhjälpande åtgärder främst är inriktade på vägsträckor med låga säkerhetsnivåer och där åtgärder kan genomföras med hög potential för säkerhetsförbättringar och sänkta olyckskostnader.

6.  Medlemsstaterna ska utarbeta och regelbundet uppdatera en riskbaserad plan för prioriterade åtgärder i syfte att följa upp genomförandet av identifierade avhjälpande åtgärder. ▌

Artikel 6b

Skydd av oskyddade trafikanter

Medlemsstaterna ska se till att oskyddade trafikanters behov beaktas vid genomförandet av de förfaranden som fastställs i artiklarna 3–6.

Artikel 6c

Vägmarkeringar och vägmärken

1.  Medlemsstaterna ska i sina befintliga och framtida förfaranden för vägmarkeringar och vägmärken fästa särskild uppmärksamhet vid läsbarhet och upptäckbarhet för mänskliga förare och fordon utrustade med automatiserade förarstödsystem. Sådana förfaranden ska beakta gemensamma specifikationer, om sådana gemensamma specifikationer har fastställts i enlighet med punkt 3.

2.  En expertgrupp som kommissionen inrättar ska senast i juni 2021 bedöma möjligheten att fastställa gemensamma specifikationer, däribland olika inslag som syftar till att säkerställa den operativa användningen av medlemsstaternas vägmarkeringar och vägmärken, för att främja vägmarkeringars och vägmärkens läsbarhet och upptäckbarhet för mänskliga förare och fordon utrustade med automatiserade förarstödsystem. Gruppen ska bestå av experter som utsetts av medlemsstaterna. Bedömningen ska omfatta ett samråd med FN:s ekonomiska kommission för Europa.

Bedömningen ska särskilt ta hänsyn till följande inslag:

   a) Interaktionen mellan olika förarstödtekniker och infrastrukturen.
   b) Väderlekens och de atmosfäriska fenomenens samt trafikens effekter på vägmarkeringar och vägmärken på unionens territorium.
   c) Typen av och frekvensen för det underhåll som behövs för olika tekniker, inklusive en kostnadsberäkning.

3.  Kommissionen kan med beaktande av den bedömning som avses i punkt 2 anta genomförandeakter för att fastställa gemensamma specifikationer, som avser medlemsstaternas förfaranden enligt punkt 1 och som syftar till att säkerställa deras operativa användning av vägmarkeringar och vägmärken, för att se till att vägmarkeringar och vägmärken är läsbara och upptäckbara för mänskliga förare och fordon utrustade med automatiserade förarstödsystem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.2.

Genomförandeakterna ska inte påverka Europeiska standardiseringskommitténs behörighet när det gäller standarder för vägmarkeringar och vägmärken.

Artikel 6d

Information och insyn

Kommissionen ska offentliggöra en europeisk karta över vägnätet inom ramen för detta direktiv, som är tillgänglig på nätet, och som lyfter fram de tre olika kategorier som avses i artikel 5.6.

Artikel 6e

Frivillig rapportering

Medlemsstaterna ska sträva efter att inrätta ett nationellt system för frivillig rapportering som är tillgängligt på nätet för alla trafikanter, i syfte att underlätta insamling av händelseinformation från trafikanter och fordon, och av all annan säkerhetsrelaterad information som uppgiftslämnaren anser vara en faktisk eller potentiell fara för vägars säkerhet.”.

"

7.  I artikel 7 ska följande punkt läggas till:"

”1a. Kommissionen får anta genomförandeakter för att ge vägledning enligt vilken olyckans allvarlighetsgrad, inklusive antal dödsoffer och skadade, ska rapporteras. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.2.”.

"

8.  I artikel 9 ska följande punkt läggas till:"

”1a. För trafiksäkerhetsrevisorer som genomgår sin utbildning ... [5 år efter att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft], ska medlemsstaterna se till att utbildningsplanerna för trafiksäkerhetsrevisorerna inbegriper aspekter avseende oskyddade trafikanter och infrastrukturen för sådana trafikanter.”.

"

9.  Artikel 10 ska ersättas med följande:"

”Artikel 10

Utbyte av bästa metoder

För att förbättra säkerheten på vägarna inom unionen ska kommissionen inrätta ett system för utbyte av information och bästa metoder mellan medlemsstaterna, vilket bland annat ska omfatta utbildningsplaner för trafiksäkerhet, befintliga projekt för säker väginfrastruktur och beprövad trafiksäkerhetsteknik.”.

"

10.  I artikel 11 ska punkt 2 utgå.

11.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 11a

Rapportering

1.  Medlemsstaterna ska lämna en rapport till kommissionen senast den 31 oktober 2025 om säkerhetsklassificeringen av hela vägnätet som bedömts i enlighet med artikel 5. Där så är möjligt ska rapporten baseras på en gemensam metod. I tillämpliga fall ska rapporten också omfatta förteckningen över uppdateringen av de nationella riktlinjerna, inbegripet särskilt förbättringar i form av tekniska framsteg och skydd av oskyddade trafikanter. Från och med den 31 oktober 2025 ska sådana rapporter lämnas vart femte år.

2.  På grundval av en analys av de nationella rapporter som avses punkt 1, för första gången senast den 31 oktober 2027 och vart femte år därefter, ska kommissionen utarbeta och överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta direktiv, särskilt med avseende på de faktorer som avses i punkt 1, och om eventuella ytterligare åtgärder, inbegripet en översyn av detta direktiv och eventuella anpassningar till tekniska framsteg.

"

12.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”.

"

13.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 12a

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den … [dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning▌*.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

_____________________

* EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

"

14.  Artikel 13 ska ersättas med följande:"

Artikel 13

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

_____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”.

"

15.  Bilagorna ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast [24 månader efter detta direktivs ikraftträdande]. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat ska utfärda närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Bilagorna till direktiv 2008/96/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:

”BILAGA I

PRELIMINÄRA INSLAG I TRAFIKSÄKERHETSMÄSSIGA KONSEKVENSANALYSER”

b)  I avsnitt 2 ska led e ersättas med följande:

”e) Trafik (t.ex. trafikvolym, trafikslag), inklusive uppskattade flöden av fotgängare och cyklister fastställda utifrån attribut hos angränsande markanvändning.”.

2.  Bilaga II ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:

”BILAGA II

PRELIMINÄRA INSLAG I TRAFIKSÄKERHETSREVISIONER”

b)  I avsnitt 1 ska följande led läggas till:

”n) Bestämmelser avseende oskyddade trafikanter:

i)  Bestämmelser avseende fotgängare.

ii)  Bestämmelser avseende cyklister, inbegripet möjligheten att använda alternativa färdvägar eller färdas avskilt från högfartstrafik.

iii)  Bestämmelser avseende motordrivna tvåhjulingar.

iv)  Täthet och placering avseende faciliteter för korsande fotgängare och cyklister.

v)  Bestämmelser avseende fotgängare och cyklister på berörda vägar i området.

vi)  Avskiljande av fotgängare och cyklister från högfartstrafik eller förekomst av direkta alternativa färdvägar på vägar med lägre klassificering.”.

c)  I avsnitt 2 ska led h ersättas med följande:

”h) Bestämmelser avseende oskyddade trafikanter:

i)  Bestämmelser avseende fotgängare.

ii)  Bestämmelser avseende cyklister.

iii)  Bestämmelser avseende motordrivna tvåhjulingar.”.

3.  Följande bilaga ska införas:

”BILAGA IIa

PRELIMINÄRA INSLAG I RIKTADE SÄKERHETSINSPEKTIONER AV VÄGAR

1.  Linjeföring och sektion:

a)  Synbarhet och siktsträcka.

b)  Hastighetsgränser och indelning i hastighetszoner.

c)  Självförklarande linjeföring (dvs. linjeföringens ”läsbarhet” för trafikanter).

d)  Anslutningar till fastigheter och etableringar.

e)  Tillgänglighet för utrycknings- och servicefordon.

f)  Åtgärder vid broar och kulvertar.

g)  Utformning av vägens sidoområde (vägren, stödremsa, skärning och bank-slänt).

2.  Korsningar och trafikplatser:

a)  Korsningens/korsningstypens lämplighet.

b)  Korsningens/korsningsutformningens geometri.

c)  Korsningars synbarhet och läsbarhet (hur de uppfattas).

d)  Sikt vid korsningar.

e)  Utformning av extra körfält i korsningen.

f)  Trafikreglering vid korsningar (t.ex. stoppreglering, trafiksignaler osv.).

g)  Förekomst av faciliteter för korsande fotgängare och cyklister.

3.  Bestämmelser avseende oskyddade trafikanter:

a)  Bestämmelser avseende fotgängare.

b)  Bestämmelser avseende cyklister.

c)  Bestämmelser avseende motordrivna tvåhjulingar.

d)  Kollektivtrafik och infrastruktur.

e)  Plankorsningar väg/järnväg (särskilt typ av korsning och om de är bemannade, obemannade, manuella eller automatiserade).

4.  Belysning, skyltar och markeringar:

a)  Enhetliga vägmärken, som inte skymmer sikten.

b)  Vägmärkens läsbarhet (placering, storlek, färg).

c)  Skyltar.

d)  Enhetliga vägmarkeringar och linjer.

e)  Vägmarkeringars läsbarhet (placering, storlek och retroreflexion under torra och våta förhållanden).

f)  Vägmarkeringar med tillräcklig kontrast.

g)  Belysning av upplysta vägar och anslutningar.

h)  Lämplig vägutrusning.

5.  Trafiksignaler:

a)  Funktion.

b)  Synlighet.

6.  Föremål, säkerhetszoner och skyddsanordningar:

a)  Vägomgivning, inklusive vegetation.

b)  Farliga föremål vid vägkanten och dessas avstånd från körbanans eller cykelbanans kant.

c)  Trafikantanpassade skyddsanordningar (mittremsor och räcken för att förhindra faror för oskyddade trafikanter).

d)  Vägräckesändar.

e)  Lämpliga skyddsanordningar på broar och vid kulvertar.

f)  Stängsel (vid vägar med begränsat tillträde).

7.  Beläggning:

a)  Beläggningsskador.

b)  Friktion.

c)  Löst material/grus/stenar.

d)  Vattensamling, avvattning.

8.  Broar och tunnlar:

a)  Förekomst av broar och deras antal.

b)  Förekomst av tunnlar och deras antal.

c)  Visuella element som utgör risker för infrastrukturens säkerhet.

9.  Övrigt:

a)  Tillhandahållande av säkra parkeringsplatser och rastplatser.

b)  Bestämmelser gällande tunga fordon.

c)  Bländning från strålkastare.

d)  Vägarbeten.

e)  Osäkra aktiviteter vid vägkanten.

f)  Lämplig information i ITS-utrustning (t.ex. omställbara vägmärken).

g)  Natur och djur.

h)  Varningar i anslutning till skola (om tillämpligt).”

4)  Bilaga III ska ersättas med följande:

”Bilaga III

PRELIMINÄRA INSLAG I BEDÖMNINGEN AV VÄGSÄKERHETEN I HELA NÄTET

1.  Allmänt

a)  Typ av väg i förhållande till typ av och storlek på regioner/städer som den förbinder.

b)  Vägsträckans längd.

c)  Typ av område (landsbygd, stad).

d)  Markanvändning (utbildning, handel, industri & tillverkning, bostäder, jordbruk, outvecklade områden).

e)  Avstånd mellan anslutningar till fastigheter.

f)  Förekomst av lokalgata (t.ex. för butiker).

g)  Pågående vägarbeten.

h)  Förekomst av parkeringsplats.

2.  Trafikvolymer.

a)  Trafikvolymer.

b)  Uppmätta motorcykelflöden.

c)  Observerade volymer av fotgängare på båda sidor, med notering för ”längs med” eller ”korsande”.

d)  Observerade volymer av cyklar på båda sidor, med notering för ”längs med” eller ”korsande”.

e)  Observerade volymer av tunga fordon.

f)  Uppskattade flöden av fotgängare fastställda utifrån attribut hos angränsande markanvändning.

g)  Uppskattade flöden av cyklister fastställda utifrån attribut hos angränsande markanvändning.

3.  Olycksdata:

a)  Antal och plats för dödsoffer, samt dödsorsak per trafikantgrupp.

b)  Antal och plats för allvarliga skador per trafikantgrupp.

4.  Operativa egenskaper:

a)  Hastighetsbegränsning (allmän, för motorcyklar; för lastbilar).

b)  Färdhastighet (85-percentilen).

c)  Hastighetsreglering och/eller hastighetsdämpande åtgärder.

d)  Förekomst av ITS-anordningar: varningar för kö, omställbara vägmärken.

e)  Varningar i anslutning till skola.

f)  Förekomsten av skolpoliser på föreskrivna tider.

5.  Geometriska egenskaper:

a)  Sektionens egenskaper (körfältens antal, typ och bredd, mittremsornas utformning och material, cykelbanor, gångbanor osv.), inklusive deras variation.

b)  Horisontalkurva.

c)  Linjeföring (i horisontal- och vertikalled).

d)  Synbarhet och siktsträcka.

6.  Föremål, säkerhetszoner och skyddsanordningar:

a)  Vägens sidoområde och säkerhetszoner.

b)  Fasta hinder vid vägkanten (t.ex. belysningsstolpar, träd osv.).

c)  Avstånd mellan hinder och vägkant.

d)  Avstånd mellan hinder.

e)  Bullerräfflor.

f)  Skyddsanordningar.

7.  Broar och tunnlar:

a)  Förekomst av broar och deras antal, inbegripet relevant information om dem.

b)  Förekomst av tunnlar och deras antal, inbegripet relevant information om dem.

c)  Visuella element som utgör risker för infrastrukturens säkerhet.

8.  Korsningar:

a)  Typ av korsning och anslutande vägar (notera i synnerhet typ av reglering och förekomst av separatreglerad sväng).

b)  Förekomst av kanalisering.

c)  Korsningars kvalitet.

d)  Flöde på anslutande vägar.

e)  Förekomst av järnvägskorsning (särskilt typ av korsning och om de är bemannade, obemannade, manuella eller automatiserade).

9.  Underhåll:

a)  Beläggningsskador.

b)  Beläggningens friktion.

c)  Vägrenens kondition (inbegripet vegetation).

d)  Kondition på märken, markeringar och linjer.

e)  Kondition på skyddsanordningar.

10.  Faciliteter för oskyddade trafikanter:

a)  Faciliteter för korsande fotgängare och cyklister (i plan och planskilt).

b)  Faciliteter för korsande cyklister (i plan och planskilt).

c)  Fotgängarräcken.

d)  Förekomst av trottoar eller separerad facilitet.

e)  Cykelfaciliteter och typer av facilitet (cykelbanor, cykelfält, andra).

f)  Kvalitet på faciliteter för korsande fotgängare med avseende på synlighet och tydlighet.

g)  Faciliteter för korsande fotgängare och cyklister på den mindre anslutande vägen i nätet.

h)  Alternativa färdvägar för fotgängare och cyklister om inga separerade faciliteter finns.

11.  System före och efter en krock, för att minska trafikskador och åtgärder för att minska deras konsekvenser:

a)  Operativa nätverkscenter och andra övervakningsfaciliteter.

b)  Mekanismer för kommunikation med trafikanterna om körförhållandena för att förebygga olyckor eller incidenter.

c)  System för automatisk incidentdetektering (AID): sensorer och kameror

d)  System för incidenthantering.

e)  System för kommunikation med räddningstjänster.”.

5.  Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. En så exakt angivelse av olycksplatsen som möjligt, inbegripet GNSS‑koordinater.”.

b)  Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Uppgift om olyckans allvarlighetsgrad.”

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 261.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(4) EUT C 62, 15.2.2019, s. 261.
(5).EUT C ...
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2019.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet (EUT L 167, 30.4.2004, s. 39).
(10) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).


En paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP) ***I
PDF 404kWORD 131k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP) (COM(2017)0343 – C8-0219/2017 – 2017/0143(COD))
P8_TA-PROV(2019)0347A8-0278/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0343),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0219/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2017(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0278/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP)

P8_TC1-COD(2017)0143


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Unionshushållens sparande är bland det högsta i världen, men merparten av detta sparande hålls på kortfristiga bankkonton. Ett ökat investeringsinflöde till kapitalmarknaderna kan göra det lättare att hantera de utmaningar som följer av befolkningens åldrande och de låga räntorna.

(2)  Ålderspensioner utgör en betydande del av pensionärernas inkomst, och för många människor är en tillräcklig pension skillnaden mellan ett bekvämt liv och fattigdom under ålderdomen. Dessa pensioner är en nödvändig förutsättning för utövandet av de grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bland annat artikel 25 om äldres rättigheter, där följande anges: ”Unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.”

(3)  Unionen står inför flera utmaningar, bland annat demografiska utmaningar på grund av att Europa är en åldrande kontinent. Karriärmönstren, arbetsmarknaden och förmögenhetsfördelningen genomgår dessutom radikala förändringar, inte minst till följd av den digitala revolutionen.

(4)   En betydande del av ålderspensionerna tillhandahålls genom de allmänna systemen. Trots att organisationen av pensionssystemen faller under exklusiv nationell behörighet enligt fördragen är tillräckliga inkomster och de nationella pensionssystemens finansiella hållbarhet avgörande för unionens stabilitet i allmänhet. Genom att kanalisera mer av det europeiska sparandet i form av kontanter och insättningar på bankkonton till långsiktiga investeringsprodukter, såsom frivilliga pensionsprodukter med ett långsiktigt pensionsändamål, skulle effekten därför bli gynnsam både för enskilda (som skulle dra nytta av högre avkastning och bättre pensioner) och för ekonomin i stort.

(5)  År 2015 var 11,3 miljoner unionsmedborgare i arbetsför ålder (20–64 år) bosatta i en annan medlemsstat än den medlemsstat där de är medborgare, och 1,3 miljoner unionsmedborgare arbetade i en annan medlemsstat än sin bosättningsmedlemsstat.

(6)  En flyttbar paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) med ett långsiktigt pensionsändamål kommer att öka intresset för den, särskilt hos unga personer och rörliga arbetstagare, och kommer att bidra till att ytterligare underlätta medborgarnas rätt att bosätta sig och arbeta inom hela unionen.

(7)  Privat pensionssparande är viktigt eftersom det kopplar samman långsiktiga sparare med långsiktiga investeringsmöjligheter. En större europeisk marknad för privat pensionssparande kommer att öka tillgången till medel för institutionella investerare och investeringarna i den reala ekonomin.

(8)  Denna förordning gör det möjligt att skapa en privat pensionsprodukt som har ett långsiktigt pensionsändamål och i största möjliga mån beaktar miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfaktorer (ESG-faktorer) enligt Förenta nationernas principer för ansvarsfulla investeringar, och kommer att, så långt som möjligt, vara enkel, säker, rimligt prissatt, transparent, konsumentvänlig och flyttbar i hela unionen och komplettera de befintliga systemen i medlemsstaterna.

(9)   För närvarande fungerar inte den inre marknaden för privata pensionsprodukter friktionsfritt. I vissa medlemsstater finns det ännu inte någon marknad för privata pensionsprodukter. I andra är privata pensionsprodukter tillgängliga, men det finns en hög grad av fragmentering mellan nationella marknader. Till följd av detta är privata pensionsprodukter endast i begränsad omfattning flyttbara. Detta kan göra det svårt för enskilda att utöva sina grundläggande fri- och rättigheter. Det skulle kunna hindra dem från att ta anställning eller pensionera sig i en annan medlemsstat. Att befintliga privata pensionsprodukter inte är standardiserade begränsar dessutom tillhandahållare att utnyttja etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

(10)  Eftersom den inre marknaden för privata pensionsprodukter är fragmenterad och diversifierad, skulle effekterna av PEPP-produkter kunna bli mycket olika mellan medlemsstaterna, och målgruppen skulle kunna bli lika varierad. I vissa medlemsstater kan PEPP-produkter erbjuda lösningar för personer som för närvarande inte har tillräckliga pensionsavsättningsmöjligheter. I andra medlemsstater skulle PEPP-produkter kunna bredda konsumenternas valmöjligheter eller erbjuda lösningar för rörliga medborgare. Dock bör PEPP-produkterna inte syfta till att ersätta befintliga nationella pensionssystem, eftersom de utgör en ytterligare och kompletterande privat pensionsprodukt.

(11)  Kapitalmarknadsunionen kommer att bidra till att mobilisera kapital i Europa och kanalisera det till företag, inbegripet små och medelstora företag, och till infrastrukturprojekt och långsiktigt hållbara projekt som behöver kapital för att växa och skapa sysselsättning. Ett av kapitalmarknadsunionens huvudmål är att europeiska sparmedel ska användas på ett bättre sätt och därigenom öka investeringar och valmöjligheter för icke-professionella investerare. Därför kommer en PEPP-produkt att innebära ett steg framåt för att stärka kapitalmarknadernas integration på grund av dess stöd till en långsiktig finansiering av den reala ekonomin, med beaktande av produktens långsiktiga pensionsändamål och investeringarnas hållbarhet.

(12)  I kommissionens handlingsplan för en kapitalmarknadsunion av den 30 september 2015 aviserades att kommissionen ”kommer att utvärdera om det behövs en politisk ram för att åstadkomma en välfungerande europeisk marknad för enkelt, effektivt och konkurrenskraftigt privat pensionssparande och om det krävs EU-lagstiftning för en sådan marknad”.

(13)  I Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion(4), betonade Europaparlamentet att ”man måste arbeta för en miljö som stimulerar till innovation inom området finansprodukter, ökar diversifieringen och fördelarna för realekonomin och ger ökade investeringsincitament, samt som dessutom kan bidra till att vi får adekvata, trygga och hållbara pensioner, till exempel i form av en övergripande europeisk pensionsprodukt, som utformats på ett enkelt och transparent sätt”.

(14)  I sina slutsatser av den 28 juni 2016 efterlyste Europeiska rådet ”snabba och beslutsamma framsteg för att säkerställa att företag lättare får tillgång till finansiering och för att stödja investeringar i den reala ekonomin genom att föra arbetet med agendan för kapitalmarknadsunionen framåt”.

(15)  Kommissionen aviserade i sitt meddelande av den 14 september 2016 Kapitalmarknadsunion – Att påskynda reformarbetet att den ”kommer att överväga förslag till en enkel, effektiv och konkurrenskraftig EU-omfattande privat pensionsprodukt [...]. Till de alternativ som övervägs hör ett möjligt lagstiftningsförslag som kommer att kunna läggas fram under 2017.”

(16)  I sitt meddelande av den 8 juni 2017 Halvtidsöversyn av handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion aviserade kommissionen ”ett lagförslag före slutet av juni 2017 om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP). Förslaget kommer att lägga grunden till en säkrare, mer kostnadseffektiv och transparent marknad för rimligt prissatta och frivilliga privata pensionsprodukter som kan förvaltas på EU-nivå. Detta kommer att tillgodose behoven hos dem som vill komplettera sitt sparande inför pensionen, göra det lättare att hantera den demografiska utmaningen, fungera som ett komplement till befintliga pensionsprodukter och pensionssystem samt göra privat pensionssparande mer kostnadseffektivt genom att erbjuda bra möjligheter till långsiktiga investeringar”.

(17)  Utvecklingen av en PEPP-produkt kommer att öka valmöjligheterna när det gäller pensionssparande, särskilt för rörliga arbetstagare, och upprätta en unionsmarknad för PEPP-sparinstitut. Den bör dock bara vara ett komplement till de allmänna pensionssystemen.

(18)  Finansiell utbildning kan bidra till att främja förståelsen av och medvetenheten om hushållens val av sparande vad avser frivilliga privata pensionsprodukter. Spararna bör också ha en rimlig chans att till fullo förstå riskerna och egenskaperna när det gäller PEPP-produkten.

(19)  Regelverket för PEPP-produkten kommer att lägga grunden till en framgångsrik marknad för rimligt prissatta och frivilliga pensionsrelaterade investeringar som kan förvaltas på paneuropeisk nivå. Genom att komplettera befintliga lagstadgade och tjänstepensionssystem och produkter, kommer det att bidra till att tillgodose behoven hos dem som vill komplettera sitt sparande inför pensionen, göra det lättare att hantera den demografiska utmaningen och erbjuda en ny stark källa av privat kapital till långsiktiga investeringar. Detta regelverk kommer inte att ersätta eller harmonisera befintliga nationella privata pensionsprodukter eller pensionssystem och inte heller kommer det att påverka befintliga nationella lagstadgade- och tjänstepensionssystem och produkter.

(20)  En PEPP-produkt är en individuell pensionsprodukt som inte är tjänstepensionsbaserad och som en PEPP-sparare frivilligt tecknar sig för i pensionssyfte. Eftersom en PEPP-produkt syftar till att skapa en långsiktig ackumulering av kapital bör möjligheterna till förtida uttag av kapital vara begränsade och kunna bestraffas.

(21)  Denna förordning harmoniserar vissa av PEPP-produktens grundläggande egenskaper som rör väsentliga frågor såsom distribution, minimiinnehåll i avtal, investeringspolicy och byte av tillhandahållare, samt gränsöverskridande tillhandahållande och portabilitet. Harmoniseringen av dessa grundläggande egenskaper kommer i allmänhet förbättra en mer enhetlig spelplan för tillhandahållare av privata pensioner och bidra till förverkligandet av kapitalmarknadsunionen och integreringen av den inre marknaden för privat pensionssparande. Den kommer att leda till en i hög grad standardiserad paneuropeisk produkt, som är tillgänglig i alla medlemsstater, och göra det möjligt för konsumenterna att dra full nytta av den inre marknaden genom att de kommer att kunna överföra sina pensionsrättigheter till utlandet och ha fler tillhandahållare att välja mellan, även gränsöverskridande. Genom att minska hindren för tillhandahållandet av pensionstjänster över gränserna kommer PEPP-produkten att öka konkurrensen mellan tillhandahållare på paneuropeisk nivå och erbjuda stordriftsfördelar som bör gynna spararna.

(22)  Enligt artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) kan rättsakter antas både i form av förordningar eller direktiv. Antagandet av en förordning är att föredra eftersom den blir direkt tillämplig i alla medlemsstater. Med en förordning skulle PEPP-produkten snabbare kunna komma i bruk och därmed bidra till att tillgodose behovet av ökat pensionssparande och ökade investeringar inom ramen för kapitalmarknadsunionen. Eftersom denna förordning harmoniserar PEPP-produkternas grundläggande egenskaper behöver dessa inte omfattas av särskilda nationella regler, varför en förordning förefaller vara mer lämplig än ett direktiv. De egenskaper som inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde (t.ex. villkoren i intjänandefasen) är emellertid underställda nationella regler.

(23)  Denna förordning bör fastställa enhetliga regler för registrering, tillhandahållande, distribution och tillsyn av PEPP-produkter. PEPP-produkter bör omfattas av bestämmelserna i denna förordning, relevant sektorsspecifik unionsrätt samt motsvarande delegerade akter och genomförandeakter. Dessutom bör de lagar som medlemsstaterna antar för att genomföra sektorsspecifik unionsrätt vara tillämpliga. Medlemsstaternas respektive lagar bör tillämpas om en viss fråga inte redan omfattas av denna förordning eller sektorsspecifik unionsrätt. En PEPP-produkt bör också vara föremål för ett avtal som ingåtts mellan PEPP-spararen och PEPP-sparinstitutet (PEPP-avtalet). Det finns ett antal viktiga egenskaper hos produkten som bör innefattas av PEPP-avtalet. Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av unionens regler om internationell privaträtt, särskilt regler om domstols behörighet och tillämplig lag. Denna förordning bör inte heller påverka tillämpningen av nationell avtals-, social-, arbets- och skatterätt.

(24)  Denna förordning bör klargöra att PEPP-avtalet måste följa alla tillämpliga regler. Dessutom bör PEPP-avtalet fastställa parternas rättigheter och skyldigheter och inbegripa en uppsättning viktiga egenskaper hos produkten. Ett PEPP-avtal skulle också kunna ingås av en företrädare för en grupp av PEPP-sparare, t.ex. en oberoende sammanslutning av sparare, som agerar på uppdrag av den gruppen, under förutsättning att detta görs i överensstämmelse med denna förordning och tillämplig nationell rätt och att PEPP-sparare som tecknar sig på detta sätt får samma information och rådgivning som PEPP-sparare som ingår ett PEPP-avtal direkt med ett PEPP-sparinstitut eller genom en PEPP-distributör.

(25)  PEPP-sparinstitut bör få tillträde till hela unionsmarknaden med en enda registrering av produkten, på grundval av en enda uppsättning regler. För att marknadsföra en produkt under beteckningen ”PEPP” bör sökande PEPP-sparinstitut ansöka om registrering hos sina behöriga myndigheter. Denna förordning hindrar inte att en befintlig privat pensionsprodukt som uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning registreras. De behöriga myndigheterna bör fatta ett beslut om registrering om det sökande PEPP-sparinstitutet har lämnat alla nödvändiga uppgifter och om det finns lämpliga arrangemang för att uppfylla kraven i denna förordning. Efter det att ett beslut om registrering fattats av de behöriga myndigheterna bör de meddela den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(5), om detta så att PEPP-sparinstitutet och PEPP-produkten registreras i det centrala offentliga registret. En sådan registrering bör gälla i hela unionen. För att säkerställa en effektiv tillsyn av att de enhetliga kraven i denna förordning efterlevs, bör alla senare ändringar av den information och de handlingar som tillhandahålls i registreringsförfarandet omedelbart anmälas till de behöriga myndigheterna och Eiopa, i tillämpliga fall.

(26)  Eiopa bör upprätta ett centralt offentligt register som innehåller information om de PEPP-produkter som har registrerats och som skulle kunna tillhandahållas och distribueras i unionen samt om PEPP-sparinstituten och en förteckning över de medlemsstater i vilka PEPP-produkten erbjuds. Om PEPP-sparinstitut inte distribuerar PEPP-produkter inom en medlemsstats territorium men skulle kunna öppna ett underkonto för den medlemsstaten, för att säkerställa portabilitetsmöjligheten för sina PEPP-kunder, bör det i registret också finnas information om de medlemsstater för vilka PEPP-sparinstitutet erbjuder underkonton.

(27)  Det sätt på vilket tjänstepensionsinstitut, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341(6), organiseras och är reglerade skiljer sig i hög grad åt mellan medlemsstaterna. I vissa medlemsstater får dessa institut endast bedriva tjänstepensionsverksamhet medan de i andra medlemsstater, inbegripet de godkända organ som ansvarar för driften av dessa och som agerar för deras räkning när tjänstepensionsinstituten inte har status som juridisk person, tillåts bedriva tjänstepensionsverksamhet och privat pensionsverksamhet. Detta har inte bara lett till att tjänstepensionsinstituten har organisatoriska strukturer som skiljer sig åt utan också till att tillsynen av dem på nationell nivå skiljer sig åt. I synnerhet är tillsynen av tjänstepensionsinstitut som är auktoriserade att tillhandahålla tjänstepensioner och privata pensioner bredare än för de tjänstepensionsinstitut som enbart handhar tjänstepensioner.

För att inte äventyra den finansiella stabiliteten och för att beakta skillnaderna i organisatorisk struktur och tillsyn, bör endast de tjänstepensionsinstitut som har auktoriserats och som står under tillsyn för att tillhandahålla privata pensionsprodukter enligt nationell rätt få tillhandahålla PEPP-produkter. För att säkra den finansiella stabiliteten bör dessutom alla tillgångar och skulder som hänför sig till en PEPP-produkt hållas fullständigt åtskilda, utan någon möjlighet att överföra dem till institutets övriga pensionsverksamhet. Tjänstepensionsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter bör också vid varje tidpunkt uppfylla de relevanta standarder som fastställs i direktiv (EU) 2016/2341, inbegripet de mer detaljerade investeringsregler som vid införlivandet fastställts av de medlemsstater där de är registrerade eller auktoriserade i enlighet med direktiv (EU) 2016/2341, och bestämmelserna i deras bolagsstyrningssystem. Precis som för andra PEPP-sparinstitut bör denna förordning tillämpas om dess bestämmelser är strängare.

(28)  Ett PEPP-pass kommer att säkerställa upprättandet av en inre marknad för PEPP-produkter.

(29)  PEPP-sparinstitut bör kunna distribuera PEPP-produkter som de har utvecklat och PEPP-produkter som de inte har utvecklat, under förutsättning att detta är förenligt med den relevanta sektorslagstiftningen. PEPP-distributörer bör ha rätt att distribuera PEPP-produkter som de själva inte har utvecklat. PEPP-distributörer bör endast distribuera de produkter för vilka de har lämplig kunskap och kompetens i enlighet med relevant sektorslagstiftning.

(30)  PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer bör ge rådgivning till presumtiva PEPP-sparare före ingåendet av PEPP-avtalet med beaktande av produktens långsiktiga pensionsändamål, PEPP-spararens individuella krav och behov och de begränsade möjligheterna till inlösen. Rådgivningen bör särskilt syfta till att informera en PEPP-sparare om investeringsalternativens egenskaper, nivån på kapitalskyddet och formerna av utbetalningar.

(31)   Inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten kan PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer distribuera en PEPP-produkt inom en värdmedlemsstats territorium, efter det att ett underkonto öppnats för den värdmedlemsstaten. För att säkerställa tjänster av hög kvalitet och ett effektivt konsumentskydd bör hem-och värdmedlemsstaterna ha ett nära samarbete i kontrollen av att skyldigheterna i denna förordning fullgörs. Om PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer utnyttjar sin frihet att tillhandahålla tjänster genom att bedriva verksamhet i olika medlemsstater bör det vara hemmedlemsstatens behöriga myndigheter som ska säkerställa att skyldigheterna i denna förordning fullgörs, eftersom de har närmare band till PEPP-sparinstitutet. För att säkerställa en rättvis ansvarsfördelning mellan hem- och värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör de behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat, om de upptäcker att skyldigheter åsidosätts inom deras territorium, informera hemmedlemsstatens behöriga myndighet, som i sin tur ska vara skyldig att vidta lämpliga åtgärder. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten bör vidare ha rätt att ingripa om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underlåter att vidta lämpliga åtgärder eller om de åtgärder som vidtas är otillräckliga.

(32)  Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör förfoga över alla medel som krävs för att säkerställa att PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela unionen, oavsett om verksamheten bedrivs med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att säkerställa en effektiv tillsyn bör alla åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna stå i proportion till art, grad och komplexitet hos den inneboende risken i ett visst pensionssparinstituts eller en viss distributörs verksamhet ▐.

(33)  PEPP-produktens paneuropeiska dimension kan inte bara utnyttjas av pensionssparinstitut, genom möjligheterna till gränsöverskridande verksamhet, utan även av PEPP-sparare, genom PEPP-produktens portabilitet och möjligheten till byte, och på så sätt bidra till att trygga privata pensionsförmåner för personer som utövar sin rätt till fri rörlighet enligt artiklarna 21 och 45 i EUF-fördraget. Portabilitet innebär att PEPP-spararen kan byta bosättningsort till en annan medlemsstat men behålla sitt PEPP-sparinstitut, medan byte av PEPP-sparinstitut inte nödvändigtvis förutsätter byte av bosättningsort.

(34)  En PEPP-produkt bör omfatta nationella underkonton som vart och ett ska ha de egenskaper för privata pensionsprodukter som gör att inbetalningarna till eller utbetalningarna från PEPP-produkterna kan omfattas av incitament, om det finns sådana, som erbjuds i de medlemsstater för vilka ett underkonto har gjorts tillgängligt av PEPP-sparinstitutet. Underkontot bör användas för att registrera de inbetalningar som gjorts under intjänandefasen och de utbetalningar som gjorts under utbetalningsfasen och som följer rätten i den medlemsstat för vilken underkontot öppnats. För PEPP-spararen bör ett första underkonto skapas i samband med att denne ingår ett PEPP-avtal.

(35)  För att möjliggöra en problemfri övergång för PEPP-sparinstitut bör skyldigheten att tillhandahålla PEPP-produkter med underkonton för åtminstone två medlemsstater tillämpas senast tre år efter denna förordnings tillämpningsdag. För att inte vilseleda PEPP-spararna bör PEPP-sparinstitut tillhandahålla information om vilka nationella underkonton som är omedelbart tillgängliga efter lanseringen av en PEPP-produkt. Om en PEPP-sparare flyttar till en annan medlemsstat och om inget underkonto är tillgängligt för den medlemsstaten, bör PEPP-sparinstitutet göra det möjligt för PEPP-spararen att omedelbart och utan kostnad byta till ett annat PEPP-sparinstitut som tillhandahåller ett underkonto för den medlemsstaten. PEPP-spararen bör också kunna fortsätta att betala in till det underkonto där inbetalningarna gjordes före bytet av bosättningsort.

(36)  PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer bör med hänsyn till PEPP-produktens långsiktiga pensionsändamål och den administrativa bördan ge presumtiva PEPP-sparare och PEPP-förmånstagare tydlig, lättförståelig och tillräcklig information för att de ska kunna fatta beslut inför sin pensionering. Av samma skäl bör PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer även säkerställa en hög grad av transparens under en PEPP-produkts olika faser, inbegripet i skedet innan avtalet ingås, när avtalet ingås, intjänandefasen (inbegripet tiden före pensionering) och utbetalningsfasen. Information bör särskilt lämnas om intjänade pensionsrättigheter, prognostiserade PEPP-pensionsförmåner, risker och garantier, integreringen av ESG-faktorer samt kostnader. Om de prognostiserade PEPP-pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier bör informationen även omfatta ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, vilket bör vara extremt men realistiskt.

(37)  Innan de ingår ett PEPP-avtal bör presumtiva PEPP-sparare få all information som de behöver för att kunna fatta välgrundade beslut. Innan PEPP-avtalet ingås bör pensionsrelaterade krav och behov specificeras och rådgivning tillhandahållas.

(38)  För att säkerställa optimal produkttransparens bör PEPP-sparinstitut upprätta ett PEPP-faktablad med grundläggande information för de PEPP-produkter som de utvecklar innan dessa PEPP-produkter får distribueras till PEPP-sparare. De bör även ha ansvar för PEPP-faktabladets riktighet. PEPP-faktabladet bör ersätta, och vara en anpassning av, faktabladet för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014(7) som, såsom en följd härav, inte behöver tillhandahållas för PEPP-produkter. Ett fristående PEPP-faktablad bör upprättas för bas-PEPP-produkten. Om PEPP-sparinstitutet erbjuder olika investeringsalternativ bör det också tillhandahållas ett allmänt faktablad för de olika investeringsalternativen som också kan innehålla hänvisningar till andra dokument. Om den information som krävs för investeringsalternativen inte kan tillhandahållas i ett enda fristående faktablad, bör ett separat faktablad för varje investeringsalternativ tillhandahållas. Detta bör dock endast vara fallet om tillhandahållandet av ett allmänt faktablad för de olika investeringsalternativen inte skulle ligga i PEPP-kundernas intresse. När de behöriga myndigheterna bedömer PEPP-faktabladets överensstämmelse med denna förordning bör de därför i tillämpliga fall säkerställa optimal jämförbarhet för olika investeringsalternativ, med särskild hänsyn till aktuell kunskap om beteendeanalys för att undvika kognitiva skevheter som orsakas av presentationen av informationen.

(39)  För att säkerställa PEPP-faktablads allmänna spridning och tillgänglighet bör denna förordning föreskriva att ett PEPP-sparinstitut ska offentliggöra PEPP-faktabladen på sin webbplats. PEPP-sparinstitutet bör offentliggöra PEPP-faktabladet för varje medlemsstat där PEPP-produkten distribueras inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten, med specifik information om de villkor som gäller för intjänandefasen och utbetalningsfasen för den medlemsstaten.

(40)  Kalkylatorer för privata pensionsprodukter håller redan på att utvecklas på nationell nivå. För att dessa kalkylatorer ska vara så användbara som möjligt för konsumenterna bör de emellertid omfatta de kostnader och avgifter som tas ut av olika PEPP-sparinstitut samt eventuella ytterligare kostnader eller avgifter som tas ut av förmedlare eller andra aktörer i investeringskedjan och som inte redan räknats in av PEPP-sparinstitut.

(41)  Närmare bestämmelser om den information som ska ingå i PEPP-faktabladet och hur denna information ska presenteras bör harmoniseras ytterligare genom tekniska tillsynsstandarder som tar hänsyn till befintlig och pågående forskning om konsumentbeteenden, däribland resultaten av effektivitetstester av olika sätt att presentera information för konsumenterna. Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska tillsynsstandarder. Dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder bör utarbetas av Eiopa efter samråd med de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna); europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten (EBA)) vilken inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010,(8)och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA)) vilken inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(9) , och när tillämpligt också med Europeiska centralbanken, behöriga myndigheter och efter konsument- och branschtestning som framgår av denna förordning, specificera närmare uppgifterna och presentationen, innehållet i den information som ska ingå i PEPP-faktabladet, de villkor enligt vilka PEPP-faktabladet bör ses över och revideras, villkoren för fullgörandet av kravet på att tillhandahålla PEPP-faktabladet, reglerna för att fastställa de antaganden om prognoser för pensionsförmåner, uppgifter om informationen i PEPP-pensionsbeskedet, samt de minimikriterier som riskreduceringsteknikerna ska uppfylla . Vid utarbetandet av förslaget till tekniska tillsynsstandarder bör Eiopa ta hänsyn till de olika möjliga typerna av PEPP-produkter, PEPP-produktens långsiktiga karaktär, PEPP-spararnas förmåga och PEPP-produkternas egenskaper. Innan förslaget till tekniska tillsynsstandarder läggs fram för kommissionen bör konsumenttestning och branschtestning med verkliga data ske. Kommissionen bör anta dessa tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1094/2010. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder som utvecklats av Eiopa avseende formerna för samarbete och informationsutbyte samt de krav som ska gälla för att presentera den informationen i ett standardiserat format som möjliggör jämförelser samt, efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna och behöriga myndigheter och efter branschtester om formatet för tillsynsrapporteringen, genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(42)  PEPP-faktabladen bör enkelt kunna särskiljas och vara åtskilda från marknadsföringsmaterial.

(43)  PEPP-sparinstitut bör sammanställa ett pensionsbesked för PEPP-sparare för att ge dem viktig individuell och allmän information om PEPP-produkten och för att säkerställa aktuell information om den. PEPP-pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt och innehålla relevant och lämplig information för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och mellan olika pensionsprodukter och för att främja arbetskraftens rörlighet. PEPP-pensionsbeskedet bör också innehålla viktig information om investeringspolicyn avseende ESG-faktorer och bör ange var och hur PEPP-sparare kan erhålla ytterligare information om integreringen av ESG-faktorer. PEPP-pensionsbeskedet bör tillhandahållas PEPP-spararna årligen.

(44)  PEPP-sparinstitut bör informera PEPP-sparare två månader före de datum då PEPP-sparare har möjlighet att ändra sina utbetalningsalternativ inför för den kommande starten på utbetalningsfasen, de möjliga formerna för utbetalningar och möjligheten att ändra formen för utbetalningar. Om mer än ett underkonto har öppnats bör PEPP-spararna informeras om den möjliga starten på utbetalningsfasen för varje underkonto.

(45)  Under utbetalningsfasen bör PEPP-förmånstagarna fortsätta att få information om sina PEPP-förmåner och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när PEPP-förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen.

(46)  För att säkerställa ett tillräckligt skydd av PEPP-sparares och PEPP-förmånstagares rättigheter bör PEPP-sparinstitut även ha möjlighet att välja en tillgångsallokering som är anpassad till deras pensionsåtagandens exakta art och duration, inbegripet åtaganden med en långsiktig horisont. Det krävs därför en effektiv tillsyn och investeringsregler som ger PEPP-sparinstitut tillräcklig flexibilitet för att fatta beslut om den mest säkra och effektiva investeringspolicyn men som samtidigt ålägger dem att agera på ett aktsamt sätt och i samtliga PEPP-sparares bästa långsiktiga intresse. Tillämpning av aktsamhetsprincipen kräver därför en investeringspolicy som är anpassad till PEPP-sparinstitutets kundstruktur.

(47)  Genom att föreskriva att aktsamhetsprincipen ska vara den grundläggande principen för kapitalinvesteringar och genom att göra det möjligt för PEPP-sparinstitut att bedriva verksamhet över gränserna uppmuntras en omdirigering av sparandet till den privata pensionssektorn, vilket bidrar till den ekonomiska och sociala utvecklingen. Aktsamhetsprincipen bör även ta uttrycklig hänsyn till betydelsen av ESG-faktorer i investeringsprocessen.

(48)  Denna förordning bör säkerställa en lämplig investeringsfrihet för PEPP-sparinstitut. Eftersom PEPP-sparinstitut är mycket långsiktiga investerare med låg likviditetsrisk har de förutsättningar att bidra till kapitalmarknadsunionen genom att inom aktsamma gränser investera i icke-likvida tillgångar som exempelvis aktier och andra kapitalinstrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). De kan också utnyttja fördelarna med en internationell diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl i linje med aktsamhetsprincipen för att skydda PEPP-sparares och PEPP-förmånstagares intressen, finnas några begränsningar för investeringar i aktier i andra valutor än dem som pensionsåtagandena är uttryckta i eller i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar.

(49)  För att fördjupa kapitalmarknadsunionen görs en bred tolkning av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil. Dessa instrument är ej överlåtbara värdepapper och har därför inte tillgång till andrahandsmarknaders likviditet. De kräver ofta tidsbundna åtaganden, vilket begränsar deras säljbarhet och bör tolkas som att de inbegriper andelar och skuldinstrument i och lån som tillhandahålls till icke noterade företag. Onoterade företag omfattar infrastrukturprojekt, icke-noterade tillväxtföretag, fastigheter eller andra tillgångar som kan vara lämpliga för långsiktiga investeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar och är beroende av långfristiga krediter för finansiering av projekt. Med tanke på att deras pensionsåtaganden är långfristiga uppmuntras PEPP-sparinstitut att avsätta en tillräcklig del av sin tillgångsportfölj för hållbara investeringar i den reala ekonomin med långsiktigt positiva ekonomiska effekter, i synnerhet för infrastrukturprojekt och företag.

(50)  ESG-faktorer är viktiga för PEPP-sparinstitutens investeringspolicy och riskhanteringssystem. PEPP-sparinstitut bör uppmuntras att beakta sådana frågor i sina investeringsbeslut och ta hänsyn till dem i sina riskhanteringssystem för att undvika att tillgångar blir värdelösa. Informationen om ESG-faktorer bör finnas tillgänglig för Eiopa, de behöriga myndigheterna och PEPP-spararna.

(51)  Ett av målen med att reglera PEPP-produkter är att skapa en säker, kostnadsvänlig och långsiktig pensionssparprodukt. Eftersom investeringarna i privata pensionsprodukter är långsiktiga bör särskild hänsyn tas till de långsiktiga konsekvenserna av tillgångsallokeringen. Särskild hänsyn bör tas till ESG-faktorer. PEPP-sparmedel bör investeras med beaktande av ESG-faktorer såsom de som anges i unionens klimat- och hållbarhetsmål i enlighet med Parisavtalet om klimatförändringar (Parisavtalet), Förenta nationernas mål för hållbar utveckling och Förenta nationernas vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

(52)  För att säkerställa att PEPP-sparinstitut uppfyller sin skyldighet att utforma en investeringspolicy som är förenlig med aktsamhetsprincipen bör PEPP-sparinstitut inte få investera i icke samarbetsvilliga jurisdiktioner enligt tillämpliga rådsslutsatser med förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, och inte heller i ett högrisktredjeland med strategiska brister enligt den tillämpliga kommissionens delegerade förordning som antagits på grundval av artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849(10).

(53)  Med tanke på PEPP-produkternas långsiktiga pensionssyfte bör de investeringsalternativ som erbjuds PEPP-sparare anpassas så att de omfattar faktorer som gör det möjligt för investerare att fatta ett investeringsbeslut, inbegripet antalet investeringsalternativ som de kan välja mellan. Efter det första val som görs vid tecknandet av en PEPP-produkt bör PEPP-spararen ha möjlighet att ändra detta val efter minst fem år från tecknandet av PEPP-produkten, eller, vid en efterföljande ändring, från den senaste ändringen av investeringsalternativet, så att pensionssparinstituten ges tillräcklig stabilitet att bedriva en långsiktig investeringsstrategi och samtidigt säkerställa investerarskydd. Det bör dock vara möjligt för PEPP-sparinstitut att låta PEPP-spararna ändra det valda investeringsalternativet oftare.

(54)  Bas-PEPP-produkten bör vara en säker produkt och bör fungera som ett ickevalsalternativ. Det kan ta formen av antingen en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska få tillbaka sitt kapital, eller en garanti för det investerade kapitalet. En riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska få tillbaka kapitalet skulle kunna vara en konservativ investeringsstrategi eller en livscykelstrategi som gradvis minskar den totala riskexponeringen över tiden. Garantier som tillhandahålls enligt ickevalsalternativet bör åtminstone täcka inbetalningarna under intjänandefasen efter avdrag för alla avgifter. Garantier skulle också kunna täcka avgifter och skulle kunna ge fullständig eller delvis täckning av inflationen. En garanti för det investerade kapitalet bör träda i kraft i början av utbetalningsfasen och i tillämpliga fall under utbetalningsfasen.

(55)  För att garantera PEPP-spararna kostnadseffektivitet och tillfredsställande resultat bör kostnaderna och avgifterna för bas-PEPP-produkten begränsas till en fast procentandel av det ackumulerade kapitalet. Den gränsen bör fastställas till 1 % av det ackumulerade kapitalet, men det vore lämpligt att ytterligare specificera de typer av kostnader och avgifter som ska beaktas genom tekniska tillsynsstandarder för att säkerställa lika spelregler mellan olika PEPP-sparinstitut och olika typer av PEPP-produkter med deras särskilda kostnads- och avgiftsstrukturer. Kommissionen bör ges befogenhet att anta sådana tekniska tillsynsstandarder som bör utarbetas av Eiopa. Vid utarbetandet av förslagen till tekniska tillsynsstandarder bör Eiopa särskilt beakta den långsiktiga karaktären hos PEPP-produkten, de olika typerna av PEPP-produkter och de kostnadsrelevanta faktorer som är knutna till deras särdrag, för att säkerställa rättvis och lika behandling av de olika PEPP-sparinstituten och deras produkter, samtidigt som hänsyn tas till bas-PEPP-produktens karaktär som en enkel, kostnadseffektiv och transparent produkt som ger en tillräcklig real avkastning på lång sikt. Dessutom bör typen av utbetalningar noggrant bedömas, särskilt när det gäller livslång livränta, i syfte att bevara produktens långsiktiga pensionsändamål. Inom den ramen bör Eiopa, för att säkerställa att de PEPP-sparinstitut som erbjuder kapitalgarantier åtnjuter lika spelregler med andra leverantörer, ta vederbörlig hänsyn till strukturen på kostnader och avgifter. Dessutom bör procentvärdena för kostnader och avgifter ses över regelbundet för att säkerställa att de fortfarande är adekvata med hänsyn till eventuella kostnadsändringar. Kommissionen bör anta dessa tekniska tillsynsstandarder genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

För att säkerställa fortsatt kostnadseffektivitet och skydda PEPP-kunder från alltför betungande kostnadsstrukturer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen vad gäller antagande av delegerade akter för att ändra procentvärdet, med beaktande av dess översyner, särskilt den faktiska nivån och förändringar i den faktiska nivån på kostnader och avgifter och effekten av kostnadstaket för tillgången till PEPP-produkter, och lämpligt marknadstillträde för olika PEPP-sparinstitut som erbjuder olika typer av PEPP-produkter.

(56)  De behöriga myndigheterna bör i utövningen av sina befogenheter ha skyddet av PEPP-sparares och PEPP-förmånstagares rättigheter samt PEPP-sparinstitutens stabilitet och sundhet som sina främsta mål.

(57)  Om PEPP-sparinstitutet är ett tjänstepensionsinstitut eller en EU-baserad förvaltare av alternativa investeringsfonder (EU-baserad AIF-förvaltare) bör det utse ett förvaringsinstitut för förvaringen av de tillgångar som motsvarar PEPP-sparinstitutets verksamhet. Ytterligare skyddsåtgärder behövs avseende den enhet som fungerar som förvaringsinstitut och dess funktioner, eftersom de regler som gäller för förvaringsinstitutet i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(11) är avsedda för fonder som endast marknadsförs till professionella investerare med undantag för europeiska långsiktiga investeringsfonder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/760(12), som marknadsförs till icke-professionella investerare och den sektorsvisa lagstiftning som är tillämplig på tjänstepensionsinstitut inte kräver att ett förvaringsinstitut utses i samtliga fall. För att säkerställa högsta möjliga investerarskydd i samband med förvaring av tillgångar som motsvarar PEPP-verksamheten, kräver denna förordning att tjänstepensionsinstitut och EU-baserade AIF-förvaltare som tillhandahåller PEPP-produkter följer Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(13) i fråga om utseende av förvaringsinstitut, utförande av uppgifter och dess övervakningsplikter.

(58)  Transparens och rimlighet när det gäller kostnader och avgifter är av grundläggande betydelse för att stärka PEPP-spararnas förtroende och göra det möjligt för dem att fatta välgrundade beslut. Användningen av icke transparenta prissättningsmetoder bör därför förbjudas.

(59)  För att uppfylla de mål som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av villkor för Eiopas och de behöriga myndigheternas utövande av sina befogenheter att ingripa och kriterier och faktorer som ska tillämpas av Eiopa för att avgöra när det finns allvarliga problem avseende skyddet av PEPP-sparare. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(14). I syfte att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(60)  Utan att detta påverkar PEPP-kunders rätt att väcka talan inför domstol bör lättillgängliga, lämpliga, oberoende, opartiska, transparenta och effektiva förfaranden för alternativ tvistlösning upprättas mellan PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer och PEPP-kunder för att lösa tvister som följer av de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i denna förordning.

(61)  För att upprätta ett effektivt och ändamålsenligt tvistlösningsförfarande bör PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer införa ett effektivt klagomålsförfarande som deras kunder kan använda innan tvister hänskjuts till ett alternativt tvistlösningsförfarande eller domstol. Klagomålsförfarandet bör ha korta och tydligt angivna tidsfrister för PEPP-sparinstituts eller PEPP-distributörers svar på klagomål. Alternativa tvistlösningsorgan bör ha tillräcklig kapacitet för att på ett lämpligt och effektivt sätt delta i ett gränsöverskridande samarbete om tvister som rör rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning.

(62)  För att PEPP-sparare ska kunna få bättre villkor för sina investeringar, och för att även stimulera konkurrensen mellan PEPP-sparinstitut, bör de ha rätt att genom ett tydligt, snabbt och säkert förfarande byta till ett annat PEPP-sparinstitut i samma eller i en annan medlemsstat under intjänandefasen. PEPP-sparinstitut bör emellertid inte vara skyldiga att erbjuda en bytesmöjlighet för PEPP-produkter när spararna mottar utbetalningar i form av livslång livränta. Under bytet bör överförande PEPP-sparinstitut överföra motsvarande belopp eller, i tillämpliga fall, de faktiska tillgångarna från PEPP-kontot och avsluta det. PEPP-spararna bör ingå avtal med mottagande PEPP-sparinstitut om öppnande av ett nytt PEPP-konto. Det nya PEPP-kontot bör ha samma underkontostruktur som det tidigare PEPP-kontot.

(63)  Inom ramen för bytesmöjligheten kan PEPP-sparare välja att överföra de faktiska tillgångarna endast när bytet sker mellan PEPP-sparinstitut t.ex. värdepappersföretag eller andra kvalificerade tillhandahållare som innehar en ytterligare licens, som förvaltar portföljförvaltningstjänster för PEPP-sparare. I det fallet krävs ett skriftligt medgivande från det mottagande sparinstitutet. Vid förvaltning av kollektiva investeringar är det inte möjligt att byta de faktiska tillgångarna eftersom det inte finns någon separation av tillgångar för varje PEPP-sparare.

(64)  Bytesprocessen bör vara enkel och okomplicerad för PEPP-spararen. Det mottagande PEPP-sparinstitutet bör därför vara ansvarigt för att inleda och hantera denna process för PEPP-spararens räkning och på dennes begäran. PEPP-sparinstitut bör på frivillig basis kunna använda andra sätt, t.ex. en teknisk lösning, för att möjliggöra byten. Med tanke på produktens paneuropeiska karaktär bör PEPP-spararna kunna byta utan dröjsmål och utan kostnad när inget underkonto finns tillgängligt i den medlemsstat till vilken PEPP-spararen flyttar.

(65)  Innan PEPP-spararen godkänner bytet bör denne informeras om alla steg i det förfarande och de kostnader som krävs för att genomföra bytet, så att PEPP-spararen ska kunna fatta ett välgrundat beslut om bytesmöjligheten.

(66)  Det överförande PEPP-sparinstitutet måste samarbeta för att bytet ska kunna genomföras. Det överförande PEPP-sparinstitutet bör därför förse det mottagande PEPP-sparinstitutet med all den information som krävs för att överföra betalningarna till det andra PEPP-kontot. Informationen bör dock inte överstiga vad som krävs för att genomföra bytet.

(67)  PEPP-sparare bör inte åsamkas finansiella förluster, inbegripet avgifter och ränta, på grund av misstag som begås av något av de PEPP-sparinstitut som är inblandande i bytesprocessen. Framför allt bör PEPP-sparare inte åsamkas någon finansiell förlust till följd av extraavgifter, ränta eller andra avgifter liksom böter, straffavgifter eller någon annan typ av finansiell skada som beror på att genomförandet av bytet försenas. Eftersom kapitalskyddet bör säkerställas i början av utbetalningsfasen och i tillämpliga fall under utbetalningsfasen, bör det överförande PEPP-sparinstitutet inte vara skyldigt att säkerställa kapitalskyddet eller kapitalgarantin vid tidpunkten för bytet. PEPP-sparinstitutet skulle också kunna besluta att säkerställa kapitalskyddet eller tillhandahålla garantin vid tidpunkten för bytet.

(68)  PEPP-spararna bör ha möjlighet att fatta välgrundade beslut före bytet. Det mottagande PEPP-sparinstitutet bör uppfylla alla distributions- och informationskrav, inklusive tillhandahållande av ett PEPP-faktablad, rådgivning och lämplig information om kostnaderna i samband med bytet och de eventuella negativa följderna för kapitalskyddet när det sker ett byte av en PEPP-produkt med en garanti. Kostnaderna för det byte som tillämpas av det överförande PEPP-sparinstitutet bör begränsas till ett belopp som inte utgör ett hinder för rörligheten, och under alla omständigheter begränsas till 0,5 % av motsvarande belopp eller värdet i pengar av de faktiska tillgångar som ska överföras.

(69)  PEPP-sparare bör ha rätt att i samband med tecknandet av en PEPP-produkt och vid öppnandet av ett nytt underkonto besluta om de utbetalningsalternativ de kan välja mellan (annuitet, engångsbelopp eller annat) under utbetalningsfasen, men ha möjlighet att därefter ändra sitt val ett år innan utbetalningsfasen inleds, vid början av utbetalningsfasen och vid tidpunkten för bytet, så att de kan välja det utbetalningsalternativ som passar deras behov bäst när de närmar sig pensionsåldern. Om PEPP-sparinstitutet erbjuder mer än en form av utbetalningar, bör det vara möjligt för PEPP-spararen att välja olika utbetalningsalternativ för varje underkonto som öppnats i dennes PEPP-konto.

(70)  PEPP-sparinstitut bör få erbjuda PEPP-sparare ett stort antal former av utbetalningar. Detta skulle främja målet att öka användningen av PEPP-produkten genom att ge PEPP-sparare ökad flexibilitet och valfrihet. Det skulle göra det möjligt för pensionssparinstitut att utforma sina PEPP-produkter på det mest kostnadseffektiva sättet. Det är förenligt med unionens politik på andra områden och är politiskt genomförbart, eftersom det ger medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet att besluta om vilka utbetalningsformer de vill uppmuntra. I linje med produktens långsiktiga pensionsändamål bör det vara möjligt för medlemsstaterna att anta åtgärder för att främja särskilda former av utbetalningar, såsom kvantitativa gränser för engångsbelopp för att ytterligare uppmuntra livslång livränta och uttag.

(71)   Med tanke på PEPP-produktens paneuropeiska karaktär finns det ett behov av att säkerställa en enhetlig hög nivå på PEPP-spararskyddet på hela den inre marknaden. Detta kräver lämpliga verktyg för att effektivt bekämpa överträdelser och förhindra nackdelar för konsumenterna. Eiopas och de behöriga myndigheternas befogenheter bör därför kompletteras med en uttrycklig mekanism för att förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av en PEPP-produkt som ger upphov till allvarliga betänkligheter i fråga om PEPP-spararens skydd, inbegripet produktens långsiktiga pensionsändamål, finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet, tillsammans med lämpliga samordnings- och beredskapsbefogenheter för Eiopa.

Eiopas befogenheter bör grundas på artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1094/2010, så att det säkerställs att sådana mekanismer för ingripande kan tillämpas i fall av allvarliga problem vad avser PEPP-spararskyddet, även med avseende på PEPP-produktens särskilda långsiktiga pensionsändamål. När villkoren är uppfyllda bör de behöriga myndigheterna kunna införa ett förbud eller en begränsning av försiktighetsskäl innan en PEPP-produkt har marknadsförts, distribuerats eller sålts till PEPP-sparare. Dessa befogenheter befriar inte PEPP-sparinstitutet från dess ansvar att uppfylla alla relevanta krav i denna förordning.

(72)  Full transparens när det gäller kostnader och avgifter som rör investeringar i en PEPP-produkt bör garanteras. Lika spelregler skulle skapas för olika pensionssparinstitut och samtidigt skyddas konsumenterna. Jämförbar information skulle bli tillgänglig om olika produkter, stimulerandes en konkurrenskraftig prissättning.

(73)  Även om den fortlöpande tillsynen av PEPP-sparinstitut ska utövas av respektive behöriga myndigheter bör Eiopa samordna tillsynen av PEPP-produkter för att garantera en konsekvent tillämpning av en enhetlig tillsynsmetod och därmed främja den paneuropeiska karaktären och långsiktiga pensionsändamål för PEPP-produkten.

(74)  För att stärka konsumenternas rättigheter och underlätta tillgången till ett klagomålsförfarande bör PEPP-sparare, antingen enskilt eller kollektivt, kunna inge klagomål via de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de har sin bosättning, oberoende av var överträdelsen skett.

(75)  Eiopa bör samarbeta med de behöriga myndigheterna och underlätta samarbetet och enhetligheten mellan dem. I detta sammanhang bör Eiopa ha en roll när det gäller de behöriga ▐ myndigheternas rätt att besluta om tillsynsåtgärder genom att lägga fram bevis för PEPP-relaterade överträdelser. Eiopa bör även tillhandahålla bindande medling vid tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer.

(76)  För att säkerställa att denna förordning följs av PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer och för att säkerställa att de omfattas av liknande behandling inom hela unionen, bör administrativa sanktioner och andra åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräckande föreskrivas.

(77)  I linje med kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn och för att säkerställa att kraven i denna förordning efterlevs, är det viktigt att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att överträdelser av denna förordning blir föremål för lämpliga administrativa sanktioner och andra▐ åtgärder.

(78)  Även om medlemsstaterna kan fastställa regler om såväl administrativa sanktioner som straffrättsliga påföljder för samma överträdelser bör medlemsstaterna inte åläggas att fastställa regler om administrativa sanktioner vid de överträdelser av denna förordning som omfattas av nationell straffrätt. Bibehållandet av straffrättsliga påföljder i stället för administrativa sanktioner för överträdelser av denna förordning bör dock inte minska eller på annat sätt påverka de behöriga myndigheternas möjligheter att i god tid samarbeta och få tillgång till och utbyta information med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater vid tillämpning av denna förordning, inbegripet efter det att de aktuella överträdelserna har hänskjutits till de behöriga rättsliga myndigheterna för lagföring.

(79)  Behöriga myndigheter bör få befogenhet att påföra böter som är tillräckligt höga för att uppväga de faktiska eller potentiella fördelarna och för att vara avskräckande även för större finansiella företag och deras ledning.

(80)  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av sanktioner i hela unionen bör de behöriga myndigheterna beakta samtliga relevanta omständigheter när de fastställer typen av administrativ sanktion eller annan åtgärd och storleken på böter.

(81)  För att säkerställa att de behöriga myndigheternas beslut om överträdelser och sanktioner har en avskräckande effekt på den breda allmänheten och för att förstärka konsumentskyddet genom att varna konsumenterna för PEPP-produkter som distribueras i överträdelse av denna förordning, bör dessa beslut offentliggöras, såvida inte ett sådant offentliggörande äventyrar stabiliteten på finansmarknaderna eller en pågående undersökning.

(82)  För att upptäcka potentiella överträdelser bör de behöriga myndigheterna ha nödvändiga undersökningsbefogenheter och upprätta effektiva system för att möjliggöra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser.

(83)  Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av medlemsstaternas straffrätt.

(84)  Behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för denna förordning, såsom de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter eller PEPP-sparinstituts eller PEPP-distributörers behandling av personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (15)och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG(16). ESA-myndigheternas utbyte eller överföring av information bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725(17).

(85)   Personliga finansiella uppgifter är mycket känsliga, och ett starkt uppgiftsskydd är av yttersta vikt. Därför bör dataskyddsmyndigheterna vara nära involverade i genomförandet och övervakningen av denna förordning.

(86)  Det förfarande för registrering och anmälan som fastställs i denna förordning bör inte ersätta eventuella ytterligare nationella förfaranden för att kunna utnyttja de förmåner och incitament som fastställts på nationell nivå.

(87)  Denna förordning ska utvärderas genom en bedömning av marknadsutvecklingen, t.ex. uppkomsten av nya typer av PEPP-produkter, utvecklingen på andra områden av unionsrätten och medlemsstaternas erfarenheter. En sådan bedömning bör ta hänsyn till de olika målen och syftena med att upprätta en välfungerande PEPP-marknad, och bör särskilt utvärdera huruvida denna förordning har lett till att fler europeiska medborgare sparar till hållbara och tillräckliga pensioner. Vikten av europeiska minimistandarder för tillsyn av PEPP-sparinstitut kräver också en utvärdering av PEPP-sparinstituten i fråga om efterlevnad av denna förordning och tillämplig sektorslagstiftning.

(88)  Med tanke på de eventuella långsiktiga effekterna av denna förordning är det viktigt att nära övervaka utvecklingen under den inledande tillämpningsfasen. Vid genomförandet av utvärderingen bör kommissionen också ta fasta på erfarenheterna från Eiopa, intressenter och sakkunniga, och rapportera eventuella synpunkter till Europaparlamentet och rådet.

(89)  Denna förordning bör säkerställa att grundläggande rättigheter respekteras och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet äldres rätt att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet, rätten till skydd av personuppgifter, rätt till egendom, näringsfrihet, principen om jämställdhet mellan män och kvinnor och principen om en hög konsumentskyddsnivå.

(90)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka skyddet för PEPP-sparare och öka PEPP-sparares förtroende för PEPP-produkter, även när dessa produkter säljs över gränserna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs enhetliga regler för registrering, utveckling, distribution och tillsyn vad gäller privata pensionsprodukter som distribueras i unionen under beteckningen ”paneuropeisk privat pensionsprodukt” eller ”PEPP-produkt”.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  privat pensionsprodukt: en produkt som

a)  grundar sig på ett frivilligt avtal mellan en enskild sparare och en enhet och som kompletterar lagstadgade pensions- eller tjänstepensionsprodukter,

b)  möjliggör långsiktig kapitalackumulering med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag före denna tidpunkt,

c)  varken är en lagstadgad pensions- eller tjänstepensionsprodukt.

2.  paneuropeisk privat pensionsprodukt eller PEPP-produkt: en privat pensionsprodukt för långsiktigt sparande enligt ett PEPP-avtal, som erbjuds av ett ▐ finansiellt företag som är godkänt enligt artikel 6.1, och som en PEPP-sparare, eller en oberoende sammanslutning av PEPP-sparare på dess medlemmars vägnar, tecknar sig för inför sin eller deras pensionering, utan eller med mycket begränsade möjligheter till förtida uttag och som är registrerat i enlighet med denna förordning.

3.  PEPP-sparare: en fysisk person som har ingått ett PEPP-avtal med ett PEPP-sparinstitut.

4.  PEPP-avtal: ett avtal mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut som uppfyller villkoren i artikel 4.

5.  PEPP-konto: privat pensionskonto i en PEPP-sparares eller PEPP-förmånstagares namn som används för att registrera transaktioner som gör det möjligt för spararen att regelbundet sätta in pengar inför pensionen och för PEPP-förmånstagaren att erhålla ▐ PEPP-förmåner.

6.  PEPP-förmånstagare: en fysisk person som uppbär PEPP-förmåner.

7.  PEPP-kund: PEPP-sparare, presumtiv PEPP-sparare eller PEPP-förmånstagare.

8.  PEPP-distribution: ge råd om, föreslå eller utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av avtal för att tillhandahålla en PEPP-produkt, att ingå sådana avtal eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal, inbegripet tillhandahållande av information om ett eller flera PEPP-avtal i enlighet med kriterier som PEPP-kunder väljer på en webbplats eller via andra medier och sammanställande av en rankinglista över PEPP-produkter med pris- och produktjämförelser eller en rabatt på PEPP-produktens pris, när PEPP-kunden direkt eller indirekt kan ingå ett PEPP-avtal på en webbplats eller via andra medier.

9.  PEPP-pensionsförmåner: förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, i en av de utbetalningsformer som avses i artikel 58.1.

10.  PEPP-förmåner: PEPP-pensionsförmåner och andra ytterligare förmåner som en PEPP-förmånstagare är berättigad till i enlighet med PEPP-avtalet, särskilt för de strikt begränsade möjligheterna till förtida uttag eller om PEPP-avtalet täcker biometriska risker.

11.  intjänandefas: perioden under vilken tillgångar ackumuleras till ett PEPP-konto och som under normala omständigheter löper fram till det att PEPP-utbetalningsfasen börjar.

12.  utbetalningsfas: perioden under vilken de tillgångar som ackumulerats på ett PEPP-konto kan användas för att finansiera pensionering eller andra behov av inkomst.

13.  annuitet: belopp som med bestämda mellanrum betalas ut som avkastning på en investering under en period som till exempel kan vara PEPP-förmånstagarens liv eller ett visst antal år.

14.  uttag: diskretionära belopp som PEPP-förmånstagaren kan ta ut upp till en viss gräns under en period.

15.  PEPP-sparinstitut: ett finansiellt företag enligt artikel 6.1 som har tillstånd att utveckla en PEPP-produkt och att distribuera denna PEPP-produkt.

16.  PEPP-distributör: ett finansiellt företag enligt artikel 6.1 som har tillstånd att distribuera PEPP-produkter som det själv inte har utvecklat, ett värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning eller en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.1 punkt 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/97(18).

17.  varaktigt medium: varje instrument som

a)  gör det möjligt för en PEPP-kund att lagra information som riktas till denne personligen, på ett sätt som med tanke på informationens syfte innebär att den är tillgänglig under tillräckligt lång tid, och

b)  möjliggör oförändrad återgivning av den lagrade informationen.

18.  behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som utsetts av en medlemsstat för att utöva tillsyn över PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer, beroende på vad som är tillämpligt, eller utföra de uppgifter som föreskrivs i denna förordning.

19.  PEPP-sparinstitutets hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i den relevanta lagstiftningsakt som anges i artikel 6.1.

20.  PEPP-distributörens hemmedlemsstat:

a)  om distributören är en fysisk person, den medlemsstat där han eller hon är bosatt,

b)  om distributören är en juridisk person, den medlemsstat där dess säte är beläget, eller, om distributören enligt sin nationella rätt inte har något säte, den medlemsstat där dess huvudkontor är beläget.

21.  PEPP-sparinstitutets värdmedlemsstat: en medlemsstat, som inte är PEPP-sparinstitutets hemmedlemsstat, där PEPP-sparinstitutet tillhandahåller PEPP-produkter inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten eller för vilka PEPP-sparinstitutet har öppnat ett underkonto.

22.  PEPP-distributörens värdmedlemsstat: en medlemsstat, som inte är PEPP-distributörens hemmedlemsstat, där PEPP-distributören distribuerar PEPP-produkter inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten.

23.  underkonto: en nationell sektion som öppnas inom varje PEPP-konto och som omfattas av de rättsliga krav och villkor som fastställts på nationell nivå för eventuella incitament för investeringar i en PEPP-produkt i den medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt; en enskild person kan således vara PEPP-sparare eller PEPP-förmånstagare inom varje underkonto, beroende på de rättsliga kraven för intjänandefasen och utbetalningsfasen.

24.  kapital: sammanlagt kapital från inbetalningar, ▐ beräknat på grundval av investerbara belopp efter avdrag av alla avgifter och andra kostnader som PEPP-spararna står för direkt eller indirekt.

25.  finansiella instrument: finansiella instrument enligt definitionen i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(19).

26.  förvaringsinstitut: institut som fått i uppdrag att förvara tillgångar och övervaka att fondbestämmelser och tillämplig rätt efterlevs.

27.   bas-PEPP-produkt: ett investeringsalternativ som fastställs i artikel 45.

28.  riskreduceringstekniker: metoder för att systematiskt reducera exponeringen mot en risk och/eller sannolikheten för att en risk materialiseras.

29.  biometriska risker: risker som är kopplade till dödsfall, invaliditet och/eller livslängd,

30.  byte av pensionssparinstitut: överföring på en PEPP-sparares begäran från ett PEPP-sparinstitut till ett annat av motsvarande belopp, eller i förekommande fall, faktiska tillgångarna i enlighet med artikel 52.4, från ett PEPP-konto till ett annat, med ▐ avslutande av det förstnämnda PEPP-kontot, utan att det påverkar artikel 53.4 e.

31.  rådgivning: personlig rekommendation till en PEPP-kund från PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören, avseende ett eller flera PEPP-avtal ▐.

32.  partnerskap: samarbete mellan PEPP-sparinstitut för att erbjuda underkonton i olika medlemsstater med beaktande av den portabilitetsmöjlighet som avses i artikel 19.2.

33.  miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfaktorer eller ESG-faktorer: miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfrågor såsom de som avses i Parisavtalet, Förenta Nationernas mål för hållbar utveckling, Förenta Nationernas vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt Förenta Nationernas principer för ansvarsfulla investeringar.

Artikel 3

Tillämpliga bestämmelser

Registrering, utveckling, distribution och tillsyn av PEPP-produkter ska omfattas av följande bestämmelser:

a)  Denna förordning.

b)   När det gäller frågor som inte regleras i denna förordning ▐

i)  relevant sektorsspecifik unionsrätt, inbegripet motsvarande delegerade akter och genomförandeakter,

ii)  de lagar som antagits av medlemsstaterna för tillämpningen av relevant sektorsspecifik unionsrätt och genomförande av åtgärder som specifikt avser PEPP-produkter,

iii)  annan nationell rätt som är tillämplig på PEPP-produkter.

Artikel 4

PEPP-avtal

1.  PEPP-avtalet ska innehålla specifika bestämmelser för PEPP-produkten i enlighet med de tillämpliga regler som avses i artikel 3.

2.  PEPP-avtalet ska framför allt omfatta följande:

a)  En beskrivning av bas-PEPP-produkten som avses i artikel 45, inbegripet information om garantin för det investerade kapitalet eller den investeringsstrategi som är inriktad på att säkerställa kapitalskyddet.

b)  I tillämpliga fall, en beskrivning av de olika investeringsalternativ som avses i artikel 42.2.

c)  Villkoren för den ändring av investeringsalternativet som avses i artikel 44.

d)  Om PEPP-produkten erbjuder täckning av biometriska risker, närmare uppgifter om denna täckning, inbegripet de omständigheter som skulle utlösa den.

e)  En beskrivning av PEPP-pensionsförmånerna, särskilt eventuella former av utbetalningar och rätten att ändra den typ av utbetalningar som avses i artikel 59.

f)  Villkor som rör portabilitetsmöjligheten enligt artiklarna 17–20, inbegripet information om de medlemsstater för vilka ett underkonto finns tillgängligt.

g)  Villkoren för bytesmöjligheten enligt artiklarna 52–55,

h)  Kostnadskategorierna och de totala sammanlagda kostnaderna, uttryckt i procent och i ett penningbelopp, i tillämpliga fall.

i)  De villkor avseende intjänandefasen för det underkonto som motsvarar den medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt, enligt vad som avses i artikel 47.

j)  De villkor avseende utbetalningsfasen för det underkonto som motsvarar PEPP-spararens bosättningsmedlemsstat enligt vad som avses i artikel 57.

k)  I tillämpliga fall, de villkor enligt vilka beviljade förmåner eller incitament ska återbetalas till den medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt.

KAPITEL II

REGISTRERING

Artikel 5

Registrering

1.  En PEPP-produkt får endast tillhandahållas och distribueras i unionen om den har registreras i det centrala offentliga register som Eiopa för i enlighet med artikel 13.

2.  En registrering av en PEPP-produkt ska gälla i alla medlemsstater. Den ger PEPP-sparinstitutet rätt att erbjuda och PEPP-distributörer rätt att distribuera den PEPP-produkt som registrerats i det centrala offentliga register som avses i artikel 13.

Tillsyn över efterlevnaden av denna förordning ska fortlöpande genomföras i enlighet med kapitel IX.

Artikel 6

Ansökan om registrering av en PEPP-produkt

1.  Endast följande finansiella företag som auktoriserats eller registrerats enligt unionsrätt får ansöka om registrering av en PEPP-produkt:

a)  Kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(20).

b)  Försäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG(21) och som är verksamma inom direkt livförsäkring enligt artikel 2.3 i direktiv 2009/138/EG och bilaga II till det direktivet.

c)  Tjänstepensionsinstitut som har auktoriserats eller registrerats i enlighet med direktiv (EU) 2016/2341 som enligt nationell rätt är auktoriserade och under tillsyn att tillhandahålla även privata pensionsprodukter. I sådant fall ska dessutom alla tillgångar och skulder som hänför sig till verksamheten avseende PEPP-produkter hållas fullständigt åtskilda, utan någon möjlighet att överföra dem till institutets övriga pensionsverksamhet.

d)  Värdepappersföretag som har auktoriserats i enlighet med direktiv 2014/65/EU och som tillhandahåller portföljförvaltning▐.

e)  investeringsbolag eller förvaltningsbolag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG.

f)   EU-baserade förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan EU-baserad AIF-förvaltare) som är auktoriserade i enlighet med direktiv 2011/61/EU.

2.  De finansiella företag som förtecknas i punkt 1 ska inge en ansökan om registrering av en PEPP-produkt till sina behöriga myndigheter. Ansökan ska innehålla följande:

a)  ▐ Standardavtalsvillkor för PEPP-avtalet som kommer att erbjudas PEPP-sparare enligt artikel 4.

b)  Den sökandes namn ▐.

c)  Uppgifter om arrangemang avseende portföljförvaltning, riskhantering och administration vad gäller PEPP-produkten, inbegripet arrangemang enligt artiklarna 19.2, 42.5 och 49.3.

d)  En förteckning över medlemsstater där det sökande PEPP-sparinstitutet avser att marknadsföra PEPP-produkten, i tillämpliga fall.

e)  Namn på förvaringsinstitut, i tillämpliga fall.

f)  PEPP-basfakta enligt artikel 26.

g)   En förteckning över de medlemsstater för vilka det sökande PEPP-sparinstitutet omedelbart kommer att kunna öppna ett underkonto.

3.   De behöriga myndigheterna ska inom 15 arbetsdagar efter mottagandet bedöma huruvida en ansökan enligt punkt 2 är fullständig.

Om ansökan inte är fullständig ska de behöriga myndigheterna fastställa en tidsfrist inom vilken den sökande ska lämna ytterligare information. När ansökan anses vara fullständig ska de behöriga myndigheterna underrätta den sökande om detta.

4.   Inom tre månader efter inlämnandet av den fullständiga ansökan enligt punkt 3, ska de behöriga myndigheterna fatta ett beslut om registrering av en PEPP-produkt endast om sökanden är godkänd att tillhandahålla PEPP-produkter enligt punkt 1 och om de uppgifter och dokument som lämnats i ansökan om registrering enligt punkt 2 följer denna förordning.

5.   Inom fem arbetsdagar efter att ha fattat ett beslut om registrering av PEPP-produkten, ska de behöriga myndigheterna vidarebefordra beslutet till Eiopa samt den information och de dokument som avses i punkt 2 a, b, d, f och g samt informera det sökande PEPP-sparinstitutet om detta.

Eiopa ska inte ansvara för eller hållas ansvarig för beslut om registrering som fattas av behöriga myndigheter.

Om de behöriga myndigheterna inte beviljar registrering, ska de utfärda ett motiverat beslut som kan överklagas.

6.  Om det i en medlemsstat finns mer än en behörig myndighet för en viss typ av finansiellt företag enligt punkt 1, ska den medlemsstaten utse en enda behörig myndighet för varje typ av finansiellt företag enligt punkt 1 som ska vara ansvarig för registreringsförfarandet och för kommunikationen med Eiopa.

Alla senare ändringar av den information och de dokument som lämnas i ansökan enligt punkt 2 ska omedelbart anmälas till de behöriga myndigheterna. Om ändringar rör den information och de dokument som avses i punkt 2 a, b, d, f och g, ska de behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta Eiopa om dessa ändringar.

Artikel 7

Registrering av en PEPP-produkt

1.  Eiopa ska inom fem arbetsdagar från dagen för överlämnandet av beslutet om registrering och de uppgifter och dokument som avses i artikel 6.5 registrera PEPP-produkten i det centrala offentliga register som avses i artikel 13 och utan onödigt dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna om detta.

2.  Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av en anmälan om registrering av den PEPP-produkt som avses i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna informera det sökande PEPP-sparinstitutet om detta.

3.   PEPP-sparinstitutet har rätt att erbjuda PEPP-produkten och PEPP-distributörer har rätt att distribuera PEPP-produkten från och med dagen för registreringen av PEPP-produkten i det centrala offentliga register som avses i artikel 13.

Artikel 8

Villkor för avregistrering av en PEPP-produkt

1.  De behöriga myndigheterna ska utfärda ett beslut om avregistrering av PEPP-produkten

a)  när PEPP-sparinstitutet uttryckligen avsäger sig registreringen,

b)  när PEPP-sparinstitutet har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c)  när PEPP-sparinstitutet har överträtt denna förordning på ett allvarligt eller systematiskt sätt, eller

d)  om PEPP-sparinstitutet eller PEPP-produkten inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av registreringen.

2.  Inom fem arbetsdagar efter att ha fattat ett beslut om avregistrering av PEPP-produkten ska de behöriga myndigheterna meddela detta till Eiopa och informera PEPP-sparinstitutet.

3.  Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av underrättelsen om beslutet om avregistrering enligt punkt 2 ska Eiopa avregistrera PEPP-produkten och underrätta de behöriga myndigheterna om detta.

4.  Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av en anmälan om avregistrering av den PEPP-produkt som avses i punkt 3, inbegripet datumet för avregistreringen, ska de behöriga myndigheterna underrätta det sökande PEPP-sparinstitutet om detta.

5.  PEPP-sparinstitutet har inte längre rätt att erbjuda PEPP-produkten och PEPP-distributörer har inte längre rätt att distribuera PEPP-produkten från och med dagen för avregistreringen av PEPP-produkten i det centrala offentliga register som avses i artikel 13.

6.  Om Eiopa har fått information om att någon av de omständigheter som avses i punkt 1 b eller c i denna artikel föreligger ska Eiopa, i enlighet med den samarbetsskyldighet mellan behöriga myndigheter och Eiopa som avses i artikel 66, begära att PEPP-sparinstitutets behöriga myndigheter kontrollerar att sådana omständigheter föreligger och de behöriga myndigheterna ska lämna sina slutsatser och motsvarande information till Eiopa.

7.  Innan de behöriga myndigheterna och Eiopa fattar ett beslut om avregistrering av PEPP-produkten, ska de göra sitt bästa för att säkerställa att PEPP-spararens intressen skyddas.

Artikel 9

Beteckning ▐

Beteckningen ”paneuropeisk privat pensionsprodukt” eller ”PEPP-produkt” får endast användas för en privat pensionsprodukt som registrerats av Eiopa för att distribueras under beteckningen ”PEPP” i enlighet med denna förordning.

Artikel 10

Distribution av PEPP-produkter

1.  De finansiella företag som avses i artikel 6.1 får distribuera PEPP-produkter som de har utvecklat. De får också distribuera PEPP-produkter som de inte har utvecklat, förutsatt att de följer den relevanta sektorsvisa regleringen i enlighet med vilken de tillåts distribuera produkter som de inte har utvecklat.

2.  Försäkringsförmedlare som är registrerade i enlighet med direktiv (EU) 2016/97 och värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2014/65/EU för tillhandahållande av investeringsrådgivning enligt definitionen i artikel 4.1.4 i direktiv 2014/65/EU får distribuera PEPP-produkter som de själva inte har utvecklat.

Artikel 11

Aktsamhetsregler för olika typer av pensionssparinstitut

PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska ▐ följa denna förordning samt även de relevanta aktsamhetsregler som är tillämpliga på dem i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artiklarna 6.1 och 10.2.

Artikel 12

Offentliggörande av nationella bestämmelser

1.  Texterna till de nationella lagar och andra författningar som fastställer villkoren för intjänandefasen enligt artikel 47 och villkoren för utbetalningsfasen enligt artikel 57, inbegripet information om ytterligare nationella förfaranden som inrättats för att ansöka om förmåner och incitament som fastställts på nationell nivå, ska i tillämpliga fall offentliggöras och hållas uppdaterade av den berörda nationella myndigheten.

2.  Alla behöriga myndigheter i en medlemsstat ska på sin webbplats ha en uppdaterad länk till de texter som avses i punkt 1.

3.  Offentliggörandet av de texter som avses i punkt 1 ska endast vara i informationssyfte och får inte skapa rättsliga skyldigheter eller ansvar för de berörda nationella myndigheterna.

Artikel 13

Centralt offentligt register

1.  Eiopa ska föra ett centralt offentligt register som anger varje PEPP-produkt som registrerats enligt denna förordning, PEPP-produktens registreringsnummer, PEPP-sparinstitutet som erbjuder denna PEPP-produkt, de behöriga myndigheterna för PEPP-sparinstitutet, dagen för registrering av PEPP-produkten, en fullständig förteckning över de medlemsstater i vilka PEPP-produkten erbjuds och en fullständig förteckning över de medlemsstater för vilka PEPP-sparinstitutet erbjuder ett underkonto. Registret ska vara allmänt tillgängligt i elektronisk form och ska hållas uppdaterat.

2.  De behöriga myndigheterna ska informera Eiopa om de länkar som avses i artikel 12.2 och hålla denna information uppdaterad.

3.  Eiopa ska offentliggöra och uppdatera de länkar som avses i punkt 2 i det centrala offentliga register som avses i punkt 1.

KAPITEL III

PEPP-PRODUKTENS TILLHANDAHÅLLANDE OCH PORTABILITET ÖVER GRÄNSERNA

AVSNITT I

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER OCH ETABLERINGSFRIHET

Artikel 14

Frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet för PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer

1.   PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer får tillhandahålla respektive distribuera PEPP-produkter inom en värdmedlemsstats territorium med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten, förutsatt att de följer de relevanta regler och förfaranden som fastställs genom eller enligt den unionsrätt som är tillämplig på dem enligt artikel 6.1 a, b, d och e och artikel 10.2 och efter att ha anmält sin avsikt att öppna ett underkonto för denna värdmedlemsstat i enlighet med artikel 21.

2.   Sådana PEPP-sparinstitut som avses i artikel 6.1 c och f ska följa de regler som anges i artikel 15.

Artikel 15

Frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet för tjänstepensionsinstitut och EU-baserade AIF-förvaltare

1.  PEPP-sparinstitut enligt artikel 6.1 c och f som avser att tillhandahålla PEPP-produkter till PEPP-sparare inom en värdmedlemsstats territorium för första gången enligt friheten att tillhandahålla tjänster, och efter att ha anmält sin avsikt att öppna ett underkonto för denna värdmedlemsstat i enlighet med artikel 21, ska lämna följande uppgifter till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat:

a)  PEPP-sparinstitutets namn och adress.

b)  Den medlemsstat där PEPP-sparinstitutet har för avsikt att tillhandahålla eller distribuera PEPP-produkter till PEPP-sparare.

2.  De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet översända uppgifterna till värdmedlemsstaten tillsammans med en bekräftelse på att det PEPP-sparinstitut som avses i punkt 1 i denna artikel uppfyller kraven i artikel 6.1. Informationen ska lämnas till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, såvida inte de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten har skäl att tvivla på den administrativa strukturens lämplighet med avseende på tillhandahållandet av PEPP-produkter eller den finansiella situationen för det PEPP-sparinstitut som avses i artikel 6.1 c och f.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten nekar till att översända uppgifterna till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska de underrätta PEPP-sparinstitutet i fråga om skälen till detta inom en månad från mottagandet av alla uppgifter och dokument. Ett sådant nekande eller underlåtenhet att lämna besked ska kunna prövas av domstol i PEPP-sparinstitutets hemmedlemsstat.

3.  De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska inom tio arbetsdagar bekräfta mottagandet av den information som avses i punkt 1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska därefter informera PEPP-sparinstitutet om att informationen har mottagits av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten och att PEPP-sparinstitutet kan inleda tillhandahållandet av PEPP-produkter till PEPP-sparare i den medlemsstaten.

4.  Om det inte föreligger något mottagningsbevis enligt punkt 3 inom tio arbetsdagar från den dag då den information som avses i punkt 2 översändes, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten informera PEPP-sparinstitutet om att PEPP-sparinstitutet kan börja tillhandahålla tjänster i den värdmedlemsstaten.

5.  Vid ändring av de uppgifter som avses i punkt 1 ska PEPP-sparinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om ändringen senast en månad innan den genomför ändringen. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska informera värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om ändringen så snart som möjligt och senast en månad efter mottagandet av underrättelsen.

6.   Värdmedlemsstaterna får inom ramen för detta förfarande utse andra behöriga myndigheter än de som avses i artikel 2 punkt 18 för att utöva de befogenheter som tilldelats de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. De ska underrätta kommissionen och Eiopa om detta, med uppgift om eventuell ansvarsuppdelning.

Artikel 16

Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

1.  Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anse att en PEPP-produkt distribueras inom dess territorium eller att ett underkonto för den medlemsstaten har öppnats i överträdelse med de skyldigheter som följer av de tillämpliga regler som avses i artikel 3, ska de vidarebefordra sina iakttagelser till de behöriga myndigheterna i PEPP-sparinstitutets eller PEPP-distributörens hemmedlemsstat.

2.  Efter att ha bedömt den information som mottagits enligt punkt 1, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i tillämpliga fall och utan dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att åtgärda situationen. De ska underrätta värdmedlemsstatens behöriga myndighet om alla sådana åtgärder.

3.  Om de åtgärder som vidtagits av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter visar sig vara otillräckliga eller saknas, och PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören ändå fortsätter att distribuera PEPP-produkten på ett sätt som står i klart motsattsförhållande till värdmedlemsstatens PEPP-sparares intressen eller för den korrekta funktionen för marknaden för privata pensionsprodukter i den medlemsstaten, får de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare oegentligheter, inbegripet, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören från att fortsätta distributionen av PEPP-produkterna inom deras territorium.

Vidare får de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära dess bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.

4.  Punkterna 1–3 ska inte påverka värdmedlemsstatens befogenhet att vidta lämpliga och icke-diskriminerande åtgärder för att förhindra eller bestraffa oegentligheter som begåtts inom dess territorium, i situationer där omedelbara åtgärder är strikt nödvändiga för att skydda konsumenternas rättigheter i värdmedlemsstaten, och om likvärdiga åtgärder i hemmedlemsstaten är otillräckliga eller saknas, eller i fall där oegentligheter strider mot nationella rättsliga bestämmelser till skydd för det allmännas bästa, i den mån det är strikt nödvändigt. I sådana situationer ska värdmedlemsstaten ha möjlighet att hindra PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören från att bedriva ny affärsverksamhet inom deras territorium.

5.  Alla åtgärder som vidtas av värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt denna artikel ska meddelas PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören i ett välgrundat dokument och anmälas till hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utan onödigt dröjsmål.

AVSNITT II

PORTABILITET

Artikel 17

Portabilitetsmöjlighet

1.  PEPP-sparare ska ha rätt att använda en möjlighet till portabilitet som ger dem rätt att fortsätta att betala in till sina befintliga PEPP-konton när de byter bosättningsort till en annan medlemsstat.

2.  Om de utnyttjar portabilitetsmöjligheten har PEPP-sparare rätt att behålla alla fördelar och incitament som beviljats av PEPP-sparinstitutet och som är knutna till de fortlöpande investeringarna i deras PEPP-produkt.

Artikel 18

Erbjudande av portabilitetsmöjlighet

1.  PEPP-sparinstitut ska erbjuda portabilitetsmöjlighet enligt artikel 17 för PEPP-sparare som har ett PEPP-konto hos dem och som begär detta.

2.  När PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören erbjuder en PEPP-produkt ska de ge presumtiva PEPP-sparare information om portabilitetsmöjligheten och om vilka underkonton som är omedelbart tillgängliga.

3.  Inom tre år efter denna förordnings tillämpningsdag ska varje PEPP-sparinstitut på begäran erbjuda nationella underkonton för minst två medlemsstater.

Artikel 19

PEPP-produktens underkonton

1.  Om PEPP-sparinstitut erbjuder PEPP-sparare en portabilitetsmöjlighet i enlighet med artikel 17, ska PEPP-sparinstituten säkerställa att om ett nytt underkonto öppnas inom ett PEPP-konto ska detta uppfylla de rättsliga krav och villkor som fastställts på nationell nivå enligt artiklarna 47 och 57 för PEPP-produkten av den nya medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt. Alla transaktioner på PEPP-kontot ska föras in i ett motsvarande underkonto. Inbetalningar till och uttag från underkontot kan vara föremål för separata avtalsvillkor.

2.  Utan att det påverkar tillämplig sektorslagstiftning, får PEPP-sparinstitut också säkerställa att de krav som avses i punkt 1 är uppfyllda genom att etablera ett partnerskap med ett annat registrerat PEPP-sparinstitut (nedan kallad partnern).

Med hänsyn till omfattningen av de uppgifter som ska utföras av partnern ska denne ha kompetens och förmåga att utföra de funktioner som delegerats. PEPP-sparinstitutet ska ingå ett skriftligt avtal med partnern. Avtalet ska vara rättsligt bindande och det ska tydligt ange PEPP-sparinstitutets och partnerns rättigheter och skyldigheter. Avtalet ska följa de relevanta regler och förfaranden för delegering och utkontraktering som fastställts genom eller enligt den unionsrätt som är tillämplig på dem enligt vad som avses i artikel 6.1. Trots detta avtal ska PEPP-sparinstitutet förbli ensamt ansvarigt avseende kraven enligt denna förordning.

Artikel 20

Öppnade av ett nytt underkonto

1.   Utan dröjsmål ska PEPP-sparinstitutet, så snart det har informerats om PEPP-spararens ändring av bosättningsort till en annan medlemsstat, informera PEPP-spararen om möjligheten att öppna ett nytt underkonto inom sitt PEPP-konto samt om den tidsperiod då ett sådant underkonto skulle kunna öppnas.

I sådana fall ska PEPP-sparinstitutet kostnadsfritt tillhandahålla PEPP-spararen PEPP-faktabladet med de specifika krav som avses i artikel 28.3 g för det underkonto som motsvarar PEPP-spararens nya bosättningsmedlemsstat.

Om ett nytt underkonto inte finns tillgängligt ska PEPP-sparinstitutet informera PEPP-spararen om rätten att utan dröjsmål och utan kostnad byta samt om möjligheten att fortsatta att spara i det senaste underkontot som öppnats.

2.  Om PEPP-spararen har för avsikt att utnyttja möjligheten att öppna ett underkonto ska PEPP-spararen informera PEPP-sparinstitutet om följande ▌:

a)  I vilken medlemsstat PEPP-spararen har sin nya bosättningsort.

b)  Vilken dag inbetalningarna ska överföras till det nya underkontot.

c)  Information som är relevant för ▐ andra villkor för PEPP-produkten.

3.  PEPP-spararen får fortsätta att betala in till det senaste underkontot som öppnats.

4.   PEPP-sparinstitutet ska erbjuda PEPP-spararen en personlig rekommendation som förklarar huruvida det skulle vara mer fördelaktigt att öppna ett nytt underkonto inom PEPP-spararens PEPP-konto och göra inbetalningarna till det nya underkontot än att fortsätta att betala in till det sist öppnade underkontot.

5.  Om PEPP-sparinstitutet inte kan säkerställa öppnande av ett nytt underkonto för PEPP-spararens nya bosättningsmedlemsstat, ska PEPP-spararen allt efter eget önskemål kunna

a)  byta PEPP-sparinstitut utan dröjsmål och utan kostnad, utan hinder av kraven i artikel 52.3 om hur ofta byte av PEPP-sparinstitut kan ske, eller

b)  fortsätta att betala in till det senaste underkontot som öppnats.

6.  Det nya underkontot ska öppnas genom ändring av det befintliga PEPP-avtalet mellan PEPP-spararen och PEPP-sparinstitutet, i enlighet med gällande avtalsrätt. Dagen för öppnandet ska anges i avtalet ▐.

Artikel 21

Information om portabilitet till de behöriga myndigheterna

1.  PEPP-sparinstitut som för första gången önskar öppna ett nytt underkonto för en värdmedlemsstat ska anmäla detta till de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

2.  PEPP-sparinstitutet ska i sin anmälan inkludera följande uppgifter och dokument:

a)  Standardavtalsvillkoren för PEPP-avtalet som avses i artikel 4, inklusive bilagan för det nya underkontot.

b)  PEPP-faktabladet med de specifika kraven för det underkonto som motsvarar det nya underkontot i enlighet med artikel 28.3 g.

c)   PEPP-pensionsbeskedet enligt artikel 36.

d)  I tillämpliga fall, information om de kontraktuella arrangemang som avses i artikel 19.2.

3.  De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska kontrollera att den inlämnade dokumentationen är fullständig, och inom tio arbetsdagar från mottagandet av den fullständiga dokumentationen, överlämna den till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

4.  De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska utan dröjsmål bekräfta mottagandet av de uppgifter och dokument som avses i punkt 2.

5.  De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska därefter informera PEPP-sparinstitutet om att informationen har mottagits av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten och att PEPP-sparinstitutet kan öppna underkontot för den medlemsstaten.

Om det inte föreligger något mottagningsbevis enligt punkt 4 inom tio arbetsdagar från den dag då den dokumentation som avses i punkt 3 översändes, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten informera PEPP-sparinstitutet om att underkontot för den medlemsstaten kan öppnas.

6.  Vid ändring av de uppgifter och dokument som avses i punkt 2 ska PEPP-sparinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om ändringen senast en månad innan ändringen genomförs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska informera värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om ändringen så snart som möjligt och senast en månad efter mottagandet av underrättelsen.

KAPITEL IV

KRAV AVSEENDE DISTRIBUTION OCH INFORMATION

AVSNITT I

Allmänna bestämmelser

Artikel 22

Allmän princip

Vid distribution av PEPP-produkter ska PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer alltid agera hederligt, rättvist och professionellt i enlighet med PEPP-kundernas bästa intresse.

Artikel 23

Distributionsregler för olika typer av PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer

1.   Vid distribution av PEPP-produkter ska de olika typerna av PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer iaktta följande bestämmelser:

a)  Försäkringsföretag enligt artikel 6.1 b i denna förordning och försäkringsförmedlare enligt artikel 10.2 i denna förordning ska följa den tillämplig nationell rätt som genomför reglerna i kapitlen V och VI i direktiv (EU) 2016/97, med undantag av artiklarna 20, 23, 25 och 30.3 i det direktivet vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter, och annan direkt tillämplig unionsrätt som antagits enligt de reglerna med avseende på distribution av sådana produkter samt ▐ denna förordning, med undantag av artikel 34.4.

b)  Värdepappersföretag enligt ▐ artikel 10.2 i denna förordning ska följa den tillämplig nationell rätt som genomför reglerna om marknadsföring och distribution av finansiella instrument i artikel 16.3 första stycket och artiklarna 23, 24 och 25 i direktiv 2014/65/EU, med undantag av artiklarna 24.2, 25.3 och 25.4 i det direktivet, annan direkt tillämplig unionsrätt som antagits enligt de bestämmelserna samt ▌denna förordning, med undantag av artikel 34.4.

c)  Alla övriga PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska följa den tillämpliga nationella rätt som genomför reglerna om marknadsföring och distribution av finansiella instrument som anges i artikel 16.3 första stycket och i artiklarna 23, 24 och 25 i direktiv 2014/65/EU, med undantag av artiklarna 24.2, 25.2, 25.3 och 25.4 i det direktivet, och annan direkt tillämplig unionsrätt som antagits enligt dessa bestämmelser samt denna förordning.

2.  Reglerna i punkt 1 a ska endast tillämpas om det inte finns någon strängare bestämmelse i den tillämpliga nationella rätt som genomför bestämmelserna i kapitlen V och VI i direktiv (EU) 2016/97.

Artikel 24

Elektronisk distribution och andra varaktiga medier

PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska tillhandahålla alla dokument och uppgifter enligt detta kapitel utan kostnad till PEPP-kunder i elektronisk form, förutsatt att PEPP-kunderna har möjlighet att lagra sådan information på ett sätt som med tanke på informationens syfte innebär att den är tillgänglig under tillräckligt lång tid och att oförändrad återgivning av den lagrade informationen möjliggörs.

PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska på begäran och utan kostnad även tillhandahålla dessa dokument och uppgifter på ett annat varaktigt medium, inbegripet i pappersform. PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska informera PEPP-kunderna om deras rätt att begära en kopia av dessa handlingar på ett annat varaktigt medium, inklusive papper.

Artikel 25

Produktövervakning och styrningskrav

1.  PEPP-sparinstitut ska upprätthålla, använda och se över en process för godkännande av varje PEPP-produkt eller varje betydande ändring av en befintlig PEPP-produkt, innan den distribueras till PEPP-kunder.

Produktgodkännandeprocessen ska vara proportionerlig och ändamålsenlig i förhållande till typen av PEPP-produkt.

Produktgodkännandeprocessen ska ange en fastställd målmarknad för varje PEPP-produkt och säkerställa att en bedömning har gjorts av alla risker som är relevanta för den fastställda målmarknaden, att den planerade distributionsstrategin är förenlig med den fastställda målmarknaden och att rimliga åtgärder vidtas för att säkerställa att PEPP-produkten distribueras till den fastställda målmarknaden.

PEPP-sparinstitutet ska förstå och regelbundet se över de PEPP-produkter som den erbjuder, med beaktande av alla händelser som väsentligt skulle kunna påverka den potentiella risken för den fastställda målmarknaden, för att åtminstone bedöma huruvida PEPP-produkterna fortfarande är förenliga med den fastställda målmarknadens behov och huruvida den avsedda distributionsstrategin fortfarande är lämplig.

PEPP-sparinstitut ska ge PEPP-distributörer all lämplig information om PEPP-produkten och produktgodkännandeprocessen, inbegripet den fastställda målmarknaden för PEPP-produkten.

PEPP-distributörer ska införa adekvata arrangemang för att få den information som avses i femte stycket och för att förstå varje PEPP-produkts egenskaper och fastställda målmarknad.

2.  De riktlinjer, processer och arrangemang som avses i denna artikel ska inte påverka några andra krav enligt denna förordning eller krav som gäller med stöd i denna förordning, inbegripet kraven avseende offentliggörande, lämplighet eller ändamålsenlighet, identifiering och hantering av intressekonflikter, ▐ incitament och ESG-faktorer.

AVSNITT II

INFORMATION FÖRE INGÅENDE AV AVTAL

Artikel 26

PEPP-faktablad

1.  Innan en PEPP-produkt föreslås för PEPP-sparare ska PEPP-sparinstitutet ta fram ett PEPP-faktablad för PEPP-produkten i enlighet med kraven i detta avsnitt och publicera dokumentet på sin webbplats.

2.  PEPP-faktabladet ska utgöra informationsunderlag före ingående av avtal. Det ska vara korrekt, rättvisande, tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska ge basfakta och överensstämma med alla bindande avtalshandlingar, med relevanta delar i erbjudandehandlingar och med PEPP-produktens villkor och bestämmelser.

3.  PEPP-faktabladet ska vara ett fristående dokument, klart åtskilt från marknadsföringsmaterial. Det får inte innehålla hänvisningar till marknadsföringsmaterial. Det får innehålla hänvisningar till andra dokument, inbegripet prospekt i tillämpliga fall, men endast om hänvisningen rör information som måste ingå i PEPP-faktabladet enligt denna förordning.

Ett separat PEPP-faktablad bör upprättas för bas-PEPP-produkten.

4.  Om ett PEPP-sparinstitut erbjuder en PEPP-sparare en rad olika investeringsalternativ, så att all information som krävs enligt artikel 28.3 avseende de underliggande investeringsalternativen inte kan tillhandahållas i ett enda, koncist, fristående PEPP-faktablad, ska PEPP-sparinstituten ta fram något av följande:

a)  Ett fristående PEPP-faktablad för varje investeringsalternativ.

b)  Ett allmänt PEPP-faktablad som åtminstone innehåller en allmän beskrivning av de olika investeringsalternativen och där det anges var och hur mer ingående information kan inhämtas innan avtal ingås om de investeringar som ligger till grund för dessa investeringsalternativ.

5.  I enlighet med artikel 24 ska PEPP-faktabladet upprättas som ett kortfattat dokument, skrivet på ett koncist sätt. Det ska

a)  presenteras och utformas så att det är lättläst, med tillräckligt stora tecken,

b)  fokusera på den centrala information som PEPP-sparare behöver,

c)  vara klart formulerat och skrivet på ett språk och i en stil som underlättar förståelsen av informationen, och framför allt på ett språk som är klart, koncist och begripligt.

6.  Om färger används i PEPP-faktabladet, får detta inte minska informationens begriplighet om PEPP-faktabladet skulle tryckas eller kopieras i svartvitt.

7.  Om PEPP-sparinstitutet använder sitt eller sin koncerns firmamärke eller logotyp i PEPP-faktabladet, får detta inte avleda uppmärksamheten från informationen i faktabladet eller fördunkla texten.

8.  Utöver PEPP-faktabladet ska PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer hänvisa presumtiva PEPP-sparare till offentligt tillgängliga rapporter om PEPP-sparinstitutets ▐ finansiella ställning, inbegripet dess solvens, och tillse att dessa är lätt åtkomliga för de presumtiva PEPP-spararna.

9.   Presumtiva PEPP-sparare ska också få information om det tidigare resultatet för PEPP-spararens investeringsalternativ som täcker resultaten för minst tio år eller, om PEPP-produkten har tillhandahållits i mindre än tio år, för alla de år som PEPP-produkten har tillhandahållits. Information om tidigare resultat ska åtföljas av uppgiften ”tidigare resultat är inte vägledande för resultat i framtiden”.

Artikel 27

PEPP-faktabladets språk

1.  PEPP-faktabladet ska vara avfattat på de officiella språk – eller på åtminstone ett av de officiella språk – som används i den del av medlemsstaten där PEPP-produkten distribueras, eller på ett annat språk som godtas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten, eller översättas till något av dessa språk om det har avfattats på ett annat språk.

Översättningen ska ordagrant och korrekt återge innehållet i PEPP-faktabladets originaltext.

2.  Om en PEPP-produkt marknadsförs i en medlemsstat genom marknadsföringsmaterial på ett eller flera av medlemsstatens officiella språk ska PEPP-faktabladet åtminstone avfattas på motsvarande officiella språk.

3.  PEPP-faktabladet ska på begäran göras tillgängligt i ett lämpligt format för PEPP-sparare med synnedsättning.

Artikel 28

PEPP-faktabladets innehåll

1.  Titeln ”PEPP-faktablad” ska återges tydligt överst på första sidan i PEPP-faktabladet.

Informationen i PEPP-faktabladet ska presenteras i den ordningsföljd som anges i punkterna 2 och 3.

2.  En förklaring ska följa direkt under titeln. Den ska ha följande lydelse:"

”Detta faktablad ger dig viktig information om denna paneuropeiska privata pensionsprodukt (PEPP). Det är inte ett marknadsföringsmaterial. Informationen krävs enligt lag för att hjälpa dig att förstå denna privata pensionsprodukts egenskaper, risker, kostnader, möjliga vinster och förluster och för att hjälpa dig att jämföra den med andra PEPP-produkter.”

"

3.  PEPP-faktabladet ska innehålla följande information:

a)  I början av dokumentet: namnet på PEPP-produkten, huruvida det är en bas-PEPP-produkt, PEPP-sparinstitutets namn och kontaktuppgifter, information om de myndigheter som är behöriga i fråga om PEPP-sparinstitutet, PEPP-produktens registreringsnummer i det centrala offentliga registret och dokumentets datum.

b)  Förklaringen: ”Den pensionsprodukt som beskrivs i detta dokument är en långsiktig produkt med begränsade möjligheter till inlösen och den kan inte sägas upp när som helst.”

c)  I ett avsnitt med titeln ”Vad innebär denna produkt?”: PEPP-produktens karaktär och huvuddrag, inklusive följande:

i)  Dess långsiktiga syfte och hur detta ska uppnås, särskilt huruvida syftet uppnås genom direkt eller indirekt exponering mot underliggande investeringstillgångar, tillsammans med en beskrivning av underliggande instrument eller referensvärden, inbegripet en specificering av de marknader på vilka PEPP-sparinstitutet investerar och hur avkastningen fastställs.

ii)  En beskrivning av den typ av PEPP-sparare som PEPP-produkten är avsedd att marknadsföras för, särskilt i fråga om PEPP-spararens förmåga att bära förluster på investeringar och om investeringshorisont.

iii)  En förklaring om

—  huruvida bas-PEPP-produkten ger en garanti för kapitalet eller har formen av en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska kunna få tillbaka sitt kapital, eller

—  huruvida och i vilken utsträckning olika investeringsalternativ, i tillämpliga fall, tillhandahåller en garanti eller innehåller en riskreduceringsteknik.

iv)  En beskrivning av PEPP-pensionsförmånerna, särskilt eventuella former av utbetalningar och rätten att ändra den typ av utbetalningar som avses i artikel 59.1.

v)  Om PEPP-produkten täcker biometriska risker: närmare uppgifter om de risker som täcks och av försäkringsförmånerna, inklusive de omständigheter under vilka dessa förmåner får åberopas.

vi)  Information om portabilitetsmöjligheten, inbegripet en hänvisning till det centrala offentliga register som avses i artikel 13, med information om villkoren för intjänandefasen och utbetalningsfasen som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 47 och artikel 57.

vii)  En förklaring av konsekvenserna för PEPP-spararen av en förtida uppsägning av PEPP-produkten, inbegripet alla tillämpliga avgifter, sanktioner, samt eventuell förlust av kapitalskydd och andra möjliga fördelar och incitament.

viii)  En förklaring av konsekvenserna för PEPP-spararen om PEPP-spararen avslutar betalningarna till PEPP-produkten.

ix)  Information om tillgängliga underkonton och om PEPP-spararens rättigheter enligt artikel 20.5.

x)  Information om PEPP-spararens rätt att byta och rätt att få information om bytesmöjligheten enligt artikel 56.

xi)  Villkoren för den ändring av det valda investeringsalternativet som avses i artikel 44.

xii)  Information, om sådan finns tillgänglig, om PEPP-investeringens prestationer i fråga om ESG-faktorer.

xiii)  Den lag som är tillämplig på PEPP-avtalet om parterna inte kan välja lag, eller, om parterna kan välja tillämplig lag, den lag som PEPP-sparinstitutet föreslår ska väljas.

xiv)  I tillämpliga fall, huruvida det finns en ångerfrist eller uppsägningstid för PEPP-spararen.

d)  I ett avsnitt med titeln ”Vilka är riskerna och vad kan jag få för avkastning?” - en kortfattad beskrivning av risk- och avkastningsprofilen, med följande uppgifter:

i)  En sammanfattande riskindikator kompletterad av en beskrivande förklaring av den indikatorn och dess huvudsakliga begränsningar samt en beskrivande förklaring av materiellt relevanta risker med PEPP-produkten som inte tillräckligt fångas upp av den sammanfattande riskindikatorn.

ii)  Den möjliga maximala förlusten av investerat kapital, inbegripet information om

—  huruvida PEPP-spararen kan förlora allt investerat kapital, eller

—  huruvida PEPP-spararen bär risken att ådra sig ytterligare finansiella åtaganden eller skyldigheter.

iii)  Lämpliga resultatscenarier och de antaganden som ligger till grund för dem.

iv)  I tillämpliga fall, villkoren för avkastning till PEPP-sparare eller inbyggda resultattak.

v)  En förklaring om att skatterätten i PEPP-spararens hemmedlemsstat kan inverka på den faktiska utbetalningen.

e)  I ett avsnitt med titeln ”Vad händer om [namnet på PEPP-sparinstitutet] inte kan göra några utbetalningar?” - en kort beskrivning av huruvida förlusten täcks av en kompensations- eller garantiordning för investerare och, i så fall, vilken ordning det rör sig om, namnet på garanten och vilka risker som täcks av ordningen och vilka som inte täcks.

f)  I ett avsnitt med titeln ”Vilka är kostnaderna?”, kostnaderna för en investering i PEPP-produkten, som ska omfatta både direkta och indirekta kostnader för PEPP-spararen, inbegripet engångskostnader och återkommande kostnader, som ska anges genom sammanfattande indikatorer för dessa kostnader, och, för att säkerställa jämförbarhet, de totala sammanlagda kostnaderna uttryckt i monetära termer och i procent, för att visa de totala kostnadernas samlade inverkan på investeringen.

PEPP-faktabladet ska tydligt ange att PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören ska tillhandahålla detaljerade uppgifter om eventuella distributionskostnader som inte redan ingår i de kostnader som specificerats ovan, så att PEPP-sparare kan förstå den kumulativa effekt som dessa sammanlagda kostnader får på investeringens avkastning.

g)  I ett avsnitt med titeln ”Vilka är de särskilda kraven för det underkonto som motsvarar [den medlemsstat där jag är bosatt]?”:

i)  I ett underavsnitt: ”Krav under inbetalningsfasen”:

En beskrivning av villkoren för intjänandefasen som fastställts av den medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt i enlighet med artikel 47.

ii)  I ett underavsnitt med titeln ”Krav under utbetalningsfasen”:

En beskrivning av villkoren för utbetalningsfasen som fastställts av PEPP-spararens bosättningsmedlemsstat i enlighet med artikel 57.

h)  I ett avsnitt med titeln "Hur kan jag klaga?": information om hur och till vem en PEPP-sparare kan framföra klagomål på PEPP-produkten eller på hur PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören uppträder.

4.  Strukturering i olika lager av den information som krävs enligt punkt 3 ska vara tillåten om PEPP-faktabladet tillhandahålls i ett elektroniskt format, varvid detaljerade delar av informationen kan presenteras genom popup-fönster eller genom länkar till andra informationslager. I detta fall ska det vara möjligt att skriva ut PEPP-faktabladet som ett enda dokument.

5.  I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna och efter att ha utfört konsument- och branschtestning, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder med närmare uppgifter om följande:

a)  Närmare uppgifter om presentationen, inklusive dokumentets form och längd, och innehållet i var och en av de uppgifter som avses i punkt 3.

b)  Metoden bakom presentationen av risker och avkastning som avses i punkt 3 d i och iv.

c)  Metoden för kostnadsberäkning, inbegripet specificeringen av sammanfattande indikatorer som avses i punkt 3 f.

d)  Om informationen presenteras i ett elektroniskt format med informationsstruktur i olika lager, vilken information som ska placeras i det första lagret och vilken information som kan lämnas i ytterligare detaljlager.

Vid utarbetandet av förslag till tekniska tillsynsstandarder ska Eiopa beakta olika typer av PEPP-produkter, PEPP-produktens långsiktiga karaktär, PEPP-spararnas kompetens samt PEPP-produkternas egenskaper, för att göra det möjligt för PEPP-spararna att välja mellan olika investeringsalternativ och andra alternativ som PEPP-produkten erbjuder, inbegripet om detta val kan göras vid olika tidpunkter eller ändras vid en senare tidpunkt.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den ... [12 månader från och med den dag då denna förordning träder i kraft].

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Artikel 29

Marknadsföringsmaterial

Marknadsföringsmaterial som innehåller specifik information om PEPP-produkten får inte innehålla några uttalanden som strider mot informationen i PEPP-faktabladet eller minskar dess betydelse. Marknadsföringsmaterialet ska innehålla uppgifter om att det finns ett PEPP-faktablad och om hur och varifrån, inbegripet från PEPP-sparinstitutets webbplats, detta kan erhållas.

Artikel 30

Översyn av PEPP-faktabladet

1.  PEPP-sparinstitutet ska se över informationen i PEPP-faktabladet minst varje år och ska snabbt revidera handlingen om översynen visar att ändringar behöver göras. Den reviderade versionen ska göras tillgänglig utan dröjsmål.

2.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna och efter att ha genomfört konsument- och branschtester, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar de villkor enligt vilka PEPP-faktabladet ska ses över och revideras.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den ... [12 månader från och med den dag då denna förordning träder i kraft].

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Artikel 31

Skadeståndsansvar

1.  PEPP-sparinstitutet ska inte kunna hållas skadeståndsansvarig endast på grund av PEPP-faktabladet, eller översättningar av detta, såvida det inte är vilseledande, innehåller felaktigheter eller är oförenligt med relevanta delar av rättsligt bindande handlingar med informationsunderlag inför ingående av avtal eller avtalshandlingar, eller med kraven i artikel 28.

2.  Om en PEPP-sparare visar att en förlust uppkommit till följd av att denne förlitat sig på ett faktablad, enligt de förhållanden som avses i punkt 1, vid ingåendet av ett PEPP-avtal för vilket PEPP-faktabladet tagits fram, kan denne kräva skadestånd från PEPP-sparinstitutet för denna förlust i enlighet med nationell rätt.

3.  Begrepp som ”förlust” eller ”skada” som avses i punkt 2 men som inte har definierats ska tolkas och tillämpas i enlighet med tillämplig nationell rätt enligt tillämpliga regler i internationell privaträtt.

4.  Denna artikel utgör inte hinder för ytterligare skadeståndskrav i enlighet med nationell rätt.

5.  Skyldigheterna enligt denna artikel får varken begränsas eller frångås genom avtalsvillkor.

Artikel 32

PEPP-avtal som täcker biometriska risker

Om PEPP-faktabladet avser ett PEPP-avtal som täcker biometriska risker, ska PEPP-sparinstitutets skyldigheter enligt detta avsnitt endast gälla gentemot PEPP-spararen.

Artikel 33

Tillhandahållande av PEPP-faktabladet

1.  Ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör ska ge presumtiva PEPP-sparare alla PEPP-faktablad som utarbetats i enlighet med artikel 26 när de ger råd om en PEPP-produkt eller erbjuder den till försäljning, i god tid innan dessa PEPP-sparare blir bundna av ett PEPP-avtal eller ett erbjudande som avser det PEPP-avtalet.

2.  Ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör får uppfylla kraven i punkt 1 genom att ge faktabladet till en fysisk person som har erhållit en skriftlig fullmakt att fatta investeringsbeslut på PEPP-spararens vägnar vad gäller transaktioner som genomförts inom ramen för den skriftliga fullmakten.

3.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, när så är lämpligt, efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar villkoren för fullgörandet av kravet på att tillhandahålla PEPP-faktabladet enligt punkt 1.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den … [12 månader från och med den dag då denna förordning träder ikraft].

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

AVSNITT III

RÅDGIVNING ▌

Artikel 34

Specifikation av krav och behov samt tillhandahållande av rådgivning

1.  Innan ett PEPP-avtal ingås ska PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören på grundval av de uppgifter som begärts och erhållits från den presumtiva PEPP-spararen specificera denna presumtiva PEPP-sparares pensionsrelaterade krav och behov, inbegripet det möjliga behovet att förvärva en produkt som erbjuder annuiteter, och ge den presumtiva PEPP-spararen objektiv information om PEPP-produkten på ett begripligt sätt så att PEPP-spararen kan fatta ett välgrundat beslut.

Varje PEPP-avtal som föreslås ska vara förenligt med PEPP-spararens pensionsrelaterade krav och behov, med beaktande av hans eller hennes intjänade pensionsrättigheter.

2.  PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören ska ge rådgivning till den presumtiva PEPP-spararen, innan PEPP-avtalet ingås, en personlig rekommendation som förklarar varför en viss PEPP-produkt bäst, inbegripet ett visst investeringsalternativ om så är tillämpligt, motsvarar PEPP-spararens krav och behov.

PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören ska också ge den presumtiva PEPP-spararen en personlig prognos för pensionsförmånerna för den rekommenderade produkten på grundval av det tidigaste datum då vilket utbetalningsfasen kan inledas och en varning som anger att dessa prognoser kan skilja sig från det slutliga värdet av erhållna PEPP-förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av PEPP-avtalets särskilda karaktär.

3.  Om en bas-PEPP-produkt erbjuds utan en garanti för kapitalet, ska PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören tydligt förklara att det finns PEPP-produkter med en garanti för kapitalet, skälen till att rekommendera en bas-PEPP-produkt som grundar sig på en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska kunna få tillbaka sitt kapital och tydligt visa eventuella ytterligare risker som sådana PEPP-produkter skulle kunna medföra i jämförelse med en kapitalgarantibaserad bas-PEPP-produkt med en garanti för kapitalet. Denna förklaring ska göras i skriftlig form.

4.  När rådgivning ges ska det PEPP-sparinstitut eller den PEPP-distributör som avses i artikel 23.1 c i denna förordning uppmana den presumtiva PEPP-spararen att tillhandahålla information om den personens kunskaper och erfarenhet på det investeringsområde som är relevant för den erbjudna eller efterfrågade PEPP-produkten och den personens finansiella situation, inbegripet hans eller hennes förmåga att bära förluster, och hans eller hennes investeringsmål, inbegripet hans eller hennes risktolerans, så att PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören kan rekommendera den presumtiva spararen en eller flera PEPP-produkter som är lämpliga för den personen och, i synnerhet, är förenliga med dennes risktolerans och förmåga att bära förluster.

5.  PEPP-sparinstitutets eller PEPP-distributörens ansvar får inte blir mindre på grund av att rådgivningen helt eller delvis tillhandahålls genom ett automatiskt eller halvautomatiskt system.

6.  Utan att det påverkar strängare tillämplig sektorsrätt ska PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer säkerställa och på begäran visa för de behöriga myndigheterna att de fysiska personer som ger rådgivning om PEPP-produkterna har den kunskap och kompetens som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning. Medlemsstaterna ska offentliggöra de kriterier som använts för att bedöma denna kunskap och kompetens.

AVSNITT IV

INFORMATION UNDER AVTALETS LÖPTID

Artikel 35

Allmänna bestämmelser

1.  PEPP-sparinstitut ska sammanställa ett koncist och personanpassat dokument som ska tillhandahållas under intjänandefasen och innehålla grundläggande information för varje PEPP-sparare som tar hänsyn till nationella pensionssystems särart och all relevant rätt, inbegripet nationell social-, arbetsmarknads- och skatterätt (”PEPP-pensionsbesked”). Formuleringen ”PEPP-pensionsbesked” ska ingå i dokumentets titel.

2.  Den exakta dag som informationen i PEPP-pensionsbeskedet avser ska anges tydligt.

3.  Den information som ingår i PEPP-pensionsbeskedet ska vara korrekt och uppdaterad.

4.  PEPP-sparinstitutet ska årligen göra PEPP-pensionsbeskedet tillgängligt för varje PEPP-sparare.

5.  Alla väsentliga ändringar av informationen i PEPP-pensionsbeskedet i förhållande till föregående år ska anges tydligt.

6.  Utöver PEPP-pensionsbeskedet ska PEPP-spararen under avtalets löptid dessutom hållas informerad utan dröjsmål om alla ändringar avseende följande information:

a)  Avtalsvillkor som inbegriper allmänna och särskilda villkor.

b)  PEPP-sparinstitutets namn, dess juridiska form eller adressen till dess huvudkontor och i förekommande fall till den filial som ingått avtalet.

c)  information om hur investeringspolicyn beaktar ESG-faktorer.

Artikel 36

PEPP-pensionsbesked

1.  PEPP-pensionsbeskedet ska åtminstone innehålla följande grundläggande information för PEPP-sparare:

a)  PEPP-spararens personuppgifter och det tidigaste datum då utbetalningsfasen kan inledas för eventuella underkonton.

b)  Namn och kontaktuppgifter för PEPP-sparinstitutet och en referens till PEPP-avtalet.

c)  Den medlemsstat där PEPP-sparinstitutet är auktoriserad eller registrerad samt namnen på de behöriga myndigheterna.

d)  Uppgifter om prognoser för pensionsförmåner grundade på den dag som avses i led a och en varning om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna PEPP-förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av PEPP-avtalets särskilda karaktär.

e)  Uppgifter om de inbetalningar som gjorts av PEPP-spararen eller en tredje part till PEPP-kontot under de senaste tolv månaderna.

f)   En specificering av alla de kostnader som PEPP-spararen direkt och indirekt debiterats under de senaste tolv månaderna, med angivande av förvaltningskostnad, kostnad för förvaring av tillgångar, kostnader som avser portföljtransaktioner och andra kostnader, samt en uppskattning av hur kostnaderna påverkar de slutliga PEPP-förmånerna. Sådana kostnader bör uttryckas både i pengar och i procent av inbetalningarna under de senaste tolv månaderna.

g)  I tillämpliga fall, arten av och mekanismen för de garanti- eller riskreduceringstekniker som avses i artikel 46.

h)  I tillämpliga fall antal och värde av de andelar som motsvarar PEPP-spararens inbetalningar under de senaste tolv månaderna.

i)  Det totala beloppet på PEPP-spararens PEPP-konto på dagen för det besked som avses i artikel 35.

j)  Information om det tidigare resultatet för PEPP-spararens investeringsalternativ som omfattar resultaten för minst tio år eller, om PEPP-produkten har tillhandahållits i mindre än tio år, för alla de år som PEPP-produkten har tillhandahållits. Information om tidigare resultat ska åtföljas av uppgiften ”tidigare resultat är inte vägledande för framtida resultat”.

k)  För PEPP-konton med mer än ett underkonto ska informationen i PEPP-pensionsbeskedet specificeras för alla befintliga underkonton.

l)  Sammanfattande information om investeringspolicyn när det gäller ESG-faktorer.

2.  Eiopa ska i samråd med Europeiska centralbanken och behöriga myndigheter utarbeta utkast till tekniska tillsynsstandarder som specificerar reglerna för att fastställa de antaganden om prognoser för pensionsförmåner som avses i punkt 1 d i denna artikel och artikel 34.2. Dessa regler ska tillämpas av PEPP-sparinstitut för att, om det är relevant, fastställa investeringens årliga nominella avkastningsgrad, den årliga inflationstakten och trenden för framtida löner.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den … [12 månader från och med den dag få denna förordning träder ikraft]. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Artikel 37

Kompletterande information

1.  PEPP-pensionsbeskedet ska ange var och hur bl.a. följande kompletterande information kan inhämtas:

a)  Ytterligare praktisk information om PEPP-spararens rättigheter och valmöjligheter, bland annat när det gäller investeringar, utbetalningsfasen, bytesmöjligheten och portabilitetsmöjligheten.

b)  ▐ PEPP-sparinstitutets årsbokslut och förvaltningsberättelser som är offentligt tillgängliga.

c)  En skriftlig förklaring om principerna för PEPP-sparinstitutets investeringspolicy som åtminstone ska innehålla uppgifter om metoder för att mäta investeringsrisk, tillämpade riskhanteringsprocesser och den strategiska tillgångsallokeringen när det gäller PEPP-pensionsåtagandenas art och duration samt hur investeringspolicyn beaktar ESG-faktorerna.

d)  I tillämpliga fall, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typ av PEPP-sparinstitut och annuiteternas duration.

e)  Nivån på PEPP-förmånerna vid inlösen före de datum som avses i artikel 36.1 a.

2.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av artikel 36 och denna artikel ska Eiopa, efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna och efter att ha genomfört konsument- och branschtester, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar presentationsformerna för den information som avses i artikel 36 och denna artikel. När det gäller presentationen av information om tidigare resultat i enlighet med artikel 36.1 j ska skillnaderna mellan investeringsalternativen beaktas, särskilt om PEPP-spararen bär investeringsrisken och om investeringsalternativet är åldersberoende eller inkluderar durationsmatchning.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast... [12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34.2 och artikel 36.1 d får medlemsstaterna, för att möjliggöra jämförelser med nationella produkter, ålägga PEPP-sparinstitut att förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner när reglerna för att fastställa antagandena fastställs av respektive medlemsstat.

Artikel 38

Information som ska lämnas till PEPP-sparare under tiden före pensionering och till PEPP-förmånstagare under utbetalningsfasen

1.  Utöver PEPP-pensionsbeskedet ska PEPP-sparinstitut två månader före de datum som avses i artikel 59.1 a och b eller på PEPP-spararens begäran lämna information om det kommande inledandet av utbetalningsfasen, möjliga former av utbetalningar och möjligheten för PEPP-spararen att ändra formen av utbetalningar i enlighet med artikel 59.1.

2.   Under utbetalningsfasen ska PEPP-sparinstitut årligen lämna information om de PEPP-förmåner som ska betalas ut och motsvarande former av utbetalningar.

Om PEPP-spararen fortsätter att göra inbetalningar eller ta på sig investeringsrisk under utbetalningsfasen, ska PEPP-sparinstitutet fortsätta att tillhandahålla PEPP-pensionsbeskedet som innehåller relevant information.

Artikel 39

▌ Information som på begäran ska lämnas till PEPP-sparare och PEPP-förmånstagare

PEPP-sparinstitutet ska på begäran av en PEPP-sparare eller PEPP-förmånstagare eller deras företrädare tillhandahålla den kompletterande information som avses i artikel 37.1 samt kompletterande information om de antaganden som ligger till grund för de prognoser som avses i artikel 36.1 d.

AVSNITT V

RAPPORTERING TILL NATIONELLA MYNDIGHETER

Artikel 40

Allmänna bestämmelser

1.  PEPP-sparinstitut ska till sina behöriga myndigheter lämna den information som är nödvändig för tillsynen, utöver den information som lämnas enligt relevant sektorsrätt. Denna ytterligare information ska i tillämpliga fall omfatta vad som krävs för att myndigheterna ska utföra följande i samband med tillsynsprocessen:

a)  Bedöma PEPP-sparinstituts bolagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tillämpas i solvenssammanhang, riskexponering och riskhanteringssystem samt kapitalstruktur, kapitalbehov och kapitalförvaltning.

b)  Fatta lämpliga beslut till följd av utövandet av sina tillsynsbefogenheter och tillsynsuppgifter.

2.  De behöriga myndigheterna ska, utöver sina befogenheter enligt nationell rätt, ha följande befogenheter:

a)  Att fastställa art, omfattning och format avseende den information som avses i punkt 1, som de kräver att PEPP-sparinstitut ska lämna vid i förväg fastställda tidpunkter, när en i förväg fastställd händelse inträffat eller vid en förfrågan om ett PEPP-sparinstituts situation.

b)  Att från PEPP-sparinstitut erhålla information om avtal som PEPP-sparinstitut ingått eller om avtal som ingåtts med tredjeparter.

c)  Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.

3.  Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta följande:

a)  Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination av sådana.

b)  Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana.

c)  Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kombination av sådana.

4.  Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska

a)  stå i proportion till art, omfattning och komplexitet hos PEPP-sparinstitutets verksamhet och särskilt till den inneboende risken i denna verksamhet,

b)  vara tillgänglig, fullständig i varje väsentligt hänseende, jämförbar och konsekvent utformad över tiden,

c)  vara relevant, tillförlitlig och begriplig.

5.  PEPP-sparinstitut ska årligen lämna följande information till de behöriga myndigheterna:

a)  För vilka medlemsstater PEPP-sparinstitut erbjuder underkonton.

b)  Antalet anmälningar i enlighet med artikel 20.1 som mottagits från PEPP-sparare som har bytt bosättningsort till en annan medlemsstat.

c)  Antal förfrågningar om att öppna ett underkonto och antal underkonton som öppnats i enlighet med artikel 20.2.

d)  Antal begäranden från PEPP-sparare om byte och faktiska överföringar i enlighet med artikel 20.5 a.

e)  Antal ansökningar från PEPP-sparare om byte och faktiska överföringar enligt artikel 52.3.

De behöriga myndigheterna ska vidarebefordra informationen till Eiopa.

6.  PEPP-sparinstitut ska ha lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1–5 samt en skriftlig policy, godkänd av PEPP-sparinstitutets lednings-, tillsyns- eller förvaltningsorgan, som säkerställer att den lämnade informationen är lämplig.

7.  På begäran till de behöriga myndigheterna och för att fullgöra de uppgifter som tilldelats genom denna förordning, ska Eiopa ha tillgång till den information som lämnas av PEPP-sparinstitut.

8.  Om inbetalningarna till PEPP-produkter och PEPP-förmåner omfattas av förmåner eller incitament ska PEPP-sparinstitutet i enlighet med relevant nationell rätt till den berörda nationella myndigheten, i tillämpliga fall, överlämna all information som är nödvändig för att tillhandahålla eller återkräva sådana förmåner och incitament som mottagits i samband med sådana inbetalningar och förmåner.

9.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 72 som kompletterar denna förordning genom att specificera den ytterligare information som avses i punkterna 1–5 i denna artikel i syfte att i lämplig utsträckning säkerställa konvergens i tillsynsrapporteringen.

Eiopa ska efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna och behöriga myndigheter och efter branschtester utarbeta utkast till tekniska genomförandestandarder om formatet för tillsynsrapporteringen.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den … [12 månader från och med den dag då denna förordning träder ikraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

KAPITEL V

INTJÄNANDEFAS

AVSNITT I

INVESTERINGSREGLER FÖR PEPP-SPARINSTITUT

Artikel 41

Investeringsregler

1.  PEPP-sparinstitut ska investera de tillgångar som motsvarar PEPP-produkten i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:

a)  Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar PEPP-spararnas intressen som helhet. Vid en eventuell intressekonflikt ska PEPP-sparinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj säkerställa att investeringen görs uteslutande i PEPP-spararnas intresse.

b)  Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska PEPP-sparinstituten beakta risker som är förknippade med ESG-faktorer och investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser för dessa faktorer.

c)  Tillgångarna ska investeras på ett sätt som säkerställer säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen.

d)  Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.

e)  Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. Dessa instrument ska värderas enligt aktsamhetsprincipen, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av PEPP-sparinstitutets tillgångar. PEPP-sparinstitut ska även undvika överdriven riskexponering mot en och samma motpart och mot annan derivatverksamhet.

f)  Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen. Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för ett PEPP-sparinstitut.

g)  Tillgångarna får inte investeras i icke samarbetsvilliga jurisdiktioner enligt tillämpliga rådsslutsatser med förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, och inte heller i ett högrisktredjeland med strategiska brister enligt kommissionens tillämpliga delegerade förordning som antagits på grundval av artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849.

h)  PEPP-sparinstitutet får inte utsätta sig självt och tillgångar som är hänförliga till PEPP-produkten för risker till följd av en alltför hög skuldsättningsgrad eller från alltför omfattande löptidsomvandling.

2.  De regler som fastställs i punkt 1 a–h ska endast tillämpas i den mån PEPP-sparinstitutet inte omfattas av striktare bestämmelser i relevant sektorsrätt.

AVSNITT II

INVESTERINGSALTERNATIV FÖR PEPP-SPARARE

Artikel 42

Allmänna bestämmelser

1.  PEPP-sparinstitut får erbjuda PEPP-sparare upp till sex investeringsalternativ

2.  Investeringsalternativen ska omfatta bas-PEPP-produkten och får omfatta andra investeringsalternativ.

3.  Alla investeringsalternativ ska vara utformade av PEPP-sparinstitut på grundval av en garanti eller en riskreduceringsteknik som ska säkerställa ett tillräckligt skydd för PEPP-sparare.

4.  Tillhandahållande av garantier ska omfattas av den relevanta sektorsrätt som är tillämplig på PEPP-sparinstitutet.

5.  De PEPP-sparinstitut som avses i artikel 6.1 c, d, e och f får erbjuda PEPP-produkter med en garanti endast genom samarbete med kreditinstitut eller försäkringsföretag som kan tillhandahålla sådana garantier i enlighet med den sektorsrätt som är tillämplig på dem. Dessa institut eller företag ska vara ensamt ansvariga för garantin.

Artikel 43

PEPP-spararens val av investeringsalternativ

PEPP-spararen ska efter att ha mottagit relevant information och rådgivning, välja ett investeringsalternativ i samband med att PEPP-avtalet ingås.

Artikel 44

Villkor för ändring av det valda investeringsalternativet

1.  Om PEPP-sparinstitutet tillhandahåller olika investeringsalternativ, ska PEPP-spararen under intjänandet till PEPP-produkten ha möjlighet att välja ett annat investeringsalternativ efter minst fem år från ingåendet av PEPP-avtalet och, om det gäller senare ändringar, efter fem år från det senaste bytet av investeringsalternativ. PEPP-sparinstitutet får tillåta PEPP-spararen att ändra det valda investeringsalternativet oftare än så.

2.  Ändringar av investeringsalternativet ska vara kostnadsfria för PEPP-sparare.

Artikel 45

Bas-PEPP-produkten

1.  Bas-PEPP-produkten ska vara en säker produkt och utgöra ickevalsalternativet. Den ska utformas av PEPP-sparinstitut på grundval av en garanti för det kapital som är innestående i början av utbetalningsfasen och, om tillämpligt, under utbetalningsfasen, eller en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska få tillbaka sitt kapital.

2.  Kostnaderna och avgifterna för bas-PEPP-produkten får inte överstiga 1 % per år av det ackumulerade kapitalet.

3.  För att säkerställa lika spelregler för olika PEPP-sparinstitut och olika typer av PEPP-produkter, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder med närmare uppgifter om de typer av kostnader och avgifter som avses i punkt 2 efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna i tillämpliga fall.

Vid utarbetandet av förslagen till tekniska tillsynsstandarder ska Eiopa ta hänsyn till olika möjliga typer av PEPP-produkter, PEPP-produktens långsiktiga pensionsändamål och PEPP-produkternas olika möjliga egenskaper, särskilt utbetalningar i form av långfristiga annuiteter eller årliga uttag fram till åtminstone den ålder som motsvarar PEPP-spararens förväntade livslängd. Eiopa ska också utvärdera kapitalskyddets särskilda beskaffenhet i förhållande till kapitalgarantin. Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den … [12 månader efter den dag då denna förordning träder ikraft].

Kommissionen ges befogenhet komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

4.  Vartannat år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas ska kommissionen, efter samråd med Eiopa och i tillämpliga fall de övriga ESA-myndigheterna, göra en översyn för att bedöma om det procentuella värde som avses i punkt 2 är adekvat. Kommissionen ska särskilt beakta den faktiska nivån och förändringarna av den faktiska nivån på kostnader och avgifter samt inverkan på tillgången till PEPP-produkter.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 72 för att ändra det procenttal som avses i punkt 2 i denna artikel, mot bakgrund av sina översyner, i syfte att möjliggöra ett lämpligt marknadstillträde för PEPP-sparinstitut.

Artikel 46

Riskreduceringstekniker

1.  Användningen av riskreduceringstekniker ska säkerställa att investeringsstrategin för PEPP-produkten är utformad för att bygga upp en stabil och adekvat individuell framtida pensionsinkomst från PEPP-produkten och säkerställa en rättvis behandling av alla generationer av PEPP-sparare.

Alla riskreduceringstekniker, oavsett om de tillämpas inom ramen för bas-PEPP-produkten eller investeringsalternativen, ska vara sunda, robusta och förenliga med riskprofilen för motsvarande investeringsalternativ.

2.  Tillämpliga riskreduceringstekniker kan bland annat inbegripa följande:

a)  Bestämmelser för att gradvis anpassa investeringsallokeringen för att minska investeringarnas finansiella risker för investerargrupper som motsvarar den återstående löptiden (livscykelanpassning).

b)  Bestämmelser om upprättande av reserver från inbetalningar eller avkastning på investeringar som ska tilldelas PEPP-sparare på ett rättvist och transparent sätt för att reducera investeringsförluster.

c)  Bestämmelser för användning av lämpliga garantier för att skydda mot investeringsförluster.

3.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med de övriga ESA-myndigheterna och efter att ha genomfört branschtestningar, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar de minimikriterier som riskreduceringsteknikerna ska uppfylla, med beaktande av de olika typerna av PEPP-produkter och deras särdrag, samt de olika typerna av PEPP-sparinstitut och skillnaderna mellan deras tillsynsordning.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den...[12 månader efter den dag då denna förordning träder ikraft].

Kommissionen ges befogenhet komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

AVSNITT III

ANDRA ASPEKTER RÖRANDE INTJÄNANDEFASEN

Artikel 47

Villkor rörande intjänandefasen

1.  De villkor som rör intjänandesfasen av de nationella underkontona ska fastställas av medlemsstaterna, såvida de inte närmare anges i denna förordning.

2.  Sådana villkor får i synnerhet innefatta åldersgränser för när intjänandefasen kan börja, intjänandefasens minimilängd, högsta och lägsta inbetalningsbelopp och deras regelbundenhet ▐.

KAPITEL VI

SKYDD AV INVESTERARE

Artikel 48

Förvaringsinstitut

1.  ▐ De PEPP-sparinstitut som avses i artikel 6.1 c, e och f ska utse ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar i samband med PEPP-verksamheten och övervakningsplikter.

2.  För utseendet av förvaringsinstitutet, utförandet av dess uppgifter i samband med förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar samt förvaringsinstitutets övervakningsplikter, ska kapitel IV i direktiv 2009/65/EG tillämpas.

Artikel 49

Täckning av biometriska risker

1.  PEPP-sparinstitut får erbjuda PEPP-produkter med ett alternativ som säkerställer täckning av biometriska risker.

2.  Täckning av biometriska risker ska omfattas av den relevanta sektorslagstiftning som är tillämplig på PEPP-sparinstitutet. Täckning av biometriska risker får variera från underkonto till underkonto.

3.  Sådana PEPP-sparinstitut som avses i artikel 6.1 a, c, d, e och f får erbjuda PEPP-produkter med en möjlighet till täckning av biometriska risker. I sådana fall ska täckning beviljas endast om detta sker genom samarbete med försäkringsföretag som kan täcka dessa risker i enlighet med den sektorslagstiftning som är tillämplig på dem. Försäkringsföretaget ska vara fullt ansvarigt för täckningen av de biometriska riskerna.

Artikel 50

Klagomål

1.  PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska införa och tillämpa lämpliga och effektiva förfaranden för att hantera klagomål som lämnas av PEPP-kunder avseende deras rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning.

2.  Dessa förfaranden ska tillämpas i varje medlemsstat där PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören erbjuder sina tjänster och ska finnas tillgängliga på ett officiellt språk i den berörda medlemsstaten i enlighet med vad PEPP-kunden valt, eller på ett annat språk om PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören kommer överens om detta med PEPP-kunden.

3.  PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska göra sitt yttersta för att, antingen elektroniskt eller något annat varaktigt medium i enlighet med artikel 24, svara på PEPP-kundernas klagomål. I svaret ska varje punkt i klagomålet bemötas, inom rimlig tid och senast 15 arbetsdagar efter det att klagomålet mottagits. Under särskilda omständigheter som PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören inte kan påverka som gör att svaret inte kan lämnas inom 15 arbetsdagar, ska PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören skicka ett preliminärt svar, med klart angivna skäl till förseningen av svaret på klagomålet och med angivande av när PEPP-kunden ska få det definitiva svaret. Tidsfristen för mottagande av det slutliga svaret får under inga omständigheter överskrida 35 arbetsdagar.

4.  PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska informera PEPP-kunderna om minst ett alternativt tvistlösningsorgan som har behörighet att hantera tvister avseende PEPP-kunders rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning.

5.  Den information om förfarandena som avses i punkt 1 ska vara tydlig, begriplig och lätt tillgänglig på PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributörens webbplats, om sådan finns, vid filialen och i de allmänna villkoren för avtal mellan PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören och PEPP-kunden. Det ska anges var ytterligare information kan inhämtas om det berörda alternativa tvistlösningsorganet och villkoren för att anlita ett sådant organ.

6.  De behöriga myndigheterna ska införa förfaranden som gör det möjligt för PEPP-kunder och andra intresserade parter, inbegripet konsumentorganisationer, att lämna in klagomål till behöriga myndigheter avseende PEPP-sparinstituts och PEPP-distributörers påstådda överträdelser av denna förordning. Den som klagar ska i samtliga fall erhålla svar.

7.  I fall som berör mer än en medlemsstat kan klaganden välja att lämna in sitt klagomål genom de behöriga myndigheterna i sin bosättningsmedlemsstat, oberoende av var överträdelsen inträffade.

Artikel 51

Tvistlösning utanför domstol

1.  Adekvata, oberoende, opartiska, transparenta och ändamålsenliga alternativa tvistlösningsförfaranden för lösning av tvister mellan PEPP-kunder och PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer avseende de rättigheter och skyldigheter som denna förordning medför, ska fastställas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU(22), i förekommande fall med hjälp av befintliga behöriga organ. Sådana alternativa tvistlösningsförfaranden ska vara tillämpliga på, och det relevanta tvistlösningsorganets behörighet utökas till att omfatta, de PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer som förfarandena rör.

2.  De organ som avses i punkt 1 ska samarbeta effektivt för att lösa gränsöverskridande tvister avseende de rättigheter och skyldigheter som denna förordning medför.

KAPITEL VII

BYTE AV PEPP-SPARINSTITUT

Artikel 52

Tillhandahållande av bytesmöjligheten

1.  PEPP-sparinstitut ska erbjuda PEPP-sparare en bytesmöjlighet som innebär att eventuell behållning med motsvarande belopp eller i tillämpliga fall de faktiska tillgångarna i enlighet med punkt 4, på PEPP-spararens begäran överförs från ett PEPP-konto hos det överförande pensionssparinstitutet till ett nytt PEPP-konto med samma underkonton som öppnas hos det mottagande pensionssparinstitutet, samtidigt som det tidigare PEPP-kontot avslutas.

När det överförande PEPP-sparinstitutet använder bytesmöjligheten ska det överföra all information som är kopplad till alla underkonton tillhörande det tidigare PEPP-kontot, inklusive rapporteringskrav, till det mottagande PEPP-sparinstitutet. Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska registrera denna information i motsvarande underkonton.

En PEPP-sparare får begära ett byte till ett PEPP-sparinstitut som är etablerat i samma medlemsstat (icke-gränsöverskridande byten) eller i en annan medlemsstat (gränsöverskridande byten). PEPP-sparare kan utnyttja rätten att byta PEPP-sparinstitut under PEPP-produktens intjänandefas och utbetalningsfas.

2.  Utan hinder av vad som sägs i punkt 1, ska PEPP-sparinstitut under utbetalningsfasen inte vara skyldiga att tillhandahålla en bytesmöjlighet för PEPP-produkter när PEPP-spararna mottar utbetalningar i form av livslång livränta.

3.  PEPP-spararen får byta PEPP-sparinstitut efter minst fem år från och med det att PEPP-avtalet ingåtts och, vid senare byten, efter fem år från det senaste bytet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.5 a. PEPP-sparinstitutet får tillåta PEPP-spararen att byta PEPP-sparinstitut oftare än så.

4.  När det gäller byte mellan PEPP-sparinstitut som erbjuder individuell portföljförvaltning för PEPP-sparare får PEPP-sparare välja att överföra de faktiska tillgångarna eller motsvarande belopp. I alla andra fall ska endast överföring av motsvarande belopp tillåtas.

Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska lämna sitt skriftliga medgivande när PEPP-spararen begär en överföring av de faktiska tillgångarna.

Artikel 53

Bytesmöjligheten

1.  På PEPP-spararens begäran, efter det att denne har fattat ett välgrundat beslut på grundval av den information som erhållits från PEPP-sparinstitut enligt definitionen i artikel 56, ska bytet inledas av det mottagande PEPP-sparinstitutet. ▌

2.  ▐ PEPP-spararens begäran ska upprättas på ett av de officiella språken i den medlemsstat där bytet inleds eller på ett annat språk som parterna kommit överens om. I begäran ska PEPP-spararen

a)  ge specifikt samtycke till att det överförande PEPP-sparinstitutet utför var och en av de uppgifter som avses i punkt 4 och specifikt samtycke till att det mottagande PEPP-sparinstitutet utför var och en av de uppgifter som avses i punkt 5,

b)   i samtycke med det mottagande PEPP-sparinstitutet, fastställa från vilken tidpunkt betalningar ska göras till det PEPP-konto som öppnats hos det mottagande PEPP-sparinstitutet.

Denna tidpunkt ska vara minst två veckor efter den dag då det mottagande PEPP-sparinstitutet mottar de dokument som överförts från det överförande PEPP-sparinstitutet enligt punkt 4.

Medlemsstaterna får kräva att PEPP-spararens begäran ska vara skriftlig och att PEPP-spararen får en kopia av den godtagna begäran.

3.  Inom fem arbetsdagar från det mottagande av begäran som avses i punkt 2 ska det mottagande PEPP-sparinstitutet begära att det överförande PEPP-sparinstitutet utför de uppgifter som avses i punkt 4.

4.  På det mottagande PEPP-sparinstitutets begäran ska det överförande PEPP-sparinstitutet::

a)  Inom fem arbetsdagar, skicka PEPP-pensionsbeskedet för perioden från och med dagen för det senast upprättade PEPP-pensionsbeskedet till dagen för begäran till PEPP-spararen och det mottagande PEPP-sparinstitutet.

b)  Inom fem arbetsdagar, skicka en förteckning över de befintliga tillgångar som överförs vid överföring av de faktiska tillgångarna enligt artikel 52.4 till det mottagande PEPP-sparinstitutet.

c)  Upphöra med att godta inkommande betalningar på PEPP-kontot med verkan från och med det datum som anges av PEPP-spararen i den begäran som avses i punkt 2 b.

d)  Överföra motsvarande belopp, eller i tillämpliga fall, faktiska tillgångar i enlighet med artikel 52.4 från PEPP-kontot till det nya PEPP-konto som öppnats hos det mottagande PEPP-sparinstitutet vid den tidpunkt som PEPP-spararen angett i sin begäran.

e)  Avsluta PEPP-kontot vid den tidpunkt som PEPP-spararen angett om denne inte har några utestående skyldigheter ▐. Det överförande PEPP-sparinstitutet ska omedelbart informera PEPP-spararen om sådana utestående skyldigheter hindrar avslutandet av PEPP-spararens konto.

5.  Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska, i enlighet med vad som anges i begäran och i den utsträckning de uppgifter som lämnas av det överförande PEPP-sparinstitutet eller PEPP-spararen gör det möjligt för det mottagande PEPP-sparinstitutet att göra detta, ▐ göra de förberedelser som krävs för att ta emot inkommande betalningar och godta dem med verkan från och med den dag som PEPP-spararen angett i sin begäran.

Artikel 54

Avgifter och kostnader i samband med bytet

1.  PEPP-sparare ska kostnadsfritt ha tillgång till sina personuppgifter hos antingen det överförande eller det mottagande PEPP-sparinstitutet.

2.  Det överförande PEPP-sparinstitutet ska lämna de uppgifter som begärs av det mottagande PEPP-sparinstitutet enligt artikel 53.4 a utan att ta ut någon avgift av PEPP-spararen eller det mottagande PEPP-sparinstitutet.

3.  De totala avgifter och kostnader som det överförande PEPP-sparinstitutet får ta ut av PEPP-spararen för att avsluta ett PEPP-konto hos sig ska begränsas till de faktiska administrativa kostnader som PEPP-sparinstitutet ådragit sig och får inte överstiga 0,5 % av motsvarande belopp eller värdet i pengar av de faktiska tillgångar som ska överföras till det mottagande PEPP-sparinstitutet.

Medlemsstaterna får fastställa ett lägre procenttal för de avgifter som avses i första stycket och ett annat procenttal när PEPP-sparinstitutet gör det möjligt för PEPP-sparare att byta PEPP-sparinstitut oftare enligt vad som anges i artikel 52.3.

Det överförande PEPP-sparinstitutet får inte ta ut några ytterligare avgifter av det mottagande PEPP-sparinstitutet.

4.  ▐ Det mottagande PEPP-sparinstitutet får endast ta ut de faktiska administrativa kostnaderna och transaktionskostnaderna för bytet.

Artikel 55

Skydd av PEPP-sparare mot finansiell förlust

1.  Eventuella finansiella förluster – inbegripet avgifter, kostnader och ränta som PEPP-spararen åsamkas som ett direkt resultat av att ett PEPP-sparinstitut som är involverat i bytet underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 53 – ska utan dröjsmål ersättas av PEPP-sparinstitutet.

2.  Ansvar enligt punkt 1 ska inte vara tillämpligt i fall av osedvanliga och oförutsägbara omständigheter som det PEPP-sparinstitut som åberopar dessa omständigheter inte har något inflytande över och vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla ansträngningar att göra så eller då ett PEPP-sparinstitut är bundet av andra rättsliga krav som omfattas av unionsrätten eller nationell rätt.

3.  Ansvar enligt punkt 1 ska fastställas i enlighet med de rättsliga krav som är tillämpliga på nationell nivå.

4.  PEPP-spararen ska bära ▐ eventuella risker för finansiella förluster som är hänförliga till inlösen av faktiska tillgångar på PEPP-kontot som erfordras vid överföringen från det överförande PEPP-sparinstitutet till det mottagande PEPP-sparinstitutet enligt artikel 52.4

5.  Det överförande PEPP-sparinstitutet ska inte vara ålagt att säkerställa kapitalskydd eller tillhandahålla en garanti vid tidpunkten för bytet.

Artikel 56

Information om bytesmöjligheten

1.  PEPP-sparinstitut ska ge PEPP-sparare följande information om bytesmöjligheten så att PEPP-spararen kan fatta ett välgrundat beslut:

a)  Det överförande respektive mottagande PEPP-sparinstitutets roll under varje steg i bytesprocessen, enligt artikel 53.

b)  Tidsplanen för att slutföra de olika stegen.

c)  Avgifterna och kostnaderna för bytesprocessen.

d)   De möjliga följderna av ett byte, särskilt vad gäller kapitalskyddet eller garantin, och annan information relaterad till bytesmöjligheten.

e)  Information om möjligheten till överlåtelse av de faktiska tillgångarna, om tillämpligt.

Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska uppfylla kraven i kapitel IV.

Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska i tillämpliga fall informera PEPP-spararen om att det finns en garantiordning, inbegripet ett insättningsgarantisystem, ett system för ersättning till investerare eller ett försäkringsgarantisystem, som omfattar PEPP-spararen.

2.  Den information som avses i punkt 1 i denna artikel ska finnas tillgänglig på PEPP-leverantörens webbplats. Den ska också tillhandahållas PEPP-sparare på begäran i enlighet med kraven i artikel 24.

KAPITEL VIII

UTBETALNINGSFAS

Artikel 57

Villkor rörande utbetalningsfasen

1.   De villkor som rör utbetalningsfasen och utbetalningarna från de nationella underkontona ska fastställas av medlemsstaterna, såvida de inte närmare anges i denna förordning.

2.  Sådana villkor får i synnerhet omfatta fastställande av minimiålder för starten på utbetalningsfasen, ▐, av en maximal period före uppnådd pensionsålder för anslutning till en PEPP-produkt, samt villkor för inlösen före minimiåldern för starten på utbetalningsfasen, särskilt i fall av särskilt svåra omständigheter.

Artikel 58

Utbetalningsformer

1.  PEPP-sparinstitut ska erbjuda PEPP-sparare en eller flera av följande utbetalningsformer:

a)  Annuiteter.

b)  Engångsbelopp.

c)  Uttag.

d)  Kombinationer av ovanstående former.

2.  PEPP-sparare ska välja form av utbetalningar under utbetalningsfasen när de ingår ett PEPP-avtal och när de begär ett öppnande av ett nytt underkonto. Formerna av utbetalningar kan variera från underkonto till underkonto.

3.  Utan att det påverkar punkt 1 i denna artikel eller artikel 57 eller 59 får medlemsstaterna anta åtgärder till förmån för vissa utbetalningsformer. Sådana åtgärder får omfatta kvantitativa gränser för engångsbelopp för att ytterligare främja de andra formerna av utbetalningar som avses i punkt 1 i den här artikeln. Sådana kvantitativa begränsningar ska endast tillämpas på utbetalningar motsvarande det intjänade kapitalet i PEPP-underkontot som är knutet till den medlemsstat vars nationella rätt föreskriver kvantitativa gränser för engångsbelopp.

4.  Medlemsstaterna får fastställa villkor för återbetalning av beviljade förmåner och incitament.

Artikel 59

Ändringar av utbetalningsformerna

1.  Om PEPP-sparinstitutet erbjuder olika former av utbetalningar ska PEPP-spararen ha rätt att ändra formen för utbetalningarna på varje öppnat underkonto

a)  ett år före inledandet av utbetalningsfasen,

b)  vid inledandet av utbetalningsfasen,

c)  vid tidpunkten för bytet.

Ändringar av utbetalningsformerna ska vara kostnadsfria för PEPP-spararen.

2.  Efter att ha mottagit en begäran från PEPP-spararen om att ändra form av utbetalningar ska PEPP-sparinstitutet i ett tydligt och begripligt format informera PEPP-spararen om de finansiella konsekvenserna av en sådan ändring för PEPP-spararen eller PEPP-förmånstagaren, i synnerhet när det gäller eventuell inverkan på de nationella incitament som kan tillämpas på de befintliga underkontona i PEPP-spararens PEPP-produkt.

Artikel 60

Pensionsplanering och rådgivning om utbetalningar

1.  För bas-PEPP-produkten ska PEPP-sparinstitutet vid inledandet av utbetalningsfasen erbjuda PEPP-spararen en personlig pensionsplanering på grundval av en hållbar användning av det kapital som ackumulerats i PEPP-underkonton, med beaktande av åtminstone följande:

a)  Värdet på det kapital som ackumulerats i PEPP-underkontona.

b)  Det totala beloppet av andra intjänade pensionsrätter.

c)  PEPP-spararens långsiktiga pensionsrelaterade krav och behov.

2.  Pensionsplaneringen som avses i punkt 1 ska omfatta en personlig rekommendation till PEPP-spararen om den optimala formen av utbetalningar för denne, såvida inte bara en form av utbetalningar tillhandahålls. Om ett engångsbelopp inte är förenligt med PEPP-spararens pensionsrelaterade behov ska rådgivningen åtföljas av en varning om detta.

KAPITEL IX

TILLSYN

Artikel 61

Behöriga myndigheters tillsyn och Eiopas övervakning

1.  De behöriga myndigheterna för PEPP-sparinstitutet ska fortlöpande övervaka efterlevnaden av denna förordning och i enlighet med relevanta sektorsspecifika tillsynsordningar och standarder. De ska även ansvara för att övervaka uppfyllandet av de krav som fastställs i PEPP-sparinstitutets stadgar eller bolagsordning och övervaka huruvida PEPP-sparinstitutet har tillräckliga arrangemang och en tillräcklig organisation med hänsyn till de uppgifter som ska utföras för att tillhandahålla PEPP-produkter.

2.  Eiopa och de behöriga myndigheterna ska övervaka privata pensionsprodukter som tillhandahålls eller distribueras i syfte att kontrollera att sådana produkter använder benämningen ”PEPP” eller presenteras som PEPP-produkter endast när de registrerats enligt denna förordning.

Artikel 62

De behöriga myndigheternas befogenheter

Varje medlemsstat ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 63

Behöriga myndigheters befogenheter att ingripa mot produkter

1.  Behöriga myndigheter får förbjuda eller begränsa marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt i eller från sin medlemsstat på följande villkor:

a)  De behöriga myndigheterna har förvissat sig om att det finns rimliga skäl att anta att PEPP-produkten ger upphov till allvarliga eller upprepade problem kring spararskyddet eller utgör en risk för finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller för stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i minst en medlemsstat.

b)  Åtgärden är proportionerlig med hänsyn till de identifierade riskernas art, de berörda PEPP-spararnas sofistikeringsgrad och den sannolika effekten av åtgärden för de PEPP-sparare som har ingått ett PEPP-avtal.

c)  De behöriga myndigheterna har samrått grundligt med behöriga myndigheter i andra medlemsstater som kan komma att påverkas i betydande grad av åtgärden.

d)  Åtgärden får inte någon diskriminerande inverkan på tjänster eller verksamheter som tillhandahålls från en annan medlemsstat.

När villkoren i det första stycket är uppfyllda får behöriga myndigheter införa ett förbud eller en begränsning av försiktighetsskäl innan en PEPP-produkt har marknadsförts eller distribuerats till PEPP-sparare. Ett förbud eller en begränsning får tillämpas under omständigheter eller omfattas av undantag som de behöriga myndigheterna fastställt.

2.  De behöriga myndigheterna får inte införa något förbud eller någon begränsning enligt denna artikel om de inte senast en månad innan åtgärden är avsedd att få verkan skriftligen, eller genom ett annat medium som myndigheterna har kommit överens om, har underrättat alla övriga berörda behöriga myndigheter och Eiopa om

a)  den PEPP-produkt som den föreslagna åtgärden avser,

b)  det föreslagna förbudets eller den föreslagna begränsningens exakta art och när förbudet eller begränsningen är avsett att få verkan, och

c)  de belägg på grundval av vilka de har fattat sina beslut och har rimliga skäl att anse att alla villkor i punkt 1 är uppfyllda.

3.  I undantagsfall då de behöriga myndigheterna bedömer det nödvändigt att vidta brådskande åtgärder enligt denna artikel för att förhindra att skada uppstår från en PEPP-produkt, får de behöriga myndigheterna vidta provisoriska åtgärder, med skriftligt varsel på minst 24 timmar innan åtgärden är avsedd att träda i kraft till alla andra behöriga myndigheter och Eiopa, förutsatt att alla villkor i denna artikel är uppfyllda och att det dessutom tydligt har fastställts att det med en delgivningstid på en månad inte skulle gå att i tillfredsställande grad avvärja problemet eller hotet i fråga. De behöriga myndigheterna får inte vidta provisoriska åtgärder för en period som är längre än tre månader.

4.  De behöriga myndigheterna ska på sina webbplatser offentliggöra ett tillkännagivande av varje beslut om att införa ett förbud eller en begränsning som avses i punkt 1. Tillkännagivandet ska innehålla uppgift om förbudet eller begränsningen, den tidpunkt efter offentliggörandet av tillkännagivandet från och med vilken åtgärderna kommer att börja gälla och de underlag med stöd av vilka det kan fastställas att samtliga villkor i punkt 1 är uppfyllda. Förbudet eller begränsningen ska endast tillämpas i samband med åtgärder som vidtas efter offentliggörandet av tillkännagivandet.

5.  De behöriga myndigheterna ska återkalla förbudet eller begränsningen om villkoren i punkt 1 inte längre är tillämpliga.

Artikel 64

Stöd och samordning

1.  Eiopa ska ha en stödjande och samordnande roll i samband med åtgärder som vidtas av behöriga myndigheter enligt artikel 63. Eiopa ska i synnerhet säkerställa att åtgärder som vidtas av en behörig myndighet är berättigade och proportionella, och att de behöriga myndigheterna i förekommande fall tillämpar en enhetlig strategi.

2.  Efter att ha mottagit en underrättelse enligt artikel 63 om ett förbud eller en begränsning som ska införas enligt den artikeln, ska Eiopa avge ett yttrande om förbudets eller begränsningens berättigande och proportionalitet. Om Eiopa anser att andra behöriga myndigheter måste vidta åtgärder för att avvärja risken ska detta anges i yttrandet. Yttrandet ska offentliggöras på Eiopas webbplats.

3.  Om en behörig myndighet föreslår att vidta, eller vidtar, åtgärder i strid med ett yttrande som Eiopa har avgett enligt punkt 2 eller avstår från att vidta åtgärder i strid med ett sådant yttrande, ska myndigheten på sin webbplats omedelbart offentliggöra ett tillkännagivande med en fullständig förklaring av skälen till sitt agerande.

Artikel 65

Eiopas befogenheter att ingripa mot produkter

1.  Eiopa ska i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 övervaka marknaden för PEPP-produkter som marknadsförs, distribueras eller säljs i unionen.

2.  I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa, om villkoren i punkterna 3 och 4 i denna artikel är uppfyllda, tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa PEPP-produkter eller PEPP-produkter med vissa särskilda egenskaper i unionen.

Ett förbud eller en begränsning får tillämpas under omständigheter eller omfattas av undantag som Eiopa fastställt.

3.  Eiopa ska fatta ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel, i tillämpliga fall efter samråd med övriga ESA-myndigheter, och endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Den föreslagna åtgärden avser ett allvarligt problem kring skyddet för PEPP-sparare, inbegripet när det gäller produktens långsiktiga pensionsändamål, eller ett hot mot finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system.

b)  Unionens befintliga regelkrav enligt unionsrätten vilka är tillämpliga på PEPP-produkter bemöter inte detta hot.

c)  En behörig myndighet eller behöriga myndigheter har inte redan vidtagit åtgärder för att avvärja hotet eller de åtgärder som har vidtagits är otillräckliga.

När villkoren i första stycket har uppfyllts kan Eiopa av försiktighetsskäl införa det förbud eller den begränsning som avses i punkt 2 innan en PEPP-produkt har marknadsförts distribuerats eller sålts till PEPP-kunder.

4.  Vid vidtagandet av åtgärder enligt denna artikel ska Eiopa säkerställa att åtgärderna inte

a)  påverkar finansmarknadernas effektivitet eller PEPP-spararna på ett negativt sätt som inte står i proportion till åtgärdens fördelar,

b)  ger upphov till risk för regelarbitrage.

Om en eller flera behöriga myndigheter har vidtagit en åtgärd enligt artikel 63, får Eiopa vidta någon av de åtgärder som avses i punkt 2 i den här artikeln utan att avge det yttrande som föreskrivs i artikel 64.

5.  Innan beslut fattas om att vidta åtgärder enligt denna artikel ska Eiopa underrätta de behöriga myndigheterna om vilken åtgärd som föreslås.

6.  Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra ett tillkännagivande om varje beslut om att vidta åtgärder enligt denna artikel. Det tillkännagivandet ska innehålla uppgifter om förbudet eller begränsningen samt om när åtgärderna, efter offentliggörandet, kommer att få verkan. Ett förbud eller en begränsning ska endast tillämpas på åtgärder som vidtas efter det att åtgärderna fått verkan.

7.  Eiopa ska ompröva ett förbud eller en begränsning som införts enligt punkt 2 med lämpliga mellanrum och åtminstone var tredje månad. Om förbudet eller begränsningen inte förnyas efter den tremånadersperioden ska det eller den upphöra att gälla.

8.  Alla åtgärder som Eiopa vidtar i enlighet med denna artikel ska ha företräde framför varje tidigare åtgärd som vidtagits av en behörig myndighet.

9.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 72 för att komplettera denna förordning med kriterier och faktorer som Eiopa ska tillämpa för att avgöra när det finns ett allvarligt problem avseende skyddet av PEPP-sparare, inbegripet avseende produktens långsiktiga pensionsändamål, eller ett hot mot finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system enligt punkt 3 a.

Dessa kriterier och faktorer ska inbegripa följande:

a)  En PEPP-produkts komplexitetsgrad och förhållandet till den typ av PEPP-sparare som marknadsföringen och försäljningen riktar sig till.

b)  Innovationsgraden hos en PEPP-produkt, en verksamhet eller en praxis.

c)  De hävstångseffekter som en PEPP-produkt eller praxis innebär.

d)  Vad gäller finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, storleken på eller det totala ackumulerade kapitalet i PEPP-produkten.

Artikel 66

Samarbete och enhetlighet

1.  Varje behörig myndighet ska bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen.

2.  De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013/EU(23), direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU och 2014/65/EU samt direktiven (EU) 2016/97 och (EU) 2016/2341.

3.  De behöriga myndigheterna och Eiopa ska samarbeta med varandra för att fullgöra sina respektive uppdrag enligt denna förordning i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.

4.  De behöriga myndigheterna och Eiopa ska utbyta all information och dokumentation som krävs för ett de ska kunna fullgöra de respektive uppgifter som de tilldelas i den här förordningen i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010, särskilt för att konstatera och avhjälpa överträdelser av den här förordningen.

5.  För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder som närmare anger formerna för samarbete och informationsutbyte samt de krav som ska gälla för att presentera ovannämnda information i ett standardiserat format som möjliggör jämförelser.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den … [12 månader efter den dag då denna förordning träder ikraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

KAPITEL X

SANKTIONER

Artikel 67

Administrativa sanktioner och andra åtgärder

1.  Utan att det påverkar behöriga myndigheters tillsynsbefogenheter och medlemsstaternas rätt att föreskriva och utdöma straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om lämpliga administrativa sanktioner och andra åtgärder för överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. De administrativa sanktionerna och andra åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa bestämmelser om administrativa sanktioner som avses i första stycket för överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella rätt.

Senast den dag då denna förordning börjar tillämpas ska medlemsstaterna anmäla de bestämmelser som avses i första och andra stycket till kommissionen och Eiopa. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Eiopa om eventuella ändringar av bestämmelserna.

2.  De administrativa sanktioner och andra åtgärder som fastställs i punkt 3 i denna artikel ska tillämpas åtminstone på situationer där

a)  ett finansiellt företag som avses i artikel 6.1 har erhållit registrering av en PEPP-produkt genom falska eller vilseledande uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, i överträdelse mot artiklarna 6 och 7,

b)  ett finansiellt företag som avses i artikel 6.1 utan den krävda registreringen tillhandahåller respektive distribuerar produkter med beteckningen ”paneuropeisk privat pensionsprodukt” eller ”PEPP”,

c)  ett PEPP-sparinstitut ▐ inte har erbjudit portabilitetsmöjligheten i överträdelse mot artiklarna 18 eller 19 eller den information om denna tjänst som krävs enligt artiklarna 20 och 21, eller inte har uppfyllt kraven och skyldigheterna i kapitel IV, kapitel V, artiklarna 48 och 50 och kapitel VII,

d)  ett förvaringsinstitut inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48.

3.   Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta åtminstone följande administrativa sanktioner och andra åtgärder i fråga om de situationer som avses i punkt 2 i denna artikel:

a)  En offentlig förklaring som anger namnet på den fysiska eller juridiska personen och överträdelsens art i enlighet med artikel 69.

b)  En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa det.

c)  Ett tillfälligt förbud för varje medlem av det finansiella företagets lednings-, tillsyns- eller förvaltningsorgan, eller varje annan fysisk person som hålls ansvarig, att utöva ledningsfunktioner i dessa företag.

d)  För juridiska personer, maximala administrativa böter på minst 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

e)  För juridiska personer får de maximala administrativa böter som avses i led d högst uppgå till 10 % av den totala årsomsättningen enligt de senast tillgängliga räkenskaper som godkänts av lednings-, tillsyns eller förvaltningsorganet; om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till det moderbolag som ska upprätta en koncernredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(24), ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevanta redovisni