Index 
Antagna texter
Tisdagen den 16 april 2019 - Strasbourg 
Gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd ***I
 EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ***
 Unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ***I
 Avtal mellan EU och Filippinerna om vissa luftfartsaspekter ***
 Internationellt avtal om olivolja och bordsoliver ***
 Utnämning av en ledamot av revisionsrätten – Viorel Ștefan
 Utnämning av en ledamot av revisionsrätten – Ivana Maletić
 Skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ***I
 Gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (direktiv) ***I
 Gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (förordning) ***I
 Kapitalkrav (förordning) ***I
 Kapitalkrav (direktiv) ***I
 Kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (förordning) ***I
 Kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (direktiv) ***I
 Värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar ***I
 Europeiska tillsynsmyndigheter och finansmarknader ***I
 Makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och inrättande av en europeisk systemrisknämnd ***I
 Marknader för finansiella instrument samt upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ***I
 Tillsyn av värdepappersföretag (direktiv)***I
 Tillsynskrav för värdepappersföretag (förordning)***I
 Tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen ***I
 Europeiska arbetsmyndigheten ***I
 Bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder ***I
 Förordning om europeisk företagsstatistik ***I
 Utredningar utförda av Olaf och samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten ***I
 Inrättande av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning ***I
 Inrättande av ett tullprogram för samarbete i tullfrågor ***I
 Saluföring och användning av sprängämnesprekursorer ***I
 Gemensam ram för europeisk statistik om personer och hushåll ***I
 Interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar ***I
 Interoperabilitet mellan EU-informationssystem på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration ***I
 Europeiskt nätverk av sambandsmän för invandring ***I
 Typgodkännande av motorfordon med avseende på deras allmänna säkerhet ***I

Gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd ***I
PDF 243kWORD 65k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (COM(2018)0307 – C8-0182/2018 – 2018/0154(COD))
P8_TA-PROV(2019)0359A8-0395/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0307),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0182/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och ståndpunkten i form av Ändring från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0395/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  För att tillgodose de nya behoven i unionen i fråga om statistik om asyl och reglerad migration och eftersom migrationen snabbt ändrar karaktär, behövs en ram som gör det möjligt att snabbt reagera på föränderliga behov när det gäller statistik om asyl och reglerad migration.
(2)  För att tillgodose de nya behoven i unionen i fråga om statistik om migration och internationellt skydd och eftersom migrationsrörelserna snabbt ändrar karaktär, behövs en ram som gör det möjligt att snabbt reagera på föränderliga behov när det gäller statistik om migration och internationellt skydd.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  På grund av de aktuella migrationsströmmarnas ständigt föränderliga och skiftande karaktär behövs omfattande och jämförbar könsuppdelad statistik om migranterna för att man ska kunna förstå den verkliga situationen, identifiera sårbarheter och ojämlikheter och ge de politiska beslutsfattarna tillförlitliga uppgifter och information för utarbetandet av framtidens offentliga politik.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  För att unionen effektivt ska kunna reagera på de utmaningar som migration innebär måste uppgifter om asyl och reglerad migration lämnas oftare än en gång om året.
(3)  För att unionen effektivt ska kunna reagera på de utmaningar som migration innebär, och för att möjliggöra utveckling av en politik som är jämställdhetsintegrerad och baserad på mänskliga rättigheter, måste uppgifter om asyl och reglerad migration lämnas oftare än en gång om året.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Statistik om asyl och reglerad migration är avgörande för undersökning, utformning och utvärdering av politiken på olika områden, framför allt när det gäller hantering av tillströmningen av personer som söker skydd i Europa.
(4)  Statistik om asyl och reglerad migration är avgörande för undersökning, utformning och utvärdering av politiken på olika områden, framför allt när det gäller hantering av tillströmningen av personer som söker skydd i Europa, för att nå de bästa lösningarna.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Statistik om migration och internationellt skydd är viktig för det övergripande perspektivet av migrationsrörelserna i unionen och gör att medlemsstaterna kan tillämpa unionslagstiftningen på ett korrekt sätt och respektera de grundläggande rättigheterna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  Förföljelse på grund av kön utgör ett skäl för ansökan om och beviljande av internationellt skydd. Nationella statistikmyndigheter och statistikmyndigheter på unionsnivå bör samla in statistik om ansökningar om internationellt skydd baserade på könsrelaterade grunder, inklusive könsrelaterat våld.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)  För att uppnå målen i förordning (EG) nr 862/2007 bör tillräckliga finansiella medel avsättas för insamling, analys och spridning av nationell statistik och unionsstatistik av hög kvalitet om migration och internationellt skydd, särskilt genom stödåtgärder i detta avseende i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/20141a.
______________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 168).
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Denna förordning garanterar rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och skydd av personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(10)  Denna förordning garanterar rätten till respekt för privatlivet och familjelivet, skydd av personuppgifter, icke-diskriminering och jämställdhet enligt artiklarna 7, 8, 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/6791a.
______________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 10a (nytt)
(10a)  Insamling av könsuppdelade uppgifter bör möjliggöra identifikation och analys av kvinnors och mäns specifika sårbarheter och möjligheter, samtidigt som klyftor och ojämlikheter åskådliggörs. Migrationsuppgifter som tar hänsyn till jämställdhetsaspekten har potential att främja större jämlikhet och erbjuda möjligheter för missgynnade grupper. Migrationsstatistiken bör även ta hänsyn till sådana variabler som könsidentitet och sexuell läggning vid insamling av uppgifter om hbtqi+-personers erfarenheter och ojämlikheter i migrations- och asylprocesser.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att fastställa närmare bestämmelser om uppdelningar. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201125.
(11)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa bestämmelser om lämpligt format för överföring av uppgifter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/201125.
__________________
__________________
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 11a (nytt)
(11a)  I syfte att anpassa förordning (EG) nr 862/2007 till den tekniska och ekonomiska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förordning (EG) nr 862/2007 för att uppdatera vissa definitioner och komplettera förordningen för att besluta om grupperingarna av uppgifter och ytterligare uppdelningar och fastställa regler för korrekthet och kvalitetsstandarder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning1a. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
________________
1a EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 11b (nytt)
(11b)  En effektiv övervakning av tillämpningen av förordning (EG) nr 862/2007 förutsätter att den utvärderas regelbundet. Kommissionen bör noggrant bedöma den statistik som sammanställs i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007 samt dess kvalitet och tillhandahållande i rätt tid vid utarbetandet av rapporter till Europaparlamentet och rådet. Nära samråd bör hållas med alla aktörer som arbetar med insamling av uppgifter om asyl, däribland Förenta nationernas organ och andra relevanta internationella och icke-statliga organisationer.
Ändring 13
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1 (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 1 – led c
-1.  I artikel 1 ska led c ersättas med följande:
c)  Administrativa och rättsliga förfaranden i medlemsstaterna som rör invandring, beviljande av uppehållstillstånd, medborgarskap, asyl och andra former av internationellt skydd och förebyggande av olaglig invandring.
c) Administrativa och rättsliga förfaranden i medlemsstaterna som rör invandring, beviljande av uppehållstillstånd, medborgarskap, asyl och andra former av internationellt skydd, irreguljära inresor och vistelser samt återvändanden.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A32013L0033)
Ändring 14
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led j
-1a.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a)  Punkt 1 j ska ersättas med följande:
j)   ansökan om internationellt skydd: ansökan om internationellt skydd enligt definitionen i artikel 2 g i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(9),
j) ansökan om internationellt skydd: en ansökan om internationellt skydd enligt definitionen i artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU9.
_______________
_______________
9 EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 15
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led b (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led k
b)  Punkt 1 k ska ersättas med följande:
k)   flyktingstatus: flyktingstatus enligt definitionen i artikel 2 d i direktiv 2004/83/EG,
k) flyktingstatus: flyktingstatus enligt definitionen i artikel 2 e i direktiv 2011/95/EU,
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led c (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led l
c)  Punkt 1 l ska ersättas med följande:
l)   status som skyddsbehövande i övrigt: status som skyddsbehövande i övrigt enligt definitionen i artikel 2 f i direktiv 2004/83/EG,
l) status som skyddsbehövande i övrigt: status som skyddsbehövande i övrigt enligt definitionen i artikel 2 g i direktiv 2011/95/EU,
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led d (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led m
d)  Punkt 1 m ska ersättas med följande:
m)   familjemedlemmar: familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 i i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat(10),
m) familjemedlemmar: familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/201310.
_______________
_______________
10 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1.
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led e (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led o
d)  Punkt 1 o ska ersättas med följande:
o)   underårig utan medföljande vuxen: underårig utan medföljande vuxen enligt definitionen i artikel 2 i i direktiv 2004/83/EG,
o) underårig utan medföljande vuxen: underårig utan medföljande vuxen enligt definitionen i artikel 2 l i direktiv 2011/95/EU,
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led f (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led p
f)  Punkt 1 p ska ersättas med följande:
p)   yttre gränser: yttre gränser i enlighet med definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (12),
p) yttre gränser: yttre gränser i enlighet med definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/3995,
________________
________________
12 EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led g (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led q
q)  Punkt 1 q ska ersättas med följande:
q)   tredjelandsmedborgare som nekas inresa: tredjelandsmedborgare som nekas inresa vid en yttre gräns eftersom denne inte uppfyller alla inresevillkor enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 562/2006 och inte tillhör någon av personkategorierna i artikel 5.4 i den förordningen,
q) tredjelandsmedborgare som nekas inresa: tredjelandsmedborgare som nekas inresa vid en yttre gräns eftersom denne inte uppfyller alla inresevillkor enligt artikel 5.1 i förordning (EU) 2016/399 och inte tillhör någon av personkategorierna i artikel 5.2 i den förordningen,
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led h (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led sa (nytt)
h)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”sa) avlägsnande: avlägsnande enligt definitionen i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG*.”
________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).”
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led i (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led sb (nytt)
i)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”sb) frivillig avresa: frivillig avresa enligt definitionen i artikel 3.8 i direktiv 2008/115/EG.”
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led j (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 1 – led sc (nytt)
j)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”sc) stöd vid frivilligt återvändande: logistiskt, ekonomiskt eller annat materiellt stöd vid frivillig avresa enligt definitionen i artikel 3.8 i direktiv 2008/115/EG.”
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt) – led k (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 2 – punkt 3
k)  Punkt 3 ska utgå.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1b (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 3
-1b.  Artikel 3 ska ersättas med följande:
Artikel 3
Artikel 3
Statistik om internationell migration, stadigvarande bosatta och förvärv av medborgarskap
Statistik om internationell migration, stadigvarande bosatta och förvärv av medborgarskap
1.  Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande:
1.  Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande:
a)  Antalet invandrare som flyttar till en medlemsstats territorium, uppdelat på följande sätt:
a)  Antalet invandrare som flyttar till en medlemsstats territorium, uppdelat på följande sätt:
i)  Grupper av medborgarskap efter ålder och kön.
i)  Grupper av medborgarskap efter ålder och kön.
ii)  Grupper av födelseland efter ålder och kön.
ii)  Grupper av födelseland efter ålder och kön.
iii)  Grupper av länder för tidigare stadigvarande bosättning efter ålder och kön.
iii)  Grupper av länder för tidigare stadigvarande bosättning efter ålder och kön.
b)  Antalet utvandrare som flyttar från en medlemsstats territorium vidareuppdelat på följande sätt:
b)  Antalet utvandrare som flyttar från en medlemsstats territorium vidareuppdelat på följande sätt:
i)  Efter grupper av medborgarskap.
i)  Efter grupper av medborgarskap.
ii)  Efter ålder.
ii)  Efter ålder.
iii)  Efter kön.
iii)  Efter kön.
iv)  Efter grupper av länder för nästa stadigvarande bosättning.
iv)  Efter grupper av länder för nästa stadigvarande bosättning.
c)  Personer som har sin stadigvarande bosättning i medlemsstaten vid slutet av referensperioden, uppdelat på följande sätt:
c)  Personer som har sin stadigvarande bosättning i medlemsstaten vid slutet av referensperioden, uppdelat på följande sätt:
i)  Grupper av medborgarskap efter ålder och kön.
i)  Grupper av medborgarskap efter ålder och kön.
ii)  Grupper av födelseland efter ålder och kön.
ii)  Grupper av födelseland efter ålder och kön.
d)  Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium, som under referensåret förvärvat medborgarskap i medlemsstaten och som tidigare har innehaft medborgarskap i en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller tidigare varit statslösa, vidareuppdelat efter ålder och kön, och efter berörda personers tidigare medborgarskap och efter om personen tidigare var statslös.
d)  Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium, som under referensåret förvärvat medborgarskap i medlemsstaten och som tidigare har innehaft medborgarskap i en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller tidigare varit statslösa, vidareuppdelat efter ålder och kön, och efter berörda personers tidigare medborgarskap och efter om personen tidigare var statslös.
da)  Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium och som under referensåret förvärvat uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, uppdelat efter ålder och kön.
2.  Den statistik som avses i punkt 1 skall hänvisa till referensperioder inom ett kalenderår och skall tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tolv månader efter referensåret. Det första referensåret skall vara 2008.
2.  Den statistik som avses i punkt 1 skall hänvisa till referensperioder inom ett kalenderår och skall tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tolv månader efter referensåret. Det första referensåret ska vara 2020.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1538559664710&uri=CELEX:32007R0862)
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led -a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led c
-a)  I punkt 1 ska led c ersättas med följande:
c)  Antalet ansökningar om internationellt skydd som dragits tillbaka under referensperioden.
c) Antalet ansökningar om internationellt skydd som dragits tillbaka under referensperioden, uppdelat efter typ av tillbakadragande.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led da (nytt)
da)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och fått sin ansökan behandlad enligt det påskyndade förfarande som avses i artikel 31.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU*.
__________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led db (nytt)
db)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och fått sin ansökan behandlad enligt det gränsförfarande som avses i artikel 43 i direktiv 2013/32/EU under referensperioden.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dc (nytt)
dc)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och undantas från det påskyndade förfarandet eller gränsförfarandet i enlighet med artiklarna 24.3 och 25.6 i direktiv 2013/32/EU.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dd (nytt)
dd)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd utan att ha registrerats i Eurodac i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013*.
__________________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led de (nytt)
de)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och som kan uppvisa styrkande handlingar som kan bidra till fastställandet av deras identitet.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led df (nytt)
df)  Antalet personer som har gjort en efterföljande ansökan om internationellt skydd i enlighet med artikel 40 i direktiv 2013/32/EU eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dg (nytt)
dg)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och hölls i förvar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU* i slutet av referensperioden, uppdelat efter antalet månader dessa personer hållits i förvar och skäl för förvaret.
____________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dh (nytt)
dh)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar i enlighet med direktiv 2013/33/EU under referensperioden.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led di (nytt)
di)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om ett alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2013/33/EU under referensperioden, uppdelat efter typ av alternativ enligt följande:
i)  Rapportering.
ii)  Ställande av en finansiell säkerhet.
iii)  Skyldighet att stanna på en angiven ort.
iv)  Annan typ av alternativ till förvar.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dj (nytt)
dj)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om ett alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2013/33/EU i slutet av referensperioden, uppdelat efter vilken månad det administrativa beslutet, det rättsliga beslutet eller rättsakten utfärdades mot dessa personer, och vidareuppdelat efter typ av alternativ enligt följande:
i)  Rapportering.
ii)  Ställande av en finansiell säkerhet.
iii)  Skyldighet att stanna på en angiven ort.
iv)  Annan typ av alternativ till förvar.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dk (nytt)
dk)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd och som genomgått en åldersbedömning under referensperioden.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dl (nytt)
dl)  Beslut vid åldersbedömningar av sökande, uppdelat enligt följande:
i)  Bedömningar där slutsatsen dras att den sökande är underårig.
ii)  Bedömningar där slutsatsen dras att den sökande är vuxen.
iii)  Ofullständiga eller avbrutna bedömningar.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dm (nytt)
dm)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och identifierats som sökande i behov av särskilda förfarandegarantier i enlighet med artikel 24 i direktiv 2013/32/EU eller som sökande med särskilda mottagandebehov i den mening som avses i artikel 2 led k i direktiv 2013/33/EU under referensperioden.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dn (nytt)
dn)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och åtnjöt kostnadsfritt rättsligt bistånd enligt artikel 20 i direktiv 2013/32/EU under referensperioden, uppdelat efter förfaranden i första och andra instans.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led do (nytt)
do)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och åtnjöt materiella mottagningsvillkor som gav dem en rimlig levnadsstandard i enlighet med artikel 17 i direktiv 2013/33/EU i slutet av referensperioden.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dp (nytt)
dp)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd som ensamkommande barn och som tilldelats en företrädare i enlighet med artikel 25 i direktiv 2013/32/EU under referensperioden.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dq (nytt)
dq)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd, erkänts som ensamkommande barn och beviljats tillträde till utbildningssystemet i enlighet med artikel 14 i direktiv 2013/33/EU under referensperioden.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led dr (nytt)
dr)  Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd, erkänts som ensamkommande barn och placerats i enlighet med artikel 31.3 i direktiv 2011/95/EU under referensperioden, uppdelat efter skälen till placering.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – led ds (nytt)
ds)  Det genomsnittliga antalet ensamkommande barn per förmyndare under referensperioden.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led b
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 1 – sista stycket
”Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om en kalendermånad och tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader efter referensmånaden. Den första referensmånaden ska vara januari 2020.”
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led ba (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 2 – led a
ba)  I punkt 2 ska led a ersättas med följande:
a)   Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om avslag på ansökan om internationellt skydd, exempelvis beslut enligt vilka ansökningarna avvisas eller anses ogrundade och beslut som fattas genom prioriterade och påskyndade förfaranden, som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter.
a) Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om avslag på ansökan om internationellt skydd vilka under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter, uppdelat enligt följande:
i)  Beslut enligt vilka ansökningarna avvisas, vidareuppdelat efter skälen till att de avvisas.
ii)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som ogrundade.
iii)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det ordinarie förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att de avslås.
iv)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det påskyndade förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att det påskyndade förfarandet tillämpas och till att ansökningarna avslås.
v)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås med skälet att den sökande kan åtnjuta skydd i sitt ursprungsland i enlighet med artikel 8 i direktiv 2011/95/EU.”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led bb (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 2 – led b
bb)  I punkt 2 ska led b ersättas med följande:
b)   Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om beviljande eller återkallande av flyktingstatus, som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter.
b) Antalet personer som omfattas av beslut i första instans som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya flyktingstatus på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led bc (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 2 – led c
bc)  I punkt 2 ska led c ersättas med följande:
c)   Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om beviljande eller återkallande av status som skyddsbehövande i övrigt, som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter.
c) Antalet personer som omfattas av beslut i första instans som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya status som skyddsbehövande i övrigt på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led bd (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 2 – led ea (nytt)
bd)  I punkt 2 ska följande led läggas till:
”ea) Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter, uppdelat efter typ av beslut, varaktigheten för inskränkningen eller indragningen samt skälen.”
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led c
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 2 – sista stycket
Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om tre kalendermånader och tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader efter referensperioden. Den första referensperioden ska vara från januari till mars 2020.
Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om tre kalendermånader och tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader efter referensperioden. Den första referensperioden ska vara från januari till mars 2020.
Denna statistik ska vidareuppdelas efter beslut som fattats efter en personlig intervju och beslut som fattats utan en personlig intervju. Statistik om beslut som fattats efter en personlig intervju ska vidareuppdelas efter personliga intervjuer där den sökande fick tillgång till tolk och personliga intervjuer där den sökande inte fick tillgång till tolk.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led da (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 3 – led b
da)  I punkt 3 ska led b ersättas med följande:
b)   Antalet personer som omfattas av slutliga beslut om att avslå ansökningar om internationellt skydd, exempelvis beslut enligt vilka ansökningarna avvisas eller anses ogrundade och beslut i samband med prioriterade och påskyndade förfaranden, som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter vid överklagande eller omprövning.
b) Antalet personer som omfattas av slutliga beslut om att avslå ansökningar om internationellt skydd som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter vid överklagande eller omprövning, uppdelat enligt följande:
i)  Beslut enligt vilka ansökningarna avvisas, vidareuppdelat efter skälen till att de avvisas.
ii)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som ogrundade.
iii)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det ordinarie förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att de avslås.
iv)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det påskyndade förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att det påskyndade förfarandet tillämpas och till att ansökningarna avslås.
v)  Beslut enligt vilka ansökningarna avslås med skälet att den sökande kan åtnjuta skydd i sitt ursprungsland i enlighet med artikel 8 i direktiv 2011/95/EU.”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led db (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 3 – led c
db)  I punkt 3 ska led c ersättas med följande:
c)   Antalet personer som omfattas av slutliga beslut att bevilja eller återkalla flyktingstatus som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter vid överklagande eller omprövning.
c) Antalet personer som omfattas av slutliga beslut som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya flyktingstatus på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led dc (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 3 – led d
dc)  I punkt 3 ska led d ersättas med följande:
d)   Antalet personer som omfattas av slutliga beslut att bevilja eller återkalla status som skyddsbehövande i övrigt som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter vid överklagande eller omprövning.
d) Antalet personer som omfattas av slutliga beslut som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya status som skyddsbehövande i övrigt på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led dd (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 3 – led ga (nytt)
dd)  I punkt 3 ska följande led läggas till:
”ga) Antalet personer som omfattas av slutliga beslut om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter, uppdelat efter typ av beslut, varaktigheten för inskränkningen eller indragningen samt skälen.”
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led e
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 3 – sista stycket
”Statistik enligt leden b, c, d, e, f och g ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. När det gäller led g ska statistiken dessutom uppdelas efter bosättningsland och typ av asylbeslut. Den ska hänvisa till referensperioder om ett kalenderår och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tre månader efter referensåret. Det första referensåret ska vara 2020.”
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led ea (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 3a (ny)
ea)  Följande punkt ska införas:
”3a. Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om överklagandens varaktighet, i kalenderdagar, från den tidpunkt då överklagandet lämnas in till dess att det fattas ett beslut i första instans om överklagandet.”
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led e
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 4 – sista stycket
Den ska hänvisa till referensperioder om ett kalenderår och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tre månader efter referensåret. Det första referensåret ska vara 2020.
Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om en kalendermånad och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tre månader efter referensåret. Den första referensperioden ska vara januari 2020.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led ha (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 4 – punkt 4 (ny)
ha)  Följande punkt ska läggas till:
”4a. Den statistik som avses i punkterna 1–4 ska uppdelas efter den månad då ansökan lämnades in.”
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt) – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 5 – rubriken
1a.  Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
a)  Rubriken ska ersättas med följande:
Statistik om förebyggande av olaglig inresa och vistelse
Statistik om förebyggande av irreguljär inresa och vistelse
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt) – led b (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 5 – punkt 1 – led a
b)  I punkt 1 ska led a ersättas med följande:
a)  Antalet tredjelandsmedborgare som nekats inresa till en medlemsstats territorium vid den yttre gränsen.
a) Antalet tredjelandsmedborgare som nekats inresa till en medlemsstats territorium vid den yttre gränsen, uppdelade efter ålder, kön och medborgarskap.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt) – led c (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 5 – punkt 1 – led b
c)  I punkt 1 ska led b ersättas med följande:
b)  Antalet tredjelandsmedborgare som befunnits olagligen vistas på en medlemsstats territorium enligt nationell lagstiftning om invandring.
b) Antalet tredjelandsmedborgare som befunnits vistas irreguljärt på en medlemsstats territorium enligt nationell lagstiftning om invandring.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1a (nytt) – led d (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 5 – punkt 1 – stycke 3
b)  I punkt 1 ska tredje stycket ersättas med följande:
Statistiken enligt b skall uppdelas efter ålder och kön och efter medborgarskap hos de berörda personerna.
Statistiken enligt b ska uppdelas efter ålder och kön, efter medborgarskap hos de berörda personerna, efter skäl för gripandet och efter plats för gripandet.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led -a (nytt)
-a)  Antalet ansökningar om första uppehållstillstånd från tredjelandsmedborgare, uppdelat efter medborgarskap, skälet för ansökan om tillstånd, ålder och kön.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led -aa (nytt)
-aa)  Antalet avslagna ansökningar om första uppehållstillstånd från tredjelandsmedborgare, uppdelat efter medborgarskap, skälet för ansökan om tillstånd, ålder och kön.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led -ab (nytt)
-ab)  Antalet ansökningar om uppehållstillstånd som ändrar invandringsstatus eller skäl för vistelse och som avslås under referensperioden, uppdelat efter medborgarskap, skälet för avslaget på tillståndet, ålder och kön.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led a – led i
i)  Tillstånd som utfärdats under den referensperiod då personen beviljas tillstånd att bosätta sig för första gången, uppdelade efter medborgarskap, efter skäl för utfärdande av tillståndet, efter tillståndets giltighetstid, efter ålder och efter kön.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led a – led ii
ii)  Tillstånd som utfärdats under referensperioden och som beviljats när en person ändrat invandringsstatus eller skäl för vistelse, uppdelade efter medborgarskap, efter skäl för utfärdande av tillståndet, efter tillståndets giltighetstid, efter ålder och efter kön.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led a – led iii
iii)  Giltiga tillstånd vid referensperiodens utgång (antal utfärdade tillstånd, som inte återkallats och inte löpt ut), uppdelade efter medborgarskap, efter skäl för utfärdande av tillståndet, efter tillståndets giltighetstid, efter ålder och efter kön.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – led b
b)  Antalet varaktigt bosatta vid referensperiodens utgång uppdelat efter medborgarskap, efter typ av status som varaktigt bosatt, efter ålder och efter kön.”
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 6 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
För statistik som krävs enligt leden -a, -aa och a ska de tillstånd som utfärdas av familjeskäl vidareuppdelas efter skäl och efter statusen för tredjelandsmedborgarens referensperson.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led a
-a)  I punkt 1 ska led a ersättas med följande:
a)   Antalet tredjelandsmedborgare som befunnits olagligen vistas på medlemsstatens territorium och som omfattas av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt som anger eller förklarar deras vistelse olaglig och ålägger dem skyldighet att lämna medlemsstatens territorium, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap.
a) Antalet tredjelandsmedborgare som befunnits vara i en irreguljär situation på medlemsstatens territorium och som omfattas av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt som anger eller förklarar deras vistelse irreguljär och ålägger dem skyldighet att lämna medlemsstatens territorium, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap och skälen för beslutet.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -aa (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led aa (nytt)
-aa)  I punkt 1 ska följande led införas:
”aa) Antalet tredjelandsmedborgare som avses i led a i denna punkt och som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut om inreseförbud eller en rättsakt enligt artikel 11 i direktiv 2008/115/EG i slutet av referensperioden, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap.”
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -ab (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led ab (nytt)
-ab)  I punkt 1 ska följande led införas:
”ab) Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG* under referensperioden.”
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -ac (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led ac (nytt)
-ac)  I punkt 1 ska följande led införas:
”ac) Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG i slutet av referensperioden, uppdelat efter den månad dessa tredjelandsmedborgare placerades i förvar.”
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -ad (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led ad (nytt)
-ad)  I punkt 1 ska följande led införas:
”ad) Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2008/115/EG under referensperioden, uppdelat efter typ av alternativ enligt följande:
i)  Rapportering.
ii)  Ställande av en finansiell säkerhet.
iii)  Skyldighet att stanna på en angiven ort.
iv)  Annan typ av alternativ till förvar.”
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -ae (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led ae (nytt)
-ae)  I punkt 1 ska följande led införas:
”ae) Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om ett alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2008/115/EG i slutet av referensperioden, uppdelat efter vilken månad det administrativa beslutet, det rättsliga beslutet eller rättsakten utfärdades mot dessa personer, och vidareuppdelat efter typ av alternativ enligt följande:
i)  Rapportering.
ii)  Ställande av en finansiell säkerhet.
iii)  Skyldighet att stanna på en angiven ort.
iv)  Annan typ av alternativ till förvar.”
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -af (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led af (nytt)
-af)  I punkt 1 ska följande led införas:
”af) Antalet tredjelandsmedborgare som har varit föremål för uppskjutande av verkställigheten av avlägsnandet i enlighet med artikel 9 i direktiv 2008/115/EG under referensperioden, uppdelat efter skälet till uppskjutandet och de berörda personernas medborgarskap.”
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led -ag (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led ag (nytt)
-ag)  I punkt 1 ska följande led införas:
”ag) Antalet tredjelandsmedborgare som har varit föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar och för vilka en rättslig prövning gjorts i enlighet med artikel 15.2 i direktiv 2008/115/EG under referensperioden.”
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led b
b)  Antalet tredjelandsmedborgare som faktiskt lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt, i enlighet med led a, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap, efter typ av återvändande och erhållet stöd och efter destinationsland.
b)  Antalet tredjelandsmedborgare som faktiskt lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt, i enlighet med led a, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap, efter typ av återvändande och erhållet stöd och efter destinationsland, vidareuppdelat efter återvändanden till tredjelandsmedborgarens ursprungsland.
Ändring 81
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led aa (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 1 – led ba (nytt)
aa)  I punkt 1 ska följande led läggas till:
”ba) Antalet tredjelandsmedborgare som lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt, uppdelat efter typ av beslut eller rättsakt enligt följande:
i)  I enlighet med ett formellt återtagandeavtal på unionsnivå.
ii)  I enlighet med ett informellt återtagandeavtal på unionsnivå.
iii)  I enlighet med ett återtagandeavtal på nationell nivå.
Denna statistik ska vidareuppdelas efter destinationsland och den berörda personens nationalitet.”
Ändring 82
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 3 – led b
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 7 – punkt 2
2.  Den statistik som avses i punkt 1 ska hänvisa till referensperioder om tre kalendermånader och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader efter referensperioden. Den första referensperioden ska vara från januari till mars 2020.”
2.  Den statistik som avses i punkt 1 ska vara uppdelad efter den berörda personens ålder och kön samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om en kalendermånad och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två veckor efter referensperioden. Den första referensperioden ska vara januari 2020.”
Ändring 83
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 9 – punkt 2
4a.  I artikel 9 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen (Eurostat) om de datakällor som används, skälen till valet av dessa källor och effekterna av de valda datakällorna på statistikens kvalitet samt de metoder som använts för uppskattning, och de skall underrätta kommissionen (Eurostat) om förändringar av dessa.
2. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen (Eurostat) om de datakällor som används, skälen till valet av dessa källor och effekterna av de valda datakällorna på statistikens kvalitet, de mekanismer som använts för att säkerställa skyddet av personuppgifter samt de metoder som använts för uppskattning, och de ska underrätta kommissionen (Eurostat) om förändringar av dessa.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 84
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 4b (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 9a (ny)
4b.  Följande artikel ska införas:
”Artikel 9a
Delegerade akter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på att ändra de definitioner som anges i artikel 2.1.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på att ändra denna förordning genom följande:
a)  Definition av kategorierna grupper av födelseland, grupper av länder för tidigare och nästa stadigvarande bosättning och grupper av medborgarskap som anges i artikel 3.1.
b)  Definition av kategorierna av skäl för utfärdande av uppehållstillstånd, i enlighet med artikel 6.1 a.
c)  Fastställande av ytterligare uppdelningar.
d)  Fastställande av regler för korrekthet och kvalitetsstandarder.”
Ändring 85
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 10 – punkt 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter i syfte att fastställa närmare bestämmelser om uppdelningar i enlighet med artiklarna 4, 5, 6 och 7 och att fastställa bestämmelser om lämpligt format för överföring av uppgifter i enlighet med artikel 9.
Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer bestämmelser om lämpligt format för överföring av uppgifter i enlighet med artikel 9. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
Ändring 86
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5 – led b
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 10 – punkt 2 – led d
b)  I punkt 2 ska led d utgå.
b)   Punkt 2 ska utgå.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 87
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 10a (ny)
5a.  Följande artikel ska införas:
”Artikel 10a
Utövande av delegeringen
1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft].
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 9a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
Ändring 88
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5b (nytt) – led a (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 11 – rubriken
Kommittéförfarande
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 89
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5b (nytt) – led b (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 11 – punkt 1
b)  Punkt 1 ska ersättas med följande:
1.  När den antar genomförandeåtgärderna skall kommissionen biträdas av kommittén för det statistiska programmet som inrättats genom beslut 89/382/EEG, Euratom.
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.”
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 90
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5b (nytt) – led c (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 11 – punkt 2
c)  Punkt 2 ska ersättas med följande:
2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 10 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 11 i den förordningen.
Den period som anges i artikel 5.6 i rådets beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32007R0862&from=EN)
Ändring 91
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 5b – led d (nytt)
Förordning (EG) nr 862/2007
Artikel 11 – punkt 3
d)  Punkt 3 ska utgå.

EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ***
PDF 119kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (06929/2019 – C8-0133/2019 – 2018/0214(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0360A8-0187/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06929/2019),

–  med beaktande av Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, som undertecknades i Genève den 20 maj 2015 (11510/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0133/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0187/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska unionens anslutning till akten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ***I
PDF 229kWORD 62k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (COM(2018)0365 – C8-0383/2018 – 2018/0189(COD))
P8_TA-PROV(2019)0361A8-0036/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0365),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0383/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1)

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor samt yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0036/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens tre uttalanden, som bifogas denna resolution, varav den första och andra kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen
om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

P8_TC1-COD(2018)0189


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  För att unionen ska kunna utöva sin exklusiva befogenhet i fråga om den gemensamma handelspolitiken fullt ut och i fullständig överensstämmelse med sina åtaganden enligt Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) kommer den att bli avtalsslutande part i Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (nedan kallad Genèveakten)(4), i enlighet med rådets beslut (EU).../…(5), och samtidigt bemyndiga medlemsstaterna att även ratificera eller ansluta sig i unionens intresse. De avtalsslutande parterna i Genèveakten är medlemmar av en särskild union som skapades genom Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och internationell registrering av dem(6) (nedan kallad den särskilda unionen). I enlighet med artikel 4 i beslut (EU).../... ska unionen och de medlemsstater som har ratificerat eller anslutit sig till avtalet företrädas av kommissionen i den särskilda unionen vad gäller Genèveakten.

(2)  Det är lämpligt att fastställa bestämmelser som gör det möjligt för unionen att ▌utöva rättigheterna och fullgöra skyldigheterna enligt Genèveakten för unionen och de medlemsstater som ratificerar eller ansluter sig till den.

(3)  Genèveakten skyddar ursprungsbeteckningar, inklusive geografiska beteckningar, enligt definitionerna i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 110/2008(7), (EU) nr 1151/2012(8), (EU) nr 1308/2013(9) och (EU) nr 251/2014(10), i det följande benämnda geografiska beteckningar.

(4)  Efter unionens anslutning till Genèveakten, och därefter med jämna mellanrum, bör kommissionen ▌ till den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallad den internationella byrån) ge in ansökningar om internationell registrering av ▌geografiska beteckningar som har sitt ursprung i och är skyddade i unionsterritoriet i dess register (nedan kallat det internationella registret). Dessa ansökningar bör grunda sig på anmälningar från medlemsstaterna som agerar på eget initiativ eller på begäran av en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten, eller av en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten. När dessa anmälningar upprättas bör medlemsstaterna beakta det ekonomiska intresse som är kopplat till internationellt skydd av berörda geografiska beteckningar och ta särskild hänsyn till produktionsvärdet och exportvärdet, skydd enligt andra avtal samt pågående eller potentiellt missbruk i de berörda tredjeländerna.

(5)  Införandet av geografiska beteckningar i det internationella registret bör syfta till att tillhandahålla kvalitetsprodukter, rättvis konkurrens och konsumentskydd. Geografiska beteckningar har ett betydande kulturellt och ekonomiskt värde, och införandet av geografiska beteckningar bör bedömas med avseende på det värde som skapas för lokalsamhällena med sikte på att stödja landsbygdsutveckling och främja nya arbetstillfällen inom produktion, bearbetning och övriga därmed sammanhängande tjänster.

(6)  Kommissionen bör använda befintliga mekanismer för regelbundet samråd med medlemsstaterna, branschorganisationerna och unionsproducenterna för att upprätta en kontinuerlig dialog med berörda parter.

(7)  Det bör inrättas lämpliga förfaranden så att kommissionen kan bedöma geografiska beteckningar som har sitt ursprung i de avtalsslutande parter i Genèveakten som inte är medlemsstater (nedan kallade avtalsslutande tredje parter) och har registrerats i det internationella registret, i syfte att föreskriva ett förfarande om beslut om skydd i unionen och om ogiltigförklaring av sådant skydd, i förekommande fall.

(8)  Unionens verkställighet av skydd av geografiska beteckningar med ursprung i avtalsslutande tredje parter som är registrerade i det internationella registret bör ske i enlighet med kapitel III i Genèveakten, särskilt artikel 14 i Genèveakten som kräver att varje avtalsslutande part tillhandahåller effektiva rättsmedel för skydd av registrerade geografiska beteckningar och föreskriver att talan kan väckas vid domstol av en myndighet eller av någon av de berörda parterna, oavsett om det rör sig om en fysisk person eller en juridisk person och oavsett om de är offentliga eller privata, beroende på rättsordning och praxis. I syfte att garantera skydd av nationella, regionala och unionsomfattande varumärken tillsammans med geografiska beteckningar, och med beaktande av skyddet för äldre varumärkesrätt enligt artikel 13.1 i Genèveakten, bör man säkerställa samexistens av äldre varumärken och geografiska beteckningar som är registrerade i det internationella registret och som beviljats skydd eller används i unionen.

(9)  Med tanke på unionens exklusiva behörighet bör medlemsstater som inte redan är avtalsslutande parter i 1958 års Lissabonöverenskommelse, reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979 (nedan kallad Lissabonöverenskommelsen) inte ratificera eller ansluta sig till överenskommelsen.

(10)  Medlemsstater som redan är avtalsslutande parter till Lissabonöverenskommelsen kan förbli det, särskilt för att säkerställa kontinuiteten för de rättigheter som beviljats och se till att skyldigheterna fullgörs enligt den överenskommelsen. De bör dock enbart agera i unionens intresse och med fullständig respekt för unionens exklusiva befogenhet. Dessa medlemsstater bör därför utöva sina rättigheter och skyldigheter enligt Lissabonöverenskommelsen i full överensstämmelse med det tillstånd som beviljats av unionen i enlighet med de regler som föreskrivs i denna förordning. För att respektera det enhetliga skyddet av geografiska beteckningar som inrättats i unionen vad gäller jordbruksprodukter och för att ytterligare stärka harmoniseringen av den inre marknaden bör de inte registrera några nya ursprungsbeteckningar enligt Lissabonöverenskommelsen för produkter som omfattas av förordning (EG) nr 110/2008, förordning (EU) nr 1151/2012, förordning (EU) nr 1308/2013 eller förordning (EU) nr 251/2014.

(11)  Dessa medlemsstater har registrerade ursprungsbeteckningar enligt Lissabonöverenskommelsen. Övergångsbestämmelser bör fastställas för fortsatt skydd, med förbehåll för kraven i Lissabonöverenskommelsen, Genèveakten och unionens regelverk.

(12)  Dessa medlemsstater har godtagit skydd av ursprungsbeteckningar från avtalsslutande tredje parter. För att ge dem möjlighet att fullgöra de internationella förpliktelser de iklätt sig före unionens anslutning till Genèveakten bör övergångsbestämmelser införas som har verkan enbart på det nationella planet och inte påverkar handeln inom unionen eller den internationella handeln.

(13)  Det förefaller rimligt att avgifter enligt Genèveakten och de gemensamma föreskrifterna inom Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten för att inge en ansökan till den internationella byrån om internationell registrering av en geografisk beteckning samt avgifter för andra anteckningar i det internationella registret och tillhandahållande av utdrag, intyg eller annan information om innehållet i denna internationella registrering bör belasta den medlemsstat där den geografiska beteckningen har sitt ursprung, en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten eller en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att kräva att den fysiska eller juridiska personen eller stödmottagaren betalar vissa eller samtliga avgifter.

(14)  För att täcka eventuella underskott i den särskilda unionens driftsbudget bör unionen, inom ramen för de medel som är tillgängliga för detta ändamål i unionens årliga budget, kunna lämna ett särskilt bidrag enligt beslut av den särskilda unionens församling i enlighet med artikel 24.4 i Genèveakten, med tanke på det ekonomiska och kulturella värde som skyddet av geografiska beteckningar utgör.

(15)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionens medlemskap i den särskilda unionen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att upprätta en förteckning över geografiska beteckningar för ingivande av en ansökan om internationell registrering hos den internationella byrån i samband med anslutningen till Genèveakten, för senare inlämning av ansökan om internationell registrering av en geografisk beteckning till den internationella byrån, för avslag på en invändning, för beslut om huruvida skydd beviljas av en geografisk beteckning som är registrerad i det internationella registret, för tillbakadragande av avslag på en internationell registrerings effekter, för begäran om annullering av en internationell registrering, för anmälan om ogiltigförklaring av skyddet i unionen av en geografisk beteckning som är registrerad i det internationella registret samt för bemyndigande för medlemsstaterna att utföra alla nödvändiga ändringar och meddela den internationella byrån om ursprungsbeteckningen för en produkt som är skyddad enligt en av de förordningar som avses i artikel 1 i denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(11).

(16)  Det är viktigt att se till att kommissionen övervakar och utvärderar unionens deltagande i akten över tid. För att kunna genomföra en sådan utvärdering bör kommissionen bland annat ta hänsyn till antalet geografiska beteckningar som är skyddade och registrerade enligt unionsrätten för vilka ansökningar om internationell registrering har lämnats in, och fall där skydd har fått avslag av avtalsslutande tredje parter, utvecklingen när det gäller antalet tredjeländer som deltar i Genèveakten, kommissionens åtgärder för att öka detta antal, och EU-rättens påverkan i sin nuvarande form vad gäller geografiska beteckningar på Genèveaktens attraktionskraft för tredjeländer samt antal och typ av geografiska beteckningar med ursprung i tredjeländer som är avtalsslutande parter och som har fått avslag av unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser och förfaranden avseende unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (nedan kallad Genèveakten).

I den här förordningen benämns hädanefter både ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar enligt definitionerna i förordning (EG) nr 110/2008, förordning (EU) nr 1151/2012, förordning (EU) nr 1308/2013 och förordning (EU) nr 251/2014 geografiska beteckningar.

Artikel 2

Internationell registrering av geografiska beteckningar ▌

1.  Efter unionens anslutning till Genèveakten, och därefter med jämna mellanrum, ska kommissionen i egenskap av behörig myndighet till den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallad den internationella byrån) ge in ansökningar om internationell registrering av geografiska beteckningar som är skyddade och registrerade enligt unionsrätten och avser produkter med ursprung i unionen i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i Genèveakten.

2.  Medlemsstaterna kan i detta syfte begära att kommissionen registrerar geografiska beteckningar som har sitt ursprung på deras territorium och är skyddade samt registrerade enligt unionsrätten, i det internationella registret. En sådan begäran kan grundas på

a)  en begäran av en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten, eller av en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten, eller

b)  deras eget initiativ.

3.  På grundval av dessa begäranden ska kommissionen anta genomförandeakter ▌ med en förteckning över de geografiska beteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

Artikel 3

Annullering av internationella beteckningar med ursprung i en av unionens medlemsstater som registrerats i det internationella registret

1.  Kommissionen ska anta en genomförandeakt med begäran om annullering av en registrering i det internationella registret av geografiska beteckningar med ursprung i en av unionens medlemsstater

a)  om den geografiska beteckningen i fråga inte längre är skyddad i unionen, eller

b)  på begäran av den medlemsstat där den geografiska beteckningen har sitt ursprung, vilken kan grundas på

i)  en begäran av en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten, eller av en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten, eller

ii)  medlemsstatens eget initiativ.

2.  Den genomförandeakt som avses i punkt 1 i den här artikeln ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

3.  Kommissionen ska utan dröjsmål meddela den internationella byrån om begäran om annullering.

Artikel 4

Offentliggörande av geografiska beteckningar från tredjeländer som registrerats i det internationella registret

1.  Kommissionen ska offentliggöra varje internationell registrering som anmäls av den internationella byrån i enlighet med artikel 6.4 i Genèveakten om geografiska beteckningar i det internationella registret för vilka den avtalsslutande ursprungsparten, enligt definitionen i artikel 1 xv) i Genèveakten, inte är en medlemsstat, förutsatt att offentliggörandet avser en produkt för vilken skydd av geografiska beteckningar tillhandahålls på unionsnivå.

2.  Offentliggörandet av den internationella registreringen ska göras i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och ska inbegripa produkttypen och ursprungsland.

Artikel 5

Bedömning av geografiska beteckningar från tredjeländer i det internationella registret

1.   Kommissionen ska offentliggöra alla internationella registreringar som anmäls av den internationella byrån i enlighet med artikel 6.4 i Genèveakten om geografiska beteckningar i det internationella registret för vilka den avtalsslutande ursprungsparten, enligt definitionen i artikel 1 xv) ▌ i Genèveakten, inte är en medlemsstat, för att avgöra huruvida den innehåller de obligatoriska uppgifter som anges i regel 5.2 i de gemensamma föreskrifterna inom Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten (nedan kallade de gemensamma föreskrifterna)(12) och de uppgifter om kvalitet, renommé eller egenskaper som anges i regel 5.3 i de gemensamma föreskrifterna, samt bedöma huruvida offentliggörandet avser en produkt för vilken det tillhandahålls skydd av geografisk beteckning ▌på unionsnivå.

2.  Fristen för en sådan bedömning får inte överstiga fyra månader från den dag då den geografiska beteckningen registrerades i det internationella registret och ska inte omfatta någon bedömning av andra särskilda unionsbestämmelser om utsläppande av produkter på marknaden, särskilt beträffande sanitära och fytosanitära normer, handelsnormer och livsmedelsmärkning.

Artikel 6

Invändningsförfarande för geografiska beteckningar från tredjeländer som registrerats i det internationella registret

1.   Inom fyra månader från dagen för offentliggörandet av namnet på den geografiska beteckningen i Europeiska unionens officiella tidning enligt artikel 4 får myndigheterna i en medlemsstat eller i ett annat tredjeland än den avtalsslutande ursprungsparten, eller en fysisk eller juridisk person med legitimt intresse som är etablerad i unionen eller i ett annat tredjeland än den avtalsslutande ursprungsparten, lämna in en invändning till kommissionen på något av unionens officiella språk.

2.   Invändningen, som avser en geografisk beteckning som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 4, ska endast godtas om den ges in inom tidsfristen i punkt 1 i denna artikel och om den innehåller en eller flera av följande grunder:

a)  Att den geografiska beteckningen i det internationella registret är i konflikt med namnet på en växtsort eller en djurras och riskerar att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

b)  Att den geografiska beteckningen i det internationella registret helt eller delvis är en homonym till en geografisk beteckning som redan är skyddad i unionen och att det inte föreligger någon tillräcklig skillnad i praktiken mellan villkoren för lokal och traditionell användning och presentation av den geografiska beteckning för vilken skydd söks och den geografiska beteckning som redan är skyddad i unionen, med beaktande av behovet av att se till att berörda producenter behandlas skäligt och att konsumenterna inte får vilseledas.

c)  Att skyddet i unionen av den geografiska beteckningen i det internationella registret skulle utgöra ett intrång i en äldre varumärkesrätt på nationell eller regional nivå eller unionsnivå.

d)  Att skyddet i unionen av den föreslagna geografiska beteckningen skulle äventyra användningen av ett identiskt eller snarlikt namn eller ensamrätten till ett varumärke på nationell eller regional nivå eller unionsnivå eller förekomsten av produkter som lagligen har släppts ut på marknaden under minst fem år före dagen för offentliggörandet av namnet på den geografiska beteckningen i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 4.

e)  Att den geografiska beteckningen i det internationella registret avser en produkt för vilken skydd av geografiska beteckningar ▌ inte tillhandahålls på unionsnivå.

f)  Att det namn som ansökan om registrering avser är en generisk term på unionens territorium.

g)  Att de villkor som avses i artikel 2.1 i och ii) i Genèveakten inte är uppfyllda.

h)  Att den geografiska beteckningen i det internationella registret är en homonym beteckning som vilseleder konsumenten att tro att en produkt kommer från ett annat område än den gör, även om beteckningen är korrekt i fråga om det område eller den region eller plats där produkten har sitt verkliga ursprung.

3.   De grunder för invändningar som anges i punkt 2 ska bedömas av kommissionen med avseende på unionens territorium eller en del därav.

Artikel 7

Beslut om skydd i unionen av geografiska beteckningar i det internationella registret från tredjeländer

1.  Om villkoren i den punkten, på grundval av bedömningen enligt artikel 5.1, är uppfyllda och ingen invändning eller invändningar som inte kan tas upp till sakprövning har tagits emot, ska kommissionen i förekommande fall avvisa invändningar som inte kan tas upp till sakprövning och fatta beslut om att bevilja skydd av den geografiska beteckningen genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

2.  Om villkoren i den punkten, på grundval av bedömningen enligt artikel 5.1, inte är uppfyllda eller en invändning som kan tas upp till sakprövning enligt artikel 6.2 har tagits emot, ska kommissionen fatta beslut om beviljande av skydd av en geografisk beteckning i det internationella registret genom en genomförandeakt som ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2. När det gäller geografiska beteckningar som avser produkter som inte omfattas av behörigheten för de kommittéer som anges i artikel 15.1 ska beslutet antas av kommissionen ▌.

3.   I beslutet om beviljande av skydd av en geografisk beteckning i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel ska skyddets omfattning anges, och beslutet får förenas med villkor som är förenliga med Genèveakten, särskilt villkor om en angiven övergångsperiod i enlighet med artikel 17 i Genèveakten och regel 14 i de gemensamma föreskrifterna.

4.   I enlighet med artikel 15.1 i Genèveakten ska kommissionen underrätta den internationella byrån om avslag på verkan av en internationell registrering på unionens territorium, inom ett år från mottagandet av anmälan av en internationell registrering i enlighet med artikel 6.4 i Genèveakten, eller inom två år när det gäller de fall som avses i artikel 5.1 i rådets beslut (EU) .…/…(13)(14).

5.  Kommissionen får, på eget initiativ eller på vederbörligen motiverad begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2, anta en genomförandeakt om tillbakadragande, helt eller delvis, av ett avslag som tidigare meddelats till den internationella byrån. Kommissionen ska utan dröjsmål meddela den internationella byrån om ett sådant tillbakadragande.

Artikel 8

Användning av geografiska beteckningar

1.   Genomförandeakter som antagits av kommissionen på grundval av artikel 7 ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser om utsläppande av produkter på marknaden, särskilt beträffande den samlade marknadsordningen inom jordbruket, sanitära och fytosanitära normer och livsmedelsmärkning. ▌

2.   Om inte annat följer av punkt 1 får geografiska beteckningar som är skyddade enligt denna förordning användas av alla som saluför en produkt i enlighet med den internationella registreringen.

Artikel 9

Ogiltigförklaring av verkan i unionen av geografiska beteckningar i det internationella registret från tredjeländer

1.  Kommissionen får, på eget initiativ eller på vederbörligen motiverad begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse, anta genomförandeakter om hel eller delvis ogiltigförklaring av verkan av skyddet i unionen av en geografisk beteckning i det internationella registret, om något av följande föreligger.

a)  Den geografiska beteckningen är inte längre skyddad i den avtalsslutande ursprungsparten.

b)  Den geografiska beteckningen är inte längre registrerad i det internationella registret.

c)  Om efterlevnad av de obligatoriska uppgifterna enligt regel 5.2 i de gemensamma föreskrifterna eller de uppgifter om kvalitet, renommé eller egenskaper som anges i regel 5.3 i de gemensamma föreskrifterna inte längre säkerställs.

2.  De genomförandeakter som avses i ▌punkt 1 i denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2, och bara efter det att de fysiska eller juridiska personer som avses i punkt ii) i artikel 5.2 i Genèveakten eller stödmottagarna enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten har fått möjlighet att försvara sina rättigheter.

3.  Förutsatt att ogiltigförklaringen inte längre kan överklagas ska kommissionen utan dröjsmål meddela den internationella byrån om ogiltigförklaringen av verkan på unionens territorium av den internationella registreringen av den geografiska beteckningen ▌i enlighet med punkt 1 a eller 1 c.

Artikel 10

Förhållande till varumärken

1.   Skyddet av en geografisk beteckning ska inte påverka giltigheten av ett äldre varumärke på nationell eller regional nivå eller unionsnivå, som sökts eller registrerats i god tro eller förvärvats genom användning i god tro på en medlemsstats territorium, ett territorium som tillhör en regional union mellan medlemsstater eller unionens territorium.

2.   En geografisk beteckning som är registrerad i det internationella registret ska inte skyddas på unionens territorium om skyddet av den geografiska beteckningen på unionens territorium, med hänsyn till ett varumärkes anseende och renommé och den tid som det har använts, sannolikt skulle vilseleda konsumenterna om produktens rätta identitet.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får ett ▌varumärke som det har lämnats in en ansökan för, som har registrerats i god tro eller som, i enlighet med tillämplig lagstiftning, i god tro förvärvats genom användning på en medlemsstats territorium, ett territorium som tillhör en regional union mellan medlemsstater eller unionens territorium, före den dag då den internationella byrån har meddelat kommissionen om offentliggörandet av den internationella registreringen av den geografiska beteckningen, och vars användning skulle strida mot skyddet av den geografiska beteckningen, fortsätta att användas och förnyas för den berörda produkten, trots skyddet av den geografiska beteckningen, förutsatt att det inte finns skäl att ogiltigförklara eller upphäva varumärkesregistreringen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001(15) eller enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436(16). I så fall ska användningen av den geografiska beteckningen vara tillåten samtidigt med det berörda varumärket.

Artikel 11

Övergångsbestämmelser för ursprungsbeteckningar med ursprung i en av unionens medlemsstater som redan har registrerats enligt Lissabonöverenskommelsen

1.  För varje ursprungsbeteckning för produkter som skyddas enligt någon av de förordningar som avses i artikel 1 i denna förordning, med ursprung i en av unionens medlemsstater, som är en avtalsslutande part i Lissabonöverenskommelsen, ska den berörda medlemsstaten välja att

a)  begära en internationell registrering av den ursprungsbeteckningen enligt Genèveakten, om den berörda medlemsstaten har ratificerat eller anslutit sig till Genèveakten enligt tillståndet i artikel 3 i beslut (EU) .…/…. (17), eller

b)  begära att registreringen av den ursprungsbeteckningen i det internationella registret annulleras.

De berörda medlemsstaterna ska välja på grundval av

a)  en begäran av en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten, eller en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten, eller

b)  deras eget initiativ.

Den berörda medlemsstaten ska meddela kommissionen om det val som avses i första stycket inom tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

I fall som avses i första stycket a ska den berörda medlemsstaten i samarbete med kommissionen kontrollera med den internationella byrån om eventuella ändringar behöver göras enligt regel 7.4 i de gemensamma föreskrifterna för registreringsändamål enligt Genèveakten.

Kommissionen ska tillåta att en medlemsstat föreskriver nödvändiga ändringar och meddela den internationella byrån genom en genomförandeakt i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

2.  Den berörda medlemsstaten ska, med hänsyn till varje ursprungsbeteckning för produkter som omfattas av någon av de förordningar som avses i artikel 1 i denna förordning, men som inte skyddas enligt någon av dessa förordningar, med ursprung i en av unionens medlemsstater som är en avtalsslutande part i Lissabonöverenskommelsen

a)  begära en registrering enligt den aktuella förordningen, eller

b)  begära att registreringen av den ursprungsbeteckningen i det internationella registret annulleras.

De berörda medlemsstaterna ska välja på grundval av

a)  en begäran av en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten, eller en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten, eller

b)  deras eget initiativ.

De berörda medlemsstaterna ska meddela kommissionen om det val som avses i första stycket och inkomma med respektive begäran inom tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

I fall som avses i första stycket a ska den berörda medlemsstaten begära en internationell registrering av den ursprungsbeteckningen enligt Genèveakten, om den berörda medlemsstaten har ratificerat eller anslutit sig till Genèveakten enligt tillståndet i artikel 3 i beslut (EU) .…/…. (18), inom ett år från den dag då den geografiska beteckningen registrerades enligt den berörda förordningen. Punkt 1 fjärde och femte stycket ska gälla.

Om begäran om registrering enligt den tillämpliga förordningen har fått avslag och berörda administrativa och rättsliga rättsmedel har uttömts, eller om begäran om registrering enligt Genèveakten inte har gjorts enligt det fjärde stycket i denna punkt, ska den berörda medlemsstaten utan dröjsmål begära att registreringen av den geografiska beteckningen i det internationella registret annulleras.

3.  Med avseende på geografiska beteckningar för produkter som inte omfattas av någon av de förordningar som avses i artikel 1 i denna förordning, för vilka skydd av geografiska beteckningar på unionsnivå inte tillhandahålls, får en medlemsstat som redan är en avtalsslutande part i Lissabonöverenskommelsen upprätthålla eventuella registreringar i det internationella registret.

En sådan medlemsstat får dessutom lämna in ytterligare ansökningar om registrering i det internationella registret enligt Lissabonöverenskommelsen av sådana geografiska beteckningar med ursprung på dess territorium, om följande villkor är uppfyllda:

a)  Den berörda medlemsstaten anmälde utkastet till ansökan om registrering av sådana ursprungsbeteckningar till kommissionen. En sådan anmälan ska innehålla bevis på att ansökan uppfyller kraven för registrering enligt Lissabonöverenskommelsen.

b)  Kommissionen har inte avgett något negativt yttrande inom två månader efter en sådan anmälan. Ett negativt yttrande får bara avges efter samråd med den berörda medlemsstaten, och i välmotiverade undantagsfall när de bevis som krävs enligt led a inte räcker för att styrka att kraven för registrering enligt Lissabonöverenskommelsen är uppfyllda, eller om registreringen skulle få negativa effekter på unionens handelspolitik.

Om kommissionen begär ytterligare information om den anmälan som gjorts enligt led a ska tidsfristen för kommissionen att agera vara en månad efter mottagandet av den begärda informationen.

Kommissionen ska genast underrätta övriga medlemsstater om eventuella anmälningar enligt led a.

Artikel 12

Skydd under en övergångsperiod för ursprungsbeteckningar med ursprung i ett tredjeland som har registrerats enligt Lissabonöverenskommelsen

1.   De medlemsstater som var avtalsslutande parter i Lissabonöverenskommelsen före unionens anslutning till Genèveakten får fortsätta att skydda ursprungsbeteckningar med ursprung i ett tredjeland som är part i Lissabonöverenskommelsen ▌, genom ett nationellt skyddssystem, med verkan från den dag då unionen blir avtalsslutande part i Genèveakten, vad gäller ursprungsbeteckningar som är registrerade vid den tidpunkten enligt Lissabonöverenskommelsen.

2.  Sådant skydd inom ramen för ett nationellt skyddssystem ska

a)  ersättas av skydd inom ramen för EU:s skyddssystem för en särskild ursprungsbeteckning om skydd tillhandahålls i enlighet med ett beslut enligt artikel 7 i denna förordning efter det berörda tredjelandets anslutning till Genèveakten, förutsatt att det skydd som tillhandahålls i enlighet med ett beslut enligt artikel 7 i denna förordning bevarar kontinuiteten i skyddet av respektive ursprungsbeteckning i respektive medlemsstat,

b)  upphöra för en särskild ursprungsbeteckning när verkan av en internationell registrering löper ut.

3.   Om en ursprungsbeteckning med ursprung i ett tredjeland ▌inte är registrerat enligt denna förordning, eller det nationella skyddet inte ersätts i enlighet med punkt 2 a ska den berörda medlemsstaten bära hela ansvaret för följderna av ett sådant nationellt skydd ▌.

4.   Åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av punkt 1 ska endast ha verkan nationellt och får inte påverka handeln inom unionen eller den internationella handeln.

5.  De medlemsstater som avses i punkt 1 ska översända eventuella anmälningar som gjorts av den internationella byrån enligt Lissabonöverenskommelsen till kommissionen, som sedan ska översända dessa till alla andra medlemsstater.

6.  De medlemsstater som avses i punkt 1 i denna artikel ska förklara för den internationella byrån att de inte kan säkerställa nationellt skydd av en ursprungsbeteckning för produkter som omfattas av någon av de förordningar som avses i artikel 1 i denna förordning, och som har registrerats och anmälts till dem enligt Lissabonöverenskommelsen från den dag då unionen blir en avtalsslutande part i Genèveakten.

Artikel 13

Avgifter

Avgifter enligt artikel 7 i Genèveakten, enligt de närmare bestämmelserna i de gemensamma föreskrifterna, ▌ska belasta den medlemsstat där den geografiska beteckningen har sitt ursprung, eller en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii) i Genèveakten eller en stödmottagare enligt definitionen i artikel 1 xvii) i Genèveakten. Medlemsstaterna får kräva att den fysiska eller juridiska personen eller stödmottagaren betalar vissa eller samtliga avgifter.

Artikel 14

Särskilt ekonomiskt bidrag

Om inkomsterna från den särskilda unionen beräknas i enlighet med artikel 24.2 v i Genèveakten får unionen lämna ett särskilt bidrag enligt de tillgängliga resurserna för detta ändamål i unionens årliga budget.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av följande kommittéer i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011, i fråga om följande produkter:

a)  För vinprodukter som omfattas av artikel 92.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 av kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket som inrättats genom artikel 229 i den förordningen.

b)  För aromatiserade vinprodukter enligt definitionen i artikel 3 i ▌förordning (EU) nr 251/2014 av kommittén för aromatiserade vinprodukter som inrättats genom artikel 34 i den förordningen.

c)  För spritdrycker enligt definitionen i artikel 2 i ▌ förordning (EG) nr 110/2008 av kommittén för spritdrycker som inrättats genom artikel 25 i den förordningen.

d)  För jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av artikel 2.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 av kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter som inrättats genom artikel 57 i den förordningen.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 16

Övervakning och översyn

Senast den ... [två år efter det att denna förordning har trätt i kraft] ska kommissionen bedöma unionens deltagande i Genèveakten och lägga fram en rapport om de viktigaste slutsatserna för Europaparlamentet och rådet. Bedömningen ska bland annat grundas på.

a)  antalet geografiska beteckningar som är skyddade och registrerade enligt unionsrätten för vilka ansökningar om internationell registrering har lämnats in, och fall där skydd har fått avslag av avtalsslutande tredje parter,

b)  utvecklingen när det gäller antalet tredjeländer som deltar i Genèveakten och kommissionens åtgärder för att öka detta antal, och EU-rättens påverkan i sin nuvarande form vad gäller geografiska beteckningar på Genèveaktens attraktionskraft för tredjeländer samt

c)  antal och typ av geografiska beteckningar med ursprung i tredjeländer som är avtalsslutande parter och som har fått avslag av unionen.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

______________

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen om en möjlig utvidgning av Europeiska unionens skydd av geografiska beteckningar till andra produkter än jordbruksprodukter

Kommissionen noterar Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2015 om en eventuell utvidgning av EU:s skydd för geografiska beteckningar på andra produkter än jordbruksprodukter.

I november 2018 drog kommissionen igång en studie för att få ytterligare ekonomiska och rättsliga belägg för skydd av andra produkter än jordbruksprodukter med geografisk ursprungsbeteckning på den inre marknaden som kompletterar en studie från 2013 samt för att få ytterligare information om frågor som konkurrenskraft, illojal konkurrens, varumärkesförfalskning, konsumenternas uppfattningar, kostnader/fördelar samt om effektiviteten hos andra modeller för skydd av andra produkter än jordbruksprodukter med geografisk ursprungsbeteckning mot bakgrund av proportionalitetsprincipen.

Enligt principerna om bättre lagstiftning och de åtaganden som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning kommer kommissionen att granska studien och den rapport om unionens deltagande i Genèveakten som avses i artikeln om övervakning och översyn av förordningen om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och överväga eventuella kommande åtgärder.

Uttalande från kommissionen om förfarandet i artikel 9a 3 i förordningen

Kommissionen noterar att även om det förfarande som fastställs i artikel 9a 3 i förordningen är en rättslig nödvändighet med tanke på unionens exklusiva behörighet kan den notera att mot bakgrund av EU:s nuvarande regelverk skulle varje sådant ingripande av kommissionen vara exceptionellt och vederbörligen motiverat. Under samråden med en medlemsstat kommer kommissionen att göra sitt yttersta för att tillsammans med medlemsstaten lösa eventuella problem för att undvika ett negativt yttrande. Kommissionen noterar att ett eventuellt negativt yttrande bör anmälas skriftligen till den berörda medlemsstaten och i enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör beslutet vara motiverat. Kommissionen noterar vidare att ett negativt yttrande inte skulle hindra att en ny ansökan lämnas in för samma ursprungsbeteckning om skälen till det negativa yttrandet senare har hanterats i vederbörlig ordning eller inte längre är tillämpliga.

Uttalande från kommissionen om förslaget till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

Kommissionen noterar att unionen har exklusiv yttre befogenhet när det gäller geografiska beteckningar och att den ansluter sig till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen som självständig part. Detta följer av EU-domstolens dom av den 25 oktober 2017 (mål C-389/15, kommissionen mot rådet). Eftersom EU har exklusiv yttre befogenhet kan medlemsstaterna inte självständigt ansluta sig till Genèveakten och bör inte längre själva skydda geografiska beteckningar som nyligen har registrerats av tredjeländer som är med i Lissabonsystemet. Med hänsyn till de exceptionella omständigheterna, med sju medlemsstater som har varit parter i Lissabonöverenskommelsen under lång tid och har omfattande immateriella rättigheter som har registrerats med stöd av den, och eftersom en smidig övergång krävs, skulle kommissionen ha varit beredd att i detta fall undantagsvis bemyndiga Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Frankrike, Ungern, Italien och Portugal att ansluta sig till Genèveakten i unionens intresse.

Kommissionen motsätter sig starkt att rådet fortsatt insisterar på möjligheten att bemyndiga alla medlemsstater som så önskar att jämsides med unionen ratificera eller ansluta sig till Genèveakten, med reglering av unionens rösträtt i enlighet med artikel 22.4 b ii i Genèveakten som motivering, snarare än de exceptionella omständigheter som anges ovan.

Kommissionen vill också påminna om att medlemsstaterna inte kan ha egna system för skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter, eftersom unionen har utövat sin inre befogenhet när det gäller geografiska beteckningar för jordbruksprodukter.

Kommissionen kommer därför att hävda sina rättigheter, inbegripet rätten att använda sig av rättsmedel mot rådets beslut, och anser under alla omständigheter att detta fall inte kan utgöra ett prejudikat för eventuella andra gällande eller framtida internationella avtal eller Wipo-avtal, särskilt, men inte uteslutande, när unionen redan har ratificerat internationella avtal på grundval av sin exklusiva befogenhet.

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 55.
(2) EUT C 110, 22.3.2019, s. 55.
(3)Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.
(4)http://www.wipo.int/edocs/lexdocs/treaties/en/lisbon/trt_lisbon_009en.pdf
(5)EUT L […], […], s. […].
(6)http://www.wipo.int/export/sites/www/lisbon/en/legal_texts/lisbon_agreement.pdf.
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 84, 20.3.2014, s. 14).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(12)Gemensamma föreskrifter enligt Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen, antagna av Lissabonunionens församling den 11 oktober 2017, http://www.wipo.int/meetings/en/doc_details.jsp?doc_id=376416, dok. WIPO A/57/11 av den 11 oktober 2017.
(13)Rådets beslut (EU) .../.... om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (EUT L …, …, s. …).
(14)+EUT: För in numret på beslutet i dokument ST 6929/19 i texten och för in det beslutets nummer, datum, titel och EUT-hänvisning i fotnoten.
(15)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 16.6.2017, s. 1).
(16)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 23.12.2015, s. 1).
(17)+EUT: För in numret på beslutet i dokument ST 6929/18 i texten.
(18)+EUT: För in numret på beslutet i dokument ST 6929/19 i texten.


Avtal mellan EU och Filippinerna om vissa luftfartsaspekter ***
PDF 120kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Filippinernas regering om vissa luftfartsaspekter (15056/2018 – C8-0051/2019 – 2016/0156(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0362A8-0191/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15056/2018),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Filippinernas regering om vissa luftfartsaspekter(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0051/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A8‑0191/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Filippinerna.

(1) EUT L 322, 18.12.2018, s. 3.


Internationellt avtal om olivolja och bordsoliver ***
PDF 119kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av 2015 års internationella avtal om olivolja och bordsoliver (06781/2019 – C8-0134/2019 – 2017/0107(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0363A8-0186/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06781/2019),

–  med beaktande av utkastet till 2015 års internationella avtal om olivolja och bordsoliver (11178/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0134/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0186/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Utnämning av en ledamot av revisionsrätten – Viorel Ștefan
PDF 121kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 16 april 2019 om utnämning av Viorel Ştefan till ledamot av revisionsrätten (C8–0049/2019 – 2019/0802(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0364A8-0194/2019

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0049/2019),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0194/2019), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 14 februari 2019 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över förslaget till utnämning av Viorel Ștefan till ledamot av revisionsrätten.

B.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C.  Vid sitt sammanträde den 8 april 2019 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till befattningen som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet avstyrker rådets förslag till utnämning av Viorel Ștefan till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Utnämning av en ledamot av revisionsrätten – Ivana Maletić
PDF 122kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 16 april 2019 om utnämning av Ivana Maletić till ledamot av revisionsrätten (C8–0116/2019 – 2019/0803(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0365A8-0195/2019

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0116/2019),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0195/2019), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 5 mars 2019 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över förslaget till utnämning av Ivana Maletić till ledamot av revisionsrätten.

B.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C.  Vid sitt sammanträde den 8 april 2019 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Ivana Maletić till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ***I
PDF 379kWORD 118k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (COM(2018)0218 – C8-0159/2018 – 2018/0106(COD))
P8_TA-PROV(2019)0366A8-0398/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0218),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 16, 33, 43, 50, 53.1, 62, 91, 100, 103, 109, 114, 168, 169, 192, 207 och 325.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) och artikel 31 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0159/2018),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 16, 43.2, 50, 53.1, 91, 100, 114, 168.4, 169, 192.1 och 325.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt artikel 31 i fördragen om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 26 september 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018(2),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättliga frågor samt yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0398/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten(3)

P8_TC1-COD(2018)0106


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 16, ▌43.2, 50, 53.1, ▌91, 100, ▌114, 168.4, 169, 192.1 ▌ och 325.4 och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 31,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

med beaktande av revisionsrättens yttrande(6),

med beaktande av yttrandet av en grupp personer som Vetenskapliga och tekniska kommittén ska utse bland medlemsstaternas vetenskapliga experter i enlighet med artikel 31 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(7), och

av följande skäl:

(1)  Personer som arbetar för en offentlig eller privat organisation eller är i kontakt med en organisation i sin arbetsrelaterade verksamhet är ofta de första som får vetskap om hot mot eller skada för allmänintresset som kan uppstå i detta sammanhang. Genom att slå larm om sådana förhållanden spelar de en viktig roll när det gäller att avslöja och förhindra lagöverträdelser som skadar allmänintresset samt när det gäller att garantera samhällets välfärd. Potentiella visselblåsare avskräcks dock ofta från att rapportera om sina farhågor eller misstankar av rädsla för repressalier. I detta sammanhang erkänns vikten av att erbjuda ett balanserat och effektivt skydd för visselblåsare alltmer på både europeisk och internationell nivå.

(2)  På unionsnivå är rapporter och offentliggöranden från visselblåsare ett av leden i kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten och unionens politik; de förser systemen för efterlevnadskontroll och brottsbekämpning på nationell nivå och EU-nivå med information som leder till att överträdelser av unionsregler kan upptäckas, utredas och lagföras effektivt, vilket leder till ökad insyn och ansvarsskyldighet.

(3)  På vissa politikområden kan överträdelser av unionsrätten – oavsett om dessa enligt nationell rätt är att kategorisera som administrativa, straffrättsliga eller andra typer av överträdelser – skada allmänintresset allvarligt genom att skapa betydande risker för samhällets välfärd. Om brister i kontrollen av efterlevnaden har identifierats på dessa områden – och visselblåsare befinner sig normalt i en privilegierad ställning när det gäller att kunna avslöja överträdelser – är det nödvändigt att stärka efterlevnadskontrollen genom att inrätta effektiva, konfidentiella och säkra rapporteringskanaler och säkerställa ett effektivt skydd för visselblåsare mot repressalier ▌.

(4)  Det skydd som för närvarande ges för visselblåsare i Europeiska unionen är fragmenterat mellan medlemsstaterna och skiljer sig åt mellan olika politikområden. Följderna av överträdelser av unionsrätten med gränsöverskridande dimension som avslöjats av visselblåsare visar hur ett otillräckligt skydd i en medlemsstat inte endast kan ge negativa konsekvenser för EU-politikens funktion i den medlemsstaten, utan även kan leda till följdverkningar i andra medlemsstater och i unionen som helhet.

(5)  Följaktligen bör gemensamma miniminormer som säkerställer ett effektivt skydd för visselblåsare gälla för akter och politikområden där

i)  det finns ett behov av att stärka kontroll av efterlevnaden,

ii)  underrapportering av visselblåsare är en viktig faktor som påverkar kontrollen av efterlevnaden, och

iii)  överträdelser medför allvarlig skada för allmänintresset.

Medlemsstaterna bör få utvidga tillämpningen av de nationella bestämmelserna till att omfatta andra områden i syfte att säkerställa en övergripande och enhetlig ram på nationell nivå.

(6)  Skydd för visselblåsare är nödvändigt för att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionslagstiftningen om offentlig upphandling. Utöver behovet av att förebygga och upptäcka bedrägeri och korruption i samband med genomförandet av EU:s budget, inbegripet offentlig upphandling, är det nödvändigt att ta itu med nationella myndigheters och vissa allmännyttiga aktörers bristande efterlevnad av reglerna om offentlig upphandling när de köper varor, arbeten och tjänster. Överträdelser av dessa regler skapar snedvridningar av konkurrensen, ökar kostnaderna för att bedriva verksamhet, strider mot investerares och aktieägares intressen och gör det generellt sett mindre attraktivt att investera samt skapar ojämlika konkurrensvillkor för alla företag i Europa, vilket påverkar en väl fungerande inre marknad.

(7)  På området för finansiella tjänster har unionslagstiftaren redan erkänt mervärdet av skydd för visselblåsare. Efter den finansiella krisen, då allvarliga brister i kontrollen av efterlevnaden av de relevanta reglerna uppdagades, infördes åtgärder för skydd av visselblåsare, inbegripet interna och externa rapporteringskanaler och ett uttryckligt förbud mot repressalier, i ett betydande antal rättsliga instrument på detta område(8). I samband med det tillsynsregelverk som gäller för kreditinstitut och värdepappersföretag föreskriver, särskilt, direktiv 2013/36/EU regler om skydd för visselblåsare, vilket utsträcks även till förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(8)  Vad gäller säkerheten för produkter som släpps ut på den inre marknaden, är den främsta källan till bevisinsamling de företag som deltar i tillverknings- och distributionskedjan. Därför har rapportering från visselblåsare ett stort mervärde, eftersom de är mycket närmare källan till eventuell otillbörlig och olaglig tillverkning, import eller distribution av osäkra produkter. Detta motiverar att skydd för visselblåsare införs avseende säkerhetskrav både för ”harmoniserade produkter”(9) och ”icke-harmoniserade produkter”(10). Skydd för visselblåsare är också avgörande för att förhindra avledning av skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition samt försvarsrelaterade produkter, genom att uppmuntra rapportering av överträdelser, såsom dokumentbedrägeri, ändrad märkning ellerolagliga förvärv inom EU av skjutvapen där överträdelser ofta innebär en avledning från den lagliga till den illegala marknaden. Skydd för visselblåsare kommer också att bidra till att förhindra olaglig tillverkning av hemgjorda sprängämnen genom att bidra till en korrekt tillämpning av restriktioner och kontroller avseende sprängämnesprekursorer.

(9)  Vikten av skydd för visselblåsare i fråga om att förebygga och avskräcka från överträdelser av unionsreglerna om transportsäkerhet, vilka kan utgöra en fara för människors liv, har redan erkänts i sektorsinstrument på unionsnivå om luftfartssäkerhet(11) och sjötransportsäkerhet(12), vilka innehåller regler om skräddarsydda skyddsåtgärder för visselblåsare och om särskilda rapporteringskanaler. Dessa instrument omfattar också skydd mot repressalier för de arbetstagare som rapporterar om sina egna ärliga misstag (så kallad ”rättvisekultur”). Det är nödvändigt att komplettera och utvidga de befintliga inslagen för skydd av visselblåsare inom dessa två sektorer och att föreskriva om sådant skydd för att stärka kontrollen av efterlevnaden av säkerhetsnormer med avseende på andra transportslag, nämligen transporter på inre vattenvägar och väg- och järnvägstransporter.

(10)  Bevisinsamling rörande förebyggande, upptäckt av och åtgärder mot miljöbrott och olagligt handlande eller underlåtelse att vidta åtgärder samt potentiella överträdelser när det gäller miljöskyddet, är fortfarande utmaningar som kräver förstärkta åtgärder, vilket betonades i kommissionens meddelande EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen av den 18 januari 2018(13). Regler om skydd för visselblåsare finns för närvarande i endast ett sektorsspecifikt instrument om miljöskydd och det är nödvändigt att införa sådant skydd för att säkerställa en effektiv kontroll av efterlevnaden av unionens regelverk på miljöområdet, där överträdelser kan orsaka(14) ▌skada för allmänintresset med möjliga spridningseffekter över nationsgränserna. Detta är också relevant i fall där osäkra produkter kan orsaka miljöskada.

(11)  Att stärka skyddet för visselblåsare skulle också bidra till att förebygga och avskräcka från överträdelser av Euratomregler om kärnsäkerhet, strålskydd och ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Det skulle också stärka efterlevnaden av befintliga bestämmelser i det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet(15) om en effektiv kärnsäkerhetskultur, särskilt artikel 8b.2 a, enligt vilket det bland annat krävs att den behöriga tillsynsmyndigheten fastställer ledningssystem som vederbörligen prioriterar kärnsäkerhet och som på alla personal- och ledningsnivåer främjar möjligheten att ifrågasätta det faktiska genomförandet av relevanta säkerhetsprinciper och säkerhetsrutiner samt att inom rimlig tid rapportera om säkerhetsfrågor.

(12)  Liknande överväganden motiverar att skydd för visselblåsare införs, som bygger på befintliga bestämmelser och som förhindrar överträdelser av EU-regler som rör livsmedelskedjan, särskilt vad gäller livsmedels- och fodersäkerhet samt djurs hälsa, skydd och välbefinnande. De olika unionsregler som har utvecklats på dessa områden är nära förbundna med varandra. I förordning (EG) nr 178/2002(16)fastställs allmänna principer och krav som ligger till grund för alla unionsåtgärder och nationella åtgärder som rör livsmedel och foder, med särskild inriktning på livsmedelssäkerhet, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel samt en effektivt fungerande inre marknad. Den förordningen förskriver bland annat att livsmedels- och foderföretagare hindras från att avråda sina anställda och andra personer från att samarbeta med behöriga myndigheter, om detta samarbete kan förhindra, minska eller undanröja en risk som uppstår på grund av ett livsmedel. Unionslagstiftaren har valt ett liknande angreppssätt på området för djurhälsa, i den ”djurhälsolag” som antogs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 som fastställer regler om förebyggande och bekämpning av djursjukdomar som kan överföras till djur eller till människor(17). I rådets direktiv 98/58/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU samt rådets förordning (EG) nr 1/2005 och rådets förordning (EG) nr 1099/2009 fastställs bestämmelser om skydd och välbefinnande för djur som hålls för animalieproduktion, under transport och vid tidpunkten för avlivning.

(13)  På samma sätt kan rapporter från visselblåsare vara av största vikt för att upptäcka och förebygga, minska eller undanröja risker för folkhälsa och konsumentskydd till följd av överträdelser av unionsregler, som annars kanske inte skulle ha upptäckts. I synnerhet är konsumentskydd också nära kopplat till fall där osäkra produkter kan orsaka betydande skada för konsumenter.▌

(14)  Skyddet av privatlivet och personuppgifter, som fastställs i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är ett annat område där visselblåsare kan bidra till att avslöja överträdelser av unionsrätten som ▌kan skada allmänintresset. Liknande överväganden gäller för överträdelser av direktivet om säkerhet i nätverks- och informationssystem(18), som inför rapportering av incidenter (inbegripet sådana som inte undergräver säkerheten för personuppgifter) och säkerhetskrav för enheter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster inom många sektorer (t.ex. energi, hälso- och sjukvård, transport, banker osv.) för leverantörer av viktiga digitala tjänster (t.ex. molntjänster) och för leverantörer av grundläggande tjänster, såsom vatten, elektricitet och gas. Visselblåsares rapportering på detta område är särskilt värdefull för att förebygga säkerhetsincidenter som skulle påverka viktig ekonomisk och samhällelig verksamhet och digitala tjänster som används i stor utsträckning samt för att förhindra eventuella överträdelser av unionens dataskyddslagstiftning. Det bidrar till att säkerställa kontinuiteten för tjänster som är avgörande för den inre marknadens funktion och för välfärden i samhället.

(15)  Skyddet av unionens ekonomiska intressen, som avser kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot användningen av unionens utgifter, uppbörd av unionens inkomster och medel eller tillgångar, är dessutom ett centralt område där kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten behöver stärkas. Förstärkningen av skyddet av unionens ekonomiska intressen omfattar också genomförandet av unionens budget med avseende på utgifter på grundval av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Bristen på en effektiv efterlevnadskontroll på området för unionens ekonomiska intressen, inbegripet bedrägeri och korruption på nationell nivå, leder till en minskning av unionens inkomster och ett missbruk av EU-medel, vilket kan snedvrida offentliga investeringar och tillväxt och undergräva medborgarnas förtroende för EU:s åtgärder. Enligt artikel 325 i EUF-fördraget ska unionen och medlemsstaterna bekämpa sådan verksamhet. Relevanta unionsåtgärder i detta avseende inbegriper i synnerhet rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95, som med avseende på de allvarligaste typerna av bedrägerirelaterade ageranden kompletteras av direktiv (EU) 2017/1371 och av konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995, inbegripet protokollen av den 27 september 1996,(19) den 29 november 1996(20) och den 19 juni 1997 (konvention och protokoll som fortsatt gäller för medlemsstater som inte är bundna av direktiv (EU) 2017/1371) samt av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (om Olaf).

(16)  Gemensamma miniminormer för skydd av visselblåsare bör även fastställas med avseende på sådana överträdelser som rör den inre marknaden, som avses i artikel 26.2 i EUF-fördraget. Enligt domstolens rättspraxis är dessutom unionsåtgärder som syftar till att upprätta den inre marknaden eller säkerställa dess funktion avsedda att bidra till att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor eller friheten att tillhandahålla tjänster eller till att undanröja snedvridningar av konkurrensen.

(17)  Skyddet av visselblåsare i syfte att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionens konkurrensrätt, inbegripet statligt stöd, skulle även fungera som ett skydd för väl fungerande marknader i unionen, skapa likvärdiga förutsättningar för företag och ge fördelar för konsumenter. Vad gäller de konkurrensregler som är tillämpliga på företag, har vikten av insiderrapportering när det gäller att upptäcka överträdelser av konkurrensrätten redan erkänts i EU:s system för förmånlig behandling och i samband med att Europeiska kommissionen nyligen införde ett verktyg för anonyma visselblåsare. Överträdelser som rör konkurrens och statligt stöd avser artiklarna 101, 102, 106, 107 och 108 i EUF-fördraget och sekundärrättsliga bestämmelser som har antagits för deras tillämpning.

(18)  Handlande som bryter mot bolagsskattereglerna och arrangemang vars syfte är att få en skattefördel och att kringgå rättsliga skyldigheter, vilka motverkar målet eller syftet med tillämplig bolagsskattelagstiftning, inverkar negativt på den inre marknadens funktion. De kan ge upphov till orättvis skattekonkurrens och omfattande skatteflykt, vilket snedvrider konkurrensen mellan företagen och resulterar i förlorade skatteintäkter för både medlemsstaterna och unionens budget som helhet. I detta direktiv föreskrivs skydd mot repressalier för personer som rapporterar om arrangemang som syftar till undandragande och/eller missbruk som annars skulle kunna förbli oupptäckta, i syfte att stärka de behöriga myndigheternas förmåga att säkerställa en väl fungerande inre marknad och undanröja snedvridningar och handelshinder som inverkar på företagens konkurrenskraft på den inre marknaden, som är direkt kopplad till reglerna om fri rörlighet och även av relevans för tillämpningen av reglerna om statligt stöd. Skydd för visselblåsare kompletterar kommissionens nyligen framlagda initiativ som syftar till att öka öppenheten och informationsutbytet på skatteområdet och skapa ett rättvisare skatteklimat inom unionen , i syfte att öka medlemsstaternas effektivitet när det gäller att identifiera arrangemang syftande till undandragande och/eller missbruk som annars skulle kunna förbli oupptäckta och kommer att bidra till att motverka sådana arrangemang, även om detta direktiv inte omfattar någon harmonisering av skatterelaterade bestämmelser, vare sig materiella eller processuella sådana.

(19)  I artikel 2.1 a definieras det materiella tillämpningsområdet för detta direktiv genom hänvisning till en förteckning över unionsrättsakter i bilagan (delarna I och II). Detta innebär att om unionsrättsakterna i sin tur definierar sina materiella tillämpningsområden genom hänvisning till unionsrättsakter som förtecknas i deras respektive bilagor, så ingår även de rättsakterna i det materiella tillämpningsområdet för det här direktivet. Hänvisningen till rättsakterna i bilagan bör vidare anses omfatta alla genomförandeåtgärder eller delegerade åtgärder på nationell nivå och unionsnivå som antagits i enlighet med dessa rättsakter. Hänvisningen till unionsrättsakterna i bilagan till detta direktiv bör dessutom anses vara en dynamisk hänvisning, vilket innebär att om en unionsrättsakt i bilagan har ändrats eller kommer att ändras, så avser hänvisningen rättsakten i dess ändrade lydelse, och om unionsrättsakten i bilagan har ersatts eller kommer att ersättas, så avser hänvisningen den nya rättsakten.

(20)  Vissa unionsrättsakter, särskilt på området finansiella tjänster, t.ex. förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk(21) och kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2015/2392, som antagits på grundval av den förordningen(22), innehåller redan detaljerade regler om skydd för visselblåsare. Sådan befintlig unionslagstiftning, inbegripet förteckningen i del II i bilagan, bör behålla eventuella särdrag som är skräddarsydda för de berörda sektorerna. Detta är särskilt viktigt när det gäller att fastställa vilka rättsliga enheter på området finansiella tjänster, förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism som för närvarande är skyldiga att inrätta interna rapporteringskanaler. I syfte att säkerställa samstämmighet och rättssäkerhet mellan medlemsstaterna bör detta direktiv samtidigt vara tillämpligt på alla sådana omständigheter som inte regleras genom de sektorsspecifika instrumenten, vilka bör kompletteras av detta direktiv, så att de fullt ut anpassas till miniminormerna. Direktivet bör i synnerhet närmare ange de interna och externa kanalernas utformning, de behöriga myndigheternas skyldigheter och de specifika formerna av skydd mot repressalier som ska tillhandahållas på nationell nivå. I detta avseende fastställs genom artikel 28.4 i förordning (EU) nr 1286/2014 en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva en intern rapporteringskanal inom det område som omfattas av den förordningen. För att skapa samstämmighet med de miniminormer som fastställs i detta direktiv bör den skyldighet att inrätta interna rapporteringskanaler som föreskrivs i artikel 4.1 i detta direktiv även tillämpas med avseende på förordning (EU) nr 1286/2014.

(21)  Detta direktiv bör inte påverka det skydd som ges till arbetstagare när de rapporterar om överträdelser av unionens arbetslagstiftning. På området för säkerhet och hälsa i arbetet kräver artikel 11 i direktiv 89/391/EEG redan att medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagare och deras representanter inte på något sätt får missgynnas på grund av deras anmodan eller förslag till arbetsgivare att vidta lämpliga åtgärder i syfte att minska riskerna för arbetstagarna och/eller undanröja källan till faran. Arbetstagare och arbetstagarrepresentanter har rätt att ta upp frågor med de behöriga myndigheterna om de anser att de åtgärder som vidtagits och de metoder som använts av arbetsgivaren inte är tillräckliga för att uppnå säkerhet och hälsa.

(22)  Medlemsstaterna bör få föreskriva att rapporter om personliga missförhållanden som uteslutande påverkar den rapporterande personen, dvs. klagomål om konflikter mellan den rapporterande personen och en annan anställd, kan slussas vidare till andra tillgängliga förfaranden.

(23)  Detta direktiv påverkar inte det skydd som ges genom förfaranden för rapportering av misstänkt olaglig verksamhet, inbegripet bedrägerier och korruption, som kan skada unionens intressen, eller av beteende i samband med tjänsteutövningen som kan innebära ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen som anges i artiklarna 22a, 22b och 22c i de tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i unionen som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(23). Direktivet är tillämpligt på situationer där EU-tjänstemän rapporterar i ett arbetsrelaterat sammanhang utanför sina anställningsförhållanden till EU-institutioner.

(24)  Den nationella säkerheten bör också i fortsättningen vara varje medlemsstats eget ansvar. Detta direktiv bör inte tillämpas på rapportering av överträdelser som rör upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter om dessa omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Om medlemsstaterna beslutar att utvidga det skydd som ges genom detta direktiv till ytterligare områden eller handlande som inte omfattas av dess tillämpningsområde bör dessa medlemsstater kunna anta särskilda bestämmelser för att skydda väsentliga nationella säkerhetsintressen i detta avseende.

(25)  Detta direktiv bör heller inte påverka skyddet av sekretessbelagda uppgifter som enligt unionens lagstiftning eller medlemsstaternas gällande lagar och andra författningar ska vara skyddade från obehörig tillgång. ▌I synnerhet bör bestämmelserna i detta direktiv inte påverka de skyldigheter som följer av kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter eller rådets beslut av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

(26)  I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol bör detta direktiv inte påverka sekretesskyddet för korrespondens mellan en advokat och hans klient (”advokatsekretess”) enligt nationell lagstiftning och, i förekommande fall, unionslagstiftning. Direktivet bör heller inte påverka skyldigheten för vårdgivare, inbegripet terapeuter, att upprätthålla konfidentialitet vid kommunikation med sina patienter och med avseende på patientjournaler (”sekretess inom hälso- och sjukvården”) i enlighet med nationell lagstiftning och unionslagstiftning.

(27)  Personer som utövar andra yrken bör kunna omfattas av skydd enligt detta direktiv om de rapporterar information som skyddas genom bestämmelser som är tillämpliga på yrkesverksamheten i fråga, under förutsättning att rapporteringen av denna information krävs för att avslöja överträdelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

(28)  Samtidigt som detta direktiv, på vissa villkor, medger begränsade undantag från ansvar, inbegripet straffrättsligt ansvar, vid sekretessöverträdelser, påverkar det inte nationell straffprocesslagstiftning, och i synnerhet inte sådan lagstiftning som syftar till att skydda integriteten hos utredningar och förfaranden eller berörda personers rätt till försvar. Detta påverkar inte införandet av skyddsåtgärder i andra typer av nationell processlagstiftning, i synnerhet omvänd bevisbörda i nationella administrativa, civilrättsliga eller arbetsrättsliga förfaranden.

(29)  Detta direktiv bör inte påverka nationella bestämmelser om arbetstagarföreträdares utövande av sina rättigheter till information, samråd och deltagande i förhandlingar om kollektivavtal och deras försvar av arbetstagares anställningsrättigheter. Detta bör inte påverka den skyddsnivå som ges genom detta direktiv.

(30)  Detta direktiv bör inte tillämpas på fall där personer som på grundval av informerat samtycke har identifierats som uppgiftslämnare eller registrerats som sådana i databaser som förvaltas av utsedda nationella myndigheter, däribland tullmyndigheter, rapporterar överträdelser till verkställande myndigheter mot ersättning eller kompensation. Sådana rapporter lämnas i enlighet med särskilda förfaranden som ska garantera dessa personers anonymitet i syfte att skydda deras fysiska integritet och som skiljer sig från de rapporteringskanaler som föreskrivs i detta direktiv.

(31)  Personer som rapporterar information om hot mot eller skada för allmänintresset som de har erhållit inom ramen för sin arbetsrelaterade verksamhet utnyttjar sin rätt till yttrandefrihet. Rätten till yttrande- och informationsfrihet som slås fast i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), omfattar såväl rätten att ta emot och sprida information som mediernas frihet och mångfald.

(32)  Följaktligen bygger detta direktiv på rättspraxis beträffande yttrandefrihet från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och på de principer som utvecklats på denna grund av Europarådet i dess rekommendation från 2014 om skydd för visselblåsare(24).

(33)  För att omfattas av skydd bör de rapporterande personerna, mot bakgrund av omständigheterna och den information de hade tillgång till vid tidpunkten för rapporteringen, ha rimliga skäl att tro att de uppgifter de rapporterade är riktiga. Detta är en viktig skyddsåtgärd mot illvilliga och ogrundade rapporter eller rapporter av okynneskaraktär, som säkerställer att de som, vid tidpunkten för rapporteringen, avsiktligt och medvetet rapporterat felaktig eller vilseledande information inte omfattas av skydd. Samtidigt säkerställer den att skyddet inte går förlorat om den rapporterande personen gjort en felaktig rapport på grund av ett ärligt misstag. I samma anda bör rapporterande personer ha rätt till skydd enligt detta direktiv om de har rimliga skäl att anta att den information som rapporterades omfattas av dess tillämpningsområde. Den rapporterande personens motiv till rapporten bör vara ovidkommande för huruvida denne ges skydd eller ej.

(34)  Rapporterande personer känner sig normalt mer bekväma med intern rapportering, såvida de inte har skäl att rapportera externt. Empiriska studier har visat att majoriteten av visselblåsare tenderar att rapportera internt, inom den organisation där de arbetar. Intern rapportering är också det bästa sättet att förmedla information till personer som kan bidra till att i ett tidigt skede effektivt lösa risker för allmänintresset. Samtidigt bör den rapporterande personen kunna välja den lämpligaste rapporteringskanalen beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Vidare är det nödvändigt att skydda offentliggöranden med beaktande av demokratiska principer såsom öppenhet och ansvarighet, och grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och mediernas frihet, och samtidigt bevara jämvikten mellan arbetsgivares rätt att sköta sin organisation och skydda sina intressen och allmänhetens intresse av att skyddas från skada, i linje med de kriterier som utvecklats i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(35)  Utan att det påverkar befintliga skyldigheter att sörja för anonym rapportering i enlighet med unionslagstiftning, bör medlemsstaterna kunna besluta om huruvida privata och offentliga enheter och behöriga myndigheter ska ta emot och följa upp anonyma rapporter om överträdelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Personer som rapporterar anonymt eller som gör anonyma offentliggöranden som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde och som uppfyller villkoren i det bör åtnjuta skydd enligt detta direktiv om deras identitet därefter röjs och de utsätts för repressalier.

(36)  Skydd bör beviljas i fall där personer i enlighet med unionsrätten rapporterar till unionens organ eller byråer, till exempel i samband med bedrägerier riktade mot unionens budget.

(37)  Personer behöver ett särskilt rättsligt skydd om de förvärvar den information de rapporterar genom sin arbetsrelaterade verksamhet och därmed löper risk att utsättas för arbetsrelaterade repressalier (t.ex. för överträdelser mot sekretess- eller lojalitetskyldighet). Det bakomliggande skälet att ge dem skydd är deras ekonomiska sårbarhet gentemot den person som de i praktiken är beroende av för sitt arbete. Om det inte finns någon sådan arbetsrelaterad maktobalans (till exempel när det gäller ordinarie klagande eller medborgare som inte är direkt involverade) finns det inte något behov av skydd mot repressalier.

(38)  Ett effektivt genomdrivande av unionsrätten kräver att skydd beviljas så många kategorier av personer som möjligt, vilka, oberoende av om de är EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare, med anledning av sina arbetsrelaterade verksamheter (oberoende av verksamheternas art och av om de är avlönade eller inte) har privilegierad tillgång till information om överträdelser som det skulle ligga i allmänintresset att rapportera och vilka kan utsättas för repressalier om de rapporterar, Medlemsstaterna bör säkerställa att behovet av skydd bestäms med hänvisning till alla relevanta omständigheter och inte endast med hänvisning till arten av förhållandet, så att det omfattar alla personer som i vid bemärkelse är anknutna till den organisation där överträdelsen har begåtts.

(39)  Skydd bör i första hand gälla personer som har ställning som ”arbetstagare” i den mening som avses i artikel 45.1 i EUF-fördraget, såsom detta begrepp tolkats av Europeiska unionens domstol, det vill säga personer som, under en viss tid, mot ersättning utför arbete av ekonomiskt värde åt någon annan under dennes ledning. Begreppet omfattar även offentliganställda. Skydd bör således även ges till arbetstagare med atypiska anställningsförhållanden, inklusive deltidsanställda och arbetstagare med en tidsbegränsad anställning, liksom personer som har ett anställningsavtal eller anställningsförhållande med ett bemanningsföretag, vilket är osäkra typer av förhållanden där standardskydd mot orättvis behandling ofta är svårt att tillämpa.

(40)  Skyddet bör även utvidgas till att omfatta ytterligare kategorier av fysiska ▌ personer, som även om de inte är ”arbetstagare” i den mening som avses i artikel 45.1 i EUF-fördraget kan spela en viktig roll när det gäller att avslöja lagöverträdelser och som kan hamna i ett läge av ekonomisk sårbarhet inom ramen för sin arbetsrelaterade verksamhet. Exempelvis på områden som produktsäkerhet är leverantörer mycket närmare källan till eventuell otillbörlig och olaglig tillverkning, import eller distribution av osäkra produkter, och vad gäller förvaltning av unionsmedel är konsulter som tillhandahåller sina tjänster i en privilegierad ställning att fästa uppmärksamheten på överträdelser som de bevittnar. Sådana kategorier av personer, inbegripet egenföretagare som tillhandahåller tjänster, frilansare, entreprenörer, underentreprenörer och leverantörer, kan typiskt sett utsättas för repressalier som, bland annat, kan ta formen av förtida uppsägning eller hävande av tjänsteavtal, licenser eller tillstånd, förlorade affärsmöjligheter, förlorad inkomst, tvång, hot eller trakasserier, svartlistning/bojkott eller anseendeskada. Aktieägare eller personer i ledningsorgan kan också utsättas för repressalier, till exempel i ekonomisk form eller i form av hot eller trakasserier, svartlistning eller anseendeskada. Skydd bör också ges åt personer vilkas arbetsrelaterade förhållanden har avslutats och åt personer som är kandidater till en tjänst eller till att tillhandahålla tjänster till en organisation vilka förvärvade informationen om lagöverträdelsen under rekryteringsprocessen eller andra förhandlingar inför ingående av avtal, och som kan utsättas för repressalier till exempel i form av negativa anställningsreferenser eller svartlistning/bojkott.

(41)  Ett effektivt skydd för visselblåsare innebär att skydd ges även åt ytterligare kategorier av personer, vilka även om de inte är beroende av sin arbetsrelaterade verksamhet ekonomiskt, ändå kan utsättas för repressalier om de avslöjar överträdelser. Repressalier mot volontärer och avlönade eller oavlönade praktikanter kan ta formen av att deras tjänster inte längre efterfrågas, eller att de ges negativa vitsord för framtida anställning eller att deras anseende eller karriärmöjligheter på annat sätt skadas.

(42)  För att effektivt kunna upptäcka och förebygga allvarlig skada för allmänintresset krävs att begreppet överträdelse också innefattar missbruk i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol, nämligen handlingar eller underlåtenheter som formellt sett inte förefaller vara olagliga men vilka motverkar lagens mål eller syfte.

(43)  Ett effektivt förebyggande av överträdelser av unionsrätten kräver att skydd beviljas ▌personer som tillhandahåller information som är nödvändig för att avslöja överträdelser, som redan har ägt rum, överträdelser som ännu inte har förverkligats, men som mycket sannolikt kommer att begås, handlingar eller underlåtenheter som den rapporterande personen har rimliga skäl att betrakta som överträdelser av unionsrätten samt försök att dölja överträdelser. Av samma skäl är det motiverat att skydd också ges åt personer som inte tillhandahåller faktiska bevis men som tar upp rimliga farhågor eller misstankar. Samtidigt bör skyddet inte omfatta rapportering av information som redan är fullt tillgänglig för allmänheten eller ogrundade rykten eller hörsägen.

(44)  Repressalier ger uttryck för det nära förhållande (orsak och verkan) som måste föreligga mellan rapporten och den negativa behandling som den rapporterande personen, direkt eller indirekt, utsatts för, så att denna person kan åtnjuta rättsligt skydd. Ett effektivt skydd för rapporterande personer som ett sätt att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten kräver en bred definition av repressalier, som omfattar varje handling eller underlåtenhet som sker i ett arbetsrelaterat sammanhang och ger upphov till skada för de rapporterande personerna. Detta direktiv hindrar inte arbetsgivare från att fatta anställningsrelaterade beslut som inte föranleds av rapportering eller offentliggörande.

(45)  Skydd mot repressalier som ett sätt att skydda yttrandefriheten och mediefriheten bör ges både åt personer som rapporterar information om handlingar eller underlåtenheter inom en organisation (intern rapportering) eller till en utomstående myndighet (extern rapportering) och åt personer som offentliggör sådan information (till exempel direkt till allmänheten via webbplattformar eller sociala medier eller till media, förtroendevalda, organisationer i det civila samhället, fackföreningar eller yrkes-/näringslivsorganisationer).

(46)  Visselblåsare är särskilt viktiga källor för undersökande journalister. Om visselblåsare ges effektivt skydd mot repressalier ökas rättssäkerheten för (potentiella) visselblåsare och därmed uppmuntras och underlättas visselblåsning även till media. I detta avseende är skyddet för visselblåsare när de agerar som källor till journalister av avgörande betydelse för att skydda den undersökande journalistikens roll som samhällsbevakare i ett demokratiskt samhälle.

(47)  För att effektivt kunna upptäcka och förebygga överträdelser av unionsrätten är det mycket viktigt att relevant information snabbt når de som är närmast källan till problemet, är bäst skickade att utreda och har befogenheter att åtgärda det, om möjligt. I princip bör därför rapporterande personer uppmanas att först använda de interna kanaler som står till deras förfogande och rapportera till sin arbetsgivare om sådana kanaler är tillgängliga för dem och rimligen kan förväntas fungera. Detta är särskilt fallet när de rapporterande personerna anser att överträdelsen kan åtgärdas på ett effektivt sätt inom den relevanta organisationen och att det inte finns någon risk för repressalier. Detta kräver också att rättsliga enheter i den privata och den offentliga sektorn fastställer lämpliga interna förfaranden för att ta emot och följa upp rapporter. Uppmaningen avser även fall där dessa kanaler har inrättats utan att det krävs enligt unionsrätt eller nationell rätt. Denna princip bör bidra till att främja en kultur av god kommunikation och företagens sociala ansvar i organisationer, varigenom rapporterande personer anses avsevärt bidra till självkorrigering och kvalitet.

(48)  För rättsliga enheter i den privata sektorn bör skyldigheten att inrätta interna kanaler stå i proportion till enheternas storlek och till den risk deras verksamheter utgör för allmänintresset. Skyldigheten bör gälla alla företag med 50 eller fler anställda, oberoende av verksamhetens art, på grundval av deras skyldighet att uppbära mervärdesskatt. Efter en lämplig riskbedömning bör medlemsstaterna kunna kräva att också andra företag inrättar interna rapporteringskanaler i särskilda fall (t.ex. med hänsyn till de betydande risker som deras verksamheter kan leda till).

(49)  Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att uppmuntra privata enheter med färre än 50 anställda att inrätta interna kanaler för rapportering och uppföljning, bland annat genom att fastställa mindre föreskrivande krav för dessa kanaler än de som fastställs i artikel 5, förutsatt att dessa krav garanterar sekretess och omsorgsfull uppföljning av rapporten.

(50)  Undantaget från skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler för små företag och mikroföretag bör inte gälla privata företag som för närvarande är skyldiga att inrätta interna rapporteringskanaler enligt de unionsrättsakter som anges i bilagan (delarna I.B och II).

(51)  Det bör vara klart att i de fall privata rättsliga enheter inte tillhandahåller interna rapporteringskanaler, bör rapporterande personer kunna rapportera direkt externt till behöriga myndigheter, och dessa personer bör omfattas av skydd mot repressalier enligt detta direktiv.

(52)  För att särskilt säkerställa respekten för reglerna om offentlig upphandling inom den offentliga sektorn, bör skyldigheten att inrätta interna rapporteringskanaler gälla alla offentliga rättsliga enheter, på lokal, regional och nationell nivå, men samtidigt stå i proportion till enheternas storlek.

(53)  Under förutsättning att det säkerställs att den rapporterande personens identitet behandlas konfidentiellt, är det upp till varje enskild privat eller offentlig rättslig enhet att bestämma vilken typ av rapporteringskanaler de inrättar. Mer specifikt bör de möjliggöra att skriftliga rapporter lämnas via post, genom fysiska klagomålslådor eller genom en onlineplattform (intranät eller internet) och/eller att muntliga rapporter kan lämnas via en telefonlinje eller andra röstmeddelandesystem. Efter ansökan från den rapporterande personen bör sådana kanaler också medge fysiska möten inom en rimlig tidsfrist.

(54)  Tredje parter bör också kunna ha behörighet att ta emot rapporter på privata och offentliga enheters vägnar, under förutsättning att de erbjuder lämpliga garantier för respekten för oberoende, konfidentialitet, uppgiftsskydd och tystnadsplikt. Det kan vara fråga om tillhandahållare av externa rapporteringsplattformar, externa rådgivare , revisorer , företrädare för fackföreningar eller företrädare för arbetstagare.

(55)  Utan att detta påverkar det skydd företrädare för fackföreningar eller företrädare för arbetstagare åtnjuter i denna egenskap enligt unionsregler och nationella regler, bör de åtnjuta det skydd som gäller enligt detta direktiv både när de rapporterar i sin egenskap av arbetstagare och när de har tillhandahållit rådgivning och stöd till den rapporterande personen.

(56)  Interna rapporteringsförfaranden bör göra det möjligt för privata rättsliga enheter att fullständigt konfidentiellt ta emot och utreda rapporter inte bara från anställda i enheten och dess dotterbolag eller närstående bolag (koncernen) utan även från någon av koncernens representanter eller leverantörer och från varje person som förvärvar information genom sin arbetsrelaterade verksamhet inom enheten och koncernen.

(57)  Vilken person eller avdelning inom en privat rättslig enhet som är bäst lämpad att utses som behörig att ta emot och följa upp rapporter beror på enhetens struktur, men i vart fall bör deras befattning säkerställa att intressekonflikter inte förekommer och att de är oberoende. I mindre enheter skulle denna befattning kunna vara en dubbel befattning som innehas av en anställd vid företaget som är väl ägnad att rapportera direkt till organisationens ledning, såsom en ansvarig för regelefterlevnad eller en personalhandläggare, en integritetshandläggare, en juridisk handläggare, en uppgiftsansvarig, en finansdirektör, en chefsrevisor eller en styrelseledamot.

(58)  I samband med intern rapportering, är det för att bygga upp ett förtroende för att systemet med skydd för visselblåsare som helhet är effektivt och för att minska sannolikheten för ytterligare onödiga rapporter eller offentliggöranden, mycket viktigt att i den mån det är juridiskt möjligt och på ett så heltäckande sätt som möjligt informera den rapporterande personen om uppföljningen av rapporten. Den rapporterande personen bör inom en rimlig tidsfrist underrättas om de åtgärder som planeras att vidtas eller som har vidtagits som uppföljning av rapporten och grunderna för denna uppföljning (till exempel hänvisning till andra kanaler eller förfaranden i de fall då rapporterna uteslutande påverkar den rapporterande personens individuella rättigheter, om att ärendet lagts ned på grund av brist på tillräckliga bevis eller på andra grunder, om att en intern undersökning inletts och eventuellt om resultaten av denna och/eller vilka åtgärder som har vidtagits för att hantera den fråga som väckts, om att ärendet hänskjutits till en behörig myndighet för vidare utredning), i den mån en sådan underrättelse inte skulle hindra undersökningen eller utredningen eller påverka den berörda personens rättigheter. Den rapporterande personen bör under alla omständigheter informeras om hur utredningen fortlöper och vad resultatet blir. Vederbörande kan ombes att tillhandahålla ytterligare information under utredningens gång, men utan någon skyldighet att göra det.

(59)  Denna rimliga tidsfrist bör inte överstiga sammanlagt tre månader. Om det ännu inte har bestämts vilken uppföljning som ska ges rapporten bör den rapporterande personen underrättas om detta och om eventuell vidare återkoppling han eller hon kan förvänta sig.

(60)  Personer som överväger att rapportera överträdelser av unionsrätten bör kunna fatta ett välgrundat beslut om huruvida, hur och när de ska rapportera. Privata och offentliga enheter som har inrättat interna rapporteringsförfaranden bör tillhandahålla information om dessa förfaranden och om förfarandena för extern rapportering till relevanta behöriga myndigheter. Denna information måste vara lättförståelig och lättillgänglig, inte bara för anställda utan i största möjliga mån även för andra personer som kommer i kontakt med enheten i sin arbetsrelaterade verksamhet, såsom tjänsteleverantörer, distributörer, leverantörer och affärspartner. Informationen kan exempelvis hängas upp väl synlig på en plats som alla dessa personer har tillgång till och läggas ut på enhetens webbplats, och kan även tillhandahållas på kurser och utbildningar om etik och integritet.

(61)  För att effektivt kunna upptäcka och förebygga överträdelser av unionsrätten krävs att det säkerställs att potentiella visselblåsare lätt och fullständigt konfidentiellt kan lämna den information de förfogar över till de relevanta behöriga myndigheter som kan utreda och, om möjligt, avhjälpa problemet.

(62)  Det kan vara så att det inte finns några interna kanaler eller att de har använts men inte fungerade korrekt (t.ex. hanterades rapporten inte omsorgsfullt eller inom en rimlig tidsfrist, eller så vidtogs inte någon lämplig åtgärd för att avhjälpa lagöverträdelsen trots ett positivt resultat av utredningen).

(63)  I andra fall kunde användningen av interna kanaler rimligen inte förväntas fungera korrekt. Detta är framför allt fallet när de rapporterande personerna har giltiga skäl att tro att i) de skulle utsättas för repressalier i samband med rapporteringen, även till följd av en överträdelse av deras konfidentialitet, och ii) att de behöriga myndigheterna skulle vara bättre lämpade att vidta effektiva åtgärder för att avhjälpa överträdelsen, till exempel om den ytterst ansvarige i det arbetsrelaterade sammanhanget är inblandad i överträdelsen, eller om det finns en risk för att överträdelsen eller relaterade bevis kan döljas eller förstöras, eller, mer allmänt, eftersom effektiviteten i de behöriga myndigheternas utredningsåtgärder på annat sätt kan äventyras (exempel kan vara rapporter om kartellarrangemang och andra överträdelser av konkurrensreglerna), eller på grund av att överträdelsen kräver omedelbara åtgärder, till exempel för att skydda människors liv, hälsa och säkerhet eller för att skydda miljön. Under alla omständigheter ska personer som rapporterar externt till de behöriga myndigheterna och, i förekommande fall, till unionens organ eller byråer skyddas. Genom detta direktiv ges skydd också i fall då unionsrätt eller nationell rätt kräver att de rapporterande personerna ska rapportera till de behöriga nationella myndigheterna exempelvis som en del i sina arbetsuppgifter och ansvarsområden eller för att överträdelsen är ett brott.

(64)  Bristande förtroende för ändamålsenligheten med att rapportera är en av de främsta faktorer som avhåller potentiella visselblåsare från att rapportera. Detta kräver att det åläggs en tydlig skyldighet för behöriga myndigheter att inrätta lämpliga externa rapporteringskanaler, omsorgsfullt följa upp de mottagna rapporterna och att inom en rimlig tidsfrist lämna återkoppling till de rapporterande personerna .

(65)  Det ankommer på medlemsstaterna att utse vilka myndigheter som ska vara behöriga att ta emot och på lämpligt sätt följa upp rapporter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Sådana behöriga myndigheter kan vara rättsliga myndigheter eller tillsyns- eller övervakningsorgan behöriga på specifika berörda områden, eller myndigheter med mer allmän behörighet på central statlig nivå, brottsbekämpande myndigheter, korruptionsbekämpande organ eller ombudsmän.

(66)  I sin egenskap av mottagare av rapporter bör de myndigheter som utses som behöriga ha nödvändig kapacitet och befogenhet att säkerställa lämplig uppföljning, och bland annat bedöma riktigheten i de påståenden som framställs i rapporten och avhjälpa de rapporterade överträdelserna, ▌genom att inleda en intern undersökning, utredning, lagföring, åtgärder för att återkräva medel eller andra lämpliga avhjälpande åtgärder, i enlighet med sitt uppdrag eller bör ha nödvändig befogenhet för att överlämna rapporten till en annan myndighet som bör utreda den rapporterade överträdelsen och säkerställa att sådan myndighet gör en lämplig uppföljning. I synnerhet i de fall då medlemsstaterna önskar inrätta externa kanaler på central statlig nivå, till exempel på området statligt stöd, bör medlemsstaterna införa lämpliga skyddsåtgärder för att garantera att de krav på oberoende och självständighet som fastställs i direktivet iakttas. Inrättandet av sådana externa kanaler påverkar inte medlemsstaternas eller kommissionens befogenheter när det gäller tillsyn på området statligt stöd och detta direktiv påverkar heller inte kommissionens exklusiva befogenhet när det gäller att förklara statliga stödåtgärders förenlighet, särskilt i enlighet med artikel 107.3 i EUF-fördraget. När det gäller överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget bör medlemsstaterna som behöriga myndigheter utse de behöriga myndigheter som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1/2003 utan att detta påverkar kommissionens befogenheter på detta område.

(67)  Behöriga myndigheter bör också lämna återkoppling till de rapporterande personerna om de åtgärder som planeras att vidtas eller som har vidtagits som uppföljning (till exempel om överlämnande till annan myndighet, om att ärendet lagts ned på grund av brist på tillräckliga bevis eller på andra grunder, om att en undersökning inletts och eventuellt om resultaten av denna och/eller om vilka åtgärder som har vidtagits för att hantera den fråga som väckts) samt om grunder som rättfärdigar en uppföljning. Meddelanden om det slutliga resultatet av undersökningarna bör inte påverka tillämpliga unionsregler som inbegriper eventuella begränsningar av offentliggörandet av beslut på området finansiell reglering. Detta bör i tillämpliga delar gälla företagsbeskattning om liknande begränsningar föreskrivs i tillämplig nationell rätt.

(68)  Uppföljning och återkoppling bör ske inom en rimlig tidsfrist; skälet till detta är att behovet av att snabbt åtgärda det problem som rapporten avser och att undvika onödiga offentliggöranden. Tidsfristen bör inte överstiga tre månader, men kan förlängas till sex månader om det är nödvändigt på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt arten och komplexiteten av den fråga som är föremålet för rapporten, som kan kräva en lång utredning.

(69)  Unionslagstiftning på specifika områden, såsom marknadsmissbruk(25), civil luftfart(26) och säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs(27), innehåller redan bestämmelser om inrättande av interna och externa rapporteringskanaler. Skyldigheten att inrätta sådana kanaler som föreskrivs i detta direktiv bör i så stor utsträckning som möjligt bygga på de befintliga kanaler som anges i specifika unionsrättsakter.

(70)  Europeiska kommissionen samt vissa av unionens organ och byråer, såsom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), har inrättat externa kanaler och förfaranden för att ta emot rapporter om överträdelser som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv, vilka främst föreskriver om konfidentialitet för rapporterande personers identitet. Detta direktiv påverkar inte sådana eventuella externa kanaler och förfaranden för rapportering, utan kommer att säkerställa att personer som rapporterar till dessa unionsinstitutioner, -organ eller -byråer omfattas av gemensamma miniminormer för skydd i hela unionen.

(71)  För att säkerställa att förfarandena för uppföljning av rapporter och avhjälpande av överträdelser av tillämpliga unionsregler bör medlemsstaterna ha möjlighet att vidta åtgärder för att lätta den börda för behöriga myndigheter som följer av rapporter om mindre överträdelser av bestämmelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, återkommande rapporter eller rapporter om överträdelser av underordnade bestämmelser (exempelvis bestämmelser om dokumentation eller anmälningsskyldigheter). Sådana åtgärder får bestå i att behöriga myndigheter, efter att ha granskat ärendet på ett lämpligt sätt, får besluta att en rapporterad överträdelse är klart ringa och att inga ytterligare uppföljningsåtgärder i enlighet med detta direktiv krävs. Medlemsstaterna får också föreskriva att behöriga myndigheter får besluta att ingen uppföljning krävs av återkommande rapporter som inte innehåller någon ny meningsfull information i förhållande till en tidigare rapport som redan har slutförts, såvida inga nya rättsliga eller faktiska omständigheter motiverar en annan uppföljning. Dessutom får medlemsstaterna låta behöriga myndigheter att prioritera handläggningen av rapporter om allvarliga överträdelser eller överträdelser av väsentliga bestämmelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde om många rapporter lämnas in.

(72)  Om så är föreskrivet i nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, bör de behöriga myndigheterna hänskjuta ärenden eller relevant information till unionens institutioner, organ eller byråer, inbegripet, vid tillämpningen av detta direktiv, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska åklagarmyndigheten, utan att det påverkar möjligheten för den rapporterande personen att vända sig direkt till sådana unionsorgan eller -byråer.

(73)  Inom många områden som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde finns samarbetsmekanismer genom vilka nationella behöriga myndigheter utbyter information och utför uppföljande verksamhet i samband med överträdelser av unionsregler med en gränsöverskridande dimension. Bland exemplen återfinns mekanismen för administrativt bistånd och samarbete när det gäller gränsöverskridande överträdelser av unionslagstiftningen om livsmedelskedjan och nätverket mot livsmedelsbedrägerier, systemet för snabb varning för andra farliga produkter än livsmedel, nätverket för konsumentskyddssamarbete, det europeiska nätverket av konkurrensmyndigheter samt det administrativa samarbetet på skatteområdet. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör fullt ut utnyttja sådana befintliga samarbetsmekanismer i de fall detta är relevant som en del i deras skyldighet att följa upp rapporter om överträdelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Dessutom får medlemsstaternas myndigheter också samarbeta utanför befintliga samarbetsmekanismer i fall av överträdelser med en gränsöverskridande dimension inom områden där sådana samarbetsmekanismer saknas.

(74)  För att möjliggöra en effektiv kommunikation med personal som är ansvarig för handläggning av rapporter är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna har, och använder användarvänliga kanaler som är säkra, säkerställer konfidentialitet vid mottagande och hantering av information som tillhandahålls av den rapporterande personen och möjliggör lagring av varaktig information så att ytterligare utredningar kan genomföras. Detta kan fordra att de är avskilda från de behöriga myndigheternas allmänna kanaler genom vilka de kommunicerar med allmänheten, t. ex. vanliga system för klagomål från allmänheten eller kanaler som används för den behöriga myndighetens internkommunikation och kommunikation med tredje parter i dess ordinarie verksamhet.

(75)  Personal vid de behöriga myndigheterna som ansvarar för att handlägga rapporter bör få fortbildning, även i fråga om gällande regler om uppgiftsskydd, ▌för att handlägga rapporter och säkerställa att kommunikationen med den rapporterande personen och uppföljningen av rapporten sker på lämpligt sätt.

(76)  Personer som avser att rapportera överträdelser av unionsrätten bör kunna fatta ett välgrundat beslut om huruvida, hur och när de ska rapportera. Behöriga myndigheter bör därför på ett lättåtkomligt sätt offentliggöra information om tillgängliga rapporteringskanaler hos behöriga myndigheter, om tillämpliga förfaranden och om den specialiserade personal som ansvarar för handläggningen av rapporter vid dessa myndigheter. All information angående rapporter bör vara öppen, lättförståelig och tillförlitlig. i syfte att uppmuntra till och inte avskräcka från rapportering.

(77)  Medlemsstaterna bör säkerställa att behöriga myndigheter har lämpliga skyddsförfaranden inrättade för att behandla rapporter om överträdelser och för att skydda personuppgifter för de personer som omnämns i rapporten. Sådana förfaranden bör säkerställa att identiteten för den rapporterande personen, den berörda personen och de tredje personer som omnämns i rapporten (t.ex. vittnen eller kollegor) skyddas i alla skeden av förfarandet.▌

(78)  Det är nödvändigt att ▌personal inom den behöriga myndigheten som ansvarar för att handlägga rapporter, och personal från den behöriga myndighet som har rätt till tillgång till den information som en rapporterande person lämnar ▌, iakttar tystnadsplikt och konfidentialitet när de överför uppgifterna, både inom och utom den behöriga myndigheten. Detta gäller även när en behörig myndighet inleder en utredning eller genomför verkställighetsåtgärder i samband med rapportering av överträdelser.

(79)  Den regelbundna översynen av behöriga myndigheters förfaranden och utbytet av god praxis dem emellan bör garantera att dessa förfaranden är lämpliga och därmed tjänar sitt syfte.

(80)  Personer som gör ett offentliggörande ▌bör ▌omfattas av skydd i de fall där överträdelsen, oaktat den interna och/eller externa rapport som gjorts, lämnas utan åtgärd (till exempel i fall där sådana personer har giltiga skäl att tro att överträdelsen inte var korrekt bedömd eller utredd eller där inga lämpliga avhjälpande åtgärder vidtogs). Huruvida uppföljningen kan anses lämplig ska bedömas enligt objektiva kriterier som är kopplade till de behöriga myndigheternas skyldighet att bedöma riktigheten i påståendena och säkerställa att eventuella överträdelser av unionsrätten upphör. Detta kommer således att vara beroende av omständigheterna i varje enskilt fall och av vilken typ av regler som har överträtts. Ett myndighetsbeslut om att överträdelsen var klart ringa och inga ytterligare uppföljningsåtgärder krävs kan utgöra lämplig uppföljning i enlighet med detta direktiv.

(81)  Personer som direkt gör ett offentliggörande bör också omfattas av skydd om de har rimliga skäl att anta att det föreligger en överhängande eller uppenbar fara för allmänintresset eller ▌en risk för oåterkallelig skada, bland annat ▌skada för den fysiska integriteten.

(82)  På samma sätt bör sådana personer omfattas av skydd om de har rimliga skäl att anta att det, när det gäller extern rapportering, finns risk för repressalier eller att det är osannolikt att överträdelsen kommer att åtgärdas på ett effektivt sätt, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, till exempel att bevis kan döljas eller förstöras, eller att en myndighet samverkar med den som har begått överträdelsen eller är delaktig i överträdelsen.

(83)  En avgörande förhandsåtgärd för att förhindra repressalier är att säkerställa konfidentialiteten för den rapporterande personens identitet under rapporteringsprocessen och uppföljningsutredningen. Den rapporterande personens identitet får endast lämnas ut när det föreligger en nödvändig och proportionell skyldighet enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning i samband med myndigheters utredningar eller rättsliga förfaranden, särskilt i syfte att skydda de berörda personernas rätt till försvar. En sådan skyldighet kan särskilt härröra från Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13 av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden. Sekretesskyddet bör inte gälla om den rapporterande personen avsiktligt har avslöjat sin identitet i samband med ett offentliggörande.

(84)  All behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, inbegripet de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter, bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680(28), och de på unionsnivå behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av information bör ske i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001(29). Särskild hänsyn bör tas till principerna för behandling av personuppgifter i artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen, artikel 4 i direktiv (EU) 2016/680 och artikel 4 i förordning (EG) nr 45/2001, och till principen om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard i artikel 25 i den allmänna dataskyddsförordningen, artikel 20 i direktiv (EU) 2016/680 och artikel XX i förordning (EU) 2018/XX om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG.

(85)  Ändamålsenligheten för de förfaranden som föreskrivs i detta direktiv och som avser uppföljning av rapporter om överträdelser av unionsrätten inom områden som faller inom dess tillämpningsområde tjänar det viktiga målet med unionens och dess medlemsstaters allmänintresse i den mening som avses i artikel 23.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen då den syftar till att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten på vissa politikområden, där överträdelser kan orsaka allvarlig skada för allmänintresset. Ett effektivt sekretesskydd för den rapporterande personens identitet är nödvändigt för att skydda andras, i synnerhet de rapporterande personernas, fri- och rättigheter enligt artikel 23.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. Medlemsstaterna bör säkerställa att detta direktiv är effektivt, vid behov bland annat genom att genom lagstiftningsåtgärder begränsa utövandet av vissa rättigheter till uppgiftsskydd för de berörda personerna i enlighet med artiklarna 23.1 e och 23.1 i) i och artikel 23.2 i den allmänna dataskyddsförordningen i den mån och så länge det är nödvändigt för att förhindra och åtgärda försök att hindra rapportering, förhindra eller försena uppföljningen av rapporter, särskilt utredningar, eller försök att identifiera de rapporterande personernas identitet.

(86)  Ett effektivt sekretesskydd för de rapporterande personernas identitet är lika nödvändigt för att skydda andras, i synnerhet de rapporterande personernas, fri- och rättigheter i de fall där rapporterna handläggs av myndigheter enligt definitionen i artikel 3.7 i direktiv (EU) 2016/680. Medlemsstaterna bör säkerställa att detta direktiv är effektivt, vid behov bland annat genom att genom lagstiftningsåtgärder begränsa utövandet av vissa rättigheter till uppgiftsskydd för de berörda personerna i enlighet med artiklarna 13.3 a, 13.3 e och 15.1 a och 15.1 e, 16.4 a och 16.4 e samt artikel 31.5 i direktiv (EU) 2016/680 i den mån och så länge det är nödvändigt för att förhindra och åtgärda försök att hindra rapportering, förhindra eller försena uppföljningen av rapporter, särskilt utredningar, eller försök att identifiera de rapporterande personernas identitet.

(87)  Medlemsstaterna bör säkerställa en lämplig dokumentation av alla rapporter om överträdelser och säkerställa att alla rapporter finns tillgängliga och att information som mottas genom rapporterna vid behov kan användas som bevisning vid verkställighetsåtgärder.

(88)  Rapporterande personer bör skyddas mot alla former av repressalier, direkta såväl som indirekta, som vidtas, rekommenderas eller tolereras av deras arbetsgivare eller kunder/tjänstemottagare och personer som arbetar för eller agerar på vägnar av dessa, inbegripet medarbetare och chefer inom samma organisation eller i andra organisationer med vilka den rapporterande personen är i kontakt i samband med hans/hennes arbetsrelaterade verksamhet ▌. Skydd bör inte bara ges mot repressalieåtgärder som vidtas gentemot den rapporterande personen själv, utan även sådana som vidtas gentemot den rättsliga enhet som den rapporterande personen äger, arbetar för eller på annat sätt har anknytning till i ett arbetsrelaterat sammanhang, såsom vägran att tillhandahålla tjänster, svartlistning eller bojkott. Indirekta repressalier omfattar även åtgärder mot bidragande personer eller medarbetare eller anhöriga till den rapporterande personen som också har en arbetsrelaterad anknytning till den sistnämndes arbetsgivare eller kund/tjänstemottagare▌.

(89)  Om repressalier fortgår oförhindrat och ostraffat, har det en hämmande verkan för potentiella visselblåsare. Ett tydligt lagstadgat förbud mot repressalier har en viktig avskräckande effekt, som förstärks ytterligare genom bestämmelser om personligt ansvar och sanktioner för förövarna.

(90)  Individuell rådgivning och korrekt information kan lämnas av en enda oberoende och myndighet eller ett informationscentrum

(91)  Potentiella visselblåsare som inte är säkra på hur de ska rapportera eller om de i slutändan kommer att skyddas, kan avskräckas från att rapportera. Medlemsstaterna bör säkerställa att relevant information tillhandahålls på ▌ett sätt som är lättbegripligt och lättillgängligt för allmänheten. Individuell, opartisk, konfidentiell och kostnadsfri rådgivning bör finnas tillgänglig, till exempel om huruvida informationen i fråga omfattas av de tillämpliga reglerna om skydd för visselblåsare, om vilka rapporteringskanaler som är lämpligast att använda och om vilka alternativa förfaranden som finns tillgängliga om informationen inte omfattas av de tillämpliga reglerna (vägledning). Tillgången till sådan rådgivning kan bidra till att säkerställa att rapporter görs via rätt kanal och på ett ansvarsfullt sätt samt att överträdelser och missförhållanden upptäcks i tid eller till och med kan förhindras. Medlemsstaterna får välja att utvidga sådan rådgivning till juridisk rådgivning. Om sådan rådgivning ges till rapporterande personer av organisationer i det civila samhället som är bundna av en skyldighet att iaktta sekretess i fråga om den mottagna informationen bör medlemsstaterna säkerställa att dessa organisationer inte utsätts för repressalier, till exempel i form av ekonomisk skada genom en begränsning av deras tillgång till finansiering eller svartlistning som kan hindra att organisationen fungerar korrekt.

(92)  De behöriga myndigheterna bör ge rapporterande personer det stöd de behöver för att effektivt kunna få tillgång till skydd. De bör framför allt lägga fram bevis eller annan dokumentation som krävs för att kunna styrka inför andra myndigheter eller domstolar att extern rapportering har ägt rum. Enligt vissa nationella regelverk och i vissa fall kan rapporterande personer ▌omfattas av olika former av intygande av att de uppfyller villkoren enligt de tillämpliga reglerna. Trots att dessa möjligheter finns bör de ha effektiv tillgång till rättslig prövning, där det åligger domstolarna att, på grundval av omständigheterna i det enskilda ärendet, besluta huruvida de uppfyller villkoren för de tillämpliga reglerna.

(93)  ▌Enskildas rättsliga eller avtalsenliga skyldigheter, såsom lojalitetsklausuler i avtal eller sekretessavtal, bör inte kunna ligga till grund för att hindra ▌rapportering, neka skydd eller för att straffa rapporterande personer som gjort det i de fall tillhandahållandet av information som faller inom tillämpningsområdet för sådana klausuler och avtal krävs för att avslöja överträdelsen. Om dessa villkor är uppfyllda bör rapporterande personer inte åläggas ansvar av något slag: varken civilrättsligt ansvar, straffrättsligt ansvar, förvaltningsrättsligt ansvar eller arbetsrättsligt ansvar. Skydd mot ansvar för att ha rapporterat eller offentliggjort information enligt detta direktiv bör garanteras för information avseende vilken den rapporterande personen hade rimliga skäl att tro att det var nödvändigt att rapportera eller offentliggöra för att avslöja en överträdelse i enlighet med detta direktiv. Detta skydd bör inte omfatta överflödig information som personen har avslöjat utan att det funnits några sådana rimliga skäl.

94)  I fall där de rapporterande personerna lagenligt förvärvade eller fick tillgång till den information som rapporterats eller de dokument som innehöll informationen bör de åtnjuta ansvarsimmunitet. Detta gäller både i fall där de avslöjar innehållet i dokument som de hade lagenlig tillgång till och i fall där de kopierar sådana dokument eller avlägsnar dem från de lokaler som tillhör den organisation där de är anställda, i strid med avtalsklausuler eller andra klausuler, under förutsättning att de berörda dokumenten är organisationens egendom. De rapporterande personerna bör också åtnjuta ansvarsimmunitet i fall där förvärvandet av eller tillgången till den berörda informationen eller dokumenten aktualiserar frågan om civilrättsligt ansvar, förvaltningsrättsligt ansvar eller arbetsrättsligt ansvar. Detta skulle exempelvis gälla fall där de rapporterande personerna förvärvade informationen genom att öppna en medarbetares e-postmeddelanden eller filer som de inte vanligen använder i sitt arbete, genom att fotografera organisationens lokaler eller genom att ta sig in på platser de i vanliga fall inte har tillgång till. Om de rapporterande personerna förvärvade eller fick tillgång till den berörda informationen eller dokumenten genom att begå brott, såsom fysiskt olaga intrång eller hackande, bör deras straffrättsliga ansvar fortsatt regleras av tillämplig nationell lagstiftning utan att det påverkar artikel 15.7. På samma sätt bör varje annat ansvar som aktualiseras för de rapporterande personerna genom handlingar eller underlåtenheter som inte rör rapporteringen eller som inte är nödvändiga för att avslöja en överträdelse i enlighet med detta direktiv fortsatt regleras av tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. I dessa fall bör det vara de nationella domstolorna som bedömer de rapporterande personernas ansvar med beaktande av alla faktauppgifter av betydelse och med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, inklusive handlingens eller underlåtenhetens nödvändighet och proportionalitet i förhållande till rapporten eller offentliggörandet.

(95)  Det är troligt att vidtagna repressalieåtgärder förklaras med att de var motiverade av andra skäl än rapporteringen, och det kan vara mycket svårt för rapporterande personer att bevisa kopplingen dem emellan, särskilt som de som vidtar repressalieåtgärderna kan ha större makt och mer resurser att dokumentera de vidtagna åtgärderna och att argumentera för dem. När den rapporterande personen väl prima facie visar att han eller hon har gjort en rapport eller ett offentliggörande i linje med detta direktiv och lidit en skada, bör därför bevisbördan övergå till den person som vidtog den skadliga handlingen, och denne bör sedan visa att ▌den vidtagna handlingen inte på något sätt var kopplad till rapporteringen eller offentliggörandet.

(96)  Utöver ett uttryckligt lagstadgat förbud mot repressalier, är det av avgörande betydelse att rapporterande personer som utsätts för repressalier har tillgång till rättsmedel och ersättning. Det lämpliga rättsmedlet i varje fall kommer att avgöras av typen av repressalie, och den skada som lidits bör ersättas i sin helhet i enlighet med nationell lagstiftning. Det kan vara fråga om talan om återinsättning i tjänst (till exempel vid uppsägning, byte av arbetsuppgifter eller degradering, eller vid nekad fortbildning eller befordran) eller om återställande av hävda tillstånd, licenser eller avtal, ersättning för faktisk eller framtida ekonomisk förlust (för tidigare förlorad inkomst, men även för framtida inkomstförlust och kostnader knutna till byte av arbete), ersättning för andra ekonomiska skador, såsom rättegångskostnader och kostnader för läkarvård, och för ideell skada (sveda och värk).

(97)  Vilken typ av talan som kan väckas kan variera mellan de olika rättssystemen men de bör säkerställa en faktisk och effektiv ersättning eller gottgörelse på ett sätt som är avskräckande och som står i proportion till den skada som lidits. Av betydelse i detta sammanhang är principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt princip 7 i enlighet med vilken arbetstagare ”[f]öre eventuell uppsägning har [...] rätt till information om skälen och till en rimlig uppsägningstid.”. De har rätt att hänvända sig till verksam och opartisk tvistlösning samt, i händelse av omotiverad uppsägning, rätt till omprövning, inklusive lämplig kompensation. De rättsmedel som inrättas på nationell nivå bör inte avskräcka potentiella framtida visselblåsare. Om till exempel ersättning tillåts som ett alternativ till återinsättning i tjänst efter en uppsägning, kan det ge upphov till en systematisk praxis hos särskilt större organisationer, vilket kan ge en avskräckande effekt för framtida visselblåsare.

(98)  Interimistiska åtgärder i avvaktan på slutförandet av rättsliga förfaranden, som kan bli långdragna, är särskilt viktiga för rapporterande personer. I synnerhet bör även interimistiska åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning finnas tillgängliga för de rapporterande personerna för att få stopp på hot, försök till eller fortlöpande repressalier, såsom trakasserier ▌, eller för att förhindra sådana former av repressalier, t.ex. uppsägning, som kan vara svåra att reparera efter en lång tidsperiod och som kan förstöra personens ekonomi – en framtidsutsikt som allvarligt kan avskräcka potentiella visselblåsare från att rapportera.

(99)  Åtgärder mot rapporterande personer utanför det arbetsrelaterade sammanhanget, genom t.ex. förfaranden som rör förtal, intrång i upphovsrätt, företagshemligheter, konfidentialitet och skydd av personuppgifter, kan också ha en stor avskräckande effekt för visselblåsare. I sådana förfaranden bör rapporterande personer kunna använda en rapport eller ett offentliggörande som gjorts i enlighet med detta direktiv som försvar, under förutsättning att den information som rapporterats eller offentliggjorts var nödvändig för att avslöja överträdelsen. I sådana fall bör den person som inleder förfarandena ha bevisbördan att visa att den rapporterande personen inte uppfyller villkoren i direktivet.

(100)  I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 fastställs bestämmelser för att säkerställa en tillräcklig och enhetlig möjlighet till civilrättslig prövning i fall då en företagshemlighet olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs. I det direktivet föreskrivs dock även att anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska anses som lagligt i den utsträckning det medges enligt unionsrätt. Personer som offentliggör företagshemligheter som förvärvats i ett arbetsrelaterat sammanhang bör endast skyddas i enlighet med det här direktivet (inbegripet genom att de inte åläggs civilrättsligt ansvar) om de uppfyller villkoren i det här direktivet, inklusive att offentliggörandet var nödvändigt för att avslöja en överträdelse som omfattas av direktivets materiella tillämpningsområde. Om villkoren uppfylls bör offentliggörande av företagshemligheter anses ”medges” enligt unionsrätten i den mening som avses i artikel 3.2 i direktiv (EU) 2016/943. Dessutom bör de två direktiven anses komplettera varandra och de åtgärder för civilrättslig prövning, de förfaranden och rättsmedel samt de undantag som föreskrivs i direktiv (EU) 2016/943 bör förbli tillämpliga på alla offentliggöranden av företagshemligheter som inte omfattas av det här direktivets tillämpningsområde. Behöriga myndigheter som tar emot rapporter som innehåller företagshemligheter bör säkerställa att dessa inte utnyttjas eller offentliggörs för andra ändamål än de som krävs för en korrekt uppföljning av rapporterna.

(101)  En betydande kostnad för rapporterande personer som i rättsliga förfaranden väcker talan med anledning av repressalier som de har utsatts för kan vara rättegångskostnaderna. Även om de skulle kunna få dessa kostnader återbetalda i slutet av förfarandena, kan de kanske inte ligga ute med kostnaderna, särskilt om de är arbetslösa och svartlistade. Bistånd för straffrättsliga förfaranden, särskilt om de rapporterande personerna uppfyller villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919(30), och mer generellt stöd till de som har stora ekonomiska behov, kan i vissa fall vara avgörande för att deras rätt till skydd effektivt ska kunna genomföras.

(102)  Den berörda personens rättigheter bör skyddas för att undvika skador på personens anseende eller andra negativa följder. Vidare bör den berörda personens rätt till försvar och rätt till ett effektivt rättsmedel respekteras fullt ut i varje skede av det förfarande som följer på rapporten, i enlighet med artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Medlemsstaterna bör skydda konfidentialiteten för den berörda personens identitet och säkerställa rätten till försvar ▌, inklusive rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet, rätten att bli hörd och rätten att söka effektiva rättsmedel mot ett beslut som rör den berörda personen enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning i samband med utredningar eller senare rättsliga förfaranden.

(103)  Varje person som lider skada, direkt eller indirekt, som en följd av rapportering eller offentliggörande av felaktig eller vilseledande information bör behålla det skydd och de rättsmedel som är tillgängliga för honom eller henne enligt allmänna rättsregler. Om felaktig eller vilseledande information rapporterats eller offentliggjorts avsiktligt och medvetet, bör de berörda personerna ha rätt till ersättning i enlighet med nationell lagstiftning.

(104)  Straffrättsliga, civilrättsliga eller administrativa sanktioner är nödvändiga för att säkerställa att reglerna om skydd för visselblåsare är effektiva. Sanktioner mot de som vidtar repressalieåtgärder eller andra negativa åtgärder mot rapporterande personer kan avskräcka andra från att vidta sådana åtgärder. Sanktioner mot personer som gör rapporter eller offentliggöranden som visats vara medvetet falska är också nödvändiga för att motverka illvillig rapportering och för att bevara förtroendet för systemet. Sådana sanktioner bör vara proportionella så att det säkerställs att de inte har en avskräckande verkan på potentiella visselblåsare.

(105)  Beslut som fattats av myndigheter och som inverkar negativt på rättigheterna i det här direktivet, särskilt beslut som fattas i enlighet med artikel 6, bör vara föremål för rättslig prövning i enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(106)  Detta direktiv inför miniminormer och medlemsstaterna bör ha befogenhet att införa eller behålla bestämmelser som är förmånligare för den rapporterande personen, under förutsättning att sådana bestämmelser inte inverkar på åtgärderna för skydd av berörda personer. Införlivandet av detta direktiv bör under inga omständigheter utgöra skäl för att sänka den allmänna skyddsnivå som redan finns för rapporterande personer i enlighet med nationell lagstiftning inom de områden där direktivet är tillämpligt.

(107)  Enligt artikel 26.2 i EUF-fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor och tjänster säkerställs. Den inre marknaden bör ge unionsmedborgarna ett mervärde i form av varor och tjänster av högre kvalitet och säkerhet, samtidigt som höga standarder för folkhälsa och miljöskydd samt fri rörlighet för personuppgifter säkerställs. Artikel 114 i EUF-fördraget är således den lämpliga rättsliga grunden för att anta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta den inre marknaden och få den att fungera. Utöver artikel 114 i EUF-fördraget bör detta direktiv ha ytterligare specifika rättsliga grunder så att det omfattar de områden som grundas på artiklarna 16, ▌43.2, 50, 53.1, ▌91, 100, ▌168.4, 169, 192.1 och 325.4 i EUF-fördraget samt artikel 31 i fördraget om upprättande av Euratom för antagandet av unionsåtgärder ▌.

(108)  Det materiella tillämpningsområdet för detta direktiv bygger på identifieringen av områden där införandet av skydd för visselblåsare förefaller vara berättigat och nödvändigt på grundval av tillgängliga bevis. Detta materiella tillämpningsområde kan utvidgas till att omfatta ytterligare områden eller unionsrättsakter om detta visar sig vara nödvändigt som ett sätt att stärka kontrollen av deras efterlevnad mot bakgrund av bevis som kan framkomma i framtiden eller på grundval av utvärderingar av hur detta direktiv har fungerat.

(109)  När senare lagstiftning som är relevant för detta direktiv antas bör det, där så är lämpligt, anges att detta direktiv är tillämpligt. Vid behov bör artikel 1 och bilagan ändras.

(110)  Målen för detta direktiv, nämligen att genom ett effektivt skydd för visselblåsare stärka kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten på vissa politikområden och med avseende på vissa rättsakter, där överträdelser av unionsrätten kan orsaka allvarlig skada för allmänintresset, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna utan kan uppnås bättre på unionsnivå genom att miniminormer för harmonisering av skyddet för visselblåsare föreskrivs. Vidare kan endast åtgärder på unionsnivå åstadkomma enhetlighet och anpassa de befintliga unionsreglerna om skydd för visselblåsare. Därför kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(111)  Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och ▌de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11. Detta direktiv måste således genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer genom att man säkerställer full respekt för bland annat yttrandefrihet och informationsfrihet, rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, rätten till hög nivå i fråga om konsumentskydd, rätten till en hög skyddsnivå för människors hälsa, rätten till en hög nivå av miljöskydd, rätten till god förvaltning, rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till försvar.

(112)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 ▌.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE, VILLKOR FÖR SKYDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionsrätt och unionspolitik på särskilda områden genom att fastställa gemensamma miniminormer som tillgodoser en hög skyddsnivå för personer som rapporterar om överträdelser.

Artikel 2

Materiellt tillämpningsområde

1.  ▌I detta direktiv fastställs gemensamma miniminormer för skydd för personer som rapporterar om följande överträdelser av unionsrätten:

a)  Överträdelser som omfattas av tillämpningsområdet för de unionsrättsakter som anges i bilagan (delarna I och II) till detta direktiv vad gäller följande områden:

i)  Offentlig upphandling.

ii)  Finansiella tjänster, produkter och marknader och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism.

iii)  Produktsäkerhet.

iv)  Transportsäkerhet.

v)  Miljöskydd.

vi)  Strålskydd och kärnsäkerhet.

vii)  Livsmedels- och fodersäkerhet, djurs hälsa och välbefinnande.

viii)  Folkhälsa.

ix)  Konsumentskydd.

x)  Skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks- och informationssystem.

b)  Överträdelser som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen i den mening som avses i artikel 325 i EUF-fördraget och som närmare anges i relevanta unionsåtgärder.

c)  Överträdelser som rör den inre marknaden, som avses i artikel 26.2 i EUF-fördraget, inbegripet överträdelser som rör konkurrens och statligt stöd, och handlande som utgör överträdelser av reglerna om bolagsskatt eller arrangemang som syftar till att erhålla skattefördelar som motverkar målet eller syftet med tillämplig bolagsskattelagstiftning.

2.  Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att utvidga det skydd som ges i enlighet med nationell lagstiftning till områden eller handlande som inte omfattas av punkt 1.

Artikel 3

Förhållande till andra unionsrättsakter och nationella bestämmelser

1.  Om särskilda regler om rapportering av överträdelser föreskrivs i sektorsspecifika unionsrättsakter som förtecknas i del II i bilagan ska de reglerna gälla. Bestämmelserna i detta direktiv ska vara tillämpliga ▌i den utsträckning ärendet i fråga inte obligatoriskt regleras i de sektorsspecifika unionsrättsakterna.

2.  Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas ansvar att säkerställa sin nationella säkerhet eller deras befogenhet att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen. I synnerhet får det inte tillämpas på rapporter om överträdelser av upphandlingsregler som avser försvars- eller säkerhetsaspekter, såvida de inte omfattas av relevanta unionsinstrument.

3.  Direktivet får inte påverka tillämpning av unionsrätten eller nationell rätt avseende

a)  skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter,

b)  skydd av advokatsekretess och sekretess inom hälso- och sjukvården,

c)  sekretess i fråga om rättsliga överläggningar, eller

d)  straffprocesslagstiftning.

4.  Detta direktiv får inte påverka nationella bestämmelser om utövandet av arbetstagares rätt att samråda med sina företrädare eller fackföreningar, om skydd mot oberättigade skadliga åtgärder som föranleds av sådana samråd, och om arbetsmarknadsparternas självständighet och rätt att ingå kollektivavtal. Detta påverkar inte den skyddsnivå som ges genom detta direktiv.

Artikel 4

Tillämpningsområde med avseende på personer

1.  Detta direktiv ska tillämpas på rapporterande personer som arbetar i den privata eller offentliga sektorn och som förvärvat information om överträdelser i ett arbetsrelaterat sammanhang, inbegripet, åtminstone, följande:

a)  Personer som har status som arbetstagare i den mening som avses i artikel 45.1 i EUF-fördraget, inklusive offentliganställda.

b)  Personer som har status som egenföretagare i den mening som avses i artikel 49 i EUF-fördraget.

c)  Aktieägare och personer som tillhör ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, inbegripet icke-verkställande styrelseledamöter, samt volontärer och avlönade och oavlönade praktikanter.

d)  Varje person som arbetar under överinseende och ledning av entreprenörer, underentreprenörer och leverantörer.

2.  Detta direktiv ska tillämpas på rapporterande personer även när dessa rapporterar eller offentliggör information som förvärvats inom ramen för ett arbetsrelaterat förhållande som sedermera har upphört.

3.  Detta direktiv ska också tillämpas på rapporterande personer vilkas arbetsrelaterade förhållande ännu inte har inletts, i fall där information rörande en överträdelse har förvärvats under rekryteringsprocessen eller andra förhandlingar inför ingående av avtal.

4.  De bestämmelser om skydd för rapporterande personer som anges i kapitel IV ska också i relevanta fall tillämpas på

a)  bidragande personer,

b)  tredje personer med anknytning till rapporterande personer som kan komma att utsättas för repressalier i ett arbetsrelaterat sammanhang, däribland kollegor och släktingar till den rapporterande personen, och

c)  rättsliga enheter som den rapporterande personen äger, arbetar för eller på annat sätt har anknytning till i ett arbetsrelaterat sammanhang.

Artikel 5

Villkor för skydd för rapporterande personer

1.  Personer som rapporterar information om överträdelser som omfattas av detta direktiv ska omfattas av skydd under förutsättning att

a)  de vid tidpunkten för rapporteringen hade rimliga skäl att tro att den information som rapporterades var sann och att informationen omfattades av detta direktivs tillämpningsområde,

b)  de rapporterade internt i enlighet med artikel 7 eller externt i enlighet med artikel 10 eller direkt externt, eller offentliggjorde information i enlighet med artikel 15 i detta direktiv.

2.  Utan att det påverkar befintliga skyldigheter att sörja för anonym rapportering i enlighet med unionslagstiftning inverkar detta direktiv inte på medlemsstaternas befogenhet att besluta om huruvida privata och offentliga enheter och behöriga myndigheter ska ta emot och följa upp anonyma rapporter om överträdelser.

3.  Personer som rapporterat eller offentliggjort information anonymt men vars identiteter sedermera har röjts ska ändå omfattas av skydd om de utsätts för repressalier, under förutsättning att de uppfyller villkoren i punkt 1.

4.  En person som rapporterar till unionens relevanta institutioner, organ eller byråer om överträdelser som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv ska omfattas av skydd enligt detta direktiv på samma villkor som en person som rapporterat externt.

Artikel 6

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1)  överträdelser: handlande eller underlåtenheter

i)  som är olagliga och som rör de unionsrättsakter och områden som omfattas av det tillämpningsområde som avses i artikel 2 och i bilagan, eller

ii)  som motverkar målet eller syftet med ▌reglerna i dessa unionsrättsakter och på dessa områden.

2)  information om överträdelser: information eller rimliga misstankar om faktiska eller potentiella överträdelser och om försök att dölja överträdelser som ▌har inträffat eller som högst sannolikt kommer att inträffa i den organisation där den rapporterande personen arbetar eller har arbetat eller i en annan organisation med vilken denne är eller har varit i kontakt genom sitt arbete.

3)  rapport: tillhandahållande av information om överträdelser.

4)  intern rapportering: tillhandahållande av information om överträdelser inom en privat eller offentlig rättslig enhet.

5)  extern rapportering: tillhandahållande av information om överträdelser till de behöriga myndigheterna.

6)  offentliggörande: göra information om överträdelser ▌ tillgänglig för allmänheten.

7)  rapporterande person: en fysisk ▌ person som rapporterar eller offentliggör information om överträdelser som förvärvats i samband med dennes arbetsrelaterade verksamhet.

8)  bidragande person: en fysisk person som bistår den rapporterande personen med rapporteringen i ett arbetsrelaterat sammanhang, och vars bistånd ges konfidentiellt.

9)  arbetsrelaterat sammanhang: nuvarande eller tidigare arbetsverksamhet i den offentliga eller privata sektorn genom vilken, oberoende av dess art, personer kan förvärva information om överträdelser och i vilken dessa personer kan utsättas för repressalier om de rapporterar denna information.

10)  berörd person: en fysisk eller juridisk person som i rapporten eller offentliggörandet anges som en person som gjort sig skyldig till eller har anknytning till överträdelsen.

11)  repressalie: varje direkt eller indirekt handling eller underlåtenhet som sker i ett arbetsrelaterat sammanhang och som föranletts av intern eller extern rapportering eller av ett offentliggörande, och som ger upphov till eller kan ge upphov till oberättigad skada för den rapporterande personen.

12)  uppföljning: varje åtgärd som vidtas av mottagaren av en rapport ▌eller av en behörig myndighet för att bedöma riktigheten i de påståenden som framställs i rapporten och, i förekommande fall, för att hantera den rapporterade överträdelsen, inbegripet genom åtgärder som interna underökningar, utredningar, lagföring, åtgärder för att återkräva medel och avslutande av ärendet.

13)  återkoppling: tillhandahållande till rapporterande personer av information om de åtgärder som planeras att vidtas eller som har vidtagits som uppföljning av deras rapporter och om grunderna för sådan uppföljning.

14)  behörig myndighet: varje nationell myndighet som har rätt att ta emot rapporter i enlighet med kapitel III och ge återkoppling till de rapporterande personerna och/eller som har utsetts att utföra de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv, särskilt vad gäller uppföljning av rapporter.

KAPITEL II

INTERN RAPPORTERING OCH UPPFÖLJNING AV RAPPORTER

Artikel 7

Rapportering genom interna kanaler

1.  Som en allmän princip och utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 15 får information om överträdelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde rapporteras genom de interna kanaler och förfaranden som föreskrivs i detta kapitel.

2.  Medlemsstaterna ska uppmuntra till att interna kanaler används i första hand i stället för extern rapportering om överträdelsen kan åtgärdas på ett effektivt sätt internt, och om den rapporterande personen anser att det inte föreligger någon risk för repressalier.

3.  Lämplig information om sådan användning av interna kanaler ska tillhandahållas tillsammans med den information som ges av rättsliga enheter i offentlig och privat sektor i enlighet med artikel 9.1 g och av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 12.4 a och artikel 13.

Artikel 8

Skyldighet att inrätta interna kanaler

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att rättsliga enheter i den privata och den offentliga sektorn inrättar interna kanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning av rapporter, efter samråd och i samförstånd med arbetsmarknadens parter, om detta föreskrivs i nationell lagstiftning,

2.  Sådana kanaler och förfaranden ska göra det möjligt för anställda vid enheten att rapportera. De kan också göra det möjligt att rapportera för andra personer som är i kontakt med enheten i sin arbetsrelaterade verksamhet, såsom avses i artikel 4.1 b, c och d ▌.

3.  De rättsliga enheter i den privata sektorn som avses i punkt 1 ska vara de med 50 eller fler anställda.

4.  Tröskelvärdet i punkt 3 ska inte tillämpas på enheter som omfattas av tillämpningsområdena för de unionsrättsakter som det hänvisas till i del I.B och del II i bilagan.

5.  Rapporteringskanaler får drivas internt av en person eller avdelning som utsetts för detta syfte eller tillhandahållas externt av en tredje part. De skyddsåtgärder och krav som avses i artikel 9.1 måste i lika stor utsträckning iakttas av utsedda tredje parter som driver rapporteringskanalen för en privat enhets räkning.

6.  Rättsliga enheter inom den privata sektorn med 50 till 249 anställda får dela resurser med avseende på mottagandet och eventuellt även utredningen av rapporter. Detta påverkar inte deras skyldigheter att upprätthålla konfidentialitet, ge återkoppling och åtgärda rapporterade överträdelser.

7.  Efter en lämplig riskbedömning som beaktar arten av enheternas verksamheter och den därav följande risknivån för i synnerhet miljön och folkhälsan får medlemsstaterna kräva att ▌ privata rättsliga enheter med färre än 50 anställda inrättar interna kanaler och förfaranden för rapportering.

8.  Varje beslut som fattas av en medlemsstat som kräver att privata rättsliga enheter inrättar interna rapporteringskanaler enligt punkt 7 ska meddelas kommissionen, tillsammans med en motivering och de kriterier som använts i riskbedömningen. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om beslutet.

9.  De rättsliga enheter i den offentliga sektorn som avses i punkt 1 ska vara samtliga offentliga rättsliga enheter, inbegripet enheter som ägs eller kontrolleras av en offentlig rättslig enhet.

Medlemsstaterna får undanta kommuner med färre än 10 000 invånare eller färre än 50 anställda, eller andra enheter med färre än 50 anställda, från det krav som anges i punkt 1.

Medlemsstaterna får föreskriva att interna rapporteringskanaler ska delas mellan kommuner eller drivas av gemensamma kommunala myndigheter i enlighet med nationell rätt, under förutsättning att de delade interna kanalerna skiljer sig från och är oberoende i förhållande till de externa kanalerna.

Artikel 9

Förfaranden för intern rapportering och uppföljning av rapporter

1.  De förfaranden för rapportering och uppföljning av rapporter som avses i artikel 8 ska omfatta följande:

a)  Kanaler för att ta emot rapporter vilka är utformade, inrättade och drivs på ett säkert sätt som säkerställer en konfidentiell behandling av den rapporterande personens identitet och alla tredje parters identitet som omnämns i rapporten och att åtkomst för obehörig personal förhindras.

b)  En bekräftelse av mottagandet av rapporten till den rapporterande personen inom högst sju dagar från mottagandet.

c)  En opartisk person eller oberoende avdelning som är utsedd som behörig att följa upp rapporter, som kan vara samma person eller avdelning som den som tar emot rapporterna och som kommer att stå i kontakt med och, när så är nödvändigt, be om ytterligare information från och lämna återkoppling till den rapporterande personen.

d)  Omsorgsfull uppföljning av rapporter av den utsedda personen eller avdelningen.

e)  Omsorgsfull uppföljning om detta föreskrivs i nationell lagstiftning med avseende på anonym rapportering.

f)  En rimlig tidsfrist ▌ för att lämna återkoppling till den rapporterande personen om uppföljningen av rapporten, som inte överstiger tre månader efter bekräftelsen av mottagandet av rapporten eller, om ingen bekräftelse skett, efter den sjudagarsperiod som följer på mottagandet av rapporten.

g)  Tydlig och lättillgänglig information om ▌ villkor och förfaranden för extern rapportering till behöriga myndigheter i enlighet med artikel 10 och, i tillämpliga fall, till unionens institutioner, organ eller byråer.

2.  De kanaler som avses i punkt 1 a ska möjliggöra muntlig och/eller skriftlig rapportering, rapportering genom telefonsamtal eller andra röstmeddelandesystem och på begäran av den rapporterande personen i form av ett fysiskt möte inom en rimlig tidsfrist.

KAPITEL III

EXTERN RAPPORTERING OCH UPPFÖLJNING AV RAPPORTER

Artikel 10

Rapportering genom externa kanaler

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 ska rapporterande personer tillhandahålla information om överträdelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde med hjälp av de kanaler och förfaranden som avses i artiklarna 11 och 12, efter att ha använt den interna kanalen eller genom att rapportera direkt till behöriga myndigheter.

Artikel 11

Skyldighet att inrätta externa kanaler och att följa upp rapporter

1.  Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som ska vara behöriga att ta emot, lämna återkoppling om eller följa upp rapporterna och förse myndigheterna med tillräckliga resurser.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna

a)  inrättar oberoende och självständiga externa rapporteringskanaler ▌ för att ta emot och hantera information som lämnas av den rapporterande personen,

b)  omgående inom sju dagar bekräftar mottagandet av rapporterna, såvida inte den rapporterande personen uttryckligen begärt annat eller den behöriga myndigheten har rimliga skäl att tro att en bekräftelse av en rapport skulle äventyra skyddet av den rapporterande personens identitet,

c)  omsorgsfullt följer upp rapporterna,

d)  lämnar återkoppling till den rapporterande personen om uppföljningen av rapporten inom en rimlig tidsfrist som inte överstiger tre månader eller, i vederbörligen motiverade fall, sex månader; de behöriga myndigheterna ska underrätta den rapporterande personen om det slutliga resultatet av utredningarna, i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning,

e)  i god tid översänder informationen i rapporten till unionens behöriga institutioner, organ eller byråer, beroende på vilket som är tillämpligt, för vidare utredning, om så är föreskrivet i nationell lagstiftning eller unionslagstiftning.

3.  Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter, efter att ha granskat ärendet på ett lämpligt sätt, får besluta att en rapporterad överträdelse är klart ringa och att inga ytterligare uppföljningsåtgärder i enlighet med detta direktiv krävs. Detta ska inte påverka andra skyldigheter eller andra tillämpliga förfaranden för att avhjälpa den rapporterade överträdelsen, eller det skydd som ges av detta direktiv när det gäller rapportering genom de interna och/eller externa kanalerna. Om så är fallet ska de behöriga myndigheterna underrätta den rapporterande personen om sitt beslut och sina skäl.

4.  Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter får besluta att ingen uppföljning krävs av återkommande rapporter som inte innehåller någon ny meningsfull information i förhållande till en tidigare rapport som redan har slutförts, såvida inga nya rättsliga eller faktiska omständigheter motiverar en annan uppföljning. Om så är fallet ska de underrätta den rapporterande personen om skälen till sitt beslut.

5.  Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter får prioritera handläggningen av rapporter om allvarliga överträdelser eller överträdelser av väsentliga bestämmelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde om många rapporter lämnas in, utan att detta påverkar den tidsplan som anges i punkt 2 b i denna artikel.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att varje myndighet som har mottagit en rapport men inte är behörig att vidta åtgärder mot överträdelsen översänder rapporten till den behöriga myndigheten inom en rimlig tidsfrist, och att den rapporterande personen på ett säkert sätt och utan dröjsmål underrättas om denna överföring.

Artikel 12

Utformning av externa rapporteringskanaler

1.  ▌ Externa rapporteringskanaler ska betraktas som oberoende och självständiga om de uppfyller samtliga följande kriterier:

a)  De är utformade, inrättade och drivs på ett sätt som säkerställer informationens fullständighet, integritet och konfidentialitet och förhindrar åtkomst från obehörig personal vid den behöriga myndigheten.

b)  De möjliggör lagring av varaktig information i enlighet med artikel 18 så att ytterligare utredningar blir möjliga.

2.  De externa rapporteringskanalerna ska möjliggöra muntlig och skriftlig rapportering genom telefonsamtal eller andra röstmeddelandesystem och på begäran av den rapporterande personen i form av ett fysiskt möte inom en rimlig tidsfrist.

3.  De behöriga myndigheterna ska säkerställa att, om en rapport som mottagits på annat sätt än genom andra kanaler än de rapporteringskanaler som avses i punkterna 1 och 2 eller av annan personal än den som är ansvarig för handläggning av rapporter, ska den personal som mottagit rapporten avstå från att lämna ut någon information som kan identifiera den rapporterande eller den berörda personen och omedelbart vidarebefordra rapporten i oförändrat skick till ▌ den personal som är ansvarig för handläggning av rapporter.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter har personal som är ansvarig för handläggning av rapporter och i synnerhet för att

a)  förse intresserade personer med information om förfarandena för rapportering,

b)  ta emot och följa upp rapporter,

c)  hålla kontakt med den rapporterande personen i syfte att lämna återkoppling och be om ytterligare information när så är nödvändigt.

5.  Denna personal ska få särskild utbildning i handläggning av rapporter.

Artikel 13

Information om mottagande av rapporter och uppföljningen av dem

Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter på sina webbplatser i en separat avdelning som är tydligt markerad och lättåtkomlig offentliggör åtminstone följande information:

a)  De villkor enligt vilka rapporterande personer omfattas av skydd enligt detta direktiv.

b)  Kontaktuppgifter för användning av de externa rapporteringskanaler som anges i artikel 12, i synnerhet elektroniska adresser och postadresser, samt telefonnummer, med angivelse av om telefonsamtal spelas in ▌.

c)  De förfaranden som är tillämpliga på rapportering av överträdelser, inbegripet det sätt på vilket den behöriga myndigheten får kräva att den rapporterade personen förtydligar den information som rapporterats eller lämnar ytterligare information, tidsfristen för att lämna återkoppling till den rapporterande personen samt innehållet i denna återkoppling.

d)  Den konfidentialitetsordning som är tillämplig på rapporter, särskilt information om behandling av personuppgifter i enlighet med artikel 17 i detta direktiv, artiklarna 5 och 13 i direktiv (EU) 2016/679, artikel 13 i direktiv (EU) 2016/680 och artikel 11 i förordning (EU) 2018/1725, beroende på vad som är tillämpligt.

e)  Vilken typ av uppföljning som ges åt rapporter.

f)  Tillgängliga rättsmedel och förfaranden mot repressalier och möjligheter att få konfidentiell rådgivning för personer som överväger att rapportera.

g)  En förklaring som tydligt anger under vilka villkor som personer som rapporterar till den behöriga myndigheten inte ska åläggas ansvar för sekretessöverträdelser, i enlighet med artikel 21.4.

h)  Kontaktuppgifter till den enda och oberoende administrativa myndigheten som anges i artikel 20.2, i tillämpliga fall.

Artikel 14

De behöriga myndigheternas översyn av förfarandena

Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter regelbundet, minst en gång vart tredje år, ser över sina förfaranden för mottagande och uppföljning av rapporter. Vid översynen av förfarandena ska behöriga myndigheter beakta sin egen och andra behöriga myndigheters erfarenhet och anpassa sina förfaranden i enlighet därmed.

KAPITEL IV

OFFENTLIGGÖRANDEN

Artikel 15

Offentliggöranden

1.  En person som offentliggör information om överträdelser som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv ska omfattas av skydd enligt detta direktiv om ett av följande villkor är uppfyllt:

a)  Han eller hon rapporterade först internt och externt, eller direkt externt i enlighet med kapitlen II och III, men ingen lämplig åtgärd vidtogs som svar på rapporten inom den rimliga tidsfrist som avses i artiklarna 9.1 f och 11.2 d. eller

b)  Han eller hon hade rimliga skäl att tro att

i)  överträdelsen kan utgöra överhängande eller uppenbar fara för allmänintresset, till exempel om det råder en nödsituation eller finns en risk för oåterkallelig skada, eller

ii)  det, vid extern rapportering, finns risk för repressalier eller att det är osannolikt att överträdelsen kommer att avhjälpas på ett effektivt sätt, på grund av fallets särskilda omständigheter, till exempel att bevis kan döljas eller förstöras, eller att en myndighet samverkar med den som har begått överträdelsen eller är delaktig i överträdelsen.

2.  Denna artikel ska inte tillämpas om en person direkt lämnar ut information till pressen i enlighet med särskilda nationella bestämmelser som inrättar ett skyddssystem med skydd med avseende på yttrande- och informationsfrihet.

KAPITEL V

REGLER SOM ÄR TILLÄMPLIGA PÅ INTERN OCH EXTERN RAPPORTERING

Artikel 16

Sekretesskyldighet

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den rapporterande personens identitet inte lämnas ut, utan personens uttryckliga samtycke, till någon annan än den godkända personal som är behörig att ta emot och följa upp rapporter. Detta ska även gälla all annan information från vilken den rapporterande personens identitet kan härledas direkt eller indirekt.

2.  Med avvikelse från punkt 1 får den rapporterande personens identitet och all annan information som avses i punkt 1 lämnas ut endast när det föreligger en nödvändig och proportionell skyldighet enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning i samband med nationella myndigheters utredningar eller rättsliga förfaranden, inbegripet i syfte att slå vakt om den berörda personens rätt till försvar.

3.  Sådana utlämningar ska ske i enlighet med lämpliga skyddsåtgärder enligt tillämpliga regler. Den rapporterande personen ska i synnerhet bli underrättad innan hans eller hennes identitet lämnas ut, såvida inte sådan information skulle äventyra utredningarna eller de rättsliga förfarandena. När den rapporterande personen underrättas ska den behöriga myndigheten tillsända denne en skriftlig motivering som förklarar skälen för utlämnande av de berörda konfidentiella uppgifterna.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna som tar emot rapporter, inbegripet företagshemligheter, inte utnyttjar eller lämnar ut dem för andra ändamål än vad som krävs för en korrekt uppföljning av rapporterna.

Artikel 17

Behandling av personuppgifter

Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, inbegripet de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter, ska ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680. Utbyte eller överföring av information som görs av unionens institutioner, organ och byråer ska ske i enlighet med förordning (EU) 2018/1725.

Personuppgifter som uppenbart inte är relevanta för handläggningen av ett visst ärende får inte samlas in, respektive ska – om de samlats in av misstag – raderas utan onödigt dröjsmål.

Artikel 18

Dokumentation av ▌ rapporterna

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter och de privata och offentliga rättsliga enheterna dokumenterar varje mottagen rapport, i enlighet med de konfidentialitetskrav som anges i artikel 16 i detta direktiv. Rapporterna ska sparas endast så länge som är nödvändigt och proportionellt med tanke på det krav som åläggs behöriga myndigheter och de privata och offentliga rättsliga enheterna enligt detta direktiv.

2.  Om ett inspelat telefonsamtal eller andra röstmeddelandesystem används för rapportering ska de behöriga myndigheterna och de privata och offentliga rättsliga enheterna, med den rapporterande personens samtycke, ha rätt att dokumentera den muntliga rapporteringen på något av följande sätt:

a)  En inspelning av samtalet i en varaktig och åtkomlig form.

b)  En fullständig och korrekt utskrift av samtalet som gjorts av ▌ personalen vid den behöriga myndigheten som är ansvarig för handläggning av rapporter.

De behöriga myndigheterna och de privata och offentliga rättsliga enheterna ska ge den rapporterande personen möjlighet att kontrollera, rätta och godkänna utskriften av samtalet genom att underteckna den.

3.  Om ett oinspelat telefonsamtal eller andra röstmeddelandesystem används för rapportering ska de behöriga myndigheterna och de privata och offentliga rättsliga enheterna ha rätt att dokumentera den muntliga rapporteringen i form av ett korrekt protokoll från samtalet som upprättats av ▌ personalen som är ansvarig för handläggning av rapporter. De behöriga myndigheterna och de offentliga och privata rättsliga enheterna ska ge den rapporterande personen möjlighet att kontrollera, rätta och godkänna ▌ protokollet genom att underteckna det.

4.  Om en person begär ett möte med ▌ personalen vid de behöriga myndigheterna och de offentliga och privata rättsliga enheterna för rapportering i enlighet med artiklarna 9.2 och 12.2 ▌, ska de behöriga myndigheterna och de offentliga och privata rättsliga enheterna, med den rapporterande personens samtycke, säkerställa att fullständig och korrekt dokumentation av mötet bevaras i en varaktig och åtkomlig form.

Behöriga myndigheter och offentliga och privata rättsliga enheter ska ha rätt att dokumentera mötet på något av följande sätt:

a)  En inspelning av samtalet i en varaktig och åtkomlig form.

b)  Ett korrekt protokoll från mötet upprättat av ▌ personalen som är ansvarig för handläggning av rapporter.

De behöriga myndigheterna och de offentliga och privata rättsliga enheterna ska ge den rapporterande personen möjlighet att kontrollera, rätta och godkänna protokollet från mötet genom att underteckna det.

KAPITEL VI

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 19

Förbud mot repressalier ▌

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda alla former av repressalier, inbegripet hot och försök till repressalier, direkta såväl som indirekta, ▌ inbegripet och särskilt i form av följande:

a)  Avstängning, permittering, uppsägning eller motsvarande åtgärder.

b)  Degradering eller nekad befordran.

c)  Byte av arbetsuppgifter, byte av arbetsplats, lönesänkning, byte av arbetstider.

d)  Nekad fortbildning.

e)  Negativ resultatbedömning eller anställningsreferens.

f)  Åläggande eller tillämpning av någon disciplinåtgärd, reprimand eller annan sanktion, inbegripet ekonomiska sanktioner.

g)  Tvång, hot, trakasserier eller utfrysning ▌.

h)  Diskriminering, nackdelar eller orättvis behandling.

i)  Underlåtenhet att omvandla en tillfällig anställning till en fast anställning, i de fall då arbetstagaren haft berättigade förväntningar på att bli erbjuden en fast anställning.

j)  Underlåtenhet att förnya, eller förtida uppsägning av, ett tillfälligt anställningsavtal.

k)  Skada, inbegripet för personens anseende, särskilt i sociala medier, eller ekonomisk förlust, inbegripet förlorade affärsmöjligheter och förlorad inkomst.

l)  Svartlistning på grundval av en sektors- eller branschomfattande informell eller formell överenskommelse, som medför att personen i framtiden inte kommer att kunna anställas i sektorn eller branschen.

m)  Förtida uppsägning eller hävande av avtal om varor eller tjänster.

n)  Hävande av en licens eller ett tillstånd.

o)  Psykiatriska eller medicinska remisser.

Artikel 20

Stödåtgärder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de personer som avses i artikel 4 har tillgång till stödåtgärder, beroende på vad som är lämpligt, i synnerhet följande:

i)  Tillgång till omfattande och oberoende information och rådgivning, som ska vara lättåtkomlig för allmänheten och utan kostnad, om vilka förfaranden och rättsmedel som finns tillgängliga om skydd mot repressalier och om den berörda personens rättigheter.

ii)  ▌ Tillgång till effektivt bistånd från behöriga myndigheter inför alla relevanta myndigheter som medverkar till att skydda dem mot repressalier, inbegripet, om detta föreskrivs i nationell lagstiftning, intygande av att de omfattas av skydd enligt detta direktiv.

iii)  Tillgång till rättshjälp i straffrättsliga förfaranden och i gränsöverskridande civilrättsliga förfaranden i enlighet med direktiv (EU) 2016/1919 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG, samt tillgång till rättshjälp vid framtida förfaranden och juridisk rådgivning eller annat rättsligt bistånd i enlighet med nationell lagstiftning.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva ekonomiskt bistånd och stöd, inbegripet psykologiskt stöd, för rapporterande personer inom ramen för rättsliga förfaranden.

3.  De stödåtgärder som avses i denna artikel får tillhandahållas, beroende på vad som är lämpligt, av ett informationscentrum eller en enda tydligt angiven oberoende administrativ myndighet.

Artikel 21

Åtgärder för skydd ▌ mot repressalier

1.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att rapporterande personer som uppfyller villkoren i artikel 5 är skyddade mot repressalier. Sådana åtgärder ska särskilt omfatta de som anges i punkterna 2–8.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.2 och 3.3 ska personer som rapporterar eller offentliggör information i enlighet med detta direktiv inte anses ha brutit mot några restriktioner om offentliggörande av information och ska inte åläggas ansvar av något slag med avseende på sådan rapportering eller sådant offentliggörande, under förutsättning att de hade rimliga skäl att tro att det var nödvändigt att rapportera eller offentliggöra sådan information för att avslöja en överträdelse i enlighet med detta direktiv.

3.  Rapporterande personer ska inte åläggas ansvar när det gäller förvärvandet av eller tillgången till den berörda informationen, under förutsättning att sådant förvärvande eller sådan tillgång inte utgör ett självständigt brott. I det sistnämnda fallet ska det straffrättsliga ansvaret fortsatt regleras av tillämplig nationell lagstiftning.

4.  Varje annat ansvar som aktualiseras för de rapporterande personerna genom handlingar eller underlåtenheter som inte rör rapporteringen eller som inte är nödvändiga för att avslöja en överträdelse ska i enlighet med detta direktiv fortsatt regleras av tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.

5.  I ▌ förfaranden vid domstol eller annan myndighet som avser skada som lidits av den rapporterande personen, och under förutsättning att han eller hon visar att han eller hon har rapporterat eller offentliggjort information och lidit en skada, ska det antas att skadan utgjorde repressalier för ▌ rapporten eller offentliggörandet, Det ska i sådana fall vara den person som har vidtagit åtgärden som orsakade skadan som ska visa att denna åtgärd ▌ grundades på vederbörligen motiverade skäl.

6.  Rapporterande personer och bidragande personer ska ha tillgång till rättsmedel mot repressalier beroende på vad som är lämpligt, inbegripet interimistiska åtgärder i avvaktan på att de rättsliga förfarandena slutförs, i enlighet med nationella rättsregler.

7.  ▌ I rättsliga förfaranden, inbegripet avseende förtal, intrång i upphovsrätt, brott mot tystnadsplikt, brott mot bestämmelser om skydd av personuppgifter, offentliggörande av företagshemligheter eller avseende ersättningsanspråk som bygger på privaträtt, offentlig rätt eller kollektiv arbetsrätt, ska rapporterande personer inte åläggas ansvar av något slag för att ha gjort en rapport eller ett offentliggörande som gjorts i enlighet med detta direktiv och de ska ha rätt att åberopa denna rapport eller detta offentliggörande för att yrka på att ärendet avskrivs, under förutsättning att de hade rimliga skäl att tro att det var nödvändigt att rapportera eller offentliggöra sådan information för att avslöja en överträdelse i enlighet med detta direktiv. Om en person rapporterar eller offentliggör information om överträdelser som omfattas av detta direktiv, vilket inbegriper företagshemligheter och uppfyller villkoren i detta direktiv, ska sådan rapportering eller sådant offentliggörande anses som lagligt enligt villkoren i artikel 3.2 i direktiv (EU) 2016/943.

8.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa rättsmedel och fullständig ersättning för skada som lidits av rapporterande personer som uppfyller villkoren i artikel 5 i enlighet med nationell lagstiftning.

Artikel 22

Åtgärder för att skydda berörda personer

1.  Medlemsstaterna ska i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna säkerställa att de berörda personerna fullt ut omfattas av rätten till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång samt av oskuldspresumtionen och rätten till försvar, inbegripet rätten att bli hörd och rätten till tillgång till handlingar ▌.

2.   Behöriga myndigheter ska säkerställa att de berörda personernas identitet ▌ skyddas så länge utredningen pågår i enlighet med nationell lagstiftning.

3.  Förfarandena i artiklarna 12, 17 och 18 ska även gälla skyddet av de berörda personernas identitet.

Artikel 23

Sanktioner

1.  Medlemsstaterna ska föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner tillämpliga på fysiska eller juridiska personer som

a)  hindrar eller försöker hindra rapportering,

b)  utsätter de ▌ personer som anges i artikel 4 för repressalier,

c)  väcker talan av okynneskaraktär mot de ▌ personer som anges i artikel 4,

d)  bryter mot skyldigheten att behandla rapporterande personers identitet konfidentiellt i enlighet med artikel 16.

2.  Medlemsstaterna ska föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner tillämpliga på personer om det konstateras att de uppsåtligen lämnat falska rapporter eller gjort falska offentliggöranden. Medlemsstaterna ska också i enlighet med nationell lagstiftning föreskriva åtgärder för att ersätta skador till följd av sådana rapporter eller offentliggöranden.

Artikel 24

Inga åsidosättanden av rättigheter och rättsmedel

Medlemsstaterna ska säkerställa att de rättigheter och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv inte får åsidosättas eller begränsas genom ett avtal, en policy, en anställningsform eller ett anställningsvillkor, och inte heller genom ett skiljeavtal som ingås före eventuell tvist.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Förmånligare behandling och klausul om bevarande av skyddsnivån

1.  Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som är förmånligare för rapporterande personers rättigheter än de som anges i detta direktiv, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 22 och 23.2.

2.  Genomförandet av detta direktiv får under inga omständigheter utgöra skäl för att inskränka det skydd som redan finns i medlemsstaterna på de områden som omfattas av direktivet.

Artikel 26

Införlivande och övergångsperiod

1.  Medlemsstaterna ska senast den ... [två år efter antagandet] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna senast den .... [två år efter införlivandet] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att fullgöra skyldigheten att inrätta en intern kanal i enlighet med artikel 8.3 när det gäller rättsliga enheter med fler än 50 men färre än 250 anställda.

3.   När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Artikel 27

Rapportering, utvärdering och översyn

1.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen all relevant information om genomförandet och tillämpningen av detta direktiv. På grundval av den information som tillhandahållits ska kommissionen senast den... [två år efter införlivandet] lägga fram en rapport om genomförandet och tillämpningen av detta direktiv för Europaparlamentet och rådet.

2.  Utan att det påverkar de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i andra unionsrättsakter ska medlemsstaterna, årligen och företrädesvis i aggregerad form, lägga fram följande statistik om de rapporter som avses i kapitel III för kommissionen om den är tillgänglig på central nivå i den berörda medlemsstaten:

a)  Antal rapporter som mottagits av de behöriga myndigheterna.

b)  Antal utredningar och förfaranden som inletts till följd av sådana rapporter och deras▌ resultat.

c)  Uppskattad ekonomiska skada, om sådan har fastställts, och indrivna belopp till följd av de utredningar och förfaranden som avser de rapporterade överträdelserna.

3.  Kommissionen ska senast den ...[fyra år efter införlivandet], med beaktande av den rapport som lagts fram i enlighet med punkt 1 och medlemsstaternas statistik som lagts fram i enlighet med punkt 2, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av inverkan av den nationella lagstiftning som införlivar detta direktiv. Rapporten ska utvärdera hur detta direktiv har fungerat och överväga behovet av ytterligare åtgärder, inbegripet i förekommande fall ändringar i syfte att utvidga detta direktivs tillämpningsområde till ytterligare unionsrättsakter eller områden, i synnerhet förbättring av arbetsmiljön för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet och arbetsvillkoren.

Dessutom ska rapporten utvärdera hur medlemsstaterna har utnyttjat de befintliga samarbetsmekanismerna som en del av deras skyldighet att följa upp rapporter om överträdelser som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde och mer allmänt hur de samarbetar i fall av överträdelser med en gränsöverskridande dimension.

4.  Kommissionen ska offentliggöra de rapporter som nämns i punkterna 1 och 3 och göra dem lättillgängliga.

Artikel 28

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 29

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Del I

A.  Artikel 2 a i – offentlig upphandling

1.  Förfaranderegler för offentlig upphandling och tilldelning av koncessioner, för tilldelning av kontrakt på områdena försvar ▌och säkerhet och för tilldelning av kontrakt för enheter som är verksamma inom vatten-, energi-, transport- och posttjänstsektorerna samt alla andra kontrakt eller tjänster, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

iv)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).

2.  Prövningsförfaranden, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 23.3.1992, s. 14).

ii)  Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 30.12.1989, s. 33).

B.  Artikel 2 a ii – finansiella tjänster, produkter och marknader och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism

Regler som fastställer en ram för reglering och tillsyn och konsument- och investerarskydd i samband med finansiella tjänster och kapitalmarknader, banktjänster och tjänster som avser krediter, investeringar, försäkringar och återförsäkringar, tjänstepensionsprodukter eller privata pensionsprodukter, värdepapper, investeringsfonder, betaltjänster ▌ och de verksamheter som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338), som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

iii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 av den 14 mars 2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar (EUT L 86, 24.3.2012, s. 1).

iv)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1).

v)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

vi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

vii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 77).

viii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

ix)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337 23.12.2015, s. 35).

x)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 30.4.2004, s. 12).

xi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).

xii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).

xiii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

xiv)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

xv)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

xvi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

xvii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).

xviii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (omarbetning) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

xix)  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22).

xx)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

C.  Artikel 2 a iii – produktsäkerhet och produktöverensstämmelse

1.  Allmänna säkerhetskrav och krav på överensstämmelse för produkter som släpps ut på unionsmarknaden, som definieras i och regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).

ii)  Unionens harmoniseringslagstiftning avseende industriprodukter, inklusive märkningskrav, med undantag av livsmedel, foder, humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, levande växter och djur, produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter och djur med direkt koppling till deras framtida fortplantning, enligt förteckningen i bilagorna till förordning XX om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter(31).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”Ramdirektiv”) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1)

2.  Saluföring och användning av känsliga och farliga produkter, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (EUT L 146, 10.6.2009, s. 1).

ii)  Rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EGT L 256, 13.9.1991, s. 51).

iii)  Förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (EUT L 39, 9.2.2013, s. 1).

D.  Artikel 2 a iv – transportsäkerhet

1.  Säkerhetskrav inom järnvägssektorn, som regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 av den 11 maj 2016 om järnvägssäkerhet (EUT L 138, 26.5.2016, s. 102).

2.  Säkerhetskrav inom sektorn för civil luftfart, som regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphävande av direktiv 94/56/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 35).

3.  Säkerhetskrav inom vägtransportsektorn, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet (EUT L 167, 30.4.2004, s. 39).

iii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).

4.  Säkerhetskrav inom sjöfartssektorn, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (omarbetning) (EUT L 131, 28.5.2009, s. 11).

ii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (EUT L 131, 28.5.2009, s. 24).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

iv)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114).

v)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EUT L 323, 3.12.2008, s. 33).

vi)  Rådets direktiv nr 98/41/EG av den 18 juni 1998 om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (EGT L 188, 2.7.1998, s. 35).

vii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/96/EG av den 4 december 2001 om fastställande av harmoniserade krav och förfaranden för säker lastning och lossning av bulkfartyg (EGT L 13, 16.1.2002, s. 9).

5.  Säkerhetskrav som regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).

E.  Artikel 2 a v – miljöskydd

1.   Varje straffbar gärning mot skyddet för miljön, som regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28) eller varje olaglig handling som utgör en överträdelse av den lagstiftning som anges i bilagorna till direktiv 2008/99/EG.

2.  Miljö- och klimatbestämmelser, som regleras av följande lagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av dem 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

iiv)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

iv)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

3.  Bestämmelser om hållbar utveckling och avfallshantering, som regleras av följande lagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

ii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG (EUT L 330 10.12.2013, s. 1).

iii)   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (EUT L 201, 27.7.2012, s. 60).

4.  Bestämmelser om havs-, luft- och bullerföroreningar, som regleras av följande lagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (EGT L 12, 18.1.2000, s. 16).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (EGT L 309, 27.11.2001, s. 22).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).

iv)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg (EUT L 115, 9.5.2003, s. 1).

v)   Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

vi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (EUT L 255, 30.9.2005, s. 11).

vii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).

viii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).

ix)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).

x)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

xi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer (EUT L 285, 31.10.2009, s. 36).

xii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1).

xiii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

xiv)   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG (EUT L 123, 19.5.2015, s. 55).

xv)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 av den 25 november 2015 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar (EUT L 313, 28.11.2015, s. 1).

5.  Bestämmelser om skydd och förvaltning av vatten och mark, som regleras av följande lagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, 6.11.2007, s. 27).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, 24.12.2008, s. 84).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 18.1.2012, s. 1).

6.  Bestämmelser om skydd av naturen och den biologiska mångfalden, som regleras av följande lagstiftning:

i)  Rådets förordning (EG) nr 1936/2001 av den 27 september 2001 om införande av kontrollåtgärder som skall tillämpas vid fiske efter vissa bestånd av långvandrande fisk (EGT L 263, 3.10.2001, s. 1).

ii)  Rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98 (EUT L 150, 30.4.2004, s. 12).

iii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter (EUT L 286, 31.10.2009, s. 36).

iv)  Rådets förordning (EG) nr 734/2008 av den 15 juli 2008 om skydd av känsliga marina ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav (EUT L 201, 30.7.2008, s. 8).

v)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7)

vi)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23).

vii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).

7.  Bestämmelser om kemikalier, som regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

8.  Bestämmelser om organiska produkter, som regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 14.6.2018, s. 1).

F.  Artikel 2 a vi) – strålskydd och kärnsäkerhet

Regler om kärnsäkerhet, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 172, 2.7.2009, s. 18).

ii)  Rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten (EUT L 296, 7.11.2013, s. 12).

iii)  Rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom (EUT L 13, 17.1.2014, s. 1).

iv)  Rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48).

v)  Rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle (EUT L 337, 5.12.2006, s. 21).

vi)  Rådets förordning (Euratom) 2016/52 av den 15 januari 2016 om gränsvärden för radioaktiva ämnen i livsmedel och foder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation och om upphävande av rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 och kommissionens förordningar (Euratom) nr 944/89 och (Euratom) nr 770/90 (EUT L 13, 20.1.2016, s. 2).

vii)  Rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den 8 juni 1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater.

G.  Artikel 2 a vii – livsmedels- och fodersäkerhet samt djurs hälsa och välbefinnande

1.  Unionens livsmedels- och foderlagstiftning, som regleras av de allmänna principer och krav som definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

2.  Djurhälsa, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1).

ii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).

3.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).

4.   Bestämmelser och standarder för djurskydd samt djurs hälsa och välbefinnande, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998, s. 23).

ii)  Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 5.1.2005, s. 1).

iii)  Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (EUT L 303, 18.11.2009, s. 1).

iv)  Rådets direktiv 1999/22/EG av den 29 mars 1999 om hållande av vilda djur i djurparker (EGT L 94, 9.4.1999, s. 24).

H.  Artikel 2 a viii – folkhälsa

1.  Åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (EUT L 33, 8.2.2003, s. 30).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 102, 7.4.2004, s. 48).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/53/EU av den 7 juli 2010 om kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga organ avsedda för transplantation (EUT L 207, 6.8.2010, s. 14).

2.  Åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för läkemedel och medicintekniska produkter, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (EGT L 18, 22.1.2000, s. 1).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

iii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43).

iv)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1).

v)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 378, 27.12.2006, s. 1).

vi)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 121).

vii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1).

3.  Patienträttigheter, som regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88, 4.4.2011, s. 45).

4.  Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter, som regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 1).

I.  Artikel 2 a ix – konsumentskydd

Konsumenträttigheter och konsumentskydd, som regleras av följande unionslagstiftning:

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, 7.7.1999, s. 12).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16).

iv)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

v)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

vi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

vii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).

J.  Artikel 2 a x – skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks- och informationssystem

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

ii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

Del II

Artikel 3.1 i direktivet avser följande unionslagstiftning:

A.  Artikel 2 a ii – finansiella tjänster, produkter och marknader och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism

1.  Finansiella tjänster

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

iv)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

v)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

vi)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

vii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

viii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).

ix)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).

x)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning (EUT L 026 2.2.2016, s. 19).

xi)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).

2.  Förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

ii)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

B.  Artikel 2 a iv – transportsäkerhet

i)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007 (EUT L 122, 24.4.2014, s. 18).

ii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU av den 20 november 2013 om vissa flaggstaters ansvar i fråga om efterlevnad och verkställighet av 2006 års konvention om arbete till sjöss (EUT L 329, 10.12.2013, s. 1).

iii)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).

C.  Artikel 2 a v – miljöskydd

i)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 178, 28.6.2013, s. 66).

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande om direktivet om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten

Vid översynen enligt artikel 21 i direktivet kommer kommissionen att överväga möjligheten att föreslå att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta vissa rättsakter baserade på artiklarna 153 och 157 i EUF-fördraget, efter eventuellt samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med artikel 154 i EUF-fördraget.

(1) EUT C 405, 9.11.2018, s. 1.
(2) EUT C 62, 15.2.2019, s. 155.
(3)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(4)EUT C […], […], s. […].
(5)EUT C […], […], s. […].
(6)EUT C […], […], s. […].
(7) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.
(8)Meddelande av den 8 december 2010 om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn.
(9)Unionens relevanta regelverk med ”harmoniseringslagstiftning” beskrivs och förtecknas i förordning [XXX] om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning, 2017/0353 (COD).
(10)Regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart (EUT L 122, 24.4.2014, s. 18).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU av den 20 november 2013 om vissa flaggstaters ansvar i fråga om efterlevnad och verkställighet av 2006 års konvention om arbete till sjöss (EUT L 329, 10.12.2013, s. 1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).
(13)COM (2018) 10 final.
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 178, 28.6.2013, s. 66).
(15)Rådets direktiv 2014/87/Euratom av den 8 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/71/Euratom om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 219, 25.7.2014, s. 42).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(17)EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.
(18)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen.
(19)EGT C 313, 23.10.1996, s. 1.
(20)EGT C 151, 20.5.1997, s. 1.
(21)EUT L 173, 12.6.2014, s. 1.
(22)Kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2015/2392 av den 17 december 2015 om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 vad gäller rapportering till behöriga myndigheter av faktiska eller potentiella överträdelser av den förordningen (EUT L 332, 18.12.2015, s. 126).
(23)EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.
(24)CM/Rec (2014)7.
(25)Citeras ovan.
(26)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart (EUT L 122, 24.4.2014, s. 18).
(27)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 178, 28.6.2013, s. 66).
(28)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).
(29)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(30)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (EUT L 297, 4.11.2016, s. 1).
(31)2017/0353 (COD) – Detta är för närvarande ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... av den ... om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. I dess bilaga förtecknas all harmoniserad lagstiftning som innehåller krav för en produkts utformning och märkning.


Gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (direktiv) ***I
PDF 215kWORD 62k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU avseende gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (COM(2018)0092 – C8-0111/2018 – 2018/0041(COD))
P8_TA-PROV(2019)0367A8-0430/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0092),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0111/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0430/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU vad gäller gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar

P8_TC1-COD(2018)0041


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Gemensamma mål för Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(5) inbegriper att säkerställa lika konkurrensvillkor för företag för kollektiva investeringar och att undanröja hinder för den fria rörligheten för andelar och aktier i sådana företag i unionen, och samtidigt säkerställa ett mer enhetligt investerarskydd. Dessa mål har i stort sett uppnåtts men det finns fortfarande vissa hinder för att fondförvaltare ska kunna dra full nytta av den inre marknaden.

(2)  Detta direktiv kompletteras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... (6)(7). I den förordningen fastställs ytterligare regler och förfaranden avseende företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Tillsammans leder förordningen och detta direktiv till ytterligare samordning av villkoren för fondförvaltare som är verksamma på den inre marknaden och till underlättad för gränsöverskridande distribution av de fonder som de förvaltar.

(3)  Det är nödvändigt att komplettera luckor i regelverket och anpassa förfarandet för anmälan till de behöriga myndigheterna om ändringar avseende fondföretaget till det anmälningsförfarande som fastställs i direktiv 2011/61/EU.

(4)  Genom förordning (EU) 2019/… + skärps principerna för marknadsföringskommunikation som regleras genom direktiv 2009/65/EG, och tillämpning av dessa principer utvidgas till AIF-förvaltare, vilket leder till ett högt investerarskydd, oavsett typ av investerare. Motsvarande bestämmelser i direktiv 2009/65/EG om marknadsföringskommunikation och tillgång till nationell rätt och andra författningar som rör marknadsföring av andelar i fondföretag är därför inte längre nödvändiga och bör utgå.

(5)  De bestämmelser i direktiv 2009/65/EG som är genomförda i vissa nationella rättssystem och som kräver att fondföretagen tillhandahåller nödvändiga funktioner till investerare har visat sig vara betungande. Dessa lokala funktioner används dessutom sällan av investerarna på det sätt som avses i det direktivet. Numera föredrar investerare direkt kontakt med fondförvaltaren, antingen elektroniskt eller per telefon, medan betalningar och inlösen genomförs via andra kanaler. Även om dessa lokala funktioner numera används för administrativa ändamål, till exempel återbördande av föreskrivna avgifter över landsgränserna, bör sådana ärenden skötas på annat sätt, inbegripet genom samarbete mellan behöriga myndigheter. Det bör därför fastställas regler som moderniserar och närmare anger de krav som gäller för att tillhandahålla funktioner till icke-professionella investerare, och medlemsstaterna bör inte kräva lokal fysisk närvaro för tillhandahållandet av sådana funktioner. Reglerna bör i alla händelser säkerställa att investerarna har tillgång till den information som de har rätt till.

(6)  För att säkerställa att icke-professionella investerare ges likvärdig behandling är det nödvändigt att kraven på funktioner även tillämpas på AIF-förvaltare om medlemsstaterna tillåter dem att marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) till icke-professionella investerare inom sina territorier.

(7)  Eftersom det saknas tydliga och enhetliga villkor för upphörande av marknadsföring av andelar eller aktier i ett fondföretag eller en AIF-fond i en värdmedlemsstat uppstår ekonomisk och rättslig osäkerhet för fondförvaltare. Direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU bör därför fastställa tydliga villkor ▌ som gäller för avanmälan av de arrangemang som fastställts för marknadsföring av vissa eller alla andelar eller aktier. Dessa villkor bör skapa balans mellan å ena sidan förmågan hos företag för kollektiva investeringar eller deras förvaltare att avsluta de arrangemang som de fastställt för att marknadsföra sina aktier eller andelar när de fastställda villkoren är uppfyllda och, å andra sidan, investerarnas intressen i sådana företag.

(8)  Möjligheten att upphöra med marknadsföring av fondföretag eller AIF-fonder i en viss medlemsstat bör varken innebära en kostnad för investerarna eller försämra deras skyddsnivå enligt direktiv 2009/65/EG eller direktiv 2011/61/EU, särskilt vad gäller deras rätt till korrekt information om fondernas fortsatta verksamhet.

(9)  AIF-förvaltare som önskar pröva investerarnas intresse för en viss investeringsidé eller investeringsstrategi möts i vissa fall av olika behandling av sonderande marknadsföring i olika nationella rättsordningar. Definitionerna och villkoren för att tillåta sonderande marknadsföring varierar avsevärt mellan de medlemsstater där det är tillåtet, medan konceptet sonderande marknadsföring över huvud taget inte finns i andra medlemsstater. För att åtgärda dessa skillnader bör en harmoniserad definition av sonderande marknadsföring fastställas, och även villkoren enligt vilka en EU-baserad AIF-förvaltare får bedriva sonderande marknadsföring.

(10)  För att betraktas som sonderande marknadsföring enligt direktiv 2011/61/EU bör marknadsföringen rikta sig till potentiella professionella investerare och avse en investeringsidé eller investeringsstrategi i syfte att pröva deras intresse för en AIF-fond eller en delfond som ännu inte är etablerad, eller som är etablerad men ännu inte har anmälts för marknadsföring i enlighet med det direktivet. Det är därmed inte möjligt för investerare att teckna andelar eller aktier i en AIF-fond under den sonderande marknadsföringen, och det bör inte vara tillåtet att dela ut teckningsblanketter eller liknande handlingar, oavsett om de har formen av utkast eller slutversion, till potentiella professionella investerare. EU‑baserade AIF-förvaltare bör säkerställa att investerare inte förvärvar andelar eller aktier i en AIF-fond genom sonderande marknadsföring och att investerare som kontaktas som en del av den sonderande marknadsföringen endast kan förvärva andelar eller aktier i den AIF-fonden genom marknadsföring som är tillåten enligt direktiv 2011/61/EU. Varje teckning av andelar eller aktier i en sådan AIF-fond som avses i information som tillhandahållits inom ramen för sonderande marknadsföring, eller i en AIF-fond som etablerats som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, som professionella investerare gör inom 18 månader efter det att den EU‑baserade AIF-förvaltaren inlett sonderande marknadsföring bör anses vara ett resultat av marknadsföringen och bör omfattas av de tillämpliga anmälningsförfaranden som avses i direktiv 2011/61/EU. För att säkerställa att nationella behöriga myndigheter kan utöva kontroll över sonderande marknadsföring i sina medlemsstater, bör en EU‑baserad AIF-förvaltare, inom två veckor efter det att den sonderande marknadsföringen inletts, sända ett informellt brev, i pappersformat eller elektroniskt format, till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat, och bland annat ange i vilken medlemsstat den sonderande marknadsföringen bedrivs eller har bedrivits, under vilka tidsperioder den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum och, inbegripet, i förekommande fall, en förteckning över dess AIF-fonder och delfonder i en AIF-fond som är eller har varit föremål för den sonderande marknadsföringen. De behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-förvaltarens hemmedlemsstat bör omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där den EU-baserade AIF-förvaltaren bedriver eller har bedrivit sonderande marknadsföring om detta.

(11)  EU-baserade AIF-förvaltare bör säkerställa att deras sonderande marknadsföring dokumenteras på ett tillfredsställande sätt.

(12)  De nationella lagar och andra författningar som är nödvändiga för efterlevnaden av direktiv 2011/61/EU, och i synnerhet efterlevnaden av de harmoniserade reglerna om sonderande marknadsföring, får inte på något sätt vara till nackdel för en EU-baserad AIF-förvaltare i förhållanden till en icke EU-baserad AIF-förvaltare. Detta gäller både den nuvarande situationen, där icke EU-baserade AIF-förvaltare inte har passrättigheter, och en situation där bestämmelserna om sådana passförfaranden i direktiv 2011/61/EU blir tillämpliga.

(13)  För att skapa rättslig säkerhet är det nödvändigt att samordna första tillämpningsdag för nationella lagar och andra författningar som genomför detta direktiv och förordning (EU) 2019/…(8) vad beträffar relevanta bestämmelser om marknadskommunikation och sonderande marknadsföring.

(14)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(9), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2009/65/EG

Direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 17.8 ska följande stycken läggas till:

▌"

”Om en sådan ändring som avses i första stycket skulle leda till att förvaltningsbolaget inte längre efterlever detta direktiv ska de ▌behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets hemmedlemsstat inom 15 arbetsdagar efter att ha erhållit all den information som avses i första stycket underrätta förvaltningsbolaget om att ändringen inte får genomföras. I detta fall ska de behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets hemmedlemsstat underrätta de behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets värdmedlemsstat om detta.

Om en sådan ändring som avses i första stycket genomförs efter det att information har översänts i enlighet med andra stycket, och om ändringen leder till att förvaltningsbolaget inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets hemmedlemsstat vidta alla vederbörliga åtgärder i enlighet med artikel 98, och ska utan onödigt dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets värdmedlemsstat om detta.

"

2.  Artikel 77 ska utgå.

3.  I artikel 91 ska punkt 3 utgå.

4.  Artikel 92 ska ersättas med följande:"

”Artikel 92

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att fondföretaget, i varje medlemsstat där det har för avsikt att marknadsföra sina andelar, tillhandahåller funktioner för att utföra följande uppgifter:

   a) Behandla ▌tecknings-, återköps- eller inlösenorder och göra andra utbetalningar till andelsägare avseende fondföretagets andelar, i enlighet med villkoren i de handlingar som krävs enligt kapitel IX.
   b) Tillhandahålla investerare information om hur order som avses i led a kan göras och hur återköp och inlösen betalas.
   c) Underlätta hanteringen av information och tillgången till de förfaranden och arrangemang som avses i artikel 15 om hur investerarna kan utöva de rättigheter som följer av deras investering i fondföretaget i den medlemsstat där fonden marknadsförs.
   d) Tillhandahålla investerare de uppgifter och de handlingar som krävs enligt kapitel IX enligt de villkor som fastställs i artikel 94, för att de ska kunna konsultera dem och ta kopior .
   e) Tillhandahålla investerare relevant information om de uppgifter som funktionerna utför via ett varaktigt medium ▌.
   f) Fungera som kontaktpunkt för kommunikation med de behöriga myndigheterna.

2.  Medlemsstaterna får inte kräva att ett fondföretag finns på plats fysiskt i värdmedlemsstaten eller att det utser en tredje part för tillämpningen av punkt 1.

3.  Fondföretaget ska säkerställa att funktionerna för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1, inklusive elektroniskt, tillhandahålls

   a) ▌på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där fondföretaget marknadsförs eller på ett språk som godkänts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten,
   b) av fondföretaget själv, en tredje part som omfattas av regler och tillsyn för de uppgifter som ska utföras, eller av båda.

För tillämpningen av led b, om uppgifterna utförs av en tredje part, ska utnämnandet av denna tredje part dokumenteras genom ett skriftligt avtal som anger vilka av uppgifterna i punkt 1 som inte utförs av fondföretaget, och att den tredje parten ska erhålla alla relevanta uppgifter och handlingar från fondföretaget.”

"

5.  ▌Artikel 93 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande stycke läggas till:"

”Den skriftliga anmälan ska även innehålla information och den adress som är nödvändig för att fakturera eller för att meddela om eventuella föreskrivna avgifter som de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten kan tillämpa, samt information om de funktioner som behövs för att utföra de uppgifter som avses i artikel 92.1.”

"

b)   ▌Punkt 8 ska ersättas med följande:"

”8. Om en ändring görs av informationen i den skriftliga anmälan som överlämnats i enlighet med punkt 1 eller om en ändring görs avseende de aktiekategorier som ska marknadsföras, ska fondföretaget skriftligen anmäla detta till de behöriga myndigheterna i både fondföretagets hemmedlemsstat och värdmedlemsstat minst en månad innan ändringen verkställs.

Om en sådan ändring som avses i första stycket skulle leda till att fondföretaget inte längre efterlever detta direktiv ska de ▌behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat senast 15 arbetsdagar efter mottagandet av den information som avses i första stycket underrätta fondföretaget om att ändringen inte får genomföras. I detta fall ska de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat underrätta de behöriga myndigheterna i fondföretagets värdmedlemsstat om detta.

Om en sådan ändring som avses i första stycket genomförs efter det att information har översänts i enlighet med andra stycket, och om ändringen leder till att fondföretaget inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat vidta alla vederbörliga åtgärder i enlighet med artikel 98, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av fondföretaget, och ska utan onödigt dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i fondföretagets värdmedlemsstat om de åtgärder som vidtagits.”

"

6.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 93a

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ett fondföretag får avanmäla de arrangemang som det fastställt för att marknadsföra andelar i en medlemsstat där en anmälan gjorts i enlighet med artikel 93, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) Ett allmänt erbjudande ska lämnas om att utan avgifter eller avdrag återköpa eller inlösa alla sådana andelar i fondföretaget som innehas av investerare i den medlemsstaten, vilket ska offentliggörs under minst 30 arbetsdagar och riktas, direkt eller via finansiella intermediärer, individuellt till alla investerare i den medlemsstaten vilkas identitet är känd.
   b) Avsikten att avsluta de arrangemang som gjorts för att marknadsföra sådana andelar i den medlemsstaten ska offentliggöras på ett sätt som är allmänt tillgängligt, även med elektroniska medel, och som är brukligt för marknadsföring av fondföretag och passande för en typisk fondföretagsinvesterare.
   c) Eventuella avtalsarrangemang med finansiella intermediärer eller ombud ska ändras eller avslutas med verkan från och med dagen för avanmälan, i syfte att förhindra nya eller ytterligare, direkta eller indirekta, erbjudanden om eller placeringar av de andelar som anges i den anmälan som avses i punkt 2.

Den information som avses i leden a och b ska tydligt beskriva konsekvenserna för investerarna om de inte godtar erbjudandet om inlösen eller återköp av andelar..

Den information som avses i första stycket leden a och b ska lämnas på det officiella språket eller ett av de officiella språken i vilken fondföretaget har gjort en anmälan i enlighet med artikel 93, eller på ett språk som godkänts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

Från och med den dag som avses i första stycket led c ska fondföretaget upphöra med alla nya eller ytterligare, direkta eller indirekta, erbjudanden om eller placeringar av sina andelar som var föremål för avanmälan i den medlemsstaten.

2.  Fondföretaget ska lämna in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat, vilken ska innehålla de uppgifter som avses i punkt 1 första stycket leden a, b och c.

3.  De behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat ska kontrollera om den anmälan som fondföretaget överlämnat i enlighet med punkt 2 är fullständig. De behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat ska senast 15 arbetsdagar efter mottagandet av den fullständiga anmälan ▌vidarebefordra denna anmälan till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2, och till Esma.

Efter det att anmälan har vidarebefordrats enligt första stycket ska de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat omgående underrätta fondföretaget om att så har skett.

4.  Fondföretaget ska ▌förse de investerare som fortfarande har andelar i fondföretaget, samt de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat, med de uppgifter som krävs enligt artiklarna 68–82 och enligt artikel 94.

5.  De behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat ska till de behöriga myndigheter som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2 i denna artikel översända information om eventuella ändringar i de handlingar som avses i artikel 93.2

6.   De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2 i denna artikel ska ha samma rättigheter och skyldigheter som de behöriga myndigheterna i fondföretagets värdmedlemsstat enligt artiklarna 21.2, 97.3 och 108. Utan att det påverkar andra tillsynsverksamheter och tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 21.1 och 97, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2 i denna artikel från och med dagen för översändandet enligt punkt 5 i denna artikel inte kräva att det berörda fondföretaget påvisar efterlevnad av nationella lagar och andra författningar som reglerar de marknadsföringskrav som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...*(10).

7.  Medlemsstaterna ska göra det möjligt att använda alla typer av elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation för tillämpningen av punkt 4, förutsatt att investerarna får tillgång till informationen och kommunikationstekniken på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där de är etablerade, eller på ett språk som godkänts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

_____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... om underlättande av gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) nr 1286/2014 (EUT L ...).

"

(7)  I artikel 95.1 ska led a utgå.

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2011/61/EU

Direktiv 2011/61/EU ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 4.1 ska följande led införas:"

”aea) sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en EU-baserad AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till potentiella professionella investerare med hemvist eller säte inom unionen, i syfte att pröva deras intresse för en AIF-fond som ännu inte är etablerad, eller en AIF-fond eller en delfond som är etablerad men ännu inte har anmälts för marknadsföring i enlighet med artikel 31 eller 32, i den medlemsstat där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte, något som i varje enskild fall inte ska förstås som ett erbjudande till den potentiella investeraren att investera i andelar eller aktier i den AIF-fonden eller delfonden.

"

2.  I början av kapitel VI ska följande artikel införas:"

”Artikel 30a

Villkor för EU-baserade AIF-förvaltares sonderande marknadsföring inom unionen

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare får bedriva sonderande marknadsföring inom unionen, utom då den information som presenteras för potentiella professionella investerare

   a) är tillräcklig för att tillåta investerarna att förbinda sig att förvärva andelar eller aktier i en viss AIF-fond,
   b) utgör teckningsblanketter eller liknande handlingar, oavsett om de har formen av utkast eller slutversion, eller
   c) utgör ▌bolagsordning, prospekt eller erbjudandehandlingar i slutversion för en ännu ej etablerad AIF-fond ▌.

Om utkast till prospekt eller erbjudandehandlingar tillhandahålls, får sådana dokument inte innehålla all den relevanta information som behövs för att investerarna ska kunna fatta ett investeringsbeslut, och det ska tydligt stå att

   a) de inte utgör ett erbjudande eller en uppmaning att teckna andelar eller aktier i en AIF-fond, och
   b) den information som presenteras inte ska ses som tillförlitlig, eftersom den är ofullständig och kan komma att förändras.

Medlemsstaterna ska säkerställa att en EU-baserade AIF-förvaltare inte är skyldig att till de behöriga myndigheterna anmäla innehållet eller adressaterna avseende den sonderande marknadsföringen, eller uppfylla andra villkor eller krav än dem som fastställs i denna artikel innan den börjar bedriva sonderande marknadsföring.

2.  EU-baserade AIF-förvaltare ska säkerställa att investerare inte förvärvar andelar eller aktier i en AIF-fond genom den sonderande marknadsföringen, och att investerare som kontaktas som en del av den sonderande marknadsföringen endast får förvärva andelar eller aktier i den AIF-fonden genom marknadsföring som är tillåten enligt artikel 31 eller 32.

Varje teckning av andelar eller aktier i en sådan AIF-fond som avses i den information som tillhandahållits inom ramen för sonderande marknadsföring, eller i en AIF-fond som etablerats som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, som professionella investerare gör inom 18 månader efter det att den EU‑baserade AIF-förvaltaren inlett sonderande marknadsföring, ska anses vara ett resultat av marknadsföringen och ska omfattas av de tillämpliga anmälningsförfaranden som avses i artiklarna 31 och 32.

Medlemsstaterna ska säkerställa att en EU-baserad AIF-förvaltare, inom två veckor efter det att den inlett sonderande marknadsföring, sänder ett informellt brev, i pappersformat eller elektroniskt format, till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Detta brev ska närmare ange i vilka medlemsstater och under vilken tidsperiod den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum och ge en kort beskrivning av den sonderande marknadsföringen, inklusive information om presenterade investeringsstrategier och, i förekommande fall, en förteckning över de AIF-fonder och delfonder i AIF-fonder som är eller har varit föremål för den sonderande marknadsföringen. De behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska omgående informera de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där den EU-baserade AIF-förvaltaren bedriver eller har bedrivit sonderande marknadsföring. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum får begära att de behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-förvaltarens hemmedlemstat lämnar ytterligare information om den sonderande marknadsföring som äger eller har ägt rum på dess territorium.

3.  En tredje part får endast bedriva sonderande marknadsföring på uppdrag av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare om denna tredje part auktoriserats som ett värdepappersföretag i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU*, som ett kreditinstitut i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU**, som ett förvaltningsbolag för fondföretag i enlighet med direktiv 2009/65/EG, som en AIF-förvaltare i enlighet med detta direktiv, eller som ett anknutet ombud i enlighet med direktiv 2014/65/EU. En sådan tredje part ska omfattas av villkoren enligt denna artikel.

4.  En EU-baserad AIF-förvaltare ska säkerställa att dess sonderande marknadsföring dokumenteras på ett tillfredsställande sätt.

_____________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).”

"

3.  ▌I artikel 32.7 ska andra, tredje och fjärde styckena ersättas med följande:"

”Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de berörda behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat inom 15 arbetsdagar efter att ha erhållit all den information som avses i första stycket informera AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. I detta fall ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat underrätta de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om detta.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle efterleva detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden, och ska utan onödigt dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om detta.

Om ändringarna inte påverkar förenligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat inom en månad informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om dessa ändringar.”

"

4.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 32a

Avanmälan av arrangemang som fastställts för marknadsföring av andelar eller aktier i vissa eller alla EU-baserade AIF-fonder i andra medlemsstater än i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en EU-baserad AIF-förvaltare får avanmäla de arrangemang som den fastställt för att marknadsföra andelar eller aktier i vissa av eller alla sina AIF-fonder i en medlemsstat där en anmälan gjorts i enlighet med artikel 32, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) Med undantag för slutna AIF-fonder och fonder som regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760* ska ett allmänt erbjudande lämnas om att utan avgifter eller avdrag köpa tillbaka eller lösa in alla sådana andelar eller aktier i AIF-fonden som innehas av investerare i den medlemsstaten, vilket ska offentliggöras under minst 30 arbetsdagar och riktas, direkt eller via finansiella intermediärer, individuellt till alla investerare i den medlemsstaten vilkas identitet är känd.
   b) Avsikten att avsluta de arrangemang som AIF-förvaltaren gjort för att marknadsföra andelar eller aktier i vissa av eller alla sina AIF-fonder i den medlemsstaten ska offentliggöras på ett sätt som är allmänt tillgängligt, även med elektroniska medel, och som är brukligt för marknadsföring av fondföretag och passande för en typisk AIF-fondföretagsinvesterare.
   c) Eventuella avtalsarrangemang med finansiella intermediärer eller ombud ska ändras eller avslutas med verkan från och med dagen för avanmälan i syfte att förhindra nya eller ytterligare, direkta eller indirekta, erbjudanden om eller placeringar av de andelar eller aktier som anges i den anmälan som avses i punkt 2.

Från och med den dag som avses i första stycket led c ska AIF-förvaltaren upphöra med alla nya eller ytterligare, direkta eller indirekta, erbjudanden om eller placeringar av sina andelar eller aktier i den medlemsstat där en anmälan lämnats in i enlighet med punkt 2.

2.  AIF-förvaltaren ska lämna in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat, som ska innehålla de uppgifter som avses i punkt 1 första stycket leden a, b och c.

3.  De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska kontrollera om den anmälan som AIF-förvaltaren överlämnat i enlighet med punkt 2 är fullständig. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska senast 15 arbetsdagar efter mottagandet av den fullständiga anmälan ▌vidarebefordra den anmälan till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2, och till Esma.

När anmälan har vidarebefordrats enligt första stycket ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat omgående underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett.

Under en period på 36 månader från den dag som avses i punkt 1 första stycket led c får AIF-förvaltaren inte bedriva sonderande marknadsföring av andelar eller aktier i de EU-baserade AIF-fonder som avses i anmälan, eller i fråga om liknande investeringsstrategier eller investeringsidéer, i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2.

4.  AIF-förvaltaren ska förse de investerare som fortfarande har andelar eller aktier i den EU-baserade AIF-fonden, samt de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, med de uppgifter som krävs enligt artiklarna 22 och 23.

5.  De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2 översända information om eventuella ändringar i de handlingar och uppgifter som avses i bilaga IV leden b–f.

6.  De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2 ska ha samma rättigheter och skyldigheter som de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat enligt artikel 45.

7.   Utan att det påverkar andra tillsynsbefogenheter enligt artikel 45.3, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i den anmälan som avses i punkt 2 från och med dagen för översändandet enligt punkt 5 i denna artikel inte kräva att den berörda AIF-förvaltaren påvisar efterlevnad av nationella lagar och andra författningar som reglerar de marknadsföringskrav som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...**(11).

8.  Medlemsstaterna ska göra det möjligt att använda alla typer av elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation för tillämpningen av punkt 4.

_____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... om underlättande av gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) nr 1286/2014 (EUT L ...).

"

5.  I artikel 33.6 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:"

”Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle efterleva detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de berörda behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat inom 15 arbetsdagar efter att ha erhållit all den information som avses i första stycket informera AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle efterleva detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, och ska utan onödigt dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om detta.”

"

6.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 43a

Funktioner som är tillgängliga för icke-professionella investerare

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 i förordning (EU) 2015/760 ▌ ska medlemsstaterna säkerställa att en AIF-förvaltare, i varje medlemsstat där den har för avsikt att marknadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond till icke-professionella investerare, tillhandahåller funktioner för utförandet av följande uppgifter:

   a) Behandla investerares tecknings-, betalnings-, återköps- och inlösenorder avseende AIF-fondens andelar eller aktier, i enlighet med villkoren i AIF-fondens handlingar.
   b) Tillhandahålla investerare information om hur order som avses i led a kan göras och hur återköp och inlösen betalas.
   c) Underlätta hanteringen av information om hur investerarna kan utöva de rättigheter som följer av deras investering i AIF-fonden i den medlemsstat där fonden marknadsförs.
   d) ▌Tillhandahålla investerare uppgifter och handlingar som krävs enligt artiklarna 22 och 23 för att de ska kunna konsultera dem och ta kopior.
   e) Tillhandahålla investerare relevant information om de uppgifter som utförs genom funktionerna via ett varaktigt medium enligt definitionen i artikel 2.1 m i direktiv 2009/65/EG.
   f) Fungera som kontaktpunkt för kommunikation med de behöriga myndigheterna.

2.  Medlemsstaterna ska inte kräva att en AIF-förvaltare måste finnas på plats fysiskt i hemmedlemsstaten eller att denna måste utse en tredje part för tillämpningen av punkt 1.

3.  AIF-förvaltaren ska säkerställa att funktionerna för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1, inklusive elektroniskt, tillhandahålls

   a) ▌på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där AIF-fonden marknadsförs eller på ett språk som godkänts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten,
   b) ▌av AIF-förvaltaren själv, en tredje part som omfattas av regler och tillsyn för de uppgifter som ska utföras, eller av båda.

För tillämpningen av led b, om uppgifterna utförs av en tredje part, ska utnämnandet av denna tredje part dokumenteras genom ett skriftligt avtal som anger vilka av uppgifterna enligt punkt 1 som inte utförs av AIF-förvaltaren, och att den tredje parten erhåller alla relevanta uppgifter och handlingar från AIF-förvaltaren.”

"

7.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 69a

Utvärdering av passförfarandet

Innan de delegerade akter som avses i artikel 67.6 träder i kraft, enligt vilka reglerna i artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas, ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, med beaktande av resultatet av en utvärdering av det passförfarande som fastställs i detta direktiv, inbegripet en utvidgning av detta system till icke EU-baserade AIF-förvaltare. Denna rapport ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.”

"

8.  I bilaga IV ska följande led läggas till:"

”i) Den information som är nödvändig, inbegripet den adress som är nödvändig för att fakturera eller för att meddela om eventuella föreskrivna avgifter som de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten kan tillämpa.

   j) Uppgift om de funktioner som behövs för att utföra de uppgifter som avses i artikel 43a.”

"

Artikel 3

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den ...[24 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] anta och offentliggöra de nationella lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den... [24 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Utvärdering

Senast den ... [60 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen på grundval av ett offentligt samråd, och mot bakgrund av diskussioner med Esma och behöriga myndigheter, genomföra en utvärdering av tillämpningen av detta direktiv. Senast den... [72 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 5

Översyn

Senast den... [48 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen lägga fram en rapport med en bedömning av bland annat fördelarna med en harmonisering av de bestämmelser som är tillämpliga på sådana förvaltningsbolag för fondföretag som prövar investerares intresse för en viss investeringsidé eller investeringsstrategi, och huruvida ändringar av direktiv 2009/65 är nödvändiga för det ändamålet.

Artikel 6

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 7

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 50.
(2)EUT C 367, 10.10.2018, s. 50.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... om underlättande av gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) nr 1286/2014 (EUT L ...),
(7)+ EUT: För in numret på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS …/… (2018/0045(COD)) i texten, och för in den förordningens nummer, datum och EUT-hänvisning i fotnoten.
(8)+ EUT: För in numret på den förordning som finns i dokument PE‑CONS …/… (2018/0045(COD)).
(9)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(10)+ EUT: För in numret på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS …/… (2018/0045(COD)) i texten, och för in den förordningens nummer, datum och EUT-hänvisning i fotnoten.
(11)+ EUT: För in numret på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS …/… (2018/0045(COD)) i texten, och för in den förordningens nummer, datum och EUT-hänvisning i fotnoten.


Gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (förordning) ***I
PDF 235kWORD 61k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om underlättande av gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013 och (EU) nr 346/2013 (COM(2018)0110 – C8-0110/2018 – 2018/0045(COD))
P8_TA-PROV(2019)0368A8-0431/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0110),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0110/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0431/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om underlättande av gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) nr 1286/2014

P8_TC1-COD(2018)0045


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Olika förhållningssätt till reglering- och tillsynssystem för gränsöverskridande distribution av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder), enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(4), inklusive europeiska riskkapitalfonder (EuVECA), som definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013(5), europeiska fonder för socialt företagande (EuSEF), enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(6) och europeiska långsiktiga investeringsfonder (Eltif), enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760(7), och företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (nedan kallade fondföretag) enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(8), leder till fragmentering och hinder för den gränsöverskridande marknadsföringen av och tillgången till AIF‑fonder och fondföretag, vilket i sin tur kan hindra dem från att marknadsföras i andra medlemsstater. Ett fondföretag kan förvaltas externt eller internt, beroende på dess rättsliga form. Alla bestämmelser i den här förordningen avseende förvaltningsbolag för fondföretag bör tillämpas både på ett bolag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta fondföretag och på ett fondföretag som inte har utsett ett förvaltningsbolag för fondföretag.

(2)  För att förbättra regelverket för företag för kollektiva investeringar och för att bättre skydda investerare bör marknadsföringskommunikation som riktar sig till AIF‑fondinvesterare och fondföretagsinvesterare vara identifierbar som sådan, och den bör innehålla en beskrivning av de risker och den avkastning som kan förväntas vid köp av andelar eller aktier i AIF-fonder eller fondföretag på ett lika klart och tydligt sätt. Vidare bör all information som ingår i marknadsföringskommunikationen som riktar sig till investerare presenteras på ett sätt som är rättvisande, tydligt och ej vilseledande. För att värna investerarskyddet och säkerställa lika spelregler för AIF-fonder och fondföretag bör standarderna för marknadsföringskommunikation tillämpas på AIF-fonder och fondföretag.

(3)  Marknadsföringskommunikation som riktar sig till investerare i AIF-fonder och fondföretag bör specificera var, hur och på vilket språk investerare kan få kortfattad information om investerares rättigheter, och det bör tydligt anges att AIF-förvaltaren, EuVECA-förvaltaren, EuSEF-förvaltaren eller förvaltningsbolag för fondföretag (tillsammans kallade förvaltare av företag för kollektiva investeringar) har rätt att avsluta de arrangemang som fastställts för marknadsföring.

(4)  För att öka transparensen och förbättra investerarskyddet samt underlätta tillgången till information om nationella lagar och andra författningar som är tillämpliga på marknadsföringskommunikation bör behöriga myndigheterna offentliggöra sådana texter på sina webbplatser som ett minimum på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar, inklusive sina icke-officiella sammanfattningar, vilket skulle göra det möjligt för förvaltare av företag för kollektiva investeringar att få en allmän översikt över dessa lagar och andra författningar. Offentliggörandet bör endast ske i informationssyfte och det bör inte medföra några rättsliga skyldigheter. Av samma skäl bör den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(9) (Esma) inrätta en central databas med sammanfattningar av nationella krav på marknadsföringskommunikation och länkar till den information som offentliggörs på de behöriga myndigheternas webbplatser.

(5)  För att främja god praxis när det gäller investerarskydd som ingår i de nationella kraven på rättvis och tydlig marknadsföringskommunikation, inbegripet onlineaspekterna på sådan marknadskommunikation, bör Esma utfärda riktlinjer för tillämpningen av dessa krav på marknadsföringskommunikation.

(6)  Behöriga myndigheter bör kunna kräva underrättelser i förväg om marknadsföringskommunikation i syfte att göra förhandskontroller av att kommunikationen efterlever denna förordning och andra tillämpliga krav, såsom huruvida marknadsföringskommunikationen är identifierbar som sådan, huruvida den innehåller en beskrivning av riskerna och avkastningen vid köp av andelar i ett fondföretag och – om en medlemsstat tillåter marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare – riskerna och avkastningen vid köp av andelar eller aktier i en AIF-fond på ett lika klart och tydligt sätt, och huruvida all information i marknadskommunikationen presenteras på ett sätt som är rättvisande, tydligt och ej vilseledande. Denna kontroll bör utföras inom en begränsad tidsram. Om de behöriga myndigheterna kräver underrättelser i förväg bör detta inte hindra dem från att kontrollera marknadsföringskommunikation i efterhand.

(7)  Behöriga myndigheter bör till Esma rapportera resultaten av dessa kontroller, ansökningar om ändringar och eventuella sanktioner mot förvaltare av företag för kollektiva investeringar. För att dels öka medvetenheten om och transparensen i de regler som är tillämpliga på marknadsföringskommunikation, och dels säkerställa investerarskydd, bör Esma vartannat år utarbeta och till Europaparlamentet, rådet och kommissionen överlämna en rapport om dessa regler och deras praktiska tillämpning på grundval av förhands- och efterhandskontroller av marknadsföringskommunikation från behöriga myndigheters sida.

(8)  För att säkerställa lika behandling och underlätta beslutsfattandet för förvaltare av företag för kollektiva investeringar i fråga om huruvida de ska bedriva gränsöverskridande distribution av investeringsfonder, är det viktigt att de avgifter som tas ut av behöriga myndigheter för ▌tillsyn över gränsöverskridande verksamhet står i proportion till det tillsynsarbete som görs och offentliggörs, och att dessa avgifter offentliggörs på de behöriga myndigheternas webbplatser i syfte att öka transparensen. Av samma anledning bör länkar till den information som offentliggörs på de behöriga myndigheternas webbplatser avseende avgifter offentliggöras Esmas webbplats så att det finns en central informationspunkt. Esmas webbplats bör också innehålla ett interaktivt verktyg som gör det möjligt att göra vägledande beräkningar av de avgifter som de behöriga myndigheterna tar ut.

(9)  För att säkerställa en bättre uppbörd av avgifter och för att öka transparensen och tydligheten i fråga om avgifter och avgiftsstruktur, när sådana avgifter tas ut av de behöriga myndigheterna, bör förvaltare av företag för kollektiva investeringar erhålla en faktura, en individuell betalningsbegäran eller en betalningsinstruktion som tydligt anger det belopp som ska betalas och betalningssätten.

(10)  Eftersom Esma i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 har till uppgift att övervaka och bedöma marknadsutvecklingen på de områden där Esma har behörighet, är det lämpligt och nödvändigt att öka kunskapen om Esma genom att utöka Esmas befintliga databaser till att innefatta en central databas som förtecknar alla AIF-fonder och fondföretag som marknadsförs över gränserna, förvaltarna av dessa företag för kollektiva investeringar och de medlemsstater där marknadsföringen sker. För att Esma ska kunna hålla den centrala databasen uppdaterad bör de behöriga myndigheterna för detta ändamål till Esma översända information om underrättelser, skriftliga anmälningar och information som de har tagit emot enligt direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU när det gäller gränsöverskridande marknadsföringsverksamhet samt information om alla ändringar av den informationen som bör återspeglas i den databasen. Esma bör därför inrätta en anmälningsportal där de behöriga myndigheterna bör ladda upp alla handlingar som rör gränsöverskridande distribution av fondföretag och AIF-fonder.

(11)  För att säkerställa lika spelregler mellan å ena sidan godkända riskkapitalfonder, enligt definitionen i förordning (EU) nr 345/2013, eller godkända fonder för socialt företagande, enligt definitionen i förordning (EU) nr 346/2013, och å andra sidan andra AIF-fonder, är det nödvändigt att införa regler om sonderande marknadsföring i dessa förordningar som är identiska med de regler om sonderande marknadsföring som föreskrivs i direktiv 2011/61/EU. Sådana regler bör göra det möjligt för förvaltare som registrerats i enlighet med dessa förordningar att rikta sig till investerare genom att pröva deras intresse för kommande investeringsmöjligheter eller investeringsstrategier genom godkända riskkapitalfonder och godkända fonder för socialt företagande.

(12)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014(10) ska vissa bolag och personer som avses i artikel 32 i den förordningen undantas från skyldigheterna enligt den förordningen till och med den 31 december 2019. Den förordningen fastställer också att kommissionen ska se över den senast den 31 december 2018 för att bland annat bedöma om detta övergångsundantag bör förlängas eller om bestämmelserna om basfakta för investerare i direktiv 2009/65/EG efter kartläggning av eventuella nödvändiga justeringar bör ersättas eller anses likvärdiga med faktabladet enligt den förordningen.

(13)  För att kommissionen ska kunna genomföra översynen i enlighet med förordning (EU) nr 1286/2014 enligt vad som ursprungligen fastställts, bör tidsfristen för översynen förlängas med 12 månader. Europaparlamentets ansvariga utskott bör stödja kommissionens översyn genom att anordna en utfrågning på temat med berörda parter som företräder näringslivs- och konsumentintressen.

(14)  För att undvika att investerare får två olika handlingar i förväg, det vill säga faktablad med basfakta för investerare (KIID), i enlighet med kraven i direktiv 2009/65/EG, och ett basfaktablad (KID), i enlighet med kraven i förordning (EU) nr 1286/2014,, för samma företag för kollektiva investeringar under den tid som de rättsakter som är en följd av kommissionens översyn i enlighet med den förordningen antas och genomförs, bör övergångsundantaget från skyldigheterna enligt den förordningen förlängas med 24 månader. Utan att denna förlängning påverkas bör alla berörda institutioner och tillsynsmyndigheter sträva efter att agera så snabbt som möjligt för att underlätta avslutandet av detta övergångsundantag.

(15)  Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder, utarbetade av Esma, med avseende på standardformulär, mallar och förfaranden för behöriga myndigheters offentliggöranden av och underrättelse om nationella lagar och andra författningar och sammanfattningar därav gällande tillämpliga marknadsföringskrav inom deras territorier, storleken på de avgifter de tar ut för gränsöverskridande verksamhet och i tillämpliga fall relevanta beräkningsmetoder. Vidare bör de tekniska genomförandestandarderna, för att förbättra överföringen ▌till ▌Esma, även antas avseende anmälningar och skriftliga anmälningar och sådan information om gränsöverskridande marknadsföringsverksamhet som krävs enligt direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU och de tekniska arrangemang som är nödvändiga för att den anmälningsportal som Esma ska upprätta ska fungera. Kommissionen bör anta dessa tekniska genomförandestandarder genom genomförandeakter enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(16)  Det är nödvändigt att precisera vilken information som varje kvartal ska meddelas till Esma, så att databaserna med alla företag för kollektiva investeringar och deras förvaltare kan hållas uppdaterade.

(17)  All behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning, såsom behöriga myndigheters utbyte och överföring av personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(11), och allt utbyte och all överföring av information som utförs av Esma bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725(12).

(18)  För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra de uppgifter som de tilldelas i denna förordning bör medlemsstaterna säkerställa att dessa myndigheter har alla nödvändiga tillsyns- och utredningsbefogenheter.

(19)  Senast den ... [fem år efter denna förordnings ikraftträdande] bör kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av denna förordning. Utvärderingen bör beakta marknadsutvecklingen och bedöma huruvida de åtgärder som införts har förbättrat den gränsöverskridande distributionen av företag för kollektiva investeringar.

(20)  Senast den ... [två år efter denna förordnings ikraftträdande] bör kommissionen offentliggöra en rapport om kundinitierade kontakter (reverse solicitation) och efterfrågan på investerarens eget initiativ, med angivande av omfattningen av denna form av teckning av fonder, dess geografiska spridning, även i tredjeländer, samt dess inverkan på passförfarandet (passporting regime).

(21)  För att säkerställa rättslig säkerhet är det nödvändigt att samordna första tillämpningsdag för nationella lagar och andra författningar för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/...(13)(14) och denna förordning när det gäller relevanta bestämmelser om marknadskommunikation och sonderande marknadsföring.

(22)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förstärka marknadens effektivitet och samtidigt inrätta kapitalmarknadsunionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess effekter, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs enhetliga regler om offentliggörandet av nationella bestämmelser om marknadsföringskrav för företag för kollektiva investeringar och om marknadsföringskommunikation riktad till investerare, liksom gemensamma principer för avgifter som tas ut av förvaltare av företag för kollektiva investeringar i samband med deras gränsöverskridande verksamhet. Den innehåller också inrättandet av en central databas för gränsöverskridande marknadsföring av företag för kollektiva investeringar.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på

a)  förvaltare av alternativa investeringsfonder,

b)  förvaltningsbolag för fondföretag, inbegripet fondföretag som inte har utsett ett förvaltningsbolag för fondföretag

c)  EuVECA-förvaltare,

d)  EuSEF-förvaltare,

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

a)  alternativa investeringsfonder (AIF-fonder): AIF-fonder enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, och inbegriper EuVECA, EuSEF och Eltif,

b)  förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare): AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU och auktoriserade i enlighet med artikel 6 i det direktivet,

c)  EuVECA-förvaltare: förvaltare av en godkänd riskkapitalfond enligt definitionen i artikel 3 första stycket c i förordning (EU) nr 345/2013 och registrerad i enlighet med artikel 14 i den förordningen,

d)  EuSEF-förvaltare: förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande enligt definitionen i artikel 3.1 c i förordning (EU) nr 346/2013 och registrerad i enlighet med artikel 15 i den förordningen,

e)  behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2.1 h i direktiv 2009/65/EG, artikel 4.1 f i direktiv 2011/61/EU eller EU-baserad AIF-fonds behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.1 h i direktiv 2011/61/EU,

f)  hemmedlemsstat: den medlemsstat där AIF-förvaltaren, EuVECA-förvaltaren, EuSEF-förvaltaren eller förvaltningsbolaget för fondföretag har sitt säte,

g)  fondföretag: ett fondföretag som är auktoriserat i enlighet med artikel 5 i direktiv 2009/65/EG,

h)  förvaltningsbolag för fondföretag: förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG.

Artikel 4

Krav för marknadsföringskommunikation

1.  AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare, EuSEF-förvaltare och förvaltningsbolag för fondföretag ska säkerställa att all marknadsföringskommunikation som riktas till investerare är identifierbar som sådan och innehåller en beskrivning av riskerna och avkastningen vid köp av andelar eller aktier i en AIF-fond eller andelar i ett fondföretag på ett lika klart och tydligt sätt och att all information som ingår i marknadsföringskommunikationen är rättvisande, tydlig och ej vilseledande.

2.  Förvaltningsbolag för fondföretag ska säkerställa att marknadsföringskommunikation som innehåller specifik information om ett fondföretag inte motsäger eller förminskar betydelsen av den information som återges i ett sådant prospekt som avses i artikel 68 i direktiv 2009/65/EG eller i den basfakta för investerare som avses i artikel 78 i det direktivet. Förvaltningsbolag för fondföretag ska säkerställa att all marknadsföringskommunikation anger att ett prospekt finns och att basfakta för investerare finns tillgängliga. Sådan marknadsföringskommunikation ska specificera var, hur och på vilket språk investerare eller potentiella investerare kan få tillgång till prospekt och basfakta för investerare och tillhandahålla länkar till eller adressen till webbplatsen för dessa handlingar.

3.  I den marknadsföringskommunikation som avses i punkt 2 ska det anges var, hur och på vilket språk investerare eller potentiella investerare kan få en sammanfattning av investerares rättigheter och det ska tillhandahållas en länk till en sådan sammanfattning, som när så är lämpligt ska inbegripa information om tillgång till kollektiva prövningsmöjligheter på unionsnivå och nationell nivå vid tvister.

Sådan marknadsföringskommunikation ska också innehålla tydlig information om att den förvaltare eller det förvaltningsbolag som avses i punkt 1 i denna artikel får besluta att säga upp de arrangemang som gjorts för marknadsföringen av dess företag för kollektiva investeringsfonder i enlighet med artikel 93a i direktiv 2009/65/EG och artikel 32a i direktiv 2011/61/EU.

4.  AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare och EuSEF-förvaltare ska säkerställa att marknadsföringskommunikation som omfattar en uppmaning att köpa andelar eller aktier i en AIF-fond som innehåller specifik information om en AIF-fond inte motsäger eller förminskar betydelsen av den information som ska göras tillgänglig för investerare i enlighet med artikel 23 i direktiv 2011/61/EU, artikel 13 i förordning (EU) nr 345/2013, eller artikel 14 i förordning (EU) nr 346/2013.

5.  Punkt 2 i denna artikel ska även tillämpas på AIF-fonder som offentliggör prospekt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129(15) eller i enlighet med nationell rätt, eller som tillämpar regler på formatet och innehållet i den basfakta för investerare som avses i artikel 78 i direktiv 2009/65/EG.

6.  Senast den ... [24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska Esma utfärda riktlinjer, och därefter regelbundet uppdatera dessa, om tillämpningen av kraven på den marknadsföringskommunikation som avses i punkt 1, med beaktande av det faktum att sådan marknadsföringskommunikation kan ske online.

Artikel 5

Offentliggörande av nationella bestämmelser avseende marknadsföringskrav

1.  Behöriga myndigheter ska på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterad fullständig information om tillämpliga nationella lagar och andra författningar som reglerar marknadsföringskraven för AIF-fonder och fondföretag samt sammanfattningar därav, som ett minimum på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

2.  De behöriga myndigheterna ska till Esma överlämna uppgifter om ▌länkar till de behöriga myndigheternas webbplatser där den information som avses i punkt 1 offentliggörs.

De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om eventuella ändringar av den information som anges i första stycket i denna punkt.

3.  Esma ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för offentliggörandet och överlämnandet av uppgifter enligt denna artikel.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den … [18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 6

Esmas centrala databas för nationella bestämmelser avseende marknadsföringskrav

Senast den ... [30 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska Esma på sin webbplats offentliggöra och hålla uppdaterad en central databas över de ▌sammanfattningar som avses i artikel 5.1, samt länkar till webbplatserna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 5.2.

Artikel 7

Förhandskontroll av marknadsföringskommunikation

1.  Om syftet endast är att kontrollera överensstämmelsen med denna förordning och med nationella bestämmelser avseende marknadsföringskrav, får de behöriga myndigheterna begära att i förväg bli underrättade om den marknadsföringskommunikation som förvaltningsbolagen ▌för fondföretag avser att direkt eller indirekt använda gentemot investerarna.

Det krav på underrättelser i förväg som avses i första stycket ska inte utgöra ett förhandsvillkor för marknadsföring av andelar i fondföretag och ska inte ingå i det anmälningsförfarande som avses i artikel 93 i direktiv 2009/65/EG.

När behöriga myndigheter begär underrättelser i förväg om marknadsföringskommunikation enligt första stycket, ska de inom tio arbetsdagar efter då marknadsföringskommunikationen mottagits, informera förvaltningsbolag för fondföretaget om eventuella begäranden om ändringar av dess marknadsföringskommunikation.

De underrättelser i förväg som avses i första stycket kan krävas systematiskt eller i enlighet med andra kontrollmetoder och ska inte påverka tillsynsbefogenheter för att kontrollera marknadsföringskommunikation i efterhand.

2.  Behöriga myndigheter som begär att bli underrättade i förväg om marknadsföringskommunikation ska införa och tillämpa, och på sina webbplatser offentliggöra, förfaranden för ▌sådana underrättelser i förväg. De interna reglerna och förfarandena ska säkerställa transparent och icke-diskriminerande behandling av alla fondföretag, oavsett i vilken medlemsstat de är auktoriserade.

3.  Om ▌AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare eller EuSEF-förvaltare marknadsför andelar eller aktier i sina AIF-fonder till icke-professionella investerare, ska punkterna 1 och 2 i denna artikel även tillämpas på dessa AIF-förvaltare, EuVECA‑förvaltare eller EuSEF-förvaltare.

Artikel 8

Esmas rapport om marknadsföringskommunikation

1.   Senast den 31 mars 2021 och därefter vartannat år ska behöriga myndigheter rapportera följande information till Esma ▌:

a)  I förekommande fall antalet ansökningar om ändringar av marknadsföringskommunikation som gjorts på grundval av en förhandskontroll.

b)  Antalet ansökningar om ändringar och beslut som fattats på grundval av kontroller i efterhand, med tydlig åtskillnad mellan de mest frekventa överträdelserna, inbegripet en beskrivning och arten av dessa överträdelser.

c)  En beskrivning av de vanligaste överträdelserna av de krav som avses i artikel 4.

d)  Ett exempel på var och en av de överträdelser som avses i leden b och c.

2.   Senast den 30 juni 2021 och därefter vartannat år ska Esma lämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen med en översikt över de marknadsföringskrav som avses i artikel 5.1 i alla medlemsstater och en analys av effekterna av nationella lagar och andra författningar som reglerar marknadsföringskommunikation, vilken ska grunda sig på den information som mottagits i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 9

Allmänna principer avseende avgifter

1.  Om avgifter ▌tas ut av behöriga myndigheter när de utför sina uppgifter avseende gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare, EuSEF-förvaltare och förvaltningsbolag för fondföretag ska sådana avgifter vara förenliga med de totala kostnader som hänför sig till den behöriga myndighetens utövande av sina uppgifter.

2.  För de avgifter som avses i punkt 1 i denna artikel ska de behöriga myndigheterna ▌skicka en faktura, en individuell betalningsbegäran eller en betalningsinstruktion, samt tydligt fastställer betalningsmedel och förfallodag, till den adress som anges i artikel 93.1 tredje stycket i direktiv 2009/65/EG eller i led i i bilaga IV till direktiv 2011/61/EU.

Artikel 10

Offentliggörande av nationella bestämmelser avseende avgifter

1.  Senast den ... [sex månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska de behöriga myndigheterna på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterad information som anger de avgifter som avses i artikel 9.1, eller i tillämpliga fall de beräkningsmetoder som används för avgifterna, som ett minimum på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

2.  De behöriga myndigheterna ska meddela Esma länkar till de behöriga myndigheternas webbplatser där den information som avses i punkt 1 offentliggörs.

3.  Esma ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för offentliggörandet och överlämnandet av uppgifter enligt denna artikel.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den … [18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 11

Esmas offentliggörande av avgifter

1.  Senast den... [30 månader efter dagen för ikraftträdande av denna förordning] ska Esma på sin webbplats offentliggöra länkar till webbplatserna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 10.2. Dessa länkar ska hållas uppdaterade.

2.  Senast den ... [30 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska Esma utforma och på sin webbplats tillgängliggöra ett interaktivt verktyg som ska vara allmänt åtkomligt som ett minimum på minst ett språk som är brukligt inom internationella finanskretsar, med en vägledande beräkning av de avgifter som avses i artikel 9.1 ▌. Verktyget ska hållas uppdaterat.

Artikel 12

Esmas centrala databas för gränsöverskridande marknadsföring av AIF-fonder och fondföretag

1.  Senast den ... [30 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska Esma på sin webbplats offentliggöra ▌en central databas för gränsöverskridande marknadsföring av AIF-fonder och fondföretag som är allmänt tillgänglig på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar, och som förtecknar

a)  alla AIF-fonder som marknadsförs i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, deras AIF-förvaltare, EuSEF-förvaltare eller EuVECA‑förvaltare, och de medlemsstater där de marknadsförs, och

b)  alla fondföretag som marknadsförs i en annan medlemsstat än fondföretagets hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 2.1 e i direktiv 2009/65/EG, deras förvaltningsbolag för fondföretag och de medlemsstater där de marknadsförs.

Den centrala databasen ska hållas uppdaterad.

2.  Skyldigheterna i denna artikel och i artikel 13 avseende den databas som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte påverka de skyldigheter som är förenade med den förteckning som avses i artikel 6.1 andra stycket i direktiv 2009/65/EG, det centrala offentliga register som avses i artikel 7.5 andra stycket i direktiv 2011/61/EU, den centrala databas som avses i artikel 17 i förordning (EU) nr 345/2013 och den centrala databas som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 346/2013.

Artikel 13

Standardisering av underrättelser som lämnas till Esma

1.  En gång i kvartalet ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten meddela Esma den information som är nödvändig för att upprätta och underhålla den centrala databas som avses i artikel 12 i denna förordning med avseende på underrättelser, skriftliga anmälningar ▌eller uppgifter som avses i artikel 93.1 och 93a.2 i direktiv 2009/65/EG och i artiklarna 31.2, 32.2 och 32a.2 i direktiv 2011/61/EU, samt alla ändringar av dessa uppgifter, om dessa ändringar skulle leda till en ändring av uppgifterna i den centrala databasen.

2.  Esma ska inrätta en anmälningsportal där varje behörig myndighet ska ladda upp alla handlingar som avses i punkt 1.

3.  Esma ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att fastställa vilka uppgifter som ska lämnas samt formulär, mallar och förfaranden för kommunikation av de uppgifter från de behöriga myndigheternas sida som avses i punkt 1 och de tekniska arrangemang som krävs för att den anmälningsportal som avses i punkt 2 ska fungera.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den … [18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 14

Behöriga myndigheters befogenheter

1.  Behöriga myndigheter ska ha de tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.  De behöriga myndigheternas befogenheter enligt direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU samt förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) 2015/760, inbegripet de befogenheter som avser sanktioner eller andra åtgärder, ska också utövas med avseende på de förvaltare som avses i artikel 4 i den här förordningen.

Artikel 15

Ändringar av förordning (EU) nr 345/2013

Förordning (EU) nr 345/2013 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 3 ska följande led läggas till:"

”o) sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond, eller på dess vägnar, till potentiella investerare med hemvist eller säte inom unionen i syfte att pröva deras intresse för en godkänd riskkapitalfond som ännu inte är etablerad, eller en godkänd riskkapitalfond som är etablerad men ännu inte anmäld för marknadsföring i enlighet med artikel 15 i den medlemsstat där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte, något som i varje enskilt fall inte ska förstås som ett erbjudande till den potentiella investeraren att investera i andelar eller aktier i den godkända riskkapitalfonden.”

"

2.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 4a

1.  En förvaltare av en godkänd riskkapitalfond får bedriva sonderande marknadsföring inom unionen, förutom då den information som presenteras för potentiella investerare

   a) är tillräcklig för att göra det möjligt för investerarna att förbinda sig att förvärva andelar eller aktier i en viss godkänd riskkapitalfond,
   b) utgör ▌teckningsblanketter eller liknande handlingar, oavsett om de har formen av utkast eller slutversion ▌, eller
   c) utgör bolagsordningar, ett prospekt eller emissionsdokument för en ännu ej etablerad godkänd riskkapitalfond och har formen av slutversion.

Om utkast till prospekt eller emissionsdokument tillhandahålls, får sådana dokument inte innehålla all den relevanta information som behövs för att investerarna ska kunna fatta ett investeringsbeslut, och det ska tydligt anges att

   a) de inte utgör ett erbjudande eller en uppmaning att teckna andelar eller aktier i en godkänd riskkapitalfond, och att
   b) den information som presenteras inte ska ses som tillförlitlig, eftersom den är ofullständig och kan komma att förändras.

2.  De behöriga myndigheterna får inte kräva av en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond att de ska anmäla innehållet eller mottagarna avseende den sonderande marknadsföringen, eller uppfylla andra villkor eller krav än de som anges i denna artikel, innan förvaltaren inleder sonderande marknadsföring.

3.   Förvaltare av godkända riskkapitalfonder ska se till att investerare inte förvärvar andelar eller aktier i en godkänd riskkapitalfond genom sonderande marknadsföring och att investerare som kontaktas som en del av sonderande marknadsföring endast får förvärva andelar eller aktier i den berörda godkända riskkapitalfonden om det rör sig om marknadsföring som är tillåten enligt artikel 15.

Professionella investerares teckning, inom 18 månader efter det att förvaltare av en godkänd riskkapitalfond har inlett sonderande marknadsföring, av andelar eller aktier i en godkänd riskkapitalfond som avses i den information som lämnats inom ramen för den sonderande marknadsföringen, eller i en godkänd riskkapitalfond som etablerats som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, ska anses vara resultatet av marknadsföring och ska vara föremål för de tillämpliga anmälningsförfaranden som avses i artikel 15.

4.  Inom två veckor efter det att den sonderande marknadsföringen inletts ska en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond sända ett informellt brev, i pappersformat eller elektroniskt format, till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Det brevet ska närmare ange i vilka medlemsstater och under vilka tidsperioder den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum och ge en kort beskrivning av den sonderande marknadsföringen, inklusive information om presenterade investeringsstrategier och, i förekommande fall, en förteckning över de godkända riskkapitalfonder som är eller har varit föremål för den sonderande marknadsföringen. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten för förvaltaren av den godkända riskkapitalfonden ska omgående informera de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond bedriver eller har bedrivit sonderande marknadsföring. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum får begära att de behöriga myndigheterna i hemmedlemstaten för förvaltaren av den godkända riskkapitalfonden lämnar ytterligare information om den sonderande marknadsföring som äger eller har ägt rum på dess territorium.

5.  En tredje part får endast bedriva sonderande marknadsföring på uppdrag av en auktoriserad förvaltare av en godkänd riskkapitalfond om denna tredje part auktoriserats som ett värdepappersföretag i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU*, som ett kreditinstitut i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU**, som ett förvaltningsbolag för fondföretag i enlighet med direktiv 2009/65/EG, som en förvaltare av en alternativ investeringsfond i enlighet med direktiv 2011/61/EU, eller som ett anknutet ombud i enlighet med direktiv 2014/65/EU. En sådan tredje part ska omfattas av de villkor som fastställs i denna artikel.

6.  En förvaltare av en godkänd riskkapitalfond ▌ska säkerställa att den sonderande marknadsföringen dokumenteras på ett tillfredsställande sätt.

_____________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).”.

"

Artikel 16

Ändringar av förordning (EU) nr 346/2013

Förordning (EU) nr 346/2013 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 3 ska följande led läggas till:"

”o) sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande, eller på dess vägnar, till potentiella investerare med hemvist eller säte inom unionen i syfte att pröva deras intresse för en ▌godkänd fond för socialt företagande som ännu inte är etablerad, eller för en godkänd fond för socialt företagande som är etablerad men som ännu inte har anmälts för marknadsföring i enlighet med artikel 16, i den medlemsstat där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte, något som i varje enskilt fall inte ska förstås som ett erbjudande till den potentiella investeraren att investera i andelar eller aktier i den godkända fonden för socialt företagande.”

"

2.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 4a

1.  En förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande får bedriva sonderande marknadsföring inom unionen, förutom då den information som presenteras för potentiella investerare

   a) är tillräcklig för att göra det möjligt för investerarna att förbinda sig att förvärva andelar eller aktier i en viss godkänd fond för socialt företagande,
   b) utgör ▌teckningsblanketter eller liknande handlingar, oavsett om de har formen av utkast eller slutversion ▌, eller
   c) utgör bolagsordningar, ett prospekt eller emissionsdokument för en ännu ej etablerad godkänd fond för socialt företagande och har formen av slutversion.

Om utkast till prospekt eller emissionsdokument tillhandahålls får sådana dokument inte innehåller all den relevanta information som behövs för att investerare ska kunna fatta ett investeringsbeslut, och det ska tydligt anges att

   a) de inte utgör ett erbjudande eller en uppmaning att teckna andelar eller aktier i en godkänd fond för socialt företagande, och
   b) den information som presenteras inte ska ses som tillförlitlig, eftersom den är ofullständig och kan komma att förändras.

2.  De behöriga myndigheterna får inte kräva av en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande att de ska anmäla innehållet eller mottagarna avseende den sonderande marknadsföringen, eller uppfylla andra villkor eller krav än de som anges i denna artikel, innan förvaltaren inleder sonderande marknadsföring.

3.  Förvaltare av godkända fonder för socialt företagande ska se till att investerare inte förvärvar andelar eller aktier i en godkänd fond för socialt företagande genom sonderande marknadsföring och att investerare som kontaktas som en del av sonderande marknadsföring endast får förvärva andelar eller aktier i den berörda godkända fonden för socialt företagande om det rör sig om marknadsföring som är tillåten enligt artikel 16.

Professionella investerares teckning, inom 18 månader efter det att förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande inlett sonderande marknadsföring, av andelar eller aktier i en godkänd fond för socialt företagande som avses i den information som lämnats inom ramen för den sonderande marknadsföringen, eller i en godkänd fond för socialt företagande som etablerats som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, ska anses vara resultatet av marknadsföring och ska vara föremål för de tillämpliga anmälningsförfaranden som avses i artikel 16.

4.  Inom två veckor efter det att den sonderande marknadsföringen inletts ska en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande sända ett informellt brev, i pappersformat eller elektroniskt format, till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Detta brev ska närmare ange i vilka medlemsstater och under vilka tidsperioder den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum och ge en kort beskrivning av den sonderande marknadsföringen, inklusive information om presenterade investeringsstrategier och, i förekommande fall, en förteckning över de godkända fonder för socialt företagande som är eller har varit föremål för den sonderande marknadsföringen. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten för förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande ska omgående informera de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande bedriver eller har bedrivit sonderande marknadsföring. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den sonderande marknadsföringen äger eller har ägt rum får begära att de behöriga myndigheterna i hemmedlemstaten för förvaltaren av den godkända fonden för socialt företagande lämnar ytterligare information om den sonderande marknadsföring som äger eller har ägt rum på dess territorium.

5.  En tredje part får endast bedriva sonderande marknadsföring på uppdrag av en auktoriserad förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande om denna tredje part auktoriserats som ett värdepappersföretag i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU*, som ett kreditinstitut i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU**, som ett förvaltningsbolag för fondföretag i enlighet med direktiv 2009/65/EG, som en förvaltare av en alternativ investeringsfond i enlighet med direktiv 2011/61/EU, eller som ett anknutet ombud i enlighet med direktiv 2014/65/EU. En sådan tredje part ska omfattas av de villkor som fastställs i denna artikel.

6.  En förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande ▌ska säkerställa att den sonderande marknadsföringen dokumenteras på ett tillfredsställande sätt..

_____________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

"

Artikel 17

Ändringar av förordning (EU) nr 1286/2014

Förordning (EU) nr 1286/2014 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 32.1 ska ”den 31 december 2019” ersättas med ”den 31 december 2021”.

2.  Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 första stycket ska ”den 31 december 2018” ersättas med ”den 31 december 2019”.

b)  I punkt 2.2 första stycket ska ”den 31 december 2018” ersättas med ”den 31 december 2019”.

c)  I punkt 4 första stycket ska ”den 31 december 2018” ersättas med ”den 31 december 2019”.

Artikel 18

Utvärdering

Senast den ... [60 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen på grundval av ett offentligt samråd, och mot bakgrund av diskussioner med Esma och behöriga myndigheter, genomföra en utvärdering av tillämpningen av denna förordning.

Senast den ... [24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen, på grundval av samråd med behöriga myndigheter, Esma och andra berörda intressenter, överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om kundinitierade kontakter (reverse solicitation) och efterfrågan på investerarens eget initiativ, med angivande av omfattningen av denna form av teckning av fonder, dess geografiska spridning, inbegripet i tredjeländer, och dess inverkan på passordningen. Rapporten ska även innehålla en granskning av huruvida den anmälningsportal som har upprättats i enlighet med artikel 13.2 bör utvecklas så att alla överföringar av handlingar mellan behöriga myndigheter sker via denna.

Artikel 19

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

Artikel 4.1–4.5, artikel 5.1 och 5.2, artikel 15 och artikel 16 ska dock tillämpas från och med den... [24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...,

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 50.
(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 50.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip‑produkter) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/... av den ... om ändring av direktiv 2009/65/EG och 20111/61/EU avseende gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar (EUT L ...).
(14)+ EUT: Vänligen för in nummer för det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 54./19(2018/0041(COD)) och för in det direktivets nummer, datum och EUT-hänvisning i fotnoten.
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).


Kapitalkrav (förordning) ***I
PDF 1338kWORD 405k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (COM(2016)0850 – C8-0480/2016 – 2016/0360A(COD))
P8_TA-PROV(2019)0369A8-0242/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0850),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0480/2016),

—  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017(2),

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 maj 2017 om att ge utskottet för ekonomi och valutafrågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0242/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012

P8_TC1-COD(2016)0360A


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5),

av följande skäl:

(1)  Efter den finanskris som bröt ut 2007–2008 genomförde unionen en genomgripande reform av regelverket för finansiella tjänster för att stärka motståndskraften hos sina finansiella institut. Reformen baserades till största delen på de internationella standarder som fastställdes 2010 av Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén), även kallade Basel III-ramen. En av många åtgärder som ingick i reformpaketet var att anta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(7), vilka stärkte tillsynskraven för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan kallade institut).

(2)  Även om reformen har gjort det finansiella systemet mer stabilt och motståndskraftigt mot många typer av chocker och kriser som kan tänkas inträffa i framtiden har den inte åtgärdat alla problem som har konstaterats. Ett viktigt skäl till detta var att internationella standardiseringsaktörer som Baselkommittén och rådet för finansiell stabilitet (nedan kallat FSB) vid den tidpunkten inte hade slutfört sitt arbete med att hitta internationellt överenskomna lösningar på dessa problem. I dag har arbetet med ytterligare viktiga reformer slutförts och det är därför lämpligt att åtgärda utestående problem.

(3)  I sitt meddelande med titeln Mot ett fullbordande av bankunionen av den 24 november 2015 framhöll kommissionen behovet av ytterligare riskreducering och åtog sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle baseras på internationellt överenskomna standarder. Behovet av att ytterligare konkreta lagstiftningsåtgärder vidtas för att minska riskerna inom den finansiella sektorn framhölls även av rådet i dess slutsatser av den 17 juni 2016 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 mars 2016 om bankunionen – årsrapport 2015(8).

(4)  Riskreducerande åtgärder bör inte bara stärka motståndskraften hos det europeiska banksystemet och marknadernas förtroende för det, utan även lägga grunden för fortsatta framsteg mot ett fullbordande av bankunionen. Åtgärderna bör även ta hänsyn till de mer allmänna utmaningar som unionens ekonomi står inför, i synnerhet behovet av att främja tillväxt och sysselsättning i en tid där de ekonomiska utsikterna är osäkra. Flera stora politiska initiativ har i detta sammanhang lanserats för att stärka unionens ekonomi, t.ex. investeringsplanen för Europa och kapitalmarknadsunionen. Det är därför viktigt att alla riskreducerande åtgärder fungerar på ett problemfritt sätt tillsammans med dessa politiska initiativ och de mer övergripande reformer som på senare tid har genomförts inom den finansiella sektorn.

(5)  Bestämmelserna i denna förordning bör vara likvärdiga med internationellt överenskomna standarder och säkerställa fortsatt likvärdighet med Basel III-reglerna för direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013. Riktade justeringar för att ta hänsyn till unionens särdrag och även mer allmänna politiska överväganden bör vara begränsade i fråga om omfattning och giltighet i tiden för att inte undergräva tillsynsregelverkets allmänna effektivitet.

(6)  Befintliga riskreducerande åtgärder och särskilt rapporteringskraven och kraven för offentliggörande av information bör dessutom förbättras så att de kan tillämpas mer proportionerligt och inte leder till att regelefterlevnaden blir alltför betungande, i synnerhet för små och mindre komplexa institut.

(7)  Det krävs en exakt definition av små och icke-komplexa institut för att på ett riktat sätt underlätta tillämpningen av kraven i ljuset av proportionalitetsprincipen. Ett enda absolut tröskelvärde är i sig inte tillräckligt för att ta hänsyn till de nationella bankmarknadernas särdrag. Medlemsstaterna måste därför ha handlingsutrymme att anpassa tröskelvärdet till inhemska omständigheter och vid behov justera ned det. Eftersom enbart ett instituts storlek inte är avgörande för dess riskprofil är det dessutom nödvändigt att med hjälp av ytterligare kvalitativa kriterier säkerställa att ett institut endast betraktas som ett litet och icke-komplext institut som kan dra fördel av mer proportionella regler om institutet uppfyller alla relevanta kriterier.

(8)  Bruttosoliditetsgrader bidrar till finansiell stabilitet genom att fungera som en säkerhetsmekanism (backstop) för riskbaserade kapitalkrav och genom att begränsa uppbyggnaden av en alltför hög skuldsättningsgrad under konjunkturuppgångar. Baselkommittén har reviderat den internationella standarden för bruttosoliditetsgraden för att närmare ange vissa aspekter av dess utformning. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till den reviderade standarden för att säkerställa lika villkor internationellt för institut som är etablerade i unionen men som är verksamma utanför unionen och för att säkerställa att bruttosoliditetsgraden fortsätter att vara ett effektivt komplement till de riskbaserade kapitalbaskraven. Ett bruttosoliditetskrav bör därför införas som ett komplement till det nuvarande systemet där bruttosoliditetsgraden rapporteras och offentliggörs.

(9)  För att bruttosoliditetskravet inte ska ha en onödigt stor hämmande inverkan på institutens utlåning till företag och hushåll och för att förhindra oönskade negativa effekter på marknadens likviditet bör bruttosoliditetskravet fastställas på en nivå där det fungerar som en trovärdig säkerhetsmekanism mot risken för en alltför låg bruttosoliditet men inte hindrar den ekonomiska tillväxten.

(10)  Den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(9), slog i sin rapport av den 3 augusti 2016 fast att en bruttosoliditetsgrad beräknad på primärkapitalet som kalibreras till 3 % för alla typer av kreditinstitut skulle fungera som en trovärdig säkerhetsmekanism. Även på internationell nivå har Baselkommittén enats om ett bruttosoliditetskrav på 3 %. Bruttosoliditetskravet bör därför kalibreras till 3 %.

(11)  Ett bruttosoliditetskrav på 3 % skulle emellertid ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än andra. Offentliga utvecklingsbankers utlåning och statsstödda exportkrediter skulle till exempel påverkas i oproportionerligt hög grad. Bruttosoliditetsgraden bör därför justeras för dessa typer av exponeringar. För att underlätta fastställandet av det offentliga mandatet för dessa kreditinstitut bör därför tydliga kriterier upprättas som omfattar aspekter såsom kreditinstitutens etablering, verksamhetstyper och mål samt offentliga organs garantisystem och begränsningar för inlåningsverksamhet. Det bör emellertid fortfarande vara upp till staten eller en regional eller lokal myndighet i medlemsstaten att fatta beslut om ett sådant kreditinstituts etableringsform och etableringssätt, som kan bestå av de offentliga myndigheternas inrättande av ett nytt kreditinstitut eller förvärv eller uppköp, bland annat genom koncessioner och i samband med resolutionsförfaranden, av en redan befintlig enhet.

(12)  Bruttosoliditetsgraden bör dessutom inte undergräva institutens tillhandahållande av centrala clearingtjänster för sina kunder. Initiala marginalsäkerheter för centralt clearade derivattransaktioner som institut ▌ mottar från sina kunder och sedan vidarebefordrar till centrala motparter bör därför undantas från det totala exponeringsmåttet.

(13)  Under exceptionella omständigheter som föranleder att vissa exponeringar mot centralbanker undantas från bruttosoliditetsgraden och för att underlätta genomförandet av penningpolitiken bör de behöriga myndigheterna tillfälligt kunna undanta sådana exponeringar från det totala exponeringsmåttet. För detta ändamål bör de, efter samråd med den berörda centralbanken, offentligt förklara att det föreligger sådana exceptionella omständigheter. Bruttosoliditetskravet bör omkalibreras i motsvarande mån för att kvitta effekten av undantaget. En sådan omkalibrering bör säkerställa att risker för den finansiella stabiliteten som påverkar banksektorn undantas och att den motståndskraft som bruttosoliditetsgraden ger upprätthålls.

(14)  Det är lämpligt att tillämpa ett krav på en bruttosoliditetsbuffert för institut som identifieras som globala systemviktiga institut (G-SII) i enlighet med direktiv 2013/36/EU och med Baselkommitténs standard om en bruttosoliditetsbuffert för globala systemviktiga banker (G-SIB) som offentliggjordes i december 2017. Bruttosoliditetsbufferten kalibrerades av Baselkommittén i det särskilda syftet att dämpa de jämförelsevis större risker för den finansiella stabiliteten som globala systemviktiga banker utgör och bör mot denna bakgrund endast gälla för globala systemviktiga institut i detta skede. Ytterligare analyser bör dock göras för att fastställa huruvida det skulle vara lämpligt att tillämpa kravet på en bruttosoliditetsbuffert på andra systemviktiga institut enligt definitionen i direktiv 2013/36/EU och, om så är fallet, på vilket sätt kalibreringen bör anpassas efter dessa instituts särdrag.

(15)  Den 9 november 2015 offentliggjorde FSB ▌ ett dokument med villkor rörande den totala förlustabsorberingskapaciteten (nedan kallad TLAC-standarden) som antogs vid G20-ländernas toppmöte i Turkiet i november 2015. Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker hålla tillräckligt mycket starkt förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering i händelse av resolution. TLAC-standarden bör genomföras i unionsrätten.

(16)  Vid ett genomförande av TLAC-standarden i unionsrätten måste hänsyn tas till det befintliga institutionsspecifika minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (nedan kallat MREL-kravet) som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(10). Eftersom TLAC-standarden och MREL-kravet eftersträvar samma mål, dvs. att säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet, bör de utgöra kompletterande delar av en gemensam ram. I praktiskt hänseende bör TLAC-standardens harmoniserade miniminivå införas i förordning (EU) nr 575/2013 genom ett nytt krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, medan det institutspecifika tillägget för globala systemviktiga institut och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut bör införas genom riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014(11). Bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013, genom vilka TLAC-standarden införs, bör läsas tillsammans med de bestämmelser som införs i direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 samt med direktiv 2013/36/EU.

(17)  I enlighet med TLAC-standarden, som endast omfattar globala systemviktiga banker (GSIB), bör det minimikrav för kapitalbas och starkt förlustabsorberande skulder som införs genom denna förordning endast tillämpas på globala systemviktiga institut. De regler om kvalificerade skulder som införs genom denna förordning bör emellertid tillämpas på alla institut i överensstämmelse med de kompletterande justeringarna och kraven i direktiv 2014/59/EU.

(18)  I överensstämmelse med TLAC-standarden bör kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder tillämpas på resolutionsenheter som antingen själva är globala systemviktiga institut eller tillhör en grupp som fastställts vara ett globalt systemviktigt institut. Kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör antingen tillämpas på individuell nivå eller på gruppnivå, beroende på om resolutionsenheterna är fristående institut utan dotterinstitut, eller moderföretag.

(19)  Enligt direktiv 2014/59/EU får resolutionsverktyg inte bara användas i fråga om institut utan även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Precis som moderinstitut bör finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag därför ha tillräcklig förlustabsorberingskapacitet.

(20)  För att kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska vara effektivt måste de instrument som hålls för att uppfylla detta krav ha en hög förlustabsorberingskapacitet. Skulder som är undantagna från det skuldnedskrivningsverktyg som avses i direktiv 2014/59/EU har inte den kapaciteten, vilket även gäller andra skulder som även om de i princip är nedskrivningsbara kan vara svåra att skriva ned i praktiken. Dessa skulder bör därför inte kunna räknas in i kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Kapitalinstrument har liksom efterställda skulder hög förlustabsorberingskapacitet. Förlustabsorberingspotentialen hos skulder som likställs med vissa undantagna skulder bör dessutom medräknas upp till ett visst tak i överensstämmelse med TLAC-standarden.

(21)  För att skulder inte ska räknas två gånger vid uppfyllandet av kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör bestämmelser införas om avdrag för innehav av kvalificerade skuldposter som motsvarar den avdragsmetod för kapitalinstrument som redan beskrivs i förordning (EU) nr 575/2013. Enligt den metoden bör innehav av kvalificerade skuldinstrument först dras av från kvalificerade skulder och i den mån det inte finns tillräckliga skulder bör dessa kvalificerade skuldinstrument dras av från supplementärkapitalinstrumenten.

(22)  TLAC-standarden innehåller vissa kvalificeringskriterier för skulder som är strängare än de nuvarande kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument. Kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument bör anpassas för att säkerställa samstämmighet med avseende på det faktum att instrument som emitteras genom specialföretag fr.o.m. den 1 januari 2022 inte ska vara kvalificerade.

(23)  Det är nödvändigt att föreskriva en tydlig och öppen tillståndsprocess för kärnprimärkapitalinstrument som kan bidra till att upprätthålla en hög kvalitet på dessa instrument. För detta ändamål bör behöriga myndigheter ha ansvaret för att godkänna dessa instrument innan instituten kan klassificera dem som kärnprimärkapitalinstrument. Behöriga myndigheter behöver däremot inte kräva förhandstillstånd för kärnprimärkapitalinstrument som emitteras på grundval av juridisk dokumentation som redan godkänts av den behöriga myndigheten och som regleras i stort sett av samma bestämmelser som de som gäller kapitalinstrument för vilka institutet erhållit förhandstillstånd från den behöriga myndigheten att klassificera dem som kärnprimärkapitalinstrument. I stället för att begära ett förhandstillstånd bör instituten i sådana situationer ha möjlighet att underrätta sina behöriga myndigheter om avsikten att emittera sådana instrument. De bör göra detta i tillräckligt god tid innan instrumenten klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument för att de behöriga myndigheterna ska hinna se över instrumenten, om så krävs. Med tanke på att EBA ska verka för konvergens mellan tillsynsmetoderna och höja kvaliteten på kapitalbasinstrument bör de behöriga myndigheterna samråda med EBA innan de godkänner nya former av kärnprimärkapitalinstrument.

(24)  Kapitalinstrument kan endast kvalificeras som primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument om de uppfyller relevanta kvalificeringskriterier. Sådana kapitalinstrument får bestå av eget kapital eller skulder, inbegripet efterställda lån som uppfyller dessa kriterier.

(25)  Kapitalinstrument eller delar av kapitalinstrument bör endast räknas som kapitalbasinstrument i den utsträckning de är betalda. Så länge delar av ett instrument inte är betalda bör dessa delar inte räknas som kapitalbasinstrument.

(26)  Kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder bör inte omfattas av några kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle kunna undergräva deras förmåga att absorbera förluster i samband med resolution. Detta bör inte innebära att de avtalsbestämmelser som reglerar skulderna bör innehålla en klausul där det uttryckligen anges att instrumentet inte omfattas av några kvittnings- eller nettningsrättigheter.

(27)  Genom banksektorns utveckling mot en ännu mer digitaliserad miljö blir programvara en allt viktigare typ av tillgång. Försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte i väsentlig grad påverkas av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation bör inte dras av som immateriella tillgångar från kärnprimärkapitalposterna. Denna specificering är viktig eftersom programvara är ett vitt begrepp som täcker många olika slags tillgångar som inte alla behåller sitt värde vid en avveckling (gone concern). I det sammanhanget bör man ta hänsyn till skillnader i värderingen och amorteringen av programvarutillgångar och faktisk försäljning av sådana tillgångar. Dessutom bör den internationella utvecklingen beaktas och internationella skillnader vad gäller tillsynsbehandlingen av investeringar i programvara, olika tillsynsregler som gäller för institut och försäkringsbolag samt mångfalden inom den finansiella sektorn i unionen, inbegripet oreglerade enheter som till exempel finansteknikföretag.

(28)  För att undvika tröskeleffekter måste befintliga instrument omfattas av äldre regler med avseende på vissa kvalificeringskriterier. För skulder som emitterats före den ... [dagen då denna ändringsförordning träder i kraft] bör vissa kvalificeringskriterier för kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder undantas från tillämpningen. Sådan reglering enligt äldre regler bör, i förekommande fall, tillämpas både för skulder som rör den efterställda delen av TLAC-standarden och den efterställda delen av MREL-kravet enligt direktiv 2014/59/EU och, i förekommande fall, för den icke-efterställda delen av TLAC-standarden och den icke-efterställda delen av MREL-kravet enligt direktiv 2014/59/EU. För kapitalbasinstrument bör äldre regler sluta tillämpas den… [sex år efter dagen då denna ändringsförordning träder i kraft].

(29)   Kvalificerade skuldinstrument, inbegripet instrument med en återstående löptid på mindre än ett år, kan endast lösas in efter det att resolutionsmyndigheten har gett sitt förhandstillstånd. Ett sådant förhandstillstånd kan även vara ett allmänt förhandstillstånd och inlösen måste i så fall äga rum inom den begränsade tidsperiod som omfattas av det allmänna förhandstillståndet och till ett i det allmänna förhandstillståndet fastställt belopp.

(30)  Sedan förordning (EU) nr 575/2013 antogs har den internationella standarden för hur instituts exponeringar mot centrala motparter ska behandlas ur tillsynssynpunkt ändrats för att förbättra behandlingen av instituts exponeringar mot kvalificerade centrala motparter. Viktiga revideringar av denna standard är bl.a. användningen av en gemensam metod för att fastställa kapitalbaskravet för exponeringar till följd av bidrag till obeståndsfonder, ett uttryckligt tak för de samlade kapitalbaskrav som tillämpas på exponeringar mot kvalificerade centrala motparter och en mer riskkänslig metod för att fastställa värdet på derivat vid beräkning av en kvalificerad central motparts hypotetiska resurser. Behandlingen av exponeringar mot centrala motparter som inte är kvalificerade ändrades emellertid inte. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en behandling som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionsrätten bör ändras för att införliva dessa standarder.

(31)  För att säkerställa att instituten hanterar sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag på ett tillfredsställande sätt bör bestämmelserna om hur sådana exponeringar ska behandlas vara riskkänsliga och öka transparensen när det gäller fondföretags underliggande exponeringar. Baselkommittén har därför antagit en reviderad standard som fastställer en tydlig hierarki av metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp när det gäller sådana exponeringar. Hierarkin beaktar graden av transparens när det gäller de underliggande exponeringarna. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till dessa internationellt överenskomna regler.

(32)  För ett institut som tillhandahåller ett minimivärdebaserat åtagande till slutgiltig förmån för icke-professionella kunder för en investering i andelar eller aktier i ett fondföretag, inbegripet som en del av en statsstödd privat pensionsförsäkring, krävs ingen betalning av institut eller företag som ingår i samma tillämpningsområde för konsoliderad tillsyn om värdet av kundens aktier eller andelar i fondföretaget inte hamnar under det garanterade beloppet vid en eller flera tidpunkter som anges i avtalet. I praktiken är därför sannolikheten låg för att åtagandet verkligen ska verkställas. Om ett instituts minimivärdebaserade åtagande är begränsat till en viss procentandel av det belopp som en kund ursprungligen hade investerat i aktier eller andelar i ett fondföretag (minimivärdebaserat åtagande till ett fast belopp) eller till ett belopp som beror på finansiella indikatorer eller marknadsindex fram till en viss tidpunkt, utgör eventuell befintlig positiv skillnad mellan värdet av kundens aktier eller andelar och nuvärdet av det garanterade beloppet vid en viss tidpunkt en buffert och minskar risken för att ett institut ska behöva betala ut det garanterade beloppet. Alla dessa skäl motiverar en sänkt kreditkonverteringsfaktor.

(33)  För att beräkna exponeringsvärdet för derivattransaktioner enligt motpartskreditriskreglerna kan instituten enligt förordning (EU) nr 575/2013 för närvarande välja mellan tre olika standardiserade metoder: schablonmetoden, marknadsvärderingsmetoden och den ursprungliga åtagandemetoden.

(34)  Dessa standardiserade metoder beaktar emellertid inte den riskreducerande effekt som säkerheter har när det gäller exponeringarna. Kalibreringen av metoderna är föråldrad och tar inte hänsyn till den betydande volatilitet som observerades under finanskrisen. De beaktar inte heller de positiva effekterna av nettning. För att åtgärda dessa brister beslutade Baselkommittén att schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden skulle ersättas med en ny standardiserad metod för beräkning av värdet av derivatexponeringar, den s.k. schablonmetoden för motpartskreditrisk. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en ny standardiserad metod som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionsrätten bör ändras för att införliva dessa standarder.

(35)  Schablonmetoden för motpartskreditrisk är mer riskkänslig än schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden och bör därför leda till kapitalbaskrav som bättre avspeglar de risker som är förbundna med institutens derivattransaktioner. Samtidigt kan schablonmetoden för motpartskreditrisk visa sig vara alltför komplicerad och betungande för vissa av de institut som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden. För institut som uppfyller förhandsdefinierade kvalificeringskriterier, och för institut som ingår i en grupp som uppfyller dessa kriterier på gruppnivå, bör en förenklad version av schablonmetoden för motpartsrisk införas. Eftersom en sådan förenklad version är mindre riskkänslig än schablonmetoden för motpartskreditrisk bör den kalibreras på ett sätt som säkerställer att den inte underskattar exponeringsvärdet av derivattransaktioner.

(36)  För institut med ▌ begränsade derivatexponeringar och som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden eller den ursprungliga åtagandemetoden kan både schablonmetoden för motpartsrisk och den förenklade schablonmetoden för motpartsrisk vara alltför komplexa att tillämpa. Den ursprungliga åtagandemetoden bör därför vara förbehållen sådana institut som uppfyller förhandsdefinierade kvalificeringskriterier och institut som ingår i en grupp som uppfyller dessa kriterier på gruppnivå, men bör revideras för att åtgärda de största bristerna.

(37)  Tydliga kriterier bör införas för att vägleda institut i valet av metod. Kriterierna bör baseras på omfattningen av ett instituts derivatverksamhet, eftersom den visar med vilken komplexitetsgrad institutet bör kunna beräkna exponeringsvärdet.

(38)  Under finanskrisen drabbades vissa institut etablerade i unionen av betydande förluster i handelslagret. För några av dem visade sig kapitalkravet vara otillräckligt för att täcka dessa förluster och de tvingades begära extraordinärt offentligt finansiellt stöd. Dessa iakttagelser fick Baselkommittén att åtgärda ett antal brister i tillsynsbehandlingen av positioner i handelslagret avseende kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(39)  En första omgång reformer överenskoms på internationell nivå 2009 och införlivades i unionsrätten genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU(12). Reformen från 2009 åtgärdade emellertid inte de strukturella bristerna i standarderna när det gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk. Bristen på tydlighet när det gäller gränsen mellan handelslager och bankbok skapade utrymme för regelarbitrage, medan bristen på riskkänslighet hos kapitalbaskravet för marknadsrisk innebar att det inte var möjligt att beakta samtliga risker som institut var exponerade mot.

(40)  För att åtgärda de strukturella bristerna i standarderna för kapitalbaskraven för marknadsrisk gjorde Baselkommittén en grundlig genomgång av handelslagret (en s.k. Fundamental review of the trading book – FRTB). Det arbetet ledde till att en reviderad ram för marknadsrisker offentliggjordes i januari 2016. I december 2017 enades gruppen av centralbankschefer och tillsynschefer om att förlänga tidsfristen för genomförandet av den reviderade ramen för marknadsrisker för att ge instituten ytterligare tid till att utveckla nödvändiga infrastruktursystem och för att Baselkommittén skulle kunna ta itu med vissa specifika frågor beträffande reglerna. Arbetet omfattar en översyn av kalibreringarna av metoderna för standardiserade och interna modeller för att säkerställa överensstämmelse med Baselkommitténs ursprungliga förväntningar. När denna översyn har avslutats och innan en konsekvensbedömning genomförs för att utvärdera vilka effekter de därav följande revideringarna av FRTB-ramen får för instituten i unionen, bör samtliga institut i unionen som omfattas av FRTB-ramen börja rapportera de beräkningar som grundar sig på den reviderade schablonmetoden. I detta syfte, och för att göra beräkningarna för rapporteringskraven fullt operativa i linje med den internationella utvecklingen, bör befogenheten att anta en akt i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Kommissionen bör anta den delegerade akten senast den 31 december 2019. Instituten bör börja rapportera denna beräkning senast ett år efter antagandet av den delegerade akten. Dessutom bör de institut som får tillstånd att i rapporteringssyfte använda FRTB-ramens reviderade metod för interna modeller även rapportera beräkningen enligt metoden för interna modeller tre år efter dess fullständiga genomförande.

(41)  Införandet av rapporteringskrav för FRTB-metoderna bör betraktas som ett första steg mot ett fullständigt genomförande av FRTB-ramen i unionen. Med hänsyn till de slutliga revideringar av FRTB-ramen som utförs av Baselkommittén och följdverkningarna av dessa revideringar för institut i unionen och för de FRTB-metoder som med avseende på rapporteringskrav redan anges i denna förordning, bör kommissionen, i förekommande fall, förelägga Europaparlamentet och rådet ett lagstiftningsförslag senast den 30 juni 2020 om hur FRTB-ramen bör genomföras i unionen för att fastställa kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(42)  En proportionerlig behandling av marknadsrisk bör även tillämpas på institut med begränsad verksamhet i handelslagret, så att fler institut med mindre handelsverksamhet kan tillämpa kreditriskreglerna för positioner i bankboken på det sätt som anges i en reviderad version av undantaget för mindre verksamhet i handelslagret. Proportionalitetsprincipen bör också beaktas när kommissionen gör en ny bedömning av hur institut med medelstor verksamhet i handelslagret bör beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk. Särskilt bör kalibreringen av kapitalbaskraven för marknadsrisk för institut med medelstor verksamhet i handelslagret ses över mot bakgrund av utvecklingen på internationell nivå. Under tiden bör institut med medelstor verksamhet i handelslagret samt institut med mindre verksamhet i handelslagret undantas från rapporteringskraven enligt FRTB.

(43)  Regelverket för stora exponeringar bör förstärkas för att förbättra institutens förmåga att absorbera förluster och bättre uppfylla internationella standarder. Kapital av högre kvalitet bör därför användas som kapitalbas vid beräkning av gränsen för stora exponeringar, och exponeringar mot kreditderivat bör beräknas i enlighet med schablonmetoden för motpartskreditrisk. Gränsen för exponeringar som globala systemviktiga institut (G-SII) får ha gentemot andra globala systemviktiga institut bör dessutom sänkas för att minska de systemrisker som är förknippade med kopplingarna mellan stora institut och de följder ett globalt systemviktigt instituts fallissemang kan få för den finansiella stabiliteten.

(44)  Likviditetstäckningskvoten säkerställer att instituten kommer att kunna stå emot allvarlig stress på kort sikt men säkerställer inte att dessa institut har en stabil finansieringsstruktur på längre sikt. Det har därför blivit uppenbart att ett detaljerat bindande krav på stabil finansiering som ska uppfyllas fortlöpande bör utformas på unionsnivå för att förhindra alltför stora löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder och ett alltför starkt beroende av kortfristig marknadsfinansiering.

(45)  Regler bör därför antas som är förenliga med Baselkommitténs standard för stabil finansiering i syfte att definiera ett krav på stabil finansiering som utgörs av kvoten mellan den stabila finansiering som är tillgänglig för ett institut och dess behov av stabil finansiering över en ettårsperiod. Detta ▌ bindande krav bör kallas för kravet på stabil nettofinansieringskvot (NSFR). Tillgänglig stabil finansiering bör beräknas genom att institutets skulder och kapitalbas multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till hur säkra de är som finansieringskällor över den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv. Behovet av stabil finansiering bör beräknas genom att institutets tillgångar och exponeringar utanför balansräkningen multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till deras likviditetsegenskaper och återstående löptid med den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv.

(46)  Den stabila nettofinansieringskvoten bör uttryckas i procent och vara lägst 100 %, vilket visar att ett institut har tillräcklig stabil finansiering för att i ett ettårsperspektiv täcka sina finansieringsbehov under båda normala och stressade förhållanden. Skulle den stabila nettofinansieringskvoten sjunka under 100-procentsgränsen bör institutet uppfylla de särskilda krav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 för att utan dröjsmål återställa sin stabila nettofinansieringskvot till miniminivån. Om kravet på stabil nettofinansieringskvot inte uppfylls bör tillämpningen av tillsynsåtgärder inte ske automatiskt ▌. Behöriga myndigheter bör i stället bedöma orsakerna till att NSFR-kravet inte är uppfyllt innan de beslutar om eventuella tillsynsåtgärder.

(47)  I enlighet med EBA:s rekommendationer i rapporten av den 15 december 2015 om kraven på stabil nettofinansiering enligt artikel 510 i förordning (EU) nr 575/2013, bör reglerna för beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten ligga nära Baselkommitténs standarder, inbegripet dessa standarders utveckling när det gäller behandlingen av derivattransaktioner. Vikten av att ta hänsyn till vissa europeiska särdrag för att säkerställa att NSFR-kravet inte hindrar finansieringen av den europeiska reala ekonomin gör det emellertid motiverat att vid fastställandet av det europeiska NSFR-kravet göra vissa justeringar av den stabila nettofinansieringskvot som utarbetats av Baselkommittén. Sådana justeringar av hänsyn till det europeiska sammanhanget rekommenderas av EBA och handlar främst om den särskilda behandlingen av pass through-modeller i allmänhet och emission av säkerställda obligationer i synnerhet, handelsfinansieringsverksamhet, centraliserat reglerat sparande, garanterade bostadslån, ▌ kreditföreningar, centrala motparter och värdepapperscentraler som inte genomför någon betydande löptidstransformering. Den särskilda behandling som föreslås motsvarar i stort sett förmånsbehandlingen av dessa aktiviteter i den europeiska likviditetstäckningskvoten jämfört med den likviditetstäckningskvot som utarbetats av Baselkommittén. Eftersom den stabila nettofinansieringskvoten utgör ett komplement till likviditetstäckningskvoten bör dessa två kvoter överensstämma i fråga om definition och kalibrering. Detta gäller särskilt de faktorer avseende behovet av stabil finansiering som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar i likviditetstäckningskvoten vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten, som bör ta hänsyn till definitioner och nedsättningar i den europeiska likviditetstäckningskvoten, oberoende av uppfyllandet av de allmänna och operativa krav som fastställts för beräkningen av likviditetstäckningskvoten, men som inte är lämpliga med tanke på ettårsperspektivet i beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(48)  Utöver hänsynen till europeiska särdrag kan ▌ behandlingen av derivattransaktioner i den stabila nettofinansieringskvot som Baselkommittén utarbetat ha en betydande inverkan på institutens derivatverksamhet och följaktligen även på de europeiska finansmarknaderna och slutanvändarnas möjligheter att göra vissa transaktioner. Införandet av det NSFR-krav som Baselkommittén utarbetat kan i olämplig och oproportionerlig grad påverka derivattransaktioner och vissa sammankopplade transaktioner, inbegripet clearingverksamhet, om det sker utan omfattande kvantitativa konsekvensbedömningar och offentligt samråd. Det tillkommande kravet att 5–20 % i stabil finansiering ska hållas mot bruttoderivatskulder betraktas allmänt som ett grovt mått när det gäller att täcka in de tillkommande finansieringsrisker som följer av en potentiell ökning av derivatskulderna över en ettårsperiod och håller på att ses över på Baselkommitténivå. Detta krav, som införts på en 5 %-nivå i enlighet med den rätt som Baselkommittén gett till jurisdiktionerna att besluta om att sänka den krävda faktorn för beräkning av kravet på stabil finansiering för bruttoderivatskulder, kan då justeras för att ta hänsyn till utvecklingen på Baselkommitténivå och för att undvika sådana möjliga oavsedda konsekvenser som störningar av de europeiska finansmarknadernas funktion och tillhandahållandet av risksäkringsverktyg för institut och slutanvändare, däribland företag, i syfte att säkerställa deras finansiering som ett av kapitalmarknadsunionens mål.

(49)  Syftet med Baselkommitténs asymmetriska behandling av kortfristig finansiering, t.ex. repor (vilka inte anses bidra med stabil finansiering) och kortfristig utlåning, t.ex. omvända repor (visst behov av stabil finansiering – 10 % om säkerhet ställs i form av högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 såsom de definieras i likviditetstäckningskvoten och 15 % för övriga transaktioner) med finansiella kunder, är att motverka alltför omfattande kopplingar avseende kortfristig upplåning mellan finansiella kunder, eftersom sådana kopplingar gör det svårare att försätta ett visst institut i resolution utan riskspridning till det övriga finansiella systemet i händelse av fallissemang. Kalibreringen av denna asymmetri är ▌ överdrivet försiktig och kan påverka likviditeten hos värdepapper som vanligtvis används som säkerhet i kortfristiga transaktioner, i synnerhet statsobligationer, eftersom instituten förmodligen kommer att minska sin verksamhet på repomarknaderna. Den kan även undergräva marknadsgarantverksamheten, eftersom repomarknaderna underlättar hanteringen av nödvändig inventering, och därmed motverkar målen med kapitalmarknadsunionen. För att ge instituten tillräckligt mycket tid för att successivt anpassa sig till denna försiktiga kalibrering bör en övergångsperiod införas, under vilken faktorerna för beräkning av kravet på stabil finansiering kan sänkas tillfälligt. Storleken på den tillfälliga sänkningen av faktorerna för beräkning av kravet på stabil finansiering bör bero på typen av transaktioner och på typen av säkerhet som används i de transaktionerna.

(50)  Förutom den tillfälliga ändringen av kalibreringen av Baselkommitténs faktor för beräkning av kravet på stabil finansiering som tillämpas på kortfristiga omvända repor med finansiella kunder som har statsobligationer som säkerhet ▌har det visat sig krävas vissa andra justeringar för att säkerställa att införandet av kravet på stabil nettofinansieringskvot inte hämmar likviditeten på statsobligationsmarknaderna. Baselkommitténs faktor på 5 % för beräkning av kravet på stabil finansiering, som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1, inbegripet statsobligationer, innebär att instituten skulle behöva ha denna procentuella andel långfristig finansiering utan säkerhet oavsett hur länge de räknar med att hålla sådana statsobligationer. Detta kan potentiellt skapa ytterligare incitament för institut att placera likviditet hos centralbanker i stället för att agera som primary dealer och tillföra likviditet till statsobligationsmarknaderna. Den är dessutom inte förenlig med likviditetstäckningskvoten, där dessa tillgångars fullständiga likviditet är medräknad även under perioder av allvarlig likviditetsstress (0 % nedsättning). Faktorn för beräkning av kravet på stabil finansiering för högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i den europeiska likviditetstäckningskvoten, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, bör därför sänkas från 5 % till 0 %.

(51)  Alla högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i den europeiska likviditetstäckningskvoten, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, som ställs som variationsmarginaler i derivatkontrakt bör dessutom kvittas mot derivattillgångar, medan den NSFR som tagits fram av Baselkommittén endast godtar kontanter som respekterar bruttosoliditetsreglernas villkor för kvittning av derivattillgångar. Denna utökade omfattning av tillgångar som ställs som variationsmarginaler kommer att bidra till likviditeten på statsobligationsmarknaderna och till undvikande av bestraffning av slutanvändare som håller stora volymer statsobligationer men inte mycket kontanter (t.ex. pensionsfonder) och förhindrar ytterligare spänningar när det gäller efterfrågan på kontanter på repomarknaderna.

(52)  NSFR-kravet bör tillämpas på institut både individuellt och på gruppnivå, såvida inte behöriga myndigheter beviljar undantag från tillämpning av NSFR-kravet i enskilda fall.. Om undantag från tillämpningen av NSFR-kravet inte har beviljats individuellt bör transaktioner mellan två institut som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem i princip vara föremål för symmetriska faktorer avseende tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering för att undvika förlust av finansiering på den inre marknaden och för att inte försvåra en effektiv likviditetsförvaltning i europeiska grupper med central likviditetsförvaltning. En sådan symmetrisk förmånsbehandling bör endast tillåtas för gruppinterna transaktioner om alla nödvändiga skyddsåtgärder finns på plats, på grundval av ytterligare kriterier för gränsöverskridande transaktioner och bara med de berörda behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, eftersom det inte kan förutsättas att institut som har svårt att uppfylla sina betalningsskyldigheter alltid kommer att få finansiellt stöd från andra företag som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem.

(53)  Små och icke-komplexa institut bör ges möjlighet att använda en förenklad version av NSFR-kravet. En förenklad och mindre detaljerad version av detta NSFR-krav bör innebära att ett begränsat antal uppgifter samlas in, vilket gör att beräkningen för dessa institut i enlighet med proportionalitetsprincipen blir mindre komplicerad, samtidigt som det säkerställs att dessa institut fortfarande upprätthåller en tillräckligt stabil finansieringsfaktor, genom en kalibrering som bör vara minst lika försiktig som för det fullständiga NSFR-kravet. Behöriga myndigheter bör dock kunna begära av små och icke-komplexa institut att de tillämpar det fullständiga NSFR-kravet i stället för den förenklade versionen.

(54)  Konsolideringen av dotterföretag i tredjeländer bör ta vederbörlig hänsyn till de krav på stabil finansiering som tillämpas i dessa länder. Konsolideringsreglerna i unionen bör följaktligen inte införa en mer gynnsam behandling för tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering i dotterföretag i tredjeländer än behandlingen enligt dessa tredjeländers nationella rätt.

(55)  Instituten bör vara skyldiga att till sina behöriga myndigheter rapportera det bindande, detaljerade NSFR-kravet i rapporteringsvalutan för alla poster och separat för poster uttryckt i varje väsentlig valuta för att säkerställa en lämplig kontroll av möjliga valutaobalanser. NSFR-kravet bör inte innebära att instituten underkastas dubbla rapporteringskrav eller rapporteringskrav som inte överensstämmer med gällande regler, och instituten bör få tillräckligt med tid på sig för att förbereda sig för införandet av nya rapporteringskrav.

(56)  Eftersom en grundläggande förutsättning för ett sunt banksystem är att marknaden får användbar och jämförbar information om institutens gemensamma viktiga riskmått är det nödvändigt att minska informationsasymmetrin så mycket som möjligt och göra det lättare att jämföra kreditinstitutens riskprofiler inom och mellan jurisdiktioner. I januari 2015 offentliggjorde Baselkommittén reviderade krav på offentliggörande av information i pelare 3 som ska förbättra jämförbarheten, kvaliteten och enhetligheten i den regulatoriska information som instituten måste lämna till marknaden. Nuvarande krav på offentliggörande av information bör därför ändras för genomförandet av dessa nya internationella standarder.

(57)  I kommissionens remissförfarande om EU:s regelverk för finansiella tjänster visade svaren att de nuvarande kraven på offentliggörande av information ansågs vara oproportionerliga och betungande för mindre institut. Utan att det påverkar ytterligare anpassning av kraven på offentliggörande av information till internationella standarder bör små och icke-komplexa institut inte behöva offentliggöra lika detaljerad information och inte lika ofta som deras större motsvarigheter, vilket skulle minska den administrativa bördan för dem.

(58)   Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. De krav på offentliggörande av ersättning som anges i denna förordning bör vara förenliga med målet för ersättningsreglerna, nämligen att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som stämmer överens med en effektiv riskhantering för personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutens riskprofil. Institut som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra information om detta undantag.

(59)  Små och medelstora företag utgör en av stöttepelarna i unionens ekonomi eftersom de spelar en viktig roll när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Eftersom små och medelstora företag medför en lägre systemrisk än större företag bör kapitalkraven för små och medelstora företags exponeringar vara lägre än för stora företag för att säkerställa en optimal bankfinansiering av små och medelstora företag. För närvarande omfattas små och medelstora företags exponeringar upp till 1,5 miljoner EUR av en reducering av det riskvägda exponeringsbeloppet med 23,81 %. Eftersom gränsen på 1,5 miljoner EUR när det gäller små och medelstora företags exponeringar inte är knuten till en ökad risk för företaget bör sänkningen av kapitalkraven utvidgas till att omfatta små och medelstora företags exponeringar ▌ upp till 2,5 miljoner EUR och ▌för den del av en sådan exponering som överstiger 2,5 miljoner EUR bör kapitalkraven minskas med 15 %.

(60)  Infrastrukturinvesteringar är avgörande för att stärka Europas konkurrensförmåga och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Den ekonomiska återhämtningen och framtida tillväxt i unionen är i hög grad beroende av tillgången till kapital för strategiska infrastrukturinvesteringar av europeisk betydelse, i synnerhet investeringar i bredbands- och energinät samt i transportinfrastruktur, inbegripet infrastruktur för elektromobilitet, framför allt i industricentrum, utbildning, forskning och innovation samt förnybar energi och energieffektivitet. Syftet med investeringsplanen för Europa är att stimulera ytterligare finansiering av bärkraftiga infrastrukturprojekt, bland annat genom mobilisering av flera privata finansieringskällor. För flera potentiella investerare är det största problemet den upplevda bristen på bärkraftiga projekt och, på grund av projektens inneboende komplexitet, den begränsade möjligheten att göra lämpliga riskbedömningar.

(61)  För att uppmuntra privata och offentliga investeringar i infrastrukturprojekt är det nödvändigt att skapa en regelmiljö som gynnar infrastrukturprojekt av hög kvalitet och minskar risken för investerare. Framför allt bör kapitalbaskraven för exponeringar mot infrastrukturprojekt sänkas, förutsatt att projekten uppfyller ett antal kriterier som minskar deras riskprofil och gör kassaflödet mer förutsägbart. Kommissionen bör se över bestämmelsen om infrastrukturprojekt av hög kvalitet för att bedöma dess inverkan på volymen av infrastrukturinvesteringar som görs av institut och investeringarnas kvalitet i ljuset av unionens mål att övergå till en koldioxidsnål och klimattålig kretsloppsekonomi, och dess lämplighet ur ett tillsynsperspektiv. Kommissionen bör även överväga om tillämpningsområdet för dessa bestämmelser bör utvidgas till att även omfatta företags infrastrukturinvesteringar.

(62)   I enlighet med rekommendationerna från EBA, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(13) och Europeiska centralbanken, bör centrala motparter på grund av sin särskilda affärsmodell undantas från bruttosoliditetskravet eftersom de måste erhålla en banklicens bara för att kunna beviljas tillgång till centralbankstjänster över natten och för att kunna fullgöra sina roller som centrala resurser för att uppnå viktiga politiska och regleringsmässiga mål inom finanssektorn.

(63)  Exponeringar av värdepapperscentraler som är auktoriserade som kreditinstitut och exponeringar av kreditinstitut som utsetts i enlighet med artikel 54.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014(14), såsom likviditetssaldo som härrör från tillhandahållande av balanskonton till och mottagande av insättningar från deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem och innehavare av värdepapperskonton, bör dessutom undantas från det totala exponeringsmåttet då de inte medför någon risk för alltför låg bruttosoliditet eftersom det likviditetssaldot endast används för att avveckla transaktioner i värdepappersavvecklingssystem.

(64)  Eftersom riktlinjerna om ytterligare kapitalbas enligt direktiv 2013/36/EU utgör ett kapitalmål som återspeglar tillsynsmässiga förväntningar bör de varken vara föremål för obligatoriskt utlämnande av uppgifter eller för förbud mot utlämnande av uppgifter av behöriga myndigheter enligt förordning (EU) nr 575/2013 eller det direktivet.

(65)  För att säkerställa en lämplig definition av vissa särskilda tekniska bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och för att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att ändra förteckningen över produkter eller tjänster vars tillgångar och skulder kan anses vara beroende av varandra, när det gäller att ändra förteckningen över multilaterala utvecklingsbanker, när det gäller att ändra kraven på rapportering av marknadsrisk, och när det gäller att specificera ytterligare likviditetskrav. Innan dessa akter antas är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(15). I synnerhet bör rådet och Europaparlamentet, för att likvärdig delaktighet i utarbetandet av delegerade akter ska säkerställas, erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som utarbetar delegerade akter.

(66)  En enhetlig harmonisering av kraven i förordning (EU) nr 575/2013 bör säkerställas genom tekniska standarder. Då EBA är ett organ som har mycket specialiserad sakkunskap bör myndigheten få i uppgift att utarbeta och förelägga kommissionen förslag till tekniska standarder för tillsyn, i fall som inte inbegriper politiska beslut. Tekniska standarder för tillsyn bör tas fram för konsoliderad tillsyn, kapitalbas, TLAC, hantering av exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom, aktieinvesteringar i fonder, beräkning av förlust vid fallissemang enligt internmetoden för kreditrisk, marknadsrisk, stora exponeringar och likviditet. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till institutens och deras verksamheters karaktär, storlek och komplexitet.

(67)  För att göra det lättare att jämföra den information som offentliggörs bör EBA få i uppdrag att utarbeta utkast till tekniska standarder för genomförande för fastställande av standardiserade mallar för offentliggörande av information som omfattar alla väsentliga krav på offentliggörande i förordning (EU) nr 575/2013. Vid utarbetandet av dessa standarder bör EBA ta hänsyn till institutens storlek och komplexitet, liksom till typen av risk och risknivån i deras verksamhet. EBA bör rapportera om hur proportionaliteten i unionens samlade regler om tillsynsrapportering kan förbättras i fråga om tillämpningsområde, detaljnivå och frekvens och åtminstone ge konkreta rekommendationer om hur de genomsnittliga efterlevnadskostnaderna för små institut skulle kunna minskas med helst 20 % eller mer men minst 10 % genom lämplig förenkling av kraven. EBA bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som ska medfölja den rapporten. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(68)  För att göra det lättare för instituten att följa reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, samt de tekniska standarder för tillsyn, tekniska standarder för genomförande, riktlinjer och mallar som antas för att genomföra dessa regler, bör EBA utveckla ett it-verktyg som kan vägleda instituten när det gäller relevanta bestämmelser, standarder, riktlinjer och mallar utifrån deras storlek och affärsmodell.

(69)  Utöver rapporten om möjliga kostnadsminskningar bör EBA senast ... [tolv månader efter att denna ändringsförordning trätt i kraft] – i samarbete med alla relevanta myndigheter, det vill säga de myndigheter som ansvarar för tillsyn, resolution och insättningsgarantisystem och i synnerhet Europeiska centralbankssystemet (ECBS) – utarbeta en genomförbarhetsrapport om utvecklingen av ett enhetligt och integrerat system för insamling av statistiska data och data om resolution och tillsyn. Denna rapport bör beakta ECBS tidigare arbete om integrerad datainsamling och innehålla en kostnadsnyttoanalys av upprättandet av en central datainsamlingspunkt för ett integrerat rapporteringssystem när det gäller statistiska data och tillsynsdata för alla institut som är belägna i unionen. Ett sådant system bör bland annat använda enhetliga definitioner och standarder för de data som ska samlas in och garantera ett tillförlitligt och permanent informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och därvid säkerställa sträng sekretess för de data som samlas in, stark autentisering och hantering av åtkomsträttigheter till systemet samt cybersäkerhet. Målet är att genom en sådan centralisering och harmonisering av det europeiska rapporteringslandskapet förhindra att liknande eller samma data efterfrågas upprepade gånger av olika myndigheter och därmed avsevärt minska den administrativa och finansiella bördan både för de behöriga myndigheterna och för instituten. Kommissionen bör vid behov, och med beaktande av EBA:s genomförbarhetsrapport, lämna ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet.

(70)  De berörda behöriga eller utsedda myndigheterna bör sträva efter att undvika alla former av överlappande eller icke samstämmigt utövande av de makrotillsynsbefogenheter som anges i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. I synnerhet bör de relevanta behöriga eller utsedda myndigheterna vederbörligen beakta huruvida de åtgärder som vidtas enligt artiklarna 124, 164 eller 458 i förordning (EU) nr 575/2013 överlappar eller inte är samstämmiga med andra befintliga eller kommande åtgärder enligt artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

(71)  Med tanke på de ändringar som fastställs i denna förordning av behandlingen av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter, närmare bestämt institutens bidrag till kvalificerade centrala motparters obeståndsfonder, bör motsvarande ändring även göras av relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012(16) som infördes i den förordningen genom förordning (EU) nr 575/2013 och som närmare fastställde beräkningen av det hypotetiska kapital hos centrala motparter som instituten därefter använder för att beräkna sina kapitalbaskrav.

(72)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka och förbättra redan befintliga unionsrättsakter som säkerställer enhetliga tillsynskrav som tillämpas på institut i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går [denna förordning/detta direktiv/beslut] inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(73)  För att tillåta ordnad avyttring av försäkringsinnehav som inte är föremål för extra tillsyn bör en ändrad version av övergångsbestämmelserna i förhållande till undantag från avdrag för andelar i försäkringsbolag tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2019.

(74)  Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

Ändring av förordning (EU) nr 575/2013

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

1.  Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

   a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk ▌, avvecklingsrisk och bruttosoliditet.
   b) Krav på begränsning av stora exponeringar.
   c) Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.
   d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c.
   e) Krav på offentliggörande.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

   1. För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.
   2. För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU* och i denna förordning.
   3. För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna samarbeta.
   4. För att säkerställa efterlevnad inom deras respektive behörighetsområden ska den gemensamma resolutionsnämnd som inrättades genom artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014** och Europeiska centralbanken, när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013***, säkerställa det regelbundna och tillförlitliga utbytet av relevanta uppgifter .

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

*** Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).”.

"

2.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Led 7 ska ersättas med följande:"

”7. företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG* eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU**.

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

"

ii)  Led 20 ska ersättas med följande:"

”20. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag enbart eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag; finansiella instituts dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett institut och mer än 50 % av det finansiella institutets egna kapital, konsoliderade tillgångar, inkomster, personal eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är behörig ▌ har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.”.

"

iii)  Led 26 ska ersättas med följande:"

”26. finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att bedriva en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, betalningsinstitut enligt definitionen i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366* och kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.

_________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).”.

"

iv)  Led 28 ska ersättas med följande:"

”28. moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en medlemsstat som har ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett institut, finansiellt institut eller anknutet företag, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.”.

"

v)  Följande led ska införas:"

”29a. modervärdepappersföretag i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett värdepappersföretag.

   29b. modervärdepappersföretag inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett värdepappersföretag.
   29c. moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett kreditinstitut.
   29d. moderkreditinstitut inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett kreditinstitut.”.

"

vi)  I punkt 39 ska följande stycke läggas till:"

”Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.”.

"

vii)  Led 41 ska ersättas med följande:"

”41. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.”.

"

viii)  I led 71 ska inledningsfrasen i led b ersättas med följande:"

”b) vid tillämpning av artikel 97, summan av”.

"

ix)  Led 72 a ska ersättas med följande:"

”a) Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU*.

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).”

"

x)  Led 86 ska ersättas med följande:"

”86. handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas i avsikt att bedriva handel ▌i enlighet med artikel 104 ▌.”.

"

xi)  Led 91 ska ersättas med följande:"

”91. handelsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.”.

"

xii)  Led 96 ska ersättas med följande:"

”96. intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i ett handelslager och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.”.

"

xiii)  Led 127 a ska ersättas med följande:"

”a) Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 eller är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ.

"

xiv)  Led 128 ska ersättas med följande:"

”128. utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till innehavare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar enligt unionsrätten, nationell rätt eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med nationell rätt eller institutets stadgar, i samtliga fall med hänsyn till den specifika kategori av kapitalbasinstrument som unionsrätten, den nationella rätten eller institutets bolagsordning eller stadgar avser. Sådana vinster, förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisningen.”.

"

xv)  Följande led ska läggas till:"

”130. resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.

   131. resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.
   132. resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.
   133. globalt systemviktigt institut eller G-SII: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1och 131.2 i direktiv (EU) nr 2013/36.
   134. globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU: globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.
   135. större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:
   a) Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.
   b) Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.
   c) Dotterföretagets totala exponeringsmått, som avses i artikel 429.4 i denna förordning, utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade totala exponeringsmått .

Vid bestämning av det större dotterföretaget ska, i de fall där artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig, de två intermediära moderföretagen inom EU räknas som ett enda dotterföretag på grundval av deras konsoliderade situation.

   136. G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.
   137. skuldnedskrivningsverktyg: ett skuldnedskrivningsverktyg enligt definitionen i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.
   138. grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU*.
   139. transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlåningstransaktion.

   140. initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den period som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.
   141. marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser, inbegripet till följd av valutakursrörelser eller råvaruprisrörelser.
   142. valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.
   143. råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.
   144. handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt förvalta en portfölj av handelslagerpositioner i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.
   145. litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:
   a) Det är inte ett stort institut:
   b) Det totala värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på konsoliderad nivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår den aktuella årliga rapporteringsperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än tröskelvärdet 5 miljarder EUR. Medlemsstaterna får sänka det tröskelvärdet.
   c) Det omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.
   d) Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.1.
   e) Det totala värdet av dess derivatpositioner som innehas i avsikt att bedriva handel är inte högre än 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, och det totala värdet av derivatpositioner är inte högre än 5 %, varvid båda värdena beräknas i enlighet med artikel 273a.3.
   f) Över 75 % av både institutets totala tillgångar och skulder på gruppnivå, i båda fallen exklusive exponeringar inom gruppen, är kopplade till verksamheter där motparterna är belägna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
   g) Institutet använder inte internmodeller för att uppfylla tillsynskraven i enlighet med denna förordning utom för dotterbolag som använder interna modeller utvecklade på gruppnivå, förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller artikel 433c på gruppnivå.
   h) Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den behöriga myndigheten.
   i) Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke-komplext institut.
   146. stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:
   a) Det är ett globalt systemviktigt institut.
   b) Det har identifierats som annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 och 131.3 i direktiv 2013/36/EU.
   c) Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt värde på tillgångarna.
   d) Det sammanlagda värdet på dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på grundval av den konsoliderade situationen i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU är lika med eller större än 30 miljarder EUR.
   147. stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.
   148. ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.
   149. redovisning: vid tillämpningen av del åtta en redovisning i samma betydelse som i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG**.

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s.38).”.

"

b)  Följande punkt ska läggas till:"

”4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka omständigheter villkoren i ▌ punkt 1 led 39 är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[ett år efter dagen då denna ändringsförordning trädde i kraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

"

3.  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två, tre, fyra, sju, sju a och åtta i denna förordning och i kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 på individuell nivå, med undantag för artikel 430.1 d i den här förordningen. ”.

"

b)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter, som även är globala systemviktiga institut eller som tillhör ett globalt systemviktigt institut och som inte har några dotterföretag uppfylla kravet i artikel 92a på individuell nivå.

Större dotterföretag till globala systemviktiga institut ▌ hemmahörande utanför EU ska uppfylla kraven i artikel 92b på individuell nivå om de uppfyller samtliga nedanstående villkor:

   a) De utgör inte resolutionsenheter.
   b) De har inga dotterföretag.
   c) De är inte dotterföretag till moderinstitut inom EU.”.

"

c)   Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:"

”3. Inget institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag, och inget institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska de institut som avses i punkt 1a i den här artikeln uppfylla artikel 437a och led h i artikel 447 på individuell nivå.”.

   4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU ska uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på individuell nivå.

Följande institut ska inte vara skyldiga att uppfylla artikel 413.1 och de därtill hörande rapporteringskraven på likviditet som fastställs i del sju Ai denna förordning:

   a) Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012.
   b) Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 16 och artikel 54.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014*, förutsatt att de inte genomför någon betydande löptidstransformering.
   c) Institut som inte har utsetts i enlighet med artikel 54.2 b i förordning (EU) nr 909/2014, förutsatt
   i) att deras verksamhet är begränsad till att erbjuda banktjänster, som förtecknas i leden a–e i avsnitt C i bilagan till den förordningen, till värdepapperscentraler som har auktoriserats i enlighet med artikel 16 i samma förordning, och
   ii) att de inte genomför någon betydande löptidstransformering.

I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex och artikel 430.1 d med beaktande av arten och omfattningen av deras verksamhet och deras komplexitetsgrad.

   5. Värdepappersföretag som avses i artiklarna 95.1 och 96.1 i denna förordning , institut för vilka behöriga myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3 i denna förordning och institut som också auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i del sju och de därtill hörande rapporteringskraven på bruttosoliditetsgrad som fastställs i del sju A i denna förordning på individuell nivå.

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EGT L 257 28.8.2014, s. 1).”.

"

4.   Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  punkt 1 b ska ändras på följande sätt:"

”b) På gruppnivå ansvarar moderinstitutet, och på undergruppsnivå dotterinstitutet, fortlöpande för övervakningen av och tillsynen över likviditetspositionerna, och de finansieringspositioner för vilka undantag beviljats för det krav på stabila nettofinansieringskvot som fastställs i del sex avdelning IV, hos alla institut i gruppen eller undergruppen som omfattas av undantaget ▌ och säkerställer en tillräcklig likviditetsnivå och stabil finansiering i de fall där undantag beviljats från det krav på stabil nettofinansieringskvot som fastställs i del sex avdelning IV för alla dessa institut..

"

b)  I punkt 3 ska led b och c ersättas med följande:"

”b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägande när det gäller de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditetsundergruppen, där undantag beviljats från kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1, och fördelningen av belopp och lokaliseringen av tillgänglig stabil finansiering inom den enskilda likviditetsundergrupp för vilken undantag beviljats för NSFR-kravet som fastställs i del sex avdelning IV.

   c) Fastställandet av de minimibelopp av likvida tillgångar som måste innehas av institut som ska undantas från tillämpningen av kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1 och fastställandet av de minimibelopp för tillgänglig stabil finansiering som ska innehas av de institut för vilka undantag beviljas från tillämpning av det NSFR-krav som fastställs i del sex avdelning IV i denna förordning.”.

"

c)  Följande punkt ska läggas till:"

"6. När, i enlighet med den här artikeln, en behörig myndighet helt eller delvis beviljar undantag från tillämpningen av del sex för en institution, får den även bevilja undantag från tillämpningen av de därtill hörande rapporteringskraven på likviditet enligt artikel 430.1 d för den institutionen. "

"

5.  Artikel 10.1 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i delarna två till åtta i denna förordning och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 för ett eller flera kreditinstitut i samma medlemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:"

"

6.  Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:"

”1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som fastställs i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två, tre, fyra, sju och sju A på grundval av institutens konsoliderade situation, med undantag för artikel 430.1 d. Moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför arrangemang, processer och rutiner som säkerställer korrekt konsolidering.

   2. För att säkerställa att kraven i denna förordning tillämpas på gruppnivå ska termerna ”institut”, ”moderinstitut i en medlemsstat”, ”moderinstitut inom EU” och ”moderföretag”, beroende på vad som är fallet, även avse
   a) ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har godkänts i enlighet med artikel 21a i direktiv 2013/36/EU,
   b) ett utsett institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag om ett sådant moderföretag inte är föremål för godkännande i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU,
   c) ett finansiellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag eller institut som utsetts i enlighet medartikel 21a.6 d i direktiv 2013/36/EU.

Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led b) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade situation för det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget som inte måste godkännas i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU. Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led c) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade situationen för dess finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag."

"

b)  Punkt 3 ska utgå

c)  Följande punkt ska införas:"

”3a. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska endast moderinstitut som fastställts vara resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU uppfylla kraven i artikel 92a i denna förordning på gruppnivå, i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b i denna förordning på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning. Om artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig ska de två mellanvarande moderföretag inom EU som gemensamt identifierats som ett större dotterföretag var för sig uppfylla artikel 92b i denna förordning på grundval av sin konsoliderade situation.”

"

d)  Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:"

"4. Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på gruppnivå ▌ om gruppen består av ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU. I avvaktan på den rapport från kommissionen som avses i artikel 508.2 i denna förordning, och om gruppen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndigheter undanta moderinstitutet hemmahörande i EU från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på gruppnivå, med hänsyn till dess verksamhets karaktär, storlek och komplexitet.

Om ett undantag har beviljats enligt artikel 8.1–8.5 ska institut och, i tillämpliga fall, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som ingår i en likviditetsundergrupp, uppfylla kraven i del sex och i artikel 430.1 d på gruppnivå eller på likviditetsundergruppens undergruppsnivå.

   5. Om artikel 10 i den här förordningen tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta i den här förordningen och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.
   6. Utöver de krav som anges i punkt 1–5 i den här artikeln, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur, eller om medlemsstaterna antar nationell rätt som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bankgrupp, kräva att ett institut fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två– åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpning av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion."

"

7.  Artikel 12 ska utgå

8.  Följande artikel ska införas:"

"Artikel 12a

Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om minst två globala systemviktiga institutsenheter som tillhör samma globala systemviktiga institut är resolutionsenheter ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna den kapitalbas och de kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning. Beräkningen ska göras på grundval av den konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU, som om detta var det globala systemviktiga institutets enda resolutionsenhet.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är lägre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut ska resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna 45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU."

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är högre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter som tillhör det globala systemviktiga institutet får resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna 45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

"

9.  Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande:"

"Artikel 13

Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

   1. Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451, 451a ▌ och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

   2. Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är globala systemviktiga institut eller som är delar av globala systemviktiga institut ska uppfylla artikel 437a och artikel 447 h på grundval av resolutionsgruppens konsoliderade ▌ ställning.
   3. Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de inkluderas i likvärdig information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag som är etablerade i tredjeland om dessa dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

   4. Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på gruppnivå

   1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska vara skyldiga uppfylla skyldigheterna i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, processer och rutiner som krävs enligt dessa bestämmelser är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är relevanta för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som säkerställer att dessa bestämmelser efterlevs.
   2. Institut ska tillämpa en extra riskvikt i enlighet med artikel 270a i denna förordning vid tillämpningen av artikel 92 i den här förordningen på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 inte uppfylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 i den här förordningen om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.”.

"

10.  I artikel 15.1 ska inledningsfrasen i första stycket ersättas med följande:"

"1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre, de därtill hörande rapporteringskraven i del sju A i denna förordning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU, med undantag för artikel 430.1 d i denna förordning, på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:"

"

11.  Artikel 16 ska ersättas med följande:"

”Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte tillämpa kraven i del sju och de därtill hörande kraven avseende bruttosoliditetsgraden i del sju A på gruppnivå."

"

12.  Artikel 18 ska ersättas med följande:"

”Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

   1. Institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att uppfylla de krav som avses i avsnitt 1 i detta kapitel på grundval av sin konsoliderade ställning ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag. Punkterna 3–6 och punkt 9 i denna artikel ska inte tillämpas om del sex och artikel 430.1 d är tillämplig på grundval av den konsoliderade ställningen för ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller på undergruppsnivå för en likviditetsundergrupp enligt artiklarna 8 och 10.

Vid tillämpningen av artikel 11.3a ska institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på gruppnivå genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag i de relevanta resolutionsgrupperna.

   2. Anknutna företag ska ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som fastställs i denna artikel.
   3. Om företagen är närstående som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU ska behöriga myndigheter avgöra hur konsolideringen ska ske.
   4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas av ägarintressen i institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.
   5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som avses i punkterna 1 och 4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolidering ska ske. De får i synnerhet tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.
   6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:
   a) Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.
   b) Om två eller flera institut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta ▌ eller kräva att ▌ den metod som föreskrivs i artikel 22.7, 22.8 och 22.9 i direktiv 2013/34/EU ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

   7. Om ett institut har ett dotterföretag som är ett företag som inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag eller har ett ägarintresse i ett sådant företag, ska det tillämpa kapitalandelsmetoden på det dotterföretaget eller ägarintresset. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Genom undantag från första stycket får behöriga myndigheter tillåta eller kräva att institut tillämpar en annan metod på sådana dotterföretag eller ägarintressen, inbegripet den metod som krävs enligt de tillämpliga redovisningsreglerna, under förutsättning att

   a) institutet inte redan tillämpar kapitalandelsmetoden den … [18 månader efter den dag då denna ändringsförordning träder i kraft],
   b) det vore orimligt betungande att tillämpa kapitalandelsmetoden, eller kapitalandelsmetoden inte korrekt återspeglar de risker som det företag som avses i första stycket innebär för institutet, och
   c) den tillämpade metoden inte resulterar i en fullständig eller proportionell konsolidering av det företaget.
   8. De behöriga myndigheterna får kräva fullständig eller proportionell konsolidering av ett dotterföretag eller ett företag i vilket institutet har ägarintresse, förutsatt att det dotterföretaget eller företaget inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag och förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:
   a) Företaget är inte ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett företag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.
   b) Det föreligger en betydande risk för att institutet beslutar att lämna ekonomiskt stöd till det företaget i stressituationer i avsaknad av kontraktsförpliktelser eller utöver vad som enligt kontraktsförpliktelser gäller för tillhandahållande av sådant stöd.
   9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor i enlighet med vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 3–6 och punkt 8.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010..

"

13.  Artikel 22 ska ersättas med följande:"

”Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

   1. Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om dessa institut har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.
   2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel kan dotterinstitut välja att inte tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om de totala tillgångarna och posterna utanför balansräkningen hos deras dotterföretag och ägarintresse i tredjeländer utgör mindre än 10 % av det totala värdet av dotterinstitutets tillgångar och poster utanför balansräkningen.”.

"

14.  Rubriken på del två ska ersättas med följande:"

”KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER”.

"

15.  I artikel 26 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida emitterade kapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. Instituten ska klassificera emitterade kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna.

Genom undantag från första stycket får institut klassificera efterföljande emissioner av en form av kärnprimärkapitalinstrument för vilka de redan beviljats sådant tillstånd som kärnprimärkapitalinstrument, förutsatt att båda följande villkor uppfylls:

   a) De efterföljande emissionerna regleras av bestämmelser som i huvudsak är likalydande som de bestämmelser som reglerar de emissioner för vilka institutet redan har beviljats tillstånd.
   b) Instituten har underrättat de efterföljande emissionerna till de behöriga myndigheterna i tillräckligt god tid före klassificeringen av dessa som kärnprimärkapitalinstrument.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA innan de beviljar tillstånd för nya former av kapitalinstrument som ska klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument. De behöriga myndigheterna ska ta vederbörlig hänsyn till EBA:s yttrande och, om de beslutar att avvika från det, skriva till EBA inom tre månader från dagen för mottagandet av EBA:s yttrande och ange skälen för avvikelse från det relevanta yttrandet. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

På grundval av den information som samlas in från behöriga myndigheter ska EBA upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010 får EBA inhämta den information som hör samman med kärnprimärkapitalinstrument som myndigheten anser nödvändig för att fastställa om kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förordning är uppfyllda och för att upprätthålla och uppdatera den förteckning som avses i detta stycke.

Efter en sådan granskningsprocess som föreskrivs i artikel 80 och om det föreligger tillräckliga bevis för att relevanta kapitalinstrument inte uppfyller eller inte längre uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29, får EBA besluta att inte lägga till dessa instrument på den förteckning som avses i fjärde stycket eller avföra dem från den, beroende på vad som är fallet. EBA ska i detta syfte göra ett tillkännagivande som också ska hänvisa till den relevanta behöriga myndighetens ståndpunkt i frågan. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.”.

"

16.  Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Led b ska ersättas med följande:"

”b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet av äganderätten till dessa instrument finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.”.

"

ii)  Följande stycke ska läggas till:"

”Vid tillämpningen av led b i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalinstrument.”.

"

b)  I punkt 3 ska följande stycken läggas till:"

”Villkoret som fastställs i punkt 1 första stycket h v ska anses vara uppfyllt oaktat om dotterföretaget omfattas av ett avtal om resultatöverföring med sitt moderföretag, enligt vilket dotterföretaget är skyldigt att, efter att dess årsredovisning har utarbetats, till moderföretaget överföra sitt årsresultat, förutsatt att alla följande villkor uppfylls:

   a) Moderföretaget innehar 90 % eller mer av dotterföretagets rösträtter och kapital.
   b) Moderföretaget och dotterföretaget är belägna i samma medlemsstat.
   c) Avtalet slöts för berättigade skatteändamål.
   d) Dotterföretaget har vid utarbetandet av årsredovisningen rätt att minska utdelningsbeloppet genom att hänföra hela eller delar av vinsten till sina egna reserver eller reserveringar för allmänna risker i bankrörelse innan någon betalning görs till moderföretaget.
   e) Moderföretaget är enligt avtalet skyldigt att fullt ut ersätta dotterföretaget för alla dotterföretagets förluster.
   f) Avtalet är föremål för en uppsägningsperiod enligt vilken avtalet kan upphävas först vid slutet av ett räkenskapsår, med verkan tidigast från och med början av följande räkenskapsår, varvid moderföretagets skyldighet att ersätta dotterföretaget fullt ut för alla förluster som uppstått under det innevarande räkenskapsåret är oförändrad.

Om ett institut har ingått ett avtal om resultatöverföring ska det utan dröjsmål meddela detta till den behöriga myndigheten och lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten. Institutet ska även utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten om eventuella ändringar i avtalet om resultatöverföring och om upphävandet av det. Ett institut får inte ingå fler än ett avtal om resultatöverföring.”.

"

17.  I artikel 33.1 ska led c ersättas med följande:"

”c) Vinster och förluster i verkligt värde avseende institutets derivatskulder som härrör från förändringar i institutets egen kreditrisk.”.

"

18.  Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Led b ska ersättas med följande:"

”b) Immateriella tillgångar, med undantag för försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte påverkas negativt av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation.”.

"

ii)  Följande led ska läggas till:"

n) För ett minimivärdebaserat åtagande som avses i artikel 132c.2, det belopp med vilket det aktuella marknadsvärdet av de andelar eller aktier i det minimivärdebaserade åtagandets underliggande fonder är lägre än det minimivärdebaserade åtagandets befintliga värde och för vilket institutet hittills inte har medräknat en minskning av kärnprimärkapitalposterna.”.

"

b)  Följande punkt ska läggas till:"

”4. EBA ska utarbeta ett förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt 1 b, inbegripet väsentligheten av negativa värdeeffekter som inte ger upphov till några tillsynsmässiga hänsyn.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[12 månader efter dagen då denna ändringsförordning träder i kraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

"

19.  I artikel 37 ska följande led läggas till:"

”c) Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterföretagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

"

20.  I artikel 39.2 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skattefordringar som har uppkommit före den 23 november 2016 och som är en följd av temporära skillnader , om samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

"

21.  I artikel 45 ska led a i ersättas med följande:"

”i) Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen ▌för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år .”.

"

22.  Artikel 49 ska ändras på följande sätt ▌:

a)  I punkt 2 ska följande stycke läggas till:"

”Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven i artiklarna 92a och 92b, som ska beräknas i enlighet med den ram för avdrag som fastställs i artikel 72e.4.”.

"

b)  Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)  I l led a iv ska sista meningen ersättas med följande:"

”Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga myndigheterna med den frekvens som fastställs i tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 430.7.”.

"

ii)  I led a v ska första meningen ersättas med följande:"

’v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggregerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efterlevnaden av dessa krav i enlighet med artikel 430.’

"

23.  Artikel 52.1 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:"

”a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.”.

"

b)  I led b ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”b) Instrumenten innehas inte av någon av följande:”.

"

c)  Led c ska ersättas med följande:"

”c) Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.”.

"

d)  Led h ska ersättas med följande:"

”h) Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om förtida inlösen, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.”.

"

e)  Led j ska ersättas med följande:"

”j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna lösas in, eller återköpas, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.”.

"

f)  Led p ska ersättas med följande:"

”p) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.”.

"

g)  ▌ Följande led ▌ska läggas till:"

”q) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

   r) Instrumenten omfattas inte av något ▌ kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”.

"

h)  Följande stycke ska läggas till:"

”Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalsinstrument.”.

"

24.  I artikel 54.1 ska följande led läggas till:"

”e) Om primärkapitaltillskottinstrumenten har emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland ska den utlösande tröskel på 5,125 % eller högre som avses i led a beräknas enligt det tredjelandets nationella rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten, förutsatt att den behöriga myndigheten efter att ha samrått med EBA konstaterar att bestämmelserna minst motsvarar de krav som uppställs i denna artikel.”.

"

25.  I artikel 59 ska led a i ersättas med följande:"

”i) Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år .”.

"

26.  I artikel 62 ska led a ersättas med följande:"

”a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren som fastställs i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64.”.

"

27.  Artikel 63 ska ändras på följande sätt:

a)  Inledningsfrasen ska ersättas med följande:"

”Kapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:”.

"

b)  Led a ska ersättas med följande:”"

”a) Instrumenten har emitterats direkt ▌ av ett institut och är till fullo betalda.”.

"

c)  I led b ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”b) Instrumenten innehas inte av någon av följande:”.

"

d)  Leden c och d ska ersättas med följande:"

”c) Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.”.

   d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är efterställd alla fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.”.

"

e)  I led e ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”e) Instrumenten är utan säkerhet eller är inte föremål för en garanti som ökar förmånsrätten för fordringarna, vilken lämnats av”.

"

f)  Leden f–n ska ersättas med följande:"

”f) Instrumenten omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordringarna på instrumenten.”.

   g) Instrumentens ursprungliga löptid är minst fem år.
   h) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.
   i) Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.”.
   j) Instrumenten får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren som fastställs i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.”.
   k) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.”.
   l) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation.
   m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.
   n) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.”.

"

g)  Följande led ska läggas till:"

”o) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

   p) Instrumenten omfattas inte av något ▌ kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”.

"

h)   Följande stycke ska läggas till:"

Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som supplementärkapitalinstrument.”.

"

28.  Artikel 64 ska ersättas med följande:"

Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

   1. Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas som supplementärkapitalposter.
   2. I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av den beräkning som avses i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:
   a) Instrumentens bokförda värde ▌ den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med antal dagar under denna period.
   b) Antalet återstående dagar av instrumentens återstående avtalade löptid ▌.”.

"

29.  I artikel 66 ska följande led läggas till:"

e) Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger institutets kvalificerade skuldposter..

"

30.  I artikel 69 ska led a i ersättas med följande:"

”i) Förfallodagen för den korta positionen är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år .”.

"

31.  Följande kapitel ska införas efter artikel 72:"

KAPITEL 5a

Kvalificerade skulder

Avsnitt 1

Kvalificerade skuldposter och skuldinstrument

Artikel 72a

Kvalificerade skuldposter

   1. Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av undantagna skulder som fastställs i punkt 2 i denna artikel, och i den utsträckning som närmare anges i artikel 72c:
   a) Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren som fastställs i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital eller supplementärkapitalposter.
   b) Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, såvida de inte räknas som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.
   2. Följande skulder ska undantas från kvalificerade skuldposter:
   a) Garanterade insättningar.
   b) Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.
   c) Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag som överstiger den garantinivå som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU*.
   d) Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade i unionen.
   e) Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som används för risksäkringsändamål och som utgör en integrerad del av säkerhetsmassan, och som säkrats i enlighet med nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla de säkrade tillgångar som hänför sig till en säkerställd obligations säkerhetsmassa inte påverkas och förblir separerade med tillräcklig finansiering och med undantag för del av skuld med säkerhet eller en skuld för vilken säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för den.
   f) Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvensrätt.
   g) Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag (som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad enligt gällande insolvensrätt eller civilrätt.
   h) Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.
   i) Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till
   i) system eller systemoperatörer som har betecknats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG**,
   ii) deltagare i system som har betecknats i enlighetmed direktiv 98/26/EG och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system, eller
   iii) centrala motparter från tredjeland som godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012.
   j) En skuld till någon av följande:
   i) En anställd, ▌ vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal och med undantag för den rörliga delen av ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.
   ii) En borgenär inom affärs- eller handelssektorn ▌ där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande verksamhet, däribland it-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler.
   iii) Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.
   iv) Insättningsgarantisystem ▌ om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv 2014/49/EU.
   k) Skulder som hänför sig till derivat.
   l) Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

Vid tillämpningen av första stycket l ska skuldinstrument som innefattar optioner om förtida inlösen vilkas utnyttjande emittenten eller innehavaren beslutar om och skuldinstrument med rörlig ränta som härletts från en allmänt använd referensränta, såsom Euribor eller Libor, inte anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat endast på grund av dessa egenskaper.

Artikel 72b

Kvalificerade skuldinstrument

   1. Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, ▌ under förutsättning att de uppfyller villkoren som fastställs i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.
   2. Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
   a) Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt betalda.
   b) Skulderna ägs inte av någon av följande:
   i) Institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionsgrupp.
   ii) Ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.
   c) Förvärvet av äganderätten till skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.
   d) Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd sådana fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, det efterställningskravet ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:
   i) De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.
   ii) Den tillämpliga rätten ▌ anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning .
   iii) Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning som är likställda med eller har lägre prioritet än kvalificerade skuldinstrument.
   e) Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar förmånsrätten för
   i) institutet eller dess dotterföretag,
   ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,
   iii) varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.
   f) Skulderna omfattas inte av något ▌ kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster under resolution.
   g) De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen köpa, lösa in, återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, utom i de fall som avses i artikel 72c.3.
   h) Innehavarna av instrumenten kan inte lösa in skulderna före förfallodagen utom i de fall som avses i artikel 72c.2.
   i) Med förbehåll för artikel 72c.3 och 72c.4, om skulderna omfattar en eller flera ▌ optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas, utom i de fall som avses i artikel 72c.2.
   j) Skulderna får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78a är uppfyllda.
   k) De bestämmelser som reglerar skulderna anger inte uttryckligen eller implicit att skulderna skulle ▌köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av resolutionsenheten, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.
   l) De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.
   m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras inte ▌ beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.
   n) För instrument som ges ut efter den ... [två år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] hänvisar den relevanta avtalsenliga dokumentationen och, i tillämpliga fall, de prospekt som avser emissionen uttryckligen till möjligheten att utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU. ▌

Vid tillämpningen av första stycket a ska endast de delar av skulderna som är till fullo betalda räknas som kvalificerade skuldinstrument.

Vid tillämpning av första stycket d i denna artikel ska, i de fall där vissa av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet, bland annat på grund av att de innehas av en borgenär som har nära förbindelser till gäldenären eftersom denne är eller har varit aktieägare, i ett kontroll- eller koncernförhållande, ledamot i ledningsorganet eller är släkt med någon av dessa personer, fordringar som härrör från sådana undantagna skulder inte beaktas vid efterställningsbedömningen.

   3. Förutom de skulder som avses i punkt 2 i denna artikel får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde som inte överstiger 3,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att
   a) alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,
   b) skulderna är likställda med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i tredje stycket i punkt 2 i denna artikel, och
   c) inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

   4. Resolutionsmyndigheten får tillåta att skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder som avses i punkt 2, under förutsättning att
   a) ▌institutet inte har tillstånd att inkludera de skulder som avses i ▌punkt 3 i de kvalificerade skuldposterna ▌,
   b) alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,
   c) skulderna är likställda med eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, med undantag för de undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel ,
   d) värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets kapitalbas och kvalificerade skulder,
   e) inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och ▌ artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.
   5. Resolutionsmyndigheten får endast tillåta att ett institut ▌ inkluderar ▌ skulder som avses i antingen punkt 3 eller punkt 4 som kvalificerade skuldposter.

   6. ▌ Resolutionsmyndigheten ska samråda med den behöriga myndigheten vid bedömningen av om villkoren i denna artikel är uppfyllda.
   7. EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera
   a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument,
   b) form och art för incitament till inlösen vid tillämpningen av de villkor som fastställs i punkt 2 första stycket led g i denna artikel samt artikel 72c.3.

Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 28.5 a och artikel 52.a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[sex månader efter den dag då denna ändringsförordning träder ikraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 72c

Avskrivning av kvalificerade skuldinstrument

   1. Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade skuldposter.

   2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för innehavaren som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då innehavaren tidigast kan utnyttja inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.
   3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar ett incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för emittenten som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då emittenten tidigast kan utnyttja denna option och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.
   4. Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar optioner om förtida inlösen vars utnyttjande emittenten ensam beslutar om före instrumentets ursprungligt angivna förfallodag, men om de bestämmelser som reglerar instrumentet inte innefattar incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för instrumentet före dess förfallodag och inte innefattar optioner för inlösen eller återbetalning vars utnyttjande innehavarna beslutar om, ska instrumentets förfallodag definieras som den ursprungligt angivna förfallodagen.

Artikel 72d

Följder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor som fastställs i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument ska skulderna omedelbart upphöra att räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får fortsätta att räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller 72b.4.

Avsnitt 2

Avdrag från kvalificerade skuldposter

Artikel 72e

Avdrag från kvalificerade skuldposter

   1. Institut som omfattas av artikel 92a ska från kvalificerade skuldposter dra av följande:
   a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna skulder som det institutet kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.
   b) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.
   c) Tillämpligt belopp, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
   d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar.
   2. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som räknas som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3 och 72b.4.
   3. Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000002.png

där

h = värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,

i = index som anger det emitterande institutet,

Hi = det totala värdet av de kvalificerade skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,

li = värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut, och

Li = det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

   4. Om ett moderinstitut inom EU eller ett moderinstitut i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument i ett eller flera dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet, efter att vederbörligen ha beaktat yttrandet från resolutionsmyndigheten för eventuellt berörda dotterföretag, tillåta att moderinstitutet drar av sådana innehav genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av resolutionsmyndigheten för moderinstitutet. Detta justerade belopp ska åtminstone vara likvärdigt med beloppet (m), som beräknas på följande sätt:

𝑚𝑖=max{0;𝑂𝑃𝑖+𝐿𝑃𝑖−𝑚𝑎𝑥{0;𝛽∙[𝑂𝑖+𝐿𝑖−𝑟𝑖∙a𝑅𝑊𝐴𝑖]}}

där

i = index som anger dotterföretaget,

OPi = värdet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet,

LPi = värdet av kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet,

𝛽 = procentuell andel kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i ▌ och som innehas av moderföretaget,

Oi = värdet av kapitalbasen för dotterföretaget i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med denna punkt,

Li = värdet av kvalificerade skulder hos dotterföretag i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med denna punkt,

ri = den kvot som ska tillämpas på dotterföretag i på resolutionsgruppsnivå i enlighet med artikel 92a.1 a i denna förordning och artikel 45d i direktiv 2014/59/EU, och

aRWAi = det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den globalt systemviktiga institutsenheten i, beräknad i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 med beaktande av de justeringar som anges i artikel 12.

Om moderinstitutet får dra av det justerade beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av mellanskillnaden mellan beloppet av innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som avses i första stycket och det justerade beloppet ▌.

Artikel 72f

Avdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

   a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
   i) De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.
   ii) Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
   b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa index.
   c) Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
   i) De långa och korta positionerna har samma underliggande index.
   ii) Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 72g

Avdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b, c och d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Artikel 72h

Avdrag för innehav av kvalificerade skulder i andra globalt systemviktiga instituts enheter

Institut som inte tillämpar det undantag som anges i artikel 72j ▌ ska göra de avdrag som avses i artikel 72e.1 c och d enligt följande:

   a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
   i) Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samma dag, eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år ▌.
   ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
   b) De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas genom en genomlysning av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Artikel 72i

Avdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globalt systemviktiga instituts enheter

   1. Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:
   a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av
   i) artiklarna 32–35,
   ii) artikel 36.1 a–g, 36.1 k ii–k v och 36.1 l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,
   iii) artiklarna 44 och 45.
   b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, i resolutionsenheten inte har ett väsentligt innehav.
   2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar i den summa som avses i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i enlighet med punkt 1 b.
   3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument i en globalt systemviktiga institutsenhet som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:
   a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
   b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.
   4. Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii i denna artikel, får inte dras av och ska åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.
   5. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat enligt punkt 4 genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas enligt punkt 4 med den andel som erhålls från den beräkning som anges i punkt 3 b.

Artikel 72j

Undantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

   1. Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och enligt det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32–̶̶ 36, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
   a) Innehaven finns i handelslagret.
   b) De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.
   2. Beloppen för de poster som inte dragits av enligt punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster i handelslagret.
   3. Om innehav inte har dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställs i den punkten ska innehaven dras av i enlighet med artikel 72g utan tillämpning av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Avsnitt 3

Kapitalbas och kvalificerade skulder

Artikel 72k

Kvalificerade skulder

Ett instituts kvalificerade skulder ska utgöras av institutets kvalificerade skuldposter efter de avdrag som avses i artikel 72e.

Artikel 72l

Kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade skulder.

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).

"

32.  Rubriken på kapitel 6 i del två avdelning I ska ersättas med följande:"

Allmänna krav för kapitalbas och kvalificerade skulder”.

"

33.  Artikel 73 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

Utdelning på instrument.

"

b)  Punkterna 1–4 ska ersättas med följande:"

1. Kapitalinstrument och skulder för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

   2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:
   a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instrumentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.
   b) Kapitalinstrumentets eller skuldens förmåga att absorbera förluster skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.
   c) Kapitalinstrumentets eller skuldens kvalitet skulle inte på annat sätt minskas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten avseende institutets efterlevnad av dessa villkor innan den beviljar det förhandstillstånd som avses i punkt 1.

   3. Kapitalinstrument och skulder för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på dessa instrument eller skulder ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument.
   4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument..

"

c)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda marknadsindex som deras kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument är beroende av..

"

34.  I artikel 75 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a, 69 a och 72h a ska anses vara uppfyllda för positioner om samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

"

35.  I artikel 76 ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande:"

”1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a, 69 a och 72h a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.
   b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på institutets balansräkning.
   c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.
   d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de interna kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.
   2. Om den behöriga myndigheten har beviljat förhandstillstånd får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot instrument som är inkluderade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som avses i ett eller flera av följande led:
   a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.
   b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är utgivna av enheter i den finansiella sektorn och är inkluderade i index.
   c) Institutets kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.
   3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 2 om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underliggande exponeringen mot de poster som avses i ett eller flera av leden i punkt 2, beroende på vad som är tillämpligt.”.

"

36.  Artikel 77 ska ersättas med följande:"

Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbas och kvalificerade skulder

   1. Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att göra något av följande:
   a) Reducera, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella rätten tillåtet sätt.
   b) Reducera, fördela eller omklassificera de överkursfonder som är relaterade till kapitalbasinstrument som en annan kapitalbaspost.
   c) Verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument före den avtalsenliga löptidens utgång.
   2. Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument som inte omfattas av punkt 1 före den avtalsenliga löptidens utgång.”.

"

37.  Artikel 78 ska ersättas med följande:"

”Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbas ▌

   1. Den behöriga myndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att reducera, köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller ▌ supplementärkapitalinstrument, eller att reducera, fördela eller omklassificera relaterade överkursfonder, om något av följande villkor uppfylls:
   a) Institutet ersätter de instrument eller de relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med ▌kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som avses i artikel 77.1.
   b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.1 i denna förordning skulle överskrida de krav som fastställs i denna förordning och i ▌ direktiv 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig.

Om ett institut ger tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas utöver de belopp som krävs enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU ▌ får den behöriga myndigheten ▌ bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att vidta någon av de åtgärder som anges i artikel 77.1 i denna förordning, på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som fastställs i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av den behöriga myndigheten. För kärnprimärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 3 % av emissionen i fråga och 10 % av det belopp med vilket kärnprimärkapitalet överstiger summan av de kärnprimärkapitalkrav som fastställs i denna förordning, i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig. För primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 10 % av emissionen i fråga och inte överstiga 3 % av totalbeloppet av utestående primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt. ▌

De behöriga myndigheterna ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det tillståndet.

   2. När de behöriga myndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument ▌skulle vara dyrare för institutet än de kapitalinstrument eller överkursfonder de skulle ersätta.
   3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77.1 a och det enligt tillämplig nationell rätt är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under förutsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.
   4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller relaterade överkursfonder under fem år från och med utgivningsdatum om villkoren i punkt 1 och ett av följande villkor är uppfyllt:
   a) Det har skett en förändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från kapitalbasen eller omklassificeras som en form av kapitalbas av lägre kvalitet och båda följande villkor är uppfyllda:
   i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.
   ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.
   b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.
   c) Instrumenten och de relaterade överkursfonderna berättigas fortsatt tillämpning av äldre regler enligt artikel 494b.
   d) Institutet ersätter, före eller samtidigt med den åtgärd som avses i artikel 77.1, de instrument eller relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasinstrument ▌ av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, och den behöriga myndigheten har beviljat den åtgärden på grundval av sin uppfattning att den skulle vara tillsynsmässigt gynnsam och motiverad av exceptionella omständigheter.
   e) Primärkapitaltillskottet eller supplementärkapitalinstrumenten återköps för marknadsgarantsändamål.

   5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar
   a) innebörden av ”hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet”,
   b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,
   c) processen, inbegripet begränsningarna och förfarandena vad gäller behöriga myndigheters beviljande av förhandstillstånd för åtgärder enligt artikel 77.1, och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgärderna förtecknade däri, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att behandla en sådan ansökan.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013..

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

"

38.   Följande artikel ska införas:"

”Artikel 78a

Tillstånd att reducera kvalificerade skuldinstrument

   1. Resolutionsmyndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kvalificerade skuldinstrument om något av följande villkor är uppfyllt:
   a) Institutet ersätter de kvalificerade skuldinstrumenten med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som anges i artikel 77.2.
   b) Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.2 i den här förordningen skulle överskrida de krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i denna förordning samt i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som resolutionsmyndigheten, i samförstånd med den behöriga myndigheten, anser nödvändig.
   c) Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att det är nödvändigt att helt eller delvis ersätta de kvalificerade skulderna med kapitalbasinstrument för att kunna uppfylla kapitalbaskraven enligt denna förordning och enligt direktiv 2013/36/EU för fortsatt auktorisation.

Om ett institut lämnar tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas och sina kvalificerade skulder utöver de belopp som krävs enligt denna förordning samt direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten bevilja det institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av resolutionsmyndigheten. Resolutionsmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna om alla förhandstillstånd som beviljas.

Resolutionsmyndigheten ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det förhandstillståndet.

   2. När resolutionsmyndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument eller ersättande kvalificerade skulder skulle vara dyrare för institutet än de som de skulle ersätta.
   3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar
   a) samarbetsprocessen mellan den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten,
   b) förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av tillstånd i enlighet med punkt 1 första stycket,
   c) förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av allmänt förhandstillstånd i enlighet med punkt 1 andra stycket,
   d) innebörden av ”hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet”.

Vid tillämpning av första stycket d i denna punkt ska förslagen till tekniska standarder för tillsyn vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 78.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[sex månader efter dagen då denna ändringsförordning träder ikraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

"

39.  Artikel 79 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbas och kvalificerade skulder.

"

b)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Om ett institut innehar kapitalinstrument eller skulder ▌som räknas som kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn eller som kvalificerade skuldinstrument i ett institut och om den behöriga myndigheten anser att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och återställa den enhetens eller institutets bärkraft, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.”.

"

40)   Följande artikel ska införas :"

”Artikel 79a

Bedömning av uppfyllandet av villkoren för kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument

Instituten ska ta hänsyn till instrumentens väsentliga egenskaper och inte enbart deras juridiska form vid bedömningen av uppfyllandet av de krav som fastställs i del II. Bedömningen av ett instruments väsentliga egenskaper ska beakta alla arrangemang rörande instrumenten, även om de inte uttryckligen anges i villkoren för själva instrumenten, för att fastställa att de kombinerade ekonomiska effekterna av sådana arrangemang uppfyller syftet med de relevanta bestämmelserna.”.

"

41.  Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

Fortlöpande granskning av kapitalbasens och de kvalificerade skuldinstrumentens kvalitet.

"

b)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av instituten i unionen, och ska omedelbart meddela kommissionen om det finns starka belägg för att dessa instrument inte uppfyller de respektive kvalificeringskriterier som fastställs i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstrument eller nya typer av skulder som EBA anser vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder som har emitterats av instituten i unionen..

"

c)  I punkt 3 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

3. EBA ska ge teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas och kvalificerade skulder som EBA anser krävs på grund av något av följande:

"

42.  I artikel 81 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av ett dotterföretags kärnprimärkapitalposter om följande villkor är uppfyllda:

   a) Dotterföretaget är endera av följande:
   i) Ett institut.
   ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.
   iii) Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.
   b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.
   c) De kärnprimärkapitalposter som avses i den inledande meningen i denna punkt ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

"

43.  Artikel 82 ska ersättas med följande:"

Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkursfonder, för ett dotterföretag för vilket följande villkor är uppfyllda:

   a) Dotterföretaget är endera av följande:
   i) Ett institut.
   ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.
   iii) Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.
   b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.
   c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2..

"

44.  I artikel 83.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapitalinstrument som givits ut av ett specialföretag samt relaterade överkursfonder ska till och med den 31 december 2021 räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:.

"

45.   Följande artikel ska införas:"

”Artikel 88a

Kvalificerande kvalificerade skuldinstrument

Skulder som emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i unionen och som tillhör samma resolutionsgrupp som resolutionsenheten ska kunna inkluderas i ett instituts samlade kvalificerade skuldinstrument om inte annat följer av artikel 92a, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) De har emitterats i enlighet med artikel 45f.2 a i direktiv 2014/59/EU.
   b) De köps av en befintlig aktieägare som inte ingår i samma resolutionsgrupp så länge utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU inte påverkar resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget.
   c) De överskrider inte det belopp som fastställts genom att dra av det belopp som avses i led i från det belopp som avses i led ii:
   i) Summan av de skulder som emitterats till och köpts av resolutionsenheten direkt eller indirekt genom andra enheter i samma resolutionsgrupp och det kapitalbasinstrument som emitterats i enlighet med artikel 45f.2 b i direktiv 2014/59/EU.
   ii) Det belopp som krävs i enlighet med artikel 45f.1 i direktiv 2014/59/EU.”.

"

46.  Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande led läggas till:"

”d) En bruttosoliditetsgrad på 3 %.

"

b)   Följande punkt ska införas:"

1a. Utöver kravet som föreskrivs i punkt 1 led d i denna artikel ska ett globalt systemviktigt institut upprätthålla en bruttosoliditetsbuffert som motsvarar det globalt systemviktiga institutets totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i denna förordning multiplicerat med 50 % av den buffert för globala systemviktiga institut som är tillämplig på globalt systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU.

Ett globalt systemviktigt institut ska uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert med enbart primärkapital. Primärkapital som används för att uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert får inte användas för att uppfylla något av de bruttosoliditetsbaserade krav som anges i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, om så inte uttryckligen anges i dessa.

Om ett globalt systemviktigt institut inte uppfyller kravet på bruttosoliditetsbuffert ska det omfattas av kapitalkonserveringskravet i enlighet med artikel 141b i direktiv 2013/36/EU.

Om ett globalt systemviktigt institut inte uppfyller både kravet på bruttosoliditetsbuffert och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i 128.6 i direktiv 2013/36/EU samtidigt ska det omfattas av det högre kapitalkonserveringskravet i enlighet med artiklarna 141 och 141b i det direktivet .”.

"

c)  Punkt 3 ska ändas på följande sätt:

i)  Led b och c ▌ ska ersättas med följande:"

(b) Kapitalbaskraven för ett instituts handelslager, för

   i) marknadsrisk fastställd i enlighet med avdelning IV i denna del, med uteslutande av de metoder som fastställs i kapitlen 1a och 1b i den avdelningen,
   ii) stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 395–401, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden, fastställda i enlighet med del fyra.
   c) kapitalbaskraven för marknadsrisk fastställd i avdelning IV i denna del, med uteslutande av de metoder som fastställs i kapitlen 1a och 1b i den avdelningen, för all verksamhet som är föremål för valutarisk eller råvarurisker.”.

"

ii)   Följande led ska införas:"

”ca) kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning V i denna del, med undantag av artikel 379 för avvecklingsrisk.”.

"

47.  Följande artiklar ska införas:"

Artikel 92a

Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

   1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska institut som identifierats som resolutionsenheter och som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:
   a) En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med ▌ artikel 92.3 och 92.4.
   b) En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.
   2. Kraven i punkt 1 ska inte tillämpas i följande fall:
   a) Inom tre år från dagen då institutet eller den grupp där institutet ingår identifierades som ett globalt systemviktigt institut.
   b) Inom två år från dagen då resolutionsmyndigheten började tillämpa skuldnedskrivningsverktyget i enlighet med direktiv 2014/59/EU.
   c) Inom två år från dagen då resolutionsenheten verkställt en sådan alternativ åtgärd från privata sektorn som avses i artikel 32.1 b i direktiv 2014/59/EU genom vilket kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ned eller konverterats till kärnprimärkapitalposter i syfte att rekapitalisera resolutionsenheten utan tillämpning av resolutionsverktyg.
   3. Om det totalbelopp som resulterar från tillämpningen av det krav som fastställs i punkt 1 a i denna artikel på varje resolutionsenhet från samma globala systemviktiga institut överstiger kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, som beräknas i enlighet med artikel 12 i denna förordning, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet inom EU efter samråd med andra relevanta resolutionsmyndigheter agera i enlighet med artikel 45d.3 eller artikel 45h.1 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 92b

Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för icke EU-baserade globala systemviktiga institut

   1. Institut som är betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut och som inte är resolutionsenheter ska alltid uppfylla krav på kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande 90 % av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i artikel 92a.
   2. För att efterleva punkt 1 ska primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument endast beaktas om dessa instrument ägs av det yttersta moderföretaget till det globala systemviktiga institutet hemmahörande utanför EU och har emitterats direkt eller indirekt genom andra enheter inom samma koncern, förutsatt att alla sådana enheter är etablerade i samma tredjeland som det yttersta moderföretaget eller i en medlemsstat.
   3. Ett kvalificerat skuldinstrument ska endast beaktas för att efterleva punkt 1 om det uppfyller samtliga följande villkor:
   a) I händelse av normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har den fordran som härrör från skuld lägre prioritet än fordringar som härrör från skulder som inte uppfyller villkoren i punkt 2 i den här artikeln och som inte räknas som kapitalbasinstrument.
   b) Det omfattas av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU.”.

"

48.  Artikel 94 ska ersättas med följande:"

”Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

   1. Genom undantag från artikel 92.3 b får instituten beräkna kapitalbaskraven för verksamheten i sina handelslager i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande båda tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden:
   a) 5 % av institutets totala tillgångar.
   b) 50 miljoner EUR.
   2. Om båda de villkor som anges i punkt 1 a och b är uppfyllda får instituten beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret enligt följande:
   a) För de kontrakt som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, kontrakt avseende kapital som avses i punkt 3 i den bilagan och kreditderivat får instituten undanta dessa positioner från det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b.
   b) För andra positioner i handelslagret än de som avses i led a i denna punkt får instituten ersätta de kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b med de krav som beräknas i enlighet med artikel 92.3 a.
   3. Instituten ska vid tillämpning av punkt 1 beräkna storleken på sin verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen på grundval av uppgifter från den sista dagen i månaden i enlighet med följande krav:
   a) Alla positioner som ingår i handelslagret i enlighet med artikel 104 ska tas med i beräkningen med undantag av
   i) positioner som avser valuta och råvaror,
   ii) positioner i kreditderivat som godkänns som en intern säkring mot kreditriskexponeringar eller motpartsriskexponeringar utanför handelslagret och kreditderivattransaktioner som fullständigt eliminerar marknadsrisken i de interna säkringar som avses i artikel 106.3.
   b) Alla positioner som ingår i beräkningen i enlighet med led a ska värderas till marknadsvärde på det givna datumet, om en positions marknadsvärde inte är tillgängligt på ett givet datum ska instituten använda sig av det verkliga värdet för positionen i fråga på det datumet, om en positions marknadsvärde och verkliga värde inte finns tillgängliga på ett givet datum ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet eller verkliga värdet för positionen i fråga.
   c) Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.
   4. När båda de villkor som fastställs i punkt 1 a och b i denna artikel är uppfyllda, oberoende av kraven enligt artiklarna 74 och 83 i direktiv 2013/36/EU, ska artiklarna 102.3 och 102.4 samt artiklarna 103 och 104b i denna förordning inte tillämpas.
   5. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med ▌ punkt 2.
   6. Om ett institut inte uppfyller ett eller flera av kraven i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.
   7. Ett institut ska upphöra att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2 inom tre månader från det att någon av följande omständigheter föreligger:
   a) Institutet uppfyller inte ▌ de villkor som fastställs i punkt 1 a eller b under tre månader i följd.
   b) Institutet uppfyller inte ▌ de villkor som fastställs i punkt 1 a eller b under mer än sex av de tolv senaste månaderna.
   8. Om ett institut har upphört med att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel ska det endast tillåtas att på nytt börja beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande ettårsperiod.
   9. Instituten får inte ingå, köpa eller sälja en position i handelslagret endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.”.

"

49.  I del tre avdelning I ska kapitel 2 utgå.

50.  Artikel 102 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:"

2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och förfaranden som institutet infört för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artiklarna 103, 104 och 104a.

   3. Instituten ska inrätta och upprätthålla system och kontroller för att hantera sitt handelslager i enlighet med artikel 103.
   4. Vid tillämpning av rapporteringskraven som fastställs i artikel 430b.3 ska positioner i handelslagret tilldelas handlarbord som inrättats ▌ i enlighet med artikel 104b. ▌”.

"

b)  Följande punkter ska läggas till:"

5. Positionerna i handelslagret ska omfattas av de krav på försiktig värdering som föreskrivs i artikel 105.

   6. Instituten ska behandla interna säkringar i enlighet med artikel 106..

"

51.  Artikel 103 ska ▌ ersättas med följande:"

”Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

   1. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och förfaranden ska åtminstone avse följande:
   a) De verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål.
   b) I vilken omfattning en position dagligen kan marknadsvärderas med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad.
   c) För positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan
   i) identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,
   ii) säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka det finns en aktiv, likvid tvåvägsmarknad, och
   iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagandena och nyckelparametrarna som använts i modellen,
   d) I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt.
   e) I vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra driftskrav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt.
   f) I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionerna inom sin handelsverksamhet,
   g) I vilken omfattning instituten får omklassificera risker eller positioner in i och ut ur handelslagret och kraven för sådana omklassificeringar, som avses i artikel 104a.

   2. När institutet förvaltar sina positioner eller portföljer i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

   a) Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen eller portföljerna i handelslagret som ska vara godkänd av den verkställande ledningen och som anger förväntad innehavsperiod.

   b) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den aktiva förvaltningen av positioner och portföljer i handelslagret, dessa riktlinjer och förfaranden ska innefatta följande:

   i) Vilka positioner eller portföljer av positioner som varje handlarbord eller, i förekommande fall, handlare får ingå.
   ii) Fastställande av positionslimiter och övervakning av deras lämplighet.
   iii) Säkerställande av att handlare är fria att ingå och förvalta positionen inom överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.
   iv) Säkerställande av att positionsrapportering till den verkställande ledningen ingår som en integrerad del i institutets riskhanteringsprocess.
   v) Säkerställande av att positioner övervakas aktivt med avseende på marknadsinformationskällor och att en bedömning görs av möjligheten att sälja eller säkra positionen eller dess komponentrisker, inklusive en bedömning av kvaliteten på och tillgängligheten till marknadsdata för värderingsprocessen, marknadsomsättningen och storleken på de positioner som det handlas med på marknaden.
   vi) Aktiva förfaranden och kontroller för bedrägeribekämpning.
   c) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för övervakning av positionerna gentemot institutets handelsstrategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits.”.

"

52.   I artikel 104 ska punkt 2 utgå.

53.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 104a

Omklassificering av en position

   1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer för att avgöra vilka exceptionella omständigheter som motiverar att en position i handelslagret omklassificeras som en position utanför handelslagret eller omvänt, att en position utanför handelslagret omklassificeras som en position i ▌ handelslagret, i syfte att fastställa kapitalbaskrav som de behöriga myndigheterna godtar. Instituten ska se över dessa riktlinjer minst en gång per år.

För tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska EBA övervaka skillnaderna i tillsynspraxis och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 senast … [fem år efter den dag då denna ändringsförordning träder i kraft] avseende innebörden av ”exceptionella omständigheter”. Fram till dess att EBA har utfärdat dessa riktlinjer ska de behöriga myndigheterna underrätta EBA och motivera sina beslut om att ge eller att inte ge tillstånd för att ett institut omklassificerar en position såsom avses i punkt 2 i denna artikel.

   2. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja tillstånd att omklassificera en position i handelslagret som en position utanför handelslagret eller omvänt, omklassificera en position utanför handelslagret som en position i ▌ handelslagret i syfte att fastställa kapitalbaskrav om institutet till de behöriga myndigheterna skriftligen har lämnat styrkande uppgifter om att dess beslut att omklassificera positionen är resultatet av en sådan exceptionell omständighet som är i linje med de riktlinjer som institutet fastställt i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Institutet ska för detta syfte lägga fram uppgifter som i tillräcklig grad styrker att positionen inte längre uppfyller villkoren för att klassificeras som en position i handelslagret eller en position utanför handelslagret, enligt artikel 104.

Det beslut som avses i första stycket ska godkännas av ledningsorganet.

   3. Om den behöriga myndigheten har beviljat tillstånd för att omklassificera en position i enlighet med punkt 2 ska det institut som erhållit det tillståndet
   a) utan dröjsmål offentliggöra
   i) att positionen har omklassificerats, och
   ii) om effekten av den omklassificeringen är en minskning i institutens kapitalbaskrav, storleken på denna minskning, och
   b) om effekten av denna omklassificering är en minskning i institutets kapitalbaskrav, inte redovisa denna effekt förrän positionen löper ut, såvida inte institutets behöriga myndighet tillåter att institutet redovisar denna effekt tidigare.
   4. Institutet ska beräkna nettoförändringen av dess kapitalbaskrav till följd av positionens omklassificering som skillnaden mellan kapitalbaskraven omedelbart efter omklassificeringen och kapitalbaskraven omedelbart före omklassificeringen, alla beräknade i enlighet med artikel 92. Vid beräkningen ska inga effekter av andra faktorer än omklassificeringen beaktas.
   5. Omklassificeringen av en position enligt denna artikel ska vara oåterkallelig.

Artikel 104b

Krav för handlarbord

   1. Vid tillämpningen av rapporteringskraven i artikel 430b.3 ska instituten inrätta handlarbord och låta alla sina positioner i handelslagret ingå i dessa handlarbord. Positionerna i handelslagret ska endast tilldelas samma handlarbord om de är i överensstämmelse med den avtalade affärsstrategin för handlarbordet och om de löpande förvaltas och övervakas i enlighet med punkt 2 i denna artikel.
   2. Institutens handlarbord ska alltid uppfylla samtliga följande krav:
   a) Varje handlarbord ska ha en tydlig och utmärkande affärsstrategi och en riskhanteringsstruktur som är lämplig i förhållande till affärsstrategin.
   b) Varje handlarbord ska ha en tydlig organisationsstruktur; positioner i ett visst handlarbord ska förvaltas av särskilt utsedda handlare inom institutet. Varje handlare ska ha särskilda funktioner vid handlarbordet. Varje handlare ska endast tilldelas ett handlarbord. ▌
   c) Varje handlarbord ska fastställa positionslimiter enligt sin affärsstrategi.
   d) Rapporter om verksamhet, lönsamhet, riskhantering och regleringskrav på handlarbordsnivå ska läggas fram minst en gång i veckan och regelbundet meddelas till ledningsorganet.
   e) Varje handlarbord ska ha en tydlig årlig verksamhetsplan som inbegriper en väldefinierad ersättningspolicy som grundar sig på sunda kriterier för resultatmätning.
   f) Rapporter om positioner som förfaller, om överträdelser av handelslimiter intradag, om överträdelser av handelslimiter från dag till dag och om åtgärder som institutet vidtagit för att komma tillrätta med överträdelserna samt bedömningar av marknadslikviditet, ska varje månad utarbetas för varje handlarbord och göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna.
   3. Genom undantag från punkt 2 b får ett institut tilldela en handlare mer än ett handlarbord, förutsatt att institutet till den behöriga myndighetens belåtenhet visar att tilldelningen bottnar i företagsmässig eller resursmässig hänsyn och att tilldelningen bevarar de övriga kvalitativa krav som anges i denna artikel och som gäller för handlare och handlarbord.
   4. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna hur de efterlever punkt 2. De behöriga myndigheterna får kräva att ett institut ändrar sina handlarbords struktur eller organisation så att de efterlever denna artikel.”.

"

54.  Artikel 105 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Alla positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde ska omfattas av de standarder för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet säkerställa att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till den dynamiska karaktären hos positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde.”.

"

b)  Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:"

”3. Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret som bokförts till verkligt värde minst en gång per dag. Förändringar av dessa positioners värde ska rapporteras i institutets resultaträkning.

   4. Instituten ska omvärdera sina positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde till aktuellt marknadsvärde när så är möjligt, inbegripet när relevanta kapitalkrav tillämpas på dessa positioner.”.

"

c)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

”6. När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten genomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positionerna i handelslagret och positioner som bokförts till verkligt värde utanför handelslagret.”.

"

d)  I punkt 7 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Vid tillämpning av led d i första stycket ska modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handlarborden och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och implementeringen av programvara.”.

"

e)  I punkt 11 ska led a ersättas med följande:"

”a) den ytterligare tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna i positionen utöver de likviditetshorisonter som fastställts för positionens riskfaktorer i enlighet med artikel 325bd,”.

"

55.  Artikel 106 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:"

”2. Kraven som fastställs i punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar kraven som gäller säkrade positioner utanför eller i handelslagret, i tillämpliga fall.

   3. Om ett institut säkrar en kreditriskexponering eller motpartsriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager ska denna kreditderivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot kreditriskexponeringen eller motpartsriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan kreditderivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det kreditderivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.”.

"

b)  Följande punkter ska läggas till:"

”4. Om ett institut säkrar en aktieriskexponering utanför handelslagret med ett aktiederivat som bokförts i dess handelslager ska denna aktiederivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot aktieriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan aktiederivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det aktiederivat som ingåtts med den godtagbara tredje part som tillhandahåller kreditskydd ingå i handelslagret.

   5. Om ett institut säkrar ränterisk utanför handelslagret med en ränteriskposition som bokförts i dess handelslager ska denna ränteriskposition, vid bedömning av den ränteriskposition som följer av positioner utanför handelslagret i enlighet med artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU, anses vara en intern säkring om följande villkor är uppfyllda:
   a) Positionen har tilldelats en separat portfölj från den andra positionen i handelslagret, vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponeringar, i det syftet får ett institut tilldela den portföljen andra ränteriskpositioner som ingåtts med tredje parter, eller med sitt eget handelslager så länge institutet fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de ränteriskpositioner som ingåtts med det egna handelslagret genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje parter.
   b) Vid tillämpning av rapporteringskraven i artikel 430b.3: Positionen har tilldelats ett handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b och vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponering, i det syftet får detta handlarbord ingå andra ränteriskpositioner med tredje part eller andra handlarbord inom institutet, så länge dessa andra handlarbord fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de andra ränteriskpositionerna genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje part.
   c) Instituten har fullt ut dokumenterat hur positionerna minskar den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret, i enlighet med kraven i artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU.
   6. Kapitalbaskraven för marknadsrisken för alla positioner som tilldelats en separat portfölj enligt punkt 5 a ska beräknas fristående och ska läggas till kapitalbaskraven för de andra handelslagerpositionerna.
   7. Vid tillämpning av rapporteringskravet i artikel 430b ska kapitalbaskraven för marknadsrisk för alla positioner som tilldelats den separata portfölj som avses i punkt 5 a i den här artikeln eller tilldelats eller ingåtts av det handlarbord som avses i punkt 5 b i den här artikeln, om lämpligt, beräknas fristående som en separat portfölj och läggas till beräkningen av kapitalbaskravet för de andra handelslagerpositionerna.”.

"

56.  I artikel 107 ska punkt 3 ersättas med följande:"

3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot ett värdepappersföretag i tredjeland, ett kreditinstitut i tredjeland och en börs i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen..

"

57.  Artikel 117 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

a)  Följande led läggas till:"

”o) Internationella utvecklingsfonden.

   p) Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar.”.

"

b)   Följande stycke ska läggas till:"

”Kommissionen ges befogenhet att ändra denna förordning genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 462, för att, i enlighet med internationella standarder, ändra den förteckning över multilaterala utvecklingsbanker som avses i första stycket.”.

"

58.   I artikel 118 ska led a ersättas med följande:"

”a) Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen,”,

"

59.   I artikel 123 ska följande punkt läggas till:"

”Exponeringar till följd av lån som beviljats av ett kreditinstitut till pensionärer eller anställda med avtal om tillsvidareanställning mot ovillkorlig överföring av en del av låntagarens pension eller lön till det kreditinstitutet ska tilldelas riskvikten 35 %, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

   a) För att betala tillbaka lånet tillåter låntagaren ovillkorligen att pensionsfonden eller arbetsgivaren gör direktbetalningar till institutet genom att dra av de månatliga avbetalningarna på lånet från låntagarens månatliga pension eller lön.
   b) Risker för att låntagaren avlider, blir arbetsoförmögen eller arbetslös, eller att låntagarens månatliga nettopension eller nettolön minskar, täcks i tillräcklig utsträckning genom en försäkring som tecknas av låntagaren till förmån för kreditinstitutet.
   c) De månatliga avbetalningar som ska göras av låntagaren på alla lån som uppfyller de villkor som fastställs i led a och b får inte sammanlagt överstiga 20 % av låntagarens månatliga nettopension eller nettolön.
   d) Lånets maximala ursprungliga löptid är lika med eller mindre än tio år.”.

"

60.  Artikel 124 ska ersättas med följande:"

”Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

   1. En exponering eller en del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas riskvikten 100 % om de villkor som fastställs i artikel 125 eller 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som överskrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säkerhet.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom fast egendom ska inte vara större än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fasta egendomen.

   1a. Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ansvarig för tillämpningen av punkt 2. Denna myndighet ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel är den behöriga myndigheten, ska den säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter som har ett makrotillsynsuppdrag får vederbörlig information om den behöriga myndighetens avsikt att utnyttja denna artikel och att de på lämpligt sätt är engagerade i bedömningen av hot mot den finansiella stabiliteten i sin medlemsstat i enlighet med punkt 2.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel inte är den behöriga myndigheten ska medlemsstaten anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa korrekt samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten, för en korrekt tillämpning av denna artikel. Myndigheterna ska i synnerhet ha ett nära samarbete och dela all information som kan behövas för att på ett ändamålsenligt sätt utföra de uppgifter som den utsedda myndigheten åläggs enligt denna artikel. Det samarbetet ska syfta till att undvika varje form av överlappande eller icke samstämmiga åtgärder mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten samt att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till samspelet med andra åtgärder, särskilt åtgärder som vidtas enligt artikel 458 i denna förordning och artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

   2. På grundval av de uppgifter som samlas in enligt artikel 430a och eventuella andra relevanta indikatorer, ska den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar mot ett eller flera fastighetssegment som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt artikel 125 som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat och riskvikten på 50 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter enligt artikel 126 som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat är korrekt baserade på
   a) erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,
   b) den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel, på grundval av den bedömning som avses i första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att de riskvikter som avses i artiklarna 125.2 eller 126.2 inte på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till ett eller flera fastighetssegment av exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat och om den anser att riskvikternas olämplighet skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten i medlemsstaten negativt, får den öka riskvikterna för dessa exponeringar inom de gränser som fastställs i fjärde stycket i denna punkt eller införa striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 eller 126.2.

Den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel ska underrätta EBA och ESRB om varje justering av de riskvikter och kriterier som tillämpas enligt denna punkt. Inom en månad efter mottagande av den underrättelsen ska EBA och ESRB avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten. EBA och ESRB ska offentliggöra de riskvikter och kriterier för exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.1 a som de införts av den berörda myndigheten.

Vid tillämpningen av denna punkt andra stycket får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a åsätta riskvikter inom följande intervall:

   a) 35 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter.
   b) 50 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.
   3. Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier enligt punkt 2 andra stycket, ska instituten få en övergångsperiod på sex månader för att tillämpa de nya riskvikterna eller kriterierna.
   4. EBA ska, i nära samarbete med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera strikta kriterier för beräkning av det pantlånevärde som avses i punkt 1 och de typer av faktorer som ska beaktas för bedömningen av lämpligheten hos de riskvikter som avses i punkt 2 första stycket.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

   5. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 och i nära samarbete med EBA till myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel ge vägledning om
   a) faktorer som ”skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten negativt” enligt punkt 2 andra stycket,
   b) vägledande referensvärden som den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a ska ta hänsyn till när den fastställer högre riskvikter.
   6. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 2 på alla sina motsvarande exponeringar som säkrats genom panträtt i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av den medlemsstaten.”.

"

61.  I artikel 128 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:"

”1. Instituten ska tilldela 150 % riskvikt till exponeringar som är förknippade med särskilt höga risker.

   2. Instituten ska vid tillämpningen av denna artikel betrakta var och en av följande exponeringar som exponeringar förknippade med särskilt höga risker:
   a) Investeringar i riskkapitalföretag, förutom när dessa investeringar behandlas enligt artikel 132.
   b) Investeringar i riskkapital, förutom när dessa investeringar behandlas enligt artikel 132.
   c) Spekulativ finansiering av fast egendom.”.

"

62.  Artikel 132 ska ersättas med följande:"

”Artikel 132

Kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

   1. Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkt 2 första stycket, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.
   2. Om villkoren i punkt 3 i denna artikel uppfylls får instituten tillämpa genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 eller den mandatbaserade metoden i enlighet med artikel 132a.2.

Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden eller den mandatbaserade metoden tilldela sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond riskvikten 1250 % (reservmetoden).

Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av enheter eller aktier i en fond genom att kombinera de metoder som avses i denna punkt, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.

   3. Instituten får fastställa de riskvägda exponeringsbeloppen för ▌ en fonds exponeringar i enlighet med metoderna i artikel 132a om samtliga följande villkor är uppfyllda:
   a) Fonden är endera av följande:
   i) Ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), som regleras genom direktiv 2009/65/EG.
   ii) En ▌ AIF-fond som förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare som är registrerad enligt artikel 3.3 i direktiv 2011/61/EU.
   iii) En AIF-fond som förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt artikel 6 i direktiv 2011/61/EU.
   iv) En AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt artikel 37 i direktiv 2011/61/EU.
   v) En icke EU-baserad AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare och marknadsförs i enlighet med artikel 42 i direktiv 2011/61/EU.
   (vi) En icke EU-baserad AIF-fond som inte marknadsförs i unionen och som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är etablerad i ett tredje land som omfattas av en delegerad akt som avses i artikel 67.6 i direktiv 2011/61/EU.
   b) Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar
   i) de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att investera i
   ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa begränsningarna och metoderna för att beräkna dem.
   c) Rapporteringen från fonden eller fondens förvaltningsbolag till institutet uppfyller följande krav:
   i) Fondens exponeringar rapporteras minst lika ofta som institutets exponeringar.
   ii) Den finansiella informationen är tillräckligt detaljerad för att göra det möjligt för institutet att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den metod som institutet valt.
   iii) Om institutet tillämpar genomlysningsmetoden verifieras uppgifterna om de underliggande exponeringarna av en oberoende tredje part.

Genom undantag från led a i det första stycket i denna artikel får multilaterala och bilaterala utvecklingsbanker och andra institut som saminvesterar i fonder med multilaterala eller bilaterala utvecklingsbanker fastställa det riskvägda exponeringsbeloppet av den fondens exponeringar i enlighet med de metoder som fastställs i artikel 132a, förutsatt att de villkor som fastställs i leden b och c i första stycket i den här artikeln är uppfyllda och att fondens investeringsmandat begränsar de typer av tillgångar som fonden kan investera i till tillgångar som främjar en hållbar utveckling i utvecklingsländer.

Instituten ska meddela sin behöriga myndighet vilka fonder som de tillämpar den behandling som avses i andra stycket på.

Genom undantag från led c i första stycket får rapporteringen till institutet från fonden eller fondens förvaltningsbolag, om institutet fastställer det riskvägda exponeringsbeloppet för en fonds exponeringar i enlighet med den mandatbaserade metoden, begränsas till fondens investeringsmandat och eventuella ändringar av detta och utföras först när institutet ådrar sig exponeringen mot fonden för första gången och när det sker en ändring i fondens investeringsmandat.

   4. Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller tillräcklig information för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponering i enlighet med metoderna i artikel 132a får förlita sig till en tredje parts beräkningar förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
   a) Den tredje parten är antingen
   i) fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller
   ii) för fonder som inte omfattas av led i i detta led, fondens förvaltningsbolag, förutsatt att detta uppfyller villkoret i punkt 3 a.
   b) Den tredje parten genomför beräkningen i enlighet med metoderna i artikel 132a.1, 132a.2 eller 132a.3, beroende på vad som är tillämpligt.
   c) En extern revisor har bekräftat att tredje partens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig till tredje parts beräkningar ska multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet för en fonds exponeringar från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

Genom undantag från det andra stycket ska faktorn på 1,2 inte tillämpas om institutet har obegränsad tillgång till de detaljerade beräkningar som utförs av den tredje parten. På begäran ska institutet lämna dessa beräkningar till den behöriga myndigheten.

   5. Om ett institut vid beräkning av det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar tillämpar de metoder som avses i artikel 132a (”nivå 1-fond”) och någon av de underliggande exponeringarna av nivå 1-fonden är en exponering i form av andelar eller aktier i en annan fond (”nivå 2-fond”) får det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas genom alla de tre metoder som beskrivs i punkt 2 i denna artikel. Ett institut får endast använda genomlysningsmetoden för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen av fondernas exponeringar i nivå 3 och alla påföljande nivåer om det använder den metoden för beräkning av föregående nivåer. I alla andra scenarier ska de använda reservmetoden.
   6. Det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar beräknade i enlighet med genomlysningsmetoden och mandatmetoden som avses i artikel 132a.1 och 132a.2 ska begränsas till det riskvägda beloppet för den fondens exponeringar som beräknats i enlighet med reservmetoden.
   7. Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 får genom undantag från punkt 1 i den här artikeln beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med den riskvikt (t (20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000003.png) som beräknas i enlighet med formeln i artikel 132c, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
   a) Instituten bokför värdet på innehavet av andelar eller aktier i en fond till anskaffningskostnaden men bokför värdet på fondens underliggande tillgångar till verkligt värde om de tillämpar genomlysningsmetoden.
   b) En förändring av marknadsvärdet av de andelar eller aktier som instituten bokför till värdet av anskaffningskostnaden förändrar inte institutens kapitalbas och inte heller det exponeringsvärde som hänger samman med dessa innehav.”.

"

63.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 132a

Metoder för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

   1. Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av dessa institut.
   2. Om de villkor som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar använda genomlysningsmetoden för att beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med gränserna i fondens mandat och relevant rätt.

Instituten ska utföra beräkningarna som avses i första stycket enligt antagandet att fonden först tar på sig exponering till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant rätt som leder till de högsta kapitalbaskraven, och därefter fortsätter att ta på sig exponering i fallande ordning till den maximala totala exponeringsgränsen är nådd, och att fonden tillämpar bruttosoliditet till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant rätt i tillämpliga fall.

Instituten ska utföra de beräkningar som avses i första stycket i enlighet med metoderna i detta kapitel, kapitel 5 och avsnitten 3, 4 eller 5 i kapitel 6 i denna avdelning.

   3. Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar som ett belopp motsvarande 50 % av kapitalbaskravet för de derivatexponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

   4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbelopp som avses i punkt 2 om ett eller flera av de ingångsvärden som krävs för att utföra beräkningen saknas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[nio månader efter dagen då denna ändringsförordning träder i kraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 132b

Undantag från metoderna för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

   1. Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta fondens innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, vilka instituten ska dra av i enlighet med artikel 36.1 och artiklarna 56, 66 respektive 72e.
   2. Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta exponeringar i form av andelar eller aktier i de fonder som avses i artikel 150.1 g och h och istället tillämpa den behandling som avses i artikel 133 på dessa exponeringar.

Artikel 132c

Behandling av fonders exponeringar utanför balansräkningen

   1. Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina poster utanför balansräkningen som har potential att omvandlas till exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med följande riskvikt:
   a) För alla exponeringar för vilka instituten använder en av de metoder som anges i artikel 132a:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000004.png

där

RWi=riskvikt

i = index som anger fond,

RW20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000005.png= det belopp som beräknas i enlighet med artikel 132a för en fond,

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000006.png exponeringsvärdet för fondens exponeringar,

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000007.png= det bokföringsmässiga värdet av fondens tillgångar, och

EQi = det bokföringsmässiga värdet av fondens aktier.

   b) För alla övriga exponeringar, 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000008.png.
   2. Instituten ska beräkna exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller villkoren i punkt 3 i denna artikel som garantibeloppets diskonterade nuvärde med hjälp av en riskfri diskonteringsfaktor. Instituten får minska exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande med eventuella förluster som bokförts för det minimivärdebaserade åtagandet enligt tillämplig redovisningsstandard.

Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden som uppfyller samtliga villkor i punkt 3 i denna artikel genom att multiplicera exponeringsvärdet för dessa exponeringar med en kreditkonverteringsfaktor på 20 % och den riskvikt som erhålls enligt artikel 132 eller 152.

   3. Instituten ska fastställa det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden i enlighet med punkt 2 om alla följande villkor är uppfyllda:
   a) Institutets exponering utanför balansräkningen är ett minimivärdebaserat åtagande för en investering i andelar eller aktier i en eller flera fonder, enligt vilket institutet endast är skyldigt att göra utbetalningar inom ramen för det minimivärdebaserade åtagandet om marknadsvärdet av fondens eller fondernas underliggande exponeringar är lägre än ett på förhand fastställt tröskelvärde vid en eller flera tidpunkter, som anges i avtalet.
   b) Fonden är antingen
   i) ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 2009/65/EG, eller
   ii) en alternativ investeringsfond (AIF-fond) enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU som endast investerar i överlåtbara värdepapper eller i andra likvida finansiella tillgångar som avses i artikel 50.1 i direktiv 2009/65/EG, om AIF-fondens mandat inte tillåter en bruttosoliditet som är högre än vad som tillåts enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.
   c) Det aktuella marknadsvärdet av de exponeringar som är underliggande till den fond som är underliggande till det minimivärdebaserade åtagandet täcker eller överskrider nuvärdet av det tröskelvärde som anges i det minimivärdebaserade åtagandet, utan att hänsyn tas till effekten av de minimivärdebaserade åtagandena utanför balansräkningen.
   d) Om det överskjutande marknadsvärdet av fondens eller fondernas underliggande exponeringar i förhållande till det minimivärdebaserade åtagandets nuvärde sjunker kan institutet, eller ett annat företag som omfattas av samma gruppbaserade tillsyn som institutet i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2002/87/EG, påverka sammansättningen av fondens eller fondernas underliggande exponeringar eller på annat sätt begränsa möjligheten till en ytterligare minskning av det överskjutande beloppet.
   e) Den direkta eller indirekta slutmottagaren av det minimivärdebaserade åtagandet är vanligtvis en icke-professionell kund enligt definitionen i artikel 4.1.11 i direktiv 2014/65/EU.”.

"

64.  I artikel 144.1 ska led g ersättas med följande:"

”g) Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapitalbaskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 430.”.

"

65.  Artikel 152 ska ersättas med följande:"

”Artikel 152

Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

   1. Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera fondens riskvägda exponeringsbelopp, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkterna 2 och 5, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.
   2. Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa underliggande exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av instituten.
   3. Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fond i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar som ett belopp motsvarande 50 % av kapitalbaskravet för de derivatexponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

   4. Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel och som uppfyller villkoren för permanent partiell användning i enlighet med artikel 150, eller som inte uppfyller villkoren för att använda metoderna i detta kapitel eller en eller flera av de metoder som anges i kapitel 5 för alla eller delar av fondens underliggande exponeringar, ska beräkna riskviktade exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med följande principer:
   a) För exponeringar som hänförs till klassen aktieexponeringar enligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2.
   b) För exponeringar som hänförs till klassen för poster som representerar positioner i värdepapperisering enligt artikel 147.2 f ska instituten tillämpa det förfarande som anges i artikel 254 som om dessa exponeringar skulle vara direkt innehavda av dessa institut .
   c) För alla andra underliggande exponeringar ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2 i denna avdelning.

Vid tillämpning av led a i första stycket ska instituten om de inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar.

   5. Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda får institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den mandatbaserade metoden enligt artikel 132a.2. För de exponeringar som förtecknas i punkt 4 a, b och c i denna artikel ska instituten emellertid tillämpa de metoder som anges där.
   6. Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel eller den mandatbaserade metoden i enlighet med punkt 5 i denna artikel tillämpa den reservmetod som avses i artikel 132.2.
   7. Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av enheter eller aktier i fonder genom att kombinera de metoder som avses i denna artikel, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.
   8. Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller information för att beräkna en fonds riskvägda belopp i enlighet med metoderna som fastställs i punkterna 2, 3, 4 och 5 får förlita sig på en tredje parts beräkningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
   a) Tredjeparten är antingen
   i) fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller
   ii) för fonder som inte omfattas av led i, i detta led, fondens förvaltningsbolag förutsatt att detta uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.
   b) För exponeringar som inte förtecknas i punkt 4 a, b och c i denna artikel utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med genomlysningsmetoden som fastställs i artikel 132a.1.
   c) För exponeringar som förtecknas i punkt 4 a, b och c utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med den metod som anges i respektive led.
   d) En extern revisor har bekräftat att tredjepartens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig på tredjeparts beräkningar ska multiplicera de riskvägda exponeringsbeloppen för en fonds exponeringar från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

Genom undantag från det andra stycket ska faktorn på 1,2 inte tillämpas om institutet har obegränsad tillgång till de detaljerade beräkningar som utförs av tredjeparten. På begäran ska institutet lämna dessa beräkningar till den behöriga myndigheten.

   9. Vid tillämpning av denna artikel ska artiklarna 132.5, 132.6 och 132b tillämpas▌. Vid tillämpning av denna artikel ska artikel 132c tillämpas, med de riskvikter som beräknats i enlighet med kapitel 3 i denna avdelning.”.

"

66.  I artikel 158 ska följande punkt införas:"

”9a. Det förväntade förlustbeloppet för ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller samtliga krav som fastställs i artikel 132c.3 ska vara noll.”.

"

67.  Artikel 164 ska ersättas med följande:"

”Artikel 164

Förlust vid fallissemang (LGD)

   1. Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD med iakttagande av kraven i avsnitt 6 i detta kapitel och under förutsättning att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får institutet använda sin egen LGD-skattning.
   2. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom justering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att kraven i artikel 183.1, 183.2 och 183.3 är uppfyllda och de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.
   3. Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD för en jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditriskskyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD för antingen en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.
   4. Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier får inte understiga 10 %.

Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan statliga garantier får inte understiga 15 %.

   5. Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ansvarig för tillämpningen av punkt 6. Denna myndighet ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel är den behöriga myndigheten, ska den säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter som har ett makrotillsynsuppdrag får vederbörlig information om den behöriga myndighetens avsikt att utnyttja denna artikel och att de på lämpligt sätt är engagerade i bedömningen av hot mot den finansiella stabiliteten i sin medlemsstat i enlighet med punkt 6.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel inte är den behöriga myndigheten ska medlemsstaten anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa korrekt samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten, för en korrekt tillämpning av denna artikel. Myndigheterna ska i synnerhet ha ett nära samarbete och dela all information som kan behövas för att på ett ändamålsenligt sätt utföra de uppgifter som den utsedda myndigheten åläggs enligt denna artikel. Detta samarbete ska syfta till att undvika varje form av överlappande eller icke samstämmiga åtgärder mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten samt att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till samspelet med andra åtgärder, särskilt åtgärder som vidtas enligt artikel 458 i denna förordning och artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

   6. På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med artikel 430a och av andra relevanta indikatorer och med beaktande av den framtida utvecklingen på fastighetsmarknaden, ska den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 i den här artikeln regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av huruvida de LGD-minimivärden som avses i punkt 4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna i en eller flera delar av territoriet för den berörda myndighetens medlemsstat.

Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5, på grundval av den bedömning som avses i första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att de LGD-minimivärden som avses i punkt 4 inte är tillräckliga, och om den anser att LGD-värdenas olämplighet skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten i medlemsstaten negativt, får den fastställa högre LGD-minimivärden för de exponeringar som är belägna i en eller flera delar av territoriet för den berörda myndighetens medlemsstat. Dessa högre minimivärden får också tillämpas för ett eller flera fastighetssegment av sådana exponeringar.

Den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 ska underrätta EBA och ESRB innan den fattar ett sådant beslut som avses i denna punkt. Inom en månad efter mottagande av den underrättelsen ska EBA och ESRB avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten. EBA och ESRB ska offentliggöra dessa LGD-värden.

   7. Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 fastställer högre LGD-minimivärden enligt punkt 6, ska instituten få en övergångsperiod på sex månader för att tillämpa dem.
   8. EBA ska i nära samarbete med ESRB utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor som den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 ska beakta vid bedömningen av LGD-värdenas lämplighet som ett led i den bedömning som avses i punkt 6.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

   9. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 och i nära samarbete med EBA ge vägledning till myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 5 i denna artikel om
   a) faktorer som ”skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten negativt” enligt punkt 6 och
   b) vägledande referensvärden som den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 ska ta hänsyn till när den fastställer högre LGD-minimivärden.
   10. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD-minimivärden som har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 6 på alla sina motsvarande exponeringar som säkrats genom panträtt i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av den medlemsstaten.”.

"

68.  I artikel 201.1 ska led h ersättas med följande:"

h) Kvalificerade centrala motparter..

"

69.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 204a

Godtagbara slag av aktiederivat

   1. Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda aktiederivat som är totalavkastningsswappar eller som har liknande ekonomisk effekt, endast i syfte att genomföra interna säkringar.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande värdeminskning på den tillgång som är skyddad, antingen genom reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna, ska detta kreditriskskydd inte betecknas som godtagbart kreditriskskydd.

   2. Om ett institut genomför en intern säkring med ett aktiederivat, ska, för att den inre säkringen ska betecknas som godtagbar enligt detta kapitel, den kreditrisk som har överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet tillämpa de regler som anges i avsnitten 4–6 i detta kapitel för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då dessa täcks av obetalt kreditriskskydd..

"

70.  Artikel 223 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Vid transaktioner med OTC-derivat ska institut som använder metoderna i kapitel 6 avsnitt 6 beräkna EVA enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000009.png.”.

"

b)  I punkt 5 ska följande stycke läggas till:"

Vid transaktioner i OTC-derivat ska institut som använder metoderna i kapitel 6 avsnitten 3, 4 och 5 i tillämpliga fall ta hänsyn till säkerheters riskreducerande effekter i enlighet med bestämmelserna i kapitel 6 avsnitten 3, 4 och 5, beroende på vad som är tillämpligt.”.

"

71.  Artikel 272 ska ändras på följande sätt:

a)  Led 6 ska ersättas med följande:"

”(6) säkringsmängd: en grupp transaktioner inom en enda nettningsmängd för vilken fullständig eller partiell är tillåten för att avgöra den potentiella framtida exponeringen enligt metoderna i avsnitt 3 eller 4 i detta kapitel.”.

"

b)  Följande led ska införas:"

”7a. ensidigt marginalavtal: ett marginalavtal enligt vilket ett institut måste ställa tilläggsmarginalsäkerheter till en motpart men inte självt har rätt att erhålla tilläggsmarginalsäkerhet från motparten i fråga, eller vice versa.”.

"

c)  Led 12 ska ersättas med följande:"

12. aktuellt marknadsvärde (CMV): nettomarknadsvärdet av alla transaktioner inom en nettningsmängd utan avdrag för eventuell säkerhet som innehafts eller ställt, och där positiva och negativa marknadsvärden nettas vid beräkningen av CMV.”.

"

d)  Följande led ska införas:"

12a. nettobelopp av oberoende säkerheter (NICA): summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerheter erhållna eller ställda av motparter, beroende på vad som är lämpligt, till den fastställda nettningsmängden som inte är tilläggsmarginal.”.

"

72.  Artikel 273 ska ändras på följande sätt:

a)   Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Instituten ska beräkna exponeringsvärdet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i enlighet med denna artikel.

Ett institut som inte uppfyller villkoren i artikel 273a.1 får inte använda den metod som fastställs i avsnitt 4. Ett institut som inte uppfyller villkoren i artikel 273a.2 får inte använda den metod som anges i avsnitt 5.

Institut får inom en koncern alltid använda en kombination av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6. Ett enskilt institut får inte på permanent basis använda en kombination av de metoder som fastställs i avsnitten 3–6.”.

"

b)   Punkterna 6, 7 och 8 ska ersättas med följande:"

”6. Enligt de metoder som redovisas i avsnitten 3–6 ska exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettningsmängd avseende den motparten.

Genom undantag från första stycket ska exponeringsvärdet – om ett marginalavtal gäller flera nettningsmängder med den motparten och institutet använder en av metoderna i avsnitten 3–6 för att beräkna dessa nettningsmängders exponeringsvärde – beräknas i enlighet med det relevanta avsnittet.

För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettningsmängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräknat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden avseende denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från kapitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.

   7. Vid beräkningen av exponeringsvärdet i enlighet med metoderna i avsnitt 3, 4 och 5 får instituten behandla två OTC-derivatkontrakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med noll.

Vid tillämpning av första stycket ska två OTC-derivat anses helt matcha varandra om de uppfyller samtliga följande villkor:

   a) Riskpositionerna är motsatta.
   b) Deras egenskaper är, med undantag för handelsdagen, identiska.
   c) Deras kassaflöden tar helt och hållet ut varandra.
   8. För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska instituten använda en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6 i detta kapitel, oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC-derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallånetransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för transaktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oavsett värdet av sådana positioner.”.

"

c)  Följande punkt ska läggas till:"

9. När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 i detta kapitel ska instituten behandla transaktioner där specifik korrelationsrisk konstaterats i enlighet med artikel 291.2, 291.4, 291.5 och 291.6.”.

"

73.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 273a

Villkor för användning av förenklade metoder för beräkning av exponeringsvärdet

   1. Instituten får beräkna exponeringsvärdet av derivatpositioner i enlighet med metoden i avsnitt 4 under förutsättning att storleken på denna derivatverksamhet inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som båda följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden:
   a) 10 % av institutets totala tillgångar.
   b) 300 miljoner EUR.

   2. Instituten får beräkna exponeringsvärdet av ▌ sina derivatpositioner i enlighet med metoden som fastställs i avsnitt 5 under förutsättning att storleken på denna derivatverksamhet inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som båda följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden:
   a) 5 % av institutets totala tillgångar.
   b) 100 miljoner EUR.

   3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska instituten beräkna storleken på sin derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden i enlighet med följande krav:
   a) Derivatpositionerna ska värderas till sitt marknadsvärde på det givna datumet, om en positions marknadsvärde inte är tillgängligt på ett givet datum ska instituten använda sig av det verkliga värdet för positionen i fråga på det datumet, om en positions marknadsvärde och verkliga värde inte finns tillgängliga på ett givet datum ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet eller verkliga värdet för positionen i fråga.
   b) Det absoluta värdet av långa derivatpositioner ska summeras med det absoluta värdet av korta derivatpositioner.
   c) Alla derivatpositioner ska räknas med, utom kreditderivat som betraktas som interna säkringar mot kreditriskexponeringar utanför handelslagret.
   4. Genom undantag från punkt 1 eller 2, beroende på vad som är tillämpligt, får ett institut som ingår i en grupp och som skulle behöva tillämpa den metod som fastställs i avsnitt 3 eller 4 eftersom det på individuell nivå överskrider tröskelvärdena i punkt 1 eller 2, beroende på vad som är tillämpligt, välja att efter godkännande av de behöriga myndigheterna tillämpa den metod som skulle tillämpas på gruppnivå, om derivatverksamheten på gruppnivå inte överskrider de tröskelvärden som anges i punkt 1 eller 2, beroende på vad som är tillämpligt.
   5. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna vilka metoder i avsnitt 4 eller 5 som de använder, eller i förekommande fall upphör att använda, för beräkning av exponeringsvärdet för deras derivatpositioner.
   6. Instituten får inte ingå, köpa eller sälja en derivattransaktion endast för att efterleva något av villkoren i punkterna 1 och 2 under den bedömning som genomförs varje månad.

Artikel 273b

Bristande uppfyllande av villkoren för användning av förenklade metoder för beräkning av exponeringsvärdet av derivat

   1. Om ett institut inte uppfyller ett eller flera av kraven i artikel 273a.1 och 273a.2 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.
   2. Ett institut ska upphöra att beräkna exponeringsvärdet av sina derivatpositioner i enlighet med avsnitt 4 eller 5, beroende på vad som är tillämpligt, inom tre månader efter det att något av följande föreligger:
   a) Institutet uppfyller inte ▌ villkoren som avses i led a i artikel 273a.1 eller 273a.2, beroende på vad som är tillämpligt, eller det tröskelvärde som anges i led b i artikel 273a.1 eller 273a.2, beroende på vad som är tillämpligt, under mer än tre månader i följd.
   b) Institutet uppfyller inte villkoren som avses i led a i artikel 273a.1 eller 273a.2, beroende på vad som är tillämpligt, eller det tröskelvärde som anges i led b i artikel 273a.1 eller 273a.2, beroende på vad som är tillämpligt, under mer än sex av de föregående tolv månaderna.
   3. Om ett institut har upphört att beräkna exponeringsvärdena av sina derivatpositioner i enlighet med avsnitt 4 eller 5, beroende på vad som är tillämpligt, ska det endast tillåtas att återuppta beräkningen av exponeringsvärdet av sina derivatpositioner i enlighet med avsnitt 4 eller 5 om det visar för den behöriga myndigheten att alla villkor som fastställs i artikel 273a.1 eller 273a.2 har uppfyllts under en period på ett år.”.

"

74.  I del tre avdelning II kapitel 6 ska avsnitten 3, 4 och 5 ersättas med följande:"

”Avsnitt 3

Schablonmetoden för motpartskreditrisk

Artikel 274

Exponeringsvärde

   1. Ett institut får beräkna ett enskilt exponeringsvärde på nettningsmängdsnivå för alla transaktioner som omfattas av ett nettningsavtal om samtliga följande villkor är uppfyllda:
   a) Nettningsavtalet tillhör en av de typer av nettningsavtal som avses i artikel 295.
   b) Nettningsavtalet har godkänts av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 296.
   c) Institutet har levt upp till de förpliktelser avseende nettningsavtalet som fastställs i artikel 297 ▌.

Om något av villkoren i det första stycket inte uppfylls ska institutet behandla varje transaktion som om det vore sin egen nettningsmängd.

   2. Instituten ska beräkna nettningsmängdens exponeringsvärde med hjälp av schablonmetoden för motpartskreditrisk enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000010.png

där

RC = ersättningskostnaden beräknad i enlighet med artikel 275, och

PFE = den potentiella framtida exponeringen beräknad i enlighet med artikel 278,

α = 1,4.

   3. Exponeringsvärdet av en nettningsmängd som omfattas av ett kontraktsenligt marginalavtal ska begränsas till exponeringsvärdet av samma nettningsmängd som inte omfattas av någon form av marginalavtal.
   4. Om flera marginalavtal är tillämpliga på samma nettningsmängd ska instituten hänföra varje marginalavtal till den grupp av transaktioner i nettningsmängden till vilken det marginalavtalet kontraktsenligt gäller och beräkna ett exponeringsvärde separat för var och en av dessa grupperade transaktioner.
   5. Instituten får fastställa exponeringsvärdet av en nettningsmängd till noll om nettningsmängden uppfyller samtliga följande villkor:
   a) Nettningsmängden består enbart av sålda optioner.
   b) Nettningsmängdens aktuella marknadsvärde är alltid negativt.
   c) Premien för alla optioner i nettningsmängden har erhållits av samtliga institut som en garanti för kontraktens verkställande.
   d) Nettningsmängden omfattas inte av något marginalavtal.
   6. ▌ I en nettningsmängd ska instituten ersätta en transaktion som utgörs av en ändlig linjär kombination av köpta eller sålda köp- eller säljoptioner med alla de enskilda optioner som formar den linjära kombinationen, som en enskild transaktion, i syfte att beräkna exponeringsvärdet av nettningsmängden i enlighet med detta avsnitt. Varje sådan kombination av optioner ska betraktas som en enskild transaktion i den nettningsmängd i vilken kombinationen ingår vid beräkning av exponeringsvärdet.
   7. Exponeringsbeloppet för en kreditderivattransaktion som representerar en lång position i den underliggande tillgången får begränsas till det utestående obetalda premiebeloppet, förutsatt att det behandlas som en egen nettningsmängd som inte omfattas av ett marginalavtal.

Artikel 275

Ersättningskostnad

   1. Instituten ska beräkna ersättningskostnaden RC för nettningsmängder som inte omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000011.png

   2. Instituten ska beräkna ersättningskostnaden för enskilda nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000012.png

där

RC= ersättningskostnaden

VM = det volatilitetsjusterade värdet av den nettotilläggsmarginal som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till nettningsmängden för att minska förändringarna av nettningsvärdets CMV,

TH = den marginaltröskel som är tillämplig på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för, och

MTA = det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

   3. Instituten ska beräkna ersättningskostnaden för flera nettningsmängder som omfattas av samma marginalavtal i enlighet med följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000013.png

där

RC= ersättningskostnaden

i = det index som betecknar den nettningsmängd som omfattas av det enskilda marginalavtalet.

CMVi = CMV av nettningsmängd i,

VMMA = summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerheter som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till flera nettningsmängder för att minska förändringarna av deras CMV,

NICAMA = summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerhet som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till flera nettningsmängder som inte är VMMA,

Vid tillämpning av första stycket får NICAMA beräknas på handelsnivå, nettningsmängdsnivå eller för alla nettningsmängder på vilka marginalavtalet tillämpas beroende på vilken nivå marginalavtalet tillämpas.

Artikel 276

Godkännande och behandling av säkerhet

   1. Vid tillämpning av detta avsnitt ska instituten beräkna säkerhetsbeloppen för VM, VMMA, NICA och NICAMA, genom att tillämpa samtliga följande krav:
   (a) ▌ Om alla transaktioner som ingår i en nettningsmängd tillhör handelslagret ska endast säkerhet som är godtagbar enligt artiklarna 197 och 299 godtas.
   b) Om en nettningsmängd innehåller minst en transaktion som återfinns utanför handelslagret ska endast säkerhet som är godtagbar enligt artikel 197 godtas.
   c) Säkerhet från en motpart ska ges positivt tecken och säkerhet som ställs till en motpart ska ha negativt tecken.
   d) Det volatilitetsjusterade värdet av alla typer av säkerheter som erhålls eller ställs ska beräknas i enlighet med artikel 223, vid denna beräkning ska instituten inte använda metoden i artikel 225.
   e) Samma säkerhet får inte samtidigt ingå i både VM och NICA.
   f) Samma säkerhet får inte samtidigt ingå i både VMMA och NICAMA.
   g) Inga sådana säkerheter som ställs till motparter som är separerade från motpartens tillgångar – och därmed är konkursskyddade i det fall motparten skulle fallera eller hamna på obestånd – ska tas med i beräkningen av NICA och NICAMA.
   2. Vid beräkning av det volatilitetsjusterade värdet av sådana ställda säkerheter som avses i punkt 1 d i denna artikel ska instituten ersätta formeln som fastställs i artikel 223.2 med följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000014.png

där

CVA = det volatilitetsjusterade värdet av ställda säkerheter

C=säkerheten

Hc och Hfx definieras i enlighet med artikel 223.2.

   3. Vid tillämpning av punkt 1 d ska instituten fastställa den avvecklingsperiod som är relevant för beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet av all säkerhet som erhålls eller ställs i enlighet med en av följande tidshorisonter:
   a) Ett år för de nettningsmängder som avses i artikel 275.1.
   b) Den marginalriskperiod som i enlighet med led b i artikel 279c.1 fastställs för de nettningsmängder som avses i artikel 275.2 och 275.3.

Artikel 277

Inplacering av transaktioner i riskkategorier

   1. Instituten ska placera in varje transaktion som ingår i en nettningsmängd i en av följande riskkategorier för att fastställa nettningsmängdens potentiella framtida exponering, som avses i artikel 278:
   a) Ränterisk.
   b) Valutarisk.
   c) Kreditrisk.
   d) Aktierisk.
   e) Råvarurisk.
   f) Övriga risker.
   2. Instituten ska genomföra den inplacering som avses i punkt 1 på grundval av derivattransaktionens primära riskdrivare. Den primära riskdrivaren ska vara den enda väsentliga riskdrivaren för en derivattransaktion.

   3. Genom undantag från punkt 2 ska institut placera in derivattransaktioner som har mer än en väsentlig riskdrivare i fler än en riskkategori. Om alla väsentliga riskdrivare för en av dessa transaktioner tillhör samma riskkategori ska instituten endast behöva placera in den transaktionen en gång i denna riskkategori på grundval av den väsentligaste av dessa riskdrivare. Om de väsentliga riskdrivarna för en av dessa transaktioner tillhör olika riskkategorier ska instituten placera in denna transaktion en gång i varje riskkategori för vilken transaktionen har minst en väsentlig riskdrivare, på grundval av den väsentligaste riskdrivaren i den riskkategorin.
   4. Instituten ska utan hinder av vad som anges i punkterna 1,2 och 3 tillämpa följande krav när de placerar in transaktioner i de riskkategorier som förtecknas i punkt 1:
   a) Om en transaktions primära riskdrivare, eller den väsentligaste riskdrivaren i en viss transaktion som avses i punkt 3, är en inflationsvariabel ska instituten placera in transaktionen i ränteriskkategorin.
   b) Om en transaktions primära riskdrivare, eller den väsentligaste riskdrivaren i en viss transaktion som avses i punkt 3, är en klimatvariabel ska institutet placera in transaktionen i råvaruriskkategorin.
   5. EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera
   a) metoden för att identifiera transaktioner med endast en väsentlig riskdrivare ▌,
   b) metoden för att vid tillämpning av punkt 3 identifiera transaktioner med mer än en väsentlig riskdrivare och för att identifiera den väsentligaste av dessa riskdrivare.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[sex månader efter den dag då denna ändringsförordning träder ikraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 277a

Säkringsmängder

   1. Instituten ska fastställa relevanta säkringsmängder för varje riskkategori i en nettningsmängd och hänföra varje transaktion till dessa säkringsmängder enligt följande:
   a) Transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, är denominerad i samma valuta.
   b) Transaktioner som placerats in i valutariskkategorin ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, utgår från samma valutapar.
   c) Alla transaktioner som placerats in i kreditriskkategorin ska hänföras till samma säkringsmängd.
   d) Alla transaktioner som placerats in i aktieriskkategorin ska hänföras till samma säkringsmängd.
   e) Transaktioner som placerats in i råvaruriskkategorin ska hänföras till en av följande säkringsmängder på grundval av deras primära riskdrivare, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3:
   i) Energi.
   ii) Metaller.
   iii) Jordbruksprodukter.
   iv) Andra råvaror.
   v) Klimatförhållanden.
   f) Transaktioner som placerats in i kategorin ”övriga risker” ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare , eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, är identisk.

Vid tillämpning av första stycket led a i denna punkt ska sådana transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin som har en inflationsvariabel som primär riskdrivare hänföras till separata säkringsmängder, förutom sådana säkringsmängder för transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin som inte har en inflationsvariabel som sin primära riskdrivare. Dessa transaktioner ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare , eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, är denominerad i samma valuta.

   2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska instituten fastställa separata individuella säkringsmängder i varje riskkategori för följande transaktioner:
   a) Transaktioner för vilka den primära riskdrivaren, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, antingen är den marknadsimplicita volatiliteten eller den realiserade volatiliteten hos en riskdrivare eller korrelationen mellan två riskdrivare.
   b) Transaktioner för vilka den primära riskdrivaren, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, är skillnaden mellan två riskdrivare som placerats in i samma riskkategori eller transaktioner som består av två betalningsben som är denominerade i samma valuta och för vilka en riskdrivare från samma riskkategori som den primära riskdrivaren ingår i det andra betalningsbenet än det som inbegriper den primära riskdrivaren.

Vid tillämpning av första stycket led a i denna punkt ska instituten endast hänföra transaktioner till samma säkringsmängd inom den relevanta riskkategorin om den primära riskdrivaren, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, är identisk.

Vid tillämpning av första stycket led b ska instituten endast hänföra transaktioner till samma säkringsmängd inom den relevanta riskkategorin om det riskdrivarpar hos dessa transaktioner som avses däri är identiskt och om de två riskdrivarna i detta par har en positiv korrelation. I annat fall ska instituten hänföra transaktionerna i led b i första stycket till en av de säkringsmängder som fastställts i enlighet med punkt 1, på grundval av endast en av de två riskdrivare som avses i första stycket led b.

   3. Instituten ska på begäran från behöriga myndigheter ge information om antalet säkringsmängder som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel för varje riskkategori, inbegripet den primära riskdrivaren, eller den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, eller riskdrivarparet för var och en av dessa säkringsmängder, och antalet transaktioner i var och en av dessa säkringsmängder.

Artikel 278

Potentiell framtida exponering

   1. Instituten ska beräkna den potentiella framtida exponeringen för en nettningsmängd på följande sätt:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000015.png

där

PFE= den potentiella framtida exponeringen

a = det index som anger de riskkategorier som ingår i beräkningen av nettningsmängdens potentiella framtida exponering,

AddOn(a) = tillägget för riskkategori ”a” beräknat i enlighet med artiklarna 280a–280f, beroende på vad som är tillämpligt, och

multiplikator = multiplikationsfaktorn beräknad i enlighet med formeln i punkt 3.

Vid denna beräkning ska instituten inkludera tillägget för en viss riskkategori i beräkningen av en nettningsmängd potentiella framtida exponering om minst en transaktion i nettningsmängden har placerats in i den riskkategorin.

   2. Den potentiella framtida exponeringen för flera nettningsmängder som omfattas av sådana marginalavtal som avses i artikel 275.3 ska beräknas som summan av potentiella framtida exponeringar av alla enskilda nettningsmängder betraktade som om de inte omfattades av någon form av marginalavtal.
   3. Vid tillämpning av punkt 1 ska multiplikatorn beräknas enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000016.png

där

Floorm = 5 %, och

y = 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000017.png

z = 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000018.png

NICAi = nettobeloppet av oberoende säkerheter beräknat endast för transaktioner som ingår i nettningsmängd i. NICAi ska beräknas på handelsnivå eller nettningsmängdsnivå beroende på marginalavtalet.

Artikel 279

Beräkning av riskpositionen

Vid beräkning av riskkategoriernas tillägg, som avses i artiklarna 280a–280f ska instituten beräkna riskpositionen för varje transaktion i en nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000019.png

där

δ = transaktionens regulatoriska delta beräknat i enlighet med formeln i artikel 279a,

AdjNot = transaktionens justerade teoretiska belopp beräknat i enlighet med artikel 279b, och

MF = transaktionens löptidsfaktor beräknad i enlighet med formeln i artikel 279c.

Artikel 279a

Regulatoriskt delta

   1. Instituten ska beräkna det regulatoriska deltat på följande sätt:
   a) För köp- och säljoptioner som ger optionens köpare rätt att köpa eller sälja ett underliggande instrument vid ett positivt pris ett visst eller flera datum i framtiden, utom om dessa optioner placeras in i ränteriskkategorin, ska instituten använda följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000020.png

där

δ = det regulatoriska deltattecken = -1 om transaktionen är en såld köpoption eller en köpt säljoption,

tecken = +1 om transaktionen är en köpt köpoption eller en såld säljoption,

typ = -1 om transaktionen är en säljoption,

typ = +1 om transaktionen är en köpoption,

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel, dvs. sannolikheten att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x,

P = avista- eller terminspriset på optionens underliggande instrument; för optioner för vilka kassaflödet beror på ett genomsnittligt värde av priset på det underliggande instrumentet ska P vara lika med det genomsnittliga värdet vid tidpunkten för beräkningen,

K = optionens lösenpris,

T = optionens förfallodag; för optioner som kan utnyttjas endast vid ett framtida datum, är förfallodagen lika med det datumet; för optioner som kan utnyttjas vid flera framtida datum, är förfallodagen lika med det senaste av de datumen; förfallodagen ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention, och

σ = optionens regulatoriska volatilitet fastställd i enlighet med tabell 1 på grundval av transaktionens riskkategori och typen av underliggande instrument för optionen.

Tabell 1

Riskkategori

Underliggande instrument

Regulatorisk volatilitet

Valuta

Alla

15 %

Kredit

Instrument med ett enda namn

100 %

Instrument med flera namn

80 %

Aktier

Instrument med ett enda namn

120 %

Instrument med flera namn

75 %

Råvaror

Elektricitet

150 %

Övriga råvaror (exklusive elektricitet)

70 %

Övrigt

Alla

150 %

Institut som använder terminspriset på en options underliggande instrument ska säkerställa att

   i) terminspriset motsvarar optionens egenskaper,
   ii) den relevanta räntenivå som råder vid rapporteringsdagen används vid beräkning av terminspriset,
   iii) det underliggande instrumentets förväntade kassaflöden före optionens förfallodag är integrerade i terminspriset.
   b) För trancher i en syntetisk värdepapperisering och ett nth-to-default-kreditderivat, ska instituten använda följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000021.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000022.png

A = tranchens fästpunkt; för en nth-to-default-kreditderivattransaktion baserad på referensenheter k, är A = (n-1)/k”, och

D = tranchens avskiljningspunkt; för en nth-to-default-kreditderivattransaktion baserad på referensenheter k, är D = n/k.

   c) För andra transaktioner än de som avses i leden a och b ska instituten använda följande regulatoriska delta:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000023.png

   2. För tillämpningen av detta avsnitt betyder en lång position i en primär riskdrivare eller i den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, att transaktionens marknadsvärde ökar när värdet på den riskdrivaren ökar, och en kort position i den primära eller riskdrivaren eller i den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, betyder att transaktionens marknadsvärde minskar när värdet på den riskdrivaren ökar.

   3. EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera
   a) den formel som – i enlighet med utvecklingen av internationella regler – instituten ska använda för att beräkna regulatoriskt delta för köp- och säljoptioner som placerats in i ränteriskkategorin och som är tillämplig under marknadsförhållanden där räntor kan vara negativa samt den regulatoriska volatilitet som är lämplig för den formeln,
   b) den metod som ska användas för att fastställa om en transaktion ▌ är en lång eller kort position i en primär riskdrivare eller i den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin för transaktioner som avses i artikel 277.3, ▌ .

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...[sex månader efter dagen då denna ändringsförordning träder ikraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 279b

Justerat teoretiskt belopp

   1. Instituten ska beräkna det justerade teoretiska beloppet enligt följande:
   a) För transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin eller i kreditriskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet som en produkt av derivatkontraktets teoretiska belopp och den regulatoriska durationsfaktorn, som ska beräknas på följande sätt:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000024.png

där

R = den regulatoriska diskonteringsräntan, R = 5 %,

S = perioden mellan startdatumet för en transaktion och rapporteringstillfället, som ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention, och

E = perioden mellan slutdatumet ▌för en transaktion ▌och rapporteringstillfället, som ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Startdatumet för en transaktion är det tidigaste datum då en kontraktsenlig betalning enligt transaktionen, till eller från institutet, antingen fastställs eller utväxlas, utom när det gäller betalningar som avser utbyte av säkerhet i ett marginalavtal. Om transaktionen redan har fastställt eller genomfört betalningar vid rapporteringsdagen ska startdatumet för en transaktion vara lika med 0. ▌

Om en transaktion innefattar ett eller flera kontraktsenliga framtida datum institutet eller motparten kan besluta att avsluta transaktionen före dess kontraktsenliga förfallodatum ska startdatumet vara lika med det först infallande av

   i) det datum eller det först infallande av flera framtida datum som institutet eller motparten kan besluta att avsluta transaktionen före dess kontraktsenliga förfallodatum,
   ii) det datum då transaktionen börjar fastställa eller genomföra betalningar, utom när det gäller betalningar som avser utbyte av säkerhet i ett marginalavtal.

Om en transaktion som underliggande instrument har ett sådant finansiellt instrument som kan ge upphov till kontraktsenliga skyldigheter utöver de som omfattar transaktionen, ska transaktionens startdatum fastställas på grundval av det datum då det underliggande instrumentet tidigast börjar fastställa eller genomföra betalningar.

Slutdatumet för en transaktion är det senaste datum då en kontraktsenlig betalning enligt transaktionen, till eller från institutet, utväxlas eller kan utväxlas.

Om en transaktion som underliggande instrument har ett sådant finansiellt instrument som kan ge upphov till kontraktsenliga skyldigheter utöver de som omfattar transaktionen, ska transaktionens slutdatum fastställas på grundval av transaktionens underliggande instruments sista kontraktsenliga betalning.

Om en transaktion är så utformad att den utestående exponeringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och om villkoren justeras så att transaktionens marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska avvecklingen av den utestående exponeringen vid dessa särskilt angivna datum anses vara en kontraktsenlig betalning enligt samma transaktion.

   b) För transaktioner som placerats in i valutariskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet på följande sätt:
   i) Om transaktionen består av ett betalningsben ska det justerade teoretiska beloppet vara derivatkontraktets teoretiska belopp.
   ii) Om transaktionen består av två betalningsben och det teoretiska beloppet för ett betalningsben är denominerat i institutets rapporteringsvaluta ska det justerade teoretiska beloppet vara det andra betalningsbenets teoretiska belopp.
   iii) Om transaktionen består av två betalningsben och det teoretiska beloppet för vart och ett av betalningsbenen är denominerat i en annan valuta än institutets rapporteringsvaluta ska det justerade teoretiska beloppet vara det största av de två betalningsbenens teoretiska belopp efter omräkning till institutets rapporteringsvaluta till rådande avistakurs.
   c) För transaktioner som placerats in i aktieriskkategorin eller råvaruriskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet som produkten av marknadspriset på en enhet av transaktionens underliggande instrument och antalet enheter i det underliggande instrument som transaktionen hänvisar till.

Om en transaktion som placerats in i aktieriskkategorin eller råvaruriskkategorin enligt kontraktet uttrycks som ett teoretiskt belopp, ska instituten använda transaktionens teoretiska belopp och inte antalet enheter i det underliggande instrumentet som det justerade teoretiska beloppet.

   d) För transaktioner som placerats in i kategorin ”övriga risker” ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet på grundval av den lämpligaste metoden bland de metoder som anges i leden a, b och c, beroende på typen av och egenskaperna hos transaktionens underliggande instrument.
   2. Instituten ska vid beräkning av det justerade teoretiska belopp som avses i punkt 1 fastställa transaktionens teoretiska belopp eller antalet enheter i det underliggande instrumentet enligt följande:
   a) Om det teoretiska beloppet eller antalet enheter i en transaktions underliggande instrument inte är fastställt fram till transaktionens kontraktsenliga förfallodag ▌:
   i) För deterministiska teoretiska belopp och antal enheter i ett underliggande instrument ska det teoretiska beloppet vara det vägda genomsnittet av alla deterministiska värden av teoretiska belopp eller antal enheter i det underliggande instrumentet, beroende på vad som är tillämpligt, fram till transaktionens kontraktsenliga förfallodag, varvid vikterna är proportionen av den tidsperiod då vart och ett av värdena av teoretiska belopp är tillämpliga.
   ii) För stokastiska teoretiska belopp och antal enheter i det underliggande instrumentet ska det teoretiska beloppet vara det belopp som fastställs genom fastställande av aktuella marknadsvärden inom formeln för beräkning av framtida marknadsvärden.

   b) För kontrakt där det teoretiska beloppet utväxlas vid flera tillfällen ska det teoretiska beloppet multipliceras med det antal betalningar som återstår i enlighet med kontrakten.
   c) För kontrakt i vilka det föreskrivs en multiplicering av kassaflödesbetalningar eller en multiplicering av derivatkontraktets underliggande, ska institutet justera det teoretiska beloppet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktens riskstruktur.
   3. Instituten ska konvertera en transaktions justerade teoretiska belopp till rapporteringsvalutan till rådande avistakurs om det justerade teoretiska beloppet beräknas enligt denna artikel utifrån ett kontraktsenligt teoretiskt belopp eller ett marknadspris på antalet enheter i ett underliggande instrument som är denominerat i en annan valuta.

Artikel 279c

Löptidsfaktor

   1. Instituten ska beräkna löptidsfaktorn enligt följande:
   a) För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.1 ska instituten använda följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000025.png

där

MF= löptidsfaktorn

M = transaktionens återstående löptid, som är lika med den tidsperiod som behövs för avslutandet av alla transaktionens kontraktsenliga skyldigheter; härvidlag ska all eventuell optionalitet i ett derivatkontrakt anses vara en kontraktsmässig skyldighet; den återstående löptiden ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion har ett annat derivatkontrakt som underliggande instrument som kan ge upphov till ytterligare kontraktsenliga skyldigheter utöver transaktionens kontraktsenliga skyldigheter ska transaktionens återstående löptid vara lika med den tidsperiod som krävs för att avsluta alla kontraktsenliga skyldigheter avseende det underliggande instrumentet.

Om en transaktion är så utformad att den utestående exponeringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att transaktionens marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska transaktionens återstående löptid vara lika med tiden fram till nästa justeringsdag.

”EttRäkenskapsår” = ett år uttryckt i bankdagar med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

   b) För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.2 och 275.3 definieras löptidsfaktorn enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000026.png

där

MF=löptidsfaktorn ,

MPOR = nettningsmängdens marginalriskperiod fastställd i enlighet med artikel 285.2–285.5,och

EttRäkenskapsår= ett år uttryckt i bankdagar med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Vid fastställande av marginalriskperioden för transaktioner mellan en kund och en clearingmedlem ska ett institut som agerar antingen som kund eller som clearingmedlem ersätta den minimiperiod som fastställs i artikel 285.2 b med fem bankdagar.

   2. Vid tillämpning av punkt 1 ska den återstående löptiden vara lika med tidsperioden fram till nästa justeringsdag för transaktioner som är så utformade att den utestående exponeringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum.

Artikel 280

Koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor

Vid beräkning av tillägget för en säkringsmängd, som avses i artiklarna 280a–280f ska säkringsmängdens regulatoriska faktorkoefficient ”ϵ” vara följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000027.png

Artikel 280a

Tillägg för ränteriskkategorin

   1. Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för ränteriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000028.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000029.png= tillägget för ränteriskkategorin

j = det index som anger alla de ränterisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 a och 277a.2, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000030.png = tillägget för ränteriskkategorin eller säkringsmängd j beräknat i enlighet med punkt 2.

   2. Instituten ska beräkna tillägget för ränteriskkategorin för säkringsmängd j enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000031.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000032.png = koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd j fastställd i enlighet med tillämpligt värde enligt artikel 280,

SFIR = den regulatoriska faktorn för ränteriskkategorin med ett värde som är lika med 0,5 %, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000033.png=det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd j beräknat i enlighet med punkt 3.

   3. Vid beräkning av det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd j ska instituten först kartlägga varje transaktion i säkringsmängden till lämplig undergrupp i tabell 2. De ska göra detta på grundval av varje transaktions slutdatum, som fastställs i enlighet med artikel 279b.1 a:

Tabell 2

Undergrupp

Slutdatum

(år)

1

>0 och <=1

2

>1 och <= 5

3

> 5

Instituten ska sedan beräkna det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängden j i enlighet med följande formel:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000034.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000035.png=det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd ”j”, och

Dj,k = det faktiska teoretiska beloppet för undergrupp k i säkringsmängd j beräknat enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000036.png

där

l = det index som anger riskpositionen.

Artikel 280b

Tillägg för valutarisken

   1. Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för valutariskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000037.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000038.png= tillägget för valutariskkategorin

j = det index som anger de valutarisksäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 b och med 277a.2 för nettningsmängden, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000039.png = tillägget för valutariskkategorin eller säkringsmängd j i beräknat i enlighet med punkt 2.

   2. Instituten ska beräkna tillägget för valutariskkategorin eller säkringsmängd j i enlighet med följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000040.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000041.png = koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd j, som fastställts i enlighet med artikel 280,

SFFX = den regulatoriska faktorn för valutariskkategorin med ett värde som är lika med 4 %,

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000042.png = det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd j beräknat enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000043.png

där

l = det index som anger riskpositionen.

Artikel 280c

Tillägg för kreditsriskkategorin

   1. Vid tillämpning av punkt 2 ska instituten fastställa relevanta referensenheter avseende kredit för nettningsmängderna i enlighet med följande:
   a) Det ska finnas en referensenhet avseende kredit för varje emittent av ett referensskuldinstrument som är underliggande till en transaktion med ett enda namn som hänförs till kreditriskkategorin; transaktioner med ett enda namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende kredit om det referensskuldinstrument som är underliggande till dessa transaktioner emitteras av samma emittent.
   b) Det ska finnas en referensenhet avseende kredit för varje grupp av skuldreferensinstrument eller kreditderivat med ett enda namn som är underliggande till en transaktion med flera namn som hänförs till kreditriskkategorin; transaktioner med flera namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende kredit om den grupp av referensskuldinstrument eller kreditderivat med ett enda namn som är underliggande till dessa transaktioner har samma beståndsdelar.
   2. Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för kreditriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000044.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000045.png = tillägget för kreditriskkategorin

j = det index som anger alla de aktierisksäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 c och 277a.2 för nettningsmängden, och

AddOnKreditj = tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd j beräknat i enlighet med punkt 3.

   3. Instituten ska beräkna tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd j enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000046.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000047.png= kreditriskkategorin för säkringsmängd j

ϵj = koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd j, som fastställts i enlighet med artikel 280 ▌,

k = det index som anger referensenheten avseende kredit för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 1, ρkKredit = korrelationsfaktorn för referensenheten avseende kredit k, om referensenheten avseende kredit k har fastställts i enlighet med punkt 1 a är ρkKredit = 50 %. Om referensenheten avseende kredit k har fastställts i enlighet med punkt 1 b är ρkKredit = 80 % och.

AddOn(Enhetk) = tillägget för referensenheten avseende kredit k, fastställt i enlighet med punkt 4,

   4. Instituten ska beräkna tillägget för referensenheten avseende kredit k enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000048.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000049.png = det faktiska teoretiska beloppet för referensenheten avseende kredit k beräknat enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000050.png

där

l = det index som anger riskpositionen, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000051.png = den regulatoriska faktor som är tillämplig på referensenheten avseende kredit k fastställd i enlighet med punkt 5.

   5. Instituten ska beräkna tillägget för referensenheten avseende kredit k enligt följande:
   a) För referensenheten avseende kredit k som fastställts i enlighet med punkt 1 a, ska 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000052.png tilldelas en av de sex regulatoriska faktorerna i tabell 3 i denna punkt på grundval av en extern kreditbedömning av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för motsvarande enskilda emittent. För en enskild emittent för vilken en kreditbedömning av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut inte är tillgänglig ska
   i) ett institut som använder metoden i kapitel 3 placera in den enskilda emittentens interna kreditvärdering i en av de externa kreditbedömningarna,
   ii) ett institut som använder metoden i kapitel 2 tilldela 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000053.pngt = 0,54 % till denna referensenhet avseende kredit. Om ett institut använder artikel 128 för att riskvikta motpartskreditriskexponeringen mot denna enskilda emittent, ska denna referensenhet avseende kredit dock tilldelas 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000054.pngt = 1,6 %.
   b) För referensenheten avseende kredit k som fastställts i enlighet med punkt 1 b ska följande gälla:
   i) Om en riskposition l som hänförs till referensenheten avseende kredit k är ett kreditindex som noterats på en erkänd börs ska 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000055.pngt tilldelas en av de två regulatoriska faktorer som anges i tabell 4 i denna punkt på grundval av ▌ kreditkvaliteten hos majoriteten av dess enskilda beståndsdelar.
   ii) Om en riskposition l som hänförs till referensenheten avseende kredit k inte omfattas av punkt b i ska 20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000056.pngt vara det vägda genomsnittet av de regulatoriska faktorer som tilldelats till varje beståndsdel i enlighet med metoden i led a , varvid vikterna bestäms genom proportionen av beståndsdelarnas teoretiska belopp i den positionen.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg

Regulatorisk faktor för transaktioner med ett enda namn

1

0,38 %

2

0,42 %

3

0,54 %

4

1,06 %

5

1,6 %

6

6,0 %

Tabell 4

Dominerande kreditkvalitet

Regulatorisk faktor för noterade index

Hög kreditvärdighet

0,38 %

Låg kreditvärdighet

1,06 %

Artikel 280d

Tillägg för aktieriskkategorin

   1. Vid tillämpning av punkt 2 ska instituten fastställa relevanta referensenheter avseende aktier för nettningsmängden i enlighet med följande:
   a) Det ska finnas en referensenhet avseende aktier för varje emittent av ett referensaktieinstrument som är underliggande till en transaktion med ett enda namn som tillhör aktieriskkategorin; transaktioner med ett enda namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende aktier om det referensaktieinstrument som är underliggande till dessa transaktioner emitteras av samma emittent.
   b) Det ska finnas en referensenhet avseende aktier för varje grupp av referensaktieinstrument eller aktiederivat med ett enda namn som är underliggande till en transaktion med flera namn som tillhör aktieriskkategorin; transaktioner med flera namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende aktier om den grupp av referensrensaktieinstrument eller aktiederivat med ett enda namn som är underliggande till dessa transaktioner, beroende på vad som är tillämpligt, har samma beståndsdelar.
   2. Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för aktieriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000057.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000058.png= tillägget för aktieriskkategorin

j = det index som anger alla de aktierisksäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 d och 277a.2 för nettningsmängden, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000059.png = tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd j beräknat i enlighet med punkt 3.

   3. Instituten ska beräkna tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000060.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000061.png= tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd ”j”

ϵj = koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd j fastställd i enlighet med artikel 280,

k = det index som anger referensenheterna avseende aktier för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 1,

ρkAktie = korrelationsfaktorn för referensenheten avseende aktier k; om referensenheten avseende aktier k har fastställts i enlighet med punkt 1 a,

ρkAktie = 50 %; om referensenheten avseende aktier k har fastställts i enlighet med punkt 1 b är ρkAktie = 80 %, och

AddOn(Enhetk) = tillägget för referensenheten avseende aktier k, fastställt i enlighet med punkt 4.

   4. Instituten ska beräkna tillägget för referensenheten avseende kredit k enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000062.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000063.pngtillägget för referensenheten avseende kredit k

SFkAktie = den regulatoriska faktor som är tillämplig på referensenheten avseende aktier k; om referensenheten avseende aktier k har fastställts i enlighet med punkt 1 a är SFkAktie = 32 %; om referensenheten avseende aktier k har fastställts i enlighet med punkt 1 b är SFkAktie = 20 %, om

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000064.png= det faktiska teoretiska beloppet för referensenheten avseende aktier k beräknat enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000065.png

där

l = det index som anger riskpositionen.

Artikel 280e

Tillägg för råvaruriskkategorin

   1. Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för råvaruriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000066.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000067.pngtillägget för råvaruriskkategorin

j = det index som anger de råvarusäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 e och 277a.2 för nettningsmängden, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000068.png = tillägget för råvaruriskkategorin för säkringsmängd j beräknat i enlighet med punkt 4.

   2. Vid beräkning av tillägget för en råvarusäkringsmängd för en given nettningsmängd i enlighet med punkt 4 ska instituten fastställa relevanta råvarureferenstyper för varje säkringsmängd. Råvaruderivattransaktioner ska endast hänföras till samma råvarureferenstyp om det underliggande råvaruinstrumentet för dessa transaktioner är av samma karaktär, oberoende av råvaruinstrumentets leveranslokalisering eller kvalitet.
   3. Genom undantag från punkt 2 får de behöriga myndigheterna begära att institut, som är kraftigt exponerade mot basrisken i olika positioner som delar den karaktär som avses i punkt 2, fastställer råvarureferenstyperna för dessa positioner med användning av fler egenskaper än enbart det underliggande råvaruinstrumentets karaktär ▌. I en sådan situation ska råvaruderivattransaktioner endast hänföras till samma råvarureferenstyp om de delar dessa egenskaper.

   4. Instituten ska beräkna tillägget för råvarukategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000069.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000070.pngtillägget för råvarukategorin för säkringsmängd ”j”

ϵj = koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd j som fastställts i enlighet med artikel 280,

ρCom = råvaruriskkategorins korrelationsfaktor med ett värde som är lika med 40 %,

k = det index som anger råvarureferenstyperna för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 2, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000071.png = tillägget för råvarureferenstyp k beräknat i enlighet med punkt 5, och

   5. Instituten ska beräkna tillägget för råvarureferenstyp k på följande sätt:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000072.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000073.pngtillägget för råvarureferenstyp k

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000074.png = den regulatoriska faktor som är tillämplig på råvarureferenstyp k;om råvarureferenstyp k motsvarar transaktioner som tilldelats till den säkringsmängd som avses i artikel 277a.1 e i, med undantag för transaktioner som avser el, är SFkCom = 18 %. För transaktioner som avser el är SFkCom = 40 %; och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000075.png = det faktiska teoretiska beloppet för råvarureferenstyp k beräknat enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000076.png

där

l = det index som anger riskpositionen.

Artikel 280f

Tillägg för kategorin ”övriga risker”

   1. Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för kategorin "övriga risker” för en given nettningsmängd enligt följande:

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000077.png

där

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000078.pngtillägget för kategorin "övriga risker”

j = det index som anger de säkringsmängder för övrig risk som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 f och 277a.2 för nettningsmängden, och

20190416-P8_TA-PROV(2019)0369_SV-p0000079.png =